Prop. 1954:141

('angående anslag för budgetåret 1954/55 till bidrag till vissa skogsbrukskurser m. m.',)

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

1

Nr 141.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag för

budgetåret 1954/55 till bidrag till vissa skogsbrukskurser m. m.; given Stockholms slott den 19 februari 1954.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departe­ mentschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Sam. B. Norup.

-------------- %

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås, att den statsunderstödda skogliga yrkesundervis­ ningen liksom hittills skall bedrivas av skogsvårdsstyrelserna under ledning av skogsstyrelsen. För att intensifiera undervisningen förordas, bland an­ nat, att vissa förändringar skall vidtagas i fråga om skogsvårdsstyrelsernas råd i undervisningsfrågor, att skogsstyrelsen skall utökas med en ledamot, representerande skogsarbetarna, ävensom att samarbetet mellan skogssty­ relsen samt övriga av yrkesutbildningsverksamheten berörda myndigheter och sammanslutningar skall vidgas. Dessutom anses en mindre utökning av såväl skogsstyrelsens som skogsvårdsstyrelsernas personal erforderlig. Slut­ ligen föreslås vissa ändringar i bestämmelserna rörande statsbidrag och elev­ understöd.

För att bestrida kostnaderna för undervisningsverksamheten in. in. hem­ ställes, att för nästa budgetår skall anvisas ett reservationsanslag av 968 000 kronor.

1 Bihang till riksdagens protokoll 195b. 1 samt. Nr Hl.

Kungl. Maj:ts proposition nr IM.

3

ytterligare överväganden. Då riksdagen (JoU 17; Rskr 153) icke gjorde nå­ gon erinran mot detta uttalande, uppdrog Kungl. Maj :t den 8 maj 1953 åt skogsstyrelsen att med beaktande av vad jordbruksutskottet anfört i sitt nyssnämnda utlåtande verkställa en närmare översyn av de förslag, som skogsstyrelsen framlagt i sitt remissutlåtande över arbetsmarknadsstyrel­ sens promemoria, och att till Kungl. Maj :t inkomma med det förslag i äm­ net, vartill sagda översyn kunde föranleda.

Med skrivelse den 23 oktober 1953 har skogsstyrelsen överlämnat en sam­ ma dag dagtecknad promemoria med förslag till ordnande av den lägre skogliga yrkesutbildningen.

Över skogsstyrelsens promemoria har, efter remiss, utlåtanden avgivits av statskontoret, domänstyrelsen, skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yr­ kesutbildning, arbetsmarknadsstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen, 1952 års yrkesutbildningssakkunniga, samtliga skogsvårdsslyrelser och länsarbets­ nämnder, Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet Landsbygdens folk, Svenska landstingsförbundet, Föreningen skogsarbeten, Föreningen skogs­ arbetens och domänstyrelsens arbetsstudieavdelning, Mellan- och sydsven­ ska skogsbrukets arbetsstudier, Värmlands skogsarbetsstudier, Landsorga­ nisationen i Sverige, Sveriges arbetares centralorganisation, Svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet, Svenska ^^arbetsgivareföreningen, Sveri­ ges skogsägareföreningars riksförbund, Sveriges skogsägareförbund, Värm­ lands och Västra Bergslagens skogsarbetsgivareförening samt Svenska yr- kesskolf öreningen.

Innan jag närmare redogör för de i skogsstyrelsens promemoria framlagda förslagen och de däröver avgivna remissyttrandena, torde jag i korthet få lämna en redogörelse dels för hittillsvarande förhållanden i fråga om yrkes- utbildningsverksamheten på skogsbrukets område, dels för det av arbets­ marknadsstyrelsen framlagda förslaget angående yrkesutbildning för skogs­ arbetare samt remissyttrandena däröver.

II. Hittillsvarande förhållanden.

Historik, gällande bestämmelser m. m. Bortsett från viss specialutbildning är yrkesutbildningsverksamheten inom det svenska skogsbruket av mycket ungt datum. Ifrågavarande yrkesutbildning har ännu icke på långt när nått samma stadga och omfattning som motsvarande verksamhet inom andra näringsgrenar. De i början av 1900-talet inrättade skogsvårdsstyrelsernas arbete var ursprungligen inriktat nästan uteslutande på upplysningsverk­ samhet i skogsskötselfrågor. Arbetet fick emellertid så småningom alltmer karaktären av yrkesutbildning, meddelad dels vid egna kurser, dels vid lantmanna- och lantbruksskolor. Undervisningen omfattade dock nästan enbart skogsskötsel, avverkningsarbetenas planläggning och organisation samt andra frågor av intresse vid driften av enskilda skogsbruk. Någon egentlig undervisning i skogsarbetenas rent tekniska bedrivande och i red-

Kungl. Maj.ts proposition nr 141.

5

arbete, som vid kursen utförts för annans räkning. Deltagare i skogsarbetar- kurs eller i körarkurs med längre varaktighet än fem undervisningsdagar skall erhålla resekostnadsersättning, om han ej under kursen kan vistas i sitt hem, ävensom traktamentsstipendium med 4 kronor om dagen. Är det fråga om skogsarbetarkurs med längre varaktighet än fem undervisnings­ dagar, skall även utgå stipendium för förlorad arbetstid med högst It kro- nom om dagen, om deltagaren har försörjningsplikt mot familj, och eljest med högst 5 kronor om dagen. Nyssnämnda förmåner till deltagare i skogs­ arbetarkurs tillkommer även den, som deltager i den muntliga delen av kurs med kombinerad muntlig och skriftlig undervisning.

Angående det statliga stödet åt skogsvårdsstyrelserna respektive skogs- sällskapet för kursverksamheten har i nyssnämnda kungörelse intagits ett flertal bestämmelser. Sålunda skall till sådan kurs med enbart muntlig un­ dervisning, som omfattar minst sex undervisningsdagar, utgå statsbidrag till gottgörelse åt lärare eller instruktörer antingen med hela beloppet för rese­ kostnads- och traktamentsersättning för det fall att vederbörande är befatt­ ningshavare hos skogsstyrelsen, skogsvårdsstyrelse respektive skogssällskapet eller statsunderstödd lantbruksundervisningsanstalt, eller med hela beloppet för resekostnadsersättning och visst till beloppet maximerad del av övriga ersättningar för det fall att vederbörande icke är sådan tjänsteman. Vidare skall i fråga om nu nämnda kurser utgå statsbidrag dels till understöd åt deltagare i ungdomskurs eller förmanskurs samt till traktamentsstipendier åt deltagare i skogsarbetarkurs eller förmanskurs med hela beloppet av dy­ lika understöd och stipendier, dels till övriga kostnader, däri inberäknat rese­ kostnadsersättning åt kursdeltagare och stipendier för förlorad arbetstid, med tre fjärdedelar av det belopp, som skogsstyrelsen godkänner. I fråga om sådan muntlig kurs, som omfattar mindre än sex undervisningsdagar, skall statsbidrag utgå med tre fjärdedelar av de utav skogsstyrelsen god­ kända kostnaderna för kursen, dock med viss maximering i fråga om bi­ drag till gottgörelse åt lärare eller instruktör. Då fråga är om kurs med kombinerad skriftlig och muntlig undervisning skall statsbidrag utgå dels till kostnaden för den skriftliga undervisningen med i regel hela belop­ pet av denna kostnad, dels till gottgörelse åt lärare eller instruktör en­ ligt i huvudsak samma grunder, som gäller vid enbart muntlig kurs, vil­ ken omfattar minst sex undervisningsdagar, dels till övriga kostnader med tre fjärdedelar av det belopp, som skogsstyrelsen godkänner. I övrigt gäller att statsbidrag ej må utgå till kostnader för inkvartering eller utspis- ning av kursdeltagare samt alt statsbidrag ej heller må utgå med mindre antalet kursdeltagare vid kursens början uppgår till minst tio i ungdomskurs eller förmanskurs och minst sju i annan kurs.

Enligt kungörelsen den 13 oktober 1944 (nr 679) angående understöd av statsmedel åt vissa elever vid skogsbrukskurser må sådant understöd under vissa förutsättningar tilldelas elev dels vid skogsbrukskurs, som anordnas av annan än skogsvårdsstyrelse, dels vid av skogsvårdsstyrelse anordnad skogs­ vårdskurs av annat slag än som avses i kungörelsen nr 388/1949. Understödet

7

tillsynsmyndighet för den statliga och statsunderstödda yrkesutbildnings- verksamheten för skogsarbetare, disponera och fördela statsanslagen till denna verksamhet, bistå länsorganen med utredningar, materiel m. m., som kan främja länsorganens verksamhet, vid behov organisera kurser för lä­ rare och instruktörer, fastställa undervisningsplaner samt samarbeta med centrala och lokala myndigheter i frågor, som berör nämndens verksam­ hetsfält. För att tillförsäkra nämnden föreläsare, lärare och instruktörer in. in. bör samarbete ske med domänstyrelsen, skogsstyrelsen och skogliga sammanslutningar. Vidare bör fortlöpande kontakt hållas med överstyrel­ sen för yrkesutbildning och med lantbruksstyrelsen.

Fmligt förslaget bör verksamheten regionalt understödjas, kompletteras och samordnas av ett länsorgan, förslagsvis kallat skogsbrukets yr- kesutbildningsnämnd och med en sammansättning som nära motsvarar det centrala organets. För verkställighet av åtgärder i enlighet med den lokala nämndens beslut föreslås, att vid envar av nämnderna i Värmlands, Kop­ parbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norr­ bottens län skall finnas en heltidsanställd utbildningskonsulent i lönegrad Ce 27, som skall vara nämndens sekreterare, studierektor in. m. För övriga län föreslås tills vidare, att varje nämnd skall få möjlighet att mot skäligt arvode deltidsanställa en sekreterare. De lokala nämnderna, som i fråga om kansli tills vidare bör anknytas till skogsvårdsstyrelserna, skall själv­ ständigt handlägga alla sådana frågor rörande skogsarbetarutbildning, vil­ ka icke skall underställas skogsbrukets centrala yrkesutbildningsnämnd, bedriva kurs- och instruktionsverksamhet i egen regi eller i samarbete med skogsägareföreningar, företag, domänverket och övriga företrädare för all­ männa skogar, fackliga organisationer, kommunala yrkesskolor, skogs- vårdsstyrelser, folkskoleinspektörer och folkskolestyrelser, utarbeta eller granska undervisningsplaner för nämnda utbildningsverksamhet samt hos det centrala organet utverka och fördela statsbidrag till verksamheten.

Beträffande utbildningsverksamheten anföres i promemo­ rian, bland annat, att värdefulla pedagogiska erfarenheter gjorts under de senaste åren såväl hos skogsvårdsstyrelserna som hos domänverket och de enskilda företagen. Dessa erfarenheter ger vid handen att man icke bör ef­ tersträva en långt driven specialisering i fråga om kurstyper och undervis­ ningsmetoder. Verksamheten måste smidigt kunna anpassas efter skiftan­ de behov. Huvudvikten bör emellertid ligga på undervisning i arbetsteknik och redskapsvård, varvid dock måste uppmärksammas, att skogsbruket be­ finner sig i en snabb teknisk utveckling. Motordrivna handverktyg och maskiner får växande betydelse vid själva avverkningsarbetet och trakto­ rerna får en alltmer framträdande roll vid olika slags körning. Då det är ogörligt att i förväg draga upp riktlinjer för hur utbildningen skall kunna anpassas efter utvecklingen, bör det ankomma på skogsbrukets yrkesut- bildningsnämnder att utarbeta och avväga undervisningsplaner och under­ visningsprogram. Nämnderna bör vidare 1m frihet alt i samförstånd med den centrala nämnden pröva olika undervisningsmetoder och kurstyper.

Kungl. Maj.ts proposition nr Ht.

Kungl. Maj.ts proposition nr lil.

9

skogsbrukets yrkesutbildningsnämnder uppskattas kostnaderna till sam­ manlagt cirka 1 172 000 kronor, varav 257 000 kronor till arvoden och lö­ ner till nämndernas ledamöter, konsulenter och sekreterare, 230 000 kronor till deltidsanställda lärare, instruktörer och föreläsare, 350 000 kronor till stipendier åt elever i statsunderstödda skogsarbetarkurser, 110 000 kronor till resekostnadsersättningar och traktamenten, 175 000 kronor till lokaler, förläggningar, kanslikostnader och diverse undervisningsmateriel samt 50 000 kronor till övriga omkostnader. Det till stipendier föreslagna belop­ pet föreslås skola fördelas enligt samma principer, som för närvarande gäl­ ler i fråga om stipendier till statsunderstödd skogsarbetarutbildning men med väsentligt höjda belopp. Sålunda bör det belopp, som är avsett att täc­ ka kostnaderna för kost under kursen, höjas till 5 kronor för dag och elev. Stipendierna för förlorad arbetsförtjänst för icke familjeförsörjare bör höjas till 7 kronor och för familjeförsörjare till 15 kronor för dag och elev. Till elever vid ungdomskurser bör utgå ett stipendium av 6 kronor för dag och elev. Fria resor till och från kursorten bör utgå efter samma grunder som tidigare.

De sammanlagda kostnaderna för den i promemorian föreslagna organi­ sationen och dess verksamhet skulle sålunda komma att uppgå till (312 000 + 1 172 000 =) 1 484 000 kronor. Inom denna kostnadsram skulle kun­ na anordnas dels 3—14-dagarskurser för 1 500 yrkesvana skogsarbetare, dels 40-dagars ungdomskurser för 500 elever i åldern 15—20 år, dels ock 1—3 veckors instruktörs- och förmanskurser m. m. för 200 elever. Dessutom förutsättes instruktionsverksamhet bland yrkesverksamma skogs­ arbetare i arbetsteknik, verktygsvård, arbetarskydd, sjukvård m. m. Utan­ för den nu angivna verksamheten, vilken enligt promemorian icke på långt när täcker utbildningsbehovet, faller dels den förberedande yrkesutbild­ ningen för skogsarbetare i skogsbetonade fortsättningsskolor och i enhets- skolans klass 9 y, dels den väntade verksamheten vid kommunala yrkes­ skolor och centrala verkstadsskolor. Med hänsyn härtill och till omfattning­ en av företagens egen utbildningsverksamhet anses den i promemorian fö­ reslagna medelsanvisningen möjliggöra ett tillgodoseende av de mest an­ gelägna behoven.

B. Yttrandena.

Beträffande de över arbetsmarknadsstyrelsens promemoria avgivna ytt­ randena torde i detta sammanhang endast få anföras, att de av styrelsen framlagda förslagen förordas i en del utlåtanden. Vissa remissinstanser har emellertid helt avstyrkt desamma eller föreslagit väsentliga ändringar däri. De sålunda gjorda invändningarna är delvis av principen natur.

Kungi. Maj:ts proposition nr lbt.

11

slagen beräknas för nästa budgetår till 1 000 000 kronor, varav 690 000 kro­ nor till bidrag till kurser, 25 000 kronor till instruktörsutbildning, 25 000 kronor till inköp av för skogsvårdsstyrelserna gemensam undervisnings­ materiel m. m., 48 000 kronor till personalkostnader för skogsstyrelsen samt 212 000 kronor till personalkostnader för skogsvårdsstyrelserna.

Härefter torde jag få övergå till en närmare redogörelse för innehållet i skogsstyrelsens promemoria.

Verksamhetens omfattning. Skogsstyrelsen upplyser, att någon enhetligt uppställd statistik över den skogliga yrkesutbildningen under tidigare år icke finnes. I promemorian har dock lämnats vissa uppgifter i berörda hän­ seende. Vad först angår den av skogsvårdsstyrelserna orga­ niserade och genom särskilda statsanslag understödda undervisnings­ verksamheten anordnades under budgetåret 1952/53 i följande samman­ ställning angivna kurser. Till jämförelse har i sammanställningen inom pa­ rentes angivits motsvarande siffror för budgetåret 1949/50.

Kurser Elever

Elevdagar

Ungdomskurser...........................................

15

( 4)

252

( 65)

9 865 (2 476)

Skogsarbetarkurser, 2—6 dagar.............

141 (65) 1 845 (702)

6 084 (2 414)

Skogsarbetarkurser, 10 dagar och längre

26 (13) 358 (224) 5 653 (3 792)

Körarkurser................................................. 14

(10) 541 (226) 1 611

(1 143)

Förmanskurser............................................. 4

( 1)

66

( 17)

1414

( 221)

Kombinerad skriftlig och muntlig un-

dervisning.................................................

143 (24) 1 632 (298)

Demonstrationer, 1-dagskurser och rörlig

instruktionsverksamhet i arbetstekniska frågor .................................................. — 4 096 (1 275) —

I fråga om den av skogsvårdsstyrelserna i övrigt bedrivna undervisnings­ verksamheten har under budgetåret 1952/53 anordnats 49 skogsbrukskurser med 740 elever (10 300 elevdagar) och 25 kurser med 390 elever (2 845 elev­ dagar) för utbildning av egna arbetsledare. Vidare har skogsvårdsstyrel­ serna under samma budgetår medverkat vid anordnandet av sltoglig yrkes­ utbildning vid 55 lantmannaskolor (1 621 elever) och vid 81 skogsbeto- nade fortsättningsskolor (1 195 elever). Slutligen har för utbildning av skogsvårdsstyrelsernas lärare och instruktörer i avverkningsteknik till och med budgetåret 1952/53 anordnats 3 allmänna instruktörskurser om 2—3 veckors längd, 5 tvåveckorskurser för redskapsinstruktörer samt 4 pedago­ giska kurser om 2 veckors längd. I dessa kurser har deltagit sammanlagt respektive 50, 63 och 84 elever.

Beträffande den av domänverket, skogsägareförening­ ar, skogsbolag eller ar betsstudieorgan bedrivna un­ dervisningsverksamheten har i skogsstyrelsens promemoria lämnats vissa uppgifter angående verksamhetens omfattning under år 1952. Jämsides med

ledning av förmän. Den rätta förståelsen för skogsvårdens krav och möj­ ligheter, som är av särskild vikt för de blivande skogsägarna men av bety­ delse även för skogsarbetarna, vinnes nog i dessa åldrar bäst genom att ele­ verna under instruktion får deltaga i förekommande skogsvårdsarbeten i den omfattning, att de känner sig förtrogna med dessa. Teoretisk skogs- vårdsundervisning bör alltså icke uppta nämnvärd tid på schemat. Ått grundutbildningen bör vara gemensam beror icke blott på att det är i stort sett samma kunskaper och färdigheter, som de olika yrkesgrupperna be­ höver. Det beror lika mycket på att vid tiden för den första yrkesutbild­ ningen, 15—18 år, något definitivt yrkesval i allmänhet ännu ej ägt rum.

Beträffande den fortsatta yrkesutbildningen framhåller skogsstyrelsen, att det efter grundutbildningen helst bör följa ett par års praktisk verksamhet. Utbildningen därefter blir av olika slag för de skilda grupperna. En del därav kan dock bli av likartat slag. Till utveckling av sin uppfattning anför skogsstyrelsen i huvudsak följande.

Yrkesskogsarbetaren och lantarbetaren-skogsarbetaren behöver främst ut­ bildning i arbetsplanering, arbetsteknik och maskinteknik inom avverk­ ningsområdet, medan den blivande skogsägaren har behov av fördjupade kunskaper i skogsvård, avverkningsplanering, aptering, skogsekonomi och annat av värde för driften av ett privat skogsbruk. Å andra sidan kan sist­ nämnda kategori ha anledning att genomgå vissa avverkningstekniska spe­ cialkurser av samma slag som skogsarbetarnas. För vissa skogsarbetare i mera självständig ställning åter kan finnas behov av en allsidigare utbild­ ning, som icke nämnvärt avviker från den som ägaren till en mindre skog behöver. Slutligen kan enligt skogsstyrelsen träningskurser i t. ex. skogs- kulturarbeten, plantröjning och dikessprängning bli aktuella för alla.

I ett från grunden uppbyggt utbildningssystem kan det alltså bli anled­ ning att ha skilda utbildningslinjer för den mera avancerade skolningen av skogsarbetargruppen respektive skogsägargruppen. För närvarande är emel­ lertid läget ett annat, i det att endast ett fåtal yrkesverksamma har någon ordnad ungdomsutbildning bakom sig. Vid sidan av arbetet med att utvidga den grundläggande utbildningen utgör därför fortbildningen av de yrkes­ verksamma utan tidigare skolning den största uppgiften. I fråga om denna fortbildning av redan yrkesverksamma blir skillnaden mellan olika katego­ rier ej så stor. Det gäller ju här framför allt att i görligaste mån fylla ut bristerna i ungdomsutbildningen. I detta syfte har främst använts 4—6 da­ gars kurser i redskapslära, redskapsvård och arbetsteknik samt 3 veckors allmänna kurser i skogsarbete.

På grundval av de sålunda angivna förhållandena har skogsstyrelsen kommit till den bestämda uppfattningen, att yrkesutbildningen av de egent­ liga skogsarbetarna icke lämpligen kan behandlas som ett fristående pro­ blem. Det skulle enligt styrelsen innebära en konstlad gränsdragning att ej behandla hela den lägre skogliga yrkesutbildningen i ett sammanhang.

Utbildningsmål och lämpliga utbildningsformer. Med hänsyn till att några principiella invändningar mot nuvarande utbildningsprogram icke fram­ ställts anser skogsstyrelsen hittills tillämpade kursformer i princip kunna

Kungl. Maj. ts proposition nr 141.

Kungl. Maj.ts proposition nr 1 \i.

arbete. Målet för undervisningen i sortimentslära, aptering m. m. slutligen är kunskap om kraven på olika virkessortiment, förtrogenhet med inom skogsbruket använda måttenheter och mätningsbestämmelser samt elemen­ tär kunskap i aptering.

Med utgångspunkt från detta mål och på grund av erfarenheter från av­ hållna kurser anser skogsstyrelsen, att en någorlunda fullständig utbild­ ning icke kan meddelas på nämnvärt kortare tid än 12 veckor. En kurstid på 10—12 veckor bör sålunda eftersträvas. Endast i undantagsfall bör kor­ tare kurser än 6 veckor godkännas för erhållande av statsbidrag. I trakter, där det är svårt att få elever till längre kurser, bör kursen uppdelas i två terminer, som förlägges till tider, då jordbruksarbetet eller andra sysselsätt­ ningar icke binder eleverna så hårt. Även eljest kan sådan terminsuppdel- ning vara ändamålsenlig, t. ex. för att på lämpligt sätt fördela undervis­ ningstiden mellan barmark och vinter. För att ytterligare underlätta elev­ rekryteringen bör utnyttjas den i fortsättningsskolestadgan givna möjlig­ heten att från fortsättningsskoleplikten befria de elever, som genomgått fortsatt utbildning av annat slag än i stadgan särskilt angivna skolor och kurser. Sakliga skäl finnes enligt skogsstyrelsen för att dispens skall kunna beviljas generellt för elever i de längre ungdomskurserna. I anslutning härtill föreslås erforderlig ändring av inträdesvillkoren för ungdomskurserna.

Verksamheten för vidareutbildning av redan yrkesverk­ sam in a bör enligt skogsstyrelsen fortsätta med ledning av vunna erfa­ renheter. I promemorian redogöres för följande kurstyper, vilka därvid tor­ de komma att bilda stommen i arbetsprogrammet och vilka företrädesvis riktar sig till skogsarbetarna, nämligen 4—6 dagars kurser med verktygs- lära och verktygsvård såsom huvudämnen, 1 veckas kurser i motorsågning, 2—5 veckors skogsarbetarkurser, 3—6 dagars körarkurser samt dikes- sprängningskurser. I det förstnämnda slaget av kurser ingår jämväl under­ visning i arbetsfysiologi, arbetarskydd, olycksfallsvård och arbetsteknik vid huggning. De särskilda skogsarbetarkurserna omfattar samma ämnen som 4—6-dagarskurserna ehuru fylligare behandlade ävensom undervis­ ning i diknings- och vägbyggnadsarbeten, enklare skogsvårdsarbeten, sprängningsteknik och slutligen vissa allmänbildande ämnen. Vid vissa skogsarbetarkurser lägges något större tonvikt på skogsvården för att ut­ bilda arbetare, skickade att själva klara enkla skogsvårdsarbeten, att leda röjningslag m. m. Körarkurserna slutligen omfattar undervisning i häst­ kunskap, hovvård, körnings- och lastningsredskap, drivningsplanering, kör- ningsteknik och basvägsfrågor.

Jämsides med nu angivna mera tekniskt betonade kurstyper bör skogs- vårdsstyrelserna fortsätta och utöka sin speciellt för skogsägarna avsedda vidareutbildning i skogsvård och skogsbruk. Denna bör omfatta dels kortare specialkurser från några dagar till ett par veckor, behandlande olika delar av skogsskötseln, aptering och liknande ämnen, dels mera fullständiga skogsbrukskurser ej understigande två månader, av­ sedda att ge dem som skall leda och ansvara för ett bondeskogsbruk en all­ sidig utbildning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 141.

17

Beträffande förmansutbildningen anför skogsstyrelsen, att de största skogsägande bolagen och domänverket i allmänhet själva ordnar sin förmansutbildning. Det finnes emellertid ett rätt stort behov av utbildnings­ möjligheter för skogsförmän i mindre eller medelstora bolag och vid större privategendomar, vilka ej kan ordna egna förmanskurser. Genom det all­ männas försorg bör därför liksom hittills kunna vid uppkommande behov ordnas sådana kurser dels med mera fullständigt och allsidigt innehåll, dels inom något speciellt ämne. Den fullständiga förmansutbildningen, kommer enligt erfarenheterna att kräva 2 å 4 månader.

Angående skogsundervisningen vid lantmanna- och lantbruks­ skolorna anför skogsstyrelsen, att denna står på gränsen mellan grund­ utbildning och vidareutbildning. Det är av stor vikt, att skolornas studie­ planer utformas så, att skälig hänsyn tages till skogsbrukets krav. Skogs­ styrelsen, som icke funnit anledning att i detta sammanhang gå närmare in på den viktiga frågan om den skogliga undervisningen vid dessa skolor, förordar emellertid i princip en fortsatt utökning av nämnda undervisning. Med hänsyn till svårigheten att vintertid ordna praktiska övningar i skogs­ vård kan det därvid visa sig lämpligare att utbygga lantmannaskolornas vinterkurs med praktiska skogskurser omedelbart före eller efter vinter­ kursen än att endast öka timantalet under själva kursen. Skogsstyrelsen säger sig slutligen vilja understödja arbetsmarknadsstyrelsens önskemål om ökad arbetsteknisk utbildning och om förläggning på prov av t. ex. traktor- körningskurser till lantmannaskolor med god maskinpark.

1 fråga om den kombinerade muntliga och skriftliga undervisningen, vilken redan vunnit stor spridning både för grund­ läggande och mera avancerade studier i olika skogliga ämnen, måste efter­ strävas att i kurserna inlägges så mycket som möjligt av muntliga lektioner, praktiska tillämpningsövningar, demonstrationer och exkursioner.

Vidare framhålles i skogsstyrelsens promemoria att en rörlig in­ struktions- och upplysningsverksamhet visat sig värdefull och uppskattad samt att även den korta demonstration och upplysning, som kan meddelas genom film, bildserier, demonstrationsredskap o. s. v., ger påtagliga resultat. Undervisningsformen bör få vidgad tillämpning, då den synes medföra en rätt effektiv utbildning utan nämnvärt avbrott i hug­ garnas förtjänstarbete.

Slutligen erinrar skogsstyrelsen om att det vid kommunala skolor för yrkesundervisning och centrala verkstadsskolor hittills förekommit endast ett par skogskurser, anordnade i samarbete mel­ lan skogsvårdsstyrelserna och yrkesskolan. På detta område bör enligt skogsstyrelsens mening bedrivas fortsatt försöksverksamhet. Tiden torde emellertid knappast vara mogen att för gängse skogsarbetarutbildning ordna helårskurser vid sistnämnda skolor.

Elevrekrytering, lokaler och undervisningsmateriel. Skogsstyrelsen fram­ håller, att elevrekryteringen till i första hand ungdomskurserna stundom

2

Dihang till riksdagens protokoll 1954. 1 saml. Nr 111.

Kungi. Maj:ts proposition nr 141.

varit vansklig att ordna, samt rekommenderar vissa åtgärder för att väcka större intresse. Sålunda bör lärarna i folkskolans avgångsklasser och ungdoms- förmedlingarna hållas väl å jour med kursverksamheten, gärna med hjälp av meddelanden, som kan lämnas till eleverna. Genom skoglig klubbverksam­ het och andra aktiviteter hos ungdomsorganisationerna kan deltagande i ut- bildningskurser stimuleras och även viss förberedande yrkesutbildning med­ delas. Vidare ger ett register eller kartotek, grundat på eleverna vid skogs- belonade fortsättningsskolor, skogsklubbar, kombinerade kurser och lik­ nande goda möjligheter att personligt nå och hålla studieintresserade ung­ domar underrättade om utbildningskurserna. Slutligen framhåller skogs­ styrelsen, att man genom att låta vissa kurstyper såsom skoglig ungdoms­ kurs, längre kurs i skogsarbete och längre allmän skogsbrukskurs åter­ komma på bestämda tider och platser kan åstadkomma en fasthet i utbild­ ningsverksamheten, som underlättar propagandan för densamma och blir traditionsskapande, vilket i sin tur torde inverka gynnsamt på elevtillström­ ningen.

Beträffande lokaler för verksamheten anför skogsstyrelsen, att inrätt- tande av särskilda skogsarbetarskolor icke för närvarande torde vara ak­ tuellt. Till stöd härför åberopas bland annat det förhållandet, att flertalet skogsvårdsstyrelser har tillgång till skogsvårdsgårdar, som i stor utsträck­ ning upplåtes för utbildning i skogsarbete. Dessa gårdar är redan i viss mån centraler för den skogliga yrkesutbildningen och kommer väl att ytterligare utvecklas i den riktningen. Allt efter som verksamheten ökar kommer det emellertid att bli allt vanligare, att skogsvårdsgårdarna icke kan rymma alla de önskade utbildningskurserna och då måste andra förläggningsmöj- ligheter utnyttjas.

Av promemorian framgår, att mycket stora brister föreligger i fråga om skoglig undervisningsmateriel. Skogsstyrelsen anför emellertid, att den av­ ser att intensifiera sin verksamhet på detta område, därest den personal­ förstärkning erhålles, varom förslag framlägges i annat sammanhang i pro­ memorian. Arbetet på detta fält måste ske i intimt samarbete med andra skogliga organ, yrkesutbildningsmyndigheter och tillverkare av undervis­ ningsmateriel.

Den skogliga yrkesutbildningens organisation. Enligt skogsstyrelsens me­ ning måste det anses mindre lämpligt att inför den väntade översynen av hela yrkesutbildningens centrala organisation, för vilken i det föregående redogjorts, genomföra den av arbetsmarknadsstyrelsen föreslagna fullstän­ diga omläggningen av ledningen för en sektor av den skogliga yrkesutbild­ ningen — skogsarbetarutbildningen — vilken så sent som år 1949 fick sin nuvarande utformning. Till stöd härför anföres, att den föreslagna skogs­ brukets centrala yrkesutbildningsnämnd måste bli ett provisorium, därest även skogsbruket kommer att beröras av den bebådade allmänna översynen. Det synes nämligen enligt skogsstyrelsen långt ifrån säkert, att denna nämnd och dess personal, såsom arbetsmarknadsstyrelsen förutsett, kan anslutas till

19

det blivande centrala organet. Även bortsett härifrån har arbetsmarknads­ styrelsen icke angivit bärande skäl för den föreslagna omorganisationen. Härom anföres i skogsstyrelsens promemoria i huvudsak följande.

Skogsvårdsstyrelsernas påstådda bristande kunskap om och erfarenhet av avverkningsarbete uppväges av den speciella sakkunskap, som genom rå­ den i undervisningsfrågor knutits till dessa styrelser. Det väsentliga är emel­ lertid, att lärarna har fullgod kompetens. Skogsvårdsstyrelsernas lärare ut­ bildas vid kurser i intimt samarbete med skogsbrukets arbetsstudieorgan och har därvid i många fall fått mycket goda vitsord. Några bestämda sak­ ligt grundade anmärkningar mot deras sätt att sköta sin uppgift har ve­ terligen ej heller framställts. Det är mera den personliga läggningen och för­ mågan än anställning hos det ena eller andra organet, som avgör om en lärare är lämplig för sin uppgift. Verksamheten är mera beroende av lärar­ nas duglighet än av organisationsformen. Emellertid är det viktigt, att skogs­ vårdsstyrelsernas lärare genom repetitionskurser, studieresor och på annat sätt håller sig å jour med utvecklingen särskilt på det avverkningstekniska området.

Att råden i undervisningsfrågor icke alltid och överallt varit vad de kunde bli skall erkännas. Därav lär emellertid icke kunna dras den slutsatsen, att råden saknar förutsättningar att bli ett forum för samarbete. Med ett par undantag kan sägas att utvecklingen gått mot ett effektivare och mera för­ troendefullt samarbete.

Införandet av särskilda fristående nämnder torde komma att medföra ytterligare splittring. Domänverket, skogsvårdsstyrelserna och skogsägarna måste även efter förslagets genomförande i stor utsträckning syssla med och ansvara för vissa delar av yrkesutbildningen. I egenskap av samordnande organ kommer de föreslagna nämnderna ej att ha större maktbefogenhet än de hittillsvarande råden utan får helt lita till den vilja till samarbete, som kan visas från olika håll.

Den föreslagna organisationen kan också befaras medföra en konstlad gränsdragning mellan skogsvårdsundervisningen och undervisningen i ar- betsteknik m. m.

Man torde kunna räkna med att nämnderna skulle få mycket svårt att lösa lärar- och lokalfrågorna. Det har visat sig ytterligt svårt för skogsvårds­ styrelserna att få låna lärarkrafter från storskogsbruket. Av de totala lärar- timmarna vid skogsvårdsstyrelsernas tekniska kurser svarar från storskogs­ bruket lånade lärare och instruktörer endast för 2 procent. Skogsvårdsstyrel­ serna har därför nödgats låta utbilda ett stort antal av sina egna befatt­ ningshavare till lärare och instruktörer i skogstekniska ämnen. Storskogs­ bruket och arbetsstudieorganen anser sig icke kunna i framtiden lämna skogsvårdsstyrelserna nämnvärt större hjälp än hittills i detta avseende. Då det måste antas, att dessa företag och institutioner icke kan lämna ny­ skapade organ för skoglig yrkesutbildning hjälp i större omfattning än vad som kommit skogsvårdsstyrelserna till del, skulle yrkesutbildningsnämn- derna få utomordentligt svårt att lösa lärarfrågan.

Skogsstyrelsen har kommit till den slutsatsen, att den nuvarande organi­ sationen i princip bör bibehållas. Såsom skäl anföres vidare, att all skog­ lig yrkesutbildning för skogsarbetare och skogsägare i största utsträckning bör hållas samman. Vidare anföres, att skogsvårdsstyrelserna redan svarar för den övervägande delen av den egentliga yrkesutbildningen för dessa ka­ tegorier. Dessutom har skogsvårdsstyrelserna tillgång till utbildad och pc-

Kungl. Maj.ts proposition nr

14

/.

Kungl. Maj:ts proposition nr lbi.

dagogiskt erfaren personal för undervisning i både skogstekniska och skogs­ vårdande ämnen samt disponerar i de flesta fall ändamålsenligt inredda lo­ kaler för undervisning. I övrigt anföres, att skogsvårdsstyrelserna alltmer kommit att vid sidan av sin ursprungliga skogsvårdande uppgift anlitas som allmänna skogliga organ inom sina verksamhetsområden samt att det under alla förhållanden torde bli billigare att utnyttja en redan befintlig orga­ nisation än att tillskapa en helt ny sådan.

Enligt skogsstyrelsens mening torde emellertid vissa åtgärder böra vid­ tagas i syfte att förbättra och effektivisera den nuvarande organisationen. Så­ lunda föreslås, att skogsstyrelsen skall utökas med en ledamot represente­ rande skogsarbetarna. Vidare avser skogsstyrelsen att låta det fortsatta sam­ arbetet med framförallt domänstyrelsen, skolöverstyrelsen, lantbruksstyrel- sen, överstyrelsen för yrkesutbildning, arbetsmarknadsstyrelsen och skogs- arbetsstudieorganen ske i mera organiserade former, exempelvis genom re­ gelbundna överläggningar i en större krets. Hittills har samarbetet mest skett genom underhandskontakter och tillfälliga konferenser. För att kla­ rare markera skogsvårdsstyrelsernas ansvar för yrkesutbildningen föreslås, att i förordningen för skogsvårdsstyrelserna skall direkt föreskrivas, att dessa skall verka »för den skogliga upplysningen och yrkesutbildningen» i stället för såsom nu »för utbredande av kunskap om skogsskötseln och landets skogsbruk». I syfte att förbättra och aktivisera samarbetet mellan skogsvårdsstyrelserna och dessas råd i undervisningsfrågor bör dessutom vissa tillägg göras till skogsvårdsstyrelseförordningen, innebärande att per­ sonliga suppleanter skall utses för ledamöterna, att rådets arbetsuppgifter anges samt att för rådets verksamhet skall finnas av skogsstyrelsen fast­ ställd instruktion. I denna synes lämpligen böra föreskrivas, att vid behov särskild expertis, exempelvis representanter för arbetsmarknadsmyndigheten, yrkesutbildningsväsendet, lantbruksundervisningen eller det allmänna skol­ väsendet, bör adjungeras med rådet. Angående samarbetet mellan skogs­ vårdsstyrelserna och dessas råd anföres, att detta bör kunna ge ett ständigt bättre resultat av verksamheten. Strävan bör vara att genom rådet söka med skogsvårdsstyrelsernas utbildningsarbete samordna annan yrkesutbildning bedriven av domänverket, skogsbolag, skogsägareföreningar, kommunala yrkesskolor, lantmannaskolor och skolstyrelser. Det torde vara lämpligt, att rådet och skogsvårdsstyrelsen därjämte tar initiativ till allmänna konferen­ ser om de skogliga yrkesutbildningsproblemen inom skogsvårdsstyrelsens verksamhetsområde.

Skogsstyrelsen har slutligen något berört ett par organisatoriska frågor i anslutning till den skogliga undervisningen vid vissa anstalter för yrkesut­ bildning. Enligt skogsstyrelsens mening bör sålunda tillstånd ges för anord­ nande av skogliga kurser vid kommunala yrkesskolor, i vilkas uppgifter en- ligt gällande regler icke ingår utbildning i skogsarbete eller skogsbruk. I detta sammanhang erinrar skogsstyrelsen om att statsmakterna i annat sam­ manhang uttalat, att hinder icke borde möta att i dessa undervisningsanstal­ ters regi ordna lantbruksutbildning, vilken även den är undantagen i stad­

Kungl. Maj.ts proposition nr lit.

21

gan för den kommunala yrkesundervisningen. Möjligheter bör även öppnas för de centrala verkstadsskolorna att, om förutsättningar eljest är för han­ den, anordna skogliga linjer. Därvid förutsättes, att överstyrelsen för yrkes­ utbildning samråder med skogsstyrelsen i de frågor rörande kursplaner, lärarbehörighet m. in., som uppstår i samband med skogliga kurser i över­ styrelsen underställda skolor. Vidare bör enligt skogsstyrelsen de ansvariga skogliga myndigheterna få bättre insyn och visst inflytande på den skogliga utbildningen inom lantbrukets skolor. I sådant syfte bör skogsvårdsstyrel- serna beredas tillfälle att föreslå en ledamot i styrelserna för dessa skolor. Det torde dessutom finnas anledning för lantbruksstyrelsen och skogsstyrel­ sen att träffa överenskommelse om det samarbete, som kan erfordras vid ut­ formningen och den fackliga inspektionen av den skogliga undervisningen vid dessa skolor liksom i fråga om lärarbehörighet in. m.

Personalfrågor. Skogsstyrelsen föreslår, att ämbetsverket skall tillföras en ny tjänst såsom byrådirektör i lönegrad 33, vars innehavare helt kan ägna sin tid åt den skogliga utbildningsverksamheten. Genom 1949 års beslut om ordnandet av den statsunderstödda skogliga yrkesutbildningen förstärktes skogsstyrelsen med en tjänst i lönegrad Ce 27, vars innehavare likväl måst tagas i anspråk för andra arbetsuppgifter. Huvuddelen av det med under­ visningsverksamheten förenade arbetet har pålagts en förste byråsekrete­ rare i lönegrad Ce 29 vid sidan av andra ansvarsfulla göromål. Denna an­ ordning måste emellertid på längre sikt anses synnerligen otillfredsställan­ de. I övrigt föreslås beträffande skogsstyrelsen, att medel skall anvisas för anställande av två specialutbildade lärare. Det har nämligen visat sig utom­ ordentligt lämpligt att hos skogsstyrelsen ha tillgång till dylika lärarkrafter, som kan medverka vid den centralt ordnade instruktionsutbildningen och vid behov fungera som kursledare eller speciallärare särskilt hos de mindre skogsvårdsstyrelser, där lärarfrågan är vansklig att lösa. Hittills har för dessa uppgifter hos skogsstyrelsen funnits en amanuens och en extra ordi­ narie tjänsteman (skogsmästare), vilket visat sig vara otillräckligt.

I fråga om skogsvårdsstyrelsernas personalfrågor framhåller skogsstyrel­ sen, att det oundgängligen nödvändiga tillskottet av lärarpersonal uppgår till 12 yrkeslärare, varav hälften bör placeras i 17 och hälften i 19 lönegra­ den, samt 6 helårsanställda instruktörer med lön eller arvode motsvarande 12 lönegraden. Därutöver kräver verksamhetens tilltagande omfattning in­ rättande i vissa län av särskilda befattningar som ledare för undervisnings­ arbetet. För närvarande torde direkt behov av sådana tjänster finnas hos skogsvårdsstyrelserna i Jönköpings, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbot­ tens och Norrbottens län. Då i några fall frågan torde kunna lösas genom utbyte av en assistentbefattning mot en förste assistentbefattning, räknar skogsstyrelsen endast med två helt nya befattningar. Dessa bör i avvaktan på en översyn av skogsvårdsstyrelsepersonalens löneställning placeras i 27 lönegraden. Ytterligare tre ä fyra skogsvårdsstyrelser torde inom en snar framtid behöva tillföras särskilda tjänster för utbildningsledare. Då den

Kungl. Maj. ts proposition nr lil.

personalförstärkning, som skogsstyrelsen begär, endast är avsedd att möta det aktuella behovet, .måste vid en utbyggnad av den skogliga yrkesutbild­ ningen ytterligare personal tillföras organisationen. Kostnaderna för den fö­ reslagna personalförstärkningen torde under ett övergångsår få bestridas från det särskilda kursanslaget. Styrelsen utgår emellertid från att befatt­ ningarna därefter kommer att uppföras på avlöningsstaten, tills vidare så­ som extra ordinarie. I övrigt anför skogsstyrelsen i huvudsak följande i frå­ ga om personalbehovet hos skogsvårdsstyrelserna.

Skogsvårdsstyrelserna har hittills icke erhållit någon personalförstärkning av praktisk betydelse för att möta den ökade arbetsbelastning, som följt med den nya yrkesutbildningsverksamhet, som ålades dem år 1949. I mycket större utsträckning än som då förutsattes har skogsvårdsstyrelserna varit nödsakade att taga i anspråk egen personal för detta arbete. På många håll har emellertid gränsen nu nåtts för vad som kan åstadkommas inom ramen för gällande personalstat utan att andra viktiga arbetsuppgifter i alltför hög grad eftersättes.

Inom skogsstyrelsen har utredning verkställts angående den tid skogs- vårdsstyrelsernas samt för ändamålet lånad personal använt för undervis­ ningsarbete under budgetåret 1952/53. Av utredningen framgår, att den del av yrkesutbildnings verksamheten, som tillkom genom 1949 års beslut, däri inberäknat skälig andel i allmän planläggning och administration, kräver fem jägmästare, tio skogvaktare och sex förmän (instruktörer). Den per­ sonalförstärkning, som skogsvårdsstyrelserna erhållit för att fullgöra ut­ bildningsuppgifterna, uppgår till ungefär halva detta antal. Av denna an­ ledning har skogsvårdsstyrelserna nödgats i viss mån eftersätta andra ar­ betsuppgifter för att kunna tillfredsställande lösa den viktiga yrkesutbild- ningsfrågan. Det är alltså enligt skogsstyrelsen uppenbart, att skogsvårds­ styrelserna måste erhålla en personalförstärkning dels för att ersätta perso­ nal, som tagits från andra arbetsuppgifter, dels för att möjliggöra den ök­ ning av den skogliga yrkesutbildningen, som icke längre kan anstå. Först och främst erfordras därvid skickliga yrkeslärare. Vid beräkningen av per­ sonalbehovet har skogsstyrelsen utgått från en önskvärd och genomförbar ökning av verksamheten under de närmaste åren med 100 procent för den grundläggande utbildningen i ungdomskurser och 50 å 75 procent för övriga kurstyper.

Elevunderstöd. Skogsstyrelsen, som undersökt mathållningskostnaderna vid de av skogsvårdsstyrelserna anordnade kurserna, framhåller att starka skäl talar för en höjning av elevunderstödet respektive traktamentsstipendiet från 4 till 5 kronor för dag. Sådant bidrag bör utgå med samma belopp vid alla kurstyper. Skogsstyrelsen är däremot med hänsyn till stipendieförmå- nerna vid annan yrkesutbildning icke för närvarande beredd att i likhet med arbetsmarknadsstyrelsen föreslå någon höjning av stipendiet för för­ lorad arbetstid. Stipendier av denna typ bör dock enligt skogsstyrelsen kunna utgå vid alla slag av kurser i skogsarbete, alltså även vid körarkur- ser. Vidare anser skogsstyrelsen önskvärt, att även deltagare i andra än ungdoms- och förmanskurser skall få del i inkomsten av utfört arbete i form av arbetspremier. Regeln att statsbidraget till skogsarbetarkurser skall mins­ kas med inkomsten av utfört arbete bör därför utgå. Slutligen föreslås, att

23

elever vid ungdoms- och förmanskurs samt vid annan skogsbrukskurs skall tillerkännas resebidrag enligt samma grunder som vid skogsarbetar- och körarkurser. Dylika bidrag utgår nämligen vid annan ungdomsutbildning och vid hushållningssällskapens kursverksamhet. Liksom i fråga om sistnämn­ da slag av kurser bör enligt skogsstyrelsen resebidrag dock icke utgå vid kurser kortare än 6 dagar, vilken begränsning synes böra införas även för skogsarbetarkurser. Kortare kurser förlägges nämligen i regel så, att nämn­ värda resekostnader icke uppkommer.

Statsbidragsregler. De nuvarande huvudprinciperna för statsbidragsgiv- ningen skall enligt skogsstyrelsens förslag bibehållas. Härom anför skogs­ styrelsen i huvudsak följande.

För närvarande utgår statsbidraget till skogsvårdsstyrelsernas kurser med 100 procent av vissa" slags kostnader och 75 procent av andra. Detta inne­ bär, att i genomsnitt 15 procent av den totala kostnaden måste bestridas av lokala bidrag. Främst har sådana bidrag erhållits från landstingen, men även från bolag och skogsägareföreningar lämnas hjälp. Arbetsmarknadsstyrel­ sen har i sitt förslag utgått från att staten bör helt bekosta den skogliga yr­ kesutbildningen, vilken åsikt omfattas av många, som yttrat sig i frågan. Administrativt sett skulle förslagets genomförande innebära en avsevärd för­ enkling. Statsanslaget skulle i så fall behöva uppräknas med omkring 20 procent. Emellertid gäller för praktiskt taget all annan yrkesutbildning på motsvarande plan, att en fördelning av kostnaderna sker mellan staten och lokala organ såsom landsting, kommuner, stiftelser. Skogsstyrelsen har ock­ så uppmärksammat, att en märkbar ökning av verksamheten kunnat genom­ föras i de län, där de lokala organen — främst landstinget — visat intresse för saken och anslagit större belopp. Skogsstyrelsen finner därför övervä­ gande skäl tala för att bibehålla de nuvarande huvudprinciperna för stats- bidragsgivningen.

Vidare framhåller skogsstyrelsen lämpligheten av att bestämmelserna i kun­ görelserna den 3 juni 1949 (nr 388) angående statsunderstödda skogsbruks- kurser och den 13 oktober 1944 (nr 679) angående understöd av statsmedel åt vissa elever vid skogsbrukskurser sammanföres i en gemensam kungö­ relse. I anslutning härtill anföres, att de i förstnämnda kungörelse fast­ ställda reglerna om statsbidragets beviljande bör tillämpas för alla kurser. Vid sammanförandet av nyssnämnda båda författningar till en kungörelse bör enligt skogsstyrelsen dels införas ökad möjlighet till bidrag för vissa av skogsföretag och andra anordnade kurser, dels genomföras en allmän förenkling av bidragsreglerna. Härom anför skogsstyrelsen i huvudsak föl­ jande.

Till den kursverksamhet, som bedrives av skogsföretag in. fl., har hittills i mindre omfattning utgått understöd i form av stipendier till eleverna vid vissa kurser, vid vilka kursplan och lärare godkänts av skogsvårdsstyrelse. Företagens verksamhet är av naturliga skäl huvudsakligen av intern bety­ delse, och kurser av sådan typ torde ej behöva understödjas med statsme­ del annat än i form av elevunderstöd. I den mån skogsföretag, skogsägare­ föreningar eller andra anordnar grundläggande yrkesutbildningskurser, som är öppna för allmänheten, och kurserna i övrigt fyller kraven på statsun­ derstödda skogsbrukskurser, bör hinder icke möta att etter prövning ge

Kungl. Maj:ts proposition nr Ht.

bidrag enligt gällande bestämmelser även till lärar- och driftskostnader. Principen bör härvid vara, att endast sådana kurser understödjes, som di­ rekt vidgar de för allmänheten öppna yrkesutbildningsmöjligheterna.

Vid alla kurstyper utom kombinerade kurser utgår för närvarande statsbi­ drag med hela kostnaden för traktamentsstipendier. Då kombinerade kurser i alla andra avseenden är jämställda med skogsarbetarkurser, bör helt statsbi­ drag kunna utgå även vid kombinerade kurser, såsom fallet för övrigt är på lantbrukets område. Där kan vidare statsbidrag utgå även till traktamentskost- nader för särskilt anlitad lärare eller instruktör. Motsvarande bestämmelse bör gälla vid skogliga utbildningskurser. I överensstämmelse med vad som gäller vid statsunderstödd utbildningsverksamhet på lantbrukets område bör vidare statsbidrag kunna utgå, när elevantalet är minst sju. Kravet på ett minsta elevantal av tio vid ungdomskurs och förmanskurs bör sålunda utgå. För att få igång ungdomsutbildningsverksamheten i trakter, där intresset ännu är litet, kan det nämligen vara nödvändigt att till en början hålla kur­ ser med ett mindre antal elever. Tidsfristen för avgivande av slutlig ansö­ kan bör inskränkas till en månad, såsom nu gäller för hushållningssällska­ pens del.

Skogsstyrelsen tillstyrker slutligen arbetsmarknadsstyrelsens förslag, att åt skolöverstyrelsen skall uppdragas att i samråd med skogliga myndigheter verkställa en översyn av bestämmelserna angående statsbidrag till skogs- betonade fortsättningsskolor i syfte att bättre anpassa dessa bestämmelser efter de särskilda förhållanden, varunder denna skolform arbetar. Därest särskilda bestämmelser behöver utformas för statsbidrag till skogliga kur­ ser, anordnade av kommunala anstalter för yrkesutbildning eller centrala verkstadsskolor, torde det få ankomma på överstyrelsen för yrkesutbildning att framlägga förslag i frågan.

Kostnadsberäkningar. Skogsstyrelsen har med ledning av de gångna årens erfarenheter beräknat medelsbehovet under nästa budgetår för den av sty­ relsen förutsatta verksamheten till 1 000 000 kronor i enlighet med följande

Kungl. Maj. ts proposition nr 14-1.

sammanställning.

1. Bidrag till kurser Skogliga ungdomskurser....................................................... 190 000 Kurser i skogsarbete, huggning m. m................................ 225 000 Kurser i skogsarbete, körning m. in................................ 40 000 Förmanskurser ......................................................................... 20 000 Kombinerade kurser (i såväl skogsarbete som skogs­ bruk i övrigt) ...................................................................... 100 000

^{Instruktionsverksamhet .........................................................} 45 ⁰⁰⁰

Elevunderstöd ........................................................................... 70 000 690 000

2. Instruktörsutbildning ............................................................... 25 000

3. Inköp av för skogsvårdsstyrelserna gemensam undervisnings­ materiel m. m............................................................................................ 25 000

4. Personalkostnader (övergångsvis) Skogsstyrelsen ............................................................................................. 48 000 Skogsvårdsstyrelserna ............................................................................... 212 000

Summa kronor 1 000 000

25

Skogsstyrelsen har vid beräkningen av medelsbehovet till bidrag till kur­ ser utgått från cirka 500 elever i skogliga ungdomskurser, omkring 600 ele­ ver i längre skogsarbetarkurser och 2 500 å 3 000 elever i kortare specialkur­ ser. Härtill kommer rörlig instruktionsverksamhet för 6 000 ä 8 000 delta­ gare och kombinerade kurser med cirka 2 000 elever.

I fråga om instruktörsutbildningen har skogsstyrelsen räknat med två längre fullständiga instruktörskurser jämte fyra å fem kortare special- eller repetitionskurser årligen, förutsatt att domänverket och skogsarbels- studieorganen i viss omfattning fortsätter sin instruktörsutbildning.

Beträffande det till inköp av undervisningsmateriel m. in. beräknade be­ loppet anför skogsstyrelsen, att det i fråga om dyrbarare hjälpmedel för undervisningen, t. ex. körredskap och utrustning för motorsågsundervisning, skulle vara ändamålsenligt att skogsstyrelsen inköpte och till skogsvårds- styrelserna utlånade lämpligt sammansatta demonstrationsuppsättningar. I övrigt avses beloppet för utarbetande av en upplysande broschyr, som kan spridas genom ungdomsorganisationer, ungdomsförmedlingar, folkskolor, fackföreningar m. fl. för att öka kännedom om de möjligheter till skoglig yrkesutbildning, som står till ungdomens förfogande.

Vad slutligen angår personalkostnaderna förutsätter skogsstyrelsen, att desamma från och med budgetåret 1955/56 skall överföras till skogsstyrel­ sens respektive skogsvårdsstyrelsernas avlöningsanslag.

B. Yttrandena.

Sammanfattningsvis kan anföras, att nära nog samtliga remissmyndig­ heter synes dela skogsstyrelsens uppfattning om angelägenheten av att den skogliga yrkesutbildningen intensifieras. I det av domänstyrelsen avgivna yttrandet framhålles exempelvis särskilt nödvändigheten av ett vidgat all­ mänt stöd åt ifrågavarande utbildning, ökade anslag för verksamheten till- styrkes även av överstyrelsen för yrkesutbildning. Vidare anför arbetsmark­ nadsstyrelsen, som konstaterar att ett flertal av de i arbetsmarknadsstyrel­ sens promemoria framförda förslagen upptagits av skogsstyrelsen, att de förslag, beträffande vilka överensstämmelse råder i de av skogsstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen framlagda promemoriorna, skyndsamt bör för­ verkligas. Därmed skulle en utökning av skogsarbetarutbildningen omedel­ bart kunna ske, vilket enligt arbetsmarknadsstyrelsens uppfattning är ytterst angeläget. Skogsvårdsstyrelsen i Kristianstads län anför, att skogsstyrelsens förslag torde få anses vara ett minimiprogram. Samma åsikt uttalas av skogsvårdsstyrelsen i Älvsborgs län, som betecknar förslaget såsom mycket blygsamt. Skogsvårdsstyrelsen i Skaraborgs län framhåller, att skatteinkoms­ terna från skogen motiverar ett väsentligt bättre stöd från det allmännas sida till den skogliga yrkesundervisningen än som utgår för närvarande.

Även om sålunda en intensifiering av den skogliga yrkesutbildningen till- styrkes i princip av så gott som alla remissinstanser, gör emellertid dessa samtidigt mer eller mindre omfattande erinringar mot skilda avsnitt av

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

Kungl. Maj:ts proposition, nr lbl.

skogsstyrelsens förslag. Sålunda framföres beträffande organisationen av ut­ bildningsverksamheten i en del fall helt nya förslag, framför allt rörande den centrala ledningen. I andra fall åter betonas, att en verksamhet i enlig­ het med de av skogsstyrelsen uppdragna riktlinjerna måste betraktas såsom ett provisorium i avvaktan på dels en i åtskilliga yttranden föreslagen över­ syn av skogsarbetarutbildningen, dels den förutsatta utredningen rörande hela yrkesutbildningsverksamhetens centrala ledning. Särskilt inom skogs- vårdsstyrelsernas råd i undervisningsfrågor har uttalanden gjorts härom. Delade meningar föreligger vidare beträffande de olika utbildningsformerna. Från skogsvårdsstyrelsernas sida framföres slutligen vissa erinringar mot bestämmelserna rörande elevunderstöd och statsbidrag. Erinringarna går i huvudsak ut på att bidragsreglerna bör ytterligare förenklas samt på att bidragen bör ökas.

Helt avstyrkande utlåtanden har avgivits blott av statskontoret och För­ eningen Värmlands skogsarbetsstudier. Såsom skäl för sitt avstyrkande an­ för statskontoret att förutsättningar svårligen kan anses föreligga för att i rådande statsfinansiella läge genomföra ett så kostnadskrävande förslag som det av skogsstyrelsen framlagda. Dessutom finner ämbetsverket synnerligen angeläget att resultatet av 1952 års vrkesutbildningssakkunnigas arbete av­ vaktas, innan det överväges att i olika hänseenden intensifiera den lägre skogliga yrkesutbildningen. Slutligen må även nämnas, att Sveriges skogs­ ägareförbund helt allmänt uttalar, att förslagen icke är tillfredsställande i vad avser skogsarbetarutbildningen, varför förbundet icke anser sig kunna tillstyrka desamma i denna del.

Utbildningsbehovets omfattning och karaktär, utbildningsmål m. m. De av skogsstyrelsen anförda synpunkterna rörande utbildningsbehovets om­ fattning delas så gott som helt av samtliga remissmyndigheter. I några ytt­ randen har emellertid skogsstyrelsens bedömanden i berörda hänseende gjorts till föremål för erinringar, överstgretsen för yrkesutbildning ifråga­ sätter sålunda, huruvida icke frågan om kursverksamhet inom skogsbruket för arbetslösa bör bli föremål för uppmärksamhet i förevarande samman­ hang. Enligt nu gällande bestämmelser för yrkesutbildningskurser för ar­ betslösa m. fl. kan dylika kurser avse alla yrkesområden utom skogsbruket. Vidare anför en av ledamöterna i rådet för undervisningsfrågor hos skogsvårdsstyrelsen i Blekinge län, att behovet av utbildade skogsarbetare är be­ tydligt större än förekomsten av större skogskomplex anger. Även bonde­ skogsbruket har sålunda behov av kunniga skogsarbetare. Värmlands skogs­ arbetsstudier framför erinringar mot att skogsstyrelsens förslag ej omfattar alla kategorier av skogsarbetare, t. ex. flottningsarbetarna har lämnats utan­ för. Vidare anföres, att beräkningarna av antalet fasta skogsarbetare är allt­ för schematiska och att en utbildning, som omfattar endast 10 procent av nytillkommande skogsarbetare, måste anses vara alldeles otillräcklig.

Vissa remissmyndigheter har icke ansett sig kunna dela skogsstyrelsens

27

uppfattning, att yrkesutbildningen av de egentliga skogsarbetarna ej lämp­ ligen kan behandlas som ett fristående problem. 1052 års yrkesutbildningssakkunniga anför sålunda, att utbildningen av yrkesarbetare i egentlig me­ ning och av självständiga företagare avser helt olika utbildningsmål. Skogs­ styrelsens uppfattning, att den grundläggande utbildningen bör vara gemen­ sam för de blivande skogsägarna och för skogsarbetarna, delas dock av de sakkunniga. Den vidareutbildning, vilken på samma sätt som inom andra näringsgrenar bör följa efter grundutbildningen för de båda kategorierna, företer emellertid enligt de sakkunniga väsentliga skiljaktigheter. Skogsvårdsstgrelsen i Östergötlands län anför, att den grundläggande yrkesutbild­ ningen bör skiljas från den fortsatta yrkesutbildningen, sedan avgörande träffats i frågan om den centrala ledningen för all yrkesutbildning. Förening­ en skogsarbeten anför, bland annat, att begreppsförvirring beträffande ut­ bildning i skogsarbete och utbildning i skogsvård ofta medfört en oklar mål­ sättning vid fastställande av kurstyper och utbildningsprogram. Skogsarbetar- utbildningen har därför hittills icke kunnat tillförsäkras den stadga, som måste eftersträvas och som är utmärkande för annan yrkesutbildning. För­ eningen finner skogsstyrelsens uppfattning, att skogsarbetarutbildningen ej lämpligen kan behandlas som ett fristående problem, svårförståelig ur prak­ tiska synpunkter. Liknande uttalanden har gjorts av Föreningen skogsarbe­ tens och domänstgrelsens arbetsstudieavdelning samt Mellan- och sydsven­ ska skogsbrukets arbetsstudier. Arbetsstudieavdelningen anför sålunda, att den förberedande utbildningen på ett tidigt stadium bör vara gemensam för blivande skogsarbetare och hemmansägare. Utbildningen av skogsarbetare bör därefter bedrivas efter en särskild linje. Sistnämnda sammanslutning framhåller, att yrkesutbildningen i princip bör differentieras för de båda huvudgrupperna, skogsarbetare och skogsägare. Landsorganisationen i Sve­ rige anför beträffande skogsstyrelsens åsikt att någon egentlig gräns icke fin­ nes mellan skogsarbetarnas och skogsägarnas olika behov av yrkesutbild­ ning, att utbildningen i arbetsteknik är det väsentligaste. Efter den grund­ läggande utbildningen, som i enlighet med gängse yrkesutbildningspraxis huvudsakligen bör omfatta arbetsteknik, bör följa den mera avancerade med påbyggnadskurser, varigenom skogsägarna får sitt behov av utbildning i skogsskötsel tillfredsställt. Det synes därför nödvändigt att upprätthålla en klar gräns i utbildningsbehoven. Sveriges skogsägareförbund gör gällande, att skogsstyrelsens nyssnämnda åsikt icke är riktig. De egentliga skogsarbe­ tarna bildar nämligen en växande och alltmera klart avgränsad yrkesgrupp med samma berättigade krav på utbildning i sitt yrke som andra arbetsta­ gare i vårt nutida samhälle. Värndands och Västra Bergslagens skogsarbetsgivareförening anser icke lämpligt, att undervisningen i skogsvård blandas samman med yrkesutbildningen av skogsarbetare. Icke heller Svenska lantarbetsgivareföreningen kan ansluta sig till skogsstyrelsens uppfattning, att yrkesutbildningen av de egentliga skogsarbetarna ej lämpligen kan behand­ las som ett fristående problem.

I fråga om utbildningsmålet framhåller vidare domänstyrelsen, att detta be­

Kungl. Maj.ts proposition nr lil.

träffande elever i enhetsskolans klass 9 y och den yrkesbetonade fortsättnings- skolan bör vara att ge eleverna viss kunskap i ett yrke och den näring detta tillhör, d. v. s. en fyllig yrkesorientering. För den egentliga yrkesutbildning­ en bör målet vara, att yrkesutövarna skall få större möjligheter att finna en god bärgning och för skogens vidkommande även att skapa en yrkesmedve- ten skogsarbetarkår. Enligt arbetarskyddsstyrelsen bör ett av målen för ut­ bildningen vara att genom införande på bred front av en rationell arbetstek- nik åstadkomma en väsentlig och bestående minskning av yrkesskaderisker- na i skogsarbete. Riksförbundet Landsbygdens folk anser, att frågorna rö­ rande vidareutbildningen av redan yrkesverksamma skogsarbetare är pro­ blem, som så småningom kommer att bortfalla. Utbildningens slutgiltiga or­ ganisation bör fördenskull taga sikte på framför allt ungdomens yrkesutbild­ ning. Förbundet anser emellertid, att möjligheter till vidareutbildning av redan yrkesverksamma skogsarbetare bör finnas inom organisationens ram även sedan yrkesutbildningen varit verksam under en lång följd av år.

Utbildningsformer. Endast i en del yttranden har erinringar framställts mot de av skogsstyrelsen såsom lämpliga anvisade utbildningsformerna. Sålun­ da framhåller domänstyrelsen — som ansluter sig till skogsstyrelsens förslag att en stor del av utbildningsverksamheten bör bedrivas vid till tid och plats bestämda kurser, s. k. fasta kurser, och att utbildning av redan yrkes­ verksamma bör bedrivas genom rörlig instruktionsverksamhet — att nyss­ nämnda fasta kurser med fördel kan kompletteras med en eller flera fasta skogsarbetarskolor. Dylika skolor skulle ge en värdefull stadga åt utbild­ ningen och skulle dessutom utgöra goda centra dels för forskning i skogs­ brukets arbetslära, dels för lärare och instruktörer. Därest resurserna ej skulle räcka till för såväl utbildning av redan yrkesverksamma som för ung­ domsutbildningen, bör den senare ges företrädesrätt. Arbetarskyddsstyrel­ sen finner det angeläget, att avverkningstekniken och främst arbetstekniken vid huggningsarbetet erhåller den framträdande plats i undervisningen, som betingas av bland annat det förhållandet, att det övervägande antalet yrkes­ skador vid skogsarbete är att hänföra till huggningsarbetet. Den praktiska undervisningen i arbetsteknik vid avverkning anses med utgångspunkt här­ ifrån icke ha fått tillfredsställande utrymme såvitt angår den föreslagna 12 veckors ungdomskursen. Det synes därför oundvikligt med en utökning av kurstiden. Från skogsvårdsstyrelsernas sida har icke gjorts några in­ vändningar mot de av skogsstyrelsen ifrågasatta utbildningsformerna. Där­ emot har länsarbetsnämnderna gjort vissa uttalanden i berörda hänse­ ende. Sålunda uttalar länsarbetsnämnden i Stockholms län, att det synes tveksamt, om det med framgång skall kunna anordnas skogsbetonade fort- sättningsskolor inom länet eller skogsarbetarlinjer vid länets centrala verk­ stadsskola eller vid dess kommunala yrkesskolor. Även länsarbetsnämnden i Jönköpings län uttalar tveksamhet beträffande den föreslagna utbyggna­ den av de skogsbetonade fortsättningsskolorna. För sin del anser nämnden, att ungdomskurserna bör erhålla större utrymme än skogsstyrelsen före­

Kungl. Maj.ts proposition nr 1H.

Kungl. Maj.ts proposition nr lhl.

29

slagit. I övrigt anför nämnden, att utbildningen i praktiskt skogsarbete bör få större utrymme vid lantmannaskolorna samt att förslaget att förelägga skogliga linjer till centrala verkstadsskolor knappast kan förverkligas annat än i ett mycket begränsat antal län. Länsarbetsnämnden i Kronobergs län framhåller, att den föreslagna utökningen av undervisningen i skogsarbe­ tets praktiska utförande vid lantmannaskolorna synes mindre lämplig. Läns­ arbetsnämnden i Hallands län anser sig ej kunna rekommendera åtgärder för att utöka den skogsbetonade fortsättningsskolans verksamhet. För att bi­ bringa därav iniresserade elever skoglig utbildning är ungdomskurser att föredraga. Jämväl enligt länsarbetsnämnden i Örebro län bör man lägga mindre vikt vid den utbildningsverksamhet, som i skogligt avseende be- drives vid den yrkesbetonade fortsättningsskolan, emedan denna skolform torde vara under avskrivning. Det synes icke heller vara genomförbart att intensifiera den praktiska yrkesvägledningen i folkskolans avslutningsklas- ser. Däremot torde en allmänt omfattande skogsarbetarutbildning av längre karaktär, anordnad efter mönster av kurserna vid kommunala yrkesskolor och centrala verkstadsskolor, vara en väsentlighet, som man icke kan under­ låta att pröva. Länsarbetsnämnden i Kopparbergs län framhåller, att utveck­ lingen av yrkesutbildningen i klass 9 y av enhetsskolan är en angelägenhet, som i framtiden kan få stor betydelse. Länsarbetsnämnden i Västernorrlands län slutligen understryker behovet av en fast organiserad skoglig yrkesut­ bildning vid lämpliga lantmannaskolor. Därvid framhålles lämpligheten av att lägga det schemat överskjutande behovet av skoglig utbildning såsom fortsättningskurser efter lantmannaskolans ordinarie terminsslut. Däremot anser nämnden icke lämpligt eller möjligt att anordna direkta skogsutbild- ningskurser vid de centrala verkstadsskolorna i länet annat än i form av längre eller kortare instruktionskurser för högt kvalificerade arbetare för utbildning inom specialiserade, maskintekniska områden. Beträffande kom­ munala yrkesskolor bör skoglig utbildning upptagas på försök. Slutligen framhålles vikten av att största möjliga fasthet åstadkommes såväl beträf­ fande kurstider som platser.

Av övriga remissmyndigheter anser sig Sveriges lantbruksförbund icke helt kunna acceptera den form av utbyggnad utav undervisningen, som skogsstyrelsens förordat. Kurserna bör sålunda enligt förbundet avse alle­ nast redan yrkesvana eller sådana personer, som önskar övergå till skogs­ arbete. Utbildningen av ungdom däremot bör så långt det är möjligt med hänsyn till erforderlig avvägning mellan ämnena läggas på fortsättningssko- lorna och lantmannaskolorna. Svenska landstingsförbundet har intet att erinra mot den av skogsstyrelsen förordade utökningen av skogsundervis- ningen vid lantmanna- och lantbruksskolor. Icke heller enligt landstings­ förbundets mening torde tiden ännu vara mogen för ett mera definitivt in­ ordnande av skogsundervisningen i undervisningsplanerna för de centrala verkstadsskolorna eller de kommunala skolorna för yrkesutbildning. För­ eningen skogsarbeten anför i huvudsak, att en effektiv yrkesutbildning efter moderna riktlinjer utgör en förutsättning för ett fullgott resultat av strä­

Kungl. Maj.ts proposition nr lil.

vandena att ge en grundlig skolning åt skogsarbetarkåren. Detta nya ut­ bildningsbehov för cirka 100 000 personer torde icke tillfredsställande kun­ na tillgodoses genom den av skogsstyrelsen föreslagna utvidgningen av skogs- vårdsstyrelsernas traditionella undervisning i skogsvård till att omfatta jämväl undervisning i arbetsteknik in. in. Man torde även med säkerhet kunna förutsätta, att skogsarbetarkåren kommer att avsevärt öka, enär ten­ densen alltmera synes bli att virket från småskogsbruket försäljes på rot till förädlingsindustrierna, som för avverkningen oftast anlitar egna arbetare. För denna utökade skogsarbetarkår bör finnas utbildningsformer, som tager direkt sikte på den framtida sysselsättningen. I övrigt anför föreningen, att särskilt för ungdomsutbildningens del anspråk kan göras på en yrkes­ utbildning, som är fast organiserad såväl till tid som rum och som till om­ fattning och värde är likvärdig med andra utbildningsalternativ. En likstäl­ lighet med annan yrkesutbildning är sålunda ett angeläget önskemål.

Föreningen skogsarbetens och domänstgrelsens arbetsstudieavdelning an­ ser, såsom redan framgått av det föregående, att yrkesutbildningen på skogs­ brukets område efter den gemensamma förberedande utbildningen i den skogsbetonade fortsättningsskolan respektive klass 9 y i enhetsskolan, vil­ ken senare utbildningsform enligt föreningen icke tillräckligt beaktats av skogsstyrelsen, bör uppdelas på en linje för skogsägare och en linje för skogsarbetare. Den senare linjen bör inledas med en ungdomskurs, i vilken ämnet skogsvård bör få en relativt underordnad plats. Däremot bör utbild­ ningen i avverkning ges betydligt större utrymme. Ämnena virkestransport, aptering in. m. och skogsuppskattning bör inskränkas. Ungdomsutbildning­ en bör enligt föreningen förlängas till 14—16 veckor samt bedrivas vid fasta kurser eller skolor. Utöver de av skogsstyrelsen förordade utbildningsfor- merna föreslås anordnande av dikessprängningskurser, bergborrarkurser, flot- tarekurser samt kurser för avverkningsförmän. I avvaktan på en fullt ut­ byggd yrkesutbildning för skogsarbetare anses emellertid utbildningen så­ som ett provisorium i huvudsak kunna bedrivas med de av skogsstyrelsen förordade kurstyperna, eftersom dessa ej förutsätter någon förberedande utbildning. Mellan- och sydsvenska skogsbrukets arbetstudier anser, att yr­ kesutbildningen av skogsarbetare bör bedrivas i form av dels ungdomsut­ bildning vid skogsbetonade fortsättningsskolor och 12 veckors ungdomskur­ ser, dels utbildning i arbetstekniska ämnen och skogsvård av sådana yrkes­ verksamma, som icke har ungdomsutbildning, dels ock påbyggnadskurser i samma ämnen för skogsarbetare, som erhållit undervisning i nyssnämnda utbildningsformer. I fråga om ungdomskurserna ifrågasättes en betydande utökning av undervisningen i ämnet avverkning och transport. Såsom exem­ pel på kurser i arbetstekniska ämnen anges 3 veckors kurs för huggare, 1 veckas kurser i verktygsvård för huggare, i häst- och hovvård samt för hästkörare ävensom 4 veckors kurser för hästkörare och för traktorförare.

I fråga om påbyggnadskurserna förordas i detta hänseende kurser i motor- sågning, i bergborrning och sprängning samt i dikning och dikessprängning.

Värmlands skogsarbetsstudier anför, att de av skogsstyrelsen skisserade

Kungl. Maj.ts proposition nr 141.

31

kursplanerna ej är till fyllest, varför desamma måste få helt annan utform­ ning. Särskilt framhålles, att utbildningen i avverkning och transport bör utökas. Sveriges arbetares centralorganisation framhåller, att utbildningen i motorsågning och verktygsvård bör ges förtursrätt. Svenska lantarbetsgivareföreningen anser, att den skogliga yrkesutbildningen först efter hela den egentliga ungdomsutbildningen bör uppdelas på olika linjer för de skilda kategorierna. Utbildningen av redan yrkesverksamma bör enligt föreningen uppläggas efter samma principer som för ungdomar, dock med den skill­ naden, att man torde få inskränka sig till kortare kurser. Sveriges skogs­ ägareföreningars riksförbund framhåller, att den skogliga yrkesutbildning­ en — som bör vara enhetlig — bör påbörjas i den skogligt betonade fort- sättningsskolan, varefter den mera mogna och mera omfattande yrkesut­ bildningen bör äga rum dels vid lantmannaskolor, dels i särskilda ung­ doms- eller lärlingskurser i fasta förläggningar. För redan yrkesverksam­ ma, behöver yrkesutbildningen kompletteras med kortare specialkurser. Förbundet tillstyrker vidare förslagen rörande skogliga kurser eller linjer vid centrala verkstadsskolor. Sveriges skogsägareförbund anser de av skogs­ styrelsen föreslagna kurserna alltför korta. För att bli en yrkesskicklig skogsarbetare kräves enligt förbundet en vida mer omfattande utbildning.

I ett flertal av yttrandena framhålles, att 1952 års yrkesutbildningssak- kunniga bör få i uppdrag att utreda jämväl yrkesutbildningen för skogsar­ betare. önskemål härom har sålunda uttalats av domänstyrelsen, skogsvårdsstyrelsen i Västmanlands län, vissa av de till skogsvårdsstyrelserna knutna råden i undervisningsfrågor, Föreningen skogsarbeten, Föreningen skogsar­ betens och domänstyrelsens arbetsstudieavdelning, Värmlands skogsarbetsstudier, Svenska lantarbetsgivareföreningen, Sveriges skogsägareförbund samt Värmlands och Västra Bergslagens skogsarbetsgivareförening. Jämväl 1952 års yrkesutbildningssakkunniga har uttalat sig angående denna fråga och därvid anfört, att uppläggningen och utformningen av den egentliga skogsarbetarutbildningen bör bli föremål för fortsatta överväganden. Läns­ arbetsnämnden i Gävleborgs län förutsätter, att ifrågavarande sakkunniga även sysslar med skogsarbetarutbildningen.

Elevrekrytering, lokaler och undervisningsmateriel. Mot de av skogssty­ relsen gjorda uttalandena angående lämpliga åtgärder för ökad elevrekry­ tering på förevarande område samt angående behovet av lokaler och under­ visningsmateriel för verksamheten har icke framställts några erinringar i de avgivna remissutlåtandena i vidare mån än som framgår av vad som anförts under utbildningsformerna.

Organisationen. I fråga om yrkesutbildningens organisation har i flertalet yttranden gjorts invändningar mot skogsstyrelsen förslag. I åtskilliga ytt­ randen har emellertid förslagen tillstyrkts åtminstone såsom ett fortsatt provisorium. Flera av invändningarna är av principen natur. Sålunda anser domänstyrelsen, att till den centrala myndighet, åt vilken verksamheten anförtros, bör knytas en nämnd. Ledamöterna i denna skall representera och

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

utses av respektive myndigheter och intressegrupper, vilka beröres av före­ varande utbildningsfrågor. En liknande nämnd bör även finnas hos de verk­ ställande organen i länen. Skogsvårdsstyrelsernas uppgifter i fråga om ut­ bildning i skogsarbete bör icke sträcka sig längre än till omhändertagande av skogsägarnas utbildning på detta område inom ramen för skogsvårdsstyrel­ sernas allmänna, skogsvårdande uppgifter. Slutligen uttalar domänstyrelsen att, då motiv saknas att frilägga skogsarbetarutbildningen från övrig yrkes­ utbildning, förstnämnda utbildning bör inordnas under överstyrelsen för yr­ kesutbildning. Arbetsmarknadsstyrelsen finner alltjämt sitt förslag vara bäst ägnat att skapa förutsättningar för ett nödvändigt intimt samarbete mellan alla av skogsarbetarutbildningen intresserade parter. Med hänsyn till den planerade utredningen om yrkesutbildningens centrala ledning vill arbets­ marknadsstyrelsen emellertid icke motsätta sig, att lösningen av organisa­ tionsfrågan för skogsarbetarutbildningen får anstå intill dess nämnda utred­ ning verkställts. 1952 års yrkesutbildningssakkunniga framhåller, att upp­ läggningen och utformningen av den egentliga skogsarbetarutbildningen förefaller att behöva bli föremål för fortsatt övervägande. Såsom ett provi­ sorium i avvaktan på resultatet av en sådan utredning bör verksamheten i vad angår utbildningen av skogsarbetare tills vidare läggas upp och anord­ nas i överensstämmelse med arbetsmarknadsstyrelsens förslag med de för­ ändringarna, att länsorganen, skogsbrukets yrkesutbildningsnämnder, ord­ nas i huvudsak efter mönster av de yrkesnämnder, som finnes vid yrkessko­ lorna, och att den centrala ledningen förlägges till en inom överstyrelsen för yrkesutbildning organiserad sektion för skoglig yrkesutbildning. Vidareut­ bildningen av de blivande skogsägarna bör däremot liksom hittills handhas av skogsvårdsstyrelserna och, i den mån central ledning erfordras, av skogs­ styrelsen. Skolöverstyrelsen anför, att den lägre skogliga yrkesutbildningen, på sätt skogsstyrelsen förordat, alltjämt bör handhas väsentligen av skogs­ styrelsen och skogvårdsstyrelserna, innan slutlig ställning tagits till 1952 års yrkesutbildningssakkunnigas förslag. Liknande uttalande göres av ar­ be tarskyddss tyr elsen.

Flertalet av skogsvårdsstyrelserna har icke haft något att erinra mot skogs­ styrelsens förslag beträffande organisationen. Delvis avvikande mening har emellertid uttalats av skogsvårdsstyrelsen i Östergötlands län, som fram­ håller, att en intensifierad verksamhet inom den nuvarande organisationen bör äga rum i avvaktan på ett avgörande beträffande den väntade omorga­ nisationen av den centrala ledningen för all yrkesutbildning. Efter denna övergångstid bör emellertid den grundläggande utbildningen i fortsättnings- skolan, ungdomskurser, enhetsskolans klass 9 y och allmänna skogsbruks- kurser m. m. skiljas från den fortsatta yrkesutbildningen. Den senare bör nämligen handhas under högsta myndigheten för yrkesutbildning. Uttalan­ den i samma riktning göres av skogsvårdsstyrelserna i Kopparbergs och Gäv­ leborgs län, som anser att verksamheten i princip bör bedrivas som hittills, intill dess frågan om yrkesundervisningens centrala ledning blivit föremål för utredning. Den provisoriska karaktären hos skogsstyrelsens förslag så-

Kungi. Maj:ts proposition nr 141.

att skogsstyrelsens förslag ej ger skogsarbetarna och storskogsbruket rim­ lig medbestämmanderätt i fråga om yrkesutbildningen. Det gör däremot arbetsmarknadsstyrelsens förslag. Föreningen skogsarbetens och domänstyrelsens arbetsstudieavdelning instämmer i föreningens och domänstyrelsens förslag, att ledningen av undervisningen bör anförtros åt överstyrelsen för yrkesutbildning. Jämväl Mellan- och sydsvenska skogsbrukets arbetsstadier anser, att skogsarbetarutbildningen bör handhas av yrkesutbildningsmyn- dighet, medan utbildningen av skogsägare bör anförtros skogsvårdsstyrel- serna. Värmlands skogsarbetsstudier, Svenska lantarbetsgivareföreningen samt Värmlands och Västra Bergslagens skogsarbetsgivarförening framhål­ ler, att skolöverstyrelsen bör svara för utbildningen i fortsättningsskolan och klass 9 y av enhetsskolan, skogsstyrelsen för utbildningen i skogsvård och skogshushållning samt överstyrelsen för yrkesutbildning eller annan bli­ vande yrkesutbildningsmyndighet för utbildningen av skogsarbetare. Lant- arbetsgivareföreningen anser därjämte skogsstyrelsens förslag innebära ett föregripande av den förestående översynen av yrkesutbildningens organ.

Landsorganisationen i Sverige föreslår, att skogsstyrelsens förslag, att skogs­ arbetarna skall bli representerade i skogsstyrelsen, utsträckes till att gälla även skogsvårdsstyrelserna. I övrigt understrykes angelägenheten av att yr­ kesutbildningen inom skogsbruket snarast samordnas med övrig yrkesutbild­ ning under samma chefsmyndighet som denna. Jämväl Svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet framhåller, att skogsarbetarutbildningen bör samordnas med övrig yrkesutbildning. Sveriges arbetares centralorganisation anser önskvärt, att skogsarbetarna erhåller två representanter i skogsvårds­ styrelserna. Enligt Sveriges skogsägareföreningars riksförbund bör det anstå med utökning av skogsstyrelsen med en representant för skogsarbetarna. Sveriges skogsägareförbund finner det icke vara en lämplig utväg att anför­ tro den egentliga skogsarbetarutbildningen åt skogsstyrelsen och skogsvårds­ styrelserna. Nämnda styrelser är redan nu belastade med så många arbets­ uppgifter att de åtminstone tills vidare icke bör åläggas ytterligare krävande uppgifter. Enligt förbundets mening har den grundläggande ungdomsutbild­ ningen och fortbildningen av de egentliga skogsarbetarna sitt rätta forum i överstyrelsen för yrkesutbildning. Svenska yrkesskolföreningen uttalar för­ hoppning om att den ifrågasatta översynen av yrkesutbildningens centrala ledning skall lyckas åstadkomma större planmässighet och enhetlighet i fråga om utbildningens organisation. Föreningen anför vidare, att en leda­ mot av skogsvårdsstyrelsen bör ingå i de eventuellt inrättade yrkesnämn- derna för skoglig utbildning vid yrkesskola. Dessutom föreslås, att en expert på skogliga frågor i skogsstyrelsen skall utses till föredragande i översty­ relsen för yrkesutbildning rörande den skogliga yrkesutbildningen. Av de enskilda sammanslutningar, som tillstyrkt skogsstyrelsens förslag, anför Riksförbundet Landsbygdens folk, att förbundet icke har något att erinra mot att ledningen och utövandet av den lägre skogliga yrkesutbildningen handhas av skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelserna intill dess 1952 års yrkesutbildningssakkunniga avlämnat sitt betänkande och frågorna rörande

Kungl. Maj.ts proposition nr

747.

35

yrkesutbildningens centrala ledning blivit avgjorda. Förbundet förutsätter emellertid, att berörda organ erhåller det begärda anslaget och därigenom beredes möjligheter att utöka sin personal av anställda i erforderlig grad. Liknande uttalande göres av Svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet, som endast med stor tvekan biträder förslaget, att skogsstyrelsen tills vi­ dare skall vara chefsmyndighet med avseende å yrkesutbildningen inom skogsbruket.

Personalfrågor. Av de centrala myndigheter, som avgivit utlåtanden över skogsstyrelsens promemoria har domänstyrelsen och skolöverstyrelsen be­ rört frågan om lämplig lärarpersonal för verksamheten. Domänstyrelsen an­ för härom, att denna fråga för skogsarbetarutbildningens del kan ordnas på ett bättre sätt än för närvarande. Sålunda framhåller domänstyrelsen, att de stora skogsförvaltningarna, om de anförtros en roll i arbetarutbildning- cn, har betydligt bättre förutsättningar än skogsvårdsstyrelserna att hålla och rekrytera en kår av yngre skogsmän med de bästa förutsättningar att i nära samarbete med det större skogsbruket utbilda de större skogsföre­ tagens arbetare. Därigenom nås huvudparten av skogens yrkesarbetare.

Skolöverstyrelsen anser, att stor vikt bör fästas vid lärarnas pedagogiska utbildning. Pedagogiska utbildningskurser bör därför snarast möjligt an­ ordnas av överstyrelsen för yrkesutbildning i samråd med skolöverstyrel­ sen och skogsstyrelsen. Hos skogsstyrelsen bör under den föreslagna byrå­ direktör stjänsten inrättas en konsulenttjänst i 29 lönegraden, vars inneha­ vare bör såsom huvuduppgift ha att följa utbildningsverksamheten ur rent pedagogisk synpunkt.

Av övriga remissmyndigheter har särskilt skogsvårdsstyrelserna uppehål­ lit sig vid personalfrågorna. I ett flertal yttranden har därvid uttalats, att den av skogsstyrelsen föreslagna personalökningen ej är till fyllest. Skogsvårdsstyrelsen i Östergötlands län anser sålunda att inrättandet av 12 yr- keslärartjänster ej torde vara tillräckligt. Skogsvårdsstyrelsen i Blekinge län uttalar, att den föreslagna personalförstärkningen ej ens täcker det ak­ tuella behovet ulan dylik förstärkning bör komma samtliga skogsvårdssty- relser till del. Skogsvårdsstyrelsen i Malmöhus län betecknar förslaget så­ som ett minimikrav. Även skogsvårdsstyrelsen i Hallands län anser försla­ get i fråga om ökning av personal vara alltför restriktivt. Skogsvårdsstyrel­ sen behöver för egen del minst en lärare med skogsskoleutbildning och en instruktör för att möta det aktuella behovet. Förslaget att hos skogsstyrel­ sen inrätta tjänster för ambulerande lärare synes vara otillräckligt. Skogs­ vårdsstyrelsen i Värmlands län uttrycker sin förvåning över att skogsstyrel­ sen icke räknat med ytterligare personal för Värmlands län, som är ett av landets skogrikaste. För att effektivt kunna driva undervisningsverksam­ heten vid styrelsens nya skogsvårdsgård samt i länet i övrigt föreligger ett trängande behov av ytterligare en jägmästare och en biträdande länsskog- vaktarc. Skogsvårdsstyrelsen i Västmanlands län delar skogsstyrelsens upp­ fattning att en personalförstärkning för skogsvårdsstyrelsernas undervis­

Kungl. Maj.ts proposition nr

f4

1.

ningsverksamhet är ofrånkomlig. För skogsvårdsstyrelsens del föreligger så­ lunda behov av en befattningshavare med skogsmästarekompetens. Enligt skogsvårdsstyrelsen i Kopparbergs lån är det angeläget att det direkta be­ hovet av särskild studierektor blir tillgodosett även i Kopparbergs län.

Skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens län framhåller, att personalramen icke bör göras för snäv, om ett gott resultat av den skogliga yrkesundervisningen skall ernås. I övrigt kan angående skogsvårdsstyrelsernas yttranden anföras, att skogsvårdsstyrelsen i Stockholms län anser förhastat att, så länge frågan om yrkesutbildningen är under omprövning, inrätta en byrådirektörstjänst hos skogsstyrelsen. Skogsvårdsstyrelsen i Uppsala län framhåller, att den föreslagna personalförstärkningen bör ske i sådan form, exempelvis genom inrättande av arvodestjänster, att en eventuell omorganisation ej försvåras.

Enligt skogsvårdsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län synes skäligt och an­ geläget att lärarpersonalen, som många gånger har ett pressande arbete och ofta på övertid, kompenseras härför med lönetillägg eller i annan form höjd ersättning. Lärarnas löneförmåner har berörts även av skogsvårdsstyrelsen i Skaraborgs län, som föreslår, att även styrelsens egna länsskogvaktare skall erhålla ersättning enligt 19 lönegraden eller kompenseras på annat sätt under den tid de tjänstgör som självständiga och ansvariga ledare av kurser i skogsbruk.

Endast i två av yttrandena från länsarbetsnämnderna har framställts erinringar mot skogsstyrelsens förslag i personalfrågan. Sålunda anför läns­ arbetsnämnden i Värmlands län, att det med hänsyn till skogsbrukets om­ fattning och betydelse i Värmlands län synes vara nödvändigt, att skogs­ vårdsstyrelsen i detta län erhåller en heltidsanställd tjänsteman för led­ ningen av utbildningsverksamheten. Vidare framhåller länsarbetsnämnden i Kopparbergs lån såsom sin uppfattning, att skogsvårdsstyrelsen i Koppar­ bergs län bör tillföras en heltidsanställd utbildningsledare.

Landsorganisationen i Sverige understryker vikten av att skogsstyrelsens ställning som chefsmyndighet i enlighet med förslaget betraktas såsom ett provisorium, så att den personella och administrativa upprustningen orga­ niseras på sådant sätt att en smidig överföring sedan kan ske. Ett oefter­ givligt krav är vidare, att de tjänster, som inrättas för yrkesutbildningsverk- samheten inom skogsstyrelsen, icke tages i anspråk för att fylla personal­ brist inom andra delar av styrelsens verksamhetsområde. Sveriges skogs­ ägareföreningars riksförbund, som anser, att tyngdpunkten av undervis­ ningen bör förläggas dels till skogligt betonade fortsättningsskolor, dels till bland annat lantmannaskolor, berör lärarfrågan vid dessa skolor. Vid fort- sättningsskolorna synes tills vidare såväl skogsvårdsstyrelsernas som annan tillgänglig kvalificerad personal lämpligen kunna användas såsom lärare.

I fråga om lantmannaskolorna däremot är det av stor betydelse att lärar- krafter med högre skoglig utbildning anställes vid dem. Att bereda sådan personal full sysselsättning året runt torde icke möta några svårigheter.

Kungl. Maj.ts proposition nr 141.

ningarna innebär i huvudsak, att staten bör bekosta all skoglig utbildning av ifrågavarande art, att statsbidraget bör utgå efter enhetligare grunder än hittills samt att över huvud taget ytterligare förenklingar bör genomföras beträffande de nu gällande bestämmelserna. Skogsvårdsstijrelsen i Öster­ götlands län anser sålunda, att staten helt bör bekosta den skogliga yrkes­ utbildningen. Liknande uttalanden göres av skogsvårdsstyrelserna i Gotlands och Kronobergs lön. Sistnämnda skogsvårdsstyrelse framhåller, att ytter­ ligare förenklingar bör kunna vidtagas i fråga om statsbidragsreglerna. Nå­ gon differentiering av statsbidraget för kurstyper och i olika slags utgifter bör icke förekomma liksom ej heller olika storlek på statsbidrag för olika slag av kostnader i samband med kursverksamheten. Skogsvårdsstijrelsen i norra Kalmar län anser den föreslagna förenklingen obetydlig. En­ ligt skogsvårdsstyrelsens mening bör en omläggning av statsbidragsreg­ lerna ske så att bidragen inarbetas i skogsvårdsstyrelsernas stater. Jäm­ väl skogsvårdsstijrelsen i Kristianstads län anför, att vissa ytterligare för­ enklingar av gällande bidragsbestämmelser bör kunna vidtagas för att under­ lätta verksamhetens rationella bedrivande. De skäl, som anförts för en diffe­ rentiering av statsbidraget för olika kurstyper, har i praktiken visat sig oberättigade. Ej heller synes bärande motiv kunna förebringas för att olika stort statsbidrag skall utgå för olika slag av kostnader, vilka alla är lika nödvändiga för genomförandet av kursverksamheten. Vidare anföres, att statsbidrag enligt skogsvårdsstyrelsens uppfattning bör utgå med 100 procent till kursverksamheten i sin helhet. Då emellertid detta av olika skäl ej kan förväntas bli fallet, föreslås, att statsbidraget generellt skall utgå efter viss annan procent, förslagsvis 85 procent. Stipendium bör utgå oberoende av om kursdeltagare kan bo hemma eller ej. Skogsvårdsstijrelsen i Malmöhus län anser det vara av väsentlig betydelse att samma bidragsmöjlighet beredes deltagarna i samtliga de föreslagna kurstyperna oberoende av kursernas längd. Resekostnadsersättningar och stipendier för förlorad arbetstid bör utgå med hela det belopp, som vederbörande har att vidkännas. Med hänsyn till för­ hållandena i länet anser skogsvårdsstyrelsen vidare, att statsbidrag även bör utgå till kurser av kortare längd än 6 dagar. Skogsvårdsstijrelsen i

Hallands län föreslår, att bidragsreglerna förenklas genom att traktaments- stipendierna ersättes med fri kost, att stipendium för förlorad arbetsförtjänst skall få utgå för kurs i skogsarbete och annan skogsbrukskurs med en längd av 6—24 dagar i följd, att reseersättning skall utgå lika för alla kurser, att det 75-procentiga statsbidraget ersättes med ett 100-procentigt bidrag, att personalens rese- och traktamentskostnader vid alla kurser föres antingen på kursanslaget eller omkostnadsanslaget samt att övriga kostnader ersättes på samma sätt och ur samma anslag för alla kurser. Enligt skogvårdsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län synes det mera rättvist olika landsändar emellan, att statsbidrag lämnas med 100 procent. Skulle detta icke gå att genomföra, anses bidrag med 85 procent till verksamheten i dess helhet och utan differentiering på olika utgiftsposter vara en påtaglig förbättring ej minst ur bokföringssynpunkt. I sistnämnda fall förutsättes att återstående

Kungl. Maj.ts proposition nr lkl.

39

15 procent av kurskostnaderna täckes med lokala bidrag. Vidare anföres, att fullt statsbidrag jämväl bör utgå, om ett enskilt företag i enlighet med av myndigheterna godkänd plan anordnar kurser, till vilka allmänheten äger tillträde. Samma förmåner bör också lämnas, om ett företag anordnar kurser för sina egna anställda, dock under förutsättning att verksamheten sker i vederbörande skogsvårdsstyrelses regi. Ur förenklingssynpunkt bör slutligen allmänna planer för kurser av olika slag utarbetas av skogsstyrelsen. Skogsvårdsstgrelsen i Älvsborgs län ifrågasätter, om icke ur rättvisesynpunkt sti­ pendier för förlorad arbetstid även bör utgå till elever vid skogsvårds- och allmänna skogsbrukskurser. Det föreslagna stipendiebeloppet synes dess­ utom vara för lågt i förhållande till de aktuella dagsverkspriserna. Vidare föreslås, att statsbidrag till kursverksamheten skall beviljas generellt med 100 procent eller i varje fall efter en enhetlig procentsats utan differentiering på olika utgiftsposter. I övrigt anser skogsvårdsstyrelsen rimligt, att varje organisation, som vill bedriva kursverksamhet, också kommer i åtnjutande av samma förmåner i form av statsbidrag. Jämväl skogsvårdsstyrelsen i

Skaraborgs län uttalar, att rätten till statsbidrag ej bör förbehållas skogs- vårdsstyrelserna. Reseersättning bör utgå, även om det gäller kurser av kor­ tare varaktighet än 6 dagar. Därjämte framhålles vikten av att statsbidrags- bestämmelserna göres så enkla och tydliga som möjligt. I fråga om trakta- mentsstipendierna föreslår skogsvårdsstyrelsen i Västmanlands län, att dessa skall utgå med ett belopp motsvarande högst vad eleverna fått erlägga för kost och logi, dock med högst 8 kronor per dygn. Vidare föreslår skogs­ vårdsstyrelsen, att ersättning för resekostnader skall utgå vid kurser med mindre än 6 undervisningsdagar samt att stipendier för förlorad arbetsför­ tjänst efter skälighetsprövning skall utgå jämväl till elever vid s. k. annan skogsbrukskurs eftersom erfarenheten visat att även skogsarbetare och lön­ tagare bevistar dylika kurser. Ej heller anses skäl föreligga för att göra skillnad i formerna för bidrag till sist omförmälda slags kurser och andra kurser. Rådet för undervisningsfrågor hos skogsvårdsstyrelsen i Koppar­ bergs län ifrågasätter en höjning av stipendierna för förlorad arbetstid och förordar därför en översyn av bidragsreglerna. Skogsvårdsstyrelsen i Gävle­ borgs län ifrågasätter lämpligheten av att författningsmässigt reglera frå­ gan om arbetsprcmier. Bestämmelser härom bör i stället kunna införas i särskilda tillämpningsföreskrifter. I övrigt anföres att bestämmelsen om It) deltagare som minimum för ungdoms- och förmanskurs synes böra kvar­ stå. Skogsvårdsstyrelsen i Västerbottens län slutligen anser, att goda skäl finnes för arbetsmarknadsstyrelsens förslag att staten helt bör bekosta yrkes­ utbildningen. Kan detta icke genomföras bör förenkling åstadkommas ge­ nom tillämpning av enhetlig bidragsprocent. Skogsvårdsstyrelsen ställer sig även tveksam inför förslaget om att minimikravet på elevantal vid ungdoms­ kurs skall sänkas från 10 till 7.

Kostnaderna. Frågan om kostnaderna för utbildningsverksamheten har berörts endast i några yttranden.

Kungl. Maj.ts proposition nr

747.

Sålunda bemöter domänstyrelsen skogsstyrelsens påstående, att det un­ der alla förhållanden blir billigare att utnyttja en redan befintlig organisa­ tion än att tillskapa en helt ny sådan, samt anför, att styrelsen finner sanno­ likt att förhållandet kan bli det motsatta. Jämväl landsorganisationen i Sve­ rige ifrågasätter, om icke skogsstyrelsens förslag kommer att innebära yt­ terligare kostnader för statsverket. Kostnadsskillnaden mellan skogsstyrel­ sens och arbetsmarknadsstyrelsens förslag kan därför komma att bli rätt blygsam. Arbetsmarknadsstyrelsen anför, att den i sitt förslag beräknade personalkostnaderna till 629 540 kronor, medan skogsstyrelsen för detta ändamål beräknat endast 260 000 kronor, vilket synes bero på att skogssty­ relsen icke kalkylerat med något anslag till deltidsanställda lärare, instruk­ törer och föreläsare. Arbetsmarknadsstyrelsen beräknade sistnämnda kost­ nader till 230 000 kronor. Vidare har skogsstyrelsen icke medräknat kansli­ kostnaderna. Skogsstyrelsens beräkningar är därför icke direkt jämförbara med de i arbetsmarknadsstyrelsens promemoria framlagda. Det synes emel­ lertid som om den verkliga skillnaden mellan kostnaderna enligt de båda förslagen endast består däri, att skogsstyrelsen föreslår lägre stipendiebe- lopp. Skogs vårdsstyrelsen i Hallands län framhåller, att något verkligt bä­ rande motiv för ett särskilt kursanslag knappast synes föreligga annat än övergångsvis. En uppräkning av skogsvårdsstyrelsernas löne- och omkost- nadsanlag med motsvarande belopp är betydligt enklare. Därvid förutsättes, att kursmedlen skiljes från övriga medel i statförslag och bokföring.

I övrigt har i en del yttranden framhållits angelägenheten av att medel till utbildningsverksamheten anvisas i tillräcklig omfattning. Sålunda anför

Riksförbundet Landsbygdens folk, att det kostnadsförslag, som framlagts för yrkesundervisningen under budgetåret 1954/55, kommer att bli otillräckligt, när organisationen blivit fullt utbyggd och effektiv och i högre grad än hit­ intills utnyttjas av skogsarbetarna. Förbundet anser sig därför böra un­ derstryka att organiserandet och bedrivandet av den skogliga yrkesunder­ visningen icke får stagnera på grund av att statsbidraget i förevarande sam­ manhang beräknas endast till 1 000 000 kronor utan bör utvecklas och upp­ byggas så, att yrkesutbildningen inom skogsbruket blir fullt jämställd med yrkesutbildningen inom övriga näringsgrenar i landet.

V. Departementschefen.

Yrkesutbildningen inom det svenska skogsbruket är i jämförelse med mot­ svarande utbildning inom andra näringsgrenar av relativt sent datum. Så­ som framgår av den föregående redogörelsen omfattade nämnda utbildning ursprungligen framför allt undervisning i skogsskötsel och andra ämnen av intresse för driften av det enskilda skogsbruket. Egentlig yrkesutbildning, d. v. s. undervisning i skogsarbetenas rent tekniska utförande, förekom strängt taget icke förrän på 1930-talet, då dylik undervisning igångsattes av, bland andra, domänverket och vissa större skogsbolag. Först genom 1949

41

års riksdags beslut angående yrkesutbildning inom jordbruk och skogshan­ tering uppdrogs riktlinjerna för den nuvarande, av skogsvårdsstyrelserna bedrivna statsunderstödda yrkesutbildningsverksamheten på skogsbrukets område, omfattande dels grundläggande yrkesutbildning för ungdom, dels vidareutbildning av yrkesvana. Denna verksamhet, vilken i större utsträck­ ning än vad tidigare var fallet tager sikte på den stora gruppen av skogs­ arbetare, har såsom framgår av skogsstyrelsens i det föregående återgivna redogörelse i stort sett visat en gynnsam utveckling. Härigenom har skogs­ vårdsstyrelserna kommit att svara för den övervägande delen av den lägre skogliga yrkesutbildningen i landet även i vad densamma avser undervis­ ning i de rent arbetstekniska ämnena.

Vid sidan av skogsvårdsstyrelsernas verksamhet på yrkesutbildningens område bedrives emellertid även en omfattande dylik verksamhet av do­ mänverket, skogsägareföreningar och skogsbolag m. fl. Därjämte förekom­ mer skogligt inriktad undervisning vid vissa fortsättningsskolor och lant­ mannaskolor.

Av den föreliggande utredningen framgår klart, att den här ifrågavaran­ de skogliga yrkesutbildningsverksamheten icke är på långt när tillräcklig för att tillgodose behovet. Enligt skogsstyrelsens beräkningar kan för när­ varande — bortsett från eleverna i lantmannaskolor och fortsättningsskolor — endast omkring 300 personer årligen erhålla grundläggande skoglig yr­ kesutbildning, medan utbildningsbehovet uppgår till minst 12 000 om året. Det är uppenbarligen icke försvarligt, att den lägre yrkesutbildningen inom skogsnäringen, som är av livsviktig betydelse för vårt land och dess försörj • ning, är betydligt sämre lottad än motsvarande yrkesutbildning på andra områden. Som ett första mål uppställer skogsstyrelsen emellertid endast, att utbildningsmöjligheterna skall förbättras så, att cirka tio procent av sistnämnda antal eller omkring 1 200 personer årligen skall kunna beredas fullgod grundutbildning, varjämte det framhålles såsom ett önskemål, alt antalet elever i skogsbetonad fortsättningsskola samtidigt ökas från nuva­ rande 2 000 till 3 000 å 4 000. Även om en sådan förbättring, såsom fram­ hållits av vissa remissmyndigheter, torde få anses jämförelsevis blygsam, finner jag mig dock kunna biträda, att denna målsättning tages till utgångs­ punkt vid en omläggning av den nuvarande yrkesutbildningen. För de när­ maste åren torde dock såsom skogsstyrelsen föreslagit endast cirka 500 ele­ ver beräknas för ungdomskurserna.

I fråga om yrkesutbildningens bedrivande för framtiden får jag i övrigt anföra följande.

Vad först beträffar grundlinjerna för utbildningen har olika me­ ningar gjort sig gällande. Sålunda går arbetsmarknadsstyrelsens förslag ut på att skogsarbetarutbildningen skall skiljas från annan skoglig yrkesut­ bildning och inriktas på en utveckling av den praktiska färdighet, som er­ fordras för själva avverkningen och transporten av virket. Åtskilliga remiss­ instanser har gett uttryck för liknande uppfattning. Å andra sidan har skogsstyrelsen framhållit, att utbildningen av skogsarbetare icke lämpligen

Kungl. Maj.ts proposition nr 141.

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

kan eller bör behandlas som ett fristående problem, skilt från utbildningen av de självständiga företagarna, skogsägarna. Enligt skogsstyrelsens åsikt bör därför i vart fall den grundläggande utbildningen vara gemensam för samtliga yrkesutövare. Till denna mening, som biträtts av flera remissin­ stanser, kan jag ansluta mig. Även för yrkesarbetaren torde det nämligen vara av stort värde att utöver den rena yrkesfärdigheten ha fått en åtmin­ stone grundläggande utbildning i exempelvis virkesvård, vägbyggnad, dik­ ning och vissa skogsvårdsarbeten. Vidare må anföras, att — såsom skogs­ styrelsen framhållit — de i skogen arbetande icke utgör någon klart av­ gränsad yrkesgrupp ävensom att de egentliga skogsarbetarna är förhållan­ devis få. Det torde icke heller kunna bestridas, att yrkesarbetarna i stor utsträckning tages i anspråk även för sådana arbeten, som icke har direkt samband med avverkning och transport av virke. Härtill kommer, att något definitivt val av yrke i allmänhet ännu icke ägt rum vid den ålder, då den första yrkesutbildningen bör påbörjas.

Om sålunda den grundläggande undervisningen enligt min mening bör vara gemensam, synes däremot starkare skäl kunna åberopas för att den fortsatta yrkesutbildningen skall bedrivas efter i huvudsak skilda linjer för de olika grupperna. Efter att ha lämnat det första utbildningsstadiet bakom sig har nämligen skogsägaren behov av fördjupade kunskaper i sådana äm­ nen, som är av betydelse för driften vid ett privat skogsbruk, t. ex. skogs­ vård, skogsekonomi och avverkningsplanering. Den egentlige skogsarbeta- ren behöver däremot i första hand ytterligare utbildning i arbetsplanering samt arbets- och maskinteknik. Jag delar emellertid skogsstyrelsens upp­ fattning, att skillnaden mellan de olika kategorierna icke är så stor i nu­ varande läge, då endast få av dem, som nu är verksamma på ifrågavarande område, har någon ordnad ungdomsutbildning bakom sig. Ej heller ifråga om den fortsatta yrkesutbildningen synes därför skäl finnas att helt skilja ut de egentliga skogsarbetarna.

Beträffande utbildningsfor merna innebär skogsstyrelsens för­ slag, att de nuvarande formerna med vissa kompletteringar skall i huvud­ sak bibehållas men att verksamheten skall intensifieras. I stort sett kan jag biträda förslaget även i denna del. Jag delar sålunda, bland annat, skogs­ styrelsens åsikt om lämpligheten av att större uppmärksamhet ägnas yrkes­ vägledningen ävensom att undervisningen vid den skogsbetonade fortsätt- ningsskolan ges större omväxling samt fördjupas i vissa ämnen. I detta sammanhang vill jag erinra om att Kungl. Maj:t i en den 19 februari 1954 dagtecknad proposition (nr 97) föreslagit riksdagen att till speciell ung­ domsverksamhet på det skogliga området för kalenderåret 1954 anslå till­ hopa 85 000 kronor.

Den fullständigare grundutbildningen torde såsom för närvarande böra meddelas i särskilda ungdoms- och lärlingskurser. Emellertid vilt jag un­ derstryka, att mycket även skulle vinnas, om vid uppgörandet av kurspla­ nerna för lantmannaskolorna hänsyn i större utsträckning än för närvaran­

i2

Kungl. Maj.ts proposition nr lkl.

43

de toges till det skogliga utbildningsbehovet. Enligt min mening är det med hänsyn till det nära sambandet mellan jordbruk och skogsbruk i vårt land naturligt, att sådana undervisningsanstalter, som är verksamma i trakter, där skogen är av större betydelse, ger sin undervisning en utpräglat skoglig inriktning. I likhet med skogsstyrelsen anser jag däremot tiden icke vara inne att anordna någon mera omfattande skogsarbetarutbildning vid kom­ munala yrkesskolor eller centrala verkstadsskolor. Hinder torde dock icke böra möta att, då särskilda förutsättningar är för handen, anordna skogliga kurser även vid dylika skolor.

Vad skogsstyrelsen i övrigt föreslagit rörande utformningen av olika kur­ ser synes vara i stort sett väl avvägt och lämpligt att ligga till grund för den fortsatta verksamheten. Jag vill dock understryka, att liksom för närvaran­ de stor frihet bör finnas vid anordnandet av kurserna.

Ej heller enligt min mening synes tillräckliga skäl finnas alt inrätta sär­ skilda skogsarbetarskolor. Det alltmer ökade antalet skogsvårdsgårdar torde i stor utsträckning kunna täcka behovet av lokaler. Vidare synes möjlighet finnas att i icke ringa utsträckning använda de lägre lantbruksundervis- ningsanstalternas lokaler. Det i vissa remissyttranden uttalade önskemålet om minsta möjliga ändringar i fråga om tid och plats för undervisningen synes emellertid böra i möjligaste mån tillgodoses.

Vad härefter angår yrkesutbildningens organisation får jag erinra om att arbetsmarknadsstyrelsens förslag innefattar en fullständig omlägg­ ning av den centrala ledningen, såvitt angår skogsarbetarutbildningen, i det att denna föreslås skola anförtros åt en fristående nämnd (skogsbrukets cen­ trala yrkesutbildningsnämnd). Lokalt innebär förslaget, att verksamheten skall understödjas, kompletteras och samordnas av ett länsorgan, förslagsvis kallat skogsbrukets yrkesutbildningsnämnd. Skogsstyrelsen anser däremot, att den nuvarande organisationen i huvudsak bör bibehållas, d. v. s. att skogs- vårdsstyrelserna med biträde av sina råd i undervisningsfrågor skall lokalt leda utbildningen under skogsstyrelsen som tillsynsmyndighet. Som skäl härför åberopar skogsstyrelsen, bland annat, att skogsvårdsstyrelserna redan svarar för den övervägande delen av den egentliga yrkesutbildningen för bå­ de skogsarbetare och skogsägare samt har tillgång till lämplig personal och, i de flesta fall, erforderliga lokaler. För min del vill jag biträda skogsstyrel­ sens förslag icke minst av den anledningen, att frågan om inrättandet av särskilda länsnämnder för att handha ifrågavarande verksamhet var före­ mål för prövning så sent som år 1949. Min företrädare i ämbetet uttalade därvid, att det lämpligaste vore att verksamheten handhades av skogsvårds­ styrelserna samt att det syntes få bli beroende på de erfarenheter, som kun­ de vinnas under det fortsatta arbetet, huruvida denna lösning borde bibe­ hållas på längre sikt eller ej. Detta blev även riksdagens beslut. Enligt min mening synes de erfarenheter, som under tiden därefter vunnits av den i skogsvårdsstyrelsernas regi bedrivna yrkesundervisningen, icke tala för att den lokala ledningen bör överflyttas till andra organ. Såsom skogsstyrelsen anfört torde emellertid vissa åtgärder vara påkallade för att göra den nu­

Kungl. Maj.ts proposition nr 141.

varande organisationen mera effektiv. Sålunda synes, bland annat, på sätt skogsstyrelsen föreslagit vissa förändringar böra vidtagas i fråga om skogs­ vårdsstyrelsernas råd i undervisningfrågor.

Beträffande dessa råd har ett flertal remissinstanser uttalat önskemål om en utökning av antalet representanter för olika yrkesgrupper; särskilt har därvid framhållits angelägenheten av att länsarbetsnämnderna blir represen­ terade. Enligt min mening synes det emellertid vara tillfyllest, om råden ges möjlighet att vid behov med sig adjungera expertis från det område, varom närmast är fråga. Jag kan icke heller tillmötesgå det i vissa yttranden fram­ förda önskemålet, att de i råden ingående representanterna skall tillsättas av skogsbrukets och skogsarbetarnas målsmän och ej av skogsvårdsstyrelserna. I fråga om skogsvårdsstyrelsernas samordning av den skogliga yrkesutbild­ ningen framhåller skogsstyrelsen angelägenheten av bättre insyn i och visst inflytande på den skogliga utbildningen inom lantbrukets skolor. Även om skäl finnes för denna uppfattning, är jag icke för närvarande beredd till­ styrka förslaget, att skogsvårdsstyrelserna skall beredas tillfälle att föreslå en ledamot i styrelserna för dessa skolor.

Jämväl i fråga om den centrala ledningen av förevarande yrkesutbildning har skogsstyrelsen föreslagit, att den nuvarande organisationen i princip skall bibehållas. I detta hänseende bör beaktas, att en översyn pågår av hela yrkesutbildningens centrala organisation. Man torde därför icke kunna bort­ se från möjligheten, att denna fråga kan komma att bli föremål för förnyad prövning i annat sammanhang. Denna omständighet synes emellertid icke utgöra hinder för att nu vidtaga de av skogsstyrelsen föreslagna åtgärderna, vilka syftar till att göra den nuvarande centrala ledningen mera effektiv. Jag har sålunda icke något att erinra mot att skogsstyrelsen utökas med en leda­ mot, representerande skogsarbetarna. Vidare kan jag tillstyrka att, på sätt skogsstyrelsen föreslagit, samarbetet mellan skogsstyrelsen samt övriga av yrkesutbildningsverksamheten berörda myndigheter och sammanslutningar vidgas.

En utvidgning av utbildningsverksamheten efter de linjer, jag i det före­ gående förordat, fordrar uppenbarligen en viss utökning av såväl skogssty­ relsens som skogsvårdsstyrelsernas personal.

I fråga om skogsstyrelsen finner jag mig — med hänsyn bland annat till den förstärkning av personalen därstädes, som ägde rum i samband med 1949 års beslut om ordnandet av den skogliga utbildningen — kunna till­ mötesgå önskemålen om personalförstärkning endast på så sätt, att jag för­ ordar, att medel anvisas för två specialutbildade lärare. Dessa bör såsom skogsstyrelsen anfört medverka vid den centralt ordnade instruktionsutbild- ningen samt vid behov tjänstgöra som kursledare eller speciallärare framför allt hos mindre skogsvårdsstyrelser, vilka har svårt att lösa sin lärarfråga.

Vad angår skogsvårdsstyrelserna synes det nödvändigt, att lärarpersonalen ökas med 12 yrkeslärare —- det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att se­ nare bestämma dessas löneställning -— ävensom med 6 helårsanställda in­ struktörer med lön eller arvode enligt lönegrad 12. Däremot kan jag icke

Vid bifall till vad jag sålunda förordat bör anslaget till bidrag till vissa skogsbrukskurser m. m. för nästa budgetår uppföras med (690 000 + 50 000 + 25 000 -j- 203 000 =) 968 000 kronor. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att vidtaga de författningsändringar, som kan bli erforderliga.

I detta sammanhang torde jag vidare få erinra om att 1953 års riksdag (Prop. 101; Rskr. 153) medgivit Kungl. Maj :t att för år 1953 tilldela Före­

ningen för växtförädling av skogsträd bidrag med 60 000 kronor ur domän­ fondens driftsmedel. Om riksdagen icke har något att invända, torde ett lika stort bidrag av nämnda driftsmedel få tilldelas föreningen även för år 1954.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen,

att till Skogsvård m. m.: Bidrag till vissa skogsbrukskurser m. m. å riksstaten för budgetåret 1954/55 under nionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 968 000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall och för­ ordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

G. Luzell.

Kungl. Maj. ts proposition nr 141.

647132. Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag