2

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 870).

Härigenom förordnas, att 9 och 10 §§ samt 22 § 1 mom. kommunalskatte-

lagen den 28 september 1928 ävensom punkt 4 av anvisningarna till 9 §

samt punkterna 4 och 5 av anvisningarna till 22 § samma lag1 skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

9 §•

Taxeringsvärde skall —--------pris (allmänna saluvärdet).

Område, som utgöres av skogsmark och växande skog, skall upptagas till

det värde, det kan anses äga vid uthålligt skogsbruk. Kan området eller del

därav anses betinga ett högre allmänt saluvärde vid utnyttjande till tomt­

mark eller till industriellt eller likartat ändamål än vid användning för

skogsbruk, skall dock området eller delen upptagas till allmänna saluvärdet.

Frälseränta uppskattas — — -— beräknas utgå.

(Se vidare anvisningarna.)

10 §.

Vid taxering — — — användes för jordbruk med binäringar eller skogs­

bruk,

skolande därvid särskilt angivas vad av jordbruksvärdet som belöper å

skogsmark (skogsmarksvärde);

b. skogsvärde, varmed------------ och dylikt.

(Se vidare anvisningarna.)

22

§.

1 mom. Från bruttointäkten------------ det allmänna.

Har skog —---- — tidigare medgivits.

Har växande skog avyttrats i samband med avyttring av marken, må den

skattskyldige efter eget val njuta avdrag antingen med den del av köpe­

skillingen eller den eljest erhållna valutan för skogen, som belöper på det

för ägaren gällande ingående virkesförrådet, eller med ett belopp motsva­

rande värdet av del för skogen beräknade minsta producerande skogskapi-

talet eller med skogens för ägaren gällande ingångsvärde.

Hemmavarande barn-------------tillhöra arbetspersonalen.

Har sambruksförening------- — nämnda gottgörelse. 1

1 Senaste lydelse se beträffande 9 § 1932:291, beträffande 10 § 1937:518, beträffande 22 § 1

mom. 1948: 223, beträffande punkt 4 av anvisningarna till 9 § 1944: 280, beträffande punkt 4

av anvisningarna till 22 § 1950:588 samt beträffande punkt 5 av anvisningarna till 22 § 1930:190.

3

Anvisningar

till 9 §.

4. För jordbruksfastighet till den del den utgöres av skogsmark och därå

växande skog skola, förutom vad nedan sägs, gälla de uppskattningsgrun-

der varom stadgas i särskild instruktion för värdering av skogsmark och

växande skog vid taxering av fastighet (skogsvärderingsinstruktion).

Dylik fastighet skall, försåvitt ej beträffande densamma eller del därav

förekomsten av mervärde, som i punkt 5 här nedan avses, till annat föranle­

der, upptagas efter det värde, den kan anses äga vid uthålligt skogsbruk.

Åtskillnad göres vid uppskattningen mellan skogsmark, växande skog och

särskild förmån å skogsmarken.

Såsom skogsmark skall, på sätt närmare utvecklas i skogsvärderingsin-

struktionen, upptagas all icke odlad mark som, vare sig den vid tillfället är

skogbärande eller ej, är lämplig att använda för skogsproduktion. Till

skogsmark räknas icke s. k. impediment; sådan marks värde skall med­

räknas vid värdesättning av fastigheten i övrigt.

Särskild förmån å skogsmarken, såsom skogsbete, möjlighet till jakt,

byggnad å skogen, i den mån densamma ej bör anses inbegripen i sådant

normalt byggnadsbestånd å taxeringsenheten, som inräknas i de för in-

ägorna tillämpade enhetsvärden, servitutsrätt eller dylikt, skall uppskattas

för sig med särskilt belopp, och värdet av dylik förmån skall sålunda ej in­

räknas i det skogsmarksvärde, som enligt 10 § skall särskilt angivas. Vid

dylik uppskattning skall alltid iakttagas, att uppskattning sker till det värde

förmånen har för den taxeringsenhet, varom fråga är. Om rationellt skogs­

bruk bedrives å skogsmarken, må betesvärde åsättas endast såframt betet

plägar utnyttjas. Därest å skogsmark, varå rationellt skogsbruk ej bedrives,

bete ej plägar utnyttjas, torde detta i regel visa, att betet för ifrågavarande

fastighet har så obetydligt värde, att anledning att särskilt uppskatta det­

samma saknas. Skogskojor och liknande mera tillfälliga byggnader åsättas

intet särskilt värde, utan anses deras värde ingå i skogsmarkens värde.

Har på —------- till 10 §.

till 22 §.

4. Har skog — — -— gällande ingångsvärde.

Med skogs------------ sålunda minskats.

Med ingående------------ av ingångsvärdet.

Vare sig ■— ------- ursprungliga ingångsvärdet.

År det------------ samma tid.

Om avdrag — -— — av skogen.

Om moderbolag-------------för moderbolaget.

Exempel å —- — — ingående virkes förråd:

A. försäljer från sin fastighet 1 000 kubikmeter skog på rot för en köpe­

skilling av 8 000 kronor. Vid taxeringen påföljande år visar han, att virkes­

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

förrådet å fastigheten före avverkningen utgjorde 4 400 kubikmeter och

alltså efter avverkningen 3 400 kubikmeter. Då skogsmarkens areal vid se­

naste fastighetstaxering utgjorde 80 hektar, därå med hänsyn till markens

godhetsgrad och skogens tillstånd den årliga tillväxten kan beräknas till 2

kubikmeter per hektar, är det sannolikt, att nämnda tillväxt utgjort sam­

manlagt 2 X 80 = 160 kubikmeter. Under den tid av 15 år, som A. innehaft

fastigheten, har således tillväxten utgjort 2 400 kubikmeter. A. gör vidare

sannolikt, att han under samma tid uttagit för husbehov i genomsnitt 40

kubikmeter om året eller tillhopa 600 kubikmeter samt att han för försälj­

ning avverkat 1 200 kubikmeter. Virkestillväxten uppgår således till 600 ku­

bikmeter mer än vad han tidigare avverkat å fastigheten. Virkesförrådet vid

hans förvärv av fastigheten kan alltså antagas hava utgjort 4400 -—• 600 =

3 800 kubikmeter, vilket är det ingående virkesförrådet. Då efter den under

beskattningsåret gjorda försäljningen virkesförrådet utgjort 3 400 kubik­

meter, har minskningen i det för honom gällande ingående virkesförrådet

utgjort 400 kubikmeter. A. gör vidare genom köpehandling rörande fastig­

heten troligt, att av den av honom erlagda köpeskillingen å skogen belöpt

ett belopp av 11 400 kronor, motsvarande ett pris av 3 kronor per

kubikmeter. För minskningen av ingående virkesförrådet med 400 ku­

bikmeter är han således berättigad åtnjuta avdrag med 3 X 400 = 1 200

kronor. Detta avdrag får åtnjutas även om värdet å det efter avverkningen

kvarvarande virkesförrådet icke understiger den av honom för skogen er­

lagda köpeskillingen.

Det för------------ 10 200 kronor.

Exempel å------------ i ingångsvärde:

B. försäljer--------— 10 000 kronor.

Ingångsvärdet har------------ det ursprungliga.

5. Har växande —- — — ingående virkesförrådet);

eller ett belopp motsvarande värdet av det för skogen beräknade minsta

producerande skogskapitalet;

eller skogens —-------- ovan sägs.

Härvid iakttages------ — valutans belopp.

Såsom värde av minsta producerande skogskapital skall vid tillämpning

av nyss angivna bestämmelser anses — därest vid den allmänna fastighets­

taxering, som avslutats under eller närmast före det kalenderår, varunder

fastigheten avyttrats, för skogen vid produktion av barrskog antagits eller

skolat antagas högst 80-årig omloppstid — ett belopp svarande mot tre

fjärdedelar av det vid nämnda taxering fastställda skogsmarksvärdet och,

om därvid för skogen antagits eller skolat antagas längre omloppstid, nedan

angiven multipel av nämnda skogsmarksvärde:

vid 90-årig omloppstid 1 vid 140-årig omloppstid 5

»

100-årig

»

l1/2

8

150-årig

»

7

»

110-årig

k

2

»

160-årig

»

10

»

120-årig

»

3

»

170-årig

»

14

» 130-årig »

4

» mer än 170-årig omloppstid 18.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

C. begär avdrag med detta belopp, tages till beskattning It 000 — 10 000 =

1 000 kronor. Hade däremot av den erhållna köpeskillingen å skogen belöpt

mindre belopp än 10 000 kronor, hade avdrag ej fått ske med högre belopp

än det, vilket upptagits såsom intäkt genom skogens försäljning.

Denna lag träder i kraft, såvitt angår 9 och 10 §§ samt punkt 4 av anvis­

ningarna till 9 §, den 1 januari 1952 och i övrigt den 1 januari 1953; dock

skola 9 och 10 §§ samt punkt 4 av anvisningarna till 9 § i sin nya lydelse

lända till efterrättelse redan före förstnämnda dag såvitt angår 1952 års

allmänna fastighetstaxering.

Förslag

till

förordning om ändring i taxeringsförordningen den

28 september 1928 (nr 379).

Härigenom förordnas, att 58 § 1 inom., 59 § 1 mom., 60 § 2 mom., 62 §

2 mom. och 65 § taxeringsförordningen den 28 september 19281 skola er­

hålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

58 §.

1 mom. Angående skyldighet dels för statens skogsforskningsinstitut

att före allmän fastighetstaxering fastställa centrala skogstaxeringsanvis-

ningar samt till länsstyrelserna avlämna arealuppgifter m. m. dels ock för

domänstyrelsen att före sådan taxering till länsstyrelserna lämna uppgifter

rörande virkespriser m. in. stadgas i skogsvärderingsinstruktionen.

Det åligger landskamreraren att, med biträde av skogssakkunnig, på

grundval av anvisningar och uppgifter som nu sagts samt i mån av behov

inhämtade upplysningar upprätta förslag till lokala skogstaxeringsanvis-

ningar varom likaledes är stadgat i skogsvärderingsinstruktionen.

59 §.

1 mom. Senast den —--------och skog.

Vid sådant sammanträde redogör landskamreraren för priserna vid för­

säljning av fastigheter inom länet under tiden efter senaste allmänna fas­

tighetstaxering och för de slutsatser beträffande fastigheternas allmänna

1 Senaste lydelse se beträffande 58 § 1 mom., 62 § 2 mom. och 65 § 1944: 281 samt beträf­

fande 59 § 1 mom. 1943:855.

8

riga handlingar och därvid särskilt undersöka, huru beredningsnämnderna

tillämpat de enhetsvärden, som föreslagits vid det i 59 § 1 mom. omförmälda

sammanträdet, samt de värderingsgrunder i övrigt, som å detta samman­

träde ansetts böra komma till användning inom vederbörande berednings-

distrikt, ävensom huru beredningsnämndernas uppskattning av virkesför­

rådet och dess fördelning på trädslagsklasser och förrådsgrupper samt, i

förekommande fall, trädslag överensstämmer med uppgifterna härom i de

vid sistnämnda sammanträde fastställda lokala skogstaxeringsanvisningarna.

c) att vidtaga------------ och längder.

Ordförande i------------ d) sägs.

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Förslag

till

förordning med instruktion för värdering av skogsmark och växan­

de skog vid taxering av fastighet (skogsvärderingsinstruktion).

Härigenom förordnas, att vid taxering av fastighet skola jämte de före­

skrifter, som meddelas i kommunalskattelagen, tillämpas följande uppskatt-

ningsgrunder.

A. Allmänna värderingsgrunder.

Skogsmark med därå växande skog skall värderas med hänsyn till mar­

kens produktionsförmåga, det tillstånd vari den växande skogen befinner

sig samt den avkastning i penningar som med beaktande av dessa om­

ständigheter kan antagas för framtiden bliva uttagen under förutsättning

att ett efter förhållandena avpassat uthålligt skogsbruk kommer att där

bedrivas.

Skogens avkastning av virke kommer att innefatta successiva uttag av

dels den skog, som redan finnes, dels framdeles uppväxande skog. Härvid

kunna olika utvecklingsförlopp med skilda uttagsprogram ifrågakomma,

beroende på växlande skogliga och ekonomiska förutsättningar. För större

områden med väsentligen likartade skogliga förhållanden (tillväxtområden)

bestämmas med ledning av material från riksskogstaxeringarna för olika

trädslag vissa typiska sådana utvecklingsförlopp med olika omloppstider.

Skogarna i riket inordnas under de kategorier med skilda uttagsprogram,

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

9

som sålunda erhållas, och de framtida virkesavkastningarna antagas för

varje skog utfalla i enlighet med vad som förutsättes i utvecklingsförloppet

för den kategori vartill skogen hänförts.

Eftersom det ej kan förutses vilka priser virket vid avverkningen kom­

mer att betinga, göras för beräkning av det framlida utbytet i penningar

vissa antaganden beträffande priserna. Priserna å rotstående skog av olika

slag bestämmas sålunda för olika av sättning slägen inom särskilda prisom­

råden. Till grund för prissättningen läggas medeltalen av gällande rnedel-

höstpriser under de närmaste fem kalenderåren innan taxeringen påbörjas

(priser enligt femårsregeln). Den vid taxeringstillfället sålunda antagna

prisnivån förutsättes bliva bestående och gällande för framtida avverk­

ningar.

Om det antages, att de beräknade framtida virkesavkastningarna från en

skog uppskattas i penningar enligt de för ifrågavarande taxering bestämda

priserna, därvid beträffande varje års avkastning avdrag göres för beräk­

nade allmänna kostnader, samt att de sålunda erhållna nettoavkastningarna

i penningar diskonteras till nuvärden och dessa sammanläggas, erhålles det

belopp, som utgör skogsmarkens och den växande skogens hela nuvärde

(s. k. förväntningsvärde). Det är detta värde som taxeringen avser att

utröna.

För taxeringen verkställes emellertid ej direkt uppskattning av de fram­

tida årsavkastningarna, utan förfares på följande sätt.

Uppskattning sker av dels markens produktionsförmåga (godhetsgrad),

dels den växande skogens förråd av träd som nå över brösthöjd (mätbart

virkesförråd). Uppskattningen sker med fördelning av detta förråd å vissa

trädslag och diameterklasser (trädslagsklasser och förrådsgrupper). För­

väntningsvärdet bestämmes med ledning av rotvärdet per skogskubikmeter

(skogskubikmeterpriset) för ett grövre och ett klenare tgpträd inom varje

trädslagsklass i varje avsättningsläge samt vissa på förhand uträknade, i

tabeller för olika fall angivna förvandlingstal, markvärdefaktorer och skogs-

värdefaktorer. Med utgångspunkt från relationen mellan skogskubikmeter­

priserna för det grövre och det klenare typträdet (prisrelationen) giva dessa

faktorer siffermässigt uttryck åt det förhållandet att å ena sidan skogen

tillväxer och virkets kvalitet ändras, men att å andra sidan nuvärdet av

varje framtida årsavkastning utgör endast det efter viss räntefot diskonte­

rade värdet av denna. Avdrag göres vid uppskattningen med det beräknade

nuvärdet av framtida allmänna kostnader för skogsbruket.

Särskilda värden skola vid taxeringen åsättas skogsmarken och den väx­

ande skogen. Såsom värde å skogsmarken redovisas därvid, oavsett om

därå finnes virkesförråd, med ledning av tabellerna det värde som med

hänsyn till markens godhetsgrad skulle tillkomma marken, om därå ej fun­

nes något virkesförråd (skogsmarksvärdet), medan såsom värde å den

växande skogen, likaledes med ledning av tabellerna, redovisas återstoden

av det sammanlagda nuvärdet å skogsmarken och den växande skogen

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

(skogsvärdet). Redovisning sker på sätt nu angivits utan hinder av att i

verkligheten den del av skogsmarkens värde, som tillgodogöres genom till­

växten av det befintliga virkesförrådet, ej är skild från detta förråds för-

handenvarande värde utan lösgöres först när det avverkas.

I viss nedan angiven ordning beaktas onormal förekomst av kalmark.

Att särskilda förmåner å skogsmark ■— såsom skogsbete, möjlighet till

jakt, andra byggnader å skogen än skogskojor och liknande mera tillfälliga

byggnader, servitutsrätt o. dyl. — skola beaktas i annan ordning än i denna

instruktion angives, framgår av punkt 4 av anvisningarna till 9 § och punkt

2 av anvisningarna till 10 § kommunalskattelagen.

B. Bestämmelser rörande uppskattningen.

1. Vad som förstås med skogsmark.

Såsom skogsmark skall upptagas all icke odlad mark som, vare sig den

vid tillfället är skogbärande eller ej, är lämplig att använda för skogspro­

duktion. Till skogsmark hänföras således även ljungmark och annan dylik

mark, som av ålder ligger skoglös, såframt marken kan anses lämpa sig för

skogsproduktion.

Såsom skogsmark skall däremot ej upptagas sådan skoglös eller obetyd­

ligt trädbevuxen ängsmark, som, ehuru den visserligen kan användas för

skogsproduktion, i främsta rummet utnyttjas för foderproduktion genom

bete eller slåtter och som med god hushållning även bör användas därtill,

vare sig den är att betrakta såsom kultiverad betesäng eller den är hänförlig

till naturlig betes- eller slåtteräng. Skogbevuxen s. k. hagmark skall, i den

mån den utnyttjas såsom kultiverad betesäng, ej heller redovisas såsom

skogsmark. Med kultiverad betesäng avses sådan icke i vanlig mening under

plog lagd, i huvudsak foderproducerande men ej sällan någ;ot trädbevuxen

betesmark, som för betets förbättrande är föremål för ordnad skötsel, var­

med förstås sådana åtgärder som röjning, dikning, planering, kalkning,

gödsling, frösådd m. m.

Till skogsmark räknas ej impediment. Till impediment hänföras myrar

(mossar och kärr), berg, fjäll och dylika områden, vilka på grund av kli­

matiska förhållanden, ogynnsamma vattenförhållanden, näringsbrist eller

de lösa jordlagrens ringa djup är av sådan beskaffenhet att någon egentlig

skogsproduktion där icke kan påräknas.

Värdet av mark som icke skall upptagas såsom skogsmark ävensom, i

förekommande fall, av bete å skogsmark skall, på sätt framgår av punkt 4

av anvisningarna till 9 § kommunalskattelagen, inräknas i värdet av fastig­

heten i övrigt.

2. Areal skogsmark.

Arealen skogsmark beräknas, såvitt angår statens och andra allmänna sko­

gar, med ledning av officiella uppgifter, som meddelas av domänstyrelsen

eller som eljest finnas tillgängliga; såvitt angår enskilda skogar under ord­

12

Knngl. Maj.ts proposition nr 39.

skog upptagas såsom särskilda förrådsgrupper 1) träd med en diameter

vid brösthöjd av 25 centimeter och däröver (grov barrskog), 2) träd med

en diameter vid brösthöjd av 15 intill 25 centimeter (medelgrov barrskog)

och 3) träd med en diameter vid brösthöjd av intill 15 centimeter (klen

barrskog). Ordinär lövskog ävensom ädel lövskog fördelas vardera å två

förrådsgrupper, den ena omfattande träd som vid brösthöjd i diameter hålla

25 centimeter eller mera (grov ordinär lövskog och grov ädel lövskog), den

andra omfattande träd av mindre diameter vid brösthöjd (klen ordinär löv­

skog och klen ädel lövskog).

b) Virkesförrådet skall för varje förrådsgrupp angivas i kubikmeter fast

mått på bark (skogskubikmeter), d. v. s. den virkeskvantitet som erhålles

genom uppskattning med ledning av massatabeller av det å rot uppmätta

virket. Träd, som äro så förstörda genom röta eller annorledes att de anses

hänförliga till s. k. »uppenbara vrak», medtagas ej.

c) Därest det beträffande viss barrskog ej finnes anledning antaga att

sammansättningen av den medelgrova och den klena skogen avsevärt av­

viker från den vid förhandenvarande förekomst av grov skog normala, må

en mera summarisk uppdelning av virkesförrådet ske, därvid angives alle­

nast, med en noggrannhet av minst tiotal procent, det i virkesförrådet in­

gående förrådet av grov barrskog samt, då bestämmelserna i punkt 11 till-

lämpas, med en noggrannhet av minst tjugufemtal procent, förekomsten av

gran. En efter omständigheterna lämpad summarisk uppdelning av virkes­

förrådet må ske jämväl beträffande lövskog, om ej ett i huvudsak riktigt

taxeringsresultat därigenom äventyras.

Sådan summarisk uppskattning som ovan sagts må ej ske, där tillfreds­

ställande uppgifter för en fullständig uppskattning äro för handen.

6. Skogskubikmeterpris.

a) De skogskubikmeterpriser för ett grövre och ett klenare typträd, som

skola läggas till grund för uppskattningen, fastställas beträffande varje

trädslagsklass enligt den prisnivå som skall tillämpas vid taxeringen; pri­

serna fastställas för olika avsättningslägen inom visst område med i huvud­

sak enhetlig prisbildning i ett län (prisområde). Grövre typträd inom en

trädslagsklass är ett träd som vid brösthöjd håller 30 centimeter, klenare

typträd ett träd som vid brösthöjd håller 20 centimeter.

För fastställande av skogskubikmeterpriset måste bestämmas dels hur en

skogskubikmeter skall anses vara sammansatt [se b) här nedan], dels hur

de däri ingående sortimenten skola prissättas [se c) här nedan].

b) En skogskubikmeter av visst typträd anses vara sammansatt av de

sortiment, som antagas kunna utvinnas från ett sådant träd, om det av­

verkas.

Prisberäkningen skall grundas på vissa för ett apteringsområde av sta­

tens skogsforskningsinstitut efter samråd med skogsstyrelsen fastställda

enhetliga förutsättningar beträffande typträdens stamform, barktjockleken

hos desamma och deras kvalitet samt deras uppdelning på stamdelar av

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

d) Jämlikt de grunder, som skola vid taxeringen tillämpas enligt bestäm­

melser av statens skogsforskningsinstitut, meddelade i samråd med skogs­

styrelsen, skall, på sätt utvecklas under D. här nedan, vid den antagna

apteringen av visst typträd i angiven utsträckning hänsyn tagas till tek­

niska fel i virket. Uppenbara vrak medtagas enligt punkt 5 b) ej i det mät­

bara virkesförrådet. Om emellertid i viss skog tekniska fel skulle förekomma

i en utsträckning som uppenbarligen överstiger vad som i dylik ordning

beaktats, må på sätt och inom gränser, som angivas i de lokala skogstaxe-

ringsanvisningarna, därav betingat avdrag ske vid skogskubikmeterprisets

fastställande.

När här avsett avdrag göres, skola skälen därför angivas, och skall grun­

den för beräkningen beträffande varje berörd förrådsgrupp antecknas i

taxeringslängden.

7. Avdrag för allmänna kostnader.

Nuvärdet av avdraget för allmänna kostnader för skogsbruket avser kost­

nader för förvaltning och bevakning, för skogens vård, för föryngrings- och

skyddsåtgärder, för väg- och dikesunderhåll samt för skogsindelning, så­

dana övriga kostnader för fasta anläggningar och fast arbetskraft som ej

inrymmas i direkta avverknings- och transportkostnader, så ock sådana till

omkostnader hänförliga skatter som ej annorledes beaktats. Nuvärdet av

sagda kostnader beräknas till 33 procent av det värde, som skulle tillkomma

skogsmarken och den växande skogen om dylikt avdrag ej medgåves. Avdra­

get verkställes genom att från skogskubikmeterpriset avräknas 33 procent

av detta. År avsättningsläget för en skog så ogynnsamt att en väsentlig del

av den till gagnvirke användbara virkesavkastningen enligt förutsättning­

arna för värderingen saknar rotvärde, eller äro på grund av naturförhål­

landena särskilda föryngringssvårigheter uppenbarligen för handen, och

måste därför skogen skötas med anlitande av en onormalt stor del av av­

kastningens värde, må avdraget för allmänna kostnader efter prövning i

varje särskilt fall och med angivande av skälen höjas, dock ej mer än att

avdraget från skogskubikmeterpriset uppgår till högst hälften av detta. In­

om vilket område sådan höjning får ske skall angivas i de lokala skogs-

taxeringsanvisningarna. Höjning som nu sagts av ifrågavarande avdrag må

ock ske, där trängande behov föreligger att inom en nära framtid i en om­

fattning uppenbarligen överstigande den normala uppföra enkom för skogs­

brukets behov avsedda byggnader, vilka måste antagas icke kunna i huvud­

sak förräntas genom uthyrning eller dylikt.

8. Skogsvårdefaktörer och markvärdefaktorer.

På sätt framgår av punkterna 5 och 6 verkställes uppskattning av virkes­

förrådet, fördelat på trädslagsklasser och förrådsgrupper, och bestämmas

skogskubikmeterpriser som vid taxeringen skola gälla för typträden inom

respektive trädslagsklasser. Däremot fastställas ej dylika priser för träd av

annan storlek. Förhållandet mellan skogskubikmeterpriserna för typträden

inom en trädslagskla&s (prisrelationen) kommer nämligen att bestämma

15

priserna för samtliga förekommande dimensioner inom klassen. Detta sker

med tillämpning av skogsvärde- och markvärdefaktorerna, genom vilka till­

lika beaktas, dels att å en skog normalt finnas plantor som ännu ej nått

brösthöjd, dels att befintliga träd, när de förutsättas bliva avverkade, kom­

ma att vara grövre än vid taxeringstillfället och då komma att hava ett där­

av betingat pris, dels att å skogsmarken komma att uppväxa nya skogsge-

nerationer vilka måste medräknas vid bestämmande av förväntningsvärdet

å skogen.

Skogsvärde- och markvärdefaktorer angivas i särskilda av Kungl. Maj :t

på sätt nedan under C. sägs fastställda tabeller.

9. Skogsvärdet.

Den växande skogens värde (skogsvärdet) erhålles genom att multipli­

cera virkesförrådet inom varje förrådsgrupp å skogen med dels det med

avdrag för allmänna kostnader reducerade skogskubikmeterpriset å det

grövre typträdet för ifrågavarande trädslagsklass och omkostnadsklass, dels

den skogsvärdefaktor som för ifrågavarande förrådsgrupp, godhetsklass,

omloppstid och prisrelation inom tillväxtområdet angives i den av Kungl.

Maj :t fastställda tabellen, samt därefter sammanlägga de sålunda för varje

förrådsgrupp erhållna beloppen.

För sådana trakter inom tillväxtområde II eller III, som gränsa mot ett

nordligare tillväxtområde, må i den utsträckning som bestämmes i de lokala

skogstaxeringsanvisningarna tillämpas skogsvärdefaktorer svarande mot

en längre omloppstid än den i tillväxtområdet för ifrågavarande godhetsklass

å marken i allmänhet antagna.

10. Skogsmarksvärdet.

Skogsmarksvärdet beräknas -—- vare sig å marken finnes mätbart virkes-

förråd eller ej och oavsett beskaffenheten av den befintliga skogen ■—- så­

som om skogsmarken utnyttjades endast för produktion av barrskog med

den för vederbörande tillväxtområde och godhetsklass genomsnittliga sam­

mansättningen av tall och gran d. v. s. såsom om hela virkesförrådet utgjor­

des av sådan skog. Värdesättningen sker med ledning av skogskubikmeter­

priserna å tvenne för ändamålet konstruerade typträd (jfr punkt 6 a) be­

stående av tall och gran i sådan sammansättning. Skogskubikmeterpriserna

å nämnda typträd erhållas genom att sammanlägga så stora andelar av

skogskubikmeterpriserna för vederbörande typträd inom vartdera trädsla­

get som svara mot den antagna sammansättningen.

Å skogsmark av så hög godhetsklass i tillväxtområde VI att ädel lövskog

där normalt förekommer i större utsträckning sker värdesättningen under

beaktande även av trädslag inom denna trädslagsklass. I de av Kungl. Maj :t

fastställda tabellerna uttryckes emellertid markvärdefaktorn även för sådan

mark efter erforderlig omräkning såsom en markvärdefaktor för barrskog

som ovan sagts.

Det med avdrag för nuvärdet av allmänna kostnader reducerade skogs-

kubikmeterpriset för det grövre typträdet inom barrskog, varom ovan sagts,

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

multipliceras alltså oavsett den växande skogens beskaffenhet alltid med den

markvärdefaktor, vilken i den av Kungl. Maj :t fastställda tabellen angives

för ifrågavarande godhetsklass vid den prisrelation som betecknar förhållan­

det mellan skogskubikmeterpriserna å de ifrågavarande båda typträden.

Härigenom erhålles värdet å skogsmark per hektar. Där på sätt i föregå­

ende stycke sagts hänsyn skall tagas även till förekomsten av ädel lövskog,

iakttages att i vederbörande tabell skilda markvärdefaktorer upptagas för

olika värdeförutsättningar i avseende å den ädla lövskogen. Skogsmarks­

värdet för en hel skog utgör produkten av värdet å skogsmarken per hekt­

ar och det vid taxeringen utrönta antalet hektar .skogsmark å skogen.

Utgöres skogsmark till större eller mindre del av sammanhängande kal-

marksområden, vilka av ålder ligga skoglösa och ej kunna göras skogbä­

rande utan kulturåtgärder, må värdet av dessa områden nedsättas till lägst

hälften av det enligt ovan angivna bestämmelser uppskattade värdet. Därest

det kan antagas att av den skogsmark å en taxeringsenhet, som återstår

sedan dylika sammanhängande kalmarksområden undantagits, mer än fem

procent utgöres av kalmark, må värdet å så stor del av den återstående kal­

marken, som överskjuter fem procent, reduceras med en tredjedel.

Därest skogsmarken till en fastighet är av sådan beskaffenhet att vid dess

värdesättning hänsyn enligt ovan skall tagas till förekomsten av ädel löv­

skog samt det kan antagas att fastigheten till mer än 25 procent är bevuxen

med dylik skog, må värdet å den överskjutande delen av den med ädel löv­

skog bevuxna marken likaledes reduceras med en tredjedel.

Genom nedsättning som i de båda föregående styckena sagts må dock vär­

det å den skogsmark nedsättningen avser ej nedbringas under det värde

som skulle tillkomma marken vid användning för annat ändamål än skogs­

bruk, häri ej inbegripet värdet av sådan förmån å skogsmarken som enligt

punkt 4 av anvisningarna till 9 § kommunalskattelagen ej skall inräknas i

skogsmarkens värde.

För sådana trakter inom ett tillväxtområde, som gränsa mot ett nord­

ligare tillväxtområde, må i den utsträckning som bestämmes i de lokala

skogstaxeringsanvisningarna procentuellt avdrag göras å det markvärde,

som framkommer i tabellerna, enligt grunder som där angivas.

11 ■ Förfarandet vid prisvariationer inom en trädslagsklass.

Uppdelningen på de tre träd slagsklasserna barrskog, ordinär lövskog och

ädel lövskog betingas främst därav att för var och en av dem kunna antagas

i huvudsak lika tillväxtförhållanden och ensartad avverkningsordning,

varav följer att för varje sådan klass skola gälla gemensamma skogs-

värdefaktorer. I det föregående har antagits att även gemensamma skogs­

kubikmeterpriser bestämmas för varje trädslagsklass, och att till följd därav

typträdet i princip skola anses vara sammansatta av förekommande olika

trädslag inom varje trädslagsklass. Emellertid är det beträffande barrskog

normalt, beträffande ädel lövskog vanligt och beträffande ordinär lövskog

möjligt, att inom trädslagsklassen priserna för olika trädslag så variera att

gemensamma skogskubikmeterpriser skulle framstå såsom olämpliga. I dy­

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

17

lika fall skola de olika trädslagen gruppvis eller vart för sig i avseende å upp­

skattning av virkesförråd och bestämmande av skogskubikmeterpriser be­

handlas såsom om de utgjorde en hel trädslagsklass. I fråga om förfarandet

vid prissättningen kan åtskillnad mellan de olika trädslagen göras redan

vid den antagna aptering, varom statens skogsforskningsinstitut i samråd

med skogsstyrelsen meddelar föreskrifter, eller först vid den uppdelning

på sortiment som verkställes vid taxeringen. Beträffande trädslag, för vilka

sålunda särskild prissättning skall ske, anknytes denna till typträd av veder­

börlig grovlek inom ifrågavarande trädslag. För den eller de prisrelationer,

som framkomma genom jämförelse mellan skogskubikmeterpriserna å typ­

träden inom varje trädslag eller grupp av trädslag, uppsökas i vederbörlig

tabell de beträffande trädslagsklassen i sin helhet gällande skogsvärdefak-

torerna, och uppskattningen av skogsvärdet sker med ledning av dessa och

de fastställda skogskubikmeterpriserna för trädslaget eller gruppen av träd­

slag. Markvärdet bestämmes däremot alltid på sätt i punkt 10 sägs.

Inom trädslagsklassen barrskog skola regelmässigt tall och gran behand­

las såsom skilda grupper med iakttagande att, där andra slag av barrträd

förekomma, de efter omständigheterna sammanföras med ettdera av dessa

trädslag. Därest inom visst trädslag -— på grund av växlande stamform och

grenighet m. m. hos träden — skogen i avseende å kvalitet och användbarhet

till gagnvirke företer sådana olikheter att skilda prissättningsgrunder fin­

nas böra tillämpas, kan en uppdelning av detta trädslag ske på skilda

grupper.

12. Om nedsättning i visst fall av skogsvärde eller skogsmarksvärde.

Belastas skogsområde av servitut eller annan liknande rättighet, kan där­

av föranledas nedsättning av skogsvärdet eller skogsmarksvärdet. Grunden

för nedsättningen bestämmes med hänsyn till omständigheterna i det sär­

skilda fallet. Om nedsättningen och grunden för densamma skall anteck­

ning ske i taxeringslängden.

13. Uppskattningsenhet.

Uppskattningen verkställes för hela skogen å taxeringsenheten med hän­

syn till där genomsnittligt rådande förhållanden beträffande godhetsgrad,

avsättningsläge m. in. En avvägning företages i olika avseenden mellan sko­

gens olika delar enligt sådan grund som i varje avseende finnes lämplig.

Båda beträffande olika delar av skogen å en taxeringsenhet i skogligt av­

seende väsentligt skilda förhållanden, må dock, om taxeringen därigenom

avsevärt underlättas, särskild uppskattning ske av de olika delarna. Skall,

på sätt av punkt 7 framgår, för viss del av taxeringsenhet förhöjt avdrag

för allmänna kostnader beräknas, skall den delen särskilt uppskattas. Sker

sådan särskild uppskattning, skola lör taxeringen grundläggande uppgifter

redovisas för varje sålunda uppskattad del av taxeringsenheten, men skola

skogsvärde och skogsmarksvärde utföras gemensamt för taxeringsenheten i

dess helhet.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 39.

C. Föreskrifter som före allmän fastighetstaxering meddelas av Kungl. Maj:t.

Kungl. Maj :t fastställer före allmän fastighetstaxering tabeller utvisande

de skogsvärde- och markvärdefaktorer, som vid taxeringen skola tillämpas.

a) I särskilda tabeller skola beträffande varje tillväxtområde och varje

där ifrågakommande omloppstid och godhetsklass å marken för varje för-

rådsgrupp inom en trädslagsklass skogsvärdefaktorer angivas för de pris­

relationer, som uttrycka förhållandet mellan skogskubikmeterpriserna å

typträden för trädslagsklassen, ävensom upptagas däremot svarande mark-

värdefaktorer.

b) Dessa faktorer bestämmas med tillämpning av följande grunder.

Beträffande en arealenhet av en genomsnittsskog med likformig före­

komst av träd i olika utvecklingsstadier uträknas, med tillämpning av viss

värdeenhet, för varje sådant stadium dels förväntningsvärdet å det befint­

liga virkesförrådet dels förväntningsvärdet å kommande skogsgenerationer,

vilka förväntningsvärden sammanlagt utgöra hela nuvärdet av skogsmarken

och den växande skogen, uttryckt i ifrågavarande värdeenhet. Markvärdet

är under de nämnda förutsättningarna, uttryckt i samma värdeenhet, det

förväntningsvärde som sålunda uträknas för det fall att virkesförråd ännu

saknas (0-årig skog). För varje utvecklingsstadium i genomsnittsskogen

avdrages markvärdet från hela nuvärdet. Resten är beträffande ifråga­

varande utvecklingsstadium av skogen skogsvärde, uttryckt i nämnda

värdeenhet. Från olika utvecklingsstadier hämtade skogsvärden samman­

föras under de förrådsgrupper, dit de höra, och uttryckas för en massa­

enhet såsom tal angivande förhållandet till det i ifrågavarande värdeenhet

angivna värdet å det grövre typträdet inom trädslagsklassen. Varje sålunda

erhållet tal är skogsvärdefaktor för ifrågavarande förrådsgrupp.

Markvärdefaktorn erhålles enligt motsvarande beräkningsmetod. Emel­

lertid antages vid fastställande av markvärdefaktor för varje tillväxtområde

och godhetsklass å marken att marken är bevuxen endast med tall och gran

i för tillväxtområdet och godhetsklassen genomsnittlig sammansättning eller,

såvitt angår mark av de godhetsklasser i tillväxtområde VI där ädel lövskog

i större utsträckning förekommer, endast med tall, gran, ek och bok, lika­

ledes i genomsnittlig sammansättning. Markvärdefaktorn uttryckes alltid

— såvitt angår mark som sist sagts efter vederbörlig förvandling under be­

aktande av de olika trädslagens skogskubikmeterpriser — såsom det tal vil­

ket anger förhållandet mellan markvärdet per hektar och skogskubikmeter­

priset å det konstruerade grövre typträdet för tall och gran i genomsnittlig

sammansättning.

c) Förväntningsvärdet bestämmes av förräntningsprocent, massatillväxt

samt kvalitetstillväxt, så ock av den ordning i vilken virkesförrådet tänkes

bliva avverkat.

Förräntningen skall beräknas efter en räntefot av fem procent.

Massatillväxten bestämmes för varje i ett tillväxtområde med hänsyn till

markens godhetsgrad tillämpad omloppstid på grundval av uppgifter från

riksskogstaxeringarna.

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

20

vid skola jämväl givas normer för uppskattning av dels trädets barkvolym,

dels stamvedens inmätningsbara volym uppdelad efter virkets grovlek, dels

ock huru stor del av utbytet i gagnvirke som på grund av inom området

allmänt förekommande tekniska fel i medeltal skall beräknas icke kunna

utnyttjas såsom gagnvirke.

I de centrala skogstaxeringsanvisningarna skola även fastställas de om­

räkningstal som erfordras för att angiva förhållandet mellan å ena sidan

stamvirket uttryckt i verklig kubikmassa fast mått på bark, å andra sidan

ifrågakommande sortiment uttryckta i brukliga handelsmått, samt i övrigt

meddela sådana uppgifter som kunna tjäna till ledning vid bestämmande

av sortimentsutbytet från typträden.

2. Statens skogsforskningsinstitut skall vidare, på grundval av riksskogs-

taxeringarna, senast den 15 september året näst före taxeringsåret till varje

länsstyrelse avlämna uppgifter för länet eller i skogligt avseende likartade

delar av länet om den ungefärliga arealen av skogsmark och av övrig mark,

skogsmarkens genomsnittliga godhetsgrad samt virkesförrådets genomsnitt­

liga storlek och fördelning på trädslagsklasser och förrådsgrupper samt, i

förekommande fall, trädslag.

E. Uppgifter och förslag som före allmän fastighetstaxering

avgivas av domänst.yrelsen.

Domänstyrelsen skall före allmän fastighetstaxering efter samråd med

statens skogsforskningsinstitut och skogsstyrelsen senast den 15 september

året näst före taxeringsåret till varje länsstyrelse för varje del av veder­

börande län

dels avlämna uppgifter rörande bruttohöstpriser för olika sortiment av

olika trädslag samt under B. i punkt 6 c) avsedda kostnader under de år,

vilkas förhållanden skola ligga till grund för taxeringen,

dels avgiva förslag om vilka trädslag skola i avseende å uppskattning av

virkesförråd och bestämmande av skogskubikmeterpriser behandlas såsom

särskild grupp inom en trädslagsklass samt vilka skogskubikmeterpriser som

skola tillämpas för ifrågakommande typträd i vanligen förekommande fall

för olika apterings- och prisförutsättningar.

I den mån det erfordras skall det material redovisas som legat till grund

för nämnda uppgifter och förslag.

F. Lokala skogstaxeringsanvisningar.

Före varje allmän fastighetstaxering skola på sätt i 58 § 1 mom. och

59 § 1 mom. taxeringsförordningen angives fastställas lokala skogstaxerings­

anvisningar, vilka skola avse län eller del av län och innehålla uppgifter

särskilt i följande avseenden:

det virkesförråd, sammanlagt och i medeltal per hektar, som beräknas

finnas inom det område anvisningarna avse eller särskild del därav, med

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

21

fördelning av förrådet på olika trädslagsklasser och förrådsgrupper samt,

i förekommande fall, trädslag,

de godhetsklasser beträffande skogsmarken och de omloppstider för skogs­

bruket som må ifrågakomma för varje del av det område anvisningarna avse,

de trädslag som i avseende å uppskattning av virkesförråd och bestäm­

mande av skogskubikmeterpriser skola behandlas såsom särskild grupp inom

en trädslagsklass,

de skogskubikmeterpriser för olika typträd som böra tillämpas vid taxe­

ringen, redovisade för särskilda prisområden samt bestämda för olika om-

kostnadsklasser (avsättningslägen), med angivande av grunden för beräk­

ningen, så ock de motsvarande kubikmeterpriser som erhållas om skogs­

kubikmeterpriserna reduceras med avdrag för allmänna kostnader och de

återstående beloppen multipliceras med de för varje fall tillämpliga skogs-

värdefaktorerna (skogsvärde per kubikmeter),

de motsvarande kubikmeterpriser per hektar som böra tillämpas för be­

stämmande av värdet å skogsmark,

de områden, för vilka enligt B. punkt 6 d) skola gälla särskilda uppskatt-

ningsgrunder i anledning av onormal förekomst av tekniska fel, med an­

givande av de skogskubikmeterpriser som i sådana fall ifrågakomma,

de områden inom länet, för vilka må ifrågakomma avdrag efter andra

grunder än de normalt gällande för allmänna kostnader, med angivande av

grunderna i dylika fall för avdragens beräkning,

de trakter inom länet, för vilka enligt B. punkt 9 andra stycket särskilda

skogsvärdefaktorer må tillämpas, samt

de områden respektive de godhetsklasser för vilka enligt B. punkt 10 sista

stycket avdrag må göras å markvärdet.

I de lokala skogstaxeringsanvisningarna böra i övrigt intagas de delar

av de centrala skogstaxeringsanvisningarna som avse ifrågavarande län

eller del av län, i den mån dessa ej äro av betydelse endast såsom grundläg­

gande för de uppgifter varom ovan stadgats, samt meddelas de upplysningar

i övrigt som må finnas erforderliga för en riktig taxering av skogsmark och

växande skog.

De lokala skogstaxeringsanvisningarna skola ock innefatta hjälptabeller

för taxering av skogsmark och växande skog, så uppställda att därur för

vanligen förekommande fall direkt kunna för olika ifrågakommande om-

kostnadsklasser utfinnas skogsvärde per kubikmeter samt skogsmarksvärde

per hektar. Hjälptabellerna böra innehålla upplysningar för beräkning av

motsvarande värden även i andra fall än de normalt förekommande, såsom

då särskild reduktion av värdet skall ske på grund av tekniska fel eller

onormalt höga allmänna kostnader för skogsbruket eller då särskilt avdrag

varom ovan sagts skall ske vid markvärdets bestämmande. Särskilda hjälp­

tabeller skola upprättas för taxeringen vid sådan summarisk uppdelning

av virkesförrådet som omförmäles under B. i punkt 5 c).

Den omständigheten alt olika trädslag inom en trädslagsklass på sätt

framgår av B. punkt It behandlas såsom skilda grupper hindrar ej att bo­

22

Kungl. Maj. ts proposition nr 39.

träffande skogar, som bestå av dessa trädslag i blandning, kunna upprättas

gemensamma hjälptabeller, uppställda under antagande av olika procen­

tuell sammansättning av de olika trädslagen eller eljest på sätt som med

hänsyn till omständigheterna må finnas ändamålsenligt.

G. Uppgifter som ankomma på beskattningsnämnd.

Vid taxeringen uppskattar beskattningsnämnd skogsmarkens areal och

virkesförrådet, fördelat på trädslag och förrådsgrupper, i förekommande

fall enligt de mera summariska grunder som angivas under B. i punkt 5 c),

och bedömer markens godhetsgrad samt skogens avsättningsläge (omkost-

nadsklass). Uppskattningen kontrolleras såvitt möjligt mot tillgängliga upp­

gifter från riksskogstaxeringen eller eljest rörande virkesförråd m. m. I

hjälptabell utfinner nämnden de skogsvärden per kubikmeter växande skog

och de skogsmarksvärden per hektar skogsmark, som skola tillämpas i varje

särskilt fall. Taxeringen verkställes med ledning därav, med de avvikelser

som föranledas av bestämmelserna under B. här ovan samt de lokala skogs-

taxeringsanvisningarna.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Förordningen skall första gången tillämpas i avseende å 1952 års allmänna

fastighetstaxering under iakttagande att vid denna taxering skola såsom

bruttopriser enligt femårsregeln anses medelhöstpriserna för åren 1946—

1950 efter reduktion med 25 procent därav.

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

Frågans tidigare behandling.

Spörsmålet angående en eventuell omarbetning av skogstaxeringsbestäm-

melserna är ingen ny fråga. Efter det redan under förarbetena till 1938

års allmänna fastighetstaxering gjorts uttalanden om vissa svagheter hos

den nuvarande metoden för taxering av skogsfastighet, särskilt avseende

reglerna om relativa skogstillgångens bestämmande, hemställde den år 1936

tillsatta kommunalskatteberedningen hos Kungl. Maj :t om en undersök­

ning för att utröna huruvida icke en förbättring i taxeringsresultatet

skulle kunna vinnas genom jämkning i eller bättre utformning av de

dåvarande grunderna för värdering av skogsmark och växande skog.

I anledning härav anmodades domänslyrelsen verkställa en sådan under­

sökning och den 30 juni 1941 avlämnade domänstyrelsen ett förslag till

nya bestämmelser om taxeringen. Det sålunda framlagda förslaget, däri

den nya metoden för skogstaxering första gången presenterades, under­

söktes för praktiskt bruk vid en genom domänstyrelsens försorg verk­

ställd provtaxering i fyra kommuner i olika delar av landet, varefter och

sedan förslaget varit på remiss hos åtskilliga myndigheter och samman­

slutningar de föreslagna bestämmelserna blevo föremål för överarbetning

i finansdepartementets skatteberedning. De sålunda överarbetade bestäm­

melserna förelädes 1944 års riksdag genom en till riksdagen avlåten propo­

sition (nr 240) angående 1945 års allmänna fastighetstaxering. Kungl. Maj:t

föreslog till antagande en skogsvärderingsinstruktion med de nya bestäm­

melserna, men vid propositionen hade fogats även ett förslag till skogsvär­

deringsinstruktion enligt den tidigare metoden, därest riksdagen funne sig

icke böra antaga den nya metoden för tillämpning vid 1945 års fastighets­

taxering.

I sitt över propositionen avgivna betänkande (nr 35) anförde 1944 års

bevillningsutskott, att det funnit goda skäl tala för att den föreslagna nya

metoden för skogstaxering i flera hänseenden vore att föredraga framför

den förutvarande. Vad som gåve den nya metoden företräde framför den

äldre vore främst, att genom den nya metoden kunde, om erforderliga

primäruppgifter vore för handen, vinnas en bättre avvägning och en rik­

tigare differentiering av taxeringsvärdena för olika fastigheter inbördes.

Visserligen torde även med tillämpning av den förutvarande metoden möj­

lighet att erhålla en bättre avvägning av taxeringsvärdena å olika fastig­

heter inbördes än som dittills skett förefinnas, men metoden som sådan

gåve ingen säkerhet härför. Den nya metoden däremot syntes under an­

given förutsättning i sig själv innebära garanti för en riktigare avvägning.

Vid tillämpning av den nya metoden kunde, sedan erforderliga primär­

uppgifter utrönts, utan mera invecklade räkneoperationer erhållas det

värde, som fastigheten skulle ha i förhållande till andra fastigheter. Det

förhållandet att i den nya metoden värderingen anknötes till det sätt, på

vilket skogsbruket i olika delar av landet faktiskt bedreves, och ej till ett

»efter rationella grunder» bedrivet skogsbruk, syntes även ägnat att giva

riktigare taxeringsvärden. Försäljningsvärdena bestämdes nämligen uppen­

25

barligen av det verkliga utbyte av skogen, som flertalet köpare räknade med,

och icke av det utbyte, som ett fåtal köpare med särskilt goda skogliga

insikter kunde utvinna ur densamma. Genom den nya metoden syntes

även en bättre avvägning kunna erhållas vid skogstaxering i olika delar

av landet, enär hänsyn toges till de klimatiska förhållandenas inverkan på

produktionsförmågan genom landets uppdelning i tillväxtområden. Att den

nya metoden skulle komma att rent tekniskt kräva ökat räknearbete vore

otvivelaktigt men den omständigheten att i den nya metoden den relativa

skogstillgången ersatts av flera särskilda faktorer, vilka skulle bestämmas

var för sig, innebure icke, att denna metod gjorde taxeringsarbetet mera

komplicerat än det varit förut. Enligt den förutvarande metoden skulle

nämligen vid den relativa skogstillgångens bestämmande, om riktigt re­

sultat skulle kunna erhållas, hänsyn tagas till en mångfald faktorer såsom

i vad mån virkesförrådets storlek avveke från det s. k. normalförrådet

samt huruvida och i vad mån virkesförrådet med avseende å åldrar och

mogenhetsklasser samt grövre och klenare dimensioner avveke från det

tillstånd, som ansåges motsvara nonnal skogstillgång. Till den nya meto­

dens företräden borde slutligen räknas, att i sådana fall, då taxerings­

värdet av beskattningsnämnderna blivit oriktigt bestämt, vederbörande

skogsägare ägde möjlighet att genom verkställande av en enkel stamräk­

ning få fastslaget, vilket värde som borde åsättas fastigheten. Möjligheten

att genom besvär vinna rättelse i en oriktig taxering bleve fördenskull be­

tydligt större än förut. Den nya metoden syntes sålunda vara ägnad att

hos skogsägarna väcka intresse för en uppskattning av skogstillgångarna

å deras fastigheter. Enbart detta förhållande borde givetvis så småningom

kunna bidraga till förbättrade taxeringsresultat.

Utskottet hyste dock betänkligheter mot att genomföra den nya metoden

redan vid 1945 års allmänna fastighetstaxering och anförde i detta avseende.

Eftersom hushållningsplaner eller andra uppskattningshandlingar torde

finnas tillgängliga endast för ett relativt ringa antal skogar, skulle värde­

ringen enligt den nya metoden, om denna nu genomföres, i flertalet fall

komma att ske efter de mera schablonmässiga beräkningsgrunder, som för­

utsättas vid användningen av hjälptabell nr 2\ Såsom ovan nämnts har

i propositionen avsetts, att beskattningsnämnderna vid tillämpningen av

denna hjälptabell skola till ledning för värderingen ha tillgång till de vid

riksskogstaxeringen inhämtade uppgifterna samt kunna anställa jämförel­

ser med särskilda typskogar. Det är emellertid att märka, att den senaste

riksskogstaxeringen för närvarande ägt rum endast i de sex nordligaste lä­

nen. I de aderton sydligaste länen, d. v. s. länen söder om Kopparbergs och

Gävleborgs län, har en fullständig riksskogstaxering icke skett sedan åren

1923—1929. Enligt i propositionen lämnad uppgift ha inom sistnämnda län

nyligen utförda stickprovstaxeringar i form av s. k. vedskogsinventeringar

givit anledning förmoda, att virkesförrådet och dess sammansättning efter

den föregående riksskogstaxeringen undergått betydande förändringar inom

dessa områden. I en stor del av landet skulle alltså, om den nya metoden

nu genomföres, icke vid taxeringen av fastigheter, för vilka uppskattnings­

handlingar saknas, finnas annat jämförelsematerial än typskogar. Med hän­

syn till den korta tid, som nu återstår till taxeringsarbetets början, synes

för övrigt kunna befaras, att bearbetningen av de vid typskogsundersök-

1 Numera benämnd hjälptabell nr 1, so s. 1G7.

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

ningarna vunna resultaten icke medhinnes i den utsträckning, som kan an­

ses erforderlig.-------------Ett genomförande av den nya metoden vid 1945

års allmänna fastighetstaxering skulle otvivelaktigt medföra en betydande

ökning av förberedelsearbetet till denna taxering i jämförelse med det ar­

bete, som skulle erfordras, därest den nuvarande metoden bibehölles för

ännu en taxeringsperiod. Det skogstekniska förberedelsearbetet torde i stor

utsträckning få utföras av skogsvårdsstyrelserna och dessas personal. Skogs-

vårdsstyrelserna äro emellertid under rådande förhållanden starkt upptag­

na med andra arbetsuppgifter. Av representanter för länsjägmästarkåren

har även till utskottet framförts farhågor för att det erforderliga förbere­

delsearbetet icke skulle medhinnas under den korta tid, som nu återstår till

taxeringens början, samt uttalats önskemål om uppskov med den nya me­

todens genomförande. Utskottet har icke kunnat undgå att fästa synner­

lig vikt vid de praktiska svårigheter, som uppenbarligen äro för handen i

ifrågavarande hänseende. Det måste även beaktas, att, om den nya meto­

den nu bleve genomförd, enskilda skogsägare, som önskade verkställa upp­

skattning av sina skogar, säkerligen i många fall ej skulle kunna erhålla sak­

kunnigt biträde härtill.

På dessa skäl förordade utskottet uppskov med genomförandet av den

nya metoden till den närmast efter 1945 års allmänna fastighetstaxering

följande allmänna fastighetstaxeringen. Härigenom vunnes, framhöll ut­

skottet, den fördelen att den pågående riksskogstaxeringen kunde äga rum

inom flera län samt att längre tid erhölles för bearbetning av materialet från

typskogsundersökningarna. Vidare kunde detaljerna i den nya metoden un­

der den tid som komme att stå till buds överarbetas och i möjligaste mån

förbättras och förenklas. Utskottet erinrade i detta sammanhang om ränte­

foten, sättet för markvärdets beräkning, som syntes resultera i en betydande

stegring i markvärdena för södra Sverige och en tydlig övervärdering av

mindre produktiv skogsmark t. ex. ljungmark, samt korrektionsfaktorerna,

vilka i vissa fall visade en avsevärd skillnad för olika tillväxtområden, nå­

got som kunde leda till ojämna taxeringar i gränstrakterna av dessa om­

råden. För vinnande av ökad kännedom om den nya metodens verkningar

syntes enligt utskottet även ytterligare provtaxeringar böra äga rum.

1944 års riksdag beslöt i enlighet med bevillningsutskottets förslag och

vid 1945 års allmänna fastighetstaxering kom alltså skogstaxeringen att

ske enligt den äldre metoden (SFS 280—82/1944). Den betydelsefulla ny­

heten infördes emellertid att för bedömningen av den relativa skogstill-

gången virkesförrådet per har och dess förhållande till normalskogens vir-

kesförråd, relativa virkesförrådet, skulle för varje fastighet uppskattas och

antecknas i vederbörande taxeringsiängd (den s. k. kontrollängden).

Jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 12 december 1947 tillkallade

därefter dåvarande departementschefen regeringsrådet C. W. U. Kuylen-

stierna, tillika ordförande, dåvarande försöksledaren vid statens skogs-

forskningsinstitut, numera professorn, civil jägmästaren A. E. Hagberg, sek­

reteraren hos generaldirektören för domänstyrelsen, biträdande jägmästa­

ren M. G. F. Malmgård samt byråchefen i domänstyrelsen, jägmästaren I.

B. N. Sjöström med uppdrag att såsom sakkunniga verkställa en överarbet-

ning av del till 1944 års riksdag framlagda förslaget. Sedan därefter 1948

27

års riksdag anvisat medel för ändamålet, förordnade Kungl. Maj :t den 30

juni 1948 att provtaxering med tillämpning av den nya metoden skulle un­

der ledning av de sakkunniga — som antagit namnet 7.947 års skogstaxe-

ringssakkunniga — ske i 14 kommuner, nämligen Ukna och Torsås i Kal­

mar län, Hej de i Gotlands län, Baclcaryd i Blekinge län, Västra Vram i

Kristianstads län, Knäred i Hallands län, Södra Finnskoga i Värmlands län,

Dingtuna, Karbenning och Västerlövsta i Västmanlands län, Hille och Fä-

rila-Kårböle i Gävleborgs län, Lövånger i Västerbottens län samt Jokkmokk

i Norrbottens län.

Den 30 november 1949 avgåvo de sakkunniga betänkande med förslag

till grunder för taxering av skogsmark och växande skog, innehållande jäm­

väl redogörelse för verkställda provtaxeringar i de nyss angivna 14 kom­

munerna (SOU 1949:60). Betänkandet innefattar även författningsför-

slag, vilka — i den mån ej annat framgår av det följande — i huvudsak över­

ensstämma med de författningsförslag, som fogats vid den proposition, om

vars avlåtande till riksdagen jag senare kommer att hemställa.

Över de sakkunnigas betänkande och förslag ha, efter remiss, gttranden

avgivits av kammarrätten, statens skogsforskningsinstitut, skogshögskolans

lärarråd — som överlämnat ett av rektorn vid skolan professor Thorsten

Streyffert avgivet yttrande — domänstyrelsen — som överlämnat yttran­

den av samtliga över jägmästare och vissa revir jägmästare — skogsstyrelsen

— som bifogat yttranden av rikets skogsvårdsstyrelser — samtliga läns­

styrelser, stiftsnämnderna i Uppsala och Lund, Svenska landstingsförbundet,

Svenska landskommunernas förbund, Taxeringsnämndsordförandenas riks­

förbund, Svenska skogsvårdsföreningen, Norrlands skogsvårdsförbund, Sve­

riges skogsägareförbund, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, Sveri­

ges länsskogvaktareförbund, Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet

landsbygdens folk.

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

De olika värderingsmetoderna.

De nuvarande reglerna för taxering av skogsmark och växan­

de skog, vilka avse att fastställa avkastningsvärdet vid uthålligt och efter

rationella grunder bedrivet skogsbruk, ha varit i väsentligen oförändrad

form gällande från och med den allmänna fastighetstaxeringen år 1922

(skogsvärderingsinstruktionen år 1921). Enligt dessa regler tillgår värde­

ringen av skogsmarken och skogen så, att man uppskattar värdet av den

årliga virkesavkastningen från marken vid normal skogstillgång, varefter

detta värde kapitaliseras efter viss procentsats (vid 1922 års fastighets­

taxering efter 6, vid 1928 och 1933 års efter 5 samt vid 1938 och 1945 års

efter 4 %). Det antal årsavkastningar, varmed man enligt den fastställda

procentsatsen skall räkna vid kapitaliseringen, fördelas därvid å skogsmar­

ken och den därå växande skogen så, att av sammanlagda värdet ungefär

18 % komma att belöpa å marken och återstoden å skogen (vid 1922 års

fastighetstaxering ansågos belöpa 3 normala årsavkastningar å marken och

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

13,67 å skogen, vid 1928 och 1933 års taxeringar voro motsvarande siffror

3,5 och 16,5 samt vid 1938 och 1945 års 4,5 o<£i 20,s). Det i enlighet härmed

fastställda värdet för marken anses utgöra markens taxeringsvärde. Det

erhållna värdet för skogen däremot anses användbart som omedelbart ut­

tryck för skogsvärdet endast om skogstillgången är normal, vilket uttryc-

kes med att relativa skogstillgången är l,o. Avviker skogen beträffande vir­

kesförrådet (som enligt i 1944 års skogsvärderingsinstruktion införd be­

stämmelse skall särskilt uppskattas och angivas) eller dettas sammansätt­

ning med avseende på åldrar och mogenhetsklasser samt grövre och klenare

dimensioner från det tillstånd, som anses motsvara normal skogstillgång,

jämkas skogsvärdet uppåt eller nedåt genom multiplikation med ett tal,

som giver uttryck för relativa skogstillgången i det särskilda fallet, alltså

med t. ex. 0,9, 0,8 etc., om skogstillgången är mindre än normal, och med

l,i, 1,2 etc., om skogstillgången är större än normal.

Årsavkastningens värde för en viss fastighet bestämmes av fyra faktorer:

skogsmarksareal, bonitet, rotvärde och allmänna kostnader för skogsbruket.

Boniteten uttrycker markens årliga virkesavkastningsförmåga, angiven i kbm

per har, under förutsättning att skogsbruket bedrives efter rationella grun­

der och att skogstillgången är normal. Rotvärdet avser värdet av normala

virkesavkastningen, uttryckt i nettopris per kbm å rot och fastställt för varje

fastighet på grundval av genomsnittliga priser och omkostnader för olika

sortiment under den före taxeringens början närmast förflutna femårspe­

rioden (vid 1922 års fastighetstaxering dock under åttaårsperioden 1912—

1919 och vid 1945 års under tioårsperioden 1932—1941). De allmänna kost­

naderna avse kostnader för skogens vård, förvaltning m. m. och skola gene­

rellt beräknas till viss del (enligt bestämmelserna för fastighetstaxeringarna

aren 1922 och 1928 l/„ 1933 och 1938 x/3 samt 1945 3/io) av det efter boni­

teten och rotvärdet beräknade värdet å årliga virkesavkastningen per har.

Enligt den förut angivna i 1944 års skogsvärderingsinstruktion införda

bestämmelsen skall relativa skogstillgången bedömas med utgångspunkt

från en uppskattning av verkligen befintligt virkesförråd, men i övrigt sak­

nas i de hittillsvarande skogsvärderingsbestämmelserna närmare föreskrif­

ter om förfarandet vid nämnda faktors fastställande. Vad som åsyftas med

densamma åskådliggöres dock i en särskild punkt (se gällande skogsvärde­

ringsinstruktion näst sista stycket), som har följande lydelse.

»Innebörden av ovan angivna värderingsmetod belyses därav, att å sko­

gar, för vilka tillförlitliga hushållningsplaner finnas, ur vilka översikt kan

erhållas rörande den virkesavkastning som omedelbart och i framtiden år­

ligen bör kunna utvinnas, skogens och skogsmarkens sammanlagda värde

kan erhållas pa det sätt att dessa avkastningar värderas i penningar med

tillämpning av de pris, som varit bestämmande för------------ rotvärdet, och

skogsbrukets hela till nutiden diskonterade avkastning därefter uträknas

efter 4 % räntefot, varefter avdrag sker med 3/10 för beräknade omkostnader.

Av det sålunda erhallna värdet skall ett — -------- beräknat värde redovisas

såsom skogsmarkens värde, resten såsom den växande skogens värde. Rela­

tiva skogstillgången är i detta fall det tal, som erhålles, om nämnda värde

29

å den växande skogen divideras med 20y2 gånger den normala årliga värde­

avkastningen, minskad med 3/io.»

De föreslagna nya grunderna för taxering av skogsfastighet avse

också att fastställa avkastningsvärdet vid uthålligt skogsbruk. De utgå emel­

lertid icke från ett »efter rationella grunder» bedrivet så att säga mera idealt

skogsbruk utan från det slags skogsbruk, som i genomsnitt bedrives i den

trakt, där vederbörande fastighet är belägen.

På grundval av det skogsbruk, som i genomsnitt faktiskt förekommer, in­

delas riket med hänsyn till klimatiska förhållanden i tillväxtområden och

marken inom varje sådant område med hänsyn till sin produktionsför­

måga i godhetsklasser. Genom hänförande av varje skogsfastighet till viss

godhetsklass för visst tillväxtområde skola samtliga fastigheter i riket

kunna indelas i grupper efter fastigheternas naturliga betingelser för skogs­

produktion. För varje sådan grupp sker värderingen med ledning av riks-

skogstaxeringens uppgifter angående den å mark av motsvarande beskaffen­

het växande skogen (genomsnittsskogen) med utjämnad åldersfördelning,

kännetecknad främst av sin omloppstid —- ålder för slutavverkning — sam­

mansättning i trädslags- och dimensionsklasser samt tillväxt beträffande

olika däri ingående sådana klasser.

För värderingen av genomsnittsskogen verkställes en avverkningsberäk-

ning därvid utrönes avkastningens storlek och fördelning efter trädslag och

trädgrovlek. Värdet erhålles genom kapitalisering av den årliga värdeavkast­

ningen på samma sätt som vid normalskogens värdering enligt nuvarande

bestämmelser. Avdraget för allmänna kostnader sker även på samma sätt

som enligt de nuvarande reglerna med viss del av värdet.

Värdet å genomsnittsskogen, beräknat genom kapitalisering av avkast­

ningen, innefattar såväl skogsmarksvärdet som skogsvärdet. Därav uppta­

ges markvärdet till belopp motsvarande värdet av 0-årig skog, därvid detta

beräknas med ledning av avkastningen åldersklassvis. Skogsmarksvärdet

kommer då att utgöra en från söder till norr avtagande andel av det totala

värdet och ej såsom vid nuvarande regler en fixerad andel (18 %) av totala

värdet.

Skogsvärdet för genomsnittsskogen utgör skillnaden mellan det totala vär­

det och sålunda beräknat skogsmarksvärde.

Skogsvärdet fördelas också på olika grovleksklasser (förrådsgrupper),

bestående t. ex. för barrskogen av träd under 15 cm, mellan 15 och 25 cm

samt 25 cm och däröver vid brösthöjd.

Fördelningen sker genom en särskild avkastnings- och värdeberäkning

för varje förrådsgrupp, innebärande i huvudsak att avkastningen för grup­

pen upptages lika med de dit hörande trädens tillväxt och att den del av

den så beräknade avkastningen, som icke uttages medan träden tillhöra

gruppen utan först när de vuxit över i cn annan förrådsgrupp, upptages till

sitt nuvärde efter diskontering av de avkastningsbelopp som beräknas ut­

falla i framtiden. Vid denna diskontering tages hänsyn till de olikheter i

prisutvecklingens relativa förlopp vid skogens utväxande i grovlek, som äro

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

30

betingade av de ekonomiska förhållandena. Detta sker genom att vid den

gruppering av fastigheterna på omkostnadsklasser (avsättningslägen), vil­

ken liksom enligt gällande bestämmelser måste företagas, hänsyn auto­

matiskt tages till sådana olikheter i prisutvecklingen, d. v. s. till att värdet

å en skog i dåligt avsättningsläge ökar hastigare vid utväxning till grövre

dimensioner än värdet å en skog i ett gott avsättningsläge.

Tack vare denna särskilda värdeberäkning för varje förrådsgrupp kunna

även fastigheter, därå skogen till sin sammansättning avviker från genom-

snittsskogen, direkt värderas. För sådana fastigheter innebära de nya reg­

lerna att skog av viss förrådsgrupp åsättes det värde per kbm, som beräk­

nats för genomsnittsskogen, och att varje förrådsgrupp sålunda blir vär­

derad med utgångspunkt ifrån att förrådsgruppens virkesförråd utvecklas

och avverkas i samma ordning som motsvarande förrådsgrupp i genom­

snittsskogen.

Det tekniska förfarandet vid tillämpningen av den föreslagna metoden

har upplagts så, att alla för hela landet ifrågakommande utgångsvärden,

uttryckta i relativa tal, ftamläggas i två tabeller, den ena angivande relativ­

värden per har skogsmark (markvärdefaktorer), den andra upptagande

relativvärden per kbm virkesförråd (skogsvärdefaktorer). Som värdeenhet

användes därvid rotvärdet av en kbm (skogskbm-priset) för träd av 30 cm

diameter vid brösthöjd av medelkvalitet. I lokala anvisningar skola seder­

mera intagas hjälptabeller, där ä-priserna inarbetats och motsvarande vär­

den för förekommande fall utsättas i kronor per har och per kbm. Vid

hjälptabellernas användning skall det ankomma på nämnderna att bestäm­

ma till vilken grupp skogen hör (godhetsklass och avsättningsläge), att

lämna kvantitetsuppgifter om areal och virkesförråd samt att fastställa vir­

kesförrådets sammansättning. Då exakta uppgifter om virkesförrådet sak­

nas avses vid den sist angivna bestämningen fördelningen på trädslag och

förrådsgrupper skola ske genom ett enklare förfarande, nämligen enbart

genom en uppskattning av t. ex. gran i avjämnade 25-tal % samt grovskog

i avjämnade 10-tal % av hela barrskogsklassen (hjälptabell nr 1), än då

sådana uppgifter finnas tillgängliga (hjälptabell nr 2). Till ledning vid

dessa bestämningar skola finnas typskogar, som genom uppräkning av

virkesförrådet och övriga erforderliga bestämningar blivit i möjligaste mån

exakt uppskattade. Dessa typskogar, som alltså skola tjäna som åskådnings-

objekt för vederbörande nämndledamöter, utgöra i och för sig ingen nyhet,

eftersom sådana användes redan vid 1945 års fastighetstaxering i södra och

mellersta Sverige.

Vid de sakkunnigas betänkande fogat förslag till tabeller av nu angivet

slag torde få bifogas statsrådsprotokollet i detta ärende såsom bihang 1.

Allmänna synpunkter.

De sakkunniga. De sakkunniga, som till eu början göra en jämförelse

mellan de båda metoderna, framhålla, att de erfarenheter som

vunnits vid tillämpning av den till 1945 års allmänna fastighetstaxering in­

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

att det räknades med olika former för skogsskötseln i goda och dåliga av-

sättningslägen, kunde det likväl tagas för visst alt den differentiering mel­

lan skogarnas inbördes värden, som komme att ske enligt denna metod,

bleve både mer utvecklad och riktigare än den som nu gjordes. Häråt pekade

bestämt omdömena kring provtaxeringarna. Begreppet relativ skogstillgång

uppfattades väl i praktiken av beskattningsnänmderna merendels såsom nå­

got till sitt väsen obestämt, vilket över huvud ej kunde fastställas genom

en exakt kalkyl. Skulle någon söka ge sig in på en noggrann bedömning en­

ligt den förut angivna punkten i skogsvärderingsinstruktionen, vore han för

övrigt hänvisad till gällande skogshushållningsplan. Eftersom hushållnings-

planer kunde vara olika beskaffade och innefatta olika ordning för virlces-

uttagen i identiskt lika fall, kunde relativa skogstillgången bli olika beträf­

fande två exakt likadana skogar i samma avsättningsläge. Detta vore oegent­

ligt. En viss enhetlighet vid dylika beräkningar skulle visserligen kunna

genomföras, om omloppstid (sluthuggningstid) och godtagbara gallringspro-

gram normerades. För typexempel representerande olika ålderssamman­

sättning och omloppstider kunde sedan värden beräknas och sättas i förhål­

lande till normalskog med tänkt sammansättning i fråga om trädslagsfördel-

ning och antagna tillväxtprocent. Vägledande tabellariska sammanställning­

ar kunde uppsättas. Vissa sådana sammanställningar förelåge i själva ver­

ket redan och torde ha bidragit till ett förbättrat taxeringsresultat, där de

tillämpats. För närvarande torde emellertid ej kunna frånkommas att valet

av skötselprogram, då hushållningsplan ej funnes, kunde göras till föremål

för fritt bedömande inom vissa gränser. Begreppet relativ skogstillgång vore

sålunda, även riktigt fattat, ej oangripligt. Av en provtaxeringsnämnd hade

givits uttryck åt den till synes allmänna uppfattningen hos nämnderna att

den osäkerhetskänsla, som alltid följt med bedömande av den relativa

skogstillgången, vid tillämpning av den nya metoden utbytts mot en känsla

av större trygghet.

Beträffande under förarbetena till 1944 års förslag framställda yrkanden,

att den nya metoden i stället för till materialet från riksskogstaxeringarna

skulle anknytas till de skötselprogram som vid statens skogs-

forskningsinstitut utarbetats för att visa hur ett idealt ut­

hålligt skogsbruk vid olika betingelser borde vara beskaffat, påpeka de

sakkunniga, att denna tanke ej upptagits tidigare, enär prissättningen på

skogsegendomar kunde förutsättas i praktiken mera taga hänsyn till hur

skogsbruket faktiskt bedreves än till hur det optimalt borde bedrivas och

riksskogstaxeringarna förmenades ge någorlunda tillfredsställande besked

om de faktiska förhållandena. Nu hade den nya skogsvårdslagstiftningens

begrepp »utvecklingsbar skog» kommit att i betydande grad knytas vid de

nämnda skötselprogrammen, som dock låge färdiga endast för vissa träd­

slag i vissa trakter av riket. Trots att nämnda skötselprogram accepterats

som vägledande för skogsvården, hölle de sakkunniga före att riksskogs­

taxeringarna tills vidare måste användas såsom grundläggande material för

fastighetstaxering. Visserligen vore det ingalunda självklart att det ginge

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

33

för sig att ur ett statiskt material såsom riksskogstaxeringarnas framkon-

struera ett dynamiskt förlopp — skogarna hade faktiskt avverkats under

olika tider med stundom väsentligt olika förutsättningar — men riksskogs­

taxeringarnas material vore mycket stort och fel i olika avseenden kunde

antagas i ej ringa grad eliminera varandra. Det hade också visat sig att vid

bearbetning av till varandra gränsande områden en god överensstämmelse

i avseende å resultaten vore för handen. Detta hade framför allt gällt norra

Sverige, där risken för fel torde ha varit störst. Riksskogstaxeringsmateria-

let torde i varje fall få betraktas som den enda grund, på vilken man tills­

vidare vågade bygga antaganden om hur uthålligt skogsbruk i verkligheten

bedreves. Emellertid syntes det önskvärt att de korrektionsfaktorer som er-

hölles från riksskogstaxeringsmaterialet avstämdes mot sådana som ut­

räknades enligt berörda skötselprogram, därvid dock i stort sett inga högre

faktorer borde antagas än som riksskogstaxeringarna utvisade.

De sakkunniga åberopa i detta sammanhang en utredning angående vär­

det, fördelat på skogsmark och växande skog, av två normalskogar bestå­

ende av tall i norra Sverige och gran i södra Sverige under vissa förutsätt­

ningar beträffande prisnivå och räntefot, innefattande bl. a. en jämförelse

mellan de värden som erhölles enligt institutets produktionstabeller och

dem som erhölles vid tillämpning av värdefaktorer uträknade enligt de sak­

kunnigas metod. Enligt utredningen (härvid fogad som Bihang II) låge de

värden som erhölles med utgångspunkt från skogsforskningsinstitutets ta­

beller genomgående över dem som erhölles enligt de sakkunnigas metod.

Nivåskillnaden bleve enligt jämförelsen större i norra än i södra Sverige,

men det borde beaktas att det material varpå sammanställningarna rörande

de med tillämpning av skötselprogrammen erhållna värdena grundades

delvis vore hämtat, såvitt anginge norra Sverige, från ett något sydligare och,

såvitt anginge södra Sverige, från ett något nordligare område än det ma­

terial från riksskogstaxeringen som låge bakom uppskattningen enligt de

sakkunnigas förslag. Ett riktigt bedömande försvårades för övrigt såvitt an­

ginge norra Sverige också därav att beräkningen enligt riksskogstaxeringen

avsåge gemensam förekomst av tall och gran, beräkningen på grundval av

skötselprogrammen enbart tall. Försåvitt emellertid den verkställda utred­

ningen kunde anses betyda att skogsbruket såsom det hittills faktiskt be­

drivits gåve ett sämre resultat än det ideala skogsbruket, syntes en ur fas-

tighetstaxeringssynpunkt lämplig avvägning ha ernåtts med de sakkunni­

gas tillvägagångssätt.

De sakkunniga framhålla dock att de i ett avseende ansett sig böra justera

riksskogstaxeringsmaterialet. Vid den verkställda översynen av värdefak­

torerna hade närmare undersökts, om genomsnittsskogen nått den stabi­

litet i avseende å sammansättningen, att den framtida avverkningen i stort

sett kunde sättas lika med tillväxten, vilket varit förutsättningen för 1944

års förslag. På grundval av förekomsten av olika åldersklasser inom visst

område och för viss bonitet å skogsmarken hade en för området och boni-

teten sannolikt tillämpad slutavverkningsålder fastställts, vilken kunde an-

3 Rihamj till riksdagens protokoll 1'Jöl. 1 samt. Nr 3i).

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

ses representera medelförhållandena. Arealfördelningen å olika åldrar hade

för denna omloppstid undersökts genom jämförelse med den arealfördelning

som borde vara för handen i en normalskog med samma omloppstid. Olikhe­

ter hade därvid framträtt, varför riksskogstaxeringsmaterialct så avvägts att

jämvikt i sagda avseende ernåtts. Resultatet hade blivit en »normaliserad

genomsnittsskog». För en sådan skog hade nya avverkningsberäkningar ut­

förts. Härigenom hade i jämförelse med 1944 års förslag, såvitt anginge den

växande skogen, skillnaden i värdefaktorer mellan norra och södra Sverige

i viss mån utjämnats, medan å andra sidan differentieringen beträffande

nämnda faktorer vid olika trädgrovlek något ökats. Såvitt de sakkunniga

kunnat finna innebure det sist angivna tillvägagångssättet en förbättring.

De sakkunniga, som därefter diskutera olika av 1944 års bevill­

ningsutskott framställda anmärkningar, framhålla först

beträffande utskottets uttalande att det då föreliggande förslaget borde, i den

mån så vid överarbetning befunnes kunna ske, förbättras och förenklas, att

en saklig förenkling av betydenhet svårligen kunde ske utan ytterligare

schablonisering. En förbättring däremot torde snarast kräva en längre gå­

ende differentiering än som skett i 1944 års förslag. De sakkunniga hade för

sin del satt kravet på förbättring i första rummet. Kravet på förenkling hade

de trott i praktiken böra beaktas främst i fråga om nämndernas arbete och

kunna förverkligas särskilt på det sätt, att den summariska uppskattnings-

metod och den förenklade beräkning, som användande av den för sådant

ändamål utarbetade särskilda tabellen innebure, i rätt stor utsträckning

komme att tillämpas.

Vad angår den av bevillningsutskottet uppmärksammade stora skillnaden

mellan skogsmarksvärdena i norra och södra Sverige samt det höga värdet

å ljungmarker anföra de sakkunniga, att nämnda skillnad även enligt deras

förslag vore betydande och att tillgången till nytt direkt tillämpligt material

i själva verket för det allra sydligaste tillväxtområdet medfört en tendens

till ytterligare höjning av markvärdena. Emellertid hade en viss utjämning

skett genom den nyss angivna nya metoden för bearbetning av riksskogstaxe-

ringsmaterialet. Den höjning av räntefoten i förhållande till 1944 års förslag

(från 3 V, % till 4 %) som de sakkunniga föresloge medförde också en ut­

jämning av markvärdena. Beträffande mark av de bästa godhetsgraderna i

det sydligaste tillväxtområdet hade de sakkunniga sökt hindra framkomsten

av sådana särskilt höga markvärden, vartill en tillämpning av den eljest

vedertagna normen för värderingen skulle leda, genom ett ändrat antagande

rörande skogsmarkens användning (jfr s. 141). Det borde emellertid fram­

hållas, att det för en genomsnittsskog vore summan av skogsvärdet och mark­

värdet som angåve taxeringsnivån och att därför ett höjt markvärde icke

behövde betyda en i motsvarande mån hög taxering. Till förekommande av

för hög värdesättning av ljungmark i större omfattning och annan kalmark

föresloge de sakkunniga särskilda regler.

I detta sammanhang påpeka de sakkunniga, att genom ett ej alltför lågt

35

markvärde viss kompensation skapades för den i metodens principiella upp­

byggnad icke beaktade omständigheten att i en dåligt sluten skog tillväxten

vid jämförelse med virkesförrådet vore relativt större än i en välsluten

skog. Det kunde numera anses fastslaget att inom en rätt bred marginal

den absoluta tillväxten å en viss yta vid jämn slutenhet vore densamma

oavsett virkesförrådets storlek. Därest denna sats skulle betytt att å två

skogar, med fullt virkesförråd å den ena och exempelvis 6/lc av sådant virkes-

förråd å den andra, tillväxten verkligen vore densamma, skulle detta inne­

bära, att en rätt allvarlig brist i den nya metoden förelåge, eftersom denna

förutsatte att tillväxten stode i proportion till virkesförrådet. Emellertid

torde ett villkor för satsens tillämplighet vara att slutenheten vore alldeles

jämn, vilket i praktiken sällan vore förhållandet å ett större skogsområde.

På sina ställen vore skogen i huvudsak fullsluten, kanske översluten, på and­

ra ställen i stort sett dåligt sluten. Över huvud taget torde det icke finnas nå­

gon möjlighet att i en schabloniserad fastighetstaxeringsmetod differentiera

med hänsyn till sådana förhållanden, eftersom alla skogar vore olika. Även om

det vore sannolikt att, åtminstone under någon övergångstid, tillväxten i en

dåligt sluten skog i förhållande till virkesförrådet vore i genomsnitt bättre

än i en välsluten skog, måste det betecknas som otroligt att avvikelsen

från det normala förhållandet i allmänhet skulle vara så stor som utvisades

av den anförda satsen. Dessutom kunde skogsmarken i den dåligt slutna

skogen under lång tid icke fullt utnyttjas, vilket betydde att den för normal­

förhållanden verkställda värderingen av skogsmark komme att i den dåligt

slutna skogen bli något för hög.

Det av 1944 års bevillningsutskott jämväl anmärkta missförhållandet att

i gränstrakterna mellan olika tillväxtområden olikheterna i korrektionsfak-

torer för områdena skulle medföra ogynnsamma verkningar torde — fram­

hålla de sakkunniga — väsentligen ha undanröjts genom vissa föreslagna

detaljändringar i metoden, övergången till en normaliserad genomsnittsskog

i förening med tillgång till nytt material från riksskogstaxeringarna hade

medfört en viss utjämning av korrektionsfaktörerna, som haft till följd att

olikheterna i nämnda gränstrakter blivit mindre framträdande. Såvitt an-

ginge norra Sverige hade också införts en möjlighet att vid samma godhets­

grad hos marken beträffande de nordliga gränstrakterna i visst tillväxtom­

råde räkna med längre omloppstid än den normalt tillämpade. Denna tanke­

gång förverkligades i förslagen till tabeller genom viss procentuell sänkning

av de för den förutsatta normala omloppstiden gällande skogsvärdefaktorer-

na, och kunde medföra viss ytterligare utjämning. Omloppstiden inverkade

här obetydligt på markvärdena, vilkas storlek desto mer påverkades av mar­

kens godhetsgrad. Bl. a. för att beakta de betydande skiljaktigheter som

kunde råda i de från varandra mest avlägsna delarna av ett tillväxtområde

förutsattes nu ett väsentligt större antal godhetsklasser för marken än en­

ligt 1944 års förslag. Därtill komme en just för gränsområdena avsedd

anordning i fråga om skogsmarken, i det beträffande de nordligaste de­

larna av ett tillväxtområde vid en given godhetsgrad för marken viss pro­

Kungl. Maj. ts proposition nr 39.

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

centuell sänkning av skogsmarksvärdena tänktes kunna ske. I detta avseen­

de föresloges ej en begränsning till norra Sverige. Vad sålunda föresloges

konime knappast att för beskattningsnämnderna medföra någon mera av­

sevärd försvåring av arbetet, då nyheterna mest konime att påverka upprät­

tandet av hjälptabcller vilket skulle utföras centralt genom länsstyrelsernas

skogssakkunniga.

Vad angår de centrala förberedelserna för taxerings­

år b e t e t anföra de sakkunniga, att den nuvarande anordningen syntes i

stort sett lämplig. S. k. Stockholmsmöte för att förbereda landskamrerarnas

och länsskogssakkunnigas arbete samt för överenskommelse om gemensam­

ma riktlinjer förutsattes alltjämt böra äga rum men ej behöva regleras i

författningstexten. En viss omläggning av förberedelsearbetet i övrigt före­

sloges däremot i det att statens skogsforskningsinstitut och skogsstyrelsen

torde böra med hänsyn till sin särskilda kompetens övertaga vissa uppgifter

som hittills ålegat domänstyrelsen, som dock alltjämt borde ha att tillhanda­

hålla bearbetat statistiskt material och lämna förslag angående prissättning­

en m. in. Arbetet med uppläggande av tabeller o. dyl., som komme att bliva

omfattande, måste i viss utsträckning utföras i Stockholm, lämpligen genom

en särskild, före varje allmän fastighetstaxering tillsatt tillfällig beredning,

knuten till finansdepartementet. I andra avseenden komme länsskogssak­

kunnigas insatser alltjämt att vara nödvändiga.

Beträffande den författningstek nis k a sidan av frågan bort-

fölle enligt de sakkunniga skälet för den hittills tillämpade ordningen att ha

vissa grundläggande regler intagna i kommunalskattelagen och övriga i en

skogsvärderingsinstruktion, som antoges före varje allmän fastighetstaxe­

ring, genom att regler om räntefotens höjd och prisnivån föresloges skola

fastställas att gälla tills vidare, icke som nu endast för en viss taxering.

Ehuru sålunda en enda uppläggning syntes tillfyllest och denna följdriktigt

borde ha sin plats i kommunalskattelagens anvisningar, föresloges att in­

struktionen bibehölles. Bestämmelserna bleve jämförelsevis vidlyftiga och

deras intagande bland anvisningarna skulle i viss mån bryta stilen i dem

och göra kommunalskattelagen mera otymplig än som vore nödvändigt.

Tillämpning av reglerna förekomme i mycket ringa utsträckning vid de ordi­

narie taxeringarna och deras genomförande ankomme till stor del på specia­

lister. Då dubbelstadganden såvitt möjligt borde undvikas, föresloges att i

kommunalskattelagen bibehölles endast en hänvisning till instruktionen

samt regler erforderliga för att utstaka gränsen mellan vad som skulle taxe­

ras enligt skogsuppskattningens regler och det område för vilket vanliga

regler skulle gälla, medan instruktionen intoges i en särskild författning,

vilken i likhet med kommunalskattelagen hade kommunallags natur.

Beträffande ordningen för korrektionsfaktorernas fastställande anföra de

sakkunniga, att dessa skulle vara uträknade med hänsyn till riksskogstaxe-

ringens senaste resultat och att alltså nya sådana faktorer måste fastställas

38

Kungl. Maj. ts proposition nr 39.

Tabell innehållande dels utdrag ur tab. II till 194t års instruktion lör värdering

av skogsmark och växande skog vid allmän fastighetstaxering, utvisande storleken

av ett normalt sammansatt och slutet virkesförråd för olika boniteter och om­

loppstider, dels med ledning av riksskogstaxeringens tillväxtprocenter för »norma­

liserad genomsnittsskog» beräknade virkesförråd.

Om­

lopps­

tid

Massatillväxt­

procent

Virkesavkastning per hektar i kubikmeter

Virkesför­

råd enl. b

medför för­

höjning av

relativa

skogstill­

gången med

%

enl.

tab.II

enl.

riks-

skogs-

taxe-

ring

l-oo

2-00

3-00

4-00

5-00

6-oo

7-oo

9-00

Virkesförråd per hektar i kubikmeter

a) enl. tab. II. b) för normaliserad genomsnittsskog

80

3'7

5-1

a

_

_

_

_

135

162

189

216

38

b

—

—

—

—

98

118

137

157

100

3-0

4-1

a

—

—

100

133

167

200

—

—

37

b

—

—

73

98

122

146

—

—

120

2-4

33

a

—

83

125

167

208

—

—

—

37

b

—

61

91

121

152

—

—

—

140

2-0

2-7

a

50

100

150

200

—

—

—

—

35

b

37

74

in

148

—

—

—

—

160

1-7

2'3

a

59

118

176

—

—

—

—

—

35

b

43

87

130

—

—

—

—

—

motsvarande mån för höga, varav otvivelaktigt följt en för låg bedömning av

relativa skogstillgången. Det hade också av vissa stickprov framkommit att

vid bestämmande av normalavkastningens sortiinentssammansättning såvitt

anginge södra Sverige syntes ha antagits väsentligt lägre timmerprocent än

de varmed rätteligen bort räknas. För denna del av landet hade även de vid

taxeringarna tillämpade medelboniteterna varit för låga.

Beträffande det praktiska förfarandet vid provtaxeringarna uppgiva de

sakkunniga, att dessa beträffande barrskog nästan genomgående kunnat

företagas enligt en mera summarisk metod, som förutsatt en uppskattning

av allenast dels hela virkesförrådet per har, dels i 10-tal procent däri in­

gående virkesmassa av träd hållande minst 25 cm vid brösthöjd, dels gran-

procenten avrundad till 25-tal. Däremot hade ej procenten klenskog —

under 15 cm — särskilt uppskattats. Även vid taxering av lövskog hade till-

lämpats en summarisk metod (jfr förslag till hjälptabell nr 1, s. 167 och

170). Provtaxeringsnämndernas genomsnittsomdömen (jfr vid betänkandet

— ås. 167—187 — fogad redogörelse för provtaxeringen) hade gått ut på att

svårighetsgraden varit ungefär densamma som hittills, i ett eller annat fall

något större, mestadels något mindre, men i intet fall betydande. En till-

lämpning av den mera exakta metoden (jfr förslag till hjälptabell nr 2, s. 169

och 172) skulle ha ställt större krav på nämnderna, men en avsevärd del av

merarbetet skulle ha varit av teknisk art. Helt säkert komme det, om den

nya metoden infördes, att visa sig att taxeringen i verkligheten i mycket

stor utsträckning kunde ske enligt den mera summariska metoden, då olik­

heterna i resultat vid det ena och det andra förfaringssättet i regel torde bli

39

obetvdliga. Provtaxeringarnas vittnesbörd torde därför kunna betraktas som

i stort sett utslagsgivande vid bedömande om den nya metoden skulle

kunna anses praktiskt användbar.

Remissyttrandena. I remissyttrandena ha framkommit delade meningar

angående de sakkunnigas förslag.

Vid jämförelse mellan metoderna förordar kammarrätten

i princip utan särskilda förbehåll den nya. Den gamla metoden saknade

ⁱ stort sett vidare utvecklingsmöjligheter, medan den nya metoden syntes

ge goda löften för framtiden. I den mån forskningen gjorde nya rön an­

gående skogens vård och ekonomiska förhållanden torde nämligen möjlig­

het finnas att tillgodogöra sig dem vid fastighetstaxeringen genom juste­

ringar i den nya metodens värderingsgrunder. Man hade också anledning

förvänta, att kännedomen om och förmågan att uppskatta fastigheternas

virkesförråd och förrådens sammansättning skulle förbättras under meto­

dens tillämpning. Det kanske mest utmärkande draget hos den nya me­

toden vore att taxeringen mera direkt än enligt den hittillsvarande utginge

från det vid taxeringstillfället befintliga virkesförrådet och dess samman­

sättning. Såvitt kammarrätten försport hade beskattningsnämnderna vid

1945 års fastighetstaxering, då för första gången en uppskattning för varje

taxeringsenhet av virkesförrådets storlek ägt rum, endast haft gynnsamma

erfarenheter av denna uppskattning. Av de sakkunniga verkställd utredning

om hur grovskogsprocenten förhölle sig till den relativa skogstillgången,

sådan den bestämts vid 1945 års fastighetstaxering (se bet. s. 189 och 190;

jfr detta protokoll s. 65), gåve onekligen det intrycket, att den fria bedöm­

ning av skogens kvalitet, som enligt nu gällande ordning vore sista ledet vid

bestämmande av den relativa skogstillgången, sedan siffrorna för det relativa

virkesförrådet blivit fastställda, vore osäker och att den nya metoden medför­

de en starkare differentiering mellan olika fastigheter i detta avseende. Vid

den offentliga diskussion som förekommit angående förslaget hade mot det­

samma invänts, att det skulle motverka de strävanden som gjorde sig gäl­

lande inom skogsvården att få till stånd en ökning av skogarnas virkesför­

råd, särskilt i Norrland. I den mån denna invändning toge sikte på det för­

hållandet att virkesförråden enligt förslaget skulle bli upptagna till värden,

som svarade mot deras storlek och kvalitet, syntes den böra riktas icke mot

värderingen såsom sådan utan mot att virkesförrådets värde lades till grund

för fastighetsbeskattningen och förmögenhetsbeskattningen. Om dessa skat­

ter verkade återhållande på sparande och produktionsökning, gällde detta ej

blott skogsbruket utan även andra slag av förvärvsverksamhet. Möjligt vore

att verkningarna vore särskilt framträdande beträffande skogsbruket med

hänsyn till att jordbruksbefolkningen torde vara obenägen att upplåna me­

del för att undvika eljest erforderliga uttag ur skogen, även om uttagen vore

skogsekonomiskt mindre lämpliga. Att av denna anledning utforma värde-

ringsgrunderna så att taxeringsvärdena hölles nere å välbestockade skogar

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

40

och sålunda beredde ett skatteprivilegium för vissa skogsägare, kunde kam­

marrätten emellertid icke finna riktigt.

Allvarligt beaktande krävde emellertid vissa tendenser hos förslaget att

missgynna de skogsägare som hölle stora virkesförråd, framhåller kammar­

rätten, och anför vidare.

En omständighet, som verkar i denna riktning, har av de sakkunniga be­

rörts, nämligen den, att skogsvärdets beräkning bygger på det antagandet

att tillväxten för skog tillhörande en viss förrådsgrupp alltid är proportio­

nell mot förrådsgruppens kubikmassa. Detta antagande torde vara i stort

sett riktigt, men avvikelser förekomma, bl. a. så att tillväxtprocenten sjun­

ker, när skogen når viss slutenhet. Om virkesförrådet uppbringas över den­

na gräns — och detta torde ofta vara önskvärt ur allmän synpunkt — blir

detsamma förhållandevis högre värderat än om denna gräns icke överskri­

dits. Såsom framgår av vad de sakkunniga anföra synes den nu berörda om­

ständigheten motverkas av en annan faktor, nämligen att i den väl slulna

skogen skogsmarken blir något för lågt uppskattad. Vilken storleksordning

de här berörda, varandra motverkande felmöjligheterna i metoden hava, är

svårt att bilda sig någon bestämd uppfattning om; tydligt är emellertid, att

i Norrland skogsmarksvärdena med hänsyn till sin ringa storlek icke kunna

hava någon väsentlig kompenserande verkan.

Mot förslaget har också från skogsvårdshåll anmärkts, att skogsvärdena

skulle bliva relativt för höga och alltså oriktiga, då tillväxten icke såsom i

förslaget förutsatts vid korrektionsfaktorernas uträknande uttages. Om, så­

som givetvis i regel är fallet, det överensstämmer med ekonomisk skogsvård

att spara tillväxten, är anmärkningen icke riktig. Tillväxtens uppspårande

innebär då, att mera kapital investeras i skogen och förhöjer dess värde på

samma sätt som då räntan å ett banktillgodohavande icke uttages utan läg-

ges till kapitalet. Förhållandet blir däremot ett annat, om träd få kvarstå,

som borde avverkas, därest endast skogsbrukets ekonomi beaktades. En

sådan hushållning med den mogna skogen kan framtvingas enligt den nya

skogsvårdslagen och torde under de närmaste årtiondena bli vanlig i Norr­

land med hänsyn till behovet att utjämna förädlingsindustriernas råvarutill-

försel. Vid dylikt uppskjutande av avverkning blir virkesförrådets värdering

relativt för hög.

De generella antaganden och schabloner, varå värdeberäkningen enligt

törslaget grundades, rymde — anför kammarrätten slutligen — felmöjlighe­

ter, vilkas storlek i det enskilda fallet vore svåra att förutse. Med hänsyn

till att förslaget icke medgåve någon jämkning i de värden som framginge

ur hjälptabellerna vore denna osäkerhet ägnad att inge en viss oro, särskilt

med tanke på de vid förmögenhetsbeskattningen förekommande höga skat­

tesatserna. Den nuvarande metoden byggde också på förenklade beräkningar,

men olägenheterna härav bleve icke så framträdande på grund av att de

särskilda förhållanden som kunde föreligga beträffande den enskilda fastig­

heten kunde beaktas vid den bedömning av relativa skogstillgången som till

slut bestämde skogsvärdet. Det skulle otvivelaktigt innebära ett trygghets­

moment om, åtminstone vid den nya metodens första tillämpning, vissa

jämkningsmöjligheter stode till buds. Därmed skulle visserligen en del av

metodens förtjänster gå förlorade, men olägenheterna behövde icke bli allt­

för stora, om det föreskreves, att anledningen till hjälptabellernas frångåen­

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

41

de skulle antecknas i fastighetslängden. Sedan metoden tillämpats vid en

fastighetstaxering och de därvid vunna erfarenheterna tillgodogjorts, even­

tuellt genom justeringar i metodens värderingsgrunder, kunde måhända

rätten till jämkning av hjälptabellernas värden undvaras.

Statens skogsforskningsinstitut framhåller, att den nya metoden innebure

ett betydande framsteg på skogsvärderingsmetodikens område. Den grunda­

de sig på en principiellt riktig uppläggning av värderingsproblemet och torde

i hög grad förena objektivitet med enkelhet i tillämpning. Möjligen hade

emellertid andra vägar kunnat leda till bättre resultat. Bl. a. torde en utveck­

ling av begreppet relativ skogstillgång genom kombination av rotvärdeprin­

cipen med uppskattning jämväl av åldersfördelningen varit både möjlig och

måhända även lämplig med hänsyn till kontinuiteten i värderingsmetodiken.

Med hänsyn till frågans principiella behandling i bevillningsutskottet år

1944 ansåge sig dock institutet på denna punkt icke böra framställa något

yrkande. — Från skogligt håll hade oron för att den nya metoden kunde

medföra en för skogskapitalet skadlig belastning fått starka uttryck, därvid

bl. a. framhållits, att taxeringsmetoden skulle komma att motverka det

önskvärda uppbyggandet av större virkesförråd än de nuvarande. Enligt in­

stitutets uppfattning borde kritiken på denna punkt dock icke rikta sig mot

ett i och för sig rättvisande värderingsförfarande. Därest det allmänna funne

det önskvärt att genom beskattningspolitiken främja den skogliga återupp­

byggnad, varav landet utan tvivel vore i trängande behov, torde detta lämp­

ligen böra ske genom jämkning av uttaxeringssatserna för skogens beskatt­

ning.

Professor Thorsten Streyffert framhåller, att några objektiva hållpunkter

för relativa skogstillgångens bestämmande ej kunnat fastställas och att man

enligt vad som gjorts gällande icke genom införandet vid 1945 års fastig­

hetstaxering av föreskriften om virkesförrådets uppskattning kunnat undan­

röja felmöjligheterna vid bedömningen, då alltjämt återstått en marginal

mellan det relativa virkesförrådet och den relativa skogstillgången, som

skulle bestämmas på grundval av taxeringsnämndernas kännedom om re­

spektive taxeringsobjekt utöver den kännedom härom, som komme till ut­

tryck i uppskattningen av virkesförråden. Även om tillgång funnes till kor­

rekt primärmaterial vore det svårt att objektivt beräkna den relativa skogs­

tillgången. Den nya metoden, som ersatte bedömningen av eventuella avvi­

kelser mellan relativa virkesförrådet och relativa skogstillgången med ett

mera objektivt moment, fastställandet av virkesförrådets fördelning på grov-

leksklasser, vore därför uppenbarligen på denna punkt i princip överlägsen

den gamla. En brist i de sakkunnigas utredning vore emellertid, att de icke

låtit verkställa jämförelser mellan de felmöjligheter som förelåge vid bedö­

mandet av skogsvärdet om granskogsprocenten felbcdömdes, och de felmöj­

ligheter, som funnes vid bedömande av den relativa skogstillgången med ut­

gångspunkt från det relativa virkesförrådet. Även tillämpningen av den nya

metoden vore enkel. Då emellertid värderingen bundes genom schabloner,

om vilkas konsekvenser man ännu ej gjort sig en klar uppfattning, syntes

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

det lämpligt att ytterligare pröva den nya metoden innan ett avgörande träf­

fades om dess antagande.

I detta sammanhang anför Streyffert, att den omständigheten att den

normaliserade genomsnittsskogen ej representerade ett utvecklingsförlopp

utan vissa statiska tillstånd, som i tiden ställts bredvid varandra, ej behövde

medföra någon avsevärd missvisning beträffande taxeringsvärdena. En viss

kontinuitet funnes under alla omständigheter även beträffande de statiska

tillstånd, varav genomsnittsskogen vore uppbyggd. Vad man kunde vänta

sig vore, att nuvarande unga och medelålders bestånd komme att bli före­

mål för en bättre skötsel än de nuvarande äldre bestånden. Detta skulle i

så fall innebära, att taxeringsvärdena skulle bli något för låga, när man

utginge från genomsnittsskogen. Å andra sidan torde det ej vara rätt att i

detta fall på blotta förmodanden höja de värden, som kunde beräknas på

grundval av genomsnittsskogen. Av samma anledning funnes det ej heller

anledning att lägga skogsforskningsinstitutets produktionsresultat från mi­

nutiöst skötta provytor till grund för taxering, alldeles bortsett från att

dessa endast hänförde sig till rena bestånd av ett trädslag.

Vidare anför Streyffert — sedan han förklarat, att det vore naturligt,

att provtaxeringsnämnderna funnit den nya metoden lättare att tillämpa än

den nuvarande, då den nya metoden ersatte den svårare omdömesproceduren

vid fixerandet av relativa skogstillgången med det mera schematiska bedö­

mandet av en enda faktor, nämligen grovskogsprocenten — följande.

Fråga är emellertid i sista hand, huruvida detta uppdelande av virkesför­

rådet i s. k. förrådsgrupper efter dess grovlek också ger ett tillförlitligt ut­

tryck för dess värde. Det inses lätt att detta antagande är giltigt blott un­

der förutsättning att virkesförrådet i respektive förrådsgrupper ger samma

framtida avkastning pr nu uppmätt kbm som genomsnittsskogen i samma

tillväxtområde och på samma bonitet. Att detta endast är en approximation

är känt. Avvikelserna komma framför allt till synes i en från genomsnitts­

skogen avvikande årsringbredd i resp. förrådsgrupper. Dessa avvikelser

kunna ha flera orsaker. Tättslutna bestånd — de behöva därför ej vara

ogallrade — ge mindre årsringbredd än glesa eller starkt gallrade bestånd

och bli därigenom hårdare beskattade i förhållande till sin förväntade av­

kastning och sitt verkliga värde. Ett virkesförråd som är äldre än den nor­

maliserade genomsnittsskogen, vilket alltjämt torde vara vanligt i Norr­

lands inre delar, blir av samma anledning för högt värderat. Om en avverk-

ningsberäkning lades till grund för värderingen skulle den nya metoden

innebära, att all skog över den normaliserade genomsnittsskogens omlopps­

tid förutsattes omedelbart bli föremål för avverkning. Grovskogsförråden i

södra Sverige bli å andra sidan för lågt värderade. Andra avvikelser kunna

även förekomma på olika fastigheter beroende på skogens föregående be­

handling, skötselmetod, etc. Ett annat uttryck för olägenheterna av denna

schablonisering är att i övergångsområdena mellan olika tillväxtområden

vissa utjämningar ansetts böra komma till stånd.

Eftersom man under alla förhållanden ej kan undgå avvikelser från en

riktig värdering vid användandet av en schablonmetod är det av betydelse

att veta, hur dessa avvikelser verka. Av vad som redan anförts härom fram­

går detta i huvudsak. Här vilja vi blott göra några principerinringar till

det sagda.

44

Kungl. Maj. ts proposition nr 39.

gångna taxeringarnas erfarenhet och den fördjupade kunskapen om våra

skogar söka vägar att förbättra tillämpningen. — Det kunde diskuteras,

huruvida det vore riktigt att utnyttja ett statiskt material sådant som riks-

skogstaxeringens för beräkningar som avsåge ett dynamiskt förlopp. Den

allvarligaste felrisken syntes emellertid icke vara att materialet vore sta­

tiskt. Vår bristande kunskap om produktionen i längre utvecklingsserier

gjorde det knappast möjligt att bygga på annat än sådant material. Betänk­

ligheterna berodde snarare på att man lade ett statiskt medeltillstånd, om

vilket alla vore eniga att det icke vore tillfredsställande, till grund för av-

verkningsberäkningarna och på dessa grundade värderingar. Enligt allmänt

vedertagen uppfattning vore de virkesförråd, som de normaliserade genom-

snittsskogarna uppvisade, alltför låga. Att utföra värderingen som om hela

tillväxten kunde uttagas i avverkning måste då innebära att hänsyn ej to-

ges till faktiska förhållanden. För vissa landsdelar t. ex. övre Norrland och

för ett stort antai enskilda fastigheter över hela landet innebure detta att

värderingen grundades på en avverkningsordning, som varken skogsäga­

ren önskade tillämpa eller det allmänna kunde godtaga. Visserligen ut­

gjorde den ej uttagna delen av tillväxten en besparing, vartill hänsyn måste

tagas vid förmögenhetsvärdets uppskattning. Men det kunde å andra sidan

ifrågasättas, om ett av skogsvårdslagen framtvingat eller av skogsvårdsmyn-

digheterna tillstyrkt »tvångssparande» borde i beskattningshänseende vär­

deras på samma sätt som en verkligen uttagbar avkastning. Särskilt i Norr­

land men även eljest torde det dessutom bli vanligt att detta »tvångssparan-

de» måste ske genom att en del äldre bestånd överhölles någon tid efter sin

ekonomiska mognad. På grund av dessa bestånds låga tillväxt bleve i sådant

fall förräntningen på skogskapitalel lägre än som förutsatts i värderingen,

varför ovan påtalade oegentlighet bleve särskilt påtaglig. När det gällde taxe­

ringsvärdenas utnyttjande som underlag för garantiskatten, bleve det ännu

klarare att tillvägagångssättet ej vore riktigt. Fastighetsägaren måste näm­

ligen betala garantiskatt för en beräknad inkomst, som han ej kunde eller

på grund av det allmännas i skogsvårdslagen uttryckta intresse ej finge ta

ut ur skogen. I ej så få fall torde därvid principen om skatt efter beräknad

intäkt komma att bli åsidosatt. Möjlighet förelåge ej att i det nya värde­

ringssystemet taga hänsyn till nu nämnda synpunkter på avverkningspoli-

tikens inflytande på fastighetsvärdena. Fastän värderingsgrunderna själv­

fallet icke avsåges skola reglera skogshushållningen, måste det även ur psy­

kologisk synpunkt anses mindre lämpligt med en värderingsmetod, som

hade ett otillfredsställande skogstillstånd som utgångspunkt.

Godtoges den i metoden tillämpade avverkningsordningen — det vore

långt ifrån klart att så utan vidare kunde ske — erhölle man tydligen för

den skog, som vore exakt lika med den konstruerade genomsnittsskogen,

en så god värdering som torde vara möjlig att åstadkomma. Då emellertid

det knappast funnes någon skog, som uppfyllde alla villkoren för genoin-

snitlsskogen, måste tillgripas många schabloner och generaliseringar, som

förminskade värdet av de noggranna kalkylerna. Sålunda rymde vissa till­

45

växtområden inom sig trakter med uppenbart mycket olikartade produk­

tionsförhållanden. Knappast någon fastighet omfattade endast en bonitets-

klass. Då metoden byggde på en värdering efter grovleksklasser, komme

åldersfördelningen in såsom medelvärden av en viss förrådsgrupps fördel­

ning på åldersklasser. Avvikelser från dessa medelvärden kunde förutsät­

tas bli mycket vanliga. Godhetsklasserna vore så pass vida, att man kunde

befara att för vissa kommuner samma klass komme att åsättas ett mycket

stort antal tämligen olikartade fastigheter. För de allra flesta privategen­

domar torde det förenklade värderingsförfarandet komma att tillgripas. Av­

vikelser i förhållandet mellan klenskog och medelgrov skog komme därvid

ej att beaktas. I fråga om den ädla lövskogen hade i brist på material en så

stark generalisering måst tillgripas, att ej obetydliga fel torde uppstå vid

värdering av egendomar, där den ädla lövskogen dominerade. Då den nya

metoden förutsatte, att avkastningen stode i direkt proportion till virkes­

förrådet, toges ej hänsyn till att glesare skogar uppvisade högre och tä­

tare skogar lägre tillväxtprocenter än genomsnittsskogen, medan vid gäl­

lande metods tillämpning man medvetet eller omedvetet syntes ha tagit viss

hänsyn härtill vid relativa skogstillgångens fastställande. De med stor nog­

grannhet uträknade skogsvärde- och markvärdefaktorerna komme att för

huvuddelen av de privatägda skogarna tillämpas på höftade kubikmasse-

siffror och bedömd uppdelning av dem på trädslags- och grovleksklasser.

Otvivelaktigt gåve de starkt differentierade tabellerna och deras exakta sif­

fervärden intryck av en noggrannhet, som med kännedom om de förenk­

lingar som låge bakom förefölle något överdriven och illa rimmade med

osäkerheten i det material, på vilka de skulle tillämpas. Det skulle varit

värdefullt om de sakkunniga vid provtaxeringarna sökt få ett begrepp om

storleksordningen av de felrisker, som förefunnes vid bedömningen av ku-

bikmassesiffror och uppdelningen av virkesförrådet på trädslags- och grov­

leksklasser. Schabloner av nu nämnd art vore dock icke särskilt utmärkan­

de för den nya metoden. Den gällande metoden, särskilt i sin ännu ofull­

komliga tillämpning, vore också full av sådana medvetna eller omedvetna

förenklingar. Det kunde över huvud taget icke fastställas mera exakta av­

kastningsvärden på skogarna utan rätt noggranna skogstaxeringar av alla

de hundratusentals fastigheterna och omständliga kalkyler för var och en av

dem. Vad anginge nya metoden hade vissa skogsvårdsstyrelser redan efter­

lyst dels särskilda tabeller för vissa slag av skogar dels korrektionsfakto-

rer för skogar, som mera avsevärt aweke från genomsnittsskogen. Man

torde därför kunna befara ständiga krav på sådana särskilda bestämmelser,

därest den nya metoden genomfördes. Den kanske väsentligaste svagheten i

denna vore i själva verket att, sedan nämndledamöterna enats om de fak­

torer som behövdes för att gå in i vederbörlig hjälptabell, ingen möjlig­

het funnes att med hänsyn till andra inverkande faktorer jämka det med

hjälp av tabellen uträknade värdet. Här hade relativa skogstillgången, rätt

tillämpad, den stora fördelen att alla på värdet inverkande faktorer, som

vore för nämnden bekanta, kunde få inflytande. Det väsentliga med hela

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

värderingsförfarandet måste ju vara att för de olika fastigheterna få fram

ett någotsånär rättvist bruksvärde under hänsynstagande till såväl jord­

bruks- som skogsbrukssynpunkter. Härför erfordrades en friare värderings­

metod än den nu föreslagna, i stort sett automatiskt verkande.

Av skogsvårdsstyrelserna ha 10 tillstyrkt och 12 avstyrkt den föreslagna

metoden, medan 3 icke intagit någon bestämd ståndpunkt. De flesta av de

tillstyrkande skogsvårdsstyrelserna framhålla, att denna metod ledde till en

rättvisare och mera objektiv taxering än den nu gällande metoden, och att

relativa skogstillgångens slopande innebure en fördel. Sålunda framhåller

skogsvårdsstijrelsen i Uppsala län, att genom den föreslagna indelningen i

tillväxtområden med ett fåtal olika godhetsklasser en säkrare och mera rätt­

visande uppskattning av markens avkastningsförmåga erhölles. Av ännu

större betydelse vore emellertid, att till grund för bestämmandet av skogs­

värdet skulle läggas skogens sammansättning i fråga om grovleks- och träd-

slagsklasser, då relativa skogstillgången varit ett svårtillgängligt begrepp

icke blott för taxeringsnämndens ledamöter utan även för de skogssak-

kunniga. Det förhållandet, att 30-cmträdets kubikmeterpris bleve riktpris

vid beräkningen av det bruttopris, som skulle ligga till grund för rotvärdet,

medförde att bruttopriset kunde beräknas med större säkerhet och i när­

mare anslutning till växlande förhållanden inom olika landsdelar än vad

den nu gällande metoden tillåtit. Enligt skogsvårdsstyrelsen i Västernorr-

lands län torde den nya metoden ej giva upphov till fria bedömanden och

ovidkommande jämkningar} varför man borde kunna räkna med en rätt­

visare taxering fastigheterna emellan. Skogsvårdsstyrelsen i Hallands län

anför, att vid den subjektiva bedömning av relativa skogstillgången, som

skett med utgångspunkt från relativa virkesförrådet, knappast beaktats, att

skogar i olika avsättningslägen men med exakt samma sammansättning på

skogen med exempelvis övervägande grovskog borde åsättas olika relativ

skogstillgång; detta komme enligt den föreslagna metoden automatiskt

siffermässigt till uttryck. Det måste betecknas som en fördel alt de faktorer,

som taxeringsnämnderna skulle uppskatta, vore så att säga mera påtagliga

och kontrollerbara än vad som enligt den gamla metoden varit fallet med

relativa skogstillgången, samt att skogs- och markvärdefaktorerna, vilka

kunde sägas utgöra en motsvarighet till relativa skogstillgången, vore på ett

objektivt sätt uträknade i förväg. Den nya metoden syntes vara synnerligen

väl genomtänkt med tanke på ett så rättvisande resultat de olika fastig­

heterna emellan som möjligt inom schablonens ram. Skogsvårdsstyrelsen i

Jämtlands län anser, att den föreslagna metoden utan tvivel ledde till en

större differentiering av skogsvärdena och därmed också till större rättvisa.

Ur teoretisk synpunkt torde metoden få anses innebära ett framsteg och

vara den bästa, som på skogsvetenskapens nuvarande ståndpunkt och med

beaktande av det nödvändiga schablonmässiga förfarandet kunde åstadkom­

mas. Metoden vore dock mera invecklad än den gällande och även mera

arbetskrävande, även om det praktiska taxeringsförfarandet icke bleve svå­

47

rare. Taxeringsarbetet bleve emellertid en trossak och icke en förståndssak,

då även en fackman hade svårt att sätta sig in i huru det nya systemet vore

uppbyggt. Den avverkningsberäkning, som enligt den föreslagna metoden

skulle ske, innebure en orättvisa för Norrlands del; man borde vid awerk-

ningsberäkningen för de skilda tillväxtområdena räkna med en viss förråds­

ökning i Norrland. Skogsvårdsstyrelsien i Norra Kalmar län förordar den nya

metoden, enär den syntes tillvarataga föreliggande möjligheter att praktiskt

och med väl avvägda schabloniseringar utnyttja kända produktionsförhål­

landen i skilda delar av landet.

Av dem som avstyrkt nya metoden finner skogsvårdsstgrelsen i Blekinge

län metoden visserligen innebära ett framsteg i själva det tekniska förfa­

randet, då tillförlitligt underlag för en värdering förelåge, men ifrågasätter,

om tiden vore inne för ett generellt tillämpande av densamma. Saknades

tillförlitliga uppgifter torde metoden knappast innebära något framsteg.

En betänklig felkälla låge däri att de för taxeringen grundläggande fak­

torerna i dessa fall måste bestämmas skönsmässigt antingen under en

flyktig besiktning eller på rummet. Den brist som sålunda förefunnes i

underlaget för taxeringen torde få anses allvarligare än den ofullkomlighet,

som hittills kännetecknat begreppet relativ skogstillgång och med dess hjälp

verkställda beräkningar. Först när virkesförrådens storlek och dimensions-

fördelning vore närmare kända kunde den nya metoden komma till sin rätt.

»Den normaliserade genomsnittsskogen» innebure i och för sig ett gott upp­

slag som jämförelsenorm, men önskligt hade varit att man härvidlag även

kunnat skilja på olika ägarekategorier, då skogsbruket bedreves helt olika

på t. ex. allmänna, gods-, bolags- och bondeskogar. Ägarna av mindre sko­

gar saknade i allmänhet ännu kunskaper och förmåga att sköta skog på

mest ändamålsenliga sätt, varför det teoretiska förväntningsvärde, som en

bondeskog beräknades äga jämfört med den normaliserade genomsnittssko­

gen, i realiteten endast undantagsvis gåve ägarna av de mindre skogarna en

motsvarande avkastning. De mindre, enskilda skogarna riskerade härigenom

att bli taxerade i överkant.

Skogsvårdsstgrelsen i Östergötlands län håller före att den föreslagna me­

toden icke torde ge rättvisare resultat än nu gällande metod. Skogsvårdssty-

relsen i Kopparbergs län anför, att det icke under några omständigheter vore

möjligt att komma till rätta med taxering av skogar, för vilka tillförlitliga

skogsuppskattningshandlingar saknades, därest värderingsmetoden icke vore

så beskaffad, att taxeringsutfallet kunde kontrolleras och regleras genom

områdesvisa avstämningar mot riksskogstaxeringens resultat. Enligt den

gamla värderingsmetoden kunde beredningsnämndernas resultat i form av

genomsnittligt åsatta siffror för bonitet, rotvärde och relativ skogstillgång

iätt uträknas, vilket — efter avstämning mot riksskogstaxeringens resultat

— givit ett gott underlag för taxcringsutfallets bedömande och för generella

anvisningar om erforderliga korrigeringar. Motsvarande kontrollmöjligheter

beträffande boniteten syntes visserligen föreligga även enligt den nya meto­

den, men då denna tillmätte boniteten minskad vikt som värdebestämmande

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

faktor, bleve effekten av bonitetskontrollen väsentligt mindre enligt nya än

enligt gamla metoden. En fullständig kontroll av övriga värdefaktorer —

omkostnadsklass, kubikmassa barrskog, kubikmassa lövskog och procentuell

förekomst av grov barrskog — syntes medföra ett så omständligt och osä­

kert räknearbete att erforderliga kontroller näppeligen torde kunna genom­

föras i praktiken. Den föreslagna metoden borde ej komma till användning,

förrän det blivit till fullo klarlagt att jämväl denna metod medgåve i prak­

tiken användbara möjligheter till kontroll och reglering av det genomsnitt­

liga taxeringsutfallet. Skogsvårdsstyrelsen i Värmlands län framhåller, att

de faktorer, på vilka taxeringen vilade, i stort sett vore av enahanda art en­

ligt båda metoderna och man icke kunde bortse från den goodwill den gäl­

lande metoden tillvunnit sig.

Enligt skogsvårdsstyrelsen i Skaraborgs län vore det stora arbete, som ut­

räkningen av taxeringsvärdena enligt nya metoden krävde och som medför­

de behov av särskilda räknebiträden med räknemaskiner, en betänklig sak.

Det torde på många håll på landsbygden bli omöjligt att få kompetenta räk­

nebiträden. Ju krångligare en taxeringsmetod vore, desto större behov före-

låge för taxeringsmyndigheterna av skogssakkunniga, och såsom sådana

vore länsskogvaktarna utan tvivel bäst skickade. Länsskogvaktarna torde

såsom skogssakkunniga hos beredningsnämnderna få bära det huvudsak­

liga ansvaret för höjningarna av taxeringsvärden och beskattning, och här­

igenom komme de i ett motsatsförhållande till skogsägarna, som synnerli­

gen ofördelaktigt inverkade på deras ordinarie arbete.

Inom länsstyrelserna råda delade meningar om vilkendera metod, som

bör komma till användning. Sålunda förordas den nya metoden av 8 läns­

styrelser — i ett par fall dock med vissa reservationer — 8 länsstyrelser ha

icke intagit någon bestämd ståndpunkt och lika många avstyrka.

Länsstyrelsen i Jämtlands län förordar den föreslagna metoden, men

framhåller, att denna vore mera invecklad än den gällande och att i den förra

inginge vissa detaljer, som över huvud taget icke kunde förstås av personer

utan högre skoglig utbildning, särskilt korrektionsfaktorernas innebörd.

Detta förhållande vore betänkligt, även om beskattningsnämnderna kunde

med hjälp av olika tabeller nöjaktigt fullgöra sina uppgifter utan att tränga

in i den tankegång, som låge bakom tabellsiffrorna. Uppgiften att fördela

virkesförrådet på förrådsgrupper efter grovlek vore ej lätt, när skogsupp-

skattningshandlingar saknades, vilket i allmänhet vore förhållandet med

böndernas skogar. Det nya systemet fordrade flera arbetskrävande räkne­

operationer, varför maskinell utrustning och särskilt räknebiträde syn­

tes bli erforderliga. Härigenom torde ökade kostnader uppkomma för

taxeringsarbetet. Emellertid ledde den föreslagna metoden utan tvivel

till en större differentiering av skogsvärdena och därmed också till stör­

re rättvisa än den nuvarande metoden. Särskilt borde uppmärksam­

mas att provtaxeringsnämnderna i regel uttryckt den uppfattningen, att

värderingen enligt den nya metoden beredde mindre svårigheter än en­

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

49

ligt den nuvarande samt att den föreslagna metoden ingåve en känsla av

större trygghet än den nuvarande metoden med dess svårigheter beträffande

bestämmandet av relativa skogstillgången. Länsstyrelsen delade skogsvårds-

styrelsens i länet uppfattning, att awerkningsberäkningen enligt den nya

metoden innebure en orättvisa för Norrlands del. Länsstyrelserna i Norrbot­

tens och Västerbottens län, inom vilka provtaxeringar ägt rum, framhålla

att det enligt deras uppfattning vid dessa visat sig, att den föreslagna me­

toden varit enklare i tillämpning än den gällande. Länsstyrelsen i Värmlands

län, som säger sig i stort sett icke funnit något att erinra emot de bärande

principerna i det föreliggande förslaget, tillstyrker detsamma med tvekan.

En uttrycklig förutsättning vore dock att nödig tid och erforderlig medverkan

lämnades länsstyrelserna för skapandet och organiserandet av kunnig och

för den blivande taxeringsuppgiften lämplig arbetskraft, i första hand inom

berednings- och fastighetstaxeringsnämnder, men också därutöver i den ut­

sträckning, som kunde bliva erforderlig. De föreslagna grunderna syntes

teoretiskt överlägsna dem, som hittills kommit till användning, särskilt så

till vida att de nya grunderna i vidare utsträckning än vad hittills varit fal­

let anslöte sig till faktiska förhållanden hos värderingsföremålet och att de

därigenom skapade en fastare grundval för värdeberäkningen. Vidare ägde

de den fördelen att de för gemene man vore till sin innebörd påtagliga, ehuru

själva värdeberäkningen genom sin sammansatta natur icke utan ingående

studium och förkunskaper kunde förstås. Emellertid ingåve frågan om möj­

ligheten av de nya grundernas omsättning i praktiken stora betänkligheter.

Fastställandet av »det tillstånd, vari den växande skogen befinner sig», sär­

skilt uppskattningen av förrådsgrupper, erbjöde sådana svårigheter och

vanskligheter, att enbart till följd av desamma den frågan måste uppställas,

huruvida föreslagna grunder, trots deras principiella överlägsenhet, borde

givas företräde framför nu gällande grunder. Enligt länsstyrelsen i Västman­

lands län syntes den omständigheten, att taxeringen direkt anknötes till vir­

kesförrådet i stället för att grundas på en mindre säker uppskattning av re­

lativa skogstillgången, väl ägnad att medföra större jämnhet vid taxeringen

och, såsom det finge anses ha visat sig vid företagna provtaxeringar, ett enk­

lare förfaringssätt. Det vore av stor betydelse att tillgång funnes till typsko­

gar, vilka kunde tjäna nämndledamöterna som studie- och jämförelsemate­

rial vid deras arbete. Till underlättande av taxeringsarbetet och befordrande

av effektivitet däri borde en redogörelse för den nya metoden lämnas i en

mera lättillgänglig form än som kunnat åstadkommas i lagtexten.

Av de länsstyrelser, som icke avgivit något bestämt omdöme, ifrågasätter

länsstyrelsen i Kronobergs län klokheten i att utbyta ett taxeringssystem,

som beskattningsnämnderna blivit förtrogna med. Den föreslagna metoden

vore bäst ägnad att medföra den riktigaste differentieringen av taxerings­

värdena för olika fastigheter inbördes i de fall, då virkesförrådets storlek

och sammansättning vore känd, men frågan vore svårare all besvara om,

såsom i regel vore fallet, sådan kännedom saknades. Provtaxeringsnämnder-

4 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 39.

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

nas åsikt, att fördelningen i trädslagsklasser och förrådsgrupper vore lättare

att verkställa än att beräkna relativa skogstillgången, vore man icke ense

om inom skogsmannakretsar utan från många håll gjordes en helt mot­

satt uppfattning gällande. Till förmån för de sakkunnigas förslag talade, att

detsamma byggde på riksskogstaxeringarnas uppgifter, varigenom man på

ett effektivare sätt än förut kunde tillgodogöra sig riksskogstaxeringarnas

erfarenheter. Detta medförde, att den föreslagna metoden hade helt andra

utvecklingsmöjligheter än den gamla som hade normalskogen som grund, ett

begrepp, varom klarhet ännu icke vunnits eller kunde förväntas ernås inom

en överskådlig framtid. Som nackdel måste betecknas, att beskattnings-

myndigheterna icke på samma smidiga sätt som hittills kunde ta hänsyn till

virkesförrådets kvalitet å den särskilda fastigheten, vilket säkerligen kom-

me att medföra en undervärdering av den värdefullaste skogen. Enligt läns­

styrelsen i Stockholms län torde det förhållandet, att skogsuppskattnings-

handlingar funnes allenast för eu del av fastigheterna, medföra att taxe­

ringen bleve ojämn. Sannolikt bleve det huvudsakligen skogsägare, vilkas

skogar hade eu sådan sammansättning, att denna sänkte skogsvärdet, som

tillhandahölle sina uppskattningshandlingar. Även om de uppgifter, som

ankomme på beskattningsnämnderna, vore enklare än enligt nu gällande

metod och själva värdesättningen skulle ske med stöd av hjälptabeller och

lokala skogstaxeringsanvisningar, torde man dock icke kunna förbise att

ledamöterna i beskattningsnämnderna rimligtvis borde bli insatta i bl. a.

hur ifrågavarande lijälptabell upprättats samt vilken roll vidtagna schablo-

niseringar spelade ur värdesynpunkt. Man torde få antaga att större delen

av beskattningsnämnderna aldrig kunde bibringas tillfredsställande kunskap

härom. Varje nämndledamot borde dock ha fullt klart för sig hur sådana

faktorer som virkesförrådets fördelning på trädslag och förrådsgrupper

samt prisförändringar på olika sortiment inverkade vid användandet av

hjälptabellernas siffror. Länsstyrelsen i Hallands län beklagar, att bestäm­

melserna vore begripliga allenast för ett fåtal av taxeringsmännen. Vid prov­

taxeringen i Knäred hade den föreslagna metoden visat sig icke erbjuda någ­

ra större tekniska svårigheter vid tillämpningen. Såge man på det praktiska

behovet av en schablonmetod för skogstaxeringens genomförande, ville

länsstyrelsen obetingat giva sitt erkännande åt det föreliggande försla­

get. Enligt länsstyrelsens i Östergötlands län uppfattning låge den nya me­

todens värde framför allt däri, att begreppet relativ skogstillgång avskaf­

fats. Det måste vara lättare och mera betryggande att vid en skönsmässig

uppskattning fastställa, huru mycket en skog ungefärligen kunde innehålla

av barrskog och lövskog samt hur den fördelade sig på grövre och klenare

skog, än att fastställa hur det befintliga virkesförrådet förhölle sig till det

virkesförråd, som skulle finnas å skogen, om denna befunne sig i ett tänkt

normaltillstånd. Beskattningsnämndernas arbete måste därför antagas bli

tillförlitligare än förut. En annan fördel med förslaget vore den större möj­

ligheten för fastighetsägaren att kunna få ändring i taxeringen genom att

påvisa, att en av de faktiska faktorer, som påverkat taxeringsresultatet,

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

51

blivit felaktigt uppskattad. I fråga om indelningen i tillväxtområden och

om det faktiska skogsuttagets överensstämmelse med det uttagningspro-

gram, på vilket förslaget vilade, innebure förslaget en schablonisering, som

icke kunde väntas medföra ett riktigare värde för fastigheter, som fölle

utanför schablonen. Det hade varit önskvärt, om grundtankarna i försla­

get varit mera förståeliga. Enligt länsstyrelsen i Kalmar län kunde det

icke vara tillfredsställande, att man vid värdering av skogsmark och växan­

de skog arbetade med den starka schablonisering, som karakteriserade såväl

den för närvarande gällande metoden som framför allt den föreslagna, sär­

skilt om metoderna för sin rätta tillämpning krävde en betydande skolning

i skogshushållning för att kunna rätt förstås och tillämpas. Det borde en­

ligt länsstyrelsens uppfattning icke bereda några större svårigheter att med

beaktande av numera vunna erfarenheter om de värdeskapande faktorerna

på här ifrågavarande område omarbeta nu gällande regler för värdering av

skogsmark och växande skog, som trots allt ägde den fördelen, att beskatt-

ningsnämnderna vunnit en viss förtrogenhet med deras tillämpning och

som lämnade nämnderna något större utrymme för eget bedömande än vad

som tillämnats dem i det föreliggande förslaget. Vad som framför allt gjorde

länsstyrelsen betänksam vore den omständigheten, att man av de verkställ­

da provtaxeringarna knappast kunde ha vunnit tillräcklig erfarenhet för att

bedöma, huruvida de värden å skogsmark och växande skog, som komme

att uppnås vid den föreslagna metodens användning, medgåve tillräckligt ut­

rymme för att man inom ramen för en kombinerad skogs- och jordbruks­

fastighets allmänna saluvärde skulle kunna nå fram till ett skäligt värde

på fastigheten, i den mån den innefattade annat än skog och skogsmark,

d. v. s. åker, äng, tomt och trädgård m. in.

Av de länsstyrelser, som avstyrka det framlagda förslaget, ger länssty­

relsen i Blekinge län den nya metoden företräde framför den gällande, så­

vitt gällde det praktiska taxeringsarbetet, men avstyrker likväl förslaget i

dess nu framlagda utformning, då de bundna värderingsreglerna måste för­

utsättas leda till avsevärda övervärderingar i länet. Anknytningen av skogs-

taxeringen till värdet vid uthålligt skogsbruk, sådant detsamma i olika de­

lar av landet faktiskt bedreves, syntes innebära en avsevärd förenkling i

tillämpningen inom beskattningsnämnderna av gällande komplicerade reg­

ler för skogstaxeringen och den nya metoden syntes jämväl ägnad att bereda

erforderliga garantier, som hittills saknats, för tillämpning av enhetliga

grunder vid skogsuppskattningarna samt att leda till minskning av de direkta

felbedömningar, som förekommit vid den senaste allmänna fastighetstaxe­

ringen. Länsstyrelsen förutsatte härvid, att nämnderna finge påläggas visst

merarbete med införskaffande och bedömning av i möjligaste mån noggran­

na primäruppgifter samt att nämnderna bereddes tillfälle till exkursioner

till i distrikten förekommande typskogar för skogsmark av olika godhets­

grader, där sakkunnig skogsuppskattning på marken förut ägt rum. Läns­

styrelsen i Jönköpings län tror icke, att den nya metoden, även om den i

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

princip förefölle att tillgodose intresset av rättvisa i taxeringen, innefattade

sådan väsentlig förbättring, som ej inom ramen för tidigare enklare meto­

der kunnat vinnas. Den nya metoden medförde vidare ett betydande räkne­

arbete, och det vore tveksamt om det ginge att få tillräckligt skickliga

personer att åtaga sig taxeringsarbetet, om detta skulle ta mera tid i an­

språk än enligt den nuvarande metoden. Så länge vid skogens och skogs­

markens värdering icke allmänna saluvärdet uppställdes som mål, fyllde

fastighetstaxeringen, i vad den omfattade dessa värden, icke de båda bisyf­

tena att tjäna som norm och hjälpmedel för kreditinstituten vid fastighets-

belåningen eller att ligga till grund för förmögenhetsvärdering vid uttagan­

de av förmögenhets-, kvarlåtenskaps- och arvsskatter. De sakkunnigas ut­

talanden om den nya skogsvårdslagstiftningens syftemål syntes antyda möj­

ligheten att, när denna lagstiftning fått verka tillräckligt länge, allmänna

saluvärdet å skog och skogsmark komme att sammanfalla med de värden,

som uträknades efter skogsvärderingsinstruktionen, sådan den tänktes ut­

formad. Det vore även för vinnande av erfarenhet av denna utjämning mel­

lan allmänt saluvärde och värdet vid uthålligt skogsbruk önskvärt, att upp­

skov med tillämpning av de nya grunderna kunde erhållas. Länsstyrelsen i

Kristianstads län anser den nya metoden tekniskt genomförbar, men kan

icke tillstyrka ett genomförande av densamma i föreliggande skick, enär

konsekvenserna av en taxering enligt densamma torde bliva ett successivt

försvinnande av den ädla lövskogen, en minskning av produktionen av grov

gran och ett försvårande av arbetet med skogskultivering av gamla kalmar­

ker. En nackdel med metoden vore att bedömningen av avsättningslägets

betydelse och även annan bedömning skedde efter schablon och icke möj­

liggjorde ett efter omständigheterna i det särskilda fallet avpassat bedö­

mande, vilket gällande metod i viss mån tillåtit. Om vid tillämpningen av

den nya metoden hänsyn icke kunde tagas till alla egenskaper, som hos

respektive skogar verkade höjande eller sänkande å värdet, måste detta

sägas vara en svaghet. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län förordar,

att den tidigare metoden ännu en gång finge användas i avvaktan på ytter­

ligare överarbetning av det framlagda förslaget. Eftersom man svårligen

kunde göra metoden begriplig för de skattskyldiga i gemen eller för fler­

talet taxeringsfunktionärer, måste man ha särskilt starka skäl, om man

trots detta ville sätta den i kraft. Särskilt med tanke på den allmänna vär­

deförändring, som vid nästa fastighetstaxering i allt fall måste genomföras,

hyste länsstyrelsen allvarliga betänkligheter för att på samma gång övergå

till en helt ny taxeringsmetod. Först sedan stadgad erfarenhet vunnits an­

gående den nya metoden — exempelvis genom en försökstaxering av något

beredningsdistrikt i varje län vid nästa allmänna fastighetstaxering — bor­

de frågan om den gamla metodens övergivande eller förbättrande slutligen

prövas. Länsstyrelsen i Örebro län förordar också ytterligare uppskov med

genomförandet av den nya metoden. Betänkligheter, särskilt från skogligt

utbildade personers sida, hade framförts mot den nya metodens praktiska

användbarhet. Länsstyrelsen vore icke övertygad om att några nämnvärda

53

praktiska företräden skulle uppnås med densamma. Frågan om den kom­

munala fastighetsbeskattningen vore ju för övrigt under utredning. Läns­

styrelsen i Skaraborgs län anser det vara naturligare att bygga vidare på

den gamla metoden, som i princip torde få anses riktig och som blivit väl

inarbetad, än att övergå till ett helt nytt system. Den nuvarande metoden

hade visat sig innehålla stora möjligheter till fortsatt utveckling mot säk­

rare och tillförlitligare taxeringsresultat. Länsstyrelsen hänvisade till vad

professor Henrik Pettersson anfört i ämnet (se 1944 års prop. s. 91, 148

och 162) samt till betydelsen av att uppskattningen av virkesförrådet gjorts

obligatorisk vid 1945 års taxering ävensom till den hjälp vid uppskattningen

man kunde ha av material från riksskogstaxeringen och av typskogar. Läns­

styrelsen i Kopparbergs län framhåller bl. a., att möjligheterna att för arbe­

tet i de lokala taxeringsorganen erhålla skogssakkunniga rådgivare i den

omfattning som syntes vara nödvändig för en något så när riktig tillämp­

ning av den nya metoden torde vara mycket begränsade. Det vore önsk­

värt att ändringar i beskattningsförordningarna av så genomgripande na­

tur som de nu föreslagna icke vidtoges annat än i samband med en all­

män revision av skattelagstiftningen. Det kunde icke vara lyckligt med

en snabb och våldsam ökning av jordbruksfastigheternas taxeringsvär­

den. Det förefölle som om den stegring, som automatiskt följde av de

höjda virkespriserna, vore tillräcklig vid nästkommande allmänna fas­

tighetstaxering och att en ytterligare allmän höjning genom införande

av nya uppskattningsmetoder för skogen borde undvikas. Alltför höga taxe­

ringsvärden å skogen kunde medföra konsekvenser för skogshushåll­

ningen som nationalekonomiskt sett icke vore önskvärda. Medvetandet hos

en skogsägare att ju mer sparad skog han hade på sin egendom, desto

mer finge han erlägga i fastighetsskatt, kunde komma att föranleda

större uttag, än om denna beskattning vore lindrigare. En så avsevärd

höjning av taxeringsvärdena å skogsfastigheter, som ett genomförande av

det föreliggande förslaget komme att medföra, måste i vissa kommuner

leda till en betydande övervältring av skattebördan till skogsägarna från

andra skattskyldiga. I samband med en konjunkturförsämring komme ga­

rantiskattesystemet i ökad effekt och med den nedskärning av skatteunder­

laget, som bleve följden av de högre kommunala ortsavdragen, vore det

uppenbart att fastighetsskatteunderlaget finge bära en större del av skatte-

lungan än nu. I skogskommunerna komme denna övervältring att i första

hand drabba ägarna av de mera välskötta och bäst bestockade skogarna.

Därmed vore icke sagt att det ur synpunkten av uthålligt skogsbruk vore

möjligt och lämpligt att just i det läget utvinna något av skogsavkastningen.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län påpekar, att den omständigheten, att

virkesförrådet skulle uppskattas till viss bestämd kvantitet, vilken påverkade

taxeringsvärdet, torde medföra en tendens att nedbringa virkesförråden

genom avverkningar, som icke stode i överensstämmelse med god och uthål­

lig skogsvård.

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

Domänstyrelsen anser sig icke kunna tillstyrka, att den föreslagna meto­

den för närvarande genomfördes. Innan slutgiltig ställning kunde tagas till

metodens lämplighet för det praktiska taxeringsarbetet, syntes en ytterligare

utredning erfordras. Bl. a. borde frågorna om beräkningen av de in- och ut­

växande förråden och tillväxtens samband med virkesförrådet böra ytterli­

gare undersökas genom skogsforskningsinstitutets försorg. De sakkunniga

syntes vid beräkningen av in- och utväxande förråd ha använt en metod,

som i vissa fall ledde till resultat, vilka ej kunde godtagas som vetenskapligt

korrekta. Såväl för beskattningsnämnderna som kanske framför allt för

skogsägarna måste det vara ett önskemål att nödtorftigt behärska grunderna

för hjälptabellerna, men detta läte sig icke göra enligt den nya metoden.

Därför förelåge risk att metoden icke komme att vinna skogsägarnas för­

troende. Att avstå från detta önskemål läte sig så mycket mindre göra som

förslaget byggde på vissa schablonmässiga antaganden, som icke syntes böra

accepteras utan ingående kännedom om verkningarna. I synnerhet ställde

sig domänstyrelsen betänksam mot de schablonmässiga antaganden, som

avsåge avverkningsberäkningen samt bedömningen av grovskogsprocent och

trädslagsblandning, ävensom mot den schablonmässiga behandlingen av de

enskilda fastigheterna i fråga om avsättningsläget. En påtaglig förtjänst

hos den föreslagna metoden vore dock, att den lämnade större möjlighet för

skogsägare att genom en relativt enkel skoglig förrättning styrka eller veder­

lägga verkställda okulärbedömningar. Vidare kunde utförandet av nämnder­

nas taxeringsarbete på grundval av de hjälptabeller, som skulle ställas till

nämndernas förfogande, icke anses vara svårt — frånsett de bedömanden

som i samband därmed måste göras. Några större ytterligare förenklingar i

detta avseende torde knappast kunna göras.

Domänstyrelsen påpekar de ganska stora svängningar som vid provtaxe­

ringarna visat sig föreligga i avvikelseprocenterna för de olika kommunerna

(se s. 177) och framhåller att utredningen dock ej kunde belysa den ganska

genomgripande omvärdering av fastigheter av olika typ och beskaffenhet,

som den nya metoden utan tvivel innebure. Provtaxeringarna finge väl be­

traktas mera som en jämförelse mellan resultatet av respektive nämnders be­

dömning av i ena fallet grovskogsprocent, trädslagsblandning in. in. och i

andra fallet relativa skogstillgången. Det hade varit önskvärt att åtminstone

några skogar i olika delar av landet, för vilka hushållningsplaner funnes,

hade taxerats efter såväl den nya som den gamla metoden — med använ­

dande av samma rotvärden — varvid för bestämmande av relativa skogs­

tillgången någon närmemetod hade kunnat användas.

Angående det tekniska beräkningsförfarandet i den nya metoden fram­

håller domänstyrelsen, att dess ursprungliga förslag, såvitt gällde beräk­

ningen av tillväxten och den avverkning, som kunde uttagas vid skilda tid­

punkter, grundat sig på kalkyler över huru lång tid, som väntades förflyta

till avverkningen av de olika dimensionsklasserna, varvid kalkylerna delvis

byggt på den förhandenvarande dimensionsfördelningen i landets skogar.

Enligt 1944 års förslag hade faktorerna omräknats och man hade i stället

56

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

kesförrådet per har är högre, medan å andra sidan tillväxt- och avverk-

ningsprocenter äro lägre än vad de sakkunniga räknat med för ifrågava­

rande tillväxtområden och godhetsklasser. Detta är framför allt fallet be­

träffande det sydsvenska reviret.

I fråga om norrlandsreviret gäller att avverkningen, beräknad enligt den

nya fastighetstaxeringsmetoden, jämförd med av styrelsen fastställd årlig

avverkning å reviret, uppvisar ett ännu högre mervärde än vid ovannämnda

jämförande beräkning. Detta synes sammanhänga bl. a. med att inom de

sämre avsättningslägena hela tillväxten icke är möjlig att uttaga genom av­

verkningar samt att den äldre skogen av olika skäl måste ransoneras.

För det sydsvenska reviret har styrelsen även utfört en beräkning av för­

väntningsvärdet enligt av styrelsen “tillämpad metod vid inköp och försälj­

ning av skogsfastigheter. Under lika förutsättningar ifråga om räntefot,

priser, avdrag och allmänna omkostnader har också denna beräkning givit

ett resultat, som väsentligt understiger värdet beräknat enligt den nya fas­

tighetstaxeringsmetoden. Motsvarande värde har vidare beräknats enligt

den nuvarande fastighetstaxeringsmetoden, varvid relativa skogstillgången

uträknats enligt förråds- och massaåldersmetoden. Sättes 1945 års taxerings­

värde till talet 100 ha — med tillämpande av de sakkunnigas förslag till

priser, räntefot och omkostnadsavdrag för närmast kommande taxering —

följande värderelationer erhållits:

enligt den nuvarande taxeringsmetoden ................ 145 %

» avkastningsberäkning med av styrelsen till-

lämpad metod vid värdering för inköp

och försäljning .................................................... 150 %

» den nya taxeringsmetoden .............................. 200 %

Även om några direkta slutsatser ej kunna dragas av nämnda jämförelser,

synas de dock inge farhågor för att metoden ger ojämna resultat för fastig­

heter, som förete större avvikelser från den normaliserade genomsnitts-

skogen.

Domänstyrelsen föreslår tillsättande av en kommitté, sammansatt av

representanter för de intressen, som närmast beröras av taxeringen, för

att verkställa dels en undersökning av möjligheten att förbättra den gamla

metoden och dels en översyn av den nya metoden. Kommitténs första upp­

gift borde vara att framlägga förslag om tillämpande av den hittills använda

metoden även vid instundande fastighetstaxering, sedan kommittén så långt

sig göra låtit förbättrat metoden. Som andra uppgift borde åt kommittén

uppdragas att åstadkomma en klarläggande redogörelse för de konsekven­

ser, som de angivna förutsättningarna och schabloniseringen i den nya me­

toden kunde medföra för skogsfastigheter av olika beskaffenhet, ävensom

att råda bot för de svagheter i metoden som påvisats. Den nya metoden borde

i anslutning härtill praktiskt prövas.

Av över jägmästarna tillstyrka två genomförande av den nya metoden i

föreliggande skick, medan en anser en ytterligare bearbetning av den gäl­

lande metoden vara att föredraga. Övriga sju över jägmästare ifrågasätta

omarbetning av förslaget eller ha undvikit att göra några bestämda uttalan­

den om vilken metod som vore att föredraga. Sex av över jägmästarna äro

emellertid i princip av den meningen, att den föreslagna metoden gåve rik­

57

tigare värden och ett rättvisare resultat olika fastigheter emellan än den

gamla metoden, då den nya metoden läte de verkliga förhållandena — vir-

kesförråd, avsättningsläge etc. — bli avgörande för taxeringsvärdena. Vissa

av dem ge uttryck för oro för att en tillämpning av den nya metoden med

nuvarande skattesatser finge till oundviklig följd för stora uttag av virke.

Därför ifrågasättes om icke en sådan omarbetning av det framlagda försla­

get vore möjlig, att en god skogsskötsel särskilt premierades. I övrigt fram-

hålles av några av över jägmästarna, att den föreslagna metoden knappast

innebure någon förenkling; tabellerna vore invecklade och säkerligen obe­

gripliga för många av lekmännen, svårigheter torde uppstå vid bedömning­

en av virkesförrådet och dettas fördelning och den nya metoden ställde

större krav på tillgång till skogssakkunniga än den gällande. En över jäg­

mästare ifrågasätter om icke indelningen i godhetsklasser alltför mycket

generaliserats.

Sveriges skogsägareförbund avstyrker bestämt genomförande av den nya

metoden. Den arbetade med ganska grova schabloniseringar och approxima­

tioner, vilka kunde befaras medföra, att dess resultat bleve mindre nöjaktiga

och till sina konsekvenser svåra att överblicka. Vid taxeringens slutmoment

inkopplades subjektiva bedömningsförfaranden, som inrymde lika stora fel­

källor som bedömningen enligt nu gällande metod, och metoden vore kom­

plicerad och svårförståelig, vilket kunde minska förtroendet till densamma.

Anmärkningsvärda schabloniseringar och approximationer innebure indel­

ningen i tillväxtområden, som i vissa landsdelar överspände trakter med vitt

skilda breddgrader och höjdlägen samt därav betingade, avsevärda olikheter

i den skogliga produktionen. Starka schabloniseringar vore även att varje

fastighet skulle inordnas under ett visst avverkningsprogram samt att kbm-

priserna för samtliga dimensionsklasser antagits grafiskt förlöpa efter en

rät linje, vars styrning bestämdes av 20- och 30-cmträdens kbm-priser. Be­

träffande övervägande antalet fastigheter funnes icke något uppskattnings-

material och det bleve i dessa fall nämndernas svåra uppgift att bedömnings-

vis angiva fastigheternas virkesmassor inom skilda grovleksklasser och av

olika trädslag. Här inträdde sålunda även efter den nya metoden helt sub­

jektiva uppskattningsmoment. Även om det förutsattes, att taxerade s. k.

typskogar skulle finnas inom landets olika delar, och det finge antagas, att

nämnderna i allmänhet skulle ha beskådat dessa, kvarstode dock, att nämn­

dernas ledamöter endast i mycket få fall hade sett eller kunnat skaffa sig

ett personligt omdöme om skogstillståndet på den mängd skogsfastigheter,

som vore föremål för taxeringen. Det subjektiva bedömningsmomentet och

därav följande osäkerhet vid taxeringen bleve lika stort vid nu föreslagen

uppskattning av förrådsgruppernas kubikmassor och trädslagsblandning

som vid enligt gällande regler skeende bedömande av relativa skogstillgång-

en. — Ehuru förbundet givetvis erkände, att en fastighets virkesbcstockning

alltid måste utöva inflytande på dess taxeringsvärde, vore det dock ■— med

hänsyn till målet för skogshushållningen -— mindre lyckligt att förrådet

av grövre skog tillätes utöva ett så dominerande inflytande på fastigheternas

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

taxeringsvärden och därmed även på skatteunderlaget. Det torde få anses

som ostridigt, att vi i hela landet arbetade med för låga virkesförråd -—-

synnerligast gällde detta Norrland — och att denna svaga bestockning hos

våra skogar avsevärt minskade produktionen och därmed det ekonomiska

resultatet av skogshushållningen. I ett sådant läge måste det vara mycket

olyckligt, om skogens taxeringsvärden och därmed den progressiva förmö­

genhetsbeskattningen så påtagligt, som här komme att ske, bundes just vid

fastigheternas större eller mindre tillgång på grövre skog. Skogsägarna kun­

de betagas lusten att bespara tillväxt i syfte att höja förråden och därmed

den framtida produktionen, när den allra mest påtagliga följden härav bleve

en skatteskärpning.

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund avstyrker också förslaget un­

der framhållande att detta vore svårförståeligt och alltför schablonmässigt.

Det kunde ifrågasättas, om den normaliserade genomsnittsskogen borde läg­

gas till grund för awerkningsberäkning och värdering på sätt de sakkun­

niga föreslagit. — Osäkerheten i fråga om de många små enskilda skogs-

fastigheternas virkesförråd och deras sammansättning bleve en för försla­

gets genomförande i praktiken väsentlig omständighet. Nyttan av den sinn­

rikt utformade taxeringsmetoden borde ses i proportion mot det bristfälliga

underlag, med vilket metoden under lång tid framåt måste arbeta. Stora

felmöjligheter i uppskattningen komme att föreligga. Kombinationen med

uppdelningen av förrådet efter granskogsprocent medförde ökade svårighe­

ter. Även om riksförbundet väl förstode de sakkunnigas inriktning mot en

så god differentiering av värdena som möjligt, kunde det likväl ifrågasättas,

om denna långt drivna avläsning i tabellverk med ledning av många gånger

rena gissningar kunde ingiva förtroende för metoden vid dess användning

i det praktiska taxeringsförfarandet och hos de skattskyldiga. Man kunde

fråga sig om det vore nödvändigt att så, som här förutsattes, låsa fast sig

vid vanskliga bedömanden, om icke tillfredsställande grundmaterial funnes,

och sådant funnes ju icke för det stora flertalet skogar.

Svenska skogsvårdsföreningen avstyrker förslaget under framhållande att

den föreslagna värderingsmetoden till sina grunder alltjämt syntes vara

alltför invecklad. Den vore sammankopplad med så många överväganden

och långtgående schabloniseringar, att man icke finge en klar uppfattning

om konsekvenserna av metodens tillämpning. Den gällande metoden hade

blivit väl inkörd i det praktiska taxeringsarbetet och obestridligt lämnat

allt bättre resultat. Utredningar hade visat, att vid fastighetstaxeringen en­

ligt nu gällande metod värdefaktorerna, rotvärde och bonitet, i regel blivit

väl bedömda och avvägda, och anledning att vid kommande fastighetstaxe­

ring frångå reglerna för bestämmande av dessa faktorer syntes icke före­

ligga. Däremot torde värdefaktorn relativ skogstillgång många gånger ha

blivit felbedömd, oftast beroende på att taxeringsnämnderna haft en täm­

ligen osäker uppfattning om virkesförrådet och dess sammansättning. Då

beträffande flertalet av skogsfastigheterna en mer eller mindre skönsmäs-

sig uppskattning måste utföras av taxeringsnämndernas ledamöter eller de­

60

från det vid taxeringstillfället befintliga virkesförrådet teoretiskt torde giva

rättvisare värden å olika slag av skog och skogsmark än som hittills varit

fallet, men anser sig dock böra avstyrka densamma, då den i praktisk till-

lämpning enligt förbundets mening ej kunde förväntas giva ett tillfredsstäl­

lande resultat. Den föreslagna metoden vore till sin teoretiska uppbyggnad så

invecklad, att den endast kunde förstås av ett fåtal fackmän, och det kunde

ifrågasättas, om det vore lyckligt, att de myndigheter, som skulle handleda

taxeringen, allenast finge i sin hand tillämpningsföreskrifter grundade på

ett underlag, i vilket de icke ens hade någon möjlighet att sätta sig in. Det

torde även kunna ifrågasättas, om det för ett skogsbruks rationella skötsel

kunde vara önskvärt med en sådan höjning av taxeringsvärdena å skogs­

mark, som komme att bliva en oundviklig följd av det nya förfarandet. För­

slaget syntes missgynna de skogsägare, som hölle stora virkesförråd. Det

vore tvivelaktigt, om den nya uppskattningsmetoden toge tillräcklig hän­

syn till skogens utseende och kvalitet.

Svenska landstingsförbundet förordar att den gamla metoden, som alla

nu vore väl förtrogna med, i huvudsak bibehölles efter de förbättringar, som

utan större komplicering av taxeringsförfarandet vore möjliga. Den nya

metoden vore alltför invecklad. Taxeringsarbetet finge ej bli så invecklat,

att det endast kunde behärskas av ett fåtal specialutbildade experter. Hur

teoretiskt fulländad den nya metoden än vore, vilade dock värdesättningen

på så osäkra faktorer som framtidens räntefot och prisläge samt virkesför­

rådets sammansättning på de olika fastigheterna. Att vid en skogstaxering

ernå fullt objektiva värden torde med hänsyn till de antaganden, som måste

göras, knappast vara möjligt, vilken metod man än valde. Angeläget vore

emellertid, att en sådan metod tillämpades, som gåve inbördes säkra värden

och som utan större svårighet kunde förstås och tillämpas av beskattnings-

nämnderna. Ur denna synpunkt syntes det nu gällande förfarandet ha vissa

företräden.

Svenska landskommunernas förbund vill icke ifrågasätta annat än att den

nya metoden vore den nuvarande teoretiskt överlägsen men håller likväl

före, att man icke borde övergå till nytt system med mindre än att bristerna

i det nuvarande förfarandet, som tillämpats sedan år 1922 och med vilket

taxeringsmännen vore väl förtrogna, icke annorledes skulle kunna av­

hjälpas. Även om det icke skulle vara förenat med större svårigheter att till-

lämpa den nya metoden än att använda den nuvarande vore därmed icke

sagt, att beskattningsnämndernas ledamöter i gemen komme att besitta så­

dana skogsmatematiska egenskaper att de själva kunde sätta sig in i hur

tillgängliga tabeller vore konstruerade och rätt bedöma den nya metodens

innebörd. En förenkling, som samtidigt innebure ett bortseende från kra­

vet på beskattningsnämndsledamöternas förmåga att till fullo förstå den

metod, de hade att tillämpa, måste te sig betänklig då lekmannaledamöter-

nas betydelse därigenom reducerades.

Riksförbundet Landsbygdens folk och Taxeringsnämndsordförandenas

riksförbund avstyrka genomförande av förslaget.

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

telagen hade kommunallags natur, mindre lyckad. Med den ännu synnerligen

oklara uppläggning av värderingsmetoderna, som lämnats, vore det utan

tvekan klokare att låta huvudparten av detaljbestämmelserna för värdering­

en kvarstå utan författnings karaktär. I den eventuella författningen skulle

knappast av rena värderingsbestämmelser behöva intagas mer än den dekla­

ration, som återfunnes i fjärde stycket av den av de sakkunniga framlagda

skogsvärderingsinstruktionen under rubriken A. Allmänna värderingsgrun-

der. Denna bestämmelse vore ofrånkomlig i författningstext. Den hänvisade

till de allmänna synpunkter som måste läggas bakom varje försök att fixera

ett gällande värde för skog. Den gåve klart besked om, att det vore diskon­

terade värden, som skulle eftersträvas. Med denna deklaration som grund

borde det vara fullkomligt tillräckligt att i författningen hänvisa till att

allmänt godtagbara värderingsmetoder skulle äga vitsord.

Vad angår pro v taxeringarna giva de myndigheter, som varit

representerade vid dem, i allmänhet uttryck för den uppfattningen, att för­

faringssättet vid taxeringen vore enklare än enligt gällande metod eller icke

berett provtaxeringsnämnderna några större svårigheter. Av de tio läns­

styrelser, inom vilkas områden provtaxering ägt rum, uttala sex, nämligen

länsstyrelserna i Blekinge, Kristianstads, Hallands, Västmanlands, Väster­

bottens och Norrbottens län en sådan mening, medan två — länsstyrelserna

i Gotlands och Värmlands län — framföra vissa reservationer och två — läns­

styrelserna i Kalmar och Gävleborgs län — icke gjort något uttalande i före­

varande avseende. Länsstyrelsen i Norrbottens län anför, att taxeringsarbe-

tet icke berett provtaxeringsnämnden några större svårigheter, samt att re­

sultatet blivit mera tillförlitligt än förut. Visserligen hade nämndens arbete

underlättats därav att hushållningsplaner förelegat i de allra flesta fall, men

länsstyrelsen vore över huvud taget av den uppfattningen att den före­

slagna metoden vore den gamla avgjort överlägsen. Länsstyrelsen i Väster­

bottens län framhåller, att det vid provtaxeringen visat sig, att ledamöterna

i beredningsnämnderna ansett sig lättare kunna bedöma de faktorer, som

enligt den föreslagna metoden skulle läggas till grund för taxeringen. Läns­

styrelsen i Kristianstads län säger sig visserligen icke kunna av den prov­

taxering, som ägt rum inom länet, draga några för länets skogstaxering

allmängiltiga slutsatser, men håller likväl före att de uppgifter, som nämn­

derna finge sig ålagda för bestämmande av ett rätt taxeringsvärde, sedan

den nya metoden blivit inarbetad, bättre kunde fullgöras än motsvarande

uppgifter enligt den äldre metoden. Med tanke på den långa tid, som för­

flutit innan gällande principer mera allmänt behärskats, måste man dock

räkna med att ett par taxeringsperioder måste förflyta, innan metoden

fungerade friktionsfritt. Enligt länsstyrelsen i Gotlands län hade det vid

den inom länet företagna provtaxeringen visat sig bl. a. dels att berednings-

nämnden ansett den föreslagna metoden vara i tillämpningen lättare än ti­

digare använd beräkningsmetod dels att resultatet av provtaxeringen blivit

mycket gott. Härtill kraftigt bidragande orsaker syntes emellertid ha varit

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

beredningsdistriktets ringa storlek och nämndledamöternas ingående lokal­

kännedom till följd jämväl av de relativt små skogsarealer, som de olika

fastigheterna omfattat, den förhållandevis rika tillgång på provytor, som

genom de sakkunnigas försorg iordningställts just inom det ifrågavarande

beredningsdistriktet, samt den synnerligen instruktiva ledning, som genom

de sakkunnigas närvaro kunnat lämnas nämnden före och under dess arbete.

Länsstyrelsen vore icke fullt övertygad om att, därest dessa omständigheter

icke förelåge, förutsättningarna för ett gynnsamt resultat skulle vara lika

stora. Enligt länsstyrelsen i Värmlands län kunde ett uttalande av provtaxe­

ringsnämnden i Södra Finnskoga kommun, att den nya metoden icke inne-

bure större svårigheter än den gamla, icke utan vidare tagas till intäkt för

att taxering enligt samma grunder skulle lika lätt som i Södra Finnskoga

kunna genomföras i andra kommuner av länet. I Södra Finnskoga hade

nämligen provtaxeringsnämnden i sin ordförande, som vore f. d. länsskog-

vaktare, haft tillgång till en särskilt kunnig man på det skogliga taxerings-

området, och god kännedom om skogliga förhållanden hade även i övrigt

varit företrädd inom nämnden. Spörsmålet bleve, huruvida man till 1952

års taxering kunde erhålla en uppsättning taxeringsinän, lämpliga att i

praktiken föra ut de nya värderingsgrunderna. Endast under förutsättning

att tillfälle bereddes länsstyrelsen att i god tid organisera ett tillräckligt

omfattande upplysningsarbete, vågade länsstyrelsen tro, att den praktiska

tillämpningen av de nya grunderna kunde på ett tillfredsställande sätt

förverkligas.

Av övriga länsstyrelser anför länsstyrelsen i Kronobergs län att den av

provtaxeringsnämnderna i regel uttalade meningen att fördelningen i träd-

slagsklasser och förrådsgrupper vore lättare att verkställa än att beräkna

relativa skogstillgången icke helt delades av skogsmännen utan att från

många håll en motsatt uppfattning gjorts gällande. Länsstyrelsen i Göte­

borgs och Bohus län anser att provtaxeringsnämnderna gått till verket un­

der mycket gynnsamma förutsättningar. Arbetet, som varit väl förberett,

hade underlättats bl. a. därav att nämnderna kunnat grunda taxeringarna

på redan tillgängliga och prövade uppgifter om skogsmarksareal och skogs-

kubilunängd. Nämnderna hade haft en i huvudsak teoretisk uppgift att lösa

och deras arbete kunde snarare betecknas som en översyn av taxeringsresul-

tatet med tanke på ett begränsat antal nya faktorer. Meningsbrytningar om

taxeiängsresultatets skälighet ur skattebelastningssynpunkt hade säkerligen

i provtaxeringsnämnderna varit mindre framträdande än vad som skulle

varit fallet vid en »riktig» taxering. Den speciella svårighet, som vid nästa

fastighetstaxering inställde sig och som sammanhängde med taxeringsni-

våns allmänna höjning, hade icke behövt verka störande på provtaxerings­

nämndernas arbete.

Skogsstyrelsen är av den uppfattningen att den större trygghet, som vis­

sa provtaxeringsnämnder uppgivit sig känna vid tillämpningen av den nya

metoden, berodde på att tabellverken givit nämnderna en känsla av större

noggrannhet hos metoden än denna kunde beräknas ha och de sakkunniga

6ä

64

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

själva velat tillskriva den. Det kunde ligga en viss risk i en sådan alltför

stor tillit till tabeller i stället för den egna bedömningsförmågan.

Om provtaxeringarna säger vidare skogsvårdsstijrelsen i Västerbottens

län, att av de vid provtaxeringen av Lövångers kommun, som ägt rum under

viss medverkan från skogsvårdsstyrelsens sida, vunna erfarenheterna syntes

framgå, att inga större svårigheter uppstode vid den praktiska tillämpning­

en av den nya metoden. Bestämmandet av faktorerna granskogs- och grov-

skogsprocent hade skett lättare och säkrare än då det förut gällt att fast­

ställa relativa skogstillgången. Kalmar läns södra skogsvårdsstgrelse hyser

den uppfattningen, att den större differentiering, som framkommit vid prov­

taxeringarna, i viss mån kunde förklaras av att dessa taxeringar icke skulle

ligga till grund för fastighetsbeskattning. I fortsättningen torde nämnderna

— vilken metod som än användes •— med hänsyn till sin ofullständiga

kännedom om virkesförråd m. m. sannolikt komma att som hittills hålla

sig omkring de medeltal, som uträknats för län eller del av län. Skogsvårds-

stgrelsen i Norra Kalmar län har funnit de provtaxeringar, som utförts, giva

vid handen, att det för nämnderna vore lättare att komma till rätta med de

uppgifter som i enklaste fall skulle uppskattas enligt nya metoden än med

relativa skogstillgången; i de fall, då noggrannare uppgifter funnes, gåve den

nya metoden dessutom möjlighet att komma till ett säkrare och mera objek­

tivt resultat. Skogsvårdsstijrelsen i Hallands län anser provtaxeringen ha

givit vid handen, att den nya metoden ej medförde ett avsevärt merarbete

för taxeringsnämnden i jämförelse med den gamla metoden. Professor

Stregffert framhåller, att det förhållandet att mycket komplicerat förarbete

kunnat få till följd enkla tillämpningsanvisningar uppenbarligen vore en

fördel hos den nya metoden, som den delade med den nuvarande. Att de

flesta provtaxeringsnämnderna på förfrågan meddelat, att de funnit den

nya metoden lättare att tillämpa än den nuvarande vore i och för sig ej

något bevis för att den nya metoden gåve mera korrekta resultat än den

nuvarande. Provtaxeringsnämndernas uttalande vore emellertid rätt natur­

ligt med hänsyn till att den nya metoden ersatt den svårare omdömespro-

ceduren vid fixerandet av relativa skogstillgången med det mera schema­

tiska bedömandet av en enda faktor, nämligen grovskogsprocenten. Kam­

marrätten påpekar, att provtaxeringsnämndernas omdömen om den nya me­

toden varit i stort sett mycket gynnsamma, vilket vore ett gott betyg åt

metoden. Huru riktig uppskattningen av faktorerna trädslagsklassfördel-

ning, grovskogsprocent och granskogsprocent blivit, framginge ej av prov­

taxeringarna, men att döma av den uppskattning som nämnderna såsom

förberedelse till taxeringen gjort beträffande typskogarna vore felen icke

större utan snarare mindre än vid bedömningen av virkesförrådets storlek.

Det räknearbete, som fordrades för att erhålla taxeringsvärdena, syntes va­

ra ganska tidsödande, om icke räknemaskiner kunde ställas till förfogan­

de. Domänstgrelsen anför på ifrågavarande punkt, att provtaxeringsnämn­

dernas uppfattning, att värderingen enligt den nya metoden beredde

mindre svårigheter än enligt den nu gällande metoden, säkerligen berott

66

Utfallet av 1945 års fastighetstaxering i Jokkmokk är ägnat afl belysa en

betydelsefull synpunkt vid prövningen av de olika taxeringsmetoderna. Det

torde nämligen i själva verket förhålla sig så att taxeringen i de fall, då det

saknas närmare uppgifter om skogen å den fastighet som skall taxeras, blir

förhållandevis osäker vilken metod som än användes. Vid bedömande av eu

taxeringsmetods värde synes man därför böra taga särskild hänsyn till hur

den fyller sin uppgift när det finns dylika uppgifter. Vid anmälan av 1944

års propositionsförslag framhöll dåvarande finansministern bl. a., att det un­

der den nuvarande metodens tillämpningstid icke varit till fyllest att räkna

skogen på en fastighet och bestämma boniteten på marken; man hade ändå

icke haft möjlighet att fastställa ett säkert värde. 1945 års fastighetstaxe-

ring i Jokkmokk utgör ytterligare ett belägg för att man med den nuva­

rande metoden icke kan nå ett tillfredsställande resultat ens då erforderligt

primärmaterial för taxeringen finnes.

Några remissinstanser medgiva, att bestämningen av den relativa skogs-

tillgången enligt den nuvarande metoden ej slagit väl ut i tillämpningen,

men anse att metoden borde kunna förbättras i detta avseende och förorda

därför dess bibehållande. I anledning härav vill jag framhålla, att man

under den nuvarande metodens tillämpningstid prövat olika s. k. närme-

metoder för att vid bestämmande av den relativa skogstillgången för viss

skog kunna taga hänsyn till dennas avvikelser från normaltillståndet i fråga

om skogens ålders- och dimensionsfördelning, men att dessa metoder, som

haft det gemensamt att de varit invecklade och lämnat osäkra resultat, be­

funnits omöjliga att använda som generella värderingsnormer. Vidare vill

jag framhålla, att det uppdrag domänstyrelsen erhöll år 1941 och som blev

upprinnelsen till den nu föreslagna metoden i första hand avsåg utfinnandet

av ett generellt användbart sätt att fastställa relativa skogstillgången, men

att domänstyrelsen då fann detta omöjligt. Man torde sålunda böra räkna

med att detta icke är en framkomlig väg. Anses den nya metoden icke vara

godtagbar får man därför sannolikt finna sig i att behålla den gamla i stort

sett sådan den är.

Från en sida sett kan man emellertid säga att den nya metoden just inne­

bär ett bestämmande av de faktorer, som äro avgörande för den relativa

skogstillgången, och alltså utgör det sökta komplementet till den nuvarande

metoden. Att man därvid funnit sig nödsakad övergå från att som grund

för värdeberäkningen lägga avkastningen av normalskogen, som varit ett

mycket diffust begrepp, till att vid beräkningen utgå från avkastningen av

den statistiskt påvisbara skog, som verkligen finns, (genomsnittsskogen) kan

icke rubba riktigheten av det sagda. Vad nu anförts belyses kanske bäst av

de sakkunnigas uppgift, att vid typskogsinventeringen 1944 icke fanns någon

annan metod att tillgå för bestämmande av den relativa skogstillgången än

att använda de i 1944 års förslag intagna korrektionsfaktorerna. Den nya

metoden kan alltså i princip användas även om man formellt har den gamla

kvar. Men det är att märka att man i så fall måste beräkna värdet först och

därefter utfinna den relativa skogstillgången genom en jämförelse mellan

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

mindre ekonomiskt skogsbruk, bör alltså enligt min mening icke inverka på

taxeringen.

Om man utgår från att avkastningsberäkningen måste slce efter objek­

tiva grunder och att därvid de sakkunnigas linje rent principiellt bör väljas

— någon annan torde i nuvarande läge icke stå till buds — tror jag icke

att de invändningar av nu ifrågavarande slag, som framförts mot den nya

metoden, på ett avgörande sätt förringa dess värde. Man får ju hålla i min­

net, att det, vilken metod som än väljes, i praktiken aldrig kan bliva fråga

om en i detalj riktig värdering.

Med det sagda har jag deklarerat min ställning till kammarrättens och ett

par andra remissinstansers förslag att jämkningsmöjligheter skulle förbe­

hållas beträffande fastigheter, vilka i avseende å skogstillståndet mera vä­

sentligt avvika från genomsnittsskogen. Metoden skall genom markens indel­

ning i tillväxtområden och godhetsklasser samt skogens indelning i träd-

slagsklasser och grovleksgrupper in. in. tillåta att vid taxeringen i största

möjliga mån hänsyn tages till markens produktionsförmåga och skogens

tillstånd men däröver skola i princip inga jämkningar få ske. En skogsägare

bör sålunda icke medgivas rätt att, med hänvisning till att enligt av honom

tillämpad hushållningsplan eller andra kalkyler avkastningen på hans egen­

dom icke överensstämmer med vad som antagits vid korrektionsfaktorer-

nas beräkning, få tillämpa andra speciellt för honom uträknade korrek-

tionsfaktorer.

En av de vanligaste invändningarna mot den nya metoden är, att den är

alltför invecklad och svårbegriplig för skattskyldiga och beskattningsnämn-

der. Även om grundtankarna i den nya metoden skulle vara mindre grip­

bara än principerna i den gamla bör detta emellertid icke vara avgörande.

Om nämligen redan det hittills tillämpade systemets utgångspunkter icke

mera allmänt fattats av de skattskyldiga, blir skillnaden ur dessa syn­

punkter ringa. Det kan anses bestyrkt att innebörden av begreppet rela­

tiv skogstillgång enligt det äldre systemet icke varit fullt begripligt för all­

mänheten. Utslagsgivande bör därför vara förfarandets praktiska använd­

barhet. Provtaxeringsnämndernas omdömen bör härvidlag tillmätas den

största vikt. Dessa omdömen äro såvitt jag kan finna mycket positiva för

den nya metoden. T själva verket äro provtaxeringsnämnderna så gott som

enhälligt av den meningen att värderingen enligt den nya metoden blir

lättare att genomföra än enligt den gamla.

Vad beträffar det rent tekniska förfaringssättet vid den nya metodens

omsättning i praktiskt användbara tabeller, t. ex. korrektionsfaktorernas

beräkning, vill jag understryka att fackmännen icke gjort några mera vä­

gande invändningar mot beräkningarnas tillförlitlighet. I sådant avseende

har endast anmärkts — av domänstyrelsen — att de sakkunniga vid be­

räkningen av in- och utväxande förråd för de olika förrådsgrupperna använt

en metod, som i vissa fall ledde till resultat, vilka ej kunde godtagas som

vetenskapligt korrekta. Denna anmärkning avser enligt vad jag under hand

inhämtat endast en förenkling i de matematiska beräkningarna, vilken de

sakkunniga i rent arbetsbesparingssyfte ansett sig kunna göra.

68

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

70

Kiingl. Maj.ts proposition nr 39.

kunna beräkna skogsvärdets avvikelser från värdet på normalskogen, linnes

allt skäl antaga, att en riktig tillämpning av den gamla metoden i varje fall

icke är mindre arbetskrävande än den nya, såvitt angår nu ifrågavarande

led i arbetet.

Att arbetet hos nämnderna enligt den nya metoden kunnat göras så rela­

tivt enkelt som skett beror till stor del på att så mycket som möjligt av

taxeringsarbetet flyttats över till de centrala förberedelserna för taxeringen.

Att en större arbetsbörda än förut kommer att läggas å de myndigheter, som

ha att utfärda centrala anvisningar för taxeringsarbetet, synes mig emeller­

tid vara av förhållandevis mindre betydelse.

I anledning av uttalade farhågor för att den nya metodens införande skulle

medföra en alltför stor höjning av taxeringsvärdena på skogsfastigheter får

jag framhålla, att värdena i och för sig icke äro beroende av den metod som

användes. Värdenivån bestämmes av den räntefot som tillämpas, den pris­

nivå som lägges till grund vid värdeberäkningen samt storleken av det av­

drag för allmänna kostnader som medgives. Principiellt är det ingenting

som hindrar, att dessa faktorer bestämmas så att en tillämpning av den nya

metoden medför en sänkning av taxeringsvärdena. I den mån metoden som

sådan medför en höjning av taxeringsvärdena (jfr s. 177) betyder detta att

vissa grundvärden i den äldre metoden äro felaktiga. Dessa felaktigheter

torde å andra sidan böra rättas till även om den äldre metoden bibehålies.

På grund av vad skogsvårdsstvrelsen i Kopparbergs län anfört om förde­

larna av att taxeringsresultaten enligt den äldre metoden kunna kontrolleras

genom avstämning mot riksskogstaxeringens resultat vill jag framhålla, att

minst lika goda kontrollmöjligheter torde föreligga vid tillämpning av den

nya metoden.

Slutligen vill jag erinra om att 1944 års bevillningsutskott i sitt av samma

års riksdag godkända betänkande i princip uttalat sig för införande av den

nya metoden och att därefter ingenting synes ha inträffat som ger anled­

ning till intagande av eu annan ståndpunkt. De anmärkningar, som fram­

ställdes mot det år 1944 framlagda förslaget, synas i möjligaste mån ha

beaktats av de sakkunniga, och varken dessa eller andra av utskottet anförda

skäl mot att tillämpa den nya metoden vid 1945 års allmänna fastighets­

taxering torde numera utgöra skäl för avvisande av densamma.

På grund av vad jag sålunda anfört vill jag förorda, att vid nästa allmän­

na fastighetstaxering taxering av skogsmark och växande skog i princip

skall ske enligt de sakkunnigas förslag. I syfte att undvika att taxeringsvär­

dena därigenom drivas upp till eu nivå, som för de skattskyldiga och taxe-

ringsmännen synes alltför hög, kommer jag emellertid att i det följande fö­

reslå vissa ändringar i de av de sakkunniga förordade värdefaktorerna. Jag

kommer sålunda att föreslå bl. a. 5 % räntefot och en prisnivå, baserad på

1946—1950 års bruttopriser reducerade med 25 %. — För att få en ungefär­

lig föreställning om hur värdenivån kommer att ändras vid tillämpning av

de principer jag sålunda angivit har jag låtit verkställa en beräkning av vär­

dena i enlighet med desamma för 8 av de provtaxerade kommunerna i olika

72

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

utskottet i avseende å 1945 års fastighetstaxering — då ju enligt utskottet

den äldre metoden skulle tillämpas — böra förorda bibehållande av en

räntefot av 4 %.

De sakkunniga. De sakkunniga föreslå också bibehållande av räntefoten

vid 4 %. De framhålla, att den som placerade pengar i skogsfastighet med

avsikt att bedriva uthålligt skogsbruk ej kalkylerade med korttidsränta utan

med långtidsränta och att, då fråga vore om en placering i realvärden, eu

jämförelse med räntan å placering i aktier — enkannerligen aktier i företag

med realtillgångar, representerande eu säkerhet jämförlig med skogsfastig­

het — låge nära till hands. Den spekulation i framtida värdestegring, som

man måste räkna med, särskilt i anslutning till möjlig försämring av pen­

ningvärdet, kunde göra sig gällande beträffande både ifrågavarande aktier

och skogsfastigheter. I fråga om aktier framträdde doek även andra på spe­

kulationen inverkande moment, som särskilt gjorde sig gällande på markna­

den för börspapper men som saknades beträffande skogsfastighet, och del

kunde över huvud taget icke bliva fullt rättvisande att jämföra placering i

skog med placering i värdepapper. För den, som vidtoge en placering i vär­

depapper, räckte det att klippa kuponger och få dem inlösta i en bank.

Den som förvärvade en skogsfastighet iklädde sig samtidigt ett ansvar för

skogens skötsel. Sakkunnig hjälp och arbetskraft för ändamålet kunde ju

förvärvas och kostnaden därför vore givetvis av beskaffenhet att böra av­

räknas vid fastställande av den nettoavkastning som vore att förvänta. Men

redan att förskaffa sig sådan hjälp fordrade omsorg, och även den mest

självständigt arbetande förvaltning krävde som regel någon tillsyn och

kontroll. Även placering i hyresfastighet, som i detta sammanhang jämväl

kunde nämnas för jämförelse, företedde skiljaktigheter. Avkastningen vore

exempelvis i regel mycket jämnare i fråga om en hyresfastighet än i fråga

om en skog, och de risker, som gjorde sig gällande beträffande de båda sla­

gen av placeringar, vore också rätt olika. För övrigt vore det även inom hy­

resfastigheternas gebit svårt att få fram en sådan enhetlig beräkning av vär­

det i förhållande till nettoavkastningen, att det kunde klart fastställas vil­

ken räntefot som gällde på denna marknad.

I själva verket ville det synas — framhålla de sakkunniga vidare — som

om för skogsmarknaden uppställde sig särskilda förräntningskrav, och man

frågade sig om dessa kunde erfarenhetsmässigt konstateras. Svårigheterna

härutinnan framträdde desto mera påtagligt som utfallet av framtida av­

kastningar vore så svårberäkneligt, att det knappast kunde urskiljas vil­

ken betydelse som vid skogsfastighetsköp tillerkändes räntan. Som för

skogsfastiglietsmarknaden utmärkande särdrag vore också att beakta att

aktiebolagen på grund av gällande förbudslagstiftning väsentligen vore in­

läkningen både som köpare och säljare av skogsfastigheter och att jordför­

värvslagen i stort sett hindrade andra enskilda personer än sådana som

själva ämnade ägna sig åt jordbruk eller skogsbruk från förvärv av skog.

Såsom skogsspekulanter uppträdde utom enskilda personer huvudsakligen

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

samtliga framtida avkastningar vore lika stora och svarade mot medeltalet

av de avkastningar som erhållas vid successiv korttidsförräntning enligt

den antagna kurvan.

För närvarande torde vanligen antagas, att den allmänna räntan ej skall

framdeles mera varaktigt stiga till den höga nivå där den befann sig i Sve­

rige i det närmaste konstant tills den på 1930-talet sjönk till det lägre plan

där den med större eller mindre avvikelser sedan dess befunnit sig. Om

enbart det nyss angivna matematiska betraktelsesättet skulle anläggas av

flertalet kapitalplacerare, borde de följaktligen för långtidsplaceringar räk­

na med en ränta som skiljer sig från den väntade ungefärliga medelrän­

tan för korttidsplaceringar endast därulinnan, att den visserligen blir nå­

got högre om man befinner sig i en stigande räntekonjunktur än om rän­

tan är i nedgående, men ej mer än som betingas av ovan angivna matema­

tiska resonemang. En större förskjutning kommer däremot att bliva följ­

den av en allmänt ändrad uppfattning om korttidsräntans sannolika fram­

tida medelnivå.

Emellertid bestämmes långtidsräntan — som ju närmast kommer till ut­

tryck i kurvan för långfristiga obligationer — i verkligheten av tillgång och

efterfrågan. Ett mer eller mindre medvetet anläggande av det ovan anför­

da matematiska betraktelsesättet lärer i detta sammanhang kunna antagas

påverka framsynta kapitalplacerares bedömande, men andra faktorer äro

otvivelaktigt mer synbara — mängden av placeringsvilligt kapital i för­

hållande till pågående investeringsverksamhet och övriga behov av just

långa lån, den allmänna optimismen eller pessimismen, den större eller

mindre benägenheten att föredraga penningplaceringar eller realplacering-

ar, sammanhängande med förtroendet för penningvärdet, in. in. Att graden

av bjuden säkerhet föranleder olika nivåer inom den långfristiga räntan

ligger i sakens natur.

När det gäller långfristiga placeringar i rcaltillgångar, göra sig liknande

synpunkter gällande. 1 botten bör för en omtänksam kapitalplacerare ligga

det relaterade matematiska betraktelsesättet, verkande i samma riktning

som beträffande räntan å rena penningplaceringar men mycket starkt mo­

difierat ej minst av graden av förtroende för penningvärdet, i det benägen­

heten för realplaceringar stegras i mån som detta förtroende minskas. Gra­

den av säkerhet eller med andra ord beskaffenheten av de risker, med vilka

placeraren har att räkna, måste spela en betydande roll. Ett här särskilt

framträdande spekulationsmoment är frågan, om värdet av den realtill-

gång placeringen gäller kan väntas stiga eller sjunka mer eller mindre än

penningvärdet försämras eller förbättras.

Härefter framhålla de sakkunniga, att det matematiska grundläggande

betraktelsesättet för den omtänksamme placeraren syntes böra äga samma

tillämplighet vid placering i skogsfastighet som i fråga om långfristiga pla­

ceringar i allmänhet. Härav hordc följa en viss obetydlig gradering av rän­

tan under beaktande huruvida räntekonjunkturen vore stigande eller sjun­

kande. I och för sig skulle det kunna antagas att av olika skäl plaeerings-

sökandes kapital i nuvarande läge visade benägenhet att inrikta sig på pla­

ceringar i skogsfastighet, men betydelsen av denna synpunkt reducerades i

mycket hög grad genom att efterfrågan på skogsfastigheter begränsades av

lagens skrankor. Vad säkerhetssynpunkten anginge torde en allmän upp­

fattning råda att värdet av skog komme att på lång sikt stå sig väl i förhål­

lande till värdet av andra nyttigheter. Däremot vore skogen utsatt för risker

76

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

rat i att för bestämmande av begreppet utvecklingsbar skog i förhållande

till icke utvecklingsbar sådan enligt de grunder som antagits för tillämpning

av den nya skogsvårdslagstiftningen räknades med en räntefot av 3 %. Av-

totalvärdet för skogsmark och växande skog i en normaliserad genomsnitts-

skog hade vid en räntefot av 4 respektive 3 % markvärdet visat sig utgöra,

beträffande en medelgod bonitet i mellersta Norrland 12 respektive 20 %

och beträffande en god bonitet i sydligaste Sverige 40 respektive 50 %. Att

beträffande södra Sverige markvärden av den förra storleksordningen vore

lämpligare avvägda än markvärden av den senare storleksordningen med

hänsyn till den på fastighetsmarknaden rådande allmänna uppfattning­

en om sådana värden förefölle tämligen visst. Med hänsyn till det inbör­

des förhållandet mellan skogsvärde- och markvärdefaktorer vore det emel­

lertid av vikt att ej välja en alltför hög räntefot. Enligt de sakkunnigas

förmenande vore procentsatsen 4 den bästa som för närvarande kunde

väljas.

Remissyttrandena. I flera av de avgivna yttrandena göres gällande, att

räntefoten borde bestämmas till 4 y, eller 5 %. Härför åberopas flera skäl,

bl. a. att de ekonomiska riskerna vid skogsbruk vore större än inom de flesta

andra områden ävensom att det syntes logiskt att tillämpa samma räntefot

som för garantiskatten.

I sådan riktning uttala sig länsstyrelsen i Kristianstads län och skogsvårds-

styrelsen i samma län samt över jägmästaren i södra distriktet. De framhålla

dessutom att det syntes motiverat att tillämpa en högre räntefot för de syd­

ligaste delarna av riket än de nordligare med hänsyn till de särskilda risker,

som vore tillfinnandes i förstnämnda delar av riket. Skogarna i Kristian­

stads län vore utsatta för stormskador och — vilket främst gällde lövskogar­

na -- för viltskador. Angreppen av rötsvamp i synnerhet på gran vore svåra

och även insektshärjningar förekomme. Enligt över jägmästaren i södra

distriktet borde man, om det icke funnes möjligt att höja räntefoten för eu

landsdel eller vissa trädslag, söka en annan form för kompensation åt sådan

landsdel.

Även skogsvårdsstyrelsen i Blekinge län anser en räntefot av 5 % moti­

verad, åtminstone tills nöjaktig balans nåtts inom det sydsvenska skogsbru­

ket. Den senaste riksskogstaxeringens överraskande resultat ävensom skogs­

ägarnas ofta svaga ekonomi och bristande förmåga att rationellt utnyttja

markens och den växande skogens produktionskapacitet talade härför, lik­

som att senare års starkt stegrade efterfrågan på realkapital bringat upp

saluvärdet å skog i öppna marknaden till en abnorm höjd. Det vore synner­

ligen angeläget, att den återuppbyggnad av skogsbeståndet som påginge i

södra Sverige och under senaste årtionden nått goda resultat, icke motver­

kades genom en skärpt beskattning. En sådan beskattning syntes i övrigt

icke vara förenlig med den nya skogsvårdslagens åläggande om tvångsspa-

rande.

78

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

heller till att utdelningen varierade till storleken år från år liksom att den

ofta finge skjutas till framtiden. Dessutom förelåge risker för skador ge­

nom snö och is samt betesgång ävensom prisfallsrisker. Därest möjligheter

funnes att genom försäkring helt gardera sig mot riksmomenten — utom

prisfallsrisker — skulle enligt uppgifter från försäkringsinrättningar pre­

mierna uppgå till åtminstone 0,2 % av det försäkrade värdet. Vid bedö­

mandet av skäligheten av räntefotens storlek kunde icke heller bortses från

ojämnheten i inkomstfördelningen. Då garantiskatten utginge efter 5 %,

syntes det föga konsekvent att vid bestämmandet av skogsvärdet räkna med,

att skogen normalt skulle lämna en förräntning av allenast 4 c/o.

Slutligen framhåller förbundet, att enligt uppgifter från industriens forsk­

ningsinstitut för industriens del räknades med en förräntning av investerat

kapital av i regel 6 % och med 5 % endast under särskilt gynnsamma för­

hållanden, och anför vidare.

Även vid priskontrollen räknas med högre förräntningsproeenter än 4.

Det synes icke oskäligt, om en dylik förräntningsprocent, 5 %, tillämpas

jämväl för skogens del. Jämförelse med obligationsmarknaden synes även

så till vida icke ulan invändning kunna godtagas, som vid belåning skogs­

ägaren icke har fria händer, utan är beroende i viss utsträckning på skogs-

vårdsstyrelsens direktiv. En annan omständighet, som talar till nackdel

för skogen är, att kretsen av köpare på grund av gällande lagstiftning är

synnerligen begränsad. Ytterligare en omständighet är den, att gällande

skogsvårdslagstiftning lägger hinder i vägen för kapitaluttag ur skogen ge­

nom onormala uttag ur densamma. Den omständigheten att skog ofta inte

kan uttagas förrän i framtiden leder också därhän, att förmögenhetsskatt

får erläggas på ett kapital, som icke förrän i framtiden blir räntebärande.

Genom den höjda förmögenhetsskatten kommer vådorna därav att bliva

än mer markerade. Hur en höjning av taxeringsvärdena å skog kommer

att påverka räntabiliteten av uti skogsbruket nedlagt kapital, torde framgå

av nedanstående exempel.

Det antages, att två makar (ortsgrupp II) med en förmögenhet av 500 000

kr. har densamma placerad i industriobligationer löpande med 4 % ränta.

Det antages vidare, att 200 000 kr. av dessa obligationer omplaceras i en

skogsfastighet. Om fastigheten har ett taxeringsvärde av 100 000 kr., blir

med hänsyn till skatterna effektiva räntan å investerade kapitalet 1,69 c'o

medan, därest taxeringsvärdet uppgår till 200 000 kr. effektiva räntan alle­

nast uppgår till 0,65 % och densamma, därest förmögenheten fortfarande i

sin helhet bibehålies i obligationer, utgör 0,87 %. Skulle obligationerna i stäl­

let löpa med 3 % ränta, skulle effektiva räntan bliva respektive 1,52 %,

0,59 % och 0,52 %. Anledningen till den avsevärda nedgången i effektiva

räntabiliteten vid en höjning av taxeringsvärdena ligger dels i högre för­

mögenhetsskatt, dels och framförallt i högre kommunalskatt på grund av

garantiskattens oförmånliga inverkan.

Statens skogsforskningsinstitut framhåller, att institutet i samband med

förarbetena till anvisningar rörande skogsvårdslagens tillämpning förordat

3 % såsom grundval såväl för beräkningen av markvärdet som för bestäm­

mande av gränsen mellan utvecklingsbar och icke utvecklingsbar skog. Då

huvudmotivet för valet av 4 % emellertid syntes vara att erhålla lägre vär­

den på ungskogar, på grund av att dessa icke vore likvida tillgångar, och

80

Eftersom räntefoten verkar särskilt starkt på markvärdet samt på vär­

det av ungskog till följd av de långa diskonteringstiderna för de avkast­

ningar, varur dessa värden härledas, kommer en höjd räntefot att på ett i

och för sig önskvärt sätt dämpa värdestegringen på fastigheter med mycken

kalmark eller övervägande ungskog i södra Sverige.

Höjningen av räntefoten till fem procent innebär i förhållande till de

sakkunnigas förslag, att taxeringsnivån över lag sänkes med cirka 20 c,'c.

Beträffande olika i taxeringsvärdena ingående delar torde höjningen av

räntefoten från 4 till 5

c,’o

medföra en sänkning av markvärdet med i södra

Sverige cirka 40 % och i norra Sverige 50—60 % samt av skogsvärdet med

i södra Sverige cirka 12 % och i norra Sverige 15—18 %.

Prisnivån.

Vid beräkningen av värdet å de framtida skogsuttag, varå taxeringen

grundas, har man tidigare utgått från att priset på virket vid dessa skogs­

uttag liksom avverkningskostnaderna skulle överensstämma med medelpri­

set respektive medelkostnaderna under viss förfluten lid. Till grund för

värderingen lades sålunda vid 1922 års taxering medelnettopriset under

åttaårsperioden 1912—1919, vid 1928, 1933 och 1938 års taxeringar medel­

nettopriset under de före taxeringarna närmast förflutna femårsperioderna

samt vid 1945 års taxering medelnettopriset under tioårsperioden 1932—

1941.

De sakkunniga. De sakkunniga föreslå, att höstpriserna under den när­

mast före taxeringen förflutna femårsperioden skola ligga till grund för

taxeringen; samtidigt föreslås en spärr mot för kraftiga värdestegringar så

konstruerad att taxeringsvärdena på skog vid varje tillfälle icke få stiga mer

än priserna på konsumtionsvaror i allmänhet (levnadskostnadsindex).

Detta skall åstadkommas så att med utgångspunkt från priserna å en eller

flera representativa platser i riket fastställas jämförbara priser per skogs-

kbm dels för perioden 1932—41 dels för de sista fem åren före den ifråga-

kommande taxeringen. Talet som angiver förhållandet mellan dessa kbm-

priser uträknas och jämföres med det tal som uttrycker förändringen av

levnadskostnadsindex (= riksbankens konsumtionsindex) från år 1939 till

året närmast före taxeringens början, uträknad med användning av index­

medeltalen för de båda åren. Är det förra relativtalet större än det senare,

skall spärregeln träda i funktion på det sätt att de enligt medeltalsregeln för

de senaste fem åren uträknade kbmpriserna sänkas med en så stor enhet­

lig procentsats, att höjningen av den genomsnittliga nivån därefter kommer

att svara mot höjningen av levnadskostnadsindex.

På grund av de vid nästa allmänna fastighetstaxering gällande säregna

förhållandena föreslå de sakkunniga emellertid att vid denna skola till-

lämpas speciella regler för prisnivåns bestämmande. Då skola enligt de sak­

kunniga prisnivån grundas pa de under avverkningssäsongen 1944 -1945

gällande normalpriserna, därvid dock de i enlighet härmed uträknade netto­

värdena skola reduceras med 20 %.

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

81

Beträffande de sålunda föreslagna i allmänhet tillämpliga be­

stämmelserna framhålla de sakkunniga till en början, att prisnivån

tidigare liksom räntefoten använts som en faktor att reglera taxeringsnivån

i önskad riktning, men att det rent principiellt icke kunde anses tillfreds­

ställande att låta eu sådan fråga som frågan om taxeringsnivån bli beroende

av särskilda beslut, vilka icke anknöte till vissa på förhand givna normer

och icke kunde med säkerhet förutsättas bli alldeles opåverkade av mer eller

mindre ovidkommande hänsyn. Läget vore uppenbarligen också ett helt

annat, om man tills vidare bunde räntefoten vid viss höjd. Vore det möjligt

att finna en metod att reglera spörsmålet utan att bygga på återkommande

riksdagsbeslut, syntes denna väg vara att föredraga. Vad som krävdes vore

ytterst en norm att bestämma priser, som å varje ort och i varje avsättnings-

läge skulle vid fastighetstaxering tillämpas för varje där förekommande sor­

timent. Det erfordrades alltså dels att dessa, priser komrne i den lämpliga

relationen till varandra, dels att en prisnivå bestämdes, enligt vilken de

relativa talen kunde omsättas i värdesiffror. Reglerna borde vara så allmän­

giltiga att de passade för olika ifrågakommande lägen.

För bestämmande av de relativa talen — anföra de sakkunniga — torde

en kalkyl i huvudsak liknande den som nu tillämpades ej kunna undvaras.

Den förståndige spekulant, som ämnade inköpa en skog, kalkylerade med

framtida avkastningar, men någon annan grund än uppgifter från det för­

flutna stode ej till buds för att fastställa faktiska siffror. Det torde kunna

antagas att i regel en bättre prognos rörande relationen mellan olika priser

erhölles om till utgångspunkt för deras beräkning toges uppgifter från de

allra senaste åren, än om man räknade med medeltal för ett större antal icke

aktuella år, eftersom förskjutningar i relationerna därigenom bättre beakta­

des. Det vore att märka att nettopriset bestämdes även av avverknings- och

transportkostnader, vilka, om de avsåge långt tillbaka i tiden liggande år,

kunde medföra helt missvisande resultat. Med hänsyn härtill förefölle det

som om, i den mån det endast gällde att få fram en grund för att fastställa

de åsyftade relationerna mellan olika priser, femårsmedeltalet borde före­

dragas framför tioårsmedeltalet, som också nämnts i diskussionen.

I fråga om den lämpliga allmänna prisnivån framhålla de sakkunniga,

att till utgångspunkt borde tagas den regeln att man skulle eftersträva en

nivå som kunde antagas komma att i stort sett motsvara förhållandena

under den kommande taxeringsperioden. Den förståndige köparen av en

skogsfastighet torde vid bedömande av vad han borde betala för denna när­

mast utgå från priserna för dagen. I förmodad högkonjunktur räknade

han dock helt visst såsom sannolikt att de höga dagspriserna ej komme att

stå sig; i antagen lågkonjunktur hoppades han att bättre priser skulle er­

hållas, när konjunkturen vänt sig. I förra fallet kunde han kalkylera med

att under de närmaste åren inom av skogsvårdslagstiftningen utstakade grän­

ser göra relativt stora uttag; i det senare funne han det säkerligen förmån­

ligt att uppskjuta alla större skogsuttag tills det förutsedda konjunktur­

omslaget ägt rum. Det pris den förståndige köparen ville erlägga kunde bc-

(5 Iiihang till riksdagens protokoll 1951. I samt. Nr 39.

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

83

serna — kunde en ändå närmare anslutning till levnadskostnadsindex sy­

nas naturlig. Givetvis vore ej otänkbart att priserna på fäi-diga skogspro­

dukter i förhållande till andra varor definitivt förskjutits uppåt, men även om

så vore fallet, följde därav ej att de av jämväl arbetspriserna beroende rot-

värdena komme att i förhållande till priserna å konsumtionsvaror i allmän­

het framdeles ligga högre än före kriget. Om en definitiv förskjutning uppåt

verkligen förelåge, kunde det å andra sidan betraktas som ganska troligt

att, sedan jämviktsläge inträtt, den gamla parallellismen med priserna å

konsumtionsvaror i allmänhet åter skulle göra sig gällande, låt vara på en

annan relativ nivå än förut. Det syntes vid sådant förhållande och då till­

fälliga, icke bestående höjningar i taxeringsvärdena borde undvikas knap­

past vara för djärvt att acceptera det nu anförda såsom norm att i lagen

begränsa en höjning av taxeringsnivån.

De sakkunniga påpeka emellertid vissa svårigheter vid förverkligande av

denna tankegång. Till utgångspunkt för trädens rotvärden hade vid fastig­

hetstaxeringarna brukat tagas priserna å olika i träden ingående sortiment

för ifrågakommande leveransplatser, varifrån med ledning av tillämpade

arbetspriser m. m. gjorts avdrag för direkta avverknings- och transportkost­

nader. Dessa kostnader, som varierade efter avverkningens och transportens

svårighetsgrad, bestämde skogens avsättningsläge. Ju högre utdrivnings-

kostnadema vore i förhållande till bruttopriset, desto närmare komme man

den gräns där plusvärdena för nettot överginge i minusvärden, d. v. s. där

avverkningen icke längre vore direkt lönande. Det kunde emellertid ej utan

vidare antagas att bruttopriser och kostnader ändrades i samma proportion.

Den senaste tidens toppriser å skogsprodukter hade ej avspeglat sig i en

motsvarande höjning av arbetslönerna, vilken senare höjning till stor del

endast motsvarade vad som betingats av förloppet å lönemarknaden i all­

mänhet. Man hade all anledning antaga att å andra sidan en återgång till

lägre priser å skogsprodukter ej skulle åtföljas av en kostnadssänkning av

motsvarande storleksordning.

Sedan de sakkunniga härefter framhållit, att rotvärdena hittills bestämts

så att för visst prisområde (län eller flodområde) dels angivits bruttopriser

å olika förekommande sortiment för ettvart av de år, vilka medtagits i pris­

serierna, varefter medeltal för samtliga år uträknats för varje sortiment,

dels likaledes årsvis för olika avsättningslägen angivits utdrivningskostna-

derna för de olika sortimenten, varpå medeltal uträknats även för dessa

kostnader, anföra de, att detta förfaringssätt bleve komplicerat att tillämpa,

när det gällde alt binda taxeringen vid en viss nivå, vilken i realiteten inne-

bure en konstruerad spärr för den höjning som skulle bliva en följd av en­

bart en medel talsberäkning. En lägre prisnivå kunde vara en följd av sänkta

bruttopriser eller av ökade kostnader eller därav att bruttopriserna och kost­

naderna eljest så förskjutits i förhållande till varandra att den marginal

mellan dem, som betecknade nettopriserna, minskades. Det vore ingalunda

omöjligt att vid utformande av en spärregel taga större eller mindre hänsyn

till sådana variationer, nämligen genom att sänka de genom medeltalsberäk-

Knngl. Maj.ts proposition nr 39.

85

i huvudsak representerade förkrigsförhållandena; medelpriset för nämnda

är 5: 46 kr. låge på ungefär samma höjd som priserna för 1938 och 1939, resp.

5: 06 kr. och 5: 89 kr. Priserna för åren 1932—1941 skulle alltså jämföras

med priserna enligt den nya femårsserie, varmed skulle räknas vid fastig­

hetstaxeringen. Vid jämförelsen av levnadskostnaderna syntes det vara rikti­

gast att hålla sig till medelindex för de sista 4 kvartalen före taxeringens bör­

jan, å ena sidan, samt motsvarande index för 1939, å andra sidan. Index (=

riksbankens konsumtionsindex) för sistnämnda år, 108,4, kunde sålunda få

utgöra ingående index, och det utgående bleve, om index för 1948 komme att

hålla sig under första halvåret 1950, omkring 173. Detta skulle betyda en

höjning av den allmänna prisnivån på grund av ändrad prissättning med

omkring 60 %.

Beträffande de ifrågasatta specialbestämmelserna för pris­

beräkningen vid nästa allmänna fastighetstaxering

anföra de sakkunniga, att det förhållandet att en återgång till lägre priser

å skogsprodukter ej kunde väntas bli åtföljd av en kostnadssänkning av

motsvarande storleksordning betydde bl. a. att de senaste årens höga priser

ej vore ägnade att läggas till grund för bestämmande av de prisrelationer

som skulle tillämpas vid taxeringen. Den för normala fall föreslagna fem-

årsmedeltalsregeln kunde sålunda, även om en efter omständigheterna av­

passad spärr insattes, icke anses lämplig för detta särskilda tillfälle. Det

låge då nära till hands att söka utfinna en annan årsserie, vilken kunde an­

tagas resultera i de riktiga prisrelationerna och vilken eventuellt vore så

avvägd att spärregeln denna gång ej erfordrades. Efter undersökning av

olika möjligheter hade emellertid de sakkunniga funnit sig kunna antaga

att de under senare delen av världskriget tillämpade normalpriserna med

avdrag av kostnader, beräknade med ledning av kollektivavtal, skulle ge

prisrelationer, vilka borde kunna godkännas. De utpräglade toppvärden,

vari de senaste årens priser i vissa fall skulle resultera och som kunde be­

faras snedvrida nivån, bortfölle, och den stora erfarenhet som kommit till

uttryck i normalpriserna tillgodogjordes. Det vore möjligt att normalpri­

serna för brännved vore jämförelsevis högre än som kunde räknas med för

framtiden, men detta förhållande påverkade ej taxeringen så mycket. Det

ägde betydelse endast vid åsättande av värden på de typträd vilkas priser

skulle vara avgörande för taxeringen, och brännveden inginge med jäm­

förelsevis små kvantiteter i dessa typträd. På värdet av ungskog i förhål­

lande till grövre skog inverkade däremot ej de ifrågavarande priserna för

brännved. I den prisutveckling som bestämde korrektionsfaktorernas stor­

lek förutsattes nämligen ett förhållande mellan brännvedspriserna och öv­

riga priser som varit förhanden redan vid tiden omkring krigsutbrottet. Det

torde i varje fall vara uteslutet att finna någon årsserie vilken kunde påstås

med sannolikhet resultera i lämpligare prisrelationer än något av de ■— i

förevarande avseenden huvudsakligen likformiga — år, under vilka normal­

priserna gällde. De sakkunniga ansåge den sista avverkningssäsongen under

kriget, 1944—1945, kunna väljas för ändamålet.

Kungl. Maj ds proposition nr 39.

87

Ångermanälven.

Relativa priser per fl. f.3

Å r

Massaved

Timmer

eller props

6”

8"

10"

11"

Tall

Helbarkad, 1922—31 ........................

69

79

100

123

132

»

1932-41 .........................

67

77-5

100

134

145

Obarkad, 1946 ....................................

90

90

100

116

124

»

1947 .....................................

94

100

100

108

113

>

1948 .....................................

90

100

100

108

112

Normalpriser, helbarkad..................

81

89

100

120

128

»

obarkad ......................

78

88

100

121

130

Gran

Obarkad, 1934—41 .............................

104

—

100

135

147

>

1946 ....................................

102

—

100

113

120

»

1947 .....................................

98

—

100

101

103

»

1948 ....................................

95

—

100

101

103

Normalpriser .......................................

92

Flnnerö<ija.

100

117

123

Relativa priser per kbf. (mittmått massa)

Å r

Massaved

eller props,

Timmer

o b a r k a t

helbarkad

6"

8"

10"

11"

Tall

1922-31 ...............................................

74

77

100

120

125

1932-41 ...............................................

82

75

100

122

130

1946 .......................................................

79

84

100

112

117

1947 .......................................................

98

100

100

112

117

1948 .......................................................

82

100

100

112

117

Normalpriser (prisområde 20)..........

1

Timmer: C-stock................................

Massaved: l:a 3 m............................

i

"

81

100

116

123

Gran

1936-41 ...............................................

112

—

100

124

133

1946 .......................................................

84

84

100

112

117

1947 .......................................................

101

100

100

in

116

1948 .......................................................

90

99

100

in

116

Normalpriser (prisområde 20)..........

I

Timmer: B-stock................................

Massaved: l:a 3 m ..........................

j

98

85

100

117

124

89

period. Mot de sakkunnigas förslag rörande beräkning av prisnivån för fas­

tighetstaxeringen vore i övrigt icke några mera väsentliga principiella in­

vändningar att göra, även om det för bestämning av förskjutningen i skogs-

kbmpriset icke vore tillfyllest att göra utredning endast för en enda ort i

riket, då prisförskjutningarna, icke minst de senaste åren, icke varit likfor­

miga för olika landsdelar. — Som de sakkunniga framhållit vore det sanno­

likt, att en generell regel för bestämning av värdenivån över huvud taget ej

kunde tillämpas vid nästa taxeringstillfälle med hänsyn till de av kriget och

krisen vållade särskilda förhållandena.

Kammarrätten påpekar, att det missgynnande av de sämre avsättnings-

lägena som en reduktion av prisnivån genom avdrag å nettopriserna inne-

bure gjorde att denna lösning vore mindre tilltalande. Kammarrätten hade

övervägt om icke Kungl. Maj :t kunde givas befogenhet att helt eller delvis

verkställa erforderlig nedsättning i prisnivån genom reduktion enbart av

bruttopriserna men funnit att denna väg knappast vore framkomlig.

Skogsstyrelsen, som i fråga om de i allmänhet tillämpliga be­

stämmelserna först påpekar, att vid medelprisers beräknande helst

säsongpriser borde tillämpas, enär prisuppgörelserna ej alltid bleve klara

under hösten, är av den uppfattningen, att erfarenheterna från tidigare fas­

tighetstaxeringar tydde på att det knappast vore möjligt att en gång för

alla i detalj bestämma sättet för prisnivåns avvägning. Att de sakkunniga

omedelbart varit tvungna att frångå sin efter ingående motivering fram­

lagda huvudregel styrkte denna uppfattning. I stället syntes man böra välja

eu enkel regel, som kunde förmodas medföra tillfredsställande utjämning

av kortsiktiga konjunkturvariationer i prisnivån och i prisrelationen mel­

lan skilda sortiment. Därefter finge man vid varje taxeringstillfälle avgöra

om denna prisnivå borde justeras med hänsyn till den väntade utveckling­

en under tiden fram till nästa taxering. Den normala konjunkturcykelns

längd gåve anvisning om att en prisserie, som skulle kunna ge den önskade

utjämningen, måste omfatta längre tidsrymd än 5 år. 10-årsmedeltal skulle

sannolikt ge jämnare och bättre resultat.

Angående specialbestämmelserna för prisberäkning-

en vid nästa taxering framhåller skogsstyrelsen att denna syntes

resultera i taxeringsvärden, som t. o. m. överstege saluvärdena under de se­

naste åren, ehuru dessa inginge i en högkonjunktur. Om de sakkunnigas

förslag till utgångspriser skulle godkännas, måste i varje fall eu justering

ske genom att höja det 20-procentiga avdraget eller genom att tillämpa det­

samma på bruttopriserna. Därest skogsstyrelsens förslag om tillämpning

av 10-årsmedeltal genomfördes, måste uppenbarligen viss sänkning av pris­

nivån ske genom ett procentuellt avdrag. Särskild försiktighet måste iakt­

tagas vid valet av en prisnivå bl. a. med tanke på det återuppbyggnadsarbete,

i vilket svenskt skogsbruk nu måste ingå.

.Skogsi>årdsstyrélsen i Norra Kalmar län uppger, att enligt gjorda över­

slagsberäkningar taxeringsvärdena vid tillämpning av den föreslagna meto­

den stege med ca 230 % i jämförelse med taxeringsvärdena enligt 1945 års

Kungl. Mnj:ts proposition nr 39.

91

vore, bruttoprisnivån på skogsprodukter snart komme att falla, arbetskost­

naderna säkerligen ej komme att falla i proportion därtill, varför sänk­

ningen i nettovärde bleve procentuellt avsevärt mycket större än sänk­

ningen i bruttovärde. Flera skäl talade för en större sänkning av rotvär­

dena än den av de sakkunniga föreslagna. En sänkning med 25 % vore

mera befogad.

Ytterligare några skogsvårdsstyrelser hysa betänkligheter mot en alltför

stor höjning av taxeringsvärdena och föreslå därför en kraftigare reduk­

tion av rotvärdena än den föreslagna eller att avdraget räknades på brutto­

priset och icke på nettopriset.

Länsstyrelsen i Gotlands län anser att den föreslagna reduktionen av

rotvärdena med 20 % icke vore tillfyllest och att ett något bättre resultat

skulle nås om avdraget beräknades på bruttopriset i stället för på netto­

priset.

Även länsstyrelsen i Kristianstads län finner den föreslagna sänkningen

av rotvärdena med 20 % vara för låg. Den av 1944 års bevillningsutskott

uppmärksammade skillnaden i värden enligt då föreslagen metod emellan

norra och södra Sverige syntes icke hava blivit fullt tillfredsställande för­

klarad. Huruvida en reducering av värdena för det sydligaste tillväxtområ­

det skulle ske med olika procentsatser eller annorlunda, kunde länsstyrel­

sen icke uttala sig om. En sänkning av prisnivån på grund av de särskilda

förhållandena syntes emellertid i hög grad påkallad.

Länsstyrelsen i Uppsala län gör gällande, att de höga taxeringsvärden, som

den nya metoden med den föreslagna prisnivån komme att medföra, över­

stege köpeskillingarna vid representativa köp under de senaste åren. Enligt

företagna undersökningar uppginge — om man jämförde med 1945 års

taxeringsvärden — stegringen vid tillämpning av den nya metoden till om­

kring 110 %, medan priserna i öppna marknaden stigit med allenast 76 %.

Då taxeringsvärde skulle åsättas till belopp, som prövades utgöra allmänna

saluvärdet, skulle alltså beträffande dylika fastigheter, å vilka förutom

skogsmark även funnes inägojord med åbyggnader, något utrymme icke

finnas för värde å inägojord. Enda möjligheten att förhindra en dylik orim­

lighet syntes vara att antingen höja räntefoten eller sänka prisnivån.

Även länsstyrelsen i Hallands län framhåller den påfallande stora steg­

ringen av taxeringsvärdena vid provtaxeringarna i södra Sverige. Det upp-

stode lätt en strävan hos en taxeringsnämnd att söka vinna korrektiv mot

de enligt dess förmenande alltför höga taxeringsvärdena, som framkomme

vid tillämpning av hjälptabellerna. Därvid låge det nära till hands att an­

knyta till för nämnden kända representativa saluvärden, där en uppdelning

på skogen kunde ske. Skulle det därvid visa sig, att tabellvärdena bleve högre

än saluvärdena, torde dessa värden för nämnden förlora mycket i bindande

kraft. Det skulle vara olyckligt om metoden finge sådan tillämpning. Syftet

att med densamma uppnå en jämn och rättvis taxering skulle då mot­

verkas.

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

94

tendensen i priserna på olika grov skog i olika avsättningslägen på längre

sikt. De för den nu aktuella taxeringen märkbara svårigheterna att över

huvud taget få en god mätare på tendensen i utvecklingen av priserna och

omkostnaderna för skogsprodukter vore knappast motiv för att som regel

vid kommande taxeringar endast räkna med 5-årsperioder som utslagsgi­

vande härför. Det förefölle säkrare att bedöma en sådan tendens från ma­

terial under en längre följd av år, och några större olägenheter av att an­

vända 1 O-år smedeltal för detta ändamål torde icke föreligga

Departementschefen. Beträffande de virkespriser, d. v. s. bruttopriser ef­

ter avdrag för direkta avverknings- och transportkostnader, som skola läg­

gas till grund för taxeringen, ha de sakkunniga föreslagit dels allmänna

regler, som äro avsedda att tillämpas under mera normala förhållanden, och

dels vissa speciella bestämmelser, som avses skola tillämpas vid nästa all­

männa fastighetstaxering. De förra innebära, att till grund för prissättningen

skola läggas medeltalen av gällande medelhöstpriser under fem år innan

taxeringen påbörjas med den reduktion av dessa (d. v. s. nettopriserna)

som erfordras för att taxeringsvärdena icke skola undergå en kraftigare

stegring än levnadskostnadsindex. De speciella bestämmelserna, som icke

återfinnas i själva den föreslagna instruktionen utan i övergångsbestäm­

melser till denna, innehålla, att nästa allmänna fastighetstaxering skall

grundas på 1944—1945 års normalpriser (= bruttopriser) med 20 % av­

drag från de med utgångspunkt härifrån på vanligt sätt beräknade netto­

priserna.

Anledningen till att de sakkunniga föreslagit allmänna normer för pris­

sättningen, trots att dessa befunnits icke kunna tillämpas vid nästa allmän­

na fastighetstaxering, torde vara en önskan att i största möjliga utsträck­

ning binda taxeringarna vid generella, automatiskt verkande regler, som icke

skola behöva göras till föremål för särskilt beslut av Kungl. Maj :t och

riksdag före varje allmän fastighetstaxering. I princip är jag ense med de

sakkunniga om fördelarna med en sådan anordning, men då man ingenting

vet om de ekonomiska förhållandena vid tiden för den fastighetstaxering,

som kommer närmast efter 1952 års taxering, ifrågasätter jag om det icke

är bättre att tills vidare låta anstå med diskussionen om de närmare reg­

ler som erfordras för en sådan generell fastlåsning av prisnivån. Jag vill

därför förorda att de föreslagna reglerna om en särskild spärr mot för stor

prisstegring m. in. få utgå ur författningstexten och kommer i enlighet här­

med att i fortsättningen begränsa mig till de normer, som enligt min me­

ning i förevarande avseende böra tillämpas vid 1952 års allmänna fastig­

hetstaxering.

Under förarbetena till 1945 års fastighetstaxering ansågs att taxeringen av

skog i princip skulle ske med hänsyn till virkespriserna under den närmast

före taxeringen liggande tioårsperioden, fastän denna försköts något bakåt

i tiden (till 1932

1941) för att man skulle undgå en del av verkningarna

från de av kriget föranledda prishöjningarna. Anledningen till de sakkun­

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

95

nigas förslag att övergå till att basera taxeringen på priserna under den

närmast före taxeringen liggande femårsperioden är den, att dessa ansetts

möjliggöra en bättre prognos rörande den relation mellan priserna på olika

sortiment som kan väntas komma att råda i framtiden. Att medelpriserna

under den närmast före taxeringen liggande femårsperioden, vilka sålunda

ansetts lämpliga som grundval för prisnivån i normala fall, icke godtagits

som utgångspunkt för den prisnivå som skall tillämpas vid nästa taxering

beror i sin tur därpå att den relation mellan sortimentspriserna som rått

under den senaste femårsperioden icke anses sannolik för framtiden. Som

stöd för denna mening har särskilt åberopats (se tabellen å s. 87) att priser­

na på sortiment av klenare virke (ma&saved och props) under åren 1946—

1948 legat så högt i förhållande till timmerpriserna att relationen mellan

dessa priser för hela femårsperioden kunde förväntas bliva snedvriden. De

sakkunniga anse i stället, att 1944—1945 års normalpriser ge ett bättre ut­

tryck för den prisrelation som kan väntas komma att råda i framtiden. De

framhålla emellertid, att om det skulle visa sig att 1949 års priser, som ej

voro kända när de avlämnade sitt betänkande, skulle utvisa mera normala

prisrelationer mellan de grövre och klenare träden än 1946—1948 års pri­

ser, det under vissa förutsättningar borde övervägas om ej 1949 års priser

jämte normalpriserna borde läggas till grund för taxeringen.

De sakkunnigas förslag att övergå till att basera prisberäkningen på den

närmast före taxeringen liggande femårsperioden anser jag mig i princip

kunna godtaga, när det nu gäller endast den prisnivå som skall tillämpas vid

nästa allmänna fastighetstaxering. Visserligen erhålles i vanliga fall genom

lillämpning av eu tioårsperiod säkerligen ett bättre uttryck för de av till­

fälliga konjunkturväxlingar opåverkade virkespriser, som man vill nå, men

på grund av de senaste årens onormala ekonomiska förhållanden gäller

detta icke i avseende å nästa taxering. Vidare bör beaktas, att om man

ändå för att undgå verkningarna av en rådande onormal konjunktur måste

vidtaga särskilda åtgärder för att reducera de priser, som medeltalsberäk-

ning för viss tidsperiod ger, det i vart fall synes vara bäst att i botten

lägga en så aktuell prisserie som möjligt.

Däremot är jag icke tilltalad av förslaget att lägga 1944—1945 års nor­

malpriser till grund för nästa fastighetstaxering. Dessa priser torde aldrig

ha motsvarat de verkliga förhållandena och synas i varje fall numera en­

dast ha historiskt intresse.

De sakkunniga förutsätta, som förut angivits, att förevarande fråga skulle

komma i ett i viss mån förändrat läge om 1949 års priser komrne att visa

bättre relationer mellan priserna å olika sortiment än 1946—1948 års priser

gjort. Enligt vad jag inhämtat har utvecklingen gått i den riktningen, att

priserna på de klenare sortimenten under 1949 gått tillbaka rätt betydligt,

under det att timmerpriserna närmast stigit. De av de sakkunniga antagna för­

utsättningarna för ett ändrat bedömande föreligga sålunda. Därtill kommer,

att taxeringen blivit uppskjuten ett år längre än de sakkunniga tänkt sig så att

även 1950 års priser komma med i den femårsperiod som ligger närmast

före taxeringens början. Under detta senare år ha visserligen de klenare sor­

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

97

siffrorna framgår, varierar värdehöjningen för de 8 provtaxeringskommu-

ner, för vilka prishöjningen framräknats, från 13,2 % i Hille socken till

146 % i Ukna socken (från Hej de socken, där taxeringsvärdena enligt båda

alternativen sjunka, bortses i detta sammanhang). Jag kan omnämna att

med 20 % avdrag från bruttopriserna men oförändrade förutsättningar i öv­

rigt den beräknade stegringen skulle blivit för Jokkmokk 153 %, för Löv­

ånger 66 %, för Hille 31 %, för Karbenning 125 %, för Hejde 24 %, för

Ukna 175 %, för Västra Vram 61 % och för Knäred 113 %.

Slutligen vill jag framhålla, att 25 % reduktion av bruttopriserna torde

vara den högsta som av rent tekniska skäl kan förordas. Medgåves högre

reduktion skulle nämligen för fastigheter i dåliga avsättningslägen avdraget

kunna täcka hela marginalen mellan bruttopriserna och omkostnaderna,

d. v. s. konsumera hela nettopriset. Resultatet skulle då kunna bliva att en

skogsfastighet, som vid taxeringstillfället ansåges ha ett icke obetydligt

värde, icke skulle kunna åsättas något taxeringsvärde alls. Även med det av

mig föreslagna avdraget å 25 % torde man riskera att fall inträffa, där

taxeringsvärdet å skogen och skogsmarken kommer att bliva oproportio­

nerligt lågt. Ett avdrag å 20 % av bruttopriserna hade med hänsyn härtill

varit att föredraga och det hade måhända räckt för reduktion av värdet till

en nivå, som kan anses sannolik för framtiden. Med hänsyn till angelägen­

heten av att höjningen i taxeringsnivån vid nya metodens genomförande

icke på något håll skall bli så stor, att den för vederbörande ter sig orimlig,

har jag emellertid det oaktat ansett mig böra förorda det högre avdraget.

Därmed torde alla i remissyttrandena framkomna anmärkningar om att de

sakkunnigas förslag skulle föra till för höga värden vara tillgodosedda. I

ett par fall (V:a Vram och Knäred) visa ju siffrorna i bihang III mindre

stegring enligt de nu förordade grunderna än metodändringen och den före­

tagna bonitetsjusteringen i och för sig medföra.

Skogsbrukets kostnader.

Skogsbrukets kostnader äro dels sådana som direkt hänföra sig till av­

verkningar och virkestransporter, dels sådana som hänföra sig till skogens

förvaltning och skötsel och som äro i huvudsak oberoende av avverkning­

arna eller endast indirekt hänföra sig till dessa (allmänna kostnader). Vid

fastighetstaxering erhålles avdrag för kostnader inom den första gruppen

i samband med beräkning av rotvärdet. Vid denna beräkning, som företa­

ges med utgångspunkt från bruttopriserna för avverkat virke vid transport­

led, avdragas nämligen kostnader för avverkning och transport till dylik

led. För kostnader av det senare slaget medgives ett särskilt avdrag från

den beräknade årliga värdeavkastningen med viss procent av denna. Detta

avdrag utgjorde vid de allmänna fastighetstaxeringarna åren 1922 och 1928

25 %, åren 1933 och 1938 33 1/3 % samt år 1945 30 %. Beträffande skydds-

skog och därmed jämförlig skog kan avdraget höjas intill 50 % av årsav­

kastningen.

7 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 39.

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

I den nuvarande skogsvärderingsinstruktionen stadgas, såvitt angår kost­

nader av den första gruppen, att vid beräkning av virkets rotvärde från

bruttopriserna skola avdragas alla direkta avverknings- och transportkost­

nader, såsom kostnader för huggning, körning, flottning eller annan trans­

port till den plats, för vilken bruttopriserna gälla, direkt arbetsledning, av­

mätning och intumning, tillfälliga kojbyggnader, vintervägar och lastplat­

ser, skogsaccis och skogsvårdsavgifter samt olycksfalls- och försäkringsav­

gifter i den mån de äro direkt hänförliga till drivningsarbetet. Såsom inbe­

gripna i avdraget för allmänna kostnader angivas i instruktionen kostnader

för skogens vård, förvaltning, bevakning, väg- och byggnadsunderhåll, skogs-

kultur, skyddsdikning, skogsindelning, skatter m. m.

Som grund för bestämmande av avdraget för allmänna kostnader vid 1945

års fastighetstaxering till 30 % av avkastningen låg en utredning angående

domänstyrelsens kostnader av detta slag, utvisande att dessa i genomsnitt

för hela landet under åren 1936—1942 uppgått till omkring 32 % av netto­

värdet å försålt virke, därvid kostnaderna utgjort för Norrbottens län ca

40 % och för övriga Sverige ca 30 % av nämnda värde. Det framhölls un­

der förberedelserna till nämnda taxering bl. a., att, ehuru utredningen när­

mast talade för bibehållande av det förutvarande tredjedelsavdraget, en viss

sänkning av avdraget knappast kunde undgås, enär kostnaderna för de

enskilda skogarna, särskilt för bondeskogarna, obestridligen genomgående

vore lägre än för kronoskogarna.

De sakkunniga. De sakkunniga föreslå beträffande speciella awerknings-

och transportkostnader bibehållande av hittillsvarande bestämmelser och

beträffande allmänna kostnader en återgång till förhållandena närmast före

1945 års taxering, därvid dock det då gällande avdraget å 33

% av prak­

tiska skäl avrundats till 33 %. I fråga om avdragsreglernas utformning före­

slås vissa detaljändringar.

Beträffande det allmänna avdragets storlek framhålla de sakkunniga un­

der hänvisning till en promemoria om hithörande spörsmål av en av dem,

Malmgård, (se bet. s. 235—250), att skogsbrukets byggnadsfråga i samband

med den sociala utvecklingen framträdde som en allt mer dominerande fak­

tor och att de största svårigheterna vid bestämmande av de allmänna kostna­

derna mötte vid behandlingen av byggnadskostnaden. Enligt gällande me­

tod inginge i de speciella avdragen kostnader för tillfälliga koj byggnader,

medan i det allmänna kostnadsavdraget inkluderades endast kostnad för

byggnadsunderhåll. Beträffande övriga byggnadskostnader, som ej om­

nämndes, torde man ha förmenat, att hela frågan om varaktiga byggnader

å skogen vore ett spörsmål som borde lösas såsom närmast hänförligt till

jordbruksvärdets storlek, eftersom värdet även av skogsbrukets varaktiga

byggnader inginge i jordbruksvärdet, eller till byggnadsvärdet såvitt bygg­

naden vore att hänföra till annan fastighet än jordbruksfastighet. I och för

sig vore det emellertid uppenbart att en skog med tillfredsställande behöv­

liga byggnader hade större värde än en skog utan sådana byggnader. Olika

102

måste betraktas som en del av det större problemet om den rätta värderingen

av jordbrukets egna byggnader, ett ämne som knappast kan anses på ett

för nutida förhållanden godtagbart sätt reglerat i gällande författning.

De sakkunniga anse dock, att inom det föreliggande förslagets ram så­

dana undantagsfall kunde särskilt beaktas, där behov av speciella bygg­

nader för skogsbruket, vilka icke beräknades förränta sig själva, i en om­

fattning avsevärt överstigande den normala vore att förvänta inom en snar

i ramtid och att härav kunde antagas följa att det normala avdraget för all­

männa kostnader bleve uppenbarligen otillräckligt. I dylika fall syntes

höjning av allmänna avdraget kunna ske på sätt förutsattes för skydds-

skogar in. fl.

Beträffande frågan om eventuell differentiering av avdraget med hänsyn

till skogens beskaffenhet framhålla de sakkunniga, att skälet till att lag­

stiftningen för närvarande medgåve samma procentuella avdrag oavsett

om skogen vore stor eller liten och oavsett i vems hand skogen befunne sig

vore att någon skillnad i den faktiska värdenivån för olika kategorier sko­

gar knappast kunde påvisas, samt anföra vidare.

Det synes ej föreligga skäl att nu frångå denna ståndpunkt. Men det är

icke omöjligt att den uppdelning på olika kategorier, som skulle följa av

den nämnda indelningsgrunden, kan nära sammanfalla med en tänkbar in­

delning efter sakligt sett olika typer av skogsbruk, exempelvis skogsbruk

som kräver särskild förvaltningspersonal och skogsbruk som ej kräver så­

dan personal, skogsbruk som kräver särskilda byggnader och skogsbruk

som ej kräver sådana, skogsbruk med karaktär av stöd åt jordbruket och

inriktat i större eller mindre utsträckning på husbehovsförbrukning till

skillnad från kommersiellt betonat skogsbruk o. s. v. Av dylika omständig­

heter kan tvivelsutan betingas olikhet i allmänna kostnader. En kategori­

indelning efter dylika grunder skulle kunna tänkas rätt nära sammanfalla

med en indelning efter skogarnas storlek, och det skulle med all sannolikhet

konstateras att de allmänna kostnaderna äro ej obetydligt lägre för de smärre

skogarna och framför allt dem som äro förenade med jordbruk. Men å andra

sidan bör ihågkommas att, trots skogsvårdsstyrelsernas verksamhet, en ra­

tionalisering av skogsbruket bl. a. med hänsyn till behovet av husbehovs-

virke och återkommande penningbehov i regel icke kan bli lika utpräglad

för de små skogsägarna som beträffande de större skogskomplexen, att till­

fälliga krediter mestadels bli dyrare för de förra o. s. v. Sistnämnda för­

hållanden hänföra sig visserligen i och för sig icke till avdragen för all­

männa kostnader, men det kan knappast anses oegentligt att avstå från en

i och för sig motiverad sänkning av de allmänna avdragen för att kom­

pensera en i övriga avseenden jämförelsevis kanske väl hög taxeringsnivå

för en del bondeskogar. I varje fall befinner sig frågan om differentiering

av avdrag för allmänna kostnader med hänsyn till fastigheternas storlek

och liknande förhållanden icke i sådant läge att den nu kan lösas. En ut­

redning, som kunde läggas till grund för en sådan differentiering, skulle

vara desto svårare att åstadkomma som den måste sträcka sig långt utanför

det egentliga skogsbrukets synvinkel.

De sakkunniga framhålla i detta sammanhang, att avdraget för allmänna

kostnader bl. a. avsåge kostnader för skogskultur, därvid främst vore fråga

om föryngringsåtgärder efter slutavverkning å ett område och att avdraget

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

103

härutinnan i utpräglad grad vore ett sådant som hänförde sig till visst ut­

vecklingsstadium. Emellertid föresloge de sakkunniga reduktion av skogs­

marksvärdet, där marken i onormal omfattning behövde bli föremål för

kulturåtgärder. Detta innebure i verkligheten ett extra avdrag för kultur­

kostnad i den mån den överstege viss storlek.

I fråga om allmänna kostnader i övrigt hade — anföra de sakkunniga

vidare —• intet förekommit som borde föranleda ändring i beräkningen av

avdraget för dem. De motsedda höga byggnadskostnaderna gåve emellertid

anledning till viss skälig höjning av det vid 1945 års taxering gällande av­

draget och de sakkunniga föresloge därför att avdraget återfördes till sin

storlek dessförinnan. Formellt syntes avdraget enklast kunna få karaktär

av avdrag från skogskbmpriset, då tankegången borde vara att förvänt­

ningsvärdet av de framtida avkastningarna reducerades med diskonterade

värdet av omkostnaderna. Avdraget beaktades i hjälptabellerna, varför

nämnderna icke berördes av den tekniska anordningen.

Om det särskilda förhöjda avdraget påpeka de sakkunniga, att ändring

av föreskrifterna härom erfordrades på den grund att skyddsskogsbegreppet

avförts från skogsvårdslagstiftningen, samt anföra vidare härom.

Anledning till förhöjt avdrag på grund av föryngringssvårigheter kan allt­

jämt föreligga, men en annan formulering av bestämmelserna än den hittills­

varande erfordras. I detta sammanhang bör emellertid beaktas att den om­

ständigheten att ett särskilt ogynnsamt avsättningsläge är för handen lika­

ledes och i kanske än högre grad än föryngringssvårigheten kan utgöra skäl

till förhöjt avdrag för allmänna kostnader. Sådant avdrag sättes ju enligt

förslaget i förhållande till nettoavkastningen. De allmänna kostnaderna

minskas icke, i mån som avsättningslägena bli sämre, proportionellt med

denna. Nettoavkastningen påverkas nämligen av avsättningsläget på det sät­

tet att, om avsättningsläget är dåligt, det på grund av stegrade avverknings-

och transportkostnader blir mindre lönande eller direkt oekonomiskt att

taga ut klenare virkesdimensioner. De stegrade avverknings-och transport­

kostnaderna föranleda icke i motsvarande grad en minskning av de all­

männa kostnaderna utan tvärtom i regel en relativ höjning av dessa. Av-

sättningslägenas betydelse framträder särskilt i fjälltrakterna, där vanligen

även föryngringssvårigheter äro för handen, men kan antagas i regel vara

den mest betydelsefulla faktorn, varför den vid avfattningen av det ifråga­

varande stadgandet bör skjutas i förgrunden. En förutsättning för förhöjt

avdrag bör genomgående vara att utpräglade särförhållanden föreligga. Så­

vitt angår avsättningsläget synes såsom villkor för förhöjt avdrag böra upp­

ställas att ej blott1 de klenaste dimensionerna utan även en väsentlig del av

gagnvirket saknar rotvärde. Märkas bör också, att ett villkor för det för­

höjda avdraget alltjämt skall vara att skogen måste skötas med anlitande

av en onormalt stor del av avkastningens värde.

De sakkunniga framhålla slutligen, att ingen saklig ändring föresloges be­

träffande gränsdragningen mellan allmänna och speciella kostnader. Stad­

gandet om avdrag för de senare syntes icke erfordra annan omformulering

än den som följde av att skogsaccisen avskaffats, medan bestämmelsen om

avdrag för allmänna kostnader torde höra ändras i förtydligande syfte.

Gränsdragningen mot avdraget för speciella kostnader syntes kunna ske på

det sätt att bestämmelsen om det allmänna kostnadsavdraget lorsåges med

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

105

manhang att den merproduktion som granskogarna många gånger uppvi­

sade jämfört med lövskogarna utan tvivel härrörde från samlade närings­

förråd efter tidigare lövskogsgenerationer, men att denna merproduktion

icke kunde påräknas under flera generationer utan att man i regel efter ett

omdrev gran finge återgå till lövskog. Skogsvårdsstyrelsen fortsätter.

En övergång från barrskog till lövskog medför emellertid stora kostnader.

En kultur med ädla lövträdsplantor är nämligen mycket dyrare och svårare

att åstadkomma än en barrskogskultur. Härtill bidrager förutom plantmate-

rialet, kostnader för hägnad mot det vilda. En grankultur kan möjligen ut­

vecklas utan vilthägnad, men en oskyddad lövträdskultur leder däremot ofel­

bart till ett misslyckat resultat. Lövskogsbruket får alltså vidkännas högre

anläggningskostnader än barrskogsbruket. Ungskogarna av ek och bok m. fl.

ädla lövträd kräva vidare dyrbara och ofta återkommande röjnings- och

förstagallringsingrepp samt lång omloppstid för att man skall få fram det

högklassiga virke på vars värde hela denna produktion är baserad.

Även barrskogsbruket i Sydsverige har att vidkännas högre omkostnader

än i övriga delar av landet bl. a. på grund av att storm- och rötskador äro

mera framträdande i de högproduktiva bestånden. Den omständigheten att

skogsbruket i Skåne helt måste anpassas efter barmarkskörning med drygare

vägunderhåll medför ett generellt högre omkostnadskonto. Inom Malmöhus

län — till skillnad från andra delar av landet — kan vidare den billiga skogs-

odlingsåtgärden sådd endast undantagsvis ifrågakomma, utan här få skogs­

ägarna vidkännas de höga kostnader, som en plantering medför. Detta för­

dyrar omkostnaderna avsevärt.

Skogsvårdsstyrelsen i Kristianstads län, som förutsätter att de i förslaget

angivna möjligheterna till höjning av avdraget för allmänna omkostnader

på grund av bl. a. särskilda föryngringssvårigheter komme att tillämpas för

Kristianstads län, framhåller, att lövskogarna ur biologisk synpunkt hade

en utomordentligt stor betydelse för vårt skogsbruk. Det torde väl få anses

uppenbart att det vore samspelet mellan löv- och barrskog, som gåve den

höga massa- och värdeavkastningen från våra bästa skogsmarker i syd­

ligaste Sverige. Rotrötans förekomst i de skånska skogarna vore ett mycket

stort problem och torde nödvändiggöra en generationsväxling mellan gran-

och lövskog i betydligt större omfattning än man tidigare torde ha kalkylerat

med. För skogsbruket inom styrelsens verksamhetsområde vore kulturkost­

naderna en mycket dryg utgiftspost. Då det gällde uppdragande av plantskog

genom kultur vore det i de allra flesta fall plantering med omskolade plan­

tor som kunde ifrågakomma på grund av den frodiga markvegetationen,

i varje fall på de bästa markerna. Större planttäthet än man räknade med

vid plantering i nordligare delar av landet hidroge även starkt till högre

kulturkostnader. Styrelsen hade ca 32 har plantskolejord i bruk och under

åren 1940—1949 hade till skogsägare inom länet i genomsnitt utlämnats 5,6

miljoner plantor per år. Av denna kvantitet åtginge ca 32 % till statsskogs-

odlingar, d. v. s. för plantering av gamla kalmarker. Återstoden, 3,8 miljoner

plantor per år, hade åtgått till det normala planteringshehovet d. v. s. till

nyupptagna föryngringsytor. Härtill komme dels alt planttillgången varit

otillräcklig dels att många av de större skogsägarna hade egna plantskolor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

106

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

Från en skogsförvaltning i nordvästra delen av länet hade inhämtats att man

på en skogsmarksareal av 1 700 har räknat med en årlig kulturyta av mer än

20 har. Härvidlag vore att märka att skogen under mycket lång tid varit

föremål för rationell skötsel, att samtliga gamla kalmarker sedan flera år

försatts i skogbärande skick samt att skogskomplexet i fråga uppvisade över­

skott av yngre skog. Här kunde man säga att så gott som all föryngring av

skogen måste ske genom plantering. Om man helt bortsåge från de gamla

kalmarkerna kunde man konstatera att för skogens föryngring plantering

måste företagas i en oerhört stor utsträckning så snart man komme utanför

gränsen för granens naturliga utbredningsområde. Inom »grangränsen» vore

förhållandena helt annorlunda med i stort sett gynnsamma betingelser för

självföryngring. Tillräcklig hänsyn till ovannämnda kostnader för skogens

föryngring måste givetvis tagas vid åsättande av skogsmarksvärdena om en

rättvis taxering skulle kunna uppnås.

Skogsvårdsstyrelsen i Hallands län påpekar, att för Halland, liksom för

stora delar i övrigt av Sydvästsverige, kulturkostnaderna vore av avsevärt

högre relativ storleksordning än för landet i genomsnitt. Skogsmarkerna

vore nämligen av den beskaffenheten, att man till övervägande delen finge

räkna med att plantera för att få ett nöjaktigt bestånd på marken. Av lan­

dets totala skogsmarksareal komme omkring ^2,8 % på Hallands, Kristian­

stads och Malmöhus län. Plantskolearealen hos skogsvårdsstyrelserna vore

totalt 171 har, varav på de förenämnda tre länen fölle 71 har eller 41,5 %.

Obestridligt torde vara att, ifall omkostnadsavdraget i genomsnitt i landet

bestämdes till 33 %, ett högre avdrag vore motiverat för Sydvästsverige.

Skogsvårdsstyrelserna i Kronobergs, Värmlands och Västerbottens län

anse alla det föreslagna avdraget för lågt. Skogsvårdsstyrelsen i Kronobergs

län förmenar, att de motiv, som föranlett de sakkunniga att förorda 33 %,

icke vore bärande. Siffran hade härletts från en av domänverket föranstaltad

utredning för åren 1936—1942. Skogsbrukets omkostnadskonto torde över­

stiga medeltalen för nämnda år, vilka måste karakteriseras som stillaståen­

dets år. En höjning av omkostnadsavdraget, förslagsvis till 40 %, syntes

därför motiverad. Skogsvårdsstyrelsen i Värmlands län ifrågasätter, huru­

vida icke avdraget vore väl litet, icke minst med tanke på den eftersläpning,

som för närvarande funnes på skogsvårdens område i form av skogsodling­

ar, röjningar m. m. Enligt skogsvårdsstyrelsen i Västerbottens län borde

övervägas, om ej i vissa särfall en ytterligare höjning skulle vara berättigad.

De sakkunniga torde vid beräkningen av de allmänna kostnaderna icke ha

räknat med att skogsodlingarna i framtiden finge betydligt större omfatt­

ning än hittills. Skogsägarna finge själva bekosta dessa åtgärder och stats­

bidrag komme endast i enstaka undantagsfall att utgå till de framtida skogs­

odlingarna.

Skogsvårdsstyrelsen i Jämtlands län ifrågasätter, huruvida icke avdraget

borde differentieras mera än som föreslagits. Även om intensiteten i skogs­

bruket och därav följande allmänna omkostnader vore beroende av bonitet

och avsättningsläge, vilket skulle kunna motivera samma avdragsprocent för

107

skogsbruket i allmänhet, torde det nog vara så, att dessa kostnader stege

från söder till norr dels på grund av de bättre betingelserna för skogsbruket

i de södra delarna av landet dels på grund av högre arbetskostnader i norr.

Frågan borde upptagas till förnyat övervägande.

Skogsvårdsstyrelserna i Västmanlands och Våsternorrlands län finna sig

böra godtaga de sakkunnigas förslag.

Av de fyra länsstyrelser, som berört frågan om avdrag för de allmänna

kostnaderna, äro tre av den meningen att avdraget borde höjas, medan en

anser ytterligare utredning böra företagas. Länsstyrelsen i Kristianstads län

framhåller under åberopande av i huvudsak liknande synpunkter som skogs-

vårdsstyrelsen i länet, att det allmänna avdraget generellt borde sättas högre

i tillväxtområde VI än i riket i övrigt. Även länsstyrelsen i Malmöhus län

anser att avdraget vore för lågt beräknat för skånska förhållanden. Länssty­

relsen i Gotlands län påpekar, att på grund av de särskilda föryngringssvårig-

heter, som förelåge inom länet, för dess vidkommande en generell höjning

intill 50 % borde vara påkallad. Länsstyrelsen i Värmlands län framhåller,

att ingen utredning verkställts beträffande de allmänna kostnaderna för små-

skogsbruket resp. storskogsbruket. Med tanke på att det förstnämnda dock

företrädde minst 50 % av Sveriges sammanlagda skogskapital, syntes skäl

tala för att utredning gjordes om de allmänna omkostnaderna, uppdelade på

dessa kategorier. Denna utredning borde sedan läggas till underlag för be­

dömandet av frågan, huruvida de allmänna omkostnaderna borde vid skogs-

taxeringen beaktas genom olika utmätta avdrag för storskogsbruket och för

småskogsbruket.

Även enligt Sveriges skogsägareförbund vore utredningen om storleken av

ifrågavarande avdrag otillfredsställande. Avdraget borde därför bliva före­

mål för ytterligare utredningar avseende ej blott domänverkets omkostnader

utan jämväl andra skogsägares kostnader. De allmänna omkostnaderna vore

vida större än man vanligen föreställde sig. I särskilt hög grad gällde detta

Norrland, där föryngringsarbetena vore i hög grad eftersatta. Vi befunne

oss, speciellt vad beträffade Norrland men i viss grad även i fråga om andra

delar av landet, i ett skede av skogligt återuppbyggnadsarbete. Skogskulturer

måste utföras i vida större omfattning än som svarade mot de löpande av­

verkningarna. Här påginge sålunda ett kostnadskrävande arbete till förmån

för kommande generationer. Det syntes vara rimligt att vid taxeringen hän­

syn toges till dessa kostnader, som i ett mycket stort antal fall ej kunde in

rymmas inom det schabloniserade 33-procentavdraget. Enligt förslaget kunde

avdraget höjas till 50 % efter individuell prövning inom områden, som sär­

skilt angivits i de lokala taxeringsanvisningarna. Sistnämnda begränsning

funne förbundet opåkallad, enär den kunde leda till att befogad avdragshöj-

ning ginge förlorad. Efter prövning borde höjning av avdraget få ske utan

att bestämmelse härom meddelats i de lokala anvisningarna.

Norrlands skogsvårdsförbund framför liknande synpunkter och anser det

i hög grad motiverat, att avdragsbestämmelserna toges under förnyad om­

prövning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

109

rönt någon gensaga men det har framhållits — av Sveriges skogsägareför­

bund — att beskattningsnämnderna borde få friare händer att medgiva för­

höjt avdrag än de sakkunniga föreslagit. Jag anser emellertid icke att det

finns skäl till erinran mot de sakkunnigas förslag i denna del.

Jag vill i detta sammanhang framhålla att de yrkanden om höjning av

det allmänna avdraget, som framkommit i vissa yttranden, i stor utsträck­

ning synas avse sådana fall då särskilt förhöjt avdrag kan tillämpas redan

enligt de sakkunnigas förslag.

Mot de av de sakkunniga föreslagna detaljändringarna i avdragsreglerna

har jag intet att invända.

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

Vad som hänföres till skogsmark.

Med skogsmark förstås enligt gällande bestämmelser all icke odlad mark,

som, vare sig den vid tillfället är skogbärande eller ej, är lämplig att an­

vända för skogsproduktion.

De sakkunniga. De sakkunniga föreslå i huvudsak bibehållande av nuva­

rande bestämmelser. I ett avseende föreslås emellertid en nyhet såtillvida

att som skogsmark enligt förslaget icke skall upptagas sådant på grund av

särskilt skönhetsvärde märkligt eller ur biologisk eller annan vetenskaplig

synpunkt intressant skogbevuxet område som av dylik anledning uppenbar­

ligen nyttjas utan avsikt att där bedriva skogsbruk med förvärvssyfte och

kan förväntas även framdeles bliva nyttjat utan sådan avsikt.

De sakkunniga framhålla att den nya skogsvårdslagen infört en bestäm­

ning av begreppet skogsmark vilken, i varje fall formellt, skilde sig från

den som gällde vid taxeringen, i det enligt skogsvårdslagen med skogsmark

förstodes »för skogsproduktion lämplig mark, som ej i väsentlig utsträckning

nyttjas för annat ändamål». Emellertid torde detta förhållande icke utgöra

skäl för saklig ändring av kommunalskattelagen, som måste utformas med

hänsyn till vad som vore lämpligast ur värderingssynpunkt ej ur skogs-

vårdssynpunkt. Från det sagda, som föranlett att endast viss formell över­

syn företagits, hade dock gjorts ett undantag av speciell natur. Det funnes

nämligen skogar som, vare sig de vore formellt naturskyddade eller ej,

med hänsyn till skönhetsvärden, intresse ur biologisk eller ur andra lik­

nande synpunkter sköttes med direkt syfte att skogsbeståndet skulle be­

varas och utan tanke på ekonomisk exploatering genom egentligt skogs­

bruk. För sådana områden passade icke skogsvärderingens regler. Lämpli­

gast torde vara att helt urskilja dylika marker från skogsmark. Särskilda

regler för värdering i dessa undantagsfall syntes kunna undvaras. Viss

försiktighet vid värdering av sådana marker, som i vanliga fall komine

att redovisas i den del av jordbruksvärdet som icke vore skogsmarksvärde

— möjligen finge de i något fall annan fastighets natur och torde då konr-

ma att redovisas som parkvärde — syntes emellertid vara önskvärd; såsom

no

Kungl. Maj. ts proposition nr 39.

allmänt saluvärde borde väl i regel gälla det värde de skulle betinga vid

fortsatt användning för sitt särskilda ändamål. Det kunde ifrågasättas att

begränsa undantagsregeln, som syntes böra införas såväl i kommunalskat­

telagens anvisningar som i skogsvärderingsinstruklionen, till sådana fall,

då området vore naturskyddat. Med en dylik begränsning kunde det synas

vara ett intresse för skogsägaren att gå i författning om sådant skydd. Or­

det »förväntas» i den av de sakkunniga föreslagna formuleringen torde in­

nefatta krav på att starka sannolikhetsskäl skulle vara för handen. Natur-

skyddade områden torde i regel falla in under bestämningen. En särbestäm­

melse beträffande i och för sig värdefulla träd, vilka vore fridlysta eller

eljest bevarades utan varje tanke på avverkning, torde böra upptagas bland

reglerna om uppskattning av virkesförrådet.

De sakkunniga framhålla slutligen, att det enligt gällande lagstiftning

tillämpade systemet att genomgående behandla skogen å en taxeringsenhet

som en enhet lämpligen i regel borde bibehållas. Särskilt där skogen å en

taxeringsenhet innefattade flera avsättningslägen, något som beträffande

större skogar i norra Sverige ej torde vara ovanligt, borde det emellertid

vara en fördel att uppskattningen företoges i olika etapper. Frågan hade

uppmärksammats av de sakkunniga vid provtaxeringen i Jokkmokk, där

man funnit nödigt i vissa fall tillämpa äldre bestämmelser så, att man

faktiskt företagit taxeringen som om fråga varit om skilda områden, var­

efter man uträknat och redovisat medeltalen. Då det syntes riktigare och

mera upplysande om delsiffrorna redovisades i längderna, föresloge de

sakkunniga införande — i en särskild punkt (B. 13) — av bestämmelser

härom.

Remissyttrandena. Frågan om vad som skall hänföras till skogsmark har

berörts endast i ett par yttranden.

Skogsvårdsstyrelsen i Kronobergs län pekar på de motsättningar i fråga

om skogsmarksbegreppets tolkning, som förelåge mellan 1948 års skogs­

vårdslag och de sakkunnigas förslag, och framhåller att full analogi i fråga

om begreppen skogsmark—impediment givetvis måste föreligga.

Länsstyrelsen i Västerbottens län håller för troligt, att bestämmelsen att

på grund av särskilt skönhetsvärde märkligt eller ur biologisk eller annan

vetenskaplig synpunkt intressant skogbevuxet område icke skulle inräknas

i skogsmarken komme att få mycket liten praktisk betydelse, men att den

kunde vålla mycken tveksamhet huru i dylikt fall taxeringen skulle verk­

ställas. Hänvisningen i den föreslagna skogsvärderingsinstruktionen till

punkt 4 i anvisn. till 9 § kommunalskattelagen syntes innebära att man

skulle bedöma värdet av ett dylikt område med hänsyn till det värde »för­

månen» hade för den taxeringsenhet, varom fråga vore. Man torde nog kun­

na utgå ifrån att området i ett sådant fall komme att åsättas högre värde än

om det taxerades såsom skogsmark. Det vore önskvärt att det tydligare ut­

sädes, huru man tänkt sig taxeringen skola ske i dylika, mestadels svår-

114

Kungl. Maj. ts proposition nr 39.

antaga värdet å mark med O-årig skog, d. v. s. vid den tidpunkt då skogen

började växa. Detta betydde att diskonteringsvärdet finge avse en tidpunkt

som låge ca 1 ä 3 år tidigare än enligt 1944 års förslag, en sänkning alltså

av markvärdena med hänsyn till den förlängda diskonteringstiden.

Beträffande den av 1944 års bevillningsutskott berörda frågan om särskild

nedsättning av värdet för ljungmarker och liknande områden påpeka de

sakkunniga, att denna fråga sammanhängde med att dylika marker ej kun­

de göras skogbärande utan kulturätgärder, vilka droge en avsevärd kostnad,

och anföra vidare.

En i och för sig rimlig tankegång vore att vid taxeringen av dylika områ­

den utgå från det normalt uppskattade skogsmarksvärdet, avseende mark

med 0-årig skog, och från detta värde avdraga beräknelig kulturkostnad. I

denna kulturkostnad borde dock icke inräknas sådan för vilken kunde på­

räknas bidrag från det allmänna. Frågan om dylika bidrag regleras i den

nya skogsvårdslagen men på sådant sätt att några bestämda slutsatser om

bidragens storlek ej kunna dragas. Ej heller är det klart hur snart statsbi­

drag kan påräknas. I varje fall lärer den på markägaren belöpande kultur­

kostnaden i regel vara så stor att, om den skulle avdragas från det normalt

uppskattade skogsvärdet, man komme under markens värde för andra ända­

mål, såsom presumtiv bebyggelse o. d„ d. v. s. ändamål vilka, låt vara i

uttunnad form, tillika med betes- och jaktmöjligheter m. in. förläna värde

även åt impediment. De sakkunniga ha under hand tagit del av erfarenheter

rörande prisförhållandena i fråga om ljungmarker i gränstrakten mellan

Skåne och Halland och därvid inhämtat att de lägsta värden som kunde

tänkas ifrågakomma, vid normala köp knappast understiga halva skogs-

marksvärdena. Å andra sidan vore det möjligt att ifrågavarande mark fak­

tiskt kunde ha ett värde betydligt överstigande halva det normala skogs­

marksvärdet. Det torde kunna antagas att, i den mån kalmarker av liknan­

de typ finnas i andra delar av riket, ungefär motsvarande förhållanden böra

vara för handen beträffande dem. Då det lärer vara uteslutet att för den

ifrågavarande värderingen finna någon allmängiltig norm med anspråk på

exakthet, föreslås i anslutning till det nu anförda följande. Om skogsmark

till större^ eller mindre del utgöres av sammanhängande kalmarksområden,

vilka av ålder ligga skoglösa och ej kunna göras skogbärande utan kultur-

åtgärder, må värdet av dessa områden nedsättas till hälften av det enligt

eljest antagna regler uppskattade värdet. Genom sådan nedsättning må dock

värdet å ifrågavarande skogsmark ej nedbringas under det värde, som

skulle tillkomnm marken vid användning för annat ändamål än skogsbruk.

Helt utanför ifrågavarande bedömning skall därvid vara värdet av sådan

förman som enligt konmiunalskattelagen ej skall inräknas i skogsmarkens

värde. Bestämmelser av i huvudsak detta innehåll voro intagna i det instruk-

tionsutkast som ställts till provtaxeringsnämndernas förfogande. På särskild

fråga till provtaxeringsnämnderna i vissa kommuner i södra Sverige ha

dessa meddelat att de ansåge dylika bestämmelser kunna godtagas.

Emellertid förelåge — framhålla de sakkunniga slutligen — en kal-

marksfråga som icke lösts genom det nu sagda, nämligen den som samman­

hängde med att å vissa skogar funnes större eller mindre, genom avverk­

ning i senare tid kallagda områden, vilka stundom ej kunde inom eu snar

framtid försättas i skogbärande skick genom självföryngring utan krävde

vissa kulturåtgärder. När dessa kostnader överstege en viss gräns kunde

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

anledda olikheter i markens produktionsförmåga tages enligt den nya me­

toden huvudsakligen genom landets indelning i tillväxtområden. Hänsyn till

andra olikheter i markens produktionsförmåga tages — för varje sådant

tillväxtområde för sig — genom markens indelning i godhetsklasser.

De sakkunniga. De sakkunniga föreslå, att landet skall indelas i sex till­

växtområden samt att marken inom varje sådant tillväxtområde skall kun­

na åsättas fyra eller, om förhållandena därtill föranleda, flera godhets­

klasser.

De sakkunniga framhålla, att markens godhetsgrad med den nya taxe-

ringsmetoden finge mindre betydelse för taxeringsutfallet än boniteten, sär­

skilt före 1944 års författningsändring, i praktiken haft enligt gällande lag­

stiftning, därför att skogens faktiska tillstånd utgjorde den mest betydelse­

fulla värderingsfaktorn och att under den förutvarande metodens tillämp-

ningstid väsentligt mindre hänsyn tagits till virkesförrådet än som bort ske.

På grund av den nya metodens uppläggning finge markens godhetsgrad be­

tydelse väsentligen för ungskog — vilkens återstående växttid berodde främst

på boniteten — och, i högre grad, för bestämmande av värdet å skogsmark.

— Att man i 1944 års förslag ansett sig kunna räkna med endast tre god-

hetsklasser hade sammanhängt med rikets uppdelning i tillväxtområden. Det

hade ansetts kunna antagas, att vad som vore god bonitet i ett nordligt om­

råde vore medelgod i nästa och kanske mindre god i det tredje området.

Hade nu korrektionsfaktorerna för den goda boniteten i ett tillväxtområde

varit desamma som för den medelgoda i nästa tillväxtområde, skulle detta

inneburit en viss kontinuitet i förhållandet mellan de olika tillväxtområdena.

Emellertid hade i vissa avseenden en sådan överensstämmelse icke varit för

handen. Detta förhållande hade varit en av anledningarna till de rätt stora

skiljaktigheter i gränstrakterna mellan olika tillväxtområden som påtalats

av bevillningsutskottet vid 1944 års riksdag.

Det hade — anföra de sakkunniga vidare — dragits i tvivelsmål huruvida

de siffror som erhölles vid bonitering enligt förut tillämpade metoder skulle,

även om man tillämpade olika justeringsformler för fastställande av fastig-

hetstaxeringsboniteten, giva ett likformigt resultat i olika delar av riket.

Vid den bearbetning av riksskogstaxeringsmaterialet, som skett för de sak­

kunnigas räkning, hade det visat sig, att trädens radietillväxt vid samma

jonsonbonitet och samma ålder icke företett större genomsnittliga avvikel­

ser i de olika delarna av norra Sverige, medan radietillväxten ökades i de

sydliga delarna av landet. Samtidigt visade emellertid utredningen att träd­

tätheten vid samma bonitet i rikets olika delar varierade ganska avsevärt

och i regel vore större ju längre söderut man komme, vilket förhållande

gjorde sig gällande även inom Norrland. Att för utjämning av denna olik­

het utveckla systemet med justeringsformler syntes enligt den nya metoden

mindre lämpligt. Närmare till hands låge att öka antalet tillväxtområden,

för vilka tillväxten kunde statistiskt påvisas enligt riksskogstaxeringen, men

en lagbunden olikformighet kunde ej påvisas i förhållandet mellan smärre

120

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

godhetsklass skulle kunna räknas med längre omloppstid än den där eljest

antagna. I nuvarande läge syntes i praktiken kunna så förfaras, att anta­

gande av en längre omloppstid ansåges betyda en viss procentuell sänkning

av skogsvärdena, vilkas storlek fastställdes i vederbörande tabeller med

skogsvärde- och markvärdefaktorer. Korrektionsfaktörerna vore för varje

ifrågakommande godhetsklass uträknade med ledning av riksskogstaxerings-

materialet såsom genomsnittssiffror för ett helt tillväxtområde. Dessa siffror

kunde otvivelaktigt anses mera representativa omkring mitten av området

än i dess utkanter. Anordningen medgåve en möjlighet till viss differen­

tiering inom området. Jämväl i fråga om markvärdena syntes ett särskilt

förfaringssätt påkallat för att, utöver vad som föranleddes av det större

antalet godhetsklasser hos marken, utjämna skiljaktigheter i gränsområ­

dena. Härutinnan föresloges en föreskrift att för sådana trakter inom ett

tillväxtområde, som gränsade mot ett nordligare tillväxtområde, procentuellt

avdrag skulle kunna göras å det markvärde som framkomme i tabellerna

enligt där angivna grunder. I det framlagda tabellförslaget hade förutsatts

en sådan nedsättning med 10 %.

Remissyttrandena. Förevarande fråga har berörts i ett tiotal yttranden.

Därvid ha framställts erinringar mot borttagande av det tidigare bonite-

ringssystemet, varjämte förslaget beträffande indelningen i tillväxtområden

och vissa andra detaljer blivit föremål för kritik.

Länsstyrelsen i Örebro län åberopar ett yttrande av en skogssakkunnig,

vilken framhåller, att den hittillsvarande jämförelsevis väl inarbetade boni-

tetsbestämningen, som enligt förslaget skulle upphöra, varit till nytta i flera

avseenden. Den hade sålunda varit en god grund för bedömandet av skogs­

markernas värde sinsemellan, och, även om man skulle bli nödsakad att upp­

göra skilda bonitetsskalor för olika landsdelar eller tillväxtområden, syntes

det önskvärt, i varje fall för södra delen av landet, att den bibehölles och

införlivades med den nya metoden.

Även Sveriges skogsägareföreningars riksförbund är av den uppfattningen

att det hittills använda boniteringssystemet varit av stort värde. Förslaget

om indelning i godhetsgrader innebure en längre driven schablon än den

nuvarande indelningen i bonitetsklasser, vilket i och för sig minskade möj­

ligheterna till avvägning fastigheterna emellan. Särskilt i södra delarna av

landet, där markvärdena bleve avsevärt högre enligt den föreslagna meto­

den än enligt den gällande, kunde en sådan schablon medföra besvärande

ojämnheter. Förslagets godhetsgrader finge nog närmast anses som ett nöd­

vändigt ont för att ett visst antal tabeller skulle kunna undvikas. De abso­

luta bonitetstalen, som hittills varit en tillgång, hade i taxeringsarbetet och

vid granskningen av detsamma möjliggjort direkta jämförelser mellan fas­

tigheterna omkring anvisade kommunmedeltal och kända uppgifter från

riksskogstaxeringen. För det stora antalet mindre skogsägare — utan skogs-

uppskattningshandlingar — hade bonitetstalen blivit en del av deras skog­

liga uppfattning om markernas produktionsförmåga. Bonitetstalen hade nog

124

trädslag inom en trädslagsklass virkespriserna så avvika från dem som gälla

för övriga trädslag inom klassen, att skogen finnes ej lämpligen kunna taxe­

ras såsom ingående i denna klass, skall den i avseende å uppskattningen och

prissättningen behandlas som om den utgjorde en egen trädslagsklass (på

grund härav skall regelmässigt företagas en särskild uppskattning av gran

inom barrskogsklassen). Uppdelning på olika grupper skall också kunna

ske, om inom visst trädslag på grund av växlande stamform och grenighet

m. in. hos träden skogen i avseende å kvalitet och användbarhet till gagn­

virke företer sådana olikheter att skilda prissättningsgrunder böra tillämpas.

Virkesförrådet skall för varje förrådsgrupp angivas i skogskbm, och

uppskattningen skall, om exakta siffror saknas, i vanliga fall kunna ske

på ett mera summariskt sätt. Sålunda skall t. ex. beträffande barrskog

vid uppskattningen allenast behöva angivas i virkesförrådet ingående för­

råd av grov barrskog (i tiotal procent) samt förekomsten av gran (i tjugu-

lemtal procent). Träd, som äro förstörda genom röta eller annorledes

(»uppenbara vrak») skola ej medtagas, och ej heller träd, vilka på grund

av sin betydelse ur naturskydds- eller liknande synpunkt ej få avverkas

eller förväntas icke komma att avverkas.

De sakkunniga framhålla, att det i första hand ifrågakomme att göra åt­

skillnad mellan trädslag med mer eller mindre uthållig tillväxt, varav för­

anleddes olika omloppstid och olika avverkningsordning, och att vidare

anledning kunde finnas afl skilja mellan trädslag, som vid i övrigt lika

förhållanden (samma trädgrovlek m. in.) hade olika högt rotvärde. Slul-

ligen kunde även ifrågakomma att inom ett trädslag eller en grupp av

trädslag göra uppdelning etter trädens grovlek. I sistnämnda avseende

märktes att det redovisade skogsvärdet per massaenhet påverkades av två

förhållanden, dels därav att den relativa tillväxten vore större beträffande

de yngre och klenare träden, dels därav att priset per massaenhet vore avse­

värt högre beträffande den grövre skogen. Båda dessa förhållanden åter­

speglades i skogsvärdet men på så sätt att de i viss mån motverkade var­

andra. Med hänsyn till värderingsresultatets noggrannhet vore det ett öns­

kemål att de bildade grupperna för vanliga fall bleve så likvärdiga som

möjligt, men för det praktiska taxeringsarbetet vore det av stor vikt att

bestämmelserna bleve så enkla som möjligt samt att uppdelningen ej dre-

ves längre än nödigt.

I fråga om lövträdens behandling framhålla de sakkunniga, att de löv­

trädslag, varmed främst måste räknas, vore björk, ek och bok, samt an­

föra vidare.

I fråga om ek och bok är nyttiggörande för gagnvirke det väsentliga. Ej

blott av stammarna påräknas utbyte av gagnvirke. Av grövre grenar kan

kubb utvinnas. Mindre träd, vilka måste uttagas genom gallring, kunna i

stort sett användas endast till brännved, likaså de stundom rätt' avsevärda

kvantiteter som återstå av grövre träd, sedan gagnvirket uttagits. Även för

mindre grova dimensioner av dessa trädslag lära stundom erhållas så höga

priser, att någon avsevärd skillnad i förväntningsvärdena mellan grövre och

klenare skog ej är för handen. Av detta förhållande kunde man kanske

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

126

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

1944 års förslag, betydde, att skogsvärde- och markvärdefaktorerna bleve

gemensamma men priserna för respektive typträd olika. Denna möjlighet

syntes medge en långt gående anpassning efter särskilda förhållanden. Den

kunde tillämpas även i det fallet att olika typer av björk förekomme i samma

skog, i det björken kunde uppdelas på olika grupper, och torde ha särskild

praktisk betydelse för att göra åtskillnad mellan tall och gran. Den sär­

skilda behandlingen kunde eventuellt inskränkas till att gälla endast en

viss förrådsgrupp inom en trädslagsklass.

Beträffande bestämmelsen om undantagande av träd, som på grund av sin

betydelse ur naturskydds- eller liknande synpunkt ej finge avverkas, åbe­

ropa de sakkunniga de skäl som föranlett liknande undantag vid bedöm­

ningen av vad som vore att hänföra till skogsmark.

I fråga om det praktiska tillvägagångssättet vid förrådsuppskattningen

anföra de sakkunniga.

Redan under »allmänna synpunkter» har framhållits att taxeringarna i

mycket stor utsträckning torde kunna ske enligt den hjälptabell som i 1944

års förslag betecknades som hjälptabell 2. Denna omnämndes i förslaget

till instruktion endast mera i förbigående bland anvisningar rörande det

praktiska förfarandet. Möjligheten att använda nämnda hjälptabell grun­

dar sig på det förhållandet att inom en barrskog vid viss procent grovskog

den procentuella fördelningen på medelgrov skog och klenskog icke plägar

avsevärt variera. Frågan belyses av en tabell i propositionen 210/1944, vil­

ken de sakkunniga upptagit i sina förslag till hjälptabeller. Finnes ej anled­

ning att för viss skog antaga avsevärd avvikelse från den normala sam­

mansättningen av klenskog och medelgrov skog, kan till utgångspunkt för

förfarandet tagas en sådan normal saihmansättning. Detta innebär i och

för sig viss förenkling. Men den för arbetet i nämnderna verkligt betydelse­

fulla förenklingen lärer vinnas, om vid viss förekomst av grovskog ett an­

tagande rörande fördelningen mellan medelgrov skog och klenskog kom­

bineras med en viss schematisering av fördelningen på tall och gran. Om,

såsom förutsättes i nämnda hjälptabell 2, denna förenkling i antagandena

göres, kan för ifrågakommande procent grovskog och granskog i varje om-

kostnadsklass direkt utläsas det kbmpris varmed hela barrskogsförrådet

i skogen skall multipliceras. Det torde vara tydligt att denna förenklade

form för uppdelning av virkesförrådet och taxeringens utförande i öv­

rigt icke innefattar någon principiell avvikelse från metodens grundtankar.

Den innebär exempelvis icke att gemensamma korrektionsfaktorer för den

klena och den medelgrova skogen komma till användning. Vid uträkningen

av hjälptabellen tillämpas de olika skogsvärdefaktorerna för den klena och

den medelgrova barrskogen var för sig å den kvantitet klenskog och medel­

grov skog som anses genomsnittligt förekomma. Även om det kan antagas

att taxeringen i flertalet fall kommer att ske enligt ifrågavarande förfa­

ringssätt, bör härav ej föranledas en ändring av metodens uppläggning i in­

struktionen. Denna måste så disponeras att de grundläggande tankegångar­

na följdriktigt framkomma för det principiella huvudfallet, oavsett om detta

också blir det praktiskt vanligaste fallet. Däremot synes man kunna tillåta

sig att såsom hjälptabell 1 beteckna den för beskattningsnämnderna nor­

mala tabellen, medan den mera sällan använda tabell, som återger det nog­

grannare förfaringssättet, betecknas som nr 2. Bestämmelser om den sum­

mariska uppdelningen av virkesförrådet synas för övrigt vara av den vikt

att de böra i första hand redovisas under avsnittet om virkesförrådets upp­

skattning.

128

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

tillgång till hjälptabell nr 1, enligt vilken efter bedömning av procent

grovskog och granskog barrskogen i regel med praktiskt taget lika stor

säkerhet kunde värdesättas som om detalj uppgifter förelåge om barrskogs-

förrådets sammansättning. Vid provtaxeringen år 1944 i Västmanlands län

hade givits flera tillfällen att konstatera att dylik tabell gåve mycket till­

fredsställande resultat.

Stiftsnämnden i Lund anser, att gränsen mellan klasserna »grov ädel

lövskog» och »klen ädel lövskog» borde lagts vid en högre dimension än

25 cm. Även länsstyrelsen i Malmöhus län är av denna uppfattning och

framhåller att maximipriser för bokskog och ekskog uppnåddes först vid en

avsevärt större diameter. Under 20 cm kunde endast räknas med vedvärde.

Enligt professor Streyffert funnes anledning antaga, att bedömningar

av virlcesförråd och grovskogsprocent efter hand som erfarenhet vunnes

om dessa faktorer skulle kunna förbättras. Typskogarna hade därvid en

uppgift att fylla. Kontroll kunde för större områden vinnas genom sam­

manställningar och jämförelser med riksskogstaxeringarnas material. I sista

hand fordrades dock kännedom om de enskilda taxeringsobjekten för att

erhålla den eftersträvade jämnheten i taxeringen. Även denna kännedom

kunde antagas öka allt efter som enskilda skogsägare läte utföra uppskatt­

ningar av sina skogar.

Departementschefen. Den fråga som behandlas i detta avsnitt är mycket be­

tydelsefull. Virkesförrådets uppskattning måste nämligen i huvudsak över­

lämnas åt beskattningsnämnderna och man kan säga att den nya metoden

står eller faller med huru nämnderna kunna gå i land härmed.

Angående förfaringssättet vid uppskattningen av virkesförrådet samt

provtaxeringsnämndernas och remissinstansernas åsikter om möjligheterna

att praktiskt tillämpa bestämmelserna härom får jag hänvisa till avsnittet

»Allmänna synpunkter» (s. 62 o. f.). Även min egen mening om frågan har

jag där givit uttryck åt.

Mot bestämmelserna i och för sig har praktiskt taget ingen kritik fram­

kommit. Jämväl enligt min mening ha de sakkunniga funnit en god lösning

av problemet att angiva sådana kännetecken på skogen, som dels äro i utom­

ordentlig grad utslagsgivande för dess värde och dels äro så lättillgängliga

att man kan överlämna deras utrönande åt beskattningsnämnderna. Jag

anser mig därför böra i princip godtaga de sakkunnigas förslag härutinnan.

I en mindre betydelsefull detalj har jag emellertid ansett mig böra frångå

de sakkunnigas förslag. Förut har jag vid behandlingen av frågan om vad

som skall hänföras till skogsmark förordat slopande av en av de sakkun­

niga föreslagen bestämmelse om att som skogsmark icke skall upptagas på

grund av särskilt skönhetsvärde märkligt område o. d. Då jag icke heller

tror, att bestämmelsen om undantagande från uppskattningen av träd, som

på grund av sin betydelse ur naturskydds- eller liknande synpunkt ej få

avverkas eller förväntas icke komma att avverkas, fyller något verkligt be­

hov, anser jag att även denna bestämmelse bör utgå.

130

De sakkunniga. De sakkunnigas förslag innebär, att sambandet mellan sko­

gens förväntningsvärde och dess slaktvärde helt och hållet släppts. Som ut­

gångspunkt för värderingen tages nu ett visst för en hel trädslagsklass re­

presentativt »typträd» som apteras och värderas samt insättes i sitt värde­

förhållande till vederbörande förrådsgrupp inom trädslagsklassen. Förvänt­

ningsvärdet å förrådsgrupperna grov barrskog, medelgrov barrskog och

klen barrskog skall sålunda för alla beräknas med utgångspunkt från det

förhandenvarande värdet å ett träd av 30 cm grovlek med hänsyn till däri

ingående sortiment av olika slag. Den enhetliga grundapteringen för hela

riket har också frångåtts. Prisberäkningen beträffande det till grund för

värderingen liggande typträdet skall nämligen baseras på en grundaptering,

som gäller endast för visst i särskild ordning fastställt apteringsområde.

Landet skall sålunda indelas i apteringsområden och korrektionsfaktorerna

äro avsedda att giva uttryck för förhållandet mellan å ena sidan ifrågakom-

mande förrådsgrupps förväntningsvärde per kbm, å andra sidan slaktvärdet

per kbm av det värdebestämmande typträdet enligt den för vederbörande ap­

teringsområde fastställda grundapteringen samt enligt den för föreliggande

prisområde i särskild ordning fastställda ytterligare aptering, som erfordras

för sortimentsklassernas uppdelning i inom prisområdet vanligen förekom­

mande sortiment (sågtimmer, sulfitved etc.). Då ett dylikt typträd skall re­

presentera hela den trädslagsklass det avser, får det vid prisberäkningen

anses vara sammansatt av de trädslag, som ingå i trädslagsklassen, i unge­

fär samma proportion vari dessa förekomma inom prisområdet. Avsikten

är emellertid att vid prisberäkningen icke skall i varje fall behöva tagas

hänsyn till alla inom viss trädslagsklass förekommande trädslag utan att

ett eller flera inom trädslagsklassen förhärskande trädslag vanligen skola

kunna företräda trädslagsklassen i dess helhet. Å andra sidan skola, då

priserna för olika trädslag inom en trädslagsklass variera alltför mycket,

de olika trädslagen vid prisberäkningen behandlas som särskilda trädslags-

klasser, d. v. s. typträd av varje trädslag skola vart för sig apteras och

värderas; så avses regelmässigt skola ske beträffande tall och gran. I detta

fall måste alltså göras en särskild uppskattning av de olika trädslagen (jfr

s. 123—24). Om inom visst trädslag på grund av växlande stamform och gre-

nighet in. m. hos träden skogen i avseende å kvalitet företer större olik­

heter, skall ett enda trädslag också kunna på angivet sätt uppdelas i grupper.

Eljest skall hänsyn till variationer i fråga om skogens kvalitet tagas på det

sättet att om för viss skog tekniska fel hos träden skulle förekomma i onor­

mal utsträckning ett särskilt avdrag skall göras vid prisberäkningen liksom

att om i viss förrådsgrupp å en skog i onormal utsträckning skulle ingå träd,

därav specialsortiment kunna utvinnas, ett motsvarande tillägg skall göras.

Hänsyn till variationer i avverknings- och transportkostnader för olika sko­

gar skall tagas genom skogarnas fördelning på omkostnadsklasser. I allmän­

het skola tillämpliga skogskbmpriser uträknas centralt för län eller del av

län (motsvarande prisområde) och intagas i länsanvisningarna.

De sakkunnigas förslag förutsätter, att inom varje trädslagsklass ytter­

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

allra minst så att den gjordes genomgående lika i hela riket. I 1944 års

förslag hade visserligen bestämmelserna om en enhetlig grundaptering bibe­

hållits, men genom särbestämmelser i avseende å prissättningen vid avvi­

kelser med hänsyn till onormal barktjocklek eller onormal förekomst av

tekniska fel hade i realiteten grundapteringen kunnat justeras där den givit

uppenbarligen oriktigt utslag. Normer för grundapteringen hade enligt 1944

års förslag varit intagna i skogsvärderingsinstruktionen, vilket i och för

sig inbjudit till att grundapteringen gjorts enhetlig för hela riket. Nu före­

sloges i stället, eftersom det gällde förhållanden, vilkas utredande krävde

rent teknisk sakkunskap, att det skulle överlämnas åt statens skogsforsk-

ningsinstitut att i samråd med skogsstyrelsen meddela regler om den

grundläggande apteringen. Då dessa ämbetsverk hade i sin hand att verk­

ställa sin bedömning med hänsyn till vad som för varje taxering vore i olika

avseenden lämpligt, saknades skäl att uppställa krav, varigenom de på för­

hand bundes. Enligt förslaget skulle alltså före allmän fastighetstaxering

statens skogsforskningsinstitut i samråd med skogsstyrelsen i särskilda an­

visningar bestämma de områden som för de vanligast förekommande träd-

slagen skulle vara apteringsområden, under iakttagande att varje apterings-

område skulle vara ett sådant större område där, enligt vad riksskogstaxe-

ringarna utvisade, skogen hade i huvudsak ensartad karaktär i avseende å

trädens stamform, barktjockleken hos träden samt trädens kvalitet. Tillika

borde i anvisningarna för varje apteringsområde och ifrågakommande träd­

slag, under antagande av sådan aptering som för det avverkade virket i varje

avseende funnes lämplig, för dels ett träd som hölle i genomsnitt 20 cm dels

ett träd som hölle i genomsnitt 30 cm vid brösthöjd bestämmas den upp­

delning av trädets totala stamvolym med bark i rått tillstånd å stamdelar av

olika grovlek, som skulle ligga till grund för prisberäkningen. Om det skulle

visa sig nödvändigt att för bestämning av värdet å visst typträd företaga en

aptering för flera olika dimensioner och därefter sammanföra dessa, finge

bli beroende av särskilda överväganden inom nämnda ämbetsverk.

De sakkunniga övergå härefter till frågan om den ytterligare aptering ut­

över grundapteringen som erfordras för prisbestämningen och anföra härom.

Det är uppenbart att den detalj aptering, den uppdelning av de tänkta

stamdelarna i sortiment, vars överlämnande åt taxeringsmyndigheterna ej

kan undvikas, kommer att kräva avsevärd sakkunskap. I verkligheten måste

den — liksom enligt gällande bestämmelser, vilka härutinnan icke så mycket

skilja sig från de nya — utföras av de länsskogssakkunniga. Olikheterna

sammanhänga väsentligen med att skogskbmpris enligt det förevarande för­

slaget skola bestämmas endast för vissa typträd, medan prisbestämningen

enligt gällande regler avser samtliga de träd som anses ingå i en årsavkast­

ning. Det s. k. Stockholmsmötet har redan hittills haft som en viktig funk­

tion att verka för enhetlighet. Emellertid fordras för ändamålet vissa upp­

gifter, i regel procentuella tal, rörande dels trädens barkvolym, dels stam­

vedens inmätningsbara volym uppdelad efter virkets grovlek, dels huru stor

del av utbytet i gagnvirke som på grund av inom området allmänt före­

kommande tekniska fel beräknas i medeltal icke kunna utnyttjas såsom

gagnvirke. Även framräknandet av dessa procenttal kräver sådan teknisk