2

Kungl. Maj:ts proposition nr 155.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

9 mars 1951.

Närvarande:

Statsministern E^rlander, statsråden M^öller, S^köld, Q^uensel, D^anielson,

V^ougt, Z^etterberg, N^ilsson, S^träng, E^ricsson, M^ossberg, A^ndersson,

L^ingman.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och civildeparte­

menten anmäler statsministern Erlander ärende angående anställnings-

och avlöningsförhållanden för vissa lärare vid skolor i försöksdistrikt

m. m. och anför därvid följande.

Inledning.

I 1949 års statsverksproposition, bilagan åttonde huvudtiteln, punkten

224, berörde föredragande departementschefen det reformarbete inom sko­

lans område, som aktualiserats av planerna på en skolreform. Departe­

mentschefen förordade, att i fall, då det kunde befinnas påkallat att göra

vissa avvikelser från bestämmelser, som tillkommit med riksdagens med­

verkan, för att möjliggöra försöksanordningar inom skolväsendets om­

råde, Kungl. Maj:t skulle äga att lämna erforderliga medgivanden. Mot

vad departementschefen sålunda förordat förklarade sig riksdagen (jfr

statsutskottets utlåt, nr 8, punkten 209: o) icke vilja framställa erinran.

Vidare föreslogs i propositionen 1949:148 viss medelsanvisning för för­

söksverksamheten. Propositionen bifölls av riksdagen (skriv, nr 258).

Frågan om försöksverksamhetens ordnande har även behandlats i pro­

positionen 1950: 70 angående riktlinjer för det svenska skolväsendets

utveckling samt i riksdagens beslut i anledning därav (särskilda utskot­

tets utlåtande nr 1 och riksdagens skrivelse nr 341). I detta sammanhang

bör också erinras om propositionen 1950:133 angående vissa riktlinjer

för enhetsskolans ledning och lokala organisation samt riksdagens skri­

velse (nr 403) i anledning därav.

Genom beslut den 20 maj 1949 medgav Kungl. Maj :t, att viss pedago­

gisk försöksverksamhet av förberedande slag finge från och med läsåret

1949/50 anordnas i tretton skoldistrikt samt i ett överlärardistrikt i Stock­

holm. Antalet försöksdistrikt har efter Kungl. Maj:ts beslut från och med

innevarande läsår utökats med sex, vartill kommer ytterligare ett över-

för Sveriges folkskollärarinneförbund (gemensamt) samt Sveriges små-

skollärarinneförbund.

Utredningsmannen har inledningsvis anfört, att utredningen främst

skulle avse avlöningsförmånerna för de lärare i försöksskolor, som erfor­

drades från den tidpunkt — läsåret 1951/52 — då dessa skolor komme att

omfatta även sådana klasser, vilka närmast motsvarade realskolestadiet.

För ställningstagandet härtill hade det varit nödvändigt att först klarlägga

behovet av olika slag av lärare, kompetenskraven för lärarna, deras an­

ställningsförhållanden och vissa andra spörsmål, varom bestämmelser icke

funnes. Utredningsmannen har vidare framhållit, att hans förslag på grund

av försöksförhållandena samt olikheterna i skolornas organisation och i

deras arbetsförhållanden icke kunde avse en slutgiltig lösning av hithö­

rande frågor och icke heller finge bli prejudicerande. Därjämte borde

flera på avlöningsförhållandena inverkande frågor bli föremål för ytter­

ligare utredning. Utredningsmannen har därför föreslagit, att blivande be­

stämmelser skulle få provisorisk karaktär och endast gälla för läsåren

1951/5i. Detta förslag har icke föranlett någon erinran i remissyttran­

dena.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 155.

Utredningsmannens förslag.

Utredningsmannen har givit en sammanfattning av förslaget, innehål­

lande i huvudsak följande.

1. Lärarkategorier och kompetenskrav.

Lärare med full tjänstgöring i kunskapsämnen på försöksskolas hög­

stadium, 7—9 klasserna, bör vara behörig att inneha anställning som extra

ämneslärare vid kommunal mellanskola. För att erhålla anställning som

ordinarie, extra ordinarie eller extra lärare skall läraren vara behörig till

motsvarande anställning vid kommunal mellanskola.

Då så erfordras, må folkskollärare eller annan person utan i föregående

stycke nämnd behörighet anställas som lärare med full tjänstgöring.

För meddelande av den undervisning, som ej fullgöres av lärare med

full tjänstgöring, anställas lärare med deltidstjänstgöring. Även sådan lä­

rare bör vara behörig att anställas som extra ämneslärare vid kommunal

mellanskola.

Lärare vid statlig eller högre kommunal skola må —- därest han befinnes

villig och lämplig därtill samt så kan ske utan egentliga olägenheter för

den högre skolan — fullgöra en del av sin undervisningsskyldighet på för­

söksskolas högstadium eller — då fråga är om undervisning i engelska

6

Kungl. Mcij:ts proposition nr 155.

Ämneslärartjänster må ej inrättas som ordinarie utan skolöverstyrel­

sens medgivande och ej till större antal än vad som motsvarar omkring

halva antalet sådana tjänster.

Antalet extra ordinarie ämneslärartjänster, som skall utgöra högst om­

kring en fjärdedel av hela antalet tjänster, bestämmes av folkskolinspek­

tören vid prövning av hela antalet tjänster jämlikt § 10 a folkskolestadgan.

3. Övertaliga lärare vid högre skolor.

Ordinarie lärare vid högre skola, vilken — på grund av att försöksskola

inrättats inom kommunen -—- icke kan beredas full tjänstgöring vid den

högre skolan, skall i största möjliga utsträckning beredas fyllnadstjänst­

göring på försöksskolans högstadium.

Lärare, som erhåller ordinarie anställning vid högre skola inom för-

söksdistrikt, skall vara skyldig att — därest så visar sig erforderligt och

lämpligt — fullgöra viss del av sin undervisningsskyldighet respektive låta

sig förflyttas till tjänst vid försöksskola (enhetsskola).

4. Lärares undervisningsskyldighet.

Undervisningsskyldigheten för lärare med full tjänstgöring i kunskaps­

ämnen på försöksskolas högstadium skall utgöra 24—30 timmar för vecka.

Skolöverstyrelsen äger medgiva nedsättning i undervisningsskyldigheten,

då särskilda skäl därtill prövas föreligga, dock med högst två timmar i

veckan i varje särskilt fall. Efter skolöverstyrelsens medgivande må ned-

sättningen medföra kostnad för statsverket.

5. Lärares löneställning.

Ordinarie ämneslärartjänst på försöksskolas högstadium placeras i lö­

negrad Ca 26 eller, om läraren genomgått högre lärarinneseminarium, i

lönegrad Ca 24.

Där särskilda skäl prövas föreligga, må skolöverstyrelsen medgiva, att

i stället för ordinarie ämneslärartjänst må inrättas extra ordinarie tjänst

i lönegrad Ce 26. Dessutom må extra ordinarie ämneslärartjänster i löne­

grad Ce 24 inrättas till det antal folkskolinspektören bestämmer; extra

ordinarie lärare, som genomgått högre lärarinneseminarium, placeras dock

i lönegrad Ce 22.

Annan extra ordinarie lärare, som erhållit anställning som extra ordi­

narie på grund av längden av tidigare tjänstgöring, placeras i lönegrad

Ce 21 eller, om läraren genomgått högre lärarinneseminarium, i lönegrad

Ce 20.

Extra ämneslärare placeras i lönegrad Cg 21 eller, om läraren genomgått

högre lärarinneseminarium, i lönegrad Cg 20.

För här nämnda lärares placering och uppflyttning i löneklass skola till-

lämpas de för lärare vid kommunal mellanskola gällande bestämmelserna.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 155.

melserna i kungörelsen 1945:882 angående statsbidrag till byggnadsarbeten

för folkskoleväsendet.

Statsbidrag för övriga ändamål tillkommer skoldistrikt, vad beträffar

försöksskolas högstadium, enligt för folkskoleväsendet gällande bestäm­

melser.

Provisoriska bestämmelser rörande statsbidrag för i nästföregående båda

stycken avsedda ändamål synas dock icke vara erforderliga.

Statsbidrag till bestridande av kostnader för tillhandahållande av tjän­

stebostäder åt ämneslärare skall icke utgå.

7. Tillämpning av folkskolestadgan m. fl. bestämmelser.

För lärare i kunskapsämnen på försöksskolas högstadium skola folksko­

lestadgan och avlöningsreglementet för folkskolan med följdbestämmelser

i tillämpliga delar gälla. Bestämmelser om tjänstebostad skola dock ej

tillämpas beträffande dessa lärare.

För övningslärare på högstadiet skola stadgan för övningslärare och av­

löningsreglementet för övningslärare med följdbestämmelser i tillämpliga

delar gälla, varvid lärarna hänföras till folkskola utom beträffande kom­

petenskrav och löneställning.

För lärare på försöksskolas högstadium skall vidare kungörelsen 1950:

495 gälla i tillämpliga delar.

Folkskolans tjänste- och familjepensionsreglementen skola ej äga till-

lämpning å ämneslärare. Kungl. Maj:t synes böra inhämta riksdagens

bemyndigande att, därest för dylik lärare fråga om pensionering uppkom­

mer, besluta därom.

Motiveringen till utredningsmannens förslag.

Av den motivering, utredningsmannen anfört för sina förslag, inhämtas

bland annat följande.

1. Lärarkategorier och kompetenskrav.

Av 1950 års beslut om skolreformen framgår, att ämneslärarna på en-

hetsskolans högstadium avses skola ha samma kompetens som ämneslä­

rarna i realskolor och kommunala mellanskolor. En ämneslärare skall

kunna åläggas fyllnadstjänstgöring på enhetsskolans mellanstadium utan

minskning av löne- och pensionsförmåner.

På grund av det anförda utgår utredningsmannen från att undervisning­

en i de s. k. läsämnena i klasserna 7—9 så långt som möjligt bör bestridas

av ämneslärare med akademisk examen. Som ordinarie, extra ordinarie eller

extra ämneslärare på högstadiet kan därför endast ifrågakomma lärare

med behörighet att anställas som ordinarie, extra ordinarie respektive extra

ämneslärare vid kommunal mellanskola.

Emellertid kan lärarbristen göra provisoriska lösningar nödvändiga.

Man torde få räkna med att få anställa även andra lärare med full tjänst­

Kungl. Maj:Is proposition nr 155.

9

göring än sådana, som ha i föregående stycke nämnda kvalifikationer,

nämligen folkskollärare med akademiskt betyg i enstaka ämnen och i

vissa fall även folkskollärare utan akademiskt betyg.

För den undervisning på högstadiet, som icke handhaves av lärare, vil­

ken är behörig till ämneslärartjänst vid kommunal mellanskola eller är

folkskollärare, torde få anställas timlärare. I vissa fall kan det bli erfor­

derligt att därjämte anställa personer utan lärarutbildning.

Därest lärare vid högre skola inom försöksdistriktet utöver full tjänst­

göring vid den högre skolan meddelar undervisning vid försöksskola, bör

han givetvis anställas som timlärare vid försöksskolan. I vissa fall kan

det emellertid vara fördelaktigt att i annan ordning utnyttja lärare vid

högre skola för undervisning i försöksskola, nämligen så att lärare vid

högre skola må fullgöra en mindre del av sin undervisningsskyldighet i

försöksskola, antingen på högstadiet eller (och då endast för undervis­

ning i engelska) på mellanstadiet. Givetvis skulle en dylik anordning till-

lämpas, endast under förutsättning att vederbörande lärare vore villig

och lämplig därtill och anordningen icke visade sig medföra egentliga olä­

genheter för den högre skolan. Medgivande skulle inhämtas, beträffande

statlig skola, av skolöverstyrelsen eller, beträffande kommunal skola, av

skolans styrelse. Lärarens löne- och pensionsförmåner skulle icke påver­

kas av arrangemanget.

Fullgör lärare vid högre skola på sätt, som nu angivits, viss del av sin

undervisningsskyldighet i försöksskola, torde det i vissa fall också kunna

visa sig lämpligt, att lärare i försöksskola å andra sidan fullgör viss del

av sin undervisningsskyldighet i den högre skolan. Ett sådant utbyte av

lärare mellan de olika skolformerna synes i själva verket helt naturligt,

då de lärare, varom här är fråga, undervisa på i stort sett samma ålders­

stadium.

På låg- och mellanstadierna komma små- och folkskollärare att som

klasslärare undervisa med full tjänstgöring. Det torde emellertid få för­

utsättas, att småskollärarinnor i viss omfattning komma att undervisa på

nuvarande folkskolestadium. Avgörandet härvidlag bör emellertid träffas

av vederbörande skolstyrelse i varje särskilt fall och med hänsyn tagen till

anordningens lämplighet. Icke endast vederbörande lärarinnas villighet

och lämplighet att övertaga undervisning i 3 respektive 3 och 4 klasserna

bör härvid bli utslagsgivande. Hänsyn bör också tagas till skolväsendets

organisation i skoldistriktet i dess helhet liksom till den omständigheten, att

inom distriktet anställd folkskollärare — ordinarie eller icke-ordinarie —

skulle bli övertalig, därest småskollärarinna placerades på folkskolestadiet.

Undervisningen i övningsämnen på försöksskolornas högstadium torde i

princip böra handhavas av övningslärare. Kompetenskraven för dessa öv-

ningslärare torde böra vara desamma som de, vilka gälla för övningslä­

rare i kommunal mellanskola. Särbestämmelser i fråga om övningslärare

anser utredningsmannen icke erforderliga.

Vad angår praktiskt yrkesarbete i klass 9 y, kan lärarfrågan ej nu be­

handlas. Frågan blir aktuell först för läsåret 1953/54.

2. Anställningsform och tillsättningsförfarande.

Folkskollärare, som med tilläggsarvode uppehåller ämneslärartjänst på

försöksskolas högstadium, bör ej anställas som extra ordinarie eller extra

ämneslärare men bör anses vara tjänstledig från sin folkskollärartjänst.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 155.

För lärare, som ej har full tjänstgöring, synes endast timläraranställ-

ning böra ifrågakomma.

Småskollärarinna med tjänstgöring i 3 respektive 3 och 4 klasserna tor­

de, i likhet med vad som jämlikt kung. 1048:388 varit fallet läsåren

1948/51, böra anställas som extra folkskollärare.

Beträffande förfarandet vid tillsättande av lärare vid dessa skolor har

man att utgå från det förhållandet, att försöksskolorna tillhöra folksko­

leväsendet inom respektive skoldistrikt. Vederbörande folkskolestyrelse får

därför anses vara huvudman även för de lärare i försöksskolorna, vilka få

sin huvudsakliga undervisning förlagd till de klassavdelningar, som kom­

ma att närmast motsvara realskolestadiet. Därav torde följa, att folkskole­

stadgans bestämmelser om förfarandet vid tillsättning av lärare i folksko­

lan böra tillämpas jämväl beträffande nyssnämnda lärare i försökssko­

lorna. Ytterligare ett par överväganden torde i detta sammanhang vara er­

forderliga.

Det synes önskvärt, att därest lärare, som är behörig att anstäl­

las som ämneslärare vid kommunal mellanskola, icke står till förfogande,

då ämneslärartjänst på försöksskolans högstadium skall besättas för

längre tid, exempelvis överstigande en halv termin, folkskolinspektören re­

dan i förväg får avge vitsord om annan sökandes duglighet.

Likaså synes det önskvärt, att folkskolinspektören, innan timlärare på

högstadiet anställes och lärare med nyssnämnda kompetens ej står till för­

fogande, får avge yttrande om ifrågasatt lärares lämplighet.

Enligt § 31 mom. 1 andra stycket folkskolestadgan skall skolråd, som

finner sig icke böra bevilja ledighet, som av lärare begärts för fullgörande

av offentligt uppdrag eller för uppehållande av befattning i statens tjänst,

med eget yttrande överlämna ärendet till skolöverstyrelsen för avgörande.

Med hänsyn till angelägenheten av att försöksskolorna erhålla lämpliga

lärare föreslås, att nämnda bestämmelse skall tillämpas, även då ledighet

begäres av lärare vid folkskola eller högre kommunal skola för uppehål­

lande av ämneslärartjänst på försöksskolas högstadium.

Enligt vad som uttalats vid 1950 års skolreformsbeslut bör i samband

med försöksverksamheten i ett antal skoldistrikt av olika struktur prövas

en anordning med en särskild skolchef som högste facklige ledare av ett

distrikts skolväsen. I de fall då skolchef tillsättes torde i regel därtill

utses distriktsöverlärare eller rektor vid högre skola. Det blir då fråga

om tilläggsarvode åt dylik tjänsteman. Emellertid synes det nu icke möj­

ligt eller lämpligt att generellt gällande bestämmelser rörande storleken

av dylikt arvode fastställas. Det torde böra ankomma på skoldistriktet att

bestämma arvodets storlek. Statsbidrag till sådant arvode föreslås ej skola

utgå tills vidare.

3. Övertaliga lärare vid högre skolor.

I och med att försöksskolorna övertaga undervisningen på realskolesta­

diet, försvagas underlaget för en högre skola. Därest denna senare rekry­

teras endast av barn från den egna kommunen, försvinner underlaget helt.

På landsbygden och i de flesta städer rekryteras de högre skolorna även

av barn från andra kommuner, ofta i stor utsträckning. Emellertid torde

de högre skolornas underlag i vissa fall försvagas i så hög grad, att in­

dragningar av lärartjänster kunna bli erforderliga, eller att i varje fall

vissa lärare icke kunna beredas full tjänstgöring vid den egna skolan.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 155.

skola, anser utredningsmannen det vara motiverat, att försöksskolornas

ämneslärare få samma undervisningsskyldighet som ämneslärarna vid

kommunala mellanskolor. Någon minskning i undervisningsskyldigheten

för lärare, som tjänstgör i avgångsklass, torde dock enligt utredningsman­

nens mening icke böra ifrågakomma. Det föreslås därför, att undervis­

ningsskyldigheten för ämneslärare på försöksskolornas högstadium be­

stämmes till 24—30 veckotimmar, varvid förutsättes att undervisnings­

skyldighet i medeltal kommer att utgöra 27 veckotimmar. Skolöverstyrel­

sen synes böra äga rätt att dels medgiva nedsättning i undervisningsskyl­

digheten i likhet med vad fallet är beträffande lärare vid kommunal mel-

lanskola, dels medgiva att nedsättningen må medföra kostnad för stats­

verket.

5. Lärarnas löneställning.

Utredningsmannen upptar först till behandling den frågan, huruvida or­

dinarie tjänster böra inrättas under provisorietiden för ämneslärarna på

högstadiet, vilka skola ha avlagt akademisk examen och föreslås erhålla

högre lönegradsplacering än folkskollärare. Utredningsmannen anför här­

om :

Den omständigheten, att det är fråga om försöksskolor kan måhända

synas tala mot inrättandet av ordinarie lärartjänster. Det torde icke kunna

anses vara helt uteslutet, att försöksverksamheten inom ett skoldistrikt

av en eller annan anledning kan komma att upphöra.

Emellertid torde man dock i de flesta fall kunna förutse, att försöks­

verksamheten kommer att fullföljas inom ett skoldistrikt. Av rekryterings-

skäl torde det i sådana fall vara lämpligt och angeläget, att lärartjänsterna

i viss utsträckning inrättas som ordinarie. Jag har därför funnit övervä­

gande skäl föreligga för att sådana lärartjänster, vilkas innehavare skulle

erhålla högre lönegradsplacering än vad som gäller beträffande folkskol­

lärare, i vissa fall böra få inrättas som ordinarie vid försöksskolorna.»

Ny ordinarie lärartjänst bör, liksom vid folkskola, icke få inrättas utan

skolöverstyrelsens tillstånd, framhåller utredningsmannen. Beträffande

folkskolan tillämpar överstyrelsen den praxis, att omkring 15 procent av

folkskollärar- respektive småskollärartjänsterna inom ett skoldistrikt skola

vara icke-ordinarie. Ifråga om försöksskolornas högstadium torde man

med hänsyn till försökskaraktären böra vara mera restriktiv. Det synes

utredningsmannen lämpligt, att överstyrelsen beräknar antalet tjänster,

som böra vara ordinarie, oberoende av antalet ordinarie egentliga folk-

skollärartjänster och att endast omkring halva antalet ämneslärartjänster,

därest flera än en sådan tjänst finnas i ett skoldistrikt, inrättas som ordi­

narie.

Då kompetenskraven för ordinarie ämneslärare på högstadiet föreslås

bli desamma som för ordinarie lärare vid kommunal mellanskola, och då

arbetet i försöksskolorna uppenbarligen kommer att ställa mycket stora

krav på lärarna, anser utredningsmannen, att dessa lärare böra erhålla

samma löneställning som lärarna i kommunal mellanskola.

Vad angår extra ordinarie lärare, erinras om en viss olikhet mellan folk­

skola och kommunal mellanskola. Huruvida innehavaren av en icke-ordi­

narie lärartjänst vid folkskola skall erhålla extra ordinarie eller extra an­

ställning bestämmes helt av omfattningen av lärarens tidigare tjänstgö­

ring. Antalet extra ordinarie tjänster vid kommunal mellanskola i Ce 24

Kungl. Maj:ts proposition nr 155.

13

bestämmes däremot av skolöverstyrelsen. Extra ordinarie lärare vid kom­

munal mellanskola i Ce 24 (för ämneslärarinna Ce 22) innehar alltsä

tjänst, som bestämts skola vara extra ordinarie och som ledigkungjorts

som sådan. Vid kommunal mellanskola finnas dessutom extra ordinarie

lärare i Ce 21 (för ämneslärarinna Ce 20), vilka erhållit anställning som

extra ordinarie på grund av längden av tidigare tjänstgöring men upp­

bära lön enligt samma lönegrad som extra lärare.

Då för extra ordinarie lärare på försöksskolornas högstadium skola

gälla samma kompetenskrav som för extra ordinarie lärare vid kommunal

mellanskola, torde löneställningen för de förra böra bli densamma som för

de senare.

Försöksverksamheten torde under här ifrågavarande tidrymd ej få större

omfattning än att skolöverstyrelsen — utan att dess arbetsbörda komme

att väsentligt ökas — kunde för varje skoldistrikt fastställa antalet extra

ordinarie ämneslärartjänster på försöksskolans högstadium, liksom fallet

är beträffande kommunal mellanskola. Emellertid synes det mig natur­

ligt, att folkskolinspektören i samband med den årliga prövningen av an­

talet läraravdelningar för folkskolans övriga klasser också fastställer an­

talet ämneslärartjänster på högstadiet och samtidigt angiver, hur många

av de icke-ordinarie tjänsterna som skola vara extra ordinarie i Ce 24 (för

ämneslärarinna Ce 22). I regel böra dessa tjänster utgöra omkring 25

procent av hela antalet tjänster. De tjänster, som icke äro ordinarie eller

extra ordinarie, synas också i regel böra utgöra omkring 25 procent av

hela antalet tjänster.

Härefter framhåller utredningsmannen, att den omständigheten, att or­

dinarie tjänster böra inrättas restriktivt, synes kunna ge anledning till

vissa överväganden. Då det måste vara en angelägenhet av största vikt,

att åtgärder vidtagas för säkerställande av en tillfredsställande rekryte­

ring av lärare vid försöksskolorna, synas de olägenheter, som kunna tän­

kas medfölja denna återhållsamhet, böra kompenseras. Närmast till hands

synes ligga, att extra ordinarie tjänster i högre lönegrad än Ce 24 inrättas.

Även därvidlag bör stark återhållsamhet iakttagas. Det kan emellertid

tänkas, att skolöverstyrelsen vid sin prövning av ansökningar om inrät­

tandet av ordinarie tjänst visserligen finner vissa skäl för bifall föreligga

men det oaktat på grund av särskilda omständigheter anser, att med ordi­

narie tjänsts inrättande tills vidare bör anstå. För att icke oberättigat och

mer än nödvändigt försvåra för skoldistriktet att erhålla väl kvalificerad

lärare borde överstyrelsen då kunna medgiva, att distriktet i stället för

ordinarie tjänst finge inrätta extra ordinarie tjänst i högre lönegrad. Dä

sådan extra ordinarie tjänst närmast vore att jämställa med ordinarie

tjänst, synes den böra placeras i Ce 26 (för ämneslärarinna Ce 24). An­

talet dylika tjänster bör tillsammans med antalet ordinarie tjänster i re­

gel utgöra endast omkring halva antalet ämneslärartjänster.

Ifråga om folkskollärare, som uppehåller lärartjänst på försöksskolas

högstadium utan att vara behörig till anställning som ordinarie, extra or­

dinarie eller extra lärare vid kommunal mellanskola, må till en början

erinras om de i kungl. brev den 16 juni 1950 meddelade bestämmelserna

angående anställning och avlöningsförmåner för folkskollärare, vilken lör-

ordnas att med full tjänstgöringsskyldighet uppehålla ämneslärartjänst

vid allmänt läroverk eller högre kommunal skola in. in. Dessa bestämmel­

ser innehålla i huvudsak:

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 155.

Ordinarie folkskollärare skall under förordnandet äga uppbära dels gottgörelse för

mistade avlöningsförmåner (beräknade efter den högre av stationerings- och tjänst­

göringsortens ortsgrupper), dels ock särskild ersättning med en krona 50 öre för dag.

Folkskollärare, som icke innehar ordinarie folkskollärartjänst och ej heller är behörig

att förordnas såsom extra eller extra ordinarie adjunkt, skall erhålla anställning såsom

extra lärare med placering i Cg 17 enligt Saar eller såsom extra ordinarie lärare med

placering i Ce 19 enligt Saar samt äga uppbära särskild ersättning med en krona 50 öre

för dag eller, där läraren innehaft två års anställning i Ce 19 vid här avsedd högre skola

eller såsom ordinarie eller extra ordinarie folkskollärare, med 4 kronor för dag.

Övervägande skäl synas utredningsmannen tala för att även beträffande

här ifrågavarande folkskollärare tillämpas ett arvodessystein, liknande det

som nyss återgivits, och att de således icke inplaceras i högre lönegrad än

den eljest för dem gällande. De tilläggsarvoden, som utgå enligt kungl.

brevet, synas emellertid vara väl låga. Tilläggsarvodena för här ifrågava­

rande lärare synas även böra beräknas med hänsyn till den vid utred­

ningens avlämnande den 15 januari 1951 antagliga höjningen av det rörliga

tillägget. Sedermera eventuellt inträdande ytterligare höjning av det rör­

liga tillägget bör dock ej motivera höjning av tilläggsarvodena, såvida ej

höjningen av det rörliga tillägget blir av en storlek vilken nu ej kan för­

utses.

På grund av de sålunda gjorda övervägandena anser utredningsmannen

tilläggsarvodena till folkskollärare, som uppehåller tjänst på försökssko­

las högstadium, böra sättas till 3 kronor respektive 5 kronor 50 öre för

dag.

Beträffande folkskollärare, som fullgör huvuddelen av sin undervis-

ningsskyldighet i 3—6 klasserna men viss del av sin undervisningsskyldig-

het på högstadiet, torde böra övervägas, huruvida icke tilläggsarvode för

denna senare tjänstgöring bör ifrågakomma. Då folkskollärare, som tjänst­

gör uteslutande på högstadiet föreslagits erhålla visst tilläggsarvode, synes

det skäligt, att även sådan lärare, som fullgör endast viss del av sin

undervisningsskyldighet på nämnda stadium, erhåller ett dylikt arvode att

utgå i förhållande till det antal timmar, han undervisar på högstadiet. Lä­

rare, som undervisar uteslutande på högstadiet, föreslås få en undervis­

ningsskyldighet av i medeltal 27 veckotimmar. Lärare, varom här nu är

fråga, torde emellertid av praktiska skäl böra bibehållas vid en undervis­

ningsskyldighet av 30 veckotimmar. Under erinran om att lärare vid kom­

munal mellanskola, som undervisar vissa veckotimmar på högstadiet, er­

håller viss lindring i sin undervisningsskyldighet, framhåller utrednings­

mannen, att tilläggsarvodet för folkskollärare, som undervisar vissa vec­

kotimmar på högstadiet, bör bestämmas med hänsyn till att hans under­

visningsskyldighet föreslås ej bli reducerad. Vidare bör tilläggsarvodets

storlek beräknas i relation till det tilläggsarvode om 3 kronor för dag, som

föreslagits för vissa folkskollärare. På grund av dessa överväganden fin­

ner utredningsmannen ett tilläggsarvode med en krona för undervisnings-

timme befogat.

6. Statsbidrag.

I fråga om statsbidrag till avlöning åt lärare på försöksskolornas hög­

stadium torde statsbidragssystemet kunna anslutas antingen till statsbi-

dragsgrunderna för högre kommunala skolor eller till statsbidragsbestäm-

melserna för folkskolan.

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 155.

komma vid tillämpning av folkskolans statsbidragsbestämmelser. Endast

i några få fall understiger bidragsprocenten 78. Det är att märka, att

bidragsprocenten i de högre löneklasserna överstiger 78, varigenom viss

kompensation för den lägre bidragsprocenten erhålles. Det framhålles

även, att enligt det föreslagna bidragssystemet intet avdrag göres å stats­

bidraget för tillfälligt anställda vikarier ävensom att försöksdistrikten fö­

reslås i fråga om statsbidrag till andra skoländamål skola jämställas med

övriga skoldistrikt.

På högstadiet bör, i den mån den av timlärare upprätthållna tjänstgö­

ringen sammanlagt kan anses motsvara en eller flera fulltidstjänster, av­

drag å statsbidrag kunna göras med det för fulltidstjänst fastställda be­

loppet.

I fråga om timlärare i kunskapsämnen bör statsbidrag utgå enligt de

för folkskolan gällande bidragsgrunderna, d. v. s. med belopp motsvarande

de fastställda arvodena (till högre kommunala skolor utgår statsbidraget

med 78 procent av lönekostnaderna). Även för avlönande av övningslärare

bör statsbidraget utgå enligt de för folkskolan gällande bestämmelserna

(statsbidragsprocenten är densamma vid högre kommunala skolor).

I propositionen 1950:133 har förutsatts, att provisoriska bestämmelser

om statsbidrag till försöksverksamheten skulle meddelas, därvid uttalats,

att statsbidrag bl. a. borde utgå till uppförande av byggnader för enhets-

skolor i enlighet med gällande bidragsbestämmelser i fråga om folkskole­

väsendet. Försöksskolorna få anses tillhöra distriktets folkskoleväsen.

Den omständigheten att skolorna utbyggas till att omfatta även klasserna

8 och 9 torde ej kunna medföra någon ändring härutinnan. Redan nu fin­

nes ett icke ringa antal skoldistrikt, i vilka 8 klass inrättats och i ett

mindre antal skoldistrikt även 9 klass. Det finnes skoldistrikt, där även

10 klass ingår i folkskolans högre avdelning. Hittills torde statsbidrag be­

viljats för anskaffande av lokaler jämväl för nämnda klasser. Försöks­

distrikten synas böra komma i åtnjutande av samma förmåner. Visser­

ligen motsvarar försöksskolornas högstadium närmast realskolestadiet,

men icke heller detta förhållande synes böra medföra någon inskränkning

i fråga om möjligheten att erhålla statsbidrag till erforderliga skollokaler,

då skolorna likväl, såsom redan sagts, tillhöra distriktets folkskoleväsen.

För övrigt torde i vissa försöksdistrikt statsbidrag till anskaffande av nya

lokaler utgöra en förutsättning för att försöksverksamheten över huvud

taget skall kunna bedrivas.

Till skoldistrikten utgå statsbidrag till ett flertal andra ändamål, så­

som till anordnande av skolskjutsar och inackordering, till förhyrande

av skollokaler, till undervisningsmateriel och till skolmåltider m. m. Må­

hända kan även beträffande dessa bidrag fråga uppkomma, huruvida för­

söksdistrikten böra komma i åtnjutande av desamma. Utredningsmannen

anser, att vad som anförts som motivering för utgående av statsbidrag till

folkskolebyggnader bör gälla även i fråga om bidrag till nyssnämnda

ändamål.

Slutligen beröres även frågan om statsbidrag till uppförande av tjänste­

bostäder åt lärare. Dylikt bidrag skall självfallet utgå till försöksdistrikten

i samma ordning och omfattning som till övriga skoldistrikt. 1 försöks­

distrikten kommer emellertid att finnas lärare av en ny kategori, näm­

ligen de som komma att placeras i en högre lönegrad än folkskollärare.

Nämnda lärarkategori bör tillerkännas en tjänstebostad om fyra rum och

Kungl. Maj:ts proposition nr 155.

17

kök m. in. För genomförande härav torde riksdagens medverkan erfordras.

I ett dylikt fall vore alltså fråga om statsbidrag till ett i nuvarande bi-

dragsbestämmelser ej avsett ändamål. För egen del finner utredningsman­

nen det synnerligen tveksamt, om tillräckligt starka skäl kunna anses

föreligga att för närvarande vidtaga en sådan åtgärd. För försöksdistrikten

torde icke heller ett dylikt statsbidrag vara av alltför stor ekonomisk be­

tydelse. I många, kanske i flertalet fall torde under den närmaste tiden

icke-ordinarie lärare anställas, och för dessa lärer det inte möta större

svårigheter att ordna bostadsfrågan.

7. Tillämpning av folkskolestadgan m. fl. bestämmelser.

Då vederbörande skoldistrikt förutsättas bli huvudmän för samtliga

lärare i försöksskolorna, torde folkskolestadgan jämte övriga för folk­

skolan gällande författningar -— med vissa undantag — i tillämpliga delar

böra gälla dessa lärare. Sålunda bör avlöningsreglementet för folkskolan

(Arf) med följ dbestämmelser i tillämpliga delar gälla lärare i kunskaps­

ämnen.

I fråga om pensionsbestämmelser kan till en början framhållas, att

gällande tjänste- och familjepensionsreglementen för folkskolan, vilka i

här förevarande sammanhang främst borde komma i åtanke, ej äro till­

lämpliga på befattningshavare i de för ämneslärare föreslagna högre löne­

graderna. Emellertid synes det osannolikt, att ordinarie eller extra ordi­

narie ämneslärare kommer att anställas vid så hög ålder, att han under

den tidrymd, varom här är fråga, uppnår pensionsåldern. Frågan om pen­

sion skulle aktualiseras endast då lärare entledigas före pensionsåldern

eller avlider. Då dylika fall kunna beräknas bli sällsynta, har jag ej ansett

erforderligt att lämna förslag till pensionsbestämmelser. I stället synes

Kungl. Maj:t böra inhämta riksdagens bemyndigande att efter prövning

i varje särskilt fall, där pensionsfråga blir aktuell, besluta att tjänste- eller

familjepension må utgå, varvid de för kommunal mellanskolas lärare gäl­

lande pensionsbestämmelserna torde böra bli normgivande för beslutet.

Utredningsmannens kostnadsberäkningar.

Utredningsmannen har framlagt vissa kostnadsberäkningar, vilka dock

enligt vad han framhållit måste kännetecknas av ganska stor osäkerhet.

Beträffande statsbidrag till avlönande av lärare har utredningsmannen,

som räknat med 12 procent rörligt tillägg, uppskattat kostnadsökningen

för läsåret 1951/52 till 88.000 kronor och för läsåret 1952/53 till 465.000

kronor. För läsåret 1953/54 har han ansett en beräkning nu icke vara

möjlig. Statens kostnader för skolskjutsar och inackordering torde enligt

vad utredningsmannen anfört komma att öka något vid genomförandet av

den för högstadiet planerade centraliseringen men torde ej kunna nu upp­

skattas. Vad angår statsbidrag till undervisningsmateriel, fria läroböcker,

skolhälsovård och skolmåltider har utredningsmannen uttalat, att någon

kostnadsökning knappast skulle uppkomma under läsåret 1951/52 men

att därefter vissa utgiftsstegringar skulle inträda, vilka dock skulle bli

små. Däremot skulle i den mån skollokaler uppfördes för försöksskolornas

högstadium givetvis en avsevärd kostnadsökning uppkomma för stats­

verket. Denna syntes ej kunna beräknas för närvarande.

2 -— Biliang till riksdagens protokoll 1951. 1 sand. Nr

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 155.

Remissyttrandena.

I remissyttrandena ha utredningsmannens förslag i det stora hela

tillstyrkts eller lämnats utan erinran. På vissa punkter har dock kritik

framförts, särskilt av Läroverkslärarnas riksförbund, som också vill ha

fastslaget såsom allmän regel för försöksverksamheten, att försöksskola

får inrättas eller fullfölja sin verksamhet endast i sådant fall, då dess exi­

stens icke medför nedläggande av redan bestående högre skola eller in­

dragning av vissa ordinarie tjänster därstädes. Riksförbundet har också

förordat, att försöksverksamhet bedrives endast i den utsträckning, som

kvalificerade lärare står till förfogande, och att fullständig försöksskola

inrättas, blott om skolan kan räkna med att sådana lärare finnas att tillgå.

Som redan i Inledningen ovan omförmälts har utredningsmannens för­

slag, att bestämmelserna skola givas provisorisk karaktär med

giltighet för läsåren 1951/54, icke föranlett någon erinran i remissyttran­

dena.

Beträffande utredningsmannens förslag under rubriken »Lärarkate­

gorier och kompetenskrav» har skolöverstyrelsen framställt

vissa mindre ändringsförslag. För anställning som extra lärare i lönegrad

Cg 21 eller Cg 20 bör enligt överstyrelsens mening fordras samma kompe­

tens som för motsvarande befattningar vid kommunala mellanskolor. Om

läraren ej har sådan kompetens och ej heller förklarats behörig till sådan

tjänst, bör han anställas som timlärare eller, om han är folkskollärare,

placeras i lönegrad såsom sådan lärare med särskilt arvodestillägg. Skol­

överstyrelsen förordar också, att det skall ankomma på överstyrelsen —

med delegationsrätt till statens folkskolinspektörer — att pröva samtliga

sådana lärares lämplighet, som skola undervisa på högstadiet men ej

ha föreskriven kompetens som ämneslärare vid högre kommunal skola.

Vidare föreslår överstyrelsen, att för att småskollärarinna skall övertaga

undervisning på folkskolestadiet skall fordras, att statens folkskolinspek­

tör dels godkänt anordningen dels prövat den föreslagna småskollärarin­

nans lämplighet för uppgiften.

I anledning av utredningsmannens förslag om småskollärarinnas tjänst­

göring i viss omfattning i 3 och 4 klass ha styrelserna för Sveriges folkskol-

lärarförbund och Sveriges folkskollärarinneförbund gjort vissa allmänna

erinringar i denna fråga. Styrelserna hävda, att tjänst på detta stadium

av folkskolan skall tillkomma folkskollärare, om sådan finns att tillgå,

och att författningsbestämmelser äro nödvändiga för att skydda den en­

skilde folkskollärarens rätt till anställning på klasstadierna i fråga.

Utredningsmannens förslag beträffande anställningsform och

tillsättningsförfarande ha föranlett ett flertal uttalanden och

ändringsförslag i remissyttrandena. Vad först angår frågan om inrät­

tande av ordinarie tjänster vid försöksskolorna, har detta för­

Iiungl. Maj:ts proposition nr 155.

19

slag tillstyrkts av skolöverstyrelsen och statens lönenämnd men avstyrkts

av statskontoret under hänvisning till bestämmelsernas provisoriska ka­

raktär. Läroverkslärarnas riksförbund har tillstyrkt förslaget endast un­

der förutsättning, att de ordinarie ämneslärarna komma att tillsättas ge­

nom kunglig fullmakt. Därest ordinarie tjänster inrättas, föreslår skol­

överstyrelsen att för innehavarna av dessa tjänster stadgas förflyttnings-

skyldighet till ordinarie tjänster vid läroanstalter, som avses i Saar 3 §

1 mom. andra stycket, och till lärartjänster vid folkskoleväsendet samt

meddelas motsvarande föreskrifter om skyldighet för skoldistrikt att mot­

taga sålunda förflyttad lärare. Statens lönenämnd föreslår skyldighet för

ordinarie lärare att låta förflytta sig till högre kommunal skola.

Läroverkslärarnas riksförbund har föreslagit, att ämneslärare med min­

dre än full tjänstgöring skall kunna erhålla deltidsanställning. Skolöver­

styrelsen har också behandlat denna fråga men ansett att den bör lösas

framdeles.

I övrigt ha utredningsmannens förslag i fråga om anställningsformen i

det väsentliga godtagits eller ej föranlett erinran i remissyttrandena.

Förslaget beträffande tillsättningsförfarandet har icke kun­

nat tillstyrkas av Läroverkslärarnas riksförbund, som därom anfört bl. a.

följande.

Om formen för lärartillsättningen inom den blivande enhetsskolan är

ännu intet bestämt. Riksdagen har hänskjutit frågan till särskild utred­

ning.

Att med hänvisning till att försöksskolorna äro kommunala skolor förut­

sätta, att lärartillsättningen generellt skall vara kommunal, finner riksför­

bundet vara att draga en mer vittgående slutsats än riksdagen avsett. Detta

vore även så till vida olyckligt som det kunde komma att föregripa den till-

ämnade utredningens resultat.

Försöksskolornas verksamhet är vidare icke ett intresse enbart för den

egna kommunen utan huvudsakligen en angelägenhet, som är av betydelse

för hela landets skolväsende. En medverkan av centrala myndigheter är

därför även vad beträffar lärartillsättningen befogad.

Folkskolestadgan och folkskolestvrelserna äro icke avpassade för upp­

giften att tillsätta akademiskt utbildade lärare.

Riksförbundet hävdar därför, att ämneslärarna vid försöksskolorna bör

tillsättas i enlighet med vad som normalt gäller för realskolornas ämnes­

lärare, d. v. s. ordinarie lärare genom kunglig fullmakt och icke ordinarie

lärare av skolöverstyrelsen eller vederbörande skolchef.

Vad utredningsmannen anfört beträffande övertaliga lärare vid

högre skolor har, i vad det avser skyldighet för skoldistrikt att i

största möjliga utsträckning bereda sådan lärare fyllnadstjänstgöring på

försöksskolans högstadium, icke föranlett någon erinran. Däremot har

förslaget om införande av skyldighet för lärare, som erhåller ordinarie an­

ställning vid högre skola inom försöksdistrikt, att fullgöra viss del av sin

undervisningsskyldighet å, respektive låta sig förflytta till tjänst vid för­

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 155.

söksskola (enhetsskola), föranlett vissa erinringar. Skolöverstyrelsen har

uttalat tveksamhet inför förslaget och framhållit att, då de rättsliga kon­

sekvenserna av en förflyttning från statlig till kommunal tjänst syntes

vara oklara, det vore önskvärt, om en utredning i detta hänseende komme

till stånd, därest en dylik förflyttningsskyldighet ansåges böra föreskri­

vas. Statens lönenämnd har framhållit, att föreskrivandet av en sådan för­

flyttningsskyldighet för de ordinarie lärarna vid statliga högre skolor

skulle innebära en ändring i deras allmänna anställningsvillkor av sådah

principiell betydelse, att förslaget — vilket syntes syfta utöver försöks­

perioden — icke lämpligen borde genomföras i nu förevarande samman­

hang. Läroverkslärarnas riksförbund har bestämt motsatt sig förslaget

angående förflyttningsskyldighet.

I fråga om undervisningsskyldigheten föreslå både skol­

överstyrelsen och statens lönenämnd full jämställdhet med kommunala

mellanskolornas lärare, d. v. s. viss bestämd nedsättning i undervisnings­

skyldigheten vid undervisning i avslutningsklassen. Skolöverstyrelsen har

framhållit, att, då i försöksskolorna eftersträvas ett kunskapsmått i stort

sett likvärdigt med det genom realexamen förmedlade, det är av vikt att

arbetsbetingelserna för lärarpersonalen bli likartade med de i kommunal

mellanskolas avslutningsklass föreliggande. En ledamot av skolöverstyrel­

sen har anmält avvikande mening och tillstyrkt utredningsmannens för­

slag. Läroverkslärarnas riksförbund avstyrker också utredningsmannens

förslag. Riksförbundet säger sig anse, att, om försöksverksamheten skall

giva vad som är avsett, erfordras en icke alltför ringa nedsättning av den

schemabundna tjänstgöringen, förslagsvis till 20—24 veckotimmar med

ett genomsnitt av 22 veckotimmar, eller med andra ord till vad som gäller

för ämneslärare med tjänstgöring på läroverkens högstadium.

Utredningsmannens förslag i fråga om lärarnas löneställning

har i huvudsak blivit föremål för erinringar och ändringsförslag endast i

vad det gäller ersättning till folkskollärare, som uppehåller ämneslärar-

tjänst eller som fullgör viss del av sin undervisningsskyldighet på för­

söksskolas högstadium eller i statlig eller högre kommunal skola. Beträf­

fande ersättning till folkskollärare, som uppehåller ämneslärartjänst, har

utredningsmannen föreslagit tillämpning av kungl. brevet den 16 juni

1950 (ang. avlöningsförmåner för folkskollärare, som tjänstgöra vid vissa

högre skolor), dock att den särskilda ersättningen om en krona 50 öre

och 4 kronor per dag föreslagits höjd till 3 kronor respektive 5 kronor

50 öre. I anledning härav har skolöverstyrelsen förutsatt, att de föreslagna

höjda dagarvodena skulle bli gällande även vid tjänstgöring i de skolor,

som omförmälas i nämnda kungl. brev. Statens lönenämnd har tillstyrkt,

att bestämmelserna i det omförmälda kungl. brevet vinna tillämpning

även vid försöksskolorna, samt förutsatt att de i kungl. brevet fastställda

arvodena — som icke kunna betecknas såsom bisysslearvoden — komma

Kungl. Maj:ts proposition nr 155.

21

att justeras i samband med den allmänna arvodesreglering, som är av­

sedd att äga rum inom den närmaste tiden. Statskontoret kan för sin del

endast förorda en uppräkning av arvodena med belopp, motsvarande den

beräknade höjningen av den rörliga delen av lönen eller till en krona 80

öre, respektive fyra kronor 75 öre, vilka belopp lämpligen kunna avrun­

das uppåt till två, respektive fem kronor. Styrelserna för Sveriges folkskol-

lärarförbund och Sveriges folkskollärarinneförbund ha beträffande nu fö­

revarande arvodesfråga anfört i huvudsak följande.

Utan att taga definitiv ställning till hur arvodessystemet bör utformas

anser styrelserna, att de av utredningen föreslagna arvodena i vissa fall

äro för låga. Folkskollärare, som erhåller tjänstledighet från sin ordinarie

folkskollärarbefattning för att uppehålla full tjänstgöring på högstadiet,

bör erhålla ett lönetillägg, som är lika stort som två löneklasser. Eftersom

denna löneskillnad är mellan 116 och 125 kronor per månad bör arvodet

för dessa lärare utgå med 5: 50 kronor per dag. Samma princip bör kunna

tillämpas vid tjänstgöring av extra folkskollärare. För dessa lärare blir

skillnaden mellan 70 och 78 kronor per månad, varför dagarvodet bör

utgå med 3:50 kronor. Beträffande de extra ordinarie folkskollärarna,

som fullgjort sammanlagt 4 års tjänstgöring, utgår dagarvode med f. n.

4 kronor. Utredningen föreslår en uppräkning av detta arvode till 5: 50

kronor. Dessa lärare avstår under sin tjänstgöring i högre skolor i regel

från möjligheten att inom den tid, som är genomsnittlig för folkskollä­

rarna i allmänhet, erhålla ordinarie folkskollärarbefattning. Arvodet för

denna lärargrupp är bl. a. avsett att stimulera till fortsatt tjänstgöring vid

högre skolor. Emellertid kan situationen för dessa lärare bli mycket ogynn­

sam, om de inte inriktar sig på att genom fortsatta studier bli behöriga

att anställas vid högre skolor. Det är angeläget att den framtida anställ­

ningssituationen klargörs för dessa lärare, samtidigt som’s det borde ut­

redas om de kunde beredas säkrare anställningsvillkor genom extra ordi­

narie anställning i folkskolan. En dylik anställningsform måste emellertid

utformas på sådant sätt, att folkskolans intressen inte trädes för när och

att anställningsförhållandena ej försvåras för de lärare, som tjänstgöra i

folkskolan.

Vad härefter angår utredningsmannens förslag om en särskild ersätt­

ning av en krona per undörvisningstimme till folkskollärare, som fullgör

viss del av sin undervisningsskyldighet på försöksskolas högstadium, här

detta förslag avstyrkts av statskontoret, som anser att det fåtal veckotim­

mar, varom här kan bliva fråga, knappast böra ersättas i särskild ord­

ning, då lärarens arbetsuppgifter i stort icke kunna förväntas nämnvärt

ändra karaktär. Styrelserna för Sveriges folkskollärarförbund och Si)e-

riges folkskollärarinneförbund åter anse, att tilläggsarvodet bör utgå med

2 kronor per undervisningstimme och att dessutom viss nedsättning i

tjänstgöringsskyldigheten bör medgivas.

Utredningsmannens förslag i fråga om statsbidrag till avlönande

av lärare på försöksskolas högstadium har föranlett ändringsförslag från

skolöverstyrelsen och statskontoret samt ett allmänt uttalande av läroverks-

22

Kung!. Maj:ts proposition nr 155.

lärarnas riksförbund. Skolöverstyrelsen föreslår en höjning av kommun­

bidragen utöver de av utredningsmannen föreslagna och anför härom föl­

jande.

De belopp, varmed skoldistrikten ansvara för lönekostnaderna på folk-

och småskollärartjänster, torde komma att böjas som en följd av ökning­

en av det rörliga tillägget. I utredningen föreslås, att kommunbidraget till

ämnes lärartjänst endast skall vara 200 kronor högre än bidraget till folk-

skollärartjänst. Denna skillnad synes väl låg, bl. a. enär inom försökssko­

lans högstadium torde — utöver fulla tjänster — få i jämförelsevis stor

utsträckning inrättas timlärartjänster, vilka skulle helt bekostas av stats­

medel. överstyrelsen förordar att kommunbidraget till ämneslärartjänster

blir 300 kronor högre än motsvarande bidrag till folkskollärartjänst.

Statskontoret har föreslagit ett annat statsbidragssystem än det av ut­

redningsmannen föreslagna och dessutom i detta sammanhang förordat

en höjning av kommunbidragen till folk- och småskollärarnas avlöning.

Ämbetsverket har anfört följande.

Statsbidrag till försöksskolans ämneslärare föreslås skola utgå efter i

huvudsak samma grunder, som gälla vid beräkning av statsbidrag till folk­

skolans lärare i övrigt. Härvid skall från statsbidraget verkställas visst av­

drag, utgörande kommunens bidrag till lärarlönerna. För att statsverkets

bidrag skall komma att, procentuellt sett, bli av ungefär samma storleks­

ordning som statsbidragen till folkskolans lärare (»lägst 79 och högst 91

procent»), ha de belopp, som för varje lärartjänst beräknats skola av­

dragas från statsbidraget — jämfört med de för folkskollärartjänsterna

nu gällande beloppen — uppräknats med 200 kronor. Emellertid må er­

inras, att redan för en viss kategori av folkskolans lärare, nämligen öv-

ningslärarna, tillämpas det vid de högre kommunala skolorna gällande sy­

stemet med ett statsbidrag å 78 procent av avlöningskostnaderna. Vid

valet mellan de båda statsbidragssystemen måste statskontoret giva ett

bestämt företräde åt det senare såsom varande det enklaste och mest rätt­

visande. Ämbetsverket förordar sålunda för sin del, att statsbidrag med-

gives med 78 procent av distriktens avlöningskostnader för försöksverk­

samheten.

I detta sammanhang kan statskontoret icke underlåta att fästa upp­

märksamheten vid ett spörsmål, som icke omedelbart sammanhänger med

remissen. Med det nu tillämpade statsbidragssystemet för folkskolan kom­

ma skoldistrikten icke utan särskilda åtgärder från statsmakternas sida

att taga sin andel i de ökade utgifterna för avlöningar från och med den

1 januari 1951. Genom att de författningsenligt bestämda avdragen (SFS

1948:208, 3 § 4 mom.) icke äro rörliga, komma nämligen kommunernas

bidrag icke att undergå någon ändring, utan staten får ensam bära hela

kostnadsstegringen. Härvid må dock erinras, att 1941 års lärarlönesak-

kunniga vid framläggandet av sitt förslag till nu gällande avdragsbelopp

uttalade bl. a., att de sakkunniga utgått från, att beloppen skulle kunna

höjas, därest en mera avsevärd förändring i prisnivån skulle inträda

(prop. 322/1947 s. 6). Enligt statskontorets mening böra de inträffade

pris- och lönestegringarna föranleda omedelbara åtgärder för att få till

stånd en sådan höjning från och med den 1 januari 1951. Uppräkning bör

ske med omkring 20 procent, vilken höjning överslagsvis kan beräknas

Kungl. Maj-.ls proposition nr 155.

23

minska statsverkets årliga merutgifter i anledning av lönestegringarna

med omkring 7 miljoner kronor. Att sådana särskilda åtgärder äro på­

kallade för att bibehålla relationen mellan statens och skoldistriktens ut­

gifter för folkskoleväsendet, belyser i sin mån det nuvarande statsbidrags­

systemets olämplighet.

Läroverkslärarnas riksförbund säger, att utredningsmannens förslag i

fråga om statsbidrag till avlöning åt lärare icke föranleder annat utta­

lande från förbundets sida än att det bör beaktas, att statsbidrag till för­

söksskolorna icke synes böra utgå på förmånligare sätt än till övriga kom­

munala skolor »och detta för att undvika att kommunernas intresse lör

försöksskoleverksamhet förskjutes till det ekonomiska planet».

Utredningsmannens förslag, att statsbidrag icke skall utgå till anskaf­

fande av tjänstebostäder åt lärare på försöksskolas högstadium, kan av

skolöverstyrelsen godtagas endast som ett provisorium. Frågan bör enligt

överstyrelsens mening snarast möjligt upptagas till närmare prövning.

Förslaget om tillämpning av folkskolestadgan och avlöningsreglementet

för folkskolan på ämneslärare vid försöksskola godtages i princip av skol­

överstyrelsen. Då det emellertid enligt överstyrelsens uppfattning kan tän­

kas, att bestämmelser i Saar böra gälla även i vissa andra hänseenden än

i fråga om placering och uppflyttning i löneklass, bör Kungl. Maj :t er­

hålla möjlighet att vidtaga sådana jämkningar. Statens lönenämncl har en

annan uppfattning i denna fråga än utredningsmannen och har härom

anfört följande.

Det förhållandet, att försöksskolorna tillhöra folkskoleväsendet, talar

visserligen enligt lönenämndens mening starkt för att avlöningsreglementet

för folkskolan (Arf) skall äga tillämpning å ämneslärarna. Häremot har man

emellertid att ställa den omständigheten, att de kommunala mellanskolorna

tagits till förebild av utredningsmannen i fråga om kompetenskrav, under-

visningsskyldighet och lönegradsplacering. De föreslagna lärartjänsterna

komma att till sin typ nära motsvara ämneslärartjänsterna vid sistnämnda

skolor, för vilka Saar äger tillämpning. Vidare synas övervägande skäl tala

för att i varje fall placering och uppflyttning i löneklass kommer att regleras

av bestämmelserna i Saar. Det synes knappast kunna komma i fråga att till-

lämpa detta reglemente i vissa avseenden men Arf i andra. På grund av det

sålunda anförda finner sig lönenämnden böra föreslå, att Saar skall i till­

lämpliga delar gälla för försöksskolornas ämneslärare. Med hänsyn till

försöksanordningarnas provisoriska karaktär synes detta dock böra åstad­

kommas på annat sätt än genom ändringar i själva avlöningsreglementet.

I fråga om anställnings- och avlöningsförhållandena för skolchef

ha uttalanden gjorts i två remissyttranden. Statens lönenämnd har fram­

hållit angelägenheten av att såvitt möjligt enhetliga grunder tillämpas vid

utmätandet av arvoden till skolcheferna. Skolöverstyrelsen har ansett, att

anställningsförhållandena för skolchef tills vidare borde lösas från fall

till fall. Härvid borde dock finnas möjlighet för Kungl. Maj:t att be­

stämma, att visst statsbidrag skulle utgå till sådan befattning. Sedan er­

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 155.

farenhet vunnits, torde vid utgången av den tid, för vilken ifrågavarande

provisoriska bestämmelser vore avsedda att gälla, närmare föreskrifter

kunna utfärdas om skolchefsbefattningarna. Av stor betydelse vore emel­

lertid att redan nu föreskrifter meddelades om interimsstyrelse i sådana

fall, då försöksverksamheten ordnades i samarbete med en alltjämt be­

stående högre skola, som organisatoriskt inginge i försöksverksamheten.

Föredraganden.

Den försöksverksamhet, som skall föregå genomförandet av den 9-åriga

enhetsskolan, avser att möjliggöra en objektiv jämförelse mellan de hit­

tillsvarande skolformerna på folk- och realskolestadiet, å ena sidan, och

enhetsskolan, å den andra, samt att pröva de nya pedagogiska idéer, som

böra tillgodoföras skolan i framtiden. De försöksskolor, som sedan två år

tillbaka inrättats inom skoldistrikt i skilda delar av landet, äro därför av

den allra största betydelse. På resultatet av dessa skolors verksamhet beror

i väsentlig grad utformningen av den framtida skolan i vårt land.

För att försöksskolorna skola kunna fullgöra sina viktiga uppgifter är

det angeläget, att de kunna förses med fullt kompetent lärarpersonal. På

mellanstadiet (klasserna 4—6) skall undervisningen i den blivande enhets­

skolan ombesörjas av folkskollärare, som alltjämt skola vara klasslärare,

d. v. s. i regel undervisa i de flesta ämnena inom en enda klass. På hög­

stadiet (klasserna 7—9) är åter — enligt uttalanden av såväl förutvarande

ecklesiastikministern Weijne i 1950 års skolproposition som av vederbö­

rande riksdagsutskott — avsikten att undervisningen regelmässigt skall

omhänderhavas av akademiskt utbildade ämneslärare. I den nuvarande

folkskolan finnas — för den teoretiska undervisningen — endast klass­

lärare, d. v. s. folkskollärare. Gällande författningars bestämmelser om

anställnings- och avlöningsförhållanden taga alltså sikte blott på dylika

lärare. När försöksskolorna nu från och med nästa läsår nå upp till hög­

stadiet (klass 7) och undervisningen skall börja övertagas av ämneslärare,

erfordras bestämmelser rörande denna nya lärargrupp inom skoldistrikten.

Den utredningsman, som med Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallades

av förutvarande chefen för ecklesiastikdepartementet för att framlägga

förslag i fråga om erforderliga bestämmelser rörande ämneslärama på

försöksskolornas högstadium, har föreslagit, att de åsyftade bestämmel­

serna skola givas provisorisk karaktär med tidsbegränsad

giltighet. Tillämpningstiden har föreslagits begränsad till tre år, d. v. s.

läsåren 1951/54. Mot detta förslag har ingen erinran riktats i remissytt­

randena. Jag delar utredningsmannens uppfattning om lämpligheten av att

nu ifrågavarande bestämmelser givas begränsad giltighetstid. Den före­

slagna tidsperioden synes mig också lämpligt avvägd. Jag vill endast ytter­

ligare betona, att de bestämmelser, som jag i det följande kommer att

Kungl. Maj:ls proposition nr 155.

25

föreslå, icke kunna betraktas som en slutgiltig lösning av anställnings-,

löne- och statsbidragsfrågorna beträffande ämneslärarna på försökssko­

lornas högstadium och ej heller få bliva prejudicerande för en framtida

definitiv lösning.

I försöksskolorna skall prövas det nya systemet med en nioårig enhets-

skola på kommunal grund. I denna enhetsskola skall högsta klassen (klass

9) vara uppdelad på tre linjer, av vilka en, 9 g, skall leda omedelbart över

till gymnasiet och de två andra, 9 a och 9 y, skola vara avslutningsklasser,

den förra allmänt teoretiskt betonad och den senare yrkesbetonad. Enhets-

skolans högstadium (klasserna 7—9) skall motsvara nuvarande realskole-

stadiet i de allmänna läroverken och de högre kommunala skolorna. Därest

den försöksverksamhet beträffande enhetsskolans utformning, som bedri-

ves i försöksskolorna, skall vara av åsyftat värde, måste den utföras inom

skoldistrikt med olika struktur och skilda förhållanden. Enhetsskolans

kvalitet kan icke med rättvisa bedömas, om systemet skulle prövas endast

i skoldistrikt, där högre skola än folkskolan nu saknas. Denna enligt min

uppfattning självklara princip har också hittills tillämpats vid valet av

försöksdistrikt. Skulle den principen rubbas, försvinner försöksverksam­

hetens existensberättigande i djupaste mening. Av denna anledning kan

jag icke ansluta mig till Läroverkslärarnas riksförbunds förslag, att för­

söksskola skall få »inrättas eller fullfölja sin verksamhet endast i sådant

fall, då dess existens icke medför nedläggande av redan bestående högre

skola eller indragning av vissa ordinarie tjänster därstädes». Men en av

försöksverksamhetens uppgifter bör vara att söka finna utvägar som un­

derlätta övergången från nuvarande högre skolformer till den blivande

enhetsskolan. Därest en av dessa utvägar skulle anses vara exempelvis att

vid behov lärare vid högre skola får — med bibehållande av sin tjänst vid

den högre skolan — tjänstgöra på försöksskolas högstadium, ligger såvitt

jag kan finna intet orimligt däri.

Jag har redan nämnt, att försöksskolornas högstadium skall motsvara

det nuvarande realskolestadiet. Med utgångspunkt härifrån har utrednings­

mannen föreslagit samma kompetens- och behörighetskrav

för högstadiets ämneslärare, som nu gälla för ämneslärarna vid de kom­

munala mellanskolorna. Utredningsmannen har emellertid också realistiskt

räknat med att under nuvarande brist på akademiskt utbildade lärare på

försöksskolornas högstadium måste komma att undervisa även lärare, som

ej uppfylla nämnda krav. Vad utredningsmannen härom anfört och före­

slagit under rubriken »Lärarkategorier och kompetenskrav» kan jag för

egen del ansluta mig till; dock synas bestämmelserna böra kompletteras

med de av skolöverstyrelsen föreslagna föreskrifterna rörande prövning av

ej behöriga lärares lämplighet. Vad styrelserna för folkskollärarförbunden

yrkat i fråga om företrädesrätt för folkskollärare till tjänst i 3 klassen, kan

jag däremot ej tillstyrka.

26

Knngl. Maj:ts proposition nr 155.

Överensstämmelsen i stadiehänseende mellan å ena sidan klasserna 7—9

i försöksskolorna och å andra sidan de statliga realskolorna och de kom­

munala mellanskolorna bör enligt min mening också medföra full överens­

stämmelse i fråga om undervisningsskyldighet för lärare. Med

viss avvikelse från utredningsmannens förslag föreslår jag alltså, att under-

visningsskyldigheten på försöksskolornas högstadium blir densamma som

i kommunala mellanskolorna. Enligt min bestämnda uppfattning kommer

undervisningen i 9 klassen att bliva minst lika betungande och svår som

undervisningen i kommunala mellanskolans avslutningsklass.

Utredningsmannen har i fråga om ämneslärarnas anställnings­

form föreslagit inrättande av såväl ordinarie som extra ordinarie och

extra lärartjänster i kunskapsämnen. Beträffande förstnämnda slag av

tjänster har utredningsmannen hyst viss tveksamhet, bl. a. med hänsyn

till skolornas karaktär av försöksskolor. Av hänsyn främst till intresset

att skapa möjligheter att till försöksskolorna förvärva så goda lärare som

möjligt, har han dock trots tveksamheten föreslagit även ordinarie tjänster.

Detta förslag har avstyrkts endast av statskontoret. Läroverkslärarnas riks­

förbund har avböjt de ordinarie tjänsterna, såvida riksförbundets hemstäl­

lan om de ordinarie ämneslärarnas tillsättning genom kunglig fullmakt

icke kunde bifallas. För egen del vill jag se frågan om inrättande av ordi­

narie tjänster i sammanhang med tvenne andra frågor, nämligen den nyss­

nämnda om viss förflyttningsskyldighet för de högre skolornas

lärare och frågan om tillsättningsmyndighet och tillsättningsför­

farande.

För att lösa frågan om tjänstgöring för sådana lärare vid högre skola,

som icke kunna beredas full tjänstgöring vid den egna skolan på grund av

att skolan eller viss del av densamma blir överflödig genom en framväxande

försöksskola, har utredningsmannen föreslagit, att skoldistrikt skall vara

skyldigt att i största möjliga utsträckning bereda sådan lärare fyllnads­

tjänstgöring på försöksskolans högstadium. Av samma skäl men också

för att underlätta läraranskaffningen till försöksskolorna har utrednings­

mannen föreslagit, att lärare, som hädanefter erhåller ordinarie anställ­

ning vid högre skola inom försöksdistrikt, skall vara skyldig att — då så

visar sig erforderligt och lämpligt — fullgöra viss del av sin undervisnings­

skyldighet å, respektive låta sig förflytta till tjänst vid försöksskola. Den

förflyttning, som därvid avses, kan helt naturligt endast ske till ordinarie

tjänst vid försöksskola. Första delen av dessa bestämmelser, nämligen

skyldigheten för skoldistrikt att bereda lärare fyllnadstjänstgöring, har

icke föranlett någon erinran i remissyttrandena och kan tillstyrkas även

av mig. Vad åter angår den andra delen av förslaget — lärares skyldighet

att taga fyllnadstjänstgöring eller låta sig förflytta — har särskilt för-

flyttningsskyldigheten avstyrkts, såväl av skolöverstyrelsen och statens

lönenämnd som av Läroverkslärarnas riksförbund. *

Kungl. Maj.ts proposition nr 155.

27

I fråga om tillsättningsförfarandet har utredningsmannen föreslagit, att

lärare i kunskapsämnen på försöksskolas högstadium skall tillsättas på

samma sätt som folkskollärare. Detta innebär, i få ord uttryckt, att samt­

liga lärare skola tillsättas av folkskolestyrelsen, att ordinarie lärare

skall tillsättas genom val, varvid skolstyrelsen äger att fritt välja mellan

tre, efter sina meriter på förslag uppsatta sökande, att till extra ordi­

narie och extra lärare skall förordnas den mest meriterade av sökan­

dena, varvid officiellt förslag ej upprättas och val ej äger rum, samt

att besvär över förslag, val och förordnande i första hand anföras hos dom­

kapitlet. Utredningsmannen har motiverat sitt förslag därmed, att försöks­

skolorna tillhöra folkskoleväsendet inom respektive skoldistrikt och att

vederbörande folkskolestyrelse därför får anses vara huvudman även för

lärarna på försöksskolans högstadium. Utredningsmannens förslag i detta

hänseende har icke föranlett någon erinran av skolöverstyrelsen och stats­

kontoret. Statens lönenämnd har endast erinrat om att frågan om lärar-

tillsättningen i enhetsskolan vid 1950 års riksdag ansågs böra utredas i

samband med spörsmålet, hur mellaninstanserna böra vara organiserade

i framtiden. En bestämd erinran mot utredningsmannens förslag har där­

emot gjorts av Läroverkslärarnas riksförbund, som anser att ordinarie

lärare bör tillsättas genom kunglig fullmakt och att icke-ordinarie lärare

på högstadiet bör förordnas av skolöverstyrelsen eller vederbörande skol­

chef.

För egen del har jag funnit vägande skäl tala för att man i nuvarande

läge avstår från den av utredningsmannen föreslagna förflyttningsskyl-

digheten till ordinarie tjänster på försöksskolans högstadium och ej heller

inför den nya ordningen, att lärare på högstadiet tillsättas genom val av

en kommunal skolstyrelse genom den i folkskolestadgan föreskrivna val­

proceduren. Dessa två förslag bortfalla automatiskt, om man icke inrättar

ordinarie tjänster på försöksskolornas högstadium. Då utredningsmannen

själv utifrån andra synpunkter hyst tveksamhet i fråga om dylika tjänster,

vill jag förorda, att under den nu avsedda provisorietiden icke inrättas

några ordinarie lärartjänster i kunskapsämnen på försöksskolornas hög­

stadium utan endast extra ordinarie och extra tjänster.

Som förut nämnts bortfaller vid ett dylikt ställningstagande frågan om

den föreslagna förflyttningsskyldigheten. Kvar står emellertid utrednings­

mannens förslag, att lärare, som erhåller ordinarie anställning vid högre

skola inom försöksdistrikt, skall vara skyldig att — då så visar sig erfor­

derligt och lämpligt — fullgöra viss del av sin undervisningsskyldighet

vid försöksskola. I dylikt fall behåller alltså läraren sin ordinarie tjänst

vid den högre skolan. Detta förslag synes mig icke ingiva några principiella

betänkligheter av samma slag som förslaget om förflyttningsskyldighet.

Förslaget synes vara särskilt värdefullt genom de möjligheter, som där­

igenom skapas, att med minsta ingripande ordna tjänstgöringsfrågan för

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 155.

vissa övertaliga lärare och att bereda försöksskolorna kompetenta lärare

i ökad omfattning. Emellertid synes det mig icke lämpligt att inskränka den

angivna skyldigheten till lärare, som erhåller ordinarie anställning vid

högre skola inom försöksdistrikt, d. v. s. i distrikt där försöksverksamhet

redan bedrives. Försöksverksamheten kommer icke att vara begränsad till

vissa, en gång för alla givna skoldistrikt. I ett distrikt, där för närvarande

ingen försöksverksamhet bedrives, kan nämligen inom ett par år finnas

försöksskola. Jag förordar därför, att den av utredningsmannen föreslagna

skyldigheten att fullgöra fyllnadstjänstgöring på försöksskolas högstadium

stipuleras att gälla alla de lärare vid ifrågavarande högre skolor, statliga

och kommunala, som tillsättas efter utgången av juni 1951. Fyllnadstjänst­

göring bör dock endast få utkrävas vid försöksskola inom det skoldistrikt,

inom vilket den högre skolan är belägen. Vad nu sagts bör även gälla,

därest läraren icke längre kan fullgöra någon undervisning å den egna

tjänsten utan hela hans tjänstgöring blir förlagd till försöksskola.

I det föregående har jag avstyrkt inrättande av ordinarie tjänster på

försöksskolornas högstadium men tillstyrkt inrättande av extra ordinarie

och extra tjänster. Jag har därvid utgått från, att det automatiska extra-

ordinariesystem, som nu gäller för folk- och småskollärarna enligt bestäm­

melserna i avlöningsreglementet för folkskolan, icke skall gälla för lärarna

på högstadiet. För dessa senare skola i stället gälla samma regler som för

lärarna vid de kommunala mellanskolorna. Emellertid påkallar frågan om

tillsättningsmyndighet för de extra ordinarie och extra lärarna på för­

söksskolornas högstadium ett särskilt ställningstagande. Jag har tidigare

redogjort för de olika åsikter, som framförts i denna fråga. För egen del

vill jag anföra följande. Försöksskolornas högstadium överensstämmer

visserligen i stadiehänseende med realskolorna och kommunala mellansko­

lorna. Det är emellertid obestridligt, att försöksskolorna i sin helhet for­

mellt och reellt tillhöra folkskoleväsendet inom respektive skoldistrikt. Med

hänsyn till att frågan om tillsättningen av lärare i den blivande enhets-,

skolan skall bli föremål för utredning, men frågan omedelbart måste lösas

för försöksskolornas del, synes mig riktigast, att man väljer ett tillsätt-

ningssystem, som innebär minsta möjliga avvikelse från nu gällande för­

hållanden. Ur denna synpunkt måste enligt min uppfattning anses lämp­

ligast, att försöksskolornas lärare tillsättas av vederbörande folkskolesty-

relse, på högstadiet likaväl som för närvarande på de lägre stadierna. Skulle

tillsättningen av dessa skoldistriktens lärare däremot uppdragas åt skol­

överstyrelsen, synes större risk föreligga för att detta provisoriska beslut

kan anses prejudicerande vid den blivande utredningen eller det definitiva

ställningstagandet. Jag föreslår alltså, att lärarna på försöksskolornas hög­

stadium förordnas av vederbörande skolstyrelse. Det må påpekas, att här­

igenom full överensstämmelse skapas med förhållandena vid de kommunala

mellanskolorna. Jag erinrar också om att skolstyrelsen är skyldig att för­

Kungl. Maj:ls proposition nr 155.

29

ordna den för tjänsten mest meriterade. Emellertid synes mig skäligt att

göra avvikelse från folkskolestadgans bestämmelser i ett hänseende. Enligt

nämnda bestämmelser skola nämligen besvär över skolstyrelsens beslut

anföras hos domkapitlet. Besvär över domkapitlets beslut anföras hos Kungl.

Maj :t i regeringsrätten. Det synes mig lämpligare, att i första hand skol­

överstyrelsen och i andra hand Kungl. Maj:t i statsrådet får pröva besvär

över tillsättning av lärare på försöksskolornas högstadium. I denna punkt

bör alltså avvikelse ske från folkskolestadgans bestämmelser.

Vad härefter angår de i detta sammanhang uppkommande lönefrå­

gorna noterar jag med tillfredsställelse, att ingen remissmyndighet av­

styrkt utredningsmannens förslag om extra ordinarie tjänster i lönegrad

Ce 26. Skälen för en sådan lönesättning ha ytterligare ökat därigenom, att

jag icke förordat inrättande av ordinarie tjänster. För erhållande av extra

ordinarie tjänst i 26 lönegraden bör krävas samma kompetens och behörig­

het som för erhållande av ordinarie tjänst i Ca 26 vid kommunal mellan-

skola.

Då ordinarie tjänster ej skola inrättas, torde i regel antalet extra ordi­

narie tjänster böra utgöra högst omkring tre fjärdedelar av hela antalet

tjänster. Jag föreslår, att antalet extra ordinarie tjänster skall bestämmas

av skolöverstyrelsen.

Utredningsmannens övriga förslag i fråga om löneställningen för akade­

miskt utbildade ämneslärare på försöksskolornas högstadium ha också

godtagits av remissmyndigheterna. Även jag tillstyrker dessa förslag.

Däremot ha vissa ändringsyrkanden framställts i fråga om utrednings­

mannens förslag till ersättning åt folkskollärare, som tjänstgöra på hög­

stadiet. Folkskollärare, som uppehåller ämneslärartjänst på högstadiet,

skall enligt utredningsmannens förslag erhålla ersättning enligt bestäm­

melserna i ett kungl. brev den 16 juni 1950 angående avlöningsförmåner

för folkskollärare, som tjänstgöra vid vissa högre skolor (jfr propositio­

nen 1950:185; riksd. skr. 1950:299). Dock har utredningsmannen före­

slagit höjning av vissa i det kungl. brevet föreskrivna ersättningsbelopp

från en krona 50 öre och fyra kronor till tre kronor respektive fem kronor

50 öre. Samtliga statliga remissmyndigheter ha tillstyrkt höjning av

nämnda ersättningsbelopp och tillämpning av de nya beloppen på nu ifrå­

gavarande folkskollärare. Höjningens storlek har dock varierat i de olika

remissvaren. Därutöver är att nämna, att styrelserna för de båda folkskol-

lärarförbunden föreslagit ett helt annat system för dessa folkskollärares

ersättning. För egen del tillstyrker jag, att utredningsmannens förslag

genomföres. Storleken av de omförmälda särskilda ersättningarna torde

det dock få ankomma på Kungl. Maj :t att bestämma, i likhet med vad som

gäller de särskilda ersättningarna enligt det kungl. brevet den 16 juni 1950.

För folkskollärare, som är klasslärare i folkskolan men fullgör viss del

av sin undervisningsskyldighet på försöksskolas högstadium eller i statlig

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 155.

eller högre kommunal skola, har utredningsmannen föreslagit en särskild

ersättning med en krona för varje undervisningstimme på högstadiet eller

i den högre skolan. Jag delar utredningsmannens uppfattning, att särskild

ersättning bör utgå i dylika fall. Storleken av denna ersättning torde det

dock få ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma.

Utredningsmannen har föreslagit, att för lärarna på försöksskolornas

högstadium skola i övrigt i tillämpliga delar gälla bestämmelserna i folk­

skolestadgan och avlöningsreglementet för folkskolan (Arf); dock att i

fråga om placering och uppflyttning i löneklass skola gälla motsvarande

bestämmelser i statens allmänna avlöningsreglemente (Saar). Beträffande

tillämpningen av visst avlöningsreglemente har skolöverstyrelsen uttalat,

att även andra bestämmelser i Saar än löneklassplaceringsreglerna kanske

borde gälla, samt föreslagit, att Kungl. Maj:t inhämtar bemyndigande att

vidtaga sådana jämkningar. Statens lönenämnd har ansett, att endast

Saar borde tillämpas.

Jag tillstyrker, att folkskolestadgan i tillämpliga delar göres tillämplig

å lärarna på försöksskolornas högstadium. Frågan om vilket avlönings­

reglemente, som skall tillämpas för nämnda lärare, är i huvudsak en tek­

nisk fråga. Det fordras emellertid en noggrann penetration av alla spörsmål

för att man skall kunna med säkerhet överblicka konsekvenserna av det

ena eller det andra reglementets tillämpning. Det torde få ankomma på

Kungl. Maj :t att besluta i denna fråga.

I fråga om arvode till skolchef, som eventuellt kan befinnas erfor­

derligt under provisorietiden, har utredningsmannen funnit det omöjligt

och olämpligt att nu utfärdades generella bestämmelser. Han har uttalat,

att det hör ankomma på skoldistrikt, som anställer skolchef, att också

bestämma arvodets storlek. Statsbidrag föreslås icke utgå till sådant arvode.

I statsbidragsfrågan delar jag utredningsmannens uppfattning. Däremot

förordar jag, att storleken av eventuellt skolchefsarvode skall av Kungl.

Maj :t fastställas i varje särskilt fall.

Vad slutligen angår statsbidrag till avlönande av lärare på för­

söksskolas högstadium har utredningsmannen föreslagit samma system,

som sedan 1947 gäller beträffande statsbidrag till avlönande av folkskol­

lärare och småskollärare, d. v. s. att staten formellt betalar hela lönen

men att avdrag göres med vissa till beloppet fastställda kommunbidrag.

Dock har utredningsmannen föreslagit, att kommunbidragen i detta fall

skola vara något högre, detta för att statens procentuella andel i dessa

högre löner skall bli ungefär lika stor som dess andel i folk- och småskol-

lärarlönerna. Skolöverstyrelsen har föreslagit viss ytterligare höjning av

kommunbidragen, under det att statskontoret föreslagit, att statsbidraget

skall utgå med 78 procent, d. v. s. det procenttal som gäller i fråga om

statsbidrag till avlöning åt lärare vid högre kommunala skolor och åt

övningslärare vid folkskolan.

Kungl. Maj:ts proposition nr 155.

31

För egen del får jag anföra följande. Försöksverksamheten är ett riks­

intresse, som icke bör medföra större kostnader för de i verksamheten

deltagande skoldistrikten än för andra liknande distrikt eller större kost­

nader än försöksdistrikten eljest skulle ha haft för sitt folkskoleväsende,

om i stället för försöksskola inrättats 7-årig, 8-årig respektive 9-årig folk­

skola i vederbörande distrikt. Med hänsyn härtill föreslår jag, att folk- och

småskollärarnas statsbidragssystem tillämpas på försöksskolornas högsta­

dium med oförändrade kommunbidragsbelopp för varje hel ämneslärar-

tjänst.

I detta sammanhang vill jag erinra, att statskontoret i sitt remissytt­

rande väckt frågan om en generell höjning av kommunbidragen i fråga om

folk- och småskollärarnas löner. Ämbetsverket har till stöd härför åberopat,

att 1941 års lärarlönesakkunniga, som framlagt förslag till det nu gällande

systemet, utgått från att kommunbidragsbeloppen skulle kunna höjas,

därest en mera avsevärd förändring i prisnivån skulle inträda (se propo­

sitionen 1947:322, s. 6). Den under det senaste halvåret inträdda höjningen

av prisnivån och den därav betingade stora höjningen av det rörliga till­

lägget, motiverade enligt statskontorets mening en omedelbar höjning av

kommunbidragen med 20 procent. För egen del har jag funnit starka skäl

föreligga för att en översyn med det snaraste verkställes beträffande de

ifrågavarande bidragens belopp. Jag erinrar emellertid om att frågan om

utredning av statsbidragsgrunderna är aktuell också beträffande vissa andra

betydelsefulla bidrag till folkskoleväsendet. Så snart ske kan torde en dylik

mera allmän utredning komma att igångsättas. Däremot är jag icke beredd

att redan nu isolerat upptaga den av statskontoret väckta frågan.

Beträffande övriga i utredningen berörda frågor ansluter jag mig till vad

utredningsmannen föreslagit.

Samtliga statsbidrag torde böra bestridas från de anslag, varifrån mot­

svarande bidrag till den egentliga folkskolan utgå.

Slutligen får jag i detta sammanhang anmäla, att Kungl. Maj:t med stöd

av ett av riksdagen givet bemyndigande (jfr 1949 års statsverksproposition,

bilagan Åttonde huvudtiteln, punkten 224; statsutskottets uti. 1949: 8, s. 83;

riksd. skr. 1949: 8) bemyndigat skolöverstyrelsen att för distriktsöverlärare

i försöksdistrikt på framställning av distrikten fastställa en undervisnings-

skyldighet, som med högst tre timmar understege den läraren enligt gäl­

lande författning (sv. förf. saml. 1946: 528) åliggande lägsta undervisnings-

skyldigheten, dock med iakttagande av att distriktsöverlärares undervis-

ningsskyldighet icke finge understiga fem veckotimmar.

Hemställan.

Under åberopande av vad jag i det föregående i olika hänseenden anfört

och föreslagit hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 155.

att godkänna de av mig förordade grunderna beträffande

anställnings- och avlöningsförhållandena för vissa lärare

vid skolor i försöksdistrikt m. m. samt beträffande stats­

bidrag till försöksverksamheten, i vad den avser försöks­

skolornas högstadium.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi­

trädda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga

vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Hans Löwbeer.

Emil Kihlströms Tryckeri A.-B. Stockholm 1951

510458