Prop. 1952:189

('med förslag till förord\xad ning om ändrad Igdelse av 3 § c) lotteriförordning\xad en den 19 maj 1939 (nr 207)',)

Kungl. Maj: Is proposition nr 189.

1

Nr 189.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förord­

ning om ändrad Igdelse av 3 § c) lotteriförordning­ en den 19 maj 1939 (nr 207); given Stockholms slott den 31 mars 1952.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 § c) lotteriförordningen den 19 maj 1939 (nr 207).

GUSTAF ADOLF.

John Ericsson.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Länsstyrelse äger för närvarande under vissa förutsättningar meddela tillstånd att anordna lotteri, där insatserna icke uppgå till högre samman­ lagt belopp än 15 000 kronor. I propositionen föreslås, att detta belopp höjes till 30 000 kronor. 1

1

Biliang till riksdagens protokoll 19Ö2. 1 samt. Nr 189.

2

Kungi. Maj:ts proposition nr 189.

Förslag

till

förordning

om ändrad lydelse av 3 § c) lotteriförordningen

den 19 maj 1939 (nr 207).

Härigenom förordnas, att 3 § c) lotteriförordningen den 19 maj 19391

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

3 §.

(Nuvarande lydelse:)

(Föreslagen lydelse:)

c) efter tillstånd av länsstyrelsen c) efter tillstånd — — — värde-

under förutsättning

papper, samt

att lotteriet anordnas till förmån att. insatserna, stämpelavgift däri

för välgörande, kulturellt eller all- ej inbegripen, icke uppgå till högre

männyttigt ändamål eller till svens- sammanlagt belopp än 30 000 kronor,

ka konstidkares understöd och upp­

muntran,

att lotteriet bedrives allenast inom

länet,

att vinsterna icke till större del än

som motsvarar därå belöpande skatt

utgöras av penningar eller värdepap­

per, samt

att insatserna, stämpelavgift däri

ej inbegripen, icke uppgå till högre

sammanlagt belopp än 15 000 kro­

nor.

Varor, vilka-------- — nyss sagts. Varor, vilka — — — nyss sagts.

Denna förordning tråder i kraft

den 1 juli 1952. 1

1 Senaste lydelse av 3 § se SFS 1949:227.

Kungl. Maj:ts proposition nr 189.

3

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31 mars 1952.

Närvarande:

Statsministern

E

rlander, ministern för utrikes ärendena

U

ndén, statsråden

S

köld

, Z

etterberg

, T

orsten

N

ilsson

, S

träng

, E

ricsson

, A

ndersson

,

L

ingman

, H

ammarskjöld

, H

edlund

, P

ersson

, H

jälmar

N

ilson

, L

indell

.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Ericsson, anmäler fråga om ytterligare decentralisering av ärenden angående tillstånd att anordna lot­ terier och anför därvid följande.

Efter beslut av 1949 års riksdag företogs samma år viss ändring av lot­ teriförordningen den 19 maj 1939 (nr 207) i syfte bl. a. att nedbringa anta­ let av de ärenden rörande tillstånd att anordna lotteri, vilkas prövning an­ kommer på Kungl. Maj :t.

I en inom handelsdepartementet den 12 februari 1952 upprättad prome­ moria har nu föreslagits att handläggningen av ärenden rörande lotteritill­ stånd skulle ytterligare decentraliseras.

Innan jag går in på detta förslag och på de yttranden, som avgivits där­ över, torde en redogörelse få lämnas för gällande bestämmelser samt för de synpunkter, som framfördes vid den ändring som vidtogs år 1949.

Gällande bestämmelser om rätt att anordna lotteri.

Enligt 1 § i lotteriförordningen må lotteri om penningar eller penningars värde ej utan tillstånd av Kungl. Maj :t anordnas för allmänheten i andra fall eller i annan ordning än som stadgas i förordningen. I denna angivas förutsättningarna dels för de fall, när lotteri får anordnas utan särskilt tillstånd —- nämligen då fråga är om lotterier med karaktär av tivoli- eller basarnöjen [2 §], s. k. egentliga lotterier av ringa omfattning [3 § a)] och smärre s. k. tidningslotterier [5 §] — dels ock för de fall när tillstånd fordras och polismyndighet [3 § b)] resp. länsstyrelse [3 § c)] äger befogenhet att meddela sådant.

Beträffande de fall, när särskilt tillstånd icke erfordras må följande näm­ nas.

Enligt 2 § i förordningen må lotteri anordnas efter anmälan hos polis­ myndigheten minst 7 dagar innan under följande förutsättningar. Lotteriet

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 189.

skall anordnas i samband med offentlig nöjestillställning eller tillställning

till förmån för välgörande, kulturellt eller allmännyttigt ändamål samt

bedrivas allenast inom för tillställningen avsett område. Vinsterna skola

uteslutande utgöras av varor eller av anvisningar, vilka gälla som betalnings­

medel endast inom nämnda område. Värdet å högsta vinst får icke överstiga

5 kronor och eventuell insats får icke överstiga 25 öre eller, om vinsterna

utgöras uteslutande av varor, 50 öre. Vinstfördelningen skall äga rum i ome­

delbar anslutning till deltagandet i lotteriet. Även lotteri, däri insatser

och vinster äro till antal och storlek bestämda enligt uppgjord plan — s. k.

egentligt lotteri — får enligt 3 § a) anordnas efter anmälan hos polismyn­

digheten minst 7 dagar innan på följande villkor. Lotteriet skall anordnas

i samband med tillställning till förmån för välgörande, kulturellt eller all­

männyttigt ändamål och bedrivas allenast inom för tillställningen avsett om­

råde. Behållningen i lotteriet skall användas uteslutande för det ändamål,

till vars förmån tillställningen äger rum. Vinsterna få icke till större del

än som motsvarar därå belöpande skatt utgöras av penningar eller värde­

papper. Anmälan må icke avse anordnande vid samma tillställning av lot­

terier med insatser till högre sammanlagt belopp än 3 000 kronor.

Enligt 5 § må vidare lotteri under vissa förutsättningar anordnas i sam­

band med utgivande av tryckt periodisk skrift utan vare sig anmälan eller

tillstånd.

Tillstånd av polismyndighet eller länsstyrelse kan lämnas i fråga om egent­

ligt lotteri, som anordnas till förmån för välgörande, kulturellt eller allmän­

nyttigt ändamål eller till svenska konstidkares understöd och uppmuntran,

om vinsterna icke till större del än som motsvarar därå belöpande skatt

utgöras av penningar eller värdepapper. Uppfyllas dessa villkor, må egent­

ligt lotteri anordnas efter tillstånd av polismyndighet, om det bedrives alle­

nast inom polismyndighetens förvaltningsområde och insatserna icke upp­

gå till högre sammanlagt belopp än 5 000 kronor [3 § b)] — bestämmel­

serna gälla dock icke beträffande Stockholms stad — samt efter tillstånd

av länsstyrelse, om det bedrives allenast inom länet och insatserna, stäm­

pelavgift däri ej inbegripen, icke uppgå till högre sammanlagt belopp än

15 000 kronor [3 § c)].

1949 års lagstiftning.

Efter bemyndigande av Kungl. Maj:t tillkallades år 1947 särskilda sak­

kunniga — decentraliserings utredningen — för att utreda möjligheterna

av en ytterligare decentralisering inom statsförvaltningen. Utredningen fö­

reslog i en den 5 februari 1948 avlämnad promemoria vissa ändringar i

lotteriförordningen. I promemorian anfördes bl. a. följande.

Av olika skäl hade utredningen icke funnit lämpligt ifrågasätta något

avsteg från principen, att Kungl. Maj :ts tillstånd skulle erfordras för att

anordna lotterier, där vinsterna till större del än som motsvarade på dessa

5

belöpande skatt utgjordes av penningar eller värdepapper. Däremot hade utredningen övervägt att i fråga om ärenden rörande tillstånd till varu- lotterier föreslå en långt gående decentralisering, innebärande att åt läns­ styrelse resp. polismyndighet skulle anförtros att meddela beslut rörande alla rena varulotterier oavsett storleken, vilka avsågos att bedrivas allenast inom myndighetens förvaltningsområde. Även om så skedde, skulle emeller­ tid vissa lotterier återstå, nämligen sådana som voro avsedda att bedrivas inom flera förvaltningsområden. I dessa fall skulle erfordras en anordning med gemensamt beslut av berörda lokalmyndigheter, vilket icke föreföll praktiskt genomförbart. Utredningen hade emellertid funnit, att en dylik mera genomgripande decentralisering i fråga om varulotterierna skulle medföra svårigheter med avseende på bl. a. frågorna om vad som skulle förstås med bedrivande av ett lotteri inom visst område, hur efterlevnaden av regler härom skulle kontrolleras och vilken påföljd en överträdelse kun­ de medföra. Att svårigheter icke redan med gällande bestämmelser uppstått syntes sammanhänga med att de lotterier, som voro beroende av de lokala myndigheternas handläggning, voro så relativt obetydliga, att de i prakti­ ken bedrevos endast inom ett begränsat område. För att undgå de an­ tydda svårigheterna hade utredningen ansett lämpligt att med utgående från gällande bestämmelser tillägga de lokala myndigheterna bestämman­ derätt beträffande lotterier av den storleksordning, att de kunde bedömas i regel komma att bedrivas inom ett visst begränsat område. Utredningen ansåg att en avvägning fick göras med hänsyn å ena sidan till önskvärd­ heten av en i möjligaste mån decentraliserad handläggning och å andra sidan till svårigheterna i fråga om kontroll in. in. Utredningen hade där­ vid kommit till bl. a. den uppfattningen att i fråga om de lotterier, där tillstånd lämnas av länsstyrelse, en höjning av den då fastställda gränsen — 5 000 kronor — till 15 000 kronor borde vara lämplig.

I flertalet remissyttranden över utredningens promemoria lämnades däri framlagda förslag utan erinran. Beträffande utredningens nyssnämnda för­ slag att höja värdegränsen i fråga om vissa lotterier ifrågasatte överståt- hållarämbetet, huruvida en höjning till 15 000 kronor var tillräcklig för att få någon praktisk betydelse. Om någon vinst ur arbetssynpunkt skulle upp­ nås, borde enligt ämbetets mening gränsen höjas till 30 000 kronor.

I den proposition i frågan, som förelädes 1949 års riksdag (prop. nr 97), framhöll jag, att tillståndsgivningen beträffande lotterier borde decentrali­ seras redan på grund av den omständigheten, alt genom penningvärdets fall en förskjutning ägt rum i den ursprungligen avsedda fördelningen av ärenden på de tillståndsgivande myndigheterna. Det syntes emellertid lämp­ ligt att på vissa punkter gå något längre i decentralisering än som motive­ rades av penningvärdesförändringen, bl. a. med hänsyn till den tillstånds- sökande allmänheten. Jag tillstyrkte, att lotteriförordningen ändrades på sätt som föreslagits av decentraliseringsutredningen, vilket bl. a. innebar att rent lokala varulotterier med en insatssumma av högst 5 000 kronor överflyttades från länsstyrelserna till polismyndigheterna samt att värde­

Kungl. Maj.ts proposition nr 189.

6

gränsen för de lotterier, där tillstånd meddelas av länsstyrelse, höjdes från

5 000 till 15 000 kronor. Riksdagen (första lagutsk. uti. nr 27, skr. nr 209)

fann icke anledning till erinran häremot, och förordning i ämnet utfärdades

därefter den 13 maj 1949 (nr 227).

Kungl. Maj. ts proposition nr 189.

Departementspromemorian.

I förenämnda inom handelsdepartementet upprättade promemoria har

gjorts en sammanställning av de ansökningar om tillstånd att anordna lot­

teri, som behandlats av Kungl. Maj:t under år 1951. Av det sammanlagda

antalet ansökningar — 289 — biföllos 248 helt eller delvis, under det att

41 avslogos. Av de lotterier, för vilka tillstånd beviljades av Kungl. Maj:t,

skulle 114 bedrivas allenast inom ett län och ha en omslutning, som icke

översteg 50 000 kronor. I 87 av de nu nämnda lotterierna, således i de ojäm­

förligt flesta fallen, hade en bil upptagits som vinst. Endast i 17 fall före­

kom vinst i form av värdepapper (premieobligationer). Bland de lotterier,

som erhållit tillstånd, funnos 20 s. k. båtlotterier, vilka vart för sig visser­

ligen icke haft sådan omslutning som nyss sagts men för vilka icke an­

givits någon begränsning i vad avser det område, där lotteriet skulle be­

drivas. Det kunde emellertid antagas, att även dessa lotterier i praktiken

skulle bedrivas endast inom ett till visst län begränsat område. I fråga om

de återstående 114 beviljade lotteriansökningarna omfattade verksamhets­

området flera län eller uppgick omslutningen till mer än 50 000 kronor.

Totala omslutningen av de lotterier som beviljats under år 1951 utgjorde

17 085 297 kronor. Därvid hade fem hantverks- och serielotterier icke med­

räknats. Dessa inberäknade kunde omslutningssiffran antagas uppgå till om­

kring 18 000 000 kronor. Av nämnda belopp hänförde sig omkring 14 275 000

kronor eller inemot 80 % av hela beloppet till de lotterier, som vart för sig

haft en högre omslutning än 50 000 kronor eller bedrivits i två eller flera

län, samt återstoden omkring 3 725 000 kronor, motsvarande ungefär 20 %,

till lotterier som haft en lägre omslutning och bedrivits allenast inom ett

län.

I promemorian framhålles, att en överflyttning av lotteriärendenas hand­

läggning från Kungl. Maj :t till länsstyrelserna får anses innebära vissa för­

delar för de tillståndssökande. En dylik överflyttning beräknas också med­

föra arbetsbesparing, eftersom en utsträckt tillståndsgivning genom läns­

styrelserna —- som redan nu ha att till Kungl. Maj :t avgiva yttrande i samt­

liga ärenden — icke torde förorsaka någon mera avsevärd ökning av arbets­

belastningen hos dessa. Till länsstyrelsernas handläggning böra emellertid

icke överföras ärenden rörande tillstånd till lotterier, i vilka någon vinst ut-

göres av penningar eller värdepapper till större del än som motsvarar å vins­

ten belöpande skatt. Ej heller torde — enligt promemorian — en sådan över­

flyttning kunna ske beträffande lotterier, som skola bedrivas inom flera län.

Däremot föreslås en höjning av värdegränsen för de lotterier där tillstånd

Kungl. Maj:ts proposition nr 189.

skall meddelas av länsstyrelse. Detta är även motiverat med hänsyn till den ändring av penningvärdet, som inträffat sedan värdegränsen senast be­ stämdes. I promemorian anföres vidare följande.

Den gränsdragning, som gjordes år 1949, avvägdes främst med beaktande av att länsstyrelserna skulle få bestämmanderätt i fråga om lotterier, vilka kunde bedömas i regel komma att bedrivas endast inom respektive län. En viktig synpunkt var att svårigheter med kontrollen kunde befaras beträf­ fande större lotterier. Några svårigheter av sistnämnda slag torde icke ha förekommit vad angår av Kungl. Maj :t medgivna lotterier, vilka skolat kon­ trolleras av länsstyrelse.

Redan en höjning av ifrågavarande värdegräns från 15 000 till 25 000 kro­ nor beräknas medföra att på Kungl. Maj :ts prövning ankommande ärenden om tillstånd att anordna lotteri nedbringas med omkring 70 ärenden eller med ungefär en fjärdedel. Sättes gränsen vid 30 000 kronor kan det antagas att något över 100 ärenden eller mer än en tredjedel av samtliga sådana ärenden komma att handläggas av länsstyrelserna. Om gränsen bestämmes till 40 000 kronor kan det förutses att handläggningen av ytterligare omkring 30 ärenden komma att överflyttas, varigenom antalet lotteritillståndsären- den hos Kungl. Maj :t skulle nedbringas till inemot hälften. Antalet lotterier med en omslutning mellan 40 000 och 50 000 kronor är däremot ganska litet. Det kan därför antagas, att en överflyttning av tillståndsprövningen beträf­ fande dessa icke kommer att medföra någon mera påtaglig vinst vare sig ur arbetssynpunkt eller eljest. Det kan också förutses, att en ökad decentrali­ sering av lotteritillståndsärendena medför, att antalet av de ärenden angå­ ende ändring av lotteritillstånd, vilka nu handläggas inom handelsdeparte­ mentet, kommer att nedgå.

I promemorian förordas en höjning av värdegränsen för de lotterier, där tillstånd meddelas av länsstyrelse, från 15 000 till 30 000 kronor. Det förut- sättes därvid, att en sådan decentralisering icke medför att tillstånd till lot­ terier med en omslutning mellan 15 000 och 30 000 kronor kommer att läm­ nas i någon större utsträckning eller för andra ändamål än hittills varit fallet.

7

Yttranden.

Överståthållarämbelet och samtliga länsstyrelser ha avgivit utlåtanden över departementspromemorian.

Förslaget att höja den värdegräns, som är bestämd för länsstyrelses till­ ståndsprövning beträffande lotteriärenden, avstyrkes av länsstyrelsen i Väst­ manlands län, som anser det värdefullt, att ifrågavarande lotteriansökningar avgöras centralt. Härigenom erhålles en bättre överblick över de större lot­ terierna och större möjlighet att få till stånd en enhetlig och ändamålsenlig prövning. I samtliga andra remissutlåtanden har förslaget tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Några myndigheter ifrågasätta, om icke värdegrän­ sen bör sältas högre än vid 30 000 kronor; sålunda förordas eu gräns vid 10 000 kronor av länsstyrelsen i Jönköpings län, medan länsstyrelsen i Göte­ borgs och Bohus län tillstyrker 50 000 kronor.

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 189.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län anser, att en motsvarande överflyttning

bör ske av beslutanderätten i lotteriärenden från länsstyrelsen till polismyn­

digheterna. De i 3 § a) och b) lotteriförordningen angivna gränserna — 3 000

och 5 000 kronor — för anordnande av lotteri efter anmälan hos resp. till­

stånd av polismyndighet böra höjas till 6 000 och 10 000 kronor. Länsstyrel­

sen i Västernorrlands län föreslår, att de för basarlotterier o. d. i 2 § an­

givna beloppen för insats — högst 25 eller i vissa fall 50 öre — samt för

värdet å högsta vinst — 5 kronor -— höjas till minst det dubbla. Även läns­

styrelsen i Jämtlands län finner en höjning motiverad för att anpassa de

gränser och belopp, vilka angivits av nyssnämnda båda myndigheter, till det

förändrade penningvärdet. Länsstyrelsen ifrågasätter också en höjning av

värdegränsen enligt 5 § för smärre tidningslotterier.

Länsstyrelsen i Hallands län föreslår, att sådana lotterier, vartill polis­

myndighet lämnar tillstånd, skola få bedrivas inom hela länet och ej blott

inom polismyndighetens förvaltningsområde. Härigenom skulle man vinna,

att länsstyrelserna befriades från ett ej ringa antal lotteriärenden beträf­

fande mindre lotterier, vilka man redan principiellt anförtrott polismyndig­

heterna.

Stadgandet att lotteri, för vilket länsstyrelse meddelat tillstånd, endast får

bedrivas inom länet har — framhåller länsstyrelsen i Kronobergs län

haft till följd, att lotterianordnare i orter belägna nära länsgränsen ofta

måste söka tillstånd hos Kungl. Maj :t. Om två länsstyrelser gemensamt finge

meddela tillstånd, skulle detta medföra en ytterligare minskning i antalet

lotteriansökningar till Kungl. Maj :t. Länsstyrelsen i Jämtlands lån anför,

att det enligt dess förmenande icke finns något direkt hinder i lotteriförord­

ningen, att flera länsstyrelser i förekommande fall meddela gemensamt be­

slut angående lotterier i olika förvaltningsområden. Så hade också skett i

ett fall år 1950, då länsstyrelserna i Västernorrlands län och Jämtlands län,

på förslag av länsstyrelsen i förstnämnda län, i gemensam resolution med­

delat tillstånd för Härnösands stifts ungdomsförbund att anordna ett lotteri

inom stiftet. Några svårigheter ur praktisk synpunkt hade icke uppkom­

mit och torde enligt länsstyrelsen knappast heller behöva uppkomma, när

det gäller bedrivande av lotteri inom blott två län. Skulle lotteriets verksam­

hetsområde omfatta tre eller flera län, är säkerligen i de flesta fall insats­

beloppet så högt, att tillståndsprövningen ankommer på Kungl. Maj :t.

Några svårigheter med kontrollen av de större lotterierna ha, enligt vad

som framhålles i yttrandena, icke förelegat. I åtskilliga remissvar vitsordas,

att ett bifall till förslaget i departementspromemorian icke torde medföra

någon nämnvärd ökning av länsstyrelsernas arbetsbörda.

Kungl. Maj.ts proposition nr 189.

9

Departementschefen.

Den decentralisering av tillståndsgivningen i fråga om lotterier, som ge­ nomfördes år 1949, innebar bl. a. att beslutanderätten rörande varulotterier med en insatssumma mellan 5 000 och 15 000 kronor överflyttades till läns­ styrelserna.

Antalet lotteriärenden, som avgöres av Kungl. Maj:t, är emellertid alltjämt förhållandevis stort och uppgick under sistförflutna år till omkring 290. I samtliga fall har vederbörande länsstyrelse avgivit yttrande i ärendet. En ytterligare decentralisering torde därför kunna genomföras, utan att läns­ styrelsernas arbetsbörda därigenom i nämnvärd grad ökar.

\ id anmälan av nyss berörda förslag om decentralisering till 1949 års riksdag anförde jag bl. a., att det syntes lämpligt att gå något längre i de­ centralisering än som motiverades av enbart penningvärdesförändringen. Därvid framhölls att det för lotterianordnare torde vara förenat med prak­ tiska fördelar, om tillståndsgivningen i ökad utsträckning överflyttades till länsstyrelserna. Samma skäl kan alltjämt åberopas. Några principiella hinder mot en sådan överflyttning kunna icke anses föreligga. Ett förslag i denna riktning har biträtts av samtliga länsstyrelser utom eu. För egen del tillstyrker jag också, att en ökad decentralisering nu kommer till stånd.

I den promemoria, som utarbetats i frågan, har föreslagits att värdegrän­ sen för de lotterier, där tillstånd lämnas av länsstyrelse, skall höjas från 15 000 till 30 000 kronor. En ytterligare höjning av denna värdegräns torde

— som några länsstyrelser anfört — kunna övervägas. Jag anser mig emel­ lertid kunna godtaga det i promemorian framlagda förslaget och förordar, att detta genomföres. Däremot synes en ändring av övriga i förordningen angivna värdegränser icke nu böra ifrågakomma.

Under remissbehandlingen har bl. a. framhållits, att antalet lotteriansök- nmgar till Kungl. Maj :t skulle ytterligare minska, om flera länsstyrelser ge­ mensamt finge meddela tillstånd till lotterier inom sina förvaltningsområ­ den. Även decentraliseringsutredningen övervägde ett förslag av denna inne­ bord men fann, att det icke vore lämpligt att genomföra en sådan ordning, (vilande lagstiftning synes ej lämna utrymme för dylika gemensamma be­ slut, och någon ändring härutinnan är enligt min mening knappast påkal­ lad. Ej heller torde anledning finnas att ändra vad enligt förordningen nu gäller om polismyndighets befattning med lotterier.

Det av mig förordade förslaget till höjning av värdegränsen för de lotte­ rier, där länsstyrelse lämnar tillstånd, föranleder viss ändring i 3 § c) lot­ teriförordningen. Den ändrade bestämmelsen bör lämpligen träda i kraft den t juli 1952.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, alt ett i enlighet med det anförda inom handelsdepartementet upprättat förslag till förord-

2

Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr ISO.

10

ning om ändrad lydelse av 3 § c) lotteriförordningen den 19 maj 1939 (nr

207) måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi­

trädda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Kungl. Maj ris proposition nr 189.

Ur protokollet:

Bengt Augustinsson.

527347. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1952.