2

Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1955

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av 32 § 2 mom. och anvisningarna till 19 § kommunal­

skattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 32 § 2 mom. och anvisningarna till 19 § kom­

munalskattelagen den 28 september 19281 skola erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse:

32 §.

2 m o m. Har livränta enligt vad

i lag eller särskild författning är

stadgat utgått vid sjukdom eller

olycksfall i arbete eller under mili­

tärtjänstgöring eller har livränta

eljest vid sjukdom eller olycksfall

utgått på grund av försäkring, som

icke tagits i samband med tjänst,

skall såsom skattepliktig intäkt räk­

nas nedan angivna del av livräntans

belopp, nämligen om livräntetagaren

under beskattningsåret fyllt:

högst 35 år .................... 80 procent

36 till och med 47 år . . 70

»

48

» »

»

56 » . . 60

»

57

» »

»

63 » . . 50

»

64

» »

»

69 » . . 40

»

70

» »

»

76 » . . 30

»

77

» »

»

86 » . . 20

»

minst 87 år .................... 10

»

Anvisningar

till 19 §.

Fattigunderstöd, begravningshj älp

------------- influtna medlemsavgifter. 1

Föreslagen lydelse:

32 §.

2 m o m. Har livränta utgått vid

sjukdom eller olycksfall på grund

av försäkring, som icke tagits i sam­

band med tjänst och ej heller utgör

obligatorisk försäkring enligt lagen

om yrkesskadeförsäkring, skall så­

som skattepliktig intäkt räknas ne­

dan angivna del av livräntans belopp,

nämligen om livräntetagaren under

beskattningsåret fyllt:

högst 35 år .........

36 till och med 47 år . .

80

70

procent

48 »

»

»

56 » . . 60

»

57 »

»

»

63 »

. .

50

»

64 »

»

»

69 » . . 40

»

70 »

»

»

76 » . . 30

»

77 »

»

86 » . . 20

»

minst 87 år .

10

Anvisningar

till 19 §.

Fattigunderstöd, begravningshj älp

— ■—- •—■ influtna medlemsavgifter.

Utbytes sådan livränta eller del

därav, som enligt bestämmelserna i

32 § i sin helhet skall räknas såsom

skattepliktig intäkt, mot belopp för

en gång, skall beträffande detta be­

lopp i beskattningshänseende gälla

vad om sådan livränta är stadgat.

Sker utbyte, helt eller delvis, av an-

1 Senaste lydelse av 32 § 2 mom. se 1950: 308 och av anvisningarna till 19 § se 1954: 204.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1955

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

18 mars 1955.

Närvarande:

Statsministern

E

rlander^, ministern för utrikes ärendena

U

ndén^, stats­

råden

S

köld

, Z

etterberg

, T

orsten

N

ilsson

, S

träng

, E

ricsson

,

A

ndersson

, N

orup

, H

edlund

, P

ersson

, H

jalmar

N

ilson

, L

indell

,

N

ordenstam

, L

indström

, L

ange

.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler efter gemen­

sam beredning med cheferna för försvars- och socialdepartementen fråga

rörande beskattning av livränta, utgående på grund av yrkesskadeförsäk­

ringen, m. m. samt anför därvid följande.

Inledning

Lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring (i fortsätt­

ningen benämnd SFL) och lagen den 14 maj 1954 (nr 243) om yrkes­

skadeförsäkring (i fortsättningen benämnd YFL) trädde i kraft den 1

januari 1955. Enligt ikraftträdandebestämmelserna i sistnämnda lag skall

1916 års lag om försäkring för olycksfall i arbete (ÖL) och lagen den 14

juni 1929 om försäkring för vissa yrkessjukdomar icke gälla skadefall,

som inträffat efter utgången av år 1954. Försäkringsformerna enligt dessa

lagar har avlösts av en gemensam försäkring för yrkesskada. Vid nyss­

nämnda tidpunkt trädde jämväl åtskilliga andra till yrkesskadeförsäkringen

anknutna ersättningsförfattningar i kraft, såsom lagen den 14 maj 1954

(nr 246) om krigsförsäkring för sjömän m. fl. och förordningarna sist­

nämnda dag om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under

tjänstgöring i civilförsvaret (nr 249) och om ersättning i anledning av

kroppsskada, ådragen under vistelse å anstalt m. m. (nr 250). Vidare har

genom förordningen den 4 juni 1954, nr 460, med verkan från den 1 janu­

ari 1955 vidtagits vissa ändringar i militärersättningsförordningen den 2

juni 1950 (nr 261).

I samband med sjukförsäkringsreformen har även vidtagits vissa änd­

ringar i skatteförfattningarna. I den proposition, nr 64, till 1954 års riks­

dag, vari vissa förslag om sådana ändringar framlades, uttalade jag att

det kunde ifrågasättas, huruvida icke en omprövning borde ske av reglerna

för beskattning av livräntor på grund av yrkesskadeförsäkringen, men

att jag för det dåvarande icke var beredd att utan närmare utredning för­

orda en ändring i detta avseende.

6

Förutsättningarna för att en försäkring skall anses ha tagits i samband

med tjänst är angivna i sista stycket av punkt 1 av anvisningarna till

31 § KL. Sålunda erfordras att enligt anställningsavtalet skyldighet före­

ligger för arbetstagaren att ha sådan försäkring eller att, om sådan

skyldighet icke föreligger, premier för försäkringen skall gäldas av arbets­

givaren eller av denne jämte arbetstagaren. Beträffande sjuk- eller olycks­

fallsförsäkring erfordras dessutom, att anmälan angående nyssnämnda

förhållanden skett hos försäkringsanstalten. Försäkring i allmän sjuk­

kassa eller enligt lagen om yrkesskadeförsäkring anses icke såsom för­

säkring tagen i samband med tjänst. Den tidigare obligatoriska försäkringen

enligt ÖL var icke heller hänförlig till försäkring tagen i samband med

tjänst.

Metoden att i princip icke medgiva avdrag för erlagda försäkrings­

premier men å andra sidan icke beskatta utfallande försäkringsbelopp

har tillämpats exempelvis i fråga om kapitalförsäkring. Den har också,

ehuru ej fullt konsekvent, tillämpats i fråga om sjuk- eller olycksfalls­

försäkring, som icke tagits i samband med tjänst.

Enligt 19 § KL i dess lydelse enligt lagen den 7 maj 1954, nr 204, gäller

således bl. a., att till skattepliktig inkomst icke skall räknas ersättning,

som på grund av försäkring i allmän sjukkassa eller enligt YFL tillfallit den

försäkrade. Från skatteplikt har vidare undantagits ersättning, vilken

vid sjukdom eller olycksfall tillfallit någon på grund av annan försäkring,

som icke tagits i samband med tjänst. Utgår ersättningen i de nu nämnda

fallen i form av pension eller livränta utgör den dock skattepliktig inkomst.

Genom denna bestämmelse blir invalidpension, som på grund av pensions­

försäkring utgår då den försäkrade är arbetsoförmögen eller har nedsatt

arbetsförmåga, hänförlig till skattepliktig inkomst; detta resultat står

också i överensstämmelse med regeln att premier för pensionsförsäkring

är avdragsgilla. Livränta, som utgått i de angivna fallen, blir också be­

skattad men icke i sin helhet. Enligt 32 § 2 mom. KL gäller nämligen

särskilda regler beträffande livränta som vid sjukdom eller olycksfall

utgått på grund av försäkring, som icke tagits i samband med tjänst. Dessa

regler innebär att endast en del av livräntans belopp beskattas, nämligen

om livräntetagaren under beskattningsåret fyllt

Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1955

högst 35 år

36 till och med 47 år ................

............... 80

............... 70

procent

4

^

O

O

»

»

56

» ................ ............... 60

»

57 »

63

^» ................ ............... 50

»

64 »

»

»

69

^» ................ ............... 40

»

70 »

»

»

76

» ................ ............... 30

»

77 »

»

86

^» ................ ............... 20

»

minst 87 år

................ 10

7

Avdrag är i princip icke medgivet för premier för sjuk- eller olycksfalls­

försäkring, som icke tagits i samband med tjänst. Av sociala skäl har dock

medgivits viss avdragsrätt för sådana premier, nämligen inom ramen för

det s. k. försäkringsavdraget, vilket emellertid maximerats för ogift skatt­

skyldig till 200 kronor och för äkta makar till sammanlagt 400 kronor.

Avgift för försäkring enligt YFL, som arbetsgivare erlägger för den

anställde, är avdragsgill för arbetsgivaren, om kostnaden är hänförlig till

någon av de i kommunalskattelagen upptagna förvärvskällorna. I annat

fall är avgiften icke avdragsgill för arbetsgivaren. Detsamma har gällt av­

gift som arbetsgivare tidigare enligt ÖL erlade för den anställde.

De regler som gäller vid beskattning av ersättning, som vid sjukdom eller

olycksfall utgår på grund av försäkringar som icke tagits i samband med

tjänst, tillämpas jämväl i fråga om ersättning vilken enligt vad i lag eller

särskild författning är stadgat utgår vid sjukdom eller olycksfall i arbete

eller under militärtjänstgöring. I sådana fall utgör alltsa icke annan ersätt­

ning än livränta skattepliktig intäkt. Livränta beskattas till reducerat be­

lopp enligt 32 § 2 mom. KL.

Systemet med beskattning av livräntor enligt en fallande skala infördes

genom 1928 års kommunalskattelag. Dessförinnan hade livräntor beskat­

tats helt. Stadgandet om beskattning efter en fallande skala torde närmast

ha tillkommit med tanke på livränteförsäkringar mot s. k. engångspremie.

Eftersom avdrag icke medgavs för sådana premier fanns det icke anledning

att beskatta hela det utfallande livräntebeloppet; till den del det utgjorde

återbetalning av erlagt kapital ansågs det böra vara fritt från beskattning.

Förslag av denna innebörd framlades först av 1921 års kommunalskatte-

kommitté, som emellertid ansåg att en beskattning till reducerat belopp

ej borde komma i fråga beträffande livränta som utgick på grund av den

obligatoriska olycksfallsförsäkringen. Under de fortsatta förarbetena avse­

ende kommunalskattelagstiftningen hänfördes emellertid även livränta en­

ligt den obligatoriska olycksfallsförsäkringen till de livräntor, som skulle

beskattas till reducerat belopp, och en sådan regel inflöt i 1928 års KL.

Genom lagstiftning år 1950 har en ändring skett i fråga om beskattningen

av livränteförsäkringar mot engångspremie, sa att de numera beskattas på

samma sätt som andra pensionsförsäkringar d. v. s. avdrag medgives för

premiekostnaderna och utfallande belopp beskattas till fullo. Skalan i 32 §

2 mom. är emellertid tillämplig på försäkringar tillhörande denna kate­

gori, om de tecknats före den 1 januari 1951. I samband med denna lag­

stiftning erhöll stadgandet i 32 § 2 mom. KL sin nu gällande avfattning.

I samband med antagandet av de nya beskattningsreglerna beträffande

försäkringsanstalter och försäkringstagare prövades år 1950 även frågan

om beskattning av förmåner på grund av sjuk- och olycksfallsförsäkringar.

1944 års allmänna skattekommitté hade i sitt betänkande med förslag till

Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1955

8

ändrade bestämmelser angående beskattning av livförsäkringsanstalter och

livförsäkringstagare m. m. (SOU 1948: 22) föreslagit, att flertalet sjuk- och

olycksfallsförsäkringar, vare sig de tecknats i samband med tjänst eller

icke, skulle beskattas på samma sätt som pensionsförsäkring. På grund

av de olägenheter, särskilt av praktisk natur, som skulle uppstå om för­

slaget förverkligades, ansåg jag mig emellertid icke kunna förorda detta

förslag utan förordade att de skatteregler, som dittills gällt för sjuk- och

olycksfallsförsäkringar, i stort sett skulle bibehållas. Jag uttalade emeller­

tid i propositionen nr 93/1950, att frågan om beskattning av ersättning på

grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkring — däri inbegripet jämväl frågan

om beskattning av vissa livräntor med reducerat belopp -—- i annat sam­

manhang borde upptas till ytterligare överväganden. Bevillningsutskottet

framhöll i betänkande nr 49/1950, att reglerna för beskattning av sjuk-

och olycksfall sförsäkringstagare icke var tillfredsställande. Särskilt ville

utskottet framhålla, att mången gång ingen saklig skillnad förelåg mellan

sjukförsäkring och invalidpensionsförsäkring men att det oaktat olika

skatteregler gällde för dessa båda slag av försäkringar. Med hänsyn härtill

ansåg utskottet, att frågan om beskattning av sjuk- och olycksfallsförsäk-

ringstagare senare borde upptas till omprövning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1955

Förslag rörande beskattningen av livränta på grund av yrkesskade­

försäkringen

Översikt av bestämmelserna om livränta i YFL

Försäkringen enligt YFL ersätter de tidigare försäkringarna enligt

1916 års lag om försäkring för olycksfall i arbete och enligt lagen den 14

juni 1929 om försäkring för vissa yrkessjukdomar samt enligt förord­

ningen den 11 juni 1918 (nr 375) angående en särskild för fiskare avsedd

försäkring mot skada till följd av olycksfall. Såväl en obligatorisk som en

frivillig försäkringsform finnes.

Genom den obligatoriska försäkringen är — med vissa i 4 och 5 §§

YFL angivna undantag -—- alla arbetstagare i allmän eller enskild tjänst

försäkrade för yrkesskada, varmed förstås skada till följd av olycksfall i

arbete och skador som eljest orsakats av arbetet genom inverkan av ämne

eller stralande energi in. in. Kostnaden för försäkringen, vilken äger rum

i riksförsäkringsanstalten eller i särskilt bildade ömsesidiga försäkrings­

bolag, bestrides genom försäkringsavgifter som erlägges av arbetsgivaren.

Livränta kan enligt den obligatoriska försäkringen utgå till den ska­

dade om skadan medför under längre eller kortare tid bestående för­

lust av arbetsförmågan med minst Vio. Livräntan beräknas på grundval

av den skadades årliga arbetsförtjänst, i vissa fall nedsatt (ersättnings-

underlaget). Vid fastställande av ersättningsunderlaget medräknas av den

10

Förlorar livräntetagaren sin rätt till livränta genom att ingå äktenskap

utges ett engångsbelopp, motsvarande tre årsbelopp av livräntan.

Frivillig försäkring må enligt YFL meddelas åt arbetsgivare för arbets­

tagare hos honom, åt utbildningsanstalt för elever vid anstalten, åt svensk

yrkes- eller fackorganisation för dess medlemmar och åt svensk medbor­

gare som är bosatt i riket eller annan som är bosatt och mantalsskriven i

riket för egen del. Den frivilliga försäkringen kan avse i eller utom arbete

ådragna skador, som orsakats av olycksfall in. m. och som icke omfattas

av den obligatoriska försäkringen. Undantag gäller dock skador på vilka

militärersättningsförordningen eller motsvarande förordning beträffande

civilförsvaret äger tillämpning.

I fråga om livränta på grund av den frivilliga försäkringen gäller vad

som stadgats beträffande livränta på grund av den obligatoriska försäk­

ringen. Genom försäkringsavtalet kan ersättningsbeloppen begränsas att

utgå med lägre belopp än enligt den obligatoriska försäkringen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1955

Promemorian

I promemorian erinras om departementschefens uttalande i propositio­

nen nr 64/1954 sid. 45 f., vilket här torde få återges.

Det kan enligt min mening ifrågasättas om beskattningen av de för­

måner, som utgår enligt olycksfallsförsäkringslagen, ur principiell syn­

punkt är riktigt utformad. Enligt lagen är arbetsgivaren försäkringstagare

och icke den anställde. Den anställde erhåller visserligen ej något avdrag

för försäkringsavgiften, men slipper å andra sidan skatta för värdet av

den förmån, som består däri att arbetsgivaren betalar avgiften för försäk­

ringen. Arbetsgivaren erhåller avdrag för premiekostnaden, om den är att

hänföra till utgift i förvärvskälla i kommunalskattelagens mening. Är kost­

naden icke hänförlig till sådan förvärvskälla utan att betrakta såsom ut­

gift för levnadskostnader, torde avdrag icke medgivas. Av det totala belop­

pet för sådana avgifter torde endast en ringa del vara hänförlig till annat

än utgift i förvärvskälla. Det skulle av dessa skäl måhända vara riktigast

att beskatta de belopp, som utfaller på grund av bestämmelserna i olycks­

fallsförsäkringslagen. Att så enligt gällande regler ej sker torde bero på

sociala skäl. En bidragande orsak till att beskattning icke ansetts böra ske

torde även vara det förhållandet, att ersättningsbeloppen tidigare varit rela­

tivt låga. Med hänsyn till det stora antalet fall torde en beskattning av

beloppen vidare ha ansetts vara förenad med taxeringstekniska svårigheter.

I fråga om yrkesskadeförsäkringen ställer sig förhållandena annorlunda.

Som i departementspromemorian anförts kommer på grund av reglerna om

samordning mellan sjukförsäkringen och yrkesskadeförsäkringen ersätt-

ning vid yrkesskada i flertalet fall att utgå såsom sjukpenning enligt be­

stämmelserna i SFL och således, om vad jag förut förordat godtages, bli

skattefri. De fall, då sjukpenning enligt den föreslagna yrkesskadeförsäk­

ringslagen kommer att utgå, blir alltså tämligen få och i huvudsak endast

sådana, vid vilka yrkesskadan varat längre tid än 90 dagar utan att liv­

ränta börjat utgå, och sådana, då den anställde icke är försäkrad enligt

12

ning från allmän sjukkassa, vilken sjukpenning är skattefri, varför skatte­

friheten för sjukpenning och andra förmåner, som i annan form än liv­

ränta utgår på grund av yrkesskadeförsäkringen, bör bibehållas oföränd­

rad. Det framhålles, att med hänsyn till samordningen mellan den allmänna

sjukförsäkringen och yrkesskadeförsäkringen sjukpenning och ersättning

för läkarvård o. dyl. kommer att utgå enligt bestämmelserna i YFL endast

i ett relativt begränsat antal fall. Att andra förmåner än livränta icke be­

skattas anser utredningsmannen kunna betraktas som en av sociala och

taxeringstekniska skäl motiverad avvikelse från den intagna ståndpunkten

att förmånerna på grund av yrkesskadeförsäkringen i princip bör utgöra

skattepliktig intäkt. Såsom ytterligare skäl för att livränta på grund av

yrkesskadeförsäkringen bör beskattas i sin helhet har utredningsmannen

pekat på följande förhållanden. Med hänsyn till att livräntebeloppen höjts

blir differenserna i beskattningen, om den nuvarande metoden bibehålies,

betydligt mer markerad än tidigare. Utredningsmannen gör gällande att det

ej föreligger någon anledning, varför en 30-årig livräntetagare skall skatta

för 80 procent av livräntas belopp, medan en 65-åring endast beskattas

för 40 procent av samma belopp. Livräntan är närmast att likställa med

en ersättning för den förlorade arbetsinkomsten, vilken beskattats lika i

båda fallen. Snarare torde det vara mer motiverat att livräntan beskatta­

des lindrigast i de yngre åldersgrupperna, där försörjningsbördan i regel

är störst. Utredningsmannen påpekar vidare att så som beskattningen nu

är utformad kan inträffa att det belopp, som får behållas efter beskatt­

ning, i vissa lägen blir större om vederbörande får livränta än om han er­

hållit motsvarande belopp i form av arbetsinkomst.

I promemorian beröres vidare frågan, om det av sociala skäl kan vara

erforderligt att göra avsteg från principen att livränta skall beskattas helt.

Utredningsmannen erinrar om att när fråga är om livräntetagare under

67 år, som halt en arbetsinkomst å mer än 7 200 kronor, livräntans belopp

enligt YFL alltid blir större än de livräntor som f. n. utgår enligt ÖL. När

det gäller livräntetagare som haft arbetsinkomst under 7 200 kronor är liv­

räntebeloppen enligt YFL lika stora som de belopp som för närvarande

utgår enligt ÖL vid skadefall som inträffat under de senaste åren. I jäm­

förelse med livräntor enligt ÖL som utgår på grund av tidigare inträffade

skadefall är livräntorna enligt YFL betydligt större. Maximibeloppet för

livränta till en helinvalid under 67 år är enligt YFL It 000 kronor, medan

motsvarande belopp enligt ÖL f. n. är 6 600 kronor. Utredningsmannen

anser, att de belopp som på grund av yrkesskadeförsäkringen kommer att

utgå vid förlust av eller större nedsättning av arbetsförmågan, regelmäs­

sigt blir av sådan storlek, att de kan jämföras med arbetsinkomster i fråga

om skattekraft. Anledning synes utredningsmannen därför icke föreligga

att av sociala skäl bibehålla den lindring i beskattningen, som blir följden

vid tillämpning av skalan i 32 § 2 mom. KL. Än mindre kan sådana skäl

åberopas när fråga är om livräntor, som utgår vid mindre nedsättning av

Kungl. Maj. ts proposition nr 166 år 1955

14

att vederbörande icke haft annan inkomst än livräntan och icke andra av-

dragsgilla utgifter än kommunalutskylder och folkpensionsavgift. Det

framhålles, att för flertalet livräntetagare beskattningen blir lindrigare än

i exemplen och att mycket få torde ha en hårdare beskattning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1955

Tabell I

Årlig arbets­

förtjänst

Livränta till

helinvalid under

67 år

Sjukpenning

(exkl. barn­

tillägg)

1/365 av

beloppet i kol. 2

1/365 av

livräntan, om

denna beskattas

till 40 %

1/365 av

livräntan, om

denna beskattas

i sin helhet

1

2

3

4

5

6

1 200

1 100

3

3,01

3,01

3,01

2 400

2 200

5

6,03

6,03

5,47

3 600

3 300

7

9,04

8,97

7,66

4 800

4 400

8

12,05

11,79

9,85

6 000

5 500

10

15,07

14,51

12,05

7 200

6 600

12

18,08

17,20

14,23

7 800

7 012

12

19,21

18,21

15,01

8 400

7 425

14

20,34

19,21

15,80

9 600

8 250

14

22,60

21,23

17,36

10 800

9 075

16

24,86

23,23

18,91

12 000

9 625

18

26,37

24,58

19,89

13 200

10 175

18

27,88

25,92

20,88

15 000

11 000

20

30,14

27,93

22,36

Av siffrorna i tabellen framgår, att livräntans dagbelopp efter avdrag

för därå belöpande skatt under de angivna förutsättningarna i samtliga

fall kommer att överstiga beloppet för sjukpenningen. Marginalen är så

stor att den täcker även fall då vederbörande bor i kommun med den högsta

tillämpade utdebiteringen, 20 kronor för skattekrona.

Har den försäkrade barn, utgår utöver sjukpenning barntillägg med en

krona för ett eller två barn och två kronor för tre eller fyra barn. Av tabel­

len framgår att i flertalet inkomstlägen dagbeloppet av livräntan efter full

beskattning blir högre än sjukpenning jämte barntillägg å två kronor.

Sammanfattningsvis uttalar utredningsmannen, att beskattning av hela

beloppet för livräntan icke skulle medföra att livräntetagaren skulle få

sämre utbyte av livränta än av sjukpenning.

Utredningsmannen föreslår av nu angivna skäl, att livränta som utgår

på grund av den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen skall beskattas i

sin helhet. Detta bör gälla fr. o. m. 1956 års taxering, då sådana livräntor

för första gången kan komma under beskattning.

Livränta, som utgår på grund av den frivilliga försäkringen enligt YFL,

bör enligt utredningsmannen i beskattningshänseende vara jämställd med

livränta på grund av annan frivillig olycksfallsförsäkring. Frågan om änd-

ring av reglerna för beskattning av sådan livränta torde böra upptagas i

samband med en allmän översyn av bestämmelserna om beskattning av

försäkringsförmåner.

taget samtliga fall kommer dock livräntebeloppen att överstiga beloppen

för sjukpenningen. I flertalet inkomstlägen gäller detta även när barntillägg

utgår utöver sjukpenningen. Emellertid kommer livräntetagarna genom

den föreslagna skatteomläggningen givetvis att få ett sämre utbyte än en­

ligt nu gällande regler. Enligt organisationens mening synes det i de fall,

där en omläggning av livräntebeskattningen föreslås genomförd, bli erfor­

derligt med en ny bedömning av livräntornas kompensationsgrad, vid vil­

ken framför allt avvägningen gentemot sjukpenningen kommer att vara

av stor betydelse.

Tjänstemännens centralorganisation, som avstyrkt utredningsmannens

förslag, framhåller, att det förhållandet att livräntebeloppen för dag efter

avdrag för skatt överstiger sjukpenningen icke motiverar att skatteplikt för

hela livräntebeloppen införes utan att dessa samtidigt höjes.

Svenska arbetsgivare!öreningen säger sig dela utredningsmannens upp­

fattning, att de väsentliga höjningarna i livräntebeloppen enligt yrkesskade­

försäkringslagen i förhållande till vad tidigare gällt motiverar borttagandet

av den på sociala skäl införda skattelindringen för livräntor i 32 § 2

mom. KL. Den i promemorian intagna tabellen, som utvisar kvarstående

belopp, om livräntan i dess helhet utgör beskattningsbar inkomst, ger vid

handen, att beskattning på föreslaget sätt kan accepteras. I samtliga in­

komstlägen kommer livräntetagaren trots beskattningen att erhålla en

högre livränta än den sjukpenning, som utgår enligt sjukförsäkringslagen

under de första 90 ersättningsdagarna. På grund härav tillstyrker för­

eningen det framlagda förslaget.

Socialstyrelsen uttalar, att ur rent principiella synpunkter övervägande

skäl talar för att de här ifrågavarande livräntorna bör beskattas fullt i

likhet med arbetsinkomst och sålunda icke med reducerade belopp enligt

32 § 2 mom. KL. I detta sammanhang bortser styrelsen sålunda från spörs­

målet, huruvida en lindrigare beskattning av livräntorna även framdeles

kan anses påkallad av sociala skäl. Härtill kommer att beslutade eller före­

stående höjningar av livräntebeloppen leder till omotiverade differenser i

beskattningen mellan livräntetagarna inbördes, om den nuvarande skatte-

metoden bibehålies. Socialstyrelsen har därför intet i och för sig att er­

inra mot att beskattningen av livräntorna omlägges på föreslaget sätt.

Socialstyrelsen framhåller vidare, att det är ett viktigt problem, huru­

vida den föreslagna omläggningen bör äga rum, utan att man samtidigt

överväger en sådan höjning av livräntorna att deras realvärde blir minst

lika stort som tidigare. I den mån beloppen av de livräntor, som avses skola

bli föremål för den föreslagna skärpta beskattningen, fastställts utan hän­

synstagande till denna och sålunda med utgångspunkt från oförändrad

skattemetod, anser socialstyrelsen skatteomläggningen i princip böra vid­

tagas först i samband med en höjning som syftar till ett bibehållande av

livräntornas realvärde.

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1955

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1955

genomförande av den av utredningsmannen förordade lösningen, som får

anses innebära en icke oväsentlig förenkling av beskattningsreglerna.

Thulebolagen, som ifrågasatt ett uppskov med den ifrågasatta omlägg­

ningen, anför.

Såväl av allmänna som av enskilda försäkringsanstalter meddelas för­

säkringar av många skilda slag för sjukdom och olycksfall. Kommunal­

skattelagens regler för beskattning av sådana försäkringar äro detaljerade,

svåröverskådliga, oenhetliga och i åtskilliga hänseenden irrationella. Bland

de många kategorier av hithörande försäkringar lagen upptar kunna näm­

nas försäkring i allmän sjukkassa, yrkesskadeförsäkring samt sjuk- och

olycksfallsförsäkring i enskild försäkringsanstalt tagen i eller utan sam­

band med tjänst. De tre beskattningsmetoderna — full avdragsrätt för pre­

mier och hel beskattning av utfallande belopp (kategori P), ej avdragsrätt

för premier och skattefrihet för utfallande belopp (kategori K), ej avdrags­

rätt för premier och reducerad beskattning av utfallande belopp (kategori

R) — äro beträffande sjuk- och olycksfallsförsäkringar i flera avseenden

modifierade genom särskilda regler, betingade av sociala, praktiska, admi­

nistrativa, försäkringstekniska, taxeringstekniska, fiskaliska och andra

hänsyn. På grund av bestämmelsernas utformning kan en sådan försäk­

ring i enskild försäkringsanstalt, som skall lämna periodisk ersättning vid

bristande arbetsförmåga, hänföras till vilken som helst av nämnda tre

skattekategorier, beroende på om försäkringen benämnes invalidpension,

sjukförsäkring eller invalid (itets) livränta. Åtskilliga försäkringstyper, så­

väl inom den allmänna som inom den privata sektorn, innehålla flera olika

ersättningsformer, exempelvis sjukpenning, invalidlivränta, invalidpension,

vid invaliditet på en gång utfallande kapital och läkekostnader av skilda

slag. För särskilda former av dylika ersättningar gälla i stor utsträckning

olika beskattningsregler. Så länge ersättning enligt t. ex. yrkesskadeför­

säkring, trafikförsäkring eller enskild olycksfallsförsäkring utgår i form

av sjukpenning är ersättningen fri från skatt, men när ersättningen över­

går till livränta inträder beskattning enligt R-alternativet. Utbytes livräntan

mot kapitalbelopp, blir detta ej inkomstbeskattat.

Thulebolagen betecknar därför förhållandena på ifrågavarande beskatt-

ningsområde såsom otillfredsställande och erinrar om att bolagen i annat

sammanhang hemställt, att frågan om beskattning av sjuk- och olycks­

fallsförsäkringen i hela dess vidd skulle göras till föremål för en skynd­

sam utredning av en kommitté, vari borde ingå representanter från det

enskilda försäkringsväsendet. Thulebolagen finner det mot bakgrunden av

angivna förhållanden överraskande, att frågan om beskattning av vissa

livräntor, som utgår vid sjukdom och olycksfall i arbete, nu utbrutits ur

sitt sammanhang och upptagits till särskild behandling. Enligt bolagens

uppfattning kan det icke vara rationellt att på sjuk- och olycksfallsför­

säkringens område gå fram med partiella skattereformer, i varje fall icke

utan att först ha genom en grundlig utredning gjort klart för sig till vilket

mål man skall sträva. Man riskerar med en sådan metod att pianlösheten

i beskattningsreglerna på detta område ytterligare ökas och att man be­

träffande olika kategorier av försäkringar binder sig för lösningar, som

19

hindrar eller i varje fall väsentligt försvårar en önskvärd, mera ändamåls­

enlig och enhetlig reglering av hela komplexet rörande sjuk- och olycks­

fallsförsäkringarnas beskattning. Mångfalden av beskattningsregler blir be­

svärande för de skattskyldiga, särskilt om de kompletterat sitt genom den

allmänna sjukförsäkringen och yrkesskadeförsäkringen erhållna skydd ge­

nom frivilliga försäkringar hos allmän eller enskild försäkringsgivare.

Thulebolagen hemställer därför, att frågan om sjuk- och olycksfallsför­

säkrings beskattning i hela dess vidd göres till föremål för en offentlig ut­

redning och att frågan om ändring av beskattningen av vissa livräntor får

anstå till dess resultat av en sådan utredning föreligger.

I själva sakfrågan erinrar Thulebolagen om att ett skadefall, som berät­

tigar till livränta, försäkringstekniskt sett nödvändiggör att försäkrings­

givaren på en gång avsätter en så stor reserv att avsättningen jämte avkast­

ningen därav förslår till utbetalning av livräntan. Varje livräntebelopp, som

därefter utbetalas, består till en del av dylik avkastning och till en del av

konsumtion av det avsatta kapitalet. Den nu tillämpade skattemetoden

innebär, att den del av livräntan som motsvarar avkastningen inkomst-

beskattas, medan den del som utgör utbetalat kapital är skattefri. Denna

motivering till att olycksfall slivräntor hänförts till ifrågavarande skatte-

kategori bör enligt bolagens förmenande icke hindra ett frångående av

denna beskattningstyp för ifrågavarande livräntor. Bolagen är således be­

nägna att i och för sig tillstyrka att denna metod för beskattning av an­

givna livräntor övergives. Då dessa livräntor ersätter skattepliktig inkomst

av tjänst och erlagda premier i regel avdragits, nämligen såsom omkost­

nad i arbetsgivarens rörelse, bör de, såsom utredningsmannen föreslagit,

fullt inkomstbeskattas.

Thulebolagen framhåller emellertid vidare, att mot en sådan i princip

riktig lösning vissa skäl kan anföras. Det är sålunda föga konsekvent att

ersättning, som i anledning av viss yrkesskada tillfaller en person, först

skulle vara skattefri medan den utgår såsom sjukpenning, därefter fullt

inkomstbeskattad när ersättningen tagit formen av livränta, för att där­

efter åter bli skattefri om livräntan utbytes mot engångsbelopp. Konsekven­

sen av full beskattning av livränta borde emellertid vara, att även sådant

engångsbelopp bleve beskattat. Detta skulle leda till en måhända ej avsedd

skärpt skattebelastning. Det är vidare av naturliga skäl ofta förenat med

svårigheter att bestämma den tidpunkt, då ett yrkesskadefall övergår från

det akuta stadiet till en bestående invaliditet av sådan art att viss livränta

kan fastställas. Bedömningen måste i många sådana fall bli i hög grad sub­

jektiv och en förskjutning av nämnda tidpunkt åt ena eller andra hållet

kan inom vida gränser ske utan att beslutet kan anses felaktigt. Det är en­

ligt bolagens åsikt icke tillfredsställande, att den ersättningsberättigades

beskattning skall vara beroende av ett i så hög grad obestämt förhållande.

Riksförsäkringsanstalten har upptagit frågan om beskattningen i sådana

Kungl. Maj. ts proposition nr 166 år 1955

fall, då livränta utbytes mot engångsbelopp. Härom anför riksförsäkrings-

anstalten.

Som i promemorian beröres kan livränta eller del därav enligt lagen om

yrkesskadeförsäkring i vissa fall utbytas mot ett engångsbelopp. Bestäm­

melser om engångsbelopp finnas även i olycksfallsförsäkringslagen och

militärersättningsförordningen. Beträffande de i olycksfallsförsäkrings­

lagen omnämnda engångsbeloppen beslöt riksskattenämnden i februari 1953

att såsom anvisning till ledning för taxeringsmyndigheterna uttala, att så­

dana belopp icke borde till någon del räknas som skattepliktig inkomst.

I yrkesskadeförsäkringslagen och militärersättningsförordningen ha be­

stämmelserna om engångsbelopp erhållit en i förhållande till olycksfalls­

försäkringslagens regler något olika utformning. Sålunda kan försäkrings-

rådet besluta om utbyte mot belopp för en gång icke blott av livränta eller

del därav utan även av livränta för viss tid. Beträffande engångsbelopp

i vissa fall till livräntetagare, som ingår äktenskap och därigenom förlo­

rar rätten till livränta, stadgas, att ett belopp, motsvarande tre årsbelopp

av livräntan, skall utgivas. Med hänsyn till den föreslagna omläggningen

till beskattning av här ifrågavarande livräntor för hela beloppet synes det

böra övervägas, huruvida icke engångsbeloppen framdeles böra i någon

form beskattas.

Jämväl länsstyrelsen i Uppsala län har berört frågan om beskattningen

av det engångsbelopp, motsvarande tre årsbelopp av livräntan, som utgår

vid förlust av livränta vid livräntetagarens ingående av äktenskap. Den

fulla skatteplikten för engångsbeloppet bör på något sätt komma till ut­

tryck, eventuellt genom ett uttalande av departementschefen. Alternativt

skulle eljest den uppfattningen kunna förfäktas, att förordningen om acku­

mulerad inkomst vore tillämplig. Likaså skulle skattefrihet såsom för en­

gångsbelopp, avlösande en periodisk förmån, kunna tänkas föreligga (RÅ

1953 ref. 19).

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1955

Departementschefen

Nu gällande regler för beskattning av ersättning, som utgår på grund

av sjuk- eller olycksfallsförsäkring, är som tidigare i olika sammanhang

anförts ej tillfredsställande utformade. Det har därför från statsmakter­

nas sida uttalats, att dessa frågor — däri inbegripet jämväl frågan om

beskattning av vissa livräntor med reducerat belopp — borde upptas till

omprövning. Flertalet av dessa frågor bör upptas i samband med en all-

sidig framtida utredning av försäkringsväsendets beskattningsfrågor över

huvud. Den omständigheten att en sådan utredning ännu ej kommit till

stånd bör emellertid ej — som i något remissyttrande ifrågasatts — hindra

att sådana frågor, som fått särskild aktualitet, redan nu upptas till över­

vägande. Detta gäller bl. a. frågan om beskattningen av livräntor ut­

gående på grund av yrkesskadeförsäkringen, vilka första gången kom­

mer att beskattas vid 1956 års taxering. Ett uppskov med lösandet av

21

beskattningsfrågan skulle beträffande dessa livräntor måhända omöjlig­

göra att riktiga och rationella regler kan införas.

I den remitterade promemorian har anförts att det ur principiell syn­

punkt är motiverat att hänföra hela beloppet för livränta enligt å FL till

skattepliktig inkomst. En ändring av beskattningsreglerna i sådan rikt­

ning har också på ett par undantag när i princip tillstyrkts av remiss­

instanserna. För egen del finner jag de skäl, som i promemorian anförts

för omläggningen, vara bärande och får därför i princip förorda sådan

ändring av gällande beskattningsregler att livränta på grund av den obliga­

toriska försäkringen enligt YFL i sin helhet blir hänförlig till skattepliktig

intäkt.

I något remissyttrande har framhållits, att livräntorna enligt YFL icke

alltid kommer att uppgå till så höga belopp, att de kan jämföras med

arbetsinkomst i fråga om skattekraft. Särskilt gäller detta om arbets­

inkomsten ej överstigit 7 200 kronor, då livräntebeloppet enligt \FL blir

mindre än vad det i motsvarande fall blir för livränta enligt ÖL, om före­

slagen uppräkning av sådana livräntor genomföres. Härtill kan emellertid

anmärkas, att om livräntan utgår till helinvalid dess belopp i det när­

maste uppgår till arbetsinkomsten. Invändningen avser i själva verket

problemet om beskattning av inkomster under eller strax över gränsen

för existensminimum. Denna fråga kan självfallet icke lösas i detta sam­

manhang. Genom reglerna om avdrag för existensminimum på grund av

nedsatt arbetsförmåga torde emellertid vara sörjt för att någon beskatt­

ning icke inträder i de mera ömmande fallen.

Att av sociala eller liknande skäl göra undantag från den principiellt

riktiga beskattningen synes således i och för sig inte erforderligt med

hänsyn till att livräntebeloppen vid högre grad av invaliditet i regel kom­

mer att utgå med i det närmaste lika stora belopp som sedvanliga arbets­

inkomster. När det gäller lägre grader av invaliditet är livräntebeloppet

visserligen betydligt mindre än den arbetsinkomst, som legat till grund

för beräkningen av detsamma, men å andra sidan förutsättes den skadade

i dylika fall ha möjlighet att skaffa sig viss arbetsinkomst vid sidan av

livräntan. Denna får därför även i dessa fall anses ha sådan skattekraft,

att en beskattning enligt gängse regler får anses rimlig.

Den i promemorian redovisade undersökningen utvisar att livräntans

värde per dag efter avdrag för därå belöpande skatt i praktiskt taget alla

lägen skulle överstiga värdet av den skattefria sjukpenningen, även om

hela livräntebeloppet hänföres till skattepliktig intäkt. Med den föreslagna

beskattningsprincipen fås sålunda även en bättre överensstämmelse mel­

lan livräntevärdet och värdet av sjukpenningen, än om gällande beskatt­

ningsregler skulle tillämpas.

Det har i några remissyttranden gjorts gällande, att den föreslagna om­

läggningen borde följas av eu uppräkning av livräntebeloppen enligt YFL,

Kungl. Maj.ts proposition nr 166 år 1955

22

vilka skulle ha fastställts under förutsättning av att den reducerade be­

skattningen bibehålies.

Redan i propositionen nr 64 till 1954 års riksdag framhölls vid behand­

ling av frågan om beskattning av förmåner på grund av yrkesskadeför­

säkringen, att beloppen för livräntor enligt denna försäkring var tillräck­

ligt höga för att kunna beskattas i sin helhet. Jag uttalade vidare, att jag

visserligen ej var beredd att utan närmare utredning förorda en sådan

omläggning, men att jag hade för avsikt att under den närmaste tiden

låta undersöka om icke en omprövning borde göras av reglerna för be­

skattning av dessa livräntor och att vid senare tillfälle ånyo anmäla denna

fråga.

Detta mitt uttalande mötte ej erinran vid riksdagsbehandlingen av pro­

positionen och ej heller i samband med godtagandet av de i propositionen

nr 60 till samma års riksdag föreslagna beloppen för ifrågavarande liv­

räntor. I sistnämnda proposition finnes icke något uttalande att den redu­

cerade beskattningen utgjorde en förutsättning för de föreslagna livränte­

beloppen. Det kan därför icke göras gällande, att livräntebeloppen fast­

ställts under förutsättning, att de endast skulle bli föremål för beskattning

till reducerat belopp. Skäl torde därför icke föreligga att i detta samman­

hang överväga någon förhöjning av kompensationsgraden vid invalidliv­

ränta.

Med anledning av vad riksförsäkringsanstalten och länsstyrelsen i Upp­

sala län uttalat rörande sådana fall, då livränta utbytes mot ett belopp

för en gång, vill jag framhålla följande. Om utfallande livräntebelopp i

sin helhet utgör skattepliktig intäkt, synes i konsekvens härmed även be­

lopp, som på en gång utgår i stället för livsvarig livränta eller livränta för

viss tid, böra helt beskattas. Ett uttryckligt stadgande härom bör intagas

i anvisningarna till 19 § KL. På sådant engångsbelopp torde de särskilda

bestämmelserna om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad in­

komst vara tillämpliga.

Kungl. Maj.ts proposition nr 166 år 1955

Förslag rörande beskattningen av livräntor, som utgår på grund av

.försäkring enligt ÖL

Beloppen för livräntor enligt ÖL

Vid olycksfall i arbete som inträffat före år 1955 har ersättning utgått

främst på grund av den obligatoriska försäkringen enligt ÖL. Denna för­

säkring gällde endast arbetstagare och var i stort sett konstruerad på samma

sätt som yrkesskadeförsäkringen, då det gällde rätt till livränta. På grund

av försäkringen enligt ÖL utgående livräntor kommer att finnas ännu en

23

avsevärd tid framåt. Beloppen för de livräntor som kan utgå enligt ÖL

är f. n. betydligt lägre än motsvarande belopp enligt YFL. Det högsta års-

beloppet för livränta utgör nämligen enligt ÖL 6 600 kronor vid full in­

validitet. Maximibeloppet för livränta utgående på grund av äldre sltade-

faU är betydligt lägre.

I en den 15 december 1954 dagtecknad, inom socialdepartementet upp­

rättad promemoria angående omreglering av vissa ersättningar i anledning

av olycksfall i arbete eller yrkessjukdom, har föreslagits uppräkning av

vissa livräntor, som utgår på grund av försäkring enligt ÖL.

Förslaget i den inom socialdepartementet upprättade promemorian har

närmare utformats på följande sätt. Först har medelarbetsförtjänsten för

åren 1918—1951 framräknats med ledning av riksförsäkringsanstaltens

statistik. Med medelarbetsförtjänst avses därvid medeltalet av de årsför-

tjänster, som enligt reglerna i ÖL utgjort beräkningsunderlag för liv­

räntorna till manliga invalider. Den varierar under nämnda år mellan 1 582

och 5 869 kronor. För åren 1952—1954 har medelarbetsförtjänsten pre-

sumerats vara 6 000 kronor. Alla belopp har avrundats uppåt till jämnt

100-tal kronor. För den som det år då han skadades hade en arbetsförtjänst,

som avrundad uppåt till närmaste 100-tal kronor överensstämmer med

medelarbetsförtjänsten för det året, skall vid omräkning av livräntebe­

loppet arbetsförtjänsten anses utgöra 6 600 kronor. Var hans faktiska

arbetsförtjänst lägre eller högre än medelarbetsförtjänsten, skall beloppet

6 600 kronor höjas eller sänkas efter förhållandet mellan den faktiska

arbetsförtjänsten och medelarbetsförtjänsten. För den som skadats t. ex.

år 1918, då medelarbetsförtjänsten avrundad uppgick till 1 600 kronor,

skall, om hans arbetsförtjänst var 1 360 kronor (efter avrundning uppåt

1 400 X 6 600 _ _

_

1 400 kronor), beloppet 6 600 kronor sänkas till ---------------------- 0

kronor. Var hans arbetsförtjänst under samma förutsättning 1 790 kronor,

skall beloppet 6 600 kronor höjas till ------T6Q(j--------- 7 425 kronor. En

maximeringsregel har dock föreslagits, nämligen att den årliga arbetsföi-

tjänsten icke får räknas upp till högre belopp än 7 920 kronor. Vid ut­

räkning av livräntans belopp utgår man ifrån den på nyssnämnt sätt

höjda arbetsförtjänsten och tillämpar i övrigt de regler som stadgas i

YFL för respektive fall.

Den föreslagna uppräkningen gäller emellertid icke alla livräntor enligt

ÖL. Sålunda föreslås uppräkning endast skola ske i sådana fall då er­

sät tningstagaren ännu icke uppnått 67 års ålder. Så snart livräntetagaren

uppnår 67 års ålder skall han således enligt förslaget få livränta enligt

reglerna i ÖL. Vidare föreslås uppräkning icke skola ske av sådana liv­

räntor, som utgår vid en invaliditetsgrad av mindre än 20 procent.

Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1955

24

Den föreslagna uppräkningen av arbetsförtjänsten skall icke gälla endast

livränta till den skadade själv utan även livräntor till efterlevande; dock

har föräldrar undantagits.

Livränta till en skadad i medelarbetsförtjänstläge med 100 procents

invaliditet skulle enligt promemorieförslaget bli 6 050 kronor, såvida skadan

ej inträffat under år 1950, i vilket fall livräntan blir 6 187 kronor 50 öre.

Maximum enligt de föreslagna reglerna för en livränta vid hel invaliditet

utgör 7 095 kronor.

Den föreslagna omregleringen föreslås tillämpad fr. o. m. den 1

januari 1956.

På grundval av den inom socialdepartementet upprättade promemo­

rian har i proposition denna dag, nr 156, framlagts förslag till lag angående

omreglering av vissa ersättningar enligt lagen den 17 juni 1916 (nr 235)

om försäkring för olycksfall i arbete m. m. Detta förslag ansluter sig i det

väsentliga till promemorieförslaget. De i detta sammanhang mest betydelse­

fulla avvikelserna från promemorieförslaget är i huvudsak följande. I pro­

positionen föreslås att invalidlivräntor till personer över 67 år skall utgå

med hälften av det belopp, vartill de skulle ha uppgått enligt reglerna

för omreglering av livräntor åt yngre personer. Enligt förslaget i departe­

mentspromemorian skulle dylika livräntor ej uppräknas. Vidare föreslås

att skadade, vilkas arbetsförmåga är nedsatt med mindre än 30 men minst

20 procent, får sina livräntor omreglerade till hälften av de belopp de

skulle ha fått med tillämpning av omregleringsbestännnelserna för högre

invaliditet; därvid skall kompensationsgraden beräknas enligt YFL:s be­

stämmelser för invaliditet under 30 procent O/s-regeln), och vidare skall

förbättringen gälla endast till dess vederbörande fyllt 67 år. Det påpekas

av departementschefen att den kompensation, som skall lämnas över 67-års-

gränsen vid högre invaliditetsgrader och under denna gräns vid minst 20

men mindre än 30 procents invaliditet, till följd av omregleringssystemets

konstruktion kommer att verka så beträffande skadefall från 1940-talet och

senare år, att kompensationen minskar ju längre fram i tiden skadan ligger

och ju lägre invaliditetsgraden är för att i vissa fall helt upphöra.

Den föreslagna omregleringen avser jämväl vissa ersättningar, som utgår

på grund av obligatorisk försäkring för yrkessjukdom eller enligt lagen den

11 juni 1937 (nr 348) om krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande

personer.

Kungl. Maj. ts proposition nr 166 år 1955

Promemorian

Utredningsmannen erinrar om att de livräntor som utgår på grund av

försäkringen enligt ÖL alltsedan år 1929 beskattats endast till reducerat

belopp enligt skalan i 32 § 2 mom. KL. Om förslaget att livränta på grund

av yrkesskadeförsäkringen skall beskattas helt genomföres, anser utred­

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1955

Tabell II. Ensamstående skattskyldiga

Livräntans värde om

Livräntans värde om den

Skadeår

Nuvarande

den beskattas till

Föreslagen

beskattas helt

Råd

livränta

livränta

80%

40%

i % av

i % av

kol. 3

kol. 4

1

2

3

4

5

6

7

8

1

1918

2 667

2 475

2 667

6 050

4 789

193

180

2

1933

2 400

2 266

2 400

6 050

4 789

211

200

3

1943

3 500

3127

3 455

6 050

4 789

153

139

4

1950

6 187

5 226

5 902

6 187

4 887

94

83

5

1954

5 500

4 689

5 290

6 050

4 789

102

91

6

1954

6 600

5 549

6 271

7 095

5 533

100

89

Tabell III. Gifta skattskyldiga

1

1918

2 667

2 581

2 667

6 050

5 088

197

191

2

1933

2 400

2 349

2 400

6 050

5 088

217

212

3

1943

3 500

3 322

3 476

6 050

5 088

153

146

4

1950

6 187

5 537

6 045

6 187

5187

94

86

5

1954

5 500

4 989

5 403

6 050

5 088

102

94

6

1954

6 600

5 850

6 431

7 095

5 846

100

91

livräntor vid en invaliditetsgrad av mindre än 20 procent, vilka föreslås

skola bibehållas vid nuvarande belopp, komma att bli hårdare beskattade

än för närvarande. Utredningsmannen påpekar att i sådana fall livräntan

saknar större ekonomisk betydelse för den skadade och att skillnaden i

kronor räknat blir obetydlig.

Beträffande livräntor till livräntetagare som fyllt 67 år, vilka livräntor

enligt vad som föreslagits i den inom socialdepartementet upprättade pro­

memorian ej skulle uppräknas, framhåller utredningsmannen, att eftersom

sådana livräntetagare enligt nuvarande bestämmelser beskattas för högst

40 procent av livräntans belopp, en skärpning i beskattningen skulle in­

träda om hela livräntans belopp blir skattepliktig intäkt. Det högsta liv­

räntebeloppet till en helinvalid som fyllt 67 år är enligt ÖL 4 800 kronor.

Härav beskattas för närvarande icke mer än högst 1 920 kronor. Skatten

å detta belopp utgör för ensamstående ca 500 kronor medan skatten å hela

livräntebeloppet uppgår till åtminstone 1 200 kronor. Skattehöjningen

skulle i detta fall således bli ungefär 700 kronor. Maximibeloppet 4 800

kronor gäller emellertid endast i de fall då skadan inträffat under åren

1949—1954. I övrigt är maximibeloppen

om olycksfallet inträffat under åren 1918—1919

*

»

»

>

*

1920—1026

*

»

»

>

>

1927—1941 .

*

»

»

»

»

1942—30/e 1946

»

*

»

*

» V7 1946—1948 .

1 440 kr.

1 920

»

2 400

>

2 600 »

3 200

>

28

skilliga av dessa förutsätter därvid att livräntornas belopp uppräknas ytter­

ligare. Ett par remissinstanser har ansett att frågan om uppräkning av

livräntornas belopp och beskattningsfrågan bör ånyo utredas. Avstyrkande

utlåtanden har avgivits av Svenska arbetsgivareföreningen, Tjänstemännens

centralorganisation och Socialförsäkringsbolagens förening.

Överståthållarämbetet anser förslaget i promemorian innebära ett steg

på vägen mot undanröjandet av de differenser, som för närvarande finns

i fråga om den skattemässiga behandlingen av likartade livräntor. Be­

träffande livräntor, som utgår på grund av försäkring enligt ÖL, bör dock

en omläggning av beskattningen ske endast under förutsättning att liv­

räntebeloppen höjs, så att hårdare beskattning av dessa livräntor icke

medför att deras reella värde för mottagarna minskas.

Folksam finner önskvärt, att man får enhetliga skattebestämmelser för

livräntor enligt YFL och enligt ÖL och tillstyrker därför förslaget i pro­

memorian. Folksam förutsätter emellertid att det vid den planerade upp­

räkningen av äldre livräntor enligt ÖL tas vederbörlig hänsyn till den

skärpta beskattningen.

Liknande synpunkter frambäres av riksskattenämnden, länsstyrelserna

i Kopparbergs och Västernorrlands län, Svenska personal-pensionskassan

och Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund.

Landsorganisationen anmärker, att den kompensation för stegrade lev­

nadskostnader m. in., som man avsett att åstadkomma genom uppräk­

ningen av livräntor enligt ÖL, sjunker i värde genom skatteomläggningen.

Huruvida kompensationen i så fall kan bli av skälig storlek har ej heller

prövats i detta sammanhang, då förslagen till uppräkning av livräntebe­

loppen hade oförändrade skatteregler som utgångspunkt. Landsorganisa­

tionen erinrar även om att den föreslagna uppräkningen icke medför

paritet mellan livräntor enligt ÖL och livräntor enligt YFL liksom även

om att vissa livräntor över huvud icke föreslås bli uppräknade. Enligt

organisationens åsikt medför en övergång till beskattning av hela beloppet

i vissa fall en sådan försämring av dessa livräntors kompensationsgrad, att

det måste anses oriktigt att genomföra den utan ny prövning av livrän­

tornas skälighet. Landsorganisationen förutsätter därför att omläggningen

av beskattningen kommer att genomföras först i samband med en prövning

av livräntornas skäliga storlek vid beskattning av hela beloppet jämfört

med beskattning enligt nuvarande reducerade skatteskala.

Enligt socialstyrelsens mening kan den föreslagna beskattningen även­

tyra syftet med det redan upprättade förslaget rörande livräntornas upp­

räkning, om detta icke ånyo i detta sammanhang blir föremål för ompröv­

ning. Om en sådan omprövning icke anses kunna ifrågakomma, kan

styrelsen icke tillstyrka, att skatteomläggningen nu genomföres beträffande

dessa äldre livräntor, utan saken bör i vart fall för dessa livräntors vid­

kommande tillsvidare skjutas på framtiden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1955

trots de allvarliga principiella erinringar, som riktats däremot från för­

eningens sida och från åtskilliga andra remissinstanser, skulle komma att

genomföras, skulle den i den remitterade promemorian förordade skatte-

skärpningen i realiteten komma att drabba arbetsgivarna. I promemorian

har icke på något sätt antytts denna konsekvens. Skulle åter kostnaden

för förhöjningen av livräntorna enligt vad som påyrkas av åtskilliga re­

missinstanser komma att stanna på statsverket, innebär ett genomförande

av den remitterade promemorians förslag blott att staten "ger med den

ena handen och återtar en del därav med den andra. Ej heller detta kan

vara en praktisk lösning.

Departementschefen

Ur principiell synpunkt finns det — som framhållits i promemorian —

icke någon anledning att ha olika beskattningsregler för livräntor enligt

å FL och livräntor enligt ÖL. Samma skäl av saklig natur som talar för

att livräntor enligt yrkesskadeförsäkringen beskattas helt kan också åbe­

ropas beträffande livräntor enligt den tidigare lagstiftningen. I konsekvens

härmed har utredningsmannen föreslagit att även sistnämnda livräntor

skall beskattas helt.

Ett sådant beskattningssystem skulle medföra åtskilliga fördelar. Liv­

räntans reella värde skulle vid samma nominella livräntebelopp således bli

ungefär lika stort och icke som med nuvarande system variera avsevärt

mellan olika åldersgrupper. Vidare skulle invalidlivränta bli beskattad på

samma sätt som exempelvis tjänstepension. En viss förenkling av taxerings-

och deklarationsarbetet skulle också vinnas. Flertalet remissinstanser har

också med hänsyn till dessa fördelar i princip anslutit sig till utrednings­

mannens förslag.

Som i promemorian visats skulle emellertid den ifrågasatta omläggningen

av beskattningen — vid en omreglering av livräntebeloppen i enlighet med

vad som föreslagits i den förut nämnda, inom socialdepartementet upp­

rättade promemorian — leda till att livräntans värde efter beskattning i

vissa fall bleve lägre än motsvarande värde nu är. Om hänsyn tas till de

avvikelser från nyssnämnda förslag som förordats i den förut omnämnda

propositionen, nr 156, skulle detta framför allt bli fallet beträffande följande

grupper livräntor.

För livräntetagare, som icke fyllt 67 år, skulle en skärpt beskattning in­

träda i sådana fall, då livränta utgår vid mindre nedsättning av arbetsför­

mågan än med 20 procent, eftersom sådana livräntor föreslås skola bibe­

hållas vid oförändrade belopp. Åtminstone i vissa lägen blir livräntans reella

värde mindre även beträffande livränta vid en nedsättning av arbetsför­

mågan med 20—29 procent, eftersom uppräkning i vissa nyare fall före­

slagits icke skola ske eller ske med förhållandevis små belopp.

Nar det gäller livräntor, som utgår vid skadefall efter år 1948, blir upp­

räkningen i regel mindre än eljest och på grund av särskilda omständig­

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1955

32

livräntorna i sådana fall, då livräntans reella värde på grund av omlägg­

ning av beskattningen skulle minskas.

Inom finansdepartementet har undersökts om det skulle vara en fram­

komlig väg att genomföra utredningsmannens förslag med vissa undan­

tag. Det har emellertid visat sig att även om detta i och för sig icke vore

tekniskt omöjligt beträffande vissa grupper livräntor, åtskilliga svårigheter

skulle uppstå för beskattningsmyndigheterna, om alla erforderliga undan­

tag skulle göras. Det har vidare beräknats att åtskilligt mer än hälften av

nu utgående livräntor skulle behöva undantagas enbart för att ej livränte-

tagarnas läge jämfört med det nuvarande skulle bli försämrat. Jag kan med

hänsyn till dessa omständigheter ej förorda en sådan linje.

Med hänsyn till de komplikationer i olika hänseenden som eljest skulle

uppstå synes f. n. ingen annan utväg stå till buds än att bibehålla de nu­

varande reglerna i 32 § 2 mom. KL även i fortsättningen beträffande liv­

räntor, som utgår på grund av försäkring enligt ÖL eller lagen om försäk­

ring för vissa yrkessjukdomar. Det bör i detta sammanhang påpekas, att

antalet sådana livräntor kommer att minska varje år och att dessa former

av livränta så småningom helt upphör.

Som framgått av det tidigare anförda har kapitalbelopp, som utgått i

stället för sådan livränta som beskattas allenast till reducerat belopp, i

praxis ansetts utgöra icke skattepliktig intäkt. En uttrycklig bestämmelse

härom torde böra intagas i anvisningarna till 19 § KL.

Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1955

Förslag rörande beskattning av livräntor, som utgår enligt vad i

lag eller särskild författning stadgas

Översikt av lagstiftningen rörande dylika livräntor

Livränta vid sjukdom eller olycksfall har i åtskilliga fall utgått på

grund av stadgande i lag eller särskild författning. I propositionen nr

156/1955 har (s. 10—16) lämnats en redogörelse för åtskilliga sådana

författningar, vilka gäller för äldre skadefall men icke avser skadefall,

som inträffat efter ingången av år 1955. Livränta utgår dock fortfarande

på grund av dessa författningar. Det torde här icke vara nödvändigt att

återge dessa skiftande bestämmelser utan jag torde få hänvisa till nyss­

nämnda redogörelse. Det bör emellertid nämnas att flertalet av ifråga­

varande författningar antingen hänvisade till motsvarande bestämmelser

i ÖL eller i varje fall medgav ersättning efter i stort sett samma grun­

der som ÖL.

Vid sidan av YFL finns flera författningar innehållande bestämmelser,

enligt vilka livränta kan utgå vid olycksfall eller sjukdom, som inträffar

efter ingången av år 1955. De viktigaste av dessa bestämmelser är följande.

uppräkning av livräntebeloppen. Utredningsmannen omnämner att möjlig­

heterna till en uppräkning av sådana livräntor för det dåvarande var

föremål för undersökning.

Remissyttrandena

I remissyttrandena anföres i stort sett samma synpunkter på beskatt­

ningen av livräntor, som utgår enligt stadgande i lag eller särskild för­

fattning, som enligt vad jag tidigare återgivit anförts rörande beskattningen

av livräntor enligt YFL respektive ÖL. Det tillstyrkes sålunda allmänt att

de livräntor, som kommer att utgå vid skadefall efter ingången av år 1955,

skall i sin helhet utgöra skattepliktig inkomst. Beträffande livräntor på

grund av tidigare inträffade skadefall förutsätter flertalet remissinstanser,

att en omläggning av beskattningen sker endast om livräntorna kan upp­

räknas i sådan utsträckning, att deras värde efter avdrag för skatt blir

högre än tidigare.

Departementschefen

De materiella bestämmelserna rörande livränta, som enligt vad i lag eller

särskild författning är stadgat kan utgå på grund av skadefall efter 1955

års ingång, ansluter sig -— som av den tidigare redogörelsen framgår —

nära till bestämmelserna om livränta i YFL. Sådan legal livränta kan så­

ledes i regel utgå med lika högt belopp som livränta enligt YFL. Enda

undantaget utgör livränta enligt förordningen den 14 maj 1954 (nr 250)

om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under vistelse å anstalt

m. in., som ej kan överstiga 4 584 kronor.

I en denna dag anmäld proposition (nr 158) har chefen för socialdeparte­

mentet föreslagit, att åtskilliga enligt lag eller särskild författning utgående

livräntor som utgår på grund av skadefall före år 1955 skall uppräknas i

samma omfattning som livräntor enligt ÖL.

Jag får vidare erinra om att chefen för försvarsdepartementet anmält

sin avsikt att förorda ändrade bestämmelser angående omreglering av er­

sättningar till värnpliktiga och vissa andra grupper av militär personal.

Som utredningsmannen framhållit finns ej anledning att tillämpa de

principer, som gäller för beskattning av försäkringstagare, även beträf­

fande de legala livräntorna. Då dessa utgör ersättning för mistad arbets­

förtjänst, bör i princip livräntan i sin helhet utgöra skattepliktig intäkt.

Jag förordar därför att den ändring, som föreslagits skola ske med av­

seende å beskattningen av livräntor på grund av yrkesskadeförsäkringen,

också göres tillämplig på de livräntor, som utgår enligt vad i lag eller sär­

skild författning stadgas.

De legala livräntor, som bedömts enligt före den 1 januari 1955 gäl­

lande bestämmelser, kommer icke att till beloppet nämnvärt avvika från

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1955