2

Kungl. Maj:ts proposition nr 103

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 5 § lagen den 5 april 1949 (nr 114)

om val av borgmästare och rådman

Härigenom förordnas, att 5 § lagen den 5 april 1949 om val av borg­

mästare och rådman skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

5

Särskild sammanräkning-------------

Vid första sammanräkningen gäl­

ler varje valsedel såsom hel röst för

det första, såsom halv röst för det

andra och såsom tredjedels röst för

det tredje å densamma upptagna

namnet. Det namn som fått högsta

rösttalet erhåller första förslagsrum­

met.

Vid andra sammanräkningen gäl­

ler valsedel, vilken icke upptager det

namn som erhållit första förslags­

rummet, på det sätt som för första

sammanräkningen stadgats. Valsedel,

vilken innehåller det namn som upp­

förts i första förslagsrummet, gäller

såsom halv röst för det första och

såsom tredjedels röst för det andra

av de återstående namnen. Det namn

som vid sammanräkningen fått högs­

ta rösttalet erhåller andra förslags­

rummet.

Vid tredje sammanräkningen gäl­

ler valsedel, som icke upptager nå­

got av de redan på förslaget uppförda

namnen, på det sätt som för första

(Föreslagen lydelse)

§•

--------- tre förslagsrummen.

Vid varje sammanräkning gäller

valsedel allenast för ett namn. Val­

sedel gäller för det namn som står

först å sedeln, så länge detta namn

ej erhållit förslagsrum. Därefter gäl­

ler valsedeln för det andra å sedeln

upptagna namnet, så länge detta ej

erhållit förslagsrum, och därefter för

det tredje namnet.

Valsedel, vilken gäller för sitt förs­

ta namn, räknas som en röst, valsedel

gällande för sitt andra namn som en

halv röst och valsedel gällande för

sitt tredje namn som en tredjedels

röst.

Vid varje sammanräkning erhåller

det namn förslagsrum, som fått högs­

ta rösttalet.

4

Kungl.

i

Maj.ts proposition nr 103

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 25 februari 1955.

Närvarande:

Statsministern

E

rlander

,

ministern för utrikes ärendena

U

ndén

,

statsråden

S

köld

, Z

etterberg

, T

orsten

N

ilsson

, S

träng

, A

ndersson

, N

orup

,

H

edlund

, P

ersson

, H

jalmar

N

ilson

, N

ordenstam

, L

indström

, L

ange

.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, anmäler efter ge­

mensam beredning med chefen för inrikesdepartementet fråga om ändrad

valmetod vid borgmästar- och rådmansval samt anför därvid följande.

I skrivelse den 2 april 1949, nr 109, anhöll riksdagen om utredning och

förslag till ändrad valmetod vid borgmästar- och rådmansval. Med stöd av

Kungl. Maj :ts bemyndigande den 10 juni 1949 förordnade jag en sakkunnig

att inom justitiedepartementet verkställa utredningen. Den sakkunnige er­

höll emellertid befrielse från uppdraget innan detta slutförts. Därefter upp­

drog Kungl. Maj :t enligt beslut den 12 mars 1954 åt 1950 års folkomröst­

nings- och valsättsutredning1 att verkställa den begärda utredningen.

I ett den 26 maj 1954 dagtecknat betänkande, del VI om proportionella

val inom kommunala representationer m. m. (SOU 1954: 17), har folkom­

röstnings- och valsättsutredningen behandlat nämnda fråga ävensom, bland

annat, frågan om ändrade bestämmelser beträffande platsfördelningsmeto-

den vid val inom landsting och andra kommunala beslutande församlingar.

Av dessa spörsmål ankommer frågan om platsfördelningsmetoden vid val

inom landsting m. m. på inrikesdepartementets handläggning. På hemstäl­

lan av chefen för inrikesdepartementet har Kungl. Maj :t genom beslut den

11 februari 1955 i proposition nr 81 föreslagit att vid proportionella val inom

landsting, kommunalfullmäktige, stadsfullmäktige, municipalfullmäktige

och kyrkofullmäktige samt å kyrkostämma skall för platsfördelning inom

parti tillämpas en ny sammanräkningsmetod, uppbyggd efter principen om

s. k. enkel absolut rangordning, i stället för den nuvarande kombinerade

rangordnings- och reduktionsmetoden. Den nya metoden har föreslagits

, „ * Utredningen, som tillkallats med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 20 januari

1950 för att verkställa utredning rörande vissa frågor om folkomröstning och valsätt, har vid

fullgörandet av nu ifrågavarande uppdrag bestått av landshövdingen K. J. Olsson, ordförande,

ledamoten av riksdagens första kammare direktören J. Bergvall, lagmannen C. O. Engqvist,

ledamoten av andra kammaren professorn E. Håstad, ledamoten av andra kammaren folk­

skolläraren G. Skoglund och ledamoten av första kammaren professorn S. Wahlund med

borgmästaren B. Widegren som sekreterare.

6

förslagsrum uppsatta namnen, på det sätt som stadgats för första samman­

räkningen. Valsedel, som innehåller ett av dessa namn, gäller såsom halv

röst för det första och såsom tredjedels röst för det andra av de återstående

namnen. Valsedel, som upptager båda de tidigare uppförda namnen, gäller

såsom tredjedels röst för det återstående namnet. Det namn, som härvid

erhållit högsta rösttalet, sättes i tredje förslagsrummet.

Mellan lika rösttal skall skiljas genom lottning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 103

Reformyrkanden

Reglerna för röstsammanräkningen vid borgmästar- och rådmansval in­

fördes år 1921 och har därefter varit oförändrade. De har emellertid vid

skilda tillfällen föranlett kritik. Sålunda anmälde första lagutskottet i ut­

låtande nr 19 till 1921 års riksdag i anledning av proposition i ämnet, att

inom utskottet ifrågasatts huruvida icke reglerna angående röstsamman­

räkningen var i behov av omarbetning, enär de lämnade alltför stora möj­

ligheter öppna till s. k. dekapitering, d. v. s. valmanövrer som förhindrar

valet av ett partis främsta kandidater. Man pekade bland annat på att en­

ligt den föreslagna sammanräkningsmetoden möjlighet fanns att den som

flertalet av de röstande uppfört i första rummet över huvud icke kom med

på förslag till tjänsten. Utskottet fann emellertid de anförda betänklighe­

terna icke vara av beskaffenhet att böra föranleda någon erinran mot lag­

förslaget. Utskottets utlåtande godkändes av riksdagens båda kamrar efter

debatter, i vilka bristfälligheterna hos sammanräkningsmetoden påtalades.

Vid 1949 års riksdag erinrade första lagutskottet i utlåtande nr 11 att de

gällande omröstningsreglerna var utformade med tanke på att de i valet

deltagande utgjordes av ett stort, icke i förväg bestämt antal röstande. Då

nu valen helt skulle förläggas till stadsfullmäktige, där de röstandes antal

och ofta även ställningstagande kunde på förhand beräknas, uppstod frå­

gan om dessa regler kunde anses tillfredsställande. Efter att ha redogjort

för de erinringar mot sammanräkningsmetoden som framfördes vid till­

komsten av 1921 års lag uttalade utskottet, att metoden åtminstone vid

något val i praktiken visat sig leda till ur billighetssynpunkt mindre tillta­

lande resultat. I en sluten valkorporation såsom en stadsfullmäktigeförsam-

ling öppnade sammanräkningsreglerna än vidare möjligheter till särskilda

arrangemang, varigenom även en mycket betydande minoritet kunde för­

hindras placera något namn å förslaget till tjänsten. Då det gällde att er­

sätta den gällande sammanräkningsmetoden med en annan, kunde enligt

utskottets uppfattning olika lösningar tänkas. Med hänsyn till frågans in­

vecklade beskaffenhet var utskottet emellertid icke berett att föreslå någon

ny sammanräkningsmetod. Den gällande metoden var dock behäftad med

så påtagliga brister att den lämpligen borde utbytas mot en mera rättvisan­

de. Enligt utskottets mening borde detta spörsmål göras till föremål för ut­

redning.

8

tagandet att C vinner vid denna lottdragning och alltså uppföres i första

förslagsrummet, kommer andra förslagsrummet att tillfalla A på 19 röster

och tredje förslagsrummet D på 17 1/2 röster. B får under nämnda förut­

sättningar rösttalet 15 vid såväl andra som tredje sammanräkningen.

Metoden kan således, framhåller utredningen, ge det egenartade resulta­

tet att en kandidat, som vid sammanräkningen för besättandet av första

platsen efter lottdragning förlorar denna till en annan kandidat med samma

rösttal, icke blott går miste om detta första förslagsrum utan även ute-

stänges från de båda övriga förslagsrummen.

Även om det i praktiken icke annat än mycket sällan kan inträffa att

missförhållandena i fråga om valutslaget blir så påtagliga som framgår av

de angivna exemplen, så visar dock dessa enligt utredningens mening på

sådana bristfälligheter i grunderna för den nu tillämpade fördelningsme-

toden att dessa från principiell synpunkt icke gärna kan godtagas. Enligt

utredningens mening bör därför metoden utbytas mot en mera rättvisande.

Vid övervägande av de olika lösningar som kan tänkas ersätta den gäl­

lande valmetoden har utredningen på skäl som närmare redovisats vid be­

handlingen av platstillsättningen vid proportionella val inom landsting och

kommunala beslutande församlingar (betänkandet s. 41—48) funnit två

skilda metoder var för sig lämpliga, nämligen en relativ rangordningsmetod

med rörligt streck och en s. k. enkel absolut rangordningsmetod.

Den förra metoden innebär i jämförelse med nu gällande metod den skill­

naden, att vid sammanräkningen för besättande av första förslagsnamnet

endast det främsta namnet på varje valsedel får tagas i betraktande, att vid

andra sammanräkningen de två främsta namnen medräknas och att först

vid tredje sammanräkningen alla namnen på en valsedel tillätes att gälla.

Den senare metoden innebär, såsom benämningen antyder, att ett framför-

stående namn på en valsedel har absolut företräde framför de efterföljande,

så att dessa ej ens i någon mån tagas i beräkning så länge det förra namnet

icke vunnit placering. Så länge valsedel gäller för sitt första namn räknas

den som en röst. Valsedel gällande för sitt andra namn räknas som halv

röst och valsedel gällande för sitt tredje namn som en tredjedels röst. Vid

varje sammanräkning kommer det namn närmast i ordningen som erhållit

högsta rösttalet.

Vad angår förhållandet mellan relativ och absolut rangordning är det en­

ligt utredningens uppfattning icke möjligt att på rent objektiva grunder läm­

na något företräde åt den ena eller den andra metoden, eftersom det därvid

gäller att bedöma i vilken utsträckning det kan anses att väljarna i första

hand koncentrerar sin röststyrka på det främsta namnet på valsedeln eller i

vad mån de — redan innan deras huvudkandidat blivit placerad — vill bi­

draga till att de av dem därefter upptagna namnen vinner placering. Båda

metoderna avhjälper de mest kännbara olägenheterna hos det nuvarande

systemet. Ehuru metoderna, på sätt utredningen närmare visat i fråga om

platstillsättningen vid valen inom landsting och kommunala beslutande för­

samlingar, i praktiken ger nära nog överensstämmande resultat, är enligt

Kungl. Maj:ts proposition nr 103

10

Kunpl. Maj:ts proposition nr 103

de även om de framförvarande namnen ännu icke vunnit placering. Såsom

utredningen närmare visat öppnar tillämpningen av denna valmetod stora

möjligheter för dekapitering, d. v. s. valmanövrer varigenom minoritetsgrup­

per förhindrar val av ett partis främsta kandidater. Även i övrigt har me­

toden, såsom framgår av den föregående framställningen, åtskilliga brister.

Detta sammanhänger särskilt med den vid borgmästar- och rådmansvalen

mot vanliga principer för relativ rangordning stridande bestämmelsen att

särskild sammanräkning skall verkställas för varje förslagsrum och att röst­

värderingen växlar från den ena sammanräkningen till den andra. Även om

det i praktiken endast mycket sällan inträffat att den gällande valmetoden

medfört mera påtagliga missförhållanden i fråga om valutslaget, så kan

den dock, såsom framgår av vissa i det föregående anförda exempel, leda till

valresultat som framstår såsom helt orättvisa. Med hänsyn härtill anser jag,

i likhet med första lagutskottet vid 1949 års riksdag samt folkomröstnings-

och valsättsutredningen, att den gällande valmetoden bör utbytas mot en

mera rättvis.

I sitt betänkande har utredningen ingående diskuterat olika tänkbara sam-

manräkningsmetoder, som skulle vara möjliga att tillämpa i stället för den

nu gällande. Av dessa har utredningen funnit två skilda metoder var för

sig lämpade, nämligen en relativ rangordningsmetod med rörligt streck och

en s. k. enkel absolut rangordningsmetod. Angående den närmare utform­

ningen av dessa metoder och deras verkningssätt torde jag få hänvisa till

den föregående framställningen och till betänkandet.

I valet mellan de två nämnda metoderna har utredningen av skäl som an­

förts i det föregående för sin del förordat den enkla absoluta rangordnings-

metoden. Denna metod innebär att ett framförstående namn på en valsedel

har absolut företräde framför de efterföljande. Så länge det framförstående

namnet ej vunnit placering, får de efterföljande namnen ej tagas i beräk­

ning. Vid varje sammanräkning gäller valsedel för ett namn, nämligen det

som —- med bortseende från tidigare placerat namn — står främst. Så länge

valsedel gäller för sitt första namn räknas den som en röst. Valsedel gäl­

lande för sitt andra namn räknas som halv röst och valsedel gällande föi

sitt tredje namn som en tredjedels röst. Vid varje sammanräkning kommer

det namn närmast i ordningen som erhållit högsta röstetalet.

Den av utredningen förordade enkla absoluta rangordningsmetoden ute­

sluter helt risken för dekapitering. I fråga om möjligheten att företaga

lönande uppdelningsmanövrer innebär metoden visserligen icke någon full­

ständig garanti däremot i alla lägen, men den erbjuder dock i jämförelse

med den nu gällande metoden avsevärt större säkerhet för ett rättvist val­

utslag.

Den av utredningen föreslagna valmetoden har tillstyrkts eller lämnats

utan erinran i samtliga remissyttranden. Samma valmetod har också i enlig­

het med vad utredningen förordat upptagits i det förslag till lag om propor­

tionellt valsätt inom landsting, kommunalfullmäktige m. m. som tidigare i år

framlagts för riksdagen.