Prop. 1951:149

('angående den civila re\xad gionala beredskapsorganisationen',)

Kungl. May.ts proposition nr 149

1

Nr 149.

Kungl. Mayts proposition till riksdagen angående den civila re­

gionala beredskapsorganisationen; given Stockholms slott den 16 mars 1951.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bi­ falla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departe­ mentschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Eije Mossberg.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås, att länsstyrelserna skola fungera såsom regionala organ på den ekonomiska försvarsberedskapens område. Inom länsstyrelses landskansli skall därför organiseras en underavdelning för handhavande av hithörande frågor. Underavdelningen skall vara uppdelad på fyra detaljer, var och en ledd av en sakkunnig person.

Vidare föreslås, i syfte att åstadkomma en samordning beträffande plan­ läggningen av de civila försvarsuppgifterna, och för att i krig möjliggöra en civilmilitär samverkan, sammanförande av vissa län till civilområden, som i stort sett sammanfalla med militärområde. Till befälhavare inom sådant civil­ område skall utses en landshövding.

Smärre ersättningar förutsättas skola utgå till vissa utanför länsstyrelse stående personer, vilka anlitas för planläggningsarbete. Kostnaderna för or­ ganisationen ha uppskattats till cirka 100 000 kronor.

3

Nuvarande regionala organisation.

Det totala försvaret indelas i olika grenar, nämligen det militära försvaret, civilförsvaret, det ekonomiska försvaret, det administrativa försvaret och det psykologiska försvaret. För att det totala försvarets syften skola nås, fordras en nära samverkan mellan alla de särskilda grenarna. Framförallt ankommer det på de olika civila försvarsgrenarna att verka för att det militära försvaret på allt sätt understödjes samt att försvarsviljan och försvarsförmågan hos folket upprätthålles.

Riket indelas i lantmilitärt hänseende i militärområden. Militärområde in­ delas i försvarsområden. Territorialvattnet vid rikets kuster indelas i sjö- militärt hänseende i marindistrikt.

1 flygmilitärt hänseende indelas riket i flygbasområden. Territoriella befälhavare äro militärbefälhavare för militärområde, marin- distriktschef för marindistrikt, flygbasområdeschef för flygbasområde samt försvarsområdesbefälhavare för försvarsområde.

Militärområdena omfatta:

I militärområdet: Malmöhus, Kristianstads, Blekinge, Kronobergs och Jön­ köpings län ävensom Kalmar län utom Västerviks stad samt IJkna, Gamleby och Hjorteds landsfiskalsdistrikt;

II militärområdet: Gävleborgs, Jämtlands och Västernorr lands län samt

Älvkarleby, Lövsta och Tierps landsfiskalsdistrikt av Uppsala län;

III militärområdet: Hallands, Älvsborgs, Göteborgs och Bohus samt Skara­ borgs län;

7V militärområdet: Stockholms stad, Östergötlands, Södermanlands, Väst­ manlands och Stockholms län, Västerviks stad samt Ukna, Gamleby och Hj or teds landsfiskalsdistrikt av Kalmar län ävensom Uppsala län utom Älv­ karleby, Lövsta och Tierps landsfiskalsdistrikt;

V militärområdet: Örebro, Värmlands och Kopparbergs län;

VI militärområdet: Västerbottens och Norrbottens län; samt VII militärområdet: Gotlands län.

Vissa civila myndigheter ha redan nu en krigsorganisation. Detta gäl­ ler bl. a. statens järnvägar, telegrafverket, postverket, väg- och vatten­ byggnadsverket, organisationen för kraftförsörjningen, byggnads- och repa- rationsberedskapsorganisationen, arbetsmarknadsorganisationen samt driv- medelscentralen.

Sambandet mellan dessa civila myndigheter, å ena, och de militära myn­ digheterna och länsstyrelserna, å andra sidan, är, i den mån kontinuerligt samband under krigsförhållanden är planerat, organiserat på olika sätt. Sta­ tens järnvägars distriktsförvaltningar upprätthålla samband med militära myndigheter genom i förvaltningarna placerade militärassistenter. Samord­ ningen av militära transporter sker genom de militära transportledarorganen. Några särskilda sambandsmän avses icke skola placeras hos länsstyrelserna. Telegrafverkets regionala organ skola i möjligaste mån lokalt anknyta till

Kungl. May.ts proposition nr 149

5

Försvarsförberedelserna på det ekonomiska området böra i största möjliga utsträckning handhas av de myndigheter, som syssla med motsvarande freds- problem. Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap åvilar att handha detaljplaneringen på de områden, där andra lämpliga statliga centralorgan icke finnas, samt att leda, övervaka och samordna försvarsförberedelserna. Något allmänt organ i länsinstansen med motsvarande uppgifter finnes f. n. ej.

Ett klart behov av ett allmänt regionalt organ på ifrågavarande område föreligger. Att länsstyrelsen skulle bli ett sådant organ ter sig naturligt redan med hänsyn till länsstyrelsens centrala ställning inom länsförvaltningen. Där­ till kommer, att länsstyrelsen redan handhar vissa uppgifter beträffande den ekonomiska försvarsberedskapen, främst trafikplanläggningen och de från kristidsstyrelserna övertagna beredskapsuppgifterna på livsmedelsområdet. Länsstyrelsen har tillika i fråga om civilförsvaret och den administrativa för­ svarsberedskapen centrala uppgifter och en dominerande ställning i länet. Med hänsyn härtill är det lämpligt, att uppgifter av mera allmän och sam­ ordnande karaktär administreras av länsstyrelsen, som alltså bör konstitueras som ett allmänt regionalt organ på det ekonomiska försvarsberedskapsområdet.

Ansvaret för de regionala försvarsförberedelserna bör fördelas efter sam­ ma riktlinjer som gälla för den centrala instansen, d. v. s. de olika detalj­ planeringarna skola handhas av de organ, som syssla med motsvarande freds- uppgifter, medan länsstyrelsen dels skall handha detaljplaneringar på åter­ stående områden och dels leda, övervaka och samordna samtliga försvarsför- beredelser.

Den ekonomiska försvarsberedskapens organ skola själva effektuera eller tillse, att de militära myndigheternas och civilförsvarsmyndigheternas krav på förnödenheter och material m. m. tillgodoses. Samtidigt skola dessa organ övervaka och leda den verksamhet, som erfordras för civilbefolkningens nöj­ aktiga försörjning. Planläggningen måste gå ut på ett aktivt ledande av såväl produktion som distribution. För produktionen bör planläggningen företrädes­ vis avse försörjningen med arbetskraft, råvaror, bränsle och elkraft samt transportmedel. På distributionssidan återfinnas främst problemen om trans­ portmedlen och försörjningen med elkraft och drivmedel. Det är knappast möjligt att ange några bestämda riktlinjer för i vad mån detaljplaner böra upp­ göras. Sannolikt måste detaljplanläggning över huvud inriktas allenast på ”uppmarschen” och ett mer eller mindre kortvarigt inledningsskede av ett krig. Utredningen förutsätter, att all planläggning skall ske i samarbete med de militära myndigheterna samt i samråd med och efter anvisningar av veder- böi-ande centrala civila myndigheter, främst riksnämnden för ekonomisk för­ svarsberedskap.

Kungl. Maj:ts proposition nr 149

relsen bör tillse, att hithörande företag erhålla den beredskapsplanläggning, som kan vara erforderlig. Anskaffningen av livsmedel bör planläggas så, att utpräglade bristsituationer inom vissa områden om möjligt icke uppkomma. En mycket viktig uppgift är att förbereda omedelbart ikraftträdande av en livsmedelsransonering.

Länsstyrelsen bör vidare skaffa sig en såvitt möjligt fullständig kännedom om länets industriproblem så att det blir möjligt att vid ett krigs­ utbrott omedelbart säkra ett fast grepp om försörjningsläget. Industriernas arbetskrafts-, råvaru-, bränsle- och transportproblem i krig böra kartläggas. Möjligheter till omställningar och utvidgningar böra undersökas. Länsstyrel­ sen bör vara beredd att till de centrala myndigheterna lämna uppgifter bl. a. om lager av olika slag så gott som omedelbart vid ett krigsutbrott. Även där­ efter bör länsstyrelsen ständigt följa förhållandena.

Beträffande bränsleförsörjningen förutsättes, att länsstyrelsen handhar planeringen i dess helhet och för virkesanskaffningen. Länsstyrel­ sen bör kartlägga tillgångar och behov, planlägga och förbereda ikraftträdande av ransoneringar samt uppgöra katastrofplaner för städer, större samhällen och vissa industrier med syfte att ianspråktaga så närliggande tillgångar som möjligt.

Vad angår vissa andra planläggningsfrågor bör länsstyrelsen ägna uppmärksamhet åt problemen rörande kraftförsörjningen, arbetsmark­ naden samt anläggnings- och byggnadsverksamhet m. m.

Länsstyrelsernas krigsorganisation.

Länsstyrelsernas krigsorganisation måste planläggas på sådant sätt, att en länsstyrelse vid förbindelseavbrott i erforderlig grad kan övertaga de cen­ trala myndigheternas uppgifter och åstadkomma den nödvändiga samord­ ningen inom länet. Samtidigt bör krigsorganisationen så nära som möjligt ansluta till fredsorganisationen.

Därest ett krig kommer att föregås av ett relativt långvarigt beredskaps- tillstånd kan det framstå som önskvärt att vissa nya särskilda organ inrättas för olika regleringsåtgärder. A andra sidan är det av största betydelse att, om sådana organ hinna inrättas, de konstrueras på ett sätt, som medger den särskilt i krig oundgängligen erforderliga samordningen mellan olika verk­ samhetsområden. Vid krigsfall utan längre föregående beredskap måste de erforderliga statliga regleringarna och dirigeringen av det civila livet kunna sättas in med största möjliga effektivitet utan nämnvärt varsel. I första hand måste man då lita till de organ och befattningshavare, som dessförinnan hand­ haft planläggningen. De verksamhetsgrenar, där planläggningen nu ankom­ mer på länsstyrelsen böra därför i ett verkställighetsskede administreras av länsstyrelsen. Övergången kan ske hastigare och mera smidigt, om verksam­ heten förblir i länsstyrelsens regi än om nya organ skola inrättas. I ett krigs­

Kungl. Maj:ts proposition nr 149

7

läge blir säkerligen även förbindelserna med centralmyndigheterna så för­ svårade, att länsstyrelsen snart måste övertaga en stor del av centralmyndig­ heternas befogenheter eller i vart fall verka för en effektiv samordning.

Utredningens förslag till särskild organisation för det ekonomiska försvaret innebär i huvudsak följande.

I stort sett torde de genom Kungl. Maj:ts förut omnämnda beslut den 29 juni 1950 fastställda riktlinjerna kunna läggas till grund. På vissa viktiga punkter bör organisationen emellertid utbyggas och kompletteras, särskilt med avseende på den ekonomiska försvarsberedskapen.

Inom varje landskansli bör finnas en särskild underavdelning för ärenden rörande det ekonomiska försvaret. Avdelningen bör i krigsorganisationen vara indelad i ett antal detaljer för ärenden som beröra 1) konsumtionsregle- ringar, 2) jordbruksproduktionen, 3) industrins verksamhet samt 4) bränsle­ försörjningen.

Länsstyrelsen bör snarast utse någon att vara chef för denna underavdel­ ning, i regel en person utanför länsstyrelsen med god kännedom om länets ekonomiska liv, vilken kan fullgöra uppdraget som deltidssyssla. Därjämte böra utses vissa sakkunniga och eljes lämpliga personer att såsom chefer för någon eller några av arbetsdetaljerna eller som medlemmar i ett särskilt råd inom länsstyrelsen biträda vid handläggningen av de till resp. detalj hörande ärendena. Det förstnämnda alternativet torde i vart fall böra tillämpas i krig. Även dessa uppdrag böra vara deltidssysslor. Länsstyrelserna böra även över­ väga och förbereda utseende av ersättare för nämnda personer.

Vid sidan härav skulle det vidare vara av stort värde att i ett verkställig- hetsläge ha tillgång till personer, vilka som företrädare för en större allmän­ het kunna deltaga i handläggningen särskilt av frågor av mera allmän bety­ delse. Länsstyrelserna böra i detta syfte förbereda utseende av två eller högst tre allmänt betrodda personer.

Skulle av särskild anledning anses lämpligt att inrätta fristående kristids- styrelser, torde chefen för den ekonomiska försvarsavdelningen kunna förut­ sättas bli ordförande och företrädarna för de olika arbetsområdena ledamöter.

I fred bör chefen, för den ekonomiska försvarsavdelningen med biträde av nämnda företrädare för de olika arbetsområdena leda planläggningen inom dessa områden samt följa planläggningsarbetet även på övriga till det eko­ nomiska försvaret hörande områden m. m. Han bör också i erfoderlig om­ fattning taga kännedom om den militära planläggningen. Närmast under lands­ hövdingen bör vidare landssekreteraren övervaka planläggningens fortgång.

För att länsstyrelsen skall kunna effektivt utöva en central ledning bör länsstyrelsen träffa förberedelser för att direkt föredragning från ifrågakom- mande fristående organ (främst vägförvaltning, länsarbetsnämnd och kom- munikationsverkens lokalförvaltningar) skall kunna ske i länsstyrelsen. Till varje länsstyrelse bör vidare i krig knytas en i länets vatten- och avlopps- frågor sakkunnig (vederbörande distriktsingenjör för vattenförsörjning och avlopp eller hos denne anställd ingenjör).

Kungl. Maj:ts proposition nr 149

11

För att ernå samordning med vissa andra myndigheter bör i planläggnings- arbetet kontakt hållas även med exempelvis elblocken, järnvägs-, post- och telegrafmyndigheterna samt riksbankskontoren ävensom rundradioorganisa­ tionen. Stor uppmärksamhet måste ägnas frågan om telekommunikationerna. Även behovet av understödjande planläggning för krigsindustrin måste be­ aktas. Utredningen kan icke med bestämdhet ange, att den gjorda uppräk­ ningen täcker hela det område, som bör kontrolleras av civilbefälhavaren. Det fortsatta planläggningsarbetet bör ge närmare erfarenheter härutinnan.

Kontakten i planläggningsarbetet med de regionala myndigheterna bör även innefatta förberedande av särskilda sambandsmän eller föredragande från dessa myndigheter för att vid behov ingå i eller eljest anknytas till civilbe­ fälhavarens kansli. Med den ställning och de uppgifter, civilbefälhavarna av­ ses skola få, och med hänsyn till den sakkunskap, som skall stå till deras förfogande, torde det i allmänhet icke vidare behöva knytas andra civila be­ fattningshavare till militärbefälsstaberna. Redan nu böra därför befattning­ arna som stabsutrymningschef avskaffas. Vad angår krigsindustriombuden samt distriktscheferna vid byggnads- och reparationsberedskapen har utred­ ningen ej funnit anledning att föreslå några förändringar.

Angående förhållandena i krig föreslås, att civilbefälhavaren vid krigsut­ brott eller eljest då Kungl. Maj:t så förordnar jämte sitt kansli skall bege sig till särskild i förväg bestämd uppehållsplats. Uppehållsplatserna skola för­ beredas i fred.

Civilbefälhavaren bör icke intaga ställningen som mellaninstans i fred. Han bör därför ej ha någon direktivrätt men skall tillse, att de olika läns- planeringarna ske som en del av planeringen för hela militärområdet. Sam­ ma ställning skall han intaga i ett beredskapsläge, såvitt Kungl. Maj:t ej an­ norlunda förordnar.

Först i krig eller eljest då Kungl. Maj:t så förordnar skall civilbefälhavaren få några egentliga maktbefogenheter. Direkta maktbefogenheter skola till­ komma civilbefälhavaren i den mån sådana delegeras av Kungl. Maj:t eller av de centrala verken eller ock då sådana faktiska svårigheter i förbindelser­ na uppstå, att civilbefälhavaren måste ingripa, eller då eljest beslut från cen­ tral instans ej hinner inhämtas. Det måste emellertid förutsättas, att civil­ befälhavaren och vederbörande centrala myndigheter alltid i män av förbin­ delsemöjligheter hålla varandra underrättade om utvecklingen och om vid­ tagna åtgärder. På så sätt torde i huvudsak kompetenskonflikter uppat kunna undgås. I förhållande till länsstyrelserna gäller det framför allt att se till, att länsstyrelserna icke känna sig förhindrade att taga erforderliga initiativ eller att besluta av snabba lägesförändringar påkallade åtgärder. I vissa fall torde det framstå som självklart, att civilbefälhavaren alltid skall kontaktas, t. ex. då det gäller att dirigera en flyktingström. Civilbefälhavaren skall dock ej heller i krig i egentlig mening utöva en direkt verkställande myndighet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 149

Kungl. May.ts proposition nr 149

Verkställigheten skall ankomma på resp. länsstyrelser och andra regionala myndigheter. Civilbefälhavaren skall förmedla och samordna önskemål mel­ lan militärbefälhavare och de civila regionala myndigheterna och, i den mån så erfordras med hänsyn till samordningen inom regionen, dirigera dessa se- nares verksamhet.

II. Förslag av utredningsmannen angående krigssjukvården. m. m.

I skrivelsen den 12 mars 1951 har utredningsmannen anfört bl. a. följande. Hälso- och sjukvårdsorganisationens verksamhet under fred regleras i sina huvuddrag av bestämmelser, meddelade av Kungl. Maj:t eller medicinalsty­ relsen. Vid krig måste ledningen av organisationen i hög grad decentrali­ seras. Det synes emellertid vara oundgängligt med en enhetlig ledning inom länen ifråga om sjukvårdsresursernas utnyttjande och fördelning. Denna led­ ning av hälso- och sjukvården inom länet måste odelad tillkomma ett organ och detta måste ha så ingående kännedom som möjligt om situationen i olika avseenden — icke endast beträffande hälso- och sjukvård utan även ifråga om lokaler, transportmöjligheter m. m. inom länet i dess helhet. Organet måste vidare ha bl. a. den bästa möjliga kontakt med de egna militärmyndig­ heterna. Annat organ, som kan uppfylla dessa fordringar, än länsstyrelsen, torde icke finnas. För att länsstyrelserna skola kunna handha ledningen av hälso- och sjukvård i krig måste de redan i fred ägna sig åt visst förbere­ delsearbete på området. De personer i länsstyrelsens krigsorganisation, som komma att ha mera betydande uppgifter i fråga om ledningen av hälso- och sjukvården, måste skaffa sig ingående kännedom om planläggningen för verk­ samheten i krig. Sådan planläggning, som väsentligen ankommer på freds- mässiga huvudmän i länsinstansen, exempelvis landstingen och de landstings- fria städerna beträffande beredskapssjukhusen, bör noggrant följas och stu­ deras. Sjukvårdsdetaljen måste alltså redan i planläggningsskedet ha över­ blick över länets samlade hälso- och sjukvårdsresurser och så långt det nu är möjligt bibringas förmåga att i krig på det mest rationella sätt utnyttja dessa resurser. Med hänsyn härtill bör den redan i fred tilldelas viss per­ sonal och den ansvarige ledaren för förberedelsearbetet, vilken bör vara sam­ ma person som avses att leda detaljens arbete under krig, utses snarast möjligt.

Vid utseendet av föreståndare för detaljen måste särskild hänsyn tagas till att han under krig faktiskt kommer att utöva den i det föregående be­ skrivna ledningen av hälso- och sjukvården i länet. Det kan därför beträffan­ de enstaka län befinnas, att den i beslutet den 29 juni 1950 angivna kretsen vid val av detalj föreståndare—förste provinsialläkare eller representant för landstinget — är för trång. Möjlighet bör finnas, att till detalj föreståndare utse den som ur olika synpunkter förefaller vara för uppgiften speciellt lämplig. I den mån detalj föreståndaren icke är skyldig att på innehavd tjänst fullgöra det med uppdraget såsom detaljföreståndare förenade arbetet måste skälig ersättning härför kunna beredas honom. Beträffande hälso- och sjuk- vårdsdetaljens personaluppsättning i övrigt torde — såvitt nu kan bedömas — i detaljen under alla förhållanden förste provinsialläkaren och en kvali­ ficerad representant för landstinget böra ingå. Erforderlig förvaltnings- och biträdespersonal torde ställas till förfogande av vederbörande länsstyrelse.

13

heten i krig är utredningsmannen ännu icke beredd att taga ställning till frågan om beläggningscentralen hos militärbefälhavare (kårchef) — vilken beläggningscentral bl. a. reglerar beläggningen vid beredskapssjukhusen in­ om resp. område — och dess arbetsuppgifter. Civilläkarens medverkan inom denna beläggningscentral syntes tills vidare böra fortfara. Övriga nuvaran­ de arbetsuppgifter för civilläkaren däremot (enligt instruktionen den 12 juli 1944 för civilläkaren) torde böra överflyttas till civilbefälhavaren eller den särskilde föredraganden hos denne för hälso- och sjukvårdsfrågor, vilken borde tills vidare vara samma person, som tjänstgör såsom civilläkare i be- läggningscentralen.

Utredningsmannen hemställer, att en för uppdraget speciellt lämpad per­ son snarast möjligt utses till föreståndare för hälso- och sjukvårdsdetaljen vid varje länsstyrelse samt att hos varje militärbefälhavare (kårchef) och mot denne närmast svarande civilbefälhavare en person förordnas dels till civilläkare vid den militära stabens beläggningscentral, dels till särskild fö­ redragande för hälso- och sjukvårdsfrågor hos civilbefälhavaren.

Kungl. Maj:ts proposition nr 149

Yttranden.

De av utredningen framförda allmänna synpunkterna på den ekonomiska försvarsberedskapen i länsinstansen ha av remissmyndigheterna understru­ kits eller lämnats utan erinran.

Samtliga remissmyndigheter tillstyrka, att länsstyrelsen konstitueras som allmänt regionalt organ för den ekonomiska försvarsberedskapen.

Utredningens redogörelse för länsstyrelsens uppgifter som sådant organ har i allmänhet icke föranlett några avvikande yttranden. Statens organisationsnämnd förutsätter, att sådana direktiv lämnas från riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap, att de regionala organen icke inhämta onödiga primäruppgifter eller att dubbelarbete förekommer genom att uppgifter in- • fordras, vilka redan inhämtats av centrala myndigheter. Arbetsmarknads­ styrelsen och statens jordbruksnämnd göra vissa erinringar mot de av ut­ redningen angivna planeringsuppgifterna för länsstyrelsen beträffande ar­ betsmarknaden resp. livsmedelsförsörjningen. Länsstyrelsen i Gävleborgs län ifrågasätter, om icke arbetet med detaljerna skulle bli så krävande, att den allmänna och samordnande verksamheten måste bli lidande, och finner, att man även måste beakta riskerna av allt för stor koncentration för den händelse länsstyrelsen skulle bli satt ur spel genom fientlig inneslutning eller eljest på något sätt dekapiterad.

Kungl. Maf:ts proposition nr 149

15

styrelsen i Norrbottens län enligt nuvarande planer skall ha uppehållsplats hos militärbefälhavaren, och en civilbefälhavare jämväl måste antagas få samma uppehållsplats, uppstode en onödig dubbelorganisation. Samordningen inom VI militärområdet kunde endast uppnås dels genom direkta överlägg­ ningar mellan länsstyrelserna dels genom en sambandsman eller sambands- delegation från länsstyrelsen i Västerbottens län hos militärbefälhavaren.

I fråga om civilområdenas omfattning ifrågasätter länsstyrelsen i Hallands län, om icke, med hänsyn till att större delen av Hallands län vid krig avses ingå i I militärområdet, länet redan under planläggningsskedet bör tillhöra detta område. Länsstyrelsen i Södermanlands län föreslår, att Stockholm läg- ges utanför den föreslagna organisationen och att det nödiga samrådet får åstadkommas genom paritetiskt samråd mellan överståthållarämbetet och civilbefälhavaren för den övriga delen av civilområdet. Överståthållaräm­ betet anför, att behovet av att samordningsorgan för Stockholms vidkom­ mande torde vara särskilt framträdande, då staden, om lager ej finnes, vid avbrott i sjöförbindelserna är för sin försörjning helt beroende av tillförsel från landets Övriga delar.

Vad utredningen anfört ifråga om civilbefälhavarens kansli har föranlett vissa invändningar. Särskilt ha starka betänkligheter uttalats mot att läns­ styrelserna vid krig skulle ha att avstå en del av sina befattningshavare till detta kansli.

Mot utredningens förslag att till föredragande i civilförsvarsfrågor borde uttagas en av civilförsvarsdirektörerna inom civilområdet göras erinringar av bl. a. överbefälhavaren, som uttalar, att de ifrågasatta bytena av befattnings­ havare på dessa poster under ett kritiskt skede icke kunna anses lämpliga. Erinringar av samma innehåll anföras även av civilförsvarsstyrelsen och statens organisationsnämnd.

Medicinalstyrelsen förklarar, att biträdande provisialläkaren saknar mera ingående kännedom om förhållandena i länet, och föreslår därför, att inom varje civilområde inrättas en befattning som heltidsanställd biträdande förste provinsialläkare.

Vad utredningen anfört angående civilbefälhavarens ställning och makt­ befogenheter, har föranlett vissa uttalanden. Järnvägsstyrelsen och telegraf­ styrelsen förutsätta, att civilbefälhavarorganisationen icke skall medföra änd­ ring av de befogenheter, vilka tillkomma resp. styrelse. Länsstyrelsen i Västemorrlands län anser, att civilbefälhavarens uppgifter böra begränsas till att avse dels länsstyrelsernas informerande om civilförsvarets uppgifter i olika lägen, dels slitande av intressekonflikter mellan länsstyrelserna. Läns­ styrelserna i Uppsala och Malmöhus län uttala, att ett klarläggande av kom­ petensfördelningen mellan civilbefälhavaren och länsstyrelserna är erfor­ derligt.

Kiingl. May.ts proposition nr 149

17

förordnad sakkunnig. Till denna underavdelning böra vidare knytas fyra sär­ skilda sakkunniga för frågor rörande konsumtionsregleringar, jordbruks­ produktion, industri och bränsleförsörjning. Vid valet av dessa personer bör stort avseende fästas vid vederbörandes allmänna lämplighet, förtroende och fackkunskap. Jag räknar med att man från näringslivets och olika organisa­ tioners sida kommer att medverka till ett lämpligt personalval liksom till att länsstyrelsens verksamhet på detta område över huvud underlättas.

Vad den särskilde utredningsmannen angående krigssjukvården m. m. fö­ reslagit föranleder ingen erinran från min sida.

Närmare föreskrifter om utformningen av länsstyrelsens verksamhet för den ekonomiska försvarsberedskapen torde kunna meddelas i administrativ ordning.

I likhet med utredningen anser jag, att åtskilliga planeringsproblem inom den civila försvarsberedskapens område äro av den natur, att en planlägg­ ning, begränsad till allenast det enskilda länet, icke är tillfyllest. Därtill kom­ mer, som utredningen också framhållit, behovet av en civil-militär samord­

ning och operativ samverkan inom större områden än vad som motsvaras av länsindelningen. Särskilt gäller detta under ett krigstillstånd, men redan på planläggningsstadiet måste de organisatoriska förutsättningarna härför skapas. Jag tillstyrker av denna anledning, att större regionala enheter ska­ pas, som i stort sett sammanfaller med nuvarande militärområden. Dessa ci­ vila regioner böra, såsom utredningen föreslagit, kallas civilområden. Den föreslagna organisationens lämplighet har vitsordats av såväl civila som mi­ litära myndigheter.

Såsom utredningen förordat, bör en landshövding utses till civilbefälhavare i varje civilområde. Någon sådan erfordras emellertid ej för Gotlands län, som helt sammanfaller med ett militärområde. För Västerbottens och Norr­ bottens län torde samordningen böra lösas efter delvis andra linjer än vad som förutsättes skola gälla beträffande landet i övrigt. Erforderliga föreskrif­ ter torde kunna utfärdas i administrativ ordning.

För att planläggningsarbetet skall kunna komma igång snarast böra civil­ befälhavarna utses fr. o. m. den 1 juli 1951.

Mot utredningens förslag om civilbefälhavarnas kanslier ha i remissyttran­ dena åtskilliga erinringar riktats. Med den begränsning av verksamheten, som jag tidigare förordat, följer, att civilbefälhavarens behov av personal kan väsentligt begränsas. På civilbefälhavaren skall i fred huvudsakligen ankom­ ma att hålla sig underrättad om de olika myndigheternas inom området plan- läggningsverksamhet och att samla material härom. Detta torde åtminstone till en början kunna ske genom sammanträden och överläggningar med företrä­ darna för olika verksamhetsgrenar inom de till civilområdet hörande länen. Någon egentlig egen planläggningsverksamhet torde civilbefälhavaren icke be­ höva bedriva. I avbidan på närmare erfarenhet framlägger jag därför icke för­

slag om någon särskild personal till civilbefälhavarens förfogande. Den biträ- deshjälp, som kan visa sig erforderlig', torde kunna tillhandahållas av vederbö­ rande länsstyrelse. Även om det ej kan anses nödvändigt att på detta pre­ liminära stadium av planläggningsarbetet anlita en heltidsanställd kanslichef, torde man likväl få räkna med att en dylik befattningshavare kan bliva er­ forderlig när civilområdena krigsorganiseras. Jag anser mig emellertid icke nu behöva taga definitiv ställning till frågan om civilområdenas krigsorga­ nisation liksom ej heller till spörsmålet om vid vilken tidpunkt i händelse­ utvecklingen civilbefälhavarna böra tilldelas självständiga maktbefogenhe­ ter. Principiellt utgår jag emellertid ifrån att såväl de till civilområdena hö­ rande länsstyrelserna som andra regionala myndigheter böra fungera själv­ ständigt, så länge förhållandena medgiva. Hithörande frågor torde närmare få övervägas av Kungl. Maj:t.

Vid bifall till vad jag sålunda förordat, torde ändringar erfordras i bl. a. lagen den 13 mars 1942 (nr 87) med särskilda bestämmelser angående stats- och kommunalmyndigheterna och deras verksamhet vid krig eller krigsfara in. m. Förslag härom torde framdeles komma att underställas riksdagens prövning.

Kungl. May.ts proposition nr 149

Kostnadsberäkningar och hemställan.

Utredningen rörande länsstyrelsernas krigsorganisation.

Enligt utredningens förslag skulle till den person, vilken skall som sak­ kunnig främst leda planläggningsarbetet och i krig i egenskap av chef för den särskilda krisavdelningen inom landskansliet svara för verkställigheten, utgå ett arvode av 1 200 kronor för år. För de övriga sakkunniga, vilka som företrädare för olika verksamhetsområden skola biträda länsstyrelsen i plan­ läggningsarbetet m. m., har beräknats särskilt arvode för sammanträdes- el­ ler förrättningsdag för 10 dagar pr år och förslagsvis 20 kronor per dag. Med hänsyn till svårigheterna att i många fall beräkna den förlorade arbetsför­ tjänsten böra kommittékungörelsens regler icke användas och särskild er­ sättning för förlorad arbetsförtjänst alltså ej utgå. Utredningen beräknar, att dessa sakkunniga skola behöva ianspråktagas cirka tio dagar årligen.

Kostnaderna för arvoden som här avses ha beräknats komma att för ett budgetår belöpa sig till sammanlagt 50 000 kronor.

För tillfällig arbetskraft vid länsstyrelserna har utredningen upptagit sam­ manlagt 19 000 kronor. Vidare har för ersättning till vissa kommuner — som av utredningen förutsättas skola biträda med planläggningsarbetet — beräk­ nats 25 000 kronor. Ett lika stort belopp har avsetts för reseersättningar.

19

Som lämpligt arvode för uppdraget som föredragande hos civilbefälhavaren har utredningen tänkt sig 1 200 kronor för år. Med hänsyn till arbetets om­ fattning synes dock vägdirektörens årsarvode böra sättas till 900 kronor och den administrative föredragandens till 600 kronor. Sammanlagda kostnader­ na för dessa föredragande skulle alltså för varje civilområde uppgå till 7 500 kronor.

För den heltidsanställde kanslichefen hos civilbefälhavaren föreslås ett ar­ vode av 19 000 kronor. För personalförstärkning till envar av de sex länssty­ relser, där civilbefälhavarens kansli skall firmas, samt för sjukvård har be­ räknats 5 000 resp. 500 kronor eller sammanlagt (6X5 000+500) 30 500 kro­ nor. Kostnaderna för resor och expenser ha upptagits till 60 000 resp. 1800 kronor.

Sammanlagda anslagsbehovet för civilbefälhavarens kanslier skulle sålunda bli

(6X7 500+6X19 000+30 500+60 000+1800) 251300

kronor.

Totalt skulle alltså erfordras (119 000+251 300) 370 300 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 149

Departementschefen.

Enligt utredningens förslag skulle chefen för länsstyrelsens ekonomiska för- svarssektion erhålla ett arvode av 1 200 kronor för år. Med hänsyn till arbets­ uppgifternas art och omfattning föreslår jag, att detta belopp höjes till 2 400 kronor. I det fall, att chefen utses bland länsstyrelsens befattningshavare, bör särskilt arvode ej utgå. Till de fyra, till nämnda avdelning knutna sakkunni­ ga föreslår jag ett dagarvode av 25 kronor.

Förste provinsialläkare, som utsetts till chef för länsstyrelsens hälso- och sjukvårdssektion, bör ej åtnjuta särskilt arvode. Utses annan, somi ej är skyl­ dig att biträda länsstyrelsen, räknar jag med en årlig ersättning av 1 500 kr.

Kostnaderna för arvoden skulle enligt mina beräkningar sålunda komma att uppgå till sammanlagt omkring (25X2 400+4x25x10X25) 90 000 kronor. Härtill torde böra läggas ett belopp av förslagsvis 10 000 kronor för arvoden åt föreståndare för hälso- och sjukvårdsdetaljen. Sammanlagda kostnaderna torde sålunda kunna uppskattas till (90 000+10 000) 100 000 kronor. Ar­ vodena torde få bestridas från överståthållarämbetets och länsstyrelsernas icke-ordinarieposter. Anslagen torde icke böra uppräknas i anledning härav.

I övrigt räknar jag ej med några särskilda kostnader för nästa budgetår. Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att