3

november 1951 överlämnat betänkande med förslag till utlänningslag in. m.

(SOU 1951: 42).

Med stöd av Kungl. Maj :ts den 29 juni 1950 givna bemyndigande upp­

drog dåvarande chefen för inrikesdepartementet åt kommittén att utreda

jämväl frågan om den centrala utlänningsmyndighetens organisation. Över

förslaget till den centrala utlänningsmyndighetens organisation ha yttran­

den avgivits av chefen för försvarsstaben, socialstyrelsen, arbetsmarknads­

styrelsen, statskontoret, riksräkenskapsverket, statens lönenämnd, statis­

tiska centralbyrån, statens organisationsnämnd, överståthållarämbetet, läns­

styrelserna i Kronobergs, Malmöhus och Kopparbergs län, statspolisinten-

denten, polismästaren i Stockholm, statens utlänningskommission, utlän­

ningsnämnden, 1947 års biträdesutredning, civila statsförvaltningens tjänste­

mannaförbund (OST), Sveriges juristförbund samt statsvetenskapliga in­

tresseförbundet (Stift). Därjämte ha yttranden överlämnats av länsstyrel­

sen i Malmöhus län från landsfogden i länet och poliskammaren i Malmö

samt av polismästaren i Stockholm från kriminalpolisintendenten i Stock­

holm.

Kungl. Maj.ts proposition nr Ihl.

Utlänningskommissionens tillkomst samt nuvarande

och organisation m. m.

arbetsuppgifter

Utlänningskommissionen, som började sin verksamhet 1 juli 1944, bil­

dades enligt beslut av 1944 års riksdag genom sammanslagning av utrikes­

departementets expedition för utländska passärenden med socialstyrelsens

utlänningsbyrå och avdelning för utlänningsförläggningar. Den nya cen­

trala utlänningsmyndighet, som sålunda tillkom under pågående världs­

krig, ansågs — i avbidan på erfarenheter från mera normala förhållanden

- böra erhålla karaktär av provisorium och därför organiseras som en

kommission. Denna skulle bestå av en ordförande och chef samt högst åtta

ledamöter. Inom kommissionen skulle finnas tre byråer, nämligen pass­

byrån, kontrollbyrån och sociala byrån samt en fristående kansliavdelning.

I anledning av en av kommissionens ordförande Nils Hagelin såsom sär­

skilt tillkallad utredningsman den 31 januari 1947 avgiven promemoria

med förslag om inrättande av en utlänningsstyrelse upptogs frågan om den

centrala utlänningsmyndighetens organisation till behandling i proposition

nr 270/1947. I det till propositionen fogade statsrådsprotokollet den 9 maj

1947 uttalade föredragande statsrådet, att behov av någon form av utlän­

ningskontroll syntes komma att föreligga under den tid, som då kunde

överblickas, samt att det för att sammanhålla och tillämpa en efter tidsläget

anpassad utlänningskontroll även framdeles erfordrades en central utlän­

ningsmyndighet. Statsrådet förutsatte emellertid tillika, att förändringar

av systemet för utlänningskontrollen kunde komma att vidtagas. Spörsmålet

om en revidering av systemet ansågs lämpligen böra upptagas i samband

5

slutanderätten i sådana fält, där utlännings inresa och vistelse i riket kan

kollidera med svenska intressen, i främsta rummet landets säkerhet och

svensk arbetskraft. Kommissionen har vidare att utfärda anvisningar och

direktiv till utlandsmyndigheterna rörande de av dem direkt handlagda

viseringsärendena. För belysande av omfattningen av kommissionens verk­

samhet med ärenden av ifrågavarande art må framhållas, att antalet cent­

ralt handlagda viseringsärenden under tiden 1/8 1950—31/7 1951 uppgick

till 30 000. Under samma tid beviljades av utlandsmyndigheterna 19 000

inreseviseringar.

Rent tekniskt kräver viseringsförfarandet en omfattande organisation.

Registrering sker sålunda av samtliga beviljade viseringar. Remisser till

andra myndigheter, referensförfrågningar, slagningar i olika s. k. kontroll-

eller ofördelaktighetsregister samt diarieföring av in- och utgående expe­

ditioner kräver även stor biträdespersonal. Biträdespersonalen å den s. k.

inreseavdelningen uppgår sålunda f. n. till 24 personer.

Utlänning äger icke, bortsett från vissa speciella grupper, uppehålla sig

i Sverige utöver viss tid utan att han erhållit uppehållstillstånd. Utan arbets­

tillstånd äger utlänning icke här i riket antaga eller innehava anställning

i annans tjänst samt ej heller utöva verksamhet, som föranledes av anställ­

ning utomlands, frånsett verksamhet som handelsresande. Genom särskilda

tillämpningsföreskrifter har emellertid Kungl. Maj :t f. n. helt befriat med­

borgare i Danmark, Finland, Island och Norge samt de baltiska flykting­

arna från arbetstillståndsskyldigheten samt förklarat, att arbetstillstånd

icke erfordras för anställning i husligt arbete eller såsom skogs-, jordbruks-

eller torvarbetare, dock icke i befälsställning eller med förvaltningsuppgifter

och ej heller som trädgårdsmästare eller vid handelsträdgård. I fråga om

ordningen för prövning av ärenden angående uppehålls- och arbetstillstånd

är huvudregeln enligt gällande rätt, att avgörandet ligger hos utlännings-

kommissionen; innan kommissionen avgör fråga om arbetstillstånd skall

dock samråd äga rum med arbetsmarknadsstyrelsen. Denna huvudregel

har emellertid uppmjukats genom de lagändringar, som vidtogos år 1947

och som öppnade möjlighet till en viss decentralisering till lokal myndighet

av beslutanderätten i tillståndsärenden. Lokal polismyndighet är f. n.

behörig att upptaga och bifalla ansökningar angående bl. a. 1) uppehålls-

och arbetstillstånd (förstagångstiilstånd) för utlänningar med viserings-

frihet, 2) förlängning av uppehålls- och arbetstillstånd för dessa utlän­

ningar, därest utlänningskommissionen lämnat sitt medgivande därtill, 3)

förlängning av uppehålls- och arbetstillstånd för övriga utlänningar, där­

est utlänningskommissionen lämnat sitt medgivande därtill. Den nuvarande

decentraliseringen av tillståndsärenden innebär icke, alt de lokala myn­

digheterna tillerkänts någon verklig prövningsrätt. Syftet med denna decen­

tralisering har nämligen närmast varit alt expeditionellt avlasta den cen­

trala myndighetens arbetsbörda. Det har därför vid decentraliseringens

Kungl. Maj.ts proposition nr

747.

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 147.

1946 ....................................... »

120 000

1947 ....................................... »

120 000

1948 ....................................... »

140 000

1949 ....................................... »

167 000

1950 ....................................... >

189 000

1951 ....................................... »

213 000

En uppskattning av antalet utlänningar, som mera stadigvarande uppe­

håller sig i Sverige, synes man kunna erhålla genom att utgå från antalet

utlänningar med uppehållstillstånd. Antalet var den 1 juli 1951 103 606.

Härtill kommer bl. a. åtskilliga minderåriga utan särskilt tillstånd. Den 1

juli 1951 beräknades sålunda antalet barn under sexton år, som voro upp­

tagna på någon av föräldrarnas legitimationshandling, till 17 000.

Antalet utlänningar med uppehållstillstånd har utgjort

1946 .................. .................. cirka

59 000

1947 .................. .................. »

72 000

1948 .................. .................. »

84 000

1949 .................. .................. »

93 000

1950 .................. .................. »

95 000

1951 .................. .................. 2>

100 000

Av intresse är även att se, vilken insats utlänningarna gjort i det svenska

arbetslivet. Att denna icke är obetydlig, framgår icke minst därav, att an­

talet arbetsanmälda utlänningar den 1 juli 1951 utgjorde 102 968. Steg­

ringen av utlänningssiffrorna är mest markant på detta område, huvud­

sakligen beroende på den starka tillströmningen av arbetskraft från de

nordiska grannländerna, till en början mest danskar och norrmän, senare

främst finnar. Erinras må här också om den genom statlig försorg kollek­

tivt hitförda arbetskraften av italienare, sudettyskar och ungrare. Antalet

arbetsanmälda utlänningar följande år uppgick till

1947 .................. .................. cirka

61 000

1948 .................. .................. »

70 000

1949 .................. .................. »

87 000

1950 .................. .................. »

90 000

1951 .................. .................. »

104 000

Under tiden augusti 1950—juli 1951 behandlades 128 000 ansökningar

om uppehålls- och arbetstillstånd. Härav avgjordes 59 000 ansökningar

centralt medan återstoden eller 69 000 avgjordes av lokala myndigheter.

Enligt skilda bestämmelser i utlänningslagen ankommer vidare på ut-

länningskommissionen att handlägga vissa ärenden om avvisning av utlän­

ning samt att meddela utrcse- och förpassningsbeslut för utlänning även­

som att i tvivelaktiga fall eller där politiskt flyktingskap åberopas förordna

om verkställighet av beslut om avvisning, förpassning eller utvisning. An­

8

talet ärenden av nu angiven art, där utlänningsnämnden avgivit yttrande,

har under senare halvåret 1950 och första halvåret 1951 uppgått till 600.

Ärendena förutsätta genomgång av ett omfattande utredningsmaterial samt

i regel överväganden av många skiftande omständigheter. Såsom särskilt

ömtåligt framstår avgörandet i flyktingfrågor.

Med stöd av utlänningslagen har föreskrivits en omfattande anmälnings­

skyldighet till utlänningskommissionen angående utlänningar. Sålunda ålig­

ger det länsstyrelser och polismyndigheter att ofördröjligen till kommis­

sionen anmäla sådan omständighet beträffande utlänning, som kan antagas

vara av betydelse vid prövning av fråga om uppehållstillstånd för denne.

Åklagare, som beslutat om åtal mot utlänning, skall så snart ske kan till

kommissionen insända anmälan om åtalet samt om utgången av målet.

Domstol eller häktningsmyndighet, som beslutar om häktning av utlän­

ning, skall så snart ske kan till kommissionen insända anmälan därom.

Enligt särskilda bestämmelser i utlänningskungörelsen åligger det vidare

i regel utlänning att vid ankomsten till riket och vid avresa härifrån ifylla

en anmälningsblankett, vilken skall insändas till kommissionen. Slutligen

är envar, som upplåter bostad åt utlänning för övernattning, ävensom den,

som anställer utlänning i sin tjänst, skyldig att göra anmälan härom till

lokal polismyndighet, som i sin tur har att vidarebefordra inkomna anmäl­

ningar till utlänningskommissionen.

Fullgörandet av de olika föreskrivna anmälningsskyldigheterna medför,

att ett mycket omfattande material kommer utlänningskommissionen till­

handa. Detta material sammanställes och bearbetas på olika sätt. Register-

funktionen inom kommissionen tillgodoses huvudsakligen av centralregist­

ret. Kärnan i detta utgöres av individuella kort för utlänningar med inrese-,

uppehålls- eller arbetstillstånd. Därjämte finnas register uppbyggda av in-

och utresekort, bostadsanmälningar och arbetsanmälningar. På centralre­

gistret bygger väsentligen den individuella kontrollen av utlänningarna.

Dessutom fungerar centralregistret som nyckel till dossiernumren, angiver

huruvida uppgifter finnas i det s. k. kontrollregistret samt tjänstgör som

upplysningskälla såväl inom kommissionen som för andra myndigheter.

Den kvantitativa belastningen på centralregistret är mycket stor. Till be­

lysande härav må nämnas, att antalet centralregisterkort i augusti 1951

uppgick till 116 000. Under tiden augusti 1950—juli 1951 registrerades inom

kommissionen 762 000 in- och utresekort, 780 000 bostadsanmälningar,

260 000 arbetsanmälningar, 49 000 inreseviseringar samt 128 000 uppehålls-

och arbetstillstånd.

På centralregistret, som utgör kommissionens huvuddiarium, samt den

s. k. datum- och efterkontrollen bygger väsentligen kontrollen av att ut­

länningar söka tillstånd i rätt tid och ej överträda gällande regler för vis­

telse här i riket. Genom jämförelse mellan å ena sidan kommissionens re­

gister över beviljade uppehålls- och arbetstillstånd samt å andra sidan in­

Kungl. Maj. ts proposition nr

147.

9

kommande anmälningar från bostadsupplåtare och arbetsgivare ävensom

med in- och utreseanmälningar av utlänningar kan en dylik kontroll ut­

övas. Härvid upptäckta försummelser av utlänningar föranleda kontroll­

skrivelser till resp. lokala polismyndigheter, vilka tillse att rättelse sker.

Antalet kontrollskrivelser uppgår årligen till ca 25 000.

Anmälningar om av utlänningar begångna brott och förseelser samt andra

ur övervakningssynpunkt betydelsefulla omständigheter noteras på indi­

viduella kort i det s. k. kontrollregistret, vilket f. n. omfattar ca 120 000

kort. 1 anslutning till registret förvaras ca 5 500 kontrolldossierer, vari

handlingar av speciellt hemlig karaktär förvaras.

Den officiella utlänningsstatistiken omhänderhas sedan den 1 oktober

1946 av utlänningskommissionen. Denna statistik, som omfattar samman­

ställningar av totalantalet utlänningar i landet, antalet utlänningar med

uppehållstillstånd, arbetsanmälda utlänningar, totala resandefrekvensen

samt antalet turister, »turistdagar» och utfärdade viseringar, är av stort

värde vid uppdragandet av riktlinjerna för kommissionens utlänningspoli-

tik i allmänhet.

Övervakningen av de f. n. cirka 100 passkontrollerna ankommer å ut­

länningskommissionen. Hit hör förordnande av passkontrollföreståndare

och biträdande föreståndare, utfärdande av instruktioner för och inspektion

av passkontrollerna, övervakande av att de lokala anordningarna äro ända­

målsenliga samt handläggning av frågor rörande fördelning av kostna­

derna för passkontrollerna mellan stat och kommun.

I sin egenskap av central utlänningsmyndighet har utlänningskommis­

sionen i stor utsträckning blivit remissmyndighet i ärenden av olika slag

rörande utlänningar. Antalet av kommissionen avgivna remissutlåtanden

uppgick under tiden augusti 1950—juli 1951 till 1 600. Ett omfattande

samarbete äger rum mellan utlänningskommissionen och andra myndig­

heter. År 1950 remitterades t. ex. ca 9 000 ärenden till arbetsmarknads­

styrelsen.

Huvuddragen av utlänningskommissionens organisation äro fastställda

i kommissionens instruktion (SFS 489/1944, ändr. 323/1945 och 549/1947),

varjämte kompletterande bestämmelser meddelats i särskild av kommis­

sionen fastställd arbetsordning. Kommissionen består av en ordförande

och chef samt högst åtta ledamöter. F. n. äro som ledamöter förordnade

en representant för vardera utrikesdepartementet, försvarsstaben, arbets­

marknadsstyrelsen och statspolisen samt fyra medborgarrepresentanter.

Sedan sociala byrån avvecklats genom beslut av Kungl. Maj :t den 25 april

1947, finnas inom kommissionen två byråer, passbyrån och kontrollbyrån.

Vardera byrån förestås av en byråchef. En av dessa har förordnats att

vara vice ordförande i kommissionen. Vid sidan av byråerna finnes en

kansliavdelning med en förste byråsekreterare som chef.

Kungl. Maj.ts proposition nr lt7.

10

Enligt gällande arbetsordning handläggas på passbyrån ärenden rörande

rätt för utlänningar att inresa och uppehålla sig i riket samt att här an­

taga eller inneha arbetsanställning. Därjämte skola på byrån handläggas

ärenden om utrese- och förpassningsbeslut, som meddelas i samband med

avslag å ansökan om uppehållstillstånd eller om förlängning därav. Byrån

är uppdelad på en inreseavdelning, en uppehålls- och förpassningsavdelning

jämte register- och expeditionsorgan. Personalen på byrån omfattar f. n.

106 befattningshavare.

Kontrollbyrån handhar enligt arbetsordningen den individuella utlän­

ningskontrollen och svarar därvid särskilt för övervakningen av utlänning­

arna ur ordnings- och säkerhetssynpunkt samt handlägger ärenden angå­

ende reaktioner mot de utlänningar, som icke ställa sig gällande bestäm­

melser till efterrättelse. Uppehålls- och arbetstillståndsärenden för ett visst

svårbedömligt klientel, som ur ordnings- eller säkerhetssynpunkt måste

ägnas särskild uppmärksamhet, förpassnings- och verkställighetsärenden

samt frågor rörande utlännings tagande i förvar handläggas inom kontroll­

byrån på en särskild avdelning för förpassnings- och uppehållsärenden.

En särskild kontrollavdelning ansvarar inom kontrollbyrån för den s. k.

tekniska utlänningskontrollen, d. v. s. övervakningen av att utlänningarna

följa gällande föreskrifter, icke vistas eller arbeta i riket utan erforderliga

tillstånd eller vistas inom förbjudna områden. Avdelningen mottager vi­

dare alla till kommissionen inkommande anmälningar om av utlänningar

begångna brott och förseelser samt handlingar av hemlig natur. Avdel­

ningen ansvarar för utlämnande av kommissionens handlingar samt över­

vakar utlämning av upplysningar ur befintligt register och dossiermaterial.

Avdelningen står i intim och ständig kontakt med säkerhetstjänsten och

lokala polismyndigheter. Till kontrollbyrån höra slutligen även ett stort

antal register- och expeditionsorgan. Antalet befattningshavare å byrån

uppgår f. n. till 143.

Kansliavdelningen omhänderhar enligt arbetsordningen personalärenden

samt administrativa och kamerala ärenden. Under avdelningen lyder stati­

stikavdelningen. Antalet anställda å avdelningen uppgår f. n. till 46.

Enligt instruktionen kunna ärenden avgöras i tre olika former, nämligen

in pleno, av ordföranden eller av byråchef eller annan befattningshavare. I

kommissionen in pleno avgöras bl. a. frågor rörande riktlinjerna för ut-

länningspolitiken, viktigare enskilda utlänningsärenden samt organisa­

tionsfrågor. Övriga ärenden skola avgöras av ordföranden; dock att i arbets­

ordningen eller i förekommande fall genom beslut av kommissionen in

pleno må bestämmas ärenden eller grupper av ärenden, som få avgöras av

vederbörande byråchef eller av annan befattningshavare. Formellt är f. n.

beslutanderätt delegerad endast till byråcheferna och chefen för kansliav­

delningen, men den stora mängden ärenden har nödvändiggjort, att lägre

befattningshavare i realiteten självständigt avgöra stora grupper av ären­

Kungl. Maj:ts proposition nr 147.

11

Kungl. Maj. ts proposition nr 147.

den. Principiellt viktiga samt tveksamma ärenden underställas dock regel­

mässigt byråcheferna för avgörande. Härigenom ha dessa f. n. en ytterst be­

tungande arbetsbörda och utgöra i viss mån »flaskhalsar» i arbetsrutinen.

Utlänningskommissionens personal uppgick i oktober 1951 förutom ord­

föranden till 309 befattningshavare, fördelade på följande befattningar:

2 byråchefer;

11 förste byråsekreterare;

1 förste aktuarie;

25 amanuenser;

3 assistenter;

1 registrator och kassör;

1 kansliskrivare;

11 kontorister;

31 kanslibiträden;

1 förste expeditionsvakt;

6 expeditionsvakter;

216 skrivbiträden.

Den extra ordinarie personalen utgöres f. n. av 2 byråchefer (Ce 37), 3

förste byråsekreterare (Ce 29), 6 förste byråsekreterare (Ce 27), 1 förste

aktuarie (Ce 27), 6 byråsekreterare (Ce 24), 14 amanuenser (Cf 17—Ce 24),

2 assistenter (Ce 19), 1 registrator och kassör (Ce 18), 1 kansliskrivare

(Ce 15), 8 kontorister (Ce 13), 16 kanslibiträden (Ce 11), 1 förste expedi­

tionsvakt (Cell), 3 expeditionsvakter (Ce 9) samt 95 kontors- och skriv­

biträden (Cf 4—Ce 8). Övriga befattningshavare ha anställts som extra

tjänstemän.

För utförligare uppgifter i de ämnen, som behandlats i det föregående,

torde hänvisning få ske till kommitténs promemoria sid. 4—18.

Utlänningskommissionens fortbestånd.

Kommittén.

Kommittén föreslår, att för utlänningsärendenas handhavande fr. o. m.

den 1 januari 1953 inrättas ett fristående centralt organ, organiserat som

ett ämbetsverk, utlänningsstyrelsen. Kommittén erinrar, att den i sitt be­

tänkande med förslag till utlänningslag uttalat, att det vore uppenbart, att

det måste finnas en central utlänningsmyndighet, som handhade ledningen

av utlänningskontrollen. Vad angår frågan vilket organ, som bör anförtros

uppgiften att vara central utlänningsmyndighet, framhålles, att utlännings-

politiken måste utformas under hänsynstagande till bl. a. utrikespolitiska,

humanitära, arbetsmarknadspolitiska, befolkningspolitiska och polisiära

synpunkter. Det finnes icke — bortsett från utlänningskommissionen —

någon myndighet, som i sin nuvarande verksamhet har att på liknande

sätt beakta samma synpunkter. För att den centrala ledningen av utlän­

ningskontrollen skall kunna handhas på det sätt, som med hänsyn till

ärendenas beskaffenhet är påkallat, måste uppgiften åvila en fristående,

för detta ändamål inrättad myndighet. Den omständigheten, att utlännings­

ärendenas antal kan bli föremål för starka variationer, föranleder emeller­

tid, att myndighetens organisation bör utformas på sådant sätt, att den­

samma utan svårighet kan anpassas efter vad skilda förhållanden kunna

12

kräva. Det torde enligt kommitténs uppfattning dröja avsevärd tid, innan

förhållandena i världen bliva sådana, att en utlänningskontroll kan und­

varas. Med hänsyn härtill och då kommittén i annat sammanhang före­

slagit, att den nya utlänningslagen skall gälla utan tidsbegränsning, synes

det kommittén följdriktigt, att det organ, som skall vara central utlän-

ningsmyndighet, erhåller permanent karaktär. Genom ett permanent verk

skulle förutsättningar skapas för en fast och självständig utlänningspolitik.

Det föreslagna ämbetsverket bör tillskapas genom omorganisation av ut-

länningskommissionen.

Yttranden.

Förslaget om inrättande av en utlänningsstyrelse som permanent central­

organ för utlänningsärenden har i flertalet remissyttranden tillstyrkts eller

lämnats utan erinran. Tillstyrkande yttranden ha sålunda avgivits av che­

fen för försvarsstaben, socialstyrelsen, överståthållarämbetet, länsstyrel­

serna i Kronobergs, Malmöhus och Kopparbergs län, statens utlännings-

kommission, utlänningsnämnden, OST och Sveriges juristförbund. Riks-

råkenskapsverket har lämnat förslaget utan erinran.

Av de tillstyrkande myndigheterna ha vissa angivit särskilda skäl, som

ansetts tala för förslagets genomförande. Sålunda har socialstyrelsen an­

fört följande.

Det synes i hög grad angeläget, att det provisorium, som utlänningskoin-

missionen utgör, avlöses av ett ordinarie ämbetsverk. Genom förändringen

kunde myndighetens personal erbjudas mera fasta anställningsformer än

de, som f. n. stå till buds. Detta skulle vara en uppenbar fördel icke blott

för personalen utan även för myndigheten själv och därmed för utlän-

ningspolitiken.

Kommittén räknar med den möjligheten, att 1952 års riksdag ej kommer

att taga ståndpunkt till den nya utlänningslagen. I likhet med kommittén

anser styrelsen, att detta emellertid icke bör föranleda, att organisations­

frågan helt ställes på framtiden. Anledning finnes i varje fall icke att göra

myndighetens förändring till ett ordinarie ämbetsverk beroende av den nya

utlänningslagens ikraftträdande. Även om den nya lagstiftningen kommer

att göras tidsbegränsad, bör en förändring av den centrala utlänningsmyn-

dighetens karaktär komma till stånd. Det framgår nämligen av vad som i

olika sammanhang anförts och nu senast i 1949 års utlänningskommittés

båda förslag, att det inom överskådlig tid kommer att föreligga ett perma­

nent behov av en särskild myndighet för utlänningsfrågorna.

Utlänningskommissionen framhåller, att frågan om den centrala utlän-

ningsmyndighetens organisation under senare år för kommissionen fram­

stått som en angelägenhet av största vikt. Kommissionen erinrar, att redan

1943 års utlänningssakkunniga kommo till det resultatet, att en central

utlänningsmyndighet måste finnas, vilken hade ledningen av utlännings­

kontrollen. I en promemoria den 6 oktober 1950 beträffande arbetsförhål­

landena inom utlänningskommissionen uttalade expeditionschefen Montell

Kungi. Maj.ts proposition nr 147.

13

— efter att ha berört personalens rörlighet -— att solidariteten med verket

och därmed också med arbetsuppgifterna skulle komma att stärkas, om en

perinanentning av verket komme till stånd och därmed också samtliga be­

fattningar ordinarie- eller extraordinariesattes. Kommissionen finner det

för sin del uppenbart, att en central utlänningsmyndighet kommer att er­

fordras för överskådlig tid framåt hur än lagstiftningen kan komma att

ändras. Utlänningslagens utformning har dock en stor betydelse, när det

gäller att bedöma, hur den centrala utlänningsmyndigheten skall vara or­

ganiserad. Det nu framlagda organisationsförslaget kan emellertid med

vissa obetydliga jämkningar användas vare sig den nuvarande eller den

föreslagna utlänningslagen är gällande.

Överståthållaråmbetet erinrar, att ämbetet tidigare avvisat tanken på in­

rättandet av en mera permanent central utlänningsmyndighet, varvid äm­

betet i första hand åberopat, att frågan om den framtida organisationen

borde anstå tills de av kriget föranledda extraordinära förhållandena efter-

trätts av mer normala tider, som medgåvo ett säkrare bedömande av be­

hovet av en fristående central utlänningsmyndighet. Ämbetet anför

härefter.

Utvecklingen har emellertid icke gått i väntad riktning. Även om man

icke heller av dagens situation torde kunna draga bestämda slutsatser an­

gående den framtida utvecklingen inom de av utlänningslagstiftningen be­

rörda områdena av samhällslivet, torde det kunna tagas för visst, att nu

rådande förhållanden i stort sett kunna antagas bliva bestående under av­

sevärd tid. Med hänsyn härtill och då den provisoriska utlänningslagen nu

är avsedd att ersättas med en permanent utlänningslagstiftning, anser sig

överståthållarämbetet böra frånträda sin tidigare ståndpunkt i fråga om

den centrala utlänningsmyndighetens organisation.

Länsstyrelsen i Kopparbergs lån anser frågan om en ny organisation av

den centrala utlänningsmyndigheten snarast böra lösas och anför.

Bristerna i kommissionens organisation ha med tiden blivit alltmera på­

tagliga. Kommissionen har måst arbeta med en förhållandevis liten perso­

nal av fast anställda befattningshavare. Den relativa otryggheten i den lägre

personalens anställningsförhållanden har medfört, att ombyte av denna per­

sonal, särskilt under efterkrigstiden, skett i mycket betydande omfattning.

Den stora omsättningen av personal har givetvis föranlett svårigheter ur

arbetssynpunkt men också på ett framträdande sätt visat sig vara menlig

ur allmänna säkerhetssynpunkter. Vissa ärenden inom kommissionen äro

av sådan art, att de endast kunna anförtros åt personal på vars goda om­

döme och allmänna pålitlighet man efter en längre tids anställning kan

vara säker. En stor del av kommissionens arbetsmaterial är sekretessbelagt.

Det må i detta sammanhang även erinras om den skärpta uppmärksamhet,

som fordras av personalen på grund av det intresse vissa kategorier ut­

länningar blivit föremål för från utländskt håll. Anmärkta förhållanden ha

gjort det alltmer angeläget att bereda personalen bättre möjligheter till fast

anställning än som nu kan ske, varigenom den främsta anledningen till de

täta ombytena av personal i de lägre graderna skulle bortfalla.

Kungl. Maj. ts proposition nr 147.

14

I likhet med kommittén anser länsstyrelsen att, om den centrala led­

ningen av utlänningskontrollen skall kunna handhas på ett sätt som med

hänsyn till ärendenas beskaffenhet är påkallat, måste uppgiften åvila en

fristående, för detta ändamål inrättad myndighet. Därtill kommer, att ut­

länningsärendena kvantitativt och understundom kvalitativt äro så bety­

dande och fordra en så stor personaluppsättning, att en anknytning till

något redan befintligt verk ej kan ske utan att en förskjutning av tyngd­

punkten i verkets allmänna uppgifter inträder.

Jämväl CST understryker kraftigt angelägenheten av en snar lösning av

utlänningskommissionens organisationsfråga. Förbundet framhåller att,

även om skandinaverna skulle beredas en friare ställning än vad nu är för­

hållandet, detta icke torde på något avgörande sätt inverka på behovet av

en fast central utlänningsmyndighet. Vidare understrykes behovet av att

bereda personalen tryggare anställningsförhållanden för att därmed elimi­

nera de personalsvårigheter, som hittills gjort sig gällande.

Arbetsmarknadsstyrelsen, som anser arbetstillståndsgivningen beträf­

fande utlänningar helt böra förbehållas styrelsen och dess underlydande

organ, har förklarat sig kunna biträda förslaget om en fristående utlän­

ningsmyndighet endast under förutsättning, att det befinnes olämpligt att

sammanföra den tekniska utlänningskontrollen med annan central myndig­

hets arbetsuppgifter. Till stöd för sitt ställningstagande anför styrelsen bl. a.

följande.

Vid motiveringen för förslaget om ett fristående centralt ämbetsverk för

enbart utlänningsärenden synes kommittén ha lagt huvudvikten vid att

myndigheten tillerkännes så stor självständighet som möjligt. Kommittén

uppställer som främsta uppgift för en fristående utlänningsmyndighet att

föra en fast och självständig utlänningspolitik.

Kommittén anför vidare, att 1947 års decentralisering inneburit, att av de

128 000 ansökningar om uppehålls- och arbetstillstånd, som avgjordes un­

der ett år, 59 000 behandlades vid utlänningskomnrissionen och 69 000 av

lokala myndigheter. Det förtjänar erinras, att motsvarande siffra hos social­

styrelsen sista året, denna hade hand om verksamheten, nämligen 1943,

utgjorde 105 000. År 1938 redovisade socialstyrelsen ett antal av 47 000 ut­

länningsärenden. Hos kommissionen var antalet 1945 och 1946 138 476

resp. 133 920.

Decentraliseringen har sålunda inneburit, att antalet av den centrala ut-

länningsmyndigheten behandlade ärenden nedbringats i sådan omfattning,

att det avsevärt understiger socialstyrelsens motsvarande arbetsuppgifter

vid tiden omedelbart före utlänningskommissionens tillkomst och närmast

är av samma storleksordning som vid mellankrigsperiodens slut. Huruvida

den på grund av decentraliseringen starka nedgången i antalet centralt be­

handlade ärenden bör medföra, att själva utlänningskontrollen överföres

till annan myndighet, t. ex. ett polisiärt organ, eller om alltfort en fri­

stående myndighet erfordras, kan styrelsen ej bedöma.

Skulle övervägandena giva vid handen, att utlänningskontrollen — bort­

sett från arbetstillståndsfrågan — bör förläggas till ett självständigt organ

med enbart denna arbetsuppgift, bör organet givas en sådan uppbyggnad

och instruktion, att det tydligt framgår, att dess ämbetsuppgift främst är

Kungl. Maj.ts proposition nr

247.

15

att handhava vissa med utlänningslagens tillämpning följande detalj ären­

den. De allmänna riktlinjerna för utlänningspolitikens utformning böra

utformas av Kungl. Maj :t, vilket jämväl synes förutsättas i kommitténs för­

slag till ny utlänningslag. Tillämpningen av denna politik synes däremot

böra ankomma på fackmyndigheterna, var och en för sitt kompetensområde.

Statskontoret anser spörsmålet om den centrala utlänningsmyndighetens

organisation stå i omedelbart samband med utlänningslagstiftningen samt

uttalar.

Av statsmakterna beslutade jämkningar i det av kommittén framlagda

lagförslaget kunna få direkta återverkningar beträffande arbetets omfatt­

ning i den centrala utlänningsinstansen. Antagande av ny utlänningslag

synes icke heller i och för sig böra leda till en omedelbar och mera definitiv

omorganisation av utlänningskommissionen. Lämpligare synes vara, att

detta sker först vid den tidpunkt, då närmare erfarenheter föreligga rö­

rande verkningarna av en ny lagstiftning. Härvid förtjänar särskilt upp­

märksammas, att den tilltänkta utlänningslagen bygger på en vidgad de­

centralisering av utlänningsärendena, främst därigenom att länsstyrelserna

i viss omfattning skulle inskjutas som beslutande instans mellan de lokala

polismyndigheterna och centralorganet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 147.

Departementschefen.

Tanken att inrätta en permanent utlänningsstyrelse och därigenom lösa

den centrala utlänningsmyndighetens organisationsproblem är icke ny. Jag

vill erinra om, att en omprövning av organisationen för den centrala utlän­

ningskontrollen tidigare ägt rum i olika sammanhang. Den nu verkställda

organisationsutredningen är sålunda den fjärde i ordningen sedan år 1943.

Samtliga dessa utredningar ha utmynnat i förslag om inrättande av ett fri­

stående permanent ämbetsverk för utlänningsärenden.

Vid bedömningen av frågan om den framtida organisationsformen för

utlänningsärendenas centrala handläggning är givetvis av grundläggande

betydelse, huruvida och i vilken omfattning man framdeles bör räkna med

behov av en utlänningskontroll. Liksom efter det första världskriget torde

även nu finnas ett önskemål att åstadkomma ett fritt folkutbyte såsom

fallet var före 1914, d. v. s. möjlighet för utlänningar att utan särskilda

restriktioner resa till och bosätta sig i andra länder. Ett förverkligande av

en sådan ordning synes dock icke möjligt inom överskådlig tid. Jag vill

emellertid i detta sammanhang erinra om, att den nordiska parlamentariska

kommittén för friare samfärdsel i dagarna framlagt förslag om passfrihet

för medborgare i de nordiska länderna samt att kommittén därvid jämväl

framhållit, alt enligt dess mening medborgarna i de nordiska länderna böra

befrias från skyldigheten att söka uppehållstillstånd i dessa länder, var­

igenom det fria folkutbyte, som härskade mellan länderna före år 1917,

skulle återinföras. Det är uppenbart, att ett avskaffande av skyldigheten

för medborgarna i de övriga nordiska länderna att vid vistelse i Sverige

16

inneha uppehållstillstånd skulle medföra en avsevärd minskning i den kon­

trollverksamhet, som f. n. utövas av kommissionen.

Utlänningskommittén framhåller, att enligt dess uppfattning till skydd för

svenska intressen, i främsta rummet landets säkerhet och svensk arbets­

kraft, tillströmningen av utlänningar till vårt land under överskådlig tid

framåt måste kontrolleras och i viss mån också begränsas. En återgång

till de tidigare, friare förhållandena på detta område är enligt kommittén

givetvis önskvärd, och det är därför av vikt, att man vid kontrollsystemets

utbyggnad icke binder sig vid de syften, som i dagens läge äro mest fram­

trädande. Kommittén anser uppenbart, att det måste finnas en central utlän-

ningsmyndighet, som handhar ledningen av utlänningskontrollen. Då kom­

mittén i sitt betänkande med förslag till ny utlänningslag föreslagit, att

den nya lagen skall gälla utan tidsbegränsning, har det synts kommittén

följdriktigt, att den myndighet, som skall vara central utlänningsmyndig-

het, erhåller permanent karaktär.

Jag delar kommitténs uppfattning, att behov av någon form av utlän­

ningskontroll kommer att föreligga under lång tid framöver. Jag är emel­

lertid icke nu beredd att avgöra frågan om utlänningskommissionens om­

vandling till ett ämbetsverk utan förordar, att nuvarande provisoriska an­

ordning med en kommission tills vidare bibehålies. Såsom kommittén fram­

hållit synes dock detta icke böra medföra, att organisationsfrågan helt

ställes på framtiden. De förändringar, som med bibehållande av kommis-

sionsformen äro möjliga att genomföra i syfte att erhålla en förbättrad

inre organisation, synas mig sålunda böra komma till stånd, varjämte sär­

skilda åtgärder för att bereda ett större antal av personalen tryggare an­

ställningsförhållanden böra vidtagas. Till dessa frågor återkommer jag

senare.

Kungl. Maj.ts proposition nr 147.

Den centrala utlänningsmyndighetens organisation m. m.

Kommittén.

Kommittén framhåller, att den nuvarande arbetsfördelningen mellan by­

råerna i vad avser uppehålls-, arbets- och förpassningsärenden gör det svårt

att klart avgränsa ansvarsområdena. Det blir därför till stor del en om-

dömesfråga vart ett ärende, som ligger i närheten av gränsen mellan by­

råerna, skall hänskjutas. I praktiken medför detta risker för kompetens­

konflikter. Genom att ärenden, som visserligen juridiskt sett äro olikartade

men som dock alla beröra samma utlännings förhållanden och som alla

kräva samma underlag för bedömningen, handläggas vid 4 olika funktio­

nella enheter inom 2 byråer, finnas vissa risker för inkonsekvenser i be­

sluten, därest icke ett intensivt och därmed arbetskrävande samråd äger

rum mellan de olika instanserna. En praktisk olägenhet är även, att ären­

17

den, som äro väl kända och penetrerade av en föredragande, måste »läsas

in» på nytt, då de överlämnas till annan instans.

I fråga om olika register, eentraldossierarkivet samt vissa expeditio-

nella organ är specialiseringen på funktionella arbetsenheter än mer på­

fallande, möjliggjord genom omfattningen av ansöknings- och kortruti­

nerna och storleken av de centrala organen, särskilt centralregistret och

dossierarkivet. Obestridliga fördelar ha också vunnits genom denna specia­

lisering. Å andra sidan ha ett stort antal arbetsstationer (52 av 27 olika

slag) uppstått, som alla skola passeras av de individuella ärendena under

behandlingsgången. Arbetsrutinerna bliva härigenom långa och kräva

många transporter, varigenom riskerna för stockningar öka. Nu berörda

förhållanden accentueras ytterligare av de för kommissionens arbete olämp­

liga lokalerna med extremt långa transportvägar. Huvudmassan av ansök-

ningsärendena handlägges vid passbyrån men måste under arbetets gång

vid flera tillfällen passera de stora centrala arbetsstationerna, som äro in­

rymda i kontrollbyråns lokaler. Att stora balanser uppstå och att behand­

lingstiderna bli långa, är under sådana omständigheter ej förvånande.

Balansproblemet är särskilt svårbemästrat, enär en påfallande säsongmäs­

sig högbelastning på vissa arbetsenheter inträffade under somrarna.

Balanserna och de långa behandlingstiderna vålla improduktivt arbete

ofta i samband med telefonförfrågningar men även på grund av att flera

handläggande organ och arbetsstationer ha behov av samma dossierer. I båda

fallen lträves ett besvärligt lokaliseringsarbete för att uppspåra aktuella

ärenden eller utlånade dossierer. Dessutom har behov av dubbelregister och

separata brådskande rutiner uppstått. Vid passbyrån behandlas tidvis mer

än 50 procent av inrese- och uppehållsärendena i särskilda brådskande

rutiner, varvid ärendena dels passera vissa arbetsstationer med förtur, dels

handläggas vid separata arbetsenheter.

Kommitténs uppdrag att utreda den centrala utlänningsmyndighetens

organisation är främst att betrakta som en uppgift att anpassa och om­

organisera en redan befintlig myndighet med avsevärd erfarenhet från

handläggning av utlänningsärenden. Den omständigheten, att den före­

slagna styrelsens arbetsuppgifter i princip komma att överensstämma med

de aktuella uppgifterna inom utlänningskommissionen, får emellertid icke

utgöra skäl för ett överförande av kommissionens nuvarande organisation

på det permanenta verket.

övervägande skäl tala för att man som huvudindelningsgrund för orga­

nisationen väljer den principen, att alla arter av utlänningsärenden rörande

en nationalitet eller grupp av nationaliteter sammanföras på samma byrå

och inom byrån på mindre, mera självständiga arbetsenheter, medan de

mera allmänna och för myndigheten gemensamma funktionerna huvudsak­

ligen förläggas till en kanslibyrå. Vid eu sådan ordning skulle tjänstemän­

nen erhålla en mera allsidig erfarenhet än tidigare, vilket skulle göra det

2 — B ihan g till riksdagens protokoll 1952. 1 sand. Nr 147.

Kungl. Maj.ts proposition nr 147.

18

lättare för dein att fylla de krav, man har rätt att ställa på befattnings­

havare inom eu kvalificerad myndighet, som väsentligen skall utöva en

ledande, övervakande och rådgivande verksamhet. Genom tillkomsten av

sektionen som självständig arbetsenhet skulle vidare förutsättningar skapas

för ett rationellare utövande av beslutanderätten inom myndigheten. Det

nuvarande systemet medför, att byråcheferna tyngas av arbete av rutin-

betonad karaktär. Det är angeläget, att en avlastning kommer till stånd,

så att verkets byråchefer erhålla större möjlighet att utöva ledningen över

byråerna samt medverka vid utformandet av utlänningspolitiken och de stora

linjerna för verksamheten. Den beslutanderätt, som i nuvarande organi­

sation tillkommer byråcheferna ensamma, bör i största utsträckning över­

flyttas även på sektionscheferna. Därutöver böra andra tjänstemän inom

sektionerna erhålla beslutanderätt i vissa frågor av förhållandevis mindre

vikt och svårighetsgrad. Härigenom och genom vissa kontorstekniska för­

ändringar skulle man kunna räkna med en betydligt snabbare handlägg­

ning av ärendena än tidigare.

Den mindre långt drivna specialisering, som bleve en följd av sektions-

indelningen, skulle i fråga om personalen medföra större möjligheter för

omflyttningar, vilket skulle göra det lättare än i nuvarande organisation

att möta vakanser och ojämnheter i arbetsbelastningen såväl inom som

mellan de enskilda sektionerna. Om utvecklingen skulle medföra, att sty­

relsens arbetsuppgifter väsentligt ändra karaktär, bör givetvis verkets

struktur anpassas därefter. Med hänsyn härtill böra tjänsterna inom verket

med undantag av byråchefstjänsterna icke formellt bindas till speciell byrå

eller avdelning.

Ett genomförande av nationalitetsprincipen som indelningsgrund för

organisationen skulle vidare möjliggöra vissa önskvärda kontorsorganisa-

toriska förändringar. Så skulle det stora centralregistret kunna delas i två

lokalmässigt och arbetstekniskt mera lätthanterliga enheter. Dossiermate­

rialet skulle bli mera lättillgängligt genom att kunna placeras direkt i an­

slutning till resp. sektioner. De stora kontorsrutinerna skulle kunna upp­

delas samt göras kortare och mera renodlade, varigenom vissa komplika­

tioner, som nuvarande organisation oundvikligen leder till, skulle kunna

undvikas. Härmed skulle också följa något större möjligheter att någor­

lunda tillfredsställande kunna disponera nuvarande synnerligen olämpliga

lokaler, vilka emellertid även i fortsättningen skulle utgöra ett avsevärt

hinder mot bedrivande av ett rationellt arbete.

Vissa olägenheter äro emellertid förknippade med det nya systemet. Viss

risk föreligger sålunda för att utlänningar av olika nationaliteter kunna

komma att erhålla olika behandling, varjämte ärenden för vissa kollektiv

omfattande olika nationaliteter, t. ex. vissa fartygsbesättningar och artist­

grupper icke som hittills alltid kunde behandlas inom samma arbetsenhet

utan måste delvis handläggas som individuella ärenden. Nackdelarna med

Kungl. Maj. ts proposition nr 147.

ett genomförande av nationalitetsprincipen väga dock lätt i jämförelse med

fördelarna.

Det nya ämbetsverket föreslås stå under ledning av en överdirektör samt

eu verkstyrelse med överdirektören som ordförande och åtta ledamöter,

därav fyra lekmannarepresentanter samt en representant för vardera ut­

rikesdepartementet, arbetsmarknadsstyrelsen, statspolisen och försvarssta­

ben. Det är enligt kommitténs uppfattning av värde för verksamheten att

vinna medverkan såväl av medborgerliga förtroendemän som av represen­

tanter för myndigheter med speciella intressen inom utlänningspolitiken.

Detta gäller såväl beträffande avgörandet av frågor av allmän, principiell

innebörd som i enskilda ärenden av ömtålig natur. Samtliga ledamöter

jämte suppleanter för dessa böra utses av Kungl. Maj:t. Med hänsyn till

önskvärdheten av att begränsa antalet ledamöter böra byråcheferna icke

ingå som ledamöter i styrelsen. Byråchef skulle dock äga rätt att deltaga

i styrelsens överläggningar med skyldighet för honom att till protokollet

anmäla, om hans mening icke överensstämde med det beslut, som fattades

av styrelsen.

Verksamheten skulle under ledningen vara fördelad på två fackbyråer,

en fackavdelning, en kanslibyrå samt en advokatfiskalsavdelning. Som in­

delningsgrund för fackbyråernas organisation skulle tjäna den förut an­

givna nationalitetsprincipen.

De två fackbyråerna föreslås omfatta vardera två sektioner. Den sär­

skilda fackavdelningen avses för ärenden rörande norrmän och danskar.

Den totala kvantiteten utlänningsärenden, som kommer att vila på styrel­

sen, har bedömts vara för stor för alt med fördel kunna behandlas på två

fackbyråer. Detta gäller behandlingen såväl på det sakliga som på register­

planet. Å andra sidan har kommittén bl. a. med hänsyn till den framtida

utvecklingen ej velat förorda inrättandet av ytterligare en byrå. Ärenden

rörande danskar och norrmän behandlas redan i dag i vissa hänseenden efter

särskilda regler. Danskar och norrmän äro sålunda befriade från skyldighet

att ha visering, att lämna in- och utreseuppgifter samt att inneha arbets­

tillstånd. Den föreslagna lagen möjliggör dessutom ytterligare lättnader,

vilka av olika skäl kunna antagas icke vara alltför avlägsna. Det är önsk­

värt att därvid med minsta olägenhet kunna genomföra erforderliga för­

ändringar och indragningar. Den skandinaviska avdelningen bör i motsats

till de två fackbyråerna självständigt handha sina register- och expeditions-

organ.

Personalen på sektionerna skulle utgöras av sekreterare, amanuenser och

biträden till varierande antal, beroende på ärendenas art och kvantitet. Sek­

tionschefen skulle ha det direkta ansvaret för arbetet inom sektionen, var­

igenom skulle skapas sådan lättnad i byråchefens arbetsbörda, att denne

kunde ägna sig åt de mera väsentliga arbetsuppgifterna. Register- och

expeditionspersonalen på fackhyråerna hör med undantag för sektionernas

Kungl. Maj.ts proposition nr 147.

19

20

Kungl. Maj:ts proposition nr H7.

servicepersonal sammanföras till en enhet, organisatoriskt infogad i kansli­

byrån. Biträdespersonalen på sektionerna skall ha att ansvara för den del

av dossiermaterialet, som berör resp. sektioners klientel.

Dossierna, som f. n. förvaras i korridorer och andra olämpliga lokaler,

föreslås placerade direkt i anslutning till sektionerna. I nuvarande organi­

sation följer dossieren ansökningshandlingar och andra ärenden i hela

rutingången utan annan uppgift än att vara underlag för beslutats fattande.

Detta medför avsevärda lokaliserings- och förvaringsproblem, vilket fram­

går av att normalt cirka 30 000 dossierer samtidigt cirkulera inom kommis­

sionen. För att åstadkomma förbättringar i detta avseende bör dossieren

regelmässigt ej lämna sektionen. I stället bör den placeras in på sin plats

omedelbart efter det beslut fattats medan ansökan eller annan handling,

som förorsakat ärendet, först måste genomlöpa rutinen, innan den insorte-

ras i akten. Genom detta arrangemang har man större möjligheter än nu

att omgående lämna svar på förfrågningar, som f. n. ofta kräva ett omfat­

tande letningsarbete.

Den koncentrerade behandlingsgång, som är möjlig att ernå med den nya

organisationen, möjliggör kortare genomloppstider och minskat antal ären­

den med förtursrätt. Av vikt är emellertid, att verksledningen genom sta­

tistik och andra hjälpmedel följer behandlingstiderna, vilka som regel äro

goda mått på effektiviteten. Fn förutsättning för den nya organisationen

är även, att beslutanderätten fördelas vertikalt inom myndigheten, så att

ledningen och högre befattningshavare avlastas från ärenden av beskaffen­

het att kunna avgöras av lägre tjänstemän. Fördelningen av beslutande­

rätten kan emellertid icke fastlåsas för en längre tid utan måste ständigt

anpassas efter rådande förhållanden. Det måste sålunda ankomma på det

nya verkets chef och styrelse att anpassa fördelningen efter vad ändrade

förhållanden kunde kräva.

De till kanslibyrån förlagda arbetsuppgifterna skulle fördelas på följande

arbetsenheter, nämligen register- och expeditionsorgan för betjäning av de

två fackbyråerna, allmänna administrativa organ, inspektör för passkon­

trollen samt statistiksektion.

Om de skandinaviska ärendena utbrytas och förläggas till en särskild

fackavdelning med egna registerorgan, bliva de uppdelade centralregistren

mera lätthanterliga ehuru fortfarande av avsevärd storlek. Direkt syssel­

satta i dessa två register beräknas bli sammanlagt 85 personer, främst bi-

trädespersonal. Trots att registerenheterna genom uppdelningen komma

att stå under överinseende av två föreståndare mot en i nuvarande orga­

nisation, bör ett skikt av i registren direkt verksamma gruppchefer tillska­

pas. Dessa skulle ansvara för och leda arbetet inom gruppen, bestående av

6—8 biträden, vilka i sin tur parvis skulle ansvara för bestämda avsnitt

(bås) inom registret, 4—5 vertikalkortskåp, omfattande 3—5 000 utlän­

ningar samt därtill hörande sidoregister. Genom denna mera strikta upp­

21

delning torde icke endast ansvaret för arbetet kunna bättre koncentreras

utan också undvikas den irritation och de kollisioner, som bliva följden av

att flera personer arbeta i samma material. Den föreslagna parvisa besätt­

ningen av de s. k. båsen samt åtgärden att ålägga dessa hela ansvaret för

allt hithörande registerarbete är främst motiverad av att man härigenom

torde kunna minska personalen i så stor utsträckning, att förändringen

kommer att medföra en kostnadsminskning. Förslaget torde alltså med­

föra ett säkrare arbete till lägre kostnad.

Nuvarande kontrollregister bör liksom dossiermaterialet klyvas i två

delar på resp. registerenheter. Som en väg att begränsa kontrollregistrets

omfattning kan övervägas att i mindre grad än nu göra anteckningar om

brott och förseelser av bagatellkaraktär.

Genom den föreslagna koncentrerade behandlingsgången torde många av

de nuvarande specialregistren helt eller delvis kunna undvaras, t. ex. det

betungande register, som för lokaliseringsändamål föres över centraldos-

siernas cirkulation, register rörande de med förtursrätt behandlade ansök­

ningarna samt det s. k. inreseregistret, vilket f. n. sysselsätter 8 personer.

De allmänna administrativa organen skulle i stort sett motsvara redan

nu befintliga organ. Genom sammanförande av vissa arbetsstationer skulle

emellertid uppnås avsevärd besparing i tid och arbete och möjlighet er­

bjuda sig att utnyttja vissa tekniska hjälpmedel.

Vid ombildningen av ullänningskommissionen till ett fast ämbetsverk

aktualiseras frågan, huruvida icke passkontrollverksamheten vid flertalet

mindre passkontrollorter, där passkontrollanterna äro tulltjänstemän, borde

åvila tullverkets befattningshavare som tjänsteåliggande, varigenom en enk­

lare och rationellare administration skulle uppnås. Denna fråga bör sär­

skilt utredas.

I fråga om utlänningsstatistiken torde ett flertal större arbetsuppgifter

•med fördel kunna lösas hålkortsmässigt. En successiv övergång till hålkort

bör därför ske och det första steget härvid synes böra avse in- och utrese-

kontrollen. Denna kontroll sker f. n. genom manuell sortering och hop­

parning av motsvarande in- och utresekort, varvid namnet utgör sorterings-

argument. In- och utresekorten bör för framtiden liksom nu insändas till

den centrala utlänningsmyndigheten och där ligga som underlag vid

stansning av hålkort. Med hjälp av in- och utresehålkorten kan statistiken

över in- och utresor samt övrig turiststatistik enkelt framställas. Genom

det föreslagna systemet skulle största delen av det omfattande sorterings-,

hopparnings- och registerslagningsarbetet med cirka 800 000 in- och ut­

resekort per år kunna ske maskinellt, vilket medför besparingar, särskilt

med tanke på att hålkortsmaterialet samtidigt kan tjäna andra ändamål.

Den personalminskning, som blir möjlig, 8—10 personer, motsvaras i viss

mån av kostnaderna för maskinhyra och kortmaterial. Den väsentligaste

fördelen av hålkortssystemet torde vara möjligheten att utföra register­

Kungl. Maj.ts proposition nr 147.

22

arbetet smidigare och med mindre tidsförskjutning än vad som är möjligt

med manuella metoder.

Advokatfiskalavdelningen skulle stå under ledning av en advokatfiskal.

Denne befattningshavare skall jämlikt den nya utlänningslagen erhålla viss

initiativ- och besvärsrätt i utlänningsärenden. Han hör vidare erhålla över­

inseendet över intygsgruppen -— vilken främst har till uppgift att till ut­

länningar, myndigheter och enskilda personer utfärda intyg och lämna upp­

gifter ur utlänningsstyrelsens upplysningsmaterial. Jämväl arkivet borde

organisatoriskt inordnas under advokatfiskalen. Denne hade även ansvar

för den tekniska utlänningskontrollen.

I syfte att såvitt möjligt minska det nuvarande stora antalet kontrollskri­

velser bör den centrala utlänningsmyndigheten mera aktivt än f. n. utöva

upplysningsverksamhet bland utlänningar och svenska medborgare rörande

deras skyldigheter i fråga om utlänningskontrollen. Detta bör ske icke blott

i samband med inresan i landet utan också vid utlänningarnas kontakt med

olika myndigheter.

Kommittén förordar, att till verkchefens direkta disposition ställas en

föredragande i organisations- och informationsfrågor samt en utrednings­

man för allmänna frågor. Behovet av en organisationsföredragande moti­

veras av att verket internt rymmer stora organisationsproblem av mass-

karaktär samt genom decentraliseringssystem och remissförfarande har ett

intimt samarbete med andra myndigheter. Härtill kommer, att de ofta

snabba och betydande förändringarna i de yttre förutsättningarna för verk­

samheten kräva anpassning av organisationen. Organisationsföredragan-

den skall medverka till en kontinuerlig rationaliseringsprocess. Hans verk­

samhet bör icke endast avse mera kontorstekniska problem utan också in­

riktas på allmänna organisatoriska frågor inom verket, t. ex. uppdragande

av rationella regler för ansvars- och arbetsfördelning samt beslutanderätt.

För utredningsmannen avses bl. a. uppgifter som kvalificerad sekreterare

i första hand vid plenum och för ordföranden. Han skulle vidare anlitas

för speciella utrednings- och sammanställningsuppgifter samt biträda orga-

nisationsföredraganden i dennes arbete med informationsfrågor.

En förutsättning för att det nya verket skall kunna arbeta rationellt är,

att lokalfrågan löses tillfredsställande samt att en automatisk telefonväxel

anskaffas. Utlänningskommissionen är f. n. inrymd i tre från varandra

skilda lokaler. Vidare är lokalernas planläggning i hög grad olämplig för

kommissionens verksamhet. Även om de nuvarande lokalerna kunde dis­

poneras i viss mån ändamålsenligare vid den föreslagna organisationen,

synes det ytterst angeläget, att utlänningsstyrelsen erhåller samlade lokaler,

väl ägnade för dess speciella organisation och verksamhet. Den nuvarande

manuella växelanläggningen är överbelastad och kräver enligt en av tele­

grafverket nyligen gjord undersökning viss utbyggnad. Även efter en ut­

byggnad är den emellertid olämplig för ett verk, som har så intensiv tele­

Kungl. Maj.ts proposition nr lh7.

23

fonkontakt med allmänhet och myndigheter som en central utlännings-

instans och där stora krav måste ställas på snabba interna telefonförbin­

delser. En automatisk telefonväxel är i hög grad önskvärd och ur ekono­

misk synpunkt starkt motiverad.

För den händelse 1952 års riksdag ej skulle taga ståndpunkt till den nya

lagen, synes detta icke böra föranleda, att organisationsfrågan helt ställes

på framtiden. Det synes möjligt att under vissa förutsättningar inom den

nuvarande organisationens ram och på den gällande lagens grund genom­

föra huvuddelen av de föreslagna förändringarna. Ett sådant tillvägagångs­

sätt är motiverat av flera skäl, främst av att de uppnåeliga besparingarna

böra förverkligas så fort som möjligt. Vidare kunna organisationsförslagets

fördelar i form av kortare behandlingstider m. m. vinnas tidigare och över-

gångssvårigheterna avsevärt minskas genom en dylik successiv övergång.

Ur personalens synpunkt vore det olyckligt, om frågan om dess framtida

ställning och förmåner ytterligare en gång helt skötes på framtiden. Till

de organisationsförändringar, som i nu avsett fall kunna och i första hand

böra genomföras, hör en övergång till den föreslagna byrå- och sektions-

indelningen efter nationalitetsprincipen och den därmed sammanhängande

omfördelningen av register- och dossiermaterialet. En sådan omorganisa­

tion torde möjliggöra en delegering av beslutanderätten inom verket efter

i stort sett samma linjer, som föreslagits för utlänningsstyrelsen. En förut­

sättning härför är dock tillgång på personal med erforderliga kvalifika­

tioner.

Kungl. Maj.ts proposition nr H7.

Yttranden.

Kommitténs förslag rörande utlänningsstyrelsens organisation har be­

rörts i ett flertal yttranden.

Beträffande styrelsens sammansättning har chefen för för­

svarsstaben betonat vikten av att i styrelsen ingår en representant för för-

svarsväsendet. Utlänning skommissionen framhåller, att de gångna årens

erfarenhet visat, att det varit värdefullt att i kommissionen ingått såväl

allmänt medborgerliga förtroendemän som representanter för vissa myn­

digheter, vilka företräda speciella intressen inom utlänningspolitiken. En­

dast härigenom kunna förutsättningar skapas för en verkligt allsidig be­

dömning av uppkommande frågor. Liknande synpunkter ha framförts av

länsstyrelsen i Kopparbergs län. Enligt länsstyrelsen i Malmöhus län kan

det ifrågasättas, huruvida det är erforderligt att i styrelsen ingå förutom

statspolisintendenten jämväl representanter för försvarsstaben och utrikes­

departementet. De intressen, som företrädas av de sistnämnda, torde kunna

bevakas av statspolisintendenten. Polismästaren i Stockholm har föreslagit,

att i styrelsen jämväl skulle ingå en representant för den lokala polismyn­

digheten i någon av de större städerna.

24

Arbetsmarknadsstyrelsen ifrågasätter, om lekmannainflytande i verkets

ledning är befogat och anför därom.

Kommittén anför som motiv för en lekmannarepresentation, att denna

torde vara av värde dels vid utformningen av utlänningspolitiken, dels

också vid avgörandet av de ofta förekommande, av den allmänna opinionen

uppmärksammade individuella utlänningsärenden, där avgörandet är av

mycket ömtålig natur. I fråga om de särskilda ärendena må uppmärksam­

mas, att samma skäl, som av kommittén åberopas för ett lekmannainfly­

tande i utlänningsmyndigheten, jämväl anförts i lagförslaget för ett bibe­

hållande av utlänningsnämnden. Arbetsmarknadsstyrelsen kan icke finna

skäl för en dylik dubblering och anser, att lekmannainflytandet bör kon­

centreras till utlänningsnämnden såsom ursprungligen avsågs vid dess till­

komst. Nämndens uppgift bör sålunda vara att utgöra ett språkrör för den

allmänna uppfattningen i svårbedömliga och av den allmänna opinionen

uppmärksammade fall.

Frågan om byråchefernas ställning har upptagits i vissa ytt­

randen. Sålunda har utlänning sk ommissionen uttalat, att skäl kunna an­

föras för att byråcheferna skulle vara ledamöter av styrelsen, ehuru kom­

missionen icke vill förorda en sådan anordning med hänsyn till att styrel­

sen därigenom skulle bli oproportionerligt stor. Enligt länsstyrelsen i Kop­

parbergs län bör i varje fall den föredragande byråchefen betraktas som

ledamot av styrelsen och såsom sådan i likhet med övriga ledamöter äga

rösträtt. Sveriges juristförbund har ansett det synnerligen önskvärt, att

den sakkunskap och erfarenhet, som företrädes av byråcheferna, tillgodo­

föres styrelsen genom ledamotskap i densamma för byråcheferna. Här­

igenom skulle garantier skapas för att rättssäkerhetsintressena icke träddes

för nära.

Beträffande den föreslagna byråindelningen har utlänning skom­

missionen uttalat, att det framlagda organisationsförslaget är mera ända­

målsenligt än den nuvarande byråindelningen. Genom de kontorstekniska

förbättringar, som möjliggöras genom förslaget, synas möjligheter upp­

komma för vissa personalminskningar. Huruvida dessa kunna bli så stora

som kommittén räknat med, kan icke på förhand bedömas. Överståthållar-

ämbetet framhåller, att den föreslagna uppdelningen av ärendena efter

nationalitetsprincipen synes ägnad att skapa en gynnsam förutsättning för

en snabb och ändamålsenlig handläggning, som enligt ämbetets mening är

i särskilt hög grad påkallad i fråga om ärenden rörande utlänningar, vilka

berövats sin frihet med stöd av stadgande i utlänningslagen.

Jämväl länsstyrelsen i Kopparbergs län, statens organisationsnämnd och

Sveriges juristförbund ha tillstyrkt kommitténs förslag till inre organisation

eller lämnat detsamma utan erinran.

Riksräkenskapsverket har förklarat sig icke ha något att erinra mot en

omläggning av organisationen i huvudsaklig överensstämmelse med kom­

mitténs förslag. Enligt verkets mening är det emellertid knappast motive­

Kungl. Maj.ts proposition nr 147.

25

rat, att ärenden rörande danskar och norrmän hänföras till en särskild

skandinavisk avdelning med en byrådirektör som chef. Dessa ärenden böra

i stället handläggas inom en särskild sektion under första byrån, medan

den föreslagna sektion 2 för ärenden rörande tyskar och österrikare bör

överflyttas till andra byrån. För den händelse danskar och norrmän i fram­

tiden komma att medgivas full rörelsefrihet och således sektionen för skan­

dinaviska ärenden avvecklas, bör frågan om byråernas uppdelning på sek­

tioner omprövas.

Liknande synpunkter ha framförts av statskontoret.

Socialstyrelsen anser däremot, att den nuvarande indelningen bör bestå.

Styrelsen framför härvid följande synpunkter.

Enligt styrelsens mening böra de mer komplicerade och speciellt ömtåliga

ärenden, som f. n. handläggas på kontrollbyrån, alltjämt hållas samman

och vara förlagda till en särskild arbetsenhet. Dessa ärendens karaktär är

sadan, att en uppspaltning av dem på skilda byråer och sektioner icke är

lämplig. Ett förpassningsbeslut är oftast av avgörande betydelse för ut­

länningens levnadsförhållanden. Det är nödvändigt, att den speciella sak­

kunskap, som nu sammanhålles på kontrollbyrån och som säkerställer ett

enhetligt och rättvist bedömande, fortfarande får förbli samlad. Det är icke

osannolikt, att vissa kontorstekniska fördelar skulle kunna vinnas genom

en uppdelning av ärendena enligt nationalitetsprincipen, men detta är ej i

och för sig tillräcklig motivering för att inom ramen för olika arbetsenheter

sammanblanda ärenden av skiftande art och svårighetsgrad. Det är styrel­

sens bestämda uppfattning, att den arbetsbesparing, som den föreslagna

omorganisationen möjligen kan komma att medföra, skulle vinnas på be­

kostnad av den sakliga handläggningen. Ett sådant pris synes obetingat

vara för högt även för att undgå de under nuvarande organisatoriska för­

hållanden förekommande kompetenskonflikterna mellan pass- och kontroll-

byråerna ävensom understundom oundvikligt dubbelarbete. Det är verks­

chefens sak att vid olika meningar fördela ärendena mellan byråerna. Vad

angår tjänstemännens möjligheter att förvärva en mera allsidig erfarenhet

av utlänningsfrågorna må framhållas, att tjänstemännen, som enligt nu­

varande ordning äro och även enligt förslaget skola vara anställda för

tjänstgöring hos myndigheten och ej inom viss del därav, böra — framför­

allt i rekryteringsgraden — få tjänstgöra på olika avdelningar för att er­

hålla en för fortsatt tjänstgöring önskvärd och erforderlig inblick i hand­

läggningen av skilda slag av ärenden. Vid sådant förhållande synes ären­

denas uppdelning på en passbyrå och en kontrollbyrå icke behöva medföra,

att den ena byråns tjänstemän stå främmande inför arbetsuppgifterna på

den andra byrån.

Socialstyrelsen förordar, att den nuvarande kansliavdelningen ombildas

till eu särskild byrå, även om kontrollbyrån, såsom styrelsen yrkar, bibe­

hålies och därmed såväl central- som kontrollregisterdetaljerna, i motsats

till vad kommittén föreslagit, icke bli överförda till kansliavdelningen. In­

rättande av en särskild byrå synes ändock motiverat med hänsyn till arten

och omfattningen av hithörande arbetsuppgifter. Styrelsen har därvid i

första hand beaktat remissarbetet samt befattningen med verkets admi­

nistrativa frågor.

Kungl. Maj. ts proposition nr 1W.

26

Kriminalpolisintendenten i Stockholm har jämväl förordat ett bibehål­

lande av den nuvarande kontrollbyrån och därvid uttalat.

Till den avdelning inom socialstyrelsen, som på sin tid handlade utlän­

ningsärendena, hörde en polisbyrå. Denna ingår i utlänningskommissionens

nuvarande organisation under kontrollbyrån. Enligt min uppfattning har

denna byrå — i den mån den fullgör samma uppgifter som polisbyrån —

en synnerligen viktig funktion som bl. a. kontaktorgan mellan kommissio­

nen och de lokala polismyndigheterna. Genom sin centrala ställning och

sin insyn i olika utlänningsärenden är den i tillfälle att lämna värdefulla

råd icke endast åt utomstående myndigheter utan även — som väl kan för­

modas — åt kommissionens egna befattningshavare. Det är därför med för­

våning man nu konstaterar att den tilltänkta organisationen icke inrymmer

någon enhet med samma arbetsuppgifter som den ursprungliga polisbyråns.

Jag kan icke finna de av utredningen anförda motiven för slopande helt

och hållet av detta kontaktorgan övertygande. Det av utredningen rekom­

menderade direkta samarbetet mellan polismyndigheterna och vederbörande

tjänstemän kan icke vara tillfyllest. Redan nu ha nämligen de lokala polis­

myndigheterna svårt att vinna gehör för sina synpunkter. Förslaget i denna

del inger därför de allvarligaste betänkligheter. Ett faktum är dock, att det

för den centrala utlänningsmyndigheten måste vara enbart till fördel och

styrka att bland sin personal ha polisiärt utbildade tjänstemän.

Alla skäl tala därför för att den nuvarande organisationen i berörda hän­

seende bibehålies och enligt min mening är önskemålet härom oavvisligt.

Riksräkenskapsverket avstyrker inrättandet av en särskild befattning

som organisationsföredragande. Enligt verkets mening är den

föreslagna utlänningsstyrelsen icke av den storleksordning, att det kan anses

motiverat med en heltidsanställd organisationsföredragande. Sedan den

föreslagna organisationen väl är genomförd, torde organisationsfrågorna

kunna handhas vid sidan av andra löpande arbetsuppgifter av en härför

lämpad byråtjänsteman. Vid mera omfattande organisationsundersökningar

torde expertis från organisationsnämnden kunna anlitas. Jämväl länssty­

relsen i Kopparbergs län har avstyrkt, att en befattning som organisations­

föredragande inrättas.

Statskontoret har ej funnit det påkallat att inrätta vare sig en tjänst som

organisationsföredragande eller en befattning som utredning s-

m a n.

Kungl. Maj.ts proposition nr 1

47.

Departementschefen.

Kommitténs förslag till organisation av utlänningsmyndigheten är i viss

mån beroende av den tidigare behandlade frågan, huruvida myndigheten

bör vara ett ämbetsverk eller — som nu — en kommission. Jag har förut

förordat den senare lösningen. Någon ändring i kommissionens samman­

sättning anser jag icke påkallad. Den bör således bestå av en ordförande,

tillika chef, samt särskilda intresserepresentanter och lekmän såsom leda­

möter. överdirektörsbefattning bör alltså icke inrättas. Med bibehållande

27

tills vidare av komniissionsforniea följer vidare, att myndighetens namn

icke bör ändras.

Den nuvarande organisationen kännetecknas framförallt av en långt

driven specialisering av arbetsuppgifterna på ett flertal olika arbetsenheter.

Som en följd härav bli arbetsrutinerna långa och transportkrävande. Detta

har föranlett, att stora balanser uppkommit. Genom att ärendena, på sätt

kommittén föreslagit, sammanföras efter nationalitet eller nationalitets-

grupp erhållas relativt självständiga arbetsenheter, varigenom uppkomsten

av nuvarande komplicerade kontorsrutiner kan undvikas. Härav torde

komma att följa kortare behandlingstider och icke oväsentliga personal­

besparingar. Genom den föreslagna anordningen elimineras även nuvarande

svårigheter att klart avgränsa passbyråns och kontrollbyråns arbetsupp­

gifter och därav föranlett tidsödande dubbelarbete.

Mot det framlagda organisationsförslaget ha i flertalet remissyttranden

ingen erinran framställts. Även jag anser kommitténs förslag innebära

sådana förbättringar i fråga om den centrala utlänningsmyndighetens funk­

tioner, att en omorganisation av utlänningskommissionen i enlighet med

förslaget bör komma till stånd. Jag tillstyrker därför att kommissionen tills

vidare organiseras på en fackavdelning, två fackbyråer samt en kansli­

byrå. Den föreslagna advokatfiskalsavdelningen bör däremot icke nu upp­

rättas. Kommitténs förslag härom förutsätter nämligen tillkomsten av en

befattning som advokatfiskal med arbetsuppgifter, som icke äga stöd i nu

gällande utlänningslag. I anledning av framförda betänkligheter mot kon­

trollavdelningens avskaffande vill jag uttala, att en effektiv utlännings­

kontroll givetvis förutsätter ett ömsesidigt utbyte av upplysningsmaterial

mellan å ena sidan den centrala utlänningsmyndigheten och å andra sidan

olika polisiära organ. Jag är emellertid icke övertygad om att härför kräves

vidtagandet av särskilda organisatoriska åtgärder genom inrättande vid

utlänningsmyndigheten av en särskild avdelning med polisiärt utbildad

personal. I enskilda ärenden rörande utlännings övervakning ur ordnings-

och säkerhetssynpunkt synes sålunda utan större olägenhet erforderligt

samarbete kunna ske direkt mellan de polisiära organen samt utlännings­

myndighetens högre befattningshavare.

Det synes mig välbetänkt att till en särskild fristående avdelning hänföra

ärenden rörande danskar och norrmän. Då det icke förefaller osannolikt,

att bl. a. dessa nationaliteter inom en nära framtid komma att beredas vissa

lättnader i kontrollavseende, böra möjligheter föreligga att snabbt kunna

anpassa organisationen efter de härigenom ändrade förhållandena.

Mot kommitténs förslag till organisation av de två fackbyråerna har jag

intet att erinra. Jag vill dock understryka vikten av att sektionsindelningen

icke fastlåses. Möjlighet bör sålunda stå öppen att vidtaga de ändringar,

som kunna visa sig lämpliga på grund av arbetsuppgifternas förändring

från tid till annan. Till sektion 1 på första byrån bör utöver föreslagna

Kungl. Maj. ts proposition nr 1 i7.

28

ärenden rörande finnar och balter även hänföras den tekniska utlännings­

kontrollen. Inspektören för passkontrollerna hör underställas chefen för

denna byrå. Skälen härtill framgå av vad jag i det följande anför i fråga

om kanslibyråns organisation.

Till kanslibyrån ha enligt kommitténs förslag hänförts — förutom register-

och expeditionsorgan för betjäning av de två fackbyråerna — vissa allmänna

administrativa organ, en inspektör för passkontrollerna samt statistiksek­

tionen. De arbetsuppgifter, som enligt förslaget skulle ankomma på advo-

katfiskalsavdelningen, synas mig till övervägande delen böra hänföras till

kanslibyrån. Det torde dock icke vara vare sig möjligt eller lämpligt att

till denna byrå överföra samtliga de organisationsenheter, som enligt för­

slaget skulle hänföras till advokatfiskalsavdelningen. För den skull böra

ärenden rörande passkontroll och teknisk utlänningskontroll överflyttas

till första byrån, varigenom större garantier torde vinnas för att behöriga

säkerhetskrav tillgodoses.

I fråga om utlänningsstatistiken tillstyrker jag införande av hålkorts-

mässig kontroll av in- och utresor. Frågan om övergång till hålkortsmetod

inom övriga grenar av utlänningsstatistiken synes mig däremot böra göras

till föremål för ytterligare överväganden.

Beträffande formerna för avgörande av förekommande ärenden har

kommittén föreslagit, att beslutanderätten, vilken f. n. lägst tillkommer

byråchef, i stor utsträckning delegeras till tjänstemän under byråchefen.

Hur långt delegeringen skall ske anses höra bero på ärendenas art och

svårighetsgrad. Jag är ense med kommittén om att en avlastning från

byråcheferna av beslutanderätten är nödvändig, om den eftersträvade snabb­

heten i handläggningen skall kunna uppnås. Ä andra sidan måste kraven

på rättssäkerhet obetingat upprätthållas. Fn tillfredsställande avvägning

härvidlag är svår att åstadkomma, men enligt min mening torde en dele­

gering av beslutanderätten kunna ske i betydande utsträckning. Inom kom­

missionen torde nämligen regelmässigt handläggas ett stort antal ärenden,

vilka för sitt rätta bedömande icke kräva juridisk utbildning eller eljest

speciella kvalifikationer. Erforderlig delegering av beslutanderätten synes

möjlig att genomföra inom ramen för nu gällande instruktion för kom­

missionen. Jag vill i detta sammanhang understryka vikten av att beslu­

tanderättens fördelning ständigt anpassas efter rådande förhållanden.

På utlänningskommissionen ankommande uppgifter kunna, såsom jag

redan framhållit, i framtiden avsevärt förändras. Det är med hänsyn här­

till icke möjligt att i dagens läge bilda sig en bestämd uppfattning om

den organisation, som framdeles kan behövas. Härav följer, att en bedöm­

ning i dag av den lämpliga organisationen för utlänningskommissionen

måste innefatta vissa osäkerhetsmoment. Eftersom en minskning i arbets­

belastningen redan nu synes sannolik, framstår det som särskilt angeläget,

att organisationens omfattning och verksamhet lätt kan anpassas till denna

Kungl. Maj.ts proposition nr 147.

29

minskning. Den föreslagna organisationen synes mig emellertid fylla rim­

liga krav på elasticitet och rörlighet. För att säkerställa en följsam och

snabb anpassning av organisationen efter förändrade betingelser i fråga om

kommissionens verksamhet och arbetsuppgifter torde Kungl. Maj :t likväl

böra äga att inom personalförteckningens ram vidtaga de ändringar i orga­

nisationen, som kunna påkallas av utlänningskontrollens framtida utform­

ning i fråga om medborgare i de nordiska länderna och rörande andra

nationaliteter.

Den centrala utlänningsmyndighetens personal.

Kommittén.

Fastställandet av utlänningsmyndighetens personalbehov förutsätter en

uppfattning av den kvantitativa arbetsbelastningen på utlänningsstyrelsen.

Det är vanskligt att på längre sikt bedöma den kommande arbetsbelast­

ningen. Den inverkan, som genomförandet av organisationsförslaget kommer

att få, kan beräknas med rätt hög grad av säkerhet, även om det till följd

av de föreslagna genomgripande förändringarna i organisationens struktur

icke år möjligt att grunda beräkningarna på exakta arbets- och tidsstudier.

Arbetsbelastningen beror emellertid ytterst på den inom landet befintliga

utlänningsstockens storlek, sammansättning, rörelser och beteende. Härvid

kunna i framtiden avsevärda förändringar inträffa. Turist-, arbetssökande-

och flyktingströmmarna äro sålunda starkt beroende av valuta-, arbetslös­

hets- och politiska förhållanden både utom och inom Sverige. En stark in­

verkan har även den kommande tillämpningen av olika regler inom lagför­

slagets ram. Om viseringstvånget för västtyskar slopas — vilket redan varit

på tal —- skulle cirka 80 procent av de nuvarande inreseärendena vid kom­

missionen bortfalla. Det kan emellertid befaras, att i gengäld arbetet med

uppehålls- och arbetstillståndsärendena då kommer att öka. Skulle arbetet

inom den nordiska interparlamentariska kommittén för friare samfärdsel

in. in. resultera t. ex. i att uppehållstillstånd och bostadsanmälningar för

danskar och norrmän slopas, kan praktiskt taget hela den föreslagna skan­

dinaviska avdelningen avvecklas.

Den föreslagna organisationen är bl. a. uppbyggd för att inom så vid ram

som möjligt kunna anpassas efter både strukturella och kvantitativa för­

ändringar i arbetsuppgifterna. Av samma skäl måste även personalorgani­

sationen göras elastisk. Detta kan uppnås genom en till en början försiktig

avvägning mellan ordinarie, extra ordinarie och extraanställd personal, i

avvaktan på erfarenheterna av den närmaste tidens utveckling samt av lag-

och organisationsförslagens genomförande. Därutöver är det nödvändigt,

att tjänsterna ej bindas till viss avdelning eller viss arbetsuppgift utan

kunna disponeras av utlänningsstyrelsen efter utvecklingens krav.

Enligt kommitténs uppfattning är det obestridligt, att den allmänna

Kungl. Maj. ts proposition nr

f 47.

30

tjänstenivån vid utlänningskommissionen är lägre än som regelmässigt

brukar ifrågakomma för motsvarande arbetsuppgifter inom statsförvalt­

ningen. Kommittén har därför eftersträvat en allmän standardhöjning i

jämförelse med nuvarande förhållanden inom kommissionen. Ett av skälen

härför är de anställdas berättigade krav på lön i förhållande till arbetsupp­

gifternas karaktär och svårighetsgrad samt önskvärdheten av att tillskapa

rimliga befordringsmöjligheter, varigenom rekryteringsproblemet för utlän-

ningsstyrelsen särskilt beträffande biträdespersonalen skulle reduceras till

normal svårighetsgrad.

Ansvaret för hur den centrala utlänningsmyndigheten handhar eu av

sina huvuduppgifter, nämligen att i fråga om utlänningar och utlännings­

ärenden vara centralt registrerande, vilar och måste i praktiken i stor ut­

sträckning vila på biträdespersonalen och dess närmaste arbetsledare. Kva­

litén på den utlänningskontroll myndigheten härigenom kan utöva är i hög

grad beroende av den noggrannhet, med vilken biträdespersonalen utför

sina arbetsuppgifter. Med hänsyn härtill förordas en förstärkning av skik­

tet av kanslibiträden och kontorister i arbetsledareställning, vilka närmast

ansvara för det omfattande registerarbetet. Detta skulle tjäna två väsent­

liga syften, nämligen dels att möjliggöra en behövlig intensifiering av ar­

betsledningen och övervakningen, dels att skapa bättre befordringsmöjlig­

heter för den dugligare delen av den lägre biträdespersonalen. Särskilt det

senare skulle i sin tur sannolikt medföra en mindre hastig omsättning bland

berörda personalkategorier, vilket varit ett av de stora personalproblemen

inom utlänningskommissionen. Härtill har givetvis icke endast bristen på

befordringsmöjligheter bidragit utan också den osäkra anställningsform,

som tjänst i kommissionen inneburit.

Minimibehovet av befattningar å skandinaviska avdelningen beräknas av

kommittén till 1 byrådirektör i 31 :a lönegraden, 1 förste byråsekreterare i

29:e och 1 i 27:e lönegraden, 1 amanuens i 17:e—24:e samt en förste

assistent i 22:a lönegraden. För personal i biträdesgrad föreslås följande

befattningar, nämligen 2 kansliskrivare i 15 :e, 5 kontorister i 13 :e, 12

kanslibiträden i 11 :e samt 21 kontors- och skrivbiträden i 4:e—8:e löne­

graden.

För första byrån beräknas: 1 byråchef i 37 :e, 2 förste byråsekreterare i

29 :e, 3 förste byråsekreterare i 27 :e samt 3 amanuenser i 17:e—24 :e, 3 kon­

torister i 13 :e, 4 kanslibiträden i 11 :e samt 4 kontors- och skrivbiträden i

4:e—8:e lönegraden.

Å andra byrån skulle följande befattningar inrättas: 1 byråchef i 37:e,

2 förste byråsekreterare i 29 :e, 2 förste byråsekreterare i 27 :e samt 4 ama­

nuenser i 17 :e—24 :e lönegraden. För personal i biträdesgrad föreslås

följande tjänster, nämligen 3 kontorister i 13 :e, 4 kanslibiträden i ll:e

samt 5 kontors- och skrivbiträden i 4:e—8:e lönegraden.

För kanslibyrån upptager kommittén 1 byråchef i 37 :e, 2 förste byrå­

Kungl. Maj:ts proposition nr IM.

31

sekreterare i 29:e, 1 förste byråsekreterare i 27:e, 2 amanuenser i 17:e—

24 :e lönegraden ävensom 1 förste assistent i 22 :a, 1 kassör i 20 :e, 1

assistent i 19 :e, 5 kansliskrivare i 15 :e, 10 kontorister i 13 :e, 42 kanslibi­

träden i 11 :e samt 81 kontors- och skrivbiträden i 4:e—8:e lönegraden.

Till kanslibyrån skulle vidare hänföras en representant vid utlännings-

lägret »Citadellet» i Landskrona ävensom samtliga expeditions- och kon-

torsvakter hos myndigheten. Behovet av befattningar härför beräknas till

1 förste expeditionsvakt i 11 :e, 4 expeditionsvakter i 9:e och 2 kontorsbud

i 4:e lönegraden.

Å advokatfiskalsaudelningen skulle finnas 1 advokatfiskal i 31 :a, 1 förste

byråsekreterare i 27 :e, 1 amanuens i 17:e—24 :e, 1 assistent i 19:e, 1 kon­

torist i 13 :e, 2 kanslibiträden i ll:e samt 6 kontors- och skrivbiträden i

4:e—8:e lönegraden.

Utöver nu nämnd personal skola finnas en överdirektör i 17 :e lönegraden

enligt löneplan 2 med en kontorist i 13 :e lönegraden som handsekreterare,

en organisationsföredragande i 29 :e lönegraden och en utredningsman i

17 :e-—24 :e lönegraden, vilka till sitt förfogande skulle ha 1 kontorsbiträde,

ävensom för utlänningsnämnden erforderlig kanslipersonal eller 1 förste

byråsekreterare i 27 :e lönegraden samt 1 kontorsbiträde.

Beträffande de föreslagna befattningarnas uppförande å ordinarie och

extra-ordinarie stat uttalar kommittén, att det synes påkallat, att styrelsen

uPPbygges kring en stomme av ordinarie tjänster. Med hänsyn till de väx­

lingar, som kunna inträffa i styrelsens arbetsuppgifter, möta stora svårig­

heter att bestämma antalet befattningar, som bör uppföras å ordinarie stat.

Givetvis bör icke större antal tjänstemän bli ordinarie än som oavsett väx­

lingar i arbetsuppgifternas omfattning måste erfordras. Kommitténs förslag

i detta avseende framgår av följande uppställning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 147.

Ordinarie stat.

Extra-ordinarie stat.

1 överdirektör

Co 17

3 förste byråsekreterare .

Ce 29

3 byråchefer

Ca 37

3

Ce 27

1 advokatfiskal

Ca 31

11 amanuenser

Cf 17--Ce 24

4 förste byråsekrelerare

Ca 29

2 kansliskrivare

Ce 15

4

» »

Ca 27

7 kontorister . . *...........

Ce 13

1

»

aktuarie

Ca 27

20 kanslibiträden

Ce 11

1

»

assistent

Ca 22

1 expeditionsvakt

Ce 9

1 kassör

Ca 20

2 assistenter.........................

Ca 19

3 kansliskrivare

Ca 15

10 kontorister

Ca 13

25 kanslibiträden

Ca 11

1 förste expeditionsvakt

Ca 11

2 expeditionsvakter

Ca 9

Summa 59 tjänstemän

Summa 47 tjänstemän

33

Enuast erfarenheten kan här ge något bestämt besked. Det synes dock

uppenbart, att förslaget inrymmer möjligheter till vissa personalbespa­

ringar. Kommissionen finner sig i detta avseende böra i stort sett godtaga

de beräkningar som gjorts av den av utlänningskommittén anlitade

expertisen.

Det bör understrykas, att kommittén baserat sina beräkningar av erfor­

derligt antal befattningshavare av olika kategorier på den vid beräknings-

tillfället (hösten 1951) rådande kvantitativa arbetsbelastningen, varjämte

det förutsatts att lagförslaget och organisationsförslaget genomförts samt

att verkningarna härav hunnit göra sig helt gällande. Man har vidare räk­

nat med att styrelsen skulle disponera för sin verksamhet väl lämpade

lokaler, ha genomfört viss omläggning till hålkortsbearbetning samt ha

automatisk telefonväxel.

Att med nu redovisade synnerligen ovissa utgångspunkter med bestämd-

het yttra sig om det av kommittén föreslagna antalet tjänster och deras för­

delning på de olika arbetsstationerna är uppenbarligen icke möjligt. Kom­

missionen har emellertid ansett det klokt att icke föreslå några ändringar

av antalet befattningar i det framlagda förslaget i avvaktan på det prak­

tiska utfallet av förslaget.

Utan att därmed vilja taga ställning till frågan om lättnader för skan­

dinaver anser kommissionen, att det finns skäl att tillsvidare ha det antal

tjänstemän på extra stat, som motsvarar skandinavavdelningens personal­

styrka eller 45 befattningshavare. Att därutöver även i framtiden räkna

med extra tjänstemän inom den föreslagna organisationens ram vill kom­

missionen däremot bestämt motsätta sig. I direktiven för utredningen har

dåvarande statsrådet Mossberg framhållit olägenheterna för verket och

utlänningarna av de otillfredsställande personalförhållandena inom utlän-

ningsmyndigheten samt påpekat angelägenheten av att personalen finge

tryggare anställningsförhållanden. Redan undantaget i anledning av skan­

dinavavdelningens speciella förhållanden är i vissa avseenden betänkligt.

Kommissionen vill alltså föreslå, att ytterligare (72—45) 27 befattnings­

havare erhålla extra ordinarie anställning.

Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund erinrar, att utlännings-

kommissionen under så gott som hela sin verksamhet besvärats av personal­

brist med därav följande arbetsanhopning och olägenheter för tjänstemän­

nen. När kommittén ansett viss försiktighet motiverad vid bedömningen av

initialbehovet av stadigvarande anställd personal, har kommittén företrä­

desvis beaktat statens intresse av att organisationen erhåller endast den

volym, som minst erfordras. Väsentligt är dock, att organisationen blir till­

fyllest. Skäl finnes därför att iakttaga försiktighet också på det sättet, att

organisationen lämnar garantier för en tillfredsställande skötsel av utlän­

ningsärendena.

Frågan om befattningarnas lönegradsplacering har upptagits av några

myndigheter.

Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund och Sveriges juristför­

bund understryka kravet på förbättrad löneställning för personalen och

godtaga i princip del föreliggande förslaget.

3 — Bibang till riksdagens protokoll 1952. 1 sand. Nr 147.

Kungl. Maj.ts proposition nr 147.

Däremot har statskontoret riktat vissa erinringar mot förordade löne­

sättningen. Härom anföres.

Kommittén har framhållit, att den vid tjänsteförteckningens utarbetande

i flera avseenden eftersträvat en allmän standardhöjning i jämförelse med

nuvarande förhållanden inom utlänningskommissionen. Ett studium av de

uppgjorda personalplanerna ger också rikliga belägg för denna kommitténs

inställning. Medan antalet amanuenser (byråsekreterare) och förste bvrå-

sekreterare i 27 lönegraden skulle minska från 25 till 12 resp. från 9 till 8,

skulle antalet förste byråsekreterare i 29 lönegraden öka från 3 till 8, var­

jämte föreslagits inrättande av två befattningar i 31 lönegraden samt ytter­

ligare en byråchefstjänst i 37 lönegraden. Inom biträdeskåren är denna

allmänna förskjutning i riktning mot högre lönelägen än mera markerad.

Antalet kansliskrivar-, kontorist- och kanslibiträdestjänster har sålunda

upptagits till 7, 24 resp. 64, under det att motsvarande antal dylika befatt­

ningar i gällande organisation utgör (oktoberl951) resp. 1, 11 och 31. Den

av kommittén föreslagna omläggningen av kommissionens arbetsformer kan

enligt ämbetsverkets mening omöjligen nödvändiggöra en så radikal löne­

förbättring för befattningshavarna. I betraktande av centralorganets hit­

tillsvarande organisationsform lärer det för övrigt kunna antagas, att löne­

förhållandena i stort sett anpassats efter vad som gäller för de statliga

kommissionerna i allmänhet och att de sålunda ligga på en högre nivå än

som tillämpas inom civilförvaltningen i övrigt. Statskontoret anser, att

betänkandet icke kan läggas till grund för en generell lönerevision för

utlänningskommissionens befattningshavare, utan bör betänkandet i hit­

hörande delar först bli föremål för eu grundlig översyn med anlitande av

löneteknisk expertis.

Beträffande första byrån har riksräkenskapsverket ifrågasatt, om icke

en tjänst som förste byråsekreterare i 27 lönegraden på sektion 2 kunde

utbytas mot en amanuens i reglerad befordringsgång. CST har påyrkat,

att första byrån erhåller en byrådirektör stjänst i 31 lönegraden. Enligt för­

bundets uppfattning är organisationen som helhet så försiktigt avvägd, att

en förstärkning i detta hänseende bör betraktas som angelägen. Sveriges

juristförbund har jämväl ansett en byrådirektörsbefattning böra inrättas.

Ifråga om andra byrån ha CST och Sveriges juristförbund likaledes ansett

en byrådirektörsbefattning böra inrättas.

Beträffande kanslibyrån har statskontoret ansett chefen för byrån böra

erhålla byrådirektörstjänst i 31 lönegraden. Såsom närmaste medhjälpare

borde byrådirektören ha en förste byråsekreterare i 27 lönegraden och icke

som föreslagits i 29. Sveriges juristförbund framhåller, att arbetsbelast­

ningen på kanslibyrån kommer att bli mycket stor. Som närmaste med­

hjälpare till byråchefen hör därför en byrådirektörstjänst inrättas. Riks­

räkenskapsverket har icke funnit tillräckliga skäl föreligga för en uppflytt-

ning av inspektören för passkontrollerna från 27 till 29 lönegraden. Statens

lönenämnd har ansett kassören böra bibehållas i nuvarande löneställning

i avvaktan på förslag från tjänsteförteckningskommittén rörande kassörs-

tjänsternas lönegradsplacering. Utlänningskommissionen och CST föreslå,

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 147.

35

alt den förste assistent, som skulle handlägga ärenden angående inköp,

lokaler och förråd samt vara arbetsledare för 31 personer, inplaceras i 22

lönegraden. Statskontoret anser däremot denna befattning böra rubriceras

som materialförvaltartjänst med placering i 14 lönegraden. Statens löne-

nämnd har föreslagit, alt den förste assistent, som skulle förestå central­

registret, utbytes mot en tjänst som förste kontorsskrivare i 21 lönegraden,

medan statskontoret ansett kansliskrivare eller möjligen kontorsskrivar-

tjänst i 19 lönegraden böra ifrågakomma.

Statistiska centralbyrån har uttalat, att förslaget om införandet av hål-

kortsmässig kontroll av in- och utresor i och för sig är väl motiverat. Den

lämnade redogörelsen för den nuvarande statistiken är emellertid alldeles

otillräcklig som underlag för ett bedömande i övrigt av kommitténs reform­

förslag, vilket i princip innebär ett förordande av successiv övergång till

hålkortsmetod. Statens lönenämnd erinrar, att innehavaren av förste aktua-

rietjänsten ej ansetts med nödvändighet behöva ha akademisk utbildning.

Med denna utgångspunkt synes den föreslagna löneställningen för hög.

Utlänningskommissionen har hyst viss tveksamhet, om icke förste aktuarie-

tjänsten i samband med utbyggnaden av statistiksektionen med hålkorts-

anläggning borde höjas från 27 till 29 lönegraden. I vart fall är angeläget,

att lönegradsplaceringen omprövades i samband med den pågående tjänste-

förteckningsrevisionen. CST framhåller, att av innehavaren av förste aktu-

ariebefattningen måste krävas dels en noggrann kännedom om utlännings-

myndighetens organisation och flertalet av dess arbetsuppgifter dels ock

goda kunskaper om statistiska urvals-, gransknings- kontroll- och bearbet-

ningsmetoder. Ledandet av och ansvaret för detta statistiska arbete måste

anses vara en uppgift av avgjort kvalificerad art, varför tjänsten icke bör

sättas lägre än i 29 lönegraden.

Statens lönenämnd har funnit förste assistentbefattningen å skandina­

viska avdelningen böra inplaceras i 19 lönegraden med benämning kontors­

skrivare samt amanuenstjänsten å advokatfiskalsavdelningen böra ersättas

med en tjänst som kontorsskrivare i 19 lönegraden.

CST uttalar, att förslaget till personalorganisation på advokatfiskalsav­

delningen är otillräckligt. I det väsentliga komma enligt förslaget de arbets-

uppgifter, som åvila den nuvarande kontrollavdelningen, att hänföras till

advokatfiskalsavdelningen. Då f. n. å kontrollavdelningen tjänstgöra tre

förste byråsekreterare och tre amanuenser, medan för advokatfiskalsavdel­

ningen föreslagits en förste byråsekreterare och en amanuens, bleve per­

sonalinskränkningen betydande. Kommitténs beskrivning av de arbetsupp­

gifter, som utföras på kontrollavdelningen, är i vissa hänseenden ofullstän­

dig, och komittén synes ha byggt sin beräkning av personalbehovet på en

undervärdering av arbetsvolymen. På advokatfiskalsavdelningen böra in­

rättas ytterligare två befattningar, nämligen en förste byråsekreterare i 29

lönegraden och en amanuens i reglerad befordringsgång.

Kungl. Maj.ts proposition nr 147.

37

har beaktats av kommittén, som föreslagit, att den personal, som med

säkerhet kan bedömas som erforderlig för framtiden, skall erhålla ordinarie

eller extra ordinarie anställning. Detta förslag har från det övervägande

antalet remissmyndigheter icke mött någon gensaga. Jag är ense med kom­

mittén, att personalen hos den centrala utlänningsmyndigheten måste bere­

das tryggare anställningsförhållanden än vad nu är fallet. Med utgångspunkt

från min uppfattning, att kommissionsformen tills vidare bör bibehållas,

kan jag emellertid icke tillstyrka inrättandet av ordinarie befattningar hos

kommissionen. Däremot anser jag ett ökat antal befattningshavare böra

erhålla extra ordinarie anställning.

Utöver den personal, som mera fast skall ingå i den av kommittén före­

slagna organisationen, har kommittén räknat med att under den närmaste

framtiden skulle finnas arbetsuppgifter, vilka påkallade viss extra anställd

personal. Sålunda syntes det antal tjänster, som motsvarade den skandina­

viska avdelningen och dennas andel i för myndigheten gemensam personal,

böra uppföras på extra stat så länge frågan om ytterligare lättnader i kon­

trollen av danskar och norrmän icke erhållit en definitiv lösning. Vid av­

vägningen av antalet extra tjänster borde man även taga hänsyn till önsk­

värdheten att erhålla en viss elasticitet i personalorganisationen. Jag delar

kommitténs uppfattning härvidlag. Jag finner sålunda, att en viss för­

siktighet bör iakttagas även vid inrättandet av extra ordinarie befattningar.

Härigenom blir det lättare att genomföra de ändringar i organisationen,

som utvecklingen kan giva anledning till.

I likhet med kommittén anser jag önskvärt, att en bättre avvägd löne-

ställning åstadkommes för de befattningshavare, som ha att självständigt

handlägga och avgöra kvalificerade ärenden. Jag förordar därför i det föl­

jande inrättande av ett större antal förste byråsekreterartjänster. De ökade

möjligheter, kommissionen härigenom får att förvärva kvalificerad arbets­

kraft, böra medföra den önskvärda lättnaden i arbetsbördan för byråche­

ferna. Däremot är jag icke beredd att tillstyrka inrättandet av amanuens­

befattningar till det antal kommittén föreslagit utan anser antalet dylika

befattningar böra avsevärt reduceras. På ifrågavarande befattningshavare

torde i betydande utsträckning även komma att falla arbetsuppgifter av

mera rutinmässig karaktär. För dessa arbetsuppgifter synes det lämpligare

att tills vidare inrätta assistenttjänster i 21 lönegraden. Sedan ytterligare

erfarenheter vunnits av en sådan anordning, bör undersökas, om icke några

befordringstjänster torde inrättas för denna personalgrupp.

I fråga om biträdespersonalen har kommittén föreslagit en utökning av

befattningarna som kontorister och kanslibiträden i arbetsledarställning,

vilka närmast ansvara för det omfattande registerarbetet. Förandet av de

olika registren inom utlänningskommissionen utgör eu mycket viktig del

av kommissionens arbete. På de olika registren bygger sålunda väsentligen

den individuella kontrollen av utlänningar. Med hänsyn till vikten av att

Kungl. Maj. ts proposition nr 147.

38

registren föras på ett betryggande sätt föreslår jag därför en förstärkning

av den kvalificerade registerpersonalen.

Jag övergår härefter till att närmare behandla personalorganisationen

inom de för utlänningskommissionen föreslagna byråerna och avdelning­

arna.

Skandinaviska avdelningen. Jag erinrar om att avdelningens verksamhet

avser ärenden rörande danskar och norrmän. Som chef för avdelningen och

tillika chef för sektionen inom avdelningen bör anställas en förste byrå­

sekreterare i 29 lönegraden. Avdelningens storlek och ärendenas natur

synas mig icke motivera den föreslagna byrådirektör stjänsten. För hand­

läggning i övrigt av på sektionen ankommande ärenden erfordras 1 ama­

nuens, 2 assistenter i 21 lönegraden, 1 kontorist i 13 lönegraden, ett kansli­

biträde i 11 lönegraden samt 5 kontorsbiträden. Beträffande avdelningens

expeditions- och registerorgan är jag icke övertygad om nödvändigheten av

en särskild befattning som expeditionsföreståndare. Däremot anser jag be­

hov föreligga av en kansliskrivare i 15 lönegraden som chef för central­

registret och en kontorist i 13 lönegraden som chef för kontrollregistret.

Vidare anser jag erforderligt med 2 kontorister i 13 lönegraden, 6 kansli­

biträden i 11 lönegraden och 22 kontorsbiträden.

Första byrån. Chefen för byrån bör placeras i 37 lönegraden. Jag har i

annat sammanhang framhållit vikten av att byråcheferna i erforderlig om­

fattning frigöras från löpande göromål. För vardera sektionen bör därför

anställas en förste byråsekreterare i 29 lönegraden. Under sektionschefen

erfordras för vardera sektionen för handläggning av viktigare ärenden en

förste byråsekreterare i 27 lönegraden. Vidare behövas 5 assistenter i 21

lönegraden, 2 kontorister i 13 lönegraden, 3 kanslibiträden i 11 lönegraden

och 7 kontorsbiträden. Slutligen erfordras för passkontrollärenden 1 förste

byråsekreterare i 27 lönegraden samt för skötseln av den tekniska utlän­

ningskontrollen 1 amanuens och 1 förste kansliskrivare i 17 lönegraden.

För andra byrån föreslår jag följande personalstat, nämligen en chef i

37 lönegraden, 4 förste byråsekreterare, varav två i 29 och två i 27 löne­

graden, 4 assistenter i 21 lönegraden, 2 kontorister i 13 lönegraden, 3 kansli­

biträden i 11 lönegraden och 7 kontorsbiträden.

Kanslibyrån. Chefen för byrån torde böra placeras i 37 lönegraden. Med

hänsyn till arbetsuppgifternas art och omfattning erfordras under chefen

en förste byråsekreterare i 29 lönegraden. Jag anser vidare en amanuens

behövlig som biträde vid behandlingen av personalärenden. Chefen för sta­

tistiksektionen synes med hänsyn till vikten och omfattningen av de statis­

tiska arbetsuppgifterna böra inplaceras i 27 lönegraden. Jag kan däremot

icke tillstyrka, att en befattning som expeditionsföreståndare i 22 löne­

graden inrättas utan föreslår i stället inrättande av en assistentbefattning

i 19 lönegraden. Icke heller kan jag tillstyrka den föreslagna befattningen

som expeditionsföreståndare i 19 lönegraden. På sätt statskontoret före­

Kungl. Maj:ts proposition nr 147.

39

slagit torde denna befattning placeras i 14 lönegraden med beteckningen

materialförvaltare. I övrigt anser jag behov föreligga av följande personal,

nämligen en assistent i 21 lönegraden, 1 kassör i 18 lönegraden, 2 kansli­

skrivare i 15 lönegraden, 11 kontorister i 13 lönegraden, 27 kanslibiträden

i 11 lönegraden, 1 förste expeditionsvakt i 11 lönegraden, 4 expeditions-

vakter i 9 lönegraden samt 107 kontorsbiträden.

Som sekreterare åt ordföranden förordar jag en befattning som kontorist

i 13 lönegraden.

Förslaget att inrätta en särskild befattning för organisations- och infor­

mationsfrågor anser jag mig icke kunna tillstyrka. I den mån undersök­

ningar av större omfattning behöva vidtagas torde vid behov särskild per­

sonal för ändamålet böra tillfälligt anlitas. Enligt vad jag inhämtat är

statens organisationsnämnd beredd att från den 1 oktober 1952 ställa exper­

tis till utlänningskommissionens förfogande för att biträda vid genomföran­

det av den föreslagna omorganisationen. Den föreslagna befattningen som

utredningsman anser jag mig icke kunna tillstyrka.

Den sammanlagda personalen skulle enligt mina beräkningar uppgå till

3 byråchefer, 11 förste byråsekreterare, 1 förste aktuarie, 3 amanuenser,

13 assistenter, 1 kassör, 1 förste kansliskrivare, 3 kansliskrivare, 20 kon­

torister, 1 materialförvaltare, 40 kanslibiträden, 1 förste expeditionsvakt,

4 expeditionsvakter samt 148 kontorsbiträden eller tillhopa 250 befattnings­

havare.

Härtill kommer en representant vid utlänningslägret Citadellet i Lands­

krona samt för utlänningsnämnden erforderlig kanslipersonal eller en förste

byråsekreterare i 27 lönegraden och ett kontorsbiträde. Den av mig före­

slagna organisationen framgår av uppställning, vilken torde såsom bilaga

få fogas till statsrådsprotokollet.

För att säkerställa en tillfredsställande rekrytering och bereda personalen

tryggade anställningsförhållanden förordar jag, att den personal i utlän-

ningskommissionen, som för överskådlig tid bedömes som erforderlig, bere-

des extra ordinarie anställning. Jag föreslår, att på kommissionens per­

sonalförteckning uppföras följande extra ordinarie befattningar i högre

lönegrad än Ce 24, nämligen 3 byråchefer (Ce 37), 5 förste byråsekreterare

(Ce 29), 6 förste byråsekreterare (Ce 27) och en förste aktuarie (Ce 27).

Härtill skulle komma 10 assistenter (Ce 21), 1 assistent (Ce 19), 1 kassör

(Ce 18), 1 förste kansliskrivare (Ce 17), 2 kansliskrivare (Ce 15), 1 mate­

rialförvaltare (Ce 14), 10 kontorister (Ce 13), 33 kanslibiträden (Ce 11),

1 förste expeditionsvakt (Cell), 3 expeditionsvakter (Ce 9) samt inom

den reglerade befordringsgången 2 amanuenser och 100 kontorsbiträden.

Sammanlagda antalet sålunda mera fast anställda befattningshavare skulle

uppgå till 186 mot f. n. 160.

Å extra stat bör uppföras följande personal däribland samtliga befatt­

ningshavare på den skandinaviska avdelningen, nämligen 1 förste byrå­

Kungl. Maj.ts proposition nr 147.

40

sekreterare (Cg 29), 1 representant vid Citadellet (Cg 24), 1 amanuens

(Cg 24), 2 assistenter (Cg 21), 1 kansliskrivare (Cg 15), 4 kontorister

(Cg 13), 7 kanslibiträden (Cg 11), en expeditionsvakt (Cg 9) och 49 kon-

torsbiträden (Cg 8) eller tillhopa 67 extra tjänstemän. Jag vill slutligen

framhålla, att jag förutser ett övergående behov i samband med omorgani­

sationen av ytterligare personal. Härtill återkommer jag vid anslags­

beräkningarna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 147.

Vissa övergångsfrågor.

Kommittén.

Kommittén räknar med att utlänningsstyrelsen skall träda i verksamhet

den 1 januari 1953.

Kommittén förutsätter, att utlänningskommissionens nuvarande personal

i stor utsträckning kommer att överföras till utlänningsstyrelsen. Härvid

uppkomma speciella personalproblem i samband med tillsättandet av tjän­

sterna vid styrelsen och den beräknade successiva reduktionen av personal­

antalet. Det synes mycket angeläget, att särskild omsorg ägnas dessa frå­

gor, enär det kan inträffa, att sådana befattningshavare bliva övertaliga,

som innehaft extra ordinarie tjänster eller såsom extra anställda fullgjort

mångårig tjänst inom kommissionen.

Byråcheferna böra tillsättas av Kungl. Maj :t efter anmälan av ordföran­

den, medan övriga befattningar böra ledigförklaras och tillsättas av sty­

relsen. Styrelsens beslutanderätt i fråga om tillsättandet av tjänster i 27

lönegraden och däröver bör utövas i plenum. Vidare torde bestämmas, att

i den mån extra ordinarie befattningshavare vid utlänningskommissionen

ej komma att erhålla ordinarie eller extra ordinarie tjänst vid det nya

verket eller kunna beredas motsvarande anställning inom statstjänsten i

övrigt, de likväl få kvarstå i tjänst vid utlänningsstyrelsen med bibehållande

av sin löneställning under en övergångstid av ett år, räknat från den tid

den nya organisationen trätt i kraft. Bistånd bör lämnas t. ex. genom under-

handscirkulär från civildepartementet för att under övergångstiden bereda

övertalig extra-ordinarie och extra personal annan anställning inom stats­

förvaltningen. Vex-ket bör vidare för viss tid befrias från skyldighet att i

sedvanlig ordning ledigförklara tjänster, vilken befrielse bör gälla vissa

ordinarie och extra ordinarie tjänster i 29 och 27 lönegraderna, samtliga

amanuens-byråsekreterartjänster, assistent-, kassörs- och expeditionsvakt-

tjänsterna jämte samtliga biträdestjänster.

I den mån personal överföres från utlänningskommissionen till styrelsen

bör vederbörande befattningshavare i fråga om löneklassplacering och pen-

sionsrätt få tillgodoräkna sig tidigare tjänstgöring i kommissionen efter

samma normer, som tidigare kommit till användning i liknande fall.

44

nader för det nya verket. Av engångskostnaderna under övergångstiden

torde större delen komma att belasta budgetåret 1952/53. Sålunda torde

med hänsyn till den föreslagna successiva reduceringen av övertalig per­

sonal % av den totala avlöningskostnaden för denna personal komma att,

belöpa å nämnda budgetår, övergångskostnaderna för arvode till i förväg

utsedda styrelseledamöter och chefstjänstemän samt för avlöning till orga-

nisationsföredraganden komma att helt belasta budgetåret 1952/53.

I sina anslagsäskanden för budgetåret 1952/53 (skr. 28/8 1951) har ut-

länningskommissionen med utgångspunkt från nuvarande utlänningslag

och organisation hemställt, att anslaget höjes med 444 000 kronor.

Kungl. Maj.ts proposition nr

447.

ökning

1. Ersättning till ordföranden för mistade avlöningsförmåner .

6 500

2. Omräkning på grund av löneklassförändringar, uppflyttningar

i reglerad befordringsgång m. m............................................................. 437 500

Kronor 444 000

Ökningen av posten till ersättning till ordföranden hänför sig till den

fr. o. in. den 1 juli 1951 genomförda regleringen av byråchef slönerna samt

till höjningen av det rörliga tillägget.

Yttranden.

Statskontoret har ansett frågan om höjd ersättning till ledamöter och

suppleanter i utlänningsstyrelsen böra prövas vid en mera allmän översyn

av ersättningsgrunderna för uppdrag såsom ledamot m. m. i statliga sty­

relser och nämnder. Särskilda medel för arvoden till i förväg utsedda chefs­

tjänstemän för planläggningsarbeten i samband med omorganisationen

böra icke beräknas.

Statens lönenämnd anser av samma skäl som statskontoret, att styrelse­

ledamöterna icke böra erhålla höjd ersättning. Med anledning av förslaget,

att den av byråcheferna i styrelsen, som förordnas till vice ordförande, skall

erhålla ett årligt arvode av 1 500 kronor, framhåller nämnden, att någon

särskild gottgörelse utöver, i förekommande fall, vikariatersättning å över-

direktörsbefattningen enligt nämndens mening icke bör utgå. Endast i verk

med generaldirektör som chef torde förekomma, att verkschefens ställföre­

trädare såsom sådan åtnjuter särskilt arvode.

Utlänningsnämnden har ifrågasatt, huruvida icke ett högre dagarvode

än vad som föreslagits bör utgå till suppleant för ordföranden i nämnden.

Utlänning skommissionen framhåller, att kostnaderna å avlöningsanslaget

för budgetåret 1952/53 äro svåra att beräkna med hänsyn till att övergången

från kommission till styrelse föreslagits skola ske den 1 januari 1953. I

stora drag synes man dock kunna nå ett med hänsyn till de ovissa fak­

För första hälften av budgetåret skulle således erfordras

1

000

—

930

900

kronor.

Kommittén har för avlöningar till utlänningsstyrelsens personal beräknat

1 743 000 kronor. Vid bifall till av mig i det föregående förordade förslag,

vilka i förhållande till vad kommittén föreslagit innebära viss minskning

av antalet tjänster och lägre lönegradsplacering av vissa befattningar, kom­

mer medelsbehovet icke att uppgå till ett så stort belopp. Grundlönerna till

den efter omorganisationens genomförande erforderliga personalen uppgå

enligt mina beräkningar till 1 559 430 kronor eller i runt tal 1 560 000 kro­

nor. För bestridande av kostnader för övertidsarbete samt för vikarier m. in.

har ett belopp av 75 000 kronor ansetts erforderligt. Avlöningskostnaderna

skulle alltså enligt mina beräkningar uppgå till sammanlagt (1 560 000 +

75 000) 1 635 000 kronor eller för hälften av budgetåret till 163^000 _

818 000 kronor.

I det föregående har jag framhållit, att i samband med genomförande

av omorganisationen ett övergående behov av ytterligare arbetskraft före­

ligger. Medelsbehovet härför beräknar jag till 60 000 kronor.

Ifrågavarande anslagspost torde alltså böra uppföras med (930 000 +

818 000 + 60 000) 1 808 000 kronor.

Anslagsposten till rörligt tillägg beräknar jag till 600 000 kronor.

Anslaget i dess helhet skulle alltså komma att uppgå till (25 000 +

17 000 + 2 000 + 8 000 + 1 808 000 + 600 000) 2 460 000 kronor.

2:o) Statens ntlänningskommission: Omkostnader, förslagsanslag.

Anslag

Nettoutgift

1950/51 ............................................................. 245 000

257 557

1951/52 (statsliggaren s. 1096) ........... 248 000

1952/53 (förslag) ....................................... 446 000

46

Kungl. Maj.ts proposition nr

147

.

I skrivelse den 28 augusti 1951 har statens utlänningskommission med

utgångspunkt från nuvarande utlänningslag och organisation föreslagit,

att anslaget höjes med 89 000 kronor.

1. Sjukvård m. ra,

2. Expenser..............

Utgifter

1950/51

28 005

222 085

Anslag

1951/52

20 000

218 000

Förslag

28 000

299 000

ökning

8 000

81 000

89 000

Motiv.

1) Under de två senast förflutna budgetåren har anslagsposten belastats

med 26 347 resp. 28 005 kronor.

2) Utgifterna för bränsle och lyse ha under budgetåret 1950/51 uppgått

till 23 308 kronor. För nästa budgetår har beräknats 23 000 kronor.

47

Kostnaderna för tryckning samt utgifterna för anskaffning av dossier­

omslag och papper ha under budgetåret 1950/51 uppgått till 59 179 resp.

28 226 kronor. Till dessa ändamål beräknas 140 000 kronor för budgetåret

1952/53.

Kostnaderna för telefonabonnemang samt samtals- och telegramavgifter

ha under budgetåret 1950/51 uppgått till sammanlagt 44 250 kronor. För

nästa budgetår beräknas 55 000 kronor.

Utgifterna för bevakning av kommissionens lokaler uppskattas för nästa

budgetår till 14 000 kronor samt kostnaderna för transporter, städning,

reparationer m. m. till 66 750 kronor.

Hela anslagsposten skulle enligt dessa beräkningar uppgå till (23 000 +

140 000 + 55 000 + 14 000 + 66 750) 298 750 kronor eller i avrundat tal

299 000 kronor.

Kommittén har för det nya ämbetsverket föreslagit, att kostnaderna för

sjukvård m. m. beräknas till 28 000 kronor.

För posten till reseersättningar har beräknats oförändrat 10 000 kronor.

Utgifterna för expenser har kommittén beräknat till 340 000 kronor, var­

av 11 000 kronor till informationsverksamhet, 22 000 kronor till hyra för

hålkortsmaskiner samt 8 000 kronor till inköp av hålkort.

Kommittén har alltså uppskattat hela medelsbehovet till (28 000 + 10 000

+ 340 000) 378 000 kronor.

Härutöver erfordras 137 000 kronor för bestridande av vissa engångs­

kostnader under övergångsåret från den nuvarande till den nya organisa­

Kungl. Maj:ts proposition nr 1

47.

tionen enligt följande fördelning.

1. Sjukvård m. m................................................................................................. 2 000

2. Flyttningskostnader i samband med omorganisationen................ 20 000

3. Installation av automatisk telefonväxel ........................................... 62 000

4. Pagineringsstämplar till passkontrollerna ....................................... 26 000

5. Stämplar och förvaringspärmar till polismyndigheterna ........... 5 000

6. Kortskåp, hyllor, diverse utrustning för hålkortsanläggning och

postexpedition ............................................................................................. 7 000

7. Engångskostnader i samband med installation av hålkortsma­

skiner ................................................................................................................ 9 500

8. Möblering av förhörslokaler .................................................................. 5 500

Summa kronor 137 000

Inträdeskostnaderna för en automatväxel minskade med de ändrings-

kostnader, som äro oundvikliga vid ett bibehållande av nuvarande manuella

växelanläggning, utgöra 59 500 kronor. Anskaffandet av automatväxeln

väntas medföra minskning av antalet såväl telefonister som direkttelefoner.

Personalminskningen och det minskade antalet direkttelefoner beräknas

medföra besparingar på cirka 7 400 resp. 2 000 kronor per år.

Engångskostnaderna torde i sin helhet falla på budgetåret 1952/53.

B

ih

a

n ^g

til ^l

ri

ks

d

a

g

en ^s

p

ro

to

ko ^ll

1

9

5

2 ^{. 1}

sa

m ^t.

N

r

7

4

7

.

Departementschefens förslag till omorganisation av statens utlänningskommission

Siffrorna onge antal bi?attnlngshavare'lönegrad

O

rdförande

och

chef

SEKTION 4

Övriga natio-

CENTRALREGISTER

Chef 1/IS

KONTROLLREGIS-

ankommande avg.

dlarleförlng av

konsulatskorresp.

2/11. 7/4-8

PASSKRUBBA. ut-

färdande av

främlingspass,

passtämpl.

1/13. 2/11.

telefonsvar,

remlssexp-.

1/11. 4-4-8

lalor, inter-

1/13. 2/11.

Eflerkontroll

(kontr.skri-

velser)

2/11. 7/4-8

GRANSKNING AV

EXPEDITION FÖR

ALLMÄNHETEN

FATTADE BESLUT

Telefonväxel

Hondsekr., avdeln.-

reglstratur 1/11

Tyskar, ös-

Ch. forste byråsekr. 1 It

Kassa, bokföring,

stämpel redovisn.

1/18. 1/11

valtare Inköp,

lokalvård,

förråd 1/14

STATISTIKSEKTION

Chef: 1:e oktuorie

3. BYRÄN

Kanslibyrå

Chef: byråchef 1/37

GRANSKNING AV

UTOM VERKET

FATTADE BESLUT

1/13

CENTRALREGISTER

1/13. 2 4-8

M7-24.121

1,13. 5,4-8

K

u

n

g ^l.

M

a

j.

^ts

p

ro

p

o

si

tio ⁿ

n ^r

li7

.