Prop. 1952:253

('angående utlämnande av stödlån till jordbrukare',)

Kungl. Maj.ts proposition nr 253.

1

Nr 253.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående utlämnande

av stödlån till jordbrukare; given Stockholms slott den 28 november 1952.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departe­ mentschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Sam. B. Norup.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås, att amorteringslån (stödlån) under vissa villkor skall kunna beviljas de jordbrukare, som år 1952 tillfogats betydande skör­ deskador på grund av ogynnsam väderlek. Lånen föreslås skola löpa med fyra procent ränta, dock att räntefrihet skall åtnjutas i två år för 10 000 kronor av lånebeloppet, samt amorteras under en tid av fem eller i sär­ skilda fall högst tio år med början år 1955. Det begäres, att de odisponerade medlen av de investeringsanslag, som anvisades till stödlån i anledning av skördeskador under 1950 och 1951, tillhopa cirka 19 770 000 kronor, skall få disponeras för ändamålet.

1 Jiihantj till riksdagens protokoll 1952

.

1 samt

.

Nr 253

.

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 253.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28 november 1952.

Närvarande:

Statsministern

E^rlander,

ministern för utrikes ärendena

U^ndén,

statsråden

S^köld, Z^etterberg, T^orsten N^ilsson, S^träng, E^ricsson, A^ndersson, L^ingman, H^ammarskjöld, N^orup. H^edlund, P^ersson, H^jalmar N^ilson, L^indell, N^ordenstam.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Norup, fråga om statligt stöd till jordbrukare för skördeskador på grund av regn eller eljest ogynnsamma väderleksförhållanden samt anför därvid.

I skrivelse den 28 oktober 1952 har statens jordbruksnämnd föreslagit, att åt jordbrukare, som drabbats av förluster till följd av skördeskador under hösten 1952, skall lämnas tillfällig kredithjälp i form av stödlån. Nämnden framhåller därjämte, att enligt gjorda erfarenheter lokala skör­ deskador, av större eller mindre sammanlagd omfattning, så gott som varje år förekommer av sådan svårhetsgrad, att enskilda jordbrukare, som drab­ bas därav, råkar i trängande behov av ekonomiskt bistånd. Det synes därför nämnden mest lämpligt, att denna anordning erhåller en mera permanent karaktär och utformas så, att den utan särskilt riksdagsbeslut kan träda i tillämpning för skördeskador av väsentlig art, som framdeles kan komma att inträffa. För ändamålet bör enligt nämnden inrättas en särskild utlå- ningsfond. Erforderligt kapital till denna kan erhållas genom att från fonden för låneunderstöd överföra de medel, som ännu icke utnyttjats av de för budgetåren 1950/51 och 1951/52 under sistnämnda fond anvisade investe- ringsanslagen å tillhopa 23 000 000 kronor till stödlån åt jordbrukare, vilka lidit skördeskador på grund av regn eller översvämning under år 1950, res­ pektive svartrostangrepp å vete eller stormskador å oljeväxter under år 1951. Utlåningsfonden bör emellertid enligt nämnden icke blott tillföras ifråga­ varande odisponerade belopp — 19 772 550 kronor — utan även inflytande amorteringsbelopp. Fonden beräknas under sådana förhållanden komma att uppgå till i det närmaste 23 000 000 kronor.

Nämnden har med skrivelsen överlämnat vissa till nämnden för utlå­ tande remitterade framställningar rörande statligt stöd åt jordbrukare på grund av skördeskador. Dessutom har nämnden anmält, att till nämnden inkommit framställningar i ämnet från Jämtlands läns hushållningssäll­

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

3

skaps förvaltningsutskott samt från vissa underavdelningar av Riksförbun­ det Landsbygdens folk. Innan jag närmare går in på nämndens förslag, torde jag få redogöra för det huvudsakliga innehållet i förstnämnda fram­ ställningar.

Riksförbundet Landsbygdens folk anför i skrivelse den 14 oktober 1952, att efter tidpunkten för insamlandet av de sedvanliga officiella skörderap- porterna den 15 juli och den 30 augusti innevarande år, då skördeutsikter- na tedde sig i stort sett goda, de under hösten synnerligen ogynnsamma väderleksförhållandena avsevärt försenat skördearbetet och orsakat allvar­ liga skador på skörden, framför allt i Norrland men även i Småland, Ble­ kinge och vissa andra delar av landet. Enligt av förbundet infordrade upp­ gifter från läns- och provinsförbunden per den 11 oktober 1952 var de vår­ sådda grödorna vid denna tidpunkt i stor utsträckning fortfarande obärgade.

Då dessutom den del av skörden, som bärgats, har en osedvanligt hög vat­ tenhalt, i många fall 30 procent och däröver, kommer jordbrukarna att få vidkännas betydande prisavdrag. Förbundet hemställer, att de föränd­ ringar, som inträffat eller kan komma att inträffa i fråga om skörderesul­ tatet och jordbrukarnas intäkter till följd av de ogynnsamma väderleks­ förhållandena, skall beaktas vid de fortsatta övervägandena rörande pris­ regleringsåtgärderna på jordbrukets område. Därjämte föreslår förbundet, att en mera detaljerad uppskattning av skadornas omfattning skall verk­ ställas samt att de åtgärder skall vidtagas, vartill uppskattningen kan ge anledning.

I skrivelse den 13 oktober 1952 anför länsstyrelsen i Norrbottens län, att hushållningssällskapet verkställt utredning rörande skördeskadornas om­ fattning i de mest utsatta trakterna av länet. Därvid har beräknats värdet av den minskning, som uppstått i fråga om höskörden, ävensom de kontanta utgifter, jordbrukarna haft eller komma att få för inköp av foder m. in. Ett sammandrag av utredningen utvisar, att värdet av skadorna å höskörden uppgår till i runt tal 847 000 kronor samt de kontanta utgifterna till omkring 1 449 000 kronor, varav 1 317 000 kronor för foderinköp och 132 000 kronor för skador å insådd och gödslad mark. Under framhållande av att nämnda ut­ gifter i huvudsak måst täckas genom upplåning, hemställer länsstyrelsen, att 1 500 000 kronor ställes till förfogande för att gottgöra de skadelidande.

Jönköpings läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott uttalar i skri­ velse den 17 oktober 1952, att den rådande skördesituationen beträffande lä­ net är ägnad att inge de allvarligaste bekymmer. Vårsäden har bärgats hu­ vudsakligen endast i de sydvästra delarna av länet. 1 övriga delar beräknas vårvetet med få undantag ej kunna användas till annat än foder. Höstsäden åter är till övervägande del bärgad. Kvaliteten är dock på grund av hög vattenhalt i många fall mindre god. Potatisskörden beräknas bli medelgod, under förutsättning att återstoden — ungefär hälften — överhuvudtaget kan bärgas. Foderrotfrukterna beräknas komma att ge mindre god skörd, be­ torna endast halv sådan. Av oljeväxterna synes beträffande vårraps och vit­ sena]) missväxt komma alt föreligga i vissa fall, medan höstoljeväxterna i allmänhet givit god skörd. Slutligen framhålles, att väderleksförhållandena även medfört betydligt ökat arbete och högre kostnader samt att risk före­ ligger för att höstbruket icke skall kunna genomföras. Förvaltningsutskottet hemställer om åtgärder för att gottgöra eller iindra de förluster, som sålunda drabbat jordbrukarna.

I skrivelse den 11 oktober 1952 anför Gotlands läns hushållningssällskap. att betydande skador åsamkats jordbruket inom länet på grund av den osed­

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 253.

vanligt lika nederbörden innevarande höst. Redan i mitten av augusti vål­ lade sålunda ett häftigt regn svåra skador, i flera fall totalförlust, å de rela­ tivt omfattande odlingarna av potatis och grönsaker på östra Gotland. Den kraftiga nederbörden under september och oktober har med all sannolikhet förorsakat mycket betydande skördeskador inom praktiskt taget hela länet. Omfattningen av dessa kan dock ännu ej helt överblickas. Sällskapet hem­ ställer om åtgärder för att gottgöra jordbrukarna de uppkomna förlusterna.

Härefter har statistiska centralbyråns skörderapport för den 15 oktober 1952 blivit färdigställd. Enligt denna uppgick nederbörden för hela riket un­ der september till 116 procent av den normala. Det största överskottet note­ rades i norra Lappland, som erhöll något mer än dubbla normalmängden. I stora delar av Götaland uppgick nederbörden samma månad till omkring 150 procent av den normala. Västra och norra Svealand hade däremot neder- bördsunderskott. Även första hälften av oktober kännetecknades av en ovan­ ligt riklig nederbörd i stora områden. I större delen av Götaland samt östra delen av Svealand var sålunda nedex-börden under första hälften av oktober större än den för hela månaden normala. Nederbördsunderskott konstatera­ des även nu i norra Svealand samt därjämte i stora delar av Norrland. För bedömningen av läget är vidare det förhållandet betydelsefullt, att större de­ len av Götaland och Svealand hade en nästan sammanhängande regnperiod efter den 20 september.

Jordbruksnämnden har i sin skrivelse inledningsvis upplyst, att nämnden för att förbereda en utredning beträffande skördeskadornas omfattning och de åtgärder, som kan ifrågakomma med anledning av dessa, hållit ett sam­ manträde med representanter för lantbruksstyrelsen, statistiska centralby­ rån, Hushållningssällskapens föi’bund, Sveriges lantbruksförbund och Riks­ förbundet Landsbygdens folk. Vid sammanträdet beslöts dels att statistiska centralbyrån skulle anmodas att för lokalisering av skadorna och för bedöm­ ning av deras relativa storlek i förhållande till en normalskörd göra en sär­ skild bearbetning av uppgifterna till årsväxt- och skörderapporten för den 15 oktober 1952, dels att kompletterande uppgifter om läget skulle infordras genom att till samtliga hushållningssällskap översända ett frågeformulär an­ gående förhållandena den 15 november 1952.

De sålunda beslutade utredningarna beräknas emellertid icke i sin helhet bli färdiga förrän i början av december innevarande år. För att redan nu skaffa sig en ungefärlig bild av omfattningen av skadorna å 19 5 2 års skörd har jordbruksnämnden därför från vissa hushålls- sällskap infordrat preliminära uppgifter angående skördesituationen den 24 oktober. Av dessa uppgifter framgår följande.

Stockholms län: Höstsäden är i allmänhet bärgad, under det att vårsäden i stor utsträckning ännu icke bärgats. Vårvetet ligger delvis i vatten. Potatis­ skörden beräknas bli dålig. Svårigheterna är störst i Södertörn och på låg­ länta leriga jordar, under det att sandjordarna i norra länet fått tämligen goda skördar. Höstsådden har kunnat påbörjas endast i ringa omfattning.

Kronobergs län: Höstsäden beräknas ge medelgod skörd. Vårsäden är be­

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

5

tydligt sämre och skölden kan betecknas såsom mindre god. Potatisskörden är kvantitativt god men kvaliteten är dålig.

Kalmar läns norra del: Höstsäden har i regel bärgats, medan 75 procent av vårsäden är obärgad och 50 procent av potatisen oupptagen. Under tiden den 1—24 oktober föll så mycket regn, som motsvarar hälften av normalneder­ börden för ett helt år. Arbetet med höstsådden har ej kunnat påbörjas.

Kristianslads län: Slättbygderna har i stort sett såväl höst- som vår­ säden bärgad, under det att i skogstrakterna 10—15 procent av säden är obärgad. Vidare har slättbygderna praktiskt taget all potatis upptagen, men i skogstrakterna är fortfarande en tredjedel kvar i jorden. Sockerbetsskör- den beräknas vara 10 å 12 dagar försenad.

Värmlands län: Småbrukarna i västra delen av länet har i regel lyckats bärga sin skörd, under det att de större gårdarna, som väntat på att kunna använda skördetröskor, fortfarande har en del vårsäd ute. Vårsäden har drabbats av så svåra frostskador att den omöjligen kan användas till ut­ säde. Höstsäden är genomgående tillfredsställande bärgad. Potatisskörden är ungefär medelmåttig.

Örebro län: Höstsäden är bärgad och har lämnat gott resultat. Vårvete och oljeväxter står fortfarande ute. De östra delarna av länet har klarat sig bättre än övriga delar. Potatisen har endast delvis tagits upp.

Gävleborgs län: Höstsäden är fortfarande obärgad och är ännu ej mogen i Västra Hälsingland. Potatisskörden är i regel bärgad men är ej fullt ut­ vuxen på grund av den tidiga frosten.

Kopparbergs län: Höstsäden har i regel bärgats. På havre och potatis finns frost- och bärgningsskador, främst i Västerdalarna och i Siljansbyg- den. Skördeskadorna är dock icke av större omfattning än vad de brukar vara i länet.

Västerbottens län: Skadorna på spannmålen beräknas uppgå till 50 pro­ cent av normalskörd. Potatisskörden är synnerligen ojämn. I kustbygden är skörden bättre.

Norrbottens län: Spannmålsskörden beräknas till endast cirka 25 pro­ cent av normal skörd. Potatisen har givit tillfredsställande skörd och är av god kvalitet. Betydande skador förekommer på stråfoder.

Jordbruksnämnden framhåller, att redan det nu föreliggande utrednings­ materialet klart utvisar, att ett stort antal jordbrukare drabbats av så bety­ dande skador, att hjälp från det allmännas sida får anses påkallad. Vid bedö­ mandet av frågan rörande formen för den statliga hjälpen fin­ ner nämnden, att skadorna är så lokaliserade och inom vissa områden så spridda, att hjälpen icke lämpligen bör lämnas i form av höjda priser på jordbrukets produkter. Nämnden anmärker i detta sammanhang, att jord­ bruket i sin helhet icke torde kunna göra anspråk på några prisförbätt­ ringar med tillämpning av den s. k. 4-procentregeln. Vid skördeskador av liknande art under tidigare år har enskilda jordbrukare erhållit bistånd dels genom att möjlighet beretts dem att få statslån i viss omfattning, dels genom kontanta bidrag, som ibland utgått på så sätt, att avskrivning av beviljade lån medgivits på vissa villkor. Nämnden anser sig icke kunna laga ställning till frågan om eller i vilken omfattning bidragsformen i före­ varande fall bör komma till användning, förrän mera fullständiga upplys­ ningar föreligger om skadornas natur och storlek. Mot bakgrunden av vad nyss sagts anser sig nämnden dock redan nu böra föreslå, att lånemöjlig-

6

Kungi. Iviaj.is proposition nr 253.

heter beredes vederbörande jordbrukare i form av stödlån i likhet med vad som senast skett med anledning av skador å 1951 års skörd. Nämnden understryker angelägenheten av att beslut härom fattas snarast möjligt. Som förut anförts bör låneverksamheten icke avse endast de nu ifråga­ varande skördeskadorna utan få sådan utformning, att den utan särskilt riksdagsbeslut kan träda i tillämpning vid skador, som kan inträffa un­ der kommande år.

Beträffande den närmare utformningen av lånehjälpen anser nämnden lämpligt, att bestämmelserna om stödlån nära anknytes till reglerna för stödlån i anledning av svartrostskador hösten 1951 (kung. den 14 december 1951, nr 766). Detta innebär i huvudsak följande.

Förutsättningen för att erhålla lån skall vara, att vederbörande lidit mera betydande skördeminskning och på grund därav är i behov av ekono­ miskt bistånd. Lånen skall löpa med fyra procent ränta och amorteras på fem eller i undantagsfall högst tio år. Emellertid föreslår nämnden den ändringen i förhållande till 1951 års bestämmelser, att maximibeloppet skall höjas från hälften till I 2/3 av den beräknade förlusten. För lån skall vidare som regel ställas säkerhet, som kan anses tillfredsställande ur det allmännas synpunkt. Från detta krav skall dock kunna göras eftergift, om lånebeloppet icke överstiger 1 000 kronor eller om det, vid lån å högre be­ lopp, möter svårigheter för sökanden att ställa dylik säkerhet och det befinnes sannolikt, att han kommer att fullgöra sin betalningsskyldighet. Låneverksamheten skall omhänderhavas av lantbruksnämnderna under lantbruksstyrelsens tillsyn. Nämnderna har därvid att samarbeta med hus­ hållningssällskapen.

Beträffande medels behovet erinrar jordbruksnämnden till en bör­ jan om att under kapitalbudgeten, fonden för låneunderstöd, anvisats till stödlån till jordbrukare dels ett investeringsanslag av 3 000 000 kronor å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1950/51 i anledning av 1950 års skördeskador och dels ett investeringsanslag av 20 000 000 kronor å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1951/52 på grund av de skador, som uppstod å 1951 års skörd. Från dessa anslag har utlämnats lån å i runt tal 247 000 respektive 2 980 000 kronor, varför ett sammanlagt belopp av cirka 19 773 000 kronor återstår odisponerat. Nämnden föreslår, att detta belopp skall överföras till en särskild fond, som för framtiden skall få användas för att bereda jordbrukare bistånd vid skördeskador. Fonden bör även tillföras de amorteringsbelopp å redan utlämnade stödlån, som kommer att inflyta, varigenom den beräknas stiga till omkring 23 000 000 kronor.

I remissutlåtande den 7 november 1952 förklarar statskontoret sig icke ha något att erinra mot de föreslagna stödlånen eller grunderna för dessas beviljande. Emellertid anser ämbetsverket, att de under fonden för låne­ understöd anvisade medlen icke bör disponeras för den nya utlåningsfon-

Kungl. Maj.ts proposition nr 253.

7

den. Erforderliga medel till denna, för innevarande budgetår förslagsvis 5 000 000 kronor, bör i stället anvisas å kapitalbudgeten under rubriken statens utlåningsfonder. Den föreslagna fonden bör förvaltas av lantbruks- styrelsen, som torde kunna få rätt att efter av lantbruksnämnd gjord utred­ ning besluta om stödlån.

Härefter har Hushållningssällskapens förbund i skrivelse den 13 novem­ ber 1952 hemställt, att den av jordbruksnämnden föreslagna stödlåneverk- sainheten skall lokalt handhavas av hushållningssällskapen. Som stöd här­ för bär förbundet anfört i huvudsak följande.

Vid skördeskador av större omfattning sker numera alltid en värdering eller uppskattning av skadornas omfattning. Dessa värderingar eller upp­ skattningar kommer till stånd antingen på initiativ från lokalt håll eller på uppdrag av vederbörande statliga myndighet. Härmed sammanhängande

arbetsuppgifter handhas nästan undantagslöst av hushållningssällskapen och deras underavdelningar, alltså samma organ, som svarar för uppgiftsin- samlingen till den officiella jordbruksstatistiken. Innevarande höst har så­

lunda på grund av årets omfattande skördeskador vissa sällskap på eget

initiativ eller i samförstånd med Riksförbundet Landsbygdens folk verk­ ställt dylika utredningar och vidare har jordbruksnämnden uppdragit åt samtliga sällskap att utföra sådana. Dessa verkställes av tjänstemän från sällskapen i samråd med representanter från underavdelningarna. Ofta medverkar även någon av ledamöterna i förvaltningsutskotten. Härav föl­ jer, att sällskapen torde vara de lokala organ, som har bäst kännedom om skadornas omfattning och förekomst. Ifrågavarande förhållande synes böra beaktas, då det gäller att ge nämnda stödåtgärder en mera permanent karaktär.

Enligt bestämmelserna i kungörelsen nr 766/1951 handhas låneförmed- lingen till jordbrukarna av lantbruksnämnderna. Visserligen skall detta ske i samarbete med sällskapen, men med hänsyn till vad som anförts angå­ ende formerna för härmed sammanhängande värderingar och uppskatt­ ningar torde det vara mest ändamålsenligt att såväl dessa åtgärder som låneförmedlingen handhas av samma organ, d. v. s. sällskapen. Härför talar även den omständigheten, att sällskapen är de lokala organ, som sva­ rar för andra allmänna åtgärder, vilka sammanhänger med jordbrukets driftsförhållanden. En sådan anordning torde även ur den lånesökande jordbrukarens synpunkt vara den mest praktiska och rationella, eftersom det blir samma personer, som deltager i värderingarna och behandlingen av låneansökningarna.

Departementschefen.

Den synnerligen ogynnsamma väderleken under hösten 1952 har som be­ kant åstadkommit skördeskador i åtskilliga delar av vårt land. Situationen kan visserligen icke överblickas, förrän resultatet föreligger av den utred­ ning, som för närvarande pågår inom statens jordbruksnämnd, men redan de nu tillgängliga uppgifterna ger vid handen, all skadorna — även om de­ ras betydelse för totalskörden icke får överdrivas — är lokalt setl mycket allvarliga. Klart är också, att de enskilda jordbrukarna i ett stort antal fall

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

9

att rigorösa fordringar härvidlag lätt kan medföra, att den hjälp, som åsyf­ tas med den föreslagna låneverksamheten, icke blir effektiv. Jag vill därför understryka vad jag anförde i enahanda fråga föregående år, nämligen att anspråken på säkerhet icke får sättas så höga, att de otillbörligt försvårar långivningen i sådana fall, där det med hänsyn till lånesökandens personliga egenskaper och förhållandena i övrigt finns anledning antaga, att han skall fullgöra sin betalningsskyldighet. Överstiger lånebeloppet icke 3 000 kronor, bör enligt min mening säkerhet som regel icke fordras. Vidare bör kravet på säkerhet kunna efterges, om det vid lån av högre belopp möter svårig­ heter för sökanden att ställa säkerhet och lantbruksnämnden finner sanno­ likt, att han kommer att fullgöra betalningsskyldigheten.

Ansökan om stödlån bör göras före den 15 januari 1953. Med hänsyn till att behovet av lån är trängande, bör ansökningarna upptagas till behandling, så snart de kommer vederbörande lantbruksnämnd tillhanda, och lånebelop­ pen bör utbetalas utan dröjsmål.

I överensstämmelse med det anförda har inom jordbruksdepartementet upprättats förslag till kungörelse om stödlån till jordbrukare. Förslaget torde få fogas till protokollet såsom bilaga.

Vad beträffar finansieringen av den sålunda föreslagna låneverksamheten har jordbruksnämnden erinrat om att under kapitalbudgeten, fonden för låneunderstöd, till Stödlån till jordbrukare anvisats dels ett investeringsan- slag av 3 000 000 kronor å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1950/ 51, dels ock ett investeringsanslag av 20 000 000 kronor å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1951/52. Av dessa medel kvarstår odisponerade sammanlagt över 19 700 000 kronor. Jordbruksnämnden föreslår, att detta belopp skall få tagas i anspråk även för stödlån på grund av innevarande års skördeskador. Därjämte innebär förslaget, att stödlåneverksamheten med hänsyn till att behov av ekonomiskt bistånd på grund av skördeskador ofta uppkommer skall göras permanent. Nyss angivna medel jämte inflytande amorleringsbelopp föreslås därför skola överföras till en särskild fond, ur vilken stödlån framdeles vid behov skall kunna beviljas utan riksdagens börande.

Det är otvivelaktigt riktigt, att de senare årens erfarenhet ger vid handen, att man måste räkna med att skördeskador icke sällan uppkommer av sådan storleksordning, att enskilda jordbrukare råkar i ekonomiskt trångmål. Jag delar därför jordbruksnämndens uppfattning, att skäl föreligger att överväga införandet av någon form av hjälpåtgärder, som ständigt skall stå till för­ fogande. Detta är emellertid ett spörsmål, vars lösning erbjuder olika möj­ ligheter och som därför enligt min mening icke bör avgöras utan en före­ gående grundlig utredning. Jag är fördenskull icke beredd att nu taga ställ­ ning till detsamma. 1 stället bar jag för avsikt att inom kort begära Kungl. Maj :ts tillstånd att tillkalla särskilda sakkunniga för att verkställa en dy­ lik utredning. Med denna ståndpunkt bör medel nu anvisas endast till stödlån med anledning av 1952 års skördeskador. Vad dessa angår är det givetvis icke möjligt att för närvarande med någon tillförlitlighet beräkna medelsbe­

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

hovet. Det torde emellertid i nuvarande läge vara tillfyllest, att Kungl. Maj :t inhämtar riksdagens medgivande att för ändamålet få använda de delar av förut nämnda båda investeringsanslag, som icke tagits i anspråk för stöd­ lån i anledning av 1950 och 1951 års skador. Skulle medel därutöver komma att behövas, torde jag framdeles få framlägga förslag om ytterligare medels­ anvisning.

Som jag förut anfört, framlägges förslaget om stödlån i syfte att skapa möjlighet för omedelbar hjälp till de jordbrukare, som är i trängande be­ hov därav. Sedan jordbruksnämnden avslutat sin utredning av skördeska- dornas omfattning och natur, ämnar jag på nytt upptaga frågan om bistånd åt de skadelidande och därvid överväga huruvida ytterligare hjälpåtgärder kan anses behövliga. I detta sammanhang kan jag redan nu nämna, att jag under hand inhämtat, att chefen för finansdepartementet har för avsikt att föreslå, att Kungl. Maj :t — med stöd av bemyndigandet i 9 § lagen om in- vesteringskonto för skog — skall förordna att skyldighet att göra insättning å dylikt konto icke skall föreligga för jordbrukare, som ingivit ansökan om stödlån och enligt lantbruksnämndens beprövande är i behov av ekonomiskt bistånd. Befrielsen från insättningsskyldighet skall dock icke avse sådana fall, då det belopp, som skall insättas å investeringskonto, avsevärt överstiger det belopp, som kan komma i fråga som stödlån. För att sätta lantbruks­ nämnden i tillfälle att pröva, om förutsättning för befrielse är för handen, skall låneansökan innehålla uppgift om storleken av det belopp, lånesökan- den är skyldig insätta på investeringskonto. Då insättning i regel skall vara verkställd senast den 15 februari 1953 förutsättes, att lantbruksnämnden före den 10 samma månad åtminstone preliminärt prövat de inkomna låne- ansökningarna. Lånesökande, som befunnits uppfylla villkoren för befri­ else från insättningsskyldigheten, skall ofördröjligen underrättas därom. Senast den 15 februari 1953 skall lantbruksnämnden vidare till länsstyrelsen insända förteckning över samtliga jordbrukare, som erhållit sådan befrielse. Länsstyrelsen skall i sin tur underrätta taxeringsnämnden i vederbörande hemortskommun om befrielsen.

Genomföres detta förslag, torde man kunna räkna med att behovet av stöd­ lån i åtskilliga fall kommer att bortfalla. Å andra sidan är det klart, att lån skall beviljas, i den mån de medel, sökanden befrias från att insätta, icke förslår till att täcka behovet av bistånd.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva

att de å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1950/ 51 och tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1951/52 under kapitalbudgeten, fonden för låneunderstöd, anvisade investeringsanslagen till Stödlån till jordbrukare må i en­ lighet med de grunder, som förordats i det föregående, ta­ gas i anspråk för utlämnande av stödlån med anledning av 1952 års skördeskador.

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

11

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall och förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Malte Olsson.

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 2-53.

Bilaga.

Förslag

till

kungörelse om stödlån till jordbrukare.

Härigenom förordnas som följer.

1

§•

Jordbrukare, som på grund av felslagen skörd år 1952 lidit väsentlig för­ lust och av denna anledning är i behov av ekonomiskt bistånd må, därest han gjort vad på honom ankommit för att motverka förlusten, kunna er­ hålla lån av statsmedel enligt bestämmelserna i denna kungörelse.

2

§•

Låneverksamheten skall under lantbruksstyrelsens tillsyn omhänderha- vas av lantbruksnämnderna, vilka äga bevilja lån i den utsträckning Kungl. Maj :t efter framställning av lantbruksstyrelsen anvisar medel därtill. Vid låneverksamhetens bedrivande skola lantbruksnämnderna samarbeta med hushållningssällskapen.

3

§-

Lån må i allmänhet ej beviljas till högre belopp än som motsvarar två tredjedelar av den förlust sökanden beräknas hava lidit.

För lån skall ställas säkerhet, som lantbruksnämnden finner tillfredsstäl­ lande ur det allmännas synpunkt. Från detta krav må dock göras eftergift, om lånebeloppet ej överstiger tretusen kronor eller om det, vid lån å högre belopp, möter svårigheter för sökanden att ställa dylik säkerhet och nämn­ den finner sannolikt att han kommer att fullgöra honom åliggande betal­ ningsskyldighet.

4 §.

Å lån skall gäldas ränta efter 4 procent om året, dock att under de första två åren räntefrihet åtnjutes för belopp upp till 10 000 kronor.

Lån skall återbetalas genom amortering med en femtedel om året med början år 1955. Om särskilda skäl föreligga, må lantbruksnämnden medgiva förlängning av amorteringstiden till högst tio år.

5 §.

Ränta och amortering skall för varje kalenderår inbetalas till lantbruks­ nämnden före årets utgång. Å amorteringsbelopp, som ej erlägges inom fö­ reskriven tid, skall från förfallodagen tills betalning sker gäldas dröjsmåls- ränta efter 5 procent om året.

6

§.

Ansökan om lån skall göras hos lantbruksnämnden före den 15 januari 1953 och skall innehålla uppgift om storleken av den förlust sökanden an­ ser sig hava lidit.

Sökanden skall i förekommande fall jämväl lämna uppgift om storleken av det belopp, som sökanden kan vara skyldig att senast i samband med av­ givande av självdeklaration avseende 1952 års inkomster insätta å spärrat konto i riksbanken enligt lagen den 14 december 1951 (nr 783) om investe- ringskonto för skog.

Lantbruksnämndens beslut rörande låneansökning skall ofördröj ligen till­ ställas sökanden.

Beviljat lån utbetalas, mot förskrivning å beloppet, genom lantbruks­ nämndens försorg.

7 §.

Lantbruksnämnd må uppsäga lån till omedelbar betalning, om det befin- nes, att låntagaren genom oriktig uppgift föranlett lånets beviljande, eller låntagaren åsidosätter sina förpliktelser i fråga om räntelikvid eller amor­ tering. Å uppsagt kapitalbelopp som ej omedelbart erlägges skall från upp- sägningsdagen tills betalning sker gäldas dröjsmålsränta efter 5 procent om året.

8

§.

Uppkommer fråga om avskrivning av fordran på grund av utlämnat lån, skall ärendet underställas Kungl. Maj :t.

9 §.

De närmare föreskrifter som erfordras för tillämpning av denna kungö­ relse meddelas av lantbruksstyrelsen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 253.

13

Denna kungörelse träder i kraft dagen efter den, då kungörelsen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.