Prop. 1953:186

('med förslag till lag om ändrad lydelse av 2 och 45 §§ kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m.',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

1

Nr 186.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändrad lydelse av 2 och 45 §§ kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m.; given Stock­ holms slott den 27 mars 1953.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av hilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

1) lag om ändrad lydelse av 2 och 45 §§ kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370);

2) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370);

3) förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt;

4) lag angående upphävande av 1 § andra stycket lagen den 26 oktober 1951 (nr 691) om viss lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan; samt

5) förordning angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ förordningen den 28 juni 1946 (nr 324) om skogsvårdsavgift.

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen lämnas en redogörelse för 1950 års skattelagssakkunnigas utredning om fastighetsbeskattningen och dess verkningar för de skatt­ skyldiga och kommunerna.

Fastighetsbeskattningen föreslås skola i princip bibehållas men inarbetas i den kommunala inkomstskatten. Härigenom beredes fastighetsägare med låg inkomst bättre möjligheter att utnyttja ortsavdrag och avdrag för ned­ satt skatteförmåga. Vidare föreslås att repartitionstalet för fastighet sänkes från fem till fyra.

Det lägre repartitionstalet avses skola tillämpas första gången vid 1954 års fastighetstaxering. Övriga ändringar föreslås träda i kraft år 1955 och tillämpas första gången vid 1956 års inkomsttaxering.

1 Bihnng till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr ISO.

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av 2 och 45 §§ kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att 2 och 45 §§ kommunalskattelagen den 28 sep­

tember 19281 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

2

§.

Allmän kommunalskatt------------ kommunal inkomstskatt.

Såsom underlag för fastighetsskatt påföres skattskyldig fyra skatteören

för varje etthundra kronor av fastighets taxeringsvärde.

Såsom underlag —--------beskattningsbar inkomst.

Etthundra skatteören-------------en skattekrona.

45 §.

Genom fastighetsskatten skall inkomsten från fastighet anses vara beskat­

tad till ett belopp motsvarande 4 procent av taxeringsvärdet. Vid beräkning

av inkomst av jordbruksfastighet, av annan fastighet och av rörelse skall

fördenskull, i den mån fastighet som är underkastad fastighetsskatt ingått

i förvärvskällan, avdrag ske för vad sålunda genom fastighetsskatt beskattats.

Rätt till------------ nämnda kostnad.

Har fastighet — — — ägt fastigheten.

Avdraget skall — — —- gällande taxeringsvärdet.

(Se vidare anvisningarna.)

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1954, dock att 45 § i äldre lydelse

fortfarande skall gälla såvitt avser där angivet avdrag som belöper å tid

före den 1 januari 1954.

1 Senaste lydelse av 2 § se 1947:590 och av 45 § se 1950:308.

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

3

Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att 2 §, 4 §, 5 § 1 och 4 inom., 6 § 1 inom., It §, 17 §, 23 § 2 inom., 26 § 2 inom., 30 § 5 inom., 32 § 1 mom., 45 §, 47 §, 53 § 2 och 3 inom., 60 §, 64 § 1 inom., 73 § och 75 § kommunalskattelagen den 28 sep­ tember 1928 samt punkterna 2, 5 och 6 av anvisningarna till 5 §, punkt 3 av anvisningarna till 8 §, anvisningarna till 34, 37 och 45 §§, punkt 2 av an­ visningarna till 58 § och anvisningarna till 60 § nämnda lag1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, att i kommunalskattélagen skall in­ föras en ny paragraf, benämnd 47 a §, av nedan angiven lydelse, att till 47 § nämnda lag skola fogas anvisningar av lydelse som i det följande an­ gives, att 13—16 §§ samma lag skola upphöra att gälla, att rubriken till 2 kap. kommunalskattelagen skall erhålla den lydelse nedan sägs samt att till nyssnämnda 47 och 47 a §§ skola fogas underrubriker av nedan angiven lydelse.

2 §‘

Allmän kommunalskatt utgår såsom kommunal inkomstskatt, vilken be­ räknas på grundval av inkomst och av garantibelopp för fastighet.

Såsom underlag för kommunal inkomstskatt------------ beskattningsbar in­ komst.

Etthundra skatteören------- - — en skattekrona.

2 KAP.

Om skatteplikt för fastighet.

Skattepliktig fastighet.

4

§.

Garantibelopp som i 2 § sägs fastställes för skattepliktig fastighet. Skattepliktig är--------— i 5 §. Med fastighet----------- till fastighet.

5 §.

1 mom. Från skatteplikt undantagas:

a) nationalparker och------- — avsedda byggnader. Därest under------------ fastighetens värde. 4 mom. Därest värdet av byggnad eller med varandra sammanhängande byggnader, som äro uppförda å mark, för vilken garantibelopp icke skall upptagas såsom skattepliktig inkomst för byggnadsägaren, understiger 500 kronor, föreligger icke skatteplikt för byggnaden eller byggnaderna.

1 Senaste lydelse av 2 och 45 §§ se 1953: 000, av 5 § 1 mom. se 1951: 689, av 6 § 1 mom. se 1933: 356, av 32 § 1 mom. se 1950: 308, av 60 § se 1953: 000, av 75 § 1 och 2 mom. se 1946: 475, av 75 § 3 mom. se 1940: 137 samt av punkt 2 av anvisningarna till 45 § se 1950: 190.

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

Grunder för taxering av fastighet.

6

§•

1 mom. Fastighet skall,----------- nedan stadgas.

Vid taxeringens verkställande skall, med iakttagande av vad i 12 § 1 mom.

och 2 mom. sista stycket sägs, hänsyn tagas till förhållandena vid taxerings­

årets ingång.

11

§•

Taxeringsvärde utföres------------ åsatta taxeringsvärdet.

Uppgår taxeringsenhets hela värde icke till 100 kronor, skall detta värde

införas endast i vederbörande taxeringslängds anteckningskolumn.

17 §.

Kommunal inkomstskatt------------ av kapital.

För ett----------- för sig.

Att kommunal inkomstskatt skall i vissa fall utgå å garantibelopp för

fastighet framgår av bestämmelserna i 47 §.

23 §.

2 mom. Sedan från nettointäkten av jordbruksfastighet avdrag gjorts i

enlighet med bestämmelserna i 45 §, utgör vad som därefter återstår inkomst

av jordbruksfastighet.

26 §.

2 mom. Sedan från nettointäkten av annan fastighet avdrag gjorts i enlig­

het med bestämmelserna i 45 §, utgör vad som därefter återstår inkomst av

annan fastighet.

30 §.

5 mom. Sedan från nettointäkten av rörelse avdrag i förekommande fall

gjorts i enlighet med bestämmelserna i 45 §, utgör vad som därefter återstår

inkomst av rörelse.

32 §.

1 mom. Till intäkt------- — 31 § avses.

Som intäkt------------med tjänst.

Har tjänsteinnehavare såsom löneförmån innehaft fastighet på sådant

sätt, att garantibelopp för fastigheten skall enligt 47 § upptagas som skatte­

pliktig inkomst för honom, skall dock intäkt, vilken tjänsteinnehavaren åt­

njutit från fastigheten, räknas såsom intäkt av jordbruksfastighet eller av

annan fastighet.

45 §

Vid beräkning av skattskyldigs inkomst av jordbruksfastighet, av annan

fastighet och av rörelse må, i den mån fastighet ingått i förvärvskällan och

garantibelopp för fastigheten skall enligt bestämmelserna i 47 § upptagas

såsom skattepliktig inkomst för den skattskyldige, avdrag göras med belopp

motsvarande garantibeloppet.

I vissa fall tillkommer dock avdrag som i första stycket sägs annan än

den, för vilken garantibeloppet skall upptagas såsom skattepliktig inkomst.

Sålunda äger medlem av bostadsförening eller delägare i bostadsaktiebolag,

som med bostadsrätt eller liknande besittningsrätt innehaft lägenhet i före­

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

5

ningen eller bolaget tillhörig fastighet, tillgodonjuta den del av avdraget, som på lägenheten belöper. Vidare skall ägare av strömfall med skyldighet att bidraga till kostnaden för regleringsföretag tillgodonjuta den del av av­ draget för regleringssamfälligheten tillhörig regleringsdamm, som motsvarar den på strömfallet belöpande andelen av nämnda kostnad.

(Se vidare anvisningarna.)

Garantibelopp för fastighet.

47 §.

För fastighet, som året näst före taxeringsåret varit skattepliktig, beräk­ nas garantibelopp till fyra procent av fastighetens taxeringsvärde först­ nämnda år. Garantibeloppet upptages inom den kommun, där fastigheten är belägen, såsom skattepliktig inkomst för fastighetens ägare. Såsom ägare anses jämväl den, vilken innehar fastighet med fideikommissrätt eller eljest utan vederlag besitter fastighet på grund av testamentariskt förordnande.

Vad som i föregående stycke sägs om ägare skall i förekommande fall i stället gälla:

a) den, som innehar fastighet med åborätt, med tomträtt eller med vatten- fallsrätt, innehavare av så kallad ofri tomt i stad samt den, som eljest inne­ har fastighet med ständig eller ärftlig besittningsrätt;

b) innehavare av skogsområde, som blivit av staten upplåtet till bergshan­ teringens understöd, till kamalbolag eller till stad eller annan menighet; samt

c) innehavare av publikt boställe, prästgård eller på lön anslagen jord. Såsom innehavare av publikt boställe, prästgård eller på lön anslagen jord skall anses den tjänsteinnehavare eller annan, som författningsenligt äger nyttja fastigheten eller tillgodonjuta dess avkastning. Beträffande i ecklesia­ stik boställsordning avsett löneboställe är vederbörande pastorat att anse såsom innehavare.

Skall avkastning utöver husbehovet av skog å fastighet, som under a) eller

c) omförmäles, författningsenligt helt eller delvis tillkomma allmän fond eller inrättning, är denna att anse såsom fastighetens innehavare, såvitt an­ går fastighetens skogsvärde.

Där beträffande fastighet, som innehaves med åborätt eller eljest med ständig eller ärftlig besittningsrätt, innehavaren på grund av denna sin rätt icke äger utöver husbehovet tillgodogöra sig avkastning av skog å fastig­ heten, skall garantibeloppet för honom icke beräknas å det i taxeringsvärdet ingående skogsvärdet.

Garantibelopp beräknas för beskattningsår. Omfattar beskattningsåret kortare eller längre tid än 12 månader eller har fastigheten förvärvats eller avyttrats under beskattningsåret, skall garantibeloppet jämkas med hänsyn härtill.

(Se vidare anvisningarna.)

Taxerad inkomst.

47 a §.

Sammanlagda beloppet av den inkomst från en eller flera förvärvskällor, vilken är skattepliktig i en kommun, med avdrag i förekommande fall en­ ligt 46 §, samt av i 47 § omförmält garantibelopp utgör skattskyldigs inom kommunen taxerade inkomst.

Den taxerade inkomsten skall angivas i jämna tiotal kronor, så att över­ skjutande belopp, som icke uppgår till fullt tiotal kronor, bortfaller.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 186 .

53 §.

2 mom. Vanliga handelsbolag,------------ bolagets verksamhet.

Vad i föregående stycke sägs skall i förekommande fall äga motsvarande

tillämpning beträffande garantibelopp för fastighet.

3 mom. Avlider skattskyldig,------------den avlidne.

Vad i föregående stycke sägs skall i förekommande fall äga motsvarande

tillämpning beträffande garantibelopp för fastighet.

60 §.

Finnes inom kommun municipalsamhälle eller annat administrativt om­

råde, inom vilket menighet äger utöva beskattningsrätt, och ingår i skatt­

skyldigs taxerade inkomst garantibelopp för fastighet, som är belägen inom

sådant administrativt område, skall så stor del av den i kommunen beskatt­

ningsbara inkomsten, som motsvarar garantibeloppet eller, om den beskatt­

ningsbara inkomsten understiger garantibeloppet, hela den beskattnings­

bara inkomsten tagas till beskattning inom det administrativa området.

Beträffande den del av den beskattningsbara inkomsten, som härefter må

återstå, skall vid taxering enligt denna lag angivas vad som å det admi­

nistrativa området belöper, och skola därvid de i 56—59 §§ givna bestämmel­

serna om beskattningsort hava motsvarande tillämpning. Oaktat stad inne­

fattar flera församlingar, skall dock, då fråga är om fysisk person, som skall

där mantalsskrivas, förevarande del av den beskattningsbara inkomsten hän­

föras till den församling, där den fysiska personen skall mantalsskrivas.

Vad i nästföregående stycke sägs skall äga motsvarande tillämpning då

i den taxerade inkomsten icke ingår garantibelopp för fastighet.

(Se vidare anvisningarna.)

64 §.

1 mom. Vid taxering till kommunal inkomstskatt skall med ägare av fas­

tighet likställas den, för vilken ehuru han icke är ägare garantibelopp

för fastighet likväl skall upptagas såsom skattepliktig inkomst i enlighet

med vad därom stadgas i 47 §.

73 §.

Under förutsättning av ömsesidighet må Konungen medgiva befrielse från

utgörande av skatt för garantibelopp som skall beräknas för främmande stat

tillhörig, för dess beskickning eller konsulat härstädes avsedd fastighet, så

ock för inkomst av densamma.

75 §.

1 mom. Har här i riket bosatt skattskyldig avlidit och efterlämnat bodel­

ägare, som vid hans frånfälle varit beroende av honom för sin försörjning,

och har dödsboet att på grund av taxering enligt denna lag erlägga kvar­

stående eller tillkommande skatt under uppbördstermin, som äger rum eller

avslutas efter dödsfallet, äger beskattningsnämnd, där ömmande omstän­

digheter äro för handen, att efter framställning från dödsboet medgiva be­

frielse från erläggande helt eller delvis av nämnda skatt. Befrielse som

nyss sagts må avse skatt, som påförts den avlidne eller, såvitt angår det

beskattningsår varunder dödsfallet inträffade, oskift dödsbo efter honom.

Befrielse må dock icke avse skatt, som påförts på grund av eftertaxering

och som rätteligen skolat erläggas under uppbördstermin, vilken ägt rum

före dödsfallet.

Framställning som---------—• efter dödsåret.

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

7

2 mom. För kommunal utskvld, som påförts avliden person eller på grund av bestämmelserna i 53 § 3 inom. oskift dödsbo efter honom, svare dödsboet ej med mera än tillgångarna i boet. Är boet skiftat, svare bodelägare icke för mera än vad av skatten å hans lott belöper och icke i något fall med me­ ra, än hans lott i boet utgör.

Lag samma vare om kommunal utskvld, som på grund av eftertaxering påförts i stället för avliden person hans dödsbo.

Anvisningar

till 5 §.

2. Stadgandet om skattefrihet för staten tillhörig för försvarsändamål av­ sedd fastighet, i den mån den för sådant ändamål nyttjas, innebär exempel­ vis, att, om ett staten tillhörigt örlogsvarv mera stadigvarande användes jäm­ väl för byggande av fartyg, som ej avse försvarsändamål, vare sig detta sker för statens eller för annans räkning, skatteplikt skall föreligga för så stor del av varvsfastighetens värde, som prövas skäligt med hänsyn till denna verksamhets genomsnittliga omfattning i förhållande till hela den å varvet bedrivna verksamheten, samt att, om ett övningsfält upplåtes för jordbruk eller därmed jämförligt ändamål, skatteplikt föreligger för den del av öv­ ningsfältets värde, som skäligen kan anses utnyttjad genom upplåtelsen. An­ vändes fastigheten endast i ringa utsträckning för annat än försvarsända­ mål, föranleder detta ej skatteplikt; sålunda föreligger ej skatteplikt på den grund, att en mindre betesrätt upplåtes å en för militärövningar använd plats eller att på dylik plats sker skogsavverkning av mindre omfattning. Kasern­ byggnader och vaktstugor anses vara avsedda för försvarsändamål även i den mån i dem äro inrymda bostadslägenheter för andra än manskap. Där­ emot anses ej andra byggnader, som i huvudsak nyttjas till tjänstebostäder och uthyrningsbostäder, vara avsedda för försvarsändamål. Byggnader, avsedda för mera tillfällig inkvartering vid militära skolor, skjutfält o. dyl., anses nytt­ jade för försvarsändamål, i den män de användas för dylik inkvartering, men ej i den mån de innehålla fasta bostäder för andra än vaktpersonal. Därest an­ nan byggnad än kasernbyggnad eller vaktstuga i huvudsak nyttjas till för­ svarsändamål men i densamma tillika är inrymd en mera betydande tjänste- bostad, är byggnaden underkastad skatteplikt för så stor del av sitt värde, som kan anses skäligen belöpa på den till tjänstebostad nyttjade delen av fastig­ heten. Beträffande tjänstebostäder vid militärt sjukhus skola gälla samma bestämmelser som för bostäder vid annat sjukhus (jfr punkt 5 här nedan). För fristående------------ elektrisk kraft.

5. För att skattefrihet enligt 1 mom. d)—i) helt eller delvis skall åtnjutas för byggnad kräves, att den skall i väsentlig utsträckning nyttjas för ändamål, som föranleder skattefrihet. Sålunda är exempelvis byggnad, som i huvudsak tjänar bostadsändamål, i sin helhet skattepliktig, även om i densamma fin­ nes inrymd någon förvaltningslokal. Prästgård på landet är skattepliktig. Dock kan bostadsbyggnad vara att anse som sådan oskiljaktig del av en anläggning, att den frihet från skatteplikt, som åtnjutes för anläggningen, även bör gälla bostadsbyggnaden. Sålunda är exempelvis en inom ett lasa­ retts område uppförd läkarbostad att anse såsom en del av lasarettsanlägg- ningen. Föreskriften att, därest under 5 § 1 mom. d)—i) angiven fastighet jäm­ väl användes för industriellt eller därmed jämförligt ändamål eller mot ve­ derlag upplåtes åt annan till begagnande, fastigheten skall vara skatteplik­

8

Kungl. Maj. ts proposition nr ISO.

tig för däremot svarande del av dess värde, avser närmast del fall, att dylik

fastighet delvis utarrenderas eller uthyres. Härmed är att jämställa exem­

pelvis det fall, att en staten tillhörig byggnad användes dels för verksamhet,

som medför frihet från skatteplikt, och dels för annan verksamhet. Om

sålunda i eu postverket tillhörig, huvudsakligen till postkontor avsedd fas­

tighet vissa lokaler äro upplåtna till avdelningskontor för riksbanken, före­

ligger skatteplikt för en mot de upplåtna lokalerna svarande del av fastig­

hetens värde. Upplåtas däremot i fastigheten lokaler till telegrafstation, för­

anleder denna upplåtelse ej skatteplikt. Det saknar härvid betydelse, huru­

vida upplåtelsen skett mot vederlag eller ej; så länge fastigheten användes

för ägarens (i nyssnämnda fall statens) räkning, kommer det ändamål, var­

till fastigheten användes, att bliva avgörande för skatteplikten. Upplåtes där­

emot fastighet till annan mot vederlag, medför detta skatteplikt, även om

fastigheten användes till ändamål, vilket sluille föranleda skattefrihet, diirest

fastigheten ägdes av den, som hyrt densamma. Med det förhållande, att del

av fastighet upplåtes mot ersättning, bör likställas det fall, att lokal, som

eljest nyttjas för ändamål, vilket föranleder frihet från skatteplikt, tidvis

uthyres. I dylikt fall skall vid bestämmandet av skatteplikten hänsyn tagas

jämväl till den tidrymd, för vilken sådana upplåtelser ägt rum. Skatteplikt

för viss del av fastighetens värde inträder dock endast om den användning,

som skulle föranleda skatteplikten, ej är av alltför obetydlig omfattning. Den

omständigheten, att i förvaltningsfastighet är inrymd bostad om ett eller

annat rum för någon till vederbörande förvaltning hörande befattningsha­

vare, medför sålunda ej skatteplikt för någon del av fastigheten. Likaså skola

uthyrningar föranleda skatteplikt endast om de äga rum mera regelmässigt.

Om ett missionshus någon enstaka gång upplåtes till biograf- eller liknande

föreställning eller ett församlingshus tillfälligtvis uthyres till samkväm

eller dyk, är detta ej tillräcklig anledning att anse skatteplikt föreligga.

Ej heller föreligger skatteplikt, därest uthyrning sker på sådana villkor, att

erhållet vederlag i stort sett innebär endast ersättning för de med begagnan­

det av den upplåtna lokalen förenade särskilda kostnader såsom för upp­

värmning, belysning m. in., men icke inbegriper någon ersättning för själva

begagnandet av lokalen.

6. För att till kommunikationsanstalt hörande byggnad eller annan an­

läggning skall vara skattefri erfordras, att den skall vara avsedd för driftens

omedelbara behov, d. v. s. tjäna den löpande driften. Under denna bestäm­

melse falla stationshus, förvaltningsbyggnader, godsmagasin, lokomotivstal-

lar, banvaktstugor och andra vaktstugor, spårvagnshallar in. in. dyl. Där­

emot äro särskilda, för stations- eller trafikpersonalen avsedda bostadshus,

som ej äro att hänföra till vaktstugor, underkastade beskattning, evad de

ligga inom eller utom det för driften i anspråk tagna området. Skattefrihet

åtnjutes icke för verkstad, där större reparationer eller nybyggnadsarbeten

utföras, men väl för sådan, där allenast mindre, så att säga löpande repara­

tions- och tillsynsarbeten utföras. Beträffande järnväg eller spårväg, som

drives med elektrisk kraft, åtnjutes skattefrihet för stolpar och ledningar

in. in., som höra till själva järnvägs- eller spårvägsanläggningen, men där­

emot ej för kraftstation eller sädan transformatorstation, som får anses höra

till kraftverksanläggningen. Restaurations- eller hotellbyggnad, som tillhör

en järnväg och ligger inom dess område, är frikallad från skatteplikt om ge­

nom densamma huvudsakligen tillgodoses den å järnvägen resande allmän­

hetens behov. Om däremot byggnaden tjänar ett mera självständigt ekono­

miskt ändamål, i det den i större utsträckning användes av personer på plat­

sen eller eljest andra än de resande eller för resandes uppehåll under längre

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

9

till, är den underkastad beskattning. Till komniunikationsanstalt hörande markområde, som ej upptages av någon anläggning, bör undantagas från skatteplikt i det fall, då området ej användes för uppläggning av gods under längre tid, utan allenast till förvaring under kortare tid av gods, som frak­ tas å kommunikationsanstalten i fråga. För grustag till järnväg åtnjutes i regel ej skattefrihet; dock skall ett invid järnvägen beläget mindre grustag, som användes allenast till grusning av någon kort närliggande sträcka av järnvägen, ej vara underkastat skatteplikt.

till 8 §.

3. Understundom äro —------- bilda taxeringsenhet. Detta är fallet med skogsområde, som är att anse såsom brukningsenhet, ävensom vid skifte avsatt samfällighet, som står under särskild förvaltning. Hit höra kronopark, vid utarrendering av staten tillhörig jordbruksdomän undantagen skog, boställsskog under skogsstatens omedelbara vård och för­ valtning, häradsallmänning och annan allmän skog, för vilken garantibelopp skall enligt 47 § upptagas såsom skattepliktig inkomst för innehavaren (gruvskogar, gruvallmänningar, kanalskogar, städernas skogar), ävensom under särskild förvaltning ställd samfälld skog, såsom de s. k. besparings- skogarna och vissa s. k. skogsundantag i Kopparbergs län. Såsom bruknings­ enhet må ock behandlas enskild skog, i den mån den i innehavarens hand bildar en i brukningshänseende naturlig enhet (skogsblock). Därest vid------- - — särskild förmån. Vidare böra------------ sig taxeras. Då kameral — -— ■— hos taxeringsnämnd.

till 34 §.

Då fastighet ej kan ingå i förvärvskällan tjänst, ifrågakommer icke av­ drag som i 45 § sägs.

till 37 §.

Intäkt av fastighet ingår icke i förvärvskällan tillfällig förvärvsverksam­ het. Något avdrag enligt bestämmelserna i 45 § är således icke medgivet i denna förvärvskälla.

till 45 §.

För bestämmande------------fastighetens taxeringsvärde.

till 47 §.

Till ledning vid tillämpning av 47 § sista stycket anföras följande exempel.

1. Har rörelseidkare, som använder av honom ägd fastighet i rörelsen, gjort sådan omläggning av räkenskapsår att beskattningsåret kommit att omfatta 9 månader, beräknas garantibeloppet till

V

12

av det belopp, som mot­

svarar fyra procent av fastighetens taxeringsvärde. Har beskattningsåret kommit att omfatta 15 månader, beräknas garantibeloppet till 15/]2 av nyss angivet belopp.

2. Har i fall, då beskattningsår sammanfaller med kalenderår, fastighet bytt ägare den 1 september beskattningsåret, beräknas garantibeloppet för den tidigare ägaren till 8/12 och för den nye ägaren till 4/12 av det belopp, som motsvarar fyra procent av fastighetens taxeringsvärde.

3. Har en rörelseidkare gjort sådan omläggning av räkenskapsår att det beskattningsår, som ligger till grund för 1958 års taxering, omfattar tiden V7 1956—31/i2 1957 samt har han för sin rörelse förvärvat en fastighet

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 186.

den 1 september 1956 och en annan fastighet den 1 april 1957, beräknas ga­

rantibeloppet vid nyssnämnda taxering för förstnämnda fastighet till l8/'i2

och för sistnämnda fastighet till ®/12 av vad som motsvarar fyra procent av

respektive fastigheters taxeringsvärden.

till 58 §.

2. Beträffande fördelning------------ ägt rum.

Vid taxering av statens inkomst av rörelse, som avser att medelst ledning

tillhandahålla elektrisk kraft, skall, därest kraft levererats till statens kom-

munikationsverk med tillhörande byggnader och anläggningar eller till sådan

statens industriella verksamhet, som huvudsakligen avser att tillgodose sta­

tens egna behov, iakttagas att inkomsten i dess helhet beräknas i vanlig ord­

ning, varefter från den samlade inkomsten dragés den del därav, som härrör

från leverans av kraft till statens kommunikationsverk eller nämnda industri­

ella verksamhet. Kan den inkomst, som härrör från leverans av kraft till

statens kommunikationsverk eller nämnda industriella verksamhet, icke på

annat sätt tillförlitligen beräknas, må den upptagas till så stor del av hela

inkomsten, som den till sagda verk och industriella verksamhet levererade

kraften utgör av all från kraftverket levererad kraft. Vid fördelningen av den

å förbrukningen belöpande delen av inkomsten skall hänsyn icke tagas till

kraft, som levererats till statens kommunikationsverk eller nämnda industri­

ella verksamhet, och skall ej heller vid fördelning å olika kraftverk av den

på dem belöpande delen av inkomsten andel tillgodoräknas kraftverk, i den

mån från detsamma levererats kraft till dylikt ändamål.

till 60 §.

Till ledning vid tillämpning av 60 § anföras följande exempel.

1. En person är bosatt i en kommun, som består av församlingarna A,

B och C. Han äger en fastighet i envar av dessa församlingar; fastigheternas

taxeringsvärden utgöra respektive 25 000 kronor, 75 000 kronor och 100 000

kronor.

Om den beskattningsbara inkomsten uppgår till 8 000 kronor, d. v. s. till

belopp motsvarande summan av garantibeloppen för fastigheterna, skall

den beskattningsbara inkomsten fördelas på församlingarna med 1 000 kro­

nor, 3 000 kronor och 4 000 kronor. Uppgår den beskattningsbara inkomsten

till exempelvis 6 000 kronor, skall denna fördelas med 750 kronor på A

församling, 2 250 kronor på B församling och 3 000 kronor på C församling.

Överstiger den beskattningsbara inkomsten summa garantibelopp, skall det

överskjutande beloppet fördelas enligt bestämmelserna i 56—59 §§, dock att

då fråga är om fysisk person i stad bestämmelsen i 60 § andra stycket andra

punkten skall iakttagas.

2. En person är mantalsskriven i det inom kommunen B belägna munici-

palsamhället C och har bedrivit rörelse inom den del av kommunen, som är

belägen utanför municipalsamhällets område. Han har haft inkomst dels av

rörelsen, däri fastighet icke ingår, till belopp av 9 000 kronor och dels av

kapital till belopp av 3 000 kronor eller sålunda tillhopa 12 000 kronor. Efter

frånräknande av allmänna avdrag, ortsavdrag in. in. utgör den beskattnings­

bara inkomsten 8 000 kronor. Av sistnämnda belopp skola alltså 2 000 kro­

nor upptagas såsom belöpande å municipalsamhället.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1955. I samband därmed skall föl­

jande iakttagas.

Äldre bestämmelser skola fortfarande gälla i fråga om 1955 års inkomst­

taxering samt i fråga om eftertaxering för år 1955 eller tidigare år.

Kungl. Maj. ts proposition nr 186.

11

Fastighetsskatt påföres sista gången på grund av 1954 års fastighetstaxe­ ring. Äldre bestämmelser skola alltjämt gälla i fråga om fastighetsskatt, påförd på grund av nämnda eller tidigare års fastighetstaxering.

Vad i punkt 2 av övergångsbestämmelserna till kommunalskattelagen den 28 september 1928 stadgas skall efter nu ifrågavarande lags ikraftträdande gälla med den ändringen, att vad i nämnda punkt sägs angående skyldighet att utgöra skatt för fastighet eller lägenhet i stället skall avse skyldighet att erlägga skatt på grund av garantibelopp för fastighet.

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den

26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt.

Härigenom förordnas, att 2 §* förordningen den 26 juli 1947 om statlig inkomstskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

2

§.

Om vad som är att hänföra till skattepliktig inkomst, så ock om beräk­ ning av inkomst från olika förvärvskällor skall gälla vad i 17 § första och andra styckena samt 18—44 §§ kommunalskattelagen är stadgat, dock med följande undantag:

till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet hänföres slutlig eller tillkom­ mande skatt, som restituerats, avkortats eller avskrivits, i den mån avdrag därför av skattskyldig åtnjutits vid tidigare års taxeringar;

vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet, inkomst av annan fastig­ het eller inkomst av rörelse får avdrag som i 45 § kommunalskattelagen sägs icke göras, och skall i följd härav såsom inkomst av förvärvskälla som nu sagts anses den enligt de i nämnda lag meddelade bestämmelserna beräk­ nade nettointäkten.

Har sådan —- — — för moderbolaget.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1955, dock att äldre bestäm­ melser fortfarande skola gälla i fråga om 1955 års taxering samt i fråga om eftertaxering för år 1955 eller tidigare år.

Tillika skall gälla att skattskyldig äger vid 1956 års taxering åtnjuta avdrag för fastighetsskatt med samma belopp som det, varmed han varit be­ rättigad till avdrag för sådan skatt vid 1955 års taxering. 1

1 Senaste lvtlelse se 1953:000.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

Förslag

till

lag angående upphävande av 1 § andra stycket lagen den 26 okto­

ber 1951 (nr 691) om viss lindring i skattskyldigheten för den

som icke tillhör svenska kyrkan.

Härigenom förordnas att 1 § andra stycket lagen den 26 oktober 1951 om

viss lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan

skall upphöra att gälla.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1955, dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om avgifter som hänföra sig till tidigare års

taxeringar.

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ förordningen

den 28 juni 1946 (nr 324) om skogsvårdsavgift.

Härigenom förordnas, att 1 och 2 §§ förordningen den 28 juni 1946 om

skogsvårdsavgift1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

1 §•

Den, för vilken vid taxering till kommunal inkomstskatt såsom skatte­

pliktig inkomst upptagits garantibelopp för jordbruksfastighet, som vid

fastighetstaxering åsatts särskilda värden för skogsmark och växande skog,

är skyldig erlägga skogsvårdsavgift. Sådan avgift utgår med högst en och en

halv promille av summan utav de värden å skogsmark och växande skog,

som legat till grund för beräkning av garantibeloppet.

Har garantibeloppet jämkats i enlighet med vad därom i 47 § sista styc­

ket kommunalskattelagen föreskrives, skall jämkning ske jämväl av under­

laget för beräkning av skogsvårdsavgift.

För varje år bestämmes med vilket promilletal skogsvårdsavgiften skall

för det året utgå.

Skogsvårdsavgift skall — — •— hela krontal.

2

§.

Vad i------ - — om skogsvårdsavgift.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1956. För år 1955 skall

skogsvårdsavgift erläggas av den, som den 1 januari sistnämnda år är ägare

eller därmed enligt 47 § kommunalskattelagen likställd innehavare av den

fastighet varom fråga är. 1

1 Senaste lydelse av 1 §, se 1953: 000.

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

13

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 27 mars 1953.

Närvarande:

Statsministern

Erlander,

ministern för utrikes ärendena

Undén,

statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman, Hammarskjöld, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, fråga om den kommunala fastighetsbeskattningen samt anför därvid följande.

I. Inledning.

1950 års skattelagssakkunniga har med skrivelse den 12 februari 1953 överlämnat utredning om fastighetsbeskattningen. Utredningen vidfogade bilagor, innefattande statistiska undersökningar samt författningsförslag, torde få såsom bihang fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende.

Över utredningen har efter remiss yttranden avgivits av statskontoret, kammarrätten, riksräkenskapsverket, domänstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, lantbruksstyrelsen, riksskattenämnden, bank- och fondinspektionen, över- ståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Jönköpings, Kalmar, Blekinge, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Örebro, Kopparbergs, Västernorrlands, Jämtlands och Västerbottens län, Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund, Svenska landstingsförbundet, Kvillinge, Brunnby, Leksands, Hofors och Dorotea kom­ muner, städerna Hälsingborg, Kristinehamn och Sundsvall, Sveriges industri­ förbund, Svenska vattenkraftföreningen, Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges villaägareförbund, Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet lands­ bygdens folk, Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund samt Tjänste­ männens centralorganisation.

II. Historik.

Den form för kommunal beskattning av fastighet — i allmänhet benämnd garantiskattesystemet — som för närvarande tillämpas i vårt land, härrör från år 1920. Garantiskattesystemet tillkom såsom resultatet av den utveck­ ling, som den kommunala beskattningen undergått i samband med att den

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

kommunala självstyrelsen närmare utformats och omfattningen av den kom­

munala verksamheten alltmera utvidgats samtidigt med att de ekonomiska

förhållandena i landet genomgripande förändrats.

Såsom det mest betecknande för kommunalbeskattningens utveckling

torde kunna framhållas den förskjutning, som ägt rum beträffande be-

skattningsföremålen. Från att ursprungligen helt eller så gott som helt ha

varit en beskattning av fastighet, har den kommunala beskattningen nume­

ra antagit huvudsaklig karaktär av en allmän inkomstbeskattning för kom­

munala ändamål, ATartill anknyter en på visst sätt utformad objektbeskatt-

ning av fastighet.

Tiden före 1843.

Fram till början av 1800-talet var den kommunala verksamheten av jäm­

förelsevis ringa omfattning och den kommunala självstyrelsen föga omfat­

tande. Självstyrelsen var begränsad till sådana uppgifter, som uttryckligen

tillerkänts naturen av kommunala angelägenheter. Detta kom i 1817 års

förordning om sockenstämmor till uttryck i följande stadgande: »Den åtgärd

till upplysning, överläggning eller beslut, som sockenstämman i dessa mål

tillkommer, stadgas i de författningar, som röra varje särskilt ärende, dem

det tillhör sockenstämma att noga iakttaga.» De olika författningarna fö­

reskrev även de avgifter, som i varje särskilt fall skulle uttagas för be­

stridande av kostnaderna för de i författningarna avsedda kommunala

verksamhetsgrenarna. Till följd därav innehöll 1817 års förordning inga

bestämmelser om allmän beskattningsrätt för kommunerna. Emellertid till­

kom enligt förordningen — i likhet med vad som tidigare varit brukligt —-

rätten att inställa sig vid sockenstämma i allmänhet ägare av fastighet och

skyldigheten att erlägga bidrag till de kommunala utgifternas bestridande

ålåg i stort sett fastighetsägarna.

1843 års förordning om sockenstämmor.

En egentlig beskattningsrätt tillerkändes kommunerna första gången ge­

nom förordningen den 29 augusti 1843 om sockenstämmor i riket. Först

efter denna tid kan man tala om allmänna kommunala utskylder. Visserli­

gen skulle skattskyldigheten liksom tidigare i första hand bestämmas efter

hemmantalet, men skyldighet att bidraga till de kommunala utgifterna skul­

le också åvila löntagare, yrkesutövare och näringsidkare. För dessa sist­

nämnda skulle den statliga bevillningen utgöra grund för skattskyldighe­

ten. Den kommunala skattebördan kom dock att i högre grad åvila fastig­

hetsägarna; i stad 2 V2 gånger och på landet 4 gånger skattebördan för in­

komst. Den högre delaktighetsgrunden för fastighet motiverades av 1840—

41 års riksdag (skrivelse nr 400) med att de kommunala angelägenheterna,

sådana de dittills visat sig, måste anses huvudsakligen och allmännast, sär­

deles å landet, vara förenade med innehavet av fastighet. Riksdagen fram­

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

15

höll vidare, att de kommunala anstalterna för dem som utan att inneha fastighet vistades i ett samhälle icke kunde vara av samma betydelse som för fastighetsinnehavarna, vilka måste taga i betraktande ett för framtiden varaktigt bestående förhållande.

Den vid tiden för 1843 års sockenstämmoförordning gällande 1841 års bevillningsförordning ersattes 1861 med ny förordning. Enligt denna skul­ le upprätthållas den tidigare rådande likställigheten mellan fastighetsägare och inkomsttagare. Med hänsyn till svårigheten att uppskatta den verkliga inkomsten av fast egendom skulle denna dock liksom tidigare beräknas till viss procent av det uppskattade fastighetsvärdet. Bevillning utgick med en procent av avkastningen i de olika förvärvskällorna. Fastighetsbevillning utgjordes i förhållande till en antagen avkastning av 3 procent av jord­ bruksfastighets och 5 procent av annan fastighets taxeringsvärde. Det läg­ re procenttalet för jordbruksfastighet förklaras av de grundskatter, som vid ifrågavarande tid ännu åvilade jordbruksfastigheterna.

1862 års kommunallagar.

Bestämmelser om den kommunala beskattningen intogs i 1862 års kom­ munallagar. Enligt dessa skulle i städerna allmänna kommunalutskylder utgöras efter bevillningen. Å landsbygden skulle de i mantal satta jord­ bruksfastigheterna i varje kommun tillsammans deltaga i den kommuna­ la skatterepartitionen med lika stor andel som i hela den inom kommunen utgående bevillningen, men mellan hemmanen inbördes skulle denna skat­ tebörda fördelas efter mantalet. Beträffande den kommunala repartitions- skatten å landet stadgades emellertid år 1863, att bevillningen skulle helt utgöra grund för denna beskattning, varvid jordbruksfastighet dock skul­ le ingå i repartitionen med dubbelt så hög delaktighet som andra beskatt- ningsföremål. Detta innebar, att vid den kommunala beskattningen avkast­ ningen av jordbruksfastighet upptogs till 6 procent å taxeringsvärdet och avkastningen av annan fastighet till 5 procent å detta värde.

Kommunalskattefrågan vid tiden omkring år 1900.

Frågan om en reform av den kommunala beskattningen, som uppmärk­ sammats av skatteregleringskommittén (år 1881) och även av de s. k. be- villningskommittéerna under 1890-talets förra hälft, blev på allvar aktuell genom den framställning i ämnet, som gjordes av 1897 års riksdag. Med an­ ledning av eu vid denna riksdag väckt motion avlät riksdagen en skrivelse (nr 65), däri hemställdes, att Kungl. Maj :t ville utreda, huruvida ej den kommunala beskattningen kunde byggas på annan grund än den allmänna bevillningen, och, därest detta funnes möjligt, för riksdagen framlägga för­ slag till särskild kommunalskattelag.

I anledning av riksdagens skrivelse tillsattes en kommitté med uppdrag att verkställa den begärda utredningen kallad 1867 års kommunalskattekommittc. I kommitténs den 18 maj 1900 avgivna betänkande framfördes

tanken på en garantiskatt för fastighet. Kommitténs förslag innebar i prin­

cip en ren inkomstbeskattning. I fråga om beskattningen av fast egendom

ville dock kommittén för kommunalbeskattningens vidkommande icke un­

der alla förhållanden inskränka fastighetsägarnas skatteplikt enbart till

nettoinkomsten av fastighet. Med avseende å den starka skuldsättning, varav

särskilt jordbruksfastigheterna trycktes, kunde nämligen enligt kommit­

téns mening befaras, att en beskattning av nettoinkomsten av jordbruks­

fastighet skulle inom ett stort antal kommuner giva alltför ringa utbyte och

således åstadkomma alltför våldsamma rubbningar i den fördelning av den

kommunala skattebördan, som med gällande beskattningsgrunder vore rå­

dande. För undvikande härav föreslog kommittén, att å fastighetsägarna

skulle vila en till sitt minimum garanterad inkomstskatt. Fastighetsägare

skulle nämligen i första hand utgöra skatt för en beräknad inkomst av 5

procent å fastighetens taxeringsvärde och därjämte för den behållna inkom­

sten, i den mån denna vid taxeringen befunnes överstiga nämnda procent­

sats. Skattetekniskt framträdde denna anordning i kommitténs förslag un­

der formen av en kombinerad fastighets- och inkomstskatt, varvid från vad

som skulle taxeras såsom inkomst medgavs avdrag med 5 procent av fas­

tighetens taxeringsvärde.

Kommittéförslaget föranledde icke någon lagstiftningsåtgärd.

1910 års bevillningsförordning.

Redan innan granskningen av 1897 års kommunalskattekommittés be­

tänkande slutförts, hade ett reformarbete påbörjats i syfte att omlägga den

direkta statsbeskattningen, vilket arbete ledde till införande år 1902 av en

statlig inkomstskatt vid sidan av bevillningen. Denna inkomstskatt ersat­

tes år 1910 av en statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. Sistnämnda år

antogs även 1910 års förordning angående bevillning av fast egendom samt

av inkomst. Enligt denna förordning skulle med vissa undantag och av­

drag skatlskyldigs inkomst i penningars värde av fastighet, kapital och ar­

bete bliva föremål för beskattning. Inkomsten av fast egendom, som be­

skattades genom fastighetsbevillning, skulle anses motsvara viss procent

av taxeringsvärdet — 6 för jordbruksfastighet och 5 för annan fastighet —

oavsett om den verkliga inkomsten av fastigheten varit högre eller lägre.

Fastighetsbevillningen och den därav beroende kommunalskatten hade så­

lunda alltjämt karaktär av en efter fastighetens taxeringsvärde beräknad

avkastningsskatt. Vid beräkning av inkomst av rörelse eller yrke fick dock

avdrag ske för det genom fastighetsbevillning beskattade hyresvärdet å fas­

tighet, som begagnats för utövande av sådan verksamhet.

Genom den skattereform, som genomfördes vid 1910 års riksdag, löstes

i realiteten om ock ej formellt kommunalbeskattningen från sitt samband

med statsbeskattningen. Redan genom antagandet av 1902 års förordning

om inkomstskatt hade en väsentlig del av den direkta statsskatten kommit

att uttagas genom en särskild inkomstskatt, som dock fått en mera provi­

sorisk gestaltning i avbidan på den fullständigare reform av statsbeskatt-

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

17

ningen, vilken genomfördes år 1910. Den egentliga direkta statsskatten ut­ gick därefter såsom inkomst- och förmögenhetsskatt. Bevillningen nedsat- tes till en tiondel av det belopp, varmed den tidigare utgått, och inflöt vis­ serligen fortfarande till statskassan men utbetalades därifrån till lands­ tingen och med dem likställda städer. Sedan bevillningen sålunda i realite­ ten förlorat sin betydelse såsom statsskatt, blev dess huvudsakliga nppgift att utgöra grund för den kommunala beskattningen.

Kommunalskatteutredningar efter år 1910.

Arbetet på lösning av kommunalskattefrågan återupptogs år 1910. Detta resulterade i två förslag, nämligen dels ett av landskamreraren G. V. Eiser- man och kammarrättsrådet E. J. von Wolcker den 16 april 1917 avgivet betänkande med förslag till lag angående kommunal taxering och skattskyl­ dighet, dels ock ett av landskamreraren Otto V. Landén den 31 januari 1917 avgivet betänkande om allmänna grunder för den kommunala skatterefor­ men.

Enligt E is er man och von Wolckers förslag skulle vid sidan av dels en allmän avkastningsskatt, avsedd att träffa nettoavkastningen av varje för­ värvskälla, och dels, vad anginge enskilda skattskyldiga, en allmän inkomst- och förmögenhetsskatt utgå eu fristående objektskatt å fastighet, beräknad efter taxeringsvärdet.

I motiveringen till förslaget framställdes den huvudanmärkningen mot det då gällande kommunalskattesystemet att detta saknade mångsidig­ het och smidighet. Det framhölls att fast egendom och näring icke i förhål­ lande till andra beskattningsföremål ålagts en bidragsskyldighet som mot­ svarade nämnda beskattningsföremåls oförnekligen starkare intressegemen­ skap med kommunen, samt anfördes i detta avseende följande (sid. 173 ff):

Att värdet av fast egendom såsom sådan underkastas kommunal beskatt­ ning, oavsett huruvida eller till vad belopp egendomen under förhandenva- rande förhållanden lämnar avkastning, står i full överensstämmelse med intresseprincipens fordringar och kan icke i och för sig giva anledning till erinran. I den mån således vår kommunala beskattning efter fastighetsbe- villningens linjer verkar såsom en objektskatt verkar den enligt sakkunni­ gas mening i rätt riktning, men ett fel är att denna beskattning föreligger allenast såsom en eventualitet, ett annat och större fel är att hela den kom­ munala beskattning, som en fastighetsägare i denna sin egenskap är under­ kastad, under alla förhållanden drabbar enbart under denna form. Att ägar­ na till två fastigheter med samma taxeringsvärden beskattas alldeles lika, fastän den enes fastighet ligger oanvänd i avbidan på lägligt tillfälle till avkomstgivande användning — ett tillfälle som ju länge nog kan låta vän­ ta på sig — medan den andres fastighet redan lämnar god avkastning, över­ stigande måhända vanlig ränta å det kapital fastigheten för honom repre­ senterar, kan icke erkännas vara förenligt med rättvisa. Tager man så vi­ dare i betraktande, att den senare fastighetens ägare kan vara skuldfri, me­ dan den förre är skuldsatt, eller att den ene fått sitt fastighetsvärde steg­ rat enbart på grund av kommunens utveckling utan några hans egna åtgö­ randen, synas ovillkorligen andra beskattningsformer påkallas, ägnade att i berörda avseenden åstadkomma en utjämning vid skattebördans fördel­ ning fastighetsägarna sins emellan.

Dihang till riksdagens protokoll 1 samt . Nr ISO.

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

18

Detta är desto angelägnare, som de ogynnsamma verkningarna av bristen

mångsidighet hos det nuvarande kommunala beskattningssystemet vä­

sentligen skärpas dels därav att proportionerna för bidragsskyldigheten

icke kunna anses rättvist avvägda mellan jordbruksfastighet, å ena, och an­

nan fastighet, å andra sidan, ej heller mellan fast egendom såsom ett be-

skattningsföremål för sig, å ena, samt övriga beskattningsföremål - in­

komst av kapital och arbete — å andra sidan, och dels i fråga särskilt

om den fasta egendomen därav att själva uppskattningen av beskattnings­

underlaget i så hög grad som är fallet brister i enhetlighet och likformighet.

Även Landén i sitt förslag rörde sig med en objektskatt å fastighet. Han

ansåg, att de kommunala förhållandena hänvisade i fråga om kommuner­

nas beskattningsrätt omedelbart till ett skattesystem, bestående i främsta

rummet av objektskatter, sådana som rena realskatter på de lokala skatte-

föremålen, och förvärvsskatter, ävenledes satta i direkt samband med själva

inkomstkällan. Realskatterna borde lämpligast utgå i förhållande till värdet

å de föremål, som de vore avsedda att beskatta, och strängt utformas i en­

lighet med sin karaktär att vara rena objektskatter. Bland de föremål, vilka

skulle drabbas av en kommunal objektskatt, inginge givetvis inom kommunen

belägen fast egendom.

1920 års s. k. kommunalskatteprovisorium.

I 1920 års proposition med förslag till kommunalskattelag (nr 191) bygg­

des fastighetsbeskattningen på samma principiella grund. Förslaget upptog

alltså för fastighet dels en objektskatt att utgå efter fastighetens taxerings­

värde dels vid sidan därav en kommunal inkomstskatt att utgå av den in­

komst fastigheten lämnat. (Jämväl i kommunen driven näring skulle en­

ligt förslaget på liknande sätt bliva föremål för såväl objekt- som inkomst­

beskattning.)

Beträffande motiveringen för den sålunda föreslagna objektbeskattningen

å fastighet (och näring) må ur departementschefens uttalande här åter­

givas följande:

Otvivelaktigt torde också en beskattning efter intresse vara berättigad för

kommunernas vidkommande. I detta hänseende må erinras om kostnaderna

för t. ex. anläggandet av en hamn eller framdragandet av gata eller vatten­

ledning. Väl är det sant, att dylika företag kunna sägas lända kommunen

i dess helhet till gagn, men i främsta rummet är det dock vissa grupper av

kommunens medlemmar, som hava fördel därav. Sålunda komma ju för­

bättrade kommunikationer i första hand näringsidkarna och fastighetsägar­

na till godo, medan åter igen gaturegleringar och liknande arbeten särskilt

medföra varaktig nytta för närbelägna fastigheter och därmed for dessas

ägare De nu anförda förhållandena äro endast exempel. Såsom regel torde

väl åtgärder, som avse att främja vad man i dagligt tal benämner ett sam­

hälles materiella utveckling eller uppblomstring, vara jämförbara med de

här nämnda: ökade avsättningsmöjligheter beredas producenter, fastigheter­

na stiga i pris och handelsomsättningen ökas. För löntagaren blir däremot

förhållandet, rent ekonomiskt sett, ofta det motsatta, i det att levnads­

kostnaderna å orten samtidigt stegras. Det kan därför ej anses annat an ratt

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

19

och billigt, att de, vilka draga särskild nytta av vissa kommunala anord­ ningar, jämväl få i större utsträckning än andra deltaga i kostnaderna därtör.------------- Vad angår de rena landskommunerna, hör det ihågkommas, att nödvändigheten av att trygga tillgången på beskattningsföremål i de olika kommunerna talar för en på intresseprincipen vilande' objektbeskatt­ ning. I en kommun med dess begränsade område kunna förhållandena från det ena året till det andra ändras så avsevärt, att, om en beskattning grun­ dades uteslutande på de taxerade inkomstbeloppen, kommunen skulle kunna tinna sig ur stånd att fylla sitt skattebehov.

Jag vill i detta sammanhang erinra, att den nuvarande fastighetsbevill- ningen utgör en objektskatt.

Enligt vad jag tidigare nämnt har vidare såsom stöd för en differentiering i fråga om beskattningen åberopats, att kommunernas utgifter för gemen­ samma angelägenheter av såväl allmän som av mera lokal natur, därtill ofta de mest betydande, icke äro att anse såsom utgifter för årsbehovet utan avse att skapa värden av mera varaktig art, samt att, i den mån så vore för­ hållandet, det ändamål, för vilket utgifterna gjorts, i större utsträckning komme allenast de samhällsmedlemmar till godo, som stode i en för längre tid bestående intressegemenskap med kommunen. Särskilt har detta ansetts gälla fastighetsägarna; man har nämligen förmenat, att, även om de icke tör någon längre tid behölle sina fastigheter, det dock vore tydligt, att fastig­ hetsvärdet inom kommunen rönte inverkan av kommunens hushållning i det hela, a adan hastigt amorterade kommunala kostnader för skapande av bestående värden och därav föranlett lägre skattetryck efter amorterings­ tidens slut lände särskilt fastighetsägarna, betraktade såsom grupp, till fromma. —----------Jag torde i korthet få beröra ett uti vissa avgivna yttran­ den framfört uppslag till den kommunala beskattningens ordnande; man har, under förmenande att beskattningen borde läggas uteslutande efter förmåga, visserligen i princip motsatt sig en intressebeskattning men där­ vid, för att trygga tillgången på beskattningsföremål, ifrågasatt den be­ stämmelse, att inkomst av fastighet ej skulle få beräknas lägre än till vissa Procent av taxeringsvärdet. Det är påtagligen i känslan av att en ren in­ komstbeskattning, sådan denna kommer till uttryck vid våra nutida taxe­ ringar, icke skulle bereda våra landskommuner tillräcklig permanent till­ gång på beskattningsobjekt, som man föreslagit den nyss antydda begräns­ ningen nedåt i fråga om inkomst av fast egendom. En dylik bestämmelse skulle emellertid verka i allra högsta grad obilligt. Den skuldfrie jord­ ägaren, som suttc med en god nettoinkomst, skulle få skatta endast för denna. Den gäldbundne jordägaren, vars deklarerade nettoinkomst ej upp- ginge till det fastslagna procenttalet av fastighetsvärdet, skulle få skatta för högre belopp än sin inkomst, och denna skillnad skulle bliva större, ju mindre nettovinst jorden lämnade, det vill säga ju fattigare han vore. En dylik ståndpunkt innebär i själva verket, att man anser sig ej kunna und­ vara intressebeskaltning av fast egendom — minimiberäkningen skulle näm­ ligen avse endast inkomst av dylik egendom — men att man, i stället för att lägga skatten å all fast egendom, begränsar den till att avse allenast de skuldsatta fastigheterna.

Riksdagen biföll ej det i propositionen framlagda förslaget utan antog i stället, för att lända till efterrättelse provisoriskt och under viss tid, vissa ändringar i bevillningsförordningen. Det sålunda genomförda s. k. kommunals katte provisoriet, vilket lades till grund jämväl för nu gällande 1928 års kommunalskattelag kan sägas omfatta - förutom den numera avskaf-

Kungl. Maj. ts proposition nr 186.

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

fade kommunala progressivskatten och skogsaccisen — följande två skatte-

former, nämligen

skatt för fastighet, genom vilken fastighet deltog i den allmänna reparti-

tionen gentemot inkomst med G procent av jordbruksfastighets taxerings­

värde och 5 procent av annan fastighets taxeringsvärde;

inkomstskatt, utgående efter den beskattningsbara inkomsten, vid vars

fastställande inkomsten av fastighet beräknades till sitt verkliga belopp

men varifrån avdrag finge, i den mån inkomsten därtill försloge, göras

för den del därav, som beskattades genom fastighetsskatten, nämligen be­

träffande jordbruksfastighet 6 procent och beträffande annan fastighet 5

procent å taxeringsvärdet (s. k. procentavdrag).

Skälen för riksdagens ståndpunktstagande finnes angivna i andra sär­

skilda utskottets utlåtande (nr 1). Däri anförde utskottet i fråga om den

vikt, som borde tillmätas den s. k. intresseprincipen följande (sid. 37 ff):

De anmärkningar, som —--------riktats mot de föreslagna nya »intresse­

skatterna» — fristående fastighetsskatt och näringsskatt vid sidan av en

för alla skattskyldiga gemensam inkomstskatt — hava under utskottets

behandling av ärendet blivit yttermera bestyrkta. Angående den i propo­

sitionen hävdade principen om »intresset» såsom grund för en särskild

kommunal beskattning skall utskottet inskränka sig till att uttala, att

denna princip vid en mera ingående prövning synes synnerligen vansklig

att omsätta i praktiska skattebestämmelser med hänsyn till omöjligheten

att på ett tillförlitligt sätt gradera olika skattskyldigas »intresse» i kom­

munen. Vid utskottets överläggningar har också en märkbar tendens visat

sig bland det kungliga förslagets anhängare att undanskjuta den egent­

liga intresseteorien och i dess ställe låta begreppet »objektbeskattning»

träda i förgrunden genom att identifiera de olika slagen av särskilt »in­

tresse» inom kommunerna med vissa »objekt» för särskilda skatteformer

samt att motivera en dylik särskild objektbeskattning dels med behovet

av fasta skattekällor, som äro oberoende av växlingarna i kommunmedlem-

marnas personliga inkomster, dels med den särskilda skattekraft, som kan

antagas följa av innehavet av ett dylikt skatteobjekt. Ijtskottet hyser för

sin del den meningen, att en dylik förskjutning av den principiella fråge­

ställningen borde kunna bliva av ett visst värde såsom innebarande eu

mindre omstridd utgångspunkt för det kommunala skatteproblemets fort­

satta behandling. Att en viss objektbeskattning i kommunerna kan vara be­

hövlig och berättigad vid sidan av skatt på personlig inkomst, larer icke

kunna principiellt bestridas, så mycket mindre som redan var nuvarande

beskattning av jordbruksfastighet och annan fastighet utgor en form av

dylik objektbeskattning. Men utskottet vill understryka att därest en

obiektskatt skall kunna motiveras genom den särskilda skattekraft, som

innehavet av ett visst objekt anses medföra, så måste också fragan,

huruvida en sådan skatteform bör användas och huru skatten i sa tall bor

avvägas avgöras genom en prövning av denna skattekraft, vilken prov­

ning i realiteten uppenbarligen måste ske enligt principen om skatt etter

förmåga. Utskottet anser, att de av Kungl. Maj :t föreslagna intresse- eller

obiektskatterna icke motsvara denna fordran, samt att de aven i ovngt

äro anordnade på ett sådant sätt, att de icke kunna forordas till genom­

förande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

21

Rörande den föreslagna kombinerade fastighets- och inkomstskatten ytt­ rade utskottet (sid. 45 ff):

Den av utskottet föreslagna beskattningen av fast egendom innebär en kombinerad fastighets- och inkomstskatt, i vilken det själva fastigheten påförda beskattningsbara beloppet ingår såsom ett garanterat minimum för dess beskattning. Genom denna anordning vinnes å ena sidan, att kom­ munerna få behålla ograverad den viktiga skattekälla, som de hittills haft i de stadgade sex procenten på jordbruksfastighets och fem procenten på annan fastighets taxeringsvärden, samt å andra sidan att man undanröjer den anomali, som för närvarande består, nämligen att inkomst av fastig­ het som överskjuter nämnda procent på taxeringsvärdet, går fri från kom­ munal beskattning. Det kan tilläggas, att i och med det att en dylik över­ skjutande inkomst av fastighet underkastas beskattning, vinnes också ett verksamt korrektiv emot alltför låg fastighetstaxering. Att denna komplet­ terande beskattning av inkomst från fastighet bör kunna tillföra kom­ munerna ett avsevärt antal nya bevillningskronor, i all synnerhet om nog­ grannare regler införas för taxeringen av sagda inkomst —--------ligger i sakens natur och bestyrkes av de beräkningar, som utskottet låtit verk­ ställa om verkningarna av de olika motionernas skatteförslag. Utskottet har ingalunda förbisett den anmärkning, som både i den kungl. proposi­ tionen och under ärendets behandling blivit framställd mot ifrågavarande anordning ur den synpunkten, att de fastighetsägare, som på grund av skuld eller annan orsak ej nå en nettoinkomst, motsvarande den för fas­ tigheten stadgade procenten av taxeringsvärdet, på detta sätt få skatta för mer än sin inkomst. Men denna olägenhet är-------------oskiljaktig från all minimibeskattning, den existerar nu och skulle fortfara även enligt Kungl. Maj :ts förslag, och det kan icke begäras av ett förslag till provisorium, att detta skall lösa ett problem, som hittills icke i något framkommet skatte­ förslag blivit löst.

Tillkomsten av 1928 års kommunalskattelag.

1921 års kommunalskattekommitté avgav år 1924 betänkande angående den kommunala beskattningen (SOU 1924: 53 o. 54). Det av kommittén framlagda förslaget till kommunalskattelag (det reviderade A-förslaget) — vilket var av samma principiella innebörd som 1920 års förslag — upptog kommunal repartitionsskatt för fastighet, näring och inkomst.

Av dessa skatter var fastighetsskatten och näringsskatten fristående objektskatter, utgående i förhållande till fastighets taxeringsvärde respek­ tive närings på visst sätt beräknade s. k. skattevärde. Inkomstskatten var en personlig, i huvudsak proportionell inkomstskatt.

Två reservanter inom kommittén förordade ett förslag, del s. k. revide­ rade C-förslaget, som i princip överensstämde med kommunalskatteprovi- soriet.

Kommitténs allmänna ståndpunkt i kommunalskattefrågan framgår av följande principuttalande (s. 149 ff):

Kommittén har under sitt arbete ej funnit anledning att till diskussion upptaga frågan om huruvida kommunalbeskattningen borde byggas väsent­ ligen å principen »skatt efter intresse» eller å principen »skatt efter för­ måga». Kommittén har funnit detta spörsmål vara av föga praktisk be­ tydelse. I verkligheten är det nog så, att, såsom även i alla föregående för­

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

slag faktiskt skett, hänsyn måste tagas till båda de sidor av problemet,

som tagit sig uttryck i nämnda formler. Såsom förut nämnts, måste kom­

munalskatten fylla vissa förhandenvarande behov, och problemet blir att

fördela skattesumman på kommunens skattdragande medlemmar så rim­

ligt och skäligt, d. v. s. så rättvist som möjligt. Skall detta kunna ske, är

det förvisso icke nog att såsom i fråga om statsskatten allenast spörja

om skatteförmågan; även andra synpunkter måste härvid få göra sig gäl­

lande. Inom det relativt trånga beskattningsområde, som kommunen bil­

dar, finnas vissa slag av beskattningsobjekt, som äro mera intimt för­

bundna med kommunen än andra, vissa, som av de kommunala anord­

ningarna kunna hava mera omedelbart och direkt gagn än andra, vissa,

som kunna förorsaka kommunen direkta kostnader i högre grad än andra;

och det måste vara rimligt och skäligt, att hänsyn tages härtill vid ut­

mätande av deras bidragsskyldighet till kommunen. En sådan särställning

intaga enligt A- och B-förslagen fastighet och näring inom kommunen,

enligt C-förslaget fastighet.

De skäl, som lågo till grund för kommittémajoritetens ställningstagande

i fråga om fastighetsbeskattningen gingo väsentligen ut på att det endast

med ett objektskattesystem vore möjligt att åstadkomma rättvisa och jäm­

likhet i beskattningen dels emellan de olika fastighetsägarna inbördes dels

ock emellan dessa fastighetsägare såsom grupp betraktade och andra skatt­

dragande. Kommittén framhöll sålunda, att objektskatten fördelade mer-

belastningen å fastighet efter likformiga grunder mellan fastighetsägarna

samt att objektskatten i kombination med en inkomstbeskattning utjäm­

nade skattetrycket mellan fastighetsägarna så att detta bleve hårdare för

de ekonomiskt bättre ställda och lindrigare för de ekonomiskt svagare.

Ävenså ansåg kommittén, att ur taxeringsteknisk synpunkt ett objekt­

skattesystem vore vida överlägset ett garantiskattesystem, som medförde

tekniska svårigheter av den art att resultatet av taxeringarna kunde befaras

bliva i stor omfattning förryckt.

Reservanterna var eniga med kommittémajoriteten om att tastigheterna

med avseende å uppbärande av skattetungan inom kommunerna intog en

särställning. Att en fastighet på grund av sitt närmare och fastare sam­

band med kommunen och större beroende av de kommunala institutio­

nerna hade ett större ansvar för kommunens ekonomi, vore av gammalt

anfört och erkänt, och det låge i viss mån i sakens natur, att, i den mån

andra skattekällor sinade, fastigheterna inom kommunen måste träda till

för att fylla de oundgängliga behoven. Däremot delade ej reservanterna ma­

joritetens uppfattning, att fastighet såsom skatteobjekt hade en annan och

större bärkraft än exempelvis den rena arbetsinkomsten. Lösningen av kom­

munalskattefrågan borde enligt reservanternas mening fortfarande sökas i

en riktigt avvägd kompromiss mellan hänsynen till den enskildes skatte-

förmåga och kommunens intresse att i fastigheterna äga säkerhet för be­

hövlig skatteintäkt. C-förslaget innebure en sådan kompromiss, som å ena

sidan — utan att medföra någon omvälvning av det bestående — skänkte

kommunerna avsedd trygghet och å andra sidan ej ställde hårdare krav på

fastighetsägaren än som vore nödvändigt. Reservanterna hävdade, att A­

23

förslagets skattebestämmelser skulle, i förhållande till provisoriet eller C- förslaget, medföra en ökad skattetunga för fastigheterna, vilken icke mot­ svarades av ett ökat behov av skattekronor inom kommunen. Kommittémajo­ riteten hade framhållit, att den »velat bibehålla belastningen på jordbruks­ fastighet vid ungefärligen den nivå, som den haft under provisoriet». Reser­ vanterna åsyftade ej heller någon lindring, men ansågo, att just status quo äventyrades genom A-förslaget, som i stället komme att medföra en ytter­ ligare övervältning av skattebördan på jordbruket och andra näringar, vilka för sin verksamhet vore beroende av ett större fastighetsinnehav. Proviso­ riet hade medfört en sådan övervältning på fastigheterna, som under detta fått bära 33 procent av skattetrycket mot förut 19 procent. Denna överflytt­ ning hade kunnat förklaras och åtminstone i viss grad försvaras av den då ännu bestående relativt gynnsamma konjunkturen för landets näringsliv. En ytterligare övervältning av skattebördan på fastigheterna kunde ej und­ gå att hava för jordbrukare och andra fastighetsägare samt därmed för hela landet synnerligen ödesdigra följder.

Sedan genom remisser yttranden infordrats över kommittébetänkandet, gjordes detta till föremål för överarbetning av särskilda sakkunniga, kal­ lade 1924 års skatteberedning.

I anslutning till skatteberedningens utredningar och förslag framlades för riksdagen 1927 års proposition med förslag till kommunalskattelag m. m. (nr 102 ). Detta förslag utgick från att det gällande garantiskattesystemet skulle bibehållas och att det av 1921 års kommunalskattekommitté utarbetade för­ slaget till fristående objektbeskattning av fastigheter och näringsföretag så­ lunda ej skulle läggas till grund för skattesystemet.

I den allmänna motiveringen för det framlagda förslaget framhöll departe­ mentschefen att han anslöte sig till det uttalande angående intresseprinci­ pens tillämpning vid den kommunala beskattningen, som gjorts av särskilda utskottet vid 1920 års riksdag. Enligt departementschefens uppfattning rådde en praktiskt taget fullständig enighet därom, att objektbeskattning i någon form vore nödvändig inom kommunerna, på det att dessa måtte kunna un­ der dåliga inkomstår vara tryggade i avseende å tillgången till beskattnings- föremål. Även därom rådde en ganska enhällig mening, att denna objektbe­ skattning måste åtminstone i främsta rummet avse fastigheter.

Beträffande frågan huruvida vid objektbeskattningen av fastighet proviso­ riets garantiskattesystem borde bibehållas eller utbytas mot en fristående objektskatt vid sidan av en inkomstskatt, anförde departementschefen, se­ dan han lämnat en redogörelse för de olika systemens inverkan på fördel­ ningen av skattebördan, sammanfattningsvis bl. a. följande (s. 141 ff):

Till förmån för systemet med fristående objektskatter kan enligt min uppfattning obestridligen åberopas dels den omständigheten, att det åstad­ kommer en fördelning av skattebördan mellan fastighetsägarna inbördes, som teoretiskt sett tager större hänsyn till skatteförmågan än garantiskatte­ systemet, dels att det har vissa tekniska företräden. Dessa fördelar hava blivit så utförligt belysta i kommunalskattekommitténs betänkande, att jag ej behöver här ytterligare utveckla desamma. Vore den uppfattningen all­

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

24

Kungl. Maj. ts proposition nr 186.

män i landet, att det nuvarande systemet är orättvist just i avseende å skatte­

bördans fördelning mellan fastighetsägarna inbördes, så skulle väl därför

skäl finnas att på allvar reflektera på ett system, som i detta hänseende vore

bättre, och göra detsamma till föremål för ingående provundersökningar för

att med större grad av visshet än det nu är möjligt konstatera dess verk­

ningar. Av de inkomna yttrandena övertygas man dock ej, att en dylik

uppfattning allmänt råder. 1 stället bibringas man den bestämda föreställ­

ningen, att framför allt bland fastighetsägarna själva råder den meningen,

att det nuvarande systemet är rättvisare än den fristående objektbeskatt­

ningen och att någon ändring ej är behövlig. Detta för majoritetsförslagets

anhängare måhända svårförklarliga ståndpunkttagande torde i viss mån vara

grundat på den omständigheten, att fastighetsskatten för närvarande icke

alltid i realiteten är blott en objektskatt, utan i sig inkluderar skatt på in­

komst av det arbete, som nedlägges å fastigheten av brukaren och hans

familj, samt att den stora massan av brukningsenheter i vårt land äro så­

dana, för vilka inkomsten av detta arbete är större än av det kapital, som

fastigheten representerar. För den skull måste den nuvarande fastighets­

skatten vid en eventuell övergång till ett fristående objektskattesystem er­

sättas med en objektskatt av betydligt mindre tyngd än den av kommittén

föreslagna för att icke av den stora massan fastighetsägare kännas såsom

en ökad belastning. Med hänsyn till berörda ståndpunkttagande och då öv­

riga skattskyldiga i allmänhet ej skulle beröras av reformen — tv man

tänker sig ju fördelningen mellan å ena sidan fastighetsägarna, å andra

sidan övriga inkomsttagare oförändrad — synes anledning saknas för dessa

övriga att söka framtvinga reformen.

I vid 1927 års riksdag framlagda motioner yrkades bl. a. införande av ett

system med fristående objektskatt å fastighet.

Första särskilda utskottet vid 1927 års riksdag (kominunalskalteutskot­

tet) förordade i fråga om huvudprinciperna för den kommunala beskatt­

ningen propositionens förslag (utlåtande nr 1). I sådant avseende anförde

utskottet efter att ha berört de i propositionen framförda skälen för garanti­

skattesystemets bibehållande i huvudsak följande (s. 31 ff):

Av anförda och andra under den långvariga diskussionen i detta ämne

framkomna skäl har även utskottet blivit övertygat, att kommunalskattefrå­

gans lösning bör ske i enlighet med garantiskatteprincipen, och är det här­

vid särskilt två synpunkter, som för utskottet framstått såsom avgörande.

En sådan lösning sluter sig till den hävdvunna ordningen för den kommu­

nala fastighetsbeskattningen såsom en naturlig utveckling i enlighet med

ändrade förhållandens berättigade krav utan att medföra någon tvär om­

kastning, ett på skattelagstiftningens område synnerligen viktigt psykolo­

giskt moment. Vidare får ihågkommas, att kommunalskattefrågans, liksom

andra skattefrågors lösning ligger i ett rätt avvägande mellan två motsatta

intressen, den skatteberättigades och de skattskyldigas. Emot kommunens

intresse av garanterad skatteinkomst står fastighetsägarnas intresse att icke

betungas mera än nödigt. Nu har det aldrig påståtts annat än att det förra

intresset blivit behörigen tillgodosett med nu gällande bestämmelser och att

detsamma skulle bliva det i fortsättningen i mån av lämpliga repartitionstal

för garantien. Å andra sidan hava efter allt att döma fastighetsägarna själva

funnit sig väl med provisoriet i huvudsak och otvetydigt uttalat sympatier

för systemets bibehållande i definitiv form.

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

25

Vid utskottets utlåtande voro fogade ett flertal reservationer. I en reser­ vation yrkades sålunda avslag å propositionens förslag i huvudsak samt förlängning av kommunalskatteprovisoriet till och med år 1929. Tillika hem­ ställdes, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj :t anhålla om utredning, på vad sätt och i vad mån tryggandet åt kommunerna av tillgång på fasta beskatt­ ningsunderlag kunde, oavsett i vilken form detta skulle ske, komma att åvila jämväl andra beskattningsföremål än fastighet, samt framläggande för riksdagen — i samband med nytt förslag till lösning av kommunalskatte­ frågan — av utredningens resultat. Vad angår fastighetsbeskattningen an­ fördes i reservationen att 1920 års provisorium icke följde så rationella lin­ jer, att det kunde utgöra grundvalen för ett definitivt ordnande av den kom­ munala beskattningen i vårt land. Sålunda ledde det därtill, att den ekono­ miskt svage fastighetsägaren drabbades hårdare och den ekonomiskt bättre ställde lindrigare; dess struktur medgåve ej heller tillbörligt hänsynstagande till fastighetsägarens försörjningsplikt m. m. Härjämte medförde det stora svårigheter vid den praktiska tillämpningen, som gjorde taxeringsarbetet onödigt komplicerat och ohanterligt. Dessa olägenheter komme att vid ge­ nomförande av Kungl. Maj :ts förslag bliva för lång tid framåt kvarstående i vårt kommunalskatteväsen.

Vid frågans behandling i riksdagen bifölls i huvudsak utskottets förslag av första kammaren, medan andra kammaren biföll den förutnämnda re­ servationen. Sedan frågan om ett definitivt ordnande av kommunalskatte­ frågan sålunda förfallit, beslöt riksdagen om förlängning av provisoriet till och med utgången av år 1929. Under debatten gavs emellertid från olika håll uttryck åt önskemålet att förslag i kommunalskattefrågan i huvudsak­ lig överensstämmelse med 1927 års proposition måtte, utan att den beslu­ tade nya provisorietidens utgång avvaktades, ånyo föreläggas riksdagen. I överensstämmelse med de vid 1927 års riksdag framkomna önskemålen framlades för riksdagen 1928 års proposition med förslag till kommunal­ skattelag m. m. (nr 213). Det framlagda förslaget överensstämde vad beträf­ far beskattningen av fastighet nästan helt med 1927 års proposition. I pro­ positionen åberopade föredragande departementschefen i huvudsak den vid 1927 års proposition i ämnet fogade motiveringen samt framhöll, att utsik­ terna att i riksdagen genomföra ett förslag efter andra än gällande principer för det dåvarande syntes ytterst små.

Särskilda utskottet vid 1928 års riksdag tillstyrkte i avgivet utlåtande (nr 1) i huvudsak propositionens förslag. Tillika beslöt utskottet föreslå riks­ dagen att hos Kungl. Maj :t hemställa om utredning hl. a. angående spörs­ målet om en särskild beskattning av näringsföretag och penningkapital.

Inom utskottet yrkades reservationsvis hl. a., att repartitionstalet för jordbruksvärde skulle bestämmas till 0,05. Därvid förordades dock icke nå­ gon motsvarande sänkning av repartitionstalet för skogsvärde, enär det ej ansågs tillrådligt att alltför mycket beskära skogskommunernas tillgång till beskattningsföremål.

Riksdagen beslöt i de nu berörda huvudpunkterna i enlighet med det i pro­

26

positionen framlagda förslaget. I samband med antagandet av den nya kom­

munalskattelagen upphävdes från och med ingången av år 1929 kommu-

nalskatteprovisoriet och den allmänna bevillningen till staten. Riksdagen

gjorde tillika, i överensstämmelse med utskottets förutnämnda förslag,

framställning om utredning bl. a. rörande särskild näringsbeskattning (skri­

velse nr 344).

Tiden närmast efter antagandet av 1928 års kommunalskattelag.

Vid 1930 års riksdag yrkades i olika motioner sänkning av repartitions-

talet för jordbruksfastighets jordbruksvärde till 0,os.

Bevillningsutskottet hemställde, att riksdagen i anledning av motionerna

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t bl. a. framhålla önskvärdheten av att de

i 1928 års förut berörda riksdagsskrivelse omförmälda utredningar, i vad

dessa avsåge själva beskattningsgrunderna, måtte utföras med den skynd­

samhet, som med hänsyn till uppgifternas natur och omfattning vore möjlig.

Riksdagen beslöt i enlighet med bevillningsutskottets hemställan.

I anledning härav uppdrogs åt särskilda sakkunniga, vilka antog benäm­

ningen 1930 års kommunalskatteberedning, att verkställa de av riksdagen

sålunda ifrågasatta utredningarna i kommunalskattefrågan. Inom bered­

ningen verkställdes en utredning rörande förskjutningen av den kommu­

nala skattebördan mellan olika slag av beskattningsföremål vid sänkning

av repartitionstalet för jordbruksfastighet enligt olika alternativ (se SOU

1931: 31). Utredningen grundades på en statistisk bearbetning av taxerings-

resultatet för år 1930 i 110 kommuner.

I proposition till 1932 års riksdag (nr 220) föreslogs bl. a. sådan änd­

ring i kommunalskattelagen att repartitionstalet för jordbruksvärde skulle

nedsättas till 0,05.

Riksdagen biföll propositionen. I

I en motion (11:271) vid 1931 års riksdag riktades uppmärksamheten på

gällande garantiskattesystems verkningar vid taxeringen för inkomst av

skog och åberopades därvid innehållet i vissa likartade motioner vid 1927

och 1928 års riksdagar. Motionären framhöll, att beskattningen drabbade

ägarna av större och mindre skogsfastigheter olika hårt. Då skogsuttagen

från större skogskomplex, hörande till en enda förvärvskälla, regelmässigt

kunde göras mera kontinuerligt och jämnt men ägare av mindre skogsom­

råden av ekonomiska eller andra skäl merendels torde se sig nödsakade att

koncentrera sina skogsuttag till ett färre antal år, vore ägare av större

skogskomplex i tillfälle att bättre utnyttja på fastigheterna belöpande pro­

centavdrag. Genom den sålunda ernådda skattelindringen bleve icke en­

dast kommunerna lidande ulan den återverkade även på andra enskilda

skattedragare genom förhöjd utdebitering. Rättvisan krävde, alt skattela­

garna så avfattades att de drabbade alla skattskyldiga lika i förhållande till

deras inkomst.

Motionen, som åsyftade, att 1930 års kommunalskatteberedning skulle an-

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

27

inodas beakta det påtalade missförhållandet, föranledde icke någon riksda­ gens åtgärd, enär beredningen på grund av särskild hemställan i 1928 års riksdagsskrivelse (nr 344) erhållit i uppdrag att verkställa utredning av frågan om förvärvskällornas omfattning vid beskattning av inkomst av jord­ bruksfastighet. Beredningen avlät en den 11 december 1931 dagtecknad un­ derdånig skrivelse i ämnet. Rörande den förutsatta högre skattebelastning­ en av skogar i enskild ägo vid jämförelse med de av aktiebolag ägda skogar­ na hänvisade beredningen i skrivelsen till av beredningen verkställda under­ sökningar i ifrågavarande hänseende, vilka dock med hänsyn till den be­ gränsade omfattningen icke tilläte mera vittgående slutsatser. Beredningen fann sig emellertid kunna konstatera, att möjligheten att utnyttja procen- avdraget syntes vara mindre för de större fastigheterna än för de smärre och mindre för enskilda ägare av större fastigheter än för aktiebolagen men att möjligheten att utnyttja procentavdragen synbarligen skiftade i högre grad för aktiebolag än för enskilda. Beredningen framhöll i anslutning härtill att det ej vore skäl att pålägga enskilda ägare av större fastigheter den ökning av fastighetsskattebördan, som skulle bliva ett sannolikt resultat av för­ värvskällornas uppdelning på smärre enheter än de dåvarande. Med förmä- lan att beredningen vid fullföljande av sitt uppdrag komme att ägna fortsatt uppmärksamhet åt nu berörda spörsmål, förordade beredningen, att den framställda begäran om utredning i frågan icke måtte föranleda någon Kungl. Maj :ts vidare åtgärd.

I propositionen till 1932 års riksdag med förslag till ändringar i kommu­ nalskattelagen (nr 220) anmälde föredragande departementschefen ifråga­ varande utredning utan att föreslå någon särskild åtgärd i anledning av den­ samma.

I en motion vid 1933 års riksdag (II: 27) påtalades, att gällande garanti­ skatt utginge oberoende av den verkliga inkomsten och utan någon som helst avdragsrätt för skuldränta. Vid jämförelse med andra skattedragare ställ­ des jordbrukarna härigenom i en oförmånlig särställning, och garantiskat­ ten utgjorde särskilt i rådande depressionstider för jordbruket en tyngande och orättvis börda. Även mellan jordbrukarna inbördes verkade garantiskat­ ten ytterligt ojämnt. En jordbrukare, som häftade i skuld för allt vad han ägde, hade lika hög garantiskatt som den skuldfrie, ehuru skattekraften i de håda fallen måste vara mycket olika. Då inkomsten av jordbruk och skogs­ bruk sällan uppginge till garantiskattens belopp, framträdde olägenheterna starkare på detta område än då det gällde annan fastighet. Motionärerna ifrågasatte därför en särskild rätt till ränteavdrag.

I anledning av motionen uttalade bevillningsutskottet (betänkande nr 20), att ett bifall till det framlagda förslaget skulle innebära ett avsteg från de principer, varpå kommunalbeskattningen vore byggd. Med hänsyn härtill syntes det framlagda spörsmålet, i den mån detsamma kunde förtjäna be­ aktande, böra göras till föremål för avgörande först i samband med en all­ män revision av den kommunala beskattningen. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan, att motionen icke skulle föranleda någon dess vi­ dare åtgärd.

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

I en motion vid 1935 års riksdag (II: 8) yrkades utredning angående så­

dan ändring av grunderna för åtnjutande av familjeavdrag att dylika avdrag

skulle kunna medgivas jämväl vid taxering till kommunal fastighetsskatt.

Vidare hemställdes i en motion vid samma års riksdag (II: 399) om utred­

ning rörande ändrade bestämmelser i kommunalskattelagen, ägnade att för­

hindra att skattebelastningen å inkomst av fastighet skärptes vid sänkt all­

mänt ränteläge. I motionen framhölls, att en sänkning av ränteläget verkade

till höjning av taxeringsvärdena och därigenom till skärpning av fastighets­

beskattningen. Ränteläget hade, såsom i motionen närmare utvecklades, i

vårt land varit statt i sjunkande under senare år. Motionären hänvisade

därför bl. a. till möjligheten att ha rörliga repartitionstal. Dessa förutsattes

skola variera med effektiva medelräntan för statsräntelån.

Dessa jämte andra vid 1935 års riksdag väckta motioner behandlades i

bevillningsutskottets betänkande nr 54. Däri framhöll utskottet, att utskot­

tet fann önskvärt att utredningen av kommunalskattefrågan inom en nära

framtid åter upptoges.

Beträffande frågan om rätt till familjeavdrag vid kommunal fastighetsskatt

framhöll utskottet, att det framställda yrkandet härom borde övervägas, om

ock enligt utskottets mening åtgärder i sådant syfte näppeligen kunde vid­

tagas utan att garantiskattesystemet ersattes med ett system med fristående

objektskatt.

Med anledning av en i vissa motioner (I: 272 och II: 460) framförd kri­

tik mot garantiskattesystemet i vad gällde beskattningen av skogsfastighet

uttalade utskottet, att det vore obestridligt att beskattningen av växande

skog, oavsett accisen, i vissa fall verkade hårdare än fastighetsbeskattning­

en i allmänhet på den grund att avverkningarna skedde så ojämnt att den i

fastighetsskatten inneslutna garantien i större utsträckning toges i anspråk

beträffande skogsfastigheter än beträffande andra fastigheter. Utskottet

fann det angeläget, att åtgärder vidtoges i syfte att undanröja denna ojämn­

het i beskattningen och berörde den utvägen till vinnande av ändring häri

att ägare av skogsfastighet medgåves rätt att för avverkningsåret åtnjuta

avdrag även för den garanti, som påförts under ett antal av de senaste åren

och icke då kunnat avdragas. Utskottet uttalade emellertid, att de med en

sådan anordning förenade taxeringstekniska svårigheterna uppenbarligen

vore betydande, och att vid den av utskottet ifrågasatta utredningen därför

borde undersökas, om dessa kunde övervinnas.

Beträffande det framförda uppslaget att låta repartitionstalen för fas­

tighet variera med ränteläget anförde utskottet, att, ehuru såväl principiella

som praktiska betänkligheter kunde hysas mot att slå in på en sådan väg,

utskottet likväl ansåge lämpligt att frågan om ett förändrat ränteläges in­

verkan å fastighetsbeskattningen, i den mån denna fråga kunde förtjäna

beaktande, övervägdes vid det fortsatta utredningsarbetet.

Utskottets betänkande, vilket godkändes av riksdagen, utmynnade i en

hemställan att riksdagen måtte anhålla, att Kungl. Maj :t ville föranstalta

om återupptagande av utredningen på kommunalbeskattningens område

29

samt att Kungl. Maj :t vid denna utredning ville beakta de synpunkter, som utskottet i betänkandet framhållit.

I enlighet med utskottets hemställan avlät riksdagen skrivelse nr 282 med begäran om utredning i angivna hänseende.

Kommunalskatteberedningens förslag av år 1942 beträffande fastighetsbeskattningen.

Med föranledande av riksdagens skrivelse beslöt Kungl. Maj :t år 1936 till­ sätta en kommitté, benämnd kommunalskatteberedningen, med uppdrag att verkställa utredning rörande den kommunala beskattningen jämte därmed sammanhängande frågor.

Kommunalskatteberedningen avgav den 18 juli 1942 ett betänkande an­ gående den kommunala beskattningen (SOU 1942: 34).

Enligt betänkandet skulle de kommunala beskattningsföremålen såsom hittills vara av två slag nämligen inkomst och fastighet. Med hänsyn till kommunernas behov av ett fast skatteunderlag hade en särskild fastighets­ beskattning befunnits alltjämt vara nödvändig. Denna beskattning hade dessutom ansetts sedan så lång tid tillbaka ha inverkat på fastighetsvärdena att dess borttagande kunde befaras innebära en opåkallad rubbning i de bestående egendomsförhållandena.

Beträffande fastigheternas särskilda belastning föreslog beredningen en övergång från det nuvarande garantiskattesystemet till fristående objekt­ skatt, så att viss del av fastighets taxeringsvärde skulle ingå i det kommu­ nala skatteunderlaget utan att fastighetsinkomstens storlek rönte inverkan därav vid inkomstbeskattningen. Detta borde enligt beredningens uppfatt­ ning leda till en rättvisare fördelning av fastighetsägarnas bördor. Den fak­ tiskt utgående objektskattens storlek påverkades då icke av ovidkommande förhållanden.

Storleken av den föreslagna objektskatten å fastighet hade beredningen sökt avväga på sådant sätt, att den skulle medföra en lika stor sammanlagd belastning av fastighetsägarna i förhållande till övriga skattskyldiga som den nuvarande garantibeskattningen, varvid jämförelse skett på grundval av skatteunderlaget vid bl. a. 1936 års taxering. För att i stort sett uppnå denna verkan hade beredningen funnit ett repartitionstal av 0,025 för fastig­ het vara erforderligt.

Med den av beredningen förordade ordningen för fastigheternas delta­ gande i repartitionen skulle inkomsten bliva föremål för en helt fristående beskattning. Fördelarna av en renodlad inkomstskatt till kommunen ansåge beredningen vara avsevärda. En sådan skatt bleve framför allt bättre anpas­ sad efter skatteförmågan. Ortsavdragen skulle kunna utnyttjas mera effek­ tivt varigenom de bättre komme att fylla sin uppgift alt åstadkomma en differentiering mellan de skattskyldiga efter försörjningsbördan.

Särskilda yttranden avgåvos av vissa av beredningens ledamöter. I ett av dessa yttranden, som avgivits av herr Velander, togs sikte på fastighetsskat­ tens avveckling.

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

Beträffande de yttranden, som efter remiss avgavs över kommunalskatte-

heredningens förslag, hänvisades till en i 1950 års skattelagssakkunnigas

utredning lämnad redogörelse härför (s. 21—31).

Fastighetsbeskattningsfrågan under senare år.

Vid 1948 års riksdag yrkades i de likalvdande motionerna I: 178 och

II: 363, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla att Kungl.

Maj :t ville snarast möjligt förelägga riksdagen förslag till fastighetsskattens

avskaffande. I enlighet med förslag av samma års bevillningsutskott i dess

av riksdagen godkända betänkande nr 42 beslöt riksdagen i anledning av-

nämnda motioner att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla att Kungl. Maj :t

ville med beaktande av vad utskottet i betänkandet anfört snarast låta verk­

ställa en förnyad utredning rörande frågan om kommunalskattelagstiftning­

ens utformning samt för riksdagen framlägga de förslag, som kunde av ut­

redningen föranledas.

I de likalydande motionerna I: 100 och II: 120 till 1941) års riksdag yrkades

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa om utredning

snarast avseende fastighetsskattens avskaffande samt tryggande av erfor­

derligt minimum av skatteunderlag, eventuellt ersättning för förlorat skat­

teunderlag, för kommuner, som vore i behov därav, genom en reformerad

tidsenlig kommunal skatteutjämning. Samma års bevillningsutskott hem­

ställde i sitt i anledning av bl. a. motionerna I: 100 och II: 120 avgivna be­

tänkande nr 13, att nämnda motioner icke måtte föranleda någon riksda­

gens åtgärd. Efter erinran om att särskilda sakkunniga tillkallats för utred­

ning av frågan om ändring av kommunalskattelagens bestämmelser angåen­

de ortsavdrag och därmed sammanhängande spörsmål (ortsavdragskom-

mittén) framhöll utskottet i berörda betänkande, att frågan om fastighets­

skattens avskaffande icke avsetts skola upptagas till behandling i samband

med den tillsatta utredningen. Då emellertid den i motionerna I: 100 och

II: 120 berörda frågan fölle inom ramen för den av 1948 års riksdag begärda

utredningen rörande kommunalskattelagstiftningens utformning, samt ut­

skottet förutsatte, att Kungl. Maj :t ägnade uppmärksamhet jämväl åt spörs­

målet, huruvida fastighetsskatten borde bibehållas eller icke, ansåge sig

utskottet ej hava anledning att ånyo förorda skrivelse till Kungl. Maj :t i

detta ämne. Utskottets hemställan bifölls av riksdagen.

Vid 1950 års riksdag framställdes i de likalydande motionerna I: 321 och

II: 372 enahanda yrkande som i nyssnämnda, vid 1949 års riksdag väckta

motioner. I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 35 avstyrkte 1950 års

bevillningsutskott motionerna under hänvisning till att Kungl. Maj :t genom

beslut den 17 mars 1950 bemyndigat chefen för finansdepartementet att till­

kalla sakkunniga med uppdrag att inom departementet biträda med en tek­

nisk revision av kommunalskattelagen m. m. samt att i direktiven för de

sakkunniga anförts, att vid den tekniska revisionen av inkomstskattelag­

stiftningen aktuella reformfrågor inom detta område skulle beaktas och

bringas till lösning, i vilket hänseende i främsta rummet nämnts frågan om

den kommunala fastighetsbeskattningen.

31

I de likalydande motionerna I: 102 och II: 134 till 1952 års riksdag yrka­

des skrivelse till Kungl. Maj :t med hemställan om utredning rörande en re­

form av den kommunala fastighetsbeskattningen efter i motionerna angivna

riktlinjer.

Vidare yrkades i de lika lydande motionerna I: 16 och II: 23, att riksda­

gen för sin del måtte besluta att — i avvaktan på fastighetsskattens avskaf­

fande — sänka repartitionstalet för fastigheternas andel i det kommunala

skatteunderlaget till tre procent från och med 1953 års taxering. Ett yrkan­

de av väsentligen samma innebörd framfördes i motionen 11:458.

Bevillningsutskottet uttalade i sitt av riksdagen godkända betänkande nr

12 bl. a. att utskottet förutsatte att de i motionerna framkomna förslagen

prövades av 1950 års skattelagssakkunniga och att utskottet ej ansåge någon

skrivelse till Kungl. Maj :t erforderlig. Utskottet fann sig icke heller kunna

tillstyrka en provisorisk sänkning av repartitionstalet.

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.

III. Nu gällande kommunala skattesystem och fastighets­

beskattningens ställning däri.

Underlaget för utdebitering av allmän kommunalskatt.

Allmän kommunalskatt skall erläggas dels för inom kommunen belägen

skattepliktig fastighet och dels för sådan inkomst, som skall taxeras till

kommunal inkomstskatt i kommunen.

Till grund för beskattningen av fastighet ligger dess taxeringsvärde och i

princip skall skatt erläggas för skattepliktig fastighets taxeringsvärde i dess

helhet. Hänsyn tages icke till ägarens ekonomiska villkor eller till vem som

är ägare.

Beskattningen av inkomst sker hos varje skattskyldig på grundval av en

för honom beräknad beskattningsbar inkomst.

Skatten beräknas emellertid icke direkt på fastighets taxeringsvärde eller

på beskattningsbar inkomst. För att erhålla ett för såväl fastighet som in­

komst gemensamt underlag för den kommunala beskattningen har införts

ett särskilt begrepp, skattekronor och skatteören. Dessa utgör tekniska hjälp-

tal för beräkning av skatteunderlaget och skatterna.

För fastighet påföres skattskyldig fem skatteören för varje 100-tal kronor

av fastighetens taxeringsvärde.

För inkomst påföres ett skatteöre för varje krona beskattningsbar in­

komst.

Etthundra skatteören utgör eu skattekrona.

Garantiskattesystemet.

Fastighetsskatten debiteras i dess helhet och uppbäres vid särskild upp

börd. Vid beräkning av den till kommunal inkomstskatt skattepliktiga in­

komsten får emellertid avdrag ske för belopp, motsvarande 5 procent av

taxeringsvärdet å fastighet, som ingått i den förvärvskälla, vars inkomst be­

räknas.

Detta förhållande — att å ena sidan för fastighet alltid skall betalas kom­

munalskatt motsvarande vad som utgår å en beskattningsbar inkomst, upp­

gående till 5 procent av fastighetens taxeringsvärde, medan å andra sidan

vid inkomstberäkningen avdrag får ske för 5 procent av nämnda taxerings­

värde — har föranlett att det nu gällande systemet för fastighetsbeskatt­

ning benämnes garantiskattesystemet. Systemet har ansetts innebära, att

fastigheterna gentemot kommunen garanterade ett skatteunderlag motsva­

rande en inkomst av 5 procent å taxeringsvärdet.

I garantiskattesystemet ingår alltså, att skattskyldig, som har så stor in­

komst av förvärvskälla vari fastighet ingår, att han kan utnyttja det s. k.

procentavdraget med 5 procent av fastighets taxeringsvärde samt så stor

sammanlagd till kommunal inkomstskatt skattepliktig inkomst, att han kan

tillgodonjuta honom tillkommande allmänna avdrag och ortsavdrag, i reali­

teten icke betalar mera skatt än om någon fastighetsskatt icke utginge

Man brukar säga, att fastighetsskatten för en sådan skattskyldig icke är

effektiv. För kommunerna innebär fastighetsbeskattningen en inkomst vid

sidan av inkomstskatten allenast i den mån fastighetsskatten är effektiv,

d. v. s. i den mån skattskyldig på grund av att procentavdrag, allmänna av­

drag eller ortsavdrag icke kan utnyttjas måste betala högre skatt än om

fastighetsskatt icke utginge.

Utöver den ökning av skatteunderlaget, som fastighetsbeskattningen med­

för i den mån fastighetsskatten är effektiv, innebär garantiskattesystemet,

att kommunerna har tillgång till ett skatteunderlag, som är underkastat för­

ändringar i mindre mån och i långsammare tempo än vad det av inkomst

härrörande skatteunderlaget stundom visat sig vara. Garantiskattesystemets

betydelse för kommuner och skattskyldiga skall närmare beröras i annat

sammanhang.

Kort sammandrag av gällande bestämmelser rörande fastighetsbeskattningen.

Bestämmelser om fastighetsbeskattningen är meddelade i kommunalskat­

telagen och innehåller i sammandrag följande.

1 §. Allmän kommunalskatt, varom stadgas i kommunallagarna, skall

utgöras i förhållande till det antal skattekronor och skatteören, som påföres

en var skattskyldig.

2 §. Allmän kommunalskatt är dels fastighetsskatt, dels kommunal in­

komstskatt.

För fastighet påföres fem skatteören för varje etthundra kronor taxe­

ringsvärde.

4 §. Skattepliktig är all inom riket belägen fastighet med undantag en­

ligt 5 §.

Med fastighet förstås dels vad som enligt allmän lag är fast egendom dels

ock byggnad även om den enligt allmän lag icke är fast egendom.

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

33

Registrering av elektrisk anläggning enligt 1920 års lag påverkar icke frå­ gan om vad som i beskattningshänseende skall hänföras till fastighet.

5 §. Från skatteplikt undantages fastigheter av viss beskaffenhet. Un­ dantagen avser i allmänhet fastigheter, avsedda för offentliga ändamål. Bygg­ nad å ofri grund är undantagen från skatteplikt, om värdet understiger 500 kr.

6§. Fastighet taxeras med hänsyn till förhållandena vid taxeringsårets ingång.

7 §. Fastighet taxeras såsom jordbruksfastighet, då den användes för jordbruk eller skogsbruk, eljest såsom annan fastighet.

8 §. Särskilt taxeringsvärde åsättes varje taxeringsenhet. Såsom sådan räknas varje fastighet, som särskilt upptages i jordregister eller fastighets­ register. Dock skola i vissa fall flera sådana fastigheter, som bildar en bruk- nings- eller förvaltningsenhet, utgöra en taxeringsenhet. På liknande sätt skall i andra fall en jordregister- eller fastighetsregisterenhet uppdelas i två eller flera taxeringsenheter.

9 §. Taxeringsvärde skall motsvara allmänna saluvärdet. För värdering av skogsmark och växande skog gäller särskilda grunder, innebärande att vär­ det grundas på kapitalisering av värdet å behållna årliga avkastningen vid uthålligt skogsbruk.

10 §. Förutom taxeringsvärde å fastigheten i dess helhet redovisas i före­ kommande fall följande delvärden:

beträffande jordbruksfastighet: å jordbruksvärde, däri ingående skogs- marksvärde, skogsvärde samt tomt- och industrivärde;

beträffande annan fastighet: å markvärde, byggnadsvärde och parkvärde.

11 §. Taxeringsvärde och delvärden skola utföras i hela 100-tal kronor.

Taxeringsenhet med värde under 100 kr. upptages endast i taxeringslängdens anteckningskolumn.

12 §. Allmän fastighetstaxering sker vart femte år.

Dessemellan må ändring av taxeringsvärde ske i huvudsak endast då ändring skett beträffande indelningen i taxeringsenheter eller då fastighets beskaffenhet så ändrats, att värdet ökat eller minskat med minst en femte­ del.

Omtaxering sker efter prisläget vid den tid, som var avgörande för den senaste allmänna fastighetstaxeringen.

13 §. Skyldigheten att erlägga fastighetsskatt åligger ägaren.

I vissa fall är innehavare likställd med ägare.

H §. Skattskyldigheten bedömes med hänsyn till förhållandena vid taxe­ ringsårets ingång.

16 §. Fastighetsskatt utgöres till den kommun, där fastigheten är belägen.

45 §. Vid beräkning av inkomst av någon av förvärvskällorna jordbruks­ fastighet, annan fastighet eller rörelse skall avdrag ske med 5 procent av taxeringsvärdet å fastighet, som ingått i förvärvskällan.

Rätt till nämnda avdrag tillkommer fastighetens ägare eller därmed jäm­ ställd innehavare. Dock skall medlem av bostadsförening, som innehaft

;t

Bihang till riksdagens protokoll

1953. 1

sanil. Nr

ISO.

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

lägenhet i föreningen tillhörig fastighet, i föreningens ställe tillgodonjuta

den del av avdraget, som belöper på lägenheten. Likaså skall ägare till ström-

fallsfastighet med skyldighet att bidraga till kostnaderna för reglerings-

damm tillgodonjuta den del av avdraget för regleringsdammen, som svarar

mot bidragsskyldigheten.

Har fastighet under beskattningsåret bytt ägare, fördelas avdraget mellan

ägarna efter den tid, varunder en var av dem ägt fastigheten.

Avdraget beräknas å taxeringsvärdet året före taxeringsåret.

IV. 1950 års skattelagssakkunnigas redogörelse för det nuvarande

fastighetsskattesystemets verkningar.

A. Allmänna synpunkter.

1. Fastighetsskattens verkningar för de skattskyldiga.

De sakkunniga framhåller, att den nuvarande fastighetsbeskattningens

betydelse för de skattskyldiga icke kunde åskådliggöras på samma enkla

och schematiska sätt som kunde ske beträffande övriga direkta skatter.

Detta sammanhängde med garantiskattesystemets tekniska utformning:

för varje fastighet skulle årligen till vederbörande kommun erläggas ett

skattebelopp, motsvarande vad som utginge för en beskattningsbar inkomst

uppgående till 5 procent av fastighetens taxeringsvärde men i den mån fas­

tigheten eller förvärvskälla, vari fastigheten inginge, lämnade inkomst,

finge vid beräkning av den till kommunal inkomstskatt skattepliktiga in­

komsten avdrag ske för vad som ansåges beskattat genom fastighetsskat­

ten, d. v. s. 5 procent av taxeringsvärdet å fastighet, som utgjort förvärvs­

källa eller ingått i förvärvskälla. I vad mån fastighetsskatten bleve effektiv

vore med andra ord beroende av fastighetens avkastning.

Med hänsyn till de avsevärda variationerna i de skattskyldigas inkomst­

förhållanden vore det enligt de sakkunnigas mening uppenbart, att frågan

om och i vad mån effektiv fastighetsskatt kunde anses utgå vore av täm­

ligen komplicerad beskaffenhet. I detta hänseende framhåller de sakkun­

niga följande.

Inkomstförhållandena växla icke blott mellan de skattskyldiga inbördes

utan även för samma skattskyldig mellan olika år. Vidare är storleken av

den effektiva fastighetsskatten icke enbart beroende av möjligheten att vid

beräkning av inkomsten från fastigheten eller förvärvskälla, vari fastig­

heten ingår, utnyttja avdraget med 5 procent av fastighets taxeringsvärde.

Även om detta avdrag kan helt utnyttjas, blir fastighetsskatten i vissa fall

effektiv därigenom att på grund av procentavdragets utnyttjande den skatt­

skyldiges sammanräknade till kommunal inkomstskatt i viss kommun skatte­

pliktiga inkomst blir så låg, att den skattskyldige icke kan utnyttja honom

tillkommande allmänna avdrag och ortsavdrag.

Av det anförda framgår, att man efter utgången av visst beskattningsår,

sedan inkomsttaxering för detta år blivit åsatt, för viss skattskyldig kan be­

Kungl. Maj.ts proposition nr

186

.

35

räkna huruvida och till vilken del de skattekronor och skatteören, som föregående år påfördes den skattskyldige för fastighet, kunna betecknas såsom effektiva, d. v. s. föranlett beskattning utöver vad som skolat utgå, om kommunalbeskattningen endast omfattat inkomst. På grundval av an­ talet effektiva skattekronor och skatteören samt storleken av den kom­ munala utdebiteringen kan beräknas, hur stor del av den skattskyldige på­ förd fastighetsskatt, som belöper på effektiva skattekronor och skatteören. Den sålunda beräknade delen av den debiterade fastighetsskatten kan emel­ lertid icke i dess helhet betecknas såsom effektiv fastighetsskatt i den be­ tydelsen att den utgör en merbelastning för den skattskyldige vid jämfö­ relse med den skattebelastning, som skulle ha uppkommit vid enbart in­ komstskatt. I den mån effektiva fastighetsskattekronor förekomma i en kommun, innebära desamma, att kommunen tillföres en inkomst, som vid fastighetsbeskattningens bortfall måste täckas genom höjning av utdebi­ teringen å inkomstskatteunderlaget. En undersökning av huru stor del av fastighetsskatten, som innebär verklig merbelastning, förutsätter alltså en bedömning av huru mycket högre kommunal utdebitering, som skulle ha varit erforderlig, om fastighetsbeskattningen ej funnits, samt på vad sätt en sådan högre utdebitering skulle ha påverkat den skattskyldiges kom­ munalbeskattning. För åtskilliga skattskyldiga motsvaras den effektiva fastighetsskatten helt eller delvis av den minskning av deras kommunala inkomstskatt, som möjliggöres genom den inkomst, de effektiva fastighets- skattekronorna tillföra vederbörande kommun.

Vid undersökning av i vad mån fastighetsbeskattningen utgör en belast­ ning för den skattskyldige måste även beaktas, att fastighetsskatten såsom kommunal utskyld är avdragsgill vid taxeringen till statlig inkomstskatt. Detta innebär, att man för att komma fram till den verkliga belastning, som fastighetsskatten innebär, måste minska denna skatt med den ned­ sättning i den statliga inkomstskatten, som erhålles genom utskyldsavdra- get i den mån detta motsvarar å effektiva fastighetsskattekronor'belöpande kommunala skatter. Storleken därav är beroende av den skattskyldiges till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomst och det procenttal, enligt vilket den skattskyldiges statliga s. k. marginalskatt utgår. Den kompen­ sation för påförd effektiv fastighetsskatt, som erhålles genom utskyldsav- draget, kan enligt senast antagna statliga skatteregler variera mellan 0 och 65 procent av den effektiva fastighetsskatten.

De sakkunniga anför vidare, att med hänsyn till att fastighetsbeskatt­ ningen för ett stort antal skattskyldiga, som nu påfördes fastighetsskatt, icke innebure någon reell belastning och att belastningen för dem, som hade att vidkännas effektiv fastighetsskatt, varierade avsevärt med hänsyn till vederbörandes ekonomiska och personliga förhållanden, kunde fastig­ hetsägarna icke i beskattningshänseende anses utgöra någon särskild, en­ hetlig kategori bland de skattskyldiga, så mycket mindre som antalet till fastighetsskatt skattskyldiga genom de senaste decenniernas utveckling vuxit avsevärt. Till belysande härav anför de sakkunniga, att antalet årligen ut­ färdade debetsedlar å fastighetsskatt för närvarande utgjorde omkring 1 300 000. Antalet skattskyldiga, som påfördes fastighetsskatt, torde visser­ ligen något understiga denna siffra, enär samma skattskyldig i vissa fall ägde mer än eu fastighet och på den grund erhölle mer än eu debetsedel, men antalet till fastighetsskatt skattskyldiga kunde knappast antagas understiga

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

1 200 000. Det torde vara uppenbart, att ifrågavarande skattskyldiga icke

utgjorde en i skattehänseende enhetlig grupp. Till jämförelse kunde nämnas

att antalet skattskyldiga, som i inkomstlängderna påfördes taxerad inkomst,

uppskattades till omkring 4 200 000.

Vad de sakkunniga anfört om antalet skattskyldiga, som påfördes fastig­

hetsskatt, och olikheterna i dessa skattskyldigas ekonomiska förhållanden

anser de sakkunniga värt särskilt beaktande med hänsyn till att uttalanden

om fastighetsbeskattningen och krav på ändringar däri stundom framlades

såsom avseende fastighetsägare i gemen, ehuru uttalandena och kraven i

själva verket formulerats med utgångspunkt från de förhållanden, som

rådde beträffande en viss måhända föga omfångsrik grupp fastighetsägare,

och utan fullständigt beaktande av fastighetsbeskattningens verkningar ens

för denna grupp.

För belysande av fastighetsbeskattningens verkningar åberopar de sak­

kunniga följande schematiska exempel.

1) Jordbruksfastighet med taxeringsvärde av 30 000 kr., ägd av gift skattskyldig

i ortsgrupp III

a) Ägarens nettointäkt av fastigheten.......................................................... 6

000

(ingen annan inkomst)

Ägarens allm. avdrag................................................................................... 200

» ortsavdrag........................................................................................ 1 840

Sammanlagd kommunal utdebitering 12 kr. per skattekrona.

Beskattning enligt garantiskattesystemet:

skattekronor såsom underlag för fastighetsskatt

100•100

nettointäkt................................................................................... 6

000

avgår s. k. procentavdrag....................................... 1 500

allm. avdrag............................................................ 200

ortsavdrag................................................................. 1 840

3 540

beskattningsbar inkomst.......................................................... 2 460

skattekronor såsom underlag för kommunal inkomstskatt

summa skattekronor................................................................

kommunala skatter...................................................................

15: —

24: 60

39: 60

475: 20

Beskattning vid enbart inkomstskatt:

nettointäkt = inkomst............................................................. 6

000

allm. avdrag............................................................ 200

ortsavdrag................................................................. 1 840

2 040

beskattningsbar inkomst.......................................................... 3 960

skattekronor såsom underlag för kommunal inkomstskatt.........

39: 60

kommunala skatter.................................................................................. 475: 20

Ägaren betalar alltså i båda fallen lika stor kommunal skatt och fastighets­

beskattningen utgör icke någon reell belastning.

b) Samma förhållanden som under a) men nettointäkten 3 000 kr.

37

Kungl. Maj. ts proposition nr 186.

Beskattning enligt garanliskattesystemet:

skattekronor såsom underlag för fastighetsskatt___ nettointäkt................... ................................................................ 3

000

avgår: s. k. procentavdrag...................................... 1 500

allm. avdrag............................................................. 200ortsavdrag................................................................. 1 840 3 540 skattekronor såsom underlag för kommunal inkomstskatt

summa skattekronor................................................................. kommunala skatter...................................................................

15: —

0

: —

15: — 180: —

Beskattning vid enbart inkomstskatt:

nettointäkt = inkomst.............................................................. 3

000

allm. avdrag............................................................. 200ortsavdrag................................................................. 1 840 2 040 beskattningsbar inkomst..................................................... 960 skattekronor såsom underlag för kommunal inkomstskatt........ 9: 60 kommunala skatter.................................................................................. 115:20

Skillnaden mellan skattebeloppen vid nuvarande garantiskattesystem och vid enbart inkomstskatt uppgår vid oförändrad utdebitering till 64 kr. 80 öre. Om man antager, att fastighetsbeskattningens slopande skulle medföra en utdebite- ringshöjning av 30 öre per skattekrona, blir den skattskyldiges verkliga mer- belastning på grund av fastighetsbeskattningen 61 kr. 92 öre. Det statliga orts- avdraget enligt de från och med år 1953 gällande bestämmelserna överstiger netto­ intäkten, varför någon reduktion på grund av utskyldsavdraget vid den statliga beskattningen icke ifrågakommer.

c) Samma förhållanden som under a) men nettointäkten 0 kr. Enligt garantiskattesystemet uppgå de kommunala skatterna till 180 kr., som i dess helhet är att hänföra till fastighetsbeskattningen.

2) Annan fastighet (eget hem) med taxeringsvärde av 30 000 kr., ägd av gift

skattskyldig i ortsgrupp III. Ägarens inkomst av tjänst 8 000 kr. Nettointäkt av fastigheten antages på grund av avdrag för räntor m. m. vara 0 kr.

Sammanlagd kommunal utdebitering 12 kr. per skattekrona.

Beskattning enligt garantiskattesystemet:

skattekronor såsom underlag för fastighetsskatt........................... 15: — inkomst av tjänst..................................................................... 8

000

avgår: allm. avdrag................................................... 200

ortsavdrag................................................................. 1 840 2 040 beskattningsbar inkomst.......................................................... 5 960 skattekronor för inkomst...................................................................... 59: 60

summa skattekronor........................................................................... 74: 60 kommunala skatter................................................................................. 895: 20 på grund av rätten till avdrag för nämnda belopp vid den stat­

liga beskattningen bör detta belopp reduceras med 12 % till 787: 78

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

Beskattning vid enbart inkomstskatt:

om utdebiteringen på grund av fastighetsskattens bortfallande

måste höjas med 30 öre per skattekrona, blir utdebiteringen å

59: 60 skattekronor.............................................................................. 733: 08

på grund av rätten till avdrag för nämnda belopp vid den stat­

liga beskattningen bör detta belopp reduceras med 12 % till 645: 11

Den verkliga merbelastningen på grund av fastighetsbeskatt­

ningen kan alltså uppskattas till................................................... 142: 67

3) Annan fastighet (hyresfastighet) med taxeringsvärde av 600 000 kr.,

ägd av gift skattskyldig i ortsgrupp V.

Ägarens inkomst av tjänst o. d............................................................... 20

000

Nettointäkt av fastigheten........................................................................ 10 000

Sammanlagd kommunal utdebitering 12 kr. per skattekrona.

Beskattning enligt garantiskattesystemet:

skattekronor såsom underlag för fastighetsskatt........................... 300: —

inkomst av fastigheten.............................. 10

000

avgår s. k. procentavdrag........................ 30 000

0

inkomst av tjänst o. d.............................................. 20

000

avgår: allm. avdrag.................................... 200

ortsavdrag.................................................. 2

000

2

200 17 800

skattekronor såsom underlag för kommunal inkomstskatt........

178: —

summa skattekronor........................................................................... 478: —

kommunala skatter............................................................................. 5 736: —

på grund av rätten till avdrag för kommunala utskylder vid den

statliga beskattningen bör detta belopp reduceras med 35 %

till............................................................................................................. 3 728: 40

Beskattning vid enbart inkomstskatt:

skattekronor för inkomst...................................................................... 278: —

om utdebiteringen på grund av fastighetsskattens bortfallande

måste höjas med 30 öre per skattekrona, blir utdebiteringen

å 278 skattekronor.............................................................................. 3 419: 40

detta belopp reduceras på grund av utskyldsavdraget med 35 %

till............................................................................................................ 2 222:61

merbelastningen på grund av fastighetsbeskattningen kan alltså

beräknas till skillnaden mellan 3 728: 40 och 2 222: 61 eller .. 1 505: 79

4) Fastighet med taxeringsvärde av 2 000 000 kr., vilken tillhör aktiebolag och

ingår i rörelse.

a) Nettointäkt av rörelsen 150 000 kr.

Beskattning enligt garantiskattesystemet:

skattekronor såsom underlag för fastighetsskatt................

nettointäkt...................................................................................

avgår: s. k. procentavdrag.....................................................

till kommunal inkomstskatt skattepliktig inkomst........

skattekronor såsom underlag för kommunal inkomstskatt

summa skattekronor................................................................

1

000

150 000

100

000

50 000

500

1 500

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

39

Beskattning vid enbart inkomstskatt:

skattekronor såsom underlag för kommunal inkomstskatt............. 1 500

Fastighetsbeskattningen utgör sålunda icke någon merbelastning för bolaget.

b) Nettointäkt av rörelsen 25 000 kr.

Beskattning enligt garantiskattesystemet:

skattekronor såsom underlag för fastighetsskatt................................ nettointäkt................................................................................... 25 000avgår: s. k. procentavdrag..................................................... 100

000

till kommunal inkomstskatt skattepliktig inkomst........

0

skattekronor såsom underlag för kommunal inkomstskatt.............

summa skattekronor................................................................................ Vid 12 kronors utdebitering uppgå de kommunala skatterna till . . Detta belopp bör emellertid på grund av rätten till avdrag för

kommunalutskylder vid den statliga beskattningen reduceras med 40 % till.............................................. ............................................

Beskattning vid enbart inkomstskatt:

skattekronor såsom underlag för kommunal inkomstskatt............ om utdebiteringen på grund av fastighetsbeskattningens upphä­

vande måste höjas med 30 öre per skattekrona, uppgå de kom­ munala skatterna till.............................................................................. detta belopp reduceras med hänsyn till utskyldsavdraget vid den

statliga beskattningen med 40 % till............................................... Merbelastningen på grund av fastighetsbeskattningen uppgår till

7 200 — 1 845 = 5 355.

c) Nettointäkten av rörelsen 0 kr.

Beskattning enligt garantiskattesystemet:

skattekronor såsom underlag för fastighetsskatt............................... Vid 12 kronors utdebitering uppgå de kommunala skatterna till ..

Beskattning vid enbart inkomstskatt:

Skatt utgår ej.

De enligt garantiskattesystemet utgående kommunala skatterna å 12 000 kr. äro i sin helhet att hänföra till fastighetsbeskattningen.

Beträffande de anförda exemplen framhåller de sakkunniga, att dessa endast vore ägnade att belysa fastighetsskattens verkningar för viss skatt­ skyldig under visst år under de förutsättningar, som i exemplen angåves. I vad mån de vore typiska för verkningarna sett på längre sikt vore givetvis beroende på om förhållandena vore oförändrade.

De sakkunniga anföra därefter, att av de schematiska exemplen och vad tidigare anförts framginge, att fastighetsbeskattningen för många fastig­ hetsägare vore endast nominell, d. v. s. någon effektiv fastighetsskatt ut- ginge ej. För de fastighetsägare, som hade att vidkännas effektiv fastighets­ skatt, varierade graden av den belastning, fastighetsbeskattningen innebure. Belastningen kunde även för samma fastighetsägare variera år från år. Av anförda skäl kunde fastighetsägarna, såsom ovan framhållits, med hänsyn

1 000

0

1 000

12 000

7 200

250

3 075

1 845

1 000 12 000

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

till fastighetsskattens nuvarande verkningar icke betraktas såsom en en­

hetlig grupp. En granskning av taxeringsutfallet gåve emellertid vid handen,

att man bland fastighetsägarna kunde urskilja vissa grupper, inom vilka

fastighetsbeskattningen hade likartade verkningar. Över dessa grupper läm­

nar de sakkunniga följande översikt.

.4. Jordbruksfastighet.

1) Mindre och medelstora fastigheter, varå jordbruk eller jordbruk med

skogsbruk bedrives av å fastigheterna bosatta ägare.

Det stora flertalet av dessa skattskyldiga erlägga för närvarande icke

någon effektiv fastighetsskatt. Inkomstförhållandena inom jordbruksnä­

ringen äro sådana, att de skattskyldiga kunna utnyttja såväl procentavdrag

som allmänna avdrag och ortsavdrag. Detta utnyttjande kan ske med god

marginal, varför normala variationer i inkomsterna eller de år 1952 höjda

taxeringsvärdena icke medföra risk för effektiv fastighetsskatt. Givetvis kan

inkomsten för en skattskyldig av denna kategori något enstaka år till följd

av mera omfattande reparation å byggnader eller inventarieanskaffning

nedgå, så att effektiv fastighetsskatt uppkommer.

Inkomsten av de minsta jordbruksfastigheterna medger väl icke alltid i

och för sig utnyttjande av både procentavdrag och ortsavdrag — procent­

avdraget kan dock i regel utnyttjas — men ägarna av dessa fastigheter ha

vanligen, då fastigheterna äro för små för att ägarna skola kunna försörja

sig å dem, andra inkomster, som medge utnyttjande av ortsavdraget.

2) Mindre och medelstora för jordbruk eller jordbruk med skogsbruk

nyttjade fastigheter, vilkas ägare icke äro bosatta å fastigheterna eller i

huvudsak ägna sig åt annat än jordbruksdriften.

Inom denna grupp är det icke ovanligt, att effektiv fastighetsskatt upp­

kommer. Stundom förekommer, att för sådan fastighet år efter år redovisas

underskott.

,3) De största jordbruksegendomarna.

Effektiv fastighetsskatt uppkommer jämförelsevis ofta.

4) Skogsfastigheter utan jordbruk.

Huruvida effektiv fastighetsskatt uppkommer är beroende av den ord­

ning, vari skog eller skogsprodukter avyttras. Om en skogsägare uttager

skog årligen motsvarande tillväxten, kan procentavdraget i allmänhet ut­

nyttjas och effektiv fastighetsskatt drabbar icke ägaren. Om skogsuttagen

däremot koncentreras till vissa år, har ägaren att för mellanliggande år er­

lägga effektiv fastighetsskatt. Sättet för skogsuttagen variera avsevärt. Ägare

till mindre skogsarealer måste i allmänhet göra sina skogsuttag med vissa

års mellanrum, medan uttagen från större fastigheter eller fastighetskom-

plex kunna ske mera kontinuerligt. För skogsägare med skogsmark i olika

kommuner ha möjligheterna att utnyttja procentavdraget hittills varit be­

roende av att skogsuttag skedde i varje kommun, där fastighet var belägen,

enär beträffande jordbruksfastighet fastigheter i olika kommuner alltid sko­

lat betraktas såsom skilda förvärvskällor och beräkning av till kommunal

inkomstskatt skattepliktig inkomst sker särskilt för varje förvärvskälla. I

samband med införandet av bestämmelser om beräkning av inkomst av jord­

bruksfastighet enligt bokföringsmässiga grunder har emellertid föreskrif­

ten att jordbruksfastighet anses såsom särskild förvärvskälla inom var kom­

mun för sig slopats med verkan från och med 1954 års taxering. Om en

ägares skogsfastigheter i olika kommuner bilda en förvaltningsenhet — och

så är i regel fallet — får alltså i framtiden procentavdraget för samtliga

fastigheter ske från den samlade nettointäkten. Ändringen torde bli av sär­

skild betydelse för s. k. skogsbolag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

41

B. Annan fastighet.

1) Hyreshus, ägda av enskilda personer, fastighetsbolag och fastighets- föreningar.

Nettointäkt uppkommer i allmänhet men i regel till belopp, som väsentligt understiger procentavdraget, varför fastighetsskatten delvis blir effektiv. Gjorda undersökningar ha givit vid handen, att procentavdraget genomsnitt­ ligt kan utnyttjas till omkring 35 %, varför fastighetsskatten kan anses vara effektiv till 65 %.

2) Hyreshus ägda av vissa försäkringsanstalter. Såsom nettointäkt av livförsäkringsrörelse, som drives av inländsk för- säkringsanstalt, skall anses bland annat nettointäkt av fastighetsförvalt­ ning, som belöper på kapitalförsäkringar. Fastigheterna ingå därmed i rö­ relsen och procentavdrag får göras från nettointäkten av rörelse. Då denna alltid kan beräknas överstiga procentavdraget, utgår ingen effektiv fastig­ hetsskatt för dessa fastigheter.

3) Enfamiljshus (egna hem). Nettointäkten understiger i allmänhet procentavdraget. Ej sällan uppkom­ mer vid inkomstberäkningen underskott. Fastighetsskatten blir som regel helt eller till stor del effektiv.

4) Sommarvillor, sportstugor o. d. Nettointäkten är i allmänhet obetydlig. Ofta uppkommer underskott. Fastighetsskatten i dess helhet blir i huvudsak effektiv.

5) Fastigheter som användas i rörelse. Under de senare årens goda konjunkturer ha rörelseinkomsterna i allmän­ het varit sådana, att procentavdragen kunnat utnyttjas. Det är därför för närvarande endast i speciella, jämförelsevis fåtaliga fall, som fastighets­ skatten blir effektiv och då i växlande omfattning.

2. Fastighetsskattens verkningar för kommunerna.

De sakkunniga erinrar till en början om att vid tiden för garantiskatte­ systemets antagande många kommuner ännu vore starkt beroende av det skatteunderlag, som fastigheterna erbjöde. Härom anför de sakkunniga vi­ dare följande.

Framför allt var detta fallet med kommuner, vars fastighetsbestånd i hu­ vudsak utgjordes av jordbruksfastigheter och vars invånare i huvudsak grundade sin försörjning på arbete inom jordbruksnäringen. Invånarnas in­ komster voro ofta små och taxeringsväsendet jämfört med nuvarande för­ hållanden outvecklat. Inkomsttaxeringen skedde i stor utsträckning schablon­ mässigt, ofta utan att man syftade till en beräkning av den verkliga inkoms­ ten på sätt som nu sker. Den kommunala verksamheten var visserligen be­ gränsad och kommunernas utgifter jämförelsevis små men å andra sidan voro kommunerna i stort sett hänvisade till eget skatteunderlag för bestri­ dande av utgifterna, då systemet med statsbidrag till kommunerna ännu var föga utvecklat. Under angivna förhållanden torde det icke gärna ha varit möjligt att vid den tid, garantiskattesystemet antogs — år 1920 — övergå till ett kommunalt skattesystem, grundat enbart på inkomstbeskattning. Om så skett, torde skatteunderlaget i ett stort antal kommuner, kanske fram­ för allt beroende på den bristfälliga inkomsttaxeringen, ha nedgått i en omfattning, som medfört en orättvis fördelning av skattebördan och vållat svårbemästrade situationer för kommunerna. Den garanti, kommunerna er- höllo genom garantiskattesystemet, innebar icke blott att varje kommun garanterades ett totalt skatteunderlag, minst motsvarande fastighetsskatte-

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

underlaget, utan den innefattade även, att visst minimibelopp skatt uttogs

av varje fastighetsägande medlem av kommunen, vilket främjade en viss

likformighet i beskattningen.

De sakkunniga framhåller därefter, att olika omständigheter — bland

vilka kunde nämnas den allmänna ekonomiska utvecklingen, det förbätt­

rade taxeringsväsendet, utformningen av statsbidragen till kommunerna och

kommunindelningsreformen — medfört, att fastighetsbeskattningens bety­

delse för kommunerna nu vore en annan än tidigare.

Vad först angår den allmänna ekonomiska utvecklingen framhåller de

sakkunniga, att denna givit till resultat, att fastighetsskatteunderlaget nu­

mera vore en betydligt mindre del av det totala skatteunderlaget än tidigare.

Medan det ännu år 1933, såsom kommunalskatteberedningens undersökning­

ar visade, icke vore ovanligt att i landskommuner skatteunderlaget till 35 å

SO procent utgjordes av effektiv fastighetsskatt, utgjorde det totala fastig­

hetsskatteunderlaget — det effektiva fastighetsskatteunderlaget vore ju all­

tid väsentligt mindre — vid 1952 års taxeringar i 750 av rikets 904 lands­

kommuner mindre än 20 % av hela skatteunderlaget. Endast i 6 kommu­

ner uppginge det totala fastighetsskatteunderlaget till 35 å 45 % av hela

skatteunderlaget. För städernas vidkommande vore fastighetsskatteunder­

laget procentuellt av mindre betydelse än på landsbygden.

Beträffande taxeringsväsendets utveckling påpekar de sakkunniga, att man

numera sökte komma fram till de verkliga inkomsterna. Även om i detta

avseende åtskilligt återstode att göra, vore det uppenbart, att man numera

vid inkomsttaxeringen verkställde en inkomstuppskattning, som betydligt

mera än vad som vore fallet vid tiden omkring år 1920 återspeglade de verk­

liga inkomsterna.

I fråga om statens bidrag till kommunerna framhåller de sakkunniga, att

genom det sätt, varpå bidragen utbyggts, kommunerna mindre än förut bli­

vit beroende av eget skatteunderlag för tillgodoseende av sina behov av in­

komster. Variationerna mellan kommunerna i fråga om den kommunala ut­

debiteringen vore också betydligt mindre nu än tidigare. De år 1952 beslutade

utdebiteringarna för kommunala ändamål i rikets 2 747 kommunområden

växlade mellan 8 och 21 kronor. Tidigare vore skillnaden mellan högsta och

lägsta utdebitering betydligt större. I 2 634 av kommunområdena hölle sig

den sammanlagda utdebiteringen för år 1952 inom så jämförelsevis snäva

gränser som mellan 10 och 16 kronor.

Vad slutligen beträffade kommunindelningsreformen konstaterar de sak­

kunniga, att denna medfört, att ett stort antal småkommuner med ringa

eller för växlingar känsligt skatteunderlag uppgått i större enheter, där väx­

lingarna icke bleve så stora som de kunde bli i små enheter.

Sådana förhållandena alltså utvecklat sig, anser de sakkunniga garanti­

skattesystemet icke kunna fylla den uppgift att åt varje kommun garantera

visst erforderligt minimum av skatteunderlag, som ursprungligen tillmättes

densamma. En sådan uppgift kunde garantiskattesystemet fylla endast under

förutsättning att tillgången till det mera stabila fastighetsskatteunderlaget i

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

43

mera nämnvärd grad förmådde bromsa den utdebiteringshöjning, som kun­

de beräknas bli erforderlig vid sjunkande inkomster. Emellertid vore det ef­

fektiva fastighetsskatteunderlaget numera så litet i förhållande till det tota­

la skatteunderlaget, att fastighetsskattens förmåga att bromsa utdebite-

ringshöjningen vore jämförelsevis ringa.

Till belysande av angivna förhållande anför de sakkunniga följande sche­

matiska exempel.

En kommun har under en följd av år haft cirka 48 000 skattekronor, var­

av 8 000 skattekronor belöpa å fastighet. Av de sistnämnda föranleda en fjär­

dedel effektiv fastighetsskatt. Utdebileringsbehovet föranleder utdebitering

av 12 kronor per skattekrona. Så nedgå inkomsterna varför de tillgängliga

skattekronornas antal under en senare följd av år uppgår till blott 35 000,

varav fortfarande 8 000 belöpa på fastighet. På grund av sänkningen av

inkomsterna beräknas hälften av fastighetsskattekronorna föranleda effek­

tiv fastighetsskatt. Den summa, som skall anskaffas genom utdebitering, an-

tages vara oförändrad.

Under de tidigare åren utgör utdebiteringen med bibehållen fastighets­

skatt 12 kronor. Om samma utdebiteringsbehov skulle ha fyllts utan tillgång

till de 2

000 effektiva fastighetsskattekronorna, hade utdebiteringen blivit

12 kronor 52 öre.

Under de senare åren blir utdebiteringen med bibehållen fastighetsskatt

16 kronor 46 öre. Om samma utdebiteringsbehov skall fyllas utan tillgång

till de 4 000 effektiva fastighetsskattekronorna, blir utdebiteringen 18 kronor

58 öre.

Om ej andra omständigheter inverkade, skulle garantiskattesystemets

förmåga att i det anförda exemplet vid sjunkande inkomster bromsa erfor­

derlig utdebiteringshöjning kunna anses motsvara 2 kronor 12 öre per skat­

tekrona, procentuellt sett ett ganska lågt belopp. I realiteten torde fastighe­

ternas garantiskatt påverka utdebiteringen väsentligt mindre, då en ned­

gång av skatteunderlaget i angiven omfattning kan påverka kommunens

utgifter, såsom fallet kan bli om nedgången beror på sänkning av den all­

männa prisnivån. Sänkningen av skatteunderlaget kan vidare påverka till

kommunen utgående statsbidrag, så att utdebiteringshöjningen icke blir så

stor som ovan beräknats.

De sakkunniga pekar härefter på ett par omständigheter av stor bety­

delse i förevarande sammanhang nämligen frågan dels i vad mån kom­

munerna behövde räkna med sådan avsevärd nedgång i det å inkomst grun­

dade skatteunderlaget, som gjorde behovet av ett mera stabilt skatteun­

derlag aktuellt, dels ock huruvida fastigheterna numera erbjöde ett skatte­

underlag av samma stabilitet som tidigare. I båda dessa avseenden anse de

sakkunniga, att förhållandena nu vore annorlunda än vid tiden för garan­

tiskattesystemets uppkomst. Härom anföres följande.

Sålunda råder numera i stort sett enighet om angelägenheten av att sam­

hällets produktiva resurser helt utnyttjas samt alt såväl staten som kom­

munerna när så erfordras aktivt kunna och böra verka i detta syfte, bland

annat genom åtgärder för beredande av om möjligt full sysselsättning åt

tillgänglig arbetskraft. De olika grupperna i samhället äro vidare starkt

organiserade med syfte att tillförsäkra sina medlemmar skälig inkomst och

sådana syften ha på olika sätl lämnats stöd från det allmännas sida. Såsom

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

exempel på sådant stöd kan nämnas olika åtgärder inom jordbrukspoliti­

kens område. Av anförda skäl torde man kunna räkna med att under nu

rådande förhållanden icke skola förekomma sådan nedgång i inkomsterna

i vissa kommuner, som tidigare förekom och som kunde göra det behöv­

ligt att äga tillgång till ett garanterat skatteunderlag.

Ett ekonomiskt läge, där fastighetsskatteunaerlaget finge verklig betydelse

i förevarande hänseende, kommer emellertid utan tvivel att medföra sådana

problem, att beskattningen och därmed sammanhängande problem över

huvud taget måste omprövas med hänsyn till då rådande förhållanden, sär­

skilt som det icke kan förutses, om och i vilken utsträckning fastigheterna

i ett sådant läge över huvud taget kunna svara för sin skattskyldighet.

Sedan sålunda konstaterats, att den garanti för ett minimiskatteunder-

lag, som fastighetsbeskattningen erbjöde kommunerna, numera icke kunde

tillmätas större vikt, framhåller de sakkunniga, att fastighetsbeskattning­

en dock hade sin betydelse såsom inkomstkälla för kommunerna. Den mer-

inkomst som fastighetsskatten genom den effektiva delen därav gåve kom­

munerna, jämfört med vad som skulle utgå vid enbart inkomstskatt, mot­

svarade för åtskilliga kommuner ett icke obetydligt belopp per skattekrona.

Bortfall av fastighetsskatten skulle alltså betyda en utdebiteringshöjning,

som visserligen i åtskilliga kommuner stannade vid relativt blygsamma

belopp men i andra kunde uppgå till en krona eller mera. Hur stor den

erforderliga utdebiteringshöjningen skulle bli, kunde för varje särskild

kommun endast utrönas genom provtaxering. Av den statistiska redogö­

relsen framginge, vilka resultat som erhållits vid de av de sakkunniga

gjorda undersökningarna, önskade man veta betydelsen av den effektiva

fastighetsskatten för viss kommun, kunde man erhålla en god uppfattning

därom genom att jämföra förhållandet mellan antalet fastighetsskattekronor

och det totala skatteunderlaget i kommunen med de statistiska undersökning­

arnas resultat rörande storleken av den effektiva fastighetsskatten i kom­

muner av olika typ. Stickprovsundersökningar, som verkställts, visade att

fastighetsskattens verkningar för kommunerna vore tämligen likartade i

kommuner av samma typ. Den i statistiken ingående översikten över den

totala fastighetsskattens procentuella andel i skatteunderlaget visade att den­

na andel utom i undantagsfall hölle sig inom en tämligen snäv gräns.

De sakkunniga övergår därefter till att behandla frågan om fastighetsskat­

tens betydelse i sådana fall, där fastigheten ingår i rörelse, som hänför sig till

flera kommuner. Därvid erinrar de sakkunniga om att enligt gällande be­

stämmelser inkomstberäkningen skulle ske för rörelsen i dess helhet, var­

efter från den framräknade nettointäkten s. k. procentavdrag med 5 pro­

cent av taxeringsvärdet å samtliga i rörelsen ingående fastigheter finge ske.

Först om överskott därvid uppstode, ansåges rörelsen ha lämnat till kom­

munal inkomstskatt skattepliktig inkomst. Detta kunde sägas innebära, att

fördelningen av inkomsten av rörelse, vilken hänförde sig till flera kom­

muner, skedde på det sättet, att i första hand till varje kommun hänfördes

vad som motsvarade 5 procent av taxeringsvärdet å inom kommunen be­

45

lägen i rörelsen ingående fastighet och att återstoden fördelades enligt de i 57 och 58 §§ konnnunalskattelagen givna reglerna. Med hänsyn till den betydelse, fastighetsbeskattningen på detta sätt hade för kommunerna, måste, om upphävande av fastighetsbeskattningen övervägdes, bestämmel­ serna om fördelning av rörelseinkomst mellan olika kommuner upptagas till omprövning.

De sakkunniga erinrar om att kommunalskatteberedningen, som föresloge utbyte av garantiskattesystemet mot en fristående objektskatt å fastighet, i samband därmed förutsatte sådan ändring av fördelningsreglerna, att vid fördelning av inkomst av rörelse varje kommun i första hand skulle till­ delas ett belopp, motsvarande 5 procent av taxeringsvärdet å i rörelsen in­ gående inom kommunen belägen fastighet. Genom en sådan regel skulle ha åstadkommits, att fastighetsbeskattningens frikoppling från inkomstbeskatt­ ningen icke medfört någon ändring i fördelningen av rörelseinkomst mellan olika kommuner.

De sakkunniga framhåller avslutningsvis, att det vore för primärkommu­ nerna, som fastighetsbeskattningen hade sin största betydelse. De speciella kommunbildningarna — municipalsamhällen och tingslag — hade ett så jämförelsevis ringa utdebiteringsbehov, att fastighetsbeskattningen för dem vore av väsentligt mindre betydelse än för primärkommunerna, även om denna betydelse icke borde helt förbises.

Vad beträffar landstingen uppger de sakkunniga, att fastighetsskatteun- derlaget i genomsnitt motsvarade blott 13,4 % av det totala skatteunder­ laget med jämförelsevis små variationer beträffande de särskilda lands­ tingen. Enligt de sakkunniga kunde man utgå från att ett fastighetsskatte- underlag av denna relativa storlek icke hade mera nämnvärd betydelse ur garantisynpunkt. Fastighetsskattens betydelse för landstingen skulle där­ med helt vara att hänföra till den inkomst, som fastighetsbeskattningen be­ redde landstingen i form av effektiv fastighetsskatt.

B. Redogörelse för statistiska undersökningar rörande fastig­

hetsskattens verkningar.

De av de sakkunniga utförda statistiska undersökningarna innefattar provtaxeringar beträffande 11 landskommuner (27 församlingar) för taxe- ringsåret 1952 och 8 landskommuner (numera utgörande 3 storkommuner) för taxeringsåret 1950. Av de taxeringsåret 1952 undersökta kommunerna är två — Ragunda och Åldals-Liden — av speciell karaktär och har i stati­ stiken redovisats särskilt för sig. Mera begränsade undersökningar har före­ tagits i fråga om dels ett antal skogskommuner i Västernorrlands län och dels en skärgårdskommun i Stockholms län. Därjämte har provtaxering agt rum beträffande Norrtälje stad och en undersökning i fråga om annan fastighet företagits beträffande fyra taxeringsdistrikt i Stockholms stad. För undersökningarnas innebörd och resultat lämnas en mera ingående re­ dogörelse i utredningen vidfogade bilagor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

46

I det följande redovisas en av de sakkunniga på grundval av statistiken

lämnad redogörelse för fastighetsskattens verkningar för fastighetsägarna

och för kommunerna.

Vad först angår fastighetsskattens verkningar för de

skattskyldiga framhåller de sakkunniga, att svårigheter förelåge att

genom statistik påvisa i vilken omfattning fastighetsskatten medförde mer-

belastning för fastighetsägarna eller i vad mån fastighetsskattens avskaf­

fande skulle för dem medföra skattelättnad. Berörda svårigheter samman­

hängde med det förhållandet, att fastighetsägarna icke kunde betraktas som

enhetlig grupp av skattskyldiga. De statistiska undersökningarna, som i

första hand haft till syfte att påvisa verkningarna för kommunerna av ett

avskaffande av fastighetsskatten, borde dock aven kunna i viss mån tjäna

till belysning av vad fastighetsskattesystemet innebure för olika grupper av

fastighetsägare. Härutinnan anför de sakkunniga följande.

Vad först angår jordbruksfastighet utgöra enligt den för taxeringsåret

1952 utförda provtaxeringen beträffande 9 landskommuner (de två speci­

ella kommunerna redovisas för sig) de effektiva fastighetsskattekronorna

25 procent av fastighetsskatteunderlaget (tab. B 4 kol. 6). Till de effektiva

fastighetsskattekronorna bidraga långt ifrån alla ägare av jordbruksfastig­

het. Av utredningen (tab. B 3 kol. 6) framgår, att endast 25 procent av ägar­

na erlägga någon effektiv fastighetsskatt. För övriga 75 procent skulle ett

avskaffande av fastighetsskatten icke medföra någon lindring i den kom­

munala skattebördan; deras kommunalskatt skulle tvärtom bli högre med

hänsyn till den höjning av utdebiteringen, som bleve en följd av fastighets-

skattekronornas bortfall. (En ökning av kommunalskatten kan också upp­

komma för fastighetsägare, som enligt gällande system drabbas av effektiv

fastighetsskatt, nämligen i det fall, att hans fastighetsskatt icke är högre

än att den uppväges av utdebiteringshöjningen.)

I den bilaga, vari nu ifrågavarande utredning redovisas, har i tabellerna

6 och 7 gjorts en uppdelning å olika ägarkategorier med hänsyn till taxe­

ringsvärdenas storlek, varjämte som särskilda grupper upptagits dels i kom­

munen icke mantalsskrivna ägare och dels juridiska personer. Av tabellerna

framgår att ägare av mindre jordbruksfastigheter i mindre utsträckning

drabbas av effektiv fastighetsskatt än ägare av större jordbruksfastigheter.

Medan beträffande ägare av fastigheter, vilkas taxeringsvärde understiger

50 000 kronor, procenttalet sådana som erlägga effektiv fastighetsskatt upp­

går till allenast 17,6, stiger nämnda procenttal i takt med taxeringsvärdenas

storlek upp till 85,7 för ägare av jordbruksfastighet med taxeringsvärde över

en miljon kronor. På motsvarande sätt stiger det procenttal, som anger de

effektiva fastighetsskattekronornas andel av antalet fastighetsskattekronor

från lägst 8,4 för fastigheter med lägre taxeringsvärde än 50 000 kronor

till högst 72,8 procent för fastigheter med taxeringsvärde överstigande en

miljon kronor.

Av totala antalet effektiva fastighetsskattekronor härrörande från de i de

nio kommunerna belägna jordbruksfastigheterna belöper 21 procent å fas­

tigheter, beträffande vilka taxeringsvärdet understiger 200

000 kronor och

som tillhöra i kommunen mantalsskrivna fysiska personer. Återstående 79

procent belöper å fastigheter med ägare som nyss sagts men med taxerings­

värde överstigande 200

000 kronor samt å fastigheter, som tillhöra i kom­

munen icke mantalsskrivna personer eller juridiska personer.

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

47

\ ad angår annan fastighet ligger det i fråga om fastighetsskattens effekt annorlunda till än beträffande jordbruksfastighet, övervägande delen av ägare av annan fastighet erlägga effektiv fastighetsskatt. Av de ägare av annan fastighet, som ingå i den statistiska undersökningen rörande nio landskommuner, erlägges effektiv fastighetsskatt av 86,2 procent. Beträffan­ de annan fastighet har icke skett någon uppdelning i olika ägarkategorier men skäl finnes att antaga, att en stor del av de ägare — uppgående till 13,8 procent av hela antalet — som icke erlägga effektiv fastighetsskatt, använda små fastigheter i egna rörelser.

Av från annan fastighet i ovannämnda kommuner härrörande fastighets- skattekronor äro 64,1 procent effektiva. Avvikelserna de olika kommunerna emellan från detta medeltal äro icke av samma betydenhet, som fallet var i fråga om jordbruksfastigheterna. Procenttalet torde ock giva ett ganska riktigt uttryck för den genomsnittliga fastighetsskatteeffekten beträffande annan fastighet. Detta hindrar dock icke att förhållandena skifta för olika slag av fastigheter. I de undersökningar (bilagorna F, G och H), som utförts beträffande Djurö, Norrtälje och Stockholm, har uppdelning skett å olika slags fastigheter med hänsyn till fastigheternas användningssätt samt till deras ägare. En sammanfattning lämnas i vidstående tabell.

Kungl. Maj. ts proposition nr 186.

Fastigheternas karaktär

Kommun

Effektiva fastighetsskattekronor

i procent

Kommunala bostadsbolag, allmännyttiga bostadsföretag och

liknande...........................................................................

Stockholm Norrtälje

QQ.q

Bostadsföreningar..................................................................

93-4

En- och tvåfamiljsfastigheter ..............................................

Stockholm

84-7

i

>

Norrtälje

87-4

Sommarnöjesfastigheter..........................................

Djurö

80-0

Hyresfastigheter ej nämnda ovan...................................

Stockholm

63*7

2>

> > > ..................

Norrtälje

58-2

Fastigheter använda i ägarens rörelse............................

Stockholm

21-8

> > > > >

Norrtälje

21-1

Vad härefter beträffar fastighetsskattens verkningar för k o m m u n e r n a framhåller de sakkunniga, att det vore av särskilt in­ tresse att påvisa de utdebiteringshöjningar, som vore att räkna med vid ett avskaffande av fastighetsskatten.

De sakkunniga omtalar vidare, att på samma sätt som — i enlighet med vad i det föregående påvisats — fastighetsskattens effekt växlade i fråga om olika slag av fastigheter, differenser också förelåge beträffande de höj­ ningar av den kommunala utdebiteringen, som skulle följa av fastighets­ skattens avskaffande. Berörda differenser sammanhängde främst med ar­ ten av det i kommunerna befintliga fastighetsbeståndet. Ju mera i detta in- ginge fastigheter med hög fastighetsskatteeffekt desto högre bleve utdebi- teringshöjningen.

Därefter anför de sakkunniga följande. 1 fråga om de år 1952 provtaxerade nio kommunerna (se tab. B 5 kol. 7) skulle fastighetsskattens avskaffande medföra en genomsnittlig höjning av utdebiteringen till allmän kommunalskatt med 58 öre. (Då det här och i det följande talas om utdebiteringshöjning vid avskaffande av fastighetsskat­ ten avses icke den faktiska utdebiteringshöjningen utan en med borteli-

48

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.

minerande av ovidkommande faktorer beräknad höjning. Angående sättet för

höjningens beräknande hänvisas till bilaga B.j Av skäl, som ovan angivits,

varierar emellertid utdebiteringshöjningen avsevärt de olika kommunerna

emellan. Med hänsyn härtill och då den statistiska undersökningen omfat­

tat ett allenast begränsat antal landskommuner torde den vid undersökning­

en erhållna genomsnittliga utdebiteringshöjningen icke kunna anses repre­

sentera genomsnittet för samtliga landskommuner i riket. Detta hindrar

dock icke, att den utförda statistiken ger en tämligen god bild av den ut-

debiteringshöjning, som i landskommuner av olika karaktär är att räkna

med vid ett avskaffande av fastighetsskatten.

Den högsta utdebiteringshöjningen föreligger för Bara kommun med en

krona 18 öre. För den i berörda kommun ingående församlingen Bjärshög

skulle utdebiteringshöjningen utgöra en krona 30 öre.

Den i förhållande till genomsnittet höga utdebiteringshöjningen i Bara

kommun har sin förklaring däri (tab. B 6 kol. 2), att av sammanlagda taxe­

ringsvärdet å jordbruksfastigheter, 23 771 900 kronor, å jordbruksfastighe­

ter med taxeringsvärde understigande 50 000 kronor belöper allenast

1 235 400 kronor, medan å jordbruksfastigheter med taxeringsvärde över­

stigande en miljon kronor belöper 12 991 200 kronor. Därtill kommer, att

icke inom kommunen mantalsskrivna fysiska personer samt juridiska per­

soner äga jordbruksfastigheter inom kommunen med ett sammanlagt taxe­

ringsvärde av 3 271 100 kronor. Av i kommunen förefintliga effektiva fas-

tighetsskattekronor, 7 638 kronor, belöpa allenast 1,7 procent å sådana av

inom kommunen mantalsskrivna fysiska personer ägda jordbruksfastig­

heter, vilkas taxeringsvärde understiger 50 000 kronor.

Den lägsta utdebiteringshöjningen, 15 öre, föreligger för Nysätra kom­

mun i Västerbottens län — även denna liksom Bara en typisk jordbruks-

kommun. I Nysätra uppgår emellertid det sammanlagda taxeringsvärdet

å jordbruksfastigheter med taxeringsvärde understigande 50 000 kronor och

ägda av inom kommunen mantalsskrivna fysiska personer till över 93 pro­

cent av det totala, jordbruksfastigheter åsatta taxeringsvärdet.

I motsats till vad som gäller beträffande övriga provtaxerade landskom­

muner belöper å tre landskommuner, belägna i Norrland, större delen av

taxeringsvärdet å annan fastighet. I samtliga tre kommuner hänför sig den­

na del av taxeringsvärdet i huvudsak till kraftverksanläggningar. I två av

kommunerna, Ådals-Liden och Ragunda, där kraftverken tillhöra staten,

skulle fastighetsskattens avskaffande komma att medföra en allenast obe­

tydlig höjning av utdebiteringen eller för vardera av kommunerna It öre.

Vid denna beräkning av utdebiteringshöjningen har dock förutsatts, att vid

avskaffande av fastighetsbeskattningen en ändring vidtages i reglerna om

fördelning mellan olika kommuner av inkomst av rörelse, vari fastighet in­

går. Under förutsättning, att kommun, där kraftverk är beläget, tilldelas en

andel av nettointäkten motsvarande 5 procent av kraftverkets taxeringsvär­

de innan fördelning i övrigt sker, skulle, så länge vattenfallsstyrelsen —

såsom för närvarande sker — redovisar nettointäkt överstigande 5 procent

av de kraftverken åsatta taxeringsvärdena, ett avskaffande av fastighets­

skatten icke komma att medföra någon minskning av skatteunderlaget för

kraftverkskommunerna.

Vad angår den tredje av ifrågavarande kommuner, Högdal i Jämtlands

län, skulle emellertid fastighetsskattens avskaffande medföra den näst efter

den för Bara gällande högsta utdebiteringshöjningen eller en krona 10 öre.

Denna relativt höga utdebiteringshöjning har emellertid sin förklaring i

mera tillfälliga förhållanden. I berörda kommun är nämligen ett icke sta­

len tillhörigt kraftverk under utbyggnad. Ehuru detta ännu icke lämnat

49

avkastning är det åsatt taxeringsvärde, varå utgår fastighetsskatt, som följ­ aktligen i sin helhet blir effektiv. Till jämförelse kan nämnas, att för taxe­ ringsåret 1950 (se tabell C 4), då kraftverksbygget ännu icke påbörjats, ett avskaffande av fastighetsskatten för Högdals kommun skulle innebära en utdebiteringshöjning av allenast 15 öre.

Av skäl som framgår av bilaga E, ha de sakkunniga verkställt en i bi­ lagan redovisad undersökning angående fastighetsskattens betydelse för de norrländska skogskommunerna. Undersökningen, om vars närmare inne­ börd och resultat hänvisas till bilagan, giver vid handen, att ett bortfall av den å bolagsskogarna belöpande effektiva fastighetsskatten icke skulle — åtminstone i nuvarande ekonomiska läge — medföra någon mera bety­ dande höjning av den kommunala utdebiteringen, och detta icke ens i kom­ muner, där fastighetsskattekronorna av bolagsskogar äro till större delen effektiva.

Av den i redogörelsen för fastighetsskattens verkningar för de skattskyl­ diga återgivna tablån framgår, att den effektiva fastighetsskatten är rela­ tivt hög i fråga om fastigheter, som utnyttjas som sommarbostäder. I bi­ laga F redovisas en undersökning beträffande Djurö, där fastigheterna till övervägande delen utgöras av sommarnöjesfastigheter. I ifrågavarande kom­ mun skulle ett bortfall av den på berörda fastigheter belöpande effektiva fastighetsskatten medföra en betydande höjning av utdebiteringen till all­ män kommunalskatt, nämligen för de olika i kommunen ingående tre för­ samlingarna respektive 3 kronor 45 öre, 2 kronor 86 öre och 2 kronor 72 öre.

Beträffande en del av de av de sakkunniga provtaxerade landskommuner­ na har provtaxering ägt rum jämväl i samband med av kommunalskattebe- redningen verkställd utredning. I bilaga D har i fråga om nämnda kommu­ ner för jämförelse sammanställts vissa uppgifter från såväl kommunalskat- teberedningen som förevarande utredning. I vidstående tabell lämnas en sammanfattning omfattande samtliga de olika åren undersökta kommuner.

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

Taxeringsår

Antal prov­

taxerade kommuner

(försam­ lingar)

j- Antal

skatte­ kronor

Procentuell minskning därav

vid bortfall av effektiva fastig-

hetsskattekronor

Mot effektiva

fastighetsskattekronor svaran­ de utdebiterings­

höjning

1933..............................................

33

111008

28

t

4'48

1936..............................................

77

500 041

13-6

1*43

1950..............................................

8

156 724

4l

0'28

1952................................................

25 652 796

6-6

0'58

1952...................................................

2

291 278

I

t

Oll

Vad angår fastighetsskattens verkningar för stadskommunerna ha under­ sökningar utförts beträffande Norrtälje stad och fyra taxeringsdistrikt i Stockholms stad. Undersökningarna, vilka redovisas i bilagorna G och H, giva vid handen, att ett avskaffande av fastighetsskatten skulle medföra eu höjning av utdebiteringen till allmän kommunalskatt med i Norrtälje 95 öre och i Stockholm omkring 70 öre.

De sakkunniga framhåller, att de i det föregående angivna siffrorna för höjning av utdebitering vid avskaffande av fastighetsskatten avsåge all­ män kommunalskatt. Höjningen av utdebiteringarna av landstingsskatt och tingshusmedel vore sålunda icke medräknad. Vad angingc utdebiteringen

4

Dihang till riksdagens protokoll 1933. 1 samt. Nr ISO.

50

av tingshusmedel kunde man bortse från denna, då den genomsnittliga

höjningen understege ett öre. Höjningen av utdebiteringen av landstings­

skatt däremot hade på grundval av de statistiska undersökningarna i ge­

nomsnitt för samtliga landsting beräknats till 29 öre.

För att få en riktig bild av höjningen av hela den kommunala utdebi­

teringen vid avskaffande av fastighetsskatten borde sålunda de tal, som

ovan och i de i bilagorna framlagda tabellerna angivits för höjning av

utdebiteringen till allmän kommunalskatt, ökas med 29 öre.

Med ledning av det material, som framkommit vid de av de sakkunniga

utförda statistiska undersökningarna, har de sakkunniga sökt göra en un­

gefärlig beräkning rörande det totala skattebelopp, som fastighetsskatten

tillfört kommunerna för taxeringsåret 1952.

I fråga om jordbruksfastighet påpekar de sakkunniga att, den taxerings­

året 1952 avseende undersökningen rörande nio landskommuner utvisade,

att i genomsnitt 25,i procent av fastighetsskatteunderlaget utgjordes av ef­

fektiva fastighetsskattekronor. Med hänsyn emellertid bland annat till att

de i undersökningen ingående skånekommunerna, där procenttalet effektiva

fastighetsskattekronor vore osedvanligt högt, fått i alltför hög grad in­

verka på genomsnittsresultatet, hade ett procenttal av 20 procent ansetts

giva ett bättre uttryck för den genomsnittliga fastighetsskatteeffekten.

De sakkunniga framhåller vidare, att vad anginge annan fastighet ut­

gjorde enligt de verkställda utredningarna den effektiva fastighetsskatten

Kungl. Maj. ts proposition nr 186.

Skattebelopp i miljoner kronor

Primärkommuner

Landsting

Summa

Jordbruksfastighet

Landskommuner......................................

9-1

3-9

13-0

Landstingsstäder.......................................

0-5

0-2

0'7

Icke-landstingsstäder ..............................

Öl

0-1

Summa

9'7

4-1

138

Annan fastighet

Landskommuner ......................................

30-9

13-4

44-3

Landstingsstäder ......................................

40-0

14-2

51-2

Icke-landstingsstäder ..............................

41-5

41-5

Summa

1124

27-6

1400

Samtliga fastigheter

Landskommuner ......................................

40-0

17-3

57:3

Landstingsstäder ......................................

40-5

14-4

54‘9

Icke-landstingsstäder ...............................

41-6

41-6

Summa

1221

317

1538

Municipalsamhällen ..............................

0'8

Tingslag......................................................

06

Summa

1552

51

i procent av den debiterade fastighetsskatten för de år 1952 undersökta nio landskommunerna 64,i procent, för Norrtälje stad 70,4 procent och för Stockholms stad 68,7 procent. Med hänsyn till angivna procenttal hade de sakkunniga ansett sig kunna vid en approximativ beräkning utgå ifrån, att av den fastighetsskatt, som härflöte från annan fastighet, ett belopp mot­ svarande 65 procent utgjorde effektiv fastighetsskatt.

På grundval av nyssnämnda procenttal, 20 procent för jordbruksfastig­ het och 65 procent för annan fastighet, har de sakkunniga beräknat den sammanlagda effektiva fastighetsskatten för taxeringsåret 1952 enligt vid- stående tabell.

De sakkunniga framhåller slutligen, att resultatet av de statistiska under­ sökningarna i huvudsak motsvarade den kännedom om de av undersök- ningarna berörda förhållanden, som de sakkunniga erhållit vid i andra sam­ manhang gjorda iakttagelser. Resultatet av undersökningarna torde därför kunna betraktas såsom tillräckligt representativt för att ett bedömande av fastighetsbeskattningens nuvarande verkningar skulle kunna grundas å det­ samma.

Kungl. Maj. ts proposition nr 186.

V. Frågan om bibehållande av en kommunal

fastighetsbeskattning.

De sakkunniga. De sakkunniga framhåller, att åtskillig kritik riktats mot fastighetsbeskattningen i den form denna fått genom garantiskattesystemet. Berörda kritik sammanfattar de sakkunniga på följande sätt.

Mot garantiskattesystemet har anmärkts, att detsamma icke överens­ stämde med principen skatt efter förmåga. I viss mån verkade garanti­ skattesystemet i rakt motsatt riktning. Sålunda hade en fastighetsägare, som atnjöte sådan inkomst av fastigheten eller av förvärvskälla, vari fastigheten mginge, att han med hänsyn till nämnda inkomst och annan förekommande inkomst kunde utnyttja såväl procentavdrag som allmänna avdrag och ortsavdrag, i realiteten icke att vidkännas någon fastighetsskatt. Å andra sidan kunde fastighetsägarens ekonomiska förhållanden vara sådana, att han icke hade någon skattepliktig inkomst eller så låg sådan inkomst, att med hänsyn till allmänna avdrag och ortsavdrag någon skatt icke skulle påforas honom, om icke fastighetsskatten funnes. Mellan dessa ytterli«hets-

^UnC^r ^Cn belastning> som fastighetsskatten innebure, variera på ett

satt, som framstode såsom slumpartat och föga överensstämmande med en rationell och överskådlig beskattning.

Det har vidare sagts, att fastigheterna såsom sådana icke hade någon för­ måga att bära en beskattning. Sådan förmåga uppkomme först i och med att fastigheterna i en eller annan form lämnade inkomst. Därför borde fas­ tighetsbeskattningen upphävas.

Såsom argument mot garantiskattesystemet har stundom anförts, att det­ samma icke vore rättvist, då någon liknande garanti icke ålagts andra vär­ deobjekt än fastigheter.

52

Vid bedömande av befogenheten av den mot fastighetsbeskattningen rik­

tade kritiken anför de sakkunniga till en början följande allmänna syn­

punkter.

Den omständigheten att erinringar i vissa avseenden kunna framställas

mot detaljer i den gällande fastighetsbeskattningens konstruktion och verk­

ningar innefattar icke i och för sig tillräckliga skäl att helt slopa denna be­

skattning. Frågan huruvida en fastighetsbeskattning i någon form bör bibe­

hållas och huru densamma i så fall bör utformas, får prövas förutsättnings­

löst och med beaktande av alla på frågan inverkande omständigheter. Därvid

är det viktigt, att fastighetsbeskattningen icke bedömes ur allenast en viss

fastighetsägargrupps synpunkter eller med hänsyn endast till de vid viss

tidpunkt rådande förhållandena. Över huvud måste beaktas, att frågan huru­

vida en fastighetsbeskattning jämväl i fortsättningen skall ingå i vårt skatte­

system liksom andra skattefrågor av allmän natur ytterst är en bedömnings-

och lämplighetsfråga. De som yrka på fastighetsbeskattningens totala av­

skaffande kunna sålunda icke “till stöd därför åberopa rättsgrunder eller

grunderna för skattesystemet i dess helhet. Såsom i andra bedömningsfrågor

kunna skäl anföras för och emot fastighetsbeskattningen. Det slutliga stånd-

punktstagandet måste därför bli beroende av styrkan hos de skäl, som kun­

na åberopas i ena eller andra riktningen.

De sakkunniga övergår härefter till att mera i detalj diskutera befogenhe­

ten av den mot fastighetsskatten framförda kritiken.

Vad angår de invändningar mot fastighetsbeskattningen, som framställts

under påstående att denna beskattning skulle strida mot principen om skatt

efter förmåga och att fastigheterna såsom sådana icke ägde någon skatteför-

måga, framhåller de sakkunniga, att man härvid torde ha utgått från vissa

principer eller föreställningar, som icke svarade mot de faktiska förhållan­

dena. Härom anföres vidare följande.

Bland annat har man förutsatt, att inkomsten sådan den kommer till ut­

tryck i den för varje skattskyldig taxerade inkomsten borde vara norm för

den kommunala beskattningen och därvid förbisett, att denna inkomst icke

alltid innefattar all verklig inkomst eller utgör det enda godtagbara uttrycket

för skatteförmågan.

I vårt land såväl som i andra jämförliga länder har det allmännas utgifter

och därmed behovet av skatteinkomster efter hand stigit till sådana be­

lopp, att det icke är möjligt att enbart genom en direkt enhetlig inkomst­

skatt uttaga hela skattebehovet. Beskattningen sker därför regelmässigt

genom ett helt system av skatter, av vilka åtskilliga utgå utan hänsyn till

deras inkomst, vilka ytterst drabbas av skatterna. Så länge skattesystemet

är och måste vara så beskaffat, kan något principiellt hinder mot en sär­

skild fastighetsskatt icke anses föreligga.

Gentemot den invändningen mot fastighetsbeskattningen, att tillräckliga

skäl icke förelåge att enbart för fastigheternas vidkommande uttaga en

objektskatt, då det av olika skäl icke befunnits lämpligt att införa sådan

skatt å andra tänkbara objekt, uttalar de sakkunniga, att detta argument

icke borde tillmätas avgörande betydelse. Som skäl för sitt ståndpunktsta-

gande härvidlag anför de sakkunniga följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

53

Det måste beaktas, att fastighetsbeskattningen sker för kommunalt ända­ mål samt att mellan en kommun och de i kommunen belägna fastigheterna föreligger ett samband, vartill motsvarighet icke torde kunna påvisas i fråga om andra slag av objekt. Av grundläggande betydelse för kommunbegreppet är nämligen icke allenast personsammanslutningen av medlemmarna i kom­ munen utan även kommunområdet. Det sistnämnda består av de fastighe­ ter, som enligt gällande administrativa indelning ingå i kommunen. Det måste anses såsom ett kommunens berättigade intresse, att kommunen från de värdeobjekt, som fastigheterna utgöra, erhåller visst bidrag till kom­ munens gemensamma utgifter. Det kan icke anses tillfredsställande, om en kommun skulle helt gå miste om skatt från mycket värdefulla fastigheter, vilket skulle kunna inträffa, om fastighetsbeskattningen avskaffades. Såsom exempel kunna nämnas jordbruksegendomar, för vilka underskott regelbun­ det redovisas, bostadshus, för vilka på grund av ränteavdrag eller av andra skäl ingen eller mycket obetydlig nettointäkt redovisas o. s. v.

Såsom ett särskilt skäl att erkänna ett kommunens berättigade intresse av fastighetsbeskattning i någon form kan åberopas, att vissa grenar av den kommunala verksamheten — även om de i princip kunna anses tillgodose kommunens gemensamma intressen — stundom på ett särskilt sätt lända till förmån för de fastigheter, som därav beröras. Såsom exempel härpå kunna nämnas åtgärder för anläggning och underhåll av gator och vägar, för andra kommunikationsändamål, för anordnande av vatten och avlopp o. d. Det har stundom ifrågasatts, att fastighetsägarna skulle täcka kostnaderna här­ för genom ett system av kommunala avgifter. Det är emellertid uppenbart, att ett sådant system skulle bli komplicerat och svårhanterligt. I

I detta sammanhang åberopar de sakkunniga, att fastigheter, enligt vad erfarenheten visade, vore värdeobjekt av den beständighet och beskaffen­ het, att andra värreobjekt näppeligen kunde jämföras därmed. Förmånen att äga fast egendom finge därför anses vara av den art, att en viss beskatt­ ning vid sidan av den vanliga inkomstbeskattningen kunde anses befogad. Det borde även beaktas, att den vanliga inkomstbeskattningen träffade en­ dast egendomens avkastning, i den mån denna enligt bestämmelserna i skatteförfattningarna skulle beskattas. I praktiken kunde emellertid denna avkastning ofta icke beskattas så fullständigt som avkastningen av vissa andra förvärvskällor. Sålunda bleve i regel värdet av bostadsförmån och andra naturaförmåner uppskattat på ett för den skattskyldige jämförelsevis förmånligt sätt.

De sakkunniga erinrar vidare om att det vid åtskilliga tillfällen varit på tal att genom en särskild värdestegringsskatt beskatta den höjning av fas­ tighetsvärdena, som erfarenhetsmässigt ägde rum särskilt inom eller i när­ heten av tätbebyggda områden. Någon sådan beskattning hade emellertid ännu icke kommit till stånd, oaktat man i stort sett torde ha varit ense om det i och för sig befogade i en sådan beskattning. Orsaken till att be­ skattningen i lråga icke kommit till stånd kunde främst sökas i de med en sådan beskattning förbundna tekniska svårigheterna. Fn fastighetsbeskatt­ ning, som uttoges med anknytning till fastigheternas saluvärden, hade i viss mån samma verkan som en värdestegringsskatt å fast egendom. De skäl, som kunde åberopas till stöd för befogenheten av en sådan värde-

54

stegringsskatt, kunde därför åberopas även till stöd för en fastighetsbeskatt­

ning i allmänhet. Och så länge en värdestegringsskatt icke införts, förelåge

ett särskilt skäl att bibehålla en allmän fastighetsbeskattning.

I anslutning till vad de sakkunniga sålunda anfört anser sig de sakkun­

niga böra påpeka det samband, som rådde mellan fastighetsbeskattningen och

den allmänna fastighetstaxeringen. Berörda förhållande kunde, framhåller

de sakkunniga, visserligen icke åberopas som skäl för en fortsatt fastighets­

beskattning, men å andra sidan borde man icke helt bortse från fastighets­

taxeringens betydelse för fastighetsägarna och för det ekonomiska livet över

huvud. Upprättandet av fastighetslängderna och den jämförelsevis noggran­

na, på utförliga uppgifter om varje fastighet grundade officiella värderingen

av fastigheterna vore utan tvivel av den största betydelse för alla de skif­

tande rättsförhållanden, som vore förbundna med fastigheterna. Vid köp

och andra avtal om överlåtelser av fast egendom vore ofta taxeringsvärdet

och de övriga uppgifter, som kunde hämtas ur taxeringslängderna, av stort

värde för de avtalsslutande parterna.

Beträffande fastighetstaxeringens betydelse i åtskilliga avseenden, som

icke direkt sammanhänger med fastighetsbeskattningen, må här hänvisas

till en i de sakkunnigas utredning lämnad särskild redogörelse härför (s.

63—72).

De sakkunniga anmärker i detta sammanhang att en officiell uppskatt­

ning av fastigheternas värden utan samband med en allmän fastighetsskatt

säkerligen icke bleve så noggrann och fullständig som den fastighetstaxe­

ring, som nu skedde. Det vore i avsevärd mån den på fastighetstaxeringen

grundade skattskyldigheten, som framtvingade den noggrannhet och jämn­

het, varmed taxeringen i stort sett numera verkställdes. I detta avseende

ville de sakkunniga erinra om den skillnad i fråga om taxeringens verkstäl­

lande, som för närvarande kunde iakttagas beträffande taxeringen av å ena

sidan de skattepliktiga och å andra sidan de skattefria fastigheterna. Taxe­

ringen av de sistnämnda skedde ofta mycket summariskt.

Sedan de sakkunniga sålunda redovisat och bemött de erinringar, som fram­

ställts gentemot fastighetsbeskattningen, övergår de sakkunniga till att redo­

göra för sin egen inställning till frågan om fastighetsbeskattningens bibe­

hållande. Vad angår det principiella övervägandet av frågan om fastighets­

beskattningen säger sig de sakkunniga därvid utgå från följande uppfatt­

ning av det aktuella läget.

Till följd av utvecklingen av den kommunala verksamheten och den do­

minerande betydelse, inkomsten jämfört med fastigheterna numera har så­

som underlag för kommunal beskattning, ävensom nuvarande utformning

av statsbidrag till kommunerna och den nya kommunindelningen, kan den

uppgift att åt varje kommun garantera visst minimum av skatteunderlag, som

ursprungligen tillmättes garantiskattesystemet, anses ha förlorat sin bety­

delse. Något egentligt behov av en garanti av sådan art synes ej heller nu­

mera föreligga. För övrigt torde möjligheter saknas att anvisa till kommu­

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

55

nerna anknutna beskattningsföremål av den natur, att de utan avseende å inkomstutvecklingen erbjuda kommunerna ett beständigt skatteunderlag av tillräcklig storlek. Frågor om garanti åt kommunerna i form av att staten garanterade visst skatteunderlag eller att brist på skatteunderlag i en kom­ mun finge täckas från skatteunderlag i andra kommuner synas vara att hänföra till frågor om statsbidrag eller lokalisering av det kommunala skat­ teunderlaget och därför icke kunna anses stå i direkt samband med frågan om fastighetsbeskattningen, sådan denna nu ligger till.

Fastighetsbeskattningens betydelse ur kommunal synpunkt kan anses be­ gränsad till den inkomst, som fastighetsskatten i den mån den är effektiv ger kommunerna. Den effektiva fastighetsskatten är att anse som en objekt­ skatt å fastighet, vilken dock icke utgår för alla fastigheter utan endast i den mån av fastighet eller av förvärvskälla, vari fastighet ingår, icke redo­ visas inkomst, uppgående till minst 5 procent av fastighetens taxeringsvärde jämte, i förekommande fall, vad som erfordras för att den skattskyldige skall kunna utnyttja honom tillkommande allmänna avdrag och ortsavdrag.

De sakkunniga framhåller härefter, att frågan huruvida den objektbeskatt­ ning av fastighet, som nu skedde i garantiskattesystemets form, kunde eller borde upphävas, borde avgöras med hänsyn till å ena sidan kommunernas berättigade intressen och å andra sidan kraven på rättvisa och ändamåls­ enlighet i beskattningen.

Vad först angår de skäl, som ur kommunal synpunkt talar för ett bibe­ hållande av fastighetsbeskattningen påpekar de sakkunniga, att kommuner­ nas utgifter stegrats så avsevärt, att man icke utan tvingande skäl borde fråntaga dem de inkomster, som nu tillkomme dem och vilkas bortfall skulle mera nämnvärt påverka utdebiteringen.

Vidare framhåller de sakkunniga, att kommunerna hade ett befogat in­ tresse, att av fastigheterna i den mån dessa vore värdeobjekt av betydelse utfå bidrag till kommunernas utgifter. Detta gällde särskilt i fråga om ut­ gifter, som på ett påtagligt sätt tjänade fastigheternas behov, såsom utgif­ ter för kommunikationsleder, vatten- och avloppsledningar in. in.

Slutligen uttalar de sakkunniga, att fastighetsbeskattningen i viss mån kunde anses utgöra en ersättning för en särskild skatt å den värdestegring å fastigheter, som ofta vore cn följd av statlig och kommunal verksamhet.

Sammanfattningsvis framhåller de sakkunniga, att ur kommunal syn­ punkt åtskilliga skäl sålunda talade för bibehållande av fastighetsbeskatt­ ningen. Några skäl, som ur sådan synpunkt principiellt kunde anföras mot denna beskattning, vore enligt de sakkunnigas uppfattning icke för handen.

De sakkunniga övergår därefter till att behandla frågan, huruvida från de skattskyldigas sida vägande invändningar kunde framställas mot fastig­ hetsbeskattningen.

Därvid framhåller de sakkunniga, att det vore av väsentlig betydelse, att fastighetsskatten innebure eu pålaga för fastigheterna allenast i den mån den vore effektiv och alt densamma till denna del vore en objektskatt å de värdeobjekt av den särskilda beskaffenhet, som fastigheterna utgjorde. Denna objektskatt hade förefunnits sedan lång tid och fastighetsägarna

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

56

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

hade förvärvat sina fastigheter med vetskap om den föreliggande skyldig­

heten att •— i förekommande fall — vidkännas effektiv fastighetsskatt, och

denna skyldighet kunde därför anses jämförlig med andra skyldigheter, som

en fastighetsförvärvare ofta ådroge sig i och med förvärvet. Härom anföres

vidare följande.

Skyldigheten att erlägga fastighetsskatt kan antagas ha påverkat fastig­

hetspriserna i sänkande riktning, i den mån fastighetsskattepålagan icke

kan anses i verkligheten vara helt eller delvis överflyttad å andra. I vissa fall

kan en sådan överflyttning direkt påvisas, exempelvis då vid hyresnämnds

bestämmande av hyror nio tiondelar av fastighetsskatten får beräknas så­

som omkostnad för fastigheten och därmed påverka hyrorna i höjande rikt­

ning. Även där en sådan överflyttning av skattskyldigheten icke kan direkt

påvisas, torde den bestående skyldigheten att vidkännas fastighetsskatt få

anses ha påverkat fastighetspriser och priserna å produkter, varför det icke

kan påstås, att fastighetsskatten i sista hand drabbar enbart fastighetsägar­

na. Någon siffermässig utredning om huru härmed förhåller sig kan dock av

naturliga skäl icke åstadkommas.

De nuvarande fastighetspriserna få i princip anses angiva det värde, fas­

tigheterna i den allmänna marknaden anses äga med hänsyn tagen till den

pålaga, skyldigheten att vidkännas effektiv fastighetsskatt kan innebära. Ett

upphävande av denna skyldighet kan därför innebära, att fastigheter, för vil­

ka effektiv fastighetsskatt erlägges, i de nuvarande ägarnas hand undergå

värdestegring, motsvarande kapitalvärdet av den skattskyldighet, från vil­

ken befrielse vunnits, i den män nu icke befrielsen kan tänkas medföra en

sänkning av inkomsterna från fastigheterna, exempelvis i form av en allmän

nedsättning av bostadshyror i hyreshus. Sker icke sådan nedsättning, kunna

fastighetsägarna beräknas tillgodogöra sig värdestegringen vid avyttring av

fastigheterna. Den värdestegring, som sålunda skulle komma fastighetsägar­

na till godo, motsvaras av ökad beskattning för inkomsttagarna, då kom­

munerna skulle bli nödsakade att å inkomsterna utdebitera vad som nu er-

hålles i fastighetsskatt.

I detta sammanhang påpekar de sakkunniga, att fastighetsbeskattningen

kunde anses äga en viss betydelse ur den synpunkten, att den kunde verka

hämmande på eventuella tendenser att spekulera i fastigheter eller att för­

värva fastigheter utan syfte att nyttja dem på inkomstbringande sätt. Vetska­

pen om skyldigheten att vidkännas årlig utgift, motsvarande fastighetsskatten,

medförde, att fastighetsförvärv övervägdes nogrannare än om sådana för­

värv icke vållade andra utgifter än räntan å det i fastigheterna nedlagda ka­

pitalet.

Med avseende å de sakkunnigas nyss återgivna synpunkter framhåller de

sakkunniga, att det förda resonemanget naturligtvis icke vore i samma ut­

sträckning tillämpligt å alla slag av fastigheter. De sakkunniga anför så­

lunda följande.

För exempelvis hyreshus av den beskaffenhet, att saluvärdet framgår så­

som resultat av kapitalisering av avkastningen, kan det förda resonemanget

vara helt tillämpligt. För andra fastigheter åter, såsom egnahemsfastigheter

o. d., är saluvärdet mera beroende av åtskilliga växlande och svårbedöm­

bara faktorer, såsom tillgång och efterfrågan inom orten, byggnadskostna-

der m. in., varför fastighetsskattens inverkan på saluvärdet icke är så på­

tagligt. Man kan dock beträffande sådana fastigheter erinra, att den som

57

förhyr en lägenhet i realiteten indirekt får hetala fastighetsskatt genom att denna skatt påverkat hyran och att det med hänsyn härtill ur likformighets- synpunkt icke ligger något orätt i att även den som bor i enfamiljshus får betala fastighetsskatt.

De sakkunniga erinrar vidare om vad de sakkunniga anfört därom, att det ur kommunal synpunkt syntes skäligt att bidrag från fastigheterna erhölles med hänsyn till det påtagliga gagn, som vissa grenar av kommunal eller stat­ lig verksamhet medförde för de inom kommunen belägna fastigheterna eller vissa delar av fastighetsbeståndet. I den mån detta gagn framträdde i form av ökad användbarhet, högre avkastning eller efter hand skeende värdesteg­ ring kunde från de skattskyldigas sida befogade erinringar icke framställas mot att fastigheterna ålades viss särskild beskattning. Visserligen kunde invändas, att den nuvarande fastighetsbeskattningen sedd ur varje fastig­ hetsägares synpunkt icke svarade mot den för varje fastighet uppkomna för­ delen av det allmännas verksamhet. Att genom kommunala avgifter eller särskild beskattning på etL någorlunda enkelt, lätthanterligt och rättvist sätt tillföra det allmänna skäliga bidrag från fastigheterna vore enligt de sakkunnigas mening dock icke möjligt. Fastighetsbeskattningen torde i själ­ va verket på ett bättre sätt än som framginge vid ett mera ytligt betraktande fylla uppgiften att tillföra kommunerna bidrag till de gemensamma utgif­ terna även från de fastighetsägare, från vilka sådana bidrag icke komme i form av inkomstskatt.

De sakkunniga framhåller ytterligare, att de vid övervägande av å ena sidan det berättigade intresse, som finge tillerkännas kommunerna med avseende å fastighetsbeskattningen och å andra sidan de erinringar, som kunde framställas mot denna beskattning, för sin del ansåge, att de skäl, som kunde anföras mot beskattningen, icke kunde tillmätas avgörande bety­ delse. De sakkunniga ansåge alltså, att fastighetsbeskattningen med de mo­ difikationer eller de tekniska förändringar därav, som kunde befinnas lämp­ liga, borde bibehållas.

Här må framhållas, att de sakkunniga erinrat om kommunalskattebered- ningens förslag att helt frikoppla fastighetsbeskattningen från inkomst­ beskattningen och i stället införa en ren objektskatt å fastighet. Enligt detta förslag skulle den nu utgående fastighetsskatten nedsättas till hälften, var­ jämte rätten att vid inkomsttaxeringen åtnjuta procentavdrag skulle avskaf­ fas. De sakkunniga anför härtill följande.

Om detta förslag genomfördes, skulle det innebära, att de som nu på grund av sin inkomst av fastigheterna i realiteten icke betala någon fastighets­ skatt, finge beskattningen skärpt med hälften av fastighetsskatten, medan de, för vilka fastighetsskatten nu är helt effektiv, skulle få densamma ned­ satt till hälften. Reformen skulle icke innebära någon ändring i belastningen för dem, vilkas fastighetsskatt är till hälften effektiv.

Förslaget torde kunna anses ha varit antagligt såväl ur kommunernas som fastighetsägarnas synpunkter, om detsamma förelegat exempelvis i mitten av 1930-talet, då fastighetsskatten var effektiv i förhållandevis mycket större

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

omfattning än nu och utbytet av garanliskatt mot objektskatt icke torde ha

inneburit ökad belastning för någon särskild grupp av fastighetsägare.

Förhållandena äro i detta avseende numera helt ändrade. Införande av ob­

jektskatt i stället för garantiskatt skulle för närvarande innebära en avse­

värd omfördelning av den beskattning, som nu bäres av fastigheterna och

betyda en icke oväsentlig skatteskärpning, framför allt för det stora flerta­

let jordbrukare, liksom för flertalet industrier, kraftverk och andra rörelser

med avsevärt fastighetsbestånd.

Med hänsyn till anförda förhållanden säger sig de sakkunniga icke kunna

räkna med möjligheten att nu genomföra en från inkomstbeskattningen fri-

kopplad objektbeskattning av fastighet.

Slutligen må här nämnas att de sakkunniga erinrat om det av dem tidigare

framförda förslaget till en schabloniserad inkomstberäkning för en- och två-

familjsfastigheter och i samband därmed framfört tanken på befrielse från

fastighetsskatt för ifrågavarande fastigheter därest schablontaxeringen skulle

genomföras.

Remissyttrandena. I

det övervägande antalet avgivna remissyttranden

tillstyrkes att den kommunala fastighetsbeskattningen bibehålies. Uttalanden

med direkta yrkanden om fastighetsskattens avskaffande har gjorts endast

av riksräkenskapsverket, lantbruksstyrelsen, Sveriges fastighetsägareför­

bund, Sveriges lantbruksförbund med instämmande av Sveriges skogsägare-

föreningars riksförbund, Riksförbundet landsbygdens folk samt Sveriges

villaägareförbund.

Från remissyttrandena må här återgivas följande.

Kammarrätten framhåller, att den kommunala fastighetsskatten vore en av

ålder bestående beskattning, som sedan långt tillbaka gjort sina verkningar

gällande. Den nuvarande generationen av fastighetsägare hade förvärvat

sina fastigheter med vetskap om fastighetsskattens tillvaro och kommunerna

hade inrättat sig med hänsyn till dess bestånd. Från detta utgångsläge

syntes frågeställningen bli den, huruvida skäl nu tillkommit som borde för­

anleda avskaffande av denna beskattning. I detta avseende anför kammar­

rätten bland annat, att det totala skattetrycket numera nått en så betydande

höjd, att varje ytterligare skattebelastning av inkomst till ersättande av fas­

tighetsbeskattningen vore ägnad att ingiva betänkligheter.

Vad särskilt angår kommunernas skattebehov uttalar kammarrätten, att

det visserligen i den allmänna diskussionen framhållits, att de genom den

numera genomförda kommunsammanslagningen bildade kommunala en­

heterna kunde förväntas bli mera ekonomiskt bärkraftiga. Emellertid hade

det visat sig, att som en följd av denna sammanslagning nya utgiftskrävande

anspråk ställts på kommunerna, vilka anspråk ännu endast i mindre ut­

sträckning kunnat tillgodoses. Då de ekonomiska framtidsutsikterna för

kommunerna således för närvarande tedde sig ganska ovissa, ansåge kam­

marrätten det för närvarande icke tillrådligt att genom fastighetsskattens av­

skaffande beröva kommunerna någon del av deras skatteunderlag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

59

I det av länsstyrelsen i Örebro län avgivna yttrandet framhålles, att om fastighetsbeskattningen skulle avskaffas, bleve säkerligen en höjning av den kommunala utdebiteringen i regel ofrånkomlig. Länsstyrelsen vore icke över­ tygad om att denna höjning i genomsnitt skulle bliva så relativt låg som de sakkunniga gjort gällande. En omfördelning av skattebördan, som i icke oväsentlig grad kunde förväntas öka de mindre bärkraftiga skattskyldigas skattebörda till förmån för andra kategorier skattskyldiga, syntes i dagens läge böra undvikas. Ett slopande av den särskilda skatten å fastigheter kunde icke heller förväntas medföra en i och för sig önskvärd minskning och förenkling av taxeringsarbetet. Fastighetsvärdena vore nämligen av alltför stor betydelse vid inkomst- och förmögenhetsbeskattningen för att en värdering genom beskattningsnämndernas försorg skulle kunna und­ varas. En dylik värdesättning av fastigheterna utan anknytning till en i förhållande till fastigheternas värden direkt utgående skatt kunde emel­ lertid befaras bli mindre noggrant utförd än den allmänna fastighetstaxe­ ring, som för närvarande i princip skulle äga rum vart femte år. Då de vär­ den som åsattes fastigheterna av beskattningsnämnderna icke enbart hade betydelse för beskattningen utan även hade allmän ekonomisk betydelse, måste en dylik mindre noggrannhet vid värdesättningen vålla olägenheter.

Länsstyrelsen i Västerbottens län förklarar sig dela de sakkunnigas åsikt, att några invändningar av principiell innebörd icke kunde resas mot en fas­ tighetsskatt i och för sig. På grund av det nära samband, som funnes mel­ lan en kommun och inom dess gränser belägna fastigheter talade också starkare skäl för en kommunalskatt å fastighet än för skatt å andra värde­ objekt.

Sveriges Industriförbund erinrar om att förbundet i yttrande över kom- munalskatteberedningens betänkande anförde, att det skulle vara önskvärt, att den kommunala beskattningen anordnades som en ren inkomstskatt och således utan särskild skatt på fastigheter. I berörda yttrande ansåge sig för­ bundet av vissa angivna skäl dock icke kunna förorda ett fullständigt upp­ hävande av fastigheternas större delaktighet i repartitionen.

Därefter framhåller industriförbundet, att förbundet alltjämt vidhölle sin principiella uppfattning, att fastighetsbeskattningen borde avskaffas. Den utveckling, som ägt rum efter förbundets föregående yttrande, vore ägnad att minska de praktiska betänkligheter, som förbundet hyst mot fastighetsskattens slopande. Det siffermässiga resultatet av den statistiska utredning, som de sakkunniga företedde, gåve enligt förbundets mening i och för sig stöd för uppfattningen, att fastighetsbeskattningen skulle kun­ na avskaffas. Förbundet kunde icke heller finna de skäl avgörande, som de sakkunniga anfört för att fastighetsskatten likväl skulle bibehållas.

Industriförbundet uttalar vidare, att förbundet trots sin principiella upp­ fattning att fastighetsskatten icke borde bibehållas, ej ansåge sig kunna till­ styrka, att skatten för närvarande avskaffades. Som skäl härför anför in­ dustriförbundet följande.

Den utredning, som de sakkunniga framlägga, har utförts under en ut­ präglad högkonjunktur, men det ligger i fastighetsbeskattningens och en­

60

Kiingl. .1 Iaj:ts proposition nr 186.

kannerligen i garantiskattesystemets natur, att det speciellt är i tider med

sjunkande inkomster och ofta samtidigt ökade krav på kommunerna, som

denna skatteform kan vara av värde för att bereda kommunerna ett fast

skatteunderlag vid sidan av inkomstskatteunderlaget. Det vore verklighets­

främmande att vid bedömande av föreliggande frågor icke räkna med möj­

ligheten av att fastighetsbeskattningen på grund av en inträffande lågkon­

junktur måhända inom en nära liggande framtid kan komma att erhålla

väsentligt ökad betydelse för kommunernas ekonomi och att dess omedel­

bara avskaffande därför skulle kunna medföra avsevärda skadeverkningar

för det allmänna. Omfattningen av dessa skadeverkningar kunna svårligen

bedömas, i varje fall icke på grundval av föreliggande utredning.

Det är vidare enligt vår mening ägnat att väcka särskilt starka betänk­

ligheter att under nuvarande förhållanden med ett orimligt högt skattetryck

på inkomst och förmögenhet och tillika mer än vanligt ovissa framtidsut­

sikter genomföra en reform, som skulle innebära, att det kommunala skat­

tetrycket vid inträffande lågkonjunktur ytterligare skulle pressa den sam­

manlagda skatten å inkomst i höjden.

Sveriges Skogsägareförbund säger sig vara medvetet om de vanskligheter,

som ett avskaffande av fastighetsskatten — även om det endast gällde jord­

bruksfastigheter — skulle kunna innebära vid ändrade konjunkturförhål-

landen. Nuvarande höga skattetryck på inkomst och förmögenhet tilläte icke

den även lilla merbelastning, som ett sådant ingrepp skulle medföra vid in­

träffande lågkonjunktur.

Tjänstemännens centralorganisation framhåller i avgivet yttrande, att

även om fastighetsskattens betydelse ur kommunal skatteintäktssynpunkt

enligt organisationens uppfattning inte borde överdrivas, komme fastighets­

skattens slopande otvivelaktigt att medföra en höjning av utdebiteringspro-

centen. Detta komme att innebära en viss övervältring av skattebördan på

inkomsttagarna — en konsekvens, som enligt organisationens uppfattning

vägde tyngre än de skäl som talade för fastighetsskattens avskaffande.

Svenska landskommunernas förbund uttalar, att det av utredningen vore

ådagalagt, att de tidigare olägenheterna av garantiskatten successivt i stort

sett eliminerats och att en avveckling nu mindre än någonsin kunde vara

påkallad. I nuvarande konjunkturläge skulle det också vara äventyrligt att

åstadkomma rubbningar i det kommunala skatteunderlaget. Antalet lands­

kommuner, som under de senaste decennierna inom sina gränser fått en om­

fattande sportstugebebyggelse, större kraftverksanläggningar o. dyl., hade

starkt ökat, och dessa kommuner vore särskilt beroende av effektiv fastig­

hetsskatt till icke alltför obetydliga belopp från dessa beskattningsföremål.

Svenska landstingsförbundet framhåller, att även om på grund av de rela­

tivt goda konjunkturer, som under senare år rått, fastighetsskatten endast i

mindre omfattning varit effektiv, så kunde dock vid en konjunkturomsväng­

ning motsatsen bli förhållandet. De företagna undersökningarna visade ock­

så, att den utsträckning, i vilken fastighetsbeskattning vore effektiv, vore

mycket växlande i olika kommuner. Ett slopande av fastighetsbeskattningen

medförde en inkomstminskning för kommunerna, som särskilt i tider av

nedåtgående konjunkturer kunde bli kännbar. Starka skäl talade därför en­

61

ligt landstingsförbundets mening för att man under nuvarande förhållanden icke vidtoge en så radikal åtgärd som att helt slopa den särskilda fastighets­ beskattningen.

Sundsvalls stad omtalar, att ett avskaffande av fastighetsskatten skulle i

Sundsvall nödvändiggöra en höjning av utdebiteringen, som med ledning av de sakkunnigas statistiska utredning rörande Norrtälje stad kunde beräknas till 7,3 öre. Sundsvalls stad kunde icke förorda ett upphävande av fastighets­ skatten, i synnerhet med hänsyn till de ekonomiska konsekvenser en sådan åtgärd komme att medföra för kommunerna. Staden hade också fäst sig vid vad i utredningen uppgåves därom, att anledning alltjämt förelåge att sär­ skilt beskatta fastigheter. Olika kommunala åtgärder, exempelvis nybygg­ nad eller breddning av gata m. in., medförde ofta en höjning av intilliggande fastigheters värde. På grund härav och då värdestegringsskatt å fastigheter icke införts, vore det icke mer än skäligt att fastighetsskatt utginge.

Leksands kommun förklarar, att kommunen ansåge de skäl, som i de sakkunnigas utredning framförts för ett bibehållande av fastighetsbeskatt­ ningen, synnerligen vägande. Kommunen framhåller vidare, att frågan om en fastighetsbeskattning vore särskilt betydelsefull för kommuner, vilka lik­ som Leksand hade ett stort antal sommarbostäder, av vilka en hel del vore förhållandevis påkostade och av hög standard. Denna bebyggelse medförde ökade krav på anordningar för vatten och avlopp och i vissa fall även upp­ rättande av byggnadsplan, vars genomförande medförde ökade kostnader för kommunerna. På grund härav finge det anses vara rimligt och för kommu­ nernas del även nödvändigt att genom fastighetsbeskattningen erhålla bidrag till dessa kommunens kostnader.

Brunnbij kommun framhåller, att kommunen räknade sig till de kommu­ ner, för vilka fastighetsskatten såsom garantiskatt fortfarande vore en fak­ tor av icke alltför ringa betydelse. Den tämligen rika förekomsten av som­ marnöj esf astigheter, vars ägare icke vore mantalsskrivna eller inkomstskatt­ skyldiga inom kommunen, spelade härvid en ganska framträdande roll. Den övervältring av skattebördan till andra grupper av skattskyldiga, som ett borttagande av den effektiva fastighetsskatten finge anses innebära bleve desto mera kännbar i kommuner, där en mycket stor del av fastighetsägarna vore bosatta i och betalade inkomstskatt till andra kommuner. Härvid skulle ej heller förbises, att dessa fastighetsägare ofta försökte begagna sig av sina bättre ekonomiska resurser för att skaffa sig större »sommarlivsrum» för egen räkning genom att lägga beslag på flera byggnadstomter eller dylikt och därigenom vållade en utspridning av bebyggelsen, som i sin tur med­ förde ökade kostnader för själva samhällsbyggandet, anläggande av gator och vägar, framdragande av ledningar o. s. v. Att under sådana förhållanden slopa eller mildra den tribut, som fastighetsskatten utgjorde, förefölle

Brunnby kommun få verkningar i felaktig riktning.

I det av Dorotea kommun avgivna remissyttrandet uttalas, att kommunen biträdde de sakkunnigas åsikt all fastigheterna som föremål för beskattning fått allt mindre att betyda för den kommunala budgeten. Detta gällde dock

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

62

Kungl. Maj.ts proposition nr 186,

läget som det tedde sig just nu. Även om cn katastrofal minskning av an­

talet inkomstskattekronor ej vore att befara, så kunde —- bland annat till

följd av förhållanden på utrikeshandelns område -— den situationen uppstå,

att fastigheterna ånyo finge ökad aktualitet som beskattningsobjekt.

Vidare framhålles att det förefölle oklart vad ett avskaffande av fastig­

hetsskatten skulle innebära för en kommun som Dorotea med betydande

arealer krono- och bolagsskogar och små brukningsenheter i övrigt. Ett stor­

bolag med differentierad verksamhet hade ju möjlighet att sprida sina av­

verkningar över vida områden och flera kommuner. Om det på grund av

pris- och avsättningsförhållanden befunnes lämpligt stode det bolagsledning­

en fritt att under ett eller flera år i följd helt utesluta, minska eller öka

skogsuttagen i en viss kommun.

Av de remissinstanser, som uttalar sig för ett avskaffande av fastighets­

beskattningen, framhåller riksräkenskapsverket, att de skäl, som i de sak­

kunnigas utredning framförts för en sådan beskattning, tillsammanlagda ha­

de ganska ringa tyngd.

Riksräkenskapsverket anför sålunda till en början, att den omständighe­

ten, att det kunde sägas råda ett särskilt slags samband mellan en kommun

och fastigheterna inom kommunen, icke utgjorde anledning att konstituera

en särskild skatteplikt, samtidigt som exempelvis rörelse, som bedreves inom

kommunen, uteslöts från garantibeskattning. Icke heller kunde det förhål­

landet, att vissa anordningar i vissa kommuner kunde vara till gagn för vissa

fastigheter, tjäna som motiv för en permanent beskattning av, i princip, alla

fastigheter i alla kommuner. Ett besläktat argument vore, påpekar riksräken­

skapsverket, att fastighetsskatten skulle vara ett slags surrogat för en vär-

destegringsskatt. Också om detta argument syntes gälla, att man genom fas­

tighetsbeskattningen endast i ringa mån nådde vad man åsyftade. Till grund

för fastighetsskatten låge icke värdestegringen utan totalvärdet, och skatten

stode icke i någon relation till den värdestegring det kunde vara fråga om.

Vad beträffar det motiv för de sakkunnigas ståndpunkttagande, som inne­

fattades i påpekandet att en avveckling av fastighetsbeskattningen kunde

tänkas ge de nuvarande fastighetsägarna en oförtjänt vinst i form av ökning

av fastigheternas värden, säger sig riksräkenskapsverket i och för sig dela;

det kunde finnas anledning till betänksamhet inför ett dylikt resultat av en

avveckling. Enligt riksräkenskapsverkets mening talade emellertid starka

skäl för att awecklingsvinsten endast i ringa mån skulle komma fastighets­

ägarna till godo. Härom anför riksräkenskapsverket följande.

Vad särskilt angår det nuvarande läget på bostadsmarknaden, med regle­

ring av hyrorna, är det tydligt, att ett upphävande av fastighetsbeskattning­

en skulle komma att beaktas vid de återkommande undersökningar om fas­

tighetsförvaltningens kostnader, som ligga till grund för beslut om hyresni­

våns höjd. Något egentligt utrymme för en höjning av fastighetsvärdena

skulle det därför icke bli. Och man lär kunna förmoda, att i ett läge, då det

befunnits lämpligt att slopa hyresregleringen, som följd av konkurrensen re­

sultatet skulle bli i huvudsak detsamma.

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

63

Resonemanget i det närmast föregående har i första hand tagit sikte på hyreshus. Men det torde i princip direkt eller indirekt vara tillämpligt också i fråga om andra slag av fastigheter. Priserna på egnahemsfastigheter o. d. få antas icke vara helt oberoende av den allmänna hyresnivån. Och vad gäl­ ler egentliga jordbruksfastigheter —• som ju svara endast för en blygsam del av den samlade effektiva fastighetsskatten — lär regleringen av produkt­ priserna tills vidare spela samma roll som hyresregleringen på sitt område.

Riksräkenskapsverket erinrar slutligen om vad de sakkunniga anfört där­ om, att en fastighetstaxering utan samband med en allmän fastighetsskatt säkerligen icke skulle bli så noggrann och fullständig som nu. I delta av­ seende anför riksräkenskapsverket följande.

Riksräkenskapsverket anser det visserligen icke helt uteslutet, att en ten­ dens i den riktningen kan bli märkbar, men finner det knappast rättvisande att dra en parallell med den nuvarande taxeringen av icke skattepliktiga fastigheter. Taxeringen av icke skattepliktiga fastigheter — nationalparker, allmänna platser, förvaltnings- och kyrkobyggnader etc. — lär sakna bety­ delse i alla eller så gott som alla de i de sakkunnigas översikt angivna av­ seendena. Taxeringen av fastigheter i allmänhet skulle däremot vara av av­ sevärd reell betydelse också efter en avveckling av den särskilda fastighets­ beskattningen. Det är här tillräckligt att peka på dess roll vid bestämman­ det av underlaget för den statliga förmögenhetsskatten. Det må vara att denna roll i många fall på grund av fastighetsägarens förmögenhetsställning icke blir aktuell — hur det kommer att förhålla sig i det enskilda fallet kan dock näppeligen förutses vid fastighetstaxeringen. Något liknande gäl­ ler för övrigt om fastighetsskatten, som ju i stor utsträckning icke är ef­ fektiv.

Efter att sålunda ha bemött de skäl, som de sakkunniga anfört för en fas­ tighetsbeskattning, övergår riksräkenskapsverket till att på följande sätt ange de omständigheter, som enligt riksräkenskapsverkets mening talade mot en sådan beskattning.

I det avseendet fäster riksräkenskapsverket betydande vikt vid den ojäm­ na och irrationellt verkande belastning, som skatten åstadkommer. Även om man — som riksräkenskapsverket — håller före, att skatten i huvudsak övervältras, kan det dock knappast antas, att övervältringen i det enskilda fallet korresponderar mot den aktuella effektiva belastningen. Denna senare är ju beroende av sådana på sitt sätt ovidkommande faktorer som fastighets­ ägarens personliga förhållanden, främst hans förmögenhetsställning -—• och det synes föga antagligt, att en skuldsatt fastighetsägare skulle exempel­ vis kunna ta ut högre hyror än en välbärgad. Sambanden kompliceras dess­ utom av att relationen mellan taxeringsvärde och hyror varierar mellan olika fastigheter.

Lantbruksstijrelsen säger sig för sin del vilja framhålla, att den speciella form av objektbeskattning, som fastighetsskatten utgjorde, syntes styrelsen icke särskilt väl passa in i den i övrigt på inkomst grundade allmänna kom­ munala beskattningen. Fastighetsskatten utgjorde sålunda ett avsteg från de grundläggande reglerna för den kommunala beskattningen, vilket vid skattens tillkomst huvudsakligen motiverades med att särskilt för lands­ kommunernas del en beskattning av enbart inkomst skulle ge ett alltför litet

64

och osäkert utbyte. De sakkunniga hade visat, att fastighetsskatten numera

praktiskt taget helt förlorat denna sin ursprungliga betydelse, och de hade

även framhållit, att man på grund av bl. a. olika åtgärder inom jordbruks­

politikens område icke heller för framtiden torde behöva befara en sådan

nedgång i det på inkomst grundade skatteunderlaget, att ett verkligt behov

av en garantiskatt av detta slag ånyo skulle uppstå. Ur de synpunkter, som

lantbruksstyrelsen hade att företräda, funne styrelsen med hänsyn härtill

skäl principiellt sett icke längre föreligga för att behålla skatten.

Sedan lantbruksstyrelsen erinrat om att enligt de sakkunnigas utredning

utdebiteringshöj ningen vid bortfall av fastighetsskatten komme att variera

rätt så avsevärt, framhålles att utdebiteringshöj ningen i undantagsfall kun­

de bli av sådan storlek, att det icke rimligen kunde begäras, att kommunen

skulle finna sig i att skatten avskaffades utan att kommunen erhölle någon

kompensation för inkomstbortfallet. Sådana verkningar av skattens bort­

tagande skulle visserligen mildras om — såsom lantbruksstyrelsen ville för­

orda — skatten icke slopades på en gång utan avvecklades i etapper. Även

i dylikt fall finge det dock anses berättigat, att särskilt de kommuner, i vil­

ka utdebiteringen skulle påverkas mera nämnvärt, erhölle kompensation

för åtminstone en del av inkomstbortfallet genom bidrag av statsmedel. Un­

der alla förhållanden måste detta gälla i den män på grund av fastighets­

skattens borttagande staten gjorde besparingar eller finge ökade inkomster.

Sveriges fastighetsägareförbund understryker, att förhållandena nu vore

helt annorlunda än då frågan om fastighetsskattens bibehållande tidigare

diskuterats. Såsom de sakkunniga framhållit i sin utredning hade fastighets­

beskattningen förlorat sin betydelse såsom garanti för visst minimum av

skatteunderlag i kommunerna. Detta förhållande talade enligt förbundets

mening uppenbarligen för ett omedelbart avskaffande av fastighetsskatten.

Beträffande vad de sakkunniga anfört om kommunernas berättigade in­

tresse att av fastigheterna utfå bidrag till sina utgifter, framhåller fastig­

hetsägareförbundet, att just detta resonemang på samma sätt varit ett av

huvudargumenten när det gällt att under det sista decenniet pålägga fastig­

heterna alla de särskilda kommunala avgifter och skyldigheter, som i dag

belastade dessa.

Fastighetsägareförbundet framhåller vidare, att det vore orimligt att be­

trakta fastighetsskatten som en form av värdestegringsskatt. I den mån

fastighetsskatten vore effektiv hade den icke något som helst samband med

den värdestegring, som hade inträtt beträffande vissa fastigheter.

Huruvida och i vad mån en värdestegringsskatt borde ifrågakomma och

kunde genomföras vore ju också föremål för mycket delade meningar. Vad

de sakkunniga i detta sammanhang anfört måste därför sakna relevans vid

bedömandet av frågan om fastighetsskatten skulle bibehållas eller avskaffas.

Därefter erinrar fastighetsägareförbundet om att enligt de sakkunnigas

undersökningar fastighetsskattens avskaffande skulle i nio landskommuner

ha medfört en genomsnittlig ökning av utdebiteringen till allmän kommu­

nalskatt med 58 öre. Detta procenttal låge enligt föi’bundets mening i över­

kant.

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

65

I detta sammanhang säger sig fastighetsägareförbundet vilja framhålla, att den av 1950 års riksdag genomförda höjningen av de kommunala orts- avdragen innebure en icke obetydlig övervältring av kommunalskatt från icke-fastighetsägare till fastighetsägare. Utdebiteringshöjningarna på grund av denna reform vore också väsentligt högre än skattelagssakkunniga kom­ mit fram till såsom resultat av fastighetsskattens avskaffande. Denna för fastighetsägarna särskilt betungande konsekvens av ortsavdragsreformen hade ytterligare accentuerats genom den avsevärda höjningen av taxerings­ värdena vid 1952 års allmänna fastighetstaxering. Med en sådan utredning skulle hela denna fråga ha kommit i en klarare belysning. Det kunde enligt förbundets mening inte vara riktigt att, såsom de sakkunniga gjort, bygga hela sitt resonemang på siffror, som genom särskilda omständigheter på kort tid undergått en stark förändring till fastighetsägarnas nackdel.

Avslutningsvis framhåller fastighetsägareförbundet, att den allmänna prin­ cipen för utmätande av de direkta skatterna vore i vårt land, att skatten skulle utgå efter skatteförmågan. Då skattetrycket vore så högt som numera vore fallet, framstode det såsom särskilt angeläget, att denna princip strängt upprätthölles. Enligt förbundets mening finge anses ostridigt, att vår nuvarande fastighetsskatt icke fyllde kravet på likformighet och rättvisa. Ur de skattskyldigas synpunkt vore det därför ett berättigat krav att fastig­ hetsskatten avskaffades. Tiden borde nu vara mogen för att taga ett sådant steg.

Sveriges lanbruksförbund

påpekar, att de sakkunniga icke syntes ha tagit

någon hänsyn till den inverkan som skuldbelastningen och därav föranledda ränteutgifter hade på skatteförmågan. En skuldbelastad fastighet skulle så­ lunda enligt förslaget betungas av en garantiskatt, som bleve mera effektiv ju större skuldbelastningen vore. Brytande av förmågoprincipen såsom un­ derlag för beskattningen framträdde synnerligen hjärt i detta fall.

Lantbruksförbundet ville hävda att den nuvarande garantibeskattningen å fastigheter spelat ut sin roll och att den snarast borde avskaffas.

Riksförbundet landsbygdens folk

framhåller, att det i de sakkunnigas ut­

redning konstaterats, att jordbruket till mycket obetydlig del drabbades av effektiv fastighetsskatt. Ett slopande av fastighetsbeskattningen skulle där­ för på intet sätt medföra ett överflyttande av skattetrycket från jordbruket till andra näringsgrenar.

Riksförbundet anför vidare följande. Även om den effektiva fastighetsskatten sålunda genomsnittligt sett är obetydlig, kan den dock i det enskilda fallet — i samband med felslagen skörd etc. — utgöra en allvarlig börda. Detta gör sig speciellt gällande vid skogsbruket, där större avverkningar förekomma endast med längre tids­ intervaller, och fastighetsägaren sålunda har möjlighet att tillgodoräkna sig procentavdraget endast i obetydlig omfattning. Den som förvärvar kalmark och vidtager omfattande skogsodlingsåtgärder måste sålunda betala effektiv fastighetsskatt under hela tillväxtperioden för att sedan, om fastigheten för- säljes, påföras inkomstskatt å skogskapitalet.

Kungl. Maj. ts proposition nr 186.

5 llihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 18t>.

66

Sveriges villaägareförbund

uttalar till en början, att om man bedömde

frågan om fastighetsskattens avskaffande på något längre sikt stode det

otvetydigt klart, att ett bortfall av fastighetsskatten år från år komme att

betyda allt mindre för kommunernas del.

Vidare säger sig villaägareförbundet icke dela de sakkunnigas uppfatt­

ning, att de som yrkade på fastighetsskattens avskaffande icke till stöd där­

för kunde åberopa rättsgrunder eller grunderna för skattesystemet i dess

helhet. Härom anföres följande.

Vårt nuvarande skattesystem grundar sig liksom i alla västerländska kul­

turländer på principen om »skatt efter förmåga». Något annat har icke hel­

ler från för skattesystemets tillkomst och utformning ansvariga myndigheter

gjorts gällande. Efter detta konstaterande återstår frågan, om även fastig­

hetsskatten grundar sig på nämnda princip. Enligt förbundets uppfattning

är så icke fallet. I inkomstavseende ligger det ju tvärtom så till, att raer-

belastningen för fastighetsägarna på grund av fastighetsskatten praktiskt

taget står i omvänt förhållande till skatteförmågan. Den som har en låg

inkomst från sin fastighet eller låga inkomster från annan förvärvskälla och

därmed liten skatteförmåga, betalar effektiv fastighetsskatt, medan en fas­

tighetsägare med goda inkomster icke betalar någon fastighetsskatt alls.

EU genomförande av utredningsmännens förslag skulle icke åstadkomma

någon förändring därvidlag, bortsett från den obetydliga lindring som i en­

staka fall skulle uppstå genom ett bättre utnyttjande av ortsavdrag och ev.

avdrag för ömmande omständigheter.

Häri ligger just det för fastighetsägarna avgörande skälet för ett avskaf­

fande av fastighetsskatten, nämligen den därmed förknippade orättvisan

gentemot framför allt det klientel, vars intressen förbundet har att bevaka,

d. v. s. ägarna av en- och tvåfamilj sfastigheter, som även enligt utrednings­

männens statistiska undersökningar erlägga huvuddelen av den effektiva

fastighetsskatten och för vilka skatten framför allt i nuvarande läge verk­

ligen innebär en hård belastning. Denna orättvisa är enligt förbundets upp­

fattning av den storleksordningen, att enbart detta skäl måste anses till­

räckligt för att motivera ett omedelbart avskaffande av fastighetsskatten.

De sakkunnigas avvisande uttalanden mot ett utbyte av det nuvarande

garantiskattesystemet mot en fristående objektskatt å fastighet har föran­

lett

länsstyrelsen i Västerbottens län

att anföra följande.

Garantiskattesystemet verkar ju så att om en person är tillräckligt för­

mögen att icke behöva belåna fastigheten, detta medför en högre avkastning,

vilket möjliggör ett bättre utnyttjande av garantiskatteavdraget. För den,

som måste högbelåna fastigheten, ges icke denna möjlighet utan fastighets­

beskattningen får i dylikt fall ofta karaktär av ren objektskatt och blir, så­

som de sakkunniga uttrycka sig, effektiv. Resultatet blir följaktligen alt

den förmögne skattskyldige, som har fastigheten skuldfri, som belöning för

detta välförhållande erhåller ytterligare kompensation genom att helt eller

delvis befrias från den pålaga, som fastighetsskatten skulle utgöra. Den

skuldsatte åter, som på grund av höga utgifter för räntor eller eljest för

löpande omkostnader icke får något netto av fastigheten, drabbas däremot

av fastighetsskatten i hela dess tyngd.

Det nuvarande systemet med en garantiskatt har följaktligen så litet be­

aktat — — — principerna om skatteförmåga, rättvisa och likformighet,

att de verka i alldeles motsatt riktning. Länsstyrelsen kan för sin del icke

finna att tillräckliga skäl förebragts för att detta orättvisa förhållande bör

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

67

bestå för framtiden, även om det av de skattskyldiga fastighetsägarna ac­ cepterats såsom eu oundviklig följd av gällande beskattningsregler.

------------ Mot ett ersättande av garantiskatten med en ren objektskatt har väl egentligen åberopats endast ett skäl, nämligen att detta skulle medföra en skatteskärpning för särskilda grupper fastighetsägare, nämligen för dem som nu undgå garantiskatten till följd av högre nettointäkt, d. v. s. i första hand majoriteten jordbrukare i landet, innebärande en omfördel­ ning mellan fastigheterna av den del av skatten, som nu bäres av fastighe­ terna. Detta är givetvis ett riktigt påpekande. Men detta förhållande kan icke vara ett tillräckligt skäl att behålla den nuvarande ordningen. Det kan icke vara ett kommunalt intresse att avstå från den kommunala inkomst­ skatten på fastighetens avkastning, därför att denna avkastning är hög och fastighetsskatten kan lättare bäras. Och ur fastighetsägarens synpunkt kan det icke heller framstå som önskvärt att beskattningen skärpes under dåli­ ga år och lättas för de år då avkastningen är god.

Länsstyrelsen har icke kunnat finna annat" än att de skäl, som av de sakkunniga åberopas för ett bibehållande av en fastighetsbeskattning, hava giltighet endast i fråga om en fristående objektskatt.

Utan att för sin del i nuvarande läge vilja föreslå införande av en fri­ stående objektskatt, anför kammarrätten vissa synpunkter, som i huvud­ sak överensstämmer med vad länsstyrelsen i Västerbottens län uttalat.

Vad slutligen angår den i de sakkunnigas utredning framförda tanken på befiielse fian fastighetsskatt från en- och tvafainiljsfastighetcr i samband med att för sådana fastigheter genomfördes en schabloniserad inkomst­ taxering, avvisas tanken på en sådan skattebefrielse av så gott som samt- liga remissinstanser, vilka uttalat sig i fragan, nämligen av kammarrätten, länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Malmöhus och Örebro län, Sveriges lantbruksförbund samt Brunnby och Kvillinge kommuner.

Endast Tjänstemännens centralorganisation anser att, därest schablon­ taxeringen infördes för villafastigheter, dessa fastigheter samtidigt borde befrias från fastighetsskatt.

Såsom belysande för de skäl, som framförts i de avstyrkande remissytt­ randena, må av kammarrätten uttalande i detta avseende här återgivas föl­ jande.

Den ifrågasatta eftergiften av fastighetsskatten skulle medföra förlust av fastighetsskatteunderlag för därav berörda kommuner. Bland dessa kommu­ ner befinna sig sådana med omfattande sommarvillebebyggelse, ofta ekono­ miskt svaga kommuner med ensidigt på fiske eller annan starkt konjunktur- känslig verksamhet inställt näringsliv. Dessa kommuner kunna förväntas vara i högre grad än de flesta andra beroende av den garanti, som ligger i fastighetsskatten å sommarvillebebyggelsen, vilken ofta utgör en relativt stor del av dessa kommuners totala skatteunderlag.------------ Bedan den av de sakkunniga i den nu förevarande utredningen i annat sammanhang redo­ visade undersökningen rörande Djurö kommun ger anledning till farhågor, att i ytterlighetsfallen icke obetydliga rubbningar i kommunernas ekonomi skulle kunna föioi sakas. Att sålunda eu, beträffande vissa kommuner må­ hända väsentlig, övcrvältning av skattebördan på ägare av andra fastigheter än enfamiljsfastigheter och på inkomsttagare skulle vidtagas endast av det skälet, att därigenom skulle kunna vinnas vissa administrativa fördelar kan givetvis icke ifrågasättas.

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

68

Det må tilläggas, att lantbruksförbundet påpekat, att en befrielse från

fastighetsskatt för en så betydande del av fastighetsbeståndet, som en- och

tvåfamilj sfastigheter utgjorde, ofrånkomligen kommc att medföra en skatte-

övervältring å innehavare av jordbruksfastigheter.

Departementschefen. I

den under tiden

efter

tillkomsten av den nuvarande

fastighetsskatten förda diskussionen har skälen

för

och emot denna skatt

ingående redovisats. Jag hänvisar härutinnan till den historik, som jag i det

föregående lämnat, samt till vad de sakkunniga anfört i frågan om bibe­

hållande av denna skatteform och de däröver avgivna remissyttrandena.

Det synes icke erforderligt att nu återupprepa dessa skäl för och emot, utan

jag inskränker mig i det följande till att ange de omständigheter, som en­

ligt min mening i nu rådande läge får anses utslagsgivande då man tager

ställning till frågan om fastighetsbeskattningens bibehållande eller avskaf­

fande.

Med fastighetsskatten åsyftades vid dess införande att garantera kommu­

nerna ett visst skatteunderlag. Och det framstod som naturligt att fastig­

heterna med hänsyn till omfattningen av dessa värdeobjekt och deras sam­

band med kommunerna skulle lämna denna garanti. Någon renodlad årlig

objektsbeskattning åsyftades däremot i och för sig icke med fastighets­

skatten sådan den utformades.

Enighet råder därom, att fastighetsbeskattningen under åren alltmera för­

lorat i betydelse såsom en garant av skatteunderlag åt kommunerna. Detta

har givetvis främst sin grund i den allmänna inkomstutvecklingen. Jag erin­

rar om den förebragta statistiska utredningen, som visar att antalet skatte­

kronor i hela landet år 1952 uppgick till ca 223 milj., därav ca 195 milj. in­

komstskattekronor och ca 28 milj. fastighetsskattekronor. Antalet effektiva

fastighetsskattekronor kan med ledning av de sakkunnigas undersökningar

beräknas uppgå till ca 15 milj.

De nu återgivna siffrorna visar, att för landets kommuner tillsamman-

tagna fastighetsbeskattningen icke längre kan anses innebära någon avgö­

rande eller ens särskilt betydelsefull garanti för tillräckligt skatteunderlag.

Kunde man begränsa bedömandet av behovet av en bibehållen fastighets­

beskattning till vad nu anförts, skulle alltså kunna konstateras att detta be­

hov, sett mot bakgrunden av motivet för införandet av denna skatteform,

starkt minskat. Av skäl som jag längre fram kommer att närmare utveckla

synes det mig emellertid icke möjligt att grunda ett ställningstagande alle­

nast på denna omständighet.

Jag vill emellertid först erinra om att fastighetsskatten såsom garanti­

skatt aldrig omfattats av någon enhällig mening. Ända från tiden för fastig­

hetsskattens tillkomst har tanken på en från inkomstskatten fristående

objektskatt å fastighet haft åtskilliga förespråkare. Jag får allenast påminna

om att kommunalskatteberedningen i sitt år 1942 avlämnade betänkande

förordade en sådan objektskatt och att i samband med remissbehandlingen

av 1950 års skattelagssakkunnigas förslag från något håll ifrågasatts att

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

den nuvarande fastighetsskatten skulle ersättas med en fristående objekt­ skatt.

Enligt min mening kan goda skäl anföras för att fastigheterna på ett sär­ skilt sätt skall bidraga till kommunernas inkomster. Jag hänvisar till vad skattelagssakkunniga i detta hänseende anfört. En övergång till en objekt­ beskattning synes likväl knappast kunna ifrågakomma. Repartitionstalet för en objektskatt skulle sannolikt ej kunna sättas högre än som svarar mot den nuvarande effektiva fastighetsskatten. Objektskatten skulle med hänsyn härtill täcka blott en ringa del av kommunernas inkomstbehov. Omlägg­ ningen från garantiskatt till objektskatt skulle emellertid medföra bety­ delsefulla verkningar för såväl åtskilliga kommuner som många fastighets­ ägare. Vissa kommuner skulle få inkomsttillskott medan andra, främst tät- ortskommunerna, finge vidkännas ett kännbart inkomstbortfall. Åtskilliga fastighetsägare, främst jordbrukare men även andra, skulle få ökade skat­ ter. Att genomföra en dylik omfördelning av skattebördan, låt vara att det här gäller relativt mindre betydelsefulla belopp, förefaller just med hänsyn till fastighetsskattens numera minskade betydelse knappast rimligt.

De sakkunniga har med stöd av sin statistik beräknat den effektiva fas­ tighetsskatten för taxeringsåret 1952 till 155 milj. kronor. Därvid har ut­ gångspunkten varit den utdebiteringsgrund, som fastställts år 1950 att gälla för det kommunala budgetåret 1951 inom undersökta kommuner. Med hän­ syn till att utdebiteringen sedermera i flertalet kommuner höjts, kan antagas att den effektiva fastighetsskatten för taxeringsåret 1953 och senare år blir något högre. De sakkunnigas vidare undersökningar har gett till resultat, att de beräknat fastighetsskatten vara effektiv beträffande jordbruksfastig­ het till 20 å 25 procent och beträffande annan fastighet till 65 å 70 procent. Redan härav framgår, att det ekonomiska utfallet av fastighetsskattens av­ skaffande kan gestalta sig mycket olika för kommuner av olika slag.

De sakkunniga har även direkt uträknat vilka utdebiteringshöjningar, som skulle i vissa undersökta kommuner blivit en följd av fastighetsskattens av­ skaffande. Här må erinras om att i Nysätra kommun höjningen skulle bli­ vit blott 15 öre per skattekrona, medan höjningen i Bara kommun beräk­ nats till en krona 18 öre (och i en församling inom Bara kommun till en krona 30 öre). I skärgårdsförsainlingen Nämdö inom Djurö kommun skulle utdebiteringshöjningen endast på grund av bortfallet av fastighetsskatten för sommarvillor blivit ej mindre än 3 kronor 45 öre. I Norrtälje stad har höj­ ningen beräknats till 95 öre och i Stockholm till 70 öre.

Höjningen av landstingsskatten har beräknats till 29 öre för skattekrona. Det sagda visar att fastighetsskattens avskaffande i några fall skulle föranleda relativt obetydliga utdebiteringshöjningar, medan mera avsevärda sådana skulle komma till stånd å andra håll. Det senare skulle särskilt bli fallet i sådana städer och andra tätorter, där villafastigheter utgör en bety­ dande del av fastighetsbeståndet. I än högre grad skulle detta gälla kom­ muner med en betydande sommarvillebebyggelse, inom vilka kommuner skatteunderlaget i övrigt ofta nog är relativt svagt och dessutom icke sällan

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

69

70

särskilt konjunkturkänsligt. Vidare kan erinras om kommuner som do­

mineras av eller inom vilka i allt fall finnes mycket stora gods och gårdar,

vilka enligt gjorda undersökningar i huvudsak icke erlägger annan kom­

munalskatt än den som föranledes av fastighetsbeskattningen. I sådana fall

där fastighetsägaren är bosatt i annan kommun än den där fastigheten är

belägen skulle fastighetsskattens avskaffande även inge särskilda betänk­

ligheter.

Uppmärksamhet bör tillika ägnas sådana kommuner, inom vilka skogs-

egendomarna är dominerande eller i allt fall betydande. Med hänsyn till

det relativt ojämna uttag av skogsprodukter, som av olika skäl ifrågakom-

mer, skulle dessa kommuner vid ett borttagande av fastighetsskatten vissa

år kunna utsättas för avsevärda påfrestningar. — Även andra likartade

exempel kan nämnas.

Av det sagda framgår, att fastighetsskattens bibehållande för åtskilliga

kommuner alljämt måste anses vara av ej ringa betydelse och att dess av­

skaffande i dessa fall skulle kunna medföra kommunfinansiella olägenheter

som måste anses som betänkliga.

Ser man frågan ur de enskilda skattskyldigas synpunkt, kan visserligen

konstateras att ett avskaffande av fastighetsskatten vore ägnat att undan­

röja den orättvisa fastighetsägarna emellan, som följer av att fastighetsskat­

tens belastande inverkan i det särskilda fallet är beroende av om fastig­

heten under varje särskilt år lämnat avkastning av viss storleksordning.

Men man måste samtidigt fastslå att ett sådant avskaffande innebär i för­

hållande till vad nu gäller en övervältring av skattebördan från en kategori

skattebetalare till en annan. Med hänsyn till det nuvarande totala skatte­

trycket måste detta inge betänkligheter.

Visserligen är uppenbart att den inträdda avsevärda förskjutningen i

kommunernas inkomster från fastighetsskatt till inkomstskatt skapat ett

nytt läge vid bedömandet av behovet av en fortsatt fastighetsbeskattning.

Vid prövning av frågan om fastighetsskattens avveckling måste emellertid

hela tiden hänsyn tagas till kommunernas förmåga att tåla en nedgång i

skatteunderlaget. Som framgår av vad jag förut anfört inbjuder dagens läge

till stor försiktighet. Jag anser mig därför icke kunna förorda att förslag

om fastighetsskattens avskaffande nu förelägges riksdagen. Jag vill emel­

lertid tillägga följande.

Längre fram kommer jag att behandla de sakkunnigas förslag om inarbe­

tande av fastighetsskatten i inkomstskatten ävensom frågan om en sänk­

ning av det s. k. repartitionstalet för fastighet. Genomföres förstnämnda åt­

gärd vinnes att en ofta påtalad orättvisa, som är förenad med det nuva­

rande systemet, undanröjes. En sänkning av repartitionstalet skulle självfal­

let även innebära en ytterligare och icke oväsentlig uppmjukning i de ur vissa

synpunkter mindre önskvärda verkningarna av garantiskattesystemet. Som

jag i det följande närmare skall utveckla, synes mig de båda nyssnämnda åt­

gärderna vara möjliga att genomföra. Om så sker skulle detta kunna karak­

teriseras som ett led i en successiv avveckling av garantiskattesystemet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

71

Enligt min mening bör man om någon tid och sedan verkningarna av de nyss omnämnda reformerna kan konstateras verkställa en förnyad utredning rörande fastighetsbeskattningen. En sådan utredning skulle då avse att ut­ röna vilka konsekvenser avskaffandet av denna beskattning skulle medföra i form av bortfall av kommunalt skatteunderlag och därav betingade utdebi- teringshöjningar. Det är även möjligt, att bättre förutsättningar för garanti- skattesystemets fullständiga avveckling kan visa sig dåmera vara för handen.

Här må erinras om de sakkunnigas uttalande, att därest en schablonregel föreskrives för beräkningen av inkomst av en- och tvåfamilj svillor, det kunde ifrågasättas att fritaga sådana fastigheter från fastighetsskatt.

Mot detta uttalande har i flertalet remissyttranden, där spörsmålet be­ rörts, riktats invändningar.

Jag har för avsikt att senare i dag anmäla frågan om en förenklad inkomst­ beräkning för villafastigheter och föreslå att riksdagen underställes förslag till lagstiftning i ämnet. Som jag då närmare kommer att utveckla, bör reg­ lerna för schablontaxeringen så utformas, att — bedömt på något längre sikt än ett beskattningsår — någon ökad eller minskad inkomstbeskattning genomsnittligt sett icke skall föranledas av denna taxeringsmetod. Med hän­ syn härtill och till de olägenheter ur kommunfinansiell synpunkt, som vid ett slopande av fastighetsskatten för nu ifrågavarande fastigheter skulle kunna starkt framträda inom kommuner med stor bebyggelse av sommar­ villor eller eljest av en- och tvåfamilj svillor, anser jag mig icke kunna för­ orda den ifrågasatta uppmjukningen i fastighetsbeskattningen.

Om garantiskattesystemet tills vidare bibehålies, uppkommer, såsom jag nyss framhöll, frågan huruvida vissa med systemet förenade orättvisor kan undanröjas och om med hänsyn till kommunerna en allmän sänkning av fastighetsskatten kan genomföras. Jag övergår nu att behandla dessa frågor.

VI. Utformningen för framtiden av den kommunala

fastighetsbeskattningen.

De sakkunniga. De sakkunniga upptager i sin utredning till diskussion frågan huruvida vid ett bibehållande i huvudsak av den nuvarande kommu­ nala fastighetsbeskattningen formerna för beskattningen lämpligen borde ändras eller modifieras.

T fråga om alternativ, som står till buds då det gäller att undersöka vilka modifikationer i eller tekniska förändringar av den nuvarande fastighets­ beskattningen, som är tänkbara, anför de sakkunniga bland annat följan­ de.

2. Påförande av underlag för fastighetsskatt i samband med inkomsttaxe­ ringen. Detta kan ske genom att det nuvarande systemet med särskild på-

72

Kungl. Maj.ts proposition nr 186 .

föring av fastighetsskatt och medgivande av procentavdrag vid inkomstbe­

räkningen utbytes mot den anordningen, att särskild påföring av fastighets­

skatt underlåtes och ett för inkomstskatt och fastighetsskatt gemensamt

skatteunderlag påföres. Därigenom skulle vinnas, att fastighetsskatt påför­

des endast i den mån den vore effektiv, och den särskilda uppbörden av

fastighetsskatt skulle undgås. Metoden bereder möjlighet att låta fastighets­

ägare, som med nuvarande system icke kan utnyttja ortsavdrag, att på ett

jämförelsevis enkelt sätt få åtjnuta sådan förmån.

Minskning av fastighetsskatten med hänsyn till icke utnyttjade ortsav-

drag, eventuellt sådant avdrag och allmänna avdrag, kan givetvis åstadkom­

mas även inom ramen för nu gällande sätt för uppbörd av fastighetsskatt

men skulle innebära en komplicering av förfarandet utan att lättnad i annat

avseende vunnes.

3.

För varje skattskyldig eller fastighet beräknad reduktion av underla­

get för fastighetsskatt.

Enligt gällande bestämmelser reduceras för en var

skattskyldig skatteunderlaget genom ortsavdrag och skatt påföres icke med

mindre den beskattningsbara inkomsten uppgår till ett minimibelopp av

20 kronor.

Beträffande fastighetsskatten förekomma vissa jämförliga bestämmelser,

som emellertid ha blott ringa praktisk betydelse. Sålunda skall värde å taxe­

ringsenhet, vilket understiger 100 kronor, upptagas endast i taxeringsläng-

dens anteckningskolumn, och byggnad å ofri grund med värde under 500

kronor är undantagen från skatteplikt. Slutligen föreligger frihet från skyl­

digheten att betala fastighetsskatt för sådan fastighet, vars värde icke upp­

går till 1 000 kronor och vilkens enda eller huvudsakliga värde utgöres av

för ägarens eller innehavarens personliga behov använd åbyggnad, dock blott

under förutsättning att den skattskyldige eller hans maka icke på annan

grund skall erlägga skatt för fastighet eller inkomst.

En lindring i fastighetsbeskattningen skulle kunna ske genom att fastig­

hetsskatten beräknades — icke såsom nu å hela taxeringsvärdet av skatte­

pliktig fastighet — utan å ett på visst sätt reducerat taxeringsvärde. Eu sådan

reduktion kunde ske på olika sätt. Reduktionen kunde anknytas till taxe­

ringsenheterna på det sättet, att fastighetsskatt — och därmed även pro­

centavdrag — för varje taxeringsenhet beräknades endast å den del av taxe­

ringsvärdet, som överstege visst belopp, exempelvis 20 eller 30 tusen kronor.

Därigenom skulle debiteringen av en hel del mindre skattebelopp av jämfö­

relsevis måttlig betydelse för kommunerna bortfalla. Reduktionen kunde

även anknytas till varje skattskyldigs fastighetsinnehav i viss kommun,

men en sådan reduktion bleve besvärligare i tillämpningen. Eu tredje möj­

lighet vore att reduktionen begränsades till fysisk persons fastighetsinnehav

i hemortskommunen.

Med hänsyn till att i den allmänna debatten om fastighetsskatten den upp­

fattningen kommit till uttryck, att man genom medgivande av ett skatte­

fritt avdrag å taxeringsvärdet borde lätta på den skattebörda, som i fastig-

hetsskattehänseende åvila främst ägare av en- och tvåfamiljsfasligheter, ha

de sakkunniga vid en statistisk undersökning avseende Norrtälje stad sökt

belysa konsekvenserna vid genomförandet av ett förslag av antydd inne­

börd. I fråga om resultatet av ifrågavarande undersökning hänvisas till bi­

laga G.

4

. Möjlighet till nedsättning av eller befrielse från fastighetsskatt vid ned­

satt skatteförmåga efter prövning i varje särskilt fall.

Vid inkomstbeskatt­

ningen kan lindring i eller befrielse från skattskyldighet meddelas beträf­

fande 3 000 kronor utöver vad som är skattefritt på grund av ortsavdragen.

I fråga om fastighetsskatten föreligger liknande möjlighet endast beträffan­

73

de dödsbo, som kan erhålla hel eller partiell befrielse beträffande efter dödsfallet förfallande skatt, om behållningen i boel uppgått till högst 40 000 kronor och synnerligen ömmande omständigheter äro för handen.

Obenägenheten att i större utsträckning än nyss sagts bereda möjlighet till lindring i skattskyldigheten för fastighet torde ha sin grund i fastig­ hetsskattens karaktär av objektskatt och i farhågor för att den garanti, som fastighetsbeskattningen borde erbjuda, skulle minska i värde. Med den ändring, som skett i fråga om fastighetsskattens betydelse, torde en viss utsträckning av möjligheterna att efter individuell prövning på grund av nedsatt skatteförmåga medgiva lindring i skyldigheten att erlägga fastig­ hetsskatt icke behöva möta principiella betänkligheter.

De sakkunniga framhåller därefter, att de övervägt möjligheterna att utan ändring i princip av den nuvarande fastighetsbeskattningen erhålla en mera rationell form för fastighetsskattens uttagande. De sakkunniga framhåller sålunda, att en granskning ur teknisk synpunkt av den nu till- lämpade anordningen gåve anledning till den erinringen, att det ur olika syn­ punkter synts mindre rationellt att först debitera fastighetsskatt, vilken motsvarade skatten å en till 5 procent av taxeringsvärdet beräknad inkomst av visst fastighelsinnehav, för att sedan vid inkomstberäkningen göra av­ drag för däremot svarande del av inkomsten. Detta system medförde bland annat, alt även sådana fastighetsägare, som nu icke hade att vidkännas effektiv fastighetsskatt, likväl erhölle debetsedlar å fastighetsskatt och där­ med lätt kunde få den uppfattningen, att de hade att erlägga en merskatt på grund av fastighetsinnehavet. Debiteringen och uppbörden vore med den tillämpade metoden förenad med åtskillig omgång såväl för skattskyldiga som för myndigheter.

I detta sammanhang påpekar de sakkunniga, att ett stort antal av debet­ sedlarna å fastighetsskatt lydde å så låga belopp, att bestyret med debite­ ringen och uppbörden knappast stode i rimligt förhållande till vad skatten gåve. De sakkunniga åberopar härvidlad en av 1949 års uppbördssakkunniga upprättad tablå över antalet debetsedlar å fastighetsskatt. Enligt denna tablå, som är inlagen i de sakkunnigas utredning, uppgick antalet debetsedlar å fastighetsskatt i hela riket till 1 293 900. Därav belöpte 924 700 å debetsed­ lar avseende skattebelopp understigande 100 kronor.

De sakkunniga framhåller härefter, att en teknisk omläggning av den nu tillämpade metoden för uttagande av fastighetsskatten kunde anknyta till det förhållandet, att fastighetsbeskattningen kunde sägas innebära att in­ komsten av fastighet eller förvärvskälla vari fastighet inginge vid den kom­ munala beskattningen skulle upptagas till visst minimibelopp. Fastighets­ beskattningen kunde alltså, utan att densamma för kommuner eller skatt­ skyldiga ändrade karaktär eller storlek givas den formen, alt den kommu­ nala beskattningen grundades å ett för varje skattskyldig beräknat taxerat belopp, beräknat på samma sätt som den nuvarande enligt konimunalskatte- lagen beräknade taxerade inkomsten och med föreskrift att om nettointäk­ ten av fastighet eller av förvärvskälla, vari fastighet inginge, icke uppginge till 5 procent av fastighetens taxeringsvärde, i stället för nettointäkten skulle

Kungl. Maj. ts proposition nr 186.

74

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

beräknas ett belopp av 5 procent av taxeringsvärdet å fastighet, som utgjor­

de eller inginge i förvärvskällan.

I de sakkunnigas utredning tillägges, att den ifrågasatta anordningen med-

gåve att på ett jämförelsevis enkelt sätt kunde tillgodoses önskemålet att

den, som vore skattskyldig för fastighet och icke hade inkomst, vilken med-

gåve utnyttjande av ortsavdrag, skulle få utnyttja sådant avdrag från un­

derlaget för fastighetsskatt. Sålunda finge en fastighetsägare för beskatt­

ningsår, varunder icke någon del av ortsavdraget kunde utnyttjas från in­

komst, ett belopp av taxeringsvärdet fritt från fastighetsskatt, som variera­

de från 23 600 kronor för ogift skattskyldig i ortsgrupp I till 40 000 kronor

för gift skattskyldig i ortsgrupp V.

Vidare framhåller de sakkunniga, att med hänsyn till att det särskilda av­

draget vid nedsatt skatteförmåga komme att ske från det för fastighetsskatt

och inkomstskatt gemensamma underlaget, ytterligare lindring kunde be­

redas sådana fastighetsägare, som hade så låga inkomster, att fastighets­

skattens erläggande för dem vore särskilt betungande. Särskilt skulle folk-

pensionärer och därmed jämförliga skattskyldiga automatiskt beredas lind­

ring i eller befrielse från nu utgående fastighetsskatt.

I fråga om i vad mån införandet av rätt att från underlaget från fastig­

hetsskatt utnyttja ortsavdrag samt avdrag för nedsatt skatteförmåga kunde

antagas komma att påverka kommunernas utdebiteringsbehov framhåller

de sakkunniga, att de fall, där skattelindring skulle beredas de skattskyl­

diga utöver vad som gällde för närvarande, vore så förhållandevis få och

avsåge så ringa belopp, att verkningarna på skatteunderlaget kunde beräk­

nas bli allenast obetydliga.

Till belysande av den ifrågasatta metoden för uttagande av fastighetsskat­

ten anför de sakkunniga följande exempel.

1) Ägare till jordbruksfastighet med taxeringsvärde av 30 000 kr. har på

grund av inventarieköp e. d. nettointäkt av fastigheten å blott 500 kr. Ingen

annan inkomst. Utdebitering 12 kr. Ortsgrupp II, gift skattskyldig.

Med nuvarande regler får han betala fastighetsskatt motsvarande vad

som utgår å en beskattningsbar inkomst av 1 500 kr. eller 180 kr.

Enligt den ifrågasatta metoden utgår ej särskild fastighetsskatt och be­

skattningsbart belopp uppkommer ej, då ortsavdraget 1 760 kr. överstiger

det taxerade beloppet 1 500 kr.

2) Samma förhållande som under 1) men nettointäkt 4 000 kr.

Med nuvarande regler får den skattskyldige betala dels fastighetsskatt med

180 kr. och dels inkomstskatt å 4 000 — 1 500 — 1 760 = 740 kr. med kr.

88: 80 eller sammanlagt kr. 268: 80.

Enligt den ifrågasatta metoden skulle den skattskyldige icke ha att er­

lägga särskild fastighetsskatt utan kommunalskatt å 4 000 — 1 760 = 2 240

kr. med kr. 268: 80, alltså samma belopp som enligt nuvarande regler.

3) Ägaren av ett hyreshus med taxeringsvärde av 100 000 kr. har därav

en nettointäkt å 2 000 kr. samt inkomst av tjänst å 10 000 kr. Ortsgrupp V,

gift skattskyldig. Utdebitering 10 kr.

Med nuvarande regler erlägges särskild fastighetsskatt motsvarande vad

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

75

som utgår för cn beskattningsbar inkomst å 5 000 kr. med 500 kr. samt in­ komstskatt å 10 000 — 2 000 = 8 000 kr. med 800 kr., sammanlagt 1 300 kr.

Enligt den ifrågasatta metoden skulle den skattskyldige ha att erlägga kommunalskatt å ett beskattningsbart belopp av 5 000 + 10 000 — 2 000 = 13 000 kr. med 1 300 kr.

De sakkunniga, som anser den i det föregående antydda anordningen vara en lämplig lösning av frågan om fastighetsbeskattningens framtida utform­ ning, lämnar i utredningen följande sammanfattning av sitt i enlighet därmed framlagda förslag.

Den särskilda debiteringen av fastighetsskatt upphör. Vid den årliga taxe­ ringen åsättes varje skattskyldig ett taxerat belopp, vilket utgör summan av den nuvarande enligt kommunalskattelagen beräknade taxerade inkoms­ ten och 5 procent av taxeringsvärdet å fastighet, för vilken den skattskyl­ dige har att erlägga fastighetsskatt. Det taxerade beloppet innefattar under­ lag för såväl kommunal skatt för inkomst som — i förekommande fall — skatt för fastighet. Från det taxerade beloppet medges ortsavdrag enligt nu gällande bestämmelser, varjämte vid bestämmande av beskattningsbart belopp avdrag kan medges för nedsatt skatteförmåga. Det taxeringsvärde, vartill hänsyn skall tagas, är det för beskattningsåret gällande taxerings­ värdet.

Förslaget avser att bibehålla samma skattebelastning för fastigheterna, som nu föreligger, dock med den lindringen, att ortsavdrag och avdrag för nedsatt skatteförmåga må åtnjutas även beträffande fastighetsskatt. Genom den föreslagna anordningen kommer skatt för fastighet icke att debiteras i andra fall än där effektiv fastighetsskatt nu utgår. Debiteringen av skatt för fastighet sker i samband med debiteringen av skatt för inkomst å gemen­ samt underlag.

Remissyttrandena. De sakkunnigas förslag om omläggning av fastighets­ beskattningen

tillstyrkes

av statskontoret, domänstyrelsen, vattenfallssty­

relsen, bank- och fondinspektionen, 12 länsstyrelser, Sveriges skogsägare­ förbund, Tjänstemännens centralorganisation, Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund, Svenska landstingsförbundet, Doro­ tea, Leksands, Kvillinge och Brunnby kommuner samt städerna Hälsing­ borg, Sundsvall och Kristinehamn. Skulle yrkandena om fastighetsbeskatt­ ningens avskaffande icke bifallas, förordas förslaget jämväl av riksräken- skapsverket, lantbruksstyrelsen, Sveriges Iantbruksförbund med instäm­ mande av Sveriges skogsägareföreningars riksförbund samt Riksförbundet landsbygdens folk.

Berörda förslag avstyrkes av kammarrätten, riksskattenämnden, länssty­ relserna i Skaraborgs och Älvsborgs län, Sveriges industriförbund, Sveriges villaägareförbund samt Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund.

Från de remissyttranden, vari de sakkunnigas förslag

tillstyrkes,

må här

återgivas följande.

Lantbruksstyrelsen

uttalar att en sådan omläggning av sättet för fastig­

hetsskattens uttagande, som de sakkunniga förordade, enligt styrelsens me­ ning vore i hög grad önskvärd.

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

Länsstyrelsen i Stockholms län

framhåller, att förslaget syntes leda till

vissa förenklingar men å andra sidan även medförde visst merarbete. Emel­

lertid möjliggjorde den nya metoden på ett fyndigt sätt att från underlaget

för fastighetsskatt — i motsats till vad som nu vore fallet — tillåta den

skattskyldige att utnyttja ortsavdrag och avdrag för nedsatt skatteförmåga.

Av

länsstyrelsen i Blekinge län

påpekas, att den nya metoden finge till

följd en generell skattebefrielse eller lindring i fastighetsbeskattningen, som

berörde endast skattskyldiga i de lägsta inkomstskikten och således kunde

anses skäligen böra medgivas. Vid sådant förhållande och då den föreslag­

na tekniska omläggningen finge anses i stort sett medföra en arbetsbespa-

rande förenkling av den hittills tillämpade metoden tillstyrktes förslaget.

Länsstyrelsen i Malmöhus län,

som uttalar att slopandet av den särskilda

debiteringen av fastighetsskatten vore en obestridlig vinst, understryker att

förslaget om ökad möjlighet att få avräkna ortsavdrag och avdrag på grund

av nedsatt skatteförmåga syftade till att avskaffa en av de mest i ögonen

fallande orättvisorna i vår kommunalbeskattning. Länsstyrelsen måste än­

dock fråga sig om icke de sakkunniga överdrivit de fördelar, som skulle

stå att vinna genom den föreslagna omläggningen.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län

anser att förslaget ur rättvise­

synpunkt finge hälsas med tillfredsställelse och framhåller vidare att refor­

men icke syntes medföra någon väsentlig rubbning i det kommunala skat­

teunderlaget. De betänkligheter, som kunde resas, låge egentligen på det

tekniska planet, men svårigheterna syntes icke vara av den omfattning, att

de borde hindra reformen.

Länsstyrelsen i Örebro län

förklarar sig helt kunna giva sin anslutning

till de sakkunnigas förslag och anför följande.

Genom den föreslagna anordningen med sammanslagning av fastighets­

skatt och kommunal inkomstskatt vinnes praktiska fördelar i det att sär­

skild debitering och uppbörd av fastighetsskatt ej längre behöver äga rum,

varigenom de lokala skattemyndigheternas och postverkets arbetsbörda kom­

mer att minska. Det torde ej heller sakna betydelse, att fastighetsägarna

genom den föreslagna tekniska omläggningen av fastighetsbeskattningen

komina underfund med att de i realiteten långt ifrån alltid erlägga skatt

för sina fastigheter utöver vad som betingas av från fastigheterna härfly­

tande inkomst. Det föreslagna systemet möjliggör även, att folkpensionär

och andra skattskyldiga med låga inkomster i väsentligt större utsträck­

ning än för närvarande helt eller delvis kunna befrias från att erlägga skatt

för av dem ägda mindre bostadsfastigheter.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län

uttalar som sin mening, att förslaget

syntes innefatta en skälig lösning av en av de mera angelägna frågorna i

den allmänna debatten om fastighetsskattens bibehållande. Härtill komme

en avsevärd lindring i debiteringsorganens arbete, därigenom att särskild

debitering av fastighetsskatt skulle kunna undvikas. Värdet av denna ar-

betslindring minskades emellertid genom att taxeringsnämndsordförandenas

åligganden icke oväsentligt ökades.

Av

länsstyrelsen i Västerbottens län

framhålles att de fördelar, som vun­

Kungl. Maj. ts proposition nr 186.

77

nes beträffande möjligheten att avräkna ortsavdrag och avdrag för nedsatt skatteförmåga, syntes så avsevärda att de borde tillmätas avgörande bety­ delse framför de olägenheter, som förslagets genomförande kunde komma att medföra.

Svenska landskommunernas förbund

uttalar, att modifikationerna enligt

förslaget icke komme att i någon mera avsevärd omfattning decimera det kommunala skatteunderlaget, men de komme att i huvudsak avlägsna sys­ temets hittillsvarande olägenheter.

Tjänstemännens centralorganisation

anger som sin uppfattning, att för­

slaget innefattade ett rättvisare system än det som för närvarande tilläm­ pades. Med den föreslagna ordningen syntes även vissa praktiskt psykolo­ giska fördelar vara förenade.

Som förut omtalats

avstyrkes

de sakkunnigas förslag till omläggning av

fastighetsbeskattningen i några remissyttranden. Dessa avstyrkanden grun­ das emellertid icke på materiella skäl utan på uppfattningen att med för­ slaget förenade olägenheter av administrativ och teknisk natur är betydande och väger tyngre än de fördelar som ur andra synpunkter skulle uppnås. För dessa yttranden lämnas en redogörelse längre fram.

Departementschefen. Förut har jag angivit min principiella inställning till frågan om den kommunala fastighetsbeskattningens fortbestånd under den närmaste framtiden. Hänsynen till kommunernas ekonomi kan föranleda, att en jämförelsevis lång tid kan förflyta innan en fullständig avveckling av fastighetsskatten blir möjlig. Det skulle därför enligt min mening vara orik­ tigt att undanskjuta partiella reformer inom det nuvarande garantiskatte­ systemets ram.

Vad så beträffar det utav de sakkunniga framförda förslaget om eu om­ läggning av fastighetsbeskattningen, synes mig uppenbart att vissa påtag­ liga fördelar är förenade med detta förslag. En invändning, som enligt min mening med starkt fog kan riktas mot det nuvarande garantiskattesystemet, är nämligen den att fastighetsskatt uttages fullt även i de fall, då den skatt­ skyldiges inkomster av olika slag icke ens uppgår till ett belopp motsvarande honom tillkommande ortsavdrag. Om än inkomstutvecklingen under se­ nare år medfört att antalet dylika fall nedgått, förekommer dock alltjämt fall då mindre jordbrukare och även andra skattskyldiga befinner sig i en dylik situation. Denna olägenhet undanröjes med de sakkunnigas förslag till omläggning av fastighetsbeskattningen. Samtidigt vinnes att avdrag för ned­ satt skatteförmåga, där sådant avdrag i ömmande fall medgivits, kan göras även gentemot fastighetsskatten. Förslagets genomförande skulle vidare med­ föra, att fastighetsskatt, som icke är effektiv, ej längre komme att påföras. Härigenom skulle man undanröja den ofta förefintliga missuppfattningen rörande fastighetsskattens reella innebörd för den skattskyldige. Därjämte skulle förslagets genomförande medföra viss förenkling i debiteringsförfa- randet.

De nu antydda fördelarna med de sakkunnigas förslag anser jag vara så väsentliga, att endast mycket vägande invändningar av administrativ och

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

teknisk art bör hindra förslagets genomförande. Den undersökning inom

finansdepartementet, som verkställts på grundval av de sakkunnigas förslag

och i delvis anslutning till vissa remissinstansers uttalande, har givit vid

handen att mera allvarliga olägenheter icke behöver uppstå. Till dessa spörs­

mål får jag emellertid återkomma i ett senare avsnitt och inskränker mig nu

till att uttala min principiella anslutning till förslaget. Jag vill emellertid

framhålla, att en viss teknisk omarbetning av det framlagda författningsför-

slaget bör göras. Sålunda bör fastighetsskatten såsom en särskild skatte-

form utmönstras ur kommunalskattelagen och i stället föreskrivas att vid

beräkning av den taxerade inkomsten tillägg skall göras med ett garanti­

belopp motsvarande det tidigare fastighetsskatteunderlaget. Garantibeloppet

bör beräknas på grundval av fastighetens taxeringsvärde året före taxerings­

året. Om beskattningsåret, såsom fallet kan vara för rörelseidkare, omfattar

kortare eller längre tid än 12 månader, bör garantibeloppet jämkas med hän­

syn härtill. Detsamma bör gälla om fastighet förvärvats under beskattnings­

året. Garantibelopp ifrågakommer givetvis blott då fastighet är skattepliktig.

Avgörande härutinnan bör vara, om fastigheten upptagits såsom skatteplik­

tig vid fastighetstaxeringen året närmast före det taxeringsår, då den ifrå­

gavarande inkomsttaxeringen äger rum.

VII. Vissa med de sakkunnigas förslag sammanhängande

frågor av i huvudsak teknisk natur, m. m.

De sakkunniga. I utredningen framhåller de sakkunniga, att de förutsatte,

att taxeringsmyndigheterna till ledning vid beräkning av taxerat belopp skulle

erhålla uppgifter om taxeringsvärden, vartill hänsyn skulle tagas, och att

dessa uppgifter skulle kunna upprättas med anlitande av folkbokföringsav-

delningarnas tryckande register.

Vidare erinrar de sakkunniga om, att med den föreslagna metoden kunde

undvikas den särskilda debiteringen av fastighetsskatt. Det kunde, säger de

sakkunniga, även ifrågasättas, om icke den årliga omskrivningen av fastig-

hetslängderna i avsevärd utsträckning kunde undvikas.

Beträffande metodens anknytning till uppbördsförfarandet framhåller de

sakkunniga att densamma väl torde lämpa sig för skattskyldiga med debite­

rad preliminär skatt. Det stora antal skattskyldiga, som erlade preliminär

A-skatt och vore skattskyldiga för egnahemsfastighet e. d., krävde särskild

uppmärksamhet för att icke metoden skulle vålla ökning av antalet skatt­

skyldiga med kvarstående skatt.

De sakkunniga anför ytterligare, att en viss ökning av det tekniska taxe-

ringsarbetet kunde metoden medföra i ett fåtal kommuner med stort be­

stånd av sommarnöjesfastigheter. Denna ökning torde dock vara ringa i jäm­

förelse med de göromål, som på andra håll inbesparades.

Sedan de sakkunniga påpekat, att förslagets genomförande förutsatte vissa

ändringar i taxerings- och uppbördsförfattningarna, vartill förslag senare

komine att upprättas, framhålles slutligen, att med hänsyn till pågående re­

Kiingl. Maj:ts proposition nr 186.

79

vision av kommunalskattelagen hade de sakkunniga ansett önskvärt att i förevarande sammanhang föreslå endast sådana ändringar i nämnda lag, som vore nödvändiga för förslagets genomförande, ehuru den föreslagna tek­ niska omläggningen av fastighetsbeskattningen för erhållande av en ur sys­ tematisk synpunkt tillfredsställande avfattning av kommunalskattelagen bort föranleda en mera omfattande omskrivning av författningstexten.

Remissyttrandena. I ett flertal remissyttranden har behandlats frågan om möjligheterna att vid ett genomförande av de sakkunnigas förslag anordna en effektiv kontroll över att fastighetsskatten blir behörigen uttagen med riktigt belopp.

Kammarrätten

anför följande.

Enligt förslaget skulle det ankomma på taxeringsmyndigheten, i första hand taxeringsnämndsordföranden, att tillse, att vid den kommunala taxe­ ringen samtliga fastigheter medräknades i det kommunala skatteunderlaget för vederbörande skattskyldiga. Enligt hittills gällande ordning har, om någon fastighet förbigåtts vid taxeringen, detta i regel haft betydelse endast för förmögenhetslaxeringen, på vilken ett sådant förbiseende emellertid ofta icke har någon större inverkan. Vid tidigare verkställda utredningar har det visat sig, att en genomgående kontroll av att samtliga fastigheter redovisas vid inkomst- och förmögenhetstaxeringen icke ginge att åvägabringa utan en avsevärd merbelastning av taxeringsnämndsordförandenas arbete och utan att dock kontrollen kunde göras fullt effektiv. Då vid ett genomförande av förslaget sådana brister skulle bli av en väsentligt större betydelse, är det en förutsättning därför att detta spörsmål bringas till en tillfredsställande lösning.

Riksskattenämnden,

som påpekat att nu gällande ordning för påföring

av fastighetsskatt medförde erforderlig trygghet för att skatten behörigen uttages, framhåller, att kontroll vid ett genomförande av de sakkunnigas förslag i första hand finge antagas ske mot fastighetslängden för distriktet. Riksskattenämnden anför vidare följande.

Härvid kan krävas viss undersökning för att identifiera en fastighet i de icke sällan förekommande fall, då denna i deklarationen angives med ett icke officiellt namn utan uppgift om kameral beteckning. Möjligt är att detta i viss mån är en övergångssvårighet och icke behöver föranleda större besvär för taxeringsnämnderna sedan väl förfarandet passerat det första stadiet. Avstämningen skulle sedan — såsom nu under löpande fastighetstaxerings- period sker beträffande värdeminskningsavdrag, hyresvärden etc. — kunna ske mot föregående års deklaration.

Vid taxering inom särskild taxeringsnämnd liksom även i specialdistrikt för rörelseidkare, handelsresande in. fl. försvåras kontrollen genom att taxe­ ringsnämnden icke utan vidare har tillgång till motsvarande fastighetslängd.

Länsstyrelsen i Stockholms län

påpekar, att det skulle ställa sig ganska

besvärligt, att inhämta uppgifter angående taxeringsvärdena från taxerings- längden. Detta skulle vålla särskilda olägenheter i kommuner, där en sär­ skild taxeringsnämnd inrättats för taxering av fastighet; här förelåge näm­ ligen endast en fastighetstaxeringslängd.

I fråga om möjligheterna alt låta taxeringsnämnderna få uppgifter om

80

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

taxeringsvärdena från folkbokföringsavdelningarnas tryckande register an­

för

riksskattenämnden

följande.

Plåtarna i fastighetsregistret innehålla emellertid icke uppgift om fastig­

heternas taxeringsvärden. Att för hand komplettera uppgifterna med dessa

värden och deras fördelning på delvärden skulle innebära ett betydande

merarbete för lokal skattemyndighet. Möjligheten ur kostnads- och organi­

sationssynpunkt, bl. a. med hänsyn till plåtutrymmet, att framställa plåtar

innefattande jämväl sådana uppgifter torde böra närmare klarläggas.

Icke sällan består en taxeringsenhet av flera fastigheter. Vid de olika fas­

tigheterna göres då i fastighetslängden hänvisning till det ställe i längden,

där det gemensamma taxeringsvärdet är infört. Vid utsändande av ovan

nämnda kontrolluppgifter skulle i sådant fall sammanföring få ske av de

olika uppgifterna. Svårigheter torde även uppkomma i de fall, då flera per­

soner gemensamt äga en fastighet eller då i fastighetslängden annan person

står antecknad som ägare än den som deklarerar för inkomst av fastigheten.

Synpunkter liknande de nu angivna anföres jämväl av

länsstyrelserna i

Stockholms, Malmöhus, Älvsborgs

och

Örebro län.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län

framhåller, att det förhållandet att

skatteförluster kunde uppkomma vid övergången till det nya systemet, icke

finge stå hindrande i vägen för en reform. Förlusterna bleve säkerligen små

i förhållande till de förluster, som hänförde sig till andra fel i deklarationer­

na. Självfallet måste dock ett kontrollförfarande sättas in och taxerings­

nämnderna måste på lämpligt sätt få del av nya fastighetsvärden. Ett så­

dant underrättelseförfarande kunde lämpligen samordnas med att även fas­

tighetsägarna finge del av de nya taxeringsvärdena, icke endast vid omtaxe­

ring under löpande taxeringsperiod utan även efter en allmän fastighets­

taxering. Något merarbete av betydelse genom utskrift av underrättelserna

till taxeringsnämnderna torde icke ligga häri.

En del remissinstanser har påtalat, att svårigheter komme att föreligga

att ur det kommande skattebeloppet avskilja vad som vore att

hänföra till fastighetsskatt. I detta hänseende anför

kammar­

rätten

följande.

I den av de sakkunniga föreslagna 71 a § kommunalskattelagen lämnas

regler rörande uppdelningen av det beskattningsbara beloppet på dess olika

beståndsdelar. Den faktor, det för den skattskyldige beräknade underlaget

för fastighetsskatt, varmed därvid skall räknas, lära endast taxeringsmyn­

digheterna äga säker kännedom om, då endast taxeringsmyndigheterna med

visshet känna, med vilka fastigheter och, vid fördelning av avkastningsbe-

loppet med tillämpning av 14 § andra punkten kommunalskattelagen enligt

dess föreslagna lydelse, vilken tidsperiod man räknat vid den skattskyldiges

taxering. En sådan fördelning kan äga betydelse i olika sammanhang. Så­

lunda äga kommunal fastighetsskatt och kommunal inkomstskatt olika för­

månsrätt. För att indrivningsmyndigheten över huvud skall kunna veta, vil­

ken åtgärd det åligger myndigheten att vidtaga, synes det nödvändigt att be­

träffande alla till indrivning överlämnade utskylder i förekommande fall

angiva däri ingående fastighetsskatt. Enligt lag den 26 oktober 1951 åtnju­

ter den, som icke tillhör svenska kyrkan, viss lindring ifråga om den kom­

munala inkomstskatten, men icke i fråga om den kommunala fastighets-

Kungl. Maj.ts proposition nr 1S6.

81

skatteni Även här måste, för att en riktig debitering skall kunna verkställas, taxeringsmyndigheten lämna utredning om fördelningsgrunden.

Förslagets konsekvenser i fråga om uppbördsförfarandet ha de sakkunniga icke närmare berört. Enligt bestämmelserna i 56 § uppbördsförordningen an­ gående anstånd med erläggande av kvarstående eller tillkommande skatt gälla för den kommunala fastighetsskatten andra regler än för inkomst­ skatten. Även i sådant sammanhang skulle därför erfordras utredning från taxeringsmyndigheten om, med hnr stort belopp fastighetsskatteunderlag må ingå i det beskattningsbara beloppet. Samma utredning lärer bliva er­ forderlig i de relativt talrikt förekommande fall, då jämkning enligt 53 § uppbördsförordningen av preliminär skatt påkallas.

I ett par remissyttranden har diskuterats huru, därest fastighetsskatle- debetsedlarna avskaffades, debitering av skogs vårdsa v gifter, annuiteter å avdikningslån samt avlösning av fräl- seräntor för framtiden borde anordnas.

Länsstyrelsen i Stockholms län

framhåller, att ifrågavarande poster utan olägenhet kunde överföras till slutskattedebetsedeln å inkomst. Vad särskilt angår skogsvårdsavgift^- anföres följande.

Beträffande skogsvårdsavgiften är emellertid att märka att sådan avgift skall erläggas av den, som enligt kommunalskattelagen är skyldig att erlägga fastighetsskatt för fastigheten. Nu föreslås ändring av 14 § kommunalskattelagen på så sätt, att skattskyldigheten skall bedömas med hänsyn till förhållandena under kalenderåret före taxeringsåret samt — om fastigheten under nämnda kalenderår bytt ägare — att skattskyldigheten skall fördelas mellan ägarna i förhållande till den tid envar av dem ägt fas­ tigheten. Detta skulle medföra, att skogsvårdsavgiften i fall av ägarebyte måste uppdelas. För att så skall kunna ske måste taxeringsnämndsordföran- den göra anteckning i inkomstlängden vilken dag under kalenderåret före taxeringsåret fastigheten bytt ägare samt den nye ägarens namn och adress.

Riksskattenämnden

uttalar att, för att debitering av skogsvårdsavgift skul­

le kunna ske i samband med debiteringen av inkomstskatt, det skulle er­ fordras, att uppgifter om skogsmarksvärde och skogsvärde intoges i in­ komstlängden. I

I de remissyttranden, vari frågan om uppbördsförfar a ndet upp­ tagits till behandling, framhålles, att några tekniska svårigheter vid genom­ förande av de sakkunnigas förslag icke torde uppkomma, då det gällde preli­ minär skatt som debiterades, d. v. s. preliminär B-skatt.

Sveriges lantbriiksförbund

framhåller emellertid, att om den särskilda fas­

tighetsskatten skulle uttagas i form av preliminär skatt under beskattnings­ året, detta för ägare av jordbruksfastighet skulle innebära, att fastighetsskat­ ten skulle erläggas delvis redan under första halvåret i stället för såsom för närvarande under hösten och vintern. Vid den nuvarande formen för utta­ gande av fastighetsskatt erlades densamma av vederbörande fastighetsägare under den lid då hans huvudsakliga inkomster regelmässigt inflöte. Den förskottsskatt, som skulle bli en följd av det framlagda förslaget, skulle

(! Iiihumj till riksdagens protokoll 1953. t samt. Nr 186.

sålunda medföra ogynnsamma verkningar för innehavare av jordbruksfas­

tighet.

I fråga om tillvägagångssättet vid förslagets ikraftträdande anför

länssty­

relsen i Stockholms län

följande.

Enligt uppbördssakkunnigas förslag skulle preliminär B-skatt få debiteras

med ett belopp motsvarande senaste slutliga skatt för den skattskyldige.

Vid en övergång till det av de skattelagssakkunniga föreslagna systemet sy­

nes man vid preliminärskattedebiteringen böra få till slutskattebeloppet läg­

ga den senast debiterade fastighetsskatten. Vid utfärdande av B-skattesedel

för fastighetsägare i annan kommun än hemortskommunen torde man också

böra få påföra den skattskyldige ett belopp motsvarande den senast de­

biterade fastighetsskatten.

En del remissinstanser har berört frågan om uttagande av fastighetsskatt

av skattskyldiga med preliminär A-skatt. Sålunda uttalar

länsstyrelsen i

Västerbottens län,

att man för att förhindra en ökning av antalet rest-

skyldiga med preliminär A-skatt möjligen kunde överväga att uttaga fas­

tighetsskatt preliminärt på senast fastställda taxeringsvärde men detta vore

med hänsyn till de lokala skattemyndigheternas arbetsbelastning knappast

möjligt. Ett uttagande av fastighetsskatt i samband med preliminär A-skatt

vore dessutom knappast möjligt beträffande fastigheter belägna utanför

den skattskyldiges hemortskommun.

Länsstyrelsen i Örebro län

framhåller, att det givetvis kunde tänkas, att

det stora antal skattskyldiga, som erlade preliminär A-skatt men samtidigt

vore skattskyldiga för egnahemsfastigheter eller dylikt, bleve författnings­

enligt pliktiga att för förhöjt löneavdrag hos arbetsgivaren anmäla, att till

tjänsteinkomsten måste läggas 5 % av deras fastighets taxeringsvärde. Be­

dan nu påfördes en del av dessa skattskyldiga kvarstående skatt till följd

av sitt fastighetsinnehav, men detta förhållande torde bli så gott som obliga­

toriskt, om icke löntagare med fastighet ålades att begära förhöjt löneav­

drag med anledning av fastighetsinnehavet.

Länsstyrelsen i Södermanlands län

påpekar, att den möjligheten fun­

nes, att skattskyldig med preliminär A-skatt kunde begära, att arbetsgivaren

innehölle preliminär skatt med högre belopp, än som enligt skattetabell

skulle uttagas.

I ett av

länsstyrelsen i Malmöhus län

åberopat yttrande, som avgivits av

kronokamreraren i Malmö stad, framhålles, att man för att undvika att

A-skattebetalande fastighetsägare påfördes kvarskatt kunde ifrågasätta att

i förekommande fall ex officio utfärda en särskild debetsedel med preli­

minärt debiterad fastighetsskatt eller att förordna om förhöjt löneavdrag.

Kronokamreraren anför vidare följande.

Ett dylikt förfarande skulle emellertid förutsätta en omfattande utred­

ning från de lokala skattemyndigheternas sida för att utröna i vilka fall

skattskyldig ägde fastighet inom kommunen. För de lokala skattemyndig­

heterna skulle detta medföra en betydande komplicering av preliminärskat-

tearbetet. Med hänsyn härtill synes det mig vara att föredraga att åt den

skattskyldige själv överlåtes att genom frivillig förhöjning av löneavdrag

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 186 .

83

eller s. k. fyllnadsbetalning verkställa erforderlig inbetalning av preliminär skatt, detta trots att det måste anses synnerligen otillfredsställande att åstad­ komma sådana förändringar i skattelagstiftningen, att en skattskyldig drab­ bas av kvarskatt, därest han ej genom frivilliga åtgärder förhindrar upp­ komsten av sådan skatt.

Som en olägenhet med de sakkunnigas förslag framhålles i en del remiss­ instanser den ökade arbetsbörda, som förslagets genomförande enligt remissinstansernas mening skulle medföra för taxeringsmyndighe­ terna.

Sålunda framhåller

länsstyrelsen i Skaraborgs län,

att de sakkunnigas

förslag komine att medföra en överflyttning av arbetsuppgifter från debi- teringsförrättarna till taxeringsnämnderna. Vidare anföres följande.

För en ytterligare utvidgning av arbetsuppgifterna är dock den nuvarande taxeringsorganisationen icke rustad. Den under senare år tillkomna skatte­ lagstiftningen har skärpt uppmärksamheten på arbetsförhållandena inom taxeringsnämnderna. Redan nu äro dessa nämnder så hårt arbetsbelastade, att varje ny uppgift måste inge allvarliga farhågor. Det kan för övrigt ifrå­ gasättas, huruvida icke den nu föreslagna kontrollfunktionen komme att ^8§a 'id sidan av huvuduppgiften, som väl ändock måste koncentreras på den egentliga taxeringen med därtill hörande sakgranskning. I varje fall skulle i nuvarande arbetsläge en behövlig effektivisering av taxeringen i törsta instans komma att försvåras. De nya arbetsuppgifterna skulle även direkt motverka strävandena att i största möjliga utsträckning förenkla taxeringsarbetet.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län

påpekar, att den meruppgift, som skulle

tillkomma för taxeringsnämnderna, hänförde sig framförallt till bestyret med fastställande av taxerat belopp jämte därav betingad längdföringsåt- gärd i sådana fall, där skatten å fastighet bleve effektiv. Givet vore, att be­ rörda tekniska arbete till sin omfattning vore beroende av beståndet av \issa fastighetstyper, men det ville synas, som om de sakkunniga under­ skattat nämnda meruppgift. Förslaget att skattskyldigheten för fastighet skulle uppdelas i händelse fastigheten bytt ägare, vilket blivit en nödvändig följd av den konstruktion, fastighetsskatten skulle erhålla, torde härjämte komma att komplicera taxeringsarbetet.

Riksskattenämnden

omtalar, att skattskyldig, som ägde fastighet utom

hemortskommunen, för närvarande i icke obetydlig omfattning åsidosatte skyldigheten alt avlämna särskild självdeklaration rörande fastigheten. Det­ ta gällde särskilt sommarvillor och sportstugor. Om förslaget genomfördes, torde uppkomma betydande merarbete för taxeringsnämnderna i kommuner med utpräglad sådan bebyggelse. Då ifrågavarande skattskyldiga för när­ varande icke funnes införda i stommen till inkomstlängden, uppkomme här aven fråga, huruvida taxeringsnämndsordföranden skulle behöva skriva in dessa skattskyldiga i inkomstlängden eller om särskilda tryckplåtar skulle iordningställas för ändamålet.

Betänkligheten med hänsyn till ökad arbetsbörda för taxeringsnämnderna vid ett genomförande av de sakkunnigas förslag har framförts även av

länsstyrelserna i Södermanlands, Malmöhus

och

Älvsborgs lön.

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

84

I fråga om den arbetslättnad, som förslaget skulle innebära för de lokala

skattemyndigheterna, framhålles från vissa håll att denna borde hälsas

med tillfredsställelse. I andra remissyttranden återigen uttalas, att ifråga­

varande fördelar med utredningsförslaget icke borde överdrivas.

Länsstyrelsen i Malmöhus län

framhåller, att de lokala skattemyndigheter­

nas nuvarande befattning med debitering av fastighetsskatt visserligen vore

arbetskrävande men arbetet infölle å sådan tid under året att erforderlig per­

sonal utan svårigheter kunde avdelas härför. Genom omläggningen skulle

fastighetsskatt debiteras samtidigt med slutlig skatt vilket otvivelaktigt kom-

me att medföra en avsevärt ökad arbetsbörda för den lokala skattemyndig­

heten just under den tid då toppbelastning förelåge. Vidare måste man räk­

na med att fördelen med slopandet av fastighetsdebetsedlar motvägdes äv­

en betydande ökning av antalet debetsedlar å slutlig skatt, vilket bleve en

följd av den nya formen för debitering av fastighetsskatt för sommarvillor

utom hemortskommunen.

Liknande synpunkter i fråga om ökat antal slutdebetsedlar anföres bl. a.

av

riksskattenämnden,

som tillägger, att på grund av beskattningens änd­

rade karaktär komme vidare — om icke i särskilda föreskrifter annat be­

stämdes — även debetsedlar å preliminär B-skatt att utfärdas beträffande

fastigheter i annan kommun än hemortskommunen.

Riksskattenämnden framhåller ytterligare, att det finge förutsättas att

debetsedlarna såsom för närvarande borde innehålla uppgift om fastighe­

ternas taxeringsvärden. För de skattskyldiga vore det nämligen av väsentlig

betydelse, att de på detta sätt finge vetskap om värdena.

Sistnämnda synpunkt delas av

länsstyrelsen i Skaraborgs län,

som erin­

rar om att den nuvarande fastighetsdebetsedeln hade en funktion att fylla

i samband med fastighetsbelåning genom att på ett enkelt sätt få taxerings­

värdet bestyrkt. För deklarationens uppgörande hade debetsedeln likaledes

betydelse för förmögenhetstaxeringen och beräknande av avdrag för värde­

minskning å byggnad samt även för hyresvärdets bestämmande. Även om

en överföring av dessa uppgifter skulle kunna göras till debetsedeln för

slutlig skatt, uppkomme svårigheter i de fall då fastigheten ägdes av flera

personer. En specifikation av fastighetsvärdena å sistnämnda debetsedel

skulle för övrigt icke framstå lika motiverat, då ju någon särskild fastig­

hetsskatt icke komme att redovisas å densamma.

Länsstyrelsen i Örebro län

uttalar som sin mening, att ett årligt uppre­

pande av taxeringsvärdena å debetsedlarna icke kunde vara erforderligt.

För debiteringsförrättarna vore det nämligen alltid ett stort bekymmer att

från olika längder överföra belopp till andra längder eller direkt till debet­

sedlar. Förfarandet inrymde många felkällor och vore irrationellt i många

avseenden.

Det av de sakkunniga ifrågasatta slopandet av den årliga omskrivningen

av fastighetslängden anser

länsstyrelsen i Stockholms län

knappast böra ifrå-

gakomma. Länsstyrelsen anför härom följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

85

I kommuner med livlig fastighetsbildning — såsom i alla till Stor-Stock- holm och skärgården hörande kommuner — torde en årlig omskrivning böra äga rum med hänsyn till den oreda, som eljest kan tänkas uppkomma. Även av annat skäl synes en omskrivning måhända nödvändig. I 10 § lagf arts­ förordningen stadgas nämligen, atl om förre ägarens åtkomst ej kan styr­ kas må — efter visst kungörelseförfarande — den omständigheten icke utgöra hinder för lagfarts beviljande, där det visas, att sökanden eller han och hans rättsinnehavare oavbrutet under tre år efter sista kungörandet varit i mantalslängd upptagna såsom ägare till fastigheten. Mantalsläng- dens fastighetsliggare upprättas enligt 13 § 4 mom. mantalsskrivningskun- görelsen enligt det för mantalsårets taxering gällande formuläret till fastig- hetslängd.

Ett bibehållande av ett årligt upprättande av fastighetslängden förordas jämväl av

riksskattenämnden

samt

länsstyrelserna i Södermanlands, Väster­

bottens

och

Kopparbergs län.

Sistnämnda länsstyrelse påpekar, att vid en

omskrivning av fastighetslängderna varje år kunde också säkrare överblic­ kas, i vad mån särskilda åtgärder, såsom ny- eller omtaxering, vore erfor­ derliga på grund av nytillkomna omständigheter eller ändrade förhållanden.

Departementschefen. Som framgår av vad nyss återgivits har vid remiss­ behandlingen åtskilliga invändningar ur administrativ och teknisk syn­ punkt riktats mot de sakkunnigas ifrågavarande förslag. Jag har förut fram­ hållit att dessa invändningar enligt min mening icke är så väsentliga att de bör hindra förslagets genomförande. Jag skall nu närmare behandla hit­ hörande frågor.

För närvarande debiteras fastighetsskatten i särskild ordning och på grundval av fastighetslängdens uppgifter om fastigheterna och deras ägare. Detta arbete är relativt enkelt, samtidigt som det ger trygghet för en effek­ tiv debitering. Mot det nuvarande systemet kan emellertid invändas att det förutsätter framställning, utskrivning och utsändande till de skattskyldiga av ca 1,3 milj. fastighetsdebetsedlar. Då skatten inbetalas under tre upp- bördsterminer, föranledes härav ett betydande redovisningsarbete för post­ verket och för uppbördsmyndigheterna.

Med de sakkunnigas förslag undslippes helt den särskilda debiteringen av fastighetsskatt och det arbete som är förenat därmed ävensom den sär­ skilda uppbörden av sådan skatt. Å andra sidan ökar antalet sådana perso­ ner, som skall erlägga kommunal inkomstskatt i annan kommun än hem­ ortskommunen, vilket i sin tur medför en ökning av antalet debetsedlar å preliminär och slutlig skatt. Vissa betydande fördelar är dock alltid förena­ de med förslaget, i synnerhet med tanke på att redovisningen av den sär­ skilda fastighetsskatten bortfaller.

För taxeringsnämnderna innebär förslaget ett visst ökat arbete. Det blir sålunda nödvändigt att taxeringsnämnderna kontrollerar att fastigheterna vederbörligen deklareras i inkomstdeklarationerna. Ehuru en sådan kontroll redan nu, med hänsyn till inkomst- och förmögenhetsredovisningen, skall ske, torde densamma dock i viss utsträckning eftersättas, nämligen i sådana fall, där fastigheten icke lämnar någon nettoavkastning eller fastighetsinne- liavct saknar betydelse ur förmögenhetsskattesynpunkt.

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

86

Deklarationskontrollen får alltså i dessa fall icke längre eftersättas. Med

den lokalkännedom taxeringsnämnderna besitter lärer svårigheter meren­

dels icke föreligga, när det gäller att bedöma om kompletterande deklara­

tionsuppgifter behöver i det särskilda fallet infordras. Vidare kan i viss om­

fattning kontroll ske med hjälp av fastighetslängderna. En fullständig av­

stämning mot dessa torde dock merendels av arbetstekniska skäl icke kunna

göras. I deklarationerna anges fastigheterna nämligen ofta med annat namn

än längdens fastighets- eller jordregisterbeteckningar, vilket försvårar iden­

tifieringen av fastigheterna. Vidare förekommer att annan eller andra perso­

ner upptagits i längden såsom ägare än den eller de som deklarerar fastig­

hetens avkastning. Fastighetslängderna finns icke heller alltid utan vidare

tillgängliga för taxeringsnämnden; så är exempelvis fallet då deklarationer­

na granskas av s. k. särskild taxeringsnämnd eller eljest i speciellt taxerings-

distrikt. Å andra sidan föreligger självfallet alltid möjlighet att i enskilda

fall mot längden kontrollera fastighetsinnehav och taxeringsvärde.

Skulle trots föreliggande kontrollmöjligheter i enstaka fall inträffa att

fastighetsinnehav icke blir vid inkomsttaxeringen beaktat, får icke förbises

att detta får för det allmänna en ganska begränsad betydelse.

I detta sammanhang vill jag emellertid framhålla även följande. De skatt­

skyldiga erhåller för närvarande vetskap om fastighets taxeringsvärde genom

särskild uppgift å fastighetsdebetsedeln. Genomföres de sakkunnigas förslag

uppkommer frågan, hur en motsvarande uppgift skall lämnas. Lämpligast

synes detta böra ske genom att varje fastighetsägare erhåller direkt under­

rättelse om det åsatta taxeringsvärdet icke blott, som nu är fallet, vid sär­

skild fastighetstaxering utan även vid allmän fastighetstaxering. Fn reform

av dylik innebörd har även ur andra synpunkter ansetts påkallad. Genom­

föres detta, kan övervägas att genom kopia av underrättelsen anskaffa ett

material, som kan av taxeringsnämnderna utnyttjas vid inkomstskattekon­

trollen.

Av det sagda framgår att jag anser förutsättningar finnes eller relativt

lätt kunna tillskapas för att kontrollmöjligheterna skall bli tillräckligt be­

tryggande.

Förut har framhållits såsom en väsentlig vinst med de sakkunnigas för­

slag att särskilda fastighetsdebetsedlar ej behöver utfärdas. Emellertid måste

observeras att skogsvårdsavgifter samt annuiteter å avdikningslån och å för­

skott för avlösning av frälseräntor f. n. debiteras på fastighetsdebetsedeln.

Fn särskild debetsedel skulle följaktligen även framdeles behöva finnas i de

fall, då dylika avgifter eller annuiteter skall påföras, om icke andra former

för dessas uppbärande kan tillskapas. Så torde emellertid utan mer väsent­

liga svårigheter kunna ske.

Vad först angår annuiteterna och förskotten har redan i andra samman­

hang diskuterats, om dessa icke lämpligen kunde uppbäras genom länssty­

relsernas direkta försorg. Förslag i sådan riktning har dock hitintills avvi­

sats under motivering att ett sådant uppbördsförfarande skulle medföra kost­

nadsökningar. Slopas de särskilda fastighetsdebetsedlarna, kommer frågan i

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

87

nytt läge och det får undersökas vilket som ur olika synpunkter ställer sig fördelaktigast att uppbära annuiteterna och förskotten tillsammans med den statliga och kommunala inkomstskatten eller att låta länsstyrelserna taga hand om denna uppbörd.

Beträffande skogsvårdsavgifterna synes följande böra gälla. Den nuvaran­ de regeln att skogsvårdsavgiften i sin helhet påföres den, som vid fastighets­ taxeringsårets ingång äger fastigheten, utbytes mot en bestämmelse av in­ nebörd att dylik avgift skall erläggas i förhållande till den tid under be­ skattningsåret som vederbörande innehaft fastigheten. En sådan bestämmelse är i full överensstämmelse med vad jag förut förordat angående garantibe­ lopp för fastighet vid ägareskifte under beskattningsåret och måste ur ma­ teriell synpunkt framstå såsom mer tilltalande än nuvarande ordning. Jag förordar alltså att förordningen om skogsvårdsavgift ändras i enlighet med det nyss anförda.

På taxeringsnämnderna får så ankomma att i taxeringslängden, jämsides med att anteckning där göres om taxerad inkomst in. in., införa uppgift om underlaget för beräkning av skogsvårdsavgift, d. v. s. summa skogs- och skogsmarksvärde eller, vid ägareskifte, den del därav som belöper på veder­ börande ägare. Med ledning härav debiteras därefter skogsvårdsavgiften och upptages å debetsedeln för slutlig skatt.

Av det nu anförda framgår att ett visst merarbete åsamkas taxerings­ nämnderna. Ytterligare merarbete tillkommer då fastighet äges av person bosatt i annan kommun än den där fastigheten är belägen. Med hänsyn till det s. k. procentavdraget blir det för sådana fastigheter ofta icke något be­ lopp att beskatta i kommunen. Följaktligen har i sådana fall någon längd- föring i fastighetskommunen icke behövt ske. Även ifrågavarande fastighe­ ter kommer emellertid framdeles att med hänsyn till garantibeloppet föran­ leda inkomstskatt och härav betingad längdföring.

Den merbörda, som det föreslagna systemet innebär för taxeringsnämn­ dernas vidkommande, har hos några remissinstanser ingivit betänkligheter. Jag har givetvis även själv den uppfattningen att nämnderna om möjligt icke bör ytterligare belastas med arbetsuppgifter av teknisk art till för­ fång för ur annan synpunkt mer angeläget granskningsarbete. Å andra si­ dan synes merbelastningen icke böra till sitt omfång överdrivas samt torde vidare variera rätt avsevärt inom olika taxeringsdistrikt. Visar det sig erfor­ derligt att på sina håll öka antalet taxeringsdistrikt, får detta givetvis över­ vägas. Jag vill i detta sammanhang även erinra om att en väsentlig och synnerligen önskvärd lindring i taxeringsarbetet skulle vinnas om en för­ enklad inkomstberäkning föreskreves för en- och tvåfamilj svillor.

1 några remissyttranden bär påpekats, att den ifrågasatta omläggningen av fastighetsbeskattningen kan medföra en ökning av den kvarstående skat­ ten. En sådan konsekvens bör givetvis om möjligt förhindras. Detta måste ske genom att preliminärskatten anpassas efter det nya läget.

Godtages vad som föreslagits i proposition nr 100/1953, kommer preli­

88

minär B-skatt att framdeles i normalfallen debiteras till belopp motsvarande

den senast påförda slutliga skatten. Sker debiteringen med ledning av pre­

liminär självdeklaration, finnes möjlighet att göra en ungefärlig beräkning

av det ytterligare inkomstskattebelopp, som blir en följd av den omlagda

fastighetsskatten. Från skattskyldiga med preliminär B-skatt kan alltså i

förevarande sammanhang bortses.

För fastighetsägare med preliminär A-skatt är emellertid läget ett annat.

I dessa fall måste man bygga på en viss frivillig medverkan från de skatt­

skyldigas sida. Det kan förutsättas att dessa finner det med sin fördel för­

enligt att begära förhöjt skatteavdrag för att undgå större kvarskattebelopp

att betalas under en begränsad tidsrymd. För att för dessa skattskyldiga un­

derlätta uträknandet av det belopp, varmed ytterligare skatteavdrag å lö­

nen bör av dem begäras, kan övervägas att i källskattetabellerna lämna exem­

pel till vägledning för beräkning av nämnda belopp. De lokala skattemyn­

digheterna är för övrigt skyldiga att på begäran biträda de skattskyldiga

med upplysningar i hithörande hänseenden. Skulle skattskyldig underlåta att

genom begäran om förhöjt skatteavdrag å lönen anpassa källskatten till den

slutliga skatten, finnes — om proposition nr 100/1953 antages av riksda­

gen — möjlighet för lokal skattemyndighet att lämna direkt föreskrift om

sådant förhöjt skatteavdrag.

Det må erinras om att enligt de sakkunnigas förut återgivna uppgifter

antalet årliga fastighetsdebetsedlar utgjorde 1 293 000, varav ej mindre än

924 700 avsåg fastighetsskattebelopp under 100 kronor. Detta visar att före­

varande spörsmål under alla förhållanden har sin givna begränsning.

Mot de sakkunnigas förslag har i några remissyttranden invänts, att det

bleve svårt att urskilja vad av påfört skattebelopp vore att hänföra till fas­

tighetsskatt; ett sådant urskiljande vore erforderligt med tanke på gällande

förmånsrättsbeslämmelser och på bestämmelserna i lagen den 26 oktober

1951 om viss lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska

kyrkan.

I anledning härav får jag anföra följande.

Enligt 17 kap. 6 § handelsbalken åtnjuter kommun där omförmäld för­

månsrätt för fastighetsskatt. Godtages vad jag i det föregående anfört, upp­

hör därigenom fastighetsskatten och ersättes med en höjning av den kom­

munala inkomstskatten. Förmånsrätt för sistnämnda skatt föreligger enligt

12 § i samma kapitel. Detta innebär alltså en viss försämring för kommu­

nerna i förmånsrättshänseende. Med hänsyn till fastighetsskattens begrän­

sade betydelse i kommunfinansiellt hänseende och då bättre förmånsrätt än

enligt nyssnämnda 12 § icke ansetts böra ifrågakomma för den från kom­

munernas synpunkt avsevärt betydelsefullare inkomstskatten, synes allvar­

ligare invändningar icke vara att rikta mot den nyss antydda försämringen

i förmånsrätten.

Någon ändring i handelsbalkens förmånsrättsbestämmelser synes nu icke

böra ske. Någon komplettering av stadgandet i 17 kap. 12 § är, som fram­

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

89

går av det förut sagda, icke erforderlig. Att utmönstra fastighetsskatten ur

6 § i samma kapitel bör ifrågakomma först vid en framtida tidpunkt, då bevakning i konkurs av fordran å påförd fastighetsskatt icke längre kan ifrågakomma. Ej heller erfordras ändring i de bestämmelser, som reglerar kronans förmånsrätt i arbetsgivares konkurs för fordran å av arbetsgivaren icke redovisad, genom skatteavdrag innehållen skatt.

Den som icke tillhör svenska kyrkan åtnjuter för närvarande viss lind­ ring i skyldigheten att erlägga avgifter till kyrkan, hennes prästerskap, kyr­ komusiker och betjäning. Skattelindringen utgör 40 procent av det belopp, som eljest skolat utgå, och gäller icke beträffande fastighetsskatt. Godtages mitt förslag till omläggning av fastighetsbeskattningen, kommer skattelind­ ringen att avse jämväl den i inkomstskatten inarbetade fastighetsskatten. Några större olägenheter av finansiell art uppkommer icke härigenom för församlingarna. Bestämmelsen i 1 § andra stycket lagen om viss lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan, enligt vilken skattelindringen icke gäller beträffande fastighetsskatt, bör utgå ur lagen.

Den nuvarande fastighetsskatten utgöres i den kommun eller det admi­ nistrativa område, där fastigheten är belägen. Denna regel bör i princip gälla jämväl för den inkomstskatt, som enligt mitt förslag komme att belöpa på garantibeloppet för fastigheten. I enlighet härmed har det författningsför- slag utformats, som jag avser förorda att riksdagen underställes för anta­ gande. Jag vill emellertid tillägga att bestämmelser av sådan innebörd kan i vissa fall bli för taxerings- och uppbördsmyndigheterna tyngande i tillämp­ ningen. Det vore ur denna synpunkt önskvärt om avkall i viss utsträckning skulle kunna göras från de i materiellt hänseende riktiga reglerna för för­ delning av skatteunderlag administrativa områden emellan. Detta är emel­ lertid en fråga som kräver en närmare utredning och som nu ej kan upp­ tagas.

Det torde icke böra ifrågakomma att omläggningen av fastighetsbeskatt­ ningen träder i kraft tidigare än vid 1956 års taxering. Skulle nämligen de nya reglerna gälla redan vid 1955 års taxering, innebure detta att de bleve tillämpliga redan vid preliminärskatteuppbörden under år 1954. Detta skulle medföra, att myndigheterna finge tillämpa såväl dessa bestämmelser som de i proposition nr 100 till innevarande års riksdag förordade nya uppbörds- reglerna första gången vid en och samma tidpunkt. Detta torde, med hänsyn till bestämmelsernas komplicerade natur, vara mindre lämpligt och medföra en icke obetydlig risk för felaktigheter i tillämpningen.

Genomföres förslaget om omläggning av fastighetsbeskattningen, nödvän­ diggör detta åtskilliga ändringar av i huvudsak teknisk natur i taxerings- och uppbördsförfattningarna. Förslag till sådana ändringar torde, därest be­ slut fattas om fastighetsbeskattningens omläggning, få underställas 1954 års riksdag. Jag får alltså vid ett senare tillfälle återkomma till dessa frågor.

90

Kungl. Maj. ts proposition nr

186

.

Samtidigt med att de ändringar vidtages i kommunalskattelagen, som be­

tingas av fastighetsbeskattningens omläggning, torde en härav föranledd änd­

ring i 2 § förordningen om statlig inkomstskatt böra genomföras. I samband

härmed får jag anmäla följande spörsmål.

Fastighetsskatt utgör sådan kommunal utskyld för vilken avdrag medges

vid taxering till statlig inkomstskatt. Med föreslagna övergångsbestämmelser

påföres fastighetsskatt sista gången på grund av 1954 års fastighetstaxering.

Avdrag härför erhålles vid 1955 års taxering till statlig inkomstskatt. Då fas­

tighetsskatt ej påföres i anledning av 1955 års fastighetstaxering och då den

i anledning av omläggningen höjda kommunala inkomstskatten debiteras

första gången år 1956, följer härav att skattskyldig vid sistnämnda års in­

komsttaxering icke erhåller något mot fastighetsskatten svarande utskyldsav-

drag. Med hänsyn till att den skattskyldige avses skola under år 1955 erlägga

preliminär skatt, som beräknas på grundval jämväl av garantibelopp för fas­

tighet, medför övergångsbestämmelserna icke någon skattelindring. Det synes

därför skäligt med ett speciellt stadgande om rätt till avdrag för utskylder

vid 1956 års inkomsttaxering. Lämpligast torde föreskrivas att avdrag må

ske med belopp motsvarande det varmed den skattskyldige varit berättigad

till avdrag för fastighetsskatt vid 1955 års taxering till statlig inkomstskatt.

Detta innebär, att rätt till ifrågavarande skatteavdrag vid 1956 års taxering

tillkommer den, som var berättigad till motsvarande avdrag vid 1955 års

taxering, oavsett om fastigheten övergått i ny ägares hand. Den nye ägaren

får däremot icke något skatteavdrag. Då det får förutsättas, att avdrags-

regelns utformning beaktas när köpeskillingen bestämmes, synes icke erfor­

derligt att för dessa specialfall uppställa särskilda bestämmelser vilka med

nödvändighet bleve komplicerade.

Den ifrågasatta inarbetningen av fastighetsskatten i inkomstskatten med­

för vissa verkningar i avseende å kommunernas inkomstberäkningar under

några övergångsår. Godtages de av mig föreslagna övergångsbestämmelserna,

kan dessa verkningar anges på följande sätt.

Under år 1955 uppbär kommunerna av staten fastighetsskatt enligt 1954

års fastighetstaxering och förskott å inkomstskatt, beräknat å ett underlag

däri garantibelopp för fastighet icke ingår. Kommunernas inkomster av

skatt påverkas alltså detta år icke av omläggningen. A andra sidan kommer

staten, i den mån skatt å garantibelopp betalas preliminärt, att erhålla

större intäkter än som utan en omläggning av fastighetsbeskattningen skulle

ifrågakommit.

Under år 1956 erhåller kommunerna för första gången icke någon fas­

tighetsskatt. Förskott från staten å inkomstskatt beräknas å 1955 års skatte­

underlag, däri icke ingår garantibelopp för fastighet. — Kommunerna skulle

alltså detta år få mindre skatteinkomster än som rätteligen bör ifrågakomma.

Under år 1957 erhålles ett förskott, som beräknats på ett underlag däri

garantibelopp för fastighet ingår. Avräkning sker detta år mot förskottet

under år 1955 och därvid tillföres kommunerna ett belopp, motsvarande

fastighetsskatten. — Detta år skulle kommunerna alltså få »dubbel» fastig­

hetsskatt.

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

91

Under år 1958 inträder samma situation som under år 1957. Fr. o. in. år 1959 löper systemet normalt, d. v. s. förskott erhålles å ett skatteunderlag, däri garantibelopp för fastighet ingår, och avräkning sker mot ett tidigare erhållet förskott, som beräknats på ett skatteunderlag med inräknade garantibelopp.

Av det nu sagda framgår, att kommunerna under år 1956 icke skulle få vare sig fastighetsskatt eller förskott av staten som inkluderar fastighets­ skatt. Under åren 1957 och 1958 skulle kommunerna däremot få »dubbel» fastighetsskatt. Att kommunerna under två år får »dubbel» fastighetsskatt och allenast under ett år helt förlorar fastighetsskatt, sammanhänger med att fastighetsskatten enligt gällande bestämmelser utbetalas ett år senare än förskottet å inkomstskatt samt att fastighetsskatten enligt förslaget inarbetas i inkomstskatten.

Genom särskilda övergångsbestämmelser synes böra föreskrivas, att för­ skottet under år 1956 beräknas på sådant sätt att kommunerna detta år blir bibehållna vid sedvanliga skatteinkomster. Jag anser emellertid att denna fråga bör få anstå med sitt avgörande till dess hela det ifrågavarande pro­ blemkomplexet ytterligare övervägts. Det föreligger icke något behov av att bestämmelser meddelas redan av 1953 års riksdag.

Vilt. Repartitionstalet för fastighet.

Såsom framgår av det förut anförda är underlaget för fastighetsskatten fastställt till fem skatteören för varje etthundra kronor av fastighets taxe­ ringsvärde. I diskussionen brukar detta uttryckas så att repartitionstalet för fastighet är fem. Detta tal gäller för såväl jordbruksfastighet som annan fas­ tighet.

Fastighetsskattens storlek är självfallet beroende av vilket repartitionstal som fastställes att gälla. De sakkunniga har funnit det falla utanför det åt dem lämnade uppdraget att undersöka, huruvida det gällande repartitions­ talet kan anses vara i nuvarande läge riktigt avvägt eller om någon änd­ ring däri bör vidtagas.

Frågan om repartitionstalets storlek har emellertid berörts i några remiss­ yttranden. Sålunda har Sveriges lantbruks förbund uttalat, att — därest fas­ tighetsskatten ansåges icke kunna omedelbart avskaffas — åtgärder borde vidtagas för en successiv avveckling, vilket lämpligen kunde ske genom en nedsättning av repartitionstalet. — Riksförbundet landsbygdens folk föror­ dar en sänkning av repartitionstalet till tre och åberopar därvidlag bland an­ nat att de år 1952 höjda taxeringsvärdena eljest skulle resultera i en betydan­ de skatteskärpning för dem som drabbades av effektiv fastighetsskatt. — I det av Sveriges skogsägareförbund avgivna yttrandet ifrågasättes en sänk­ ning av repartitionstalet för jordbruksfastighet och särskilt vad angår skogs- och skogsmarks värdena.

Även enligt min mening synes frågan om eu sänkning av repartitionstalet vara förtjänt att övervägas.

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 186

Fastighetsskattens storlek är beroende av taxeringsvärdenas höjd och det

ligger i systemets natur att skatten skall öka när taxeringsvärdena höjs. De

vid de allmänna fastighetstaxeringarna under gångna år verkställda höj­

ningarna av taxeringsvärdena har även följdriktigt medfört ökad fastighets­

skatt. De höjningar av taxeringsvärdena, som kom till stånd vid 1952 års

allmänna fastighetstaxering, var emellertid delvis betingade av särskilda

omständigheter och därför icke helt jämförbara med tidigare höjningar. Så­

lunda må erinras om att vid 1945 års allmänna fastighetstaxering värde­

ringen grundades på en betydligt lägre värdenivå än som svarade mot då

gällande allmänna saluvärden samt att av speciella skäl den fastighetstaxe­

ring, som skulle ha ägt rum år 1950, framflyttades till år 1952. Visserligen

kan hävdas att fastighetsägarna härigenom under en avsevärd tidsperiod

haft att erlägga lägre fastighetsskatt än som ur vissa synpunkter bort ifrå-

gakomma. Å andra sidan kan sägas att de år 1952 höjda taxeringsvärdena

medfört en skattehöjning, som med hänsyn till nyss angivna omständighe­

ter framstår för de därav berörda såsom särskilt kännbar och måhända

icke fullt motiverad. Detta synes enligt min mening i och för sig utgöra ett

skäl för en omprövning av repartitionstalet.

.lag får vidare erinra om mitt tidigare uttalande om önskvärdheten av att

— som ett led i ett successivt avskaffande av fastighetsskatten —- genom­

föra den lindring i fastighetsbeskattningen som med hänsyn till kommuner­

na visar sig möjlig.

Inom finansdepartementet har verkställts vissa undersökningar i syfte att

få belyst, vilka verkningar som ur kommunfinansiell synpunkt skulle in­

träda vid en sänkning av repartitionstalet. Jag vill understryka att resulta­

tet av dessa undersökningar är approximativt, men att detsamma likväl

torde kunna utgöra tillräcklig grund för ett bedömande.

Den totala fastighetsskatten enligt 1952 års taxering uppgår till ca 280

milj. kronor. Den effektiva fastighetsskatten har beräknats till ca 155 milj.

kronor. Sänlces repartitionstalet från fem till fyra, d. v. s. med 20 procent,

nedgår den totala fastighetsskatten med ca 50 milj. kronor. Den effektiva

skatten minskar däremot icke med samma belopp; enligt beräkningar skulle

minskningen härutinnan uppgå till ca 40 milj. kronor. Av den därefter åter­

stående effektiva fastighetsskatten skulle belöpa på annan fastighet ca 108

milj. kronor och på jordbruksfastighet ca 7 milj. kronor.

För kommunerna måste ett skattebortfall å ca 40 milj. kronor anses så­

som icke obetydligt och medföra en viss höjning av utdebiteringen. Denna

höjning torde dock icke ens i av fastighetsskatten särskilt beroende kommu­

ner bli av sådan storlek att en dylik sänkning av repartitionstalet icke skulle

kunna med hänsyn därtill genomföras.

I något remissyttrande har ifrågasatts en sänkning av repartitionstalet till

tre. En sådan sänkning skulle innebära en nedgång i den totala fastighets­

skatten med ca 112 milj. kronor och i den effektiva skatten med ca 75 milj.

kronor. Av återstående effektiv fastighetsskatt skulle ca 76 milj. kronor be­

löpa på annan fastighet och ca 4 milj. kronor på jordbruksfastighet. Med

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

93

hänsyn till dessa verkningar för kommunerna torde en sänkning av repar- titionstalet till tre icke nu kunna förordas.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag föreslå att riksdagen un­ derställes förslag om att underlaget för fastighetsskatten skall bestämmas till fyra skatteören för varje etthundra kronor av fastighets taxeringsvärde.

Det lägre repartitionstalet synes böra gälla fr. o. in. den 1 januari 1954 och tillämpas första gången vid fastighetstaxeringen samma år. S. k. pro­ centavdrag såvitt det belöper på tiden före den 1 januari 1954 bör medgivas med fem procent av taxeringsvärdet.

Ett speciellt problem uppkommer för kommunernas vidkommande. God- tages nyss angivna övergångsbestämmelser, följer härav att kommunerna vid uppgörande av sin budget för år 1955 har att räkna med dels en fastig­ hetsskatt beräknad efter repartitionstalet fyra och dels det vid 1954 års taxering framkomna inkomstskatteunderlaget vilket i förekommande fall bygger på garantiskatteavdrag efter fem procent av taxeringsvärdet. Detta innebär att kommunernas förskott från statsverket under år 1955 blir mind­ re än vad rätteligen bort bli fallet. Visserligen erhåller kommunerna full kompensation vid ett senare avräkningstillfälle men någon ojämnhet i ut­ debiteringen kan möjligen föranledas härav. Frågan har emellertid en be­ gränsad räckvidd, nämligen med hänsyn till att det till fastighet hänförliga inkomstskatteunderlaget utgör allenast en mindre del av det sammanlagda skatteunderlaget. Det skulle kunna övervägas att meddela en bestämmelse om att förskottet under år 1955 skulle på visst sätt uppräknas. En sådan bestämmelse borde emellertid, till förebyggande av att för stora förskott utbetalades, tillämpas endast i vissa kommuner och i dessa i olikartad om­ fattning. Frågan torde likväl icke vara av den storleken att dylika inveck­ lade och för kommunerna svårtillämpliga regler behöva uppställas.

IX. Departementschefens hemställan.

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom finansdepartementet upprättats förslag till

1) lag om ändrad lydelse av 2 och 45 §§ kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370);

2) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370);

3) förordning om ändrad lydelse av 2 § förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt;

4) lag angående upphävande av 1 § andra stycket lagen den 26 oktober 1951 (nr 691) om viss lindring i skattskyldigheten för den som icke till­

hör svenska kyrkan; samt

5) förordning angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ förordningen den 28 juni 1946 (nr 324) om skogsvårdsavgift.

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

Föredragande departementschefen hemställer, att förenämnda författ-

ningsförslag måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi­

trädda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Karl-Ingmar Edstrand.

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

95

Bihang.

Bilaga A.

UPPGIFTER ANGÅENDE ANTALET SKATTEKRONOR

I HELA RIKET M. M.

I denna bilaga vidfogad tabell A 1 meddelas för åren 1931—1952 hela riket omfattande uppgifter angående det kommunala skatteunderlaget. Så­ som framgår av tabellen har under åren skett en icke obetydlig förskjut­ ning i skatteunderlagets sammansättning såväl med avseende å dess för­ delning å inkomstskattekronor och fastighetsskattekronor som å sistnämn­ da skattekronors fördelning å jordbruksfastighet och annan fastighet. I ifrågavarande tabell redovisas jämväl den kommunala utdebitering, som beslutats under ovan angivna år.

I tabell A 2 har intagits uppgifter beträffande 1952 års taxering angå­ ende antalet skattekronor i de olika landstingen och i de i landstingen icke ingående städerna.

I tabell A 3 har verkställts en fördelning av rikets kommuner med hänsyn till den procentuella andel, som fastighetsskattekronorna utgöra av det totala skatteunderlaget. Tabellen torde giva en viss antydan om i vil­ ken utsträckning kommunerna för sitt inkomstbehov äro beroende av fas- tighetsskatteunderlaget. Med hänsyn emellertid till att fastighetsskatteef- 1'ekten, som är uttryck för de effektiva fastighetsskattekronornas andel av hela antalet fastighetsskattekronor, växlar oberoende av fastighetsskatte- krontalets storlek i förhållande till det totala skatteunderlaget, kan tabel­ len icke utan vidare användas som en säker måttstock i nu angivet hän­ seende.

Vad särskilt angår de i tabellen angivna kommuner, där fastighetsskat­ tekronornas andel av totala skatteunderlaget överstiger 30 procent, utgöras dessa dels av kommuner av typisk badortskaraktär, där fastighetsbestån­ det till stor del torde utgöras av sommarnöjesfastigheter och dels av kom­ muner med kraftverk eller — i något fall —• andra större industriella an­ läggningar, vilkas taxeringsvärden utgöra en huvudsaklig del av det fastig­ heter inom kommunen åsatta taxeringsvärdet. Vad angår förstnämnda kommuner tillhöra dessa den kategori av kommuner, som för sitt inkomst­ behov äro allra mest beroende av fastighetsskatten, medan beträffande kraftverkskommuner och liknande avskaffandet av fastighetsskatten i all­ mänhet skulle medföra en allenast obetydlig höjning av utdebiteringen.

I tabell A 4 är intagen en tablå, som utvisar den utdebiteringshöjning, som fastighetsskattens avskaffande skulle medföra i en kommun med viss utdebitering per skattekrona och där de effektiva fastighetsskattekronor­ na utgöra viss procent av det totala skatteunderlaget. Berörda procenttal kan för en kommun icke konstateras utan genomförande av en provtaxe­ ring. Genom anställande av jämförelse med de av de sakkunniga prov­ taxerade landskommunernas karaktär torde dock av tabellen kunna erhål­ las viss ledning för bedömande av den utdebiteringshöjning, som i andra kommuner skulle föranledas av ett avskaffande av fastighetsskatten.

CD

05

Tabell A 1. Antal skattekronor samt utdebitering per skattekrona i hela riket , åren 1931 1952.

Antal skattekronor

Procentuell fördelning

Utdeb.

Hela

Stats-

År

För fastighetsskatt av

För

kommunal

inkomst­

skatt

Av

jord­

bruks­

fastighet

Av

Av

inkomst

kommu­

nalskatt

per skatte­

krona

kommu­

nala ut-

skatte­

lindring

per skatte­

krona

jordbruks­

fastighet

annan

fastighet

Summa

annan

fastighet

Summa

debite­

ringen

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

ll

12

1931

3 596 492

6 241 433

38 297 916

48 135 841

7-5

13-0

79-5

100-o

7-37

8-73

0-15

1932

3 595 915

6 413 698

34 576 597

44 586 210

8-1

14

4

77-5

100o

8-68

10-17

0-24

1933

2 886 807

6 665 653

30 797 657

40 350117

7-2

16-5

76-3

lOO-o

9-36

10-96

0-41

1934

2 887 440

6 767 548

29 557 900

39 212 888

7-4

17-2

75-4

lOO-o

8-80

10-47

0-43

1935

2 887 995

6 922 578

33 057 877

42 868 450

6-7

16-2

77-1

100-0

8-25

9-89

0-35

1936

2 887 767

7 168 458

37 669 967

47 726 192

6-1

15o

78-9

100o

7-92

9-54

0-30

1937

2 888 889

7 430 259

41 340 822

51 659 970

5-6

14-4

80-0

100-o

7-87

9-58

0-29

1938

3 170 482

7 986 943

46 991 396

58 148 821

5-5

13-7

80-8

100-o

7-79

9-58

0-23

1939

3 161 885

8 291 149

50 390 533

61 843 567

5-1

13-4

81-5

100-0

8-27

10-53

0-24

1940

3 161 410

8 780 665

54 301 421

66 243 496

4-8

13-2

82-0

lOO-o

9-25

11-51

0-28

1941

3158 139

8 950 325

56 349 609

68 458 073

4-G

13 l

82-3

100-0

9-63

11-87

0-29

1942

3 164 467

9 100 998

64 242 755

76 508 220

4-1

11-9

84-0

lOO-o

9-01

11-09

0-25

1943

3 162 241

9 374 477

76 300 499

88 837 217

3-6

10-5

85-9

lOO-o

8-60

10-53

0-17

1944

3 160 577

9 753 148

86 368 477

99 282 202

3-2

9-8

87-0

100-o

8-27

10-17

0-14

1945

4 065 396

11 289 394

91 114 528

106 469 318

3-8

10-6

85-6

lOO-o

8-18

10-09

0-13

1946

4 070 717

11 612 489

100 707 460

116 390 666

3-5

10-o

86-5

lOO-o

7-87

9-80

1947

4 070 388

12 429 886

128 475 889

144 976 163

2-8

8-6

88-6

lOO-o

7-90

9-83

1948

4 068 103

13109 463

138 407 966

155 585 532

2-6

8-4

89-0

lOO-o

8-ll

10-12

1949

4 065 934

13 761 427

150 344 528

168 171 889

2-4

8-2

89-4

lOO-o

7-94

9-97

1950

4 350 277

14 337 182

155 745 795

174 433 254

2-5

8-2

89-3

100-O

8-12

10-19

1951

4 316 055

15 039 637

148 504543

167 860 235

2-6

8-9

88-5

100-O

9-83

12-53

-----

1952

6 857 372

21 068 587

195 499 587

223 425 546

3-1

9-4

87-5

lOO-o

Anm.

Fr. o. m. år 1946 fastställes utdebiteringen till det lägre belopp

upptagits som inkomst i statförslaget.

som erhålles sedan beräknat statsbidrag till skattelindring

K

u

n

g l.

M

a

j.

ts

p

ro

p

o

si

tio n

n r

18

6.

in

tr

å

n g

til l

ri

ks

d

a

g

en s

p

ro

to

ko ll

1

9

5

3 . I

sa

m l.

N r

IS

O

Tabell A 2. Antal skattekronor i de olika landstingen samt i de i landstingen icke ingående städerna, enligt 1952 års taxering.

Landsting

Antal skattekronor enligt 1952 års taxering

Procentuell

fördelning

Av jord­

bruks­

fastighet

Av annan

fastighet

Summa

fastighets-

skattekronor

Av inkomst

Summa

skattekronor

Av

fastighet

Av

inkomst

Stockholms

läns...............................................

225 11G

1 658 509

1 883 685

10 691 848

12 575 533

15-0

85-0

Uppsala

* ...............................................

189 985

463 117

653 102

3 907 943

4 561 045

14-3

85-7

Södermanlands * ...............................................

246 958

582 446

829 404

5 424 610

6 254 014

13-3

86-7

Östergötlands » ...............................................

428 304

029 388

1 057 692

5 872 664

6 930 350

15-3

84-7

Jönköpings

» ...............................................

330 200

648 414

984 080

6 502 220

7 486 900

13-2

86-8

Kronobergs

» ...............................................

258 055

307 038

565 093

3 104 313

3 669 406

15-4

84-6

Kalmar norra.......................................................

103 985

161 798

325 783

1 870 129

2 201 912

14-8

85-2

s

södra .......................................................

207 955

319 315

527 270

2 919 941

3 447 211

15-3

84-7

Gotlands

läns...............................................

78 570

112 050

190 620

1 013 828

1 204 448

15-8

84-2

Blekinge

»

...............................................

114 431

323 058

437 489

2 822 727

3 260 216

13-4

86-6

Kristianstads » ...............................................

374 045

555 265

929 310

4 884080

5 813 390

16-0

84-0

Malmöhus

»

...............................................

013 811

824 913

1 438 724

7 535 465

8 974 189

16-0

84-0

Hallands

» ...............................................

233 198

430 907

064 105

3 305 966

3 970 071

16-7

83-3

Göteb. o. Bohus » ...............................................

144 898

496 999

641 897

4 191 304

4 833 201

13-3

86-7

Älvsborgs

» ...............................................

351 539

950 307

1 301 846

8 457 896

9 759 742

13-3

86-7

Skaraborgs

» ...............................................

302 060

434 425

797 085

4 773 827

5 570 912

14-3

85-7

Värmlands

» ...............................................

404 789

612 800

1 017 595

7 697 924

8 715 519

11-7

88-3

Örebro

» ...............................................

258 375

716 769

975 144

6 638 099

7 613 243

12-8

87-2

Västmanlands » ...............................................

206 811

635 547

842 358

5 420 480

6 262 838

13-5

86-5

Kopparbergs

» ...............................................

358 951

645 183

1 004 134

7 333 099

8 337 233

12-0

88-0

Gävleborgs

» ...............................................

290 003

513 434

809 497

6 411 099

7 220 596

112

88-8

Västernorrlands » ...............................................

255 622

755 341

1 010 903

7 884 679

8 895 642

11-4

88-6

Jämtlands

» ...............................................

200 808

384 133

591 001

3 071390

3 662 391

10-1

83-9

Västerbottens » ...............................................

283 591

379 429

663 020

4 957 873

5 620 893

11-8

88-2

Norrbottens

»

...............................................

205110

490 999

696 109

7 581 630

8 277 739

8-4

91-6

Samtliga landsting

0 805 950

14 031 650

20 837 600

134 281034

155118 640

13-4

86-c

Stockholms stad.................................................

11891

4 096 769

4 108 660

34 326 198

38 434 858

10-7

89-3

Göteborgs

»

.................................................

4 947

1 509 490

1 514 443

13 851 731

15 366 174

9-9

90-1

Malmö

»

.................................................

11979

092 201

704 180

6 573 565

7 277 745

9-7

90-3

Norrköpings »

.................................................

13 834

312 521

326 355

2 592 494

2 918 849

11-2

88-8

Hälsingborgs

»

.................................................

5 874

259 870

265 750

2 329 425

2 595 175

10-2

89-8

Gävle

»

.................................................

2 891

100 074

108 965

1 545 140

1 714 105

9-9

90-1

Hela riket

C 857 372

21 068 587

27 925 959

195 499 587

223425546

125

87-5

K

u

n

c/ l.

M

a

j.

ts

p

ro

p

o

si

tio n

n r

1

8

6

.

Tabell A 3. Kommunernas fördelning efter fastighctsskatlekronlalets procentuella andel av totala skatteunderlaget

(omräknade) enligt 1952 års taxering.

<r>

oo

Län

Antal kommuner, där fastighetsskattekrontalet i % av totala skatteunderlaget utgjorde

5-0

51—

10o

10-1—

12-5

12-6—

15o

15-1—

17 5

17-6—

20-0

20-1—

22-5

22-6—

25-0

25-1—

30-0

30-1—

35-0

35-0

Summa

Stockholms

län....................

2

6

8

8

9

2

2

4

2

43

Uppsala

» .....................

1

3

12

5

1

1

23

Södermanlands

» .....................

1

5

10

12

2

30

Östergötlands

» .....................

1

3

7

7

14

5

3

40

Jönköpings

» .....................

3

3

10

10

12

4

2

1

45

Kronobergs

* .....................

3

10

14

10

5

42

Kalmar

»

.....................

1

2

5

17

14

5

44

Gotlands

»

.....................

1

1

5

6

1

13

Blekinge

»

.....................

2

2

5

7

4

1

21

Kristianstads

» .....................

3

10

15

13

11

2

54

Malmöhus

» .....................

_

_

1

6

8

21

25

1

1

63

Hallands

* .....................

1

2

2

8

7

5

7

1

1

34

Göteborgs o. Bohus » ....................

1

6

11

9

4

4

1

1

37

Älvsborgs

» .....................

3

15

15

17

10

1

61

Skaraborgs

* .....................

2

11

15

17

3

1

49

Värmlands

» .....................

_

8

10

18

7

3

46

Örebro

» .....................

5

4

5

8

3

1

1

27

Västmanlands

» .....................

1

4

6

5

6

1

23

Kopparbergs

» .....................

9

17

13

3

2

44

Gävleborgs

» .....................

1

6

9

12

6

3

37

Västcrnorrlands

» .....................

_

10

16

3

4

1

1

1

2

1

39

Jämtlands

» .....................

2

11

9

5

2

1

2

2

34

Västerbottens

........ # ....................

_

7

9

12

2

30

Norrbottens

*

....................

1

6

14

3

1

25

Hela landsbygden

..........................

2

66

136

184

196

166

98

24

17

9

6

904

Städer

...............................................

1

14

64

38

9

5

1

1

133

Hela riket

‘3

80

200

222

205

171

99

24

17

210

3 6

1037

1 Njutåker

3-4

%, Gällivare 3-5 % samt Kiruna stad 2.1 %. — 2 Blidö

33.7 %,

österåker 33-2 %, Ljusterö 33-5 %, Dalarö 34-0 %,

Räng 34-9 %, Onsala 30'5 %, Resele 30-3

%, Stugun 31-8 %, Undersåker 33'0 % samt staden Skanör med Falsterbo 33-5 %. — 3 Djurö

44-9 %, Värmdö 38-1 %, Laholms lk. 40-4 %, Ekeby och Gällersta 43-8 %, Fors 37-6 % och Ragunda 36-9 %

K

u

n

g l.

M

a

j.

ts

p

ro

p

o

si

tio n

n r

1

8

6

.

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

99

Tabell A 4. Tablå, utvisande den mot effektiv fastighetsskatt svarande utdebiterings-

höjning, som blir följden vid ett avskaffande av nuvarande fastighetsskatt, under nedan

angiven utdebitering och procentuellt effektivt fastighetsskatteunderlag.

Utdebi­ tering per skattekrona

Utdebiteringshöjning per skattekrona, där effektiva fastighetsskattekronorna

i % av hela skatteunderlaget utgör:

2 %

4 % 6 % 8 % 10 % 12 %

14 % 16 % 18 %

8-00 0-16 0-33

0-51 0-70 0-89 1-09 1-30

1-52 1-76

9-00 0-18

0-38 0-57 0-78 1-00 1-23

1-47 1-71 1-98

10-00

0-20 0-42 0-64 0-87

Ml

1-36 1-63 1-90 2-20

11-00 0-22

0-46 0-70 0-96 1-22

1-50 1-79 2-10 2-41

12-00

0-24 0-50 0-77 1-04

1-33 1-64 1-95 2-29 2-63

13oo

0-27 0-54 0-83 1-13

1-44 1-77 2-12 2-48

2-85

14-00

0-29 0-58 0-89 1-22 1-56

1-91 2-28

2-67 3-07

15-oo

0-31 0-63 0-96

1-30 1-67 2-05 2-44 2-86

3-29

16-oo

0-33

0-67

1-02

1-39 1-78 2-18 2-60

3-05 3-51

17-00 0-35 0-71 1-09

1-48 1-89 2-32

2-77 3-24 3-73

18-00 0-37 0-75

1-15 1-57 2-00 2-45

2-93 3-43 3-95

100

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

Bilaga B.

TABELLER AVSEENDE PROVTAXERING BETRÄFFANDE 11

LANDSKOMMUNER (27 FÖRSAMLINGAR) FÖR

TAXERINGSÅRET 1952.

Ifrågavarande provtaxering har haft till syfte att belysa fastighetsskat­

tens verkningar vid tillämpning av de vid 1952 års allmänna fastighets­

taxering fastställda taxeringsvärdena samt de höjda kommunala ortsav-

drag, vilka första gången skola användas vid 1953 års inkomsttaxering.

För att uppnå detta syfte har omtaxering av de skattskyldiga måst vidta­

gas. Härvid har procentavdraget omräknats efter de i allmänhet högre

värden, som åsatts vid 1952 års allmänna fastighetstaxering. Därefter har

framräknats en ny taxerad inkomst, varifrån avdrag verkställts med de

nya ortsavdragen.

De i tabell B 4 redovisade effektiva fastighetsskattekronorna på grund

av icke utnyttjade procentavdrag avse de enligt ovan beräknade procent­

avdragen. De icke utnyttjade — på grundval av de nya ortsavdragsbestäm-

melserna beräknade — ortsavdragen ha framkommit såsom en skillnad

mellan å ena sidan de ortsavdrag, som skulle ha kunnat utnyttjas vid ren

inkomstskatt, och å andra sidan de vid ovannämnda omtaxering utnyttja­

de ortsavdragen.

Vid beräkningen av effektiva fastighetsskattekronor har hänsyn tagits

endast till icke utnyttjade procentavdrag och ortsavdrag och sålunda ej

till icke utnyttjade allmänna avdrag. Vid den undersökning, som utförts

beträffande 1950 års taxering konstaterades, att sistnämnda avdrag voro

av synnerligen ringa betydelse för beräknande av det effektiva fastighets-

skatteunder laget.

Det har icke varit möjligt att erhålla uppgifter beträffande samtliga fas­

tigheter i kommunerna; det i tabell B 4 redovisade antalet effektiva fas­

tighetsskattekronor avse endast det bearbetade materialet. En uppräkning

av siffrorna har emellertid verkställts med användande av det uppräknings-

tal, som erhålles om det totala taxeringsvärdet sättes i relation till det be­

arbetade. Uppräkningen har skett för varje församling särskilt för jord­

bruksfastighet och särskilt för annan fastighet. De i tabell B 5 redovisade

effektiva fastighetsskattekronorna avse de sålunda uppräknade siffrorna.

Enligt gällande bestämmelser fastställa kommunerna på hösten varje år

den utdebitering, som skall tillämpas vid uttag av preliminär inkomstskatt

nästföljande år. Fastighetsskatten däremot är s. k. slutlig skatt, varför den­

na uträknas efter den utdebitering som fastställts två år före taxerings­

året. Å det enligt 1952 års taxering fastställda skatteunderlaget debitera­

des sålunda preliminär inkomstskatt enligt kommunernas utdebiterings-

beslut samma år men fastighetsskatt enligt de år 1950 fastställda utdebi-

teringssatserna. Detta förhållande påverkar givetvis den beräknade utde-

biteringshöj ningen vid övergång till ren inkomstskatt. Då syftemålet varit

att klargöra de effektiva fastighetsskattekronornas inverkan på utdebite­

ringens storlek, har berörda påverkan eliminerats. Vid beräkningarna har

sålunda fastighetsskatten antagits utgå efter samma utdebitering som den

preliminära inkomstskatten. Det debiterade belopp, som på så sätt fram­

kommer, har därefter satts i relation till det kvarstående skatteunderlaget,

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

101

d. v. s. antalet skattekronor minskat med antalet effektiva fastighetsskat- tekronor, varigenom erhållits de i tabell B 5 redovisade utdebiteringshöj- ningarna.

Taxeringsvärdet å annan fastighet i Ådals-Lidens och Ragunda kommu­ ner uppgå till belopp, som med mer än det dubbla överstiger det samman­ lagda taxeringsvärdet å annan fastighet i övriga kommuner. Med hänsyn härtill och då de effektiva fastighetsskattekronorna i Ådals-Liden och Ra­ gunda, på grund av att i dessa kommuner belägna kraftverken ansetts kunna helt utnyttja procentavdragen, uppgå till onormalt låga belopp, ha ifråga­ varande kommuner för att icke obehörigt få inverka på genomsnittsresul­ tatet redovisats särskilt för sig.

102

Kungl. Maj.ts proposition nr 186,

Tabell B 1. Vissa statistiska data för de provtaxerade kommunerna.

Kommuner, län

församlingar

Yr-

kes-

<arak-

tär

Orts-

grupp

Folk­

mängd

l/i 1952

Areal

Taxeringsvärde å fastighet enligt

1952 års taxering, kr.

1

1

1

tjOuy

hektar

Jordbruks­

fastighet

Därav

skogsvärde

Annan

fastighet

1

2

3

4

5

6

7

8

Julita, Södermani. län ..

3 359

20 777

19 939 500

7 768 300

6 850 200

Julita..............................

B

2

2146

15 212

14106 200

5 875 900

3 300300

österåker.......................

B

2

1213

5 565

5 833 300

1892 400

3 549 900

Ryssby, Kronob. län ....

3 296

31 869

18 385 600

7 249 700

4 527 900

Agunnarvd...................

B

1

1011

12 010

6 625 400

2 889 500

991400

Ryssby...........................

B

1

1989

15 983

9 570000

3 393 800

3 368 500

Tutaryd..........................

B

1

296

3 876

2 190 200

966 400

168 000

Alstad, Malmöh. län ....

2146

4 605

19 168 200

4 336 400

Fru Alstad...................

A

2

374

939

3 689 000

370 200

V. Alstad......................

C

2

940

1397

5 536 400

2 922 600

L. Slågarp .....................

B

2

592

1663

7 262 500

621 500

St. Slågarp...................

B

2

240

606

2 680 300

422 100

Bara, Malmöh. län...........

2 706

9 786

23 868 400

1120 700

9 497 400

Bjärshög........................

B

2

105

330

1363 400

380 400

Skabersjö.......................

A

2

604

2 513

5 979 900

290 600

3 104 200

Bara................................

A

2

439

1709

4 819 800

173 700

1 436 200

Hyby..............................

B

1

1558

5 234

11705 300

656 400

4 576 600

Eldsberga, Hall. län ....

2 897

17 844

18 382 600

2 202 900

8 877 400

Tönnersjö......................

A

2

701

11630

6 013 500

1 674100

585 400

Eldsberga ......................

B

2

1295

4 969

8 786 500

528 800

2 458 300

Trönninge......................

C

2

901

1245

3 582 600

5 833 700

Bollebygd, Älvsb. län...

5122

26 543

12 270 200

5 945 800

10 279 400

Töllsjö............................

A

2

1122

10 478

3 725 400

1935 200

563 000

Bollebygd......................

C

2

4000

16 065

8 544 800

4 010 600

9 716 400

Töcksmark, Värml. län..

3 081

32 958

16 824 300

7 847 400

3 018 900

Västra Fågelvik...........

A

3

633

7 208

4 256900

1 653 400

41300

Töcksmark....................

B

3

1463

11989

6 709 600

2 801 100

2 406 900

Östervallskog...............

A

3

985

13 761

5 857 800

3 392 900

570 700

Högdal, Jämtl. län.........

2 822

133 728

15 375 800

9 583 400

24 807 700

överhogdal...................

A

4

498

21 620

1921100

984 200

335 700

Ytterhogdal..................

B

5

2 000

75 940

10 220100

6 -131 000

24 285 600

Ängersjö........................

A

4

324

36168

3 234600

2 168 200

186 400

Nysätra, Västerb. län —

A

4

3 695

38 260

12 039 700

1773 300

3116 300

Summa

29124

816 870 156 254 300 43 491 500

75311600

Ådals-Liden, Västern, län

C

4

3 923

49 410

7 970 000

3 724 100

65 501000

Ragunda, Jämtl. län ...

B

4

5 047

92 140

18 167 000

8 542 400 101 885 800

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

103

Tabell B 2. Skatteunderlag och utdebitering år 1952 samt det bearbetade materialets

taxeringsvärde i % av totala.

Kommuner, församlingar

Antal skattekronor enligt 1952 års taxering

Skattekronornas

procentuella

fördelning

Utdebi­

tering

per inkomstskatte-

kr. år

1952

Bearbetat material

i % av totala taxeringsvärdet

Av fastig­

het

Av inkomst

Summa

Av fastig­

het

Av inkomst

Jord­

bruks­ fastighet

Annan fastighet

1

2 3

5 6 7 8

9

Julita......................

13 395 55 011 68 406 19-6 80-4 7-49 95-3 88-5

Julita.................

8 703 34 780 43 483 20-0 80-0 7-56 95-3 84-6

österåker........... 4 692 20 231 24 923 18-8 81-2 7-36

95-4 92-9

Ryssby................... 11461 48 480

59 941 19-1

80-9 9-08

97-6 93-1

Agunnaryd........ 3 808

13 891 17 699 21-5 78-5 8-90 99-6 91-2

Ryssby...............

6 473 27 721 34 194 18-9 81-1 9-15 96-3 93-9

Tutaryd.............

1180 6 868 8 048 14-7 85-3 9-15 97-1 87-4

Alstad.....................

11752 41377 53 129 22-1 77-9 6-43

98-1

97-0

Fru Alstad........

2 030 6 250 8 280 24-5 75-5 6-39 97-8 92-8

V. Alstad...........

4 229 18 582 22 811 18-5 81-5 6-29 98-0 100-0

L. Slågarp......... 3 942 11044 14 986 26-3 73-7

6-61 100-o 93-2

St. Slågarp ....

1551 5 501 7 052 220 78-0

6-59

94-2

85-9

Bara........................ 16 683

58 553 75 236 22-2 77-8 6-94 99-6 90-9

Bjärshög ............ 872

2 026 2 898 30-1 69-9 7-65 100-o 97-1

Skabersjö........... 4 542

13 573 18 115 25-1 74-9 7-02 100-o 96-4

Bara....................

3128 10 554 13 682 22-9 77-1 7-35 99-6 94-3

Hyby..................

8141 32 400 40541

20-1

79-9 6-73 99-4

85-5

Eldsberga ...............

13 630 48 841 62 471 21-8 78-2 7-98 95-2

92-2

Tönnersjö..........

3 300 10 996 14 296 23-1 76-9 7-80 91-2

90-3

Eldsberga ...........

5 622 20 955 26 577 21-2 78-8 7-80

98-1

88-3

Trönninge..........

4 708 16 890 21 598 21-8 78-2

8-32 94-4 94-0

Bollebygd...............

11275 97 651 108 926

10-4

89-6

6-50 79-4 74-3

Töllsjö................ 2144 15 013 17 157 12-5

87-5 6-50 79-0 66-0

Bollebygd..........

9131 82 638 91 769 9-9 90i 6-30 79-6 74-7

Töcksmark............. 9 922

57 936 67 858 14-6 85-4 9-59 99-7 97-2

Västra Fågelvik.

2149 12 286 14 435 14-9 85-1 10-40 99-7 90-6

Töcksmark........ 4 559

28 386 32 945 13-8 86-2 9-30 99-7

98-5

östervallskog...

3 214 17 264 20 478 15-7 84-3 9-50 99-7 91-8

Högdal................... 20122

75 599 95 721 210 79o 10-00 83-6

92-7

överhogdal ....

1128 10 764 11 892 9-5 90-5 10-00 84-3 47-4

Ytterhogdal ....

17 283 53 866 71 149 24-3 75-7 10-oo 85-7

93-7

Ängersjö............

1711 10 969 12 680 13-5 86-5 lO-oo

76-9 51-0

Nysätra..................

7 578 53 530 61 108 12-4 87-6 9-80

96-9 70-9

Summa 115 818

536 978 652 796 17-7 82-3

8-17 948 89-1

Ådals-Liden...........

36 735 92 048 128 783 28-5 71-5 10-90

87-5 98-2

Ragunda................

60026 102 469 162 495 36-9 63l 9-53

80-o 77-6

104

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

Tabell B 3. Antal i undersökningen ingående fastighetsägare samt det antal därav,

som drabbats av effektiv fastighetsskatt

(1952 års taxering).

Kommuner,

församlingar

Jordbruksfastighet

Annan fastighet

Antal

fastig­

hets­

ägare

Därav antal med effektiv

fastighetsskatt

Antal

fastig­

hets­

ägare

Därav antal med effektiv

fastighetsskatt

Ej ut­

nyttjat

proc.-

avdrag

Ej ut­

nyttjat

orts­

avdrag

Hela

an­

talet1

I % av

samt­

liga

ägare

Ej ut­

nyttjat

proc.-

avdrag

Ej ut­

nyttjat

orts­

avdrag

Hela

an­

talet1

I

%

av

samt­

liga

ägare

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

Julita......................

300

55

19

69

23-0

268

200

22

210

78-4

Julita.................

167

29

14

40

24-0

133

113

10

118

88-7

österåker...........

133

26

5

29

21-8

135

87

12

92

68-1

Hyssby...................

577

129

41

159

27-5

326

285

26

293

89-9

Agunnaryd........

208

50

17

61

29-3

82

72

4

74

90-2

Ryssby...............

314

68

21

84

26-8

222

195

22

201

90-5

Tutaryd.............

55

11

3

14

25-5

22

18

18

81-8

Alstad.....................

267

no

24

119

44-6

320

248

57

272

85-0

Fru Alstad........

49

13

6

14

28-6

57

41

10

48

84-2

V. Alstad..........

107

40

11

44

4M

151

120

30

128

84-8

L. Slågarp .........

83

39

6

43

51-8

75

57

13

64

85-3

St. Slågarp ....

28

18

1

18

64-3

37

30

4

32

86-5

Bara........................

118

65

15

72

61-0

261

241

19

243

93-1

Bjärshög ............

14

7

4

10

71-4

13

12

12

92-3

Skabersjö...........

17

11

11

64-7

20

20

2

20

100-0

Bara...................

8

6

2

6

75-0

29

25

1

25

86-2

Hyby..................

79

41

9

45

57-0

199

184

16

186

93-5

Eldsberga ...............

263

46

28

68

25-9

446

409

28

417

93-5

Tönnersjö..........

125

20

15

32

25-6

34

29

7

32

94i

Eldsberga ..........

91

11

8

17

18-7

132

124

9

124

93-9

Trönninge..........

47

15

5

19

40-4

280

256

12

261

93-2

Bollebygd..............

574

88

51

135

23-5

466

393

37

408

87-6

Töllsjö................

180

10

17

24

13-3

43

30

2

31

72-1

Bollebygd..........

394

78

34

in

28-2

423

363

35

377

89-1

Töcksmark............

965

272

51

310

32-1

243

202

8

205

84-4

Västra Fågelvik.

295

79

14

89

30-2

6

6

6

100-0

Töcksmark........

371

120

22

137

36-9

171

147

6

149

87-1

östervallskog...

299

73

15

84

28-1

66

49

2

50

75-8

Högdal...................

442

69

16

81

18-3

107

76

8

81

75-7

Överhogdal ....

85

9

3

12

141

18

12

12

66-7

Ytterhogdal ....

239

35

11

43

18-o

74

57

6

60

81-1

Ängersjö............

118

25

2

26

22-0

15

7

2

9

600

Nysätra..................

705

20

27

46

6-5

149

91

16

99

66-4

Summa

4 211

854

272

1059

251

2 586

2145

221

2 228

86-2

Ådals-Liden..........

336

85

24

106

31-5

182

139

16

144

79-1

Ragunda ................

667

119

39

151

22-6

281

177

26

196

69-8

1 Fastighetsägare, som drabbats av effektiv fastighetsskatt både på grund av icke utnyttjat pro­

centavdrag och ortsavdrag, ha redovisats såväl i kol. 3 som 4, resp. 8 och 9. Hela antalet i kol. 5

och 10 utgör därför icke summan av delposterna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

105

Tabell B 4. Antal fastighetsskatlekronor samt därav effektiva skattekronor enligt det

bearbetade materialet (1952 års taxering).

Kommuner, församlingar

J ordbruksfastighet Annan fastighet

Antal fastig-

hetsskattekronor

Därav effektiva skattekronor

Antal fastighetsskattekronor

Därav effektiva skattekronor

Av icke utnyttj.

proc.-

avdrag

Av icke

utnyttj.

ortsavdrag

Summa

I % av kol. 2

Av icke utnyttj.

proc.-

avdrag

Av icke utnyttj.

ortsavdrag

Summa

1%

av kol. 7

1

2 3 4

5 6 7 8 9

10 11

Julita...................... 9 506

1 784 105 1889 19-9

3 032 1000 53

1053 34-7

Julita................. 6 724

1298 69

1367

20-3

1395 725 35

760 54-5

Österåker...........

2 782 486 36

522 18-8 1637 275

18 293 17-9

Ryssby...................

8 969 1117

176 1293 14-4 2107 1291

62 1353 64-2

Agunnaryd........

3 299 303 61

364 11-0 452

276 12 288 63-7

Ryssby...............

4 606

693 106 799 17-3 1582 963

50 1013 64-0

Tutaryd.............

1064

121 9 130 12-2

73 52

52 71-2

Alstad..................... 9 407

2 569 178 2 747 29-2

2104 1425 79 1504 71-5

Fru Alstad........

1803 208 46 254 14-1

172 96 17

113 65-7

V. Alstad........... 2 712

710 54

764 28-2 1461 1001 41

1042 71-3

L. Slågarp .........

3 630 1118 72

1190

32-8

290 196 16

212 73-1

St. Slågarp ....

1262 533

6 539 42-7 181 132

5 137 75-7

Bara........................

11886 7 522 116

7 638 64-3 4 315 2 814

41 2 855 66-2

Bjärshög............

682 235

44 279 40-9 185 154

___

154 83-2

Skabersjö...........

2 990

2 353

2 353 78-7

1496 883 9 892 59-6

Bara...................

2 399 1378

30 1408 58-7 677 324

1 325

48-0

Hyby.................. 5 815

3556 42 3 598 61-9

1957 1453 31 1484 75-8

Eldsberga ............... 8 746

1734 185 1919 21-9 4 092

2 980 60

3 040 74-3

Tönnersjö.......... 2 744

387 55 442 16-1

264 145 16 161

61-0

Eldsberga ..........

4 311 1065 84 1 149

26-7 1085 840 16

856 78-9

Trönninge..........

1691 282 46 328 19-4

2 743 1995

28 2 023 73-8

Bollebygd...............

4 874 558 141

699 14-3 3 818 1997

103 2100 55-0

Töllsjö................

1472 51 43

94 6-4 187 93

2 95 50-8

Bollebygd..........

3 402 507

98 605 17-8 3 631 1904

101 2 005 55-2

Töcksmark.............

8 385 1345 161

1506 18-o 1467

1018 12 1030 70-2

Västra Fågelvik.

2122 209

22 231 10-9 19 16

16 84-2

Töcksmark.........

3 344

629 83 712 21-3 1186

866 9 875 73-8

Östervallskog...

2 919 507

56 563 19-3

262 136 3 139

53i

Högdal................... 6 429 614

46 660 10-3 11499

8 078 27 8105 70-5

Överhogdal ....

809 37

6 43 5-3

80 32

____

32

40-o

Ytterhogdal___

4 377

316 34 350 8-0

11372 8 021 23 8 044

70-7

Ängersjö............

1243 261 6 267 21-5

47 25 4 29

61-7

Nysätra.................. 5 835

168 97 265 4-5

1105 405 49 454

4M

Summa

74 037 17 411 1205 18 616

25 l 33 53» 21008 486 21494

64 l

Ådals-Liden...........

3 486

361 69 430 12-3

32176 720 48 768 2-4

Ragunda................

7 264 484

120 604 8-3 39 546 745

70 815

2*1

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

Tabell B 5. Antal effektiva fastighetsskattekronor (uppräknade siffror

)

samt mot dessa

svarande utdebiter ing shö f ning vid borttagande av fastighetsskatten (1952 års taxering

och utdebiteringsbeslut).

Kommuner,

församlingar

Antal effektiva fastighetsskatte­

kronor. Uppräknade siffror

Mot effektiva fastighetsskattekronor

svarande utdebiteringshöjning

Absoluta

tal

I % av

hela antalet

fastighets-

skattekr.

I % av

samtliga

skattekr.

På grund

av icke

utnyttjat

proc.-avdrag

På grund

av icke

utnyttjat

ortsavdrag

Summa

1

2

3

1

4

5

6

7

Julita......................

3198

23-9

4-7

0-34

0*02

0*36

Julita.................

2 334

26-8

5-4

0-35

0*02

0*37

Österåker...........

864

18-4

3-5

0-33

0*02

0*35

Ryssby...................

2 783

24-3

4-6

0*40

0*04

0*44

Agunnaryd........

680

17-9

3-8

0*38

0*05

0*43

Ryssby...............

1910

29-5

5-6

0*42

0*05

0*47

Tutaryd.............

193

16-4

2-4

0*38

0*04

0*42

Alstad.....................

4 351

37-0

8-2

0*55

0*03

0*58

Fru Alstad........

382

18-8

4-6

0*46

0*04

0*50

V. Alstad..........

1820

43-0

8-0

0*51

0*04

0*55

L. Slågarp .........

1418

36-0

9-5

0*57

0*04

0*61

St. Slågarp ....

731

47-1

10-4

0*60

0*03

0*63

Bara........................

10 831

64-9

14-4

1*16

0*02

1*18

Bjärshög ............

438

50-2

15-1

1*25

0*05

1*30

Skabersjö...........

3 280

72-2

18-1

1*22

0*02

1*24

Bara....................

1757

56-2

12-8

1*19

0*02

1*21

Hyby..................

5 356

65-8

13*2

1 10

0 02

1*12

Eldsberga ...............

5 299

38-9

8-5

0*70

0*04

0*74

Tönnersjö..........

661

20*0

4-6

0*60

0*04

0*64

Eldsberga ..........

2141

38-1

8-1

0*68

0*04

0*72

Trönninge..........

2 497

53-0

11 6

0*83

0*04

0*87

Bollebygd...............

3 703

32-8

3-4

0*21

0*02

0*23

Töllsjö................

262

12-2

1*5

0*19

0*02

0*21

Bollebygd..........

3 441

37-7

3-7

0*21

0*02

0*23

Töcksmark.............

2 567

25-9

3-8

0*35

0*03

0*38

Västra Fågelvik.

250

11-6

1-7

0*33

0*03

0*36

Töcksmark........

1601

35l

4-9

0*35

0*03

0*38

östervallskog...

716

22-3

3-5

0*34

0*03

0*37

Högdal...................

9 523

47-3

9-9

1*09

0*01

1*10

överhogdal ....

120

10-6

10

1*05

0*01

1*06

Ytterhogdal ....

8 999

52l

12-6

1*11

Ooi

1*12

Ängersjö............

404

23-6

3-2

1*06

Ooi

1*07

Nysätra..................

914

12-1

1-5

0*12

0*03

0*15

Summa

43169

37-3

6-6

0*56

0*02

0*58

Ådals-Liden...........

1273

3-5

10

0*10

Ooi

0*11

Ragunda................

1805

3o

1-1

Oio

Ooi

0*11

Kungl. Maj:ts proposition nr 186

107

Anm.

I kommunen icke mantalsskrivna fastighetsägare samt juridiska personer ha samman­

förts till särskilda grupper oberoende av fastighetens taxeringsvärde.

Tabell B 6. Jordbruksfastighet (endast det bearbetade materialet). Effektiva fastighets-

skatlekronornas fördelning å fastigheter av olika storleksklasser, m. m., kommunvis.

Kommuner Taxeringsvärde

i klasser

Taxerings­

värde,

kr.

Antal fastighetsägare

Antal fastig-

hetsskattekronor

Därav effektiva

Totalt

Som ej utnyttjat proc.- el. ortsavdrag

I %

Antal

I % av-

kol. 6

1

2

3

4

5 6 7 8

Julita

<50 000 .....................

4 830 100 208 33 15-9 2 416 188 7-8

50— 100 000 .....................

1 787 500 30 6

894

70

7-8

100— 200 000 .....................

1 143 500 9

— —

571

— __

200—1 000 000 .....................

2 310 340 7 5

1155

323

28-0

> 1 000 000 ..................... 1 424 900 1

— __

713

_

__

Ej mantalsskr. ägare......... 1 852 200 27

14

926 337 36-4

Juridiska personer.............. 5 663 460 18

11 . 2 831 971 34-3

Summa 19012 000

300 69 23-0 9 506

1889 19 9

Ryssby

<50 000 .....................

8 690 820 427 96 22-5 4 345

412 9-5

50— 100 000 .....................

2 794360 41

8

1397 123 8-8

100— 200 000 .....................

1195 640 9 3

598 102 17-0

200—1 000 000 ..................... 431100 2

— —

215

Ej

mantalsskr. ägare.........

2 893 400

82 46

1447 549 37-9

Juridiska personer.............. 1 931400

16

6

.

967

107 111

Summa

17 936 720 577

159

27-5

8969 1293 144

Alstad

<50 000 .....................

2 664 960 123 40 32-5

1333 204 15-3

50— 100 000 .....................

2 845 500 39

12

1423 313 22-0

100— 200 000 .....................

4088 300 29 12

2 044 404 19-8

200—1 000 000 ..................... 4 890 300 17

10

2 445 539 22-0

Ej

mantalsskr. ägare.........

2 545 000 46

32

1272 598 47-0

Juridiska personer.............. 1780 000 13

13

890 689 77-4

Summa

18 814 060 267 119 446 9 407

2 747

292

Bara

<50 000 .....................

1 235 400 42 20 47-6

618 132

21-4

50— 100 000 .....................

1 387 500 18

6

694 126 18-2

100— 200 000 .....................

2170 800 16

7

1085

216 19-9

200—1 000 000 .....................

2 715 900

9 8

1358 696 51-3

> 1 000 000 .....................

12 991 200

5 5

6 496

5 266 81-1

Ej

mantalsskr. ägare........

1824 300 20 18

912

508

55-7

Juridiska personer..............

1 446 800

8 8

723 694 96-0

Summa

23 771 900 118 72 61o 11886 7 638 643

Eldsbcrga

<50 000 .....................

4 681 180

166

32 19-3

2 341 176 7-5

50— 100 000 .....................

3 343 600

48

8

1672 71 4-2

100— 200 000 .....................

2 003000 15

6

1002 143

14-3

200—1 000 000 .....................

2 181 500

7 4

1090 359 32-9

> 1 000 000 .....................

2042 000 1 1

1021

728 71-3

Ej

mantalsskr. ägare.........

1 793 600 21 13

897

384

42-8

Juridiska personer..............

1 447100

5 4

723 58 8-0

Summa 17 491 980

263 68 25-9 8 746 1919 219

108

Kungl. Maj.ts proposition nr 186,

Tabell B 6 (forts.). Jordbruksfastighet (endast det bearbetade materialet). Effektiva

fastighetsskattekronornas fördelning å fastigheter av olika storleksklasser, m. m.,

kommunvis.

Antal fastighetsägare

Antal

Därav effektiva

Kommuner

Taxeringsvärde

i klasser

Taxerings­

värde,

kr.

Totalt

Som ej

utnyttjat

proc.- el.

ortsavdrag

I

%

fastig-

hets-

skatte-

kronor

Antal

I % av

kol. 6

1

2

3

4

5

6

7

8

Bollebyqd

<50 000............................

7 730 655

509

104

20-4

3 865

388

10o

50 100 000............................

1132 525

19

6

566

81

14-3

Ej mantalsskr. ägare.........

473 700

30

21

238

160

67-2

Juridiska personer..............

410 000

16

4

205

70

34-1

Summa

9 746 880

574

135

23 5

4 874

699

143

Töcksmark

<50 000 ...........................

8 579 800

637

132

20-7

4 290

401

9-3

50 100 000 ...........................

1008 400

17

3

504

18

3-6

Ej mantalsskr. ägare.........

5 749 100

229

127

2 874

795

27-7

Juridiska personer...............

1 432 900

82

48

717

292

40-7

Summa

16 770 200

965

310

32-1

8385

1506

18-0

Iiogdal

<50 000 .........................

4 207 650

311

Öl

16-4

2104

197

9-4

50 100 000 .........................

681 830

5

340

100 200 000 .........................

130 500

1

65

Ej mantalsskr. ägare.........

1 490 350

no

27

.

745

no

14-8

Juridiska personer...............

6 349 310

15

3

3175

353

11-1

Summa

12 859 640

442

81

18-3

6429

660

10-3

Rgsätra

<50 000 ...........................

10 862 380

671

35

5-2

5 431

139

2-6

50 100 000 ...........................

161 400

3

81

Ej mantalsskr. ägare.........

219 300

18

8

109

30

27-5

Juridiska personer..............

427 700

13

3

.

214

96

44-9

Summa

11 670 780

705

46

6-5

5 835

265

4-5

Samtliga ovan redovisade

kommuner

<50 000 .....................

53 482 945

3 094

543

17-6

26 743

2 237

8-4

50— 100 000 .....................

15 142 615

220

49

22-3

7 571

802

10-6

100— 200 000 .....................

10 731 740

79

28

35-4

5 365

865

161

200 1 000 000 .....................

12 529 140

42

27

64-3

6 263

1917

30-6

>

1

000 000 ........................

16 458 100

7

6

85-7

8 230

5 994

72-8

Ej

mantalsskr. ägare.........

18 840950

583

306

52-5

9 420

3 471

36-8

Juridiska personer..............

20 888 670

186

100

53-8

10 445

3 330

31-9

Summa

148074 160

4 211

1059

25-1

74037

18616

251

Ådals-Liden

<50 000 ...........................

2 894 820

296

97

32-8

1447

250

17-3

50—100 000 ...........................

417 200

6

1

.

209

22

10-5

Ej

mantalsskr. ägare.........

76166

7

1

.

38

3

7-9

Juridiska personer..............

3 583 834

27

7

1792

155

8-6

Summa

6 972 020

336

106

81-5

3 486

430

12-3

Ragunda

<50 000 .........................

7 663 720

546

116

21-2

3 832

371

9-7

50—100 000 .........................

1 615 100

26

5

808

126

15-6

100—200 000 .........................

246 200

2

123

Ej mantalsskr. ägare.........

697 000

66

22

348

60

17-2

Juridiska personer..............

4 306 500

27

8

.

2153

47

2-2

Summa

14 528 520

667

151

22-6

7 264

604

8-3

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

109

Tabell B 7. Jordbruksfastighet (endast det bearbetade materialet). Effektiva fastighetsskattekronornas fördelning å fastigheter av olika storleksklasser, m. m., församlingsvis

för i tab. 6 redovisade kommuner med fler än en församling.

Församlingar,

taxeringsvärde

i klasser

Taxerings­

värde,

kr.

Antal fastighetsägare

Antal fastig-

hetsskattekronor

Därav effektiva

Totalt

Som ej

utnyttj. oroc.- el. ortsav-

drag

1%

Antal

I % av

kol. 6

1

2

3 4 5 6 7

8

Julila förs.

<50 000 .....................

2 527 100 114 20 17-5 1264 106 8-4

50— 100 000 .....................

557 000 10 1

279 4 1-4

100— 200 000 .....................

794 500 6

397

— —

200—1 000 000 ..................... 1 654 540 5 3

827

173 20-9

> 1 000 000 ..................... 1 424 900 1

— —

713

— —

Ej mantalsskr. ägare.........

912 600 16 7

456

124 27-2

Juridiska personer.............. 5 576 760 15 9

2 788

960 34-4

Summa

13 447 400

167 40 24-0

6 724 1367 20-3

Österåkers förs.

<50 000 .....................

2 303000 94 13 13-8 1152 82 7-1

50— 100 000 ..................... 1230 500 20 5

615 66 10-7

100— 200 000 ..................... 349 000 3

— —

174

200—1 000 000 ..................... 655 800 2 2

328

150

45-7

Ej mantalsskr. ägare......... 939 600 11 7

470 213 45-3

Juridiska personer..............

86 700

3 2

43 11 25-6

Summa

5 564 600

133 29 21s

2 782 522 18-8

Agunnaryds förs.

<50 000 .....................

3130 840

159 46

28-9 1565 194 12-4

50— 100 000 .....................

1073 900 15 1

537 2 0-4

100— 200 000 .....................

502 240

4

1

251 8 3-2

200—1 000 000 ..................... 228 600 1

114

— —

Ej mantalsskr. ägare......... 1 041 300 25 11

521 128 24-0

Juridiska personer.............. 620 600 4

2

311

32

10-3

Summa

6 597 480 208 61 29 3

3 299 364 Ilo

Ryssby förs.

<

50 000 ..................... 4 725 080 226 41 18-1

2 363 191 8-1

50— 100 000 ..................... 1 611 460 24 6

806 120 14-9

100— 200 000 ..................... 452 300 3 1

226

67 29-6

200—1 000 000 ..................... 202 500 1

— —

101

— —

Ej mantalsskr. ägare.........

1 562 900

52 32

781 346 44-3

Juridiska personer..............

657 500

8 4

329 75 22-8

Summa

9 211 740

314 84 26-8

4 606 799 17-3

Tularyds förs.

<50 000 ......................... 834 900

42 9 21-4

417 27 6-5

50—100 000 ......................... 109 000

2

1

54 1 1-9

100—200 000 ......................... 241100 2 1

121

27 22-3

Ej mantalsskr. ägare......... 289 200 5 3

145 75 51-7

Juridiska personer.............. 653 300 4

327

Summa 2 127 500 55 14 25 5 1 064

130 12 2

no

Kungl. Maj.ts proposition nr 186,

Tabell B 7 (forts.). Jordbruksfastighet (endast det bearbetade materialet). Effektiva fas-

tighetsskattekronornas fördelning å fastigheter av olika storleksklasser, m. m., försam-

lingsvis för i tab. 6 redovisade kommuner med fler än en församling.

Antal fastighetsägare

Antal

Därav effektiva

Församlingar,

taxeringsvärde

i klasser

Taxerings­

värde,

kr.

Totalt

Som ej

utnyttj.

proc.- el.

ortsav-

drag

I %

fastig-

hets-

skatte-

kronor

Antal

I % av

kol. 6

1

2

3

4

5

6

7

8

Fru Alstads förs.

<50 000 .....................

701300

25

3

12-0

351

20

5-7

50— 100 000 .....................

494 600

8

2

247

39

15-8

100 200 000 .....................

891 900

7

2

446

8

1-8

200 1 000 000 .....................

1 097 000

2

2

548

98

17-9

Ej mantalsskr. ägare.........

275 700

5

3

138

59

42-8

Juridiska personer..............

145 700

2

2

73

30

41-1

Summa

3 606 200

49

14

28-6

1803

254

14-1

V.

Alstads förs.

<50 000 .....................

1300 260

69

27

39-1

650

112

17-2

50— 100 000 .....................

1099 300

14

3

550

103

18-7

100

200

000

.....................

657 900

5

3

329

119

36-2

200—1

000

000

.....................

1058000

4

3

529

137

25-9

Ej mantalsskr. ägare.........

643 900

13

6

322

93

28-9

Juridiska personer..............

664100

2

2

332

200

60-2

Summa

5 423 460

107

44

41

1

2 712

764

28-2

L. Slågarps förs.

<50 000 .....................

415 200

20

5

250

208

37

17-8

50— 100 000 .....................

765 800

11

4

383

103

26-9

100 200 000 .....................

2 354 500

16

6

1177

185

15-7

200—1 000 000 .....................

1 832 300

8

3

916

187

20-4

Ej mantalsskr. ägare.........

1 112 900

23

20

556

288

51-8

Juridiska personer..............

779 600

5

5

390

390

100-0

Summa

7 260 300

83

43

51-8

3 630

1190

32-8

St. Slågarps förs.

<50 000 .....................

248 200

9

5

55-6

124

35

28-2

50— 100 000 .....................

485 800

6

3

243

68

28-0

100

200

000

.....................

184 000

1

1

92

92

100 -o

200—1

000

000

.....................

903000

3

2

452

117

25-9

Ej mantalsskr. ägare.........

512 500

5

3

256

158

61-7

Juridiska personer..............

190 600

4

4

95

69

72-6

Summa

2 524100

28

18

64-3

1262

539

42-7

Bjärshögs förs.

<50 000 .....................

192 800

5

3

60-o

97

28

28-9

50— 100 000 .....................

100 200 000 .....................

498 400

4

2

249

82

32-9

200—1 000 000 .....................

218

200

1

1

109

48

44-0

Ej mantalsskr. ägare.........

324 200

2

2

.

162

56

34-6

Juridiska personer..............

129 800

2

2

65

65

100

-O

Summa

1363400

14

10

714

682

279

409

Skabersjö förs.

<50 000 .....................

78 100

2

_

_

39

_

.

50— 100 000 .....................

96 300

i

48

100

200

000

.....................

245 500

2

1

123

45

36-6

200—1

000

000

.....................

451 800

2

2

226

67

29-6

>

1

000 000 .....................

4 309 700

1

1

2155

2 037

94-5

Ej mantalsskr. ägare........

570000

7

5

285

119

41-8

Juridiska personer..............

228 500

2

2

114

85

74-6

Summa

5 979 900

17

11

64-7

2 990

2 353

78-7

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

in

Tabell B 7 (forts.). Jordbruksfastighet (endast det bearbetade materialet). Effektiva fastighetsskattekronornas fördelning å fastigheter av olika storleksklasser, m. m., försam-

lingsvis för i tab. 6 redovisade kommuner med fler än en församling.

Antal fastighetsägare

Antal

Därav effektiva

Församlingar,

taxeringsvärde

i klasser

Taxerings­

värde,

kr. Totalt

Som ej utnyttj.

proc.- el.

ortsav-

drag

1 %

fastig-

hetsskattekronor

Antal

I % av

kol. 6

1

2

3 4 5

6

7

8

Bara förs.

<50 000 .....................

15 000 i

7

50— 100 000 .....................

__ _ __ __

100 200 000 .....................

133 000 i

__ _

66

200—1 000 000

.....................

799 700

2 2

400 229 57-3

>

1 000 000

.....................

3 741100

1 1

1871 1149

61-4

Ej mantalsskr. ägare.........

69 600

2

2

35

10

28-6

Juridiska personer..............

40000

1

I

20 20

lOO-o

Summa

4 798400

8

6

75o 2 399

1408 58-7

Hybu förs.

<50 000 .....................

949 500 34 17

50-0 475 104

21-9

50— 100 000 .....................

1 291200 17

6

646 126 19-5

100 200 000 .....................

1 293 900 9

4

647

89

13-8

200—1 000 000

.....................

1 246 200

4 3

623 352 56-5

>

1 000 000

.....................

4 940 400 3 3

2 470 2 080 84-2

Ej mantalsskr. ägare.........

860500 9 9

430 323

75-1

Juridiska personer..............

1048 500 3 3

524 524

100o

Summa

11630 200

79 45 57-o

5 815 3 598 619

Tönnersjö förs.

<50 000 .....................

2 585 300

102 20

19-6 1293 90

7-0

50— 100 000 .....................

421700 7

__ __

211

100

200 000

.....................

111300

1

__ __

56

200—1 000 000

.....................

292 900

1 1

__

146 61

41-8

Ej mantalsskr. ägare.........

811 500

12 10

406 277

68-2

Juridiska personer..............

1 265 000

2 1

632 14

2-2

Summa

5 487 700 125 32

25-6 2 744 442

16 i

Eldsberga förs.

<50 000 .....................

1 730 280 54

8

14-8 865 58

6-7

50— 100 000 .....................

1 454 300

21 2

727

10

1-4

100 200 000 .....................

697 500 5

2

349 55 15-8

200—1 000 000 .....................

1 888 600

6

3

944 298

31-6

>

1 000 000

.....................

2 042 000

1 1

1021

728 71-3

Ej mantalsskr. ägare.........

732 700 3

— _

366

__

Juridiska personer..............

77 200

1 1

39 — —

Summa

8622 580 91 17 18-7 4 311

1149 26 7

Trönninge förs.

<50 000 .........................

365 600

10

4 40-0 183

28 15-3

50—100 000 .........................

1 467 600

20

6

734

61 8*3

100—200 000 .........................

1 194 200 9

4

597

88 14-7

Ej mantalsskr. ägare.........

249 400

6 3

125 107

85 c

Juridiska personer..............

104 900

2 2

52 44 84-6

Summa

3 381 700

47 19 40 4 1691

328 19 4

Töllsjö förs.

<50 000 ...........................

2 530080 167

19 11-4 1265 54 4-3

50—100 000 ...........................

218 500 4

1

109 6

5-5

Ej mantalsskr. ägare.........

194 900 9 4

98 34

34-7

Juridiska personer..............

— — — —

Summa

2 943480

180 24 133 1472

94 64

Kungl. Maj.ts proposition nr 186 .

Tabell B 7 (forts.). Jordbruksfastighet (endast det bearbetade materialet). Effektiva fastighetsskattekronornas fördelning d fastigheter av olika storleksklasser, m. m., försam-

lingsvis för i tab. G redovisade kommuner med fler än en församling.

Församlingar,

taxeringsvärde

i klasser

Antal fastighetsägare

Antal

Därav effektiva

Taxerings­

värde,

kr. Totalt

Som ej utnyttj. >roc.- el. ortsav-

drag

T o/ 1 /o

fastig-

hets-

skattekronor

Antal

I % av

kol.

6

2

3 4 5

6 1

7 8

Bollebggds förs.

<50 000 ...........................

5 200 575

342 85 24-9 2 600 334

12-8

50 100 000 ...........................

914 025 15

5

457 75

16-4

Ej mantalsskr. ägare.........

278 800

21

17

140 126

90-o

Juridiska personer..............

410 000 16

4

205 70 34-1

Summa

6 803 400

394 in

28-2 3 402 605 17

8

V. Fågelviks förs.

<50 000 ...........................

2 641400 165

27

16-4

1321 58

4-4

50 100 000 ...........................

661 400

11 2

331 17

Öl

Ej mantalsskr. ägare.........

553 000 96

48

276 90 32-6

Juridiska personer.............. 388 500

23

12

194

66

34-0

Summa 4 244 300 295

89 302 2 122 231

10-9

Töcksmarks förs.

<50 000 ...........................

3 443 900

243 56 230 1722

223 13-0

50 100 000 ...........................

347 000

6

1

173

1

0-6

Ej mantalsskr. ägare.........

1 955 000

73 51

978

298 30-5

Juridiska personer...............

941 200 49

29

471 190

40-3

Summa

6 687100

371 137 369

3 344 712

21-3

Östervallskogs förs.

<50 000 ...........................

2 494500 229

49 21-4 1247

120

9-6

Ej mantalsskr. ägare.........

3 241100 60 28

1620 407 25-1

Juridiska personer.............. 103 200

10

7

52 36

69-2

Summa 5 838 800 299

84 28-1 2 919

563 19-3

Överhogdals förs.

<50 000 ...........................

922 020

70

10

14-3 461 27 5-9

50 100 000 ...........................

186 100

3

— 93 — —

Ej mantalsskr. ägare.........

189 000

10

2

94

16 17-0

Juridiska personer..............

321 500

2

— —

161

— —

Summa

1618 620

85

12 14 l 809

43 5-3

Ytterhogdals förs.

<50 000 .........................

2 748 010 179 31

17-3 1374

133 9-7

50 100 000 .........................

432 530

1

— 216 — —

100 200 000

.........................

130 500

1

— 65 — —

Ej mantalsskr. ägare.........

827 300 52

10

414

71 17-1

Juridiska personer.............. 4 615 900

6

2

2 308 146

6-3

Summa 8 754 240

239 43

18-o 4 377 350

8-0

Ängersjö förs.

<50 000 ...........................

537 620

62

10

16-1

269 37

13-8

50 100 000 ...........................

63 200

1

31 — —

Ej mantalsskr. ägare.........

474 050

48 15

237 23

9-7

Juridiska personer..............

1 411 910

7

1

706 207

29-4

Summa

2 486 780

118

26 22-0 1 243

267

213

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

113

Bilaga C.

TABELLER AVSEENDE PROVTAXERING BETRÄFFANDE 8

LANDSKOMMUNER (3 STORKOMMUNER) FÖR

TAXERINGSÅRET 1950.

Vid ifrågavarande provtaxering bearbetades 1950 års deklarationer och taxeringslängder. Undersökningen grundar sig sålunda på de lägre taxe­ ringsvärden, som voro åsatta före 1952 års allmänna fastighetstaxering, varjämte de äldre ortsavdragsbestämmelserna tillämpats vid bearbetning­ en. Vid beräkningen av effektiva fastighetsskattekronor har eliminerats det bortfall, som uppkommer genom att procentavdraget för jordbruksfas­ tighets skogsvärde vid 1950 års taxering beräknades efter 4 %, medan däremot antalet fastighetsskattekronor även vad angår skogsvärdet beräk­ nades efter 5 %.

Bearbetningen har i övrigt följt samma principer som vid undersökning­ en rörande 1952 års taxering. Det torde endast böra tilläggas, att — ehuru kommunindelningsreformen trädde i kraft först fr. o. m. år 1952 — även vid 1950 års taxering storkommunen tagits som enhet vid beräknandet av utdebiteringshöjningen för den borgerliga kommunen. Detta förfaringssätt har valts dels med hänsyn till att undersökningen framlägges först efter det att kommunindelningsreformen trätt i kraft och dels för att erhålla fullt jämförbara siffror med 1952 års undersökning.

8

Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 saml. Nr 186.

114

Kungl. Maj.ts proposition nr 186,

Tabell C 1. Taxeringsvärde å fastighet och antal skattekronor enligt 1950 års taxering

samt utdebitering per inkomstskattekrona enligt 1950 års beslut.

Kommuner,

församlingar

Taxeringsvärde å fastighet

enligt 1950 års taxering, kr.

Antal skattekronor

enligt 1950 års

taxering

Skatte­

kronornas

procentuella

fördelning

Utdeb.

per in-

komst-

skatte-

kr. år

1950

Jord­

bruks­

fastighet

Därav

skogs-

värde

Annan

fastighet

Av

fastig­

het

Av in­

komst

Summa

Av

fastig­

het

Av

in­

komst

1

2

3

i

5

6

7

8

9

10

Julita, Söd. län 12 328 800

5194 400

4 967100

8 647

47 784

56 431

15-3

84-7

5-76

Julita.............

8 647 700

3 855 400

2 081 500

5 364

31 611

36 975

14-5

85-5

5-76

Österåker . . .

3 681100

1339 000

2 885 600

3 283

16173

19 456

16-9

83-1

5-76

Eldsberga, Hall.

län....................

11

282

200

1848 300

4 392 200

7 837

39 652

47 489

16-5

83-5

5-65

Tönnersjö . ..

3 529 400

1 369 000

304 800

1917

6

557

8

474

22-6

77-4

6-00

Eldsberga ...

5 508 200

478 400

1 285 500

3 397

18 609

22

006

15-4

84-6

5-65

Trönninge ...

2 244 600

900

2 801900

2 523

14 486

17 009

14-8

85-2

5-50

Högdal, Jämtl.

län................... 10 868 700

9 059 200

1909 400

6

389

46 415

52 804

12-1

87-9

8-49

överhogdal ..

1428 500

1086 800

141 700

786

6 882

7 667

10-2

89-8

8-50

Ytterhogdal..

7121000

5 933 900

1500900

4 311

34146

38 457

11-2

88-8

8-50

Ängersjö ....

2 319 200

2 038 500

266 800

1293

5 387

6 680

19-4

80-6

8-40

Summa

34 479 700 16101900 11268 700 22 873 133 851 156 724

146

85-4

6-67

Tabell C 2. Det bearbetade materialets taxeringsvärde i % av totala samt antal i under­

sökningen ingående fastighetsägare jämte det antal därav, som icke kunnat utnyttja

procentavdraget

(1950 års taxering).

Kommuner,

församlingar

Bearbetat material

i % av totala taxe­

ringsvärdet

Jordbruksfastighet

Annan fastighet

Antal

fastig­

hets­

ägare

Därav med

icke utnyttjat

proc.-avdrag

Antal

fastig- .

hets-

\

ägare .

Därav med

icke utnyttjat

proc.-avdrag

Jord­

bruks­

fastighet

Annan

fastighet

Antal

I % av

kol. 4

Antal

I % av

kol. 7

1

2

3

4

5

6

7

8

9

92-5

86-0

291

54

18-6

237

153

64-6

91l

76-7

156

32

20-5

124

100

80-6

Österåker...............

95-7

92-6

135

22

16-3

113

53

46-9

Eldsberga ...................

93-6

88-7

250

42

16-8

392

329

83-9

Tönnersjö...............

88-8

77-7

113

14

12-4

27

19

70-4

Eldsberga ...............

96-s

90-3

83

13

15-7

122

no

90-2

Trönninge..............

93-8

89-1

54

15

27-8

243

200

82-3

Högdal........................

87-6

63-8

371

76

20-5

74

42

56-8

Överhogdal...........

94-7

26-5

67

10

14-9

7

3

42-9

Ytterhogdal...........

94-6

64-3

224

50

22-3

49

32

65-3

Ängersjö................

94-6

81-3

80

16

20-0

18

7

38-9

Summa

93 2

83-3

912

172

18-9

703

524

74-5

Kungl. Maj. ts proposition nr 186.

115

Tabell C 3. Antal fastighetsskattekronor samt därav effektiva skattekronor enligt det

bearbetade materialet (1950 års taxering).

Kommuner,

församlingar

Jordbruksfastighet

Annan fastighet

Antal fastig-

hetsskattekronor

lärav effektiva skattekronor

Antal fastig-

hetsskattekronor

Därav effektiva

skattekronor

Av icke utnyttj.

proc.-

avdrag