Prop. 1953:161
('angående vissa anslag till universitetssjukhusen m. m.',)
Kungl. Maj:ts proposition nr 161.
1
Nr 161.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående vissa anslag till
universitetssjukhusen m. m.; given Stockholms slott den 13 mars 1953.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag, av stats rådsprotokollet över inrikesärenden för denna dag föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departe mentschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF.
Gunnar Hedlund.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
För utbyggande av karolinska sjukhuset föreslås anvisande av ett inves- teringsanslag av 2 610 000 kronor. Av anslaget avses 560 000 kronor för slutförande av byggnadsarbetena på den nya reumatologiska kliniken, 700 000 kronor till merkostnader på grund av kostnadsstegring vid denna klinik, 400 000 kronor för de fortsatta byggnadsarbetena på de nya lung- klinikerna, varvid förutsatts att för detta ändamål jämväl må ianspråk- tagas av 1952 års riksdag anvisade medel för anordnande av en kulvertför- bindclse mellan panncentral och planerade lungkliniker, 500 000 kronor för fortsatt utbyggnad av ångpanne- och elektricitetscentralerna, 350 000 kronor för utbyggande av den mekaniska verkstaden samt 100 000 kronor till kostnader för utredningar rörande nya byggnadsföretag.
Redogörelse lämnas för en verkställd utredning angående inrättande av en brännskadeavdelning vid karolinska sjukhuset. I anslutning härtill före slås anvisande av 10 000 kronor till avdelningens utrustning.
I syfte att vid Sabbatsbergs sjukhus bereda ökade vård- och operations- möjliglieter för thoraxkirurgi föreslås, att till vissa ombyggnads- och inred ningsarbeten vid sjukhuset anvisas ett anslag av 155 000 kronor.
Slutligen föreslås riksdagen skola godkänna vissa grunder för fördel ningen mellan staten och Uppsala läns landsting av kostnaderna för pensio nering av vissa befattningshavare vid Akademiska sjukhuset.
1
Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 161.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 161.
Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13 mars
1953.
Närvarande:
Statsministern Erlandek, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman, Hedlund, Lindell,
Nordenstam.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet och t. f.
chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Lindell, anför chefen för
inrikesdepartementet, statsrådet Hedlund.
I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t på min hemställan under
kapitalbudgeten, inrikesdepartementet, statens allmänna fastighetsfond,
punkten 3, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i
ämnet, till Utbyggande av karolinska sjukhuset för budgetåret 1953/54
beräkna ett investeringsanslag av 2 610 000 kronor.
Jag anhåller nu att få upptaga denna anslagsfråga till fortsatt behand
ling. I samband därmed torde jag få anmäla uppkomna frågor om dels
mottagande av en av Rockefellerstiftelsen gjord donation för uppförande
av ett laboratorium vid den thoraxkirurgiska kliniken vid karolinska sjuk
huset, dels inrättande vid karolinska sjukhuset av en brännskadeavdel-
ning, dels utbyggnad av den thoraxkirurgiska avdelningen vid Sabbats-
bergs sjukhus, dels ock fördelning av pensionskostnaderna för vissa befatt
ningshavare vid akademiska sjukhuset i Uppsala.
Utbyggande av karolinska sjukhnset.
Under denna rubrik har för innevarande budgetår anvisats ett investe
ringsanslag av 2 110 000 kronor.
Förslag.
1. Kommittén för karolinska sjukhusets fortsatta utbyggande hemställer
i skrivelse den 10 december 1952 om ett anslag å 2 610 000 kronor.
a) Uppförande av reumatologisk klinik in. m................................... 1 260 000
b) Uppförande av lungkliniker.............................................................. 400 000
c) Utbyggande av ångpanne- och elektricitetscentralerna...........
500 000
d) Utbyggande av den mekaniska verkstaden ................................. 350 000
e) Utredningsmedel ................................................................................. 100 000
2 610 000
Kungl. Maj-.ts proposition nr 161.
3
2. Kanslern för rikets universitet tillstyrker i skrivelse den 5 februari 1953 mottagandet av en donation från Rockefellerstiftelsen å 1 miljon svenska kronor för uppförande av ett forskningslaboratorium vid den pla nerade thoraxkirurgiska kliniken vid karolinska sjukhuset.
Motiv.
1 a) Den reumatologiska kliniken beräknas bliva färdigställd i mitten av år 1954. Kostnaderna för byggnaden angåvos i proposition nr 123/1951 till 2 060 000 kronor enligt prisläget sommaren 1950. För budgetåren 1951/ 53 ha för byggnadsföretaget anvisats tillhopa 1 500 000 kronor. Resterande medel eller 560 000 kronor böra ställas till förfogande för nästa budgetår. Till följd av kostnadsstegringar om ca 40 procent från sommaren 1950 till sommaren 1952 erfordras för byggnadsföretaget en ytterligare medelsan visning av i runt tal 825 000 kronor, varav för nästa budgetår 700 000 kro nor. Till ifrågavarande byggnadsföretag bör således för budgetåret 1953/54 anvisas (560 000 + 700 000) 1 260 000 kronor.
1 b) Kostnaderna för nybyggnad för lungklinikerna beräknades i pro position nr 123/1951 till 7 070 000 kronor enligt prisläget sommaren 1950. För budgetåret 1951/52 har anvisats 500 000 kronor för uppgörande av arbetsritningar och påbörjande av nybyggnaden.
Byggnadsföretaget har upptagits på 1953 års byggnadstillståndskvot och igångsättningstillstånd torde erhållas i slutet av detta år. Medelsbehovet för nästa budgetår uppskattas till 700 000 kronor.
1952 års riksdag anvisade 300 000 kronor för anordnande av en kulvert- förbindelse mellan sjukhusets panncentral och lungklinikerna. Med hänsyn till den förskjutning, som ägt rum i fråga om tidpunkten för påbörjandet av nybyggnaden för lungklinikerna, räknar kommittén med att under nästa budgetår medel icke erfordras för kulvertförbindelsen. Om medgivande erhålles att i stället använda dessa medel för arbetena med lungkliniker- nas uppförande, skulle storleken av erforderlig medelsanvisning för bygg nadsarbetena under budgetåret 1953/54 kunna begränsas till 400 000 kronor.
1 c) Den totala kostnaden för utbyggnaden beräknades i proposition nr 123/1951 till 2 100 000 kronor, varav för budgetåren 1951/53 anvisats tillhopa 950 000 kronor. Av resterande medel erfordras för nästa budgetår 500 000 kronor.
1 d) Enligt den av 1951 års riksdag godkända generalplanen för sjuk husets utbyggande skall den mekaniska verkstaden utbyggas. Kostnaden härför beräknades i proposition nr 123/1951 till 350 000 kronor enligt pris läget sommaren 1950. Utbyggnaden av verkstadsutrymmet bör ske i direkt anslutning till planerade arbeten inom panncentralen. För nästa budgetår
Kungl. Maj.ts proposition nr 161.
erfordras därför hela det beräknade kostnadsbeloppet eller 350 000 kronor. Kommittén ämnar framdeles hemställa om medel till täckande av even tuellt uppkommande merkostnader.
1 e) För utredning rörande vissa ytterligare byggnadsföretag inom ramen för sjukhusets planerade utbyggande samt för löpande arbetsuppgifter er fordras för nästa budgetår 100 000 kronor.
2) I skrivelse den 30 juni 1952 till universitetskanslern anmälde rektors ämbetet vid karolinska institutet, att Rockefellerstiftelsen beslutat att till institutet överlämna en miljon svenska kronor för uppförande av ett forsk ningslaboratorium vid den planerade thoraxkirurgiska kliniken vid karo linska sjukhuset. Ämbetet hemställde samtidigt, att kanslern måtte utverka Kungl. Maj:ts tillstånd för institutet att mottaga donationen. I skrivelse den 15 juli 1952 framhöll rektorsämbetet, att laboratoriets tillkomst nöd vändiggjorde anställandet av viss närmare angiven forskningspersonal samt anvisande av särskilda medel för laboratoriets inredning, utrustning och drift. Rektorsämbetet förutsatte, att dessa kostnader komme att bestri das av statsverket.
Med stöd av under hand infordrade uppgifter uppskattar kanslern den för laboratoriet erforderliga personalen till en förståndare, tillika laborator i Ca 34, en sjuksköterska i Ce 12, ett första laboratoriebiträde i Ce 15, ett laboratoriebiträde i Ce 11, en kontorist i Ce 13 och en verkmästare i Ce 14. Den årliga lönekostnaden för denna personal kan beräknas till i runt tal 71 000 kronor. I årligt materielanslag till den thoraxkirurgiska kliniken bör till följd av laboratoriets tillkomst anvisas 30 000 kronor innebärande en ökning i förhållande till nu utgående anslag med 21 200 kronor. De år liga driftkostnaderna kunna sålunda approximativt uppskattas till (71 000 + 21 200) 92 000 kronor, vartill komma utgifter för städning, bränsle, lyse och vatten, vilka utgifter torde böra bestridas från karolinska institutets omkostnadsanslag. För utrustning och inredning av laboratoriet erfordras ett engångsanslag av 275 160 kronor, varav 65 880 kronor belöper på ope- rationsutrustning, 123 780 kronor på röntgenutrustning och 85 500 kronor på apparatur för djurexperiment. Lokalbehovet för laboratoriet kan enligt av kommittén för karolinska sjukhusets fortsatta utbyggande verkställd utredning tillgodoses genom en påbyggnad med två våningar av den i lung- klinikerna ingående flygelbyggnaden.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att den nämnda flygelbyggnaden tidigare varit avsedd att inrymma i sitt lägsta plan varnmottagning och diverse allmänna utrymmen samt i överliggande våningar central- och lokaldispensär, röntgendiagnostisk avdelning samt operationsavdelning. Forskningslaboratoriet tänkes skola förläggas ovanpå operationsavdel ningen. Den undre av de två för laboratoriet avsedda våningarna avses för experimentalkirurgi samt tänkes skola innehålla betydande utrymmen för
Kungl. Maj:ts proposition nr 161.
5
djuroperation och röntgenlaboratorium med därtill hörande mörkrum och
våtgranskningen. I denna våning är avsikten att dessutom inrymma blod
laboratorium, gaslaboratorium, biokemiskt laboratorium och isotoplabora
torium jämte forskarrum, rum för sekrterare och personalrum. Den övre
våningen planeras skola innehålla djurstallar jämte erforderliga biutrym
men såsom foderkök, badrum, sköljrum, rastgård, obduktion, rum med
förbränningsugn, verkstad och personalrum.
Enligt av arkitekten G. Birch-Lindgrens arkitektkontor verkställd ut
redning kan kostnaden för erforderliga byggnadsåtgärder beräknas till
905 000 kronor. Om dessa beräkningar visa sig hållbara och Rockefeller-
stiftelsen icke har något att invända däremot, torde man möjligen kunna
räkna med att av donationsmedlen ett belopp av 95 000 kronor kan dispo
neras för laboratoriets utrustning och inredning. På grund av betydelsen
av att laboratoriet kommer till stånd tillstyrker kanslern donationens
mottagande.
Yttrande.
Statskontoret framhåller, att man torde kunna förutsätta, att behovet av
lokalutrymmen, utrustning och personal för forskningsändamål vederbör
ligen beaktats vid planeringen av lungklinikerna. Den erbjudna donationen
gör det möjligt att ställa ökade resurser till förfogande för forskningen.
Mottagandet av donationen kommer emellertid att för statsverket medföra
betydligt ökade årliga driftkostnader. Den av donationen föranledda ut
vidgningen av utbyggnadsprogrammet torde därför ovillkorligen böra hål
las inom sådan ram, att donationsmedlen ej endast förslå till kostnaderna
för de ökade lokalutrymmena utan även lämna full tillgång till anskaffning
av erforderlig inredning och utrustning. Beslutet om uppförandet av lung
klinikerna innebar, att en gemensam röntgendiagnostisk avdelning skulle
anordnas för dessa kliniker. Då denna avdelning motiverades bl. a. av forsk
ningsarbetet, måste behovet av den föreslagna fasta röntgenapparaturen
vid forskningsavdelningen starkt ifrågasättas. Vidare bör donationen ej få
föranleda någon ökning av den personaluppsättning, som eljest skulle ha
avsetts för forskningsverksamheten. Hos Rockefellerstiftelsen bör utverkas,
att donationen får mottagas under angivna förbehåll.
Departementschefen.
Arbetena med uppförande av den reumatologiska kliniken har numera
fortskridit så långt, att kliniken beräknas bliva färdigställd våren 1954.
Jag tillstyrker, att för slutförande av byggnadsarbetena för nästa budgetår
Kungi. Maj:ts proposition nr 161.
anvisas 560 000 kronor. Då jag anser mig böra acceptera kommitténs be räkningar av de uppkomna merkostnaderna för uppförande av kliniken, tillstyrker jag likaledes, att för täckande av dessa merkostnader för nästa budgetår anvisas ett belopp av 700 000 kronor.
Förslaget att för uppförande av lungklinikerna taga i anspråk de medel, som tidigare beviljats för anordnande av en kulvertförbindelse, finner jag mig böra biträda. Vid bifall härtill erfordras för fullföljande av byggnads arbetena å lungklinikerna för nästa budgetår en ny medelsanvisning av endast 400 000 kronor.
Mot de beräknade kostnaderna för utbyggande av ångpanne- och elektri- citetscentralerna samt mekaniska verkstaden, 500 000 resp. 350 000 kro nor, har jag intet att erinra.
För kommitténs fortsatta arbete bör för nästa budgetår anvisas ett be lopp av 100 000 kronor.
Det sammanlagda anslagsbehovet för nästa budgetår skulle alltså utgöra (560 000 + 700 000 + 400 000 + 500 000 + 350 000 + 100 000) 2 610 000 kronor.
Av den tidigare lämnade redogörelsen framgår, att Rockefellerstiftelsen beslutat att till karolinska institutet överlämna 1 000 000 svenska kronor för uppförande av ett forskningslaboratorium vid den planerade thorax kirurgiska kliniken. Frågan om donationens mottagande bör underställas riksdagens prövning. Jag vill redan här nämna, att ett mottagande av dona tionen kommer att medföra vissa kostnader för statsverket såväl för labo ratoriets årliga drift som för dess inredning och urtustning.
En betydelsefull uppgift för den thoraxkirurgiska kliniken vid karo linska sjukhuset blir att befordra den vetenskapliga forskningen inom thoraxkirurgien, vilken erhållit allt större betydelse i och med de nya opera tionsmetoder, som framkommit under senare år och de möjligheter till ytterligare utveckling, som tvivelsutan förefinnes. Svensk forskning intar härutinnan en framträdande plats. Det är angeläget, att de möjligheter till- varatages, som är ägnade att befrämja denna forsknings fortsatta utveck ling. En sådan möjlighet har nu erbjudit sig genom den av Rockefeller stiftelsen gjorda donationen, vilken utgör ett förnyat bevis på stiftelsens städse visade intresse för främjande av svensk medicinsk forskning. Det synes mig uppenbart, att den thoraxkirurgiska kliniken genom tillkomsten av det föreslagna laboratoriet skulle beredas väsentligt förbättrade forsk- ningsbetingelser. Vid ett ställningstagande till frågan om laboratoriets in rättande måste emellertid, såsom statskontoret framhållit, beaktas, att la boratoriets tillkomst kommer att för statsverket medföra betydande kost nader för laboratoriets utrustning, inredning och drift. Driftkostnaden låter sig f. n. icke med säkerhet bedömas. Det synes emellertid kunna antagas, att laboratoriets tillkomst kommer att kräva en viss utökning av den per
Kungl. Maj:ts proposition nr 161.
7
sonal, som eljest skulle ha avsetts för den vid den thoraxkirurgiska klini
ken bedrivna forskningsverksamheten. Personalbehovet torde dock kunna
närmare bedömas endast i samband med prövningen av personalstat för
kliniken i dess helhet. Vad angår kostnaderna för laboratoriets utrustning
och inredning beräknas desamma till ett belopp av ca 95 000 kronor kunna
bestridas av tillgängliga donationsmedel under förutsättning att Rocke-
fellerstiftelsen icke framställer någon erinran häremot. Det torde få an
komma på karolinska institutet att hos stiftelsen efterhöra, huruvida hin
der möter mot att disponera donationsmedlen jämväl för att bestrida med
laboratoriets utrustning och inredning förenade kostnader. Med hänsyn till
betydelsen av att det planerade laboratoriet kommer till stånd anser jag
mig böra tillstyrka laboratoriets inrättande trots därav för statsverket för
anledda betydande utgifter. Jag förordar därför, att karolinska institutet
bemyndigas att å statens vägnar mottaga den erbjudna donationen. Försla
get angående laboratoriets placering föranleder ingen invändning från
min sida. Ej heller har i ärendet företedda ritningar till det planerade labo
ratoriet givit mig anledning till erinran. Ritningarna synes mig sålunda
vara ägnade att läggas till grund för vidare utarbetande av byggnadspro-
grammet. Frågan om laboratoriets närmare utformning torde böra anför
tros åt kommittén för karolinska sjukhusets fortsatta utbyggande.
Under åberopande av vad sålunda anförts, hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att
a) medgiva, att av 1952 års riksdag anvisade medel för
anordnande av kulvertförbindelse mellan panncentral och
planerade lungkliniker vid karolinska institutet må tagas i
anspråk för lungklinikernas nybyggnad;
b) medgiva, att en av Rockefellerstiftelsen gjord dona
tion å en miljon svenska kronor för uppförande av ett la
boratorium vid den planerade thoraxkirurgiska kliniken
vid karolinska sjukhuset må mottagas på av mig förut an
givna villkor;
c) till Utbyggande av karolinska sjukhuset under Statens
allmänna fastighetsfond, inrikesdepartementet, för budget
året 1953/54 anvisa ett investeringsanslag av 2 610 000
kronor.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 161.
Inrättande av en brännskadeavdelning
vid karolinska sjukhuset.
Inledning.
I skrivelse den 14 november 1950 hemställde direktionen för karolinska
sjukhuset om anvisande av erforderliga medel för inrättande vid sjukhuset
av en brännskadeavdelning genom ianspråktagande av en kirurgisk garni
sonsavdelning. 1 skrivelsen framhölls, att inrättandet av en dylik avdelning
vore av stor betydelse icke enbart ur beredskapssynpunkt utan även med
hänsyn till forskningens och undervisningens krav. Avdelningen tänktes
skola omfatta cirka tolv vårdplatser samt anknytas till den kirurgiska kli
niken, vars chef tillika skulle vara föreståndare för avdelningen. I sina
petita för budgetåret 1952/53 hemställde direktionen ånyo om medel för
ändamålet ifråga.
I 1952 års statsverksproposition (XI s. 94 och 100) biträdde jag förslaget
om inrättande av en dylik avdelning vid sjukhuset. Jag förordade sålunda,
att en förste underläkare skulle anställas såsom chef för avdelningen samt
12 200 kronor anvisas till utrustning.
I utlåtande den 28 mars 1952, nr 11, punkterna 41 och 42 uttalade stats
utskottet, att det borde undersökas, om icke den plastikkirurgiska avdel
ningen vid serafimerlasarettet kunde omhändertaga de relativt fåtaliga
brännskadefallen. För den händelse den plastikkirurgiska avdelningens
kapacitet befunnes otillräcklig för vården av de brännskadade, syntes det
utskottet rimligt, att Stockholms stad påtoge sig viss del av kostnaderna
för en ny brännskadeavdelning. Närmare utredning härom borde verk
ställas, innan beslut fattades om avdelningens inrättande. Denna utredning
borde ankomma på Kungl. Maj:t, som också borde äga träffa preliminärt
avtal med staden. Medel för anställande av en förste underläkare syntes
böra av riksdagen anvisas men icke få tagas i anspråk, förrän av utskottet
föreslagen utredning slutförts. Då utskottet räknade med, att staden skulle
påtaga sig viss del av kostnaderna för avdelningen, därest denna efter
förnyad prövning ansåges böra komma till stånd, förordade utskottet en
nedräkning av det för utrustning beräknade beloppet med 10 000 kronor.
Riksdagen beslöt i överensstämmelse med vad statsutskottet föreslagit.
I anledning härav uppdrog Kungl. Maj:t den 19 september 1952 åt kom
missionen för förhandlingar rörande karolinska sjukhusets utbyggande
m. m. att företaga den av statsutskottet begärda utredningen samt att, där
est utredningsresultatet så skulle föranleda, upptaga förhandlingar med
Stockholms stad angående kostnadsfördelningen.
Kommissionen har med skrivelse den 7 januari 1953 redovisat resultatet
av i ärendet företagen utredning.
Kungi. Maj:ts proposition nr 161.
9
Kommissionens utredning och förslag.
Kommissionen erinrar, att förslaget att vid karolinska sjukhuset inrätta
en brännskadeavdelning tillkommit som ett beredskapsinitiativ efter sam
råd med militärmedicinsk sakkunskap i syfte att åstadkomma en intensi
fierad forskning rörande brännskador. Detta hade varit huvudmotivet för
den föreslagna centraliseringen till karolinska sjukhuset av brännskade-
vården inom Stockholmsområdet. Genom en sådan centralisering skulle
även utbildning av läkare på ifrågavarade specialområde möjliggöras. Av
kommissionen verkställda undersökningar ha visat, att den plastikkirur
giska avdelningen vid serafimerlasarettet icke kan med bibehållande av sin
nuvarande sjukvårdande uppgift tjäna som forsknings- och utbildnings
centrai rörande brännskador. Den 17 november 1952 uppgick antalet pa
tienter, som väntade på intagning vid den plastikkirurgiska avdelningen, till
1 045 varav 75 med s. k. förtur. Väntetiden uppgår för flertalet patienter
till lägst 4 högst 8 år. För akuta fall såsom brännskador, frakturer, sen
skador och elakartade tumörer utgör väntetiden 2—4 veckor. Detta visar
enligt kommissionens mening icke blott att den planerade brännskadeav-
delningen vare sig kan eller bör förläggas till serafimerlasarettet utan även
att en förstärkning jämväl av vårdmöjligheterna för brännskador är ange
lägen. Med hänsyn härtill finner kommissionen det synnerligen välmotive
rat, att en brännskadeavdelning vid karolinska sjukhuset snarast inrättas.
Det är av vikt, att avdelningen förlägges till ett sjukhus av karolinska sjuk
husets karaktär med dess stora möjligheter till nära kontakt med olika
specialkliniker och med tillgång till moderna laboratorier. Ett intimt sam
arbete förutsättes emellertid även med den plastikkirurgiska avdelningen
vid serafimerlasarettet, vilket samarbete torde underlättas genom tillkom
sten fr. o. in. budgetåret 1952/53 av en befattning som förste underläkare
vid sistnämnda avdelning.
Beträffande frågan om eventuell medverkan i ekonomiskt avseende från
stadens sida vid avdelningens inrättande erinrar kommissionen om, att sta
den hittills jämlikt en den 18 januari 1949 träffad överenskommelse mellan
karolinska sjukhusets direktion och staden erlagt bidrag för vård å sjuk
husets kirurgiska garnisonsavdelningar av civila patienter från staden.
Bidraget har beräknats enligt de grunder, som angivas i 1931 års avtal mel
lan staten, staden och Stockholms län om samarbete för karolinska sjuk
husets uppförande och drift, överenskommelsen har numera av direktio
nen uppsagts att gälla fr. o. in. den 1 januari 1953. I anledning härav har
Kungl. Maj:t den C november 1952 uppdragit åt kommissionen att å statens
vägnar upptaga förhandlingar med staden och länet angående ersättning
för vård å garnisonsavdelningarna av sjuka från staden och länet. Några
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 161.
förhandlingar i denna fråga ha ännu icke inletts. Från stadens represen
tanters sida har beträffande stadens deltagande i kostnaderna för den ifrå
gasatta brännskadeavdelningen framhållits, att den framtida överenskom
melse om vårdbidrag från staden för garnisonsplatser vid karolinska sjuk
huset, som kunde komma att gälla fr. o. in. den 1 januari 1953, förutsattes
skola tillämpas jämväl beträffande brännskadeavdelningen. Något ytterli
gare bidrag från stadens sida ansåges icke motiverat. Kommissionen anser
för sin del, att staten bör åtnöjas med en efter denna grund lämnad
ekonomisk medverkan från stadens sida. Därest den föreslagna avdelning
en kommer till stånd, har staden förklarat sig villig medverka till att akuta
brännskador från stadens sjukvårdsområde i största möjliga utsträckning
hänvisas dit för erhållande av vård. Den plastikkirurgiska efterbehand-
lingen av de vid avdelningen omhändertagna vårdfallen tänkes delvis skola
ske vid S:t Görans sjukhus enligt närmare överenskommelse mellan be
rörda läkare.
Departementschefen.
Förslaget att vid karolinska sjukhuset inrätta en brännskadeavdelning
har främst syftat till att åstadkomma förbättrade betingelser för forskning
och undervisning på brännskadevårdens område. Med hänsyn till bränn
skadornas ökade frekvens och betydelse vid nutida krigföring föreligger
ett stort behov av åtgärder för vidgade möjligheter till vetenskaplig forsk
ning och utarbetande av förbättrade behandlingsmetoder. Det torde bland
medicinsk expertis råda enighet om, att detta mål kan uppnås endast genom
inrättande av specialavdelningar för brännskador under ledning av därför
särskilt utbildade kirurger. För undervisningen av de blivande läkarna, för
forskningen samt för att utveckla nuvarande behandlingsmetoder och
pröva nya sådana är det av vikt, att dylika specialavdelningar inrättas vid
vissa större sjukhus, i första hand undervisningssjukhusen, där tillräcklig
erfarenhet och tillräckligt klientel kan samlas. En dylik centralisering av
brännskadevården torde komma att visa sig fördelaktig för såväl sjukvård
som forskning och undervisning.
Av den tidigare lämnade redogörelsen framgår, att jag i 1952 års stats-
verksproposition förordat inrättande vid karolinska sjukhuset av en bränn
skadeavdelning, till vilken avdelning brännskadevården inom Stockholms
området borde koncentreras. Endast genom att fungera som centralanstalt
för ett dylikt större område kan avdelningen erhålla ett tillräckligt patient
klientel och lämna tillräckligt material för forskning och undervisning. Den
av förhandlingskommissionen verkställda utredningen har visat, att av
delningen icke lämpligen kan eller bör förläggas till annat sjukhus. Vad
KungI. Maj:ts proposition nr 161.
11
angår frågan om ekonomisk medverkan från stadens sida till avdelningens
inrättande anser jag mig kunna godtaga det förslag härutinnan, som fram
lagts av kommissionen. Något avsteg synes mig härigenom icke ske från
hittills godtagna principer, i det att tillkomsten av avdelningen huvudsak
ligen betingas av forsknings- och undervisningsskäl. Jag förordar därför,
att staten åtager sig hela kostnaden för utrustning av ifrågavarande avdel
ning. Då för detta ändamål redan anvisats 2 200 kronor, erfordras i enlig
het med tidigare verkställd kostnadsberäkning en ytterligare medelsanvis
ning av 10 000 kronor. Erforderliga medel torde böra upptagas under karo
linska sjukhusets omkostnadsanslag. Det i årets statsverksproposition be
räknade omkostnadsanslaget bör därför uppräknas med 10 000 kronor.
Under åberopande av vad sålunda anförts, hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte — med ändring av vad därutinnan föreslagits i årets stats
verksproposition — föreslå riksdagen
att till Karolinska sjukhuset: Omkostnader för budgetåret
1953/54 under elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 7 131 500 kronor.
Bidrag till ny- och ombyggnad av Sabbatsbergs sjukkus.
Anslag för ändamålet är ej upptaget i gällande riksstat.
Yrkande.
Stockholms stads sjukhusdirektion hemställer i skrivelse den 18 februari
1953 om största möjliga statsbidrag till provisorisk utbyggnad av den tho
raxkirurgiska verksamheten vid Sabbatsbergs sjukhus.
Motiv.
Enligt mellan staten, å ena, samt Stockholms stad, å andra sidan, träffat
avtal angående samarbete för uppförande och drift av en medicinsk tuber
kulosklinik och en thoraxkirurgisk klinik vid karolinska sjukhuset har
staden — förutom andel i riksplatserna — av de allmänna vårdplatserna
vid den thoraxkirurgiska kliniken kontraherat följande platser för sjuka
från staden, nämligen å avdelningen för lungtuberkulösa fall nioi platser
och å avdelningen för icke tuberkulösa fall fem platser. Den planerade t bo-
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 161.
raxkirurgiska kliniken vid karolinska sjukhuset har ännu icke kommit
till stånd. Kliniken beräknas icke kunna tagas i bruk förrän tidigast i slu
tet av år 1956. Thoraxkirurgien har under de sista åren i vårt land liksom
i flertalet andra länder genomgått en snabb utveckling. Det övervägande
flertalet operationer på det thoraxkirurgiska området utföras vid Sabbats-
bergs sjukhus i Stockholm samt vid specialkliniker i Lund och Malmö. Vid
Sabbatsbergs sjukhus har för de thoraxkirurgiska fallen hittills proviso
riskt utnyttjats en vårdavdelning, omfattande 16 sängar, inom den gamla
tuberkulospaviljongen. Operationerna utföras inom den befintliga kirur
giska operationsavdelningen.
I skrivelse till sjukhusdirektionen har överläkaren vid den kirurgiska av
delningen, professorn Crafoord, framhållit, att behandlingen av de tuberku-
lösa lungsjuka under senare år undergått en genomgripande förändring.
Tidigare ha endast s. k. revbensoperationer tillgripits. Genom tillkomsten
av de moderna kemoterapeutika såsom streptomycin och Pas ha operations-
ntetodema emellertid utvecklats därhän, att man numera i allt större ut
sträckning kunnat övergå till resektion av de sjuka områdena i lungan.
Dessa operationer måste dock alltid kombineras med de förenämnda rev-
bensoperationema. Det har skett en lavinartad utveckling på detta speciella
område under de senaste åren och tillströmningen av patienter för erhål
lande av operativ behandling har till följd härav starkt ökat. Tillgängliga
resurser vid Sabbatsbergs sjukhus äro långt ifrån tillräckliga för att möta
dessa nya behov. Patienterna kunna sålunda f. n. ej intagas vid den ur
operationssynpunkt gynnsammaste tidpunkten. Den nuvarande thorax
kirurgiska specialavdelningen har icke blott för litet platsantal utan är
även ytterst olämpligt belägen. Patienterna måste således transporteras
utomhus från vårdavdelningen till operationsavdelningen och åter samma
väg. Transport av patienter per bår utomhus efter en större lungoperation
är uppenbarligen förenad med vissa risker. Den thoraxkirurgiska avdel
ningen har ursprungligen avsetts endast för thoracoplastikfall, vilka utan
större risk kunna transporteras utomhus. För att bereda thoraxkirurgien
ökade operations- och vårdmöjligheter bör en vårdavdelning, som tillhört
den tidigare gynekologavdelningen, omändras till en thoraxkirurgisk vård
avdelning, omfattande 25 sängar, och samtidigt en operationsavdelning in
rättas inom cvanförvarande vindsvåning.
Sjukhusdirektionen påpekar, att direktionen varit medveten om, att svå
righeter förelegat att på ett tillfredsställande sätt bedriva den thoraxkirur
giska verksamheten vid Sabbatsbergs sjukhus. Direktionen hade dock hop
pats, att den vid karolinska sjukhuset planerade lungkliniken sknlle kom
ma till stånd inom rimlig tid efter det avtal härom år 1944 träffats med
staten, varigenom några mera kostnadskrävande åtgärder för den thorax
kirurgiska verksamheten ej skulle behöva vidtagas under provisorietiden.
Kungl. Maj:ts proposition nr 161.
13
Den snabba utvecklingen på detta specialområde har emellertid medfört,
att man med hänsyn till det ökade vårdbehovet icke längre kan avvakta
lungklinikens färdigställande. Den ökade verksamheten vid den thorax
kirurgiska avdelningen sammanhänger delvis med att jämväl utomläns-
patienter och utlänningar mottagits för vård. Med de begränsade resurser,
som stå till buds inom landet, har nämligen direktionen av humanitära
skäl icke ansett sig kunna motsätta sig att även andra patienter än sådana
från staden bePetts vård vid avdelningen. En del av dessa fall ha varit
specialfall av stort medicinskt intresse och utgjort ett ur forskningens syn
punkt värdefullt material. Enligt inhämtade uppgifter har antalet fall vid
avdelningen uppgått år 1951 till sjuttionio, varav tjugoåtta från orter utom
Stockholm, samt år 1952 till tvåhundrafyra, varav sjuttio från orter utom
Stockholm.
Kostnaderna för erforderliga byggnadsåtgärder i samband med den före
slagna utvidgningen av den thoraxkirurgiska avdelningen beräknas till
205 000 kronor, vartill kommer 60 000 kronor för komplettering av inven-
tarieutrustning. Härutöver erfordras medel för anordnande av ersättnings-
lokal för blodtappningsfilial och tandvårdsavdelning, vilka avdelningar
eljest avsetts kunna inrymmas inom den vindsvåning, som föreslagits skola
tagas i anspråk för den thoraxkirurgiska operationsavdelningen. Sistnämn
da kostnader uppskattas till 45 000 kronor. Den totala kostnaden uppgår
sålunda till 310 000 kronor.
Med hänsyn till att staden utan kostnad för statsverket hittills ombesörjt
den thoraxkirurgiska vården även för s. k. rikspatienter och av humanitära
skäl måste fortsätta därmed, intill dess lungkliniken vid karolinska sjuk
huset tages i bruk, anser sjukhusdirektionen skäligt, att staten bidrager
med åtminstone hälften av den totala kostnaden för utbyggnaden. Under
ärendets vidare beredning har emellertid stadens kammarkontor fram
hållit bl. a., alt den föreslagna utbyggnaden måste anses vara direkt be
tingad av att staten ännu icke infriat sin utfästelse att anordna en thorax-
kirurgisk klinik vid karolinska sjukhuset, varför staten borde bära huvud
delen av kostnaderna eller åtminstone 75 procent därav. Sjuklnisdirektio-
nen hemställer därför, att största möjliga del av de beräknade kostnaderna
för utbyggnaden måtte bestridas av statsmedel.
Departementschefen.
Av sjukhusdirektionens framställning framgår, alt det är angeläget, att
eu utvidgning och upprustning av den thoraxkirurgiska avdelningen vid
Sabbatsbergs sjukhus kommer till stånd. Icke minst med hänsyn till den
alltmer stegrade patienttillströmningen bör åtgärder vidtagas för att be
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 161.
reda ökade vård- och operationsmöjligheter vid avdelningen. Enligt vad
jag under hand erfarit uppgick antalet patienter, som väntade på intagning
vid avdelningen, i januari månad innevarande år till 85, varav 39 från orter
utom Stockholm. Dessutom avvaktade ett trettiotal patienter vid Söderby
sjukhus resektion, varjämte vid S:t Görans sjukhus funnos antecknade om
kring 50 personer, vilka i sina hem avvaktade möjlighet att få intagas vid
den thoraxkirurgiska avdelningen. Mot bakgrunden härav anser jag mig
icke kunna ifrågasätta behovet av en förstärkning av stadens resurser för
thoraxkirurgiska operationer utan finner det i hög grad påkallat, att be
handlingsmöjligheterna vid Sabbatsbergs sjukhus förbättras på sätt som
föreslagits. Med hänsyn såväl till det intresse, som staten ur rikssjukvår-
dens synpunkt måste anses ha av att den föreslagna utvidgningen kommer
till stånd som till den thoraxkirurgiska avdelningens betydelse för under
visning och forskning, anser jag det motiverat, att staten åtager sig viss
del av de till 310 000 kronor beräknade ombyggnads- och inredningskost-
naderna. Jag tillstyrker därför, att staten bidrager med halva kostnaden
för ombyggnaden under förutsättning, att staden bidrager med andra hälf
ten samt att vid avdelningen framdeles mottages rikspatienter i minst samma
omfattning som tidigare. Dä jag funnit mig kunna acceptera de uppgjorda
kostnadsberäkningarna, skulle statsverkets andel komma att utgöra 155 000
kronor.
Under åberopande av vad sålunda anförts, hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till Bidrag till ny- och ombyggnad av Sabbatsbergs
sjukhus för budgetåret 1953/54 under elfte huvudtiteln an
visa ett reservationsanslag av 155 000 kronor.
Förslag till avtal om fördelning mellan staten och Uppsala läns
landsting av kostnaderna för pensionering av vissa befattnings
havare vid akademiska sjukhuset i Uppsala.
Inledning.
1951 års riksdag godkände av föredragande departementschefen föror
dade ändrade grunder för samarbetet rörande driften av akademiska sjuk
huset i Uppsala.
Ifrågavarande grunder har angivits i ett i propositionen nr 123/1951
(s. 69—71) intaget, av Uppsala läns landsting den 5 oktober 1950 godkänt
förslag till nytt avtal mellan universitetet i Uppsala såsom företrädare för
Kungl. Maj:ts proposition nr 161.
15
Kungl. Maj:t och kronan samt landstinget angående samarbete för drift av
akademiska sjukhuset i Uppsala med däri av dåvarande chefen för inrikes
departementet föreslagen ändring, innebärande att i de driftkostnader, som
ligga till grund för beräkningen av landstingets ersättning, huvudmans-
avgiften för de befattningshavare, som icke skulle kunnat erhålla anslut
ning till statens pensionsanstalts reglemente, därest anställningen avsett
landstingslasarett, skall ingå med dubbla beloppet av de i reglementet
angivna pensionsavgifterna.
Vid lagtima möte den 3 oktober 1951 förklarade sig landstinget icke
kunna godkänna den av departementschefen föreslagna och av riksdagen
godkända ändringen i avtalsförslaget. Med anledning härav tillkallades
genom beslut den 30 juni 1952 en kommission med uppdrag att på statens
vägnar förhandla med landstinget rörande fördelningen mellan statsverket
och landstinget av ifrågavarande pensionskostnader.
Kommissionen har framlagt förslag i ämnet den 26 februari 1953.
Förhandlingskominissionens utredning och förslag.
Kommissionen framhåller, att 1949 års förhandlingskommission på sin
tid förutsatte, att jämväl de befattningshavare, om vilka nu vore fråga,
nämligen undersköterskor, sjukvårdsbiträden, ekonomipersonal och perso
nal i administrativt arbete borde beredas pensionsrätt enligt SPA-regle-
mentet. Möjlighet härtill förelåge, enär samtliga befattningshavare vid
akademiska sjukhuset — frånsett underläkarna — upptagits i nämnda
reglemente, vilket trädde i kraft den 1 januari 1950. 1949 års förhandlings
kommission hade även utgått från, att vid en dylik lösning av pensions
frågan de i SPA-reglementet fastställda pensionsavgifterna (fortlöpande av
gifter + engångsavgifter) skulle inräknas i de driftkostnader, som lades
till grund för beräkning av landstingets ersättning. Riksdagens beslut, att
i dessa driftkostnader huvudmansavgiften beträffande ifrågavarande be
fattningshavare skall ingå med dubbla beloppet av de i SPA-reglementet
angivna pensionsavgifterna, innebär en bestämd avvikelse från den förut
sättning beträffande fördelningen av uppkommande pensionskostnader,
som förelegat vid de tidigare avtalsförhandlingarna. Landstingets förhand-
lingsdelegerade ha därför vid de nu slutförda förhandlingarna avvisat varje
förslag, som för landstinget skulle innebära större kostnader i förevarande
avseende än vad som förutsatts vid tidigare förhandlingar.
Enligt av kommissionen företagna beräkningar kan det dubbla beloppet
av de i SPA-reglementet angivna fortlöpande årliga avgifterna för den per
sonal, som kan vinna anslutning till reglementet, uppskattas till lägst
453 000 kronor och högst 600 000 kronor. Enligt det ursprungliga avtals-
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 161.
förslaget skulle endast hälften av dessa kostnader medtagas vid driftkost
nadsberäkningen. En fördubbling av den fortlöpande pensionsavgiften kom
mer alt för landstingets del medföra eu fördubbling av pensioneringskost-
naderna. Till belysande av att så blir förhållandet anför kommissionen
följande exempel.
Därest avgiften enligt SPA-reglementet utgör 275 000 kronor och lands
tingets patientbeläggning är densamma som under år 1949/50 eller 80,836
procent av den totala beläggningen, kan landstingets andel av pensions
avgifterna beräknas till:
Pensionsavgifter, totalt kr......................
Härav bidrager landstinget med belopp
motsvarande beläggningen för året
= 80,836 % ........................................
Avgår: Statens bidrag enligt avtal
= 13 %.................................................
Alt. 1
Då avgifterna be
räknas enligt
SPA-regl.
275 000
222 300
28 900
Alt. 2
Då avgifterna be
räknas med dubbla
beloppet
550 000
444 600
57 800
Landstingets andel utgör kr.
193 400
386 800
Merkostnaden för landstinget enligt alternativ 2 blir således 193 400 kro
nor, vilken merkostnad landstingets representanter förklarat sig icke kun
na godtaga.
Därest Kungl. Maj:t av principiella skäl finner sig böra vidhålla, att de
fortlöpande pensionsavgifterna för ifrågavarande befattningshavare vid be
räkning av landstingets ersättning skola ingå med dubbla beloppet av de i
SPA-reglementet angivna pensionsavgifterna, har det för kommissionen
gällt att finna eu sådan lösning, att landstinget på något sätt kompenseras
för härigenom uppkommande merkostnad. Landstingets delegerade ha vid
förhandlingarna föreslagit, att denna kompensation skulle åstadkommas
genom en avsevärd höjning av det 13-procentiga avdraget på den å lands
tinget fallande delen av driftkostnaden, men kommissionen har ansett sig
böra bestämt avböja detta förslag, då detsamma skulle kunna leda till för
statsverket betänkliga konsekvenser. Kommissionen, å sin sida, har som en
tänkbar lösning föreslagit, att de eljest staten helt tillfallande poliklinik
inkomsterna avdragas från de driftkostnader, som läggas till grund för
beräkning av landstingets årliga ersättning. Härigenom skulle såvitt angår
de fortlöpande pensionsavgifterna ingen merkostnad uppkomma för lands
tinget under förutsättning, att poliklinikinkomsterna täcka minst hälften
av de »dubbla» avgifterna. I förenämnda exempel innebär detta förslag,
Kungl. Maj:ts proposition nr 161.
17
att poliklinikinkomsterna enligt alternativ 2 måste uppgå till lägst 275 000
kronor, därest icke landstinget skall drabbas av merkostnad vid den pen
sionsavgift, som angivits i exemplet. Då poliklinikinkomsterna under den
nu löpande avtalsperioden torde komma att årligen uppgå till ungefär nyss
nämnda belopp samt man kan antaga, att en fördubbling av de fortlöpande
pensionsavgifterna under samma tid kommer att årligen medföra en kost
nad av cirka 550 000 kronor, ha landstingets representanter för sin de!
accepterat vad kommissionen sålunda föreslagit.
Såsom förutsättning för att poliklinikinkomsterna skola få avdragas skall
gälla, att förefintlig möjlighet till pensionsrätt enligt SPA-reglementet ut
nyttjas för de befattningshavare vid sjukhuset, som icke skulle kunnat er
hålla anslutning till reglementet, därest anställningen avsett landstings-
lasarett.
Vid anslutning till statens pensionsanstalt uppstår jämväl fråga om er-
läggande av engångsavgifter (retroaktivavgifter) för tillgodoräknande av
tjänstgöringstid, som infallit före den tidpunkt, då anslutning sker. De
befattningshavare, som hittills haft pensionsrätt enligt de statliga arbetar-
pensionsreglementena, torde äga tillgodoräkna sig enligt dessa reglementen
intjänade tjänstår utan att engångsavgifter erläggas. För övriga befatt
ningshavare åter — huvudsakligen administrativ personal, personal i ar-
betsledarställning m. fl. — synes sådan möjlighet icke föreligga. Engångs
avgiften enligt SPA-reglementet för denna personal har beräknats till c:a
320 000 kronor. Dubbla beloppet av dessa avgifter blir således 640 000
kronor.
Landstingets delegerade ha med enahanda motivering, som beträffande
de fortlöpande avgifterna förklarat, att landstinget är villigt att endast del
taga i de engångsavgifter, som utgå enligt SPA-reglementet. Att på denna
punkt vinna någon för staten förmånligare lösning har icke visat sig möj
ligt. Engångsavgifter skola alltså alltjämt inräknas i driftkostnaderna utan
någon förhöjning.
Förhandlingskommissionens förslag till överenskommelse har följande
lydelse:
Mellan universitetet i Uppsala såsom företrädare för Kungl. Maj:t och
kronan, å ena, och Uppsala läns landsting, å andra sidan är — under förut
sättning av Kungl Maj ds och landstingets godkännande — följande överens
kommelse träffad angående samarbete för drift av akademiska sjukhuset
1 Uppsala.
§ I-
Det samarbetsavtal, vartill förslag av särskild förhandlingskommission
framlades för Kungl. Maj:t den 25 januari 1951 och som finnes återgivet
2
Dihctng till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 161.
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 161.
i Kungl. Maj:ts proposition nr 123 till 1951 års riksdag s. 69—71 godkännes
att äga tillämpning räknat från och med den 1 juli 1951, dock att § 3 mom.
3 första stycket i avtalet skall hava följande ändrade lydelse:
»I driftskostnader------------statens pensionsanstalt. Under förutsättning
att förefintlig möjlighet till pensionsrätt enligt Kungl. Maj ds reglemente för
pensionering genom statens pensionsanstalt av vissa icke-statliga befatt
ningshavare (SPA-reglementet) utnyttjas för vid sjukhuset anställd perso
nal, tillhörande kategori, som vid landstingens sjukvårdsinrättningar sak
nar pensionsrätt enligt detta reglemente, skola de fortlöpande avgifterna
till pensionsanstalten för sådan personal inräknas i de driftkostnader, som
skola läggas till grund för beräkning av landstingets ersättning, med dubbla
beloppet av de enligt reglementet bestämda avgifterna. Å andra sidan skola
vid sagda beräkning för tid efter den tidpunkt, då omförmälda personal
erhållit pensionsrätt enligt SPA-reglementet, poliklinikinkomsterna avräk
nas från driftkostnaderna. Engångsavgifter för ifrågavarande personal in
räknas med enligt reglementet eljest bestämda belopp, således utan för
dubbling.»
Kommissionen erinrar om, att man från statens sida tidigare givit ut
tryck för den uppfattningen, att en reglering av anställnings- och pensions-
förhållandena för befattningshavarna vid akademiska sjukhuset borde ge
nomföras i överensstämmelse med vad som skett vid övriga statliga sjukhus.
Därest så skett, hade staten riskerat att ensam få bära kostnaderna för
befattningshavarnas pensionering. Kommissionen framhåller vidare, att i
det år 1951 framlagda avtalsförslaget skyldighet fastslagits för landstinget
att deltaga i kostnaderna för avgifter för befattningshavarnas pensionering,
vilket åtagande för landstinget inneburit ganska betydande nya kostnader.
Kommissionens nu framlagda förslag till avtalsändring innebär icke, att
staten i ekonomiskt avseende uppnått en fördelaktigare position än enligt
det tidigare avtalsförslaget. Förhållandet torde snarare vara det motsatta.
Det kan vidare tänkas, att landstinget framdeles kommer att framställa
krav på ytterligare kompensation med därav följande yrkande om revision
av avtalet. Det ursprungliga avtalet kommer sålunda genom den före
slagna ändringen att mista en del av fastheten i sin konstruktion och
tillföras ett moment, som kan bereda svårigheter för framtiden. Kommissio
nen föreslår därför i första hand, att det tidigare av landstinget godkända
avtalsförslaget godkännes jämväl av Kungl. Maj:t med giltighet från och
med den 1 juli 1951, från vilket datum avtalsförslaget i övrigt länt till efter
följd. Därest så icke anses kunna ske, hemställer kommissionen alternativt,
att den nu föreslagna ändrade lydelsen av § 3 inom. 3 i det ursprungliga
avtalsförslaget måtte av Kungl. Maj:t godkännas med giltighet från och
med den 1 juli 1951.
Kungl. Maj:ts proposition nr 161.
19
Yttranden.
Statskontoret erinrar om, att ämbetsverket i utlåtande över förslaget till
nytt avtal angående dritten av akademiska sjukhuset förordade sådan änd
ring av avtalets bestämmelser om beräkningen av kostnaderna för pensio
neringen av icke-sjukvårdspersonal, som sedermera godkändes av stats
makterna. Enär den princip, som låg till grund för jämkningen, enligt
statskontorets mening bör upprätthållas vid beräkningen av landstingets
bidrag till sjukhusets driftkostnader, kan ämbetsverket ej förorda en åter-
gang till det av 1949 års förhandlingskommission framlagda ursprungliga
avtalsförslaget. Då det emellertid ej synes vara möjligt att vinna landsting
ets godkännande av ändrade beräkningsgrunder i förevarande avseende,
om ej kompensation kan beredas för merkostnaderna, synes ej återstå
annat än att godkänna det ändringsförslag, som av förhandlingskommissio-
nen framlägges såsom ett andra alternativ.
Statens pensionsanstalt framhåller, att anstalten i tidigare utlåtanden
framfört den uppfattningen, att såsom driftkostnad vid akademiska sjuk
huset borde upptagas dubbla beloppet av de enligt SPA-reglementet utgå
ende fortlöpande pensionsavgifterna. Då denna uppfattning vunnit beak
tande i det av förhandlingsk ommissionen såsom ett andra alternativ fram
lagda förslaget till överenskommelse, tillstyrker anstalten, att detta förslag
till överenskommelse måtte av Kungl. Maj:t godkännas.
Uppsala läns landstings förvaltningsutskott uttalar, att den nu föreslagna
utformningen av avtalet ur vissa synpunkter kan anses giva klarare rikt
linjer i fråga om samarbetet för driften. Sålunda kan det motiveras såsom
rättvist, att pensionsavgifterna för sådan personal, som vid övriga lands-
tingssjukhus icke kan anslutas till statens pensionsanstalt, upptagas med
dubbla belopp och vidare måste det anses riktigare, att icke endast utgif
terna utan även inkomsterna för den polikliniska verksamheten ingå i
sjukhusets driftavräkning. Förvaltningsutskottet är därför berett att hos
landstinget tillstyrka det nu framlagda förslaget.
Direktionen för akademiska sjukhuset förordar det av förhandlingskom-
missionen såsom ett andra alternativ framlagda förslaget.
Departementschefen.
Pensionering enligt SPA-reglementet av landstingspersonal i sjukvårdan
de verksamhet är1 medgiven i huvudsak endast för läkare, sjuksköterskor
och barnmorskor, varvid staten i stort sett står för halva kostnaden. Öv
rig personal i sjukvårdsarbete liksom befattningshavare i administrativt
20
Kuncjl. Maj.ts proposition nr 161.
arbete och ekonomipersonal pensioneras helt med landstingens egna me
del. Då motsvarande personalgrupper vid akademiska sjukhuset enligt det
år 1951 framlagda förslaget till avtal angående samarbete och drift av detta
sjukhus förutsatts skola erhålla pensionsrätt enligt SPA-reglementet, skulle
Uppsala läns landsting enligt avtalsförslaget komma i ett gynnsammare
läge än landstingen i allmänhet, i det att i driftkostnaden skulle inräknas
endast de fortlöpande avgifterna till pensionsanstalten. Vid remissbehand
lingen av avtalsförslaget framhölls med hänsyn härtill såväl av statskonto
ret som av statens pensionsanstalt, att det kunde ifrågasättas, om man icke
vid driftkostnadsberäkningen borde utgå från avgifter för pensioneringen,
som närmare anslöte sig till de verkliga pensioneringskostnaderna. I pro
positionen nr 123/1951 anslöt sig min företrädare till denna uppfattning
och förordade, att i de driftkostnader, som ligger till grund för beräkningen
av landstingets ersättning, huvudmansavgiften för de befattningshavare,
vilka icke kunnat erhålla anslutning till statens pensionsanstalts reglemen
te, därest anställningen avsett landstingslasarett, skulle ingå med dubbla
beloppet av de i reglementet angivna pensionsavgifterna. Detta förslag god
kändes av riksdagen. Av den tidigare lämnade redogörelsen framgår, att
landstinget förklarat sig icke kunna acceptera en lösning av pensionsfrågan
för ifrågavarande befattningshavare i enlighet med dessa grunder. Från
landstingets sida har vid förhandlingarna framhållits, att man kunde god
taga den föreslagna ändringen i det ursprungliga avtalsförslaget endast un
der förutsättning, att landstinget erhölle kompensation för härigenom för
landstinget uppkommande merkostnader. Vid sådant förhållande har för-
handlingskommissionen föreslagit, att det år 1951 framlagda förslaget till
avtal måtte godkännas utan däri av departementschefen föreslagen änd
ring. Alternativt har förhandlingskommissionen förordat, att ett av kom
missionen framlagt förslag till ändring av det ursprungliga avtalsförslaget
måtte godkännas. Enligt detta förslag skall vid beräkningen av landstingets
ersättning de fortlöpande pensionsavgifterna ingå med dubbla beloppet av
de i SPA-reglementet angivna pensionsavgifterna. Som kompensation här
för skall emellertid — i motsats till vad som skulle ske enligt det ursprung
liga avtalsförslaget — poliklinikinkomsterna räknas landstinget till godo
vid erläggandet av dess ersättning.
Vad vid förhandlingarna förekommit synes giva vid handen, att någon
för staten förmånligare lösning av förevarande fråga än( den förhandlings-
kommissionen anvisat genom sina båda alternativ icke står att vinna. Jag
anser mig därför icke böra påyrka någon ändrad kostnadsfördelning mel
lan statsverket och landstinget. Ett motsatt ställningstagande skulle kunna
äventyra, kanske rent av omöjliggöra en snar lösning av frågan om den
framtida regleringen mellan staten och landstinget av kostnaderna för drif
ten av akademiska sjukhuset. Jag vill i detta sammanhang erinra om, att
Kungl. Maj:ts proposition nr 161.
21
de ännu formellt gällande äldre avtalen är för statsverket oförmånliga,
och att statens kostnader enligt det år 1951 framlagda avtalsförslaget be
räknades komma att minska med 314 000 kronor årligen. Då jag nu sålunda
ansett mig böra godtaga förhandlingskommissionens förslag vill jag emel
lertid samtidigt uttryckligen betona, att detta skett enbart på grund av de
i detta speciella fall rådande förhållandena. Mitt ställningstagande kan
därför icke åberopas såsom prejudicerande för andra fall. Av principiella
skäl anser jag mig icke kunna förorda en lösning av pensionsfrågan i en
lighet med det ursprungliga avtalsförslaget. Jag tillstyrker i stället, att det
av förhandlingskommissionen nu framlagda ändringsförslaget godkännes.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att
godkänna av mig i det föregående förordade grunder för
fördelning mellan staten och Uppsala läns landsting av
kostnaderna för pensionering av vissa befattningshavare vid
Akademiska sjukhuset i Uppsala.
Vad föredragande departementschefen sålunda,
med instämmande av statsrådets övriga ledamöter,
hemställt, behagar Hans Maj:t Konungen bifalla samt
förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Sven örtenberg.
3
Bihang till riksdagens protokoll 195.1. 1 samt. Nr 161.