2

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13 mars

1953.

Närvarande:

Statsministern E^rlandek, ministern för utrikes ärendena U^ndén, statsråden

S^köld, Z^etterberg, S^träng, E^ricsson, A^ndersson, L^ingman, H^edlund, L^indell,

N^ordenstam.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet och t. f.

chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Lindell, anför chefen för

inrikesdepartementet, statsrådet Hedlund.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t på min hemställan under

kapitalbudgeten, inrikesdepartementet, statens allmänna fastighetsfond,

punkten 3, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i

ämnet, till Utbyggande av karolinska sjukhuset för budgetåret 1953/54

beräkna ett investeringsanslag av 2 610 000 kronor.

Jag anhåller nu att få upptaga denna anslagsfråga till fortsatt behand­

ling. I samband därmed torde jag få anmäla uppkomna frågor om dels

mottagande av en av Rockefellerstiftelsen gjord donation för uppförande

av ett laboratorium vid den thoraxkirurgiska kliniken vid karolinska sjuk­

huset, dels inrättande vid karolinska sjukhuset av en brännskadeavdel-

ning, dels utbyggnad av den thoraxkirurgiska avdelningen vid Sabbats-

bergs sjukhus, dels ock fördelning av pensionskostnaderna för vissa befatt­

ningshavare vid akademiska sjukhuset i Uppsala.

Utbyggande av karolinska sjukhnset.

Under denna rubrik har för innevarande budgetår anvisats ett investe­

ringsanslag av 2 110 000 kronor.

Förslag.

1. Kommittén för karolinska sjukhusets fortsatta utbyggande hemställer

i skrivelse den 10 december 1952 om ett anslag å 2 610 000 kronor.

a) Uppförande av reumatologisk klinik in. m................................... 1 260 000

b) Uppförande av lungkliniker.............................................................. 400 000

c) Utbyggande av ångpanne- och elektricitetscentralerna...........

500 000

d) Utbyggande av den mekaniska verkstaden ................................. 350 000

e) Utredningsmedel ................................................................................. 100 000

2 610 000

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

5

djuroperation och röntgenlaboratorium med därtill hörande mörkrum och

våtgranskningen. I denna våning är avsikten att dessutom inrymma blod­

laboratorium, gaslaboratorium, biokemiskt laboratorium och isotoplabora­

torium jämte forskarrum, rum för sekrterare och personalrum. Den övre

våningen planeras skola innehålla djurstallar jämte erforderliga biutrym­

men såsom foderkök, badrum, sköljrum, rastgård, obduktion, rum med

förbränningsugn, verkstad och personalrum.

Enligt av arkitekten G. Birch-Lindgrens arkitektkontor verkställd ut­

redning kan kostnaden för erforderliga byggnadsåtgärder beräknas till

905 000 kronor. Om dessa beräkningar visa sig hållbara och Rockefeller-

stiftelsen icke har något att invända däremot, torde man möjligen kunna

räkna med att av donationsmedlen ett belopp av 95 000 kronor kan dispo­

neras för laboratoriets utrustning och inredning. På grund av betydelsen

av att laboratoriet kommer till stånd tillstyrker kanslern donationens

mottagande.

Yttrande.

Statskontoret framhåller, att man torde kunna förutsätta, att behovet av

lokalutrymmen, utrustning och personal för forskningsändamål vederbör­

ligen beaktats vid planeringen av lungklinikerna. Den erbjudna donationen

gör det möjligt att ställa ökade resurser till förfogande för forskningen.

Mottagandet av donationen kommer emellertid att för statsverket medföra

betydligt ökade årliga driftkostnader. Den av donationen föranledda ut­

vidgningen av utbyggnadsprogrammet torde därför ovillkorligen böra hål­

las inom sådan ram, att donationsmedlen ej endast förslå till kostnaderna

för de ökade lokalutrymmena utan även lämna full tillgång till anskaffning

av erforderlig inredning och utrustning. Beslutet om uppförandet av lung­

klinikerna innebar, att en gemensam röntgendiagnostisk avdelning skulle

anordnas för dessa kliniker. Då denna avdelning motiverades bl. a. av forsk­

ningsarbetet, måste behovet av den föreslagna fasta röntgenapparaturen

vid forskningsavdelningen starkt ifrågasättas. Vidare bör donationen ej få

föranleda någon ökning av den personaluppsättning, som eljest skulle ha

avsetts för forskningsverksamheten. Hos Rockefellerstiftelsen bör utverkas,

att donationen får mottagas under angivna förbehåll.

Departementschefen.

Arbetena med uppförande av den reumatologiska kliniken har numera

fortskridit så långt, att kliniken beräknas bliva färdigställd våren 1954.

Jag tillstyrker, att för slutförande av byggnadsarbetena för nästa budgetår

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

7

sonal, som eljest skulle ha avsetts för den vid den thoraxkirurgiska klini­

ken bedrivna forskningsverksamheten. Personalbehovet torde dock kunna

närmare bedömas endast i samband med prövningen av personalstat för

kliniken i dess helhet. Vad angår kostnaderna för laboratoriets utrustning

och inredning beräknas desamma till ett belopp av ca 95 000 kronor kunna

bestridas av tillgängliga donationsmedel under förutsättning att Rocke-

fellerstiftelsen icke framställer någon erinran häremot. Det torde få an­

komma på karolinska institutet att hos stiftelsen efterhöra, huruvida hin­

der möter mot att disponera donationsmedlen jämväl för att bestrida med

laboratoriets utrustning och inredning förenade kostnader. Med hänsyn till

betydelsen av att det planerade laboratoriet kommer till stånd anser jag

mig böra tillstyrka laboratoriets inrättande trots därav för statsverket för­

anledda betydande utgifter. Jag förordar därför, att karolinska institutet

bemyndigas att å statens vägnar mottaga den erbjudna donationen. Försla­

get angående laboratoriets placering föranleder ingen invändning från

min sida. Ej heller har i ärendet företedda ritningar till det planerade labo­

ratoriet givit mig anledning till erinran. Ritningarna synes mig sålunda

vara ägnade att läggas till grund för vidare utarbetande av byggnadspro-

grammet. Frågan om laboratoriets närmare utformning torde böra anför­

tros åt kommittén för karolinska sjukhusets fortsatta utbyggande.

Under åberopande av vad sålunda anförts, hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att

a) medgiva, att av 1952 års riksdag anvisade medel för

anordnande av kulvertförbindelse mellan panncentral och

planerade lungkliniker vid karolinska institutet må tagas i

anspråk för lungklinikernas nybyggnad;

b) medgiva, att en av Rockefellerstiftelsen gjord dona­

tion å en miljon svenska kronor för uppförande av ett la­

boratorium vid den planerade thoraxkirurgiska kliniken

vid karolinska sjukhuset må mottagas på av mig förut an­

givna villkor;

c) till Utbyggande av karolinska sjukhuset under Statens

allmänna fastighetsfond, inrikesdepartementet, för budget­

året 1953/54 anvisa ett investeringsanslag av 2 610 000

kronor.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

Inrättande av en brännskadeavdelning

vid karolinska sjukhuset.

Inledning.

I skrivelse den 14 november 1950 hemställde direktionen för karolinska

sjukhuset om anvisande av erforderliga medel för inrättande vid sjukhuset

av en brännskadeavdelning genom ianspråktagande av en kirurgisk garni­

sonsavdelning. 1 skrivelsen framhölls, att inrättandet av en dylik avdelning

vore av stor betydelse icke enbart ur beredskapssynpunkt utan även med

hänsyn till forskningens och undervisningens krav. Avdelningen tänktes

skola omfatta cirka tolv vårdplatser samt anknytas till den kirurgiska kli­

niken, vars chef tillika skulle vara föreståndare för avdelningen. I sina

petita för budgetåret 1952/53 hemställde direktionen ånyo om medel för

ändamålet ifråga.

I 1952 års statsverksproposition (XI s. 94 och 100) biträdde jag förslaget

om inrättande av en dylik avdelning vid sjukhuset. Jag förordade sålunda,

att en förste underläkare skulle anställas såsom chef för avdelningen samt

12 200 kronor anvisas till utrustning.

I utlåtande den 28 mars 1952, nr 11, punkterna 41 och 42 uttalade stats­

utskottet, att det borde undersökas, om icke den plastikkirurgiska avdel­

ningen vid serafimerlasarettet kunde omhändertaga de relativt fåtaliga

brännskadefallen. För den händelse den plastikkirurgiska avdelningens

kapacitet befunnes otillräcklig för vården av de brännskadade, syntes det

utskottet rimligt, att Stockholms stad påtoge sig viss del av kostnaderna

för en ny brännskadeavdelning. Närmare utredning härom borde verk­

ställas, innan beslut fattades om avdelningens inrättande. Denna utredning

borde ankomma på Kungl. Maj:t, som också borde äga träffa preliminärt

avtal med staden. Medel för anställande av en förste underläkare syntes

böra av riksdagen anvisas men icke få tagas i anspråk, förrän av utskottet

föreslagen utredning slutförts. Då utskottet räknade med, att staden skulle

påtaga sig viss del av kostnaderna för avdelningen, därest denna efter

förnyad prövning ansåges böra komma till stånd, förordade utskottet en

nedräkning av det för utrustning beräknade beloppet med 10 000 kronor.

Riksdagen beslöt i överensstämmelse med vad statsutskottet föreslagit.

I anledning härav uppdrog Kungl. Maj:t den 19 september 1952 åt kom­

missionen för förhandlingar rörande karolinska sjukhusets utbyggande

m. m. att företaga den av statsutskottet begärda utredningen samt att, där­

est utredningsresultatet så skulle föranleda, upptaga förhandlingar med

Stockholms stad angående kostnadsfördelningen.

Kommissionen har med skrivelse den 7 januari 1953 redovisat resultatet

av i ärendet företagen utredning.

Kungi. Maj:ts proposition nr 161.

9

Kommissionens utredning och förslag.

Kommissionen erinrar, att förslaget att vid karolinska sjukhuset inrätta

en brännskadeavdelning tillkommit som ett beredskapsinitiativ efter sam­

råd med militärmedicinsk sakkunskap i syfte att åstadkomma en intensi­

fierad forskning rörande brännskador. Detta hade varit huvudmotivet för

den föreslagna centraliseringen till karolinska sjukhuset av brännskade-

vården inom Stockholmsområdet. Genom en sådan centralisering skulle

även utbildning av läkare på ifrågavarade specialområde möjliggöras. Av

kommissionen verkställda undersökningar ha visat, att den plastikkirur­

giska avdelningen vid serafimerlasarettet icke kan med bibehållande av sin

nuvarande sjukvårdande uppgift tjäna som forsknings- och utbildnings­

centrai rörande brännskador. Den 17 november 1952 uppgick antalet pa­

tienter, som väntade på intagning vid den plastikkirurgiska avdelningen, till

1 045 varav 75 med s. k. förtur. Väntetiden uppgår för flertalet patienter

till lägst 4 högst 8 år. För akuta fall såsom brännskador, frakturer, sen­

skador och elakartade tumörer utgör väntetiden 2—4 veckor. Detta visar

enligt kommissionens mening icke blott att den planerade brännskadeav-

delningen vare sig kan eller bör förläggas till serafimerlasarettet utan även

att en förstärkning jämväl av vårdmöjligheterna för brännskador är ange­

lägen. Med hänsyn härtill finner kommissionen det synnerligen välmotive­

rat, att en brännskadeavdelning vid karolinska sjukhuset snarast inrättas.

Det är av vikt, att avdelningen förlägges till ett sjukhus av karolinska sjuk­

husets karaktär med dess stora möjligheter till nära kontakt med olika

specialkliniker och med tillgång till moderna laboratorier. Ett intimt sam­

arbete förutsättes emellertid även med den plastikkirurgiska avdelningen

vid serafimerlasarettet, vilket samarbete torde underlättas genom tillkom­

sten fr. o. in. budgetåret 1952/53 av en befattning som förste underläkare

vid sistnämnda avdelning.

Beträffande frågan om eventuell medverkan i ekonomiskt avseende från

stadens sida vid avdelningens inrättande erinrar kommissionen om, att sta­

den hittills jämlikt en den 18 januari 1949 träffad överenskommelse mellan

karolinska sjukhusets direktion och staden erlagt bidrag för vård å sjuk­

husets kirurgiska garnisonsavdelningar av civila patienter från staden.

Bidraget har beräknats enligt de grunder, som angivas i 1931 års avtal mel­

lan staten, staden och Stockholms län om samarbete för karolinska sjuk­

husets uppförande och drift, överenskommelsen har numera av direktio­

nen uppsagts att gälla fr. o. in. den 1 januari 1953. I anledning härav har

Kungl. Maj:t den C november 1952 uppdragit åt kommissionen att å statens

vägnar upptaga förhandlingar med staden och länet angående ersättning

för vård å garnisonsavdelningarna av sjuka från staden och länet. Några

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 161.

förhandlingar i denna fråga ha ännu icke inletts. Från stadens represen­

tanters sida har beträffande stadens deltagande i kostnaderna för den ifrå­

gasatta brännskadeavdelningen framhållits, att den framtida överenskom­

melse om vårdbidrag från staden för garnisonsplatser vid karolinska sjuk­

huset, som kunde komma att gälla fr. o. in. den 1 januari 1953, förutsattes

skola tillämpas jämväl beträffande brännskadeavdelningen. Något ytterli­

gare bidrag från stadens sida ansåges icke motiverat. Kommissionen anser

för sin del, att staten bör åtnöjas med en efter denna grund lämnad

ekonomisk medverkan från stadens sida. Därest den föreslagna avdelning­

en kommer till stånd, har staden förklarat sig villig medverka till att akuta

brännskador från stadens sjukvårdsområde i största möjliga utsträckning

hänvisas dit för erhållande av vård. Den plastikkirurgiska efterbehand-

lingen av de vid avdelningen omhändertagna vårdfallen tänkes delvis skola

ske vid S:t Görans sjukhus enligt närmare överenskommelse mellan be­

rörda läkare.

Departementschefen.

Förslaget att vid karolinska sjukhuset inrätta en brännskadeavdelning

har främst syftat till att åstadkomma förbättrade betingelser för forskning

och undervisning på brännskadevårdens område. Med hänsyn till bränn­

skadornas ökade frekvens och betydelse vid nutida krigföring föreligger

ett stort behov av åtgärder för vidgade möjligheter till vetenskaplig forsk­

ning och utarbetande av förbättrade behandlingsmetoder. Det torde bland

medicinsk expertis råda enighet om, att detta mål kan uppnås endast genom

inrättande av specialavdelningar för brännskador under ledning av därför

särskilt utbildade kirurger. För undervisningen av de blivande läkarna, för

forskningen samt för att utveckla nuvarande behandlingsmetoder och

pröva nya sådana är det av vikt, att dylika specialavdelningar inrättas vid

vissa större sjukhus, i första hand undervisningssjukhusen, där tillräcklig

erfarenhet och tillräckligt klientel kan samlas. En dylik centralisering av

brännskadevården torde komma att visa sig fördelaktig för såväl sjukvård

som forskning och undervisning.

Av den tidigare lämnade redogörelsen framgår, att jag i 1952 års stats-

verksproposition förordat inrättande vid karolinska sjukhuset av en bränn­

skadeavdelning, till vilken avdelning brännskadevården inom Stockholms­

området borde koncentreras. Endast genom att fungera som centralanstalt

för ett dylikt större område kan avdelningen erhålla ett tillräckligt patient­

klientel och lämna tillräckligt material för forskning och undervisning. Den

av förhandlingskommissionen verkställda utredningen har visat, att av­

delningen icke lämpligen kan eller bör förläggas till annat sjukhus. Vad

KungI. Maj:ts proposition nr 161.

11

angår frågan om ekonomisk medverkan från stadens sida till avdelningens

inrättande anser jag mig kunna godtaga det förslag härutinnan, som fram­

lagts av kommissionen. Något avsteg synes mig härigenom icke ske från

hittills godtagna principer, i det att tillkomsten av avdelningen huvudsak­

ligen betingas av forsknings- och undervisningsskäl. Jag förordar därför,

att staten åtager sig hela kostnaden för utrustning av ifrågavarande avdel­

ning. Då för detta ändamål redan anvisats 2 200 kronor, erfordras i enlig­

het med tidigare verkställd kostnadsberäkning en ytterligare medelsanvis­

ning av 10 000 kronor. Erforderliga medel torde böra upptagas under karo­

linska sjukhusets omkostnadsanslag. Det i årets statsverksproposition be­

räknade omkostnadsanslaget bör därför uppräknas med 10 000 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts, hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte — med ändring av vad därutinnan föreslagits i årets stats­

verksproposition — föreslå riksdagen

att till Karolinska sjukhuset: Omkostnader för budgetåret

1953/54 under elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 7 131 500 kronor.

Bidrag till ny- och ombyggnad av Sabbatsbergs sjukkus.

Anslag för ändamålet är ej upptaget i gällande riksstat.

Yrkande.

Stockholms stads sjukhusdirektion hemställer i skrivelse den 18 februari

1953 om största möjliga statsbidrag till provisorisk utbyggnad av den tho­

raxkirurgiska verksamheten vid Sabbatsbergs sjukhus.

Motiv.

Enligt mellan staten, å ena, samt Stockholms stad, å andra sidan, träffat

avtal angående samarbete för uppförande och drift av en medicinsk tuber­

kulosklinik och en thoraxkirurgisk klinik vid karolinska sjukhuset har

staden — förutom andel i riksplatserna — av de allmänna vårdplatserna

vid den thoraxkirurgiska kliniken kontraherat följande platser för sjuka

från staden, nämligen å avdelningen för lungtuberkulösa fall nioi platser

och å avdelningen för icke tuberkulösa fall fem platser. Den planerade t bo-

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

raxkirurgiska kliniken vid karolinska sjukhuset har ännu icke kommit

till stånd. Kliniken beräknas icke kunna tagas i bruk förrän tidigast i slu­

tet av år 1956. Thoraxkirurgien har under de sista åren i vårt land liksom

i flertalet andra länder genomgått en snabb utveckling. Det övervägande

flertalet operationer på det thoraxkirurgiska området utföras vid Sabbats-

bergs sjukhus i Stockholm samt vid specialkliniker i Lund och Malmö. Vid

Sabbatsbergs sjukhus har för de thoraxkirurgiska fallen hittills proviso­

riskt utnyttjats en vårdavdelning, omfattande 16 sängar, inom den gamla

tuberkulospaviljongen. Operationerna utföras inom den befintliga kirur­

giska operationsavdelningen.

I skrivelse till sjukhusdirektionen har överläkaren vid den kirurgiska av­

delningen, professorn Crafoord, framhållit, att behandlingen av de tuberku-

lösa lungsjuka under senare år undergått en genomgripande förändring.

Tidigare ha endast s. k. revbensoperationer tillgripits. Genom tillkomsten

av de moderna kemoterapeutika såsom streptomycin och Pas ha operations-

ntetodema emellertid utvecklats därhän, att man numera i allt större ut­

sträckning kunnat övergå till resektion av de sjuka områdena i lungan.

Dessa operationer måste dock alltid kombineras med de förenämnda rev-

bensoperationema. Det har skett en lavinartad utveckling på detta speciella

område under de senaste åren och tillströmningen av patienter för erhål­

lande av operativ behandling har till följd härav starkt ökat. Tillgängliga

resurser vid Sabbatsbergs sjukhus äro långt ifrån tillräckliga för att möta

dessa nya behov. Patienterna kunna sålunda f. n. ej intagas vid den ur

operationssynpunkt gynnsammaste tidpunkten. Den nuvarande thorax­

kirurgiska specialavdelningen har icke blott för litet platsantal utan är

även ytterst olämpligt belägen. Patienterna måste således transporteras

utomhus från vårdavdelningen till operationsavdelningen och åter samma

väg. Transport av patienter per bår utomhus efter en större lungoperation

är uppenbarligen förenad med vissa risker. Den thoraxkirurgiska avdel­

ningen har ursprungligen avsetts endast för thoracoplastikfall, vilka utan

större risk kunna transporteras utomhus. För att bereda thoraxkirurgien

ökade operations- och vårdmöjligheter bör en vårdavdelning, som tillhört

den tidigare gynekologavdelningen, omändras till en thoraxkirurgisk vård­

avdelning, omfattande 25 sängar, och samtidigt en operationsavdelning in­

rättas inom cvanförvarande vindsvåning.

Sjukhusdirektionen påpekar, att direktionen varit medveten om, att svå­

righeter förelegat att på ett tillfredsställande sätt bedriva den thoraxkirur­

giska verksamheten vid Sabbatsbergs sjukhus. Direktionen hade dock hop­

pats, att den vid karolinska sjukhuset planerade lungkliniken sknlle kom­

ma till stånd inom rimlig tid efter det avtal härom år 1944 träffats med

staten, varigenom några mera kostnadskrävande åtgärder för den thorax­

kirurgiska verksamheten ej skulle behöva vidtagas under provisorietiden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

13

Den snabba utvecklingen på detta specialområde har emellertid medfört,

att man med hänsyn till det ökade vårdbehovet icke längre kan avvakta

lungklinikens färdigställande. Den ökade verksamheten vid den thorax­

kirurgiska avdelningen sammanhänger delvis med att jämväl utomläns-

patienter och utlänningar mottagits för vård. Med de begränsade resurser,

som stå till buds inom landet, har nämligen direktionen av humanitära

skäl icke ansett sig kunna motsätta sig att även andra patienter än sådana

från staden bePetts vård vid avdelningen. En del av dessa fall ha varit

specialfall av stort medicinskt intresse och utgjort ett ur forskningens syn­

punkt värdefullt material. Enligt inhämtade uppgifter har antalet fall vid

avdelningen uppgått år 1951 till sjuttionio, varav tjugoåtta från orter utom

Stockholm, samt år 1952 till tvåhundrafyra, varav sjuttio från orter utom

Stockholm.

Kostnaderna för erforderliga byggnadsåtgärder i samband med den före­

slagna utvidgningen av den thoraxkirurgiska avdelningen beräknas till

205 000 kronor, vartill kommer 60 000 kronor för komplettering av inven-

tarieutrustning. Härutöver erfordras medel för anordnande av ersättnings-

lokal för blodtappningsfilial och tandvårdsavdelning, vilka avdelningar

eljest avsetts kunna inrymmas inom den vindsvåning, som föreslagits skola

tagas i anspråk för den thoraxkirurgiska operationsavdelningen. Sistnämn­

da kostnader uppskattas till 45 000 kronor. Den totala kostnaden uppgår

sålunda till 310 000 kronor.

Med hänsyn till att staden utan kostnad för statsverket hittills ombesörjt

den thoraxkirurgiska vården även för s. k. rikspatienter och av humanitära

skäl måste fortsätta därmed, intill dess lungkliniken vid karolinska sjuk­

huset tages i bruk, anser sjukhusdirektionen skäligt, att staten bidrager

med åtminstone hälften av den totala kostnaden för utbyggnaden. Under

ärendets vidare beredning har emellertid stadens kammarkontor fram­

hållit bl. a., alt den föreslagna utbyggnaden måste anses vara direkt be­

tingad av att staten ännu icke infriat sin utfästelse att anordna en thorax-

kirurgisk klinik vid karolinska sjukhuset, varför staten borde bära huvud­

delen av kostnaderna eller åtminstone 75 procent därav. Sjuklnisdirektio-

nen hemställer därför, att största möjliga del av de beräknade kostnaderna

för utbyggnaden måtte bestridas av statsmedel.

Departementschefen.

Av sjukhusdirektionens framställning framgår, alt det är angeläget, att

eu utvidgning och upprustning av den thoraxkirurgiska avdelningen vid

Sabbatsbergs sjukhus kommer till stånd. Icke minst med hänsyn till den

alltmer stegrade patienttillströmningen bör åtgärder vidtagas för att be­

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

reda ökade vård- och operationsmöjligheter vid avdelningen. Enligt vad

jag under hand erfarit uppgick antalet patienter, som väntade på intagning

vid avdelningen, i januari månad innevarande år till 85, varav 39 från orter

utom Stockholm. Dessutom avvaktade ett trettiotal patienter vid Söderby

sjukhus resektion, varjämte vid S:t Görans sjukhus funnos antecknade om­

kring 50 personer, vilka i sina hem avvaktade möjlighet att få intagas vid

den thoraxkirurgiska avdelningen. Mot bakgrunden härav anser jag mig

icke kunna ifrågasätta behovet av en förstärkning av stadens resurser för

thoraxkirurgiska operationer utan finner det i hög grad påkallat, att be­

handlingsmöjligheterna vid Sabbatsbergs sjukhus förbättras på sätt som

föreslagits. Med hänsyn såväl till det intresse, som staten ur rikssjukvår-

dens synpunkt måste anses ha av att den föreslagna utvidgningen kommer

till stånd som till den thoraxkirurgiska avdelningens betydelse för under­

visning och forskning, anser jag det motiverat, att staten åtager sig viss

del av de till 310 000 kronor beräknade ombyggnads- och inredningskost-

naderna. Jag tillstyrker därför, att staten bidrager med halva kostnaden

för ombyggnaden under förutsättning, att staden bidrager med andra hälf­

ten samt att vid avdelningen framdeles mottages rikspatienter i minst samma

omfattning som tidigare. Dä jag funnit mig kunna acceptera de uppgjorda

kostnadsberäkningarna, skulle statsverkets andel komma att utgöra 155 000

kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts, hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Bidrag till ny- och ombyggnad av Sabbatsbergs

sjukhus för budgetåret 1953/54 under elfte huvudtiteln an­

visa ett reservationsanslag av 155 000 kronor.

Förslag till avtal om fördelning mellan staten och Uppsala läns

landsting av kostnaderna för pensionering av vissa befattnings­

havare vid akademiska sjukhuset i Uppsala.

Inledning.

1951 års riksdag godkände av föredragande departementschefen föror­

dade ändrade grunder för samarbetet rörande driften av akademiska sjuk­

huset i Uppsala.

Ifrågavarande grunder har angivits i ett i propositionen nr 123/1951

(s. 69—71) intaget, av Uppsala läns landsting den 5 oktober 1950 godkänt

förslag till nytt avtal mellan universitetet i Uppsala såsom företrädare för

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

15

Kungl. Maj:t och kronan samt landstinget angående samarbete för drift av

akademiska sjukhuset i Uppsala med däri av dåvarande chefen för inrikes­

departementet föreslagen ändring, innebärande att i de driftkostnader, som

ligga till grund för beräkningen av landstingets ersättning, huvudmans-

avgiften för de befattningshavare, som icke skulle kunnat erhålla anslut­

ning till statens pensionsanstalts reglemente, därest anställningen avsett

landstingslasarett, skall ingå med dubbla beloppet av de i reglementet

angivna pensionsavgifterna.

Vid lagtima möte den 3 oktober 1951 förklarade sig landstinget icke

kunna godkänna den av departementschefen föreslagna och av riksdagen

godkända ändringen i avtalsförslaget. Med anledning härav tillkallades

genom beslut den 30 juni 1952 en kommission med uppdrag att på statens

vägnar förhandla med landstinget rörande fördelningen mellan statsverket

och landstinget av ifrågavarande pensionskostnader.

Kommissionen har framlagt förslag i ämnet den 26 februari 1953.

Förhandlingskominissionens utredning och förslag.

Kommissionen framhåller, att 1949 års förhandlingskommission på sin

tid förutsatte, att jämväl de befattningshavare, om vilka nu vore fråga,

nämligen undersköterskor, sjukvårdsbiträden, ekonomipersonal och perso­

nal i administrativt arbete borde beredas pensionsrätt enligt SPA-regle-

mentet. Möjlighet härtill förelåge, enär samtliga befattningshavare vid

akademiska sjukhuset — frånsett underläkarna — upptagits i nämnda

reglemente, vilket trädde i kraft den 1 januari 1950. 1949 års förhandlings­

kommission hade även utgått från, att vid en dylik lösning av pensions­

frågan de i SPA-reglementet fastställda pensionsavgifterna (fortlöpande av­

gifter + engångsavgifter) skulle inräknas i de driftkostnader, som lades

till grund för beräkning av landstingets ersättning. Riksdagens beslut, att

i dessa driftkostnader huvudmansavgiften beträffande ifrågavarande be­

fattningshavare skall ingå med dubbla beloppet av de i SPA-reglementet

angivna pensionsavgifterna, innebär en bestämd avvikelse från den förut­

sättning beträffande fördelningen av uppkommande pensionskostnader,

som förelegat vid de tidigare avtalsförhandlingarna. Landstingets förhand-

lingsdelegerade ha därför vid de nu slutförda förhandlingarna avvisat varje

förslag, som för landstinget skulle innebära större kostnader i förevarande

avseende än vad som förutsatts vid tidigare förhandlingar.

Enligt av kommissionen företagna beräkningar kan det dubbla beloppet

av de i SPA-reglementet angivna fortlöpande årliga avgifterna för den per­

sonal, som kan vinna anslutning till reglementet, uppskattas till lägst

453 000 kronor och högst 600 000 kronor. Enligt det ursprungliga avtals-

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

förslaget skulle endast hälften av dessa kostnader medtagas vid driftkost­

nadsberäkningen. En fördubbling av den fortlöpande pensionsavgiften kom­

mer alt för landstingets del medföra eu fördubbling av pensioneringskost-

naderna. Till belysande av att så blir förhållandet anför kommissionen

följande exempel.

Därest avgiften enligt SPA-reglementet utgör 275 000 kronor och lands­

tingets patientbeläggning är densamma som under år 1949/50 eller 80,836

procent av den totala beläggningen, kan landstingets andel av pensions­

avgifterna beräknas till:

Pensionsavgifter, totalt kr......................

Härav bidrager landstinget med belopp

motsvarande beläggningen för året

= 80,836 % ........................................

Avgår: Statens bidrag enligt avtal

= 13 %.................................................

Alt. 1

Då avgifterna be­

räknas enligt

SPA-regl.

275 000

222 300

28 900

Alt. 2

Då avgifterna be­

räknas med dubbla

beloppet

550 000

444 600

57 800

Landstingets andel utgör kr.

193 400

386 800

Merkostnaden för landstinget enligt alternativ 2 blir således 193 400 kro­

nor, vilken merkostnad landstingets representanter förklarat sig icke kun­

na godtaga.

Därest Kungl. Maj:t av principiella skäl finner sig böra vidhålla, att de

fortlöpande pensionsavgifterna för ifrågavarande befattningshavare vid be­

räkning av landstingets ersättning skola ingå med dubbla beloppet av de i

SPA-reglementet angivna pensionsavgifterna, har det för kommissionen

gällt att finna eu sådan lösning, att landstinget på något sätt kompenseras

för härigenom uppkommande merkostnad. Landstingets delegerade ha vid

förhandlingarna föreslagit, att denna kompensation skulle åstadkommas

genom en avsevärd höjning av det 13-procentiga avdraget på den å lands­

tinget fallande delen av driftkostnaden, men kommissionen har ansett sig

böra bestämt avböja detta förslag, då detsamma skulle kunna leda till för

statsverket betänkliga konsekvenser. Kommissionen, å sin sida, har som en

tänkbar lösning föreslagit, att de eljest staten helt tillfallande poliklinik­

inkomsterna avdragas från de driftkostnader, som läggas till grund för

beräkning av landstingets årliga ersättning. Härigenom skulle såvitt angår

de fortlöpande pensionsavgifterna ingen merkostnad uppkomma för lands­

tinget under förutsättning, att poliklinikinkomsterna täcka minst hälften

av de »dubbla» avgifterna. I förenämnda exempel innebär detta förslag,

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

17

att poliklinikinkomsterna enligt alternativ 2 måste uppgå till lägst 275 000

kronor, därest icke landstinget skall drabbas av merkostnad vid den pen­

sionsavgift, som angivits i exemplet. Då poliklinikinkomsterna under den

nu löpande avtalsperioden torde komma att årligen uppgå till ungefär nyss­

nämnda belopp samt man kan antaga, att en fördubbling av de fortlöpande

pensionsavgifterna under samma tid kommer att årligen medföra en kost­

nad av cirka 550 000 kronor, ha landstingets representanter för sin de!

accepterat vad kommissionen sålunda föreslagit.

Såsom förutsättning för att poliklinikinkomsterna skola få avdragas skall

gälla, att förefintlig möjlighet till pensionsrätt enligt SPA-reglementet ut­

nyttjas för de befattningshavare vid sjukhuset, som icke skulle kunnat er­

hålla anslutning till reglementet, därest anställningen avsett landstings-

lasarett.

Vid anslutning till statens pensionsanstalt uppstår jämväl fråga om er-

läggande av engångsavgifter (retroaktivavgifter) för tillgodoräknande av

tjänstgöringstid, som infallit före den tidpunkt, då anslutning sker. De

befattningshavare, som hittills haft pensionsrätt enligt de statliga arbetar-

pensionsreglementena, torde äga tillgodoräkna sig enligt dessa reglementen

intjänade tjänstår utan att engångsavgifter erläggas. För övriga befatt­

ningshavare åter — huvudsakligen administrativ personal, personal i ar-

betsledarställning m. fl. — synes sådan möjlighet icke föreligga. Engångs­

avgiften enligt SPA-reglementet för denna personal har beräknats till c:a

320 000 kronor. Dubbla beloppet av dessa avgifter blir således 640 000

kronor.

Landstingets delegerade ha med enahanda motivering, som beträffande

de fortlöpande avgifterna förklarat, att landstinget är villigt att endast del­

taga i de engångsavgifter, som utgå enligt SPA-reglementet. Att på denna

punkt vinna någon för staten förmånligare lösning har icke visat sig möj­

ligt. Engångsavgifter skola alltså alltjämt inräknas i driftkostnaderna utan

någon förhöjning.

Förhandlingskommissionens förslag till överenskommelse har följande

lydelse:

Mellan universitetet i Uppsala såsom företrädare för Kungl. Maj:t och

kronan, å ena, och Uppsala läns landsting, å andra sidan är — under förut­

sättning av Kungl Maj ds och landstingets godkännande — följande överens­

kommelse träffad angående samarbete för drift av akademiska sjukhuset

1 Uppsala.

§ I-

Det samarbetsavtal, vartill förslag av särskild förhandlingskommission

framlades för Kungl. Maj:t den 25 januari 1951 och som finnes återgivet

2

Dihctng till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 161.

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

i Kungl. Maj:ts proposition nr 123 till 1951 års riksdag s. 69—71 godkännes

att äga tillämpning räknat från och med den 1 juli 1951, dock att § 3 mom.

3 första stycket i avtalet skall hava följande ändrade lydelse:

»I driftskostnader------------statens pensionsanstalt. Under förutsättning

att förefintlig möjlighet till pensionsrätt enligt Kungl. Maj ds reglemente för

pensionering genom statens pensionsanstalt av vissa icke-statliga befatt­

ningshavare (SPA-reglementet) utnyttjas för vid sjukhuset anställd perso­

nal, tillhörande kategori, som vid landstingens sjukvårdsinrättningar sak­

nar pensionsrätt enligt detta reglemente, skola de fortlöpande avgifterna

till pensionsanstalten för sådan personal inräknas i de driftkostnader, som

skola läggas till grund för beräkning av landstingets ersättning, med dubbla

beloppet av de enligt reglementet bestämda avgifterna. Å andra sidan skola

vid sagda beräkning för tid efter den tidpunkt, då omförmälda personal

erhållit pensionsrätt enligt SPA-reglementet, poliklinikinkomsterna avräk­

nas från driftkostnaderna. Engångsavgifter för ifrågavarande personal in­

räknas med enligt reglementet eljest bestämda belopp, således utan för­

dubbling.»

Kommissionen erinrar om, att man från statens sida tidigare givit ut­

tryck för den uppfattningen, att en reglering av anställnings- och pensions-

förhållandena för befattningshavarna vid akademiska sjukhuset borde ge­

nomföras i överensstämmelse med vad som skett vid övriga statliga sjukhus.

Därest så skett, hade staten riskerat att ensam få bära kostnaderna för

befattningshavarnas pensionering. Kommissionen framhåller vidare, att i

det år 1951 framlagda avtalsförslaget skyldighet fastslagits för landstinget

att deltaga i kostnaderna för avgifter för befattningshavarnas pensionering,

vilket åtagande för landstinget inneburit ganska betydande nya kostnader.

Kommissionens nu framlagda förslag till avtalsändring innebär icke, att

staten i ekonomiskt avseende uppnått en fördelaktigare position än enligt

det tidigare avtalsförslaget. Förhållandet torde snarare vara det motsatta.

Det kan vidare tänkas, att landstinget framdeles kommer att framställa

krav på ytterligare kompensation med därav följande yrkande om revision

av avtalet. Det ursprungliga avtalet kommer sålunda genom den före­

slagna ändringen att mista en del av fastheten i sin konstruktion och

tillföras ett moment, som kan bereda svårigheter för framtiden. Kommissio­

nen föreslår därför i första hand, att det tidigare av landstinget godkända

avtalsförslaget godkännes jämväl av Kungl. Maj:t med giltighet från och

med den 1 juli 1951, från vilket datum avtalsförslaget i övrigt länt till efter­

följd. Därest så icke anses kunna ske, hemställer kommissionen alternativt,

att den nu föreslagna ändrade lydelsen av § 3 inom. 3 i det ursprungliga

avtalsförslaget måtte av Kungl. Maj:t godkännas med giltighet från och

med den 1 juli 1951.

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

19

Yttranden.

Statskontoret erinrar om, att ämbetsverket i utlåtande över förslaget till

nytt avtal angående dritten av akademiska sjukhuset förordade sådan änd­

ring av avtalets bestämmelser om beräkningen av kostnaderna för pensio­

neringen av icke-sjukvårdspersonal, som sedermera godkändes av stats­

makterna. Enär den princip, som låg till grund för jämkningen, enligt

statskontorets mening bör upprätthållas vid beräkningen av landstingets

bidrag till sjukhusets driftkostnader, kan ämbetsverket ej förorda en åter-

gang till det av 1949 års förhandlingskommission framlagda ursprungliga

avtalsförslaget. Då det emellertid ej synes vara möjligt att vinna landsting­

ets godkännande av ändrade beräkningsgrunder i förevarande avseende,

om ej kompensation kan beredas för merkostnaderna, synes ej återstå

annat än att godkänna det ändringsförslag, som av förhandlingskommissio-

nen framlägges såsom ett andra alternativ.

Statens pensionsanstalt framhåller, att anstalten i tidigare utlåtanden

framfört den uppfattningen, att såsom driftkostnad vid akademiska sjuk­

huset borde upptagas dubbla beloppet av de enligt SPA-reglementet utgå­

ende fortlöpande pensionsavgifterna. Då denna uppfattning vunnit beak­

tande i det av förhandlingsk ommissionen såsom ett andra alternativ fram­

lagda förslaget till överenskommelse, tillstyrker anstalten, att detta förslag

till överenskommelse måtte av Kungl. Maj:t godkännas.

Uppsala läns landstings förvaltningsutskott uttalar, att den nu föreslagna

utformningen av avtalet ur vissa synpunkter kan anses giva klarare rikt­

linjer i fråga om samarbetet för driften. Sålunda kan det motiveras såsom

rättvist, att pensionsavgifterna för sådan personal, som vid övriga lands-

tingssjukhus icke kan anslutas till statens pensionsanstalt, upptagas med

dubbla belopp och vidare måste det anses riktigare, att icke endast utgif­

terna utan även inkomsterna för den polikliniska verksamheten ingå i

sjukhusets driftavräkning. Förvaltningsutskottet är därför berett att hos

landstinget tillstyrka det nu framlagda förslaget.

Direktionen för akademiska sjukhuset förordar det av förhandlingskom-

missionen såsom ett andra alternativ framlagda förslaget.

Departementschefen.

Pensionering enligt SPA-reglementet av landstingspersonal i sjukvårdan­

de verksamhet är1 medgiven i huvudsak endast för läkare, sjuksköterskor

och barnmorskor, varvid staten i stort sett står för halva kostnaden. Öv­

rig personal i sjukvårdsarbete liksom befattningshavare i administrativt

20

Kuncjl. Maj.ts proposition nr 161.

arbete och ekonomipersonal pensioneras helt med landstingens egna me­

del. Då motsvarande personalgrupper vid akademiska sjukhuset enligt det

år 1951 framlagda förslaget till avtal angående samarbete och drift av detta

sjukhus förutsatts skola erhålla pensionsrätt enligt SPA-reglementet, skulle

Uppsala läns landsting enligt avtalsförslaget komma i ett gynnsammare

läge än landstingen i allmänhet, i det att i driftkostnaden skulle inräknas

endast de fortlöpande avgifterna till pensionsanstalten. Vid remissbehand­

lingen av avtalsförslaget framhölls med hänsyn härtill såväl av statskonto­

ret som av statens pensionsanstalt, att det kunde ifrågasättas, om man icke

vid driftkostnadsberäkningen borde utgå från avgifter för pensioneringen,

som närmare anslöte sig till de verkliga pensioneringskostnaderna. I pro­

positionen nr 123/1951 anslöt sig min företrädare till denna uppfattning

och förordade, att i de driftkostnader, som ligger till grund för beräkningen

av landstingets ersättning, huvudmansavgiften för de befattningshavare,

vilka icke kunnat erhålla anslutning till statens pensionsanstalts reglemen­

te, därest anställningen avsett landstingslasarett, skulle ingå med dubbla

beloppet av de i reglementet angivna pensionsavgifterna. Detta förslag god­

kändes av riksdagen. Av den tidigare lämnade redogörelsen framgår, att

landstinget förklarat sig icke kunna acceptera en lösning av pensionsfrågan

för ifrågavarande befattningshavare i enlighet med dessa grunder. Från

landstingets sida har vid förhandlingarna framhållits, att man kunde god­

taga den föreslagna ändringen i det ursprungliga avtalsförslaget endast un­

der förutsättning, att landstinget erhölle kompensation för härigenom för

landstinget uppkommande merkostnader. Vid sådant förhållande har för-

handlingskommissionen föreslagit, att det år 1951 framlagda förslaget till

avtal måtte godkännas utan däri av departementschefen föreslagen änd­

ring. Alternativt har förhandlingskommissionen förordat, att ett av kom­

missionen framlagt förslag till ändring av det ursprungliga avtalsförslaget

måtte godkännas. Enligt detta förslag skall vid beräkningen av landstingets

ersättning de fortlöpande pensionsavgifterna ingå med dubbla beloppet av

de i SPA-reglementet angivna pensionsavgifterna. Som kompensation här­

för skall emellertid — i motsats till vad som skulle ske enligt det ursprung­

liga avtalsförslaget — poliklinikinkomsterna räknas landstinget till godo

vid erläggandet av dess ersättning.

Vad vid förhandlingarna förekommit synes giva vid handen, att någon

för staten förmånligare lösning av förevarande fråga än( den förhandlings-

kommissionen anvisat genom sina båda alternativ icke står att vinna. Jag

anser mig därför icke böra påyrka någon ändrad kostnadsfördelning mel­

lan statsverket och landstinget. Ett motsatt ställningstagande skulle kunna

äventyra, kanske rent av omöjliggöra en snar lösning av frågan om den

framtida regleringen mellan staten och landstinget av kostnaderna för drif­

ten av akademiska sjukhuset. Jag vill i detta sammanhang erinra om, att

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

21

de ännu formellt gällande äldre avtalen är för statsverket oförmånliga,

och att statens kostnader enligt det år 1951 framlagda avtalsförslaget be­

räknades komma att minska med 314 000 kronor årligen. Då jag nu sålunda

ansett mig böra godtaga förhandlingskommissionens förslag vill jag emel­

lertid samtidigt uttryckligen betona, att detta skett enbart på grund av de

i detta speciella fall rådande förhållandena. Mitt ställningstagande kan

därför icke åberopas såsom prejudicerande för andra fall. Av principiella

skäl anser jag mig icke kunna förorda en lösning av pensionsfrågan i en­

lighet med det ursprungliga avtalsförslaget. Jag tillstyrker i stället, att det

av förhandlingskommissionen nu framlagda ändringsförslaget godkännes.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att

godkänna av mig i det föregående förordade grunder för

fördelning mellan staten och Uppsala läns landsting av

kostnaderna för pensionering av vissa befattningshavare vid

Akademiska sjukhuset i Uppsala.

Vad föredragande departementschefen sålunda,

med instämmande av statsrådets övriga ledamöter,

hemställt, behagar Hans Maj:t Konungen bifalla samt

förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till

detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Sven örtenberg.

3

Bihang till riksdagens protokoll 195.1. 1 samt. Nr 161.