Prop. 1954:165

('med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)',)

Kungl. Maj.ts proposition nr 165.

1

Nr 165.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370); given Stockholms slott den 5 mars 1954.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga härvid fogat förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370).

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Kungl. Mcij. ts proposition nr 165.

3

taxeringsvärdet eller det värde å fastigheten, som då taxeringsvärde icke åsatls skall gälla i stället för taxeringsvärde, skall vad som motsvarar tre procent av det sålunda överskjutande beloppet, i förekommande fall med tillägg av i 25 § 4 mom. omförmäld avgäld, anses såsom underskott i för­ värvskälla, varom i första stycket förmäles.

Avdrag är------------ av förvärvskällan.

Anvisningar

till 36 §.

1. Vid beräkning av realisationsvinst upptages såsom intäkt vad som erhållits för den avyttrade egendomen. Avdrag får ske för alla omkostna-. der för förvärvet och avyttringen, således för erlagd köpeskilling, för vad som nedlagts på förbättring av egendomen, för inköps- och försäljningspro­ vision, för stämpelkostnader m. m. Hit räknas jämväl kostnad, som under tid, då intäkt av avyttrad annan fastighet eller i förekommande fall del därav beräknats enligt 24 § 2, 3 eller 4 mom. nedlagts på reparation och underhåll av fastigheten eller fastighetsdelen, i den mån den avyttrade egendomen på grund därav vid avyttringen befunnit sig i bättre skick än vid förvärvet. Har den skattskyldige tidigare fått åtnjuta avdrag för värde­ minskning av den avyttrade egendomen eller dyl., skall å andra sidan, i den mån ej vad som vid avyttringen återbekommits av de avskrivna beloppen inräknas i intäkt av rörelse, omkostnadsbeloppet minskas med detta avdrag. Vidare får vid vinstberäkningen den skattskyldige åtnjuta avdrag för under beskattningsåret utbetalda förvaltningskostnader och räntor, därest dessa ej böra hänföras till annan förvärvskälla.

Denna lag skall, såvitt angår 24 § 4 mom., 25 § 4 mom. och 46 § 1 mom., träda i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift ut­ kommit från trycket i Svensk författningssamling; dock att före ikraft­ trädandet gällande bestämmelser skola tillämpas vid 1954 års taxering samt vid eftertaxering för år 1954 eller tidigare år. I övrigt skall denna lag träda i kraft den 1 januari 1955 men icke äga tillämpning vid 1955 års taxering.

Kungl. Maj. ts proposition nr 165.

antal kommuner, vari allmännyttiga bostads­

företag förekommer antal företag antal fastigheter antal lägenheter produktionskostnad för färdiga och under

byggnad varande fastigheter

ca 300

» 350^» 2.000 » 75.000

» 2,5 miljarder kronor

Gällande beskattningsbestämmelser och deras tillämpning å de allmän­

nyttiga bostadsföretagen.

De allmännyttiga bostadsföretagen är, som framgår av 53 § kommunal­ skattelagen och 6 § förordningen om statlig inkomstskatt, skattskyldiga för inkomst.

Beräkningen av inkomst av företagens fastigheter skall ske enligt de allmänna bestämmelserna i 24—26 §§ kommunalskattelagen. Av 41 § sam­ ma lag följer, att inkomstberäkningen skall ske enligt den s. k. kontant- principen. För varje beskattningsår skall alltså såsom bruttointäkt upp­ tagas under året influtna hyror; avdrag må ske blott för egentliga om­ kostnader under året, därunder inbegripet enligt vanliga regler beräknad värdeminskning, som byggnad är underkastad. Avdrag för avsättningar, avsedda att täcka framtida kostnader, är icke medgivna.

Under den tid, då de allmännyttiga bostadsföretagen varit i verksamhet, har det visat sig, att tillämpningen å dem av gällande regler om inkomst­ beräkning i vissa fall lett till resultat, som måste betecknas såsom mindre tillfredsställande med hänsyn till de syften, företagen har att tillgodose. Hyressättningen är nämligen författningsenligt reglerad och hyrorna får icke hållas högre än att de täcker de beräknade omkostnaderna, jämnt fördelade på ett större antal år. Något överskott beräknas sålunda i längden icke uppkomma.

Den skattemässiga inkomstberäkningen i enlighet med nyss återgivna regler har stundom medfört att överskott redovisats och att i följd därav företagen åsatts taxering och påförts skatter. Dessa överskott beror på följande omständigheter. Hyrorna skall vara så avvägda att de täcker en låneamortering, som är något större än som motsvarar vid taxering enligt gängse schablonregler medgivna värdeminskningsavdrag för byggnader. Hy­ rorna inkluderar vidare viss beräknad årlig genomsnittlig underhållskost­ nad, oaktat de verkliga reparationskostnaderna varierar från år till år. I synnerhet under de första åren är vanligt att den verkliga underhållskost­ naden är obetydlig och understiger vad i hyrorna inräknats för repara­ tioner. Underhållskostnaderna varierar även i fortsättningen, med följd att vissa år, då större reparationer måste göras, underskott uppkommer, under

företagen andra inkomster, mot vilka avdrag för underskott kunde avräk­ nas vid taxerings åsättande.

De sakkunniga redogör därefter för de åtgärder som ifrågasatts för att ernå bättre överensstämmelse mellan beskattningsreglerna och föreskrif­ terna om de allmännyttiga bostadsföretagens förvaltning. Därvid har enligt de sakkunniga ifrågasatts att sådana företag, som i realiteten var kommun- ägda, borde medges den befrielse från skattskyldighet för inkomst, som en­ ligt 7 § förordningen om statlig inkomstskatt gällde för kommun, eller att företagen borde tillerkännas rätt till avdrag för avsättning till reparations­ fond och fond för täckande av hyresförluster ävensom avdrag för värde­ minskning av byggnader till belopp motsvarande föreskriven amorterings- skyldighet.

Beträffande det första av de ifrågasatta alternativen framhåller de sak­ kunniga, att företagen formellt vore särskilda juridiska personer och att de därför — likaväl som kommuners för andra ändamål bildade särskilda rättssubjekt — borde vara underkastade vanliga beskattningsregler. För­ månen av skattebefrielse kunde komma att framstå såsom ett omotiverat skatteprivilegium eller såsom ett avsteg från den eljest upprätthållna prin­ cipen, att understödjande från det allmännas sida av viss verksamhet borde ges i form av direkta, synliga bidrag och icke i form av skattelättnader.

Mot förslaget att införa rätt till avdrag för fondavsättningar invänder de sakkunniga, att man för sådant fall borde fordra, att avsättningar till och disposition av fonderna årligen redovisades i deklarationerna. Härige­ nom skulle taxeringen kompliceras. Beredande av möjligheter till resultats­ utjämning genom fondavsättning vore vidare ett spörsmål av betydelse icke enbart för de allmännyttiga bostadsföretagen. Det vore tveksamt, om en lösning därav lämpligen kunde genomföras enbart för de företag, varom nu vore fråga.

Liknande synpunkter gjorde sig enligt de sakkunnigas mening gällande beträffande värdeminskningsavdraget för byggnader.

De sakkunniga övergår därefter till att redogöra för vissa andra möjlig­ heter att lösa de allmännyttiga bostadsföretagens beskattningsproblem.

Därvid framhåller de sakkunniga, att en godtagbar lösning kunde erhål­ las genom bestämmelser om schablonmässig inkomstberäkning med an­ knytning till de regler, som genomfördes vid 1953 års riksdag beträffande en- och tvåfamilj sfastigheter. De sakkunniga erinrar om att dessa regler grundats på det förhållandet, att en- och tvåfamiljsfastigheter i allmänhet icke kunde betraktas såsom förvärvskällor i vanlig mening. Ägaren till en sadan fastighet innehade fastigheten icke för att förvärva inkomst utan för att bereda sig bostad. De nya reglerna innebure, att man för dessa fas­ tigheters % idkommande avstode från den vanliga inkomstberäkningen och i princip såsom inkomst betraktade endast den efter visst lågt procenttal beräknade räntan å det egna kapital som ägaren hade i fastigheten och droge

Kungl. Maj.ts proposition nr 165.

Kungl. Maj.ts proposition nr 165.

De sakkunniga påpekar, att allmännyttigt bostadsföretag i regel icke av­ yttrade fastighet, och framhåller, att om så undantagsvis skulle förekomma och beräkning av realisationsvinst bleve aktuell, sådan beräkning skulle ske enligt vanliga regler. Hade inkomst av fastigheten för viss tid beräk­ nats enligt schablonregel, kunde företaget icke anses ha gottgjorts avdrag för värdeminskning av byggnad under nämnda tid, och anledning att vid beräkning av realisationsvinst göra tillägg för åtnjutna värdeminsknings- avdrag förelåge ej.

Beträffande de värden, som bör läggas till grund för en eventuell schab- lonbcräkning, anför de sakkunniga följande.

Såsom utgångspunkt för den schablonmässiga inkomstberäkningen bör tagas fastigheternas taxeringsvärden, eftersom dessa i princip skola grundas å det vid ingången av varje taxeringsperiod gällande saluvärdet och in­ komstberäkningen därefter kommer att anknyta till ett vid varje tid aktu­ ellt värde å företagets eget kapital. I den mån en fastighet förslites eller på annat sätt minskar i värde, skall detta påverka taxeringsvärdet i sän­ kande riktning och därmed minskar det beräknade värdet å eget kapital, som skall ligga till grund för inkomstberäkningen. En höjning av prisnivån kan verka i motsatt riktning. Erfarenheten har emellertid givit vid handen, att taxeringsvärdena endast jämförelsevis långsamt och med försiktighet anpassa sig efter stigande fastighetspriser. Priserna på hyresfastigheter äro vidare starkt beroende av hyrorna, som äro föremål för reglering. Det kan därför näppeligen anses föreligga någon risk för att inkomstberäkning enligt den föreslagna metoden skall leda till att beräkningen blir ogynnsam till följd av att taxeringsvärdena å allmännyttiga bostadsfastigheter höjas över anskaffningsvärdena. För närvarande torde taxeringsvärdena å sådana fastigheter ligga omkring 10 % under anskaffningsvärdena.

De sakkunniga framhåller, att fastigheternas taxeringsvärden för när­ varande icke överallt vore så jämna att en inkomstberäkning enligt de ifrågasatta grunderna bleve likformig. Det kunde emellertid förväntas, att en förbättring skulle uppnås i detta avseende, och att riksskattenämnden, såsom förutsatts bl. a. vid antagande av de nya bestämmelserna om in­ komstberäkning för en- och tvåfamilj sfastigheter, vid härnäst infallande fastighetstaxering komme att ägna särskild uppmärksamhet åt taxeringen av annan fastighet och att taxeringsutfallet på grund därav skulle bli jäm­ nare och riktigare.

De sakkunniga uttalar sig därefter om värdet av en schablonberäkning ur deklarations- och taxeringssynpunkt. Enligt de sakkunniga skulle den föreslagna schablonberäkningen medföra en förenkling av deklarationsbe- styret och taxeringsarbetet med avseende å de allmännyttiga bostadsföre­ tagen. Även om dessa företag icke vore så talrika eller deras fastighets­ bestånd så omfattande, att förenklingen vore av större betydelse för taxe­ ringsarbetet, borde ändock icke bortses från den arbetsbesparing, som vun­ nes genom schablontaxcring och som komme såväl taxeringsmyndigheterna som företagen till godo.

Kiinijl. Maj.ts proposition nr 165.

styrelsen i Jönköpings län, Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges indu­ striförbund och Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund.

Från de tillstyrkande remissyttrandena må följande här återgivas

Bostadsstyrelsen erinrar i sitt remissyttrande inledningsvis om följande.

Begreppet allmännyttigt bostadsföretag infördes i den bostadspolitiska verksamheten genom stadganden i kungörelsen den 4 september 1935 (nr

°.m oc^ bidrag av statsmedel till främjande av bostadsförsörjning

för mindre bemedlade, barnrika familjer. Villkoren för att statens bygg- nadslånebyrå, som då handhade långivningen enligt ifrågavarande kungö­ relse, skulle kunna erkänna bolag, förening eller stiftelse som allmännyt­ tigt företag var, bl. a., att företagets utdelning på eget kapital stadgeenligt icke fick överstiga vad som av byggnadslånebyrån prövades skäligt samt att företaget för förvaltning av fastighet, för vilken bostadsanskaffningslån och familjebidrag eller enbart bidrag åtnjötes, underkastade sig kommu­ nal kontroll och av kommunen godkänd revision jämte statlig inspektion.

I kungörelsen den 22 juni 1939 (nr 462) om statsbidrag till anordnande av pensionärshem förekommer också begreppet allmännyttigt bostadsföre­ tag. Som villkor för erkännande som allmännyttigt bostadsföretag gäller enligt kungörelsen, bl. a., att företagets utdelning på eget kapital genom föreskrifter i gällande stadgar eller bolagsordning begränsas på sätt som byggnadslånebyrån (numera bostadsstyrelsen) finner skäligt. Vidare före- skrives i författningen (6 och 11 §§), att allmännyttigt bostadsföretag, som erkänts jämlikt denna författning, skall förbinda sig dels att underkasta hemmet statlig inspektion och dels att med avseende å förvaltningen av det planerade pensionärshemmet underkasta sig tillsyn från kommunens sida och av kommunen godkänd revision.

Enligt kungörelsen den 29 juni 1946 (nr 551) om tertiärlån och tilläggslån för flerfamiljshus kunde byggnadslånebyrån såsom allmännyttigt bostads­ företag godkänna bolag, förening eller stiftelse, som arbetade utan enskilt vinstsyfte samt under samverkan med och tillsyn av vederbörande kommun under förutsättning att kommunen åtagit sig visst ansvar gentemot staten.

Motsvarande bestämmelser i den nu gällande kungörelsen om tertiärlån och tilläggslån för flerfamiljshus (1948:587) har samma lydelse med det tillägget, att kommunen skall utse mer än halva antalet ledamöter av före­ tagets styrelse samt att övriga styrelseledamöter skall utses av personer eller företag, vilka är fristående i förhållande till egentliga byggnadsföre- tagarintressen.

Därefter framhålles, att gemensamt för de olika typerna av allmännyttiga bostadsföretag vore att de arbetade utan enskilt vinstsyfte samt under sam­ verkan med och tillsyn av vederbörande kommun.

Bostadsstyrelsen anför därefter.

Enligt kungörelsen den 30 juni 1942 (nr 569) om tertiärlån och tilläggslån for vissa bostadsbyggnadsföretag kunde bolag, förening eller stiftelse, som arbetade under betryggande, kontrollerade former och utan enskilt vinst­ syfte med avseende å lån, som beviljades enligt kungörelsen, av byggnads­ lånebyrån jämställas med kommun. Bland de företag, som av byggnads­ lånebyrån jämställts med kommun, finnes jämväl ett antal bostadsrätts­ föreningar. Enligt de sakkunniga skall den föreslagna regeln för inkomst­

Kungl. Maj.ts proposition nr 165.

principiella som praktiska synpunkter tillfredsställande lösning, om de allmännyttiga bostadsföretagens beskattningsfråga kunde ordnas i nära anknytning till de nya reglerna om beskattning av inkomst från en- och tvåfamiljsvillor. Länsstyrelsen ville därför tillstyrka, att en lagstiftning i ämnet genomfördes på grundval av de sakkunnigas förslag.

Länsstyrelsen i Västmanlands län framhåller, att de omständigheter, som enligt de sakkunniga främst vållade svårigheter för de allmännyttiga bo­ stadsföretagen, även kunde föreligga för andra skattskyldiga, exempelvis bostadsrättsföreningar. Även för bostadsrättsföreningar, som erhölle ter- tiärlån, fastställde bostadsstyrelsen de årshyror, som högst finge uttagas.

De allmännyttiga bostadsföretagen kunde därför icke sägas intaga någon ur beskattningssynpunkt missgynnad ställning i förhållande till andra skattskyldiga. Emellertid hade de sakkunniga utarbetat en promemoria angående beskattning av bostadsföreningar och bostadsaktiebolag samt av deras medlemmar och delägare. Enligt detta förslag skulle beräkningen av inkomst av annan fastighet ske efter enahanda regler som föreslagits för allmännyttiga bostadsföretag. Man skulle då erhålla likartade taxerings­ regler för båda dessa kategorier skattskyldiga, mellan vilka ur nu ifråga­ varande synpunkter enligt länsstyrelsens uppfattning knappast funnes nå­ gon skillnad. De starka principiella betänkligheter länsstyrelsen hyste mot förslaget om särskilda bestämmelser rörande beräkning av inkomst av fas­ tigheter tillhöriga allmännyttiga bostadsföretag fölle alltså, om samtidigt genomfördes nyssnämnda förslag om beskattning av bostadsföreningar och bostadsaktiebolag in. in.

Sveriges allmännyttiga bostadsföretag uttalar, att det vore angeläget, att frågan om de allmännyttiga bostadsföretagens beskattning snarast löstes.

Det föreliggande förslaget syntes erbjuda en tillfredsställande lösning av problemet. Organisationen ville därför uttrycka den förhoppningen, att det föreliggande förslaget snabbt genomfördes.

De avstyrkande remissinstanserna anser, att förslaget inger betänklig­ heter av principiell natur och att bärande skäl för en särlagstiftning beträf­ fande de allmännyttiga bostadsföretagen icke föreligger. Följande torde få återgivas från de av dessa remissinstanser avgivna yttrandena.

Kammarrätten anser förslaget ingiva starka betänkligheter ur rättvise­ synpunkt och erinrar därvid om att ägare av enskilda hyresfastigheter icke komme att inbegripas i den föreslagna författningsändringen. Kam­ marrätten anför vidare.

De sakkunniga hava vidare framhållit, att de nuvarande bestämmelserna för beskattning av annan fastighet vållade de allmännyttiga bostadsföreta­ gen svårigheter, beroende därpå att dessa bestämmelser icke medgåve re­ sultatsutjämning, medan företagens fastighetsförvaltning förutsatte, att de år från år växlande omkostnaderna bestredes genom i huvudsak lika stora årliga hyresinkomster. Då hyrorna icke överstege de genomsnittliga om­ kostnaderna, förelåge icke någon vinstmarginal, som kunde verka såsom

Kungl. Maj.ts proposition nr 165.

syftande till att åstadkomma en rimligare beskattning av inkomst av fler- familjsfastigheter, tillhörande ägare av olika slag, främst i vad avsåge dels storleken av avdrag för värdeminskning å byggnader dels ock möjlig­ heten till jämnare fördelning i beskattningshänseende av kostnaderna för reparationer och underhåll. Skattelagssakkunnigas förslag omfattade, i mot­ sats till vad bostadsutrcdningen syntes ha förutsatt, allenast s. k. allmän­ nyttiga bostadsföretag. Övriga med dem konkurrerande bostadsföretag läm­ nades utanför reformen. Den olikartade behandlingen av de enskilda och de allmännyttiga bostadsföretagen hade genom utformningen av det före­ liggande förslaget och motiveringen för detsamma kommit till uttryck med synnerlig pregnans. De sakkunniga hade praktiskt taget uteslutande inrik­ tat sig på att skapa garantier för att de av förslaget berörda skattskyldigas skattebelastning helt skulle bortfalla eller bli den minsta möjliga. De hade t. o. in. föreslagit att de ifrågavarande skattskyldiga skulle få välja den bcskattningsmetod, som vore för dem lindrigast.

Överståthållarämbetet framhåller, att det gynnande i beskattningshän­ seende av de allmännyttiga bostadsföretagen framför andra ägare av hyres­ fastigheter, som förslaget otvivelaktigt innebure, icke vore motiverat. Där­ est beskattningen av uppkommande överskott komme att vålla de allmän­ nyttiga bostadsföretagen svårigheter, syntes dessa böra lösas på annat sätt än genom särlagstiftning på beskattningens område, exempelvis genom di­ rekta bidrag från statsverket.

Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund uttalar, att om förslaget en­ bart bedömdes ur synpunkten av den högst avsevärda förenkling av taxe­ ringen, som genom dess genomförande skulle åstadkommas, förbundet vore benäget att reservationslöst tillstyrka förslaget. Men viss tvekan måste uppkomma om lämpligheten av att bereda vissa skattskyldiga en särställ­ ning, som i flertalet fall komme att medföra skattebefrielse.

Förslaget om valrätt mellan schablon metod och nuva­ rande metod för inkomstberäkningen har berörts i ett fler­ tal remissyttranden.

Bostadsstyrelsen framhåller, att det av skäl, som de sakkunniga anfört, vore nödvändigt med den föreslagna valfriheten.

Länsstyrelsen i Västmanlands län anser, att de sakkunnigas förslag, att den schablonmässiga inkomstberäkningen skulle tillämpas icke för före­ taget såsom sådant utan för viss eller vissa av dettas fastigheter, stode bäst i överensstämmelse med de olika författningarna om statliga bostadslån.

Intet hindrade nämligen, att ett allmännyttigt bostadsföretag ägde såväl sådana fastigheter, för vilkas uppförande tillämpats de för allmännyttiga bostadsföretag förmånligare lånebestämmelserna, som ock andra fastig­ heter.

Riksskattenämnden påpekar i avseende å den föreslagna valrätten mellan

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

IT

olika metoder för inkomstberäkningen, att ett dubbelt redovisningssystem icke överensstämde med de aktuella förenklingssträvandena utan tvärtom vore ur taxeringssynpunkt olägligt.

överståthållarämbetet anser, att den eftersträvade enkelheten i förfaran­ det bleve illusorisk, om valrätt mellan olika metoder för inkomstredovis­ ningen medgåves. Därjämte erinrar ämbetet om att ett allmännyttigt bo­ stadsföretags fastigheter i regel utgjorde en förvärvskälla, varför inkoms­ ten av företagets fastigheter hörde redovisas såsom härflutna ur en för­ värvskälla. Under sådana omständigheter borde rimligtvis icke olika beräk­ ningsmetoder användas för de olika fastigheterna i förvärvskällan, över­ vägande skäl talade sålunda för att schablonberäkning skulle ske för ett företags samtliga fastigheter.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser, att den föreslagna valrätten vore stötande ur likformighetssynpunkt. Länsstyrelsen ville därför föreslå, att en schablonmetod lagfästes, om det kunde utredas, att flertalet allmännyt­ tiga bostadsföretag enbart dreve sådan verksamhet, att det vore praktiskt möjligt att tillämpa schablonmetoden.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län finner det mindre lämpligt, att företagen tillerkändes valrätt mellan taxering enligt gällande grunder och taxering enligt schablon. De fall, då valrätt vore tillåten mellan olika meto­ der för inkomstberäkningen, manade icke till efterföljd.

Förslaget att företag, som begärt schablonberäkning för viss fastighet, icke bör få återgå till vanlig in­ komstberäkning har föranlett erinringar från Sveriges allmännyt­ tiga bostadsföretag, som anser, att företagen borde medgivas möjlighet att återgå till nuvarande bestämmelser, då det kunde tänkas att schablonmeto­ den efter ett visst antal år kunde framstå som ogynnsam.

Frågan om taxeringsvärdet som grund för den före­ slagna schablonmässiga inkomstberäkningen beröres i en del remissyttranden.

Bosladsstyrelsen anser det mycket angeläget, att taxeringsvärdena av­ vägdes rättvist, så att även värdeminskning, som hänförde sig till fastig­ hetens ålder och förslitning, beaktades.

Länsstyrelsen i Malmöhus län understryker vad de sakkunniga framhål­ lit beträffande önskemålen om en förbättrad fastighetstaxering. För att vinna detta mål ansåge länsstyrelsen, att nuvarande fastighetstaxerings- regler snarast borde överses. Det vore framför allt nödvändigt, att kom­ munerna i högre grad medverkade vid fastighetstaxeringsarbetet.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län säger sig i likhet med de sak­ kunniga vilja understryka angelägenheten av att man i förarbetena till nästa fastighetstaxering ägnade större uppmärksamhet åt frågan om lämp-

2

Bihang till riksdagens protokoll 195b. 1 samt. nr 165.

Kungl. Maj. ts proposition nr 165.

bostadsbehov. Berättigade invändningar kan med hänsyn härtill knappast riktas mot en bestämmelse som innebär att man nöjer sig med en beskatt­ ning av en rimligt beräknad ränta på det egna kapitalet i fastigheten.

Även när fråga är om allmännyttiga bostadsföretag gäller, att de av dessa företag ägda fastigheterna inte innehaves i vinstsyfte; detta innehav är betingat av önskemålet att bidraga till tillgodoseendet av ett föreliggande bostadsbehov. Sett på längre sikt lämnar ett allmännyttigt bostadsföretags hyresintäkter icke heller större överskott än som erfordras för att täcka egentliga kostnader, däri inberäknat ränta på investerat kapital. Det kan med hänsyn härtill framstå såsom naturligt även i detta fall med en scha­ blonmetod för inkomstberäkningen av nyss angivet slag.

Rent principiellt föreligger icke hinder för kommun att direkt äga ifråga­ varande fastigheter. För sådant fall uppkommer överhuvud icke något beskattningsproblem. Kommun är nämligen frikallad från skyldighet att erlägga statlig inkomstskatt; detsamma gäller visserligen icke i fråga om kommunal inkomstskatt, men med hänsyn till det s. k. procentavdraget skulle någon inkomst att kommunalt beskatta likväl icke ha framkommit. Av organisatoriska och liknande skäl har det emellertid befunnits mer ändamålsenligt att konstruera de allmännyttiga bostadsföretagen såsom fristående juridiska personer. Detta har i och för sig icke skett i syfte att nå någon yttre form av likställighet med vissa enskilda fastighetsägare.

Vad i det föregående anförts utvisar enligt min mening att goda skäl kan anföras för ett utsträckande av schablonmetoden jämväl till de allmän­ nyttiga bostadsföretagen om och i den mån detta med hänsyn till övriga föreliggande omständigheter framstar sasom önskvärt. I de remissyttran­ den, där principiella invändningar riktats mot de sakkunnigas förslag, sy­ nes mig de i det föregående återgivna synpunkterna icke ha tillräckligt beak­ tats. Jag vill i detta sammanhang även erinra om länsstyrelsens i Västman­ lands län uttalande att om det i proposition nr 37/1954 upptagna förslaget om beskattning av bostadsföreningar och bostadsaktiebolag godtages, man — därest även de sakkunnigas nu ifrågavarande förslag genomföres — skulle erhålla likartade taxeringsregler för båda dessa kategorier skattskyldiga, mellan vilka ur nu förevarande synpunkter enligt länsstyrelsens mening knappast fanns någon skillnad. Länsstyrelsen tillägger, att i ett sådant läge länsstyrelsens starka principiella invändningar mot förslaget bortföll. — Nyssnämnda proposition har, som framgår av vad förut sagts, nyligen anta­ gits av riksdagen.

De sakkunnigas förslag innebär alltså, att de nuvarande beskattningsreg­ lerna utbytes mot bestämmelser om en viss beskattning av det egna kapi­ talet. Förutom en i och för sig önskvärd förenkling av taxeringsförfarandet undanröjes med förslaget vissa verkningar av nu gällande beskattningsreg- lei, som för de allmännyttiga bostadsföretagens vidkommande måste anses stötande. Av den inledningsvis lämnade redogörelsen framgår, att hyrorna

Kungl. Maj.ts proposition nr 165.

21

i dessa företags fastigheter är så bestämda, att de skall täcka en låneamor- tering, som är större än vid taxeringen medgivna värdeminskningsavdrag på byggnader, samt att i hyrorna skall inräknas ersättning för underhålls­ kostnader oaktat dessa kostnader ojämnt fördelar sig i tiden. Härav följer att beskattning sker vissa år av en vinst som sedd på längre sikt icke finnes och att andra år underskott uppkommer, som — då de allmännyttiga bo­ stadsföretagen regelmässigt icke har annan inkomst mot vilken underskot­ ten kan avräknas — ej kan skattemässigt utnyttjas. Det är visserligen rik­ tigt att, som i några remissyttranden påpekats, delvis likartade beskatt- ningsproblem kan uppkomma jämväl för andra fastighetsägare. Att för alla fastighetsägare införa bestämmelser av det slag, som nu ifrågasatts för de allmännyttiga bostadsföretagen, kan emellertid i allt fall icke för närva­ rande ifrågakomma. Den grundläggande förutsättningen, frånvaron av vinst­ syfte, är nämligen icke förhanden. En generellt avfattad bestämmelse eller, alternativt, rätt att skattefritt upplägga reparationsfonder och därmed jäm­ förbara möjligheter till vinstreglerande dispositioner skulle kräva en om­ fattande utredning rörande inkomstbegreppets utformning, vilken utredning f. ö. knappast skulle kunna begränsas till förvärvskällan annan fastighet utan i så fall borde avse en vida mer omfattande del av beskattningsområdet.

Den omständigheten att delvis likartade beskattningsproblem kan före­ ligga för andra fastighetsägare utgör alltså enligt min mening icke något bärande skäl mot det framlagda förslagets genomförande. Förutom den av­ görande omständigheten att de teoretiska förutsättningarna föreligger för att beträffande allmännyttiga bostadsföretag övergå till en beskattning äv­ en beräknad ränta på det egna kapitalet, bör nämligen även observeras att det nuvarande beskattningslägct är särskilt besvärande för dessa företag, vilka — enligt vad förut framhållits — i avseende å amorteringsskyldighet in. m. är i huvudsak bundna till givna föreskrifter.

Jag får alltså uttala min principiella anslutning till de sakkunnigas för­ slag.

Det framgår av vad förut återgivits, att nuvarande beskattningsregler medför för de allmännyttiga bostadsföretagens' vidkommande speciella be­ svärligheter främst under de första åren. Då är reparationsbehoven regel­ mässigt relativt obetydliga samtidigt som amorteringen av skulden är störst. Längre fram ökar reparationsbehoven samtidigt som amorterings- beloppen minskar. Det skulle knappast vara acceptabelt att för företag, som vid tiden för eventuella nya reglers ikraftträdande innehaft sina fastig­ heter så lång lid att de redan drabbats av de nuvarande reglernas nack­ delar, skulle tvingas övergå från regler, som är i detta läge för dem gynn­ samma, till bestämmelser som medför en hårdare beskattning.

De sakkunniga har velat lösa detta problem genom att ge företagen rätt att själva avgöra om de nya eller gamla reglerna skulle i det särskilda fallet

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

tillämpas; valrätten skulle även innebära rätt att övergå till de nya reglerna allenast beträffande viss eller vissa fastigheter. Om de nya reglerna till- lämpats ett år för eu fastighet, skulle de emellertid tillämpas även framgent för denna fastighet.

Häremot har åtskilliga invändningar riktats. Flera myndigheter har på­ talat det mindre lämpliga i den föreslagna valrätten för de skattskyldiga mellan olika beskattningsalternativ. Denna valrätt anses icke stå i över­ ensstämmelse med förenklingssträvandena utan skulle tvärtom vara ur taxeringssynpunkt oläglig. Vidare anses förslaget knappast förenligt med be­ stämmelserna att ett företags fastigheter merendels är hänförliga till en och samma förvärvskälla.

Företrädare för de allmännyttiga bostadsföretagen har å sin sida krävt ett utsträckande av valrätten, nämligen på så sätt att företagen efter ett antal år, då detta visade sig förmånligare, skulle äga återgå från schablon­ metoden till nuvarande regler.

Enligt min mening kan icke ifrågakomma att tillgodose det sist angivna önskemålet. Schablonmetoden är försvarlig och riktig endast om den fort- varande användes; detta ligger i metodens natur. Det skulle därjämte ska­ pa en avsevärd förvirring i taxeringshänseende om ett alternerande mellan metoderna vore medgivet.

Den kritik som vissa myndigheter riktat mot den av de sakkunniga för­ ordade valrätten anser jag emellertid i huvudsak riktig.

Då, som jag nyss framhöll, det icke gärna kan ifrågakomma att påtvinga schablonmetoden företag, som är mera betjänta av att få bibehållas vid nu­ varande beskattningsregler, måste lösningen sökas efter en annan linje än den de sakkunniga förordat. Schablonmetoden bör göras obligatorisk men endast för de allmännyttiga bostadsföretag, beträffande vilka det kan förut­ ses att metoden icke i dagens läge innebär en skatteskärpning. Och för dessa företag bör schablonmetoden gälla för samtliga fastigheter och under hela tiden för fastighetsinnehavet. De företag, beträffande vilka schablonmeto­ den bör gälla, kan antagas vara de om vilka man vet att de uteslutande eller så gott som uteslutande har ett yngre bostadsbestånd. En relativt till­ fredsställande reglering torde uppnås, om man anknyter till företag, som bildats den 1 juli 1945 eller senare och som erkänts såsom allmännyttiga bostadsföretag. Fråga skulle då främst bli om sådana efter den 30 juni 1945 bildade företag, som erkänts såsom allmännyttiga bostadsföretag jämlikt 1935 års kungörelse om lån och bidrag av statsmedel för beredande av hyresbostäder åt mindre bemedlade, barnrika familjer och 1939 års kun­ görelse om statsbidrag till anordnande av pensionärshem eller som erhållit statligt lån enligt 1946 och senare års kungörelser om tertiärlån och till- läggslån för flerfamiljshus. Anknytningen till tidpunkten den 1 juli 1945 framstår som motiverad med hänsyn till att 1946 års nyssnämnda kungörelse trädde i kraft den 1 juli 1946 och att åtskilliga företag bildades under tiden

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

skall beskattas för en vinst, som i själva verket icke finns. Enligt min me­ ning bör lösningen, sedd på längre sikt, av detta problem sökas efter eu helt annan linje.

Anledningen till att förevarande beskattningsproblem överhuvud uppkom­ mit är mindre att tillskriva brister i skattelagstiftningen och mer det för­ hållandet att reglerna för statliga lån och bidrag till bostadsbyggandet er­ hållit den utformning som skett. För att komma i åtnjutande av sådana lån och bidrag har kommunerna fått tillskapa särskilda bolag, föreningar eller stiftelser av samma typ och därigenom med samma ställning i beskatt­ ningshänseende som enskilda företag, vilkas fastighetsförvaltande verksam­ het drives i vinstsyfte och för vilkas vidkommande nu gällande skatteregler föreskrivits. De allmännyttiga bostadsföretagen har försatts i sin nuvarande belägenhet utan att konsekvenser av nu antytt slag beaktats. Det synes mig därför påkallat att taga under övervägande hela den rättsliga konstruktionen av dessa företag. Skulle man på denna väg komma fram till en ny ordning, tillskapas även helt andra förutsättningar för en tillfredsställande lösning av beskattningsfrågan. Det spörsmål, som jag nu senast berört, kräver själv­ fallet en närmare utredning och faller för övrigt i första hand icke inom finansdepartementets ämnesområde.

Godtages det förslag till ändrade beskattningsregler för vissa allmän­ nyttiga bostadsföretag, som jag i det föregående förordat, bör schablonmeto­ den gälla icke blott de fastigheter, som företaget uppfört med statliga lån, utan alla av företaget ägda fastigheter av annan fastighets natur, även exem­ pelvis villafastigheter. Med hänsyn till att samtliga företagets fastigheter kan i skattelagarnas mening utgöra en förvärvskälla är det nyss sagda när­ mast en förutsättning för lagstiftningens genomförande och därjämte i hög grad ägnat att förenkla deklarations- och taxeringsarbetet.

Vid utformningen av sitt förslag till schablonmässig inkomstberäkning bär de sakkunniga använt det vid föregående års riksdag antagna systemet för beskattning av villafastigheter som mönster. Detta innebär i princip, att inkomsten beräknas till tre procent av ägarens eget kapital i fastig­ heten. Av tekniska skäl skall emellertid i fråga om villafastigheterna ränte- beräkningen ske på så sätt, att som intäkt upptages tre procent av fastig­ hetens taxeringsvärde, varifrån avdrag medges för ränteutgifter för i fas­ tigheten nedlagt kapital. Beträffande de allmännyttiga bostadsföretagen har de sakkunniga emellertid föreslagit, att inkomstberäkningen skall hänföra sig direkt till det egna kapitalet, d. v. s. till skillnaden mellan taxeringsvär­ det och det lånade, i fastigheten nedlagda kapitalet. Som motivering för denna beräkningsmetod har de sakkunniga anfört, att det beträffande de allmännyttiga bostadsföretagen icke uppkommer samma räntefördelnings- problem som beträffande villafastigheterna.

Häremot har erinringar anförts av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, som föreslagit att schablonberäkningen beträffande ifrågavarande fas-

Kungl. Maj.ts proposition nr 165.

befinner sig i bättre skick vid avyttringen än vid förvärvet. Jag föreslår där­ för, att en bestämmelse härom införes i anvisningarna till 36 § kommunal- skattelagen.

Sveriges fastighetsägareförbund har riktat erinringar mot att begreppet »allmännyttiga bostadsföretag» införes i skattelagstiftningen och i stället föreslagit att de med förslaget avsedda bostadsföretagen skulle benämnas »av det allmänna förvaltade bostadsföretag». Beteckningen allmännyttiga bostadsföretag finns emellertid redan införd i författningarna om statliga lån för bostadsbyggande. Något skäl för att icke använda denna tekniska term jämväl i förevarande sammanhang kan jag ej finna föreligga.

Vissa erinringar har framförts mot den av de sakkunniga föreslagna de­ finitionen å de allmännyttiga bostadsföretagen, vilken ansetts kunna vålla tolkningssvårigheter. Med beaktande av dessa påpekanden och även andra skäl bör enligt min mening bestämmelserna erhålla en annan utformning än de sakkunniga föreslagit. Schablonmetoden bör förklaras gälla de efter den 30 juni 1945 bildade företag, som erkänts såsom allmännyttiga bostadsföretag. Någon definition av begreppet allmännyttiga bostadsföretag blir då ej erforderlig utan de skattskyldiga och taxeringsmyndigheterna har att hålla sig till om företaget vunnit sådant erkännande. Det skulle själv­ fallet vara mindre lämpligt att ålägga taxeringsmyndigheterna pröva om ett företag jämlikt vissa angivna förutsättningar kunde anses som allmän­ nyttigt bostadsföretag eller ej och därvid till äventyrs stanna i annan me­ ning än bostadsstyrelsen.

I vederbörligt deklarationsformulär bör erinran lämnas om att företag, varom nu är fråga, har att uppge när det bildats och om det erkänts såsom allmännyttigt bostadsföretag. Någon ändring i taxeringsförordningen är för den skull icke erforderlig.

Jag får slutligen föreslå, att de av mig i det föregående förordade be­ stämmelserna göres tillämpliga från och med 1955 års taxering.

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom finansdeparte­ mentet upprättats förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370).

Föredragande departementschefen hemställer, att förenämnda författ- ningsförslag måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi­ trädda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Otto Winther.