Prop. 1953:121

('angående särskilda stöd\xad åtgärder för håstaveln m. m.',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 121.

1

Nr 121.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående särskilda stöd­

åtgärder för håstaveln m. m.; given Stockholms slott den 20 februari 1953.

Kungl Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departe­ mentschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Sam. B. Norup.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen behandlas det betänkande med förslag till åtgärder för stödjande av hästaveln m. m., som avgivits av 1951 års hästavelsutredning. För att under ett tillfälligt krisläge stödja aveln av hästar utav kallblodsras föreslås, att under fyra år dels särskilda bidrag skall lämnas till föreningar och i speciella fall privatpersoner, som håller hingstar av ardennerras eller nordsvensk ras, dels vid premieringarna frisedlar, lydande på ett belopp av 50 kronor, skall utdelas till samtliga premierade fölston samt till uppvisade eller premierade två- och treåriga ungston av kallblodsras eller använda inom remontaveln. I syfte att begränsa medelsbehovet för hingstbidragen för­ ordas att amorteringstiden för statliga lån till inköp av hingstar av kallblods­ ras skall ökas från atta till tio år. För dessa ändamål beräknas, utöver nu utgående medel från anslaget till hästavelns befrämjande, ett årligt belopp av 450 000 kronor till hingstbidrag och 350 000 kronor till frisedlar eller till­ hopa 800 000 kronor. Medlen föreslås skola utgå ur statens hästavelsfond.

Till bevarings- och uppfödningspremier för godkända, men icke inköpta remonter för åren 1954 och 1955 bör ytterligare 150 000 kronor disponeras ur statens hästavelsfond.

Reservationsanslaget till hästavelns befrämjande för budgetåret 1953/54 föreslås skola upptagas med ett belopp av 1 330 000 kronor.

1

Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt Nr 121.

3

av hästar och traktorer för krigsmakten av arbetsmaknadsstyrelsen och Svenska lantarbetsgivareföreningen.

överbefälhavaren har med sitt utlåtande överlämnat yttranden från che­ fen för armén och arméförvaltningens intendenturavdelning.

Jag torde i detta sammanhang få erinra om att Kungl. Maj:t genom be­ slut den 30 maj 1952 uppdrog åt 1951 års hästavelsutredning att jämväl verkställa av riksdagen begärd utredning rörande möjligheterna för export av hästar. Utredningen har den 12 november 1952 avgivit skrivelse härom. Enligt Kungl. Maj :ts beslut den 12 december 1952 föranledde skrivelsen ingen åtgärd.

I skrivelse den 27 augusti 1952 har lantbruksstyrelsen hemställt om me­ delsanvisning till anslaget för hästavelns befrämjande.

Vidare har lantbruksstyrelsen i skrivelse samma dag hemställt om me­ delsanvisning till uppfödnings- och bevaringspremier för godkända men icke inköpta remonter m. fl. hästar.

I detta sammanhang får jag även anmäla, att hushållningssällskapens för­ bund i skrivelse den 30 september 1952 föreslagit viss ändring i bestämmel­ serna om penningpris till premierad hingst.

Slutligen har Avelsföreningen för svenska varmblodiga hästen (skr. I. 2»/i 1953) hemställt, att uppfödningspremier till varmblodiga travhästar måtte utgå efter samma grunder som till galopphästar, över framställningen har yttrande avgivits av lantbruksstyrelsen, som därvid bifogat yttrande av Svenska travsportens centralförbund.

Jag torde härefter först fa lämna en sammanfattning av nyssnämnda be­ tänkande samt redogöra för yttrandena över detta.

Kungl. Maj.ts proposition nr 121.

I. Hästavelsutredningens betänkande.

Översikt över betänkandets innehåll.

För att få en överblick av den nuvarande tillgången på dragkraft och det framtida behovet av hästar inom lanthushållningen har utredningen i samråd med statistiska centralbyrån och jordbrukets utredningsinstitut företagit en särskild statistisk undersökning. Utredningen har vidare haft tillgång till vissa av institutet publicerade beräkningar över det svenska hästbeståndets sannolika storlek under den närmaste framtiden.

Enligt utredningens undersökning fanns den 1 februari 1952 omkring 351 000 treåriga och äldre arbetshästar i jordbruket. Antalet traktorer var vid samma tidpunkt sammanlagt 86 800, varav 76 200 egentliga traktorer samt omkring 10 000 s. k. epatraktorer och 600 jeepar. Enligt de uppgif­ ter, som erhölls vid undersökningen, är en ytterligare mekanisering av dragkraften att vänta. Utredningen har sålunda räknat med att antalet traktorer i jordbruket omkring år 1955 kommer att utgöra bortåt 105 000 och omkring år 1960 kanske 130 000.

5

na möjlighet att själva anpassa sitt beredskapsbehov i händelse av ett kris- läge har utredningen i detta sammanhang uttalat sin anslutning till ett av överbefälhavaren framlagt förslag, att en bättre samordning bör åstad­ kommas vid uttagningen av hästar och traktorer för krigsmakten. Med in­ stämmande i en av Sveriges lantbruksförbund och hushållningssällskapens törbund utarbetad promemoria, har utredningen vidare ansett synnerligen angeläget, att förberedelser vidtages för beredskapslagring av olja inom jordbruket. Dessutom har utredningen understrukit betydelsen av att för­ anstaltanden träffas redan i fredstid för en omställning av jordbrukets traktorer till gengasdrift.

Då frågan om uttagningen av hästar och traktorer för krigsmakten lik­ som också andra av utredningen berörda beredskapsfrågor torde få prövas i andra sammanhang anser jag mig icke här böra närmare ingå på dessa spörsmål.

Nuvarande dragkraftstillgång och framtida behov av hästar

inom jordbruket.

Det av utredningen framlagda materialet rörande den nuvarande tillgång­ en på dragkraft och det framtida behovet av hästar inom jordbruket torde vara av sådan betydelse för bedömandet av hästavelns läge, att en närmare redogörelse härför torde böra lämnas, innan utredningens detaljförslag upptages till behandling.

Såsom förut nämnts, har utredningen i samråd med statistiska central­ byrån och jordbrukets utredningsinstitut utfört en särskild undersökning rörande antalet hästar och traktorer vid jordbruk av olika storlek och inom olika s. k. naturliga jordbruksområden. I samband med denna undersökning har upplysningar även inhämtats om huruvida fram­ deles traktorer kommer att användas i stället för hästar och om hur många arbetshästar om tre år och däröver, som kan behövas i jordbruket, sedan behovet av traktorer .fyllts. Ifrågavarande uppgifter har inhämtats från om­ kring 6 000 av de brukningsenheter med över 2 ha åker, vilka ingår i sta­ tistiska centralbyråns årliga arealinventering. Ehuru undersökningen så­ lunda anordnats på grundval av ett begränsat urval, synes företagna kon­ trollundersökningar ge vid handen, att de framkomna resultaten lämnar en tillfredsställande bild av de verkliga förhållandena. Av undersökningen framgår bland annat följande.

Med ledning av den föreslagna undersökningen kan det totala antalet ar- b^hastar i jordbruket, födda år 1949 eller tidigare, beräknas ha varit

000 den 1 februari 1952 vid brukningsenheter med över 2 ha åker. Av

detta antal var 7 370 eller 2,i procent militära ackordshästar. Redovisningen a7. ..fördelning på olika storleksgrupper av jordbruk visar, att 175 000 eller nära hälften av hela antalet arbetshästar fanns vid bruk­ ningsenheter om 2—10 ha åker samt att över 270 000 eller mer än tre fjär­ dedelar av samtliga fanns inom de båda storleksgrupperna om 2__10 och 10—20 ha åker tillsammantagna. En redovisning av hästbeståndets geogra­ fiska fördelning visar vidare en viss koncentration av hästbeståndet till

Kungl. Maj.ts proposition nr 121.

de skogrika områdena. Mer än hälften av hela beståndet redovisades sålunda i södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder samt i norra Sverige. Det kan i detta sammanhang också nämnas, att icke fullt hälften av de re­ dovisade arbetshästarna uppgavs uteslutande användas för jordbrukskörs- lor, medan övriga användes både för jordbruksändamal och för skogs- körslor.

Beträffande hästbeståndets förändringar anför utredningen, att enligt kreatursräkningarna det totala antalet hästar, således inberäknat även andra än de i jordbruket använda, sjunkit från 630 000 ar 1937 till 385 000 år 1952 eller med 40 procent. Minskningen av hästarna i åldern tre år och däröver var relativt sett något mindre, medan däremot antalet föl och unghästar reducerats till mindre än en tredjedel av det antal, som redo­ visades år 1937. Nedgången har varit olika stor i olika storleksgrupper av gårdar och i olika geografiska områden. Den vid utredningens stickprovs­ undersökning konstaterade koncentrationen av arbetshästarna till de mindre brukningsenheterna och till de skogrika områdena har sålunda accentu­ erats genom denna utveckling. Vidare har en markant förskjutning mot de högre åldrarna inträtt. Ännu år 1944 befann sig salunda 42 procent av häs­ tarna i åldern 1—6 år, medan år 1950 endast 25 procent tillhörde dessa åldrar. Å andra sidan hade under samma tid antalet hästar i åldrarna 10 —15 år stigit från 24 till 39 procent.

Såsom inledningsvis anförts skulle enligt de upplysningar, som de tillfrå­ gade jordbrukarna lämnat vid utredningens undersökning, omkring 300 000 arbetshästar behövas i jordbruket, sedan traktorsbehovet fyllts. Vilken tid­ punkt detta skulle gälla, anser sig utredningen icke kunna närmare bestäm­ ma. Utredningen uttalar emellertid, att svaren på frågan om det framtida hästbehovet torde äga giltighet för de närmaste åren, låt säga till år 1955. Under tiden från undersökningstillfället fram till sistnämnda år skulle en­ ligt de erhållna uppgifterna en minskning av det nuvarande hästbeståndet med ungefär 47 500 arbetshästar eller 13,5 procent vara att vänta. Härvid synes tillika en ytterligare förskjutning ske av hästhållningen till de mindre jordbruken och till skogsbygderna. Utredningen tror sig vidare kunna draga den slutsatsen, att hästbeståndets framtida storlek i större utsträckning än tidigare sammanhänger med hästens användning i skogsbruket.

Utredningen framlägger, såsom förut berörts, även vissa prognosberäk­ ningar rörande hästbeståndets framtida utveckling, hämtade från en av sekreteraren Arvid Andersson utarbetad och av jordbrukets utred­ ningsinstitut publicerad undersökning. Rörande dessa beräkningar, vilka ut­ redningen för sin del anser sig kunna godtaga, lämnas följande redogörelse i betänkandet.

Prognosen för år 1955 förutsätter enligt ett första alternativ, att antalet betäckta ston utgör 6,8 procent av samtliga hästar över fölåldern, att antalet föl motsvarar 55 procent av antalet betäckta ston och att 12 procent av fölen och 8,9 procent av hästarna över fölåldern avgår. 1 ett andra, som mindre sannolikt bedömt alternativ, har blott det avvikande antagandet gjorts, att antalet betäckta slon kan komma att uppgå till i runt tal 10 procent av hästbeståndet över fölåldern. Enligt det första alternativet skulle hastbe­

Kungl. Maj.ts proposition nr 121.

7

ståndet, föl oräknade, år 1955 ha sjunkit till 320 000. Enligt det andra alter­ nativet skulle motsvarande siffra bli högst 340 000.

Prognosen för år 1900 förutsätter en större avgång i hästbeståndet som en följd av den ogynnsamma åldersfördelningen, nämligen 11 ,i procent. Vid en betäckningsfrekvens av 6,8 procent skulle enligt dessa beräkningar häst­ beståndet över fölåldern år 1960 utgöras av 215 000 djur. Efterhand som nedgången i beståndet medför ökad efterfrågan på hästar, kan emellertid avelsarbetet komma att stimuleras. Under förutsättning av eu stigande be­ täckningsfrekvens kan därför antagas ett något större bestånd än ovan an­ givits, nämligen 225 000 hästar, föl oräknade, eller under mycket gynnsam­ ma omständigheter 260 000 hästar. Sistnämnda siffra antages kunna nås endast med hjälp av särskilda stimulansåtgärder.

Då det i utredningens egen undersökning redovisade framtida behovet av hästar vid brukningsenheter med över 2 ha åker avser arbetshästar i åldern tre år och däröver, har utredningen för erhållande av jämförliga tal reducerat de anförda prognossiffrorna med två årskullar unghästar. Enligt prognosberäkningarna skulle då antalet arbetshästar uppgå år 1955 till omkring 300 000 och år 1960 till omkring 200 000 eller under mycket gynnsamma omständigheter omkring 230 000.

Då hästbeståndets minskning är en omedelbar följd av övergången till mekanisk dragkraft, har utredningen vid sin undersökning av dragkrafts- förhållandena i jordbruket även inhämtat uppgifter om det nuvarande traktorsbeståndets storlek och fördelning samt om den framtida traktorsanvändningen i jordbruket. Enligt dessa uppgifter beräk­ nades antalet egentliga traktorer den 1 februari 1952 uppgå till 76 200. Härtill kom omkring 10 000 s. k. epatraktorer och 600 jeepar, varför det sammanlagda antalet maskinella dragenheter utgjorde omkring 86 800. Icke mindre än 145 000 brukare skulle därtill enligt vad undersökningen visar anlita törhyrd eller lånad traktor. Här nämnda data skulle innebära, att uppskattningsvis minst två tredjedelar av samtliga jordbruk i landet med över två ha åker helt eller i vart fall för vissa arbeten använder ma­ skinell dragkraft.

Enligt de erhållna svaren på frågan huruvida i framtiden traktorer kom­ mer att användas mer än nu i stället för hästar skulle så vara fallet be­ träffande betydligt mer än en fjärdedel av landets jordbruk. Den ökade användningen av traktorer skulle i särskilt stor utsträckning vara att vän­ ta vid jordbruk med 10—20 ha åker men också vid de större jordbruken om 50 ha åker och däröver.

Genom den ökade traktoranvändningen skulle enligt undersökningen an­ talet brukningsenheter utan egna hästar komma att icke obetydligt öka under den närmaste framtiden. Av de omkring 6 000 uppgiftslämnarna saknade vid undersökningstillfället 17,5 procent egna hästar, men ytter­ ligare 2,4 procent hade för avsikt att driva sina jordbruk utan egna häs­ tar. Att döma av dessa uppgifter skulle sålunda ungefär vart femte jord­ bruk i eu nära framtid komma att drivas utan egna hästar.

Kungl. Mcij.ts proposition nr 121.

Kungl. Maj:ts proposition nr 121.

Avelsarbetets omfattning och hästuppfödningens ekonomiska

förutsättningar.

Utredningen har i sitt betänkande även sammanställt vissa uppgifter om hur hästbeståndets nedgång återverkar på avelsarbetet. Därvid framhål­ ler utredningen till en början, att återverkningarna kommer till synes re­ dan i den omfattning, vari de statliga räntefria lånen för inköp av avels- djur utnyttjas. Utlåningsverksamheten är avsedd att ge stöd för inköp av ädla avelsston, ardennerhingstar samt avelshingstar och avelsston av nord­ svensk ras. Utlåningen har för samtliga ändamål nedgått från senare de­ len av 1940-talet och har blivit särskilt markant från budgetåret 1950/51.

Till belysning av det avtagande intresset för hästaveln anför utredning­ en vidare, att antalet hingstar av ardennerras nedgått till omkring hälften av beståndet för tio å femton år sedan och av nordsvensk ras till omkring två tredjedelar av det tidigare beståndet. Beträffande hingsthåll­ ningen uppger utredningen vidare följande.

Av de 590 ardennerhingstar, som fanns år 1951, ägdes 215 av föreningar och 375 av enskilda. Av de 246 nordsvenska hingstarna ägdes 77 av före­ ningar, 148 av enskilda och 8 av staten. Det kan i förevarande samman­ hang vara av intresse att något beröra hingstföreningsverksamhetens ut­ veckling. Till belysning härav har i följande tabell sammanställts de upp­ gifter, som lämnas i den av lantbruksstyrelsen utgivna lantbrukskalendern om föreningarnas verksamhet.

Antal

Antal hingstar av

År

hingst-

ardennernordsvensk

varmblods

föreningar

ras

ras

ras

1937 ................ ................... 323

416

67

—

1942 ................ ................... 346

420

101

2

1947 ................ ................... 308

324

103

1

1948 ................ ................... 293

319

84

1

1949 ................ ................... 287

295

91

2

1950 ................ ................... 264

251

81

1

1951................ ................... 247

215

77

3

Såsom framgår av tabellen har såväl antalet hingstföreningar som an­ talet av föreningarna hållna hingstar avsevärt minskat under senare år. En jämförelse mellan föreningarnas hingstbestånd och det totala hingst­ beståndet visar vidare, att nedgången för ardennerrasen varit starkast i fråga om de föreningsägda hingstarna, medan för den nordsvenska rasen nedgången varit starkast för hingstar i enskild ägo.

Antalet betäckta ston per hingst har i fråga om samtliga före­ ningsägda hingstar nedgått från 65 år 1937 till 29 år 1951. Av utredningen anförda betäckningssiffror visar, att nedgången varit än större för hings­ tar i enskild ägo, särskilt då hingstar av nordsvensk ras. I samband där­ med påpekar utredningen, att nedgången av betäckningarna varit avse­ värt större än minskningen av antalet hingstar, vilket inneburit försäm­ rad ekonomi för hingsthållningen över huvud taget och icke minst för hingstföreningarna, som i huvudsak har att täcka kostnaderna för hingst­ hållningen med språngavgifterna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 121.

9

Till ytterligare belysning av de konsekvenser, som hästbeståndets minsk­ ning fått för avelsarbetet, upplyser utredningen slutligen, att antalet premie­ rade ardennerhästar uppgick till endast 5 000 år 1951 mot 7 500 år 1947 och antalet premierade nordsvenska hästar till 2 700 respektive 4 700.

För att få underlag för en bedömning av hästavelns lönsamhet har ut­ redningen genom förmedling av de tre större avelsföreningarna inhämtat uppgifter från ett fyrtiotal större och mindre hästuppfödare om uppföd- ningskostnaderna för unghästar. Uppgifterna har insamlats på grundval av ett för ändamålet i samråd med Sveriges lantbruksförbunds driftsbyrå upprättat frågeformulär. För erhållande av jämförelsematerial har vidare motsvarande uppgifter införskaffats från Flyinge stuteri, hingstuppföd- ningsanstalten Vången och Grans försöksgård i Öjebyn. På grundval av det sålunda insamlade materialet har en kalkyl över kostnaderna upprättats av nyssnämnda driftsbyrå. Kalkylen utvisar, att under givna förutsätt­ ningar totalkostnaden för uppfödningen av en treårig nordsvensk häst eller varmblodshäst uppgår till omkring 3 000 kronor och för uppfödningen av ar- dennerhäst till cirka 3 400 kronor. Den högre kostnaden för ardennerhäst betingas av det högre foderbehovet för unghästar av denna ras.

Till jämförelse härmed anför utredningen vissa uppgifter om inköps­ priserna för fyraåriga arbetshästar, vilka uppgifter lämnats av skandina­ viska kreatursförsäkringsbolaget på grundval av inkomna försäkringsan- sökningar. Uppgifterna ger vid handen, att hästpriserna visserligen visar en tendens till successiv ökning men att de fortfarande endast uppgår till mellan 1 500 och 1 600 kronor i södra och mellersta Sverige samt till om­ kring eller något över 2 000 kronor i nordligaste Sverige. Fn jämförelse mellan de kalkylerade uppfödningskostnaderna och rådande hästpriser synes följaktligen berättiga till den slutsatsen, att i flertalet fall väsent­ ligt högre hästpriser än de nuvarande fordras för att uppfödningen av ar­ betshästar skall bli ekonomiskt lönande.

Slutsatser om hästavelns läge.

Vid sitt bedömande av hästavelns läge har utredningen till en början erin­ rat om att antalet arbetshästar redan år 1955 kommer att vara nere i 300 000, således det antal, som enligt jordbrukarnas egna uppgifter erfordras, sedan traktorsbehovet fyllts. Med hänsyn till den sannolika återväxten och avgång­ en av hästar anser utredningen, att detta antal icke kan vidmakthållas un­ der de följande åren utan att man kan räkna med, att antalet arbetshästar år 1960 sjunkit till omkring 200 000 eller i gynnsammaste fall, om särskilda åtgärder vidtages, till omkring 230 000.

Under dessa förhållanden skulle enligt utredningens mening en viss ba­ lans i fråga om hästbeståndets storlek kunna väntas inom kort, varefter en knapphet på hästar skulle inträda. I sistnämnda läge torde hästpriserna komma att stiga, varför man kan ha anledning förmoda att på något längre sikt relationerna mellan uppfödningskostnader och hästpriser kommer att

Kungl. Maj.ts proposition nr 121.

bli gynnsammare än för närvarande samt en stabilisering av avelsarbetet på en viss nivå så småningom inträda. Enligt utredningens mening kan det emellertid medföra allvarliga konsekvenser att utan vidtagande av särskilda åtgärder räkna med en sådan stabilisering. Härom anför utredningen i hu­ vudsak följande.

Till en början erinrar utredningen om att hästaveln fordrar mycket lång tid. De betäckningar, som sker under år 1954, ger färdiga arbetshästar först år 1958 eller 1959. Med nuvarande hästpriser torde knappast någon ökning av aveln vara att vänta, förrän mera påtagliga tecken på en ökad efterfrågan kommer till synes. Under tiden kan det vara fara för att hästbeståndet sjun­ ker under det antal, som synes vara behövligt för jordbrukets och skogs­ brukets egna normala behov. Utredningen har i detta sammanhang anmält, att skogsarbetsstudieorganisationerna i en gemensam skrivelse framhållit angelägenheten av att det hästbestånd, som för närvarande finns att tillgå för skogsbruket, icke nämnvärt minskas. Organisationerna har därvid fram­ hållit, att hästen endast till en mindre grad kan ersättas av mekanisk drag­ kraft i skogsbruket och att den är i stort sett oumbärlig som dragare, då det gäller lunningsarbeten på de flesta marker.

För behovet av omedelbara stimulerande åtgärder talar vidare avelsar- betets nuvarande läge. Om hingsthållningen fortsätter att minska i samma takt som för närvarande, kan detta nämligen allvarligt begränsa möjlighe­ terna att höja hästbeståndets reproduktion. Den minskade hingsthållningen och det avtagande intresset över huvud taget för hållandet av avelsdjur inne­ bär en fara för häststammens kvalitet, eftersom urvalsmaterialet minskas. Vidare bör beaktas den fara för en svåröverkomlig desorganisation av avels­ arbetet, som ligger däri att hästuppfödarna nedlägger sin verksamhet och övergår till annan produktion. En återgång till hästuppfödning torde säker­ ligen i många fall icke kunna ske, sedan en sådan produktionsomläggning ägt rum, kanske med utbyte av arbetskraft och stallbyggnadernas ianspråk- tagande för andra ändamål.

Utredningen berör i detta sammanhang även frågan om möjligheterna att genom import fylla uppkommande brister i hästbeståndet och anför därom följande.

Det torde i och för sig vara möjligt att vid vissa tillfällen under fredstid importera arbetshästar. Emellertid synes det varken möjligt eller lämpligt att grunda hästbeståndet på en kontinuerlig import av brukshästar. Redan i fredstid kan tillförselmöjligheterna beräknas bli ojämna, icke minst ur kvalitetssynpunkt, och i ett krisläge kan man av lättförstådda skäl icke räk­ na med att vidmakthålla hästbeståndet genom import. Såsom torde framgå av vad utredningen anfört i det föregående är det också främst med tanke på förhållandena och behoven i ett krisläge, som den inhemska hästaveln utgör en viktig tillgång för landet. En hästimport, som av tillfälliga valuta­ förhållanden eller produktionskonjunkturer i vissa lägen kan ske till lägre priser än vad den inhemska aveln kan arbeta med, kan därför ur bered- skapssynpunkt få betänkliga konsekvenser. Om vid stigande hästpriser och begynnande förutsättningar för en ökad reproduktion av hästar priserna ge­ nom import från exempelvis valutasvaga länder skulle ånyo bringas i nedåt­ gående, skulle utan tvivel det nyvaknade intresset för hästaveln förbytas i ett definitivt övergivande av denna produktion. Sedan den inhemska aveln efter ett långvarigt arbete fått fram ett för landets behov lämpligt urval inom olika raser, skulle det också ur denna synpunkt vara synnerligen be­ tänkligt att grunda en viss del av hästbeståndet på import. Enligt utred­

Kungl. Maj.ts proposition nr 121.

11

ningens bestämda uppfattning bör av här anförda skäl landets hästbestånd grundas på inhemsk avel. Import av hästar bör därför, såsom för närvarande är fallet, endast få ske efter särskilt tillstånd och då speciella skäl finnes härför.

Vidare erinrar utredningen om de risker, som hästbeståndets minskning medför i fråga om den eko no miska och militära försvar s- beredskapen. Härom anför utredningen bland annat följande.

En samlad dragkraftstillgång om cirka 105 000 traktorer och 300 000 häs­ tar kan kanske i fredstid bedömas som tillräcklig för jordbrukets och skogs­ brukets behov och kan även, särskilt i fråga om traktorer, sägas innebära en viss dragkraftsreserv. Eftersom det av jordbrukarna redovisade framtida behovet av 300 000 arbetshästar kanske icke förutsätter ett maximalt utnytt­ jande av samtliga hästar, kan möjligen också ett hästbestånd av ungefär denna omfattning anses innefatta någon, om också begränsad dragkrafts­ reserv. Annorlunda blir emellertid läget, när antalet arbetshästar, såsom man redan nu kan förutse, sjunker väsentligt under 300 000. Såvitt man nu kan bedöma, finnes i så fall ingen reserv av hästar, utan man måste räkna med en kännbar knapphet på dessa även för normala behov.

Rörande försvarets utrustningsbehov och de första månader­ nas ersättning sbehov av dragkraft för arméns krigsorganisation har utredningen inhämtat följande uppgifter.

För närvarande kommer ungefär var sjätte fullåriga häst att behöva tagas i anspråk. Efter genomförande av planerad motorisering för armén blir det totala behovet av hästar mindre, men med hänsyn till att också häst­ beståndet minskar, torde man även framdeles få räkna med att ungefär var sjätte eller eventuellt var femte häst måste uttagas. Motsvarande siffror för hjultraktorer är i nuvarande läge var fjortonde och framdeles var sjunde eller åttonde traktor. Vid krigstillstånd under längre tid kommer självfallet ytterligare anspråk för militära ändamål att ställas på jordbrukets drag- kraftstillgångar och icke minst på draghästarna. Härutöver kan betydande dragkraftsbehov under vissa förhållanden uppstå för civila kommunika- tionsändamål. Sålunda kan traktorer behöva anlitas för landsvägstranspor­ ter av olika slag. Behoven för sådana fall kan dock knappast närmare an­ givas på förhand.

I anslutning härtill framhåller utredningen, att den utsträckning, vari hästar ersatts och kommer att ersättas med traktorer i jordbruket, medför att i ett krisläge en mycket kännbar brist uppstår på den enda dragkraft, som utan särskilda förberedande åtgärder kan försörjas med landets egna tillgångar, nämligen hästen. Utredningen förklarar sig vara väl medveten om att man icke utan kostnader, som är otänkbara att pålägga det allmänna, kan upprätthålla ett större hästbestånd än vad de enskilda hästägarna an­ ser sig i behov av.

Enligt utredningens uppfattning befinner sig den inhemska hästaveln för närvarande i ett tillfälligt krisläge, som kan leda till eu särskilt ur bered- skapssynpunkt betänklig men också med hänsyn till näringslivets behov icke önskvärd reducering av häststammen. För att vidmakthålla hästaveln i eu omfattning, som såvitt man nu kan bedöma svarar mot landets behov under nu överskådlig framtid, erfordras därför enligt utredningens mening

Kungl. Maj.ts proposition nr 121.

Under en övergångstid särskilda stödåtgärder. Dessa åtgärder anser utred­ ningen böra inriktas på dels att vidmakthålla de avelsmässdga förutsätt­ ningarna för hästuppfödningen, dels att i möjligaste mån stimulera en sådan ökning av hästuppfödningen, att häststammen icke reduceras i en långt större omfattning än vad som svarar mot det framtida behovet av hästar.

Eftersom nedgången av hästbeståndet och av hästuppfödningen huvud­ sakligen gäller kallblodsaveln, som också har den största betydelsen i före­ varande sammanhang, anser utredningen, att stödåtgärderna främst bör sättas in på detta område. Utredningen uttalar dock samtidigt, att även varmblodsaveln är betydelsefull ur de synpunkter, från vilka utredningen hav haft att bedöma hästavelsfrågan. Sålunda framhålles, att varmbloden är användbara även för andra militära uppgifter än ridning och att de varm­ blod, som hålles för civila ändamål, utgör en reserv, som kommer jord­ bruket till godo, eftersom motsvarande antal arbetshästar sparas för jord­ brukets behov. Med hänsyn härtill anser utredningen, att de av 1952 års riksdag beslutade uppfödnings- och bevaringspremierna under de närmaste åren för remonter, som kvarstår osålda hos uppfödarna, är väl berättigade för att därigenom ett antal övertaliga remonter skall kunna bevaras för arméns krigsbehov av hästar. Därför förutsättes, att i god tid en pröv­ ning sker av frågan om bibehållandet av dessa premier.

I detta sammanhang omnämnes även ett önskemål, som framförts av avelsföreningen för den varmblodiga hästen, nämligen att antalet årligen inköpta remonter skall fastställas för en längre tidsperiod, så att upp­ födarna i god tid får kännedom om de kommande årens avsättningsmöj­ ligheter. Föreningen har vidare framhållit, att då arméns fredsbehov utöver ridhästremonteringen kräver en årlig reinontering av ett större antal lättare draghästar (ackorddraghästar), kan den för krigsbruk nödvändiga ridhäst­ reserven av varmblodiga hästar rymmas inom denna kategori hästar. Här­ igenom skulle genomförandet av uppfödarnas önskemål om en fast årlig remontering underlättas.

Under hänvisning till den kalkyl över uppfödningskostnaderna för varm­ blodiga hästar, som framlagts i betänkandet, förordar utredningen vidare en omprövning av remontpriserna.

I fråga om på vilka punkter stödåtgärder för kallblodsaveln är mest påkal­ lade och kan ge bäst effekt, anser sig utredningen böra förorda en sådan koncentration av åtgärderna, att stödet på ett verksamt sätt kan tillgodose det förefintliga behovet och därigenom fylla sitt syfe. Med ledning av de i betänkandet redovisade uppgifterna om avelsarbetets nuvarande förutsätt­ ningar har utredningen därvid funnit, dels att hingsthållarna för närvarande arbetar under ekonomiska betingelser, som kan medföra en desorganisa­ tion av avelsarbetet, dels att ett utsträckande av frisedelssystemet till samt­ liga ur avelssynpunkt värdefulla fölston torde utgöra en lämplig stimulans för en ökad hästuppfödning. Utredningen förordar därför stödåtgärder på dessa områden.

Utredningens förslag.

1. Bidrag till hingsthållare. Vad angår stödåtgärder för hingsthållare erinrar utredningen till en början om att under anslaget till hästavelns främjande utgår å riksstaten sedan år 1947 ett årligt belopp av 50 000 kro­ nor för understöd åt föreningar, som håller hingstar av nordsvensk ras. Bidragen utlämnas genom hushållningssällskapen, som har att till lant- bruksstyrelsen ingiva ansökan om erforderligt belopp jämte uppgift om an­ talet föreningar inom sällskapets område och av dessa ägda hingstar. På grundval av dessa ansökningar gör styrelsen framställning "hos Kungl. Maj :t om skäligt bidrag till de olika sällskapen. Härvid beräknas i genomsnitt per hingst 500 kronor i södra och mellersta Sverige samt 600 kronor i norr- landslänen. Det högre genomsnittsbidraget för norrlandslänen motiveras med att föreningarna i denna del av landet har särskilt svåra ekonomiska problem. Sedan en fördelning av anslaget verkställts enligt nämnda beräk­ ningsgrunder, ställes ett återstående odisponerat belopp till styrelsens för­ fogande att på ansökan fördelas mellan föreningar, som befinner sig i ett särskilt brydsamt läge. Sällskapen fördelar de för respektive sällskap fast­ ställda beloppen enligt följande av Kungl. Maj :t fastställda bestämmelser, nämligen att bidragen skall användas till understöd åt sådana inom vederbörande sällskaps områden verksamma hingstföreningar, som håller hingstar av nordsvensk ras och är av betydelse för det allmänna hästavelsarbetet samt vilkas stadgar är så avfattade, att de i möjligaste mån tryggar föreningarnas fortbestånd; att understöd lämnas endast sådan förening, som bedrivit verksamhet un­ der det år bidraget avser och som vid utgången av nämnda år fortfarande hade premierad hingst i sin ägo eller har för avsikt att före nästkommande års betäckningssäsong förvärva dylik hingst; att bidragen fördelas mellan de olika föreningarna efter antalet utav dem ägda hingstar och därjämte göres beroende av föreningarnas behov av eko­ nomiskt understöd; att förening, som kommer i åtnjutande av understöd, till vederbörande sällskap avlämnar redogörelse för inkomster och utgifter under det sist för­ flutna verksamhetsåret; samt att redogörelse beträffande användningen av beviljat statsbidrag av veder­ börande sällskap avgives till styrelsen före den 1 juli nästkommande år.

Till motivering för en allmännare tillämpning av denna bidragsform under en för kallblodsaveln kritisk övergångsperiod anför utredningen följande.

Beståndet av hingstar utav såväl ardennerras som nordsvensk ras har under senare år starkt minskat. Anledningen härtill är, att hingsthållningen som en följd av den minskade betäclcningsfrekvensen i flertalet fall icke kan drivas utan avsevärda förluster. De årliga kostnaderna för hållande av hingst torde för närvarande uppgå till cirka 3 500 kronor. Denna beräkning har gjorts med utgångspunkt från att hingsten betingat ett inköpspris av 8 000 kronor och att räntefritt statslån med en amorteringstid av åtta år er­ hållits för denna inköpssumma. Kostnaderna fördelar sig på följande poster.

Kungl. Maj.ts proposition nr 121.

13

Foderlega ............................................................................... 1 500 Försäkringspremier ......................................................... 800 Annonsering, veterinärvård in. m..................................... 200 Amortering .............................................................................. 1 000

Summa kronor 3 500.

Då hingstar numera, i alla händelser de föreningsägda, icke har nämnvärd användning som dragkraft, utgör språngavgifterna den enda inkomstkällan. Genomsnittliga antalet betäckningar för föreningsägda hingstar av ardenner- ras och nordsvensk ras sammantagna var under föregående år knappt 30. Språngavgiften synes i allmänhet uppgått till 50 kronor. Den genomsnittliga inkomsten per hingst blir sålunda I 500 kronor, vilket innebär ett underskott för hingsthållaren med 2 000 kronor.

Till följd av dessa omständigheter har ett stort antal hingstföreningar kommit i ett brydsamt ekonomiskt läge. Detta utgör utan tvivel ett hot mot föreningsverksamhetens fortsatta bestånd och därmed för möjligheterna att uppehålla en hästavel av erforderlig omfattning. Antalet hingstar kan väl sägas hittills icke ha nedgått i sådan omfattning, att icke beståndet är till­ räckligt även för en högre betäckningsfrekvens än den nuvarande. Hingst­ beståndets uttunning medför emellertid redan nu på många håll, att stona vid betäckning få transporteras lång väg med därav följande tidsförluster och transportkostnader. Dessa olägenheter kommer att ytterligare ökas, om hingstbeståndet blir alltför glest.

Utredningen förordar därför, att under en tid av förslagsvis fem år bidrag må kunna lämnas till samtliga föreningar och hushållningsgillen, som håller hingst av ardennerras eller nordsvensk ras. Bidragen bör utgå på samma sätt och efter ungefär samma grunder, som tillämpas för de nuvarande bi­ dragen för hållande av nordsvenska hingstar. Utredningen anser dock, att de föreslagna bidragen icke bör maximeras utan utgå med ett belopp, mot­ svarande underskottet på verksamheten. Till motivering härför anföres, bland annat, att bidragen i åtskilliga fall måste avse att återupprätta hingstför­ eningarnas ekonomi eller utgöra ett skydd mot ett hotande ekonomiskt obe­ stånd. Bidragen har beräknats skola utgå med i medeltal 2 000 kronor per hingst för de föreningsägda omkring 200 ardennerhingstarna och 75 nord­ svenska hingstarna, således med ett belopp av tillhopa 550 000 kronor. Under förutsättning att under det i riksstatens nionde huvudtitel upptagna an­ slaget till hästavelns främjande även i fortsättningen 50 000 kronor beräk­ nas för bidrag till nordsvenska hingstföreningar, skulle det föreslagna sär­ skilda bidraget till föreningar, som håller kallblodshingstar, kunna reduceras till 500 000 kronor per år.

Med hänsyn till den betydelse, som den privata hingsthållningen haft och ännu har, har utredningen ansett sig böra överväga om icke även privata hingstägare i vissa fall bör kunna erhålla statligt stöd för sin verksamhet. Ehuru vissa invändningar kan göras häremot, ifrågasätter utredningen — särskilt av den anledningen att verksamheten är tämligen ojämnt fördelad i landet och nya föreningar icke torde bildas för närvarande — om icke i särskilda fall bidrag bör kunna utgå även till privata hingsthållare. Utred­ ningen förutsätter dock härvid, att sträng återhållsamhet såväl beträffande bidragens fördelning som storlek skall iakttagas och att bidrag skall ut­ lämnas först efter lantbruksstyrelsens prövning av hushållningssällskapens till styrelsen avgivna förslag. Såsom villkor för bidrag till privat hingstägare uppställes vidare den fordran, att vederbörande sedan minst tio år tillbaka hållit ur avelssynpunkt väl kvalificerade hingstar i trakt, där hingstförening

Kungl. Maj.ts proposition nr 121

.

19

Chefen för armén anser sålunda, i anslutning till vad som i ärendet an­ förts av arméförvaltningens intendenturavdelning, att det bör övervägas om icke, med hänsyn till önskvärdheten att i största möjliga grad stimulera till en ökad betäckningsfrekvens, de medel som kan disponeras för häst- avelns stödjande huvudsakligen bör användas till en utvidgning av frisedels- systemet. Som ett alternativ till utredningens förslag framförcs därför den tanken, att samtliga tillgängliga medel bör användas till frisedlar åt samt­ liga stoägare.

Liknande synpunkter anföres också av Hallands läns hushållningssäll­ skap, som upplyser att sällskapet genom överläggningar med länets hingst- hållare sökt organisera hingsthållningen på ett med hänsyn till det mins­ kade stoantalet mera ekonomiskt sätt, men att hingsthållarna icke visat er­ forderligt intresse för en sådan planläggning. Därest understöd skall utgå, är det emellertid enligt sällskapets mening nödvändigt med en fullgod plan­ läggning inom varje län. För att skapa tillräcklig stimulans för en ökad betäckningsfrekvens ifrågasätter sällskapet, huruvida det icke är lämp­ ligare att i stället för de föreslagna bidragen till hingsthållning och frised­ lar lämna en ersättning av förslagsvis 200 kronor för varje föl, som till­ sammans med modern uppvisas för premieringsnämnd. Ett sådant system kommer enligt sällskapets mening att öka betäckningsfrekvensen och även möjliggöra något högre språngavgifter, varigenom en rätt planlagd hingst­ hållning kan ge ekonomiskt tillfredsställande resultat. Sällskapet förutsät­ ter vidare, att för undvikande av utslagning av fölen ett bidrag om 200 kronor därjämte skall utgå till varje efter premierade föräldrar fallen ung­ häst vid tre års ålder.

Även Skaraborgs läns hushållningssällskap förmenar, att stöd — därest sådant anses böra komma i fråga — huvudsakligen bör utgå i form av upp- födningspremier.

Värmlands läns hushållningssällskap ställer sig likaledes tveksamt till spörsmålet, huruvida höjda och utvidgade hingsthållningsbidrag är en lämp­ lig form av stöd. Sällskapets förvaltningsutskott delar visserligen uppfatt­ ningen, att hingsthållarna arbetar under sådana ekonomiska betingelser att en höjning av nu utgående bidrag får anses angelägen. Emellertid anser ut­ skottet samtidigt den av utredningen angivna årskostnaden för hållande av hingst vara väl högt beräknad. Enligt utskottets mening torde man kunna vanta den största effekten av sådana stödåtgärder, vilka direkt stimulerar till en ökning av betäckningsfrekvensen, nämligen betäckningsbidrag och om möjligt fölbidrag.

Även andra hushållningssällskap, såsom i Kristianstads och Västman­ lands lön. har — dock utan att avstyrka en viss höjning av hingstbidragen

anfört att direkt stöd för fölproduktionen i en eller annan form torde utgöra ett bättre stöd för hästaveln i nuvarande läge.

Beträffande storleken av de föreslagna bidragen har erinringar gjorts i eu del yttranden, varvid en maximering av bidragens storlek förordats.

Kungl. Maj:ts proposition nr 121.

Den av utredningen föreslagna utvidgningen av tilldelningen utav frised­ lar och höjningen av de nuvarande frisedelsbeloppen torde sannolikt komina att medföra en avsevärt ökad betäckning av de mera kvalificerade stona. Detta torde dock icke komma att medföra en motsvarande ökning av häst- aveln, ty det är uppfödningen av fölet till fullvuxen häst, som är det mest arbets- och kostnadskrävande momentet i hästuppfödningen och som för närvarande icke lämnar tillfredsställande ekonomiskt utbyte. Följden torde bli att — intill dess hästpriserna stigit så, att de täcker uppfödningskostna- derna —- de med bidrag av statsmedel producerade fölen kommer att i bety­ dande utsträckning säljas till slakt. En sådan utslagning sker redan nu i ganska stor utsträckning. Det vore därför givetvis önskvärt, att stödet från det allmännas sida kunde sättas in på ett senare stadium i hästuppfödning­ en, det vill säga vid uppfödningen av fölen till arbetsdugliga hästar. För att ett stöd på detta stadium skall få någon nämnvärd stimulerande effekt, fordras emellertid så stora bidragsbelopp, att eu dylik åtgärd icke synes möj­ lig att genomföra. Lantbruksstyrelsen anser sig därför böra ansluta sig till utredningens förslag i fråga om utlämnande av frisedlar, eftersom den före­ slagna åtgärden liksom det ökade stödet åt hingsthållningen medför, att avelsmaterialet bibehålies och åtminstone fölproduktionen hålles i gång, så att den fortsatta uppfödningen snabbare kan komma i gång, då en känn­ bar hästbrist börjar göra sig gällande.

I flera andra yttranden, i vilka utredningens förslag i huvudsak biträtts, har olika önskemål framförts om smärre tillägg i syfte att vidga stödets räck­ vidd. Sålunda ifrågasätter Stockholms läns och stads, Östergötlands läns.

Jönköpings läns, Kronobergs låns, Kalmar läns södra, Gotlands läns, Ble­ kinge läns och Malmöhus läns hushållningssällskap samt Riksförbundet Landsbygdens folk, Avelsföreningen för Svenska ardennerhästen och Avelsföreningen för svenska varmblodiga hästen, om icke systemet med trisedel som belöning bör utsträckas till att avse även ston, som uppvisas vid två års ålder. Såsom skäl härför anföres, att inga särskilda olägenheter torde kunna påvisas, om betäckning av ett normalt utvecklat sto sker redan det år stoet fyller tre år. Kostnaden för denna utvidgning beräknas av ardenner- föreningen till 8 000 kronor.

Något högre frisedelsbelopp än de föreslagna förordas av Uppsala, t Ös­ terbottens och Norrbottens läns hushållningssällskap, nämligen respektive 60, 70 och 75 kronor. Även Älvsborgs läns södra hushållningssällskap anser frisedelsbeloppen väl lågt tilltagna. Kristianstads läns hushållningssällskap ifrågasätter, om icke frisedlarna bör inlösas med olika belopp för hingstar med olika kvalitet för att därigenom få fram ett större antal föl från de bästa hingstarna och samtidigt förbättra inkomsterna för de hingsthållare, som förvärvat bättre och dyrare hingstar. Såsom en komplettering av frise- delssystemet nämner slutligen Södermanlands och 1 ärmlands läns hushåll­ ningssällskap möjligheten att införa fraktbidrag för stonas transport till hingst. Även lantbruksstyrelsen har övervägt en sådan stödform men funnit, att den för att få större effekt kräver betydande bidragsbelopp. Enligt sty­ relsens mening torde dock hinder icke möta för hingstföreningarna att inom ramen för sin stat genomföra en sådan differentiering av språngavgifterna, som överensstämmer med syftet för transportbidrag.

Kungl. Maj.ts proposition nr 121.

23

lill underlättande av frisedelssystemets tillämpning föreslår Jämtlands läns hushållningsällskap, att frisedel skall kunna utdelas till tidigare pre­ mierat sto, som av någon anledning ej blivit betäckt eller dräktigt, utan att stoet ånyo uppvisas vid premieringsplatsen. Västernorrlands läns hushåll­ ningssällskap framför vidare ett från hästägare inom länet framkommet önskemål, att frisedlarna skall få en giltighetstid av två år.

Såsom förut nämnts, ifrågasattes en mera radikal utvidgning av frisedels- systemet av chefen för armén och arméförvaltningens intendenturavdelning. I dessa myndigheters utlåtande förordas sålunda, att såsom ett möjligt alter­ nativ till utredningens förslag bör övervägas, att samtliga för ändamålet till­ gängliga medel skall disponeras för frisedlar. Sådana skall i så fall kunna utgå för samtliga kallblodsston, oavsett om de är premierade eller ej.

I flera yttranden uttalas tvivel om huruvida frisedelssystemet kan ut­ göra en tillräckligt effektiv eller lämplig stödform. I samtliga dessa yttran­ den avses stödet skola begränsas till premierade djur.

Utan att direkt avstyrka utredningens förslag ifrågasätter av nämnda an­ ledning Älvsborgs läns norra, Skaraborgs läns och Värmlands läns hushåll­ ningssällskap en omprövning av den föreslagna stödformen, varvid i stället närmast fölbidrag eller uppfödningsbidrag skulle ifrågakomma. Kalmar läns norra, Västmanlands läns hushållningssällskap och Riksförbundet Lands­ bygdens folk förordar fölbidrag i stället för frisedelsbidrag. Enligt det först­ nämnda sällskapets yttrande bör bidraget utgå med 50 kronor för föl och en­ ligt de båda andra yttrandena med 100 kronor för föl eller för synbart dräk­ tigt sto. Lämpligheten av fölbidrag motiveras i dessa yttranden bland annat därmed, att frisedlar i viss utsträckning icke företes till inlösning.

Hallands läns hushållningssällskap föreslår likaledes, såsom i annat sam­ manhang nämnts, i stället för frisedlar ett bidrag, förslagsvis 200 kronor, för föl som uppvisas tillsammans med modern vid premiering. Såsom skäl härför angives, bland annat, att sådana bidrag skulle utgöra en bättre stimu­ lans för a ve In än frisedlar. Bidragen har upptagits till relativt högt belopp för att genom ökat antal betäckningar och något höjda språngavgifter för­ bättra hingsthållningens ekonomiska resultat. Såsom tidigare anförts torde därvid inga hingsthållningsbidrag utgå. Som garanti för att fölen till följd av de låga hästpriserna icke nedslaktas och för att sålunda trygga tillgång­ en på yngre hästar förordar sällskapet vidare, att ett ytterligare bidrag å 200 kronor skall utgå för varje häst om tre års ålder, vilken är fallen efter premierade föräldrar.

Uppfödningspremier, doek endast begränsade till ungston och således miimast avsedda att vidmakthalla avclsmaterialet, finner Göteborgs och

Bohus läns samt Älvsborgs läns norra hushållningssällskap ävensom Avelsföreningen för svenska ardennerhästen önskvärda.

Föreningen nordsvenska hästen anser för sin del, alt stödet till uppfö­ darna enbart bör utgå i form av uppfödningsbidrag. Till motivering härför anför föreningen, att eu stimulans av fölproduktionen utan ett samtidigt

Kungl. Maj.ts proposition nr 121.

underlättande av uppfödningen och avsättningen av fölen endast resulte­ rar i en ökad fölslakt, understödd av statsmedel. Föreningen uttalar därjäm­ te, att betäckningen av ett sto medför ringa kostnader jämfört med upp­ födningen av fölet till en färdig häst. Lösningen av hästavelsfrågan bör därför enligt föreningens mening ske genom åtgärder, som kan göra upp­ födningen lönande. Föreningen anför vidare i denna fråga.

Utredningen har beräknat kostnaderna för uppfödning av unghästar från föl till tre års ålder till omkring 3 000—3 500 kronor. För uppfödning till fyra års ålder får man räkna med ytterligare omkring 1 000 kronor. Om en fyraårig häst sålunda kostar cirka 4 000—4 500 kronor i uppfödning och den sedan skall säljas för 1 500—2 000 kronor, vilket är det genomsnittliga försäljningspriset för fyraåriga hästar enligt utredningens betänkande, är det lätt att föreställa sig, vilken stimulans detta innebär för hästuppföda­ ren och för hästaveln i dess helhet.

Staten har i viss mån bidragit till att hålla hästpriserna på en oskäligt låg nivå genom sin prispolitik under den senaste hästexporten. Man har till och med för fondering gjort särskilda avdrag på försäljningssumman, trots att denna varit så låg, att icke ens hälften av produktionskostnaderna bli­ vit täckta. Inga andra producenter inom jordbruket torde ha blivit be­ handlade så som hästuppfödarna. Om staten vill bidraga att blåsa liv i häst­ aveln igen, är det nödvändigt med en rakt motsatt prispolitik vid eventu­ ellt kommande export av hästar, så att upptödarna om möjligt får produk­ tionskostnaderna täckta och i varje fall ej beskattas för lidna förluster.

Med hänsyn till att hästbeståndet alltmer förskjutits och synes komma att ytterligare förskjutas till de mindre jordbruken samt till skogs- och dal­ bygderna bör enligt föreningens uppfattning stödet sättas in på den hästtyp, som bäst passar sådana brukningsdelar och områden, nämligen den nord­ svenska hästen, särskilt som de för ändamålet tillgängliga medlen icke för­ slår till uppfödningsbidrag av erforderlig storlek till samtliga hästar av kall- blodsras. Föreningen är vidare av den uppfattningen, att för närvarande ett ganska stort överskott finnes pa ardennerhäslar, samtidigt som ett be­ tydande underskott föreligger beträffande nordsvenska hästar. Därför hem­ ställer föreningen, att det enligt utredningens förslag för frisedlar avsedda anslaget, 360 000 kronor, måtte under en femårsperiod utgå till uppföd- ningspremier för enbart nordsvenska unghästar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 121

Övriga framförda önskemål.

I åtskilliga yttranden, särskilt sådana från hushållningssällskap och en­ skilda sammanslutningar, har åtskilliga andra önskemål framkommit, vil­ ka delvis icke direkt ansluter sig till de av utredningen framlagda förslagen men likväl har samband med frågan om hästavelns omfattning och lönsam­ het. .lag torde därför få i korthet ingå även på dessa spörsmål.

Ändringar av olika nu gällande bestämmelser för hästpremieringen för­ ordas i flera yttranden. Jag torde i detta sammanhang till en början få an­ mäla, att hushållningssällskapens förbund i en framställning den 30 sep­ tember 1952 föreslagit, att det årliga antal betäckningar, som erfordras för

Kungl. Maj:ts proposition nr 121-

25

att penningpris skall kunna utgå till premierad hingst, inom hela landet sänkes från 20 till 10 per år. I anslutning härtill föreslås även, att den ål­ dersgräns, som gäller för erhållande av penningpris, skall höjas från 15 till 18 år. Till motivering för nämnda förslag anföres, att betäckningsfre- kvensens nedgång förorsakat ekonomiska svårigheter för hingsthållningen, vilket medfört att förstklassigt avelsmaterial går eller hotar att gå förlorat. I yttrandena över utredningens betänkande uttalar sig Jönköpings läns,

Kalmar läns södra, Malmöhus läns och Gävleborgs läns hushållningssällskap samt Avelsföreningarna för svenska ardennerhästen och för svenska varm­ blodiga hästen likaledes för en sänkning av det stipulerade minimiantalet betäckta ston. Vidare ansluter sig Kalmar läns södra och Gävleborgs läns hushållningssällskap till förslaget om en höjning av den förut nämnda åldersgränsen för hingstar. I samband härmed må även nämnas, att Kalmar läns södra och Gävleborgs läns hushållningssällskap samt Avelsföreningen för den svenska ardennerrasen dessutom föreslår, att den nu gällande be­ stämmelsen, att penningpris icke må utgå för ardennersto vid mer än 10 års ålder, upphäves och att alltså penningpris skall utgå, oavsett ras och ålder, till varje sto som uppvisas med åtföljande föl eller synbart dräktigt.

I några yttranden beröres kostnaderna för deltagande i hästpremieringar- na samt belöningarnas storlek. Sålunda anför Gotlands läns hushållnings­ sällskap, att den starkt avtagande tillslutningen till premieringarna icke en­ bart torde bero på minskad tillgång till avelsmaterial utan även på det för­ hållandet, att framförandet av djuren till premieringsplatsen blivit alltför dyrbart i förhållande till den nytta ägarna anser sig ha av premierings- nämndens utlåtande och av de belöningar, som kan erhållas. Avelsf örening­ en för varmblodiga hästen framhåller, att nu utgående pris för varmblods- ston icke undergått någon förändring på många år och därför till följd av det försämrade penningvärdet icke motsvarar kostnaderna för uppvisningen vid premiering. Föreningen anser därför skäligt, att dessa priser höjes till 50 kronor för bokstaven B, 100 kronor för AB och 150 kronor för A. I syfte att stimulera intresset för hästaveln hemställer vidare Västmanlands läns hushållningssällskap och Västmanlands länsförbund av Riksförbundet

Landsbygdens folk, att sådana penningpriser skall utgå till alla premierade ungston, att de täcker kostnaderna för deltagandet i premieringarna. Slut­ ligen framhålles i, bland annat, yttrandena från Avelsföreningarna för svens­ ka ardennerhästen och för svenska varmblodiga hästen betydelsen av skå­ depenningar som belöning. I dessa yttranden förordas därför, att denna form av belöning skall få vidsträcktare användning vid premiering av unghästar.

För att få till stånd bättre avsättningsförhållanden framföres i yttran­ dena vissa förslag angående dels inköpen av hästar för krigsmakten, dels exportstimulerande åtgärder.

Vad angår arméns inköp må till en början nämnas, att Avelsf öreningen för svenska varmblodiga hästen föreslagit en höjning av remontpriserna och i anslutning härtill även av uppfödningspremierna. Föreningen anför härom följande:

Kungl. Maj.ts proposition nr 121.

Huvudparten av de varmblodiga hästarna (halvblodshästarna) finner av­ sättning såsom remonter. Det nu utgående remontpriset har sedan flera år icke motsvarat uppfödningskostnaderna, vilket föreningen i olika samman­ hang understrukit. Den av utredningen verkställda uträkningen av uppföd­ ningskostnaderna har styrkt detta. Föreningen anser det ofrånkomligt, att remontpriset höjes. Utan tvekan verkar de s. k. uppfödningspremierna sti­ mulerande, men föreningen anser, att även dessa är för låga. Föreningen vill därför föreslå såsom minimum, att remontpriset höjes från 1 900 kro­ nor till 2 400 kronor och uppfödningspremien från 200 kronor till 400 kro­ nor. Härigenom kan uppfödaren av varmblodig häst påräkna ett pris, som åtminstone i det närmaste motsvarar den uppfödningskostnad om 3 000 kro­ nor, som utredningen funnit vara den genomsnittliga för en treårig nord­ svensk och varmblodig häst.

I samband med frågan om remontpriserna torde jag få anmäla att lantbruksstijrelsen i skrivelse den 27 augusti 1952 hemställt, att ytterligare me­ del måtte få disponeras av statens hästavelsfond till uppfödar- och beva- ringspremier för godkända men icke inköpta remonter m. fl. hästar. Sty­ relsen erinrar i skrivelsen om att Kungl. Maj :t den 30 juni 1952 i enlighet med riksdagens beslut föreskrivit, att för varmblodiga hästar må för vart och ett av åren 1952 och 1953 utdelas högst 150 uppfödarpremier å 200 kro­ nor samt för 1953 högst 150 och för 1954 högst 300 bevaringspremier å 400 kronor enligt följande grunder.

Uppfödarpremie skall utgå för sådan av remonteringsnämnden godkänd treårig remont, som icke inköpts för statens räkning eller vunnit avsätt­ ning genom export. Bevaringspremie skall utgå för dels remont, för vilken uppfödarpremie tilldelats uppfödaren, under förutsättning att hästen vid fyra och fem års ålder befinnes godtagbar, och dels fyraårigt avelssto, för vilket uppfödarpremie vid tre års ålder utgått och som vid fyra eller fem års ålder ej har föl men åter blivit betäckt och som i övrigt uppfyller ford­ ringarna för bevaringspremie.

För nu ifrågavarande ändamål skall enligt riksdagsbeslutet medel tagas i anspråk från statens hästavelsfond.

Lantbruksstyrelsen framhåller, att premierna skulle än bättre motsvara sitt ändamål, om hästuppfödarna kunde beredas möjlighet att på något längre sikt beräkna de ekonomiska betingelserna för fortsatt uppfödning. Styrelsen finner det därför önskvärt, att frågan om uppfödarpremier för år 1954 och bevaringspremier för år 1955 snarast möjligt upptages till be­ handling. Fördenskull hemställer styrelsen, att Kungl. Maj :t måtte vidtaga åtgärder i syfte att få disponera ytterligare 150 000 kronor av statens häst­ avelsfond, varav 30 000 kronor till uppfödarpremier år 1954 och 120 000 kronor till bevaringspremier år 1955. Fördelningen av premierna bör ske enligt nu tillämpade grunder.

I fråga om arméns inköp av hästar av kallblodsras förordar Stockholms läns och stads samt Örebro och Gävleborgs läns hushållningssällskap, att lik­ nande system bör tillämpas som vid inköp av remonter. Vidare uttalas i ett par yttranden, att inköpspriserna vid inköp av såväl remonter som kallblod bör anpassas efter uppfödningskostnaderna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 121. 21

Till stöd för export av varmblodiga hästar hemställer Avelsföreningen för svenska varmblodiga hästen, att ett belopp av 75 000 kronor skall ställas till lantbruksstvrelsens förfogande. Föreningen anför till motivering här­ för följande.

Sedan några år har för landets varmblodsavel nyttig export av varmblo­ diga hästar ägt rum till Schweiz. Härutöver har export förekommit till Fin­ land, och under innevarande år har sådan export påbörjats till Norge. För närvarande har möjligheterna för export till Danmark undersökts och sy­ nes vara gynnsamma. Föreningen vill starkt understryka nödvändigheten av att exporten vidmakthålles och i görligaste mån utvecklas. Vid höjning av remontpriset på sätt som föreslagits av föreningen måste därför upp­ märksammas, att medel ställes till lantbruksstyrelsens förfogande för att möjliggöra denna export. Med beräkning efter exportens nuvarande omfång torde ett belopp av 75 000 kronor vara erforderligt.

Avelsföreningen för svenska ardennerhästen förordar att årligen ett visst belopp, förslagsvis 15 000 kronor, skall ställas till förfogande för att efter lantbrukstyrelsens prövning användas till kostnader för propaganda och an­ nat med syfte att utomlands finna avsättning för svenska hästar, företrä­ desvis avelsdjur.

En annan väg till ökad lönsamhet för hästaveln angives av Föreningen nordsvenska hästen. Enligt föreningens mening är det av största betydelse för det framtida hästavelsarbetet, att åtgärder vidtages för att rationalisera hästuppfödningen. Föreningen anser, att rationaliseringsåtgärder särskilt torde kunna ge resultat i fråga om de mindre jordbruken, där isolerad upp­ födning av enstaka unghästar ställer sig dyrbar och arbetskrävande. Det nuvarande systemet med statsbidrag till gemensamhetsbeten bör därför utvidgas och utökas samt en undersökning verkställas rörande möjligheter­ na att anordna gemensamhetsuppfödning av unghästar för mindre jordbru­ kare.

Med syfte att för skogsbrukets del åstadkomma ett bättre utnyttjande av det minskande hästbeståndet förordar slutligen domänstyrelsen m. fl. en vidgad forskning och upplysningsverksamhet på det körtekniska området. Verksamheten bör enligt styrelsens uppfattning anförtros skogsbrukets ar- betsstudieorganisationer, vilka bör få erforderliga medel till förfogande för ändamålet.

Stödåtgärdernas finansiering m. m.

Statskontoret har icke någon erinran mot att statens hästavelsfond tages i anspråk för de ändamål, utredningens förslag innefattar. Enligt ämbets­ verkets mening torde det dock vara mindre lämpligt, att medel för samma ändamål samtidigt äskas å riksstaten. Ämbetsverket förutsätter vidare, att en disposition av fondmedlen kominer att beaktas vid uppgörandet av jord- brukskalkylen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 121.

Särskilt med hänsyn till att totalisatorinkomsterna är betydande för när­ varande ifrågasätter lantbruksstyrelsen, om icke en viss del av de behövliga medlen, förslagsvis hälften av de belopp, som årligen skall disponeras, bör anvisas på driftbudgeten. Styrelsen erinrar härvid om att större delen av hästavelsfondens medel eljest kommer att förbrukas under en femårsperiod.

III. Anslaget till bästavelns befrämjande.

Jag torde härefter få anmäla lantbruksstyrelsens framställning om me­ delsbehovet för nästa budgetår under reservationsanslaget till hästavelns befrämjande. Till en början må härvid följande uppgifter lämnas, avseende anslagets storlek under de två närmast föregående budgetåren samt det be­ lopp, som jag sedermera vill föreslå för nästkommande budgetår.

Anslag

1951/52 ................................................. 1 116 200 1952/53 (statsliggaren s. 765) .... 1 385 000 1953/54 (förslag)................................ 1330 000

Netto­ utgift

1 352 373

Reservation vid budget­ årets utgång

497 000

Utöver det av 1952 års riksdag anvisade anslaget disponeras under inne­ varande budgetår för ändamålet ett belopp av 100 000 kronor av en vid ut­ gången av budgetåret 1951/52 förefintlig reservation å anslaget. Enligt Kungl. Maj :ts beslut den 8 augusti 1952 skall det sålunda disponibla belop­ pet, 1 485 000 kronor, fördelas å olika ändamål enligt följande sammanställ­ ning.

under något gynnsammare ekonomiska betingelser än de som hittills före­ legat.

Av flera skäl har lantbruksstyrelsen funnit att det skulle vara lämpligt. om de för ridfrämjandets del för olika ändamål ifrågakommande statsbidra­ gen sammanfördes till den anslagspost, varom här närmast är fråga. Detta skulle innebära, att bidraget för administrationskostnader komme att av­ lastas från den till Kungl. Maj:ts förfogande ställda delposten för under­ stödjande åtgärder i allmänhet å hästavelns område.

7. Delposten användes för bidrag till sådana på hästavelns område ver­ kande sammanslutningar, vilka i regel år från år erhållit statsbidrag med i stort sett oförändrade belopp och vid planeringen av sin verksamhet är in­ ställda på fortsatta dylika bidrag. På grund av den allmänna prisstegringen kommer utan tvivel väsentligt ökade behov av understöd att göra sig gäl­ lande under de närmaste åren, varför man torde böra räkna med höjt bi­ drag till avelsföreningen för svenska ardennerhästen. Samma är förhållan­ det med det till Sveriges stuteriboksstyrelse regelmässigt utgående bidraget till kostnaderna för utgivande av rasstamboken för ädla hästar.

8. För nu ifrågavarande ändamål har för innevarande budgetår anvisats ett oförändrat belopp av 125 000 kronor. I samma mån som de äldre, statio­ nära hovslagarna upphör med sin verksamhet och, som oftast är fallet, icke efterträdes av nya, gör sig emellertid bristen på hovslagare alltmer gällande. Hästägarna måste i allt högre grad förlita sig på biträde av ambulerande hovslagare. Som en följd av detta är den ambulerande hovvårdsverksamhe- ten stadd i stark utveckling, och för kommande år kan alltså räknas med ett ökat antal till bidrag kvalificerade hovslagare. Med hänsyn jämväl till, bland annat, de undan för undan stigande resekostnaderna finner lantbruks­ styrelsen önskvärt, att bidragen tillmätes något rikligare än vad hittills va­ rit möjligt. Nu nämnda förhållanden och hovvårdens stora betydelse moti­ verar, att anslagsposten för budgetåret 1953/54 uppräknas till 150 000 kro­ nor.

9. Oaktat att från denna anslagspost skulle avlastas det sedvanliga års- bidraget till ridfrämjandets administrationskostnader, torde hästavelns be­ tryckta läge motivera, att den ekonomiska ramen för understödjande åtgär­ der på detta avelsområde vidgas till 60 000 kronor, d. v. s. samma belopp som för vart och ett av budgetåren 1949/50 och 1950/51 stått till förfogande för sådant ändamål.

I sin förut anmärkta skrift den 29 januari 1953 hemställer Avelsförening­ en för svenska varmblodiga hästen, att anslag till uppfödningspremier för varmblodiga travarhästar skall utgå efter samma grunder som för galopp­ hästar.

Lantbruksstyrelsen har den 12 februari 1953 avgivit utlåtande i ärendet och därvid överlämnat en skrift av Svenska travsportens centralförbund. I sitt utlåtande tillstyrker lantbruksstyrelsen framställningen och hemställer, att delposten till bidrag till Svenska travsportens centralförbund skall för

Kungl. Maj.ts proposition nr 121.

31

budgetåret 1953/54 höjas med 70 000 kronor till 130 000 kronor. Till stöd härför anför styrelsen i huvudsak följande.

Enligt de av Jockeyklubben den 22 november 1952 fastställda grunderna för utdelning av avelspris skall sådana utgå för seger, oberoende av prisets storlek, samt för platspris (alltså för i löpning som tvåa eller trea inkom­ mande häst) till ett värde av 1 000 kronor och därutöver, dock minst 50 kronor. En inom lantbruksstyrelsen verkställd utredning har visat, att där­ est dessa fördelningsgrunder under år 1952 tillämpats i anslutning till kapp­ löpningarna, skulle det belopp å 40 000 kronor, som utgår till Jockeyklub­ ben, ha medgivit avelspris å föga mer än fem procent av respektive hästars vinstsummor, under det att motsvarande procenttal för de varmblodiga trav­ hästarnas del icke skulle ha uppgått till stort mer än två. Den föreliggande ansökningen åsyftar sålunda närmast att till travaravelns favör utjämna denna skillnad.

Spörsmålet om höjning av avelsprisen för de varmblodiga travhästarna är av gammalt datum, ehuru detsamma först nu med det bekymmersamma lä­ get i fråga om landets försörjning med hästar fått särskild aktualitet.

Lantbruksstyrelsen kan i det väsentliga vitsorda de av föreningen anförda och av Svenska travsportens centralförbund i dess yttrande närmare utveck­ lade skälen för den föreliggande framställningen. Det ligger visserligen i sa­ kens natur, att åtskilliga av landets till ett antal av omkring 2 500 uppgå­ ende varmblodiga travhästar icke utan vidare kan inpassas i försvarets hästkadrer, men de bildar dock som helhet en i ett ansträngt läge värdefull reserv, som bör i möjligaste mån vidmakthållas. En ökning av avelsprisen skulle utan tvivel bidraga därtill.

Med hänsyn tagen jämväl till de betydande belopp, som genom travspor­ ten tillföres det allmänna, tillåter lantbruksstyrelsen sig sålunda föreslå ökad medelsanvisning för nu ifrågavarande viktiga ändamål. För att åstad­ komma den vad gäller avelsprisen önskvärda pariteten mellan uppfödarna av olika kategorier varmblodiga hästar, torde erfordras att det totala bidra­ get till Svenska travsportens centralförbund höjes med 70 000 kronor.

Vidare hemställer hushållningssällskapens förbund (skr. 30/9 1952) om sådan ändring av hästpremieringsreglementet, att penningspris skall inom hela landet kunna utgå för premierad hingst under förutsättning, att den under året betäckt minst 10 ston och själv är högst 18 år gammal.

Kungl. Maj:ts proposition nr 121.

IV. Departementschefen.

Jordbrukets utveckling under senare år kännetecknas bland annat av en långtgående och hastigt genomförd mekanisering. Samtidigt har under någ­ ra år förelegat ett visst överskott på arbetshästar, vilket medfört, att pri­ serna på unghästar kommit att ligga så lågt, att uppfödningen ofta blivit förlustbringande. Dessa omständigheter har föranlett, att hästaveln efter hand nedgått i sådan utsträckning, att möjligheten att tillgodose landets behov av hästar för framtiden synes ha satts i fara. En sådan utveckling ter sig i rådande läge allvarlig redan med hänsyn till vår militära och eko­ nomiska beredskap såvitt angår dragkraften. Ett alltför reducerat hästbe­ stånd kan vidare även under normala yttre förhållanden få menliga följder

33

föi- skogsbruket. I fråga om jordbruket synes det önskvärt, att det för fram­ tiden kvarstående behovet av hästar utan svårighet kan tillgodoses, så att en oekonomisk övermekanisering undvikes. Av olika skäl torde det slutli­ gen vara angeläget, att det för näringslivets och försvarsmaktens behov er­ forderliga hästbeståndet grundas på inhemsk avel.

Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen har enligt hästavels- utredningens uppfattning utvecklingen nu nått en punkt, där särskilda stöd­ åtgärder är erforderliga för att dels bevara förutsättningarna för en fort­ satt inhemsk avel och dels stimulera till en sådan ökning av hästuppföd­ ningen, att den redan skönjbara framtida bristen på draghästar undvikes eller i vart fall lindras. Såvitt nu kan bedömas torde utredningens uppfatt­ ning av läget vara välgrundad. Det förtjänar framhållas, att riktigheten därav icke har bestritts av någon utav remissinstanserna.

Med hänsyn till det anförda finner jag det motiverat att nu framlägga förslag till särskilda åtgärder för att bemästra det krisläge, i vilket häst- aveln redan befinner sig. De i utredningens betänkande angivna riktlinjerna synes därvid i huvudsak kunna läggas till grund för dessa åtgärder. På grund av de erinringar, som framkommit i några av remissyttrandena, torde dock vissa jämkningar vara påkallade.

Utredningens förslag innebär, dels att särskilda bidrag skall utgå till hingsthållare, dels ock att det nuvarande frisedelssystemet för ungston skall utvidgas. I några remissyttranden har ifrågasatts, huruvida icke stödet för hingsthållningen bör helt lämnas i form av rikligare betäckningsbidrag. Det torde emellertid vara klart, att hingsthållningsföreningarna för närvarande befinner sig i ett så beträngt ekonomiskt läge, att man icke kan lita enbart till en dylik indirekt stödåtgärd. Jag delar därför utredningens uppfattning, att båda de angivna stödformerna bör komma i fråga.

Vad härefter till en början gäller bidragen till hingsthållare utgår för närvarande sådana till föreningar, som håller hingstar av nord­ svensk ras, med i genomsnitt 500 kronor per hingst i södra och mellersta Sverige samt 600 kronor i Norrland, där föreningarna har speciellt svåra ekonomiska problem. För ändamålet anslås årligen å riksstaten ett belopp av 50 000 kronor. Vad som kan återstå odisponerat av detta belopp, sedan bidragen utbetalts, fördelas mellan de föreningar, som befinner sig i sär­ skilt brydsamt läge. För hingstar av ardennerras utgår icke något bidrag. Med utgångspunkt från ett inköpspris av 8 000 kronor, till vilket räntefritt statslån erhållits med en amorteringstid av åtta år, har den årliga förlusten för hingsthållare beräknats till i genomsnitt 2 000 kronor för år och hingst. Bland utgifterna har därvid upptagits en årlig amorteringskostnad av 1 000 kronor. Utredningens förslag innebär, att hingsthållarens verkliga förlust skall täckas genom särskilda bidrag under cn tid av fem år. Bidragen skall alltså icke vara maximerade. De avses skola utgå även för ardennerhingstar och kunna tilldelas icke blott hingsthållningsföreningar utan också enskilda

8

Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 121.

Kungl. Maj.ts proposition nr 121.

Kungl. Maj. ts proposition nr 121.

35

Sverige. Med de jämkningar av utredningens förslag, som jag har förordat, skulle sålunda till ifrågavarande bidrag åt liingsthållningsföreningar erford­ ras ett årligt belopp av (200 X 1 600 + 50 X 1 200 + 25 X 1 300 =) 412 500 kronor. Till särskilda bidrag åt föreningar med särskilt brydsamt ekonomiskt läge samt till bidrag åt enskilda hingsthållare torde härutöver behöva beräknas ett belopp av 40 000 kronor. Sammanlagt skulle sålunda för ändamålet erfordras (412 500 + 40 000 =) i runt tal 450 000 kronor om året.

I enlighet med vad utredningen föreslagit bör bidragsverksamheten om- liänderhas av lantbruksstyrelsen och bidragen utgå på samma sätt och i till- lämpliga delar efter i huvudsak samma grunder, som gäller för nuvarande bidrag för hållande av nordsvenska hingstar. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att sedermera utfärda erforderliga föreskrifter i ämnet.

De nu föreslagna hingsthållningsbidragen syftar till att bevara den väsent­ ligaste faktorn för en framtida ökning av hästaveln, nämligen hingstarna. Såsom utredningen framhållit är emellertid därjämte en omedelbar ökning av hästuppfödningen påkallad, om icke ganska snart ett besvärande bristläge skall inträda. En sådan ökning torde icke vara att påräkna, förrän en påtag­ ligare förbättring av hästuppfödningens lönsamhet inträtt. Eftersom ett dy­ likt läge med all sannolikhet icke inträffar, förrän hästbeståndet nedgått till en nivå, som ur tidigare anförda synpunkter kan medföra allvarliga olägen­ heter, finner jag i likhet med utredningen det vara nödvändigt att redan nu stimulera till en ökad uppfödning.

Det effektivaste sättet att få till stånd en ökad reproduktion av hästbestån­ det är utan tvivel att lämna ett sådant ekonomiskt stöd till produktionen av föl och uppfödningen av unghästar, att det blir ett verksamt bidrag till häst- avelns lönsamhet. Även mycket måttliga bidrag av detta slag skulle emeller­ tid medföra kostnader, vartill finansiella förutsättningar saknas. Att såsom från något håll föreslagits begränsa stödet till enbart uppfödningen av hästar utav nordsvensk ras kan icke anses tillfredsställande. Under sådana förhållan­ den synes den av utredningen föreslagna åtgärden, innebärande en allmän utvidgning av frisedelssystemet, utgöra den bästa utvägen.

Enligt nu gällande bestämmelser premieras treårigt ungsto, som befinnes vara av god beskaffenhet såsom individ, med frisedel som — med undanlag för sto av skogsrussras — lyder å 30 kronor. Frisedeln utställes å viss hingst, som premieningsnämnden finner lämplig. Utredningens förslag innebär, att lrisedlar å 50 kronor skall utdelas till samtliga vid hästpremieringarna pre­ mierade treåriga och äldre ston, i fråga om de sistnämnda dock med undan­ tag för fullblodsston, såvida de icke användes i halvblodsaveln, varmblodiga travarston och ston av skogsrussras. Hänvisning till viss hingst anses icke böra förekomma. Som villkor för inlösen av frisedel skall dock gälla, att be­ täckningen skett av premierad eller staten tillhörig hingst.

Ett på nu angivet sätt utformat stöd kan lämnas inom eu förhållandevis begränsad kostnadsram. Även om eu betydande nedslaktning av de med

Kungl. Maj:ts proposition nr 121.

37

kronor årligen för tiden därefter. Genom beslut den 30 juni 1952 har Kungl. Maj :t föreskrivit, att uppfödningspremier skall utgå för år 1953 samt be- varingspremier för åren 1953 och 1954. Vad jag i det föregående föreslagit torde icke ha någon inverkan på behovet av de nu ifrågavarande premierna. Dessa synes därför böra utgå även i fortsättningen för att ge uppfödarna möjlighet att på något längre sikt beräkna de ekonomiska betingelserna för sin verksamhet, och det torde därför få ankomma på Kungl. Maj :t att besluta om att uppfödningspremier skall utgå jämväl under år 1954 samt bevarings- premier under år 1955. För den händelse behållning skulle uppstå å de me­ del, som beräknats för sådana premier, torde denna — därest riksdagen icke har något att erinra — få användas för att främja exporten av hästar. Även om fonden belastas med de sålunda angivna utgifterna, är dess behållning dock så stor, att kostnaderna för de i det föregående föreslagna stödåtgärder­ na utan svårighet kan täckas. Frågan om att tillföra fonden nya medel torde få upptagas till behandling vid senare tillfälle.

I fråga om de i vissa yttranden framställda särskilda önskemålen rörande ändringar i hästpremieringsreglementet, ytterligare åtgärder för att främja hästavelns lönsamhet m. m. får jag framhålla, att flera av dessa önskemål är av den beskaffenhet att de förtjänar att övervägas. Emellertid är jag icke beredd att nu utan föregående utredning taga ställning till desamma. De torde därför icke för närvarande böra föranleda någon åtgärd.

Vad härefter angår medelsberäkningen till reservationsanslaget till häst­ avelns befrämjande för budgetåret 1953/54 får jag anföra följande.

På grund av den betydelse, som de lantliga ryttareföreningarna har för den varmblodiga hästaveln, vill jag biträda, att understödet till föreningar­ nas centralförbund höjes med 5 000 kronor till 35 000 kronor. Jag förordar vidare, att bidraget till föreningen nordsvenska hästen höjes med 5 000 kro­ nor till 20 000 kronor och till riksföreningen för ridningens främjande med 15 000 kronor till 85 000 kronor. Med hänsyn till den uppenbart missgyn­ nade ställning, som de varmblodiga travhästarna intager i förhållande till övriga varmblodiga tävlingshästar, ävensom till de stora belopp, som ge­ nom travsporten tillföres det allmänna, anser jag mig även böra biträda hemställan om ökad medelsanvisning till förstnämnda slags hästar. Jag förordar sålunda, att bidraget till svenska travsportens centralförbund skall höjas med 20 000 kronor till 80 000 kronor. Å andra sidan bör, såsom lant- bruksstyrelsen föreslagit, delposten till särskilda dagarvoden m. in. på grund av minskat medelsbehov sänkas med 50 000 kronor. Mot hemställan att de tre särskilda delposterna till uppfödnings- och andra premier till remonter, varmblodiga ackordshästar och av remonteringsnämnd uttagna avelsston skall sammanföras under eu post, har jag intet att erinra. I övrigt kan jag icke tillstyrka de under ifrågavarande anslag framställda yrkandena.

Till hästavelns befrämjande torde sålunda för nästa budgetår böra beräk­ nas (1 485 000 -f 5 000 + 5 000 + 15 000 + 20 000 — 50 000 ==) 1 480 000 kronor. Då en odisponerad reservation av 150 000 kronor beräknas föreligga