Prop. 1951:139

('angående godkännande av en den 2 februari 1951 avslutad överenskommelse mellan Konungariket Sverige och Förbundsrepubli\xad ken Tyskland angående förlängning av prioritetsfrister på det industriella rättsskyddets område, in. m.',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

1

Nr 139.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande

av en den 2 februari 1951 avslutad överenskommelse mellan Konungariket Sverige och Förbundsrepubli­ ken Tyskland angående förlängning av prioritetsfrister på det industriella rättsskyddets område, in. m.; given Stockholms slott den 16 mars 1951.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll samt med överlämnande av texten till en den 2 februari 1951 avslutad över­ enskommelse mellan Konungariket Sverige och Förbundsrepubliken Tysk­ land angående förlängning av prioritetsfrister på det industriella rättsskyd­ dets område samt, i svensk översättning, två i samband med överenskom­ melsens undertecknande utväxlade skrivelser vill Kungl. Maj :t härmed dels äska riksdagens godkännande av överenskommelsen dels ock jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om förlängning i vissa fall av prioritetstid enligt patent-, mönsterskydds- och varumärkeslagstiftningen.

GUSTAF ADOLF.

Herman Zetterberg.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I samband med det andra världskriget ha på det industriella rättsskyd­ dets område uppstått svårigheter av skilda slag att iakttaga stadgade frister. 1 syfte att öppna möjlighet till normala relationer på detta område mellan Sverige och Förbundsrepubliken Tyskland har den 2 februari 1951 avslu­ tats en överenskommelse mellan de båda länderna angående förlängning av prioritetsfrister för ansökningar om patent, mönster och varumärken m. m. I propositionen äskas riksdagens godkännande av överenskommelsen.

För genomförande här i landet av överenskommelsen kräves ny lagstift­ ning. Förslag härtill framlägges i propositionen.

1 liihang till riksdagens protokoll 1051. 1 samt. Nr 139.

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 139.

Överenskommelse mellan Konunga­ riket Sverige och. Förbundsrepubliken Tyskland angående förlängning av prioritetsfrister på det industriella

rättsskyddets område.

Konungariket Sverige och Förbundsrepubliken Tyskland

hava, föranledda av en önskan att ernå en reglering angående förläng­ ning av vissa prioritetsfrister på det industriella rättsskyddets område, beslutat att därom träffa en över­ enskommelse.

För detta ändamål hava till full­ mäktige utsett:

Hans Majestät Konungen av Sve­ rige :

Utomordentliga sändebudet och befullmäktigade ministern Ragnar Kumlin;

Förbundsrepubliken Tysklands Pre­ sident :

Presidenten för Deutsches Patent- amt Prof. Dr. Eduard Reimer;

vilka, efter att hava utväxlat sina i god och behörig form funna full­ makter, överenskommit om följande bestämmelser.

Artikel 1.

De i artikel 4 av den i Haag den 6 november 1925 reviderade Paris­ konventionen för skydd av den in­ dustriella ägandei’ätten angivna prio­ ritetsfrister för ingivande eller re­ gistrering av ansökningar om pa­ tent, om skydd för nyttighetsmodel- ler, industriella mönster eller model­ ler samt fabriks- och handelsmärken, vilka frister den 1 januari 1945 icke utgått eller vilka börjat löpa först efter denna tidpunkt och gå till ända före den 1 juli 1951, skola av vart och ett av de fördragsslutande län-

Abkommen awischen der Bundesrepu- blik Deutschland und dem Königreich Schweden uber die Verlängerung von Prioritätsfristen auf dem Gebiet des

gewerbliehen Reohtsschutzes.

Die Bundesrepublik Deutschland und

Das Königreich Schweden

von dem Wunsche geleitet, eine Re- gelung uber die Verlängerung be- stimmter Prioritätsfristen auf dem Gebiet des gewerbliehen Rechtsschut- zen zu treffen, sind iibereingekom- men, ein Abkommen zu schliessen.

Zu diesem Zweck haben zu ihren

Bevollmächtigten ernannt:

Der Präsident der Bundesrepublik Deutschland:

den Präsidenten des Deutschen Patentamts Prof. Dr. Eduard Rei­ mer;

Seine Majestät der König von Schweden:

den ausserordentlichen Gesandten und bevollmächtigten Minister Rag­ nar Kumlin;

die, nach Austausch ihrer in guter und gehöriger Form befundenen Vollmachten, die nachstehenden Be- stimmungen vereinbart haben:

Artikel 1.

Die in Artikel 4 der Pariser Ver- bandsubereinkunft zum Schutz des gewerbliehen Eigentums in der ant G. November 1925 im Haag revidierten Fassung för die Hinterlegung von Anmeldungen fur Erfindungspatente, Gebrauchsmuster, gewerbliche Mus­ ter oder Modelle oder Fabrik- und Handelsmarken vorgesehenen Priori­ tätsfristen, die ant 1. Januar 1945 noch nicht abgelaufen waren oder die erst nach diesem Zeitpunkt zu laufen begonnen haben und vor dem

6

Knngl. Maj.ts proposition nr 139.

Översättning.

Förbundsrepubliken Tysklands

Befullmäktigade Ombud

Miinchen den 2 februari 1951.

Till Envoyén Ragnar Kumlin, Befullmäktigat ombud för Konungariket Sverige.

Herr Envoyé,

Ni har denna dag tillställt mig en skrivelse av följande ordalydelse: » I anslutning till den överenskommelse, som denna dag träffats mellan Konungariket Sverige och Förbundsrepubliken Tyskland angående förläng­ ning av prioritetsfrister på det industriella rättsskyddets område, har jag äran meddela följande.

överenskommelsen skall icke anses gälla gentemot Sverige i sådana fall, då en av vederbörande svenska myndigheter verkställd prövning giver vid handen, att dess tillämpning skulle stå i strid med den svenska lagen den

29 juni 1945 om kontroll å viss utländsk egendom m. m. och de på grund

av denna lagstiftning vidtagna åtgärderna samt det mellan Sverige och de västallierade makterna avslutade Washingtonavtalet.

Förenämnda förbehåll är avsett att tillämpas blott på sådana fall, då en tysk ansökning blivit ingiven i Sverige före den 1 januari 1947. I sådana fall kan vid förnyad ansökning i Sverige, oavsett när sådan ansökan in­ kommit eller inkommer, icke medgivas förlängning av prioritetstiden.

Något hinder för offentliggörande av denna förklaring föreligger icke.» I det att jag erkänner mottagandet av Eder ovan återgivna skrivelse ut­ går jag från att sådana nya ansökningar av tyska medborgare, som efter den 31 december 1946 ingivits eller komma att ingivas i Sverige, icke falla under den svenska lagen den 29 juni 1945 om kontroll å viss utländsk egen­ dom, de på grund av denna lagstiftning vidtagna åtgärderna samt Washing­ tonavtalet, även om för sådana ansökningar medgives prioritet från tid­ punkt, som ligger före den 1 januari 1947.

Mottag, Herr Envoyé, försäkran om min utmärkta högaktning.

u. Dr. Eduard Reimer

President för Deutsches Patentamt

Förbundsrepubliken Tysklands befullmäktigade ombud

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

Utdrag av protokollet över jnstitiedepartemcntsärenden. hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23 februari 1951.

Närvarande:

Statsministern

E^rlander,

ministern för utrikes ärendena

U^ndén,

statsråden

M^öller, S^köld, Q^uensel, D^anielson, V^ougt, Z^etterberg, N^ilsson, S^träng, E^ricsson, M^ossberg, W^eijne, A^ndersson, L^ingman, H^ammar­^skjöld.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena och che­ fen för handelsdepartementet anmäler chefen för justitiedepartementet, stats­ rådet Zetterberg, fråga om Sveriges ratifikation av en den 2 februari 1951 avslutad överenskommelse med Förbundsrepubliken Tyskland angående för­ längning av prioritetsfrister på det industriella rättsskyddets område in. m.

Föredraganden anför följande.

Den 2 februari 1951 slöts mellan Sverige och Förbundsrepubliken Tysk­ land en överenskommelse angående förlängning av prioritetsfrister på det industriella rättsskyddets område, varjämte i samtidigt utväxlade skrivelser mellan de båda ländernas befullmäktigade ombud behandlades vissa i sam­ band härmed slående spörsmål. Överenskommelsen och skrivelserna över­ ensstämma i sak med ett förslag, som blev resultatet av informella och för­ beredande överläggningar i Stockholm den 19—21 juni 1950 mellan svenska och tyska delegationer. Över en inom patent- och registreringsverket upp­ rättad promemoria rörande nämnda förhandlingsresultat ha yttranden in­ hämtats.

Jag anhåller nu att få till behandling upptaga frågan om Sveriges ratifi­ kation av överenskommelsen samt om viss i samband härmed påkallad lag­ stiftning m. m.

Tidigare bestämmelser om utsträckning av frister på det industriella rätts­

skyddets område m. m.

Åtskilliga bestämmelser om utsträckning av frister på det industriella rättsskyddets område och om andra lättnader i normalt gällande regler på detta område ha meddelats i vårt land under och efter det andra världskri­ get. Även i samband med det första världskriget vidtogos åtgärder i syfte att bereda lättnader för patenthavare och patentsökande.

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 139.

jämte Böhmen-Mähren (kungörelse 1941:897). I denna kungörelse — lik­ som i allmänhet i de med stöd av lagen utfärdade kungörelserna — voro förmånerna på olika sätt begränsade. Flertalet med stöd av 1940 års lag utfärdade kungörelser upphörde att gälla den 30 juni 1947, men den i för­ hållande till Tyskland utfärdade gällde ej längre än till och med den 30 juni 1945. För åtnjutande av förmån enligt nämnda kungörelse har därför ford­ rats, att ansökan om sådan inkommit senast sist angivna dag.

1940 års lag ersattes med lagen den 20 juni 1947 (nr 261) om återstäl­ lande i vissa fall av rätt till patent, mönster eller varumärke m. m., som alltjämt är gällande. 1947 års lag tillkom väsentligen för att Sverige skulle, kunna biträda en i Neuchåtel den 8 februari 1947 träffad internationell överenskommelse rörande bibehållande och återställande av rättigheter på den industriella äganderättens område, vilka berörts av det andra världskri­ get. Om överenskommelsen skulle biträdas, blev det nämligen erforderligt att i väsentliga hänseenden avvika från de regler, som dittills tillämpats med stöd av 1940 års lag och de på grund av denna utfärdade kungörelserna. Överenskommelsen avser nämligen ej blott patenträtten utan även mönster- skydds- och varumärkesrätten. Vidare stadgar överenskommelsen en frist- förlängning, som är betydligt mer vittgående än vad som förut medgivits i Sverige.

När frågan om vårt lands ratificering av Neuchåtelöverenskommelsen var föremål för övervägande, framhölls från olika håll, att de på grund av över­ enskommelsen erforderliga förmånerna för utländska intressenter komme att medföra olägenheter för det inhemska näringslivet, som icke till fullo kunde uppvägas av att motsvarande lättnader beviljades svenska intressen­ ter utomlands. De sistnämnda hade nämligen i stort sett icke lidit intrång av krigstillståndet i lika hög grad som medborgare och företag i de i kriget indragna länderna, övervägande ansågs dock, att Sverige borde ratificera överenskommelsen, detta icke minst med beaktande av att Sveriges good­ will i utlandet eljest komme att lida avbräck. Det framhölls emellertid, att man vid utformandet av den erforderliga lagstiftningen borde så långt detta inom överenskommelsens ram läte sig göra skydda de inhemska intressena.

1947 års lag har också utformats i enlighet härmed. Vad beträffar reg­ lerna om förlängning av prioritetstid (9 och 10 §§) innehåller lagen i hu­ vudsak följande. Kungl. Maj :t äger, under förutsättning av ömsesidighel eller om eljest särskilda skäl föranleda därtill, förordna om förlängning av den i 25 § patentförordningen, 20 § mönsterskyddslagen eller 16 § varu­ märkeslagen avsedda prioritetstiden, såframt denna börjat löpa före den 1 januari 1947 och ej gått till ända före den 1 september 1939. Förläng­ ning må ej ske för längre tid än till och med den 31 december 1947 — där särskilda omständigheter föreligga må dock Kungl. Maj :t utsträcka tiden med högst sex månader — och må ej stadgas till förmån för annan sökande än den som hos patent- och registreringsverket framställt anspråk på förlängd prioritetstid på sätt och inom tid som i förordnandet bestäm­

11

mes. I fråga om patent eller mönsterskydd, som meddelats på grund av an­ sökning för vilken förlängd prioritetstid tagits i anspråk, skall den i 10 § patentförordningen resp. 11 § mönsterskyddslagen stadgade skyddstiden an­ ses börja med utgången av den ordinära prioritetstiden.

Övriga i lagen stadgade förmåner gälla återupptagande av patent-, möns­ terskydds- och varumärkesansökningar (1, 2 och 6 §§), återupprättande av patent och varumärken (3—6 §§) och lättnad i det patenträttsliga utöv- ningstvånget (7 §). De nu nämnda förmånerna gälla omedelbart för svens­ ka medborgare, medan för tillämpning i förhållande till medborgare i främmande stat fordras särskilt förordnande av Kungl. Maj :t. För sådant förordnande förutsättes ömsesidighet eller att eljest särskilda omständighe­ ter föranleda därtill. Med medborgare i viss stat likställes den som där är bosatt eller äger ett verkligt industri- eller handelsföretag.

Förordnande om tillämpning av 1947 års lag i förhållande till det 30-tal länder, som biträtt Neuchåtelöverenskommelsen, har meddelats genom olika kungörelser. Bemyndigandet att utsträcka tiden för prioritetsförlängning har i kungörelserna i viss utsträckning tagits i anspråk. Förmånen av priori­ tetsförlängning gäller dels då den prioritetsgrundande ansökningen ingivits i ett till Neuchåtelöverenskommelsen anslutet land, oavsett om sökanden är medborgare eller bosatt i sådant land, dels då sökanden är medborgare eller bosatt i dylikt land, även om den prioritetsgrundande ansökningen ingivits i annat till Parisunionen hörande land. Den som vill åtnjuta förlängd priori- tetslid skall hos patentverket framställa anspråk härpå inom samma tid som gäller för framställande av anspråk på vanlig prioritet, d. v. s. innan beslut fattats om patentansöknings kungörande för allmänheten resp. om registrering av mönster eller varumärke.

1947 års lag gjordes med avsikt ej på det sättet begränsad, att den en­ dast skulle kunna tillämpas i förhållande till länder, som anslutit sig till Neuchåtelöverenskommelsen. Man förutsåg nämligen, att vissa industrilän­ der av betydelse icke skulle komma att ansluta sig till överenskommelsen. Så blev också förhållandet med bl. a. Amerikas förenta stater och Canada. I förhållande till dessa båda länder utfärdades, sedan det konstaterats att ömsesidighetsvillkoret fick anses uppfyllt, särskilda kungörelser med i hu­ vudsak samma förmåner som gentemot Neuchåtelländerna.

Genom 1947 års lag och de nu nämnda kungörelser, som utfärdats med stöd av denna lag, torde i stort sett ha träffats bestämmelser, som kunna vara erforderliga på grund av det andra världskriget och dess efterverk­ ningar, gentemot alla länder, som äro anslutna till Parisunionen och med vilka Sverige har förbindelser av någon betydelse på det industriella rätts­ skyddets område. Det nu sagda gäller emellertid icke beträffande länder, vilka på grund av läget vid tiden för Neuchåtelkonferensen icke bereddes tillfälle att ansluta sig till den då träffade överenskommelsen. Här är i första hand fråga om Tyskland, i någon mån även om Japan.

Kungi. Maj:ts proposition nr 130.

12

Kungl. Maj ds proposition nr 139.

Nuvarande läge gentemot Tyskland på det industriella rättsskyddets område.

Tyskland, som sedan länge tillhört Parisunionen, var under förkrigstiden och än mer under det andra världskriget det främmande land, med vilket Sverige hade de livligaste förbindelserna på det industriella rättsskyddets område. De från Tyskland härrörande patent-, mönster skydds- och varu- märkesansökningarna voro regelmässigt avsevärt fler än från något annat främmande land. Häri inträdde emellertid ett tvärt avbrott vid tiden för det tyska sammanbrottet 1945.

För att först beröra läget i Tyskland upphörde vid tiden för sam­ manbrottet det tyska patentverket i Berlin på det hela taget att fungera. Sedan saknades under flera år i stort sett all möjlighet att i Tyskland ingiva patent- och varumärkesansökningar för att ernå officiellt skydd eller vid­ taga åtgärder för att skydda äldre sådana rättigheter. Från och med 1948 har emellertid ett industriellt rättsskydd så småningom åter börjat b\'ggas upp. Därvid har — liksom på andra områden — eu splittring inträtt, sa att olika regler blivit gällande i Förbundsrepubliken Tyskland (i det följande kallad Västtyskland) och i Tyska demokratiska republiken (i det följande kallad Östtyskland). Beträffande Berlinområdet torde åtminstone delvis föreligga särskilda förhållanden.

I Västtyskland inrättades genom lag den 5 juli 1948 provisoriska anmäl- ningsinyndigheter i Darmstadt och Berlin. Dessa kunde dock blott mottaga och diarieföra inkommande ansökningar men icke underkasta dem någon behandling i sak eller bevilja patent eller registrering. Ett nytt västtyskt pa­ tentverk, som kan bevilja patent och varumärkesregistrering, har emellertid den 1 oktober 1949 inrättats och fått sitt säte i Munchen; det nya verket har en underavdelning i Berlin. De tidigare provisoriska anmälningsmyndighe- terna ha i samband härmed nedlagts och dit inkomna ansökningar överförts till det nya patentverket. Detta patentverk skall även kunna fullfölja behand­ lingen av ansökningar, som den 8 maj 1945 voro anhängiga vid det gamla tyska patentverket i Berlin, dock under förutsättning att sökanden fram­ ställt yrkande härom hos det nya patentverket senast den 30 september 1950. Inom samma tid har rättsinnehavaren kunnat begära, att patent eller varu­ märken, som beviljats i det gamla Tyskland och voro i kraft den 8 maj 1945, tå fortsatt giltighet i Västtyskland och antecknas hos det nya patentverket.

De nu angivna reglerna, som främst bygga på bestämmelser i västtyska lagar av den 8 juli och den 12 augusti 1949, gälla i stort sett även för utlän­ ningar, om de tillhöra land, som medger tyskar skydd på det industriella rättsskyddets område. Detta krav har ansetts uppfyllt gentemot Sverige, och svenskar ha därför kunnat inge ansökningar till de provisoriska anmälnings- myndigheterna och det nya patentverket, därvid i senare fallet framställning kunnat göras om vidmakthållande av äldre ansökningar och skyddsrätter.

Den hittills angivna västtyska lagstiftningen innehåller emellertid icke någon reglering av frågan om förlängning av prioritetstid eller om återstäl­ lande av ansökningar och rättigheter, som gått förlorade före den 8 maj

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

13

1945. I bl. a. dessa avseenden ha vittgående förmåner stipulerats genom en lag den 20 oktober 1949, men denna lag, som utfärdats av den västtyska al­ lierade höga kommissionen, har endast gjorts tillämplig gentemot länder, som befunnit sig i krig med Tyskland. Lagen möjliggör bl. a. förlängning av prioritetstid, som icke gått till ända vid krigsutbrottet, därvid som mot­ prestation endast kräves, att vederbörande land medger tyskar den i Paris­ konventionen stadgade vanliga prioritets tiden. En särskild fråga har varit, om Västtyskland skall kunna anses vara unionsland enligt Pariskonventionen. Västtyska regeringen har i ett memo­ randum den 9 november 1949 deklarerat, att enligt dess uppfattning alla förutsättningar föreligga för att konventionen skall vara tillämplig i förhål­ lande till Västtyskland, och detta memorandum har av den allierade höga kommissionen vidarebefordrats till schweiziska regeringen, som handhar frågor om staters anslutning till Pariskonventionen, samt av nämnda rege­ ring delgivits övriga unionsländer. Åtskilliga unionsländer ha därefter för­ klarat sig komma att tillämpa Pariskonventionens prioritetsregler gentemot Västtyskland. Detta gäller om såväl vissa av de i kriget allierade länderna som om Schweiz. Även i Östtyskland tillkommo 1948 provisoriska anmälningsmyndigheter, nämligen i Weimar och Berlin. Genom lagar den 6 september 1950 har patentväsendet i Östtyskland omreglerats i viss anslutning till den sovjet­ ryska patenträtten. Ett patentverk i Berlin har inrättats, och genom anmä­ lan dit före den 1 april 1951 kan — i viss överensstämmelse med vad som i motsvarande fall gäller enligt den förutnämnda västtyska lagstiftningen — möjliggöras, att patentansökningar och patent från det gamla tyska patent- verket vidmakthållas i Östtyskland. — I åtskilliga hänseenden saknas dock klara upplysningar om läget i Östtyskland, så t. ex. om inställningen till Pariskonventionen. Vad angår tyskars rättsställning i Sverige på det industri­ ella rättsskyddets område under efterkrigstiden må till en början påpekas att tidigare med stöd av 1940 års lag föreliggande möjligheter till förläng­ ning av prioritetstid och andra förmåner i förhållande till Tyskland upp­ hörde med utgången av juni 1945. Även efter nämnda tidpunkt har emellertid i Sverige funnits möjlighet för tyska medborgare och företag att söka pa­ tent-, mönster- och varumärkesskydd. Förhållandena i Tyskland gjorde emel­ lertid, att denna möjlighet endast i ringa mån kunde utnyttjas av tyska intressenter under de första efterkrigsåren. Antalet patentansökningar, som under krigsåret 1944 var avsevärt högre än det under förkrigstiden normala, avtog sålunda kraftigt under 1945 och var försvinnande litet under 1946—47. Från 1948 har antalet åter börjat öka och synes nu vara på väg upp mot förkrigstidens siffror. Utvecklingen har varit tämligen likartad i fråga om varumärkesansökningarna. Antalet ansökningar om mönsterregistrering har hela tiden varit mycket obetydligt. — Tillgängliga uppgifter möjliggöra ej att i fråga om efterkrigstidens ansökningar skilja på Väst- och Östtyskland, men de västtyska ansökningarna synas ha varit avgjort övervägande.

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

Tyskägda rättigheter och ansökningar på det industriella rättsskyddets område i Sverige ha under efterkrigstiden varit underkastade vissa inskränk­ ningar. Därmed åsyftas främst lagen den 29 juni 1945 (nr 522) om kontroll å viss utländsk egendom in. in. samt med stöd av denna lag utfärdade för­ fattningar. Genom dessa blevo vid lagstiftningens tillkomst förefintliga tysk­ ägda patent samt mönster- och varumärkesregistreringar ävensom ansök­ ningar om sådant skydd underkastade skingringsförbud, och detsamma gällde ansökningar, som inkommo sedermera under 1945 och 1946. Enligt flyktkapitalbyråns kungörelse den 5 maj 1947 (nr 170) ha emellertid efter den 31 december 1946 gjorda patent-, mönsterskydds- och varumärkcsan- sökningar ansetts fritagna från skingringslorbudet.

De skingringsförbud underkastade tyskägda rättigheterna och ansökning­ arna uppgingo från början till ett högst betydande antal: åtskilliga tusen patent och patentansökningar, flera tusen varumärken samt ett avsevärt an­ tal varumärkesansökningar. Numera ha emellertid dessa rättigheter och an­ sökningar till stor del upphört att gälla eller övergått i andra händer.

Tyskägda patent och patentansökningar ha sålunda till avsevärt antal be­ lagts med kvarstad samt därefter försålts till icke-tyska företag eller per­ soner. För att möjliggöra försäljning även av patent, som redan avförts på grund av underlåtenhet att erlägga årsavgift, utfärdades den 30 januari 1948 särskild kungörelse (nr 37) om tillämpning i förhållande till Tyskland av förutnämnda lag den 20 juni 1947. Genom kungörelsen sattes dock i detta fall endast lagens bestämmelser om återupprättande av patent i kraft, och återupprättande skedde i praktiken endast i sådana fall, då flyktkapital- byrån tog initiativ därtill eller tillstyrkte framställningen. Åtgärd för åter­ upprättande skulle vidtagas senast den 30 juni 1948.

Endast en mindre del av de skingringsförbud underkastade patenten och pa­ tentansökningarna har dock på nu angivet sätt underkastats tvångsförsälj­ ning. De återstående ha i allmänhet upphört att gälla, patenten genom att de avförts på grund av underlåtenhet att erlägga årsavgift och patentansökning­ arna mestadels genom att de avförts på grund av att sökandena underlåtit att inom utsatt tid besvara patentverkets förelägganden i ärendena. I viss ut­ sträckning finnas emellertid fortfarande patent och patentansökningar, som kvarstå i tyska händer, ehuru de äro underkastade skingringsförbud eller eventuellt belagts med kvarstad. Något större antal torde det dock icke här röra sig om.

Även i fråga om tyskägda registrerade varumärken har i viss mån före­ kommit kvarstadsbeläggning och efterföljande övergång i icke-tyska hän­ der, ehuru sådana transaktioner i stort sett blott vidtagits i speciella fall, då särskilda omständigheter varit för handen. Nu antydda åtgärder med tyskägda varumärkesregistreringar ha emellertid endast berört en ringa del av hela antalet sådana registreringar. De återstående ha till viss del avförts på grund av underlåtenhet att inom stadgad tid söka förnyelse. Vad gäller skingringsförbud underkastade varumärkesansökningar ha dessa i allmän­ het numera slutbehandlats av patentverket utan att leda till registrering.

från ansökningar, som ingivits i Västtyskland den 1 oktober 1948 eller senare.

Patent- och registreringsverket avgav den 1 mars 1950 yttrande över in­ dustriförbundets framställning. Ämbetsverket tillstyrkte upptagande av för­ handlingar om en överenskommelse med Västtyskland och ansåg de av in­ dustriförbundet skisserade riktlinjerna för en sådan i huvudsak godtag­ bara. Det ansågs dock önskvärt, att prioritetsförlängningen i Tyskland för svenskar utsträcktes till fall, där den ordinära prioritetstiden utgått efter den 1 juli 1944 eller åtminstone efter den 1 januari 1945.

Redan hösten 1949 hade från västtyskt håll gjorts en underhandsförfrå­ gan om upptagande av förberedande och informella förhandlingar, främst mellan företrädare för de svenska och västtyska patentmyndigheterna, om en överenskommelse på det industriella rättsskyddets område. Sedan veder­ börliga instanser i de båda länderna givit planen sitt godkännande, ägde dylika förhandlingar rum i Stockholm den 19—21 juni 1950 mellan en svensk dele­ gation under ledning av chefen för patent- och registreringsverket, general­ direktören N. T. Löwbeer, samt en västtysk delegation under ledning av che­ fen för det västtyska patentverket, presidenten E. Rehner.

Vid förhandlingarna befanns, att förutsättningar för en överenskom­ melse endast förelågo beträffande frågan om förlängning av prioritetstid och även på denna punkt blott på villkor att överenskommelsen kunde fo­ tas på formellt full ömsesidighet i förmånerna. Den från svensk sida först, i anslutning till de förutnämnda förslagen från patentverket och industri­ förbundet, framförda tanken att svenska intressenter skulle i Västtyskland kunna ernå en mer vidsträckt prioritetsförlängning än tyska intressenter i Sverige kunde sålunda ej förverkligas.

Sedan den svenska delegationen i denna situation samrått med företrä­ dare för vissa näringsorganisationer, kom man till det resultatet, att det ur svensk synpunkt vore fördelaktigare att träffa en på ömsesidighet grundad överenskommelse om förlängning av prioritetstid än att låta tanken på en överenskommelse helt falla, och förhandlingarna fortsattes därför. Från svensk sida förklarades det dock vara en förutsättning för att man skulle kunna förorda en överenskommelse av nu ifrågavarande slag, att uttryck­ ligt förbehåll i samband härmed gjordes för att överenskommelsen i vårt land icke skulle gälla för sådana fall, där en prövning av behöriga svenska myndigheter visade, att dess tillämpning skulle stå i strid med den svenska kontrollagen av 1945, på grund av denna lagstiftning vidtagna åtgärder och Washingtonöverenskommelsen 1946 mellan Sverige och de västallierade. Se­ dan enighet nåtts mellan de båda delegationerna, avslutades förhandlingar­ na genom antagande av ett av de båda delegationscheferna undertecknat protokoll. I detta förklarades, att delegationerna förordade en överenskom­ melse mellan Sverige och Förbundsrepubliken Tyskland om förlängning av prioritetstid i enlighet med ett vid protokollet fogat förslag till sådan över­ enskommelse. Vidare upptogs i protokollet det nyssnämnda svenska förbe­ hållet samt en på tysk förfrågan av den svenska delegationen gjord tolk­ ning av förbehållets innebörd.

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 139.

hängiga ansökningar i de båda länderna vid behov få vila till dess prioritets- förlängning enligt överenskommelsen kan medgivas. Vid förhandlingarna överenskoms också muntligen, att de båda patentmyndigheterna redan nu skulle iakttaga detta.

Artikel 4 stadgar, att den som under den ordinära eller förlängda priori- tetstiden, före ansökningen i det andra landet, i god tro utövat uppfinning, nyttighetsmodell eller mönster eller vidtagit erforderliga åtgärder därför, får fortsätta utövningen på villkor, varom den inhemska lagstiftningen stad­ gar. Bestämmelsen överensstämmer, bortsett från angivna tidsbestämning­ ar, med första stycket av artikel 6 i Neuchåtelöverenskommelsen. Om arti­ kel 4 uttalas i den remitterade promemorian:

För Sveriges del medför icke stadgandet behov av särskild bestämmelse. Enligt vår patent- och mönsterlagstiftning kan nämligen föranvändarrätt normalt grundläggas genom utövning under prioritetstid, och detta får då anses gälla så mycket mer vid utövning under förlängd prioritetstid. Efter denna grundsats handlade man i Sverige vid genomförandet av erforderlig lagstiftning på grund av Neuchåtelöverenskommelsen, som i artikel 6 första stycket har en motsvarande bestämmelse. För Västtyskland åter, som nor­ malt icke erkänner föranvändarrätt under prioritetstid, får artikel 4 praktisk betydelse.

Föranvändarrätten innebär en ej oväsentlig modifikation i den förmån, som prioritetsförlängningen innebär. I åtskilliga fall torde uppfinningar, för vilka förlängd prioritet från det ena landet åberopas, redan ha tagits i bruk i det andra landet. Ur inhemsk synpunkt kan sägas, att föranvändarrätten i viss mån för näringslivet neutraliserar de olägenheter, som den fleråriga prioritetsförlängningen kan medföra. Föranvändarrätt uppkommer dock en­ dast för den som varit i god tro. När ond tro skall anses föreligga beror på omständigheterna i det särskilda fallet och blir ytterst en domstolsfråga. En svensk näringsidkare, som under den hittillsvarande efterkrigstiden tagit i bruk en uppfinning, varom han fått kännedom genom att den tyska pa­ tentansökningen offentliggjorts i ett allierat land (så har skett i stor ut­ sträckning), synes dock i allmänhet icke kunna anses ha varit i ond tro. Han har knappast haft anledning att räkna med att prioritetsförlängning för den tyska ansökningen skulle komma i fråga. Annorlunda kan läget bli, om uppfinningen börjar utövas först nu, sedan en prioritetsförlängning blivit aktuell.

Artikel 5 i överenskommelsen innehåller en specialregel om hur prioritet skall kunna styrkas, när behörig prioritetshandling ej kan företes. Om syf­ tet med och innebörden av denna bestämmelse uttalas i den remitterade pro­ memorian :

För att prioritet skall anses styrkt, fordras i enlighet med Pariskonven­ tionen artikel 4 normalt, att sökanden företer kopia av ansökningshand­ lingarna i prioritetslandet, till riktigheten bestyrkt av därvarande patent­ myndighet. Artikel 5 i överenskommelsen, som tillkommit på tyskt för­ slag och har sitt motstycke i den tysk-schweiziska överenskommelsen, möj­ liggör att mildra bevisbördan. Stadgandet är formellt ömsesidigt men i rea­ liteten helt ett hänsynstagande till svårigheter för tyska patentsökande att styrka sin prioritet. Stadgandet åsyftar, såsom från tysk sida under för­ handlingarna bekräftades, endast sådana fall, där patentansökning på sin tid i vederbörlig ordning ingavs till det gamla patentverket i Berlin. Ha de

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

detta slag ingåvos under den angivna perioden, därav bortåt 3 200 år 1944, inemot 800 år 1945 och några få år 1946. Av de 1944 ingivna ansökningarna torde visserligen inånga ha avsett prioritet före ingången av 1944, men det återstår dock ett avsevärt antal ansökningar från 1944—1946, där man har anledning antaga att det begärts tysk prioritet från 1944 eller 1945. Vad blir i sådana fall resultatet, om den tyske rättsinnehavaren nu på nytt inlämnar ansökning i Sverige med åberopande av den gamla prioriteten? Har den ti­ digare ingivna tyska ansökningen kvarstadsbelagts och övergått i icke-tyska händer samt av den nye innehavaren fullföljts, så att den alltjämt är gäl­ lande, torde den utan särskilt stadgande utgöra hinder mot bifall till den nya. Annorlunda blir emellertid läget, om den äldre ansökningen slutbe­ handlats utan att leda till patent, och därvid bör framhållas, att större de­ len av här ifrågavarande patentansökningar torde ha avförts på grund av underlåtenhet att besvara patentverkets förelägganden. I sistnämnda fall utgör den äldre ansökningen ej hinder mot att bifalla en ny ansökning av samma innehåll, om för den sistnämnda får åberopas förlängd prioritets- tid. Ett sådant läge skulle kunna vara till olägenhet och icke stå i god över­ ensstämmelse med lcontrollagen. Särskilt framträder detta, om den äldre ansökningen kvarstadsbelagts och försålts men sedan icke fullföljts av för­ värvaren. Att så skett kan ha berott på att förvärvaren övertagit en hel serie ansökningar men icke ansett sig för att nå ett tillräckligt skydd på den svenska marknaden behöva fullfölja mer än vissa av dessa. Skulle emellertid dessa icke fullföljda ansökningar återuppstå i tyska händer och med den gamla prioriteten, bleve kanske värdet av förvärvarens egna an­ sökningar helt tillspillogivet. I fråga om tidigare avförda ansökningar, som icke kvarstadsbelagts utan blott varit underkastade skingringsförbud, te sig kanske icke olägenheterna av nyansökningar med den gamla prioriteten lika påtagliga. Även för dessa fall måste väl dock sägas, att det är bäst för­ enligt med kontrollagens syfte att en prioritetsförlängning icke medgives.

I en skrivelse, som den tyske befullmäktigade överlämnat i samband med undertecknandet av överenskommelsen, har denne först erkänt motta­ gandet av den svenska skrivelsen. Han har i anledning av denna förklarat sig utgå från att sådana nya ansökningar av tyska medborgare, som efter den 31 december 1946 ingivits eller komma att ingivas i Sverige, icke falla un­ der den svenska kontrollagen, de på grund av denna vidtagna åtgärderna samt Washingtonavtalet, även om för sådana ansökningar medgives prio­ ritet från tidpunkt, som ligger före den 1 januari 1947. Uttalandet innebär alltså blott, att den omständigheten att dylik äldre prioritet begäres icke i och för sig skall göra det svenska förbehållet tillämpligt, och deklarationen står därför i full överensstämmelse med vad som från svensk sida varit åsyftat. Enär den svenska skrivelsen ej givit den tyske befullmäktigade anledning till annat uttalande, har tydligen det svenska förbehållet och dess tolkning godtagits från tysk sida.

I den remitterade promemorian omnämnes även, att vid förhandlingarna i Stockholm övervägts, huruvida en överenskommelse med Västtyskland bor­ de utsträckas att gälla andra i Neuchåtelöverenskommelsen och 1947 års lag stadgade förmåner, men att förutsättningar härför icke funnits föreligga.

Kungl. Maj.ts proposition nr 139.

23

Yttranden. Över den i det föregående berörda promemorian med redogörelse för förhandlingarna i Stockholm och det därvid förordade förslaget till överens­ kommelse med Västtyskland ha efter remiss yttranden avgivits av kommers­ kollegium, patent- och registreringsverket, flyktkapitalbyrån, Sveriges indu­ striförbund, Sveriges allmänna exportförening, svenska industriens patent­ ingenjörers förening, svenska patentombudsföreningen och svenska uppfin­ nareföreningen.

Flyktkapitalbyrån riktade i ett första yttrande anmärkning mot formule­ ringen av den tolkning av det svenska förbehållet, som den svenska delega­ tionen gjort i Stockhohnsprotokollet. Sedan Löwbeer i anledning härav föreslagit viss omformulering, förklarade sig emellertid flyktkapitalbyrån i förnyat yttrande icke ha någon erinran mot överenskommelsen.

I samtliga övriga yttranden har överenskommelsen tillstyrkts eller läm­ nats utan erinran. I flera yttranden har påpekats betydelsen för det svens­ ka näringslivet av att erhålla möjlighet till förlängd prioritetstid i Västtysk­ land.

I några yttranden erinras om att överenskommelsen blivit mindre fördel­ aktig ur svensk synpunkt än om den kunnat träffas i enlighet med industri­ förbundets i det föregående berörda förslag. Efter en erinran härom anfö- res i gemensamt yttrande av industriförbundet och exportföreningen:

Vid en närmare granskning av överenskommelsens praktiska konsekven­ ser i detta avseende kan emellertid konstateras, att skillnaden mellan denna och den ståndpunkt, industriförbundet tidigare intagit i frågan, torde vara av relativt mindre betydelse. Vad först angår sådana tyska patentansökning­ ar, som ingivits under krigets slutskede, torde såsom i promemorian fram­ hållits den tyska uppfinnarverksamheten under denna tid i hög grad ha in­ fluerats av de tyska krigsansträngningarna, och ett svenskt medgivande i fråga om tyska patentansökningar från denna tid synes därför icke behöva vålla större olägenheter för det svenska näringslivet. Under den därpå föl­ jande perioden, d. v. s. från det tyska sammanbrottet fram till den 1 okto­ ber 1948, existerade icke någon tysk patentmyndighet, varför några priori- tetsgrundande ansökningar icke under denna tid kunde inlämnas i Tyskland. Tyskar lära icke heller ha inlämnat dylika ansökningar i något större antal i annat till Pariskonventionen anslutet land under samma tid. Det vill för­ denskull synas som om de tyska anspråk, som nu tillmötesgåtts i överens­ kommelsen, till icke ringa del framställts för att tillgodose ett i och för sig naturligt men ur saklig synpunkt mindre betydelsefullt reciprocitetskrav.

Liknande synpunkter framföras i andra yttranden.

Svenska industriens patentingenjörers förening förklarar det vara av vi­ tal betydelse, att i en svensk lag i anledning av överenskommelsen intages ett stadgande, motsvarande 10 § första stycket i 1947 års lag.

Departementschefen.

Det industriella rättsskyddet, främst patent- och varumärkesväsendet, har en starkt framträdande internationell karaktär. För att skydda en upp­ finning i flera länder fordras, att den patenteras i vart och ett av dessa, och

24

i viss mån gäller detsamma för den som vill skydda varumärke genom re­ gistrering. Den internationella Pariskonventionen för skydd av den indu­ striella äganderätten underlättar sedan länge uppnående och vidmakthållan­ de av industriell skyddsrätt i olika länder, framför allt genom de i konven­ tionen ingående bestämmelserna om prioritetsrätt.

Pariskonventionens regler ha dock icke kunnat vara tillfyllest gentemot de svårigheter av skilda slag att iakttaga stadgade frister och andra forma­ liteter, som för intressenterna på det industriella rättsskyddets område in­ trätt i samband med de båda världskrigen. Efter det första världskriget träf­ fades en internationell överenskommelse i syfte att komma till rätta med så­ dana svårigheter, och av samma anledning tillkom efter det andra världskri­ get den internationella Neuchåtelöverenskommelsen den 8 februari 1947 rö­ rande bibehållande och återställande av rättigheter på den industriella ägan­ derättens område, vilka berörts av det andra världskriget.

Genom 1947 års lagstiftning i anslutning till denna överenskommelse har i stort sett tillbörlig hänsyn tagits till de svårigheter, som inhemska och utländska intressenter på det industriella rättsskyddets område haft under och efter andra världskriget. Undantag gäller emellertid främst i fråga om Tyskland, som icke bereddes tillfälle att ansluta sig till den 1947 träffade Neuchåtelöverenskommelsen och där det för övrigt vid tidpunkten för den­ samma knappast fanns något fungerande patent- och varumärkesväsen. Ett sådant har emellertid numera återupprättats, tidigast och fullständigast i den de! av det gamla tyska området, som numera utgör Förbundsrepubliken Tyskland.

Den nu mellan Sverige och Västtyskland ingångna överenskommelsen avser att öppna möjlighet till normala relationer på det industriella rätts­ skyddets område mellan de båda länderna. Överenskommelsens huvudre­ gel är, att prioritetsfrister, som icke utgått den 1 januari 1945 eller börjat löpa efter denna tidpunkt och gå till ända före den 1 juli 1951, skola av vart och ett av de fördragsslutande länderna förlängas till och med den 31 december 1951 till förmån för dem som tillhöra det andra landet. Beträffan­ de överenskommelsens detaljer må hänvisas till tidigare lämnad redo­ görelse.

Från svensk sida har varit en förutsättning, att överenskommelsen icke skall gälla gentemot Sverige, om dess tillämpning skulle stå i strid mot lagen den 29 juni 1945 om kontroll å viss utländsk egendom m. m. och de på grund av denna lag vidtagna åtgärderna samt det mellan Sverige och de västallie­ rade makterna avslutade Washingtonavtalet av år 1946. Förbehåll härom har kommit till uttryck i en i samband med överenskommelsens underteck­ nande överlämnad skrivelse från den svenske befullmäktigade och förbe­ hållet har icke föranlett gensaga från västtysk sida.

Av den i ärendet föreliggande utredningen har jag fått den uppfattningen, att en ömsesidig förlängning av prioritetstid mellan Sverige och Västtyskland i enlighet med den föreliggande överenskommelsen övervägande är till nytta för det svenska näringslivet. Med hänsyn till att ett livligt utbyte av ansök­

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

26

cember 1951 av prioritetstid, som icke gått till ända den 1 januari 1945 eller börjat löpa efter nämnda tidpunkt och går till ända före den 1 juli 1951. Med hänsyn till lagens tillämpning på framtida överenskommelser under det närmaste året synes Kungl. Maj :t böra erhålla bemyndigande att ut­ sträcka de nyssnämnda sluttiderna för förmånerna, d. v. s. den 1 juli 1951 och den 31 december 1951, med högst ett år; detta har viss motsvarighet i 9 § andra stycket i 1947 års lag.

Med hänsyn till artikel 6 i överenskommelsen bör i den kungörelse, som sedermera kommer att utfärdas om lagens tillämpning i förhållande till Västtyskland, prioritetsförlängningsförmånen endast göras tillämplig för tyska medborgare samt sådana juridiska personer, som äga bestånd enligt tysk rätt. Annan än tysk medborgare som är bosatt i Västtyskland bör alltså, mot vanligheten, icke få del av förmånen. Ej heller bör denna tillkomma någon som tillhör annat till Parisunionen hörande land men inlämnat sin första ansökning i Tyskland, ehuru i dylikt fall vanlig prioritet tillkommer vederbörande enligt Pariskonventionen. Likaledes bör i kungörelsen, på grund av andra stycket i artikel 1 i överenskommelsen, förmånen frånkännas tysk medborgare eller tyskt företag, som efter den 1 april 1950 förvärvat rätten från någon som tillhör annat land. Dessa speciella inskränkningar kunna emellertid ej gärna infogas i själva lagen, och därför bör i denna Kungl. Maj :t bemyndigas att i förordnande uppställa begränsningar och villkor.

Med fysiska personer, som äga tyskt medborgarskap, och juridiska perso­ ner, som äga bestånd enligt tysk rätt, böra i detta sammanhang förstås en­ dast sådana fysiska och juridiska personer, som åtnjuta dylikt medborgar­ skap eller äga bestånd enligt de i Västtyskland gällande bestämmelserna.

Enligt artikel 2 i överenskommelsen skola de tyskar, som erhålla förlängd prioritetstid, åtnjuta denna förmån oavsett i vilket till Parisunionen höran­ de land den prioritetsgrundande ansökningen ingivits. Vidare uttalas i arti­ keln, att förmånen även skall gälla, om ansökningen inlämnats vid någon av de provisoriska västtyska anmälningsmyndigheterna. Intet av detta behöver emellertid utsägas i lagen för att bli gällande.

I analogi med vad fallet är i 9 § av 1947 års lag bör i den nya lagen in­ tagas bestämmelse om att förordnande om förlängd prioritetstid ej må stad­ gas till förmån för annan sökande än den som hos patentverket framställt anspråk därå på sätt och inom tid som i förordnandet bestämmes. På denna punkt torde förordnandet gentemot Västtyskland lämpligen givas samma innehåll som i allmänhet i de med stöd av 1947 års lag utfärdade kungörel­ serna, d. v. s. anspråket skall framställas innan beslut fattats om utlägg­ ning av patentansökning eller om registrering av mönster eller varumärke. Denna regel bör kunna uppställas i kungörelsen utan hinder av stadgandet i artikel 3 av överenskommelsen om att fristen för avgivande av priorilets- förklaring icke skall utgå före utgången av 1951. I anhängiga ärenden kan patentverket utan särskilt stadgande bevaka, att sökandena få erforderligt rådrum att framställa prioritetsanspråk. Har åter patent beviljats eller mönster eller varumärke registrerats utan att sådant anspråk framställts,

Kungl. Maj.ts proposition nr 139.

27

vore det ur rättssäkerhetssynpunkt betänkligt att inedge rättsinnehavaren att efteråt under 1951 framställa anspråket i samma ärende. Denne bör i så fall hänvisas till att inlämna ny ansökning, där den begärda prioriteten kan på sedvanligt sätt bekantgöras för allmänheten. Skulle det slutligen gälla ett patentärende, där ansökningen utlagts men patent ännu ej beviljats, då prioritet begäres, bör i varje fall ny utläggning med omnämnande av prio­ riteten ske, om denna skall kunna godtagas i samma ärende.

Stadgandet i artikel 4 av överenskommelsen om föranvändarrätt behöver ej föranleda lagbestämmelse. Att föranvändarrätt kan uppkomma vid utöv­ ning i god tro under prioritetstid framgår nämligen redan av patentförord­ ningen samt mönsterskyddslagen.

Ej heller bestämmelsen i artikel 5 att prioritet i undantagsfall skall kunna styrkas på annat sätt än genom sedvanlig prioritetshandling medför behov av någon lagbestämmelse. Den prövning det här är fråga om kan — liksom när det eljest gäller styrkande av prioritet — verkställas av patentverket utan stöd av särskild bestämmelse.

Av vikt är däremot, att det svenska förbehållet med hänsyn till flykt- kapitallagstiftningen fixeras i en författningsbestämmelse. I och för sig kunde tänkas, att man nöjde sig med att utforma bestämmelsen i tillämp- ningskungörelsen och därvid byggde på stadgandet i lagen om att Kungl. Maj:t i förordnande må uppställa begränsningar och villkor. Med hänsyn till förbehållets vikt bör dock bestämmelsen hellre intagas i själva lagen. Regeln bör självfallet till sitt innehåll överensstämma med det i samband med överenskommelsens undertecknande från svensk sida gjorda uttalan­ det, men den bör i lagtexten ytterligare preciseras. Från förmånen av prio- ritetsförlängning enligt lagen bör först och främst uteslutas ansökningar, som ingivits i Sverige före den 1 januari 1917, om än detta fall icke torde ha större praktisk betydelse. Det torde nämligen icke vara många sådana an­ sökningar, som kvarstå i tyska händer och alltjämt äro under behandling. Än färre torde ansökningar av detta slag vara, där å ena sidan förlängd prio­ ritetstid erfordras — ordinär prioritet enligt Pariskonventionen kan natur­ ligtvis medgivas efter vanliga regler —• medan å andra sidan den vanliga prioritetstiden utgått först efter ingången av 1945, och i den mån fallet är sådant kan mycket väl förlängd prioritetstid redan ha medgivits på grund av den med stöd av 1940 års lag utfärdade kungörelsen i förhållande till Tyskland. Men det synes dock böra fastslås, att för kvarvarande ansökningar från tiden före 1947 icke får åtnjutas förmånen av förlängd prioritetstid enligt nya lagen.

Viktigare är att utesluta denna förmån i sådana fall, där den aktuella ansökningen visserligen ingivits i Sverige efter utgången av 1946 men i sak är en upprepning av en dessförinnan ingiven ansökning. I lagförslaget torde detta böra uttryckas så, att den nya ansökningen överensstämmer med en före den 1 januari 1947 gjord ansökning. Därmed avses sådana fall, där den nya ansökningen avser samma uppfinningsföremål som den äldre ansökning­ en och det varit samma sökande vid båda tillfällena eller den ene sökanden

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

28

förvärvat sin rätt från den andre eller de båda sökandena eljest härleda sin rätt till uppfinningen från samma håll. Däremot avses icke sådana fall, då två ansökningar visserligen objektivt avse samma uppfinning men denna gjorts av olika uppfinnare, som varit oberoende av varandra, och det alltså gäller en s. k. dubbeluppfinning. För patentverket torde det komma att med­ föra vissa svårigheter att kontrollera, huruvida ansökning där förlängd prio- ritetstid begäres överensstämmer med en före 1947 ingiven ansökning. Möjli­ gen kan det befinnas lämpligt att i tillämpningskungörelsen gentemot Väst­ tyskland föreskriva, att den sökande som begär prioritetsförlängning sam­ tidigt skall försäkra, att sådan äldre överensstämmande ansökning ei före­ ligger.

I lagen bör vidare ingå en bestämmelse, som svarar mot 10 § första styc­ ket i 1947 års lag, d. v. s. att den i patentförordningen och mönsterskydds­ lagen stadgade skyddstiden skall räknas från utgången av den ordinära prioritetstiden och icke från den faktiska ansökningsdagen i Sverige. Den reella förkortning av skyddstiden, som därigenom kommer till stånd, är enligt vad utredningen visar av betydelse för vårt näringsliv, och en sådan förkortning överensstämmer ej blott med den nyssnämnda lagen av 1947 utan även med 1940 års lag.

I överensstämmelse med det anförda har inom justitiedepartementet upp­ rättats förslag till lag om förlängning i vissa fall av prioritetstid enligt pa­ tent-, mönsterskydds- och varumårkeslagstiftningen.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslaget, vil­ ket jämte texten till överenskommelsen samt, i svensk översättning, de förut nämnda mellan de befullmäktigade utväxlade skrivelserna är fogat som bilaga1 till detta protokoll, måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemstäl­ lan bifaller Hans Maj:t Konungen.

Kungi. Maj.ts proposition nr 139.

Ur protokollet.

Karl Gustaf Grönhagen.

1 Bilagan har här uteslutits.

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 139.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16 mars 1951.

Närvarande:

Statsministern

E^rlander,

statsråden

S^köld, Q^uensel, D^anielson, V

ougtv

Z^etterberg, N^ilsson, S^träng, E^ricsson, M^ossberg, A^ndersson, L^ingman, H^ammarskjöld .

Etter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena och che­ fen för handelsdepartementet anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, lagrådets förut denna dag avgivna utlåtande över det till lagrådet den 23 februari 1951 remitterade förslaget till lag om förläng­ ning i vissa fall av prioritetstid enligt patent-, mönsterskydds- och varumårkeslagstiftningen.

Föredraganden anför följande. Lagförslaget har ej föranlett annan erinran från lagrådet än att lagrådet funnit rubriken såsom mindre tillfredsställande böra erhålla ändrad lydelse. Då lagens innehåll mera uttömmande framgår av rubriken enligt det remit­ terade förslaget än enligt den lydelse, som lagrådet förordat, finner jag emellertid ej anledning att jämka rubriken.

Under åberopande härav samt av vad föredraganden anfört till statsråds­ protokollet den 23 februari 1951 hemställer föredraganden, att Kungl. Maj :t måtte genom proposition dels äska riksdagens godkännande av den i nämn­ da statsrådsprotokoll omförmälda överenskommelsen mellan Konungariket Sverige och Förbundsrepubliken Tyskland angående förlängning av priori- tetsfrister på det industriella rättsskyddets område dels ock jämlikt § 87 regeringsformen förelägga riksdagen det förut omnämnda lagförslaget till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi­ trädda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Olle Hellberg.

Stockholm 1951. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

Bl 0596