2

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

Utdrag au protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

23 januari 1953.

Närvarande:

Statsministern

E

rlander^, ministern ^för utrikes ärendena

U

ndén^, statsråden

S

köld

, Z

etterberg

, T

orsten

N

ilsson

, S

träng

, E

ricsson

, A

ndersson

,

L

ingman

, N

orup

, H

edlund

, P

ersson

, H

jälmar

N

ilson

, L

indell

,

N

ordenstam

.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler

chefen för handelsdepartementet, statsrådet Ericsson, fråga om dispositio­

nen av överskottsmedel i vissa clearingkassor samt anför därvid följande.

Inledning.

Under krigs- och efterkrigsåren har dels tvångsvis, dels genom överens­

kommelser med enskilda företagarsammanslutningar inrättats ett antal

clearingkassor för prisclearing beträffande olika slag av varor. Det må här

erinras om att riksdagen i propositionerna nr 191/1941 och 228/1942 erhöll

redogörelse för de clearingåtgärder, som vidtagits för utjämning av mark­

nadspriserna å vissa förnödenheter, samt att riksdagen med bifall till vad

i propositionerna föreslagits medgav att Kungl. Maj :t även i fortsättningen

vidtog åtgärder i nämnda syfte. Inom några clearingkassor pågår ännu

verksamheten. Flertalet har dock avvecklats. I vissa fall har verksamheten

upphört men avveckling ännu icke skett.

Den 29 mars 1946 uppdrog Kungl. Maj :t åt statens priskontrollnämnd att

efter samråd med övriga krisorgan, vid vilka clearingkassor fanns inrättade,

överväga och till Kungl. Maj :t inkomma med förslag rörande allmänna rikt­

linjer för dispositionen av de överskott, som de särskilda clearingkassorna

efter clearingförfarandets upphörande kunde förete utöver till förfogande

ställt förlagskapital. I skrivelse den 15 juni 1946 har priskontrollnämnden

inkommit med utredning och förslag i ämnet. Förslaget innebar i huvudsak,

att clearingkassornas överskott skulle överföras till särskilda, vid de olika

centrala krisorganen inrättade fonder, vilkas medel skulle i första hand an­

vändas till åtgärder i prisutjämnande syfte inom vederbörande krisorgans

verksamhetsområde.

I de likalydande motionerna I: 290 och II: 347 till 1951 års riksdag hem­

ställdes, att riksdagen skulle hos Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t,

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

3

med beaktande av vad i motionerna anförts, måtte företaga en utredning

rörande dels tidpunkten för avveckling av s. k. clearingkassor och därmed

jämförliga inrättningar, dels äganderättsförhållandena beträffande behåll­

ningen i clearingkassor, vilkas verksamhet upphört, dels sättet för över­

förande till delägare i dessa kassor av deras andel av desamma samt för

riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

I utlåtande (nr 10) över motionerna anförde bankoutskottet bl. a. föl­

jande. I de yttranden över motionerna, som utskottet låtit infordra från sta­

tens jordbruksnämnd, riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap, sta­

tens handels- och industrikommission, statens bränslekommission samt sta­

tens priskontrollnämnd — vilka yttranden återgivits i utlåtandet — hade

redogörelser lämnats för de av respektive myndigheter omhänderhavda clea-

ringkassorna. Utskottet hade dessutom inhämtat vissa upplysningar rörande

de överskottsmedel, som innestod för statens krigsförsäkringsnämnds räk­

ning. Det införskaffade utredningsmaterialet hade givit en överblick i hu­

vuddrag rörande de olika clearingkassorna och en belysning av de spörs­

mål, som uppkom i samband med dessa kassors verksamhet. Av de hörda

myndigheterna hade priskontrollnämnden tillstyrkt den av motionärerna

föreslagna utredningen. Jordbruksnämnden hade uttalat, att något behov

av utredning av det slag motionärerna åsyftat icke förelåg beträffande till

nämndens verksamhetsområde hörande clearingkassor. Av den av utskot­

tet inhämtade utredningen framgick bl. a., att frågan om dispositionen av

förefintliga överskottsmedel i allmänhet icke slutgiltigt lösts. Av särskild

betydelse med hänsyn till storleken av det uppkomna överskottet var frågan

om den definitiva regleringen av krigsförsäkringsnämndens medel. Jämväl

andra frågor torde i vissa fall stå öppna och vara i behov av närmare över­

vägande. Genom den i ärendet förebragta utredningen hade utskottet därför

kommit till den uppfattningen att anledning syntes föreligga att från en ge­

mensam utgångspunkt bedöma ifrågavarande spörsmål. Utskottet underströk

angelägenheten av att en slutlig reglering av de med clearingkassornas och

därmed jämförliga inrättningars verksamhet sammanhängande frågorna

kom till stånd samt förutsatte därför, att Kung], Maj :t tog ifrågavarande

ärende under övervägande och i anslutning därtill föreläde riksdagen de för­

slag, vartill dessa överväganden kunde föranleda. I utskottsutlåtandet hem­

ställdes, att riksdagen, i anledning av motionerna, måtte i skrivelse till

Kung], Maj :t giva till känna vad utskottet anfört. I skrivelse den 9 maj 1951

(nr 171) anmälde riksdagen, att riksdagen fattat beslut i överensstämmel­

se med vad utskottet i utlåtandet hemställt.

Jag hemställde sedermera den 30 november 1951, att Kungl. Maj :t måtte

bemyndiga chefen för handelsdepartementet att tillkalla en utredningsman

med uppdrag att utreda frågan om den slutliga dispositionen av överskotts­

medlen i vissa clearingkassor. Därvid åberopade jag bl. a., att priskontroll-

nämndens år 1946 avgivna förslag fick anses inaktuellt. Utredningsmannen

borde avgiva förslag beträffande dispositionen av överskottsmedlen i så­

dana clearingkassor, vilkas verksamhet upphört, med undantag dock för

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

de till statens jordbruksnämnds verksamhetsområde hörande kassorna —-

här syntes nämligen, med hänsyn till vad jordbruksnämnden anfört i sitt

till bankoutskottet avgivna yttrande, någon särskild undersökning ej er­

forderlig. Jag framhöll vidare, att bedömningen av dispositionsfrågan kun­

de ställa sig olika beträffande å ena sidan sådana kassor, som inrättats

genom överenskommelser med enskilda företagarsammanslutningar, och å

andra sidan tvångsvis anordnade kassor. Med hänsyn till att uppkomna un­

derskott i sistnämnda slag av kassor vid olika tillfällen täckts med av riks­

dagen för ändamålet anvisade medel, torde det finnas anledning överväga,

om icke överskott i andra dylika kassor åtminstone i viss utsträckning bor­

de indragas till statsverket. Dessutom borde uppmärksamhet ägnas frågan,

i vad mån överskottsmedlen — särskilt vad gällde de på frivillighetens väg

anordnade kassorna — horde anlitas som stöd åt forskning vid institutio­

ner av olika slag eller till andra därmed jämförliga ändamål till fromma för

det område av näringslivet från vilket medlen ifråga härrörde. Däremot an­

såg jag mig, bl. a. av rent praktiska skäl, icke böra räkna med, att återbetal­

ning till de ursprungliga inbetalarna skulle ifrågakomma annat än möjligen

i undantagsfall. Utredningen borde ske i samråd med vederbörande krisor­

gan samt efter hörande i erforderlig omfattning av berörda organisationer.

Sedan Kungl. Maj :t lämnat det begärda bemyndigandet tillkallade jag den

6 december 1951 direktören Bengt Petri att med biträde av byråchefen Gösta

Wiedesheim-Paul verkställa ifrågavarande utredning. I en med skrivelse

den 28 juni 1952 överlämnad promemoria har utredningsmannen framlagt

förslag i ämnet.

Över utredningens promemoria har efter remiss utlåtanden avgivits av

statskontoret, kommerskollegium, statens bränslekommission, statens pris-

kontrollnämnd, statens handels- och industrikommission, riksnämnden för

ekonomisk försvarsberedskap, statens tekniska forskningsråd samt bränsle­

utredningen 1951. Kommerskollegium har överlämnat införskaffade yttran­

den från Sveriges industriförbund samt Stockholms handelskammare, han­

delskammaren i Göteborg och Skånes handelskammare.

I detta sammanhang bör nämnas, att förslag rörande dispositionen av över­

skottsmedel från statens krigsförsäkringsnämnds verksamhet framlades i

propositionen nr 145/1952. Förslaget har bifallits av riksdagen (statsutsk.

uti. nr 212/1952, r. skr. nr 423/1952).

Förslag rörande dispositionen av överskottsmedel i vissa

clearingkassor.

Utredningen om den slutliga dispositionen av överskottsmedlen i vissa clea­

ringkassor redogör inledningsvis för clearingväsendets upp­

komst och utveckling. Av redogörelsen framgår i huvudsak följande.

Redan på ett tidigt skede av andra världskriget befanns det i vårt land

nödvändigt att söka dämpa verkan av importprisstegringarna på vissa vik­

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

eningens medlemmar till följd av krig eller därmed sammanhängande för­

hållanden drabbats vid utövandet av sin näring såsom importörer av stenkol,

koks eller kolbriketter, oaktat de på sedvanligt sätt genom försäkring sökt

skydda sig mot förlustrisk. Kassan skulle enligt avtalet tillföras medel genom

avgifter från föreningsmedlemmarna. Dessa avgifter, som beräknades efter

visst av kommissionen bestämt belopp per importerat ton, inräknades i ut­

för säljningspriserna på respektive varor. Det förutsattes, att avgiften skulle

utgå så länge kommissionen fann erforderligt med hänsyn till kassans ända­

mål. Om avvecklingen av krigsriskkassan är i avtalet stadgat, att eventuellt

föreliggande överskott skall inlevereras till statsverket. Sådan inleverans har

ännu icke skett. Kassans behållning per den 30 juni 1952 beräknades uppgå

till 6 321 079 kronor 17 öre.

Clearingkassan för smörjmedel inrättades enligt Kungl. Maj :ts beslut den

17 april 1942 och började sin verksamhet den 1 maj samma år. Dess uppgift

var att utjämna importpriserna beträffande sådana smörjmedel, som inför­

des till landet, samt att möjliggöra försäljning av inhemska fjär smörj oljor

till samma normalpris som fastställts för motsvarande mineraloljor. Vid pris­

regleringens upphörande skulle i clearingkassan befintliga medel utöver det

belopp, som motsvarade vad kassan erhållit såsom förlagskapital, inleve­

reras till statsverket genom insättning å statsverkets checkräkning i riks­

banken för statskontorets räkning att bokföras i enlighet med föreskrifter,

som Kungl. Maj :t framdeles på förslag av statskontoret ville meddela.

Sedan Kungl. Maj :t genom beslut den 14 december 1945 förordnat att clea-

ringförfarandet i fråga om smörjmedel skulle upphöra med utgången av år

1945, avgav statens industrikommission i skrivelse den 29 juli 1947 slutredo­

visning rörande clearingkassans verksamhet. Enligt redovisningen uppgår

kassans överskott till 268 848 kronor 66 öre, vilket belopp kommissionen den

1 augusti 1947 insatte å statsverkets checkräkning för statskontorets räk­

ning. Hos statskontoret är medlen upptagna under särskild diversemedels-

titel.

I skrivelse till statens priskontrollnämnd den 24 april 1946 föreslog in­

dustrikommissionen, att överskottsmedlen skulle anslås till forskning be-

träffande framställning av smörjoljor ur tjära.

Clearingkassan för raka, gjutna tryckrör inrättades enligt Kungl. Maj :ts

beslut den 22 september 1944. Clearingen skulle enligt beslutet omfatta dels

tryckrör, som efter clearingens början tillverkades inom landet, dels ock

vid clearingens genomförande hos importörer och grossister befintliga tryck­

rör, ävensom med vissa undantag tryckrör, som importerats eller importe-

ades efter clearingens genomförande. Vid prisregleringens upphävande i

clearingkassan befintliga medel utöver det belopp, som motsvarade vad kas­

san erhållit såsom förlagskapital, skulle inlevereras till statsverket genom

insättning å statsverkets checkräkning i riksbanken för statskontorets räk­

ning.

Kungl. Maj :t förordnade sedermera genom beslut den 1 mars 1946 att

clearingförfarandet skulle upphöra den 4 i samma månad. En av statens in­

8

som angående överskottsmedel innehåller samma bestämmelser som avtalet

beträffande clearingkassan för hudar. Kassans verksamhet upphörde med

utgången av budgetåret 1948/49, varvid en behållning å 106 295 kronor 49

öre redovisades till priskontrollnämnden. Beloppet insattes av nämnden på

särskild checkräkning i riksbanken, där det alltjämt innestår.

Svenska järn- och balkgrossisters förenings clearingkassa för handelsjärn

inrättades den 1 april 1943 för att åstadkomma en utjämning av lagerpriser­

na på svenskt och utländskt handelsjärn inom grosshandeln. Bestämmelser

angående kassan, som förvaltas av föreningen, föreligger i en överenskom­

melse mellan statens priskontrollnämnd och föreningen den 1 juni 1943,

vilken i vad avser överskottsmedel innehåller samma bestämmelser som av­

talet beträffande clearingkassan för hudar. Genom en tilläggsöverenskom-

melse den 7 april 1945 inställdes clearingverksamheten tills vidare och har

sedan ej återupptagits. Behållningen beräknades per den 30 juni 1952 uppgå

till 128 016 kronor 55 öre.

Vad beträffar frågan om äganderätten till clea ringkas­

sornas överskottsmedel anför utredningen, att såsom rättsinne­

havare kan teoretiskt ifrågakomma de inbetalande företagarna, konsumen­

terna och staten. I de här aktuella kassorna har mellan 90 och 100 procent

av clearinginbetalningarna blivit inkalkylerade i priserna till återförsäljare

och konsumenter. När överskott uppkommit, har detta sålunda i allmänhet

inneburit, att konsumenterna fått betala ett något för högt pris, under det

att säljarna icke lidit något men av den för höga avgiftssättningen. I stort

sett är det därför konsumenterna och icke de i clearingen deltagande före­

tagarna, som åsamkats en extra utgift. Utredningen finner dock icke själv­

klart, att konsumenterna äger en rätt till återbäring. Då anspråk på direkt

återbäring till konsumenterna ej framställts och en sådan av praktiska skäl

måste anses utesluten, anser utredningen spörsmålet härom icke påkalla en

definitiv lösning.

I undantagsfall kan clearingkostnaden möjligen sägas ha fått bestridas

av de inbetalande företagarna. Utredningen fäster uppmärksamheten sär­

skilt vid de fall, då lager inbegripits i ett clearingförfarande. Därvid kan la­

gerinnehavaren ha hindrats att med eljest uppkommande vinst nedskriva

lagret till prisnivån före clearingens genomförande och sålunda fått vid­

kännas en prisfallsförlust, då clearingen upphört. Utredningen anser dock

mycket tveksamt om i de aktuella fallen ifrågavarande företagare, därest de

verkligen åsamkats sådana förluster, kan göra gällande någon rätt till över­

skottsmedlen. Sannolikt skulle det visa sig ogörligt att nu ingå på en bedöm­

ning av enskilda ersättningsanspråk. Några anordningar i syfte att i efter­

hand möjliggöra utbetalning av eventuella ersättningar har i förevarande fall

icke vidtagits. — Emellertid kommer, såvitt utredningen genom förfrågningar

och eljest kunnat utröna, några ersättningsanspråk från lagerinnehavarens

sida icke i detta sammanhang att göras gällande, varför ytterligare rättslig

analys av frågan om sådana anspråk icke erfordras.

Vidare beröres frågan, huruvida det kan ha förekommit, att företagare

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

9

lidit ekonomisk skada genom clearingförfarande annorledes än genom att

lager inbegripits i ett dylikt. Härom anföres, att detta teoretiskt väl icke kan

uteslutas men att det torde vara utomordentligt svårt att konstatera. Utred­

ningen finner spörsmålet sakna praktisk betydelse, då ingen enskild före­

tagare torde kunna styrka omfattningen av en eventuell förlust, beroende

bl. a. på att man har att röra sig med rena antaganden beträffande de pris-

förhållanden, som skulle ha rått om clearingen ej genomförts. I detta sam­

manhang erinras om att en sträng priskontroll varit i kraft under den tid,

varom fråga är.

Av vad sålunda anförts drar utredningen den slutsatsen att — om frågan

betraktas som ett praktiskt problem — det knappast kan föreligga något

hinder för staten att förfoga över överskottsmedlen, även om statens rätt

i varje fall till de på frivillig väg tillkomna kassorna i och för sig kan ifråga­

sättas.

Utredningen övergår härefter till spörsmålet rörande de använd­

ningssätt, som kan komma i fråga vid dispositionen av

clearing kassornas överskottsmedel. Mot bakgrunden av

den verkställda bedömningen beträffande äganderätten till medlen framstår

det för utredningen som ett första alternativ att indraga samtliga belopp till

statsverket. Visst stöd härför finner utredningen däri, att staten i fråga om

andra clearingkassor än de behandlade måst träda emellan för att täcka upp­

komna underskott.

Det förhållandet att staten kan anses äga rätt att förfoga över ifrågava­

rande medel får emellertid enligt utredningen icke undanskymma det fak­

tum att medlen har en speciell karaktär. Sålunda härrör medlen från vissa

mer eller mindre klart avgränsade branscher. Att överskott uppkommit in­

nebär i stort sett att konsumenterna i respektive branscher fått betala ett

något för högt pris under den tid clearingen varat. Dessutom kan möjligen

enskilda företagare ha åsamkats förlust genom clearingen. Dessa omständig­

heter talar enligt utredningens uppfattning för att medlen används för nå­

got ändamål, som åtminstone indirekt kan sägas tjäna ifrågavarande konsu­

menters och företagares intressen. Därjämte framhåller utredningen, att av­

sikten med clearingen ju icke varit att skaffa staten inkomster, varför det

förefaller rimligt att — då sådana ändock uppkommit — överväga om icke

överskottsmedlen bör anslås till speciella ändamål under beaktande av deras

ursprung.

Utredningen har för sin del kommit till den uppfattningen, att ifrågava­

rande överskottsmedel lämpligen bör anslås till teknisk forsknings- och

försöksverksamhet inom de branschområden, varifrån medlen härrör. Me­

delsbehovet för teknisk forsknings- och försöksverksamhet är enligt utred­

ningen avsevärt större än de belopp som anslås därtill från statligt och en­

skilt håll. Ett extra tillskott av medel till dylik verksamhet skulle i nuva­

rande läge uppenbarligen vara till stor nytta. Vidare torde en dylik eller

liknande användning av medlen kunna accepteras av alla berörda parter,

staten, företagarna och konsumenterna. Särskilt har utredningen haft för

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

•ögonen den bränsletekniska forskningen och försöksverksamheten, som är

av stor betydelse för landets framtida bränsleförsörjning. Företagarna i de

flesta branscher bedriver själva i större eller mindre utsträckning försöks­

verksamhet; med vissa undantag är så icke fallet inom bränslebranschen.

Detta förhållande leder enligt utredningens mening till ökad förpliktelse för

statsmakterna att tillse, att sådan försöksverksamhet kommer till stånd.

Med hänsyn till att clearingåtgärderna i flertalet fall föranletts av de ext­

raordinära förhållandena under kriget anser utredningen naturligt att på

frågan om överskottsmedlens användning även anlägga beredskapssynpunk-

•ter. Utredningen framhåller att, såvitt gäller den bränsletekniska försöks-

och forskningsverksamheten, beredskapsintresset uppenbarligen helt sam­

manfaller med strävandena att även under mera normala förhållanden göra

vårt land mera oberoende av importbränslen.

Beträffande den sålunda ifrågasatta användningen av överskottsmedlen

har utredningen dels haft samråd med cheferna för vederbörande krisorgan,

dels i viss utsträckning inhämtat yttranden från representanter för företa­

garna inom de olika branscherna. Krisorganscheferna har förklarat sig i

stort sett icke ha något att erinra. De hörda branschrepresentanterna, vilkas

yttranden i sammandrag återges i den av utredningen avgivna promemorian,

har icke motsatt sig att medlen användes till forskning. I några fall har dock

särskilda önskemål framförts. Sålunda har Svenska bomullsfabrikantför­

eningen förordat, att överskottsmedlen i clearingkassan för bomull och cell­

ull överlämnas till stiftelsen Svensk textilforskning att omhänderhavas som

en fond för forskning på bomulls- och rayonområdet. Färg- och ferniss-

fabrikanternas förening har hemställt, att överskottet i clearingkassan för

kemikalier tillföres stiftelsen Svensk färg- och lackforskning för att använ­

das såsom bidrag till stiftelsens kostnader för professuren i färg- och lack­

kemi vid tekniska högskolan i Stockholm. Från statens handels- och indust­

rikommission har under hand meddelats, att intresse torde finnas bland

deltagarna i sistnämnda kassa för stöd åt limforskningen vid Svenska trä­

forskningsinstitutet. Svenska järn- och balkgrossisters förening har förkla­

rat sig mera intresserad av ekonomisk än av teknisk forskning samt för­

ordat, att överskottsmedlen i clearingkassan för handelsjärn disponeras

exempelvis för stipendier vid handelshögskolorna eller såsom stöd åt Gross­

handelns utredningsinstitut. Alternativt har föreningen förordat, att medlen

anslås för något allmänt utrikeshandelsfrämjande ändamål. Sveriges gros­

sistförbund har närmare utvecklat förslaget om stöd åt Grosshandelns ut­

redningsinstitut och därvid särskilt framhållit behovet av distributionseko-

nomisk forskning. Svenska värme- och sanitetstekniska föreningen har an­

hållit att föreningens stiftelse för forskning måtte bli ihågkommen vid för­

delningen av överskottsmedlen i clearingkassan för tryckrör.

I fråga om användningen av överskottsmedlen i krigsriskkassan har ut­

redningen icke inhämtat något yttrande, eftersom denna kassa ej utgjort en

clearingkassa i egentlig mening utan avser en krigsriskförsäkring, som

bränslekonsumenter av alla slag svarat för. Ej heller beträffande clearing-

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

Yttranden.

I samtliga remissyttranden utom det, som avgivits av statskontoret, till-

styrkes i stort sett utredningens förslag. I vad förslaget avser användningen

av krigsriskkassans överskottsmedel anser statens bränslekommission det­

samma utgöra en lämplig lösning; bränslentredningen i951 uttalar, att den

föreslagna anordningen synes kunna bli ett verksamt medel i strävan att

åstadkomma en minskning av vårt lands beroende av bränsleimporten. Sta­

tens tekniska forskningsråd anför, att behovet av ytterligare medel för tek-

niskt-vetenskaplig forskning är betydande och att den föreslagna forsknings­

fonden kan bli till stor nytta.

I några remissyttranden framföres vissa erinringar eller önskemål. Så­

lunda anför Skånes handelskammare, att den frågan alltjämt står öppen, i

vilken mån företagare, som verkställt inbetalningar till clearingkassa eller

lidit förlust till följd av dylik kassas verksamhet, kan äga rättsligt grundade

ersättningsanspråk med avseende å överskottsmedlen. Bränslekommissionen

betonar vikten av att de för bränsleforskning avsedda medlen framförallt

kommer den praktiska forskningen till godo och erinrar om de arbetsupp­

gifter som upptagits på bränsleutredningens program.

Beträffande överskottsmedlen i cleaiängkassan för handelsjärn förordar

tekniska forskningsrådet och Stockholms handelskammare, att medlen an­

vändes för distributionsekonomisk forskning, såsom vederbörande bransch­

organisation alternativt föreslagit.

Handels- och industrikommissionen finner med hänsyn till clearingverk-

samhetens samband med krigsförhållandena skäligt, att överskottsmedlen

åtminstone i huvudsak användes till sådan forskning, som kan sägas ha

beredskapskaraktär. Kommissionen anför vidare vissa skäl, som enligt kom­

missionens mening talar för att överskottsmedlen i clearingkassan för raka,

gjutna tryckrör i första hand användes för gjuter iteknisk forskning. Riks-

nämnden för ekonomisk försvarsberedskap framhåller, att medlen bör få

användas för forsknings- och försöksverksamhet icke endast i fråga om

varor, som berörts av clearingen, utan även för annan forskning inom res­

pektive branschområde. Till det av priskontrollnämnden avgivna utlåtandet

har fogats ett särskilt yttrande av ledamoten Lind, som ansett det böra

övervägas att samla överskottsmedlen i en kulturell stödfond eller i en fond

för stöd åt Hemmens forskningsinstitut och byrån Aktiv hushållning inom

nämnden.

Statskontoret förklarar sig icke kunna biträda utredningens förslag. Det

kan enligt ämbetsverkets mening icke anses tillfredsställande, att clearing-

kassornas verksamhet bedömes fristående från andra av krigstiden föran­

ledda prisreglerande åtgärder. I yttrandet erinras bl. a. om att statsmedel

tidigare fått tagas i anspråk för att täcka förluster, som förorsakats av dy­

lika åtgärder. Statskontoret förordar därför att ifrågavarande överskotts­

medel indrages till statsverket.

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

het. Utredningen anser det vara mycket ovisst, huruvida detta kan anses

motivera rättsligt grundade anspråk på ersättning från kassorna. Några

dylika krav har emellertid icke framställts och kommer, såvitt utredningen

kunnat utröna, icke att framställas av de berörda företagarna. Utredningen

har därför icke ansett nödvändigt att närmare ingå på frågan huruvida

eventuella anspråk av detta slag kan göras gällande på rättslig väg. Utred­

ningen har kommit till den uppfattningen, att om frågan betraktas som ett

praktiskt problem hinder knappast föreligger för staten att förfoga över

medlen. Någon invändning mot detta ställningstagande har icke förekommit

vid remissbehandlingen av utredningens förslag. För egen del har jag icke

heller någon erinran mot den ståndpunkt utredningen intagit. Jag vill i

detta sammanhang påpeka att i avtal, respektive av Kungl. Maj :t meddelade

bestämmelser rörande samtliga här berörda kassor bestämts att uppkom­

mande överskott skall inbetalas till statsverket.

Vid sina överväganden av hur överskottsmedlen bör disponeras har ut­

redningen fäst avseende vid överskottsmedlens speciella karaktär och med

hänsyn härtill icke ansett att medlen bör indragas till statsverket för till­

godoseende av allmänna budgetändamål. Den omständigheten, att medlen

härrör från vissa mer eller mindre klart avgränsade branscher och att deras

uppkomst inneburit uppoffringar från konsumenternas och möjligen vissa

företagares sida, talar enligt utredningens mening för att medlen disponeras

för ändamål, som tjänar ifrågavarande konsumenters och företagares in­

tressen. Vidare har utredningen understrukit, att avsikten med clearing-

verksamheten ju icke varit att skaffa staten inkomster. Utredningen har

förordat, att medlen användes för teknisk forsknings- och försöksverksamhet

inom de branscher, från vilka de härrör. Efter att ha samrått med cheferna

för vederbörande krisorgan och vissa av de berörda branschorganisationerna

har utredningen föreslagit, att krigsriskkassans medel, ca 6,3 milj. kronor,

användes till försöksverksamhet och forskning på bränsleområdet, medlen

i de övriga kassorna utom clearingkassan för handelsjärn, tillhopa omkring

1,2 milj. kronor, för teknisk forskning samt medlen i sistnämnda kassa, ca

0,i milj. kronor, till åtgärder för att främja varuutbytet med utlandet. Vid

remissbehandlingen har i stort sett enighet rått om att den föreslagna an­

vändningen är lämplig; statskontoret har dock ansett att medlen bör in­

dragas till statsverket.

De principiella skäl utredningen anfört till stöd för sitt förslag förtjänar

enligt min mening beaktande. Utredningens förslag överensstämmer till sitt

syfte med vad som tidigare (jfr X ht 1949 s. 124) beslutats rörande disposi­

tionen av överskottsmedel i vissa hos statens handelskominission inrättade

clearingkassor. Jag anser mig därför i huvudsak böra tillstyrka utrednings­

förslaget. Emellertid synes icke den omständigheten att överskottsmedlen

härrör från vissa branscher genomgående böra tillmätas avgörande betydelse.

Vad angår krigsriskkassans medel förhåller det sig ju så, att de avgifter,

genom vilka överskottet uppkommit, i sista hand bestritts av bränslekon­

sumenterna, som knappast kan sägas utgöra någon bestämt avgränsad sam­

hällsgrupp. Med hänsyn härtill och då vidare överskottsmedlen i krigsrisk­