Prop. 1950:65

('med förslag till lag om fortsatt giltighet av hembiträdeslagen den 30 juni 1944 (nr 461)',)

Kungl. Maj.ts proposition nr 65.

1

Nr 65.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

fortsatt giltighet av hembiträdeslagen den 30 juni 19 44 (nr 461); given Drottningholms slott den 10 februari 1950.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll vill Kungl. Maj :t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen , föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om fortsatt giltighet av hembiträdes­ lagen den 80 juni 1944 (nr 4G1).

GUSTAF.

Gustav Möller.

Propositionens innehåll.

Hembiträdeslagen föreslås skola i sin nuvarande lydelse erhålla förlängd giltighet till och med den 31 oktober 1953.

1 —llihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Xr 65.

Knngl. Maj:In proposition nr 65.

den överenskomna tiden gått till ända, samt att annat avtal skall upphöra att gälla 14 dagar efter uppsägning från någondera sidan (5 §). I vissa fall kan avtalet doek bringas att upphöra i förväg. Har hembiträde, som är an­ ställt för bestämd tid, på grund av sjukdom under minst 14 dagar varit ur stånd att utföra sina sysslor, äger arbetsgivaren uppsäga avtalet med 14 dagars uppsägningstid. Återfår hembiträdet före uppsägningstidens utgång sin arbetsförmåga, är uppsägningen förfallen, för såvitt ej annan anställts i hembiträdets ställe (14 §). Om hembiträdet i väsentlig män åsidosätter sina skyldigheter mot arbetsgivaren eller befinnes lida av tuberkulos eller av könssjukdom i smittosamt skede, äger arbetsgivaren uppsäga avtalet till omedelbart upphörande (15 §).

Därest hembiträde, som åtnjuter kost och bostad hos arbetsgivaren, på grund av sjukdom ej kan utföra sina sysslor, äger hembiträdet att, så länge avtalet varar, av arbetsgivaren erhålla bostad och kost jämte nödig person­ lig tillsyn, såvida ej behov av sjukhusvård föreligger och hembiträdet på grund därav intagits å sjukhus. Har arbetsgivaren härutöver bestritt kost­ nad för vård åt hembiträdet, äger arbetsgivaren söka kostnaden åter av

*

11

hembiträdet (7 §).

Hembiträde tillkommande kontant lön, som beräknas för månad eller längre tid, skall utbetalas å sista söckendagen i varje kalendermånad, så­ vida annat ej överenskommits (8 §).

Arbetsgivare eller hembiträde, som åsidosätter sina förpliktelser enligt avtalet eller lagen, har att ersätta därav uppkommen skada. Vid bedömande om och i vad mån skada uppstått skall hänsyn lagas även till omständig­ heter av annan än rent ekonomisk betydelse. Under vissa förhållanden kan skadeståndet nedsättas; hel befrielse därifrån må också medgivas (19 §).

Frågans behandling vid 1947 års riksdag.

I samband med att giltighetstiden för hembiträdeslagen år 1947 utsträck­ tes till och med den 81 oktober 1950 diskuterades — på sätt närmare fram­ går av propositionen nr 206/1947 — ett flertal olika förslag till revision av lagen i sakligt hänseende. Den fråga, som därvid tilldrog sig den största uppmärksamheten, var huruvida lagen borde bibehållas vid sin karaktär av fritidslag eller ändras till en arbetstidslag.

Dåvarande statens arbetsmarknadskommission, som erhållit Ivungl. Maj:ls uppdrag alt verkställa utredning i ärendet, förordade alt hembi­ trädeslagen utformades som eu arbetstidslag och föreslog, alt den genom­ snittliga arbetstiden för dag skulle sii t tas till 8 timmar, med rätt för arbets­ givaren att fritt fördela arbetstiden på en tidrymd av 4 kalenderveckor, under vilka arbetstiden alltså ej finge uppgå till längre tid än 192 limmar. Arbetstiden skulle ej något dygn (å överstiga 11 limmar, och arbetstagaren

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 6~>

hembiträde den ordinarie arbetstiden, vari inräknas måltidsuppehåll, högst 10 timmar om dagen mellan klockan 7 och 19.30. Vidare gäller att hembi­ träde skall äga åtnjuta fridag varannan sön- eller helgdag samt dessutom en bestämd vardag varje vecka efter klockan 14.

För ett bibehållande av den svenska hembiträdeslagens nuvarande kon­ struktion ha socialstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning, Sveriges hus­ modersföreningars riksförbund, Yrkeskvinnors samarbetsförbund, Fredrika-Bremer-förbundet, Svenska arbetsgivareföreningen, Svenska lantarbetsgivareföreningen samt länsarbetsnämnderna i Stockholms, Uppsala, Jön­ köpings, Kronobergs, Kristianstads, Skaraborgs, Örebro och Jämtlands län uttalat sig.

Socialstyrelsen har till utveckling av sin mening härvidlag anfört bl. a.

Såvitt man kan döma av det stora antal hänvändelser, som årligen sker till socialstyrelsen rörande tillämpningen av hembiträdeslagen, förefalla hembiträdena nöjda med den garanterade fritiden efter klockan 19 samt den lagstadgade rätten till ledighet och ersättning för övertid. Några svå­ righeter för parterna alt överenskomma om tidpunkten för arbetsdagens början ha icke förmärkts. Ej heller ha uttryckts några önskemål om l>estämda måltidsraster eller en sammanhängande ledighet mitt på dagen. Det förefaller, som om den nuvarande hembiträdeslagen tillförsäkrar hembiträ­ dena just de fritidsförmåner, som äro av betydelse för en lämplig avväg­ ning av deras arbetstid. Att under sådana omständigheter ytterligare i detalj reglera hushållsarbetet i hemmen på samma sätt som för arbetstagarna inom en rörelse eller ett arbetsföretag med visst antal anställda, synes icke vara lämpligt.

Som ett huvudskäl för införande av arbetstidsreglering för hembiträden har anförts, att rekryteringen inom yrket skulle främjas genom en sådan lagstiftning. Styrelsen anser för sin del att förhoppningarna i detta av­ seende icke kunna ställas så högt. Så länge den större delen av hembiträdes­ kåren saknar annan yrkesutbildning än den som erhålles på arbetsplatsen, d. v. s. i hemmen, och ofta ej hinner förvärva tillräcklig arbetsrutin på grund av täta platsbyten eller övergång till annat yrke, torde yrket icke kunna få det anseende som är nödvändigt för en större nyrekrytering.

Det bör framhållas, att det lör närvarande och ej heller inom överskådlig framtid torde möta några svårigheter för yrkeskunnig arbetskraft att avtalsvägen uppnå kortare arbetstid eller högre lön än övriga hembiträden. Arbe­ tet i ett hem erbjuder för övrigt större möjligheter till fritid och omväxling än inom industrien och affärsvärlden. Ett inpressande av största möjliga aibetsresultat pa eu viss begränsad arbetstid skulle sannolikt föranleda en starkare koncentration till de mera ansträngande slagen av husliga arbets-"PPgiiter och lämna mindre utrymme för lättare och mera stimulerande uppgifter såsom inköp av matvaror, promenader och lek med barnen, söm­ nad, visst arbete för egen räkning in. in. Enligt styrelsens uppfattning är det tvivelaktigt om en sådan förskjutning kan anses önskvärd. Hemmen böra icke förvandlas till arbetsplatser med högt uppdriven arbetstakt, där bade husmoder och hembiträde ständigt tvingas leva med ögonen riktade mot klockan. Särskilt med tanke pa att hembiträdesyrket ofta utgör en förberedelse till husmodersvrket, skulle en utveckling, som skapar olust för hemarbetet, vara ytterst beklaglig.

It

Länsarbetsnämnden i Gävleborgs län förordar att i lagen införes bestäm­

melse om 48 timmars arbetsvecka för hembiträdena.

Kungl. Maj.ts proposition nr Hö.

Eu reglering av arbetstiden efter norskt mönster, d. v. s. med högst 10 timmars arbetstid om dagen med inräknade måltidsraster, förordas av läns­ arbetsnämnderna i Västernorr lands och Älvsborgs län.

Länsarbetsnämnden i Västernorrlands lön påpekar att eftersom inom

tidsramen av 10 timmar även rymdes skäligt arbete för hembiträdets egen räkning med tvätt, strykning, städning, inköp av matvaror, matlagning och måltidsraster, en jämförelse mellan denna 60-timmarsveeka och exempel­ vis en affärsanställds 48 timmar knappast gåve vid handen att de affärsanställda hade större reell fritid. Bestämmelsen om maximum 10 timmars arbetstid kompletterad med en bestämmelse om minst varannan söndag helt ledig skulle enligt länsarbetsnämndens mening också möjliggöra elas­ tiska personliga överenskommelser parterna emellan.

Länsarbetsnämnden i Älvsborgs län framhåller, alt det norska systemet

medförde, att man sluppe extra arbete med journalföring av utfört arbete, något som vore nödvändigt med en beräkning av arbetstiden under 4-veckorsperioder.

Även Socialdemokratiska kvinnoförbundet samt arbetsmarknadsstyrel­

sens sakkunniga för kvinnlig arbetskraft uttala sympatier för det norska

systemet men anse icke detta böra redan i nuvarande läge genomföras i den svenska lagstiftningen. Arbetsmarknadsstyrelsens sakkunniga anföra.

De sakkunniga vilja deklarera sin principiella uppfattning, att det måste anses rikligt och ofrånkomligt att även hembiträdena få en lagligt reglerad arbetstid. Det torde heller icke bereda oöverkomliga svårigheter att genom­ föra en sådan reform, även om det för en del hem kan komma att medtöia vissa problem. De sakkunniga åsyfta barnfamiljer med förvärvsarbetande husmor samt lanthushåll. Från de förvärvsarbetande mödrarnas sida före­ ligga starka krav på åtgärder, som kunna underlätta för dem att förena hem- och förvärvsarbete. Då det är ett samhällsintresse, att den kvinnliga arbetskraften tillföres produktionen i ökad omfattning, finnes anledning att taga största hänsyn till dessa särintressen vid eu reglering av hembiträ­ denas arbetstid. För såväl lanthemmen som barnfamiljer med förvärvs­ arbetande husmor svnas dock deras speciella krav i detta hänseende böra i största utsträckning tillgodoses genom samhälleliga åtgärder i form av kollektiva anordningar o. d.

Vid utformningen av en arbetstidslag bör sålunda enligt de sakkunnigas mening största möjliga hänsyn tagas till de olika parternas intressen. Det är med andra ord angeläget, att lagen utformas sä, att det icke medtor stora svårigheter att tillämpa den eller att den skulle bidraga till att skapa irritation mellan parterna.

Sedan frågan om förlängning av hembitrådeslagens giltighetstid vai före­ mal för behandling år 11)47, ha synpunkter och erfarenheter tillkommit, som göra, att man nu kan diskutera icke endast 8 limmars arbetsdag eller 11)2 arbetstimmar per 4-vcckorsperiod för hembiträden. Sedan Noige från och med nvåret 1949 fått eu arbetstidslag för hembiträden, har ytterligare

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 65

eil alternativ framkommit, nämligen 10 timmars arbetsdag, måltidsraster inräknade. En svensk arbetstidslag eller detta mönster synes enligt de sakkunnigas mening erbjuda många fördelar.

De sakkunniga ha därför kommit till den slutsatsen, att det skulle vara värdefullt att få del av erfarenheterna av den norska hembiträdeslagen, innan slutlig ställning tages till hur en svensk arbetstidslag för hembiträden skulle utformas. Da emellertid den norska lagen varit i kraft under relativt kort tid, syntes det lämpligt att avvakta ytterligare någon tids erfarenhet. En förlängning av den nuvarande hembiträdeslagens giltighetstid komme enligt de sakkunnigas mening sannolikt icke att medföra några olägenhetei, i synnerhet som hembiträdenas villkor på grund av arbetskraftssituationen undergått en successiv förbättring.

Vid den företagna stick provsund er sök n ingen berördes även möjligheterna av en arbetstidsreglering. 64 procent av husmödrarna och 48 procent av hembiträdena ha funnit det icke vara möjligt att för hembiträdena till­ lampa 8-timmars arbetsdag, medan 30 resp. 44 procent ansett sådan möjlig­ het föreligga. En arbetstidsreglering medförande en arbetstid om 192 tim­ mar under 4 veckor har betecknats såsom genomförbar av 60 procent av såväl husmödrar som hembiträden, under det att 26 procent av vardera kategorien besvarat frågan härom nekande. Frågan har lämnats obesvarad av 14 procent av de tillfrågade.

I jttianden till arbetsinarknadsst3I * * * * * 7relsen ha även berörts vissa andra frågor avseende hembiträdeslagens innehåll och utformning.

Salunda har 1 rkeskuinnors samarbetsförbund i fråga om lagens til 1— 1 ä in p n i n g s o in r å d e framhållit bl. a. att det borde tagas under om­ prövning, huruvida från lagens tillämpning generellt skulle undantagas medlem av arbetsgivarens familj. Måhända kunde det vara befogat att lagen omfattade jämväl fall då en syster eller annan släkting, ofta utan överenskommen ersättning, skötte hushållet åt förvärvsarbetande manliga eller kvinnliga släktingar.

Den fråga, som i yttrandena tilldragit sig största intresset, gäller h e mbitiädes förmåner vid s j u k d o in. Beträffande detta spörsmål — som diskuterades såväl vid lagens tillkomst som i samband med 1947 års lagändring — ha Hembiträdesföreningarnas centralkommitté, Fredrika-Bremer-förbundet, Högerns kvinnoförbund, Landsorganisationen samt läns­ arbetsnämnderna i Uppsala, Östergötlands, Jönköpings, Gotlands, Skara­ borgs, Västmanlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län uttalat, alt i lagen måtte införas en bestämmelse om rätt för hembiträde till kon­ tant lön vid sjukdom under minst 14 dagar.

Förutsättning för rätt till sjuklön bör enligt den mening, som uttalas av

Hembiträdes föreningar nas centralkommitté, Fredrika-Bremer-förbundet, Landsorganisationen samt länsarbetsnämnderna i Uppsala, Östergötlands,

13

Jönköpings, Gotlands, Västmanlands, Västerbottens och -Y orrbotlens län,

vara, att hembiträdets anställning varat minst sex månader.

Landsorganisationen framhåller att enligt organisationens kvinnoråds

uppfattning rätten till sjuklön dessutom borde vara beroende av att hem­ biträdet tillhörde sjukkassa; och länsarbetsnämnderna i Uppsala, Östergöt­

lands, Gotlands och Västerbottens län anse att rätt till sjuklön bör vara för

handen endast om hembiträdet företett friskintyg vid anställningens början.

Länsarbetsnämnden i Jämtlands län har den uppfattningen att rätten till

sjuklön borde uppkomma, så snart hembiträdets anställningstid varat minst en månad. Högerns kvinnoförbund förordar en anställningstid av nio må­ nader och framhåller, att i samband med frågan om vidgade förmåner för hembiträden vid sjukdom jämväl borde övervägas en lagbestämmelse om alt hembiträde icke hade rätt alt vid arbetsgivarens sjukdom omedelbart säga upp sitt avtal med denne. Länsarbetsnämnden i Skaraborgs län uttalar sig för en anställningstid av ett år såsom förutsättning för rätt till sjuklön under 14 dagar; eller sex månaders anställning borde enligt länsarbets­ nämnden föreligga rätt till en veckas sjuklön.

I flertalet yttranden, vari denna fråga berörts, har emellertid avstyrkts att i lagen infördes bestämmelser om rätt för hembiträde till lön vid sjuk­ dom. Denna ståndpunkt har intagits av socialstyrelsen, Sveriges husmoders­

föreningars riksförbund, Folk partiets kvinnoförbund, Svenska landsbygdens kvinnoförbund, Svenska arbetsgivareföreningen, Svenska lantarbetsgivareföreningen, arbetsnämnden i Stockholm samt ett stort antal länsarbets­ nämnder. Därvid har genomgående såsom skäl anförts, alt hembiträdena

nu hade möjlighet att skaffa sig försäkringsskydd genom anslutning till sjukkassa ävensom att hembiträdena, då den obligatoriska sjukförsäkringen trädde i kraft, erhölle ett med andra medborgargrupper jämförbart skydd vid sjukdom. I flera yttranden har dessutom erinrats om att lön under hembiträdets sjukdom redan utginge i praxis, i varje fall vid kortvarigare sjukdomsfall.

Stiekprovsundersökningen har givit till resultat att 70 procent av hus­ mödrarna och 92 procent av hembiträdena ansett att bestämmelser om sjuk­ ersättning till hembiträde böra införas i lagen, medan 25 resp. .1 procent av de tillfrågade funnit detta obehövligt. Vid undersökningen framställda frågor rörande de förutsättningar, som därvid borde ställas på anställning­ ens varaktighet och sjukdomstiden, ha besvarats så ofullständigt alt svaren ej läte sig sammanställas. Ktt allmänt önskemål hos såväl husmödrar som hembiträden har emellertid varit att hembiträdet bör förete friskbetvg vid anställningens början. Detta anses påkallat av 94 procent av husmödrarna och 82 procent av hembiträdena.

En annan i yttrandena till arbetsmarknadsstyrelsen berörd fråga avser h e in bitr ä d e n a s ö v e r t i d s a r b e t e.

Kunyl. Muj:ts proposition nr 05.

14

Kungl. Maj.ts proposition nr (in

Harom ha socialstyrelsen, Sveriges husmodersföreningars riksförbund och länsarbetsnämnderna i Kristianstads, Göteborgs och Bohus. Älvsborgs samt Kopparbergs län framhållit, att mera preciserade bestämmelser om beräkningsgrunderna för ersättningen vid övertidsarbete och vakttjänst borde införas i lagen.

^å andra sidan avstyrka länsarbetsnämnderna i Hallands och Västernorr-

lands län att mera preciserade bestämmelser införas i detta hänseende.

Beträffande lagens skadeståndsregler har socialstgrelsen fram­ hållit önskvärdheten av att i lagen fastställdes vissa normer för beräkningen av skadeståndet i olika iall, särskilt för de fall då ett hembiträde lämnade sin anställning utan afl iakttaga uppsägningstid. Man kunde enligt styrelsen tänka sig en generell regel alt skadeståndet skulle utgå med ett belopp motsvarande lönen under uppsägningstiden eller viss del därav, såvida det ej kunde visas att skadan icke uppgått till detta belopp. Om skadeståndsrätten skulle få någon verklig betydelse torde det vara nödvändigt med en dylik presumtionsregel. Motsvarande regel skulle mycket väl kunna tilläm­ pas även till förman för hembiträdet och torde för övrigt i detta avseende i stort sett överensstämma med praxis.

Länsarbetsnämnden i Älvsborgs län förordar att i lagen införes en regel,

att utbetalnin g a v hembiträdes 1 ö n skall ske två gånger i månaden. Härigenom skulle hembiträdesyrket i avlöning,shänseende bli mera jämförligt med industriellt arbete.

I fråga om lagens giltighetstid uttala socialstyrelsen, Svenska

lantarbetsgivareföreningen samt länsarbetsnämnderna i Kalmar och Örebro län, att tiden vore inne att giva den nuvarande lagen permanent karaktär.

I övriga yttranden till arbetsmarknadsstyrelsen anses emellertid att lagen alltjämt bör givas begränsad giltighetstid. Såsom skäl härför har bl. a. an­ förts, att arbetsmarknadsläget för huslig arbetskraft ännu ej stabiliserats och att lagen torde behöva överses ganska ofta för att bestämmelserna skulle avpassas efter utvecklingen. Vidare har påpekats, att erfarenheterna av lagreglerna ännu vore begränsade. I flertalet yttranden förordas en för­ längd giltighetstid av 3 år.

Arbetsnämnden i Stockholms stad samt länsarbetsnämnderna i Östergöt­ lands och Kärrbottens län anse dock att lagen bör förlängas endast två år,

medan länsarbetsnämnderna i Älvsborgs och Västerbottens län uttala sig för en förnyad giltighetstid av fem år.

Arbetsmarknadsstyrelsens sakkunniga för ärenden rörande kvinnlig ar­ betskraft föreslå helt allmänt en förlängning av lagens giltighetstid i av­

vaktan på en längre tids erfarenheter av den norska lagens verkningar. Samma ståndpunkt intages av Socialdemokratiska kvinnoförbundet.

Stickprovsundersökningen utvisar, att 66 procent av husmödrarna och 58

procent av hembiträdena anse att lagen bör givas tidsbegränsad giltighet, under det att 23 resp. 25 procent ha den uppfattningen, att Jagen borde få permanent karaktär.

Arbetsmarknadsstyrelsens förslag.

Beträffande utvecklingen på området anför arbetsmarknads­ styrelsen bl. a. följande.

Sedan lång tid tillbaka har bristen på arbetskraft inom det husliga om­ rådet varit starkt framträdande, och hembiträdeskåren har år från år kraf­ tigt decimerats. Detta framgår bland annat av tillgängliga siffror ur folkräkninasmaterialet. Antalet hembiträden, som år 1935 uppgick till 200 000, hade sålunda år 1940 sjunkit till 150 000 och år 1945 till 120 000. Härefter torde ytterligare minskning ha ägt rum.

Utvecklingen avspeglas även i arbetsförmedlingsstatistikens uppgifter om lediganmälda och tillsatta platser.

Kungl. Maj.ls proposition nr 65.

1

.')

År Lediga pl. Tillsatta pl.

06 500

31 150

64 450

24 750

48 500

18 600

47 900

18 600

Som framgår av ovanstående siffror, har icke blott tillgången utan även efterfrågan på hembiträden minskat, vilket bland annat torde bero på att man i vetskap om svårigheterna att få sådan arbetskraft underlåter att an­ mäla behovet. Erfarenheten ger emellertid vid handen, att hemmen i ökad omfattning efterfråga tillfällig och deltidsanställd huslig arbetskraft, s. k. hemassistenter, och att hembiträdesbristen i viss utsträckning kunnat neutraliseras genom att sådan arbetskraft kunnat anlitas.

Av arbetsförmedlingsstatistiken framgår vidare, att antalet tillsatta hembiträdesplatser icke som man skulle väntat undergått någon minskning under år 1948 jämfört med år 1947. Detta beror — enligt vad styrelsen inhämtat av länsarbetsnämnderna — bland annat på alt en del kvinnlig arbetskraft, som söker arbete inom andra områden, i brist på bostäder söker sig över till husligt arbete, där bostad kan erhållas. Slutligen bör framhållas, att hembiträdesbristen är mest framträdande i de större städerna och på platser med mera varierande sysselsättningsmöjligheter för kvinnor. På vissa orter — framför allt i norrlandslänen — där arbetstillfällena för kvinnlig arbetskraft äro mera begränsade, kan behovet av hembiträden i stort sett tillgodoses.

Även om bristen på arbetskraft väsentligt bidragit till att hembiträdena under de senare åren kunnat få sina villkor förbättrade — i många fall utöver vad hembiträdeslagen stipulerar — vågar man pasta, att lagens be­ stämmelser framför allt om att arbetsdagen skall vara slut kl. 19.00 samt att övertidsarbete och vakttjänst skola kompenseras, varit av stor betydelse därigenom, att de åstadkommit större enhetlighet beträffande hembiträde­ nas arbetsvillkor.

Den enligt arbetsmarknadsstyrelsen viktigaste frågan, som man i detta sammanhang hade att laga ställning till vore, huruvida hembiträdeslagen nu borde erhålla karaktär av arbetstidslag eller f r i t i d s 1 a g.

16

I denna del uttalar styrelsen såsom sin principiella uppfattning, att hem­ biträdena i likhet med de flesta andra arbetstagargrupperna borde få en i lag reglerad arbetstid. Styrelsen funne också stöd för denna uppfattning på många håll i den verkställda utredningen. Att man i en del fall ställt sig tveksam eller lämnat frågan obesvarad, kunde tolkas såsom ett uttryck för att de båda alternativ, som uppställts för en arbetstidsreglering, näm­ ligen 8 limmars arbetsdag och 192 arbetstimmar per 4-veckorsperiod, an­ setts otillfredsställande. Liksom vid utredningen i frågan år 1947 hade dock flertalet uppgittsläinnare föredragit det senare alternativet. Styrelsen hade för sin del lunnit, att den norska lagen innebure ett tredje alternativ, som vore värt att beakta. Frånsett att den norska lagens 10-timmarsregel syntes erbjuda en smidigare lösning av problemet än de båda svenska alternativen, vore det angeläget att största möjliga samstämmighet vunnes mellan den svenska och den norska hembiträdeslagen med hänsyn till det utbyte av arbetskraft, som skedde mellan de båda länderna. Hänsyn borde i detta sammanhang även tagas till att i Finland sedan den 1 april 1949 gällde eu hembiträdeslag, vars arbetstidsbestämmelser nära anslöte sig till den norska lagens. Båda dessa lagar vore emellertid av så sent datum, att till­ räckliga erfarenheter beträffande deras verkningar ännu icke kunde ha vunnits.

Med hänsyn till vad sålunda anförts förordar arbetsmarknadsstyrelsen att den nuvarande svenska hembiträdeslagen, i avvaktan på mera grundade erfarenheter av såväl den norska som den finska hembiträdeslagen, får tortsalt giltighetstid i oförändrat skick. En förlängd giltighetstid av två år vore enligt styrelsens mening lämplig.

På övriga frågor, som beröra lagens innehåll och utformning, har arbetsmarknadsstyrelsen icke ansett sig för närva­ rande böra ingå.

A rbetarskijddssti/relsens yttrande.

I sitt yttrande över arbetsmarknadsstyrelsens förslag förklarar arbetarskyddsstyrelsen endast, att den tillstyrker förslaget att gällande hembiträ­ deslag tår i oförändrat skick utsträckt giltighetstid under två år.

Kungl. Maj.ts proposition nr 65.

Departementschefen.

Genom hembiträdeslagen den 30 juni 1944 blev ett helt nytt rättsområde reglerat. Behovet av eu lagstiftning beträffande arbetsförhållandena inom det husliga arbetet motiverades i första hand med att det av olika skäl ansågs angeläget att råda bot för den alltmer framträdande bristen på kva­ lificerad arbetskraft inom detta område. Genomförandet av en ordnad ar­ betstid framstod da sasom ett naturligt medel att göra hembiträdesyrket

17

niera lockande och höja dess anseende. Redan vid lagens tillkomst hade man emellertid klart för sig att det vore svårt att på förhand överblicka en dylik oprövad lagstiftnings konsekvenser i olika hänseenden. Lagen erhöll därför icke permanent karaktär utan en till tre år begränsad giltighetstid.

När år 1947 fråga uppkom, huruvida lagen skulle förlängas, konstatera­ des att lagstiftningen på ett gynnsamt sätt bidragit till att reglera anställ­ ningsvillkor och arbetsförhållanden inom det husliga arbetet. Samtidigt befanns emellertid att tillströmningen till hembiträdesyrket icke ökat utan snarare visade tendens att minska. Några bestämda slutsatser angaende lagens betydelse i rekryteringshänseende ansåg man sig dock icke kunna draga. Men oavsett hur härmed förhöll sig, fann man att en fortsatt hembiträdeslagstiftning vore av behovet påkallad; och lagens giltighetstid för­ längdes på ytterligare tre år eller till och med utgången av år 1950.

Av den utredning, som genom arbetsmarknadsstyrelsens försorg förebragts i detta ärende, synes mig framgå att hembiträdeslagen fyller ett be­ hov. Framför allt har lagstiftningen medverkat till att skapa ordnade och mera enhetliga förhållanden — särskilt i fritidshänsecnde inom hembi­ trädesyrket. Även om det alltjämt är svårt att avgöra hur lagen verkat beträffande arbetskraftstillgången inom detta yrke, måste en lagstiftning på detta område anses behövlig även i fortsättningen. Lagstittningens slo­ pande har ej heller ifrågasatts från något håll; tvärtom har pa sina håll yrkats att lagen borde få permanent karaktär.

Om således delade meningar icke råda om att hembiträdeslagstiftningen bör förlängas, ha under ärendets gång framkommit olika uppfattningar om hur lagen bör vara konstruerad. Frågan gäller särskilt huruvida lagen böi bibehålla sin nuvarande karaktär av fritidslag eller om den bör omarbetas och erhålla formen av en verklig arbetstidslag.

Redan vid hembiträdeslagens tillkomst övervägdes dessa båda alternativ. Valet stod sålunda mellan att direkt i lagen fastställa arbetstidens längd eller att i lagen endast angiva den minimifritid, som hembiträde städse skulle äga åtnjuta. I förra hänseendet diskuterades två olika sätt för arbets­ tidens bestämmande: antingen en arbetstid av 8 timmar om dagen eller en till 192 timmar maximerad arbetstid under en period av fyra veckor. I båda fallen förutsattes att i arbetstiden icke skulle inräknas måltids- och andra raster samt ej heller tid, som hänförde sig till arbete som hembiträdet ut­ förde för egen räkning.

Man stannade som känt för att giva hembiträdeslagen karaktär av fritijdslag. Lagen innehåller bestämmelser om hembiträdes fritid på så sätt, att i lagen stadgas att den ordinarie arbetstiden skall sluta senast klockan 19 och att hembiträde skall åtnjuta vissa fridagar. Fritidsregleringen är emellertid ofullständig såtillvida ätt la^err ej upptager någon bestämmelse om tidpunkten för det ordinarie arbélets början. I motsats till allmänna ar­ betstidslagen och övriga lagar, som reglera arbetstagares arbetstid, har

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

18

hembiträdeslagen ej heller några bestämmelser om längsta ordinarie ar­ betstid för dag, vecka eller längre tidrymd.

Även år 1947 i samband med att hembiträdeslagen erhöll förlängd giltig­ hetstid föranledde ifrågavarande spörsmål livlig diskussion. Om ock beslu­ tet blev att lagen bibehölls vid sin karaktär av fritidslag, höjdes bl. a. inom riksdagen röster för en arbetstidsreglering även inom detta område. I skri­ velse den 13 juni 1947, nr 314, hemställde riksdagen även att Kungl. Maj:t ville efter ytterligare utredning komplettera hembiträdeslagen med bestäm­ melser om arbetstid.

Arbetsmarknadsstyrelsen har numera verkställt den av riksdagen be­ gärda utredningen. Liksom tidigare ha olika uppfattningar kommit till ut­ tryck beträffande frågan om hembiträdeslagen bör revideras i riktning mot en arbetstidsreglering. Arbetsmarknadsstyrelsen har såsom principiell upp­ fattning uttalat att hembiträdena, i likhet med de flesta övriga anställda, borde få en i lag reglerad arbetstid. Likväl har arbetsmarknadsstyrelsen för­ ordat att hembiträdeslagen i sin nuvarande form får utsträckt giltighet un­ der en tid av två år. Till detta förslag har även arbetarskyddsstyrelsen an­ slutit sig. Såväl arbetsmarknadsstyrelsens som arbetarskyddsstyrelsens be­ slut —- vari vederbörande representanter för arbetsmarknadens parter del­ tagit — äro enhälliga.

Anledningen till arbetsmarknadsstyrelsens ståndpunktstagande i detta hänseende är främst att söka i det nya läge som enligt styrelsens mening uppstått genom den form för hembiträdeslagstiftning, som man i Norge och Finland ansett sig böra välja när hembiträdenas anställningsvillkor i lag reglerats. Enligt den norska hembiträdeslagen, som utfärdats den 16 januari 1948 och trätt i kraft den 1 januari 1949, får den ordinarie arbets­ tiden, vari inräknas måltidsraster, ej överstiga 10 timmar om dagen och skall förläggas mellan klockan 7 och 19.30. Därutöver har föreskrivits att hembiträde skall ha vissa fridagar. Liksom den svenska lagstiftningen har den norska lagen tidsbegränsad giltighet. Den gäller nämligen endast till och med den 31 december 1951.

Den från och med den 1 april 1949 gällande finska hembiträdeslagen av den 7 januari 1949 har eu reglering, som nära ansluter sig till den norska lagstiftningens. Även enligt den finska lagen — som dock i motsats till den norska är av permanent karaktär — är den ordinarie arbetstiden maxime­ rad till 10 timmar om dagen, måltidsraster däri inräknade. Arbetstidens för­ läggning är emellertid något annorlunda, i det att i Finland arbetstiden får börja tidigast klockan 6 och sluta senast klockan 19 med viss möjlighet att för landsbygdens del under den varma årstiden utsträcka arbetstiden till klockan 20. Även enligt finsk lag äro hembiträdena tillförsäkrade vissa fri­ dagar, varjämte gäller att arbetsgivaren är skyldig att föra arbetsbok, vari bl. a. arbetstid och fritid skola antecknas.

Det system för arbetstidsreglering av det husliga arbetet, som kommer

Kungl. Maj. ts proposition nr 65.

20

Kungl. Maj:ts proposition nr

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 9 februari

1950.

Närvarande:

justitieråden G

eijer

,

L

ecii

,

regeringsrådet

Q

uensel

,

justitierådet

B

eckman

.

Enligt lagrådet den 6 februari 1950 tillhandakoinmet utdrag av protokoll över socialärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 3 februari 1950, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upp­ rättat förslag till lag om fortsatt giltighet av hembiträdeslagen den 30 juni

1944 (nr 461).

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av chefen för socialdepartementets rättsavdelning, hovrättsrådet Y. Samuelsson.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet.

Bengt Larson.