Prop. 1952:135
Kungl. Maj:ts proposition nr 135.
1
Nr 135.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förord
ning angående ändring i förordningen den 25 maj 19M (nr 251) om varuskatt, m. mgiven Stock holms slott den 7 mars 1952.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats rådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till
1) förordning angående ändring i förordningen den 25 maj 1941 (nr 251) om varuskatt;
2) förordning angående ändring i förordningen den 5 mars 1948 (nr 85) om försäljningsskatt; samt
3) förordning angående ändrad lydelse av 11 och 15 §§ förordningen den 22 december 1939 (nr 919) om skatt å läskedrycker.
GUSTAF ADOLF.
Per Edvin Sköld.
1 llihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 135.
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 135.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
I propositionen föreslås dels en del smärre jämkningar av det skatteplik tiga varuområdet enligt förordningarna om varuskatt och försäljningsskatt
dels ock vissa ändringar i gällande författningar vad angår den av kon trollstyrelsen utövade kontrollen över uttagandet av varuskatt, försäljnings skatt och skatt å läskedrycker.
Kungl. Maj. ts proposition nr 135
.
3
Förslag
till
förordning angående ändring i förordningen den 25 maj 1941
(nr 251) om varuskatt.
Härigenom förordnas, dels att 4 § 6 inom. förordningen den 25 maj 1941
om varuskatt1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock
att den vid förordningen fogade förteckningen över varor, för vilka varu
skatt skall erläggas2, skall erhålla den ändrade lydelse, som framgår av här
vid fogad bilaga.
Nuvarande lydelse:
4
6. Återförsäljare av skattepliktig
vara är skyldig att på anfordran
lämna sådana upplysningar om sin
rörelse, som kontrollstyrelsen eller
kontrolltjänsteman finner erforder
liga för skattekontrollen. Sådan upp-
giftsskyldighet åligger ock den, som
idkar handel med vara, vilken använ
des för framställning av skattepliktig
vara.
Föreslagen lydelse:
§•
6. Återförsäljare av skattepliktig
vara är skyldig att på anfordran
lämna sådana upplysningar om sin
rörelse, som kontrollstyrelsen eller
kontrolltjänsteman finner erforder
liga för skattekontrollen, samt att,
där kontrollstyrelsen finner det på
kallat för kontrollens utövande, till
handahålla sina handelsböcker med
tillhörande handlingar.
Skyldighet, som i första stycket
sägs, föreligger jämväl för den, som
idkar handel med vara, vilken använ
des vid framställning eller distribu
tion av skattepliktig vara.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1952.
1 Senaste lydelse av 4 § se 1948:66.
* Senaste lydelse av förteckningen se 1951: 724.
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 135.
Bilaga.
Nuvarande lydelse:
Förteckning
över
varor, för vilka varuskatt skall erläggas,
i gällande tulltaxa med statistisk varuförteckning
hänförliga till nedanstående statistiska nummer
Statistiskt
Varuslag
Skattesats,
j
procent av
nr
beskattnings-
värdet
ur 298—302
Choklad- och konfityrvaror, hänförliga till följan
de varugrupper:
lakritsvaror, med------- — eller essenser; karameller, praliner, konfekt, dragéer, kola,
pastiljer, tabletter, tuggummi och dylika sötsaker;
käx med överdrag eller mellanlägg av choklad,
socker, fruktgelé eller dylikt;
i utformade figurer, — — — sötsaker, inne
hållande:
marmelad eller ersättningsmedel härför; glaserade eller kanderade frukter, bär, andra
växtdelar eller ersättningsmedel härför;
med socker------------ av läskedrycker............. glass ............................................................................
60 60
Kungl. Maj:ts proposition nr 135.
5
Bilaga.
Föreslagen lydelse:
Förteckning
över
varor, för vilka varuskatt skall erläggas,
i gällande tulltaxa med statistisk varuförteckning
hänförliga till nedanstående statistiska nummer
Statistiskt
nr
Varuslag
Skattesats,
procent av
beskattnings
värdet
ur 298—302
Choklad- och konfityrvaror, hänförliga till följan
de varugrupper:
lakritsvaror, med —--------eller essenser;
karameller, praliner, konfekt, dragéer, kola,
pastiljer, tabletter, tuggummi, skumslrutar,
kokosbollar och dylika sötsaker, ävensom söt
saker helt eller delvis utgörande eller inne
hållande glaserade eller kanderade frukter,
bär, andra växtdelar eller ersättningsmedel
härför;
rån eller s. k. wafers med överdrag eller mel
lanlägg av choklad, socker, fruktgelé eller
dylikt;
i utformade figurer,------------ sötsaker, inne
hållande:
marmelad eller ersättningsmedel härför;
1
med socker ------------ av läskedrycker ...........
glass ...........................................................................
60
60
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 135.
Förslag
till
förordning angående ändring i förordningen den 5 mars 1948
(nr 85) om försäljningsskatt.
Härigenom förordnas, dels att 1, 6, 15, 16 och 32 §§ förordningen den 5 mars 1948 om försäljningsskatt1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att den vid förordningen fogade förteckningen över varor, för vilka försäljningsskatt skall erläggas2, skall erhålla den ändrade lydelse, som framgår av härvid fogad bilaga.
Nuvarande lydelse:
1
För vara------- — denna förord ning.
6
Beskattningsvärdet utgör------------nämnda värde.
I fall,-------------åsatta försäljnings värdet.
Kontrollstyrelsen äger,----------— a) avses.
Vid försäljning till konsument av vara, i vilken ingår guld, silver eller platina som konsumenten själv till handahållit, må beskattningsvärdet nedsättas med belopp motsvarande värdet å den sålunda tillhandahållna metallen.
15
Registrerad säljare----------- tillhö rande handlingar.
Registrerad säljare skall, därest han bedriver skattepliktig försälj ning, ställa sig till efterrättelse de särskilda föreskrifter, som kontroll styrelsen för erhållande av en betryg gande kontroll över skattens behöri ga utgörande meddelar, ävensom de * 5
Föreslagen lydelse:
§-
För vara — — — denna förord ning.
Såsom försäljning anses i denna förordning jämväl leverans av vara enligt avtal om arbetsbeting.
§•
Beskattningsvärdet utgör------------nämnda värde.
I fall,------------ åsatta försäljnings värdet.
Kontrollstyrelsen äger, —--------a) avses.
§•
Registrerad säljare — — —- tillhö rande handlingar.
Registrerad säljare skall vidare ställa sig till efterrättelse de särskil da föreskrifter, som kontrollstyrel sen för erhållande av en betryggan de kontroll över skattens behöriga utgörande meddelar, ävensom de an visningar kontrolltjänsteman i enlig-
1 Senaste lydelse av 6 § se 1949:100. 5 Senaste lydelse av förteckningen se 1951:215.
Kungl. Maj.ts proposition nr 135.
7
Nuvai-andc lydelse:
Föreslagen lydelse:
anvisningar kontrolltjänsteman i en- het med kontrollstyrelsens föreskrif-
lighet med kontrollstyrelsens före- ter kan komma att lämna,
skrifter kan komma att lämna.
16
Den, som utan att vara registrerad
säljare bedriver tillverkning eller för
säljning eller förmedlar försäljning
av skattepliktig vara, är skyldig att
på anfordran lämna sådana uppgif
ter om sin rörelse, som kontrollsty
relsen eller kontrolltjänsteman fin
ner erforderliga för skattekontrollen,
ävensom ordna sin bokföring på sätt
kontrollstyrelsen finner erforderligt
för kontrollens utövande.
Jämväl den, som idkar handel med
vara vilken användes för framställ
ning av skattepliktig vara, är upp-
giftsskyldig på sätt i första stycket
sägs.
32
Kontrollstyrelsen må vid vite före
lägga skattskyldig att fullgöra vad
honom åligger enligt denna förord
ning eller med stöd av densamma
meddelade föreskrifter.
§•
Den, som utan att vara registrerad
säljare bedriver tillverkning eller för
säljning eller förmedlar försäljning
av skattepliktig vara, är skyldig att
på anfordran lämna sådana uppgif
ter om sin rörelse, som kontrollsty
relsen eller kontrolltjänsteman fin
ner erforderliga för skattekontrollen,
ävensom att, där kontrollstyrelsen
finner det påkallat för kontrollens
utövande, tillhandahålla sina han-
delsböcker med tillhörande handling
ar samt ordna sin bokföring på sätt
kontrollstyrelsen föreskriver.
Jämväl den, som idkar handel med
vara vilken användes vid framställ
ning eller distribution av skatteplik
tig vara, är pliktig att lämna uppgif
ter och tillhandahålla handelsböcker
med tillhörande handlingar på sätt i
första stycket sägs.
§.
Kontrollstyrelsen må vid vite före
lägga skattskyldig eller eljest regist
rerad säljare att fullgöra vad honom
åligger enligt denna förordning eller
med stöd av densamma meddelade
föreskrifter, dock att föreläggande
icke må avse inbetalande av försälj
ningsskatt.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1952.
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 135.
Nuvarande lydelse:
Förteckning
över
varor, för vilka försäljningsskatt skall erläggas,
i gällande tulltaxa med statistisk varuförteckning upptagna under nedanstående statistiska nummer.
Skattesats
Sär skild skatte sats för
vissa
varor vid im
port, kronor
för 100 kg
Minimiskatt (i kronor) per ka lenderår för re gistrerad säljare med skatteplik
tig försäljning
Statistiskt
nr
Varuslag
procent av be-
kro nor
skatt nings värdet
för varu enhet
av en
bart egen till verkning
eljest
ur 1323—1325 Arbeten av guld, silver eller
platina, även med infat tade pärlor eller stenar, ej utgörande artiklar, av sedda för tekniskt bruk, eller plåt, rör och tråd eller skrivpennor och be slag till reservoarpennor 20
1 200
ur 1326: 2 Pärlor och — — — nr
1326: 2................................
20
Anm. Skatt skall ej utgå för:
varor, vilka tidigare inom riket
varit föremål för försäljning till konsument; ordnar, medaljer och märken
av guld, silver eller platina, där de utdelas såsom för tjänsttecken eller utan betal ning; färdiga grammofonskivor med
allenast intalad text, avsedda för undervisningsändamål, eller färdiga grammofonski vor, framställda var och en i endast ett exemplar.
Kungl. Maj.ts proposition nr 135.
9
Föreslagen lydelse:
Förteckning
över
varor, för vilka försäljningsskatt skall erläggas,
i gällande tulltaxa med statistisk varuförteckning
upptagna under nedanstående statistiska nummer.
Skattesats
Sär
skild
skatte
sats för
vissa
varor
vid im
port,
kronor
för
100 kg
Minimiskatt (i
kronor) per ka
lenderår för re
gistrerad säljare
med skatteplik
tig försäljning
Statistiskt
nr
Varuslag
procent
av be-
kro
nor
skatt
nings
värdet
för
varu
enhet
av en
bart
egen till
verkning
eljest
ur 1323—1325
ur 1326: 2
Arbeten av guld, silver,
platina eller annan plati
nametall, även med infat
tade pärlor eller stenar,
ej utgörande artiklar, av
sedda för tekniskt bruk,
eller plåt, rör och tråd
eller skrivpennor och be
slag till reservoarpennor
eller flöjter, trumpeter och
andra biåsinstrument samt
delar därtill........................
Pärlor och — — — nr
1326: 2................................
20
20
! —
1 200
Anm. Skatt skall ej utgå för:
varor, vilka tidigare inom riket
varit föremål för försäljning
till konsument;
ordnar, medaljer och märken
av guld, silver, platina eller
annan platinametall, där de
utdelas såsom förtjänst tecken
eller ulan betalning;
färdiga grammofonskivor med
allenast intalad text, avsedda
för undervisningsändamål,
eller färdiga grammofonski
vor, framställda var och en
i endast ett exemplar.
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 135,
Förslag
till
förordning angående ändrad lydelse av 11 och 15 §§ förordningen
den 22 december 1939 (nr 919) om skatt å läskedrycker.
Härigenom förordnas, att 11 och 15 §§ förordningen den 22 december 1939 om skatt å läskedrycker skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
Nuvarande lydelse:
11
Den, som tillverkar eller försäljer kolsyra, socker eller andra vid läsked rycks framställning användbara äm nen eller ock kärl, kapsyler eller and ra vid dryckernas utlämning från tillverkningsställe erforderliga förnö denheter och artiklar, är pliktig att på anfordran av kontrolltjänsteman lämna denne uppgift om läskedryckstillverkares inköp av dylika ämnen, förnödenheter och artiklar.
15
Fullgöres icke — —- —- under fem.
Föreslagen lydelse:
§•
Återförsäljare av skattepliktig vara är skyldig att på anfordran lämna sådana uppgifter om sin rörelse, som kontrollstyrelsen eller kontrolltjäns teman finner erforderliga för skatte kontrollen, samt att, där kontrollsty relsen finner det påkallat för kon trollens utövande, tillhandahålla sina handelsböcker med tillhörande hand lingar.
Skyldighet, som i första stycket sägs, föreligger jämväl för den, som idkar handel med vara, vilken an vändes vid framställning eller distri bution av skattepliktig vara.
§•
Fullgöres icke — — -— under fem.
Kontrollstyrelsen må vid vite före lägga skattskyldig att fullgöra vad honom åligger enligt denna förord ning eller med stöd av densamma meddelade föreskrifter, dock att fö reläggande icke må avse inbetalande av skatt.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1952.
Kungl. Maj.ts proposition nr 135
.
11
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7 mars W52.
N är varande:
Statsministern
Erlander,
ministern för utrikes ärendena
Undén,
statsråden
Sköld, Danielson, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson, H
jälmar
Nilson, Lindell.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler fråga om vissa ändringar i bestämmelserna om varuskatt m. m. samt anför därvid följande.
Inledning.
I en den 19 december 1951 dagtecknad, till Kungl. Maj :t ställd skrivelse har kontrollstyrelsen framlagt förslag till vissa ändringar i förordningarna om varuskatt, försäljningsskatt och skatt å läskedrycker.
Över nämnda skrivelse ha efter remiss yttranden avgivits av generaltull styrelsen, kommerskollegium, Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmanna förbund, Sveriges hantverks- och småindustriorganisation, kooperativa för bundet, kemisk-tekniska fabrikantförbundet, svenska choklad- & konfektyrfabrikantföreningen, Sveriges konditor-förening, Sveriges juvelerare- och guldsmedsförbund, guldsmedsbranschens leverantörförening, svensk indu striförening och Sveriges vattenfabrikanters riksförbund.
Därjämte har föreningen tandvärnet inkommit med en skrift i anledning av kontrollstyrelsens förslag till ändring i förordningen om varuskatt.
I detta sammanhang torde även få behandlas en den 7 november 1951 dag tecknad skrivelse från svenska musikerförbundet, vari hemställts om viss ändring av den vid förordningen om försäljningsskatt fogade varuförteck- ningen.
över denna framställning ha generaltullstyrelsen och kontrollstyrelsen av givit gemensamt yttrande.
Ändringar i den vid förordningen om varuskatt fogade
varuförteckningen.
Enligt 1 § förordningen den 25 maj 1941 (nr 251; om varuskatt skall för vara, som är upptagen i en vid förordningen fogad förteckning, erläggas varuskatt, där varan tillverkas yrkesmässigt inom riket för avsalu eller för vidare bearbetning eller ock införes till riket.
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 135
.
I nämnda förteckning angives att varuskatt skall utgå för bl. a. dels käx. med överdrag eller mellanlägg av choklad, socker, fruktgelé eller dylikt dels ock glaserade eller kanderade frukter, bär, andra växtdelar eller ersättnings medel därför, där varorna utgöra i utformade figurer, stänger eller styc ken framställda sötsaker. För nu nämnda varor är skattesatsen bestämd till 60 procent av beskattningsvärdet. Enligt i förteckningen intagen anmärk ning äro bestämmelserna i varuskatteförordningen icke tillämpliga å bl. a. tebröd och liknande bakverk.
Bland skattebelagda varor upptagas vidare bl. a. schamponeringsmedel hänförliga till statistiska numren 593 och 596. Schamponeringsmedlen äro helagda med skatt efter en skattesats av 20 procent av beskattningsvärdet.
Kontrollstyrelsen har beträffande käx samt glaserade eller kanderade va ror förordat vissa smärre jämkningar av det skattepliktiga varuområdet.
I fråga om schamponeringsmedlen har kontrollstyrelsen föreslagit, att de samma måtte undantagas från beskattning.
Rörande beskattningen av käx har kontrollstyrelsen framhållit att vid bedömningen av frågor rörande skatteplikt för dessa varor hade vissa svå righeter uppstått beträffande gränsdragningen emellan beskattade käx och käxliknande bakverk, vilka senare varuslag enligt den i förteckningen in tagna anmärkningen såsom tebrödsliknande bakverk vore fritagna från be skattning. Beskattning av bakverk hade av kontrolltekniska skäl icke för ordats i förevarande sammanhang. För att icke bakverk med nuvarande ly delse av varuskatteförordningens förteckning skulle indragas under beskatt ning syntes erforderligt att skatteområdet, såvitt avsåge skattepliktiga käx, närmare definierades. Beskattningen syntes framdeles lämpligen böra om fatta allenast rån och wafers med överdrag eller mellanlägg av choklad, soc ker eller fruktgelé. Kontrollstyrelsen har i detta sammanhang erinrat där om, att skatteintäkten för skattepliktiga käx för närvarande helt härflöt från försäljning av käx, tillhörande senast angivna varutyper. Någon minskning i skatteintäkten skulle således icke uppkomma vid genomförande av nu för ordad inskränkning i beskattningsområdet.
I fråga om beskattningen av glaserade eller kanderade fruk ter och här har kontrollstyrelsen anfört följande.
Enligt varuförteckningen skall skatt erläggas bl. a. för glaserade eller kan derade frukter, bär, andra växtdelar eller ersättningsmedel härför där va rorna utgöra i utformade figurer, stänger eller stycken framställda sötsa ker. Med denna avgränsning av beskattningsområdet skulle skatteplikt av formella skäl kunna ifrågasättas, där hela frukter, bär eller växtdelar före ligga i glaserat eller kanderat skick. Då dylika varor i och för sig måste an ses utgöra sötsaker, för vilka skatt skall utgå, synes i förtydligande syfte sådan ändring i varuförteckningen böra göras, att skatteplikten klart fram går. Detta syftemål synes lämpligen kunna ernås därigenom, att varugrup pen »glaserade eller kanderade frukter, bär, andra växtdelar eller ersätt ningsmedel härför» i förteckningen överflyttas till varugruppen »karamel
Kungl. Maj.ts proposition nr 135.
13
ler, praliner... dylika sötsaker». I samband härmed synes lämpligt att
exemplifieringen i sistnämnda varugrupp utökas med vissa sötsaker, som
på senare tid blivit särskilt aktuella, nämligen skumartiklar, såsom skum
strutar och kokosbollar.
I remissyttrandena ha kontrollstyrelsens nu nämnda förslag rörande jämk
ningar av det skattepliktiga varuområdet beträffande käx samt glaserade
eller kanderade frukter och bär tillstyrkts eller lämnats utan erinran.
Vad härefter angår frågan om undantagande av s c h a in p o n e rings
medel från varubeskattningen har kontrollstyrelsen erinrat om att det i
vissa fall varit synnerligen tveksamt, huruvida viss vara borde betraktas
såsom schamponeringsmedel eller flytande tvål, vilken senare vara icke vore
skattebelagd enligt varuskatteförordningen. 1948 års bevillningsutskott ha
de i fråga om gränsdragningen emellan nu angivna varuslag uttalat att hän
syn främst borde tagas till prissättningen och benämningen å preparaten
och om reklamkostnader nedlagts på preparaten i deras egenskap av scham
poneringsmedel.
Kontrollstyrelsen har vidare anfört följande.
Verkställda undersökningar ha givit vid handen, att varor ofta försäljas
under beteckningen flytande tvål, ehuru de i många fall äro avsedda för eller
i varje fall mycket väl lämpa sig för schamponeringsändamål och av frisörer
ävenledes till övervägande del torde användas för sådant ändamål. Priset
skiljer sig i allmänhet icke eller endast obetydligt från det som i allmänhet
tillämpas för flytande tvål av god kvalitet. Med hänsyn till sistnämnda för
hållande och då varorna i fråga icke direkt reklameras såsom schampone
ringsmedel torde det med stöd av bevillningsutskottets ovan intagna utta
lande icke kunna anses, att varorna utgöra annat än flytande tvål, varför
desamma betraktats såsom skattefria. Ett dylikt ställningstagande måste
emellertid anses mycket otillfredsställande, enär det torde medföra att allt
flera för schamponering avsedda varor kunna komma att försäljas till frisö
rer under beteckningen flytande tvål och därmed bliva undantagna från be
skattning. Fall kunna givetvis förekomma där varor, som nu sagts, med hän
syn bl. a. till deras benämning av vissa köpare uteslutande användas för an
nat ändamål än schamponering eller att varorna åtminstone i viss utsträck
ning komma till användning för annat ändamål. Över huvud är det i en
mångfald fall knappast möjligt att avgöra, huruvida en vara har huvudsak
lig karaktär av flytande tvål eller av schamponeringsmedel. I fall där en
vara, som av tillverkaren benämnes flytande tvål, försäljes till frisör, vilken
i sin rörelse använder såväl schamponeringsmedel som flytande tvål (exem
pelvis för tvättning av kammar, borstar och frisérrockar) är det i allmän
het för tillverkaren av varan icke möjligt att avgöra, huruvida eller i vad
mån levererad vara skall komma till användning för schamponering eller
för annat ändamål. Då tillverkare försäljer dylika varor till grossist, vilken
avsätter desamma till frisörer och måhända även till andra avnämare av
flytande tvål, är det som regel helt omöjligt för tillverkaren att erhålla kän
nedom om varans blivande användningssätt.
Även det förhållandet, att oparfymerade schamponeringsmedel, hänför
liga till lullstatistiskt nummer 597, icke äro underkastade beskattning, har
medfört vissa i skattehänseende icke önskvärda konsekvenser. Det har så
lunda förekommit, att tillverkare för alt kringgå bestämmelserna om varu
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 135.
skatt till förbrukare var för sig levererat oparfymerat schamponeringsme- del och parfym, varefter förbrukaren haft att själv försätta schamponerings- medlet med parfym. Sistnämnda i skattehänseende föreliggande missförhål lande torde icke kunna elimineras genom att även oparfymerade schampo- neringsmedel intagas i den till varuskatteförordningen fogade varuförteck- ningen. Dylik författningsändring skulle nämligen ytterligare skärpa de i det föregående påvisade svårigheterna, då parfymerade tvättmedel, vilka även äro hänförliga till statistiskt nummer 597, i större utsträckning äro att anse som flytande tvål eller tvålflingor än vad parfymerad tvål är.
Kontrollstyrelsen har därefter diskuterat olika alternativ för att eliminera kontrollsvårigheterna beträffande gränsdragningen mellan schamponerings- medel och flytande tvål. Av olika praktiska skäl har styrelsen dock ansett de redovisade alternativen icke lämpliga att genomföra utan i stället funnit sig böra förorda att schamponeringsmedel helt undantagas från beskattning. Styrelsen har därvid — under framhållande av att beskattningen enligt va ruskatteförordningen i stort sett avsetts skola omfatta umbärliga varuslag — anfört, att schamponeringsmedlen numera torde böra anses utgöra med vanlig toalettvål jämförbara medel av betydelse för folkhygienen, vilka icke kunde tillskrivas umbärlighetskaraktär. Bifölles förslaget om borttagande av skatten å schamponeringsmedel syntes statsverkets intäkt av varuskatt kom ma att nedgå med omkring 1,5 miljoner kronor för budgetår räknat.
Kontrollstyrelsens förslag om borttagande av skatten på schamponerings medel har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna.
Kommerskollegium har understrukit kontrollstyrelsens uttalande att schamponeringsmedlen numera torde få anses utgöra med vanlig toalettvål jämförbara medel av betydelse för folkhygienen, vilka icke kunde tillskrivas umbärlighetskaraktär. Fastän motsvarande synpunkt kunde anläggas även beträffande exempelvis tandpulver och tandpasta, borde dock de speciella gränsdragningsproblem, som gjorde sig gällande i fråga om schamponerings medlen, motivera att dessa senare undantoges från beskattning.
Grossistförbundet har framhållit att de nuvarande bestämmelserna, enligt vilka oparfymerade schamponeringsmedel undantagits från beskattningen, visat sig medföra betydande svårigheter i tillämpningen. Vidare kunde med skäl hävdas, att schamponeringsmedel i likhet med vanlig tvål måste anses som en för folkhygienen oumbärlig vara, vilken rimligen icke borde be skattas.
Liknande synpunkter ha anförts av Sveriges hantverks- och småindustriorganisation och kooperativa förbundet.
Kemisk-tekniska fabrikantförbundet har, samtidigt som förbundet till styrkt kontrollstyrelsens förslag, hemställt att jämväl tandkräm, munvat ten och övriga skattebelagda munvårdsmedel måtte undantagas från beskatt ning.
Föreningen tandvärnet har likaledes hemställt alt tandpastor och mun vatten måtte undantagas från varubeskattning.
Kungl. Maj.ts proposition nr 135.
15
Departementschefen. Enligt gällande bestämmelser skall varuskatt utgå för
käx med överdrag eller mellanlägg av choklad, socker, fruktgelé eller dy
likt. Fria från skatt äro däremot tebröd och liknande bakverk. Enligt vad
kontrollstyrelsen upplyst har det i praktiken visat sig förenat med vissa
svårigheter att upprätthålla gränslinjen mellan skattepliktiga käx och icke
skattepliktiga bakverk. Under hänvisning till att skatteintäkten för käx för
närvarande helt härflöt från försäljning av rån och s. k. wafers har kontroll
styrelsen förordat, att beskattningsområdet inskränktes till att endast om
fatta dessa båda varutyper. Jag tillstyrker detta förslag.
Kontrollstyrelsen har vidare föreslagit en del smärre jämkningar i beskatt
ningsreglerna rörande glaserade eller kanderade varor ävensom vissa andra
sötsaker. Ändringarna åsyfta att i författningstexten närmare klarlägga be
skattningens omfattning. Då de av kontrollstyrelsen anförda motiven för
de framförda ändringsförslagen enligt min mening måste anses bärande,
förordar jag att även dessa förslag genomföras.
Vad härefter angår beskattningen av schamponeringsmedel har kontroll
styrelsen framhållit att det i vissa fall, särskilt i fråga om schamponerings
medel avsedda för frisörbruk, vore svårt att avgöra huruvida en vara hade
huvudsaklig karaktär av flytande tvål eller schamponeringsmedel. Då kon
trollstyrelsen icke kunnat utfinna något praktiskt genomförbart förslag till
ändrade beskattningsregler hade styrelsen ansett sig böra föreslå, att scham
poneringsmedel helt undantoges från beskattning. Kontrollstyrelsen har
tillika anfört, att schamponeringsmedlen numera torde anses böra utgöra
med vanlig toalettvål jämförbara medel av betydelse för folkhygienen, vilka
icke kunde tillskrivas uinbärlighetskaraktär. Enligt kontrollstyrelsens be
räkningar skulle ett borttagande av skatten på schamponeringsmedel med
föra ett inkomstbortfall för staten av omkring 1,5 miljoner kronor per år.
I vissa yttranden har yrkats att jämväl tandkräm och andra munvårds-
medel måtte undantagas från beskattning. Som motivering härför har åbe
ropats, att dessa varor icke kunde betecknas som umbärliga.
Förutom schamponeringsmedel, tandkräm och olika munvårdsmedel om
fattar varubeskattningen en rad andra tekniska preparat, delvis av sinsemel
lan likartad beskaffenhet. Det torde icke böra ifrågakomma att från beskatt
ning undantaga vissa av dessa preparat utan att samtidigt till bedömande
upptaga frågan om avgränsningcn av de! skattepliktiga varuområdet i övrigt.
Jag är icke beredd att i detta sammanhang verkställa en sådan allmän om
prövning av beskattningen. Med hänsyn härtill avstyrker jag de framkomna
ändringsförslagen. Vad angår de av kontrollstyrelsen påtalade svårigheterna
i fråga om gränsdragningen mellan schamponeringsmedel och flytande tvål
vill jag erinra om att 1948 års riksdag uttalat, att hänsyn främst borde tagas
till prissättningen och benämningen å preparaten och om reklamkostnader
nedlagts på preparaten i deras egenskap av schamponeringsmedel. Jag anser
att detta uttalande alltjämt bör vara vägledande vid bedömandet av huru
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 135.
vida en vara är att anse såsom skattepliktig eller ej. Om flytande tvål kom mer till användning i stället för schamponeringsmedel skall sålunda beskatt ning icke ifrågakoinma.
Ändringar i den vid förordningen om försäljningsskatt
fogade varuförteckningen.
Enligt 1 § förordningen den 5 mars 1948 (nr 85) om försäljningsskatt skall för vara, som är upptagen i en vid förordningen fogad förteckning, er läggas försäljningsskatt, där varan yrkesmässigt försäljes inom riket eller varan hit införes. I nämnda förteckning angives, att försäljningsskatt skall erläggas för bl. a. arbeten av guld, silver eller platina, även med infattade pärlor eller stenar, ej utgörande artiklar, avsedda för tekniskt bruk, eller plåt, rör och tråd eller skrivpennor och beslag till reservoarpennor. För säljningsskatten utgår för nu nämnda varor med 20 procent av beskatt ningsvärdet.
Kontrollstijrelscn har upplyst att enligt vad styrelsen hade sig bekant salufördes numera smycken tillverkade även av andra platinametaller än platina. Med hänsyn härtill har styrelsen ansett sig böra förorda att beskatt ningen utvidgades till att omfatta alla platinametaller. Rörande denna fråga har styrelsen vidare anfört.
Smycken av palladium ha sedan länge tillverkats och saluförts. Kungl. Maj :t har också i kungörelse den 7 november 1947 (nr 813) meddelat vissa bestämmelser angående avgifter för probering av ädelmetaller m. in., där ibland platinametaller. Av olika omständigheter ha smycken och prydnads föremål av palladium dock tillverkats endast i mycket ringa omfattning. Förhållandena ha emellertid på sistone ändrats, och efterfrågan på dessa smycken har under senare halvåret visat tendens till ökning. Då palladium väsentligen är att jämställa med platina såsom material för framställning av smycken och andra prydnadsföremål, torde arbeten av palladium nu böra indragas under beskattning. En fortsatt skattefrihet för arbeten av denna metall skulle medföra direkt skatteförlust, då tillverkningen och försäljning en av skattepliktiga platinaarbeten sannolikt skulle nedgå avsevärt på grund av konkurrensen med skattefria arbeten av palladium. Kontrollstyrelsen har sig icke bekant, att smycken för närvarande tillverkas av andra av platina metallerna, men då samtliga dessa metaller äro relativt likvärdiga ur nu förevarande synpunkter får kontrollstyrelsen förorda, att beskattningen vid gas att avse samtliga platinametallerna, vilka alla äro att anse såsom ädla metaller. Utan att därom vilja framlägga förslag, då kontrollstyrelsen icke är behörig myndighet, får styrelsen ifrågasätta om icke en motsvarande änd ring bör vidtagas i tulltaxan.
Generaltullstyrelsen har i sitt remissutlåtande erinrat om att enligt länge inom tullverket tillämpad praxis under begreppet platina innefattades icke endast platina i egentlig mening utan även platinagruppens övriga metal ler, d. A’, s. palladium, rutenium, rodium, osmium och iridium. Som en följd
Kungl. Maj.ts proposition nr 135.
17
härav hade vid import för registrerad säljare av exempelvis smycken av pal- ladium av tullverket till kontrollstyrelsen insänts sådan införseluppgift, som avsåges i 29 § förordningen om försäljningsskatt. Ur denna synpunkt skulle för tullverkets vidkommande den av kontrollstyrelsen föreslagna änd ringen knappast vara erforderlig. Då emellertid kontrollstyrelsen ansett för teckningens nuvarande lydelse utgöra hinder för skattebeläggning av in hemska varor av andra platinametaller än platina, ville generaltullstyrelsen icke motsätta sig, att förteckningen förtydligades i nu ifrågavarande av seende.
Med anledning av att kontrollstyrelsen ifrågasatt, huruvida icke en mot svarande ändring borde göras i tulltaxan, har generaltullstyrelsen framhållit.
Bestämmelser rörande tulltaxeringen av platina samt arbeten bestående av eller belagda med platina återfunnes såväl i tuiltaxeförordningen 2 § d) och e) som på en mångfald olika ställen i tulltaxan, nämligen under tull- taxenumren 721 (statistiskt nr 1320), 723 (statistiskt nr 1324), 922 (statis tiskt nr 1634), 925 (statistiskt nr 1637), 1078 (statistiskt nr 1971), 1083 (sta tistiskt nr 1977), 1116—1118 (statistiska nr 2044—2046) och 1133 (statistiskt nr 2064). Den ifrågasatta ändringen skulle följaktligen innebära en relativt omfattande omredigering av tulltaxan. Med hänsyn härtill och då en änd ring av tulltaxan på ifrågavarande område endast skulle innefatta ett fast slående av en redan tillämpad tulltaxeringspraxis, funne generaltullstyrelsen för sin del tillräckliga skäl ej föreligga att i detta sammanhang vidtaga den ifrågasatta ändringen utan syntes därmed kunna anstå till dess en förut sedd revision av tulltaxan kommer till stånd.
Kommerskollegium har tillstyrkt kontrollstyrelsens förslag i nu berörda hänseende. Därest beskattningen utvidgades till att avse samtliga platina- metaller syntes det önskvärt att motsvarande ändringar vidtoges i 1912 års stämpelförordning.
Kooperativa förbundet har förklarat sig icke ha något att erinra mot att beskattningen utvidgades till att omfatta arbeten av de numera efterfrågade platinametallerna palladium, osmium och iridium.
Sveriges juvelerare- och guldsmedsförbnnd har ansett att någon skillnad i beskattningshänseende icke borde göras mellan guld, silver, platina och platinametall. Förbundet ville emellertid framhålla, att indragandet av varor av platinametaller — främst palladium — under beskattning lämpligast bor de anstå till den utredning förelåge, som torde komma att verkställas angåen de kontrollstämplingsförordningen. Någon försäljning annat än i rena un dantagsfall av palladiumvaror torde nämligen icke kunna ske förrän dessa varor underkastades kontrollstämpling.
Liknande synpunkter ha anförts av guldsmedsbranschens leverantörför ening.
Svenska musikerförbundet har i sin tidigare omnämnda framställning hemställt, att sådana åtgärder måtte vidtagas, som gjorde det möjligt för musikutövare att utan erläggande av försäljningsskatt inköpa kvalitetsin-
2 Bihang till riksdagens protokoll 19~>2. 1 samt. .Yr 131.
18
Kungi. Maj:ts proposition nr 135.
strument av ädel metall, exempelvis flöjter av silver. Till stöd för yrkandet har framhållits att musikinstrument av ädel metall icke vore att betrakta såsom lyxföremål samt alt det med hänsyn till utvecklingen på ifrågavaran de område vore önskvärt, om dylika instrument kunde erhållas till över komliga priser. Instrumenten vore i och för sig dyrbara, och det innebure alltid en stor uppoffring för vederbörande musiker att förskaffa sig ett sådant kvalitetsinstrument.
Generaltullstijrelsen och kontrollstijrelsen ha i sitt gemensamma reiniss- utlåtande tillstyrkt bifall till musikerförbundets ifrågavarande framställ ning. Styrelserna ha anfört i huvudsak följande. Enligt inhämtade uppgif ter utgjordes de varor av ädel metall, som närmast avsåges i nämnda fram ställning, av flöjter, trumpeter och liknande i symfoniorkesterbesättningar förekommande biåsinstrument samt delar därtill. Musikinstrument av nu berörda slag betingade ett högt pris. Vid införsel av silverflöjter hade be skattningsvärden av 2 500 å 3 000 kronor deklarerats. I dessa värden in- ginge försäljningsskatt med 500 ä 600 kronor. Skatten kunde följaktligen med fog sägas medföra en avsevärd ökning av kostnaderna för anskaffandet av instrumenten. Vid bedömandet av förevarande framställning torde vi dare förtjäna tagas i betraktande, att det offentliga musiklivet i vårt land åtnjöte understöd i olika former från det allmännas sida.
Departementschefen. Av den lämnade redogörelsen framgår att arbeten av guld, silver eller platina äro skattepliktiga enligt förordningen om försälj ningsskatt. Enligt vad kontrollstyrelsen upplyst tillverkas numera smycken även av andra platinametaller än den egentliga platinan. Med hänsyn här till har kontrollstyrelsen ansett erforderligt att beskattningen utsträcktes till att omfatta arbeten av alla platinametaller.
Förslaget har i princip tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissin stanserna. I några yttranden har emellertid gjorts gällande att den ifråga satta utvidgningen av beskattningsområdet icke borde komma till stånd förrän frågan om kontrollstämplingen av dylika arbeten blivit löst.
För egen del anser jag det angeläget att beskattningsreglerna redan nu ändras; det måste uppenbarligen vara av vikt att arbeten av platiname
tall bli i beskattningshänseende behandlade lika. Jag vill erinra om att ge neraltullstyrelsen i sitt remissutlåtande uppgivit att enligt länge inom tull verket tillämpad praxis under begreppet platina innefattats icke endast pla tina i egentlig mening utan även platinagruppens övriga metaller. Jag till styrker sålunda kontrollstyrelsens ändringsförslag.
I detta sammanhang torde jag även få behandla den tidigare omnämnda framställningen från svenska musikerförbundet om skattefrihet för vissa instrument av ädel metall. Förbundet har framhållit att det t. ex. för en flöj- tist i en opera- eller symfoniorkester måste anses vara ett villkor att han in nehade ett äkta silverinstrument. Instrument av ädel metall vore icke att be
Kungl. Maj:ts proposition nr 135.
19
trakta som lyxföremål. Instrumenten vore i och för sig dyrbara och det inne-
bure alltid en stor uppoffring för vederbörande musiker att förskaffa sig ett
sådant kvalitetsinstrument.
Enär ifrågavarande musikinstrument torde inköpas nästan uteslutande av
yrkesmusiker har jag intet att erinra mot den begärda skattefriheten. På
sätt remissmyndigheterna föreslagit torde skattebefrielsen böra angivas om
fatta flöjter, trumpeter och andra biåsinstrument samt delar därtill.
Ändring av 1 och 6 §§ förordningen om försäljningsskatt.
Enligt 1 § förordningen om försäljningsskatt skall skatt utgå, då skatte
pliktig vara yrkesmässigt försäljes inom riket eller hit införes. Förordning
en äger däremot icke tillämpning i fall, där vara levereras på grundval av
avtal, som är att hänföra till arbetsbeting i egentlig mening.
Jämlikt 6 § första stycket a) nämnda förordning skall vid försäljning av
skattepliktig vara från registrerad säljare till konsument det avtalade ve
derlaget utgöra det värde, å vilket skatten beräknas (beskattningsvärdet).
I 6 § första stycket b) stadgas att då skattepliktig vara — i annat fall än
under a) avses — försäljes av registrerad säljare till någon som icke själv
är registrerad säljare skall det åsatta försäljningsvärdet utgöra beskattnings
värdet. Enligt 6 § tredje stycket gäller, att kontrollstyrelsen äger, i den om
fattning så lämpligen kan ske, föreskriva att det åsatta försäljningsvärdet
skall utgöra beskattningsvärde jämväl vid försäljning som under a) avses.
Vidare stadgas i 6 § fjärde stycket, att vid försäljning till konsument av vara
i vilken ingår guld, silver eller platina som konsument själv tillhandahållit,
må beskattningsvärdet nedsättas med belopp motsvarande värdet å den så
lunda tillhandahållna metallen.
Kontrollstyrelsen har i nu förevarande hänseende föreslagit, att i 1 § för
sälj ningsskatteförordningen införes ett andra stycke av innebörd, att med
försäljning skall vid tillämpning av förordningen jämställas leverans av
vara på grundval av avtal om arbetsbeting. I samband därmed har styrelsen
förordat att bestämmelserna i 6 § sista stycket upphävas.
För detta förslag har kontrollstyrelsen lämnat följande motivering.
Skattskyldighet enligt förordningen om försäljningsskatt föreligger, då
skattepliktig vara yrkesmässigt försäljes inom riket eller av registre
rad säljare uttages ur rörelsen för annat ändamål än försäljning även
som då sådan vara införes till riket. Förordningen äger däremot icke
tillämpning i fall, där eljest skattepliktig vara levereras på grundval
av avtal, som är att hänföra till arbetsbeting i egentlig mening. Till
följd härav bar det i fråga om beställningsarbeten ur prissynpunkt ställt
sig förmånligare för köpare alt särskilt anskaffa erforderligt material
och träffa avtal om arbetsbeting än att i eljest vanlig ordning köpa
färdig vara eller beställa varan hos den skattskyldige, därvid denne
tillhandahåller materialet. Den uppkommande prisskillnaden, som mot
svarar skattens belopp, tox-de utgöra den väsentligaste anledningen till att
20
Kungl. Maj.ts proposition nr 135
.
antalet arbetsbeting, särskilt i fråga om guldsmedsvaror, ökat i påfallande
grad under den tid försälj ningsskatteförordningen varit gällande. Med hän
syn till risken för missbruk har kontrollstyrelsen funnit det angeläget att i
görligaste mån söka kontrollera, att arbetsbeting i egentlig mening verk
ligen förelegat i samtliga fall, där så gjorts gällande. Denna kontroll har nu
mera blivit relativt omfattande och synes framdeles bliva ändå mera be
tungande såväl för kontrollstyrelsen som för de skattskyldiga. Den har även
i ökad utsträckning givit anledning till meningsskiljaktigheter och skapat
irritation mellan kontrollmyndigheten och de kontrollerade företagarna. De
skattskyldiga ha ock härvid kommit i en svår mellanställning till allmän
heten. Stora svårigheter föreligga exempelvis att fastslå, huruvida av be
ställare tillhandahållen ädelmetall också i verkligheten ingår i den guld-
smedsvara, som levererats till beställaren. I åtskilliga fall har det fun
nits grundad anledning antaga, att så icke varit förhållandet och att
försäljningsskatt sålunda rätteligen hade bort utgå. I avsaknad av bevis
har debitering emellertid icke kunnat verkställas. Därtill kommer, att vä
gande skäl enligt kontrollstyrelsens mening icke torde kunna förebringas att
från beskattning undantaga arbetskostnaden för exempelvis en guldsmeds-
vara utförd enligt arbetsbeting, medan samma vara beskattas till fulla värdet
vid egentlig försäljning. I sak föreligger allenast den skillnaden, att i varan
ingående material i förra fallet tillhandahållits av beställaren och i senare
fallet av guldsmeden. Kontrollstyrelsen får därför föreslå, att i 1 § försälj-
ningsskatteförordningen införes ett andra stycke av innebörd, att med för
säljning skall vid tillämpning av förordningen jämställas leverans av vara
på grundval av avtal om arbetsbeting. Framhållas må, att skatt med hänsyn
till bestämmelserna i 6 § fjärde stycket förordningen i regel icke kommer
att utgå för värdet av det av kunden tillhandahållna materialet utan blott för
arbetskostnaden. Ej heller avses skatt skola utgå för sådana reparationsar
beten, som icke medföra tillsats av material från den som utför arbetet.
Kommerskollegium har ansett att den föreslagna utvidgningen av skatte
området till att jämväl avse arbetsbeting knappast helt eliminerade kon
trollsvårigheterna. Kollegium ville dock icke avstyrka förslaget.
Kooperativa förbundet har tillstyrkt förslaget.
Sveriges juvelerare- och guldsmedsförbund har framhållit, att förbundet
icke hade något att erinra emot att leverans av skattepliktig vara på grund
av avtal om arbetsbeting i beskattningshänseende jämställdes med försälj
ning av sådan vara under förutsättning dock att beskattningsvärdet för ar
betsbeting i enlighet med bestämmelsen i 6 § första stycket a) i försälj-
ningsskatteförordningen skulle anses utgöras av det avtalade vederlaget för
den beställda varan. I anslutning härtill har förbundet föreslagit att 6 §
fjärde stycket borde utgå ur förordningen.
Liknande synpunkter ha anförts av guldsmedsbranschens leverantörför
ening.
Sedan kontrollstyrelsen beretts tillfälle att taga del av guldsmedsförbun-
dets yttrande har styrelsen i skrivelse den 16 februari 1952 anfört.
För sin anslutning till kontrollstyrelsens förslag om beskattning av ar
betsbeting har förbundet förutsatt, att beskattningsvärdet för arbetsbeting
skall anses utgöras av det avtalade vederlaget för den beställda varan. Enligt
21
6 § första stycket a) försäljningsskatteförordningen utgör beskattningsvär det det avtalade vederlaget i fall, då vara av registrerad säljare försäljes till konsument. Kontrollstyrelsen äger dock enligt 6 § tredje stycket, i den om fattning så lämpligen kan ske, utan hinder härav föreskriva, att det åsatta försäljningsvärdet skall vara beskattningsvärde. Med stöd av detta stadgande har styrelsen av kontrolltekniska skäl föreskrivit, att det åsatta försäljnings värdet vid leverans till konsument skall vara beskattningsvärde i angivna fall, dock endast om detta försäljningsvärde understiger 600 kronor. I re gel kunna allmängiltiga försäljningsvärden icke fastställas för de special- beställda varor, som det vid arbetsbeting väsentligen gäller. Av kontrolltek niska skäl synes det framför allt med hänsyn härtill saknas anledning för kontrollstyrelsen att i fråga om dessa varor vidhålla kravet på att beskatt ningsvärdet skall vara det åsatta försäljningsvärdet. I de fall där beställa ren är oregistrerad säljare synes vederlaget emellertid icke rimligen kunna utgöra beskattningsvärde. Den slutlige konsumenten torde nämligen här som regel få erlägga ett högre pris.
Kontrollstyrelsen är i enlighet med vad anförts för sin del beredd att med tillmötesgående av förbundets önskemål — enligt under hand lämnad uppgift avser förbundets framställning blott bestämmandet av beskattnings värde vid leverans till konsument — så jämka meddelade föreskrifter att det avtalade vederlaget kommer att utgöra beskattningsvärde vid leverans till konsument enligt arbetsbeting och detta icke blott i fall där arbetsbe ting i egentlig mening anses föreligga utan även i övriga fall, där kund vid beställning av guldsmedsvara lämnat guld, silver eller platinametall i avsikt att metallen skall ingå i den färdiga varan eller svara mot den däri ingå ende metallen. Med vederlag bör härvid enligt kontrollstyrelsens uppfatt ning förstås det kontanta vederlaget, därvid om mera metall inlämnats än som svarar mot den beställda varan, den överstigande metallen skall jäm ställas med kontant vederlag. Anledning synes icke föreligga att i fråga om beskattningsvärdet göra åtskillnad på om kunden helt eller allenast till viss del överlämnat material till beställt arbete. I enlighet härmed finner kon trollstyrelsen i likhet med förbundet jämväl att 6 § fjärde stycket försälj- ningsskatteförordningen — innefattande bestämmelser om beskattningsvär dets bestämmande i fall där kund tillhandahåller metall, som skall ingå i be ställd vara — bör utgå.
Departementschefen. Kontrollstyrelsens förslag innebär att avtal om ar betsbeting skall jämställas med försäljning vid tillämpning av förordningen om försäljningsskatt. Enligt kontrollstyrelsens uppfattning hade de nuva rande bestämmelserna lett till att antalet arbetsbeting, särskilt i fråga om guldsmedsvaror, ökat i påfallande grad under den tid försälj ningsskatte- förordningen varit gällande. Med hänsyn till risken för missbruk hade kon trollstyrelsen funnit det angeläget att i görligaste mån söka kontrollera, att arbetsbeting i egentlig mening verkligen förelegat i samtliga fall, där så gjorts gällande. Denna kontroll hade numera blivit relativt omfattande och syntes framdeles bliva ändå mera betungande såväl för kontrollstyrelsen som för de skattskyldiga.
Då några vägande skäl för alt behandla arbetskostnaden olika alltefter som materialet tillhandahållits av beställaren eller tillverkaren knappast lorde kunna förebringas, anser jag mig böra biträda det av kontrollstyrel sen framlagda förslaget.
Kungl. Maj.ts proposition nr 135.
Kungl. Maj ris proposition nr 135.
Jag vill i detta sammanhang erinra om att i vissa tidigare skatteförfatt-
ningar på den indirekta beskattningens område den principen redan god
tagits att vid arbetsbeting vederlaget skall utgöra beskattningsvärde. Så
lunda stadgades i förordningen den 17 maj 1923, nr 113, om utgörande av
en särskild stämpelavgift i vissa fall vid köp eller införsel till riket av pär
lor med flera lyxvaror att som köp eller byte skulle anses jämväl avtal,
varigenom man av annan betingar sig, att han skall mot vederlag något för
färdiga, vare sig han skall bestå ämnet därtill eller icke. Enligt förordningen
den 13 september 1940 (nr 1 000) om allmän omsättningsskatt gällde att
den skattepliktiga omsättningen — å vilken omsättningsskatt utgick efter
viss procent — utgjorde vederlaget vid försäljning, arbetsprestation och
uthyrning.
Genomföres förslaget om jämställande i försäljningsskattehänseende av
avtal om arbetsbeting med försäljning torde de nuvarande bestämmelserna
i 6 § sista stycket böra utgå ur författningen.
Vitesföreläggande enligt förordningen om skatt å läskedrycker.
Enligt 7 § 1 mom. förordningen den 22 december 1939 (nr 919) om skatt
å läskedrycker skall tillverkare för varje månad och senast å femtonde söc-
kendagen efter månadens utgång till kontrollstyrelsen insända en på tro och
heder avgiven deklaration angående den myckenhet läskedrycker, som un
der månaden utlämnats från tillverkningsstället.
I sin skrivelse den 19 december 1951 har kontrollstyrelsen anfört.
Det förekommer i betydande omfattning att tillverkare underlåter att
inom tid, som ovan sagts fullgöra honom åvilande deklarationsplikt. Kon
trollstyrelsen har särskilt under senare år i många fall föranletts att under
åberopande av straffbestämmelserna i 16 § sagda förordning anmäla till
åtal i detta avseende försumliga tillverkare. Möjligt är att vederbörande till
verkare hade kunnat förmås fullgöra deklarationsplikten enbart efter vites
föreläggande från kontrollstyrelsen. Enligt förordningen äger styrelsen icke
förelägga skattskyldig att vid vite fullgöra honom enligt förordningen åvi
lande skyldigheter. Dylik befogenhet äger styrelsen dock enligt senare skat-
teförfattningar, exempelvis varuskatteförordningen, där vitesföreläggande
ofta måste tillgripas i nu avsedda fall. Härigenom har vunnits den fördelen
att polis- och åklagarmyndigheterna ävensom domstolarna i mindre ut
sträckning behövt betungas med arbete i anledning av skattskyldigas un
derlåtenhet att i rätt tid avgiva deklarationer och andra kontrollhandlingar.
Styrelsen får på grund härav föreslå, att särskilt stadgande intages i för
ordningen om skatt å läskedrycker, innefattande befogenhet för kontroll
styrelsen att förelägga skattskyldig att vid vite fullgöra vad honom åligger.
Stadgande härom synes kunna insättas såsom ett andra stycke i 15 §.
Kontrollstyrelsens förslag har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av
samtliga remissinstanser utom svensk industriförening.
Svensk industriförening har som sin mening uttalat att här ifrågavaran
de vitesföreläggande endast borde få meddelas av domstol.
Kungl. Maj.ts proposition nr 135.
23
Departementschefen. I ett flertal skatteförfattningar har kontrollstyrelsen tillagts befogenhet att vid vite förelägga skattskyldig att fullgöra vad ho nom åligger enligt författningen. Då detta synes vara en lämplig ordning, har jag intet att erinra mot att en liknande bestämmelse intages i 1939 års förordning om skatt å läskedrycker.
Vissa ändringar i syfte att underlätta skattekontrollen.
Enligt 4 § 6 mom. varuskatteförordningen är återförsäljare av skatte pliktiga varor skyldig att på anfordran lämna sådana upplysningar om sin rörelse, som kontrollstyrelsen eller kontrolltjänsteman finner erforderliga för skattekontrollen. Sådan uppgiftsskyldighet åligger ock den, som idkar handel med vara, vilken användes för framställning av skattepliktiga varor.
Jämlikt 15 § första stycket försäljningsskatteförordningen är registrerad säljare pliktig att ordna sin bokföring på sådant sätt, att den enligt kon trollstyrelsens beprövande möjliggör kontroll över tillverkning, inköp och försäljning i rörelsen, samt att vid anfordran tillhandahålla kontrollsty relsen eller kontrolltjänsteman sina handelsböcker med tillhörande hand lingar. I andra stycket av samma paragraf stadgas, att registrerad säljare, därest han bedriver skattepliktig försäljning, skall ställa sig till efterrät telse de särskilda kontrollföreskrifter och anvisningar, som kontrollstyrel sen eller kontrolltjänsteman meddelar. Kontrollstyrelsen äger följaktligen meddela kontrollföreskrifter endast för registrerad säljare, som bedriver skattepliktig försäljning.
I 16 § försäljningsskatteförordningen stadgas att den, som utan att vara registrerad säljare bedriver tillverkning eller försäljning eller förmedlar försäljning av skattepliktig vara, är skyldig att på anfordran lämna så dana uppgifter om sin rörelse, som kontrollstyrelsen eller kontrolltjänste man finner erforderliga för skattekontrollen, ävensom ordna sin bokföring på sätt kontrollstyrelsen finner erforderligt för kontrollens utövande. Jäm väl den, som idkar handel med vara vilken användes för framställning av skattepliktig vara, är uppgiftsskyldig på sätt nu sagts.
Enligt It § förordningen om skatt å läskedrycker är den, som tillverkar eller försäljer kolsyra, socker eller andra vid läskedrycksframställning användbara ämnen eller ock kärl, kapsyler eller andra vid dryckens ut lämning från tillverkningsställe erforderliga förnödenheter och artiklar, pliktig att på anfordran av kontrolltjänsteman lämna denne uppgift om läskcdryckstillverkarens inköp av dylika ämnen, förnödenheter och ar tiklar.
För att möjliggöra effektivare skattekontroll har kontrollstijrelsen hem ställt om viss utvidgning av befogenheterna att verkställa bokgranskning och meddela bokföringsföreskrifter.
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 135.
I detta hänseende har kontrollstyrelsen anfört.
Sedan handelsregleringen för socker och blockchoklad upphävts har in
hämtandet av uppgifter, särskilt beträffande inköp av den för sötsakstill-
verkning betydelsefulla råvaran socker, icke oväsentligt försvårats. Vid
skattekontrollen hos tillverkare, som bedriva rörelsen hantverksmässigt
eller eljest i mindre omfattning, har kontrollstyrelsen tidigare i stor ut
sträckning kunnat åtnöja sig med resultaten av överslagsberäkningar be
träffande myckenheterna inköpta och förbrukade råvaror i förhållande
till framställda produkter. Kontrollen måste på grund av vad ovan sagts
i högre grad än förut inriktas på granskningen av handeln med skatte
pliktiga varor. Återförsäljare av dylika varor ha för närvarande skyldighet
att på anfordran lämna upplysningar om sin rörelse. Då denna skyldighet
icke kan anses innefatta befogenhet för kontrollstyrelsen eller kontroll
tjänsteman att granska återförsäljares bokföring med därtill hörande hand
lingar, får kontrollstyrelsen föreslå, att nyssnämnda författningsrum er
håller sådan ändrad lydelse, att granskning kan verkställas jämväl hos åter
försäljare av skattepliktiga varor. Författningsändring av denna innebörd
torde därvid böra avse jämväl skyldighet för återförsäljare att ställa sig till
efterrättelse de särskilda föreskrifter rörande bokföring in. in., vilka kon
trollstyrelsen eller kontrolltjänsteman i det enskilda fallet kunna anse erfor
derliga för skattekontrollen. — Såsom ovan anförts äro jämväl leveran
törer av varor, som användas för framställning av skattepliktiga varor
skyldiga att på sätt som gälla för återförsäljare av skattepliktiga varor
lämna upplysningar om sina rörelser. Med den utformning ifrågavarande
författningsrum erhållit äger kontrollstyrelsen sålunda icke rätt att hos
uppgiftslämnare granska erhållna uppgifter, än mindre kan styrelsen eller
dess tjänstemän lämna föreskrifter om lämplig journalisering av uppgifter,
som kunna vara av värde i kontrollarbetet. Enär styrelsens kontrollverk
samhet i stor utsträckning är inriktad på s. k. utbytesberäkningar, d. v. s.
jämförelser mellan å ena sidan tillverkade myckenheter skattepliktiga va
ror och å andra sidan därför använda myckenheter råvaror, är det givetvis
av synnerlig vikt att inhämtade uppgifter om råvaruinköp in. in. äro med
verkliga förhållandena överensstämmande. Styrelsen har på senare tid i
några fall kunnat konstatera, att för utbytesberäkningsändamål från rå
varuleverantörer infordrade uppgifter om för tillverkning erforderliga för
nödenheter varit felaktiga men överensstämt med vad den skattskyldige
tillverkaren i avgivna falska deklarationer uppgivit. Det synes sålunda ur
kontrollsynpunkt oundgängligen nödvändigt, att styrelsen och dess tjänste
män tilläggas befogenhet lämna föreskrifter för leverantörer av råvaror
och förnödenheter, som användas vid tillverkning eller distribution av
skattepliktiga varor, att hålla viss bokföring angående leveranser av dy
lika råvaror eller förnödenheter ävensom att granska råvaruleverantörens
bokföring. Enahanda kontrollsvårigheter som i det föregående redovisats
föreligga jämväl å läskedrycksbeskattningens och försäljningsskattens om
råden. Styrelsen får på grund härav föreslå, att ändringar av ovan föror
dad art göras i 11 § förordningen om skatt å läskedrycker samt i 16 § för
ordningen om försäljningsskatt.
Beträffande bestämmelserna i 15 § försäljningsskatteförordningen har
kontrollstyrelsen anfört följande.
För att förhindra skatteundandraganden har det visat sig erforderligt för
kontrollstyrelsen att i viss omfattning kontrollera handeln med skatteplik
tiga varor även vid skattefri försäljning mellan olika registrerade säljare.
Kungl. Maj:ts proposition nr 135.
25
Därvid förekommer det icke sällan, att redovisningen — avsiktligt eller oavsiktligt — är så anordnad, att skatteteknisk kontroll är helt omöjlig eller synnerligen försvårad, utan att kontrollstyrelsen eller kontrolltjänsteman genom meddelande av bokföringsföreskrifter har möjlighet att få en ur kon trollsynpunkt lämpligare uppläggning av bokföringen. Då någon saklig an ledning icke torde föreligga att här göra åtskillnad för de registrerade säl jarna, beroende på om skattepliktig försäljning bedrives, torde i andra stycket satsen »därest han bedriver skattepliktig försäljning» böra utgå och följaktligen samma skyldighet att ställa sig styrelsens föreskrifter av nu förevarande slag till efterrättelse böra gälla för alla registrerade säljare. Kon trollstyrelsen torde i samband härmed böra erhålla möjlighet att med stöd av 32 § vid vite förelägga registrerad säljare med skattefri försäljning att fullgöra vad honom åligger enligt förordningen. I 32 § synes i enlighet här med böra stadgas, att kontrollstyrelsen vid vite må förelägga skattskyldig ävensom annan registrerad säljare att fullgöra vad honom åligger.
Kontrollstyrelsens förslag i nu förevarande hänseende har i huvudsak till styrkts eller lämnats utan erinran av kommerskollegium, kemisk-tekniskn fabrikantförbundet, Sveriges konditorförening, Sveriges juvelerare- och guld smeds förbund och guldsmedsbranschens leverantörförening.
Kommerskollegium har i sitt remissutlåtande framhållit, att den föreslag na utvidgningen av kontrollstyrelsens och kontrolltjänstemans befogenhet att granska återförsäljares bokföring torde vara av behovet påkallad. Kol legium tillstyrkte också förslaget om motsvarande ändring beträffande skyl digheten för återförsäljare att ställa sig till efterrättelse de särskilda före skrifter rörande bokföringen m. in., vilka i det enskilda fallet kunde anses erforderliga för skattekontrollen. Kollegium ansåge det tveksamt om av görandet av denna fråga borde läggas i händerna på den enskilde kontroll tjänstemannen. Med hänsyn till de ekonomiska konsekvenser dylika före skrifter kunde få för en företagare, torde det böra förbehållas kontrollsty relsen att träffa dylika avgöranden.
Sveriges grossistförbund har yttrat.
I och för sig finnes icke något principiellt att erinra emot att kontrol len över iakttagandet av ifrågavarande skattebestämmelser effektiviseras. Av största vikt är emellertid, att denna kontroll icke ges en sådan karak tär, att den skapar irritation mellan de statliga kontrollorganen och före tagaren. Vi ha anledning förutsätta, att den effeklivisering av kontrollen som avses med kontrollstyrelsens förslag icke kommer att i praktiken in nebära en ytterligare betungande redovisningsskyldighet för företagarnas del. Även om det sålunda enligt det nu framlagda förslaget finnes möjlighet att förelägga enskilda företag att tillhandahålla handclsböcker med tillhö rande handlingar, utgå vi ifrån, att man i praktiken kommer att begära uteslutande sådana handlingar, som äro nödvändiga för de av kontrollsty relsen önskade uppgifterna. I regel synes det fullt tillräckligt att in- och utgående fakturor samt reskontran företes.
Liknande betänkligheter kunna resas emot det föreslagna bemyndigan det för kontrollstyrelsen att föreskriva, hur eu återförsäljare av skatteplik tig vara skall ordna sin bokföring. Av särskild betydelse härvidlag är, att sådana direktiv ej komma ifråga, som innebära eu omläggning av bokfö ringen med därav följande extra kostnader för företaget. Icke minst under åren efter kriget ha grosshandclsföretagen i stor utsträckning sökt rationa
26
Kungl. Maj.ts proposition nr 135.
lisera sin fakturering och bokföring genom att lägga upp den så enkelt, ef fektivt och billigt som möjligt. Det synes icke riktigt, att kontrollstyrel sen skall lämnas möjlighet att, utan hänsyn till de kostnader och besvär detta kan förorsaka vederbörande företagare, tvinga denne lägga om en sådan rationellt upplagd bokföring. Det med förslaget avsedda syftet synes oss bäst kunna uppnås på så sätt att kontrollstyrelsen, i de fall där det visar sig att ett företag icke har sin bokföring så ordnad att man i densamma kan återfinna de uppgifter som behövas för kontrollens ut övande, i samråd med vederbörande branschorganisation ger erforderliga direktiv för bokföringen.
Under alla förhållanden anse vi oss icke kunna tillstyrka förslaget om att en underordnad kontrolltjänsteman skall kunna ålägga en återförsäljare att ordna sin bokföring på särskilt föreskrivet sätt. Såväl av principiella som psykologiska skäl synes det oss uppenbart att så betydelsefulla frågor som dessa icke böra bli beroende av en enskild tjänstemans uppfattning utan att ålägganden av angivet slag liksom hittills endast böra kunna göras av vederbörande myndighet, nämligen kontrollstyrelsen.
Sveriges köpmannaförbund har hävdat, att det självfallet vore en ange lägen sak att oegentligheter vid förordningarnas tillämpning förhindrades och att förutsättningar för ur kontrollsynpunkt oundgängligen erforderliga åtgärder förelåge. Å andra sidan funne förbundet det angeläget att under stryka, att de skattskyldiga enligt de nämnda förordningarna vore återför säljarnas leverantörer och att det därför måste ur detaljhandelns synpunkt vara beklagligt att kontrollen beträffande leverantörernas förehavanden mås te på sätt som föreslagits utvidgas till att medföra förpliktelser för detalj handeln. När det gällde den föreslagna skyldigheten för detaljhandeln att »ordna sin bokföring på sätt som kan komma att föreskrivas» såge sig för bundet nödsakat att i sammanhang som det förevarande bestämt motsätta sig densamma. Förbundet funne det icke rimligt att detaljhandeln skulle för den hithörande kontrollens skull behöva vidkännas de många gånger praktiska problem och extra arbetsuppgifter, som här kunde ställas i sikte.
Vad anginge den föreslagna skyldigheten för detaljhandeln att »tillhanda hålla sina handelsböcker med tillhörande handlingar» ville förbundet icke motsätta sig densamma. Förbundet funne dock att enskild kontrolltjänste- man här tilldelades en för vittomfattande befogenhet och ansåge därför att, när det gällde detaljhandeln, denna del av kontrollen blott skulle få anlitas, då kontrollstyrelsen ensam så prövade erforderligt i det speciella fallet.
Kooperativa förbundet har förklarat sig icke ha något att erinra mot att återförsäljare och råvaruleverantörer ålades att tillhandahålla sina handels böcker med tillhörande handlingar för granskning, i den mån detta kunde ske på platsen där böckerna och handlingarna funnes. Däremot ställde sig styrelsen synnerligen tveksam gentemot den föreslagna skyldigheten att på order av kontrollstyrelsen eller någon dess tjänsteman ordna bokföringen på sätt som kunde komma att föreskrivas. I detta hänseende har förbundet anfört.
Förbundets bokföring och den därmed sammanhängande kontrollen är så ordnad att det skulle bli både svårt och kostsamt att ur bokföringen ut
27
bryta vissa varuslag för att gruppera inköp och försäljning av dem på sär skilda konton. Även sambandet mellan förbundets och de anslutna för eningarnas bokföring gör varje ändring i KF:s bokföringssystem till en mera komplicerad sak. På grund av företagets omfattning blir dess bok föring av sådan storleksordning att även mindre ändringar däri kunna medföra betydande kostnader och tidsförluster. Förbundet anser det där för helt uteslutet att föreskrifter av ovan antydd art skola få meddelas och föreslår att författningsändringarna i varje fall begränsas till införan de av skyldighet för återförsäljare och råvaruleverantörer att på platsen tillhandahålla sin bokföring.
Emellertid måste förbundet starkt ifrågasätta om det över huvud skall vara nödvändigt att utbygga den nuvarande, nog så kostsamma kontrol len på sätt kontrollstyrelsen föreslagit. Förbundet föreslår i stället att de nuvarande bestämmelserna om infordrande av upplysningar kompletteras med föreskrift om att lämnade upplysningar skola vara bestyrkta av auk toriserad revisor eller godkänd granskningsman.
Svenska choklad- och konfektyrfabrikantföreningen u. p. a. har bl. a. uttalat att med den höjd varuskatten alltjämt hade kunde de lojala till verkarna icke upptaga konkurrensen med sådana tillverkare, som helt eller delvis underläte att erlägga varuskatt. Vore det sålunda för att möjliggöra en tillfredsställande kontroll över sådana tillverkare oundgängligen nöd vändigt att kontrollstyrelsen tillädes de vidgade kontrollbefogenheter, som i förslaget ifrågasattes, ville föreningen i de lojala tillverkarnas intresse tillstyrka att så skedde.
Sveriges vattenfabrikanters riksförbund har sagt sig dela den uppfatt ningen att antalet fall av skattefusk vid utgörandet av läskedrycksskatten under senare år ökat. Läskedrycksindustrien hade självfallet ett starkt in tresse av att dylikt fusk i möjligaste mån förhindrades. Mot detta intresse måste emellertid vägas intresset av att industri och handel icke gjordes till föremål för alltför ingripande och betungande kontrollåtgärder. De före slagna granskningsåtgärderna komme emellertid oundvikligen att föror saka de berörda råvaruleverantörerna och återförsäljarna avsevärt intrång och besvär. Förbundet ansåge det därför vara av största vikt att åtgärder na tillgrepes endast i misstänkta fall och icke ålades generellt. Enligt förbundets mening borde de ökade granskningsbefogenheterna endast till läggas kontrollstyrelsen och sålunda icke de enskilda kontrolltjänstemän- nen. Denna begränsning finge anses önskvärd även ur den synpunkten att man då finge en likformig behandling av dessa frågor inom olika kon trolldistrikt.
Departementschefen. De av kontrollstyrelsen ifrågasatta författningsänd ringarna åsyfta att skapa bättre möjligheter till skattekontroll. I sådant hänseende bär föreslagits, att skyldighet föreskrives för återförsäljare och råvaruleverantörer att på anmodan av kontrollstyrelsen eller kontroll- tjänsteman tillhandahålla handelsböcker med tillhörande handlingar. Kon trollstyrelsen har vidare ansett att det skulle underlätta kontrollarbetet om styrelsen och dess tjänstemän tillädes befogenhet lämna föreskrifter för återförsäljare och råvaruleverantörer rörande bokföringens ordnande.
Iiungl. Mcij.ts proposition nr 135.
28
Kungl. Maj.ts proposition nr 135.
Remissinstanserna ha i regel icke haft något att erinra mot att kontroll
styrelsen erhåller befogenhet att granska vederbörandes handelsböcker.
Däremot har man motsatt sig att kontrollstyrelsen tillägges rätt att meddela
särskilda bokföringsföreskrifter. Sålunda har Sveriges köpmannaförbund
funnit det icke rimligt att detaljhandeln skulle för den hithörande kon
trollens skull behöva vidkännas de extra arbetsuppgifter, som här kunde
ställas i sikte. Kooperativa förbundet har framhållit att det skulle bli både
svårt och kostsamt att ur bokföringen utbryta vissa varuslag för att grup
pera inköp och försäljning av dem på särskilda konton.
För egen del är jag av den uppfattningen att syftet med den förelig
gande framställningen i allt väsentligt skulle uppnås, därest kontrollsty
relsen erhåller möjlighet att granska bokföringen i de fall där styrelsen
finner detta påkallat för skattekontrollens utövande. Att jämväl tillägga
kontrollstyrelsen vidgad befogenhet att meddela särskilda föreskrifter an
gående bokföringens ordnande torde däremot icke vara nödvändigt. Påpekas
må, att den rätt att meddela bokföringsföreskrifter för icke registrerade
säljare, som redan nu tillkommer kontrollstyrelsen enligt 16 § första stycket
försäljningsskatteförordningen, bl. a. är föranledd av det sätt på vilket skatt
skyldigheten är reglerad i denna förordning. Motsvarighet härtill saknas i
varuskatteförordningen och förordningen om skatt å läskedrycker. Jag till
styrker sålunda kontrollstyrelsens ändringsförslag i vad det avser införandet
av skyldighet för återförsäljare och råvaruleverantörer att på anfordran till
handahålla sina handelsböcker. Det bör ankomma på kontrollstyrelsen att
besluta i vilka fall detta skall ske.
Ett genomförande av förslaget i nu angivna omfattning föranleder änd
ringar i 4 § 6 mom. varuskatteförordningen, 16 § förordningen om försälj
ningsskatt och 11 § förordningen om skatt å läskedrycker.
Härutöver har kontrollstyrelsen hemställt 'om viss mindre jämkning i
15 § andra stycket och 32 § förordningen om försäljningsskatt. De föreslag
na ändringarna torde böra genomföras.
Samtliga i det föregående förordade författningsändringarna böra träda i
kraft den 1 juli 1952.
Departementschefens hemställan.
I enlighet med vad i det föregående anförts ha inom finansdepartemen
tet upprättats förslag till
1) förordning angående ändring i förordningen den 25 maj 1941 (nr
251) om varuskatt;
2) förordning angående ändring i förordningen den 5 mars 1948 (nr 85}
om försäljningsskatt; samt
3) förordning angående ändrad lydelse av 11 och 15 §§ förordningen den
22 december 1939 (nr 919) om skatt å läskedrycker.
29
Föredragande departementschefen hemställer, att nämnda tre författ-
ningsförslag måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 135.
Ur protokollet:
Hans Wenker.