Prop. 1950:92

('med förslag till förord\xad ning om kommuns bidrag till kostnaderna för folk\xad tandvården',)

Kungl. Maj.ts proposition nr 92.

1

Nr 92.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förord­

ning om kommuns bidrag till kostnaderna för folk­ tandvården; given Drottningholms slott den 17 februari 19 Öb.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över inrikes- ärenden för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att an­ taga härvid fogade förslag till förordning om kommuns bidrag till kost­ naderna för folktandvården.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Eije Mossberg.

Itihang till riksdagens protokoll 1990. I sand. Nr 92.

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 92.

F ö r s 1 u g

till

Förordning

om kommuns bidrag till kostnaderna för folktandvården.

Härigenom förordnas som följer.

1

§•

Där barn anmälts till regelbundet deltagande i folktandvård, som lands­

ting eller stad utanför landsting anordnat med bidrag av statsmedel, ålig­

ger det den kommun, inom vilken barnet är kyrkoskrivet, att till lands­

tinget eller staden erlägga den årliga behandlingsavgift, som, enligt vad

därom är särskilt stadgat, skall utgå för barnet.

2

§•

Jämväl i annan ordning än i 1 § sägs äger kommun bidraga till bestri­

dande av kostnader för folktandvård åt inom kommunen kyrkoskrivna

svenska medborgare.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1951, då förordningen den

3 juni 1938 (nr 360) om lindring i obemedlades och mindre bemedlades

tandvårdskostnader m. in. upphör att gälla.

Kungl. Maj:ts proposition nr 92.

3

Utdrag av protokollet över inrikesärendcn hållet inför Hans Maj:i

Konungen i statsrådet å Drottningholms slott den 17 februari 1950.

Närvarande: Statsministern

E

rlander, ministern för utrikes ärendena

U

ndén, statsråden

M

öller

, S

köld

, Q

uensel

, D

anielson

, V

ougt

, Z

etterberg

. N

ilsson

,

S

träng

, E

ricsson

, M

ossberg

, W

eijne

, A

ndersson

, L

ingman

.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Mossberg, fråga om kommuns bidrag till kostnaderna för folktandvården samt anför.

Förut denna dag har Kungl. Maj:t beslutat till riksdagen avlåta pro­ position (nr 84) angående ändringar i folktandvårdens organisation in. m. Till grund för de förslag, som framlagts i nämnda proposition, har legal ett av särskilda, jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 26 april 1946 utsedda sakkunniga (1946 urs folktandvärdssakkunniga) den 3 december 1948 avgivet betänkande med förslag angående folktandvårdens organisa­ tion in. in. (SOU 1948: 53) jämte däröver avgivna yttranden.

I nämnda proposition uppdragas riktlinjer för folktandvårdens fortsatta utbyggnad och organisation och framföras olika förslag, som innebära av­ vikelse frän vad som nu gäller på detta område. Till det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet uttalade jag, att i anledning av vissa av de framlagda förslagen den nu gällande förordningen den 3 juni 1938 (nr 360) om lindring i obemedlades och mindre bemedlades tandvårdskostnadcr in. in. borde ersättas med eu ny författning.

■lag vill nu närmare redogöra för hithörande spörsmål.

Enligt kungörelsen den 3 juni 1938 angående statsbidrag till folktand­ vård skall barn, som anmälts till regelbundet deltagande i folktandvård, äga åtnjuta tandbehandling mot viss angiven årsavgift. 1 1 § första stycket tidigare nämnda förordning stadgas, att där barn anmälts till regelbundet deltagande i folktandvård, som landsting anordnat med bidrag av stats­ medel, åligger det barnets kyrkoskrivningskommun att till landstinget er­ lägga den årliga behandlingsavgift, som sålunda skall utgå för barnet. 1 samma paragrafs andra stycke föreskrives, alt om barnet varken är obe­ medlat eller mindre bemedlat kommunen äger uttaga avgiften av veder­ börande målsman. Tillika förordnas, att avgiftsbelopp, för vilket kommu­ nen ej äger uttaga ersättning, icke skall vara att anse såsom fattigvård.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr

92

.

Av dessa bestämmelser synes föreskriften om kommuns skyldighet att

erlägga behandlingsavgift kunna bibehållas i huvudsak oförändrad. Vad

däremot angår den rätt kommun enligt 1 § andra stycket 1938 års förord­

ning har att i vissa fall uttaga avgifter av barnets målsman, så har i pro­

positionen nr 84 på min hemställan föreslagits, att denna befogenhet skall

bortfalla. Bestämmelserna i 1 § andra stycket 1938 års förordning böra

därför utgå.

Enligt 2 § 1 mom. i nämnda förordning äger kommun, som anvisat till

fattigvård ej hänförliga medel för bestridande av avgifter för folktandvård

åt obemedlade och mindre bemedlade vuxna, erhålla statsbidrag till kost­

naderna i sådant hänseende enligt vissa i denna och i 4 § närmare angivna

grunder.

Angående tandvård åt obemedlade och mindre bemedlade samt det där­

med förbundna statsbidraget anförde jag till det vid propositionen nr 84

fogade statsrådsprotokollet.

Folktandvården har i avsevärt mindre omfattning än man från början

räknade med begagnats av obemedlade och mindre bemedlade vuxna per­

soner. De sakkunniga ha upplyst, att statsbidrag för obemedlades och mindre

bemedlades tandvård under budgetåret 1945/46 utgått till 53 landskommu­

ner och 15 städer med sammanlagt 17 306 kronor. Under budgetåren 1947/48

och 1948/49 uppgingo statsbidragen till 32 287 resp. 31 567 kronor. I remiss­

yttrande över betänkandet har svenska landskommunernas förbund fram­

hållit, att — även med de gynnsammare bidragsgrunder, som de sakkun­

niga föreslå — ifrågavarande statsbidrag skulle ur kommunalekonomiska

synpunkter sakna betydelse. Ansöknings- och prövningsförfarandet skulle

också åsamka ett arbete, som knappast stode i proportion till bidragsbe­

loppens storlek. Förbundet har därför ansett statsbidraget överflödigt. Jag

anser det för min del önskvärt, att de obemedlade och mindre bemedlade

skola kunna utnyttja de möjligheter, som folktandvårdsorganisationen er­

bjuder, enär deras tandvård eljest i stor utsträckning torde bli försummad.

Med hänsyn till vad landskommunernas förbund anfört, finner jag dock

det särskilda statsbidraget till kommunerna böra slopas. Samtidigt vill jag

emellertid uttala, att det är angeläget, att kommunerna även i fortsättningen

anslå medel för ändamålet och att medlen icke hänföras till fattigvård.

Förslaget att statsbidraget skall slopas föranleder, att förordningens 2

och 4 § § böra upphävas.

Då kommunerna — bortsett från städer utanför landsting — nu således

icke längre avses skola åtnjuta något som helst statsbidrag för folktand­

vård, kan tveksamhet uppstå om kommunernas kompetens all anslå medel

till bestridande av kostnader, som sammanhänga med folktandvården, i

varje fall om bidragsgivningen ej sker efter generella normer. Jag har så­

som nyss refererats uttalat ett önskemål att medel till lindring i de obemed­

lades och mindre bemedlades tandvårdskostnader även i fortsättningen an­

slås av kommunerna. Jämväl i andra hänseenden kan kommun tänkas bi­

draga till kostnader för folktandvården, t. ex. för skolbarnens resor till och

5

från poliklinikerna. För att undanröja allt tvivel om kommunernas befogen­ heter i dessa hänseenden torde därför i förordningen böra fastslås, att kom­ mun äger bidraga till bestridande av kostnader för folktandvård åt inom kommunen kyrkoskrivna svenska medborgare jämväl på annat sätt än ge­ nom att erlägga behandlingsavgifter för barn. Härigenom skulle kommun få rätt att anslå medel till folktandvård efter individuell prövning, utan att bidraget anses som fattigvård.

Av det anförda framgår, att 1938 års förordning enligt min mening bör ersättas med en författning av delvis nytt innehåll, som reglerar frågan om kommunernas bidrag till kostnaderna för folktandvården. I enlighet här­ med har inom inrikesdepartementet upprättats förslag till förordning om kommuns bidrag till kostnaderna för folktandvården, upptagande två para­ grafer.

I 1 § har införts den förut omnämnda bestämmelsen, som i huvudsak motsvarar 1 § första stycket 1938 års förordning. En redaktionell jämk­ ning har dock vidtagits. Den nu gällande förordningen innehåller i 3 § ett stadgande av innebörd, att stad, som icke deltager i landsting, skall med avseende på bestämmelserna i förordningen vara jämställd med landsting. Detta stadgande är i vad avser 1 § av betydelse huvudsakligen i det fall, att ett barn går i skola i sådan stad men är kyrkoskrivet i annan kommun; kyrkoskrivningskominunen skall i sådant fall erlägga avgiften till staden. I departementsförslaget har 3 § uteslutits. I stället ha bestämmelser av samma innebörd inarbetats i 1 §.

Den föreslagna förordningens 2 § innehåller den förut behandlade kom­ petensregeln.

Förordningen synes böra träda i kraft samtidigt med de i propositionen nr 84 förordade ändringarna i folktandvårdens organisation, d. v. s. den 1 januari 1951. /

Föredragande departementschefen hemställer härefter, alt förut om­ nämnda inom inrikesdepartementet upprättade förslag till förordning om kommuns bidrag till kostnaderna för folktandvården måtte genom pro­ position föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi­ trädda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Kungi. Maj:ts proposition nr 92.

Ur protokollet:

Halph Sterncr.