2

Kungl. Maj. ts proposition nr 232.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stock­

holms slott den 24 mars 1950.

Närvarande:

Statsministern

E^rlander,

ministern för utrikes ärendena

U^ndén,

statsråden

S^köld, Q^uensel, D^anielson, Y^ougt, Z^etterberg, N^ilsson, S^träng,

E^ricsson, M^ossberg, W^eijne, L^ingman.

Statsrådet Lingman anmäler efter gemensam beredning med statsrådets

övriga ledamöter fråga om lönereglering för lärarna vid de statsunder­

stödda privatläroverken, m. m. samt anför därvid följande.

Inledning.

Frågan om genomförande av en lönereglering för lärarpersonalen vid

privatläroverken har varit föremål för övervägande vid ett flertal tillfällen.

Vid 1938 års riksdag uppmärksammades frågan i motionen 11:6, vilken

dock icke föranledde någon direkt framställning från riksdagens sida.

1944 års riksdag (8 ht, p. 136) anhöll däremot i anledning av en vid nämnda

års riksdag väckt motion (II: 260) hos Kungl. Maj :t om utredning av privat­

läroverkens löne-, pensions- och statsbidragsfrågor (skr. 1944: 368).

I överensstämmelse med riksdagens hemställan tillkallade chefen för

ecklesiastikdepartementet den 12 augusti 1944, efter vederbörligt bemyn­

digande samma dag, fyra sakkunniga för utredning i fråga om löne- och

pensionsreglering för lärarpersonalen vid de statsunderstödda enskilda läro­

anstalterna m. m. De sakkunniga — 1944 års lönekommitté för privatläro­

verken — voro ämneslärarinnan Monica Lovisa Aurivillius, rektorn, dåva­

rande ledamoten av riksdagens första kammare H. T. Lundh, numera ge­

neraldirektören B. A. Nevrell och lektorn, dåvarande ledamoten av riks­

dagens första kammare I. H. E. Pauli, den sistnämnde tillika ordförande.

Sedan Nevrell anhållit om befrielse från uppdraget, tillkallades den 17 sep­

tember 1945 i hans ställe numera kanslirådet N. M. af Malmborg.

Enligt direktiven för utredningen borde denna i första hand taga sikte

på att i möjligaste mån åstadkomma en utjämning av de löneskillnader,

som förefunnes närmast i förhållande till de kommunala skolorna. Löne­

regleringen borde därvid avse såväl de manliga som de kvinnliga lärarnas

löner. Undersökningen borde icke begränsas allenast till själva de kontanta

löneförmånerna utan avse jämväl andra avlöningsvillkor. Även personalens

pensionsförhållanden borde göras till föremål för närmare undersökning.

Vidare borde frågorna om formerna för och omfattningen av statsunder­

stöden till privatläroverken tagas under omprövning.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

Göteborgs gymnasium för flickor

Hälsingborg, högre flickskolan .

Stockholm, Lyceum för flickor .

102

217

127

550

151

95

90.

, Nya elementarskolan för flickor

, Wallin-Åhlinska gymnasiet . .

Visby högre flickskola ..................

Västerviks läroanstalt för flickor

De högre goss- och samskolorna äro' tolv till antalet: Djursholms sam­

skola, Göteborgs högre samskola, Lunds privata elementarskola, Lunds-

bergs skola, Saltsjöbadens samskola, Sigtunastiftelsens humanistiska läro­

verk, Beskowska skolan, Palmgrenska samskolan, Stockholms samgymna-

sium och Whitlockska samskolan i Stockholm, Fjellstedtska skolan i Upp­

sala och Uppsala enskilda läroverk och privatgymnasium. De äro i huvud­

sak organiserade som statens högre allmänna läroverk. Lundsbergs skola,

Beskowska skolan i Stockholm och Fjellstedtska skolan i Uppsala äro goss-

läroverlt. Lundsbergs skola tar dock undantagsvis emot flickor. De övriga

nio skolorna äro samläroverk. Tre av skolorna äro förenade med internat,

nämligen Lundsbergs skola, Sigtunastiftelsens humanistiska läroverk och

Fjellstedtska skolan i Uppsala. Lärjungeantalet i de högre goss- och sam­

skolorna utgjorde höstterminen 1947 5 011 med följande fördelning.

Djursholms samslcola ............................................................................................. 774

Göteborgs högre samskola .................................................................................... 376

Lunds privata elementarskola

...................................................................... 653

Lundsbergs skola ...................................................................................................... 209

Saltsjöbadens samskola ........................................................................................ 347

Sigtunastiftelsens humanistiska läroverk.......................................................... 316

Stockholm, Beskowska skolan

...................................................................... 433

»

, Palmgrenska samskolan .............................................................. 391

»

, Stockholms samgymnasium .......................................................... 430

»

, Whitlockska samskolan................................................................... 478

Uppsala, Fjellstedtska skolan............................................................................... 131

Uppsala enskilda läroverk och privatgymnasium ......................................... 473.

Det sammanlagda lärjungeantalet vid hittills nämnda 21 privatläroverk

utgjorde alltså höstterminen 1947 6 857.

Övriga skolor. Denna grupp består av Höglandsskolan och Franska sko­

lan, båda i Stockholm. Höglandsskolan är en samskola, som omfattar s. k.

småttinggård för fem- och sexåringar, fyra förberedande klasser och en

sjuårig linje med normalskolekompetens för både flickor och gossar; den

hade höstterminen 1947 208 lärjungar i elementarskolan. Franska skolan

i Stockholm består av en 7-årig flickskola, organiserad i stort sett som den

7-åriga kommunala flickskolan, en 4-årig förberedande skola samt en lek­

skola för gossar och flickor; elevantalet i flickskolan uppgick hösttermi­

nen 1947 till 224, varav omkring 90 % svenska flickor.

I fråga om statsbidrag till privatläroverken (utom Höglandsskolan och

Franska skolan) gälla ett flertal svårtolkade och mindre överskådliga be­

stämmelser, för vilkas innehåll kommittén lämnat i huvudsak följande

redogörelse.

Statsbidrag m. m.

6

Tillfällig löneförbättring av statsmedel har utgått till lärarpersonalen se­

dan år 1918. De nuvarande årsbeloppen, som äro differentierade efter kom­

petens och ortsgrupp samt beträffande timlärare och övningslärare också

efter tjänstgöringens art (huvudsaklig sysselsättning och förvärvskälla eller

ej), variera för kvinnlig föreståndare och ämneslärare med full tjänstgö­

ring mellan 1 800 och 3 000 kronor, för manlig föreståndare och ämnes­

lärare med full tjänstgöring (i vissa fall också kvinnlig) mellan 435 och

2 500 kronor, för kvinnlig och manlig timlärare i läsämne mellan 50 och

75 kronor per veckotimme och för kvinnlig och manlig övningslärare mel­

lan 40 och 55 kronor per veckotimme.

Dyrtidstillägg har utgått från och med år 1919. Det utgör för närvarande

44 % av tilläggsunderlaget. Med tilläggsunderlag avses för kvinnlig befatt­

ningshavare två tredjedelar av summan av minimiavlöning och statlig till­

fällig löneförbättring och för manlig befattningshavare antingen två tredje­

delar av summan av den kontanta avlöning, som för motsvarande tjänst­

göring i medeltal utgått under åren 1913—1915 och statlig tillfällig löne­

förbättring eller, där denna bestämmelse ej är tillämplig, det belopp skol­

överstyrelsen bestämmer. För befattningshavare, som är försörjningsplik-

tig i fråga om barn under 16 år, utgår dyrtidstillägget med ett med 120

kronor per barn och kalenderår förhöjt belopp.

Kristillägg (utgående sedan år 1941) utgör för närvarande 24,4 % av

det tilläggsunderlag, som gäller för dyrtidstillägg, sedan underlaget höjts

med 28 %.

Från och med budgetåret 1946/47 åtnjuta lärarna vidare särskilt löne­

tillägg, vilket sedan budgetåret 1947/48 utgör 1 320 kronor för föreståndare

och ämneslärare med full tjänstgöring, 50 kronor per veckotimme för tim­

lärare i läsämne och 40 kronor per veckotimme för övningslärare.

Vissa maximeringsregler gälla för utgående av tillfällig löneförbättring,

dyrtidstillägg, kristillägg och särskilt lönetillägg.

Tilläggsunderstöd på grund av stegrade bränslekostnader in. in. Detta

understöd tillkom efter beslut av 1942 års riksdag för att bereda läroanstal­

terna kompensation med tre fjärdedelar av stegringen av bränslekostna­

derna.

Bidrag till beredande av friplatser åt stipendiater vid Sigtunastiftelsens

humanistiska läroverk. Bidraget har utgått sedan budgetåret 1946/47.

Bidrag till nedbringande av terminsavgifterna vid vissa högre flickskolor

i Stockholm. Skolorna äro Lyceum för flickor, Nya elementarskolan för

flickor och Wallin-Åhlinska gymnasiet.

Bidrag till de statsunderstödda enskilda läroanstalternas vikariatskassa.

Anslaget har utgått sedan 1914.

Ersättning åt vissa lärarinnor vid statsunderstödda enskilda läroanstalter.

Ersättningen avser lärarinnor, vilka drabbats av verkningarna av det pri­

vata flickskoleväsendets kommunalisering eller av inrättandet av statliga

läroverk för flickor.

Sedan innevarande budgetår kan vidare utgå särskilt bidrag till verksam­

heten vid statsunderstödda privatläroverk. Bidraget avser att möjliggöra

höjning av arvodena åt timlärare till högst den nivå, som vid de allmänna

läroverken gällde intill den 1 juli 1948.

Bidrag till Höglandsskolan utgår sedan budgetåret 1942/43 och bidrag

till Franska skolan sedan budgetåret 1948/49. Vartdera bidraget utgör för

Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

8

Beträffande privatläroverkens inkomstkällor anför kommittén

inledningsvis följande.

De flesta privatläroverkens väsentligaste inkomstkällor äro statsbidrag

och lärjungeavgifter. Samtliga skolor utom Lunds privata elementarskola

och de tre internatläroverken Lundsbergs skola, Sigtunastiftelsens huma­

nistiska läroverk och Fjellstedtska skolan i Uppsala åtnjuta dessutom bi­

drag från kommunen, i en del fall till avsevärda belopp. De tre nyssnämnda

internatskolorna och även Osby samskola åtnjuta inkomster med procen­

tuellt sett stora belopp från internatrörelsen. Ett par av skolorna, Gävle

borgarskola och Fjellstedtska skolan, uppbära avkastningar av donationer,

Fjellstedtska skolan också direkta gåvomedel.

Storleken av olika inkomstposter vid varje särskild läroanstalt framgår

av de vinst- och förlusträkningar, som skolorna äro skyldiga att insända

till skolöverstyrelsen. Kommittén har tagit kännedom om och låtit bearbeta

de sammanställningar överstyrelsens statistiska avdelning utarbetat på

grundval av skolornas uppgifter för vart och ett av de fem räkenskapsåren

1942/43 (1942)—1946/47 (1946).

I fråga om inkomsternas storlek framgår av betänkandet bl. a.

följande.

Statsbidrag. Under de fem räkenskapsåren 1942/43—1946/47 (1942—

1946) ha statsbidragen uppgått till respektive 1 579 361, 1 620 981, 1 650 781,

1 668 895 och 2 132 384 kronor.

Kommunbidrag och liknande. Här avses, utom bidrag från respektive

kommun, i ett par fall mindre landstingsbidrag och beträffande Saltsjö­

badens samskola anslag från Järnvägsaktiebolaget Stockholm—Saltsjön.

De under nyssnämnda fem räkenskapsår utgående bidragen av förevarande

slag ha uppgått till respektive 790 527, 823 876, 850 629, 896 084 och 974 464

kronor.

Mer än två tredjedelar av dessa belopp har utgått till de fyra kommun-

ägda skolorna Djursholms samskola, Gävle borgarskola, Saltsjöbadens sam­

skola och Västerviks läroanstalt för flickor. Samtliga till kategorierna en­

skilda mellanskolor och högre flickskolor hörande skolor ha åtnjutit kom­

munbidrag. Detta har sin grund i villkoren för statsbidrag. Motsvarande

bestämmelser finnas icke för de högre goss- och samskolorna. Av de till

sistnämnda kategori hörande skolorna ha, utom Djursholms och Saltsjö­

badens samskolor, sex skolor åtnjutit kommunbidrag under femårsperio­

den 1942—46, samtliga dock med procentuellt sett låga belopp.

Lärjungeavgifter. Med lärjungeavgifter avses terminsavgifter med vissa

tillägg, såsom »bränsleavgift», »kristillägg», »dyrtidstillägg», ävensom in­

skrivningsavgifter, vilka sistnämnda äro obetydliga. Internatavgifter äro

ej medräknade. Lärjungeavgifterna uppgingo under förut nämnda fem

räkenskapsår till respektive 1 728 099, 1 850 456, 1 942 331, 1 966 760 och

2 009 290 kronor.

Privatläroverken äro synnerligen beroende av inkomsterna från termins­

avgifter. De kunna emellertid icke upptaga sådana till hur stort belopp som

helst. Enligt villkoren för statsbidrag skall nämligen storleken av de nor­

malt utgående terminsavgifterna underställas skolöverstyrelsens prövning

och fastställelse. Överstyrelsen är vid förslag om höjning skyldig inhämta

yttrande från statens priskontrollnämnd. Vidare finnas vissa stadganden

om skyldighet att meddela befrielse från eller nedsättning i terminsavgil-

Kangl. Maj:ts proposition nr 232.

10

I anslutning till en i betänkandet intagen tablå över medeltalet av pri­

vatläroverkens vinster och förluster under tioårsperioden

1937/38 (1937)—1946/47 (1946) framhåller kommittén följande.

Vid Djursholms samskola, Gävle borgarskola och Saltsjöbadens samskola

tillskjuter vederbörande kommun vad som erfordras för skolverksamheten

utöver andra bidrag, varför varken vinst eller förlust kunnat uppstå. Vid

Lunds privata elementarskola ha de smärre förluster eller vinster, som bok­

förts under tioårsperioden, uppkommit genom att avskrivningar på inven­

tarier varit större än nyinköp, respektive tvärtom. Någon verklig vinst el­

ler förlust har ej kunnat förekomma, enär skolans ordinarie lärare äga

skolan och inkomsterna användas för att bestrida utgifterna, däribland lä­

rarnas löner.

Medeltalsberäkningen för de ifrågavarande åren utvisar, att två av in­

ternatskolorna, nämligen Lundsbergs skola och Fjellstedtska skolan i Upp­

sala, gått med stora förluster och att ingen av de övriga skolorna kan sägas

vara vinstbärande. För Göteborgs gymnasium för flickor utgör överskottet

visserligen 8 921 kronor, men det är att märka, att detta belopp endast av­

ser ett räkenskapsår.

Lärarnas anställnings- och avlöningsförhållanden.

Anställningsförhållanden. I fråga om anställningsformen

äro lärarna vid privatläroverken enligt kungörelsen 1929: 232 fast an­

ställda, extra ordinarie eller timlärare.

För behörighet till befattning såsom ämneslärare med fast anställning

fordras behörighet till ordinarie ämneslärartjänst vid kommunal mellan-

skola, om anställningen gäller enskild mellanskola, till ordinarie ämnes­

lärartjänst vid kommunal flickskola, om anställningen gäller högre flick­

skola, samt till ämneslärartjänst vid allmänt läroverk, om anställningen är

knuten till högre goss- eller samskola. För behörighet till befattning såsom

övningslärare med fast anställning fordras att äga rätt till lönetursberäk-

ning för uppflyttning i högre lönegrad enligt kungörelsen 1909: 154 (d. v. s.

i allmänhet behörighet till övningslärarbefattning i respektive ämne vid

allmänt läroverk). Utan hinder av dessa generella villkor kan skolöver­

styrelsen förklara en lärare behörig för särskilt fall.

Det är läroanstaltens styrelse, som beslutar om antagning av fast an­

ställd lärare. Den är därvid icke bunden av några stadgade befordrings­

grunder utan har rätt att till innehavare av befattningen bland behöriga

sökande utse den, som den anser böra i främsta rummet komma i fråga.

Besvär över tillsättning av tjänst kan anföras endast i fråga om formerna

för tillsättningen eller den tillsattes behörighet.

Vad angår fast anställd lärares skiljande från befattningen gäller, att

om sådan lärare under tre på varandra följande år oförvitligt tjänstgjort

i samma eller motsvarande befattning vid en och samma läroanstalt, han

må, oavsett de villkor, varunder antagning skett, ej kunna, så länge an­

stalten åtnjuter statsbidrag, skiljas från sin befattning, så framt ej skol­

Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

12

allmänna läroverk och högre kommunala skolor. Vid jämförelsen ha till-

lämpats följande grunder.

Jämförelserna ha gjorts mellan nettolöner — d. v. s. lön minskad med

pensionsavgift vilket förfaringssätt medför, att lönerna för det övervä­

gande antalet av privatläroverkens lärare komma att förefalla högre, än de

i

verkligheten äro. De kvinnliga lärarna med pensionsrätt i lärarinnornas

pensionsanstalt ha låga pensionsavgifter och låga pensioner. De manliga

lärarna ha, såsom tidigare framhållits, ingen författningsenligt reglerad

pensionsrätt. De »nettolöner», som ingå i jämförelserna i det led, som inne­

håller lönerna vid privatläroverken, kunna alltså knappast sägas vara netto­

löner i samma mening som vid de statliga och kommunala skolorna. Endast

i

de fall, då vederbörande kommun eller skola medverkat till pensionering

av de manliga lärarna eller till höjning av pensionerna för de kvinnliga

lärarna i sådan omfattning, att lärarnas pensioner och pensionsavgifter äro

lika stora eller i det närmaste lika stora som de statliga lärarnas, äro de

båda leaen i jämförelsen likvärdiga. Med pensionsavgifter avses då för de

statliga lärarna de belopp, som erhållas vid jämförelse mellan lönebelop­

pen i den i prop. 1947: 282 sid. 126 införda bruttolöneplanen å ena sidan

och i löneplan 1 statens löneplansförordning (SFS 1947: 376) å andra sidan.

Enär kommittén räknar med att förslag till pensionsreglering för lärarna

vid privatläroverken skall kunna framläggas i så god tid, att det kan före­

läggas riksdagen samtidigt med löneregleringsförslaget, har den i trots av

det nu anförda ansett jämförelser mellan »nettolöner» vara det mest na­

turliga.

\ id jämförelserna har hänsyn tagits till befattningshavarnas kompetens,

tjänsteställning och tjänstetid, till ortsgrupp och, vad föreståndarna beträf­

far, dessutom till privatläroverkets omfattning.

Fast anställning har ansetts motsvara ordinarie. I fråga om tjänsteställ­

ningen i övrigt för ämneslärare — såsom lektor, adjunkt, ämneslärarinna.

extra ordinarie lärare, extra lärare eller timlärare — har skolans beteckning

godtagits, därest lärarens kompetens och tjänstetid varit av den art, att så

ansetts möjligt. Eljest har läraren tilldelats den lägre tjänsteställning som

ansetts motsvara kompetens och tjänstetid. Kommittén vill särskilt fram­

hålla, att den jämfört provårsutbildade licentiater med adjunkter, icke med

lektorer, även om de haft lektors tjänsteställning och lektors lön. Förestån­

darna ha inplacerats i lönegrupp efter poängberäkning enligt grunderna i

prop. 1943: 150 och r. skr. 1943: 229. Föreståndarna vid de högre goss- och

sainskolorna ha jämförts med rektorer vid högre allmänna läroverk, om

de varit behöriga till rektorsbefattning vid sådant läroverk. I fråga om

Palmgrenska samskolans i Stockholm föreståndare, vilken är filosofie licen­

tiat och teologie kandidat, ordinarie adjunkt vid stalsläroverk och endast

har partiell tjänstgöring vid privatläroverket, har någon jämförelse icke

varit möjlig. Föreståndarna vid Stockholms samgymnasium och Whitlock-

ska samskolan i Stockholm, vilka ej äro behöriga till lektorsbefattning vid

allmänt läroverk, ha jämförts med rektorer vid kommunala flickskolor.

Detsamma gäller också föreståndarna vid fyra av de högre flickskolorna

(vid de tre av enbart gymnasium bestående flickskolorna finnes endast

studierektor anställd). Föreståndarna vid de två enskilda mellanskolorna

ha jämförts med rektorer vid kommunala mellanskolor.

Vid placeringen av befattningshavarna i löneklasshänseende ha för dem,

som jämförts med ordinarie eller extra ordinarie lärare, tre år avdragits,

Kungi. Maj. ts proposition nr 232.

14

göring voro fördelade på 8 skolor. Endast en mindre del uppburo högre

löner än motsvarande lärare vid allmänt läroverk.

För de 144 lärare, som hade lägre löner än motsvarande lärare vid all­

mänt läroverk, nnderstego lönerna jämförelselönerna enligt följande upp­

delning:

Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

för 10 lärare, därav

7 kvinnliga, med

1— 499 kronor

»

25

» »

16

» »

500— 999

»

»

15

» »

9

1 000—1 499

»

12

» »

7

» »

1 500—1 999

»

»

21

» »

14

» »

2 000—2 499

»

36

» »

31

» »

2 500—2 999

»

»

12

» »

4

» »

3 000—3 499

»

»

8

» »

6

» »

3 500—3 999

»

»

5

3

» »

minst 4 000

»

En jämförelse mellan »bruttolöner» skulle i de flesta fall betyda en avse­

värd förskjutning till högre minussiffror. Med »bruttolöner» avses de löner,

som erhållas, om till privatskolelönen läggas lärarens pensionsavgifter och

till statsläroverkslönen de enligt den förut nämnda jämförelsen erhållna

pensionsavgifterna.

En stor del av undervisningen vid privatläroverken, särskilt på gymna­

siet, bestrides av timlärare. Höstterminen 1947 uppgick antalet timlärartim-

mar i läroämnen till 2 705, vilket med hänsyn till att de till övervägande

del voro förlagda till gymnasiet eller realskolans avslutningsldass, mot­

svarar omkring 115 ämneslärare med full tjänstgöring. För 954 av dessa

veckotimmar gällde arvoden, som voro ungefär lika med eller överstego

de timarvoden lärarna skulle uppburit vid tjänstgöring på samma stadium

vid allmänt läroverk eller kommunal flickskola. Arvodena för 1 751 av

veckotimmarna — vilket motsvarar ungefär 73 ämneslärare med full tjänst­

göring — understego arvodena för motsvarande tjänstgöring vid nyss­

nämnda läroanstalter enligt följande fördelning:

för

87 veckotimmar med

11-— 30 kronor per veckotimme

176

»

31-- 50

»

» »

»

212

»

»

51-- 70

»

» »

»

1 070

»

»

71--90

»

» »

»

147

»

»

91-

-no

»

» »

»

34

»

»

111--130

»

» »

»

25

»

»

mer än 130

»

» »

En medeltalsberäkning för samtliga veckotimmar ger vid handen, att

avlöningen med 35 kronor per veckotimme understeg motsvarande avlö­

ning vid de allmänna läroverken och kommunala flickskolorna.

Den lägsta lönestandarden, vad beträffar ämneslärarna med full tjänst­

göring, förekom vid de sju högre flickskolorna samt vid Osby samskola,

Palmgrenska samskolan, Stockholms samgymnasium, Whitlockska samsko-

lan och Uppsala enskilda läroverk och privatgymnasium. Medräknas tim-

lärarna i läroämnen, hade, utom de nyss nämnda skolorna, Göteborgs högre

samskola och Fjellstedtska skolan i Uppsala en låg lönenivå. Lunds privata

elementarskola uppvisade stor spridning i fråga om ämneslärarlönerna, av

vilka de flesta understego motsvarande statliga löner. Timlärarna där åt­

njöto emellertid arvoden, som med i medeltal omkring 90 kronor per vecko­

timme överstego motsvarande arvoden för timlärare vid statsläroverk. De

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

Kommitténs förslag.

Förslag angående lönereglering.

I anslutning till den i föregående avsnitt lämnade redogörelsen för löne­

läget framhåller kommittén sammanfattningsvis följande.

Lönerna för det övervägande antalet lärare vid privatläroverken äro avse­

värt lägre än för lärare i motsvarande ställning vid allmänna läroverk och

kommunala flickskolor. Ojämnheten i lönenivån är påfallande stor. En del

skolor äro på grund av rikliga anslag från kommun eller inkomster från

internatverksamhet i stånd att betala sådana löner, att löneförbättring icke

är erforderlig. Vid de flesta skolorna är läget emellertid sådant, att löne­

reglering är synnerligen påkallad. Enligt vad som framgår av för kommit­

tén tillgängliga uppgifter råder vid sistnämnda slag av skolor allmänt miss­

nöje med de nuvarande löne- och pensionsförhållandena, och dessa skolor

få allt svårare att behålla kvalificerade lärare. Rekryteringssvårigheterna

ha berörts redan i kommitténs direktiv. Förhållandena på detta område ha,

sedan direktiven utfärdades, ytterligare försämrats.

Vid sina överläggningar i lönefrågan har kommittén alternativt övervägt

ett minimilönesystem och ett system med fasta löner. Med ett minimi-

lönesystem avser kommittén ett system, enligt vilket lönen fixeras till

minst en viss nivå. Systemet innesluter alltså möjlighet till utfyllnad på ett

eller annat sätt. Minimilönen kan angivas med bestämd siffra, men den

kan också angivas genom hänvisning till belopp, som gäller enligt andra

lönebestämmelser, exempelvis genom en föreskrift, att lönen skall utgå

minst enligt viss angiven löneklass. Med ett system med fasta löner förstår

kommittén ett system, enligt vilket lönen fixeras till visst angivet belopp

eller enligt angiven löneklass. Förhöjning av lönenivån kan i sådant fall

ske endast i samband med lönereglering.

Av olika skäl har kommittén ansett, att ett minimilönesystem icke är

lämpligt att lägga till grund för en lönereglering, utan förordar införande

av ett system med fasta löner för privatläroverkens lärare.

Kommittén understryker, att privatläroverken för närvarande måste an­

ses utgöra en integrerande del av vårt lands undervisningsväsende. Privat­

läroverken ha, påpekar kommittén, samma bildningsmål som de allmänna

läroverken eller de kommunala flick- och mellanskolorna och äro, så länge

stat och kommun icke övertagit deras verksamhet, oundgängligen behöv­

liga. Samtliga nämnda skolformer äro enligt kommitténs mening jämställda

också i det avseendet, att lärarna ha samma utbildning.

Med hänsyn till att några bärande skäl icke kunna anföras för att löne­

sättningen för lärarna vid privatläroverken bör vara lägre än för lärarna

vid de allmänna läroverken och kommunala flickskolorna, anser kommit­

tén, att man bör genomföra full likställighet i lönehänseende mellan privat­

läroverkens lärare, å ena sidan, och lärarna vid de allmänna läroverken och

de kommunala flickskolorna, å andra sidan. Kommittén framhåller, att ge­

18

läroverken uppgår emellertid enligt kommitténs uppfattning i allmänhet

icke till det antal, som är föreskrivet vid de nyssnämnda statliga och kom­

munala skolorna. Kommittén föreslår, att läsåret generellt bestämmes till

38 veckor vid privatläroverken och att dispens från denna princip medgives

endast i rena undantagsfall. I sistnämnda fall förefaller det kommittén na­

turligt, att särskilda bestämmelser meddelas angående ökning av undervis-

ningsskyldigheten för heltidsavlönade befattningshavare samt angående

timlärararvode per undervisningstimme.

Anställningsförhållanden. Kommittén har i fråga om an­

ställningsförhållanden sökt uppnå största möjliga överensstämmelse med

vad som gäller för lärarna vid de allmänna läroverken och kommunala

flickskolorna, vilket för privatläroverkens vidkommande innebär rätt

väsentliga avvikelser från nuvarande ordning.

Sålunda har formen fast anställning ersatts av ordinarie anställning i

samma mening detta begrepp har i fråga om lärarna vid de högre kom­

munala skolorna. Ändring av anställningsformen till en fastare sådan än

för närvarande har synts kommittén vara ett nödvändigt komplement till

löneregleringen. Statens ansvar skulle i enlighet härmed bli större för de

ordinarie lärarna vid privatläroverken än det nu är för de fast anställda.

I anslutning härtill har kommittén anfört följande.

Därest ordinarie lärare vid privatläroverk, efter det den av kommittén

föreslagna löneregleringen blivit gällande, blir överflödig på grund av i

vederbörlig ordning genom statsmakternas åtgöranden beslutad omorga­

nisation av den skolform eller avveckling av den skola han tillhör, bör han

i första hand vara skyldig att — liksom ordinarie lärare i liknande situa­

tion vid högre kommunal skola — låta förflytta sig till annan lärartjänst.

Om av någon anledning förflyttning icke är möjlig eller lämplig, synes med

hänsyn till den förändring i lärarens anställningsförhållanden, som inträ­

der i och med löneregleringen, läraren böra erhålla ersättning av statsmedel

till belopp, som helt motsvarar de inkomster han skulle uppburit från lärar-

befattningen, om han icke gått förlustig densamma, dock endast i den mån

han ej kan skaffa sig inkomster genom annat förvärvsarbete. Ersättning

enligt dessa grunder synes böra utgå också vid minskning i tjänstgöringen

på grund av någon av nämnda omständigheter.

Vad beträffar antalet ordinarie lärartjänster, har kommittén med hänsyn

till privatläroverkens olika storlek och behov ej ansett det möjligt med en

generell bestämmelse angående minimiantal ordinarie ämneslärartjänster

i likhet med vad som gäller för de kommunala mellanskolorna och de kom­

munala flickskolorna, utan föreslår, att Kungl. Maj :t skall bestämma an­

talet för varje skola. Ett antal ordinarie lärartjänster skall enligt förslaget

vara lektorstjänster. Kommittén räknar emellertid för närvarande allenast

med ett ringa antal dylika tjänster.

Enligt kommitténs förslag skola dessutom vid privatläroverken inom

gränserna för vederbörliga timplaner och regler för klassdelning finnas an­

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

19

ställda ieke-ordinarie lärare i egenskap av extra ordinarie lärare, extra lä­

rare eller timlärare. Antalet extra ordinarie lärartjänster skulle bestämmas

av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, av skolöversty­

relsen. Kommittén förutsätter, att bestämmelser beträffande reglerad be-

fordringsgång eller normalisering av väntetiden till extra ordinarie anställ­

ning för lärare vid statliga läroverk och högre kommunala skolor också

komma att gälla för lärare vid privatläroverk.

Ehuru kommittén vid reglering av lärarnas anställningsförhållanden

åsyftat största möjliga anpassning till motsvarande förhållanden vid de all­

männa läroverken och kommunala flickskolorna, har kommittén ansett, att

privatläroverken böra bibehållas i sin nuvarande särställning i fråga om an­

tagande av ordinarie lärare och rektor. Till ordinarie lärare skulle sålunda

styrelse för privatskola bland behöriga sökande äga utse den som styrelsen

med hänsyn till vederbörliga befordringsgrunder och skolans speciella för­

hållanden anser böra i främsta rummet komma i fråga. Till rektor skulle

skolstyrelse bland behöriga sökande äga utse den som styrelsen med hän­

syn till insikter, erfarenhet och övriga egenskaper, vilka företrädesvis er­

fordras hos styresmannen för ett läroverk av ifrågavarande slag, anser

lämpligast.

Avlöningsförhållanden. Enligt kommitténs uppfattning böra

avlöningsförhållandena för privatläroverkens lärare lönetekniskt regleras

så, att lärarna inordnas under statens allmänna avlöningsreglemente. De av

kommittén föreslagna lönegraderna framgå av följande sammanställning.

Lönegrad

Rektor vid högre enskilt läroverk .................................................... Ca 33

Ämneslärare med lön såsom lektor vid allmänt läroverk . . . Ca 30

Rektor vid enskild flickskola (enskild goss- eller samskola)

eller enskild mellanskola

därest han äger behörighet till adjunktstjänst vid allmänt

Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

läroverk ............................................................................................. Ca 29

därest han icke äger nyssnämnd behörighet......................... Ca 27

Ämneslärare i teoretiskt läroämne

därest han äger behörighet till adjunktstjänst vid allmänt

läroverk:

ordinarie ........................................................................... ........... Ca 26

extra ordinarie ............................................................... ......... Ce 24, Ce 21

extra ...................................................................................... ......... Cg 21

därest han icke äger nyssnämnd behörighet:

ordinarie ............................................................................. ......... Ca 24

extra ordinarie ...............................................................

Ce 22, Ce 20

extra ...........................................................................

......... Cg 20

20

Extra ordinarie eller extra lärare har av kommittén förutsatts kunna

placeras i lönegrad Ce 24 eller Ce 21 respektive Cg 21, ändå att han icke full­

gjort för motsvarande ordinarie lärare föreskriven tidigare lärartjänstgöring

eller, vad angår extra ordinarie lärare i lönegrad Ce 21 eller extra lärare,

genomgått provårskurs.

Kommitténs förslag överensstämmer, i vad avser andra befattningsha­

vare än rektorer, med vad som gäller i fråga om allmänna läroverk samt

kommunala flick- och mellanskolor. Beträffande rektorstjänst har enligt

betänkandet den principen varit vägledande, att tjänsten inplacerats i löne­

grad, som med tre ordningsnummer överstiger lönegraden för respektive

lektor, adjunkt och ämneslärarinna vid allmänt läroverk. Kommittén har

ansett en dylik lönegradsplacering erforderlig för ernående av en ur olika

synpunkter tillfredsställande reglering av såväl löne- som pensionsställ-

ningen för rektorerna vid privatläroverken i jämförelse med rektorerna vid

de högre allmänna läroverken och de högre kommunala skolorna.

I kommitténs förslag angående lärartjänster ha medtagits endast tjän­

ster i teoretiska läroämnen. Skulle behov uppkomma av ämneslärartjänster

i praktiska läroämnen, bör lönegradsplaceringen enligt kommitténs upp­

fattning bestämmas i anslutning till vad som gäller i fråga om de högre

kommunala skolorna.

Bestämmelserna i statens allmänna avlöningsreglemente om sjukvård

(7 kap.) ha av kommittén med hänsyn till den blivande allmänna sjukför­

säkringen ansetts icke böra göras tillämpliga å lärarna vid privatläro­

verken.

Löneförmånerna till privatläroverkens timlärare föreslås av kommittén

skola regleras på samma sätt som löneförmånerna till timlärare på mot­

svarande stadier vid de allmänna läroverken och kommunala flick- och

mellanskolorna (kungörelsen 1947:680).

Förslag angående statsbidragsreglering.

Kommittén anser att, därest den av kommittén föreslagna lönenivån fast­

ställes, man måste förutsätta att det allmänna i större utsträckning än hit­

tills lämnar bidrag till lärarlönerna. Det måste nämligen anses vara ett in­

tresse ur statlig synpunkt, att de privata skolorna fortsätta sin verksamhet.

Deras elevantal var hösten 1947 inemot 7 000. Genom att privatskolorna

ge plats åt ett stort antal elever, som annars skulle söka sig till statliga eller

kommunala skolor, besparas stat och kommun betydande utgifter.

Skolorna ha inga egna möjligheter att bidraga till kostnaderna för höjda

lärarlöner, framhåller kommittén, som anför bl. a.:

Ökade inkomster skulle kunna erhållas genom höjning av terminsavgif­

terna, ifall höjningen icke förorsakade en nedgång i lärjungeantalet, som

hade till följd minskning i de sammanlagda terminsavgiftsinkomsterna. Un­

der nuvarande förhållanden, då de kostnader, som sta i samband med åt­

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

22

Kommittén förutsätter, att statsunderstöd till privatläroverken normalt

skall utgå ur ett förslagsanslag i stället för, såsom nu är fallet, ur flera

anslag.

Till de högre kommunala skolorna utgår statsbidrag med en generell

procent (för närvarande 78 procent) av lönekostnaderna. Kommittén anser,

att de mångskiftande förhållandena vid privatläroverken omöjliggöra infö­

randet av ett dylikt enkelt bidragssystem för dessa läroverks del. I stället

föreslås, att statsbidraget årligen bestämmes särskilt för varje skola. Stats­

bidraget till skolan skulle principiellt utgå med det belopp, som utöver sko­

lans övriga inkomster erfordras för bestridande av skolans kostnader jäm­

likt statens allmänna avlöningsreglemente och blivande avlöningsreglemente

för övningslärare. Summan av statsbidragen till samtliga skolor får dock

enligt förslaget utgöra högst 78 procent av de sammanlagda lönekostnaderna

vid samma skolor. Liksom vid de kommunala skolorna skulle vid privat­

läroverken statsbidraget minskas med det belopp skolan ägt uppbära i

sjukpenning enligt olycksfallsförsäkringslagen eller lagen om försäkring för

vissa yrkessjukdomar på grund av lärares olycksfall i tjänsten eller i tjän­

sten ådragen yrkessjukdom. Motsvarande avdrag skulle även ske, då skolan

står självrisk för utgivande av sjukpenning. Som villkor för erhållande av

statsbidrag föreslår kommittén bl. a., att tillskott av andra medel än stats­

bidrag utgår till lärarpersonalens avlönande. Sådant tillskott, av kommittén

benämnt icke-statligt bidrag, skulle utgå med belopp som bestämmes av

skolöverstyrelsen. Statsbidraget till en viss skola framräknas sedan som

skillnaden mellan skolans kostnader för lärarlöner och det icke-statliga bi­

draget.

I det av kommittén föreslagna statsbidragssystemet framstår sålunda

fastställandet av det icke-statliga bidraget såsom ett viktigt led. Kommit­

tén har föreslagit, att det icke-statliga bidraget i princip skall utgå med

samma belopp som i sådant hänseende utgick för budgetåret 1948/49, d. v. s.

året närmast före det, då löneregleringen av kommittén tänktes träda i

kraft. I av kommittén föreslagna statsbidragsbestämmelser har kommit­

téns uppfattning fixerats på följande sätt.

Om skolan åtnjöt statsbidrag redovisningsåret 1948/49, skall det icke-

statliga bidraget, därest ej Kungl. Maj :t för visst fall annorlunda bestäm­

mer, utgöra lägst skillnaden mellan å ena sidan utgifterna för lärarlöner

nämnda redovisningsår, inberäknat värdet av naturaförmåner och särskilda

ersättningar för arbete, som kunnat åläggas lärarna i tjänsten, och å andra

sidan samtliga statsbidrag nämnda redovisningsår, dock icke statsstipendier

till lärjungarna. Sagda utgiftspost för lärarlöner må minskas med belopp,

varmed lönerna och ersättningarna ovannämnda redovisningsår överstigit

de löner och ersättningar, som utgå i enlighet med vad därom i vederbör­

liga avlöningsreglementen stadgas. Vid bestämmande av det lägsta belop­

pet för icke-statligt bidrag skall hänsyn vidare tagas till under ovannämnda

redovisningsår uppkommen vinst eller förlust.

Därest skolan ej åtnjöt statsbidrag redovisningsåret 1948/49, skall det

lägsta beloppet av icke-statligt bidrag bestämmas av Kungl. Maj :t.

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

23

Det en gång fastställda minimibeloppet förutsättes av kommittén skola

utan något ytterligare beslut — utom i nyssnämnda undantagsfall — kunna

ligga till grund vid skolöverstyrelsens årliga prövning av storleken av icke­

statligt bidrag. Vid ifrågavarande prövning bör enligt kommitténs mening

hänsyn tagas till alla faktorer, som kunna påverka höjning av det icke-stat-

liga bidraget utöver minimibeloppet. Kommittén framhåller särskilt önsk­

värdheten av att hyresbeloppens storlek uppmärksammas.

Skolöverstyrelsens årliga beslut rörande det icke-statliga bidraget skall

enligt kommitténs förslag vara delgivet skolstyrelserna senast den 15 no­

vember.

I fråga om rekvisition av statsbidrag föreslår kommittén, att rekvisitio­

nen skall avse löpande redovisningsår och omedelbart efter vårterminens

slut insändas till statskontoret eller vederbörande länsstyrelse, som skall

verkställa utbetalning så snart ske kan. I avräkning på skolan för redovis­

ningsåret tillkommande belopp skulle förskott tillhandahållas med viss pro­

cent av statsbidraget för närmast föregående redovisningsår, nämligen i

början av juli 30 procent, oktober 15 procent, januari 15 procent och april

30 procent.

Kungl. Maj. ts proposition nr 232.

Kommitténs kostnadsberäkningar.

Statsbidragen till privatläroverken uppgingo under räkenskapsåret

1946/47 (1946) sammanlagt till 2 132 384 kronor. Några uppgifter om de

faktiska statsbidragsbeloppen för senare redovisningsår finnas icke i kom­

mitténs betänkande, vilket avlämnades den 16 juni 1948. Kommittén har

beräknat det för räkenskapsåret 1947/48 (1947) erforderliga statsbidrags-

beloppet till omkring 2 500 000 kronor.

Med utgångspunkt från att löneregleringen skulle genomföras från och

med räkenskapsåret 1949/50 (1949) har kommittén beräknat det efter löne­

regleringens genomförande totalt erforderliga statsbidragsbeloppet till

3 000 000 kronor, vilket sålunda skulle innebära en statsbidragsökning med

500 000 kronor. I anslutning härtill har kommittén anfört följande.

Kostnaderna för övningslärarnas löner ha uppskattats till samma belopp

som under redovisningsåret 1947/48. Under förutsättning att statsbidragen

för räkenskapsåret 1948/49 (1948) uppgå till samma belopp som nämnda

för 1947/48 (1947) beräknade 2 500 000 kronor och löneregleringen för öv-

ningslärare icke i någon nämnvärd grad påverkar beräkningarna, skulle

den av kommittén föreslagna löneregleringen för privatläroverkens lärar­

personal medföra statsbidragsökning på endast 500 000 kronor. Kostnaden

för kommitténs löneregleringsförslag är alltså jämförelsevis obetydlig, vil­

ket är särskilt påfallande, om man tar hänsyn till de stora fördelar som

följa med den ifrågavarande löneregleringen. Kommittén vill därvid sär­

skilt peka på den omständigheten, att först efter genomförande av här före­

slagen lönereglering privatskolornas lärarkårer kunna erhålla den stabili­

tet, som är önskvärd ur pedagogisk synpunkt. Det statsbidrag, som erford­

ras efter genomförandet av kommitténs förslag, kan alltså väntas medföra

24

större effekt i pedagogiskt hänseende än det nuvarande. Därtill komma de

stora fördelar i lönetekniskt hänseende, som äro förenade med den före­

slagna löneregleringen.

Till nyssnämnda statsbidragsökning för genomförande av löneregleringen

skulle enligt kommitténs beräkningar komma årliga kostnader för skol-

hälsovården med 20 000 kronor. Härom har kommittén anfört följande.

Om arvoden till skolläkare och skolsköterskor beräknas utgå efter mot­

svarande grunder som vid de allmänna läroverken och högre kommunala

skolorna samt statsbidrag bestämmes till 50 % av minimiarvodena, torde

nu ifrågavarande kostnader för statsverket kunna beräknas till omkring

20 000 kronor. Kommittén har därvid icke räknat med statsbidrag till an­

skaffande av instrumental utrustning. Vid en del skolor torde tillfredsstäl­

lande sådan finnas; i övrigt räknar kommittén med att ett rationellt ord­

nande av hälsovården med statsbidrag enligt vad ovan antytts skall möj­

liggöra för vissa av privatskolorna att av egna medel bekosta erforderlig

utrustning.

Kangl. Maj:ts proposition nr 232.

Yttranden.

I det följande redovisas de avgivna yttrandena endast i den mån de be­

dömas vara av intresse för ett ståndpunktstagande till den föreliggande

principfrågan. I övrigt torde få hänvisas till handlingarna.

Skolöverstyrelsen tillstyrker kommitténs förslag, att lärarna vid privat­

läroverken inordnas i det statliga lönesystemet samt att de i fråga om

löneställning och skyldigheter jämställas med motsvarande befattningsha­

vare vid allmänna läroverk och högre kommunala skolor. Överstyrelsen

anser, att denna jämställdhet bör utsträckas även till pensionsförmånerna

samt understryker önskvärdheten av att även frågan om dessa snabbt

bringas till en lösning.

Överstyrelsen ifrågasätter om ordinarie anställning bör tillämpas vid pri­

vatläroverken, där det dock gäller enskild tjänst, och anför härom föl­

jande.

Enligt överstyrelsens mening bör den nuvarande benämningen fast an­

ställning bibehållas och denna anställning utformas i anslutning till vad

som nu gäller vid de statsunderstödda folkhögskolorna. En fast anställd

lärare bör sålunda kunna entledigas, då privatläroverk nedlägger eller in­

skränker sin verksamhet och läraren på grund härav icke längre kan be­

redas full eller inemot full tjänstgöring, såvida detta icke föranletts av stat­

liga åtgärder, t. ex. ombildning av läroverket till statlig eller högre kommu­

nal skola. Det bör ankomma på överstyrelsen att avgöra om nu nämnda

omständigheter föreligga. I sådana fall bör förflyttning enligt statens all­

männa avlöningsreglemente icke äga rum. I övrigt bör för entledigande och

disciplinära åtgärder gälla detsamma som vid högre kommunala skolor.

I avlöningshänseende bör fast anställd lärare jämställas med ordinarie

lärare.

För privatläroverken är det enligt överstyrelsens mening av minst samma

betydelse som vid statliga läroverk och högre kommunala skolor att frågan

25

om rektors fortsatta anställning efter viss tid kan omprövas. Överstyrelsen

kan därför icke tillstyrka, att rektorerna få samma anställningsform som

de ordinarie (fast anställda) lärarna. Härom anföres följande.

Överstyrelsen förordar att i samband med förevarande lönereglering det

för de allmänna läroverken gällande systemet utvidgas på så sätt, att till

rektor vid statlig skola, högre kommunal skola eller statsunderstött privat­

läroverk skall kunna för högst sex år i sänder förordnas person, som inne­

har ordinarie ämneslärarbefattning (fast anställning) vid någon läroanstalt

tillhörande nämnda skolformer. Beträffande privatläroverken torde det

dock vara tveksamt, om fast anställd ämneslärare vid ett privatläroverk bör

kunna förordnas till rektor vid annat privatläroverk. I fråga om de högre

kommunala skolorna har det nuvarande systemet, enligt vilket till rektor

endast kan utses ordinarie lärare vid samma skola, visat sig medföra be­

tydande olägenheter.

Skolöverstyrelsen ifrågasätter emellertid, om icke beträffande privatläro­

verken Kungl. Maj:t bör äga befogenhet att efterge kravet på innehav av

ordinarie lärartjänst för rektorsförordnande. Det synes nämligen ändamåls­

enligt att för denna skolform kunna vidga kretsen till att omfatta även

andra lämpliga aspiranter.

Överstyrelsen förordar för sin del att ordinarie (fast anställda) och extra

ordinarie lärare tillerkännas sjukvårdsförmåner enligt samma grunder,

som lärare vid högre kommunala skolor. I likhet med vad som gäller inom

folkskolan bör denna förmån däremot ej utsträckas till extra lärare.

I statsbidragsfrågan framhåller överstyrelsen bl. a. att överstyrelsens år­

liga prövning av det icke-statliga bidraget skulle innebära ett avsevärt ad­

ministrativt merarbete. Avvägningen av det icke-statliga bidraget skulle

bli synnerligen svårbedömd, då hänsyn skulle tas till hyra, reparationer,

städning o. s. v. Kommitténs ståndpunkt att nu utgående icke-statliga bidrag

icke skulle kunna minskas vore icke sakligt befogad. I den mån privatläro­

verk nedlägges måste det ju ersättas med statligt eller kommunalt läroverk.

överstyrelsen föreslår, att statsbidrag utgår efter en enhetlig procentsats,

förslagsvis 70 procent av de faktiska kostnaderna för lärarna. Då för ett

fåtal skolor ett statsbidrag efter denna procentsats icke torde förslå, borde

överstyrelsen få rätt tillerkänna dem ett särskilt driftkostnadsbidrag för

undvikande av för höga elevavgifter. Sådant bidrag skulle dock icke utgå

till skolor vilka i realiteten ägas eller drivas av kommun. Sammanlagt

borde driftkostnadsbidrag för ett läsår icke utgå med större belopp än

5 procent av samtliga lärarlöner, för vilka 70 procent statsbidrag utginge.

Ett genomförande av överstyrelsens förslag beräknades draga en merkost­

nad av 1 500 000 kronor.

Statskontoret anser i första hand, att hela del i betänkandet behandlade

problemkomplexet borde vila i avvaktan på att riktlinjerna för den bli­

vande skolreformen fastställas. Härvid borde undersökas, om och i vilken

omfattning något visst privatläroverk påtagit sig sådana uppgifter, som

rätteligen bort anförtros det statliga eller kommunala skolväsendet. Fun­

Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

26

nes så vara förhållandet, borde det allmänna skolväsendet givas en sådan

vidd, att privatläroverken kunde avvecklas. I vad mån återstående läro­

anstalter i framtiden skulle understödjas med statsmedel borde prövas i

varje särskilt fall.

Även mot kommittéförslaget som sådant ställer sig statskontoret kritiskt.

Mot kommittéförslaget kan till en början riktas den invändningen, att de

författningsenligt reglerade lönerna allt för hårt komma att binda privat­

skolornas huvudmän samt — i ännu högre grad — staten. Det synes knap­

past rimligt att — som kommittén förutsatt — statsverket ytterst skall ga­

rantera lönerna till en grupp anställningshavare, som tillsatts utan statlig

medverkan och enligt förslaget även framdeles skulle komma att tillsättas

utan statsmyndighets hörande. Att reglera rektorstjänsterna fastare för

dessa skolor än för de statliga och kommunala läroanstalterna måste be­

traktas som uteslutet.

Det av kommittén föreslagna statsbidragssystemet anser statskontoret

mycket ohanterligt till sin konstruktion. Enligt förslaget skulle vidare ett

eller flera privatläroverk kunna medgivas högre procentuellt bidrag än 78

procent, blott medeltalet för alla privatläroverken hölls inom den ramen.

Därmed skulle enligt statskontorets förmenande statsverket gå längre i

sitt understödjande av privatläroverken än i fråga om de kommunala sko­

lorna, vilket statskontoret anser uteslutet. Det icke-statliga bidraget borde

icke fastlåsas till det belopp som i sådant hänseende utginge för visst

budgetår, då tillfälliga omständigheter därvid i alltför hög grad skulle

komma att bestämma skolornas framtida ekonomi. Statskontoret föreslår,

att undersökning verkställes rörande statens medelkostnader för motsva­

rande stadier vid statliga och kommunala läroverk samt att den sålunda

framkomna medelkostnaden för varje lärjunge å de olika stadierna — real­

skolan, gymnasiet och högre flickskolan — lägges till grund för stats-

bidragsgivningen vid privatläroverken. Den sålunda omlagda statsbidrags-

givningen borde få provisorisk karaktär.

Statskommissaricn Lindbergson har i särskilt yttrande föreslagit, att or­

dinarieanställningen vid privatläroverken erhåller samma karaktär som vid

hushållningssällskapen (5 § B statens allmänna avlöningsreglemente) och

att sålunda endast anställning medelst kontrakt för viss tid, icke översti­

gande sex år, borde ifrågakomma. I motsats till statskontoret anser Lind­

bergson, att det icke går att sätta ett enhetsbidrag per lärjunge så högt att

de ekonomiskt svagare skolorna klara sin ekonomi, samt skisserar i huvud­

sak följande statsbidragssystem.

Kungl. Maj:t fastställer varje år antalet heltidstjänster (ordinarie och

extra ordinarie). Skolöverstyrelsen fastställer därefter antalet veckotimmar

som icke täckas av heltidstjänsterna. Statsbidragsunderlaget bestämmes för

heltidstjänsterna till näst högsta löneklassen i de förekommande lönegra­

derna samt för veckotimmarna efter viss enhetlig arvodesgrupp, förslagsvis

TC 21. Skolöverstyrelsen bemyndigas att bevilja statsbidrag med högst 78

Kung!. Maj.ts proposition nr 232.

27

procent av underlaget till enskild skola och med liögst 65 procent i medeltal

för samtliga skolor. Härvid skall givetvis tagas hänsyn till kommunbidrag,

inflytande elevavgifter o. s. v. Härigenom undvikes en detaljgranskning av

varje lärares anställningsförhållanden och öppnas möjligheter att hålla fler­

talet privatläroverk vid liv.

Statens lönenämnd har ansett sig böra i princip tillstyrka kommitténs

förslag. Med hänsyn till de av löneregleringen föranledda kostnadsökning­

arna har det emellertid synts lönenämnden angeläget, att den privata stats­

understödda undervisningsverksamheten icke bibehålies i större utsträck­

ning än som betingas av dess karaktär av komplementorganisation till det

allmänna undervisningsväsendet. Kommitténs förslag angående statsbidrag

synes enligt lönenämndens mening i alltför hög grad binda statsbidrags-

avvägningen vid de under budgetåret 1948/49 rådande förhållandena. Löne­

nämnden avstyrker kommitténs förslag om inrättande av särskilda rektors-

tjänster i Ca-lönegrad; ett bifall härtill skulle medföra tre system för av­

lönande av rektor, nämligen ett för de statliga skolorna, ett för de högre

kommunala skolorna och ett för privatläroverken. Lönenämnden förordar,

att för samtliga ifrågavarande rektorstjänster användes ett och samma av­

löningssystem, nämligen det som användes för rektorerna vid de statliga

läroverken.

Riksräkenskapsverket har i princip tillstyrkt kommitténs förslag till löne­

reglering. Skäl syntes tala för en något mindre fast ordinarie anställnings­

form, möjligen med förebild i den vid hushållningssällskapen och skogs-

vårdsstyrelserna införda anställningsformen för ordinarie tjänst (skriftligt

kontrakt för viss tid, högst sex år). Ämbetsverket ifrågasätter, om icke löne­

regleringen i vad den avser rektorer vid privatläroverken borde genomföras

efter enahanda grunder, som gäller för de allmänna läroverkens rektorer.

I fråga om det föreslagna statsbidragssystemet förordar ämbetsverket

bl. a. att statsbidragets procentuella storlek direkt fastställes för varje läro­

verk. Procentsatsen skulle därvid avvägas efter vederbörande skolas ekono­

miska förhållanden. Summan av statsbidragsbeloppen för samtliga privat­

läroverk borde sättas till högst 70 procent av lärarlönerna vid dessa sko­

lor. Statsbidragsprocenten (för löpande budgetår) borde kunna bestämmas

under höstterminen, varvid man borde utgå från skolans ekonomiska för­

hållanden under eu treårsperiod (ej endast 1948/49).

Svenska stadsförbundet, som tillstyrkt löneregleringsförslaget, framhål­

ler, att det föreslagna statsbidragssystemet bygger på förutsättningen att

icke-statliga medel till lärarlönernas bestridande skulle finnas att tillgå

med samma belopp i framtiden som under budgetåret 1948/49. I den mån

andra inkomstinöjligheler för skolorna försämrades kunde det befaras, att

kommunerna finge påtaga sig ökade bördor. Detta vore oegentligt, då var­

ken vissa kommuners understöd till privatläroverk eller understödens nu­

varande belopp varit följden av någon rationell avvägning.

Kungl. Maj. ts proposition nv 232.

28

Flick- och samskollärarnas riksförbund föreslår, att privatläroverkens lä­

rare tillerkännes sjukvårdsersättning efter samma grunder som gälla vid

de allmänna läroverken. I fråga om rektorstjänsterna uttalas en önskan om

reciprocitet mellan statliga, kommunala och statsunderstödda privata sko­

lor vid förordnande å dylika tjänster. Rektor borde förordnas allenast på

viss tid.

Sveriges yngre låroverkslärares förening föreslår i fråga om behörighet

till rektorstjänst, att kommitténs krav på innehav av ordinarie ämneslärar-

tjänst utbytes mot krav på behörighet till sådan tjänst. Rektor bör enligt

föreningens mening förordnas på sex år. Lärarna vid privatläroverken borde

i någon form komma i åtnjutande av samma sjukvårdsförmåner som till­

komma lärare vid statliga och kommunala skolor.

Läroverkslärarnas riksförbund föreslår, att rektor vid privatläroverk för­

ordnas på viss tid och att dylik tjänst får förenas med ordinarie lärartjänst

vid privata och statliga läroverk.

Föredraganden.

Frågan om lönereglering för lärarna vid de statsunderstödda privatläro­

verken har länge varit aktuell. Sedan år 1948 föreligger även ett av 1944

års lönekommitté för privatläroverken utarbetat förslag i ämnet. På grund

av den ekonomiska stabiliseringspolitiken ansågs emellertid något förslag

i ämnet icke böra framläggas för 1949 års riksdag. Liknande skäl tala för

att det får ytterligare anstå med löneregleringen för privatläroverkens lärar­

personal. Då emellertid med hänsyn till olika omständigheter principbeslut

ansetts böra föreläggas 1950 års riksdag i fråga om lärarpersonalen vid

folkhögskolor och lantbruksundervisningsanstalter, har jag ansett önskvärt

att jämväl löneförhållandena vid privatläroverken bli föremål för riks­

dagens prövning redan i år, även om löneregleringens genomförande bör

anstå till den 1 juli 1951. Eftersom lönerna för det övervägande antalet

lärare vid privatläroverken äro lägre, i vissa fall avsevärt lägre än för lärare

i motsvarande ställning vid allmänna läroverk och kommunala flickskolor,

kan ett ytterligare eftersättande av lärarpersonalen vid privatläroverken be­

faras få menliga konsekvenser för lärarrekryteringen vid dessa läroanstalter,

vilka icke minst i rådande läge ha en viktig uppgift att fylla i den hårt an­

strängda skolorganisationen. Av anförda skäl har jag ansett mig böra föreslå

Kungl. Maj :t att för riksdagen framlägga förslag om principerna för en löne­

reglering för lärarpersonalen vid privatläroverken. Med detalj förslag i ämnet

torde däremot böra anstå till 1951 års riksdag. Detsamma gäller frågorna

om statsbidragssystem och statsbidragsprocent, vilka spörsmål befunnits

vara i behov av ytterligare överväganden. Jag har emellertid förutsatt, att

den totala kostnadsökning, som för ifrågavarande skolkategori föranledes

av löneregleringen, i princip skall bäras av statsverket.

Kungl. Maj. ts proposition nr 232.

29

Förslag om lönereglering in. m. för lärarpersonalen vid fackskolan för

huslig ekonomi i Uppsala och om provisorisk löneförbättring för lärare vid

övriga enskilda handarbets- och skolköksseminarier ha av 1944 års löne-

kommitté framlagts i betänkande den 10 februari 1950. Detta betänkande

är föremål för remissbehandling och upptages icke i detta sammanhang.

I fråga om principerna för en lönereglering för privatskolornas lärar­

personal innebär lönekommitténs förslag sammanfattningsvis följande.

Full likställdhet i lönehänseende mellan privatläroverkens lärare, å ena

sidan, och lärarna vid de allmänna läroverken och de kommunala flick­

skolorna, å andra sidan, föreslås genomförd. Med likställdhet i fråga om

löneförmånerna skulle följa jämställdhet i fråga om skyldigheter, t. ex.

beträffande tjänstgöringens omfattning. Kommittén har föreslagit, att äm-

neslärarna vid privatläroverken skola inordnas under statens allmänna

avlöningsreglemente, samt förutsatt, att det blivande särskilda avlöningsreg-

lementet för övningslärare skall erhålla tillämpning jämväl å övningslärarna

vid privatläroverken.

Läsåret föreslås skola generellt bestämmas till 38 veckor vid privatläro­

verken. Dispens härifrån skulle kunna meddelas endast i rena undantags­

fall, och därvid borde särskilda bestämmelser meddelas angående ökning

av undervisningsskyldigheten för heltidsavlönade befattningshavare.

I fråga om anställningsförhållandena innebär kommitténs förslag, att vid

privatläroverken skulle införas en anställningsform för ordinarie lärare,

vilken skulle nära ansluta sig till den ordinarie anställningsformen för

lärarna vid de statliga och högre kommunala skolorna. Vid omorganisation

eller avveckling av den privata skola, lärare tillhörde, skulle han i första

hand vara skyldig att underkasta sig förflyttning till annan lärartjänst.

Om av någon anledning förflyttning icke vore möjlig eller lämplig, skulle

läraren erhålla ersättning av statsmedel, motsvarande de inkomster han

skulle uppburit från lärarbefattningen, dock endast i den mån han ej kunde

skaffa sig inkomster genom annat förvärvsarbete. Antalet ordinarie lärar­

tjänster skulle av Kungl. Maj:t bestämmas för varje skola. Vid privatläro­

verken skulle även finnas extra ordinarie och extra lärare, extra ordinarie

lärare till antal, som skulle bestämmas av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl.

Maj :ts bemyndigande, av skolöverstyrelsen.

Vid antagande av ordinarie lärare och rektor skulle skolstyrelse äga

bland behöriga sökande utse, till lärare den som med hänsyn till veder­

börliga befordringsgrunder och skolans speciella förhållanden anses böra

i främsta rummet komma i fråga samt till rektor den som med hänsyn till

insikter, erfarenhet och övriga egenskaper, vilka företrädesvis erfordras

hos styresmannen för ett läroverk av ifrågavarande slag, anses lämpligast.

Beträffande lönegradsplacering in. in. för rektorer samt ordinarie, extra

ordinarie och extra lärare torde få hänvisas till den föregående redo­

Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

30

görelsen. Förslaget överensstämmer i denna del med vad som gäller för

motsvarande lärarpersonal vid allmänna läroverk samt kommunala flick-

och mellanskolor med det undantaget att rektorstjänst avsetts skola till­

höra löneplan 1 och placeras i lönegrad, vars nummer med tre enheter

överstiger lönegrad snumret för respektive lektor, adjunkt och ämneslära-

rinna vid allmänt läroverk.

Bestämmelserna i statens allmänna avlöningsreglemente om sjukvård

(7 kap.) ha med hänsyn till den blivande allmänna sjukförsäkringen ansetts

icke böra göras tillämpliga å lärarna vid privatläroverken.

I remissyttrandena har kommitténs förslag i allmänhet tillstyrkts i prin­

cip. Beträffande detaljerna i yttrandena torde få hänvisas till förut lämnad

redogörelse.

För egen del anser jag kommitténs förslag kunna läggas till grund för

principbeslut om lönereglering för privatläroverkens lärarpersonal, vilket

bl. a. innebär att jag tillstyrker de föreslagna lönegradsplaceringarna för

lärarna. Jag förordar dock följande jämkningar i förslaget.

Såsom i flera remissyttranden framhållits, synes icke lämpligt att för

privatläroverkens lärare tillämpa den ordinarie anställningsform, som till-

lämpas för den statliga lärarpersonalen. Enligt min mening bör ordinarie

lärare vid privatläroverken anställas tills vidare med en ömsesidig upp­

sägningstid av sex månader. Därjämte torde för ordinarie lärare böra i

huvudsak gälla vad som nu är föreskrivet för fast anställd lärare, näm­

ligen att sådan lärare, som under tre på varandra följande år oförvitligt

tjänstgjort i samma eller motsvarande befattning vid en och samma läro­

anstalt, ej må kunna, så länge anstalten åtnjuter statsbidrag, skiljas från

sin befattning, så framt ej skolöverstyrelsen på grund av omorganisation

eller av annan liknande anledning medgiver uppsägning eller anledning

föreligger till entledigande av disciplinära skäl.

Anställnings- och avlöningsförhållandena för rektorerna vid privatläro­

verken synas icke böra upptagas till prövning i förevarande sammanhang,

eftersom 1941 års lärarlönesakkunniga erhållit i uppdrag att verkställa

utredning angående den i propositionen 1949: 132 under punkt 3 berörda

frågan om anställningsformen för rektorer vid bl. a. privatläroverken.

Vad angår frågan huruvida lärare vid privatläroverk böra erhålla rätt

till sjukvårdsförmåner enligt 7 kap. statens allmänna avlöningsreglemente

synes med prövningen av detta spörsmål böra anstå.

Förslag till avlöningsbestämmelser och statsbidragsgrunder torde böra

underställas 1951 års riksdag. Erforderliga stadgebestämmelser lärer det

däremot få ankomma på Kungl. Maj :t att besluta om.

Löneregleringen torde böra omfatta de privatläroverk, som nu åtnjuta

statsunderstöd från förslagsanslagen till Privatläroverk: Bidrag till högre

goss- och samskolor, Bidrag till högre flickskolor och Bidrag till enskilda

Kungl. Ma j :ts proposition nr 232.

31

mellanskolor. Kostnadsökningen på grund av löneregleringen torde kunna

uppskattas till omkring 800 000 kronor för år.

Vad slutligen angår den av löneregleringen föranledda pensionsregle-

ringen för ifrågavarande lärare, torde frågan härom få föreläggas 1951 års

riksdag.

Jag hemställer, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att godkänna de framlagda grunderna för en löneregle­

ring för lärarpersonalen vid de statsunderstödda privat­

läroverken, avsedd att träda i tillämpning den 1 juli 1951.

Med bifall till denna av statsrådets övriga leda­

möter biträdda hemställan förordnar Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten, att proposition av

den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall

avlåtas till riksdagen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

Ur protokollet:

Karl-Ingmar Edstrand.