Prop. 1952:204
('angående vissa änd\xad ringar i statens allmänna avlöningsreglemente, m. m.',)
Kungl. Maj:ts proposition nr 204.
1
Nr 204.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa änd
ringar i statens allmänna avlöningsreglemente, m. m.; given Stockholms slott den 31 mars 1952.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats rådsprotokollet över civilärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departements chefen hemställt.
GUSTAF ADOLF.
John Lingman.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
I särskilda propositioner till årets riksdag har framlagts ett flertal för slag i avlöningsfrågor, som föranleder ändringar i statens allmänna av löningsreglemente. De mest genomgripande av dessa förslag återfinnes i propositionerna nr 12 angående löne- och pensionsreglering för professorer och vissa andra akademiska lärare m. fl. samt nr 107 angående lönegrads- placeringen för vissa tjänster m. m. I förevarande proposition föreslås att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de ifrågavarande änd ringarna i huvudsaklig överensstämmelse med ett såsom bilaga till stats rådsprotokollet i ärendet fogat författningsförslag.
I samband härmed förordas vissa andra ändringar i statens allmänna av löningsreglemente, bl. a. i fråga om häradshövdings och vattenrättsdoma- res rätt att inneha bisysslor, löneförmåner under frivillig militärtjänst göring samt storleken av sjötillägg, ekiperingshjälp och ekiperingsbidrag. Vidare föreslås höjningar av vissa andra särskilda ersättningar och för måner.
Därjämte begäres riksdagens bemyndigande att vidtaga vissa motsvaran de ändringar i övriga av Kungl. Maj:t och riksdagen beslutade avlönings- reglementen.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 sand. Nr 204.
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 20b.
Utdrag av protokollet över civilärenden hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31
mars 1952.
Närvarande:
Statsministern
Erlander,
ministern
för
utrikes ärendena
Undén,
statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,
Lingman, Hammarskjöld, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för civildepartementet, statsrådet Lingman, frågor om ändringar i
gällande avtöningsreglementen m. m. samt anför därvid följande.
I. Statens allmänna avlöningsreglemente.
Inledning.
I särskilda propositioner till årets riksdag har framlagts omfattande för
slag i avlöningsfrågor, som föranleder ändringar i statens allmänna av
löningsreglemente. De mest genomgripande av dessa förslag återfinnes i
propositionerna nr 12 angående löne- och pensionsreglering för professorer
och vissa andra akademiska lärare m. fl. samt nr 107 angående lönegrads-
placeringen för vissa tjänster m. m. Även i propositionerna nr 134 angående
anslag till avlöningar till befattningshavare å lots- och fyrstaten m. m. samt
nr 120 angående vissa avlönings- m. fl. anslag under riksstatens fjärde
huvudtitel för budgetåret 1952/53 har emellertid framlagts förslag, som i
flera hänseenden påverkar innehållet i reglementet.
Inom civildepartementet har också vissa andra lönefrågor, som för sin
lösning påkallar ändringar i reglementet, varit föremål för beredning.
Innan jag ingår på de särskilda ändringsförslagen, torde jag emellertid
få till behandling upptaga frågan om inordnande under statens allmänna
avlöningsreglemente av befattningshavare vid Stockholms och Göte
borgs högskolor. Förenämnda proposition nr 12 angående löne- och
pensionsreglering för professorer och vissa andra akademiska lärare m. fl.
har numera -—• med vissa mindre jämkningar som i detta sammanhang
saknar betydelse — bifallits av riksdagen (r. skr. nr 103). I enlighet härmed
skall bl. a. professors- och laboratorsbefattningarna vid universiteten, de
medicinska högskolorna samt Stockholms och Göteborgs högskolor inord
nas under det för statsförvaltningen i allmänhet gällande lönesystemet.
Kungl. Maj:ts proposition, nr 204.
3
Förslag till lönereglering för ifrågavarande personal lades fram av 1948 års unwersitetslönekommitté i betänkande den 17 oktober 1949 angående lönereglering för vissa befattningshavare vid universiteten och de statliga högskolorna (stencilerat). Betänkandet innefattade även förslag till de ändringar i statens allmänna avlöningsreglemente, som enligt kommitténs mening föranleddes av löneregleringen för lärarna vid de statliga universi teten och högskolorna. Såsom närmare framgår av förenämnda proposition nr 12 till årets riksdag har betänkandet varit föremål för remissförfarande i vanlig ordning. Stockholms och Göteborgs högskolor omfattades inte av kommitténs förslag. Beträffande dessa högskolor förutsatte emellertid kom mittén, att särskild utredning om deras inordnande i det statliga lönesyste met skulle komma till stånd. En sådan utredning har numera verkställts inom civildepartementet av statskommissarien K. E. Jerdenius såsom sär skilt tillkallad sakkunnig.
Denna utredning, i fortsättningen benämnd högskoleutredningen, har den 29 februari 1952 avgivit betänkande angående vissa löne- och pensionsfrå gor, som sammanhänger med löne- och pensionsregleringen för professorer och vissa andra akademiska lärare m. fl. (stencilerat). Betänkandet har varit föremål för remissförfarande, varvid yttranden över här ifrågavaran de delar har avgivits av statens lönenämnd, statskontoret, universitetskans lern, styrelsen för Stockholms högskola, styrelsen för Göteborgs högskola, Stockholms stadskollegium, Göteborgs stadskollegium samt Tjänstemän nens centralorganisation. Tillfälle att avge yttrande i ärendet har därjämte beretts Sveriges laboratorers förening och Sveriges professorers förening.
Enligt de överenskommelser mellan i det ena fallet staten, Stockholms stad och Stockholms högskola samt i det andra fallet staten, Göteborgs stad och Göteborgs högskola om säkerställande av högskolornas verksamhet, som godkändes vid 1948 års riksdag (prop. 1948:219, statsutsk. uti. nr 146, r. skr. nr 326), har staten och angivna städer förbundit sig att ekonomiskt stödja och främja högskolorna. Avtalen förutsätter, att högskolorna bibe hålies vid sin ställning såsom enskilda stiftelser under ledning av särskilda på i avtalen angivet sätt sammansatta styrelser. I fråga om högskolornas finansiering bestämmer avtalen, att av vederbörande högskolestyrelse upp rättat förslag till inkomst- och utgiftsstat för högskolan skall ingivas dels till Kungl. Maj:t och dels till stadsfullmäktige, som över förslaget avger yttrande till Kungl. Maj:t. Sedan högskolornas anslagsbehov har under ställts riksdagen, fastställes stat för högskolorna av Kungl. Maj:t. Till be stridande av den utgiftssumma, som enligt den fastställda staten inte täckes av högskolans egna medel — anslagssumman — skall vederbörande stad lämna ett årligt procentuellt bidrag. Vissa minimi- och maximibelopp för dessa bidrag har dock fastställts. Stockholms stads bidrag skall sålunda ej understiga 700 000 kronor eller överstiga 1 200 000 kronor för år. Motsva
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 20A.
rande belopp är för Göteborgs stads vidkommande 275 000 kronor resp.
400 000 kronor (enligt de för budgetåret 1952/53 i prop. 1952:137 föreslag
na huvudstaterna utgör Stockholms stads bidrag 1 200 000 kronor och bi
draget från Göteborgs stad 322 000 kronor, medan statens andel belöper
sig till 3 936 000 kronor resp. 691 000 kronor). Avtalen trädde i kraft den
1 juli 1949 och gäller till och med den 30 juni 1964. Uppsäges ej avtal av
någondera parten minst två år före avtalstidens utgång, förlänges avtalets
giltighetstid varje gång med femton år.
Bestämmelserna om nuvarande löne- och anställningsvillkor för högsko
lornas olika befattningshavarkategorier återfinnes i huvudsak i gällande
grundstadgar och statuter för högskolorna. Dessutom finnes särskilda av
lönings- och pensionsreglementen. Till anställningsvillkoren återkommer
jag i det följande vid behandlingen av 5 §. I fråga om lönevillkoren gäller
för professorer och övrig vetenskaplig personal i huvudsak samma bestäm
melser som för motsvarande personal vid de statliga universiteten (jfr dock
prop. 1952:12 s. 53—57). Beträffande den icke vetenskapliga personalen
(biblioteks-, kansli- och vaktpersonal m. m.) skall enligt Kungl. Maj:ts be
slut den 30 juni 1949 bestämmelserna i 3 avd. 1—4 och 9—10 kap. statens
allmänna avlöningsreglemente samt därtill hörande stadganden i tilläggs
bestämmelserna till nämnda avlöningsreglemente i tillämpliga delar lända
till efterrättelse i den mån fråga är om tjänster som har upptagits på den
av Kungl. Maj :t fastställda personalförteckningen. Sedermera har även de
i 3 avd. 7 och 8 kap. av reglementet meddelade bestämmelserna angående
sjukvård och begravningshjälp erhållit tillämpning på den lönegradsplace-
rade personalen vid högskolorna.
Högskoleutredningen har funnit det vara en naturlig konsekvens av den
föreslagna löneregleringen för professorer och vissa andra akademiska lä
rare, att lönebestämmelserna för de befattningshavare vid Stockholms och
Göteborgs högskolor, som omfattas av löneregleringen, till sitt innehåll nära
anpassas efter vad som föreslås för motsvarande statliga tjänstemän. De
speciella förhållanden, som föreligger vid högskolorna, anses endast behöva
föranleda ett fåtal särbestämmelser i avlöningshänseende. Detta gäller en
ligt utredningens mening även i fråga om den icke vetenskapliga persona
len, för vilken såsom förut har erinrats vissa bestämmelser i statens all
männa avlöningsreglemente jämte därtill hörande stadganden i tilläggsbe
stämmelserna i tillämpliga delar redan länder till efterrättelse. Utredningen
föreslår därför att de lärare vid ifrågavarande högskolor, som omfattas av
den blivande löneregleringen, ävensom den redan lönegradsplacerade perso
nalen vid högskolorna inordnas under statens allmänna avlöningsreglemente.
Förslaget att viss personal vid Stockholms och Göteborgs högskolor skall
inordnas under statens allmänna avlöningsreglemente har biträtts eller
lämnats utan erinran av samtliga remissmyndigheter.
Kungl. Maj.ts proposition nr 204.
5
Med hänsyn till den speciella ställning som Stockholms och Göteborgs högskolor numera intager i förhållande till staten och som bl. a. medför ett betydande statligt inflytande över dessa högskolors ekonomiska förhållan den, tillstyrker jag — i likhet med högskoleutredningen och remissmyndig heterna — att viss personal vid högskolorna fr. o. m. den 1 juli 1952 inord nas under statens allmänna avlöningsreglemente.
De särskilda författningsbestämmelserna.
I anslutning till vad jag i det föregående har anfört har inom civilde partementet upprättats förslag till kungörelse om ändring i statens all männa avlöningsreglemente den 30 juni 1948 (nr 436), vilket förslag torde få fogas såsom bilaga till statsrådsprotokollet i detta ärende.
Med hänsyn till det generella bemyndigande att vidtaga vissa ändringar i statens allmänna avlöningsreglemente, som Kungl. Maj:t har erhållit ge nom riksdagens skrivelse 1948:351, är det i och för sig inte påkallat att samtliga de föreslagna ändringarna underställes riksdagen. Jag har emel lertid ansett praktiska skäl tala för att alla nu aktuella ändringar intages i författningsförslaget, även de som huvudsakligen är av formell natur.
Jag torde nu få övergå till att redogöra för innehållet i de föreslagna för fattningsbestämmelserna.
1
§.
Reglementets tillämpningsområde m. m.
Då den föreslagna löneregleringen för Stockholms och Göteborgs hög skolor ej omfattar all personal vid högskolorna, blir det nödvändigt att sär skilt ange de befattningshavare, som skall vara underkastade avlönings- reglementet. Högskoleutredningens förslag härutinnan avser, att dessa be fattningshavare — såväl ordinarie som extra ordinarie — skall redovisas i särskilda personalförteckningar, som fastställes av Kungl. Maj:t med stöd av riksdagens beslut. Däremot skall genom särskilt förordnande av Kungl. Maj:t avlöningsreglementets bestämmelser göras tillämpliga på extra be fattningshavare vid högskolorna.
Vad utredningen sålunda har anfört och föreslagit har godtagits av re missmyndigheterna och föranleder inte heller från min sida någon erinran.
I do nu under 1 mom. h) meddelade bestämmelserna har gjorts vissa formella ändringar i anledning av att enligt kungörelsen 1951:719 kom munala och praktiska mellanskolor fr. o. m. den 1 juli 1952 skall kallas kommunala realskolor resp. praktiska kommunala realskolor.
2
§.
Lönegrader.
Enligt den av 1949 års tjänsteförteckningskommitté träffade förhand-
lingsöverenskommelsen (prop. 107, bil. 63) skall lönegrader och löneklasser
för militära beställningshavare anslutas till de nu för civila tjänstemän
angivna lönegraderna och löneklasserna. Vidare medför det i propositionen
nr 120 framlagda förslaget om anställande av underbefälsaspiranter, att
även militär aspirantlönegrad (Mf) skall kunna utnyttjas. Praktiska skäl
talar för att i detta sammanhang samtliga lönegradsnummer (1—37 resp.
35) upptages för de olika militära anställningsformerna i den i 2 § intagna
sammanställningen över tjänster (beställningar), vid vilka lön utgår enligt
löneplanerna nr 1 eller 2.
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 20i.
3 §.
För reglementets tillämpning grundläggande bestämmelser.
I samband med de ändringar, som föreslås i reglementet i fråga om löne-
gradsbeteckningarna för militära beställningshavare, har bestämmelser om
den extra furirsbeställningen i Mg 10 införts i vederbörliga paragrafer. På
grund härav har den nuvarande föreskriften i 3 § 2 mom. andra stycket, att
vad enligt reglementet gäller beträffande lönegraden Me 1 skall äga till-
lämpning jämväl beträffande lönegraden Mg 1, icke tagits med i författ-
ningsförslaget.
De i löneregleringen för professorer m. fl. ingående akademiska läro
sätena har ansetts böra sammanfattas under den gemensamma beteck
ningen universiteten och vissa högskolor.
4 §.
Tjänsters inrättande och lönegradsplacering.
Enligt den i propositionen nr 107 redovisade förhandlingsöverenskom-
melsen (bil. 69) skall den reglerade befordringsgången för amanuensper
sonal sluta i lönegraden Ce 25. Som en följd härav torde frågor om inrät
tande av extra ordinarie tjänster i lönegraden Ce 25 i fortsättningen inte
böra underställas riksdagen. Det bör dock ankomma på Kungl. Maj:t och
icke på vederbörande myndighet att besluta om inrättande av tjänster i Ce
25, i den mån fråga icke är om tjänst i den reglerade befordringsgången.
Här förordad ändring av 4 § 1 mom. bör föranleda motsvarande jämkning
av den i 4 § intagna särskilda bestämmelsen för bank- och fondinspektionen
samt sparbanksinspektionen.
De föreslagna ändringarna i de särskilda bestämmelserna för försvaret
föranledes dels av förhandlingsöverenskommelsen (bil. 63), dels av för-
Kungl. Maj:ts proposition nr 204.
7
slaget i propositionen nr 120 om inrättande av ordinarie furirsbeställ- ningar vid armén.
Enligt de särskilda bestämmelserna för statens affärsdrivande verk äger Kungl. Maj:t inrätta ordinarie tjänster i lönegraderna Ca 1—23. Ordinarie tjänster i högre lönegrader inrättas och lönegradsplaceras av Kungl. Maj:t med stöd av riksdagens beslut. För min del finner jag övervägande skäl tala för att riksdagens medverkan i fråga om de ordinarie tjänsterna vid affärsverken skall omfatta samma lönegradsnummer som i fråga om de extra ordinarie tjänsterna vid den allmänna civilförvaltningen. Det bör allt så ankomma på Kungl. Maj :t att inrätta ordinarie tjänster vid affärsverken i lönegraderna Ca 1—25.
En särskild fråga, som uppkommer på grund av förhandlingsöverens- kommelsen, är spörsmålet i vilken utsträckning statens affärsdrivande verk skall äga inrätta och lönegradsplacera extra ordinarie tjänster. Enligt nu gällande bestämmelser omfattar deras befogenhet i nämnda hänseende lönegraderna Ce 1—30. Enligt förhandlingsöverenskommelsen skall löne graden Ce 30 i fortsättningen inte utnyttjas för de normala karriärerna inom affärsverken.
Domänstyrelsen har i skrivelse den 3 mars 1952 framhållit, att inom domänverket befogenheten att inrätta extra ordinarie tjänster huvudsak ligen utnyttjas för utbildningstjänster eller för tjänster, som inte har visat sig vara av stadigvarande natur men för närvarande erfordras. Inom ett affärsdrivande verk med sådant rationaliseringsarbete, som för när varande bedrives inom domänverket, är det enligt styrelsens mening ett oeftergivligt villkor att verket kan självständigt förfoga över tillfälliga befattningar, och effekten härav kan inte bli den avsedda med mindre be fogenheten även i fortsättningen får gälla åtminstone till och med den löne grad, som innehaves av revirförvaltarna. Styrelsen framhåller, att nämnda rätt av domänstyrelsen har utnyttjats med vederbörlig försiktighet. Den högsta lönegrad, som hittills har tagits i anspråk vid styrelsens inrättande av tjänster, är jägmästargraden eller Ce 29.
Om jägmästarbefattningarna i samband med pågående tjänsteförteck- ningsrevision placeras i högre lönegrad än Ca 30, hemställer styrelsen, att i 4 § statens allmänna avlöningsreglemente sådana ändringar vidtages, att vid domänverket extra ordinarie befattning på samma löneplah och med högst samma lönegradsnummer som revirförvaltare även i fortsättningen må inrättas och lönegradsplaceras av styrelsen.
Med hänsyn till att de normala karriärerna för högre tjänstemän inom kommunikationsverken är avsedda att omfatta lönegraderna 25, 27, 29, 31 och 33 kan det ifrågasättas om anledning föreligger att i fortsättningen låta affärsverkens befogenhet att inrätta e. o. tjänster omfatta lönegraden 30. Å andra sidan talar starka skäl för att affärsverken erhåller något större
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 20i.
rörelsefrihet än hittills när det gäller lönevillkoren för personalen. Jag före
slår därför, att nämnda befogenhet från och med den 1 juli 1952 skall ut
sträckas till att omfatta jämväl lönegraden 31. Härvid förutsätter jag, att
verksstyrelserna skall finna det angeläget att icke på detta område till-
lämpa lönesättningsprinciper, som avviker från de inom statsförvaltningen
eljest tillämpade.
5 §.
Tjänstetillsättning.
Vid Stockholms och Göteborgs högskolor förekommer f. n. endast två
huvudanställningsformer, nämligen fast anställning och anställning med
förordnande antingen tills vidare eller för viss tid.
Den fasta anställningen har förbehållits högskolornas professorer. Av de
bestämmelser, som reglerar professorernas anställningsvillkor, framgår att
högskolorna i görligaste mån har sökt tillförsäkra innehavarna av profes-
sorsämbetena samma fasta ställning som utmärker de statsanställda profes
sorerna. Innehavare av professorsämbete vid högskolorna har sålunda ej
ansetts kunna skiljas från sin befattning under andra omständigheter än
som för statlig professor skulle ha föranlett entledigande. Högskolornas
professorsbefattningar är i likhet mec^ motsvarande statliga befattningar
i allmänhet pensionsberättigande.
Befattningarna inom laboratorsgraden — vilka tjänster före den 1 juli
1949 förekom endast vid Stockholms högskola -—• tillsattes tidigare ge
nom förordnande för viss tid. Sedan sistnämnda tidpunkt tillsättes labora-
torsbefattning genom förordnande tills vidare.
Även de till den icke vetenskapliga personalen hörande befattningshavar
na anställes genom tillsvidareförordnande och kan alltså formellt sett ent
ledigas efter uppsägning. Högskolorna har emellertid sökt bereda även
denna personal en bättre skyddad ställning. Sålunda har vissa till denna
kategori hörande befattningshavare vid Göteborgs högskola ansetts vara
tillförsäkrade en mot ordinarie tjänst svarande anställning, innebärande
bl. a. att entledigande inte skall komma i fråga under andra förhållanden
än som föranleder avsättning från ordinarie statstjänst. Vissa av dessa be
fattningshavare har vidare tillförsäkrats pensionsrätt enligt för högskolor
nas fast anställda lärare eljest gällande pensionsbestämmelser.
Inordnandet under Saar av högskolornas befattningshavare bör enligt
högskoleutredningen medföra, att de i reglementet tillämpade huvudanställ
ningsformerna hädanefter kommer till användning. I likhet med vad som
förutsättes i fråga om statsuniversiteten avses för de professorer och be
fattningshavare inom laboratorsgraden, vilka kommer att omfattas av löne
Kungl. Maj:ts proposition nr 20A.
9
regleringen, ordinarie tjänster, medan docenter och forskardocenter skall erhålla tidsbegränsad anställning såsom extra ordinarie tjänstemän. Även för den administrativa personalen avsedda tjänster skall enligt förslaget in rättas som ordinarie, när det anses konstaterat, att ett stadigvarande behov av tjänsterna föreligger. Frågan om ordinariesättning av dessa tjänster skall av högskolestyrelserna upptagas i samband med anslagsäskandena.
Vad angår den närmare innebörden av den ordinarie anställningsformen vid högskolorna erinrar utredningen, att beslutanderätten i fråga om in rättandet av fasta tjänster vid högskolorna har överflyttats på statsmakter na. Det av Kungl. Maj:t framlagda löneregleringsförslaget avser vidare att skapa full likställighet i lönehänseende och i fråga om tjänstgöringsskyl dighet för därav berörda befattningshavare vid de enskilda högskolorna och de statliga akademiska lärosätena. En naturlig följd av de ändrade för hållandena bör enligt utredningens mening vara att högskolornas ordinarie befattningshavare beredes i huvudsak samma trygghet i anställningen som motsvarande ordinarie statstjänstemän. I detta sammanhang anför utred ningen, att varken staten eller vederbörande städer vid en uppsägning av ingångna avtal rörande högskoleverksamheten lärer komma att vidtaga åt gärder, som skulle ställa högskolorna inför oöverkomliga svårigheter. Den omständigheten att verksamheten vid högskolorna bygger på tidsbegränsa de avtal bör alltså ej utgöra hinder för att personalen vid högskolorna er håller en fastare anställning. Utredningen föreslår därför, att för de ordi narie tjänsterna vid högskolorna tillämpas samma anställningsform som beträffande ordinarie tjänst vid högre kommunal skola. Några bärande skäl för att därvid göra undantag för de administrativa tjänstemännen anses ej föreligga.
Den för ordinarie lärare vid högre kommunal skola gällande anställnings formen har den innebörden, att läraren kan av skolstyrelsen skiljas från sin befattning endast på grund av fel eller försummelse i tjänsten. Beslut om skiljande för alltid från befattningen skall dock underställas skolöver styrelsen för prövning och godkännande (jfr § 79 stadgan för kommunala mellanskolor 1933:345). Motsvarande bestämmelser om disciplinära åt gärder mot högskolornas befattningshavare bör enligt utredningen intagas i högskolornas grundstadgar respektive statuter. Beslut om avsättning från ordinarie befattning bör för prövning och godkännande underställas Kungl. Maj: t.
Utredningens förslag att den ordinarie anställningsformen vid ifrågava rande högskolor skall erhålla samma innebörd som vid de högre kom munala skolorna har i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erinran i remissyttrandena. Stadskollegiet i Stockholm uttalar dock, att i 5 § bör uttryckligen stadgas, att ordinarie befattningshavare vid Stockholms hög skola icke må kunna skiljas från sin tjänst under andra omständigheter än
10
Kungl. Maj:ts proposition, nr 204-.
sådana som kan medföra avsättning från ordinarie statlig tjänst. Stats
kontoret framhåller, att det ekonomiska underlaget för verksamheten vid
högskolorna enligt gällande avtal har säkrats endast för tiden intill år 1964.
Med hänsyn härtill anser sig statskontoret svårligen i nuvarande läge kunna
förorda, att förordnanden meddelas för längre tid än intill avtalstidens ut
gång. Förhandlingar bör emellertid enligt statskontorets mening upptagas
med Stockholms och Göteborgs städer i syfte att erhålla garantier för att
dessa båda kommuner jämväl efter de nu gällande avtalens utgång skall
lämna bidrag i den utsträckning, som har varit avsedd vid avtalens till
komst. Endast under förutsättning att sådana garantier skapas, kan för
slaget godtagas. För övrigt förutsätter ämbetsverket, att en ordinariesätt
ning av tjänster endast skall komma i fråga, då alldeles särskilda skäl
kan åberopas härför.
Tjänstemännens centralorganisation (TCO) understryker utredningens
uttalanden om att högskolornas ordinarie befattningshavare beredes i hu
vudsak samma trygghet i anställningen som motsvarande ordinarie stats
tjänstemän samt att något undantag härvid inte bör komma i fråga för
de administrativa tjänstemännen. TCO ansluter sig till utredningens för
slag, att den ordinarie anställningsformen ges samma innebörd som be
träffande ordinarie tjänst vid högre kommunal skola. TCO förutsätter
härvid, att den ordinarie anställningsformens innebörd kommer till klart
uttryck i författningsbestämmelser.
De betänkligheter, som statskontoret har anfört mot användandet vid
Stockholms och Göteborgs högskolor av samma ordinarie anställningsform
som vid de högre kommunala skolorna är värda allt beaktande. Beträf
fande professorerna och lärarna i laboratorsgraden finner jag dock med
hänsyn till den för professorerna nu tillämpade anställningsformen över
vägande skäl tala för att frågan löses i enlighet med högskoleutredningens
förslag. I fråga om den icke vetenskapliga personalen anser jag en viss
försiktighet böra iakttagas med inrättande av ordinarie tjänster. Däremot
anser jag mig i princip böra tillstyrka att även i fråga om denna personal
den ordinarie anställningsformen ges den innebörd, som utredningen har
föreslagit. Närmare bestämmelser om anställningsformer torde böra med
delas i vederbörande grundstadgar. Särskilda övergångsbestämmelser för
nuvarande befattningshavare kan därvid befinnas erforderliga.
6
§.
Förening av lönegradsplacerade tjänster m. m.
Universitetslönekommittén har framhållit, att det i vissa fall kan komma
i fråga att förena tjänst som docent eller forskardocent med ordinarie tjänst
Kungl. Maj.ts proposition nr 20i.
11
i samma eller högre lönegrad. Emellertid är enligt avlöningsreglementet förening av extra ordinarie tjänst med ordinarie tjänst i samma eller högre lönegrad inte tillåten. Då det måste anses vara ett önskemål, att över gång från tjänst utom den akademiska banan till docenttjänst underlättas, föreslår kommittén under 6 § en särbestämmelse, som möjliggör nyss an givna slag av tjänsteförening. Kommittén erinrar, att någon särbestäm melse däremot inte erfordras för förening av tjänst med tjänst såsom extra docent eller extra forskardocent, enär medgivande härtill kan lämnas i den ordning som avses i 6 § 2 mom. b) statens allmänna avlöningsregle- mente.
Kommittén föreslår vidare, att i 6 § skall införas en föreskrift, motsva rande nu gällande medgivande för musikdirektörerna vid universiteten att med sin befattning förena tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat, därest tillstånd härtill meddelas av kanslern efter prövning att tjänste- föreningen inte anses inverka hinderligt för tjänstgöringen vid universi tetet. Bestämmelsen har avfattats efter förebild av avlöningsreglementets särskilda föreskrift angående tjänsteförening för ordinarie lärare vid mu sikhögskolan, med bibehållande av villkoret om inhämtande av kanslerns medgivande.
Högskoleutredningen har erinrat, att det nära sambandet mellan de en skilda högskolorna och respektive städer har lett till att vid högskolorna har inrättats professurer med vilka har förenats chefskap för vetenskap liga och kulturella institutioner hos vederbörande kommun. Motsvarande tjänsteförening förekommer även beträffande docentbefattningar. Då det torde vara av stor betydelse för forskningen och undervisningen vid hög skolorna, att dessa även i fortsättningen kan knyta vid sig vetenskaps- idkare, som är innehavare av dylika kommunala eller enskilda befattningar, har utredningen förordat, att i 6 § intages en bestämmelse rörande sådan tjänsteförening, och därvid förutsatt, att tillstånd skall lämnas av universi tetskanslern.
I anledning av sistberörda förslag har statskontoret påpekat, att genom där avsedd tjänsteförening befattningshavaren skulle kunna förena en stat lig och en kommunal pensionsrätt utan att de för statens tjänstemän till- lämpade grunderna för reglering av sammanträffande förmåner skulle kunna tillämpas. För att förebygga dylika konsekvenser bör enligt statskon torets mening, för den händelse den kommunala befattningen är förenad med rätt till pension, vederbörande förordnas endast som extra docent eller extra forskardocent.
Statens lönenämnd framhöll i sitt utlåtande över universitetslönekom- mitténs betänkande, att det av kommittén föreslagna stadgandet borde kom pletteras på sådant sätt, att med tjänst som docent eller forskardocent skulle utan särskilt tillstånd kunna förenas extra ordinarie lektorstjänst.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 20i.
Av skäl som statskontoret har anfört kan jag inte biträda högskoleut-
redningens förslag att extra ordinarie docent- eller forskardocenttjänst vid
Stockholms och Göteborgs högskolor skall kunna förenas med ordinarie
kommunal befattning i samma eller högre lönegrad. En docent eller forskar
docent, som redan innehar ordinarie statlig tjänst i samma lönegrad som
eller i högre lönegrad än den för docenttjänsten gällande, är därmed till
försäkrad pensionsförmåner som är minst lika gynnsamma som de som
följer med extra ordinarie docenttjänst. Med hänsyn härtill kan jag inte
finna behov föreligga av en generell föreskrift om förenande av extra ordi
narie docent- eller forskardocenttjänst med sådan ordinarie tjänst. Inne
havare av ordinarie eller extra ordinarie tjänst i samma eller högre löne
grad bör i stället — vare sig denna tjänst är statlig eller kommunal -—
anställas såsom extra docent eller extra forskardocent. Föreskrift om att
särskilt tillstånd inte fordras för sådan tjänsteförening har införts i regle
mentet. I övrigt torde frågor om tjänsteförening få bedömas enligt de all
männa bestämmelserna i 6 § reglementet.
Jag vill framhålla, att en extra docent eller forskardocent, som innehar
annan ordinarie tjänst eller extra ordinarie tjänst, givetvis avstår samtliga
med sistnämnda tjänst förenade avlöningsförmåner under docentförordnan
det. Å andra sidan får han enligt gällande statliga pensionsbestämmelser
tillgodoräkna tiden för docentförordnandet för tjänstårsberäkning i pen-
sionshänseende.
Vad universitetslönekommittén har föreslagit i fråga om tjänsterna såsom
director musices vid universiteten föranleder inte någon erinran från min
sida.
7 §.
Förening av tjänst med tjänstebefattning eller uppdrag.
Enligt 1 mom. av denna paragraf fordras särskilt tillstånd för förening
av ordinarie eller extra ordinarie tjänst med tjänstebefattning eller därmed
jämförligt uppdrag i andra fall än i 6 § avses (gäller i huvudsak förening
av lönegradsplacerade tjänster) eller med uppdrag såsom ordförande
eller ledamot i styrelse för verk, bolag, förening eller inrättning, som har
till ändamål att driva rörelse inom industri, handel, transport-, bank-
eller försäkringsväsen eller annan näringsgren eller vars verksamhet eljest
har huvudsakligen ekonomiskt syfte. Tillstånd fordras dock inte, om den
som äger bevilja tillståndet har tillsatt tjänstebefattningen eller meddelat
uppdraget. Tillstånd beviljas av vederbörande myndighet, såvitt fråga är
om tjänst med lönegradsbeteckning Ca eller Ce och något av lönegrads-
Kungl. Maj:ts proposition nr 20i.
13
numren 1—30, samt eljest av Kungl. Maj:t. Undantag från denna huvud regel förekommer inom olika verksamhetsområden.
De ändringar, som jag föreslår i det följande, berör dels de allmänna bestämmelserna, dels de särskilda bestämmelserna för domstolsväsendet, försvaret och läroverken m. fl. läroanstalter. Vidare tillkommer i anledning av den i det föregående omnämnda löneregleringen för professorer m. fl. en särskild bestämmelse för universitet och vissa högskolor.
Tillfälligt förenande av tjänst med annan tjänst. Sedan marinläkaren av
1. graden S. A. Camp i skrivelse till Kungl. Maj:t anhållit om tillstånd att för tiden den 6 mars—5 april 1951 under ordinarie provinsialläkarens i Karlskrona provinsialläkardistrikt sjukdom få förena vikariat å denna be fattning med sin tjänst som marinläkare av 1. graden vid marinläkar kåren, uttalade riksräkenskapsverket och statens lönenämnd i särskilda ut låtanden i ärendet, att 7 § statens allmänna avlöningsreglemente var till lämplig i ifrågavarande fall. Med hänsyn härtill fordrades på grund av de för försvaret gällande särskilda bestämmelserna under nämnda paragraf Kungl. Maj :ts tillstånd för förening av marinläkartjänsten med förord nandet att uppehålla provinsialläkartjänst. Nämnda myndigheter förklarade sig inte ha något att erinra mot att sådant tillstånd meddelades.
Medicinalstyrelsen och försvarets civilförvaltning ansåg däremot, att ifrågavarande ansökning inte påkallade någon Kungl. Maj :ts åtgärd under förmenande att det i förevarande fall inte var fråga om sådan tjänsteför- ening eller förening av tjänst med tjänstebefattning eller uppdrag, varom stadgas i 6—7 §§ statens allmänna avlöningsreglemente. Medicinalstyrelsen framhöll, att sedan lång tid tillbaka förordnanden har meddelats militär läkare att under kortare tid bestrida provinsialläkartjänster. Ett upphörande av denna praxis skulle, med nu rådande läkarbrist, medföra väsentliga olägenheter beträffande uppehållande av ett flertal dylika tjänster vid ordi narie innehavares semester eller sjukdom.
Kungl. Maj :t har genom beslut den 12 oktober 1951 låtit vid Camps före- nämnda tjänsteförening bero. Det synes mig emellertid vara av praktiska skäl olämpligt att ärenden rörande tjänsteförening av ifrågavarande art underställes Kungl. Maj :t i varje särskilt fall. I detta sammanhang hör beaktas att medicinalstyrelsen sedan lång tid tillbaka har meddelat militär läkare förordnanden att under kortare tid bestrida provinsialläkartjänster. Rätten att avgöra dessa slag av ärenden bör utan olägenhet kunna dele geras till viss av Kungl. Maj:t bestämd myndighet. Då emellertid skäl för en dylik åtgärd undantagsvis kan föreligga även i andra fall än det här avsedda, synes såväl de allmänna bestämmelserna i 7 § reglementet som de i samma paragraf meddelade bestämmelserna för försvaret böra ändras så att Kungl. Maj :t erhåller möjlighet att delegera sin rätt att medge
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 204.
tjänsteförening till lämplig myndighet, då fråga är om tillfälligt uppehål
lande av annan tjänst. Jag förutsätter att denna möjlighet endast skall an
vändas för speciella fall, då praktiska skäl talar för att en tjänsteförening
medges. Givet är att en sådan tjänsteförening endast bör få avse begränsade
tidsperioder.
Rått för häradshövding eller vattenrättsdomare att med tjänsten förena
vissa uppdrag. Vid häradshövdingarnas inordnande från och med den 1 juli
1943 under civila avlöningsreglementet infördes på förslag av 1937 års
domsagoutredning ovillkorligt förbud för häradshövding att åtaga sig upp
drag eller befattning, som avsågs i 4 § 2 mom. civila avlöningsreglementet,
samt skiljemannauppdrag, som inte avsåg uppdrag som ordförande eller en
sam skiljedomare (prop. 1942:252, 1943:198 och 1943:285). Enligt en
övergångsbestämmelse gäller dock förbudet under de tio första åren efter
löneregleringens ikraftträdande inte sådana uppdrag, som innehades vid
tiden för ikraftträdandet. Kungl. Maj :ts tillstånd utgör dock i sistnämnda
fall villkor för fortsatt innehav av ett uppdrag, om sådant tillstånd såvitt
angår andra tjänstemän erfordras på grund av avlöningsreglementets be
stämmelser. Motsvarande bestämmelser infördes samtidigt för vattenrätts-
domarna. Vattenrättsdomare, som vid utgången av juni 1943 innehade ordi
narie vattenrättsdomarbefattning, undantogs dock helt från det ovillkor
liga förbudet.
Motiven till förbudets införande framgår i vad avser häradshövdingarna
av följande uttalande av dåvarande chefen för justitiedepartementet (prop.
1942:252, s. 42).
I 4 § 2 mom. civila avlöningsreglementet stadgas förbud för dem som äro
underkastade reglementet att utan särskilt, beträffande högre tjänstemän
av Kungl. Maj:t meddelat tillstånd mottaga uppdrag såsom styrelseledamot
eller tjänsteman hos verk, bolag, förening eller inrättning, vars verksamhet
har huvudsakligen ekonomiskt syfte, eller annat därmed jämförligt upp
drag. Domsagoutredningens förslag innebär, att för häradshövdingar skall
gälla ett ovillkorligt förbud att mottaga icke blott dylikt uppdrag utan även
skiljemannauppdrag, såvida det ej meddelas av offentlig myndighet.
Häradshövdingarna skulle sålunda i fråga om rätten att mottaga uppdrag
utom tjänsten bliva likställda med justitieråd och regeringsråd. För de av
utredningen förordade bestämmelserna tala otvivelaktigt principiella skäl
av synnerlig styrka. Det är såsom utredningen framhållit av särskild vikt,
att en häradshövding är oberoende i ekonomiskt hänseende och att anled
ningar till misstanke om bristande oväld undanröjas. Framhållas må även,
att de löneförmåner som enligt förslaget tillerkännas häradshövdingarna i
viss mån äro avvägda med hänsyn till att restriktioner av ifrågavarande
slag skola fastställas. Jag delar på grund härav utredningens uppfattning,
att ovillkorligt förbud bör stadgas för häradshövding att mottaga sådana
uppdrag som avses i 4 § 2 mom. civila avlöningsreglementet. Även i fråga
om skiljemannauppdragen synas restriktioner vara på angivna grunder
motiverade.
Kungl. Maj:ts proposition nr 204.
15
Vid riksdagsbehandlingen godtogs i princip förslaget »med hänsyn till vikten av att häradshövdingarna intaga en i förhållande till enskilda in tressen oberoende ställning» (sammansatt stats- och första lagutskotts uti. 1942 nr 3).
Vid 1947 års lönereglering fick bestämmelserna om häradshövdingarnas och vattenrättsdomarnas bisysslor sin nuvarande utformning, som i sak ansluter sig till vad som blev gällande den 1 juli 1943 dock med ett undan tag. I författningsrummet infördes nämligen, i anledning av en av statens hyresråd gjord framställning, ett tillägg, varigenom undantages uppdrag såsom ordförande eller suppleant för ordförande i hyresnämnd. För sådant uppdrag gäller alltså numera inte det ovillkorliga förbudet.
Nu gällande undantagsbestämmelse för häradshövding och vattenrätts- domare återfinnes i andra stycket av de för högsta domstolen, regerings rätten, häradsrätterna och vattendomstolarna meddelade särskilda bestäm melserna i 7 § reglementet och har följande lydelse.
Med tjänst såsom häradshövding eller vattenrättsdomare må icke för enas tjänstebefattning eller uppdrag, som avses i 1 mom., med undantag för uppdrag såsom ordförande eller suppleant för ordförande i hyresnämnd. Med sådan tjänst må ej heller förenas skiljemannauppdrag annat än såsom ordförande eller ensam skiljedomare.
De särskilda bestämmelserna till 3 § övergångsbestämmelserna till regle mentet (1948:543) upptar de tidigare omnämnda övergångsföreskrifterna, vilka har följande lydelse.
Den i 7 § reglementet meddelade särskilda bestämmelsen för häradsrät terna och vattendomstolarna skall icke äga tillämpning före den 1 juli 1953 beträffande den, som den 30 juni 1943 innehade ordinarie tjänst såsom häradshövding, såvitt angår befattning eller uppdrag, som han innehade vid sistnämnda tidpunkt, och ej heller gälla beträffande den, som den 30 juni 1943 innehade ordinarie tjänst såsom vattenrättsdomare.
Styrelsen för svenska sparbanksföreningen har hemställt om sådan änd ring av avlöningsreglementet, att det stadgade förbudet för häradshövdingar att åtaga sig uppdrag eller befattning, som sägs i 7 §, inte skall avse upp drag att vara ordförande eller ledamot i sparbanks styrelse, att för sådana uppdrag de allmänna bestämmelserna i 7 § skall gälla, samt att, om denna hemställan inte skulle vinna bifall, den i 3 § övergångsbestämmelserna stadgade tidsfristen till den 1 juli 1953 för behållande av den 30 juni 1943 innehaft uppdrag måtte upphävas, såvitt angår här nämnda sparbanksupp- drag. Styrelsen har därvid anfört bl. a. följande.
Alltsedan sparbanksrörelsens uppkomst i Sverige har det i många fall förekommit, att häradshövdingar varit ordförande eller ledamöter i spar- banksstyrclser. Detta förhållande har utan tvivel varit till stort gagn för sparbankerna, vilka härigenom fått tillfälle att tillgodogöra sig den juridi ska sakkunskap, erfarenhet samt kännedom om person- och fastighetsför-
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 20i.
hållanden, som häradshövdingarna inneha. Även för häradshövdingarna
torde det ha varit av stor betydelse att komma i närmare kontakt med
traktens ekonomiska liv genom sparbanksrörelsen, vilken, även om den har
sådant ekonomiskt syfte som avses i 7 § 1 mom. statens allmänna avlönings-
reglemente, dock samtidigt har ett starkt ideellt inslag.
För sparbankerna framstår det såsom önskvärt att, såsom före 1 juli
1943 var fallet, möjlighet beredes för häradshövdingar att mottaga ifråga
varande uppdrag. Skäl torde föreligga att anse sparbankerna intaga en sär
ställning bland de företag, som falla under 7 § 1 mom. statens allmänna
avlöningsreglemente. Det ekonomiska syfte, som där angives såsom karak
teriserande, är i fråga om sparbankerna av ett speciellt slag, nämligen det
allmännyttiga syftet att befordra sparandet och i allmänt intresse förvalta
sparmedel, allt utan enskilda vinstintressen. De skäl, som kunna anföras
mot domares engagerande i företag för ekonomisk verksamhet av mera
privat natur, torde därför icke föreligga i fråga om sparbanksverksamheten.
Någon olägenhet ur allmän synpunkt har veterligen inte heller uppkom
mit till följd av att häradshövdingar innehaft uppdrag av ifrågavarande
slag. Det för övriga statstjänstemän gällande villkoret av Kungl. Maj :ts
tillstånd erbjuder i allt fall möjlighet att tillfredsställande bevaka det all
männa intresse, som avses med bestämmelserna i avlöningsreglementet.
I ärendet har justitiekanslersämbetet och Svea hovrätt avgivit infordrade
utlåtanden.
Justitiekanslersämbetet påpekar till en början, att tillstånd för stats
tjänsteman att inneha uppdrag som ordförande eller ledamot i styrelse för
sparbank inte torde ha fordrats enligt 1921 års avlöningsreglemente (nr
451). I 1939 års civila avlöningsreglemente intogs emellertid — på förslag
av 1926 års bisysslosakkunniga — bisysslobestämmelser, som även omfat
tade sådana uppdrag. Varken i bisysslosakkunnigas förslag eller vid den
därefter följande behandlingen av frågan torde det ha särskilt uppmärk
sammats, om bisyssla i sparbank skulle bedömas på samma sätt som bi
sysslor i andra ekonomiska företag. I fortsättningen framför ämbetet sina
synpunkter på sistnämnda fråga och anför i huvudsak följande.
Såsom styrelsen för Svenska sparbanksföreningen anfört intaga spar
bankerna en särställning bland de ekonomiska företag, i vilkas styrelser
häradshövding ej får medverka. De skäl, som kunna anföras mot domares
engagerande i dessa företag, torde knappast föreligga i fråga om sparbanks
verksamheten. Att ordförande- eller ledamotskap i en sparbanksstyrelse
skulle påverka en häradshövdings självständighet eller hans oberoende i
ekonomiskt hänseende eller ge upphov till misstankar om bristande oväld
lärer sålunda icke med fog kunna göras gällande. Några olägenheter av
att en domare innehaft uppdrag av förevarande slag torde icke heller ha
framträtt. Tvärtom lärer det på olika sätt ha varit till gagn för domareverk
samheten, att en häradshövding förvärvat den erfarenhet i skilda hänse
enden, som kan följa med deltagandet i ledningen av en sparbank. Erinras
må, att vissa motionärer vid behandlingen i riksdagen 1942 av löneför
slaget rörande häradshövdingar framhöllo vikten av att domaren icke helt
uteslutes från varje kontakt med det praktiska livet.
Tydligt är, att bifall till den i första hand gjorda hemställan innebär
Kungl. Maj:ts proposition nr 20i.
17
ett visst avsteg från förutsättningarna för den av 1942 års riksdag beslu
tade löneställningen för häradshövdingarna, nämligen den att häradshöv
dingarna skola vara »helt förbjudna att inneha enskilda uppdrag» av
det slag som i betänkandet angivits (domsagoutredningen sid. 34). Att
märka är emellertid, att det avsteg som göres i själva verket icke torde
kunna anses egentligen rubba den intagna principståndpunkten, enär spar
banker icke äro att likställa med de företag som eljest avses med bisyssle-
förbudet. Ett lättande av det ovillkorliga förbudet i förevarande avseende
•— Kungl Maj:ts tillstånd skulle alltjämt fordras — har också en begränsad
räckvidd.
Svea hovrätt har på de skäl, som justitiekanslersämbetet har åberopat,
tillstyrkt bifall till framställningen.
Av det sagda framgår, att såväl justitiekanslersämbetet som Svea hov
rätt tillstyrkt, att de särskilda bestämmelserna till 7 § statens allmänna
avlöningsreglemente ändras så att Kungl. Maj :t kan dispensera från för
budet för häradshövding att inneha uppdrag av ifrågavarande slag, var
vid justitiekanslersämbetet särskilt framhållit att sparbanker enligt äm
betets mening inte är att likställa med de företag, som eljest avses med bi-
syssleförbudet. En inom civildepartementet gjord undersökning synes ut
visa, att ett flertal häradshövdingar redan nu, med stöd av övergångsbe
stämmelserna, innehar uppdrag i sparbank eller i andra allmänna och en
skilda inrättningar. Under hand har framförts önskemål om att härads
hövdingarna även skall kunna lämnas tillstånd att inneha uppdrag i virkes-
mätningsförening eller kontrollnämnd hos sådan förening.
För egen del anser jag, att det nuvarande ovillkorliga förbudet för härads
hövding eller vattenrättsdomare att inneha bisysslor, som avses i 7 § 1
mom. avlöningsreglementet, bör kunna något uppmjukas. Det bör i detta
sammanhang framhållas, att någon motsvarighet till detta ovillkorliga för
bud inte är stipulerat i vad avser lagfaren ledamot av rådhusrätt. För
sådan ledamot finnes bestämmelser om rätt att inneha bisysslor meddelade
i 9 § kungörelsen den 31 oktober 1947 (nr 825) med vissa bestämmelser
angående rådhusrätt och magistrat. Bestämmelserna ansluter sig i huvud
sak till vad som gäller enligt statens allmänna avlöningsreglemente för
ordinarie och extra ordinarie statstjänstemän i allmänhet. Vederbörande
hovrätt kan således medge en borgmästare eller annan lagfaren ledamot
av rådhusrätt rätt att inneha tjänstebefattningar eller uppdrag utan annat
undantag beträffande bisysslornas art än att vederbörande inte får mot
ersättning tillhandagå allmänheten med utförande av juridiska eller lik
nande uppdrag utom skiljemannauppdrag. I vissa fall är tillstånd inte
erforderligt. Har statlig myndighet eller stad, där befattningshavaren är
anställd, tillsatt befattningen eller meddelat uppdraget, erfordras inte till
stånd i annat fall än då befattningen är uppförd å kommunens stat med
lön. Härmed undantages inte bara uppdrag som ordförande eller suppleant
2 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt Nr 20b.
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 20A.
för ordförande i hyresnämnd utan även en mängd andra uppdrag, som med
delas av statliga eller kommunala myndigheter.
För hovrättsråd gäller samma bestämmelser som för statstjänstemän i
allmänhet enligt 7 § 1 moni. avlöningsreglementet. För justitieråd och re
geringsråd är däremot stadgat ett ovillkorligt förbud mot att inneha bi
sysslor av det slag, som avses i 7 § 1 mom. Med sådana tjänster får inte
heller förenas skiljemannauppdrag.
Bestämmelsen i 7 § beträffande häradshövdingar har ur rättssäkerhets
synpunkt motiverats med kravet på häradshövdingarnas oberoende i eko
nomiskt hänseende. De bör intaga en i förhållande till enskilda intressen
oberoende ställning. Ur denna synpunkt sett kan det enligt min mening
inte föreligga några starka skäl för att upprätthålla ett ovillkorligt förbud
även i vad avser uppdrag i en verksamhet, som inte har huvudsakligen
ekonomiskt syfte. Jag föreslår därför, att bestämmelsen ändras så, att hä
radshövding skall kunna — givetvis i förekommande fall efter tillstånd av
Kungl. Maj:t — inneha tjänstebefattning eller därmed jämförligt uppdrag,
om arbets- eller uppdragsgivaren inte är verk, bolag, förening eller inrätt
ning, vars verksamhet har huvudsakligen ekonomiskt syfte (f. n. är en
dast uppdrag som ordförande eller suppleant för ordförande i hyresnämnd
tillåtna).
Beträffande sparbanksuppdragen delar jag justitiekanslersämbetets och
sparbanksföreningens uppfattning, att sparbankerna genom verksamhetens
art och syfte intager en särställning bland de ekonomiska företag, som av
ses med bisyssleförbudet. Jag tillstyrker därför att häradshövding må, efter
särskilt tillstånd av Kungl. Maj :t, inneha sådana uppdrag. Detsamma bör
enligt min mening gälla i fråga om uppdrag som ordförande eller supp
leant för ordförande i virkesmätningsförening eller i kontrollnämnd med
uppgift att pröva klagan över auktoriserad virkesmätning. Med hänsyn till
det syfte, som dessa föreningar och kontrollnämnder tjänar, hör det ur
rättssäkerhetssynpunkt inte kunna resas allvarligare betänkligheter mot
att häradshövding beredes möjlighet att med sin tjänst förena uppdrag som
ordförande eller suppleant för ordförande i sådan förening eller nämnd.
Vad nu sagts bör äga motsvarande tillämpning på vattenrättsdomare.
Förening av lärartjänst med uppdrag såsom biträde (sekreterare) på
rektorsexpedition. I en av skolöverstyrelsen tillstyrkt framställning har rek
torn vid samrealskolan i Strömstad A. von Proschwitz föreslagit, att i de
under 7 § meddelade särskilda bestämmelserna för läroverk m. fl. läroan
stalter skall intagas en särskild föreskrift att utan särskilt tillstånd må med
lärartjänst förenas av vederbörande rektor meddelat uppdrag som biträde
på rektorsexpeditionen.
Jag har inte något att erinra mot den föreslagna ändringen, som enligt
vad som har upplysts står i överensstämmelse med tillämpad praxis.
Kungl. Maj.ts proposition nr 20i.
11 §.
19
Tjänstemans skyldighet att uppehålla annan tjänst m. m.
Den för universiteten och vissa högskolor införda särbestämmelsen in nebär såsom universitetslönekommittén har framhållit i stort sett endast ett stadfästande av vad som redan nu tillämpas.
Enligt universitetslönekommitténs förslag skulle i denna paragraf även intagas en särskild bestämmelse om att extra eller extra ordinarie forskar docent må, då synnerliga skäl föreligger, kunna förordnas att efter eget åtagande upprätthålla professorstjänst eller tjänst såsom laborator (mot svarande). En dylik föreskrift synes ha sin plats i universitetsstatuterna och motsvarande bestämmelser.
13 §.
Ordinarie tjänstemans förflyttningsskyldighet.
Vniversitetslönekommittén har erinrat, att universitetslärarna f. n. inte är underkastade förflyttningsskyldighet. Detta är däremot fallet i fråga om fackhögskolornas lärare, för vilka 13 § avlöningsreglementet gäller. Till räcklig anledning att vid de förras inordnande under avlöningsreglementet införa en särbestämmelse på denna punkt har kommittén inte ansett före ligga.
Akademiska konsistoriet i Uppsala framhöll i anledning härav i utlå tande över kommitténs betänkande, att ordinarie akademiska lärare måste lägga upp undervisnings- och forskningsarbete, institutionsplanering o. s. v. på lång sikt. För kontinuiteten i det vetenskapliga arbetet på institutioner och seminarier är det nödvändigt, att lärarna inte behöver riskera ovän tade förflyttningar. Konsistoriet har därför inte kunnat dela kommitténs mening, att tillräcklig anledning skulle saknas att vid inordnande av uni versitetslärarna i Saar införa en särbestämmelse på denna punkt. Därest likväl stadgandet i 13 § skulle bli tillämpligt på desamma, förutsätter kon sistoriet såsom självklart, att det tillämpas endast med den största var samhet samt efter vederbörande universitets eller högskolas tillstyrkande i det särskilda fallet. Omregleringar av befattningar bör enligt konsisto riets mening i regel ske först i samband med befattningshavares avgång.
Högskoleutredningen har beträffande Stockholms och Göteborgs hög skolor uttalat, att även de enskilda högskolornas ordinarie befattningsha vare bör åläggas viss förflyttningsskyldighet, därest de i enlighet med för slaget erhåller en fastare anställning. Innehavare av lärarbefattning skall dock endast vara skyldig underkasta sig förflyttning till statsuniversitct
20
eller sådan högskola, som avses i utredningens förslag under 3 § 1 mom.
andra stycket statens allmänna avlöningsreglemente. Annan befattningsha
vare vid högskolorna bör enligt utredningens mening däremot förpliktas
att tåla förflyttning jämväl till annat statligt verk. Förflyttningsskyldig-
heten skall kunna göras gällande endast under vissa i författningsförslaget
angivna förutsättningar, bl. a. omorganisation, samt förutsätta beslut av
Kungl. Maj :t. Att i nu förevarande sammanhang införa skyldighet för lä
rare vid universitet och statlig högskola att låta förflytta sig till lärartjänst
vid de enskilda högskolorna har utredningen ansett inte böra komma i
fråga (jfr prop. 1951:112 sid. 25).
Statskontoret kan inte finna tillräckliga skäl föreligga för att särskilt
begränsa förflyttningsskyldigheten för högskolornas lärare.
Statens lönenämnd förklarar, att nämnden inte har något att erinra mot
utredningens förslag i fråga om de ordinarie lärarna. I fråga om övriga be
fattningshavare erinrar lönenämnden, att innehavare av statlig tjänst, vil
ken har tillsatts medelst fullmakt eller konstitutorial, enligt de allmänna
bestämmelserna i 13 § avlöningsreglementet är pliktig att låta förflytta sig
till ordinarie tjänst vid annat verk, å vilken reglementet är tillämpligt, där
Kungl. Maj :t så prövar lämpligt. Föreskrift att förflyttningen skall vara
betingad av omorganisation e. d. är således inte meddelad. Med hänsyn
härtill vill lönenämnden ifrågasätta, huruvida inte beträffande nu ifråga
varande tjänstinnehavare vid Stockholms och Göteborgs högskolor bestäm
melserna — såväl sakligt som formellt — bör närmare anpassas till de
allmänna bestämmelserna i 13 § reglementet.
I och med att universitetslärarna underkastas statens allmänna avlö
ningsreglemente bör de i 13 § reglementet meddelade bestämmelserna bli
tillämpliga å dem liksom de f. n. gäller för fackhögskolornas lärare. I lik
het med statskontoret finner jag inte skäl föreligga att reglera förflytt
ningsskyldigheten för de ordinarie lärarna vid Stockholms och Göteborgs
högskolor på annat sätt än förflyttningsskyldigheten för motsvarande lä
rare vid universiteten och de statliga högskolorna. I övrigt har vid författ
ningsbestämmelsernas utformande beaktats vad lönenämnden anfört. Änd
ringarna i de särskilda bestämmelserna för läroverk m. fl. läroanstalter
är av formell natur.
Kungl. Maj:ts proposition nr 20i.
14 §.
Ordinarie tjänstemans avgångsskyldighet m. m.
De föreslagna ändringarna är av formell art och beror på omläggningen
av det militära lönegradssystemet.
Kungl. Maj.ts proposition nr 204.
21
19 §.
Avlöningsförmåner av olika slag. Sammanträffande av förmåner.
I fråga om motiveringen till punkt 1 av de föreslagna särskilda bestäm
melserna för universiteten och vissa högskolor torde jag få hänvisa till pro
positionen nr 12 till innevarande års riksdag (s. 43, 44 och 63). Föreskrif
ten under punkt 2 torde icke erfordra någon särskild kommentar.
I punkt 1 av de särskilda bestämmelserna för läroverk m. fl. läroan
stalter stadgas, att innehavare av sådan rektors- eller lärartjänst vid all
mänt läroverk, med vilken rätt till särskilda förmåner är förenad, skall
vidkännas avdrag å lönen med belopp motsvarande de särskilda förmå
nernas värde enligt uppskattning i behörig ordning. Vad genom donation
av enskild har tillförsäkrats innehavare av sådan tjänst, i syfte att bereda
denne särskild förmån utöver honom eljest tillkommande avlöningsför
måner, skall likväl inte föranleda sådant avdrag.
Vid 1951 års lönereglering för lärarna vid vissa statsunderstödda privata
läroanstalter (prop. 1951:112, statsutsk. uti. nr 129; r. skr. nr 220; ä%’en-
som prop. nr 190; statsutsk. uti. nr 164; r. skr. nr 307) ansågs det inte
påkallat att göra dessa bestämmelser tillämpliga på rektorer och lärare vid
privatläroverken. Det har emellertid visat sig att donationsförmån av här
avsett slag tillkommer rektor eller studierektor vid Nya Elementarskolan
för flickor i Stockholm. I en till Kungl. Maj :t ställd skrivelse har sålunda
styrelsen för Anna Ahlströms och Ellen Terserus’ stiftelse och styrelsen
för nämnda skola hemställt, att rektorn eller studierektorn vid skolan måtte
vid genomförandet av löneregleringen få bibehållas vid befattningshava
ren enligt testamenten tillförsäkrad förmån av fri bostad. Sedan skolöver
styrelsen hade avgivit utlåtande i ärendet, medgav Kungl. Maj :t, med stöd
av riksdagens bemyndigande för Kungl. Maj :t att utfärda vissa övergångs-
och tilläggsbestämmelser i anledning av löneregleringen, genom beslut den
22 juni 1951, att rektor eller studierektor vid Nya Elementarskolan för
flickor i Stockholm skulle tills vidare från och med den 1 juli 1951 få, ut
över de löneförmåner, som annars tillkommer vederbörande enligt av
Kungl. Maj:t utfärdade föreskrifter, åtnjuta förmån av fri tjänstebostad i
enlighet med hittills gällande testamentariska föreskrifter.
Med hänsyn till vad sålunda har förekommit har jag ansett lämpligt att
de förenämnda särskilda bestämmelserna för allmänna läroverk erhåller
tillämpning även på privatläroverk.
22
Kungl. Maj.ts proposition nr 20i.
20—23 §§.
Lönegradernas konstruktion. Grundläggande bestämmelser om löneklassplace-
ring. Löneklassplacering med hänsyn till tidigare innehavd tjänst. Löneklass-
placering med hänsyn till tidigare innehavd anställning enligt kollektivavtal.
Beträffande de i dessa paragrafer föreslagna ändringarna får jag hän
visa till den i propositionen nr 107 redovisade förhandlingsöverenskommel-
sen samt till vad jag har anfört i det föregående vid 2 §. Vad angår den i
21 § intagna särskilda bestämmelsen för försvaret, att beställningshavare
vid tillträde av beställning i lönegraden Ma, Md, Me eller Mg 37 skall pla
ceras i 40 löneklassen, vill jag erinra att nuvarande motsvarighet till Ma
37, nämligen Ma 12, omfattar endast löneklassen 40.
27 §.
Tid varunder lön utgår. Löneavdrag och avdragsgrupper.
De särskilda bestämmelserna för lots- och fyrstaten skall enligt författ-
ningsförslaget i fortsättningen avse icke blott ordinarie utan även extra
ordinarie personal. Ändringen står i överensstämmelse med ett i propo
sitionen nr 134 (s. 48) framlagt förslag.
28 §.
De fall då löneavdrag skall tillämpas.
Löneregleringen för professorer m. fl. lärare föranleder ändring av de
särskilda bestämmelserna i 28 §. Ändringen innebär, att bestämmelserna
för konsthögskolan m. fl. högre läroanstalter även skall avse universite
ten, karolinska institutet, medicinska högskolan i Göteborg samt Stock
holms och Göteborgs högskolor. Omläggningen av det militära lönegrads-
systemet påkallar ändringar i de under I punkt 6 meddelade föreskrifterna
angående tjänstledighetsavdrag vid sjukdom samt punkt 1 av de särskilda
bestämmelserna för försvaret. De under punkt 2 av sistnämnda särskilda
bestämmelser gjorda ändringarna är föranledda av de förslag, som har
framlagts i propositionen nr 9 till årets riksdag och som avser ändringar i
den militära straff- och processlagstiftningen. Ändringarna i författnings
texten under III är av formell art och har vidtagits i syfte att bringa regle
mentet i överensstämmelse med numera inom processlagstiftningen tilläm
pad terminologi.
Efter denna redogörelse för de förslag till ändringar i 28 §, som är en
följd av redan förut för riksdagen anmälda frågor eller som är av redak
tionell natur, övergår jag till frågan om avdrag å lön under tjänstledighet
Kungl. Maj:ts proposition nr 20A.
23
för militärtjänstgöring, då krigsavlöningsreglementet icke är å tjänsteman nen tillämpligt. Nu gällande bestämmelser återfinnes i 28 § I punkt 3 reg lementet och innehåller i de delar som nu är av intresse följande.
A.
Värnpliktig åtnjuter lön med B-avdrag
1) under värnpliktstjänstgöring, som fullgöres det år den värnpliktige fyller 23 år eller därefter, under förutsättning att han tillhör avdragsgrupp 3 (ordinarie eller extra ordinarie tjänsteman eller också aspirant eller extra tjänsteman med minst 36 månaders anställning i statlig tjänst eller icke statlig tjänst med lön enligt av Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser) samt
2) under högst 32 dagar av ett och samma kalenderår vid frivillig be- fordrings- eller repetitionskurs eller med sådan kurs jämställd annan kurs eller övning, som erfordras för vinnande eller bibehållande av viss tjänste- grad såsom värnpliktigt befäl, om han tillhör avdragsgrupp 3 eller avdrags grupp 2 (aspirant eller extra tjänsteman, som innehaft anställning som under 1) sagts minst 6 månader men mindre än 36 månader).
B. Frivillig personal, som är medlem av lottaorganisation, åtnjuter lön med B-avdrag under högst 14 dagar av ett och samma kalenderår under tjänstgöring såsom eller utbildning till lotta under förutsättning att ve derbörande tillhör avdragsgrupp 2 eller 3.
C.
Anställningshavare i reserven, beställningshavare å reservstat eller
övergångsstat samt officer i väg- och vattenbyggnadskåren åtnjuter lön med B-avdrag under honom åliggande tjänstgöring och anställningshavare i reserven likaledes lön med B-avdrag vid deltagande i kaptens-, fanjunkar- eller flaggunderofficerskurs, allt under förutsättning att vederbörande till hör avdragsgrupp 3.
De för värnpliktiga meddelade bestämmelserna innebär, att del av lönen endast får bibehållas under sådan frivillig tjänstgöring (kurs, övning), som är erforderlig för vinnande (bibehållande) av förordnande såsom värn pliktigt befäl. Medgivandet för lottor att få bibehålla nämnda löneförmåner innebär inte någon begränsning beträffande tjänstgöringens art utan endast i fråga om tiden — 14 dagar per år.
Uteslutna från möjligheten att få bibehålla del av lönen är dels krigs- frivilliga under repetitionsutbildning, dels icke värnpliktiga medlemmar av annan frivillig försvarsorganisation än lottaorganisationen under utbild ning eller övning. Till sistnämnda kategori hör manliga icke värnpliktiga medlemmar av frivilliga automobilkåren och frivilliga motorcykelkåren samt föreningen svenska röda korset ävensom kvinnliga medlemmar av Sveriges kvinnliga bilkårers riksförbund, föreningen svenska blå stjärnan och föreningen svenska röda korset.
Förslag till ändringar i förevarande bestämmelser har framförts i olika sammanhang. Dessa förslag och de däröver avgivna yttrandena innehåller i huvudsak följande.
Chefen för armén har i skrivelse den 14 juni 1950 föreslagit, att de i det föregående under A. 2) nämnda bestämmelserna skall utsträckas att gälla
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 20i.
kurs eller övning, som fordras för vinnande eller bibehållande av viss
tjänsteklass såsom värnpliktig civilmilitär personal.
Beträffande krigsfrivillig, ej värnpliktig personal föreslår arméchefen be
tydande ändringar. Den under B. angivna förmånen skall utsträckas till
att avse medlemmar i Sveriges kvinnliga bilkårers riksförbund och sven
ska blå stjärnan samt kvinnlig medlem i föreningen svenska röda korset.
Men härutöver skall tjänsteman tillhörande avdragsgrupp 2 eller 3 kunna
komma i åtnjutande av lön med B-avdrag under högst 32 dagar av ett och
samma kalenderår under tjänstgöring eller utbildning till krigsfrivillig. Så
som motivering för sistberörda förslag anför arméchefen i huvudsak föl
jande.
I arméns krigsorganisation utnyttjas kvinnlig personal icke bara ur Riks
förbundet Sveriges Lottakår (SLK) utan även ur Sveriges Kvinnliga Bilkå
rers Riksförbund (SKBR), Svenska Blå Stjärnan (SBS) och Svenska Röda
Korset (SRK). Personal ur samtliga fyra organisationer tages sålunda bl. a.
i anspråk vid militära övningar av olika slag. Möjligheten att under tjänst
göring såsom eller utbildning till lotta erhålla lön med B-avdrag är be
gränsad till 14 dagar under ett och samma kalenderår. Förmånen är där
för i första hand avpassad för personal, som tages i anspråk för tillfälliga
uppgifter, s. k. B-personal.
Personal ur SLK, SKBR, SBS och SRK tages emellertid även i anspråk
såsom krigsfrivilliga (s. k. A-personal). I arméns krigsorganisation ingår
även ett visst antal befälsutbildade överåriga manliga krigsfrivilliga. Dessa
skola kunna deltaga i repetitionsutbildning i likhet med värnpliktigt befäl.
Det vore därför av stort värde, om samtliga krigsfrivilliga såväl manliga
som kvinnliga kunde förmås att i innehavd krigsplacering i stor utsträck
ning deltaga i de krigsförbandsvisa repetitionsövningarna eller motsva
rande utbildning. Begränsningen av antalet dagar per kalenderår bör, om
såsom tjänstledighetsorsak, för vilken lön med B-avdrag utgår, upptages
även tjänstgöring eller utbildning såsom krigsfrivillig, sättas till 32 (30
dagars repetitionsövning jämte in- och utryckningsdagar).
Bestämmelsen bör slutligen formuleras så att utbildning, obligatorisk för
antagning som A-personal, medför rätt till lön med B-avdrag. Därigenom
skulle kvinnlig personal, som genomgår lottaskola eller motsvarande och
som förbinder sig att efter genomgången utbildning teckna kontrakt som
A-personal, under hela tiden (cirka 3 veckor) komma i åtnjutande av
samma löneförmåner.
Möjligheten för kvinnlig krigstjänstpersonal att erhålla lön med B-av
drag dels på grund av tjänstgöring eller utbildning som (till) krigsfrivil
lig, dels vid tjänstgöring eller utbildning på grund av medlemskap i SLK,
SKBR, SBS eller SRK bör dock begränsas till sammanlagt högst 32 dagar
per kalenderår.
Chefen för marinen och chefen för flygvapnet biträder chefens för ar
mén förslag, chefen för marinen dock med den reservationen att annan än
krigsfrivillig medlem av SLK, SKBR, SBS och SRK skall få åtnjuta lön
med B-avdrag endast om tjänstgöringen fullgöres i utbildningssyfte. Eljest
skulle förmånen av lön med B-avdrag kunna åtnjutas även då tjänstgö
Kungl. Maj:ts proposition nr 20i.
25
ringen omfattar social tjänst, insamlingstjänst och annan till förenings
verksamhet hänförlig tjänstgöring.
Chefen för flygvapnet har i sitt utlåtande tagit upp frågan om lön un
der tjänstledighet för tjänstgöring, som av f. d. fältflygare fullgöres såsom
obligatorisk eller frivillig repetitionsövning, och föreslagit att lön med B-
avdrag skall få åtnjutas under sådan tjänstledighet. Till stöd härför an-
föres i huvudsak följande.
Fältflygarna äro efter kontraktstidens utgång skyldiga att under vart och
ett av de båda kalenderåren närmast efter anställningstidens slut fullgöra
en repetitionsövning i flygtjänst om 45 dagar. Härutöver må förutvarande
fältflygare under vart och ett av de båda därefter följande kalenderåren
efter eget åtagande fullgöra en repetitionsövning i flygtjänst om 45 dagar.
Eftersom de båda första repetitionsövningarna äro obligatoriska och per
sonalen före anställningens början förbinder sig att fullgöra dessa övningar
äro f. d. fältflygares tjänstgöringsförhållanden i detta avseende fullt jäm
förbara med reservpersonalens.
Beträffande de frivilliga repetitionsövningarna må framhållas, att f. d.
fältflygare kvarstå i krigsorganisationen krigsplacerade på krigsflygplan
under de år då de obligatoriska repetitionsövningarna fullgöras. Fullgöras
även de frivilliga repetitionsövningarna, bibehålies krigsplaceringen såsom
flygförare i krigsflygplan under ytterligare ett antal år. Enligt de beräk
ningar som ligga till grund för det årliga rekryteringsbehovet av flygande
personal har man utgått från att c:a 50 % av f. d. fältflygarna skola full
göra frivilliga repetitionsövningar. Underskrides denna siffra, måste rekry
teringen ökas för att krigsbehovet av flygande personal skall kunna tillgo
doses. Detta tillvägagångssätt medför emellertid avsevärda merkostnader.
Kommittén för frivilligt försvarsarbete har i sitt den 18 oktober 1950
avgivna betänkande med utredning rörande frivilligt försvarsarbete (SOU
1950:38) lagt fram förslag som i vissa delar ansluter sig till vad chefen
för armén har föreslagit. Kommitténs förslag innebär, att bestämmelserna
angående lön med B-avdrag under tjänstledighet för frivillig kurs eller öv
ning, vilken erfordras för vinnande eller bibehållande av viss tjänstegrad
såsom värnpliktigt befäl, skall utsträckas att gälla jämväl sådan kurs eller
övning, som erfordras för vinnande eller bibehållande av viss tjänstegrad
såsom krigsfrivilligt befäl. Kommittén föreslår vidare, att bestämmelserna
om tjänstledighet med B-avdrag vid tjänstgöring såsom eller utbildning
till lotta skall utvidgas att omfatta även kvinnliga medlemmar av frivilliga
bilorganisationen, föreningen svenska blå stjärnan och föreningen svenska
röda korset. Samtidigt skall emellertid förmånen — beträffande samtliga
organisationerna — begränsas till att avse ledighet för utbildning för vin
nande (bibehållande) av kompetens för viss i mobiliseringstabell (motsva
rande) ingående befattning, vilken vederbörande har förklarat sig villig
alt bestrida under beredskapstillstånd och vid krig eller sådan tjänstgö
ring, som vederbörande statliga myndighet har prövat vara påkallad för
genomförandet av vissa övningar.
26
Kungl. Maj:ts proposition, nr 20&.
Centralstyrelsen för de svenska reservofficersförbunden och svenska re-
servunderofficersförbundet har i skrivelse den 21 december 1950 hemställt,
att reservanställd (reservutnämnd) personal samt officerare i väg- och vat
tenbyggnadskåren under tiden för fullgörande av frivillig tjänstgöring vid
repetitionsövningar i krigsförband eller i samband därmed anordnad utbild
ning må äga åtnjuta lön med B-avdrag. Såsom motivering härför anför för
bunden i huvudsak följande:
Personal anställd enligt 1927 års reservbefälsförordning (1927:364) full
gör fredstjänstgöring intill utgången av det kalenderår, då 42 års ålder
uppnås, men är skyldig att kvarstå i reserv intill 65 års ålder. Under denna
tidsperiod kan krigsplacering vid förband, där huvuddelen av personalen
må inkallas till krigsförbandsvis repetitionsövning, ifrågakomma, men där
den reservanställde icke kan inkallas till tjänstgöring. I sådant fall torde
frivillig tjänstgöring framstå såsom synnerligen angelägen ur försvarets
synpunkt.
Genom ämbetsskrivelse den 16 juni 1950 har medgivits, att till tjänst
göring vid repetitionsövningar i krigsförband eller i samband därmed an
ordnad utbildning må — efter frivilligt åtagande — bl. a. inkallas under ifrå
gavarande tid icke fredstjänstgöringsskyldig personal i reserven. Vidare
förordnas, att i fråga om förmåner åt nämnd personal under dylik tjänst
göring må utgå avlöning och övriga förmåner enligt enahanda grunder, som
gälla vid vederbörande författningsenligt åliggande tjänstgöring.
Då i de flesta fall reservpersonalens civila avlöningsförmåner överstiga
de militära medför fullgörande av här ifrågasatt frivillig militärtjänstgö
ring en löneminskning, något som i många fall torde skapa obenägenhet
att deltaga i dylik tjänstgöring. I syfte att nå önskat resultat vid de krigs-
förbandsvisa repetitionsövningarna i vad gäller reservbefälets deltagande
i desamma synes det angeläget att lön med B-avdrag kan utgå även under
ifrågavarande övningar, i den mån de icke utgöra författningsenligt ålig
gande tjänstgöring.
På enahanda grunder har chefen för armén i skrivelse den 26 april 1951
funnit det önskvärt, att ändrade föreskrifter utfärdas om lön under tjänst
ledighet vid frivillig tjänstgöring i samband med repetitionsövningar i krigs
förband eller i samband därmed anordnad utbildning. Därvid synes enligt
arméchefens mening två alternativ kunna komma i fråga. Alternativ I be
står i att förmånen av lön med B-avdrag utsträckes att gälla även tjänst
ledighet för frivillig tjänstgöring i vederbörlig krigsbefattning vid repe
titionsövningar i krigsförband eller i samband därmed anordnad utbild
ning. Alternativ II innebär, att föreskrifter utfärdas av innebörd, att tjäns
teman, om den honom för militärtjänstgöringen tillkommande lönen un
derstiger avlöningen i den civila befattningen, äger i sistnämnda befatt
ning uppbära skillnaden. Då tjänsteman vid frivillig tjänstgöring inte hör
erhålla sämre förmåner än vid författningsenlig sådan och då det är önsk
värt att ifrågavarande kategori tjänstemän stimuleras till frivillig tjänst
göring, förordar chefen för armén alternativ I. Bestämmelserna om sagda
Kungl. Maj.ts proposition nr 20i.
27
löneförmåner bör enligt arméchefens mening så utformas, att de jämväl omfattar personal på övergångsstat, reservstat, avgångsstat och disponi- bilitetsstat samt officer i väg- och vattenbyggnadskåren.
De förslag, som sålunda har lagts fram av chefen för armén, chefen för flygvapnet, kommittén för frivillig försvarsutbildning samt centralstyrel sen för de svenska reservofficersförbunden och svenska reservunderofficers- förbundet, har i olika sammanhang varit föremål för prövning av försvarets civilförvaltning och statens lönenämnd. Jag torde här få lämna en sam manfattande redogörelse för deras utlåtanden.
Försvarets civilförvaltning har inte haft något att erinra mot arméche fens förslag att värnpliktig civilmilitär personal skall jämställas med öv rig värnpliktig personal i fråga om rätt till lön med B-avdrag under tjänst ledighet för deltagande i kurs eller övning.
Civilförvaltningen har även funnit skäl föreligga att utvidga den rätt till lön med B-avdrag, som nu tillkommer medlem i lottaorganisation, till öv
riga frivilligorganisationer i enlighet med chefens för armén förslag, dock
att härvid bör anges arten av den tjänstgöring, varunder förmånen skall få åtnjutas.
Vad därefter angår förslaget att jämväl överåriga manliga krigsfrivil- liga skall få åtnjuta lön med B-avdrag under högst 32 dagar av ett och samma kalenderår vid deltagande i repetitionsövningar eller motsvarande utbildning, tillstyrker civilförvaltningen, att den krigsfrivilliga personalen i detta hänseende jämställes med den värnpliktiga. Skulle arméchefens förslag föranleda att krigsfrivillig får uppbära lön med B-avdrag även un der frivilligt deltagande i kurs eller övning, som ej fordras för vinnande eller bibehållande av viss tjänstegrad, bör enligt civilförvaltningens mening samma förmån tillerkännas värnpliktiga.
I fråga om chefens för flygvapnet förslag, att f. d. fältflygare skall er hålla rätt till lön med B-avdrag under tjänstledighet för fullgörande av obligatoriska eller frivilliga repetitionsövningar har civilförvaltningen er inrat, att rekryteringsläget i fråga om flygförare på senare tid har för sämrats. Med hänsyn härtill och då ett fullgörande av frivilliga repetitions övningar skulle möjliggöra fortsatt ianspråktagande av f. d. fältflygare har civilförvaltningen inte velat motsätta sig förslaget.
Civilförvaltningen har ställt sig i princip välvillig till förslaget att an- ställningshavare i reserven och vissa med dem jämförliga personalkatego rier skall få bibehålla viss del av lönen under tjänstledighet för frivillig tjänstgöring vid repetitionsövningar i krigsförband eller i samband där med anordnad utbildning. Samma skäl som talar för all här ifrågavarande personalkategorier erhåller särskilda förmåner i förevarande avseende gör sig emellertid enligt civilförvaltningens mening gällande även beträffande
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 20i.
det värnpliktiga befälet. Vad civilförvaltningen härom har anfört kan sam
manfattas på följande sätt.
Ur militär synpunkt torde det vara angeläget att genom åtgärder i fram
ställningens syfte stimulera till deltagande i de krigsförbandsvisa övning
arna, vilka för övrigt avses skola anordnas i ökad omfattning. Emellertid
synes betänkligheter möta mot att lämna ett så långt gående medgivande
som lön med B-avdrag under tjänstledighet för avsett ändamål. I varje fall
bör dylikt medgivande ej lämnas med mindre viss tidsbegränsning införes
i överensstämmelse med vad som blir fallet vid tillämpning av 28 § A I
3 c) statens allmänna avlöningsreglemente.
Alternativt skulle ett tillmötesgående av framställningen kunna åstad
kommas genom att bestämmelser meddelas av i huvudsak samma inne
börd som enligt kungörelserna 1939:967 och 1940:470 gällde under tiden
för den förstärkta beredskapen, då vederbörande tjänsteman under tjänst
ledighet för fullgörande av honom åliggande militärtjänstgöring såsom bl. a.
beställningshavare i reserven å den civila befattningen skulle avstå samt
liga å tjänstledighetstiden belöpande avlöningsförmåner, dock att han, där
est den honom för militärtjänstgöringen tillkommande lönen understeg
avlöningen i den civila befattningen, ägde å sistnämnda befattning upp
bära skillnaden (den s. k. minimiregeln).
Oberoende av vilket alternativ som väljes torde personal på övergångs
stat, reservstat, avgångsstat och disponibilitetsstat samt måhända även per
sonal över stat böra omfattas av ett medgivande. Samma skäl, som talar
för att nämnda kategorier erhåller särskilda förmåner i förevarande av
seende, gör sig gällande även beträffande det värnpliktiga befälet. Att för
detta tillämpa bestämmelser motsvarande den förutnämnda minimiregeln
synes emellertid med hänsyn till för berörda personal gällande avlönings-
bestämmelser vid militärtjänstgöring icke låta sig göra.
Statens lönenämnd har berört samtliga här ifrågavarande spörsmål i ut
låtande den 1 juni 1951 över kommitténs för frivilligt försvarsarbete be
tänkande.
Lönenämnden är för sin del inte beredd att tillstyrka en allmän utvidg
ning av rätten för värnpliktig personal att under frivillig tjänstgöring åt
njuta del av lönen. I anslutning härtill erinrar lönenämnden, att nämnden
i ett tidigare utlåtande inte har funnit skäl tillstyrka en av centralstyrelsen
för de svenska reservofficersförbunden och svenska reservunderofficersför-
bundet gjord framställning att lön med B-avdrag måtte få utgå till reserv-
anställd (reservutnämnd) personal samt officerare i väg- och vattenbygg
nadskåren under frivillig tjänstgöring vid repetitionsövningar i krigsför-
band eller i samband därmed anordnad utbildning.
Lönenämnden har däremot inte funnit anledning till erinran mot armé
chefens förslag om att punkten 3 b) i 28 § I statens allmänna avlönings
reglemente skall utvidgas till att avse jämväl kurs eller övning, som er
fordras för vinnande eller bibehållande av viss tjänsteklass såsom värn
pliktig civilmilitär personal. Även flygvapenchefens förslag att f. d. fält
flygare skall äga åtnjuta lön med B-avdrag under fullgörande av obliga
Kungl. Maj:ts proposition nr 20i.
29
toriska eller frivilliga repetitionsövningar anser sig lönenämnden kunna
godtaga med hänsyn till att fullgörandet av ifrågavarande övningar utgör
villkor för att vederbörande skall bibehållas vid krigsplacering såsom flyg
förare i krigsflygplan.
Med den inställning lönenämnden har intagit till frågan om den värn
pliktiga personalens rätt till tjänstledighet med B-avdrag har nämnden
inte kunnat tillstyrka, att krigsfrivillig personal och andra medlemmar i
frivilligorganisationerna i tjänstledighetshänseende beredes en förmånli
gare ställning än den värnpliktiga personalen. Med denna utgångspunkt
föreslår lönenämnden, att tjänsteman, tillhörande avdragsgrupp 2 eller 3,
må bibehålla lön med B-avdrag under tjänstledighet dels för frivillig be-
fordrings- eller repetitionskurs eller med sådan kurs jämställd annan kurs
eller övning, som erfordras för vinnande eller bibehållande av viss tjänste-
grad såsom krigsfrivilligt befäl, dels för frivillig utbildning för vinnande
(bibehållande) av kompetens för viss i mobiliseringstabell (motsvarande)
ingående befattning, som vederbörande förklarat sig villig att bestrida un
der beredskapstillstånd och vid krig. Vid den begränsning av tjänstledig-
hetsorsakerna, som lönenämndens förslag innebär, torde enligt nämndens
mening gällande maximering av antalet tjänstledighetsdagar med B-avdrag
inte längre vara erforderlig.
Två reservanter inom lönenämnden har i särskilt yttrande uttalat, att
de ansett nuvarande förmån av lön med B-avdrag för medlem i lottaorga
nisationen böra — utan begränsning till tjänstgöringens art — utsträckas
till att avse Sveriges kvinnliga bilkårers riksförbund, föreningen svenska
blå stjärnan och föreningen svenska röda korset och gälla en tid av högst
32 dagar av ett och samma kalenderår.
Av den föregående redogörelsen framgår, att från olika håll mer eller
mindre långt gående yrkanden har framförts om rätt till bibehållande av
viss del av lönen under skilda slag av militärtjänstgöring under tid då
krigsavlöningsreglementet inte är tillämpligt på vederbörande. Redogörel
sen belyser även det förhållandet, att nuvarande bestämmelser medför be
tydande olikheter i förmåner för personalkategorier, som med hänsyn till
anställningsformer, uppgifter m. m. borde vara helt likställda i ifrågava
rande avseenden.
I ärendet har ifrågasatts, att värnpliktiga, krigsfrivillig personal samt
anställningshavare i reserven och vissa med dem jämförbara personalka
tegorier skall berättigas att uppbära lön med B-avdrag jämväl under kur
ser och övningar som inte är obligatoriska och som inte erfordras för vin
nande eller uppehållande av viss tjänstegrad (tjänsteldass) såsom befäl.
En sådan utvidgning av rätten att bibehålla lön kan jag inte tillstyrka.
Därest det anses ur militär synpunkt angeläget att stimulera intresset för
sådant deltagande, synes åtgärder härför böra vidtagas i annan ordning.
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 20U.
Vid min prövning av förevarande spörsmål har jag därför stannat för
att föreslå sådana åtgärder, som är ägnade att eliminera nu föreliggande
ojämnheter i fråga om rätt till lön med B-avdrag under ifrågavarande slag
av militärtjänstgöring. Beträffande den värnpliktiga civilmilitära perso
nalen vill jag framhålla, att det inte torde ha varit avsett att denna skulle
behandlas på annat sätt än annan värnpliktig personal. Jag tillstyrker där
för arméchefens förslag i denna del. Vidare finner jag sakliga skäl tala för
att den krigsfrivilliga personalen jämställes med den värnpliktiga under
tjänstledighet för deltagande i kurser och övningar, som erfordras för vin
nande eller bibehållande av viss tjänstegrad (tjänsteklass) såsom befäl. Jag
anser dock, att den nuvarande begränsningen av rätten till lön med B-av-
drag till 32 dagar av ett och samma kalenderår alltjämt bör gälla. Anledning
synes inte föreligga att bibehålla lottaorganisationen vid den särställning,
som den hittills har intagit i förevarande avseende.
Av skäl som statens lönenämnd har anfört biträder jag chefens för flyg
vapnet förslag om fältflygarnas förmåner.
I enlighet med vad jag här har förordat har i författningsförslaget upp
tagits ändrade föreskrifter under I punkt 3 i de allmänna bestämmelserna
till 28 §.
29 §.
Semester och däremot svarande annan ledighet.
Ändringarna i de allmänna bestämmelserna är av formell art och påkal
las av omläggningen av det militära lönegradssystemet.
I fråga om de särskilda bestämmelserna innebär ändringsförslagen, att
de för konsthögskolan m. fl. högre läroanstalter gällande föreskrifterna
göres tillämpliga även å universiteten, karolinska institutet, medicinska
högskolan i Göteborg samt Stockholms och Göteborgs högskolor.
30 §.
Semesterersättning.
Ändringen är av formell natur och sammanhänger med omläggningen av
det militära lönegradssystemet.
31 §.
Vikariatsersättning m. m.
I de för provinsialläkarstaten och veterinärstaten meddelade särskilda
bestämmelserna om vikaidatsersättning i vissa fall föreskrives under
Kungl. Maj:ts proposition nr 204.
31
punkt 2, att vikariatsersättning för provinsialläkare, som uppehåller tjänst
som förste provinsialläkare, eller för distriktsveterinär, som uppehåller
tjänst som länsveterinär, skall bestämmas av vederbörande myndighet,
med iakttagande att ersättningen må uppgå till högst 12 kronor för dag
för provinsialläkare och till högst 10 kronor för dag för distriktsveterinär.
Under punkt 3 stadgas, att till provinsialläkare eller distriktsveterinär som,
vid sidan av tjänstgöring i egen tjänst, på grund av förordnande bestrider
motsvarande tjänst i angränsande distrikt skall utgå vikariatsersättning
med 10 resp. 5 kronor för dag.
I skrivelse den 6 oktober 1951 har medicinalstyrelsen anfört, att styrel
sen finner ifrågavarande ersättningar för provinsialläkare otillräckliga med
hänsyn till nuvarande penningvärde och därav föranledd allmän lönesteg
ring samt svårigheterna att vid rådande läkarbrist erhålla vikarier. Styrel
sen hemställer därför, att Kungl. Maj:t måtte utverka riksdagens medgi
vande för medicinalstyrelsen att till provinsialläkare, som har förordnats
att uppehålla förste provinsialläkartjänst eller att vid sidan av tjänstgö
ring i egen tjänst bestrida motsvarande tjänst i angränsande distrikt, ut
betala vikariatsersättning med 15 kronor för dag.
Vad beträffar de under punkt 2 angivna ersättningsbeloppen vid vika
riat å förste provinsialläkartjänst eller länsveterinärtjänst förordar jag,
att ersättning skall få uppgå till högst 15 kronor för dag för provinsial
läkare och till högst 13 kronor för dag för distriktsveterinär.
Vad åter angår den ersättning, som enligt punkt 3 skall utgå till pro
vinsialläkare eller distriktsveterinär som, vid sidan av tjänstgöring i egen
tjänst, förordnas att bestrida motsvarande tjänst i angränsande distrikt,
får jag framhålla följande.
I betänkande den 5 juii 1951 (stencilerat) har militära läkarlöneutred-
ningen avgivit förslag om reglering av arbetsförhållandena för försvarets
läkare, tandläkare och veterinärer samt av tjänste- och verksläkarverksam-
heten vid försvaret. Därvid har utredningen föreslagit bl. a., att förbands-
läkare, som beordras att under kortare tid jämte egen tjänst utöva läkar
tjänst vid annat förband på förläggningsorten, skall komma i åtnjutande
av särskild ersättning härför. Även militärsjukvårdskommittén har uppta
git denna fråga till behandling i samband med framläggande av förslag,
avseende militärläkarnas skyldighet att bestrida annan militärläkartjänst.
Kommittén har förordat, alt militärläkare skall erhålla ersättning för så
dan tjänstgöring med samma belopp, som åtnjutes av provinsialläkare, vil
ken jämte egen tjänst på grund av förordnande bestrider provinsialläkar
tjänst i angränsande distrikt. Vad militärsjukvårdskommittén sålunda hade
föreslagit föranledde inte någon erinran vid remissbehandlingen av kom
mitténs betänkande. Militärläkarlöneutrcdningen har emellertid en annan
mening i vad avser ersättningsbeloppets storlek. Utredningen är nämligen
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 20U.
av den uppfattningen, att förbandsläkare i förevarande hänseende inte kan
anses helt jämförbar med provinsialläkare, enär sistnämnde läkare är be
rättigad att förutom lön från staten uppbära arvode för meddelad sjuk
vård m. m. enligt gällande provinsialläkartaxa. Med hänsyn härtill bör
enligt utredningens mening förbandsläkares ersättning skäligen utgå med
högre belopp än den för provinsialläkare fastställda gottgörelsen. Läkar-
löneutredningen föreslår, att ersättningen i dylikt fall skall utgå med sam
ma belopp, som åtnjutes, då förbandsläkare åtager sig uppdrag att bestrida
läkartjänst vid förband tillhörande annan försvarsgren, d. v. s. för när
varande 15 kronor för dag enligt ett av Kungl. Maj :t den 19 oktober 1951
meddelat beslut. I sitt remissyttrande över utredningens förslag har stats
kontoret uttalat, att gottgörelse av ifrågavarande slag icke bör utgå vid
tjänstgöring endast ett fåtal dagar vid annat förband.
För min del anser jag, att särskild ersättning bör utgå till förbandslä
kare, som beordras att tillfälligtvis jämte egen tjänst utöva läkartjänst
vid annat förband på förläggningsorten. Jag är emellertid inte beredd att
nu taga ställning till frågan om ersättningens storlek. Detta bör ske i sam
band med prövningen av militära läkarlönekommitténs förslag i övrigt.
För närvarande fastställer Kungl. Maj :t ersättningsbeloppet för det fall,
att förbandsläkare åtager sig att bestrida läkartjänst vid förband tillhö
rande annan försvarsgren. Detsamma bör gälla i fråga om förbandsläkare,
som beordras att tillfälligtvis jämte egen tjänst bestrida läkartjänst vid
annat förband på förläggningsorten. En erinran härom bör intagas i de
särskilda bestämmelserna för försvaret under förevarande paragraf.
Frågan om ersättning till provinsialläkare enligt punkt 3 i de särskilda
bestämmelserna för provinsialläkarstaten och veterinärstaten har, som
framgår av vad jag nu har sagt, i viss mån sammankopplats med frågan
om ersättning till militärläkare i motsvarande fall. Med hänsyn härtill och
i konsekvens med vad jag nyss har föreslagit beträffande militärläkarna
bör Kungl. Maj :t bemyndigas bestämma ersättningens storlek även i de
beträffande provinsialläkare och distriktsveterinär under punkt 3 angivna
fallen. Författningsförslaget har utformats i enlighet härmed.
33 §.
Särskilda ersättningar.
I anslutning till vad jag har anfört vid anmälan tidigare denna dag av
förslag till nytt allmänt resereglemente bör 1 mom. i förevarande paragraf
ändras på sätt av författningsförslaget framgår samt 3 mom. utgå, varvid
de nuvarande 4—6 mom. betecknas 3—5 mom. Vidare bortfaller punkt 2
av de särskilda bestämmelserna för försvaret, i samband varmed punkterna
3—5 omnumreras. Förslaget till nytt resereglemente föranleder även en
Kungl. Maj:ts proposition nr 204.
33
jämkning av de särskilda bestämmelserna för läroverk m. fl. läroanstalter
samt statens skolor tillhörande barna- och ungdomsvården.
En formell ändring av de särskilda bestämmelserna för försvaret påkallas
vidare av omläggningen av det militära lönegradssystemet.
I 5 mom. av 33 § meddelas bestämmelser om felräkningspenningar. Dessa
må icke vid en och samma tjänst utgå med högre belopp än 600 kronor för
år. Detta maximibelopp, som har stått oförändrat sedan början på 1920-
talet, synes skäligen böra höjas till 780 kronor. Detta belopp har vid för
handlingar i ämnet godtagits av de berörda personalorganisationerna, Stats-
tjänarkartellen, Statstjänstemännens riksförbund och Tjänstemännens cen
tralorganisation.
I de under 33 § meddelade särskilda bestämmelserna för länsstyrelserna
stadgas, att årliga representationsbidrag utgår med 15 000 kronor till över
ståthållaren, 9 000 kronor för år till vardera av landshövdingarna i Malmö
hus län och Göteborgs och Bohus län samt med 6 000 kronor till envar av
övriga landshövdingar med reglerad lön. På grundval av vad jag har in
hämtat rörande landshövdingarnas representationskostnader anser jag mig
böra föreslå, att förenämnda belopp höjes till 20 000, 15 000 resp. 12 000
kronor. Jag har härvid särskilt beaktat, att landshövdingarnas stora tjänste
bostäder medför behov av tjänarhjälp i en helt annan omfattning än som
är fallet beträffande andra befattningshavare i motsvarande löneläge.
Universitetslönekommittén har förklarat sig anse, att de i denna para
graf meddelade bestämmelserna i tillämpliga delar skall gälla även för de
akademiska lärarna vid universitet och högskolor. I detta sammanhang har
kommittén erinrat, att enligt gällande flyttningsersättningskungörelse (SFS
1944:382; ändr. 1947:501) Kungl. Maj:t äger befogenhet att pröva om och
i vad mån ersättning för flyttningskostnad må utgå i andra fall än de i
kungörelsen angivna. Hit hör exempelvis fall av befordran från docentur vid
enskild högskola till professur vid statlig högskola. Enligt kommitténs me
ning talar övervägande skäl för att bedömningen av ifrågavarande spörs
mål blir i huvudsak likartad inom hela det förevarande området.
Högskoleutredningen har föreslagit, att tjänsteman vid Stockholms och
Göteborgs högskolor skall äga rätt till ersättning för flyttningskostnad bara
vid tvångsförflyttning.
Statens lönenämnd har ifrågasatt om tillräckliga skäl föreligger för den
av utredningen föreslagna begränsningen av rätten till flyttningsersättning.
Lönenämnden föreslår därför, att gällande bestämmelser angånde ersätt
ning för flyttningskostnad åt vissa statens befattningshavare utan inskränk
ning göres tillämpliga på sådana tjänstemän vid högskolorna, som under
kastas statens allmänna avlöningsreglemente.
Statskontoret har å andra sidan ansett, att förevarande personal vid
Stockholms och Göteborgs högskolor skall undantagas från de i 33 § stad-
3 liihang till riksdagens protokoll 1952. / sand. Nr 204.
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 20i.
gade förmånerna med det undantag som utredningen har föreslagit beträf
fande ersättning för flyttningskostnad. Enligt statskontorets mening hör
dock möjlighet hållas öppen för Kungl. Maj :t att, om så skulle visa sig på
kallat, medge de andra ersättningar än flyttningskostnadsersättning, som
regleras i paragrafen.
För egen del ansluter jag mig till utredningens uppfattning att ersättning
för flyttningskostnad endast må utgå vid tvångsförflyttning men att i övrigt
stadgandena i 33 § i tillämpliga delar skall gälla förevarande personal vid
Stockholms och Göteborgs högskolor. Vad universitetslönekommittén har
anfört torde få beaktas vid Kungl. Maj :ts prövning av ansökningar om rätt
till ersättning för kostnad för flyttning mellan enskild högskola och univer
sitet eller statlig högskola.
34 §.
Kallortstillägg och enslighetstillägg m. m.
Ändringarna i de särskilda bestämmelserna för lots- och fyrstaten sam
manhänger med den i propositionen nr 107 redovisade förhandlingsöver-
enskommelsen (bil. 43), vartill jag torde få hänvisa.
35 §.
Lönetillägg vid vissa slag av tjänstgöring.
I 1 mom. av denna paragraf behandlas olika lönetillägg vid tåg
tjänstgöring m. m. vid statens affärsdrivande verk. Punkterna 1—4
avser statens järnvägar och punkten 5 statens vattenfallsverk.
Enligt vad jag inhämtat har de bandelar vid Trollhättan, vilka tidigare
har omhänderhafts av vattenfallsverket, överlämnats till statens järnvägar.
Med hänsyn härtill bör stadgandet i punkten 5 av förevarande moment
utgå.
Bestämmelserna i punkten 2 bör ändras med hänsyn till innehållet i den
förhandlingsöverenskommelse, som i propositionen nr 107 (bil. 3) har
underställts riksdagen. Vad särskilt angår andra stycket av denna punkt
må framhållas, att däri meddelas bestämmelser om gottgörelse för mistat
lönetillägg av det slag, varom Kungl. Maj:t äger bestämma enligt första
stycket. Det synes mig lämpligast att det får ankomma på Kungl. Maj :t
att bestämma även sagda gottgörelse. Jag vill tillägga, att nyssnämnda
överenskommelse inte innebär annan ändring av gottgörelsen för mistat
Kungl. Maj.ts proposition nr 20A.
35
tillägg, än att ersättningsbeloppet till eldare och biträde å elektrolok bort
faller.
I punkten 4 fastställes särskilda lönetillägg för tjänsteman, som på grund
av förordnande bestrider göromål såsom tågledare eller lokledare. Skäl för
viss höjning av nu gällande maximibelopp, 600 kronor respektive 420 kro
nor för år, synes föreligga. Under erinran att förra årets riksdag beslöt,
att det skulle ankomma på Kungl. Maj:t att fastställa de i punkten 3 be
handlade lönetilläggen för växlingstjänst och för göromål som tågklare
rare, föreslår jag att samma ändring vidtages beträffande förevarande lö
netillägg. Författningsförslaget har utformats i enlighet med vad jag nu
anfört.
I 35 § 2 mom. meddelas föreskrifter angående s j ö t i 11 ä g g in. in. Av
de för försvaret meddelade bestämmelserna framgår, att sjötillägget
är graderat efter lönegrad samt att det utgår med olika belopp på över-
vattensfartyg och undervattensbåt. Vissa yrkesmän erhåller högre sjötill-
lägg än övriga. Förhöjning av sjötillägget utgår till vissa förbandschefer
i kaptens eller kommendörkaptens grad, till fartygschefer samt till dem
som tjänstgör ombord å ubåt, då denna med användande av snorkel har
befunnit sig i undervattensläge.
Förslag till nu gällande sjötilläggsbelopp med tillhörande bestämmelser
lades fram av 1945 års lönekommitté i enlighet med en med vederbörande
personalorganisationer träffad överenskommelse. Denna innebar en höj
ning av tilläggen men samtidigt en skärpning av förutsättningarna för att
sjötillägg skall kunna utgå. Bl. a. indrogs sjötillägg som tidigare utgått vid
stationär förläggning. Lönekommitténs förslag underställdes 1948 års riks
dag, vilken godkände detsamma att gälla med retroaktiv verkan fr. o. in.
den 1 oktober 1947. Härefter har i huvudsak ingen annan ändring vidta
gits i förevarande bestämmelser än att den högre förvaltargraden intagits
i sjötilläggsförteckningen och där jämställts med den lägre förvaltargraden
samt att sjötillägg för vissa yrkesmän har införts för förvaltargraderna.
I skrivelse den 5 februari 1952 har chefen för marinen hemställt bl. a.,
att sjötilläggen skall uppräknas så att de kommer att motsvara 1/5 av dag
lönen enligt fr. o. in. den 1 januari 1952 gällande löneplaner. Till stöd för
sin hemställan har chefen för marinen anfört i huvudsak följande.
Den hastigt fortgående tekniska utvecklingen medför för personalen om
bord ett alltmer tyngande ansvar för och arbete med den komplicerade
materielen. Därtill komma de kärva levnadsförhållandena ombord och den
allmänt kända långa arbetstiden. De ofta oundvikliga långa och dyrbara
resorna vid permission och tjänstledighet för personal av alla kategorier
medföra även betydande personliga utgifter. I samband med de senaste
årens många avskedstaganden har understrukits de svårigheter av eko
nomisk och social natur, som uppstå under den långa bortovaron från fa
miljen på grund av sjökommendering.
36
Kungl. Maj.ts proposition nr 204.
En alltmer framträdande olust mot sjökommendering gör sig f. n. gäl
lande genom att ovannämnda förhållanden icke motverkas av tillräckligt
ekonomiskt vederlag. Detta sista torde även vara en bidragande orsak till
dagens dåliga rekryteringsläge.
Med anledning av vad ovan anförts finner jag starka skäl tala för en
förhöjning av nu utgående sjöförmåner. Förhöjningen synes mig böra stå
i relation till dels penningvärdeförsämringen och dels anförda ändringar i
arbetsuppgifterna och arbetsförhållandena ombord. Någon ändring av nu
gällande grunder för sjötilläggs utgående ämnar jag icke föreslå, ehuru
motiv därtill föreligga.
I mitt yttrande över 1945 års lönekommittés promemoria angående sjö
tillägg påpekade jag att kommittén utan motivering frångått den av ålder
tillämpade principen, att sjötilläggsbeloppen skulle avvägas i förhållande
till den fasta lönen såsom 1/6 av denna. Sålunda fastställdes beloppet till
mellan 1/6 och 1/7 av grundlönen. Såsom jag närmare utvecklade i ytt
randet borde snarare sjötilläggsbeloppet ha bestämts till 1/5 än 1/6 av
den fasta lönen. Det synes mig riktigast att denna av mig då förordade
principen följes vid nu aktuell uppräkning av beloppen.
Av 1945 års lönekommitté och tidigare löneutredningar har framhållits,
att sjötillägget är ett lönetillägg och inte har avsetts svara mot av tjänst
göringen föranledda merkostnader. Liksom lönekommittén finner jag det
uppenbart, att löneavvägningen för militär personal har skett under hän
synstagande till de med militärtjänstgöringen sammanhängande tjänst
göringsförhållandena av speciellt krävande beskaffenhet. Detta gäller också
beträffande flottans beställningshavare. Jag vill här erinra, att den över
enskommelse, som har träffats mellan 1949 års tjänsteförteckningskom-
mitté och berörda personalorganisationer, innebär en förbättrad löneställ-
ning för den militära personalen. Den föreslagna förmånligare löneställ-
ningen är föranledd bl. a. av de ökade krav på personalen, som har följt
av den tekniska utvecklingen.
Jag finner det emellertid erforderligt att, liksom beträffande vissa andra
förmåner av lönekaraktär, en uppräkning nu företages av sjötilläggen.
Denna uppräkning bör dock inte för flertalet grupper av beställningshavare
göras procentuellt lika stor som löneökningen i övrigt. Ett bibehållande
av tidigare föreliggande relation mellan daglönen och sjötillägget kan jag
av nyss angivna skäl icke förorda.
Med utgångspunkt från det anförda har i anslutning till uppgörelsen
angående 1952 års löner inom civildepartementet förhandlingar ägt rum
med Statstjänstemännens riksförbund och Tjänstemännens centralorganisa
tion om storleken av sjötilläggen. Därvid har — under förutsättning av
Kungl. Maj :ts och riksdagens godkännande — träffats en överenskom
melse om en sådan höjning av sjötilläggsbeloppen fr. o. m. den 1 juli 1952,
att desamma kommer att utgå med de belopp, som framgår av följande
sammanställning. I denna har även angivits nu gällande belopp.
Kungl. Maj.ts proposition nr 204.
37
Lönegrad
Nuvarande sjötill-
lägg. Tillägg för yr
kesmän inom ( ).
Föreslagna sjötill-
lägg. Tillägg för yr
kesmän inom ( ).
Underbefäl.
Mha 1 ...............................................
(0,60
1,00
10,80 (1,20)
1,25
Mha 2 ...............................................
1,00 (1,5o)
1,50 (1,75)
Me 10,
11
..........................................
1,85 (2,85)
2,50 (2,7
6
)
Ma 14 ...............................................
2,20
(2,7o)
3,00 (3,25)
Underofficerare.
Ma, Me 16 .....................................
2,70 (3,ro)
3,50 (4,oo)
Ma 19 ...............................................
3,20 (4,70)
4,00
(5,oo)
Ma 21, 23 ..........................................
3,70 (5,20)
4,75
Officerare.
Me 16 ...............................................
2,70
3,50
Ma, Me 19 .......................................
3,70
4,00
Ma 23 ...............................................
3,70
4,75
Ma 27 ...............................................
4,70
6,00
Ma 30 ...............................................
5,50
7,00
Ma 33 ...............................................
6,00
7,75
Ma 37 ...............................................
8,75
11,00
Mo 13 ...............................................
—
11,00
Mo 14. 15 ..........................................
8,75
11,00
Mo 17 ...............................................
9,50
12,00
överenskommelsen innebär vidare,
att relationen mellan det för beställningshavare i allmänhet gällande
sjötillägget å övervattensfartyg och å ubåt skall bibehållas, d. v. s. att å
ubåt tillägget skall utgöras av ett med 150 procent förhöjt allmänt sjötillägg,
att å ubåt tillägget för vissa yrkesmän skall överstiga det allmänna till
lägget med samma belopp som sjötillägget för yrkesmän å övervattens
fartyg överstiger å dessa fartyg gällande allmänna tillägg,
att de för vissa förbandschefer och fartygschefer gällande förhöjning
arna av sjötilläggen skall ökas med 50 öre eller till 3 kronor, 2 kronor
50 öre samt 2 kronor för dag samt
att beredskapsersättningen till beställningshavare i örlogsvarvs sjöreserv
skall utgå med högst 3 kronor för dag i stället för högst 2 kronor 40 öre
för dag.
Det förslag till sjötilläggsbelopp, varom förhandlingsöverenskommelse
sålunda föreligger, innebär en relativt sett kraftigare stegring för den lägst
ställda personalen än för övrig personal. Förhandlingsuppgörelsen medför
vidare, att de förhöjda sjötillägg, som utgår till vissa yrkesmän, bortfaller
för förvaltare och 2. klass sjömän. Detta sammanhänger dels med nyss
nämnda kraftigare höjning av de allmänna sjötilläggen i de lägsta löne
graderna, dels med de löneförbättringar, som i annan form avses kom
ma yrkesmännen till del. Jag får här erinra, att på grundval av ett av
marinens underofficerssakkunniga framlagt förslag undcrofficersbefatt-
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 20i.
ningarna ombord på flottans fartyg har varit föremål för en lönegradsmäs-
sig värdering i syfte att skapa en bättre överensstämmelse mellan arbets
uppgifter och ansvar, å ena, samt löneförmåner, å andra sidan. De sakkun
nigas förslag underställdes i väsentliga delar 1951 års riksdag och vann
dess godkännande. Ytterligare förslag — avseende vissa förvaltarbeställ-
ningar på övervattensfartyg och vissa vikariatslöneförordnanden i förvaltar-
graderna på ubåtar — har förelagts årets riksdag i propositionen nr 120.
Dessa förslag innebär särskilt stora förbättringar för vissa yrkesmanna-
kategorier. Med anledning härav ansåg marinens underofficerssakkunniga.
att den hittills gällande differentieringen av sjötilläggen för å ena sidan
vissa yrkesmän och å andra sidan övriga underofficerare borde slopas. De
sakkunnigas förslag innebär emellertid även att befordran till flaggunder
officer skall ske yrkesavdelningsvis inom hela flottan. I den mån sist
nämnda förslag genomföres, anser jag att de särskilda yrkesmannatilläggen
bör helt avskaffas för underofficerarna. Enighet härom rådde vid förhand
lingarna med personalorganisationerna.
Vad angår det s. k. snorkeltillägget är jag av den uppfattningen, att
dess konstruktion och storlek bör upptagas till omprövning sedan numera
snorkelanläggning har införts eller är under byggnad på samtliga ubåtar.
I avbidan på denna omprövning föreslår jag, att snorkeltillägget höjes från
5 kronor till 6 kronor för dag.
I anslutning till den träffade överenskommelsen om sjötillägg för de
militära beställningshavarna föreslår jag en motsvarande uppräkning av de
sjötillägg, som utgår till civilmilitära beställningshavare vid sjötjänstgö
ring. Förhöjningarna framgår av följande tabell.
Lönegrad
Nuvarande sjö
tillägg
Föreslagna
sjötillägg
4: —
5: —
4: 70
6: —
vs vs » 29
31 ..........................................
/5: 50
15: 75
6: —
7: —
»
»
» 33 och 37 .........................
7: 75
Sjötillägg till civilmilitära beställningshavare vid tjänstgöring å ubåt bör
förhöjas enligt samma grunder som gäller för sjötillägg till militär beställ
ningshavare.
I överensstämmelse med det anförda har de särskilda bestämmelserna
för försvaret i 35 § 2 mom. utformats. I punkt 3 av samma bestämmelser
har ordet »mekanikertillägg» tagits, bort, enär sådant tillägg enligt den
i propositionen nr 107 återgivna förhandlingsöverenskommelsen (bil. 64)
inte vidare skall utgå.
I författningsförslaget har i 2 mom. införts en ny bestämmelse för tull
verket. Enligt nyssnämnda förhandlingsöverenskommelse (bil. 23) förut-
Kungl. Maj.ts proposition nr 204.
39
sättes, att lönekommitténs för kust- och gränsbevakningen förslag angå
ende motorskötartillägg skall genomföras, varvid lönetillägget skall utgå
med 3 kronor för dag. Av nämnda kommittés betänkande den 14 juni 1950
angående löneställningen för kust- och gränsbevakningspersonalen vid tull
verket (stencilerat) framgår, att motorskötartillägg avses skola utgå vid
tjänstgöring såsom motorskötare ombord å fartyg utom dess förläggnings
ort och således inte exempelvis för dag, då å förläggningsorten maskineriet
undergår normal översyn eller fartyget provköres i hamnen eller dess ome
delbara närhet. För tid, då maskineriet måste undergå mera ingående över
syn vid varv eller verkstad, vare sig på förläggningsorten eller annorstädes,
samt motorskötaren därvid enligt meddelad order har att deltaga i arbetet,
bör motorskötartillägg däremot utgå. Motorskötartillägg skall vidare re
serveras för tullfartyg av tullkryssares, större tulljakts eller större tull-
racerbåts storleksordning.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att meddela erforderliga före
skrifter i ämnet. Den särskilda bestämmelsen för tullverket bör innehålla
en erinran härom.
I förenämnda proposition nr 134 har chefen för handelsdepartementet
förordat bl. a., att nuvarande system, enligt vilket lotspersonalen åtnjuter
andel i lotsavgifterna, skall ersättas med ett system, enligt vilket lotsnings-
ersättning skall utgå av statsmedel enligt särskild taxa. Med hänsyn härtill
synes nu gällande stadganden om lotslott i 36 § avlöningsreglementet böra
utgå. På sätt lotskommittén och chefen för handelsdepartementet anfört
bör bestämmelserna om lotslott m. m. sammanföras i en särskild författ
ning, som det skall ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda. En hänvisning
till sådana särskilda av Kungl. Maj:t utfärdade föreskrifter har intagits i
de särskilda bestämmelserna för lots- och fyrstaten i 35 § 2 mom. Där
jämte har i överensstämmelse med den i propositionen nr 107 redovisade
förhandlingsöverenskommelsen (bil. 43) ändringar vidtagits i bestämmel
serna om fyrskeppstillägg samt föreskrifterna om lönetillägg till kock-
stewart på fyrskepp och om ersättning för mistsignalering på fyr eller fyr
skepp uteslutits.
Vidare har likaså i anslutning till nämnda förhandlingsöverenskommelse
(bil. 3) den särskilda bestämmelsen för statens af färsdrivande verk i 2
mom. jämkats.
I 3 mom. av 35 § återfinnes bestämmelser om f 1 y g t i 1 1 ä g g in. in.
vid försvaret och rikets allmänna kartverk. Beträffande de föreslagna
ändringarna i bestämmelserna för försvaret torde jag få hänvisa till före-
nämnda förhandlingsöverenskommelse (bil. 64). De föreslagna bestämmel
serna om flygtillägg avser endast militära och civilmilitära beställnings-
havare. Skulle civila tjänstemän inom flygvapnet tagas i anspråk för flyg
40
Kungl. Maj.ts proposition nr 20U.
tjänstgöring i sådan omfattning att flygtillägg befinnes böra utgå till dem,
torde det tills vidare få ankomma på Kungl. Maj :t att besluta härom.
De flygtillägg, som utgår vid kartverket, har ännu inte prövats av 1949
års tjänsteförteckningskommitté. Jag förutsätter att denna prövning skall
ske i sådan tid att därav föranledda förslag skall kunna föreläggas årets
riksdag under dess höstsession.
36 §.
Inkomster enligt taxa m. m.
Beträffande den föreslagna ändringen i förevarande paragraf torde jag
få hänvisa till vad jag har anfört under 35 § 2 mom.
38 §.
Tjänstebostad m. m.
I 38 § har införts en särskild bestämmelse för universiteten och vissa hög
skolor. I fråga om motiveringen till denna bestämmelse åberopar jag inne
hållet i propositionen nr 12 till årets riksdag (s. 44 och 63).
39 §.
Tjänstedräkt och tjänstetecken m. m.
Extra ordinarie furirer erhåller enligt de i förevarande paragraf intagna
särskilda bestämmelserna för försvaret beklädnad och övrig för tjänsten
erforderlig utrustning såsom lån mot ersättning. Denna bestämmelse bör
utsträckas till innehavare av ordinarie furirsbeställningar, därest sådana
beställningar i anledning av förslag i propositionen nr 120 inrättas vid
armén.
Med stöd av beslut vid 1951 års riksdag (prop. nr 110; r. skr. nr 4) har
Kungl. Maj :t förordnat, att civilmilitär hjälptekniker vid flygvapnet skall
erhålla erforderliga uniformspersedlar såsom lån mot ersättning enligt
de för extra ordinarie furir gällande grunderna. Detta har beaktats vid
utformningen av författningsförslaget.
Ordinarie och extra ordinarie militära beställningshavare i lägst över-
furirs grad samt vissa militära beställningshavare åtnjuter dels ekiperings-
hjälp vid tillträdande av första ordinarie eller extra ordinarie beställning
med 500 kronor, dels ett årligt ekiperingsbidrag med 180 kronor. Ekipe-
ringshjälpen har utgjort 500 kronor för officer och vederlike sedan år
1927, för underofficer och vederlike sedan år 1939 (tidigare 450 kronor)
och för överfurir (motsvarande) sedan år 1947 (tidigare 300 kronor). Eki-
Kungl. Maj.ts proposition nr 20b.
41
peringsbidraget å 180 kronor tillkom år 1939 för officerare och underoffi
cerare. Långtjänstunderbefälet erhöll år 1940 ekiperingsbidrag med 120
kronor för år. Sistnämnda belopp höjdes år 1947 till 180 kronor.
I gemensam skrivelse den 16 juli 1951 har Svenska officersförbundet,
Svenska underofficersförbundet och Försvarsväsendets underbefälsförbund
hemställt om höjning av ekiperingshjälpen och ekiperingsbidraget fr. o.
m. den 1 januari 1951. I skrivelsen anföres, att de nu utgående ersätt
ningarna redan 1947 var otillräckliga för att kompensera för de mer
kostnader som uniformsplikten medför. Genom den kraftiga prishöjningen
på beklädnadsartiklar, som därefter har inträffat, uppges ekiperingshjäl-
pens och ekiperingsbidragets storlek ha blivit än mer otillfredsställande. 1
framställningen upplyses, att enligt från försvarsgrensförvaltningarna in
hämtade uppgifter kostnaderna för officerares ekipering stigit under åren
1946—1951 för första anskaffning med lägst 37 procent (flottan) och
högst 86 procent (flygvapnet) samt för årsunderhåll med lägst 55 procent
(flottan) och högst 105 procent (flygvapnet).
I fråga om det system, enligt vilket ersättning för tjänstedräkt bör utgå,
anförde 1945 års lönekommitté beträffande beställningshavare vid för
svaret, utom det icke-ordinarie manskapet, att en av kommittén verkställd
utredning hade givit vid handen att skäl kunde anföras för att införa det
för de civila tjänstemännen gällande och av kommittén för dem föreslagna
rabattsystemet. Kommittén ansåg sig emellertid icke böra föreslå någon änd
ring i då gällande grunder för de militära och civilmilitära beställnings-
havarna. En vägledande synpunkt för kommittén var bl. a. att införande
av rabattsystemet skulle medföra avsevärt ökat administrativt arbete för
de militära myndigheterna i jämförelse med gällande förhållanden. Viss
hänsyn togs av kommittén även till att tanken på en övergång till rabatt
systemet hade mött bestämt motstånd från personalhåll. Kommittén före
slog därför, att kontantsystemet i samma utsträckning som tidigare skulle
tillämpas för beställningshavare vid försvaret. Med avseende på beloppen
innebar lönekommitténs förslag att ekiperingshjälp och ekiperingsbidrag
inte skulle ändras på annat sätt än att det ordinarie manskapet — lång
tjänstunderbefälet — skulle erhålla samma ekiperingsförmåner som offi
cerare och underofficerare.
Sedan inom civildepartementet företagits en särskild utredning rörande
ekiperingshjälp och ekiperingsbidrag, har förhandlingar i ämnet ägt rum
med Statstjänstemännens riksförbund och Tjänstemännens centralorgani
sation. Härvid har — under förutsättning av Kungl. Maj:ts och riksdagens
godkännande — träffats en överenskommelse av innehåll att ekiperings
hjälp och ekiperingsbidrag, som avses i de särskilda bestämmelserna för
försvaret i 39 § statens allmänna avlöningsreglemcnte, skall höjas från
500 kronor till 750 kronor resp. från 180 kronor till 270 kronor, allt för
år räknat.
Med hänsyn till att förevarande ersättningsbelopp i flertalet fall har
varit oförändrade under lång tid och i betraktande av att anskaffningskost
naderna för beklädnadsartiklar har stigit avsevärt, finner jag denna upp
räkning skälig. I detta sammanhang får jag erinra, att försvarets civilför
valtning efter överläggningar med vederbörande personalorganisation den
25 januari 1952 beslutat, att den ersättning, som bestäilningshavare till
hörande någon av lönegraderna Me 1 och Me 2 skall erlägga för av honom
såsom lån tillhandahållen beklädnad, skall uppräknas med 50 procent
från 14 kronor för månad till 21 kronor för månad.
Vad under förenämnda utredning har framkommit har icke givit mig
anledning att f. n. föreslå en övergång till det för civila tjänstemän till-
lämpade rabattsystemet. Det synes emellertid kunna ifrågasättas, om icke
gällande bestämmelser om uniformsplikt för militära bestäilningshavare
bör göras till föremål för översyn.
42
Kungl. Maj.ts proposition nr 20b.
40 §.
Vissa andra förmåner in natura.
Ändringen i denna paragraf innebär, att bestämmelsen i nuvarande 2
mom. utgår, och är föranledd av det av mig tidigare denna dag anmälda
förslaget till nytt allmänt resereglemente.
41 §.
Grundläggande bestämmelser om sjukvård.
Den i de särskilda bestämmelserna för försvaret stadgade rätten att bi
behålla sjukvårdsförmån viss tid efter anställningstidens upphörande har
tillerkänts innehavare av icke-ordinarie beställningar på grund av den
tidsbegränsade anställning, som hittills har gällt för dem. Inrättas ordi
narie furirsbeställningar, bör givetvis inte här ifrågavarande förmån utsträc
kas till att gälla innehavarna av dessa beställningar. Frågan huruvida för
månen bör indragas för de extra ordinarie furirerna vid armén, bör göras
till föremål för ytterligare överväganden. Författningsförslaget innehåller
i fråga om försvaret endast en redaktionell ändring.
Vad angår den i författningsförslaget införda särskilda bestämmelsen för
universiteten och vissa högskolor har högskoleutredningen förordat, att
befattningshavarna vid Stockholms och Göteborgs högskolor skall erhålla
samma sjukvårdsförmåner som de statstjänstemän, som är underkastade
statens allmänna avlöningsreglemente. Med anledning härav har statskon
Kungl. Maj:ts proposition nr 20b.
43
toret framhållit, att prästerna vid den för dem nyligen beslutade löne
regleringen i fråga om sjukvårdsförmånerna jämställdes med lärarna vid
det kommunala skolväsendet. Statskontoret anser övervägande skäl tala
för att sjukvårdsförmånerna för högskolornas del i princip bestämmes
efter samma grunder. Ämbetsverket ifrågasätter dock om inte den personal,
som redan är tillförsäkrad ersättning enligt förmånligare regler, övergångs
vis skall bibehållas vid denna rätt.
Såsom statskontoret har framhållit talar vissa skäl för att befattnings
havarna vid Stockholms och Göteborgs högskolor i fråga om sjukvårdsför
måner jämställes med lärarna vid det statsunderstödda kommunala under
visningsväsendet. Med hänsyn till att de lönegradsplacerade tjänstemän
nen vid dessa högskolor redan har tillerkänts samma sjukvårdsförmåner
som statstjänstemän i allmänhet, har jag dock ansett mig böra godtaga
utredningens förslag på denna punkt.
46 §.
Läkemedel.
Jämlikt 46 § 2 mom. skall, där ej Kungl. Maj:t för visst verk annorlunda
förordnar, räkning å läkemedelskostnad vara attesterad av verksläkaren,
innan utbetalning på grund av räkningen äger rum. I anslutning härtill
föreskrives i 5 § kungörelsen den 22 juni 1939 (nr 424) angående verks-
läkare vid den civila statsförvaltningen, att det skall åligga verksläkare att,
om förutsättning därför föreligger, attestera bl. a. räkning å läkemedels
kostnad, där ej Kungl. Maj :t för visst verk annorlunda förordnar.
I skrivelse den 9 mars 1951 har telegrafstyrelsen — med instämmande
av generalpoststyrelsen, järnvägsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen — hem
ställt, att verksläkare vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och
statens vattenfallsverk skall befrias från skyldigheten att attestera apoteks-
räkning å läkemedelskostnader, som skall bestridas av vederbörande verks
medel.
Till stöd för framställningen har telegrafstyrelsen anfört i huvudsak
följande.
Bestämmelsen om skyldighet för verksläkarna att attestera apoteksräk-
ningar tillkom i samband med ikraftträdandet den 1 juli 1939 av civila av-
löningsreglementet. I sitt betänkande med förslag till nämnda reglemente
uttalade 1936 års lönekommitté, att dispens från berörda skyldighet kunde
övervägas beträffande verk med så stor personaluppsättning, att handlägg
ningen av sjukvårdsärenden kunde organiseras på ett ur kontrollsynpunkt
betryggande sätt.
Lokala myndigheter och verksläkare vid kommunikationsverken har vid
upprepade tillfällen hos vederbörande centrala verksmyndigheter begärt be
frielse för verksläkarna från berörda attesteringsskyldighet, vilken av ve
44
Kungl. Maj.ts proposition nr 204.
derbörande i regel uppfattas vara av mera formell än reell innebörd. Det
har framhållits såsom egendomligt, att verksläkaren skall — utan att fråga
är om taxationsgranskning — attestera räkningar, som grundar sig på av
honom själv utfärdade eller av honom attesterade recept.
Vid här ifrågavarande verk kontrollerar den utbetalande myndigheten,
att samtliga recept avser sådana anställningshavare vid verket, som är be
rättigade till läkemedel på statens bekostnad, att kostnaderna endast avser
läkemedel, som skall ersättas av statsmedel, samt att räkningens belopp
överensstämmer med summan av samtliga till räkningen hörande recept-
och rekvisitionsposter. Taxationsgranskning av apoteksräkningarna verk-
ställes enligt gällande bestämmelser stickprovsvis i medicinalstyrelsen, dit
räkningar för ändamålet insändes i föreskriven ordning. Den sålunda an
ordnade kontrollen och granskningen måste anses fylla alla rimliga an
språk.
Utlåtanden över telegrafstyrelsens framställning har avgivits av medici
nalstyrelsen och riksräkenskapsverket.
Medicinalstyrelsen har uttalat att, då attesteringen ej synes fylla någon
kameral uppgift, styrelsen för sin del inte har något att erinra mot bifall
till förevarande framställning. I anslutning härtill har medicinalstyrelsen
ifrågasatt, huruvida inte verksläkares attesteringsskyldighet beträffande
apoteksräkningar skulle kunna generellt slopas.
Riksräkenskapsverket har föreslagit, att kravet på attest av verksläkaren
skall generellt slopas i fråga om räkning, som avser av verksläkaren före
skrivna läkemedel. Vad däremot angår de fall där annan än verksläkaren
föreskriver läkemedel anser riksräkenskapsverket det vara av vikt att verks
läkaren följer läkemedelsordinationen och härvid — i anslutning till be
stämmelserna i 8 § verksläkarkungörelsen (1939:424) — övervakar att all
den sparsamhet iakttages, som är förenlig med ändamålets vinnande. Ge
nom verksläkarens granskning av dessa läkemedelsräkningar ernås enligt
riksräkenskapsverkets mening även kontroll därav att endast läkemedel
som har föreskrivits av läkare, som avses i 46 § 1 mom. reglementet, er-
sättes av statsverket. En dylik kontroll måste eljest företagas av den ut
betalande myndigheten. Riksräkenskapsverket har därför ansett sig inte
kunna tillstyrka, att dispens beviljas från bestämmelsen om attest av verks-
läkare beträffande räkningar å läkemedel, som har föreskrivits av an
nan än verksläkare.
Av den verkställda utredningen framgår, att kravet på attest av verks
läkaren på läkemedelsräkning, som avser av verksläkaren föreskrivna lä
kemedel, inte är påkallat ur kontrollsynpunkt, vilket däremot synes vara
fallet i fråga om verksläkarens attest å räkning, som avser av annan läkare
föreskrivna läkemedel. Jag anser mig därför böra föreslå, att det i 46 §
2 mom. statens allmänna avlöningsreglemente uppställda kravet att räkning
å läkemedelskostnad skall attesteras av vederbörande verksläkare, innan
Kungl. Maj.ts proposition nr 204.
45
utbetalning på grund av räkningen äger rum, modifieras sålunda, att dylik
attestering normalt erfordras endast beträffande räkningar på kostnad för
läkemedel, som har föreskrivits av annan än verksläkaren.
49 §.
För Stockholms och Göteborgs högskolor bör i fråga om begravnings
hjälp införas en särbestämmelse av samma art som den vilken gäller för
bl. a. de högre kommunala skolorna och privatläroverken.
50 §.
Enligt 50 § 1 mom. tredje stycket avlöningsreglementet skall lön för viss
månad utbetalas tidigast den tjugufemte dagen och senast den sista helg
fria dagen i månaden. Efter beslut av vederbörande myndighet må dock
enligt 3 mom. samma paragraf utbetalning ske tidigare dels i samband med
övergång från anställning, i vilken de kontanta löneförmånerna har upp-
burits för kortare tid än månad, till i reglementet avsedd lönegradsplacerad
tjänst, dels då särskilt ömmande omständigheter föreligger och tillfällig
hjälp för mötande av oförutsedda och hastigt påkommande utgifter är av
behovet synnerligen påkallad.
I skrivelse den 23 januari 1950 har Staistjänarkartellen hemställt om åt
gärder i syfte att, därest större helg inträffar i slutet av månad, månads
lön må utbetalas före den 25 :e dagen i månaden. Till stöd för sin hem
ställan har kartellen framhållit, att då större helger inträffar olägenheter
har visat sig uppkomma därigenom, att tjänstemännen inte har kunnat er
hålla sin lön förrän efter helgerna. Olägenheterna har gjort sig särskilt
gällande i fall, då resor eller andra särskilt kostnadskrävande anordningar
har planerats.
Riksräkenskapsverket har i utlåtande över framställningen uttalat, att
däri anförda synpunkter ej utgör tillräckliga skäl för en ytterligare upp
mjukning av gällande bestämmelser om tidpunkten för de månatliga löne
utbetalningarna.
I samband med ärendets beredning inom civildepartementet upprättades
en promemoria angående utbetalning av lön i vissa fall. I promemorian an-
föres i huvudsak följande.
Utbetalning av lön tidigare än den tjugufemte dagen i månaden är ägnad
att inge principiella betänkligheter med hänsyn till att lönen enligt gällande
bestämmelser utgår i efterskott. Då vidare några större verk under hand
har meddelat, att utbetalning av lönen en tidigare dag än den tjugufemte
skulle möta vissa praktiska svårigheter, synes åtminstone en generell före
skrift om tidigare utbetalningsdag, t. ex. den tjugonde, icke böra övervägas.
Frågan om tidigare utbetalningsdag torde emellertid böra bedömas även
46
Kungl. Maj.ts proposition nr 20i.
ur den enskilde tjänstemannens synpunkt, varför en avvägning av arbets-
givar- och arbetstagarintressen bör komma till uttryck i bestämmelserna.
Som statstjänarkartellen har framhållit lärer olägenheter med gällande be
stämmelser särskilt visa sig föreligga i sådana fall då större helger inträf
far i slutet av en månad, t. ex. jul och midsommar. Det bör därför i första
hand övervägas, huruvida praktiska förutsättningar finnes att meddela
bestämmelser om tidigare utbetalning av lön i december och juni månader.
Om en tidigare utbetalning inskränkes till att avse dessa båda månader,
torde det också vara möjligt att så utforma föreskrifterna härom att ökade
kostnader för löneutbetalningarna kan undvikas.
Det bör prövas om en tidigare utbetalning skall vara obligatorisk eller
om densamma skall ske endast efter ansökan. Ytterligare bör övervägas,
om utbetalningen vid en tidigare tidpunkt skall omfatta hela lönen eller
endast viss del därav, t. ex. en tredjedel eller hälften.
Över ifrågavarande promemoria har infordrade yttranden avgivits av för
svarets civilförvaltning (med överlämnande av yttrande från föreningen
försvarets kassachefer), riksförsäkringsanstalten, pensionsstyrelsen, väg-
och vattenbyggnadsstyrelsen, statskontoret, riksräkenskapsverket, general
tullstyrelsen (med överlämnande av yttranden från tulldirektionerna i
Stockholm, Göteborg och Malmö samt tullkamrarna i Strömstad och Ha
paranda), medicinalstyrelsen (med överlämnande av yttranden från inten
denterna vid vissa statliga sinnessjukhus), länsstyrelserna i Kristianstads,
Skaraborgs, Kopparbergs och Norrbottens län, generalpoststyrelsen, tele
grafstyrelsen, järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, domänstyrelsen och
försvarets fabriksstyrelse. Härjämte har yttranden avgivits av svenska
landskommunernas förbund, svenska landstingsförbundet och svenska
stadsförbundet.
Av de ifrågavarande yttrandena framgår, att försvarets civilförvaltning,
generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen, generaltullstyrelsen, domänstyrel
sen, länsstyrelserna i Kristianstads, Skaraborgs och Kopparbergs län samt
svenska landskommunernas förbund, svenska landstingsförbundet och
svenska stadsförbundet har ställt sig mer eller mindre positiva till att lö
nen eller del av densamma i vissa fall skall kunna utbetalas tidigare än den
25 :e dagen i månaden, medan övriga hörda vcrlcsstyrelser och länsstyrelsen
i Norrbottens län har intagit en avvisande ståndpunkt. Föreningen försva
rets kassachefer samt flertalet hörda lokala tullförvaltningsmyndigheter
och sjukhusintendenter har motsatt sig en ändring av nu gällande bestäm
melser. En tidigare utbetalningsdag har i allmänhet i och för sig ansetts
möjlig utan nämnvärda praktiska svårigheter och utan väsentligt ökade
kostnader. I de avstyrkande yttrandena har ifrågasatts bl. a., om utbetal
ning av lön före de större helgerna i verkligheten kommer att bli till för
del för den enskilde tjänstemannen.
December och juni månader har med hänsyn till jul- resp. midsommar
helgen nästan genomgående ansetts vara de månader, för vilka en even
Kungl. Maj:ts proposition nr 20A.
47
tuell tidigare utbetalningsdag än den tjugufemte bör kunna förekomma. Te
legrafstyrelsen håller dock före, att en tidigare utbetalningsdag än den
tjugufemte bör kunna medgivas i vilken månad som helst — dock på där
om gjord anhållan — då så utan olägenhet kan ske och den tidigare utbe
talningen är motiverad av särskilda omständigheter.
Som tidigaste utbetalningsdag har av några myndigheter nämnts den
tjugonde och av andra den tjuguförsta eller tjuguandra dagen i månaden.
Med få undantag har i yttrandena förordats, att en tidigare utbetalning
av lön skall vara obligatorisk samt avse hela lönen. Som motiv för en obli
gatorisk utbetalning anföres bl. a., att olika principer för löneutbetalning
en är ägnade att skapa irritation. Att hela lönen bör utbetalas motiveras
bl. a. med att det i annat fall blir dubbelarbete med utskrivning av avlö
ningslistor och med penningrekvisitioner ävensom ökad pappersåtgång. Det
framhålles dock i vissa yttranden, att tidigare utbetalning av hela lönen
inte bör komma i fråga för arvodister och annan mindre fast anställd per
sonal.
I likhet med ett stort antal av remissmyndigheterna finner jag det tvek
samt om det på längre sikt kan vara till fördel för personalen, att lönen
utbetalas tidigare i månaden än hittills har medgivits. Då därtill kommer
att en sådan ändring av utbetalningstidpunkten otvivelaktigt kan medföia
olägenheter och ökade kostnader för myndigheterna, måste enligt min me
ning stor försiktighet iakttagas, när det gäller att bereda möjlighet för ut
betalning av lön före den 25 :e dagen i månaden. Med hänsyn till vad som i
stor utsträckning tillämpas såväl på den enskilda arbetsmarknaden som
inom det kommunala området vill jag emellertid inte helt motsätta mig ett
tillmötesgående av den föreliggande framställningen. Endast i julmånaden
synes dock sådana särskilda omständigheter föreligga, att avsteg från nu
varande regler bör göras. Jag förordar således, att i 50 § avlöningsregle-
mentet intages ett bemyndigande för vederbörande myndighet att utbetala
lönen för december månad tidigare än den 25:e. Utbetalningen bör ske
tidigast den 22 :a och av skäl, som framgår av remissyttrandena, i regel
avse hela lönen. Jag förutsätter, att vederbörande myndigheter kommer att
utnyttja bemyndigandet endast i sådana fall, då det kan ske utan större
olägenheter och utan merkostnader av någon betydenhet. Bemyndigandet
bör vidare begagnas blott i fråga om sådana grupper av tjänstemän, som
med hänsyn till anställningsform eller eljest föreliggande omständigheter
kan förväntas kvarstå i tjänst under hela månaden.
51 §.
1 anslutning till vad som gäller beträffande läroverk in. fl. läroanstalter
har stadgandet om skyldighet att underkasta sig ändrade föreskrifter ro-
48
Kungl. Maj.ts proposition nr 20U.
rande de under 19 § 3 mom. meddelade särskilda bestämmelserna ansetts
böra utsträckas till att gälla även universiteten och vissa högskolor.
Slutbestämmelsen.
De föreslagna ändringarna i avlöningsreglementet bör träda i kraft den
1 juli 1952. Av billighetsskäl bör dock den förordade höjningen av ekipe-
ringshjälpen gälla fr. o. m. den 1 april 1952. Den särskilda övergångsbe
stämmelse, som föranledes härav, liksom övriga erforderliga övergångs-
anordningar bör det få ankomma på Kungl. Maj :t att besluta. I detta hän
seende torde jag få hänvisa till bl. a. vad som har anförts i de förut om-
förmälda propositionerna nr 12 och 107.
II. Övriga avlöningsreglementen.
Vissa av mig i det föregående förordade ändringar i statens allmänna
avlöningsreglemente har sådan generell innebörd att motsvarande ändringar
bör göras i de avlöningsreglementen, som gäller för vissa speciella grupper
av tjänstemän. Jag åsyftar härvid avlöningsreglementet för folkskolan den
30 juni 1948 (nr 437), avlöningsreglementet för kyrkomusiker den 9 juni
1950 (nr 385), avlöningsreglementet för övningslärare den 9 juni 1950 (nr
386), prästlönereglementet den 29 juni 1951 (nr 577) samt avlöningsregle
mentet för statsunderstödda folkhögskolor och lantbruksundervisningsan-
stalter m. m. den 27 augusti 1951 (nr 615).
Beträffande samtliga nu angivna författningar gäller, att deras lydelse
inte har fastställts av riksdagen. Med beaktande härav och då ändringarna
i de olika specialreglementena helt ansluter sig till de ändringar, som har
angivits i det vid statsrådsprotokollet fogade förslaget till kungörelse om
ändring i statens allmänna avlöningsreglemente, synes anledning inte före
ligga att underställa riksdagen lydelsen av övriga ifrågavarande författ-
ningsrum. Jag begränsar mig därför till att i det följande ange de ändringar
i statens allmänna avlöningsreglemente, som bör föranleda motsvarande
ändringar i specialreglementena.
Ändringarna i 28 § I punkt 3 statens allmänna avlöningsreglemente angå
ende tjänstledighetsavdrag under vissa slag av militärtjänstgöring bör för
anleda motsvarande ändringar i 18 § punkt 3 folkskolans avlöningsregle
mente, 11 § I punkt 3 kyrkomusikerreglementet, 11 § 1 mom. punkt 3
övningslärarreglementet, 25 § I punkt 3 prästlönereglementet samt 12 § 1
mom. punkt 3 folkhögskolereglementet.
De formella jämkningar, som jag har föreslagit i lydelsen av 28 § III
statens allmänna avlöningsreglemente, bör göras även i 19 § punkt 4 folk
skolans avlöningsreglemente, 11 § III kyrkomusikerreglementet och 12 §
punkt 4 övningslärarreglementet.
Kungl. Maj:ts proposition nr 20b.
49
Förslaget till nytt allmänt resereglemente m. m., som föranleder änd ringar i 33 och 40 §§ statens allmänna avlöningsreglemente, medför änd ringar även av 29 och 35 §§ prästlönereglementet.
De ändrade föreskrifter, som har förordats angående attestering av räk ning å läkemedelskostnader i 46 § 2 mom. statens allmänna avlöningsregle mente, bör genomföras även i 32 § 2 mom. folkskolans avlöningsreglemente,
23 § 2 mom. kyrkomusikerreglementet, 41 § 2 mom. prästlönereglementet och 27 § 2 mom. folkhögskolereglementet.
De föreslagna ändringarna i bestämmelserna om utbetalning av lön i 50 § 1 mom. statens allmänna avlöningsreglemente bör genomföras även i ut- betalningsföreskrifterna i 36 § 1 mom. folkskolans avlöningsreglemente samt 27 § 1 mom. kyrkomusikerreglementet, 22 § 1 mom. övningslärarreg- lementet, 45 § 1 mom. prästlönereglementet och 31 § 1 mom. folkhögskole reglementet.
Jag torde i detta sammanhang få framhålla, att de förenämnda ändrings förslagen i fråga om tjänstledighetsavdrag och atteslering av räkning å läkemedelskostnad berör även vissa i kungörelsen den 22 juni 1951 (nr 586) angående statsbidrag till centrala verkstadsskolor intagna lönebestäm- melser. Dessa bestämmelser är utfärdade av Kungl. Maj :t, sedan riksdagen godkänt vissa huvudgrunder för lönereglering för lärarpersonalen vid de centrala verkstadsskolorna.
Utöver förut angivna ändringar i de speciella avlöningsreglementena, vilka är direkt föranledda av förslagen om ändringar i statens allmänna av löningsreglemente, erfordras vid bifall till vissa i andra sammanhang för riksdagen framlagda förslag ändringar i folkskolans avlöningsreglemente och avlöningsreglementet för statsunderstödda folkhögskolor och lantbruks- undervisningsanstalter m. m. Ej heller dessa ändringar är av den natur att lydelsen av ändringsförslagen torde böra underställas riksdagen.
Enligt den i propositionen nr 107 till årets riksdag framlagda förhand- lingsöverenskommelsen (bil. 30) skall ordinarie, extra ordinarie och extra småskollärare flyttas upp i högre lönegrad, nämligen Ca 15, Ce 13 och Cg 11. Därest riksdagen godkänner förhandlingsöverenskommelsen i denna del, bör härav föranledda ändringar göras i de i 13 § 1 mom. folkskolans avlöningsreglemente intagna lönegradsbestämmelserna.
I propositionen nr 152 har framlagts förslag att folkliga musikskolan i Ar vika skall i fråga om statsbidrag och avlöningsbestämmelser in. m. i huvud sak jämställas med folkhögskola. Härav föranledes vissa ändringar i av löningsreglementet för statsunderstödda folkhögskolor och lantbruksunder- visningsanstalter m. m. Då avsikten är att folkhögskolestadgan skall göras tillämplig å musikskolan i Arvika, erfordras i det för folkhögskolan gäl lande avlöningsreglementet endast några specialstadganden angående mu sikskolan. Om riksdagen godkänner de förslag i avlöningsfrågorna, som har
4 Bihang till riksdagens protokoll 1052. I samt. Nr 20b.
so
Kungl. Maj.ts proposition nr 20-1.
förordats i nämnda proposition nr 152, kommer ändringarna i reglementet
i huvudsak att bestå i att lönegraderna för rektor samt ordinarie, extra
ordinarie och extra lärare intages i 5 § 1 mom. samt att i 6 § införes be
stämmelser om avdrag å lön för ordinarie lärare, som inte tages i anspråk
för undervisning 35 veckor av läsåret. Vad angår den läsårsdaglön, som
har föreslagits gälla för extra ordinarie och extra lärare, nämligen 1/238
av årslönen, vill jag framhålla, att då läsåret vid musikskolan normalt skall
omfatta 245 dagar föreskrift bör meddelas, att läsårsdaglön inte får utgå
för mer än 238 anställningsdagar under ett arbetsår.
Beträffande avlöningsreglementet för statsunderstödda folkhögskolor och
lantbruksundervisningsanstalter m. m. får jag vidare framhålla, att vid
utarbetandet av propositionen nr 1951:113 angående löne- och pensions-
reglering för personal vid angivna läroanstalter övervägdes att i förslaget
inbegripa fruktodlingsskolor. Med hänsyn till att medel ännu inte hade an
visats till dylika skolor ansågs det emellertid böra anstå med en sådan åt
gärd. Sedermera beslöts vid 1951 års riksdag på förslag av jordbruksut
skottet att anvisa statsbidrag till fruktodlingsskolan i Urshult (utsk. uti.
nr 30; r. skr. nr 330). Härvid synes ha förutsatts, att de för lantbruks-
undervisningsanstalterna gällande avlöningsbestämmelserna skulle göras
tillämpliga å fruktodlingsskolan. I anledning av riksdagens beslut har
Kungl. Maj :t den 21 december 1951 funnit gott förklara fruktodlingsskolan
i Urshult berättigad till statsunderstöd, därvid bidrag till täckande av ordi
narie, extra ordinarie och extra befattningshavares avlöningsförmåner må
beräknas med tillämpning av de för motsvarande personal vid trädgårds
skolorna i avlöningsreglementet för folkhögskolor och lantbruksundervis-
ningsanstalter m. m. meddelade bestämmelserna. Rektor och lärare skall
således tillhöra de lönegrader, som gäller för motsvarande personal vid
trädgårdsskolorna. Jag förordar, att de formella ändringar, som erfordras
för att nämnda avlöningsreglemente skall bli direkt tillämpligt på frukt
odlingsskolor, nu vidtages.
De i samband med löneregleringen för lärarna vid folkliga musikskolan
i Arvika och fruktodlingsskolor uppkommande pensionsfrågorna torde jag
få anmäla senare i dag.
Riksdagens bemyndigande torde böra utverkas för Kungl. Maj:t att vid
taga de ändringar, som jag i det föregående har föreslagit i folkskolans av
löningsreglemente, avlöningsreglementet för kyrkomusiker, avlöningsreg
lementet för övningslärare, prästlönereglementet samt avlöningsreglementet
för statsunderstödda folkhögskolor och lantbruksundervisningsanstalter
m. m.
Ändringarna bör träda i kraft den 1 juli 1952.
Kungl. Maj.ts proposition nr 20i.
51
III. Avlöningsförstärkningar och befattningsarvoden m. m.
Enligt 37 § 1 mom. statens allmänna avlöningsreglemente utgår enligt
bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t med stöd av riksdagens be
slut, avlöningsförstärkningar, befattningsarvoden, ställföreträdararvoden
in. fl. arvoden.
En förteckning över här ifrågavarande särskilda ersättningar finnes fogad
såsom bilaga D till tilläggsbestämmelserna till avlöningsreglementet. Frågor,
som berör dessa ersättningar, brukar underställas riksdagen i samband med
de årliga anslagsäskandena för vederbörande verk. Så har i stor utsträck
ning varit fallet i de propositioner, som har lagts fram för årets riksdag.
I enlighet med den i det föregående berörda överenskommelsen bör vidare
maximibeloppet för den ersättning, som utgår vid sjöreserven, uppräknas
från 2 kronor 40 öre till 3 kronor för dag.
Jag torde härefter få upptaga frågor om vissa andra ersättningar, som
inte i annat sammanhang har underställts riksdagen.
Ställföreträdararvoden om 1 200 kronor och — i vissa fall — om 2 004
kronor för år utgår f. n. till generaldirektörens ställföreträdare i vissa verk.
Till den som uppbär sådant arvode utgår i regel inte vikariatsersättning vid
förordnande att uppehålla generaldirektörstjänsten. Med hänsyn till dessa
arvodens karaktär av vikariatsersättning bör de skäligen uppräknas något.
Jag föreslår, att det lägre ställföreträdararvodet fastställes till 1 500 kronor
och det högre till 2 400 kronor. Medel för denna höjning har beträffande
flertalet av de berörda verken beräknats i vederbörliga propositioner. Där
så ej har skett, utgår arvodena från förslagsvis anvisade poster.
Till de militära beställningshavare, som tjänstgör såsom militärassisten
ter i olika verk, utgår särskilda arvoden. Jag anser skäligt att dessa arvoden,
som nu utgår med 360, 720, 900 och 1 080 kronor för år, höjes till 390, 780,
! 008 resp. 1 200 kronor för år.
Till militärassistent, som tjänstgör såsom chef för militärbyrå (mot
svarande) utgår ett högre arvode om 3 096 kronor för år. Detta arvode har
avvägts med beaktande av grundlöneskillnaden mellan majors- och överste
löjtnantsgraderna, å ena sidan, och byråchefsgraden, å andra sidan. Arvodet
höjdes i samband med chefslöneregleringen från 1 080 kronor till 3 096
kronor. Vid bifall till de i propositionen nr 107 framlagda förslagen om
lönegradsplacering för den militära personalen, kommer lönerna att höjas
för majorer och överstelöjtnanter. Med hänsyn härtill bör nämnda arvode
om 3 096 kronor för år fr. o. m. den 1 juli 1952 fastställas till 2 700 kronor.
Särskilda övergångsanordningar kan härvid i vissa fall bli erforderliga.
Vid telegrafverket utgår till rikstelefonist, landstelefonist eller lokaltcle-
fonist, som har förordnats såsom föreståndare för växelstation, högst 540
kronor för år enligt de närmare bestämmelser, som meddelas av telegraf
52
Kungl. Maj.ls proposition nr 20k.
styrelsen. Maximibeloppet höjdes den 1 juli 1939 från 3G0 kronor till 540
kronor för att möjliggöra högre ersättningar vid vissa större växelstationer.
Ersättning av här avsett slag uppbäres vid ungefär 85 växelstationer. Maxi
mibeloppet utgår bara vid ett fåtal av dessa stationer.
Jag förordar, att maximibeloppet nu höjes till 720 kronor.
Vid statens järnvägar må tjänsteman tillhörande 1—16 lönegraderna,
som bestrider beredskapstjänst vid statens järnvägars hjälpvagnsberedskap,
uppbära ersättning med högst 1 krona för dygn enligt de närmare bestäm
melser, som meddelas av järnvägsstyrelsen. Med hänsyn till att vagnmästare
i 16 lönegraden, som i stor utsträckning utnyttjas för beredskapstjänst,
enligt förslag i propositionen nr 107 skall flyttas till 17 lönegraden, synes
ersättningen i fråga fr. o. m. den 1 juli 1952 få utgå i högst sistnämnda
lönegrad. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att fastställa ersättningens
belopp och meddela i övrigt erforderliga bestämmelser.
Till tjänstemän vid statens järnvägar och statens vattenfallsverk, som
fullgör viss beredskapstjänst, samt till tjänsteman, som bestrider bered
skapstjänst vid Järvafältets elektriska distributionsnät, utgår i vissa fall
särskild ersättning för vecka.
Beträffande grunderna för ersättningens bestämmande får jag hänvisa
till den redogörelse, som har lämnats i propositionen 1951:190. I enlighet
med de i nämnda proposition framlagda förslagen höjdes ersättningsbelop
pen fr. o. in. den 1 januari 1951 i anledning av att den fr. o. m. nämnda dag
fastställda höjningen av lönerna automatiskt medförde en höjning av över
tidsersättningarna. Beredskapsersättningen utgår sålunda för närvarande
enligt vederbörande myndighets bestämmande med högst 53 kronor per
vecka dels då beredskapen fullgöres i hemmet, dels då den fullgöres på tjän
stestället och nattvila beredes samt tjänstgöringstraktamente utgår och med
65 kronor per vecka, då beredskapen fullgöres på tjänstestället och nattvila
beredes samt tjänstgöringstraktamente ej utgår.
Övertidsersättningarna har fr. o. m. den 1 januari 1952 ytterligare höjts.
Jag föreslår därför, att maximibeloppen för omförmälda beredskapsersätt-
ning höjes med 15 procent fr. o. m. sistnämnda dag till, i avrundade tal, 61
resp. 75 kronor per vecka. Jag förutsätter, att vederbörande myndigheter
vid utfärdande av erforderliga bestämmelser i ämnet tillser att de av riks
dagen tidigare godtagna grunderna för ersättningens differentiering noga
iakttages.
Jag får i detta sammanhang erinra, att Kungl. Maj:t, med stöd av riks
dagens i skrivelse 1948:351 givna bemyndigande, har fattat beslut i fråga
om vissa andra beredskapsersättningar. Sålunda har arméförvaltningen i
samband med framläggandet av sina förslag till disposition av vissa anslag
under riksstatens fjärde huvudtitel för budgetåret 1951/52 hemställt, att
beredskapsersättning måtte få utgå till vissa vid arméns centrala drivme-
Kungl. Maj.ts proposition nr 204.
53
delsanläggningar anställda tjänstemän, som sköter brandbevakningen vid
anläggningarna. Försvarets civilförvaltning har avgivit infordrat utlåtande
i ärendet. I regleringsbrev den 1 juni 1951 avseende anslagen inom för
svarsdepartementets verksamhetsområde (s. 46) har Kungl. Maj:t i anled
ning härav medgivit, att ersättning enligt arméförvaltningens bestämmande
må utgå till vid central drivmedelsanläggning anställd förvaltare och förste
montör, som utom ordinarie arbetstid alternerande tages i anspråk för
brandbevakning, med högst 53 kronor per vecka.
Vidare har försvarets fabriksstyrelse i skrivelse den 6 april 1951 hem
ställt om bemyndigande att utbetala särskild ersättning till sådana tjänste
män vid tvätt- och reparationsanstalterna i Långsele och Boden, som be
strider viss beredskapstjänst. Sedan statens lönenämnd avgivit utlåtande i
ärendet, har Kungl. Maj:t genom beslut den 29 juni 1951 medgivit, att
tjänsteman vid någon av nämnda tvätt- och reparationsanstalter, som be
strider beredskapstjänst i hemmet för passning m. m. av elektriska ång-
panneanläggningar, må tillerkännas ersättning härför med högst 53 kronor
per vecka enligt de närmare föreskrifter, som utfärdas av försvarets fabriks
styrelse.
Slutligen har försvarets civilförvaltning överlämnat en till Kungl. Maj:t
ställd skrivelse, vari tjänsteförrättande chefen för försvarsstaben har hem
ställt, att den civilanställda personalen vid försvarsstabens telefonväxel
måtte få åtnjuta ersättning för viss beredskapstjänstgöring. Kungl. Maj:t
har, sedan statens lönenämnd yttrat sig i ärendet, i anledning härav genom
beslut den 27 juli 1951 medgivit, att vid militär myndighet anställd tjänste
man med telefonistgöromål må enligt civilförvaltningens bestämmande till
erkännas ersättning för beredskapstjänst med högst 43 kronor per vecka
enligt de närmare föreskrifter, som meddelas av civilförvaltningen.
Sagda tre beslut torde nu böra underställas riksdagens prövning. Fr. o. in.
den 1 januari 1952 torde beloppen böra höjas från 53 till 61 kronor resp.
från 43 till 50 kronor per vecka.
I skrivelse den 27 juni 1950 har marinförvaltningen hemställt, att er
sättning måtte, räknat fr. o. m. budgetåret 1950/51, utgå till tjänsteman,
som bestrider beredskapstjänst vid örlogsvarv eller kustartilleriverkstad,
med visst högsta belopp per vecka enligt marinförvaltningens bestämmande.
Försvarets civilförvaltning och statens lönenämnd har avgivit infordrade ut
låtanden i ärendet. Ersättningen skulle utgå dels till ingenjörspersonal för
viss driftsteknisk beredskap i hemmet för möjliggörande av ett skyndsamt
utförande av sådana oförutsedda arbeten av större omfattning, som inte
tål uppskov, exempelvis reparation eller dockning av fartyg, som har varit
utsatt för maskinskada, grundkänning, kollision och dylikt, dels till arbets
ledare eller tekniker vid de elektriska anläggningarna för fullgörande av
beredskapstjänstgöring i hemmet. Framställningen är närmast föranledd av
54
Kungl. Maj.ts proposition nr 20U.
förhållandena vid örlogsvarvet och marinverkstäderna i Karlskrona, där
beredskapstjänstgöring av angivet slag f. n. förekommer. Marinförvalt
ningen säger sig ha utfäst sig att söka utverka ersättning åt därav berörda
tjänstemän vid örlogsvarvet redan fr. o. m. den 1 juli 1949, varför ämbets
verket hemställer, att ersättning efter motsvarande grunder måtte få utbe
talas till dessa tjänstemän även för budgetåret 1949/50.
Den beredskapstjänst, som för närvarande bestrides av arbetsledare eller
tekniker vid de elektriska anläggningarna vid örlogsvarvet i Karlskrona och
som enligt uppgift fullgöres i hemmet eller annan plats inom staden, där
vederbörande tjänsteman kan nås per telefon, torde vara att jämställa med
den beredskapstjänst, för vilken beredskapsersättning numera utgår till
tjänsteman vid Järvafältets elektriska distributionsnät och vid statens vat-
tenfallsverk. Med hänsyn härtill föreslår jag att ersättning härför, om riks
dagen inte har något att erinra däremot, må utgå fr. o. in. den 1 januari
1952 med högst 61 kronor per vecka enligt försvarets civilförvaltnings be
stämmande. Marinförvaltningens framställning i övrigt kan jag inte biträda.
Hemställan.
Under åberopande av vad jag i det föregående i olika hänseenden har an
fört hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
A. bemyndiga Kungl. Maj:t att
1) vidtaga ändringar i statens allmänna avlöningsregle-
mente den 30 juni 1948 (nr 436) i huvudsaklig överens
stämmelse med det såsom bilaga vid statsrådsprotokollet i
ärendet fogade författningsförslaget,
2) vidtaga ändringar i avlöningsreglementet för folk
skolan den 30 juni 1948 (nr 437), avlöningsreglementet för
kyrkomusiker den 9 juni 1950 (nr 385), avlöningsregle
mentet för övningslärare den 9 juni 1950 (nr 386), präst-
lönereglementet den 29 juni 1951 (nr 577) samt avlönings
reglementet för statsunderstödda folkhögskolor och lant-
bruksundervisningsanstalter m. m. den 27 augusti 1951 (nr
615) i huvudsaklig överensstämmelse med vad i det före
gående under II har förordats,
3) meddela beslut eller bestämmelser rörande vissa av-
löningsförstärkningar, befattningsarvoden och beredskaps-
ersättningar m. m. i huvudsaklig överensstämmelse med
vad i det föregående under III har anförts,
4) utfärda de övergångsbestämmelser, som kan bli erfor
derliga i anledning av förenämnda förslag,
Kungl. Maj:ts proposition nr 20i.
55
B. godkänna av Kungl. Maj :t meddelade beslut angåen
de ersättning för beredskapstjänstgöring till vissa tjänste
män vid arméns centrala drivmedelsanläggningar samt
tvätt- och reparationsanstalterna i Långsele och Boden
ävensom till vid militär myndighet anställda tjänstemän
med telefonistgöromål.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta proto
koll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Ingvar Rörs.
56
Kungl. Maj:ts proposition nr 20U.
Bilaga.
Förslag
till
kungörelse om ändring i statens allmänna avlöningsreglemente
den 30 juni 1948 (nr 436).
Härigenom förordnas,
att följande författningsrum i statens allmänna avlöningsreglemente den
30 juni 19481 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, nämligen
dels de allmänna bestämmelserna i 1 § 1 mom., 2 §, 3 § 1, 2 och 4 mom., 4 §
1 mom., 7 § 1 mom., 20, 22 och 23 §§, 28 § I och III, 29 § 1 inom., 30 §,
33 §, 40 §, 46 § 2 mom., 50 § 1 mom. och 51 § I mom., dels de särskilda be
stämmelserna i 4—7, 11, 13, 14, 19, 21, 27—29, 31, 33—36, 38, 39, 41 och
49 §§,
samt att den vid reglementet fogade bilagan A skall erhålla den ändrade
lydelse, som framgår av det följande.
1
§.
Reglementets tillämpningsområde m. m.
1 mom. Detta reglemente------------- riksdagens verk;
b) tjänstemän vid Stockholms högskola och Göteborgs högskola, i den
mån de innehava tjänster upptagna å personalförteckning, som Kungl.
Maj :t fastställt med stöd av riksdagens beslut;
c) rektorer och lärare vid kommunala flickskolor, kommunala realsko
lor, praktiska kommunala realskolor och högre folkskolor (de högre kom
munala skolorna), med undantag av övningslärare;
d) rektorer och lärare, å vilka stadgan för de statsunderstödda privat
läroverken äger tillämpning, med undantag av övningslärare;
e) rektor och ämneslärare vid fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala;
f) föreståndare för samt lärare vid statsunderstödda skolor för bildbara
1 Senaste lydelse, se
beträffande de allmänna bestämmelserna i 1 § 1 mom., 2 §, 3 § 1 mom., 4 § 1 mom.
och 20 § samt de särskilda bestämmelserna i 4, 5, 13, 14, 19, 28, 31, 38, 39, 41 och
49 §§ 1951:492,
beträffande 3 § 2 mom. 1950:349,
beträffande 30 § 1949:321,
beträffande de särskilda bestämmelserna i 29, 33 och 35 §§ 1949:321 och 1951:492 samt
beträffande de särskilda bestämmelserna i 34 § 1952:71.
Kungl. Maj.ts proposition nr 20A.
57
sinnesslöa eller epileptiker och med sådana skolor samorganiserade arbets-
hem (sinnesslöskolorna, epileptiker skolor na), med undantag av lärare i
annat ämne än kunskapsämne eller kvinnlig slöjd; samt
g) tjänstemän vid hushållningssällskap och skogsvårdsstyrelser, i den
mån de innehava tjänster upptagna å personalförteckning, som Kungl.
Maj:t fastställt med stöd av riksdagens beslut.
2
§.
Lönegrader.
De i------- — 1947 (nr 376).
Tjänster (beställningar), vid vilka lön utgår enligt löneplan nr 1 eller 2.
Anställningsform
Civila tjänster och
civilmilitära
beställningar
Militära beställningar
Löneplan nr
Löneplan nr
1
2
1
2
Lönegrads-
Lönegrads-
Lönegrads-
Lönegrads-
b
et
ec
k
n
in
g
n
u
m
m
er
b
et
ec
k
n
in
g
n
u
m
m
er
b
et
ec
k
n
in
g
n
u
m
m
er
b
et
ec
k
n
in
g
n
u
m
m
er
Ordinarie statlig anställning.
Fullmakt eller konstitutorial ................
Ca
1—37
Co
1—25
Ma
1—37
Mo
1—25
Förordnande för viss tid ........................
Cb
1—14
Cp
1—25
—
—
Mp
1—25
Förordnande för begränsad anställ-
ningstid .......................................................
—
—
Cq
1—25
—
—
—
—
Förordnande tills vidare .........................
—
—
Cr
1—25
Md
1—37
Mr
1—25
Ordinarie icke-statlig anställning.
Förordnande tills vidare eller kontrakt
Ca
1-37
Co
1—25
—
—
—
—
Förordnande för viss tid ........................
Cb
1—14
—
—
—
—
—
—
Icke-ordinarie anställning.
Förordnande såsom extra ordinarie
tjänsteman ..............................................
Ce
1—37
Cs
1—25
Me
1—37
—
—
Förordnande såsom aspirant ................
Cf
1—35
—
—
Mf
1—35
—
—
Förordnande såsom extra tjänsteman
ce
1—37
—
—
Mg
1—37
—
—
Tjänster (beställningar), vid vilka lön utgår enligt löneplan nr 3, 4 eller 5.
3 §.
För reglementets tillämpning grundläggande bestämmelser.
1 mom. I reglementet-------------särskilda bestämmelserna.
58
Kungl. Maj.ts proposition nr 20i.
Med universiteten och vissa högskolor avses universiteten i Uppsala och
Lund, karolinska mediko-kirurgiska institutet, medicinska högskolan i
Göteborg, Stockholms högskola, Göteborgs högskola, tandläkarhögsko-
lorna, de tekniska högskolorna, lantbrukshögskolan, veterinärhögskolan
och skogshögskolan.
Med läroverk —• — — och epileptikerskolorna.
Med länsstyrelserna —--------med landshövding.
Med statens ------------- Södertälje kanalverk.
2 mom. Inom försvaret--------- — med tjänsteman.
4 mom. I reglementet avsedda icke-statliga anställningar skola likstäl
las med statliga tjänster. Härvid skall vad i reglementet sägs om staten och
statsverket avse vederbörande högskola (högskolestyrelse), kommun, skol
styrelse, hushållningssällskap eller skogsvårdsstyrelse.
4 §.
Tjänsters inrättande och lönegradsplacering.
A. Allmänna bestämmelser.
1 mom. Ordinarie tjänster samt extra ordinarie tjänster i lönegraderna
Ce 26—37 och Cs 1—25 inrättas och lönegradsplaceras av Kungl. Maj :t med
stöd av riksdagens beslut.
Kungl. Maj:t--------— förordnandet tillhörde.
B. Särskilda bestämmelser.
Försvaret.
Sammanlagda antalet icke-ordinarie furirsbeställningar på aktiv stat i
lönegraderna Mg 10, Me 10 och Me 11 bestämmes av Kungl. Maj :t med stöd
av riksdagens beslut. Sådan innehavare av furirsbeställning, som ej upp
nått 20 års ålder, skall vara placerad i lönegraden Mg 10. Annan innehavare
av icke-ordinarie furirsbeställning skall vara placerad i lönegraden Me 10
till och med det kalenderkvartal, då han under tre år innehaft furirsbeställ
ning på aktiv stat eller enligt av Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser kan
räkna minst sex års anställning såsom manskap, och i lönegraden Me 11 för
liden därefter.
Extra ordinarie löjtnantsbeställning i lönegraden Me 19 inrättas av veder
börande myndighet enligt av Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser.
Andra icke-ordinarie militära beställningar på aktiv stat än ovan nämnts
inrättas och lönegradsplaceras av Kungl. Maj:t med stöd av riksdagens be
slut.
Antalet anställningshavare över stat i lönegraden Mha 1 bestämmes en
ligt grunder, som fastställas av Kungl. Maj:t.
59
Bank- och fondinspektionen. Sparbanksinspektionen.
Tjänster i lönegrader, som eljest ifrågakomma vid ordinarie civil anställ
ning, samt extra ordinarie tjänster i lönegraderna Ce 26—37 och Cs 1—25
inrättas och lönegradsplaceras av Kungl. Maj:t.
Universiteten och vissa högskolor.
De tjänster vid Stockholms och Göteborgs högskolor, å vilka reglementet
äger tillämpning, inrättas och lönegradsplaceras av vederbörande högskole
styrelse i enlighet med den i 1 § 1 mom. b) omförmälda personalförteck
ningen.
Läroverk m. fl. läroanstalter.
Kungl. Maj.ts proposition nr 204.
Hushållningssällskapen. Skogsvårds styrelserna.
Tjänster, å vilka reglementet äger tillämpning, inrättas och lönegrads
placeras av vederbörande hushållningssällskap eller skogsvårdsstyrelse i
enlighet med den i 1 § 1 mom. g) omförmälda personalförteckningen.
Statens af fårs driv ande verk.
Ordinarie tjänster i lönegraderna Ca 1—25 inrättas av Kungl. Maj:t.
Extra ordinarie tjänster i lönegraderna Ce 32—37 och Cs 1—25 inrättas
och lönegradsplaceras av Kungl. Maj:t. Andra extra ordinarie tjänster må,
där ej annat följer av beslut eller bestämmelser, som meddelats av Kungl.
Maj:t, inrättas och lönegradsplaceras av vederbörande myndighet.
5 §.
Tjänstetillsättning.
B. Särskilda bestämmelser.
Universiteten och vissa högskolor.
Ordinarie tjänst vid Stockholms eller Göteborgs högskola tillsättes me
delst förordnande.
Läroverk m. fl. läroanstalter.
Hushållningssällskapen. Skogsvårdsstyrelserna.
60
6 §.
Förening av lönegradsplacerade tjänster m. m.
B. Särskilda bestämmelser.
Kungl. Maj:ts proposition nr 20A.
Försvaret.
Universiteten och vissa högskolor.
Med tjänst såsom extra docent eller extra forskardocent må utan särskilt
tillstånd förenas ordinarie eller extra ordinarie statlig tjänst eller jämförlig
kommunal befattning i samma eller högre lönegrad, under förutsättning att
tjänstemannen frånträder utövningen av sistnämnda tjänst eller befattning.
Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning i fråga om förening
av docent- eller forskardocenttjänst med icke-statlig tjänst med avlöning
enligt av Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser.
Med tjänst såsom director musices vid universitet må förenas annan
ordinarie eller extra ordinarie tjänst eller därmed jämförlig kommunal be
fattning, under förutsättning att detta av universitetskanslern prövas icke
inverka hinderligt för utövandet av förstnämnda tjänst och annat ej följer
av de beträffande sistnämnda tjänst meddelade bestämmelserna.
Läroverk m. fl. läroanstalter.
Bank- och fondinspektionen. Sparbanksinspektionen. Hushållningssäll
skapen. Skogsvårdsstyrelserna.
Musikhögskolan.
Veterinärstaten.
Barnmorskeläroanstalterna.
7 §.
Förening av tjänst med tjänstebefattning eller uppdrag.
A. Allmänna bestämmelser.
7 mom. För förening av ordinarie eller extra ordinarie tjänst med tjän
stebefattning eller därmed jämförligt uppdrag i andra fall än i 6 § avses
Kungl. Maj:ts proposition nr 20U.
61
eller med uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk, bolag,
förening eller inrättning, som har till ändamål att driva rörelse inom in
dustri, handel, transport-, bank- eller försäkringsväsen eller annan närings
gren eller vars verksamhet eljest har huvudsakligen ekonomiskt syfte, ford
ras särskilt tillstånd, så framt icke den, som äger bevilja tillståndet, till
satt tjänstebefattningen eller meddelat uppdraget. Tillstånd beviljas av
vederbörande myndighet, såvitt fråga är om tjänst med lönegradsbeteck-
ning Ca eller Ce och något av lönegradsnumren 1—30, samt eljest av Kungl.
Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, av vederbörande myndighet.
Tillstånd, varom —-------- viss tid.
B. Särskilda bestämmelser.
Högsta domstolen. Regeringsrätten. Häradsrätterna. Vattendomstolarna.
Med tjänst såsom justitieråd —--------förenas skiljemannauppdrag.
Med tjänst såsom häradshövding eller vattenrättsdomare må icke förenas
tjänstebefattning eller därmed jämförligt uppdrag hos verk, bolag, förening
eller inrättning, som har till ändamål att driva rörelse inom industri, handel,
transport-, bank- eller försäkringsväsen eller annan näringsgren eller vars
verksamhet eljest har huvudsakligen ekonomiskt syfte. Ej heller må med
sådan tjänst förenas uppdrag såsom ordförande eller ledamot av styrelse
för verk, bolag, förening eller inrättning av angivet slag och ej heller skilje
mannauppdrag annat än såsom ordförande eller ensam skiljedomare. Vad
nu sagts skall dock icke gälla uppdrag såsom ordförande eller ledamot i
styrelse för sparbank eller såsom ordförande i styrelse för virkesmätnings-
förening eller i kontrollnämnd med uppgift att pröva klagan över auktorise
rad virkesmätning.
Beträffande tjänstebefattning eller uppdrag, som må av häradshövding
eller vattenrättsdomare innehavas, skola bestämmelserna i 1 mom. om sär
skilt tillstånd iakttagas, därest fråga är om tjänstebefattning eller upp
drag, som där avses.
Försvaret.
Tillstånd, som avses i 1 mom., meddelas av Kungl. Maj:t eller den myn
dighet Kungl. Maj:t bestämmer i fråga om beställning, vilken tillsatts av
Kungl. Maj :t, och av vederbörande myndighet i fråga om annan beställning.
Universiteten och vissa högskolor.
Angående förening av ordinarie lärartjänst inom medicinsk fakultet eller
medicinsk högskola med anställning vid statligt eller kommunalt sjukhus
eller vid statens institut för folkhälsan gäller vad därom särskilt stadgas.
62
Kungl. Maj.ts proposition nr 204.
Läroverk m. fl. läroanstalter.
Ordinarie, extra —--------i sänder.
Tjänsteman vid----------— tillstånd beviljas.
Utan särskilt tillstånd må med lärartjänst förenas av vederbörande rektor
meddelat uppdrag såsom biträde å rektorsexpeditionen.
Provinsialläkarstaten. Veterinärstaten.
Länsstyrelserna.
It §.
Tjänstemans skyldighet att uppehålla annan tjänst in. m.
B. Särskilda bestämmelser.
Universiteten och vissa högskolor.
Lärare i lönegraden Ca, Ce eller Cg 33 är, om han därtill förordnas, pliktig
att uppehålla professorstjänst. Docent är, om han därtill förordnas, pliktig
att uppehålla högre akademisk lärartjänst.
Läroverk in. fl. läroanstalter. Statens skolor tillhörande barna- och ung
domsvården.
Hushållningssällskapen. Skogsvårdsstyrelserna.
Provinsialläkarstaten. Vet er inär staten.
Statens sinnessjukhus.
13 §.
Ordinarie tjänstemans förflyttningsskyldighet.
B. Särskilda bestämmelser.
Försvaret.
Universiteten och vissa högskolor.
Innehavare av ordinarie tjänst vid Stockholms eller Göteborgs högskola
är pliktig att låta förflytta sig till annan ordinarie tjänst vid nämnda hög
Kungl. Maj:ts proposition nr 204.
63
skolor liksom ock, där Kungl. Maj :t så prövar lämpligt, till ordinarie tjänst
vid statligt verk, å vilket detta reglemente är tillämpligt.
Läroverk in. fl. läroanstalter.
Ordinarie lärare vid högre kommunal skola samt föreståndare för eller
lärare vid sinnesslöskola eller epileptikerskola är pliktig att låta förflytta
sig till annan ordinarie tjänst vid statlig eller kommunal läroanstalt, som
avses i 3 § 1 mom. tredje stycket, eller till lärartjänst vid folkskoleväsen
det, allt då sådant erfordras vid i vederbörlig ordning beslutad omorgani
sation av den skolform tjänstemannen tillhör eller för indragning av över
talig lärartjänst eller då eljest synnerliga skäl därtill äro.
Vid privatläroverk anställd ordinarie lärare, som icke kan uppsägas med
tillämpning av de i 5 § meddelade särskilda bestämmelserna för läroverk
m. fl. läroanstalter, är pliktig att låta förflytta sig till annan ordinarie
tjänst vid läroanstalt, som avses i 3 § 1 mom. tredje stycket, eller till lärar
tjänst vid folkskoleväsendet, då sådant erfordras för indragning av över
talig lärartjänst eller då eljest synnerliga skäl därtill äro. Vad nu sagts
skall gälla jämväl beträffande rektor och ämneslärare vid fackskolan för
huslig ekonomi i Uppsala.
Hushållningssällskapen. Skogsvårdsstyrelserna.
Flyinge hingstdepå och stuteri. Strömsholms hingstdepå.
Länsstyrelserna.
14 §.
Ordinarie tjänstemans avgångsskyldighet m. m.
B. Särskilda bestämmelser.
Utrikesdepartementet. Beskickningar och konsulat.
Försvaret.
1. Innehavare av militär beställning, vilken tillhör någon av lönegra
derna Ma 30—37 eller lönegrad med beteckningen Mo, eller av civilmilitär
beställning, vilken tillhör någon av lönegraderna Ca 29- 37 eller lönegrad
64
Kungl. Maj:ts proposition nr 20i.
med beteckningen Co, är pliktig att avgå från beställningen, där så finnes
påkallat med hänsyn till statens intressen. Beslut härom meddelas av Kungl.
Maj:t efter förslag av vederbörande försvarsgrenschef. Innan sådant för
slag avgives, skola yttranden hava inhämtats från övriga beställningshava-
ren överordnade myndigheter eller chefer.
Med stöd —--------riksdagens beslut.
Därest beställningshavare--------- — stycket sagts.
I första — — — intressen stridande.
2.
Angående skyldighet--------— gällande tjänstepensionsreglemente.
Poliskåren i Boden.
19 §.
Avlöningsförmåner av olika slag. Sammanträffande av förmåner.
B. Särskilda bestämmelser.
Försvaret.
Universiteten och vissa högskolor.
1.
Innehavare av sådan ordinarie tjänst, med vilken rätt till särskilda
förmåner är förenad, skall vidkännas avdrag å lönen med belopp motsva
rande de särskilda förmånernas värde enligt uppskattning i behörig ordning.
Vad genom donation av enskild tillförsäkrats innehavare av sådan tjänst,
i syfte att bereda denne särskild förmån utöver honom eljest tillkommande
avlöningsförmåner, skall likväl icke föranleda sådant avdrag.
2. Vad i 5 mom. sägs skall äga motsvarande tillämpning, då tjänsteman
vid Stockholms eller Göteborgs högskola uppbär livränta enligt olycksfalls
försäkringslagen eller lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar på
grund av arbete i statlig eller kommunal tjänst eller i tjänst hos privat läro
anstalt, som avses i detta reglemente.
Läroverk m. fl. läroanstalter.
1. Innehavare av sådan rektors- eller lärartjänst vid allmänt läroverk
eller privatläroverk, med vilken rätt till särskilda förmåner är förenad, skall
vidkännas avdrag å lönen med belopp motsvarande de särskilda förmåner
nas värde enligt uppskattning i behörig ordning. Vad genom donation av
enskild tillförsäkrats innehavare av sådan tjänst, i syfte att bereda denne
särskild förmån utöver honom eljest tillkommande avlöningsförmåner, skall
likväl icke föranleda sådant avdrag.
2. Vad i------------ detta reglemente.
Kungl. Maj.ts proposition nr 20i.
65
Hushållningssällskapen. Skogsvårdsstyrelserna.
Lots- och fyrstaten.
Landsfogdarna. Landsfiskalerna. Poliskåren i Boden.
Statens af färsdrivande verk.
20 §.
Lönegradernas konstruktion.
1 mom. Lönegraderna med beteckningen Ca, Ce, Cg, Coa, Cob, Ma, Md,
Me, Mg eller Mha omfatta de löneklasser, som angivas i följande tabell.
Lönegrad med
Omfattar löneklasserna
Lönegrad med
Omfattar löneklasserna
beteckning
nr
a
b
C
d
&
lö
n
e-
p
la
n
n
r
beteckning
nr
a
b
C
d
å
lö
n
e-
p
la
n
n
r
nr
nr
Ca, Ce, Cg,
i
i
2
3
4
1
Ca, Ce, Cg,
20
20
21
22
23
1
Ma, Md, Me,
2
2
3
4
5
Ma, Md, Me, 21
21
22
23
24
Mg
3
3
4
5
6
Mg
22
22
23
24
25
4
4
5
6
7
23
23
24
25
26
5
5
6
7
8
24
24
25
26
27
6
6
7
8
9
25
25
26
27
28
7
7
8
9
10
26
26
27
28
29
8
8
9
10
11
27
27
28
29
30
9
9
10
11
12
28
28
29
30
31
10
10
11
12
13
29
29
30
31
32
11
11
12
13
14
30
30
31
32
33
12
12
13
14
15
31
31
32
33
34
13
13
14
15
16
32
32
33
34
35
14
14
15
16
17
33
33
34
35
36
15
15
16
17
18
34
34
35
36
37
16
16
17
18
19
35
35
36
37
38
17
17
18
19
20
36
36
37
38
39
18
18
19
20
21
37
37
38
39
40
19
19
20
21
22
Coa
1
1
2
3
4
3
Cob
1
1
2
3
4
4
Mha
1
1
2
3
4
5
Mha
2
4
5
6
7
5
Löneklasserna hava------------- eller d.
Inom varje------------ annan tjänst.
0 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 20\.
66
Kungl. Maj.ts proposition nr 20U.
2 mom. Lönegrad med beteckningen Cb-------------följande tabell.
Lönegrad med beteckningen Cf eller Mf omfattar den löneklass å löne-
plan nr 1, som har samma nummer som lönegraden.
Lönegrad med beteckningen Co, Cp, Cq, Cr, Cs, Mo, Mp eller Mr omfattar
den löneklass å löneplan nr 2, som har samma nummer som lönegraden.
21
§.
Grundläggande bestämmelser om löneklassplacering.
B. Särsldlda bestämmelser .
Försvaret.
Vid tillträde av beställning i lönegraden Ma, Md, Me eller Mg 37 placeras
beställningshavaren i 40 löneklassen.
Beträffande innehavare-------------respektive 326.
Läroverk m. fl. läroanstalter.
22
§.
Löneklassplacering med hänsyn till tidigare innehavd tjänst.
1 mom. Tjänstemans placering och uppflyttning i löneklass (lönerum)
sker med hänsyn till tidigare innehavd tjänst enligt vad i denna paragraf
sägs, därest han
a) tillträder tjänst med lönegradsbeteckningen Ca, Ce, Cg, Ma, Md, Me
eller Mg och tidigare innehaft tjänst med någon av dessa lönegradsbeteck-
ningar eller
h) tillträder tjänst med lönegradsbeteckningen Coa, Cob eller Mha och
tidigare innehaft tjänst med samma lönegradsbeteckning;
dock att------------ angivet slag.
Vid tillämpning-------------tjänsten (vikariatslöneförordnandet).
2 mom. Tjänsteman skall placeras och uppflyttas i löneklass (lönerum),
a) om den nya tjänsten är högre än den senast innehavda (befordran,
vikariatslöneförordnande å högre tjänst m. m.) : enligt den vid reglementet
såsom bilaga A fogade placeringstabellen med tillhörande anvisningar, till-
lämpad med utgångspunkt från den senast innehavda tjänsten.
b) om den nya tjänsten är lika hög som den senast innehavda (tran
sport, övergång från vikariatslöneförordnande till tjänst i samma lönegrad
m. m.) : som om tjänstemannen tillträtt den nya tjänsten redan då han
tillträdde den senast innehavda tjänsten, samt
c) om den nya tjänsten är lägre än den senast innehavda (övergång till
lägre tjänst frivilligt eller tvångsvis i annat fall än i 18 § 4 mom. avses,
upphörande av vikariatslöneförordnande å högre tjänst m. m.) : som om
Kungl. Maj:ts proposition nr 20A.
67
tjänstemannen tillträtt den nya tjänsten redan då han tillträdde den senast
innehavda tjänsten.
Har tjänsteman tidigare innehaft, i fall som avses under a) högre tjänst
än den senast innehavda och i fall som avses under c) lägre, lika hög eller
högre tjänst, skall tjänstemannen, om det är för honom förmånligare,
placeras och uppflyttas i löneklass (lönerum)
antingen enligt ovannämnda placeringstabell med tillhörande anvisningar,
tillämpad med utgångspunkt från den senast innehavda tjänst, som är
lägre än den nya, eller från dessförinnan innehavd tjänst, som är högre än
den förstnämnda men ändock lägre än den nya tjänsten,
eller som om tjänstemannen tillträtt den nya tjänsten redan då han först
tillträdde lika hög eller högre tjänst.
Där enligt------------ för löneklassuppflyttning.
23 §.
Löneklassplacering med hänsyn till tidigare innehavd anställning enligt
kollektivavtal.
Den, som tillträder tjänst med lönegradsbeteckningen Ca, Ce, Cg, Ma,
Md, Me eller Mg eller vikariatslöneförordnande å sådan tjänst, skall, om
detta är för honom förmånligare än en tillämpning av bestämmelserna i 21
eller 22 §, enligt vad i denna paragraf sägs placeras och uppflyttas i löne
klass (lönerum) med hänsyn till tidigare efter fyllda 18 år hos staten inne
havd anställning med avlöning enligt kollektivavtal;
dock att------------ - angivet slag.
Tjänstemannen placeras och uppflyttas enligt------------- honom förmån
ligast.
a) Tjänstemannen placeras i-------------högsta löneklass.
b) Tjänstemannen placeras och uppflyttas i löneklass med tillgodoräk
nande i följande omfattning av i första stycket avsedd sammanlagd anställ
ningstid, nämligen
vid tillträde av tjänst med högst lönegradsnumret 14: tid utöver 6 år,
dock högst 6 år;
vid tillträde av tjänst med lönegradsnumret 15 eller 16: tid utöver 9 år,
dock högst 6 år; samt
vid tillträde av tjänst med lönegradsnumret 17: tid utöver 9 år, dock
högst 3 år.
Vid tillämpning------------ andra stycket.
27 §.
Tid varunder lön utgår. Löneavdrag och avdragsgrupper.
B. Särskilda bestämmelser.
Läroverk in. fl. läroanstalter. Statens skolor tillhörande barna- och ung
domsvården.
68
Kungl. Maj.ts proposition nr 20i.
Musikhögskolan.
Lots- och fyrstaten.
För ordinarie och extra ordinarie lots, lotsförman eller överlots skall till-
lämpas det A-avdrag, som gäller för den löneklass, vars nummer med två
enheter understiger numret för den löneklass, efter vilken lönen utgår. För
nu nämnd tjänsteman skall såsom B-avdrag tillämpas ett belopp, som är
dubbelt så stort som det för honom tillämpliga A-avdraget.
28 §.
De fall då löneavdrag skall tillämpas.
A. Allmänna bestämmelser.
I. Tjänstledighet: Tjänsteman äger-------------början tillhör.
T jänstledighetsorsak.
Löneförmån.
3. Militärtjänstgöring, då krigsavlönings-
reglementet icke är å tjänstemannen till-
lämpligt.
a) Värnpliktstjänstgöring, som —--------
eller därefter.
b) Frivillig befordrings- eller repeti
tionskurs eller med sådan kurs jämställd
annan kurs eller övning, vilken erfordras
för vinnande eller bibehållande av viss
tjänstegrad (tjänsteklass) såsom värnplik
tigt befäl (värnpliktig civilmilitär perso
nal) eller såsom krigsfrivilligt befäl.
Frivillig utbildning för vinnande eller
bibehållande av kompetens för viss i mobi-
liseringstabell (motsvarande) ingående be
fattning, vilken vederbörande förklarat sig
villig att bestrida under beredskapstill-
stånd och vid krig.
c) Tjänstgöring, vilken — — — och
vattenbyggnadskåren.
Kaptens-, fanjunkar-------------- i reserven.
d) Hem värnsövning, hemvärns---------------
verkställande organ.
Grupp 3: Lön med B-av-
drag.
Grupp 2 och 3: Lön med
B-avdrag högst 32 dagar
av ett och samma kalender
år.
Grupp 3: Lön med B-av
drag.
Grupp 1—3:
Enligt av
Kungl. Maj: t meddelade
bestämmelser.
Kungi. Maj:ts proposition nr 20k.
69
e) Repetitionsövning, som erfordras för
bibehållande av förutvarande fältflygare vid
krigsplacering såsom flygförare i krigs-
flygplan.
4. Arbete av------------- allmänt intresse.
Grupp 2 och 3: Lön med
B-avdrag högst 45 dagar
av ett och samma kalender
år.
Grupp l—3:
Enligt av
Kungi. Maj:t meddelade
bestämmelser.
6. Sjukdom m. m.
a) Sjukdom eller------------- av tjänsten.
I tjänsten — — — ådragit sig.
Med tjänsten----- -------statens räkning.
b) Sjukdom i------------- anordnad läkar
undersökning.
c) Svag hälsas — — — behörigen
styrkt.
Grupp 2: Oavkortad lön—-
-—■ — äga rum.
Grupp 3: Oavkortad lön.
Grupp 2: Lön med------------
en följd.
Grupp 3: Oavkortad lön
under högst följande antal
dagar av ett och samma
kalenderår:
25 dagar för tjänstemän
tillhörande lönegraderna
Ca, Ce, Cf, Cg, Ma, Md,
Me, Mf och Mg 1—14 samt
Mha 1 och 2,
20 dagar för tjänstemän
tillhörande lönegraderna
Ca, Ce, Cf, Cg, Ma, Md,
Me, Mf och Mg 15—26 samt
Cob 1,
10 dagar för tjänstemän
tillhörande övriga lönegra
der.
Oavkortad lön-------------
åtnjuta semester.
Lön med A-avdrag i öv
rigt.
Grupp 3: Lön med B-av-
drag.
70
Kungl. Maj:ts proposition nr 20t.
III. Avstängning från tjänstgöring m. m.: Är tjänsteman------------eller beslut.
Är tjänsteman avstängd från tjänstgöring av annan anledning än nyss
sagts, anhållen såsom misstänkt för brott eller häktad för brott eller under
går han frihetsstraff, är han skyldig vidkännas C-avdrag, vederbörande
myndighet likväl obetaget att, där så prövas skäligt, låta honom uppbära
viss del av lönen. Finnes avstängningen hava varit obefogad, blir den an
hållne ej häktad eller blir den anhållne eller häktade frikänd, skall löne
avdrag ej tillämpas och innehållen lön utbetalas.
B. Särskilda bestämmelser.
Högsta domstolen. Regeringsrätten. Häradsrätterna.
Försvaret.
1. a) Vad under-------------avse försvarsväsendet.
I fråga om lön vid tjänstledighet för studier för fortsatt militär utbild
ning eller för förvärvande av kompetens till vinnande av civil anställning
gälla för innehavare av beställningar i lönegraderna Mha 1 och 2 samt Me
10 och 11 särskilda av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser.
b) Vid tjänstledighet------- — samma kalenderår.
c) Där sådant-------------av kalenderåret.
2. Vad under III sägs om frihetsstraff avser icke arrest. För tid, under
vilken tjänsteman undergår arreststraff, skall han vidkännas A-avdrag.
Iluru med belopp, som innehållits i anledning av arreststraff, skall för
faras i fall, då tjänsteman varder i målet slutligen dömd till arrest på
kortare tid eller till annat straff eller påföljd eller ock befriad från ansvar,
stadgas i lagen om disciplinstraff för krigsmän.
Kon junkturinstitutet.
Läroverk m. fl. läroanstalter. Statens skolor tillhörande barna- och ung
domsvården.
Konsthögskolan. Musikaliska akademien med musikhögskolan. Universi
teten och vissa högskolor. Farmacevtiska institutet. Gymnastiska central
institutet. Lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitutet vid Alnarp. Statens
anstalt för fallandesjuka.
För tjänsteman, vilken är berättigad till ferier, skola de stadganden i till
lämpliga delar gälla, som innefattas i punkterna 1 b) och 2 av ovan med
delade särskilda bestämmelser för läroverk m. fl. läroanstalter.
Kungl. Maj.ts proposition nr 204.
71
Provinsiallälcarstaten. Veterinärstaten.
Lots- och fyrstaten.
Länsstyrelserna.
Statens af färs dr in ande verk.
29 §.
Semester och däremot svarande annan ledighet.
A. Allmänna bestämmelser.
1 mom. Tjänsteman äger-------------följande sammanställning.
Till och med
Från och med
Tjänsteman tillhörande
det kalenderår, under vilket tjänste
mannen fyller
39 år
40 år
avdragsgrupp 1 eller 2 ....................
20 dagar
20 dagar
avdragsgrupp 3:
lönegraderna Ca, Ce, Cf, Cg, Ma,
Md, Me, Mf och Mg 1—14 samt
Mha 1 och 2 .....................................
20 »
30
»
lönegraderna Ca, Ce, Cf, Cg, Ma,
Md, Me, Mf och Mg 15—26 samt
Cob 1 ..................................................
25
»
35
»
övriga lönegrader ........................
35
»
45
»
Semestern erhålles — -— — detta år.
Den, som-------------vederbörande myndighet.
Till vissa-------------i 30 §.
B. Särskilda bestämmelser.
Högsta domstolen. Regeringsrätten. Nedre justitierevisionen. Hovrätterna.
Kammarrätten.
Utrikesdepartementet. Beskickningar och konsulat.
72
Kungl. Maj.ts proposition nr 20A.
Försvaret.
Karolinska sjukhuset. Serafimerlasarettet. Statens sinnessjukhus. Sta
tens anstalt för fallandesjuka. Statens alkoholistanstalt å Venngarn.
Läroverk m. fl. läroanstalter. Statens skolor tillhörande barna- och ung
domsvården.
Konsthögskolan. Musikaliska akademien med musikhögskolan. Universi
teten och vissa högskolor. Farmacevtiska institutet. Gymnastiska central
institutet. Lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitutet vid Alnarp.
I stället för semester enligt de allmänna bestämmelserna äga ordinarie
lärare vid här avsedda verk ävensom musikaliska akademiens sekreterare
och direktören för musikhögskolan åtnjuta ferier på tider, som i veder
börande stadgor och reglementen föreskrivas. Vad nu sagts skall likväl
icke avse föreståndaren för det till konsthögskolan hörande institutet för
materialkunskap, tillika lärare i materialkunskap samt chefen för ras
biologiska institutet, tillika professor i rasbiologi.
Extra ordinarie ------------- ordinarie lärare.
Socialinstitutet i Stockholm.
Provinsialläkarslaten. Veterinärstalen.
Lots- och fyrstaten.
Länsstyrelserna.
73
30 §.
Semesterersättning.
A. Allmänna bestämmelser.
Därest aspirant eller extra tjänsteman eller innehavare av beställning i lönegraden Mha 1 eller 2 eller lönegraden Me 10 avgår ur statens tjänst eller avlider innan han åtnjutit den semester, vartill han vid avgången eller dödsfallet var berättigad enligt bestämmelserna i 29 §, äger tjänstemannen eller, om han avlidit, hans dödsbo erhålla semesterersättning. Semesterer sättningen skall motsvara den lön, som tjänstemannen skulle hava erhållit under förlängd anställning det antal dagar, som den återstående semestern omfattar.
Kungl. Maj.ts proposition nr 20i.
31 §.
Vikariatsersättning m. m.
B. Särskilda bestämmelser.
Hovrätterna. Häradsrätterna.
Fångvårdsanstalterna. Statens skolor tillhörande barna- och ungdoms vården. Statens sinnessjukhus. Statens anstalt för fallandesjuka.
Försvaret.
Militär eller------------- allmänna bestämmelserna. Vad nyss-------------avsett slag. Vikariatsersättning må —---------- under sjötjänstgöring. Det ankommer på Kungl. Maj :t att meddela beslut eller bestämmelser i fråga om ersättning till militärläkare, som, vid sidan av tjänstgöring i egen tjänst, tillfälligtvis bestrider annan läkartjänst vid försvaret.
Läroverk m. fl. läroanstalter.
Provinsialläkarstaten. Veterinärstalen.
1. För förste------------- allmänna bestämmelserna. 2. Vikariatsersättningen för provinsialläkare, som uppehåller tjänst som, förste provinsialläkare, eller för distriktsveterinär, som uppehåller tjänst som länsveterinär, bestämmes av vederbörande myndighet, med iakt
74
Kungl. Maj:ts proposition nr 20i.
tagande att ersättningen må uppgå till högst 15 kronor för dag för pro
vinsialläkare och till högst 13 kronor för dag för distriktsveterinär.
3. Det ankommer på Kungl. Maj :t att meddela beslut eller bestäm
melser i fråga om ersättning till provinsialläkare eller distriktsveterinär,
som, vid sidan av tjänstgöring i egen tjänst, på grund av förordnande be
strider motsvarande tjänst i angränsande distrikt; dock må ersättning
icke utgå i fall, där tjänstgöringen i det angränsande distriktet föranletts
av sådan tjänstefrihet för ordinarie tjänsteinnehavaren, varom i 10 § 3
mom. förmäles.
Statens af färs driv ande verk.
33 §.
Särskilda ersättningar.
A. Allmänna bestämmelser.
1 mom. Angående ersättning vid förrättning och tjänsteresa gäller vad
därom stadgas i allmänna resereglementet och i särskilda av Kungl. Maj :t
meddelade föreskrifter.
2 mom. Tjänsteman, som------------- i följd.
Därest tjänsteman — — — semesterns avbrytande.
3 mom. Tjänsteman må åtnjuta ersättning för flyttningskostnad enligt
vad därom särskilt stadgas.
4 mom. Tjänsteman, som å tjänstens vägnar handhar kontant uppbörd
eller verkställer kontant utbetalning av medel, kan enligt av Kungl. Maj :t
fastställda grunder erhålla felräkningspenningar till belopp, som bestämmes
med hänsyn till de omständigheter, under vilka uppbörd eller utbetalning
sker, och i förhållande till uppbördens eller utbetalningens omfattning.
Felräkningspenningar må icke vid en och samma tjänst utgå med högre be
lopp än 780 kronor för år räknat.
För tid, under vilken här avsedd tjänsteman icke bestrider sin tjänst,
uppbäras felräkningspenningarna av den, som uppehåller tjänsten.
5 mom. Vissa tjänstemän äga uppbära representationsbidrag i enlighet
med i denna paragraf meddelade särskilda bestämmelser. Vid semester
eller tjänstledighet för sådan tjänsteman beror på beslut eller bestämmelser,
som meddelas av Kungl. Maj :t, huru med nämnda bidrag skall förfaras.
B. Särskilda bestämmelser.
Utrikesdepartementet. Beskickningar och konsulat. Försvarsattachéer och
biträdande försvarsattachéer.
Kungl. Maj:ts proposition nr 20i.
75
Försvaret.
1. I stället — — — flera ledighetsperioder. Bestämmelserna i------------- sagda löneklass. 2. Till sådan tjänsteman i högst lönegraden Ma 14 vid flottan eller flyg vapnet, som under sjötjänstgöring omhänderhar annan uppbörd än pen ninguppbörd, utgår särskild ersättning med 50 öre för dag. 3. Cheferna för Sydkustens och Västkustens marindistrikt äga upp bära representationsbidrag med 3 600 kronor respektive 1 500 kronor för år räknat. Under sjötjänstgöring utgå till vissa beställningshavare representationspenningar enligt de närmare bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj :t.
4. Vid tillträdande av beställning med lönegradsbeteckningen Mha äger den, som icke förut innehaft sådan beställning, uppbära anställningspen- ning med 75 kronor. I fråga om förmåner i syfte att underlätta övergång från icke-ordinarie manskapsbeställning till civil anställning gäller vad därom särskilt stadgas.
Universiteten och vissa högskolor.
Ordinarie tjänsteman vid Stockholms eller Göteborgs högskola, som med stöd av 13 § förflyttas utan egen ansökan eller därom uttryckt önskan, äger uppbära ersättning för flyttningskostnad enligt vad därom särskilt stadgas.
Läroverk m. fl. läroanstalter. Statens skolor tillhörande barna- och ung domsvården.
Ersättning enligt allmänna resereglementet må ej, med mindre Kungl. Maj :t för visst fall därom förordnar, utgå till lärare i anledning av att han tillika helt eller delvis uppehåller lärarbefattning vid annan här avsedd läroanstalt.
Vid de-------------särskilt stadgas.
Folks kolinspektionen.
Lant bruks attachéerna.
Flyinge hingstdepå och stuteri. Strömsholms hingstdepå.
Provinsialläkarstaten.
76
Kungl. Maj:ts proposition nr 20i.
Länsstyrelserna.
Överståthållaren äger uppbära representationsbidrag med 20 000 kronor
för år.
Landshövding äger uppbära representationsbidrag i Malmöhus län och
i Göteborgs och Bohus län med 15 000 kronor för år samt i annat län med
12 000 kronor för år.
Statens affärsdrivande verk.
34 §.
Kallortstillägg och enslighetstillägg m. m.
B. Särskilda bestämmelser.
Häradsrätterna.
Försvaret.
Tullstaten.
Läroverk m. fl. läroanstalter. Statens skolor tillhörande barna- och ung
domsvården.
Lots- och fyrstaten.
1. Till tjänsteman stationerad å
särskilt ensliga belägenhet kan anses
enslighetstillägg med nedanstående,
belopp för år räknat, nämligen
för enslighetsklass
»
»
»
»
»
»
»
»
ort, där vistelsen till följd av ortens
medföra avsevärda olägenheter, utgår
för olika enslighetsklasser bestämda
I
240
kronor
11
360
»
in
480
»
IV
600
»
v
720
»
Vad i------------- och enslighetsklasser.
2. För tjänsteman-------------med hälften.
Statens affärsdrivande verk.
35 §.
Lönetillägg vid vissa slag av tjänstgöring.
1 mom. Lönetillägg vid tågtjänstgöring m. m.
Statens affärsdrivande verk.
Vid statens järnvägar må enligt av Kungl. Maj :t meddelade bestämmel
ser utgå
a) lönetillägg till tjänsteman, vilken tjänstgör såsom förare å ånglok,
elektrolok, motorlok eller enbemannad rälsbuss eller såsom eldare å ång
lok, ävensom gottgörelse för mistat lönetillägg till tjänsteman, vilken på
grund av särskilt tjänstuppdrag tillfälligtvis är hindrad att fullgöra sådan
tjänstgöring som nyss sagts;
b) lönetillägg till tjänsteman, som bestrider växlingstjänst, samt sta-
tionskarl, vilken fullgör göromål såsom tågklarerare; samt
c) lönetillägg till tjänsteman, som på grund av förordnande bestrider
göromål såsom tågledare eller lokledare.
2 mom. Sjötillägg m. m.
Försvaret.
1.
Beställningshavare äger-------------Kungl. Maj :t.
Kungl. Maj:ts proposition nr 204.
77
1
2
3
4
5
Sjötillägg för dag vid tjänstgöring
Beställningshavare tillhörande
å annat fartyg än under
vattensbåt
å undervattensbåt
lönegrad (tjänstbarhetsklass)
beställnings
havare i all
mänhet,
kronor
vissa yrkes
män,
kronor
beställnings
havare i all
mänhet,
kronor
vissa yrkes
män,
kronor
Militära beställningshavare
... -i / 3. klass sjöman ................
1: —
—
2: 50
—
\ 2. klass sjöman ................
1: 25
—
3: 25
—
Mha 2 ......................................................
1: 50
1: 75
3: 75
4: —
Me, Mg 10 och 11 .................................
2: 50
2: 75
fi: 25
6: 50
Ma 14 ......................................................
3: —
3: 25
7: 50
7: 75
» Me 16
..............................................
3: 50
4: —
8: 75
9: 25
»
»
19
..............................................
4: —
5: -
10: —
11: —
»
21 och 23
.............................
4: 75
—
12: —
—
» 27 .......................................................
6: —
—
15: —
—
» 30
......................................................
7: —
—
17: 50
—
» 33 .......................................................
7: 75
—
19: 50
—
» 37 och Mo 13—15
....................
11: —
—
—
—
Mo 17 ......................................................
12: —
--
—
—
Civilrnilitära beställningshavare
Ca, Ce, Cg 25 .........................................
5: —
—
12: 50
—
»
»
» 27 ..........................................
f>: —
—
15: —
—
»
»
» 29—31 .................................
7: —
—
17: 50
—
»
»
» 33 och 37 ........................
7: 75
—
—
—
Anm. De i kolumnerna 3 och 5 i tabellen för vissa yrkesmän angivna beloppen
skola tillämpas,
i fråga om lönegraderna Mha 1 och 2, Mg 10, Me 10 och 11 samt Ma 14: för
hovmästare, kock, eldare, torpedhantverkare eller telehantverkare; samt
i fråga om lönegraderna* Me 16 och Ma 16—19: för maskinist, torpedmästare,
telemästare eller i befattning såsom teleuppbördsman kommenderad radio
mästare.
I förestående tabell angivna belopp skola förhöjas,
a) för beställningshavare tillhörande någon av lönegraderna Ma 30 och
33, vilken kommenderats till sjötjänstgöring i befattning såsom avdelnings
chef, flottiljchef eller divisionschef samt för beställningshavare tillhörande
lönegraden Ma 27, vilken utan att samtidigt vara fartygschef kommende
rats till sjötjänstgöring i befattning av nyss nämnt slag: med 3 kronor för
dag räknat,
b) för beställningshavare, som i annat fall än under a) sagts kommen
derats till sjötjänstgöring i befattning såsom fartygschef: med följande
belopp för dag räknat, allt efter den klass, vartill fartyget enligt beslut av
Kungl. Maj :t är att hänföra, nämligen
78
Kungl. Maj:ts proposition nr 204.
kronor
chef å fartyg av klass 1 ........................ 3: —
»
»
»
»
» 2 ...................... 2: 50
»
»
»
»
» 3 ...................... 2: —
c) för beställningshavare, tjänstgörande ombord å undervattensbåt ut
rustad med snorkelanläggning: med 6 kronor för varje dag varunder sjö
tjänstgöring fullgjorts ombord å undervattensbåten och denna med använ
dande av snorkeln befunnit sig i undervattensläge.
Härutöver skall-------------b) sagts.
Vad ovan -------- — beteckningen Md.
2.
I fråga-------------klass sjöman.
3.
Sjötillägg utgår icke till beställningshavare, vilken såsom tillhörande
eller kommenderad till tjänstgöring vid flygvapnet åtnjuter flygtillägg eller
elevtillägg.
4.
Erforderliga föreskrifter — — — vederbörande myndighet.
5.
I fråga------------- därom förordnar.
6.
Angående ersättning------------- därom förordnar.
Tullverket.
Angående lönetillägg till motorskötare å vissa tullfartyg gäller vad Kungl.
Maj :t därom förordnar.
Kungl. Maj.ts proposition nr 204.
79
Statens fartyg för fiskeriundersökningar.
Lots- och fyrstaten.
Lotspersonalen äger uppbära lotslott och lotslottsersättning enligt de när mare bestämmelser Kungl. Maj :t meddelar.
Ordinarie tjänstemän, som angivas i efterföljande tabell, ävensom extra ordinarie tjänstemän, aspiranter och extra tjänstemän äga för tid, då de fullgöra tjänstgöring på fyrskepp, å vilket de äro påmönstrade, åtnjuta fyrskeppstillägg med visst belopp för dag räknat. Tillägget utgår, då fyr skeppet ligger å sin station eller är under gång till eller från stationen, med det normalbelopp, som i tabellen angives för vederbörande stations- grupp, samt i annat fall med hälften av normalbeloppet, dock att tillägget i stället skall utgå med, i förra fallet 150 och i senare fallet 75 procent av normalbeloppet vid tjänstgöring under tiden 16 oktober—31 mars å norr om 60 :e breddgraden stationerat fyrskepp eller under tiden 16 november— 15 mars å annat fyrskepp.
Tjänsteman
Stationsgrupp
A, kronor
B, kronor
c,
kronor
Fyrvaktare ..........................................
2: —
3: —
4: —
Förste fyrvaktare .............................
3: —
4: —
5: —
Fvrmästare .........................................
5: —
6: —
7: —
Närmare bestämmelser angående fördelningen av fyrskeppens stations orter på stationsgrupper meddelas av Kungl. Maj :t.
Statens affårsdrivande verk.
Angående lönetillägg till tjänsteman vid statens järnvägar, vilken tjänst gör å hjälpfartyg samt till tjänsteman vid statens vattenfallsverk, vilken t jänstgör å bogserbåt, gäller vad Kungl. Maj:t därom förordnar.
3 mom. Flygtillägg m. m.
Försvaret.
1. Beställningshavare, som har att fullgöra fiygtjänstgöring i någon av nedannämnda befattningar, äger under de närmare villkor och förutsätt ningar, som i detta reglemente angivas, uppbära flygtillägg med följande belopp för månad räknat:
80
Knngl. Maj.ts proposition, nr 204.
Beställningshavare till
hörande lönegrad
Flygtillägg i befattning såsom
flyg
förare,
kronor
flyg-
spa-
nare,
kronor
prov-
fly
gare,
kronor
kontroll
flygare
flyg-
signa-
list,
kronor
färd-
meka
niker,
kronor
mete
oro-
log,
kronor
flyg-
förare,
kronor
Övriga,
kronor
Mha 1 och 2, Me, Mg 10 och 11,
Ma 14 ..............................................
270
—
480
—
—
270
240
—
Ma, Me 16, Ma 19 (fanjunkare)
330
330
480
—
—
330
300
—
Ma, Me 19 (löjtnant), Ma 23 ...
390
390
480
—
—
—
—
—
Ma 27—37
.....................................
450
390
480
—
—
—
—
—
Mo eller Mp 13—22 ....................
480
390
—
—
—
—
—
—
Ca, Ce, Cg 10 och 12 ....................
—
—
—
—
—
—
240
—
Ca, Ce, Cg 15—22 ........................
—
—
—
—
180
—
300
180
Ca, Ce, Cg 23—37, Cp 15 och 16
—
—
480
390
240
—
—
240
2.
Flygtjänstgöring skall för att berättiga till flygtillägg fullgöras minst
i den omfattning, som bestämmes av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts
bemyndigande, av chefen för flygvapnet.
3.
Flygförare, som tillika är flyglärare vid grundläggande flygutbild
ning, äger utöver flygtillägg åtnjuta flyglärartillägg med 60 kronor för må
nad räknat.
4.
Elevtillägg utgår med 120 kronor för månad räknat till beställnings-
havare, som är kommenderad såsom elev i grundläggande flygutbildning,
samt med 180 kronor för månad räknat till beställningshavare, som till
hör armén eller marinen och som vid flygvapnet undergår grundläggande
flygutbildning till flygspanare.
5.
Flygtillägg, flyglärartillägg och elevtillägg må åtnjutas jämväl under
semester ävensom under tjänstledighet med oavkortad lön, i senare fallet
dock högst under 2 år. Under tjänstledighet, som medför löneavdrag jäm
likt 28 §, minskas tilläggen, för dag räknat, vid A-avdrag med 1/120 och vid
B-avdrag med 1/60. Vid C-avdrag utgår intet tillägg.
6.
Har beställningshavare skadats till följd av olycksfall vid flygning
eller ådragit sig sjukdom, till vilken flygtjänstgöring kan anses hava vä
sentligen bidragit, och har han av sådan anledning blivit oförmögen till
dylik tjänstgöring utan att fördenskull åtnjuta tjänstledighet, äger han bi
behålla 3/4 av flygtillägget under sammanlagt högst ett år från tjänstgö-
ringshindrets början, inberäknat av skadan eller sjukdomen föranledd
tjänstledighet, samt halvt flygtillägg under ytterligare högst ett år.
Beställningshavare, som på grund av sjukdom eller nedsatt arbetsför
måga i andra fall än i föregående stycke sägs avstänges från flygtjänst
göring, äger på motsvarande sätt bibehålla halvt flygtillägg under samman
lagt högst ett år från tjänstgöringshindrets början, inberäknat av sjuk
domen eller den nedsatta arbetsförmågan föranledd tjänstledighet, samt
1/4 av flygtillägget under ytterligare högst ett år.
Kungl. Maj.ts proposition nr 20b.
81
7. Därest beställningshavare i andra fall än i punkterna 5 och 6 avses på egen begäran befrias från flygtjänstgöring eller övergår till befattning, med vilken dylik tjänstgöring icke är förenad, upphör rätten till flygtill- lägg. Vad sålunda stadgats gäller även för det fall att beställningshavare av annan anledning än sjukdom eller nedsatt arbetsförmåga av chefen för flygvapnet förklaras olämplig till fortsatt flygtjänstgöring. 8. Beställningshavare, vilken fullgjort föreskriven flygtjänstgöring un der sammanlagt minst 12 år, äger, därest han av anledning som i punkt 6 sägs eller av organisatoriska skäl går förlustig rätten till flygtillägg, för tiden därefter, så länge han kvarstår i flygvapnets tjänst, uppbära lön en ligt löneklass, vars nummer med två enheter överstiger numret för den löneklass han enligt detta reglemente eljest skolat tillhöra, dock att för beställningshavare med lön enligt löneklasserna 39 eller 40 å löneplan 1 eller enligt löneplan 2 storleken av löneförhöjningen fastställes av Kungl. Maj:t. 9. Beställningshavare, som icke är berättigad till flygtillägg eller elev tillägg, samt civil tjänsteman vid försvaret äger för dag, varunder han be ordras deltaga i flygning enligt av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, av försvarets civilförvaltning meddelade föreskrifter upp bära flygtraktamente med följande belopp:
Beställningshavare (tjänsteman) tillhörande lönegrad
Dagbelopp
kronor
1. Mha 1 och 2, Ma, Me, Mg 10 och 11, Ma 14, Ca, Ce, Cf, Cg 1—15 .......
9
2. Ma, Me 16, Ma, Me 19, Ca, Ce, Cf, Cg 16—19 ..............................................
11
3. Övriga .......................................................................................................................
13
Därest militär eller civilmilitär beställningshavare, som avses i föregående stycke, under deltagande i flygning drabbas av olycksfall, varav föranledes sjukdom eller förlust av arbetsförmågan, äger han under tjänstledighet till följd av olycksfallet åtnjuta flygtillägg, beställningshavare, som avses un der 1 i tabellen ovan, med 150 kronor för månad räknat och annan be ställningshavare med 210 kronor för månad räknat. Dylikt flygtillägg må utgå under en tid av högst 2 år.
10. För beställningshavare i lönegrad med beteckningen Md skall i fråga om flygtillägg och flygtraktamente gälla detsamma som för beställnings havare i motsvarande lönegrad med beteckningen Ma. 11. Erforderliga föreskrifter angående tillämpningen av bestämmelser na här ovan meddelas av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyn digande, av vederbörande myndighet.
Rikets allmänna kartverk.
u Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 sand. Nr 20b.
82
Kungl. Maj.ts proposition nr 20A.
36 §.
Inkomster enligt taxa m. m.
Lots- och fyrstaten.
Enligt av Kungl. Maj :t medelade bestämmelser må personal vid lotsplat-
serna åtnjuta från sjöfarten utgående ersättningar och förmåner för biträde
av kronolots.
Provinsialläkarstaten. Veterinärstaten.
38 §.
Tjänstebostad m. m.
B. Särskilda bestämmelser.
Fångvårdsanstalterna. Statens skolor tillhörande barna- och ungdoms
vården. Statens sinnessjukhus. Statens anstalt för fallandesjuka.
Utrikesdepartementet. Beskickningar och konsulat.
Försvaret.
Universiteten och vissa högskolor.
Professor eller annan tjänsteman, åt vilken jämlikt donation anvisats
särskild tjänstebostad, utan att fråga är om sådan förmån, som enligt de
i 19 § meddelade särskilda bestämmelserna för universiteten och vissa hög
skolor icke skall föranleda avdrag å lönen, skall för bostaden erlägga er
sättning enligt grunder, som bestämmas av Kungl. Maj :t.
Läroverk m. fl. läroanstalter.
Akademien för de fria konsterna med konsthögskolan.
Hushållningssällskapen. Skogsvårdsstyrelserna.
Provinsialläkarstaten. Veterinärstaten.
Kungl. Maj:ts proposition nr 20A.
83
Länsstyrelserna.
Statens af fårs driv ande verk.
39 §.
Tjänstedräkt och tjänstetecken m. m.
B. Särskilda bestämmelser.
\
Försvaret.
1.
För militära-------- — nedan sägs.
2.
Innehavare av -------- — centrala förvaltningsmyndighet.
I vad------------- Kungl. Maj :t.
3.
Bestållningshavare tillhörande någon av lönegraderna Ma, Me och
Mg 10 samt Ma och Me 11 ävensom hjälptekniker vid flygvapnet må såsom
lån erhålla beklädnad och övrig för tjänsten erforderlig utrustning. I den
mån fråga icke är om persedlar, vilka enligt punkt 4 a) här nedan må utan
ersättning utlånas till ordinarie bestållningshavare, skall vederbörande här
för månadsvis i efterskott erlägga ersättning med belopp, som fastställes
av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, av vederbörande
centrala förvaltningsmyndighet. Ersättningen skall i fråga om uniforms
persedlar motsvara hälften av statsverkets beräknade självkostnad och be
träffande övriga persedlar hela självkostnaden.
4. a) Annan bestållningshavare--------- — hörande utrustning.
I övrigt —- — — viss tid.
b) Sådan under a) avsedd bestållningshavare, som är skyldig att inne
hava tjänstedräkt, äger vid tillträdandet av första ordinarie eller extra or
dinarie beställning uppbära ekiperingshjälp med 750 kronor, om han icke
i annan tidigare anställning vid försvaret uppburit ekiperingshjälp.
c) För underhåll och förnyelse av obligatoriska persedlar äger urider a)
avsedd bestållningshavare uppbära ekiperingsbidrag med 270 kronor för
år räknat. Kungl. Maj :t må likväl dels för beställningshavare, som enligt
särskilt medgivande äger att regelmässigt under tjänstgöringen bära civil
dräkt, förordna, att ekiperingsbidrag icke skall utgå, eller fastställa bidraget
till det lägre belopp, som prövas skäligt, dels ock för civilmilitär beställ
ningshavare, vilken icke är underkastad daglig tjänstgöring i den omfatt
ning, som gäller för beställningshavare i allmänhet, fastställa bidraget till
det lägre belopp, som prövas skäligt.
Rätt till------------ centrala förvaltningsmyndighet.
84
Kungl. Maj.ts proposition nr 204.
Läroverk m. fl. läroanstalter.
Hushållningssällskapen. Skogsvårdsstyrelserna.
Länsstyrelserna.
40 §.
Vissa andra förmåner in natura.
A. Allmänna bestämmelser.
Erhåller tjänsteman genom vederbörande myndighets försorg
kost in na
tura,
eller verkställes genom myndighets försorg
tvätt för tjänstemannens
enskilda räkning,
har tjänstemannen att härför erlägga ersättning genom
avdrag å avlöningen eller på annat sätt i enlighet med bestämmelser, som
meddelas av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, av ve
derbörande myndighet.
41 §.
Grundläggande bestämmelser om sjukvård.
B. Särskilda bestämmelser.
Högsta domstolen. Regeringsrätten.
Försvaret.
1.
För innehavare av beställning med lönegradsbeteckningen Mha må
stycket sägs.
2.
För innehavare av beställning med lönegradsbeteckningen Mha och
för beställningshavare i lönegraden Mg 10, Me 10 eller Me 11 må rätten
till fri sjukvård, om beställningshavaren vid anställningens upphörande
är i behov därav, bibehållas så länge sjukdomen kvarstår, dock högst ett
år efter anställningens upphörande.
3. Angående rätt------------- särskilt stadgas.
Universiteten och vissa högskolor.
Vad i detta kapitel sägs om statsmedel skall i fråga om befattningsha
vare vid Stockholms och Göteborgs högskolor i stället avse vederbörande
högskolas medel.
Kungl. Maj:ts proposition nr 20i.
85
Läroverk m. fl. läroanstalter.
Hushållningssällskapen. Skogsvårdsstyrelserna.
Länsstyrelserna.
46 §.
Läkemedel.
2 mom.
Räkning å kostnad för läkemedel, som föreskrivits av annan
läkare än verksläkaren, skall, där ej Kungl. Maj :t för visst verk annor lunda förordnar, vara attesterad av verksläkaren, innan utbetalning på
grund av räkningen äger rum.
49 §.
B. Särskilda bestämmelser.
Försvaret.
Universiteten och vissa högskolor.
Vid Stockholms och Göteborgs högskolor skall i stället för vad i 1 mom. andra stycket sägs gälla, att i 1 mom. första stycket avsett belopp i före kommande fall skall minskas med begravningshjälp, vartill dödsboet är berättigat enligt allmän lag eller särskild författning. Vad i 2 mom. sägs om statsmedel skall i fråga om angivna båda högskolor avse vederbörande högskolas medel.
Läroverk m. fl. läroanstalter. Statens skolor tillhörande barna- och ung
domsvården.
Hushållningssällskapen. Skogsvårdsstyrelserna,
50 §.
1 mom.
I den-------------å lönen.
Vid
beräkningen
------------- öretal bortfaller.
86
Kungl. Maj:ts proposition nr 20i.
Utbetalningen av för viss kalendermånad beräknat belopp, till den del
detsamma icke skall innehållas enligt särskilda föreskrifter, sker tidigast
den tjugufemte dagen och senast den sista helgfria dagen i månaden. Ve
derbörande myndighet må dock medgiva, att utbetalningen äger rum tidi
gast den tjuguandra dagen i december månad. Om beloppet tillställes
tjänstemannen genom postverket eller genom insättning i bank, skall det
av vederbörande myndighet utanordnas i så god tid, att det kan beräknas
vara för tjänstemannen tillgängligt senast den sista helgfria dagen i må
naden.
Då tjänstemans------------- anställningens upphörande.
51 §.
1 mom. Tjänsteman är —-------- av reglementet:
19 § 3 mom. angående ersättning efter ackord eller beting samt de i
nämnda paragraf meddelade särskilda bestämmelserna för universiteten
och vissa högskolor, för läroverk m. fl. läroanstalter samt för hushåll
ningssällskapen och skogsvårdsstyrelserna,
21—23 §§------------- angående sjukvård.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1952.
Kungl. Maj:ts proposition nr 204.
87
Bilaga A.
Placeringstabell.
Löneklassplacering a) i tjänst med lönegradsbeteckning Ca, Ce, Cg, Ma, Md, Me eller Mg med hänsyn till lägre tjänst med någon av dessa lönegradsbeteckningar, b) i beställning i lönegrad Mha 2 med hänsyn till beställning i lönegrad Mha 1.
'I tabellen----------- efter kolon.
Anvisningar till placeringstabellen.
1.
Löneklassplacering med
------------- 21 § tillämpas.
2.
Löneklassplacering med
------------- för löneklassuppflyttning.
88
Innehållsförteckning
Sid.
I. Statens allmänna avlöningsreglemente .............................................. 2
Inledning ................................................................................................. 2
De särskilda författningsbestämmelserna .......................................... 5
II. Övriga avlöningsreglementen ...................................................... 48
III. Avlöningsförstärkningar och befattningsarvoden m. m.................... 51
Hemställan ............................................................................................. 54
Författningsförslag .............................................................................. 56
Emil Kihlströms Tryckeri A.-B. Stockholm 1952
620488