att stigande priser på utlandsmarknaden ej medför ett för högt prisläge

inom landet.

Prisgränserna och importavgifterna skall enligt förslaget fastställas så,

att mittpriserna mellan prisgränserna i utgångsläget ger den i 1947 års riks­

dagsbeslut åsyftade inkomstlikställigheten mellan jordbruksbefolkningen

och jämförliga befolkningsgrupper. Spännvidden mellan prisgränserna för

olika produkter anges i propositionen och har i allmänhet satts till 20__30

procent av mittprisnivån. Det föreslås, att det skall ankomma på statens

jordbruksnämnd att, efter förhandlingar med jordbrukets organisationer,

till Kungl. Maj :t inge förslag rörande prisgränser och importavgifter för de

olika produkterna.

Systemet har försetts med särskilda spärregler. Det föreslås sålunda, att

prisgränserna och importavgifterna skall justeras med hänsyn till föränd-

ringar i penningvärdet. Vidare har en särskild spärregel föreslagits mot

att inlandspriserna mera långvarigt tenderar att genomsnittligt ligga vid eu

nivå, som skiljer sig väsentligt från den genomsnittliga mittprisnivån, utan

att därför priserna på de enskilda varorna ligger utanför prisgränserna. En

särskild översyn av systemet avses skola vidtagas vid mera betydande för­

ändringar i växelkurserna.

En allmän översyn av systemet föreslås skola äga rum tre år efter ikraft­

trädandet. Vid den periodiska översynen skall bl. a. utredas, hur jord­

bruksbefolkningens inkomstläge utvecklats under tillämpningsperioden samt

huruvida inkomstlikställighet uppnåtts vid det givna gränsskyddet. Anses

ändringar i systemet påkallade, föreslås frågan härom skola underställas

riksdagen. Några närmare regler för översynen har icke uppställts i propo­

sitionen.

De tullar, som för närvarande utgår på jordbruksvaror skall slopas. Im­

portavgiftsmedel skall användas för regleringsändamål på jordbruksområ­

det, varvid det föreslås skola ankomma på Kungl. Maj :t att efter förslag av

statens jordbruksnämnd meddela föreskrifter angående den huvudsakliga

medelsanvändningen.

Under förutsättning att det föreslagna systemet godkännes av riksdagen,

ämnar Kungl. Maj :t våren 1956 för riksdagen framlägga ett förslag till syste­

mets närmare utformning för olika varor och till erforderliga författnings-

föreskrifter.

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1955

4

Över betänkandet har efter remiss yttranden avgivits av statskontoret,

riksräkenskapsverket, socialstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, generaltull­

styrelsen, statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet, lantbruksstyrelsen,

statens jordbruksnämnd, kommerskollegium, statens handels- och industri­

kommission, statens priskontrollnämnd, näringsfrihetsrådet, hushållnings­

sällskapens förbund, styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lant-

bruksförsök, 1952 års tulltaxekommitté, 1954 års öutredning, Sveriges lant-

bruksförbund, Riksförbundet Landsbygdens folk, Landsorganisationen,

Svenska arbetsgivareföreningen, Svenska lantarbetsgivareföreningen, Koope­

rativa förbundet, Småbrukarnas riksförbund, Sveriges industriförbund, Sve­

riges grossistförbund, Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges aka­

demikers centralorganisation, Sveriges allmänna exportförening, Sveriges

köpmannaförbund, Svenska sockerfabriksaktiebolaget, Aktiebolaget Vin-

och spritcentralen, Sveriges potatisodlares riksförbund, Sveriges betodlares

centralförening, Svenska fodermedels- och spannmålsimportörernas förening.

Därjämte har Svenska lantarbetareförbundet beretts tillfälle att yttra sig.

Skrivelser i ärendet har inkommit från bland annat Borgholms stad, läns­

styrelsen i Kalmar län, Köpingsviks kommunalnämnd, Mörbylånga kommun,

Svensk industriförening och Sveriges oljeväxtodlares centralförening.

Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1955

Problem i samband med överskottsproduktionen av jordbruksprodukter

Utredningen

Jordbruksprisutredningen konstaterar, att det synes realistiskt att utgå

ifrån att under åtskilliga år jordbruksproduktionen kommer att överstiga

det inhemska avsättningsutrymmet. Vissa av utredningen gjorda beräk­

ningar om den framtida konsumtions- och produktionsutvecklingen visar,

att 1960/61 vid normal skörd kan uppstå ett produktionsöverskott, motsva­

rande produktionen på ungefär en sjundedel av den svenska jordbruks jor­

den, trots att man vid dessa beräkningar har förutsatt viss fortsatt minsk­

ning av jordbruksarealen. Problemen i samband med överskottsproduktio­

nen är följaktligen betydande.

Enligt utredningens uppfattning är möjligheterna att vid stigande pro­

duktion höja avsättningen på den inhemska marknaden tämligen begrän­

sade, varför den ökade produktionen först och främst måste avsättas i ut­

landet. Uppehåller man därvid en mycket betydande skillnad mellan pri­

serna inom landet och vid export, kan bland annat handelspolitiska kompli­

kationer uppstå. Vidare kan betydande regleringstekniska svårigheter upp­

komma, om exportpriserna alltför mycket avviker från de inhemska. Med

hänsyn till utredningens bedömning av överskottsproduktionens framtida

omfattning och prisläget på världsmarknaden, är det enligt dess uppfatt­

ning ofrånkomligt, att överskottsproduktionen måste verka tryckande på

den inländska prisnivån.

6

Jordbruksprisutredningen diskuterar också olika möjligheter att åstad­

komma den produktionsminskning, som kan vara påkallad för att undvika

en tyngande överskottsproduktion. Till en början konstateras, att en minsk­

ning icke till någon nämnvärd del kan ernås genom en begränsning av foder-

medelsimporten. Vidare kan verksamheten för komplettering av ofullstän­

diga jordbruk — bortsett från de ökade möjligheter till igenläggning av

mindre brukningsvärd jord, som dylik komplettering skapar — i och för

sig ej beräknas medföra en sådan extensifiering av driften på de nybildade

fastigheterna, att den mera påtagligt kan påverka produktionens storlek.

På de större jordbruken torde enligt utredningen en extensifiering av drif­

ten i regel näppeligen vara ägnad att förbilliga produktionen per arealenhet

och bör därför ej eftersträvas.

I diskussionen av överskottsproblemet har ibland även ifrågasatts, om

icke produktionen skulle kunna begränsas genom att statsmakterna av­

siktligt minskade prisskyddet för jordbruksprodukter och därmed sänkte

pris- och inkomstnivån under vad som eljest skulle vara skäligt och möj­

ligt. Härvid har avsetts en relativt måttlig prissänkning. Utredningen fram­

håller med anledning härav, att en dylik åtgärd icke skulle stå i överens­

stämmelse med de år 1947 fastställda riktlinjerna för jordbrukspolitiken.

Vidare är det enligt utredningen ganska tvivelaktigt, om en sådan minsk-

ning på kort sikt skulle få någon större effekt på produktionens storlek.

Som den väg, på vilken man i praktiken främst bör sträva att lösa över­

skottsproblemet, kvarstår därför enligt utredningens mening en minskning

av den areal, som nu tages i anspråk för jordbruksproduktionen.

Det har icke varit utredningens uppgift att söka ange, var och hur den

erforderliga minskningen av jordbruksarealen i första hand bör genomföras.

Dessa frågor måste självfallet avgöras i samband med det fortgående ratio-

naliseringsarbetet. Utredningen har emellertid anfört vissa allmänna syn­

punkter. Sålunda understrykes, att man vid behandlingen av frågor av detta

slag vid sidan av de rent ekonomiska synpunkterna måste fästa den största

vikt vid den verkan, en överföring av jordbruksjord till skogsmark kan få

för bygden i dess helhet. Vidare måste beaktas den betydelse det ur andra

näringsgrenars synpunkt har, att jordbruk uppehälles i skilda delar av

landet. Frågor om överföring bör sålunda enligt utredningen prövas med

hänsyn till de inom varje trakt rådande förhållandena men avgöras med ut­

gång från att en viss krympning av jordbruksarealen bör komma till stånd.

Som förut nämnts kan överskottsproduktionen vara ur samhällsekono­

misk synpunkt lönande, så länge exportpriserna täcker de rörliga kostna­

derna för produktionen och denna ej påkallar några nya investeringar i

fasta anläggningar. Bland annat av denna anledning torde man enligt ut­

redningen böra räkna med att en överföring av jordbruksjord till skog för

de mindre jordbrukens del oftast lämpligen bör genomföras, då dessa blir

föremål för sammanläggning och förstärkning. Utredningen betonar, att

det är av vikt, att vid genomförandet av yttre rationaliseringsåtgärder de

nybildade fastigheternas areal, i den mån så är möjligt, tillmätes så, att bru­

Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 1955

Utredningen behandlar vidare frågan om produktionens fördelning på

olika produkter.

Vid överskottsproduktion blir de priser jordbrukarna erhåller beroende

ej endast av priserna på hemmamarknaden utan även av de priser, som upp­

nås vid export. Utredningen framhåller, att det under dessa omständigheter

blir ej minst ur jordbrukets egen synpunkt av betydelse, att överskotten för­

delar sig på sådana produkter, för vilka avsättningsmöjligheterna är gynn­

sammast. Erfarenheterna visar, att avsättningsmöjligheterna på utlandsmark­

naden rätt snabbt kan ändras. Skall överskotten kunna avsättas på gynn­

sammaste sätt, måste produktionen därför i möjligaste mån anpassas till

ändrade förhållanden vid export. Med den långa produktionsperiod, som

kännetecknar jordbruket, är det naturligtvis icke möjligt att anpassa pro­

duktionen till de kortsiktiga prisvariationerna. Här avses den mera lång­

siktiga utveckling av prisrelationerna, som har en reell bakgrund i var­

aktigt förändrade avsättningsförhållanden.

Möjligheterna att variera produktionens sammansättning är emellertid en­

ligt utredningen långt ifrån obegränsade. En förskjutning mellan olika

spannmålsslag eller mellan olika vegetabilier över huvud taget kan inom vis­

sa gränser åstadkommas relativt lätt genom ändrade prisrelationer. En ej

oväsentlig del av överskottsproduktionen hänför sig emellertid till mjölken.

Produktionen härav är i betydande utsträckning koncentrerad till mindre

brukningsdelai, vilka endast har begränsade möjligheter att övergå till an­

nan produktion.

Utredningen påpekar, att mjölkproduktionen under senare år har mins­

kat vid de medelstora och större jordbruken, medan den vid de mindre bruk­

ningsdelarna har stigit, främst på grund av en intensifierad utfodring. Från

1949 till 1952 har sålunda mjölkproduktionen vid jordbruk över 10 hektar

reducerats med 5 procent samtidigt som den vid gårdar i storleksgruppen 2

—10 hektar har ökat med 2 procent. Eftersom antalet brukningsdelar i den

sistnämnda storleksgruppen samtidigt minskat med cirka 3 procent, är för­

skjutningen starkare än vad dessa siffror utvisar. För den svenska jord­

brukspolitiken kan enligt utredningens mening utvecklingen på detta om­

råde bli av väsentlig betydelse. En mera betydande överskottsproduktion

av mejeriprodukter kan nämligen medföra svårigheter att uppnå rimliga

försäljningspriser och att upprätthålla ett tillfredsställande inkomstläge för

jordbruksbefolkningen. Det kan befaras, att avsättningsmöjligheterna för

smör alltmer kommer att försämras genom en fortsatt ökning av förbruk­

ningen av margarin på bekostnad av smör såväl inom landet som i våra

avnämarländer. Utredningen anför efter en analys av produktions- och

konsumtionsutvecklingen för smör följande.

Utredningen har tidigare framhållit betydelsen av att överskottsproduk­

tionen på jordbruksområdet begränsas genom en intensifierad struktur­

rationalisering. Överskottsproduktionen av smör och den utpräglade bun­

denhet, som vid nuvarande brukningsstruktur föreligger på detta område,

understryker ytterligare de därvid anförda synpunkterna. Utredningen vill

särskilt peka på vad som tidigare sagts om prisdifferentieringar och direkta

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 1955

10

svarande överskott 24 resp. 18 milj. kg. Som jämförelse kan tjäna de senaste

arens smöröverskott, vilket utgjort 13 milj. 'kg.

Även om lantbrukslörbundet hyser en något avvikande mening i fråga

om produktionsutvecklingen, finner det dock i likhet med utredningen rea

Iistiskt att förutsätta, att jordbruksproduktionen under överskådlig fram­

tid kommer att lämna vissa överskott, som måste avlastas på utlandsmark­

naden. Lantbruksförbundet instämmer med hänvisning till föreliggande

över skotts-situation och avsättningsmöjligheter utomlands i utredningens

uttalande om att en nedskärning av produktionen, sett på längre sikt, lig­

ger i jordbruksbefolkningens eget intresse. Samtidigt understryker lant­

bruksförbundet, att en begränsning av produktionen kan och bör åstad­

kommas endast genom en stegvis skeende minskning av produktionsunder-

laget. Lantbruksförbundet påminner också om utredningens uttalande, att

det ej bör komma i fråga att begränsa produktionen med minskning av

prisstödet som påtryckningsmedel och anför.

Den av utredningen åsyftade minskningen av produktionsunderlaget för-

utsättes främst skola ske genom överföring av åkerjord till skogsmark, en

överföring som för de mindre jordbrukens vidkommande vanligen bör ske,

då dessa blir föremål för omläggning och förstärkning. Lantbruksförbun­

det vill för sin del understryka utredningens uttalande om att vid behandling

av frågan om dylik överföring — uttalandet torde emellertid avse all jord­

bruks] ord, alltså såväl åker som äng — vid sidan av de rent ekonomiska

synpunkterna stor vikt fästes vid den verkan en sådan åtgärd kan få för

bygden i dess helhet. I första hand bör sålunda inom varje bygd skogsplan­

tering ske på sådana jordar, som enligt bygdens förhållanden är av dålig

beskaffenhet, är olämpligt belägna eller utgöres av i skogen spridda åker­

stycken. I detta sammanhang må erinras om ett uttalande i 1947 års beslut

av innebörd, att det allmänna vid behov kan tänkas direkt böra medverka

till att jordbruksjord omlägges till skog genom att lämna bidrag till plan­

tering av skog på därtill lämpade marker. Därest ett påskyndande av över­

föringen av jordbruksjord till skog befinnes önskvärt — denna fråga sam­

manhänger till stor de! med bedömningen av rationaliseringstakten och pro­

duktionsutvecklingen — ger detta uttalande enligt lantbruksförbundets

uppfattning anvisning om en framkomlig väg. Därvid förutsättes givetvis,

att eventuella statliga åtgärder i syfte att befrämja plantering av skog på

jordbruksjord icke gives en sådan utformning, att vid valet mellan att före-

taga plantering på dåliga skogsmarker och på jordbruksjord det senare al­

ternativet kommer att föredragas. I detta sammanhang erinrar lantbruks­

förbundet om att betydande arealer skogsmark icke anses vara rationellt

utnyttjade, varför de stora vinsterna i skogsproduktivt hänseende otvivel­

aktigt står att vinna genom förbättringsåtgärder på redan befintliga skogs­

marker.

Lantbruksförbundet delar utredningens uppfattning att tillvaratagandet

av möjligheterna till yttre rationalisering är av stor betydelse ur såväl jord­

brukets som samhällets synpunkt. Därvid framhåller lantbruksförbundet,

alt strukturrationaliseringen ofta utgör en förutsättning för rationalisering

av driften. Lantbruksförbundet anför vidare.

Vilka stora vinster som kunnat uppnås genom den hittills genomförda

rationaliseringen inom jordbruket, visar vissa av utredningen redovisade

Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1955

12

liga pristillägg pa mjölk, för smör i övre Norrland och exportpriset vara

orealistisk.

Även

Riksförbundet Landsbygdens folk

finner, att vissa tecken tyder på

att jordbruksproduktionen under viss tid framåt kan komma att ge upp­

hov till åtminstone under goda skördeår ganska väsentliga exportöverskott.

Riksförbundet anför därvid i fråga om begränsningen av jordbrukets pro­

duktionsvolym följande.

Riksförbundet vill helt ansluta sig till utredningens uppfattning, att eu

nedskärning av produktionsvolymen icke bör genomföras genom en oeko­

nomisk inskränkning i användningen av vissa" produktionsmedel eller ge­

nom att prissänkningar användes som påtryckningsmedel. Det delar ut-

ledningens mening, att om en minskning av produktionsvolymen kan kom-

ma att te sig önskvärd, den i första hand bör komma till stånd genom en

försiktig minskning av åkerarealen. I allmänhet bör det naturligtvis bli en

fråga om att överföra de ur produktionssynpunkt svagaste jordarna till

annan användning. Riksförbundet vill emellertid starkt understryka, att

en sådan minskning av åkerarealen — vilket utredningen också uttalat __

bör ske med beaktande av »de inom varje trakt rådande förhållandena».

Hänsyn måste sålunda tagas både till bebyggelsestrukturen och till skogs­

brukets arbetskraftsproblem. Sålunda vill riksförbundet energiskt avvisa

tankegången, att jordbruksjorden inom större sammanhängande delar av

en bygd tillätes övergå till skogsmark, även om denna åkerjord i och för

sig skulle tillhöra den för landet i dess helhet ur jordbrukssynpunkt sva­

gaste.

I fråga om jordförvärvslagen hänvisar riksförbundet till sitt remissvar å

jordbruksrationaliseringsutredningens betänkande. Beträffande vanhävds-

Iagstiftningen anför riksförbundet bland annat följande.

Rent allmänt vill riksförbundet instämma i att hindren för att under vis­

sa omständigheter överföra jordbruksj ord till skog uppmjukas. Emellertid

synes, innan sanktion gives till nedläggning av hela brukningsdelar, frågan

alltid böra prövas såväl jordbruksekonomiskt som med hänsyn till bygdens

n^r!n^sl*v ^ dess helhet. Några speciella stödåtgärder för plantering av skog

på åkerjord utöver vad som kan komma att gälla för skogsplantering i all­

mänhet, kan riksförbundet för sin del icke finna motiverade. Det torde vara

ur olika synpunkter mest angeläget, att skogsplantering — utöver rationell

föryngring på ren skogsmark — kommer till stånd på de svagaste betes­

markerna och på marker, som intager en mellanställning mellan skogsmark

och bete. Härigenom kommer en del av åkerjorden mer eller mindre auto­

matiskt att behöva överföras till bete och åkerjorden krympes på ett natur­

ligt sätt.

I flera yttranden understrykes starkt önskvärdheten av en intensifierad

strukturrationalisering. Detta gäller bland annat de yttranden, som har av­

givits av

Kooperativa förbundet, Landsorganisationen, Tjänstemännens cen­

tralorganisation

och

statens priskontrollnämnd.

Kooperativa förbundet

framhåller sålunda, att jordbrukspolitikens målsättning icke kan förverk­

ligas på lång sikt, huru än gränsskyddet för jordbruksnäringen utformas,

därest ej en strukturrationalisering kommer till stånd. För att nå en för­

bättrad produktivitet konnner det i många fall att visa sig nödvändigt att

Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 1955

13

helt lägga ned driften på de minst givande jordarna och intensifiera den

på de mest lämpliga. Kooperativa förbundet fortsätter.

För att kunna genomföra en sådan produktionsplan behöver den enskilde

jordbrukaren en av inga ovidkommande hänsyn begränsad möjlighet för till­

köp av jord. Denna möjlighet kringskäres dock nu i väsentlig grad av den

gällande jordlagstiftningen. Jordförvärvslagen, som på sin tid tillkom för

att förhindra spekulation med jordbruksfastigheter och för att bevara den

för jordbruksdrift lämpade jorden åt jordbruksbefolkningen, är vagt och

allmänt formulerad samt har i många fall tillämpats av den administreran­

de myndigheten, lantbruksnämnderna, för att förhindra jordsammanlägg­

ningar i rationaliseringssyfte i stället för att stödja dem. Den härvid ofta an­

förda motiveringen att förebygga bildandet av för stora jordbruk, s. k. la-

tifundiebildning, förefaller i vårt land vara en verklighetsfrämmande kon­

struktion. Det bör för övrigt erinras om att de allra största jordbruken i re­

gel icke torde kunna uppvisa lika gynnsamt ekonomiskt resultat som jord­

bruk av närmast lägre storleksklasser. Skulle lagen i fortsättningen komma

att allmänt tolkas som ett förbud mot att tillräckligt stora jordbruk bildas

kommer strukturrationaliseringen att hämmas på ett även ur jordbruksbe­

folkningens egen synpunkt skadligt sätt. Vanhävdslagen å andra sidan, som

ursprungligen tillkom i syfte att med lagliga tvångsmedel främja en ratio­

nell skötsel av åkerjorden, har visat sig kunna tillämpas som ett lagligt hin­

der för igenläggande av improduktiva jordar.

Kooperativa förbundet framför i detta sammanhang starka tvivel på

möjligheten att med hjälp av lagstiftning och på denna stödd statlig admi­

nistration reglera jordförvärv i rationaliseringssyfte. Utrymmet för en kost­

nadsminskning i form av arbetskraftsbesparing genom underlättande av

strukturrationaliseringen är enligt dess mening högst betydande. Arbets-

kraftsbesparingar, genom ökad mekanisering och på andra vägar, vid de

mindre jordbruken kommer i regel icke att innebära en förbättrad ekonomi

genom reducering av arbetsstyrkan. Den avflyttning, som nu äger rum, sär­

skilt bland jordbrukarungdom, är enligt dess uppfattning på de mindre jord­

bruken snarast att hänföra till följderna av undersysselsättning och kan följ­

aktligen antagas komma att hämmas vad arbetskraftens sysselsättning i mer

produktivt och inkomstgivande arbete vid större familjejordbruk. I yttran­

det anföres vidare.

Farhågor för en uttunning av landsbygdsbefolkningen, sänkning av eller

stagnation i kulturstandarden på landsbygden genom avflyttning, minskade

skatteunderlag för landsbygdskommuner eller liknande följdverkningar av

en påskyndad, av ekonomiska nödvändigheter betingad utveckling mot stör­

re driftsenheter inom jordbruket synes ha i viss mån hämmat en positiv

opinionsbildning hos landsbygdsbefolkningen till förmån för strukturratio­

naliseringen. Dessa farhågor har dock redan i betydande omfattning veder­

lagts av verkligheten. Trots den påbörjade strukturrationaliseringen har av­

flyttningen bland företagarna inom jordbruket i stort sett begränsats till

övergången från det egentliga småbruket till andra sysselsättningar. Icke

bara den materiella standarden utan också kulturstandarden på landsbygden

har höjts, ej minst genom jordbrukarsammanslutningarnas och deras ung­

domsorganisationers insatser. Särskilt genom motorismens utbredning har

ökade kontakter åstadkommits mellan stads- och landsbygdsbefolkningen.

Samma process tyckes vara i gång i Sverige som i Förenta staterna och andra

Kungl. Mcij.ts proposition nr 198 år 1955

14

länder med blandad industri- och jordbruksbefolkning, kännetecknad av ett

närmande mellan sedvänjor och levnadsvanor samt av mer likartade värde­

ringar i fråga om sociala och kulturella förhållanden. Möjligheterna att

upprätthålla den likställighet i fråga om inkomster, vilken varit ett starkt

bidragande incitament till denna utjämning, är emellertid betingade av en

fortsatt strukturrationalisering och av en positiv inställning till denna från

landsbygdsbefolkningens sida.

Sveriges industriförbund

framhåller, med instämmande av

Svenska arbets­

givareföreningen,

önskvärdheten av en begränsning av överskottsproduktio-

nen och anför därvid.

Om överskottsproduktionen skall fortsätta och redan på kort sikt stiga

ytterligare, kommer frågan om dess avsättning till rimliga priser att få ökad

samhällsekonomisk betydelse. Särskilt om utbuden av svenska jordbruks­

produkter på världsmarknaden kommer att stiga, kan detta menligt åter­

verka på exportmöjligheterna för traditionella exportvaror; komplikationer

av detta slag har redan understundom yppat sig. Vad som icke minst väc­

ker oro är, att det mindre jordbruket ökat sin produktion, samtidigt som

produktionskostnaderna inom denna del av jordbruket, enligt vad utred­

ningen visar, utvecklat sig vida ogynnsammare än vid de större bruknings­

delarna. De undersökningar, utredningen gjort angående de sannolika av­

sättningsmöjligheterna för svenska jordbruksprodukter i utlandet, förefal­

ler på det hela taget föga uppmuntrande.

Industriförbundet vill till sist betona, att en önskvärd produktionsminsk­

ning inom jordbruket icke får åstadkommas genom åtgärder, som leder till

en sänkt effektivitet. Det är tvärtom önskvärt, att den pågående rationali­

seringen inom jordbruket, där så kan ske, på olika sätt stimuleras av stats­

makterna. Endast därigenom blir det i längden möjligt att ernå och bibehålla

den inkomstnivå, som jordbrukets utövare anses böra åtnjuta.

Kommerskollegium

anför i samband med frågan om överskottsproduktio­

nen bland annat följande.

I den mån exporten hittills lett till ett intäktstillskott, som har varit större

än den med exporten förenade kostnadsökningen, har detta medfört, att er­

sättningen till jordbruket för den del av produktionen, som avsatts på hem­

mamarknaden, kunnat sänkas med motsvarande belopp. Eftersom jordbru­

ket har höga fasta kostnader, är det ej uteslutet, att merkostnaderna för

produktionsökningen varit så låga, att de mer än väl täckts genom de högre

exportinkomsterna. Produktionsökningen har i så fall varit till fördel och

icke till nackdel för konsumenterna. Det oaktat måste ifrågasättas, om det

är riktigt att stödja en större produktionsvolym än den, som kan förbrukas

inom landet. Ständiga överskott av jordbruksprodukter innebär i verklighe­

ten, att jordbruket till förfång för mera lönande exportnäringar förfogar över

en för stor del av landets produktiva tillgångar. En minskning av dessa till­

gångar för jordbrukets del torde ej medföra, att kostnaderna per produce­

rad enhet höjes. Minskningen skulle nämligen träffa den produktion, vilken

sker med hjälp av de ur jordbrukets synpunkt minst effektiva tillgångarna,

bland annat den svagaste eller sämst belägna jorden. Om prisstödet begrän­

sades till hemmamarknadsproduktion, skulle jordbrukarna, enskilt men kan­

ske framför allt som yrkesgrupp, få ett omedelbart intresse av att avveckla

överskottsproduktionen. Teoretiskt sett sker ej någon produktionsminsk­

ning, så länge jordbrukarna får full täckning för de med den nuvarande

produktionen förenade kostnaderna. För ett på detta sätt begränsat prisstöd

Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1955

16

anser nämligen, att den utredning, som pågår inom styrelsen rörande van-

hävdslagstiftningen, bör föreligga för att beaktas vid detta ställningsta­

gande.

Departementschefen

Under andra världskriget avspärrades vårt land från livsmedelstillförseln

utifrån, och vi fick huvudsakligen bygga vår försörjning på produktionen

inom landet. Därmed kom höga krav att ställas på vårt jordbruk. Trots den

genom militärinkallelserna begränsade tillgången på arbetskraft, bristen

på produktionsmedel och de i början av 1940-talet ogynnsamma väderleks­

förhållandena kunde genom ett effektivt utnyttjande av tillgängliga resurser

vår folkförsörjning tryggas i någorlunda tillfredsställande utsträckning.

Men redan under denna tid, då största möjliga produktion var målsättningen

för dagen, var man medveten om att på längre sikt, när förhållandena i värl­

den hade ändrats, en stigande produktion kunde ställa vårt jordbruk inför

svårbemästrade problem. Vid utformningen av 1947 års jordbruksprogram

räknade man med att produktionen skulle kunna komma att överstiga för­

brukningen. Konsekvenserna av en överskottsproduktion och möjligheterna

att begränsa produktionen har sålunda redan diskuterats av 1942 års jord-

brukskommitté och vid behandlingen av dess förslag i regering och riks­

dag. De tankelinjer i fråga om produktionsbegränsningen, som därvid fram­

kom, återfinnes i jordbruksprisutredningens behandling av samma spörs­

mål.

Det bör understrykas, att produktionsstegringen sedan förkrigsåren i och

för sig har varit fördelaktig ur såväl jordbrukets som samhällets synpunkt.

Den har nämligen främst skett genom att tillgängliga produktionsresurser

utnyttjats effektivare. På kort sikt är överskottsproduktionen ur samhälls­

ekonomisk synpunkt lönande, så länge priserna vid export täcker de rörliga

kostnaderna och överskottsproduktionen ej framkallar nya investeringar.

Utredningen anför också, att det med dess bedömning av överskottsproduk-

tionens framtida omfattning och med hänsyn till prisläget på världsmark­

naden enligt dess mening är ofrånkomligt, att överskottsproduktionen ver­

kar tryckande på den inländska prisnivån. Även om detta icke behöver in­

nebära, att jordbruket på kort sikt får ett lägre inkomstläge än vad det

skulle ha uppnatt vid en produktion inom ramen för självförsörjning, är

det på längre sikt önskvärt, att överskottsproduktionen begränsas.

Jag kan sålunda i huvudsak instämma i de av utredningen i berörda fråga

anförda synpunkterna. Den internationella livsmedelsmarknadens struktur,

till vilken jag återkommer i annat sammanhang, medför att de internatio­

nella priserna väsentligt understiger vad som kan anses vara en skälig pro­

ducentprisnivå i flertalet länder. En tillfredsställande lönsamhet för jord­

bruket förutsätter därför, att prisnivån inom landet ligger icke obetydligt

över den internationella. Genom ett lämpligt avvägt gränsskydd kan detta

utan större svårigheter uppnås, så länge den inhemska produktionen icke

Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 1955

18

tala åkerareal. Detta betyder dock ej, att en så stor del av landets åkerareal

odlas under förhållanden, som på längre sikt ekonomiskt icke kan försvaras.

Vid ett stort antal småbruk kan jordbruksdriften nämligen på ett ekono­

miskt fördelaktigt sätt kombineras med arbete i skogsbruket och annan sys­

selsättning. 1951 års jordbruksräkning visar, att antalet brukningsdelar i

storleksgruppen 2—5 hektar under tiden 1944—1951 har minskat med 11

procent och i storleksgruppen 5—10 hektar med 5 procent. Utvecklingen se­

dan år 1951 torde ha medfört en ytterligare minskning i antalet småbruk.

I överensstämmelse med vad utredningen anfört torde möjligheterna att

överföra sämre jordbruksjord till skogsmark böra ägnas uppmärksamhet.

Jag vill också ansluta mig till vad utredningen anfört därom, att man vid

behandlingen av ifrågavarande spörsmål — vid sidan av de rent ekonomiska

synpunkterna —- bör fästa största vikt vid den verkan, en sådan överfö­

ring kan få för bygden i dess helhet. Den betydelse, det ur andra näringsgre­

nars synpunkt har, att jordbruk uppehälles i skilda delar av landet, bör även

beaktas. Det är av centralt intresse ej endast för jordbruksbefolkningen, att en

levande landsbygd kan bevaras. Vid behandlingen av frågor om överföring av

jordbruksjord till annan användning bör hänsyn tagas till de inom varje

trakt rådande förhållandena.

Vad utredningen anfört beträffande storleken av de nybildade bruknings­

delarna, kan jag i huvudsak instämma i. Det bö>r emellertid betonas, att

med tanke på de varierande produktionsförutsättningarna inom vårt jord­

bruk några arealgränser i detta sammanhang näppeligen kan anges. I an­

slutning till de av utredningen framförda synpunkterna på jordförvärvslagen

och vanhävdslagstiftningen vill jag beträffande den förstnämnda lagen hän­

visa till proposition 1955: 165 samt beträffande vanhävdslagstiftningen till

den pågående översynen inom lantbruksstyrelsen.

Frågan om över skottsproduktionen på mjölk och därmed sammanhängan­

de problem behandlas i fortsättningen i samband med spörsmålet om av­

vägningen av det framtida stödet åt denna produktion.

Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 1955

J ordbruksbef olkningens inkomstläge

Utredningen

Av stor betydelse för utformningen av olika statliga åtgärder på jord­

brukets område är de förändringar i jordbruksbefolkningens inkomstläge,

som har inträffat, sedan riktlinjerna för den nuvarande jordbrukspolitiken

fastställdes i 1947 års riksdagsbeslut. I detta beslut angavs som ett cen­

tralt mål för jordbrukspolitiken att bereda jordbruksbefolkningen möjlig­

het att uppnå och bevara jämställdhet i inkomsthänseende med andra be­

folkningsgrupper. Målet skulle anses uppnått, när arbetskraften vid ratio­

nellt drivna jordbruk i storleksgruppen 10—20 hektar (basjordbruken) er­

20

byggd på material från den jordbrultsekonomiska undersökningen, som vid

undersökningen på grundval av taxeringsstatistiken ett högre löneläge än

den jämförelsegrupp, 1942 års jordbrukskommitté utgick ifrån.

Av väsentlig betydelse vid inkoms t jämförelsen är, om man utgår från

jordbrukarnas arbetsinkomst eller om man även tager hänsyn till att utöver

denna en del av kostnaderna för det i jordbruket investerade kapitalet till­

föres jordbrukarna själva i form av kapitalinkomst. Utredningen erinrar om

att föredragande departementschefen i propositionen 1947: 75 i fråga om av­

vägningen av prisstödet anförde, att han med uttrycket full lönsamhet av­

såg, att avkastningen av jordbruket skulle förslå till att dels täcka samtliga

kostnader för jordbruksdriften, däri inräknat ränta på investerat kapital

och erforderliga avskrivningar, dels ge den i jordbruket sysselsatta arbets­

kraften en ersättning, motsvarande jämförliga befolkningsgruppers arbets­

inkomst. Utredningen har lagt samma innebörd i begreppet full lönsamhet.

Emellertid uppstår frågan, hur storleken skall bestämmas av det investe­

rade kapital, varpå räntekostnaderna bör beräknas. Utredningen anför i

detta sammanhang följande.

I förut berörda beräkningar, som bygger på den jordbruksekonomiska

undersökningen, har tillgångarna upptagits till marknadsvärden, något som

i och för sig kan vara riktigt vid företagsekonomiska undersökningar. En

del av de kapitalbelopp, som representeras av nuvarande jordbruksvärden,

liksom en del av de nuvarande förmögenheterna motsvaras emellertid icke

gjorda investeringar utan har framkommit genom värdestegringar, i

främsta lummet pa fastigheterna. Då räntekostnad beräknas även på ka­

pital, som motsvarar denna värdestegring, leder det till att vissa inkomster,

vilka eljest skulle redovisas som arbetsinkomster, blir överflyttade till ka­

pitalinkomster. Frågan är, hur denna del av inkomsterna skall behandlas

vid inkomst jämförelsen. Ur vissa synpunkter kan det anses berättigat, att

jordbrukaren får tillgodoräkna sig ränteinkomst för ett kapitalbelopp med

samma realvärde som summan av hans tidigare förmögenhet (eget kapital)

i jordbruket och löpande sparande. Däremot är det enligt utredningens me­

ning icke berättigat, att ränta tillgodoräknas honom på övrigt eget kapital,

som framkommit genom prisstegringar. Denna del av det "egna kapitalet

kan delvis harröra från starkare värdestegring på tillgångarna än som mot­

svaras av pennmgvärdeförsämringen men uppkommer i första rummet «e-

nom att en del av tidigare investeringar finansierats med lån, vilka förblir

oforandrade, samtidigt som realtillgångarnas värde ökas. Vid en jämförelse

med andra befolkningsgrupper bör den del av kapitalinkomsten, som mot­

svarar ränta på dylikt eget kapital, likställas med arbetsinkomst.

Vid den praktiska tillämpningen av angivna princip är det dock förenat

med stora svårigheter att göra en bestämd uppdelning av kapitalinkoms-

terna på det ena och andra slaget, enär man icke vid varje tillfälle kan fast-

stalla, hur stor del av tillgångarnas värde som motsvaras av verklig investe­

ring från jordbrukarnas sida och hur stor del som utgöres av prisstegrin«s-

vinst. Det tår i detta sammanhang också beaktas, att frågan har aktualitet

endast under och efter prisstegringsperioder. Under efterföljande perioder

med fast penningvärde kommer prisstegringsdelen att successivt minskas

samt ersattas av reella investeringar från brukarnas sida, allt eftersom ny-

anskaftningar gores av byggnader och inventarier samt jordbruken förvär­

Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 1955

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1955

undersökningen. Inkomsten på 6 700 kronor överstiger industriarbetarin-

ltomsten på den rena landsbygden med över 600 kronor. En framskrivning

till år 1952 leder till ungefär samma resultat. I motsats till lönestatistiken

torde den i taxeringsstatistiken redovisade industriarbetarinkomsten här

även innefatta inkomster från en del tillfällighetsarbeten. Å andra sidan

inkluderas kapitalinkomster i jordbrukarinkomsten.

Utredningen anför, att det vid bedömning av nyssnämnda siffror är att

märka, att skogsinkomsterna var höga år 1951. Vidare innesluter jordbru­

karinkomsten även ersättning för arbetsprestationer, utförda av familjemed­

lemmar. Dessa förhållanden liksom svårigheterna över huvud taget att på

grundval av taxeringsstatistiken jämföra inkomsterna hos företagare och

löntagare måste beaktas, när man bedömer den redovisade skillnaden mel­

lan jordbrukar- och industriarbetarinkomsten. Resultaten från den speciella

bearbetningen av taxeringsstatistiken synes enligt utredningens uppfattning

dock i huvudsak överensstämma med de resultat, som erhållits på grundval

av uppgifter från den jordbruksekonomiska undersökningen.

De av utredningen angivna uppgifterna om konsumtionsstandarden ger

ingen direkt upplysning om inkomstläget, eftersom konsumtionen vid sam­

ma inkomst självfallet kan variera, beroende på i vilken utsträckning in­

komsten sparas eller konsumeras. Den speciella bearbetningen av socialsty­

relsens levnadskostnadsundersökning uppvisar inga utmärkande skillnader

mellan jordbrukarbefolkningens konsumtion och konsumtionen hos andra

befolkningsgrupper på landsbygden. Likhet i konsumtionen föreligger, trots

att undersökningsmaterialet för jordbrukarbefolkningen torde ha represen­

terat en lägre inkomstnivå än basjordbrukens. Utredningen framhåller, att

likhet i konsumtionsstandard kan konstateras samtidigt som sparprocenten

hos jordbrukarbefolkningen tydligen ligger tämligen högt. Detta stämmer

i och för sig väl med övriga undersökningsresultat, som tyder på en total­

inkomst för innehavare av basjordbruk vid ifrågavarande tidpunkt väl i

nivå med jämförda befolkningsgruppers.

I fråga om lantarbetarlönen finner utredningen föreliggande material an­

ge, att denna understiger såväl inkomsterna vid basjordbruken som indu­

striarbetarlönen på landsbygden. Undersökningar, utförda enligt 1942 års

jordbrukskommittés metodik, synes tyda på en löneklyfta mellan lantarbeta­

re och industriarbetare på omkring 15 procent. Även lönestatistiken tyckes

peka på en klyfta av ungefär denna storlek. I detta sammanhang bör emel­

lertid beaktas, att lantarbetarna i form av låg hyra erhåller en större dold

bostadsförmån än industriarbetarna. Även om man tager hänsyn till att

Övriga dolda förmåner är större inom industrien än inom jordbruket, torde

löneklyftan mellan lantarbetare och industriarbetare därför enligt utred­

ningens mening vara mindre än vad som nu angivits.

Sammanfattningsvis konstaterar utredningen, att det redovisade materia­

let tyder på att den i 1947 års riksdagsbeslut åsyftade inkomstlikställigheten

i huvudsak har uppnåtts, och anför därvid följande.

23

En jämförelse mellan inkomstläget för olika befolkningsgrupper kan näp­

peligen utföras så, att man för varje tidpunkt exakt fastslai storleken av

en eventuell inkomstklyfta. Svårigheterna blir särskilt påtagliga, när in­

komsterna hos en företagargrupp skall jämföras med löntagarinkomster. I

föreliggande sammanhang har det icke gällt att för enstaka år ange någon

exakt siffra för den s. k. inkomstklyftan. Syftet med de redovisade under­

sökningarna har i stället varit att erhålla underlag för en allmän bedöm­

ning av huruvida jordbrukarbefolkningens inkomster vid rationellt skotta

°årdar i storleksgruppen 10—20 hektar fortfarande mera väsentligt kan an­

ses avvika från inkomsterna för jämförliga befolkningsgrupper. När 1942

års jordbrukskommitté utförde sitt arbete, ansågs ifrågavarande inkomst­

klyfta vara helt påtaglig. Sedan dess har jordbruksbefolkningens inkomst­

läge höjts och någon egentlig skillnad mellan inkomsterna hos basjordbru­

kens innehavare och inkomsterna hos jämförliga befolkningsgrupper kan ej

nu konstateras. Det föreliggande materialet synes sålunda tyda på att den

i 1947 års riksdagsbeslut åsyftade inkomstlikställigheten i huvudsak har

uppnåtts.

Yttranden

I yttrandena kan betydande skiljaktigheter konstateras i fråga om be­

dömningen av de slutsatser om jordbruksbefolkningens relativa inkomst­

läge, som på grundval av framlagt material har dragits av utredningen. 1

några yttranden lämnas utredningens slutsats, att den i 1947 ars riksdags­

beslut åsyftade inkomstlikställigheten enligt föreliggande material i huvud­

sak har uppnåtts, utan erinran. I flertalet yttranden underkastas däremot

utredningens material och slutsatser en kritisk granskning. Därvid fram-

hålles i vissa yttranden, att det åberopade materialet ingalunda påvisar så­

dan likställighet samt att inkomstklyftan mellan jordbruksbefolkningen och

jämförliga befolkningsgrupper tvärtom har ytterligare vidgats under senare

år. Vissa andra remissinstanser slutligen anser utredningens material när­

mast tyda på att basjordbrukens inkomstläge under här berörda tid har va­

rit högre än jämförliga befolkningsgruppers.

Bland de remissinstanser, som anser att utredningen icke övertygande

har kunnat styrka sitt påstående om inkomstlikställighet, befinner sig

Sve­

riges lantbruksförbund.

Detta anför inledningsvis, att 1947 års målsättning

för jordbrukspolitiken avser ej blott att bereda jordbruksbefolkningen möj­

lighet att uppnå utan även att bevara jämställdhet i inkomsthänseende. Det­

ta påpekande motiveras av att utredningens uttalande om uppnådd lik­

ställighet i huvudsak stöder sig på ett några år gammalt undersökningsma­

terial, något som enligt lantbruksförbundets mening på sina håll ej klart

beaktats. I fråga om utredningens material anför lantbruksförbundet vi­

dare, att utredningens uttalande, att konsumtionsundersökningen icke upp­

visar några signifikativa skillnader mellan jordbruksbefolkningens konsum­

tion och konsumtionen hos andra befolkningsgrupper på landsbygden, med

hänsyn till materialets starkt begränsade omfattning måste anses vara svagt

Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 1955

24

underbyggt. Såväl den jordbruksekonomiska undersökningen som under­

sökningen på grundval av taxeringsstatistiken synes i och för sig kunna

ge säkraie hallpunkter för inkomstjäniföreisen. Svagheten eller osäkerheten

i de jämförelser, som bygger på dessa två undersökningar, anser lantbruks-

förbundet ligga på andra plan och anför härom bland annat.

Den jordbruksekonomiska undersökningen representerar bättre skötta

gardar än genomsnittet, vilket är en omständighet som utredningen dock

icke ansett vara diskvalificerande i detta sammanhang. Enligt 1947 års

riksdagsbeslut skall man nämligen vid inkomstjämförelserna just utgå från

forhållandena vid rationellt drivna gårdar. Jordbrukarnas inkomster enligt

den jordbruksekonomiska undersökningen har av utredningen samman­

ställts med löneuppgifter ur socialstyrelsens lönestatistik för manliga in­

dustriarbetare i de två lägsta dyrortsgrupperna. Lantbruksförbundet an­

ser, att^ man vid inkomstjämförelserna bör taga hänsyn till de allt större

krav pa yikeskunskaper och skicklighet i övrigt, som ställes på brukarna

av gårdar av bas jordbrukets storlek. Förbundet vill därför ifrågasätta om

det är riktigt att som utredningen gjort jämföra basjordbrukarnas in­

komster med genomsnittslönerna inom en stor och heterogen grupp, i vilken

ingår arbetare i skilda ställningar och med olika grad av yrkesskicklighet.

Lantbruksförbundet är av den uppfattningen, att det framdeles kan komma

att bil anledning att förskjuta utgångspunkten för inkomstjämförelserna.

Vissa skäl kan enligt dess mening redan nu åberopas som stöd för uppfatt­

ningen, att innehavarna av basjordbruk bör jämföras med sådana arbetare

inom industrien, vilka ligger över genomsnittet.

I fråga om utredningens beräkningar av räntekostnaderna vid inkomst­

jämförelsen på grundval av material från den jordbruksekonomiska under­

sökningen anför lantbruksförbundet.

Mot utredningens uppfattning att vid beräkningen av brukarnas arbets­

inkomster täckning av räntekostnaderna på grundval av tillgångarnas fulla

marknadsvärde ej skall medges, kan resas den invändningen, att nytillträ-

dande brukare därigenom icke kan räkna med att få full förräntning på

sitt i jordbruksrörelsen investerade kapital. Lantbruksförbundet är med­

vetet om att mot denna invändning i sin tur kan anföras vissa synpunkter,

som stöder utredningens ståndpunkt. Såsom utredningen framhållit, är

frågan aktuell endast under och efter en prisstegringsperiod. Vilken hänsyn

som skall tagas till av prisstegring förorsakade kapitalkostnader och ka­

pitalinkomster kan därför endast bli föremål för skälighetsbedömning från

tid till annan. Detta synes innebära, att man efter en längre period med

fast penningvärde vid nya beräkningar av jordbrukarnas arbetsinkomster

skall taga tull hänsyn till det aktuella marknadsvärdet. Utredningens åter­

hållsamhet vid beräkningen av räntekostnaderna får betraktas som ett ut­

tryck för en uppfattning hos utredningen, att en under en prisstegrings­

period skeende stegring av fastighetsvärdena, vilken går längre än vad som

betingas av penningvärdets fall, på längre sikt knappast kan vara till jord­

brukets fördel. Ett högt uppdrivet fastighetsvärde försvårar för nytill-

trädande brukare att få full förräntning för sina investeringar, särskilt i

ett vikande marknadsläge för jordbrukets produkter. Emellertid vill lant­

bruksförbundet framhålla, att det även vid nuvarande fastighetsvärde ofta

är svårt att inom marknadsvärdenas ram få utrymme för ett till hälften

avskrivet återanskaffningsvärde för byggnader.

Kuntjl. Maj:ts proposition nr 198 år 1955

26

i nivå med konsumtionen hos jämförelsegrupperna. Vidare är det enligt

riksförbundet en öppen fråga, om rationaliseringsgraden vid gårdarna i den

jordbruksekonomiska undersökningen icke överstiger de krav, man i 1947

års riksdagsbeslut ansåg sig böra ställa på s. k. rationellt drivna jordbruk.

1 fråga om jämförelsegruppen uttalar riksförbundet följande.

Den fortskridande mekaniseringen och kommersialiseringen av jordbruks­

driften liksom också produktionsmetodernas och produktionsmedelsvalets

anpassning till en modernare teknik ställer allt större krav på yrkesskick­

lighet och kompetens hos jordbrukets företagare. Redan i basjordbruks-

gruppen rör man sig enligt riksförbundets mening i en företagargrupp, där

dessa synpunkter förtjänar stort beaktande. Även om man sålunda accep­

terar ett positivt urval av företagare, är det enligt riksförbundets mening

uppenbart, att med »jämförbara grupper» bör avses mera kvalificerade grup­

per inom industrien än arbetare. Redan nu och ännu mera framdeles synes

det berättigat att som jämförelseled välja exempelvis förmän och special­

arbetare inom industrien och därmed jämförliga sysselsättningar. I varje

fall synes jämförelsen böra grundas på inkomstuppgifter, där inkomsterna

från förmän och specialarbetare starkare än i det nu använda jämförelse­

materialet påverkar det beräknade medeltalet.

Riksförbundet anser vidare, att jämförelserna bör grundas på inkomst

per arbetstimme med hänsyn tagen till övertid och helgdagsarbete. I fråga

om räntekostnadsberäkningen vid användningen av material från den jord­

bruksekonomiska undersökningen anför riksförbundet.

Enligt riksförbundets mening kan utredningens resonemang om räntekost­

naden på värdestegringar reduceras till en fråga om vilken ränteprocent

som, särskilt under prisstegringsperioder, kan anses skälig att tillämpa,

när brukarens totalinkomst korrigeras i syfte att framräkna arbetsinkoms­

ten. I själva verket är det fråga om vilken inkomstnivå som vid varje till­

fälle kan eftersträvas och stödjas utan att fastighetspriset och även produk­

tionsvolymen undergår en icke önskvärd stegring. Härvid kan man icke

bortse från de svårigheter, nytillträdande jordbrukare vilka måste betala

marknadsvärden råkar i, om prisstödsnivån på grund av en reducering av

räntekostnadsprocenten icke räcker till att ge täckning för de faktiska kost­

naderna. I varje fall under perioder med någorlunda stabilt penningvärde

synes det riksförbundet uppenbart, att räntekostnadsberäkningen vid in­

komstjämförelser bör grundas på marknadsvärden. Räntekostnadsberäk­

ningen bör å andra sidan givetvis liksom inkomstjämförelserna i övrigt om­

prövas med ej alltför långa mellanrum och med hänsyn till vad som från

tid till annan kan anses skäligt.

Riksförbundet anser, att frågan huruvida likställigheten för basjordbruk

uppnåtts eller ej under den period, som är i fråga, är ett spörsmål om vilka

förutsättningar som ställes upp. För riksförbundet synes det, att man med

lika starka skäl, som utredningen anfört för omdömet att likställighet verk­

ligen uppnåtts, kan hävda, att inkomstlikställighet ingalunda har åväga-

bragts.

Slutligen framhåller riksförbundet, att jordbrukets inkomstläge försäm­

rats under den tid, som förflutit från de år, utredningens material avser.

Riksförbundet framhåller avslutningsvis följande.

Kung!. Maj.ts proposition nr 198 år 1955

28

10—20 hektar medtagits. Vidare är konsumtionsundersökningen represen­

tativ, vilket i förevarande sammanhang innebär, att den genomsnittliga stan­

darden kan förmodas vara lägre än vid basjordbruken (d. v. s. standarden

vid ett speciellt urval av i stort sett rationellt drivna gårdar). Den av utred-

ningen använda taxeringsstatistiken avser uppgifter för jordbruk inklusive

binäringar, såsom fiske, trädgårdsskötsel in. in., något som inverkar sän-

kande på den genomsnittliga inkomstnivån. I likhet med konsumtionssta-

tistiken är den använda taxeringsstatistiken representativ, varför inkomst­

standarden enligt den senare får antagas ligga lägre än basjordbrukets. Vid

inkomst jämförelser inverkar samtliga här nämnda faktorer sänkande på

jordbrukarnas inkomster eller höjande på inkomsten hos icke-jordbrukare.

Mot användningen av brukarens arbetsinkomst som inkomstmått i un­

dersökningar, grundade på material från den jordbruksekonomiska under­

sökningen, riktar nämnden i huvudsak följade anmärkningar.

Nämnden, som inser det vanskliga i att tillämpa timersättning på det i

den jordbruksekonomiska undersökningen uppgivna antalet timmar, vill

framhalla att beräkningar, grundade på timersättning och timmar, likväl

måste ha godtagits av utredningen vid uppskattningen av brukarens in­

komst. Denna har nämligen erhållits genom att från totalinkomsterna draga

de inkomster, som beräknas för familjens arbete i jordbruksdriften. Detta

aibete har värderats genom multiplikation av ett uppgivet antal timmar

med utgående lantarbetarlön per timme. Därest utredningens påpekande

att arbetstiden sannolikt är överskattad i den jordbruksekonomiska under­

sökningen, är riktigt, och denna överskattning jämväl gäller familjemed­

lemmarnas arbetsinsatser, kommer sålunda såväl brukarens arbetsinkomst

som hans totalinkomst att underskattas.

Även av en annan orsak inger utredningens beräkningar av brukarens

inkomst betänkligheter. Ersättningen för familjemedlemmarnas arbete be­

räknas med användning av timlönerna enligt lantarbetaravtalet. Lantarbe­

tarna utgör som bekant alltjämt en låglönegrupp, vars löner har stigit och

stiger snabbare än i genomsnitt för andra befolkningsgrupper. Genom afl

använda lantarbetarlönen vid värderingen av familjens arbete, kommer

detta att stiga i värde förhållandevis snabbt. Eftersom ersättningen för bru­

karens arbete som nyss nämnts kommer fram som en restpost i beräkning­

en, sedan familjens arbete fråndragits, är det tydligt att — om lantarbetar­

lönen ökar procentuellt mer än jordbrukarfamiljens totalinkomst — ök­

ningen av brukarens

beräknade

inkomst stiger saktare än familjens

faktiska

totalinkomst.

Nämnden anser salunda, att brukarens inkomst icke är användbar som

mått på de relativa inkomstförändringarna från år till år, enär dessa för­

ändringar på indirekt väg kommer att bestämmas av förändringarna i lant­

arbetarlönen. Härvid är nämnden medveten om att utredningen icke har gått

in på problemet om relativa lönejämförelser; den bär uteslutande sysslat

med frågan om inkomstlikställighet vid viss tid. Även med denna utgångs­

punkt är emellertid på grund av överskattningen av den effektiva arbets­

tiden i den jordbruksekonomiska undersökningen brukarens inkomst enligt

nämndens uppfattning olämplig som inkomstmått.

I fråga om konsumtionsundersökningen anför nämnden bland annat föl­

jande.

Kungl. MajAs proposition nr 198 år 1955

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 1955

deklarationsmaterial för företagare över huvud taget bör jämföras med

material för löntagare. Det påpekas, att de genomsnittssiffror för hela riket,

som anger medianinkomsterna för företagare inom jordbruk med binä­

ringar, åren 1951 och 1952 (medeltal ca 6 700 kronor) mycket dåligt över­

ensstämmer med familjens totala inkomst enligt förut angivna tablå (12 200

kronor enligt den jordbrukselconomiska undersökningen; 11 600 kronor en­

ligt uppgifterna om konsumtion + sparande). För industriarbetare på den

egentliga landsbygden ger däremot taxeringsstatistiken för åren 1951 och

1952 (medeltal ca 6 600 kronor) avsevärt bättre överensstämmelse med in-

dustriarbetarlönen och konsumtionen hos löntagare (7 000 resp. 7 800 kro­

nor).

Sammanfattningsvis anför nämnden följande.

Enligt utredningen tyder det tillgängliga materialet på att den i 1947 års

riksdagsbeslut åsyftade inkomstlikställigheten i huvudsak har uppnåtts.

Detta uttalande präglas enligt nämndens mening av en alltför stor försiktig­

het. Vad nämnden anfört tyder i övervägande grad på att inkomstläget i

jordbruket under senare delen av den period, utredningen har undersökt,

var bättre än inom jämförbara befolkningsgrupper. I all synnerhet gäller

detta den totala inkomststandarden hos jordbrukarfamiljer inom gruppen

10—20 hektar jämförd med standarden hos andra befolkningsgrupper på

landsbygden.

Ledamöterna i jordbruksnämnden

Bengtsson

och

von Horn

har i ett sär­

skilt yttrande angivit, att de icke anser sig kunna ansluta sig till den del

av nämndens remissvar, som gäller jämförelsen mellan jordbrukarnas och

andra gruppers inkomster. De anser att den metodik, som utredningen har

använt vid beräkningen av brukarens arbetsinkomst, är den enda nu till

buds stående. Man kan enligt deras mening icke komma ifrån en värdering

av familjemedlemmarnas arbetsinsatser, och det är då icke riktigt att vär­

dera dessa insatser till lägre lön än lantarbetarlönen. Vidare hävdar reser­

vanterna, att man icke kan jämföra lönen till industriarbetare, vilken hän­

för sig till en persons arbete, med totala familjeinkomster inom jordbruket,

vilka för det första innefattar ersättning för såväl brukarens som vissa

familjemedlemmars arbetsinsatser och för det andra inkluderar ersätt­

ningen för det egna kapital, jordbruksföretagarna har investerat i sin verk­

samhet. I fråga om konsumtionsundersökningen anför reservanterna, att

konsumtionen per konsumtionsenhet inom jordbrukarhushållen har varit

något lägre än inom andra hushåll. De anser det vidare icke godtagbart att

till konsumtionsutgifterna lägga sparandet inom jordbrukarfamiljerna, efter­

som siffrorna här hämtats ur två olika undersökningar. Slutligen påpekas,

att man bör observera den försämring i jordbruksbefolkningens relativa in­

komstläge, som har inträffat sedan den tid, för vilken utredningens in­

komstjämförelser gäller.

Kooperativa förbundet

uttalar, att såväl undersökningen på grundval av

taxeringsstatistiken som konsumtionsundersökningen närmast synes leda

till slutsatsen, att inkomstklyftan t. o. m. produktionsåret 1952/53 icke bara

32

visat, eftersom undersökningen på grundval av material från den jordbruks-

ekonomiska undersökningen och taxeringsstatistiken förefaller principiellt

olämpliga för att belysa den fråga, det här gäller, och konsumtionsunder-

sökningen enligt landsorganisationens uppfattning på avgörande punkter är

ofullständig. Endast en ingående undersökning av den faktiska konsumtions-

standarden och sparandet kan enligt landsorganisationen lämna ett entydigt

svar på frågan huruvida inkomstlikställighet har uppnåtts eller ej. Enligt

1942 års jordbrukskommitté skulle inkomst jämförelsen avse å ena sidan

jordbrukare på gårdar med 10—20 hektar åker, som fyllde rimliga anspråk

på effektiv produktion och å andra sidan vissa grupper av grovarbetare på

landsbygden, i 1947 års riksdagsbeslut rubricerade som »jämförliga arbe­

targrupper». Enligt landsorganisationen syftar icke någon av de redovisade

undersökningarna till inkomstjämförelser mellan just dessa grupper. Där­

till kommer enligt landsorganisationen, att inkomstjämförelser mellan själv­

ständiga företagare och löntagare av praktiska skäl är omöjliga att genom­

föra och detta oavsett om de är grundade på lönsamhetskalkyler eller dek­

larationsuppgifter. I synnerhet taxeringsmaterialet måste av nämnda skäl

enligt landsorganisationens uppfattning helt underkännas som underlag för

inkomst jämförelser. Landsorganisationen finner det nödvändigt, att frågan

om jordbrukarbefolkningens och jämförbara gruppers standard blir före­

mål för förnyad undersökning. Denna bör anförtros en grupp icke parts-

bundna experter. Detta önskemål anses kunna tillgodoses utan att därige­

nom dröjsmål vållas med ikraftträdandet av ett nytt prissättningssystem.

Att inkomstparitet har uppnåtts kan enligt landsorganisationen tagas som

en hypotetisk utgångspunkt; vid närmaste översynstillfälle kan den juste­

ring ske, som resultatet av den ifrågasatta undersökningen eventuellt kan

ge anledning till. Landsorganisationen påpekar vidare, att enligt dess upp­

fattning principen om inkomstlikställighet liksom hittills bör tolkas så, att

sådan likställighet eftersträvas mellan innehavare av rationellt skötta bas­

jordbruk och grovarbetare på landsbygden.

Statistiska centralbyrån

berör i sitt yttrande endast undersökningen på

grundval av taxeringsstatistiken och påpekar därvid vissa felaktigheter, som

vidlåder undersökningen. Centralbyrån anför sålunda.

De av utredningsmännen Larsson och Sambergs i en tabell rörande in­

komstutvecklingen (utredningens bilaga nr 4, tabell 2 s. 296) angivna to­

tala

medelinkomsterna

enligt deklarationsundersökningen avser ej — i över­

ensstämmelse med uppgifterna för de olika storleksklasserna — hela riket

utan där har felaktigt införts siffrorna för södra och mellersta Sveriges

slättbygder, d. v. s. högre inkomstbelopp än för hela riket, enligt följande

tablå växlande för olika år från 5 till 22 procent.

Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 1955

Inkomstår

Södra och mellersta Hela riket Slättbygdernas av-

Sveriges slättbygder

vikelse i procent

1938 ...................................................... 2 873

2 486

+ 15 6

1940 ..................................................... 3 539'

2 902

+ 22’,0

1941 ..................................................... 4 088

3 353

+ 21,9

1942 ..................................................... 4 173

3 601

+ 15,9

34

sålunda i verkligheten vid en rättvisande jämförelse till blott 15 procent,

som skulle delvis orsakas av att det urval, vilket användes för deklarations-

undersökningen, omfattar gårdar, som i regel innehafts av samma brukare

sedan år 1938 och utgör jordbruk med något bättre ekonomisk ställning än

genomsnittet.

Centralbyrån nämner vidare, att den för år 1952 har kunnat göra en upp­

skattning av de fel, som före år 1953 förelegat på grund av bristande repre­

sentativitet hos urvalet.

Samtidigt med undersökningen för år 1953 har nämligen infordrats de­

klarationer även för år 1952 för det nya, enligt samplingsmetodik gjorda,

urvalet av brukningsenheter. För några områden har vissa huvudposter be­

arbetats, bland annat summa taxerade nettointäkter. Genom att jämföra de

därvid erhållna resultaten med de vid de tidigare enligt gamla urvalet skat­

tade medeltalen, erhålles en uppfattning om huru mycket nettointäkterna

överskattats med det gamla urvalet. Då blott 6 av de 18 produktionsområ­

dena hittills undersökts på detta sätt, kan endast en ungefärlig uppskatt­

ning göras för hela riket. För Skåne—Hallands slättbygder ger det nya ur­

valet för år 1952 endast 0,9 procent lägre nettointäkt än det gamla urvalet,

medan motsvarande tal för östgötaslätten uppgår till 8,5 procent. För skogs-

och dalbygderna i södra och mellersta Sverige synes det nya urvalet ge en

minskning med mellan 5 och 10 procent. Om den procentuella skillnaden för

södra och mellersta Sveriges slättbygder antages uppgå i genomsnitt till

cirka 6 procent, för skogs- och dalbygderna till mellan 5 och 10 procent

samt för norra Sverige till cirka 7 procent, skulle den enligt det gamla urva­

let skattade taxerade nettointäkten år 1952 för hela riket ha legat omkring

7 procent för högt på grund av bristande representativitet i urvalet. Det bör

dock beaktas, att denna siffra är ungefärlig. När centralbyrån hunnit un­

dersöka flera områden på detta sätt, kan säkrare uppgift lämnas.

Centralbyrån upplyser tillika, att den slutfört deklarationsundersökningen

för inkomståret 1953, och meddelar beträffande denna undersökning föl­

jande.

Undersökningen grundar sig på ett helt nytt urval av jordbrukare med

mer än 2 hektar åker. Detta urval har centralt uttagits enligt samplings­

metodik och torde vara representativt hållbart. De för hela riket skattade

medeltalen torde därför ha tillfredsställande säkerhet. För år 1953 har med

hjälp av det nya urvalet erhållits en medelinkomst för samtliga jordbrukare

med över 2 hektar åker av 7 863 kronor. De samtidigt färdiga resultaten av

taxeringsstatistiken för år 1953 ger för jordbruk med binäringar en medel­

inkomst av 7 003 kronor, vilken enligt vad nyss angivits för jämförbarhet

bör höjas med 6 procent till 7 423 kronor. Avvikelsen mellan de två under­

sökningarna för år 1953 utgör således ej fullt 6 procent.

Slutligen påpekar centralbyrån, att de i utredningens bilaga rörande taxe-

ringsundersökningen lämnade uppgifterna i flera fall synes anmärknings­

värda och osannolika vid jämförelser mellan storleksgrupper och områden.

Detta har enligt centralbyrån synbarligen berott på ett alldeles otillräckligt

antal primäruppgifter i urvalet för en så långtgående uppdelning.

Socialstyrelsen

fäster i sitt yttrande uppmärksamheten på olikheter i de

metoder, som tillämpas i socialstyrelsens lönestatistik för lantarbetare resp.

arbetare inom industrien, och anför härom bland annat följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1955

36

terial från den jordbruksekonomiska undersökningen torde detta krav i hu­

vudsak ha uppfyllts. Även i fråga om jämförelsegruppen torde utredningen i

huvudsak ha utgått från kategorier, som kan anses motsvara de krav, man

uppställde i 1947 års riksdagsbeslut. I några yttranden har påpekats, att ut­

redningen genom att utgå från den genomsnittliga industriarbetarlönen i de

två lägsta ortsgrupperna har valt en jämförelsegrupp med högre inkomstläge

än vad som avsågs i sagda riksdagsbeslut. Jag kan icke dela denna uppfatt­

ning. I 1947 års riksdagsbeslut specificerades icke direkt den jämförelse­

grupp, man framdeles skulle utgå ifrån. När man i vissa yttranden har åbe­

ropat, att jämförelsen borde ha skett med helt okvalificerad arbetskraft på

landsbygden, har man tydligen stött sig på förhållandet, att 1942 års jord-

brukskommittés indirekta jämförelse å ena sidan utgick från det genom­

snittliga löneläget för kördrängar och med dessa ungefärligen jämställda

arbetare och å andra sidan från löneläget i stort för arbetare på landsbygden

utanför jordbruket med ungefär samma ställning inom sina yrken som kör­

drängar och dylika inom lantbruket. Detta innebär dock icke, att man i 1947

års riksdagsbeslut skulle ha fastslagit, att en direkt jämförelse skulle bindas

vid den grupp, som 1942 års jordbrukskommitté använde vid sina indirekta

jämförelser. Som mål för jordbrukspolitiken uppställdes i riksdagsbeslutet,

att arbetskraften vid rationellt drivna gårdar i storleksgruppen 10—20 hek­

tar förutom ränta på sitt i jordbruket investerade kapital även skulle er­

hålla en arbetsinkomst, likvärdig med arbetsinkomsten för jämförliga ar­

betargrupper på landsbygden. Med »jämförliga arbetargrupper» kan näppeli­

gen avses endast den helt okvalificerade arbetskraften. Uttrycket bör i stäl­

let tydas så, att man vid jämförelsen skall utgå från sådana arbetargrup­

per på landsbygden, vilkas arbetsprestation i stort sett motsvarar arbets­

prestationen vid skötseln av ett basjordbruk. Skötseln av en sådan gård

kan icke betecknas som ett okvalificerat arbete, i synnerhet icke efter den

omfattande mekanisering, som har ägt rum under senare år. Tvärtom mås­

te brukaren av ett basjordbruk besitta god yrkeskunskap och förmåga till

självständig planering. Detta gäller särskilt, när man vid jämförelsen utgår

från rationellt drivna gårdar i basjordbrukens storleksgrupp. På grund av

det anförda anser jag, att den jämförelsegrupp som utredningen valt —

industriarbetare och liknande i de två lägsta ortsgrupperna — bör kunna

godtagas.

Jag har icke för avsikt att i föreliggande sammanhang närmare gå in

på de olika beräkningsgrunderna i utredningens inkomstjämförelser. Man

måste konstatera, att utredningens material i yttrandena har lett till högst

skiftande slutsatser om jordbruksbefolkningens relativa inkomstläge. Det

ligger i sakens natur, att ett helt invändningsfritt jämförelsematerial näp­

peligen kan förebringas. Detta innebär dock ej, att jag anser fortsatta un­

dersökningar på området mindre fruktbringande. Tvärtom är det min

åsikt, att större möda än hittills bör läggas ner för belysning av hithörande

spörsmål. Jag vill härvid bland annat hänvisa till en ytterligare intensifie­

ring av det arbete, som bedrives i samband med den jordbruksekonomiska

Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1955

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 1955

vidgad upplysningsverksamhet ytterligare söker förbättra produktionsbe­

tingelserna. De svenska jordbrukarnas lyhördhet för vetenskapens landvin­

ningar torde borga för alt de för forskning och upplysning använda medlen

kommer att lämna god avkastning.

Utredningen betonar därefter, att en fortsatt förbättring av vårt jordbruks

konkurrensläge gentemot utlandet väsentligen sammanhänger med utveck­

lingen på strukturrationaliseringens område. Utredningen anför sålunda.

För att driftrationaliseringen och den inre rationaliseringen skall kunna

göra verkligt betydande framsteg, kräves emellertid, att brukningsdelarna

mera allmänt blir så stora, att de tekniska landvinningarna på jordbruks­

produktionens område kan utnyttjas på bästa sätt. På längre sikt torde där­

för strukturrationaliseringen få den största betydelse för höjandet av kon­

kurrenskraften hos stora delar av vårt jordbruk. Denna rationalisering är

emellertid tidskrävande. Jordbruket arbetar under andra förhållanden än

industrien. Man kan icke utgå från att det inom en snar framtid skall kun­

na ge jordbruksbefolkningen skäliga inkomstvillkor med mindre det får be­

hålla ett skydd mot utländsk konkurrens, vilket är något högre än indu­

striens. I detta sammanhang bör beaktas, att man i de flesta länder tilläm­

par regleringar, som medför, att import- och exportpriserna för jordbruks­

produkter långt ifrån motsvarar, vad producenterna i respektive länder er­

håller för varorna i fråga. Så länge våra producentpriser icke blir högre än

producentpriserna i de flesta andra länder, finnes det icke något alt erinra

mot att jordbruket erhåller ett något högre gränsskydd än industrien, i den

mån detta är nödvändigt, för att principen om inkomstlikställighet skall

kunna förverkligas.

Vid behandlingen av utvecklingstendenserna på den internationella livs-

medelsmarknaden påpekar utredningen inledningsvis, att de priser, som vid

internationell handel tillämpas på olika jordbruksprodukter, ofta påverkas

av den handelspolitik, vederbörande handelspartner för. Är denna utpräg­

lat bilateral eller har köpar- och säljarlandet träffat avtal om preferenser

i förhållande till handeln med andra länder, behöver de tillämpade priserna

icke ge uttryck för något visst internationellt marknadsläge. Avser man med

begreppet världsmarknad en fri marknad av sådan omfattning, att det där

utbildade priset blir tillämpat för en väsentlig del av världsproduktionen

av ifrågavarande produkt, kan världsmarknadspriser med någorlunda fog

sägas föreligga för t. ex. spannmål, socker, fetter och oljor. För vissa andra

produkter existerar däremot över huvud taget icke några egentliga världs­

marknadspriser. Utredningen framhåller vidare, att på det hela taget stora

skillnader föreligger mellan priserna vid internationella försäljningar och

priserna på de nationella marknaderna.

Beträffande utvecklingen under efterkrigsåren anför utredningen föl­

jande.

De internationella livsmedelspriserna steg kraftigt under efterkrigsårens

bristsituation. Icke förrän i slutet av 1940-talet kunde över huvud några

tendenser till prisreduktioner skönjas. Prisnedgången avbröts dock av Korea­

kriget och de därav föranledda omfattande lagringsköpen. Priserna på så­

dana produkter som vete, fettråvaror och socker steg hastigt och kom åter

att ligga på en mycket hög nivå. När Koreakrisen år 1952 ansågs övervun­

40

från möjligheten, att jordbruksproduktionen i världen kan komma att öka i

snabbare takt än konsumtionen, varigenom priserna på världsmarknaden

sannolikt kommer att bli utsatta för tryck. Nämnden hänvisar till en in­

ternationell undersökning, i vilken bland annat framhålles, att animalie-

produktionen i flertalet västeuropeiska länder kan öka med åtminstone 2

procent per år, även om inga speciella åtgärder vidtages från statsmak­

ternas sida. En absorbtion av detta överskott inom ifrågavarande region

anses knappast möjlig, enär efterfrågan på animaliska livsmedel numera

är ganska oelastisk i Nordvästeuropa. I den av nämnden refererade un­

dersökningen har den slutsatsen dragits, att det fordras en ovanligt snabb

och långvarig ökning av nationalinkomsten i Nordvästeuropa, om man skall

kunna undvika en ständigt fortgående prissänkning för animaliska produk­

ter (för såvitt man icke på ett eller annat sätt inriktar animalieproduktio-

nen så, att den ökar i långsammare takt än hittills). Nämnden anser dock,

att vissa andra omständigheter pekar på en stabilare utveckling på den in­

ternationella marknaden. Därvid framhåller nämnden, att det är en väsent­

lig skillnad mellan den nuvarande överskottssituationen på världsmarkna­

den och den, som förelåg i slutet av 1920-talet. De aktuella överskotten står

nämligen nästan helt under statlig kontroll, medan överskotten på 1920-

talet ganska omedelbart fick söka sig till den internationella marknaden och

påverka prisutvecklingen där. Vidare ligger konsumtionsstandarden i Europa

i allmänhet betydligt lägre än den svenska. En höjning av hela den euro­

peiska konsumtionsvolymen kan komma att ske såväl genom en ökning av

totalkonsumtionen som genom en förskjutning i dess sammansättning mot

högförädlade produkter.

Nämnden aberopar fortsättningsvis, att priserna på världsmarknaden

under senare år har varit tämligen stabila och att de för närvarande ligger

på samma nivå som före utbrottet av Koreakriget. Det framhålles även att

industrialiseringen, främst i Sydamerika men även i andra ekonomiskt un­

derutvecklade områden, fortskrider och att denna faktor på längre sikt

måste komma att inverka stabiliserande på livsmedelsråvarornas prisbild­

ning.

Lantbruksstyrelsen

delar utredningens uppfattning att strukturrationali­

seringen på längre sikt torde få den största betydelsen för höjandet av kon­

kurrenskraften hos stora delar av landets jordbruk, men anser sig samtidigt

böra framhålla, att mycket ännu står att vinna genom ytterligare driftsra­

tionalisering och inre rationalisering på flertalet nu befintliga brukningsen-

heter. Lantbruksstyrelsen anför vidare.

För att åstadkomma en hastigare takt i rationaliseringen kräves betydligt

ökade insatser saväl vad beträffar åtgärderna till utvidgning av bruknings-

enheterna samt förbättring av deras arrondering och ägoanordning som även

vad beträffar grundförbättringar samt upplysnings- och rådgivningsverk­

samhet inom jordbruket. Lantbruksstyrelsen vill i detta sammanhang en­

dast erinra om de förslag rörande en utökning av hushållningssällskapens

och lantbruksnämndernas fältarbetande personal, som styrelsen vid uppre­

pade tillfällen framlagt, men som hittills icke realiserats. Utan en dylik ut­

Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1955

41

ökning kan man knappast förvänta någon snabbare takt i den fortsatta ra-

tionaliseringsverksamheten.

Även

Kooperativa förbundet

anser, att åtskilliga tecken tyder på en sta­

bilare utveckling på den internationella marknaden och anför.

Vad beträffar den allmänna prisutvecklingen på den internationella jord-

bruksmarknaden ger utredningen uttryck för den meningen, att märkbara

tendenser till stabilisering nu framträder efter de kraftiga fluktuationerna

kring Koreakrisen, och förbundet vill understryka denna uppfattning. En

viktig faktor är, att till följd av den fortskridande ekonomiska återhämt­

ningen efter kriget den köpkraftiga efterfrågan i Kontinentaleuropa är i

stigande och gör sig särskilt märkbar beträffande livsmedel, där underför­

sörjning rått. Höjningen av konsumtionsstandarden för livsmedel under

förra året var t. ex. i Västtyskland påfallande. På något längre sikt bör även

den stabiliserande effekt på världsmarknadspriserna för livsmedel sråva­

rorna, som utlöses av den fortskridande industrialiseringen inom de under­

utvecklade länderna, kunna tillmätas en växande betydelse.

Frågan om den internationella utvecklingen behandlas ingående av

Sveri­

ges lantbruksförbund,

som inledningsvis om vårt jordbruks konkurrens­

förmåga framhåller i huvudsak följande.

För ytterligare höjande av konkurrenskraften hos stora delar av vårt

jordbruk fordras enligt utredningen en fortsatt strukturrationalisering. Så­

som utredningen framhållit är emellertid denna rationalisering tidskrävan­

de. Lantbruksförbundet vill för sin del tillägga, att svårigheterna att snabbt

omlägga produktionen är större inom jordbruket än vad vanligtvis är fallet

inom industrien. Utredningen gör bland annat följande uttalande: »Man

kan icke utgå ifrån att det (jordbruket) inom en snar framtid skall kunna

ge jordbruksbefolkningen skäliga inkomstvillkor med mindre det får be­

hålla ett skydd mot utländsk konkurrens, som är något högre än industri­

ens. I detta sammanhang bör beaktas, att man i de flesta länder tillämpar

regleringar, som medför, att import- och exportpriserna för jordbrukspro­

dukter långt ifrån motsvarar vad producenterna i respektive länder erhål­

ler för varorna i fråga. Så länge våra producentpriser icke blir högre än

producentpriserna i de flesta andra länder, finns det intet att erinra mot

att jordbruket erhåller ett något högre gränsskydd än industrien, i den mån

så är nödvändigt för att principen om inkomstlikställighet skall kunna för­

verkligas.» I nu citerade uttalande kan lantbruksförbundet till alla delar

instämma. De stora skillnader, som — enligt vad utredningen själv påvisat

— för närvarande föreligger mellan priserna vid internationella försälj­

ningar och priserna på de nationella marknaderna, gör det enligt lantbruks-

förbundets uppfattning i de flesta fall ganska meningslöst att tala om eu

världsmarknad för jordbruksprodukter.

Lantbruksförbundet nämner, att en grov överslagsberäkning antyder, alt

prisläget 1948/45) genomsnittligt skulle ha blivit återställt år 1954. Att pri­

serna vid sin återgång stannat vid 1948/49 års prisnivå, är emellertid en­

ligt förbundet endast skenbart, då hänsyn icke lagils till penningvärdets

fall, vilket är en internationell företeelse, även om den fortgått olika hastigt

i skilda länder. Tages hänsyn härtill, finner man enligt lantbruksförbundet,

att prisnivån för närvarande ligger genomsnittligt ej oväsentligt lägre än

Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 1955

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 1955

för fem år sedan och att Koreakrisen tydligen medförde endast ett avbrott i

en nedåtgående pristrend. Lantbruksförbundet anför vidare.

Det är naturligt, att så är fallet. År 1948/49 låg världens samlade pro­

duktion ännu några procent under förkrigsnivån per capita räknat. Pro­

duktionen har under senare år växt hastigt och ligger numera, fortfarande

räknat per capita, något över förkrigsnivån. Av betydelse i detta samman­

hang är, att produktionen växt hastigare än den köpkraftiga efterfrågan

med överskott och press nedåt av priserna som följd. Utredningen har själv

framhållit, att de amerikanska överskottslagren utgör ett allvarligt hot mot

stabiliteten på livsmedelsmarknaden.

I Västeuropa, som intager en dominerande ställning som köpare av jord­

bruksprodukter, låg produktionen per capita år 1948/49 ännu vid 88 pro­

cent av förkrigsnivån. Sedan har utvecklingen gått raskt framåt, och för

1953/54 utgjorde motsvarande tal 107, d. v. s. produktionen per capita låg

7 procent över förkrigssiffran. I Europa har i allmänhet ej skett någon

upplagring av överskotten, utan dessa har successivt avsatts, i stor utsträck­

ning till underpriser.

Enligt lantbruksförbundets uppfattning visar de senaste årens utveck­

ling en ständigt ökad självförsörjningsgrad för de viktigaste jordbrukspro­

dukterna. Inga tecken synes tyda på att denna utveckling snabbt skall hej­

das. Liksom under tidigare år i Sverige torde man de närmaste åren i fler­

talet av de västeuropeiska länderna ha att vänta sig en förhållandevis snabb

produktionsökning. Ökad traktorisering och användning av handelsgödsel

torde härvid liksom hos oss komma att spela en framträdande roll. I fråga

om rationalisering av jordbruksdriften ligger flertalet västeuropeiska län­

der långt efter Sverige. Enligt lantbruksförbundets uppfattning föreligger

sålunda stora produktionsreserver. Lantbruksförbundet anför.

Lantbruksförbundet nöjer sig här att erinra om att redan under mellan­

krigstiden jordbruksproduktionen tenderade att stiga snabbare än den köp-

kraftiga efterfrågan på livsmedel. Denna utveckling utgjorde den huvud­

sakliga orsaken till 1930-talets jordbrukskris, som emellertid förvärrades

av den samtidiga industriella depressionen; det bör anmärkas, att prisni­

vån för jordbruksprodukter börjat sjunka redan innan industrikrisen sat­

tes in. Den återhämtning, som kännetecknade senare delen av 1930-talet,

åstadkoms för jordbrukets vidkommande delvis genom prisstödjande åt­

gärder på många håll i världen, även i Sverige, men utgjorde också resul­

tatet av en allmän förkrigskonjunktur med bland annat upplagring av livs­

medel. Under krigsåren och efterkrigsåren doldes givetvis den långtidsut­

veckling, som skymtat på 1920-talet och i början av 1930-talet. Denna ut­

veckling innebar som nämnts, att den köpkraftiga efterfrågan på livsme­

del visade eftersläpning i förhållande till produktionen. Av allt att döma har

vi nu kommit in i en liknande situation.

Bland de faktorer, som bidrager till instabiliteten på den internationella

marknaden, kan enligt lantbruksförbundets mening även räknas de inrikes­

politiska förhållandena i de viktigare produktions- och konsumtionslän-

derna. Förenta staterna har hittills iakttagit försiktighet, när det gällt att

avsätta upplagrade överskott på den internationella livsmedelsmarknaden.

Denna återhållsamhet har enligt lantbruksförbundet icke varit allmänt god­

43

tagen inom landet, och såsom ett hänsynstagande till den kritik, som rik­

tats mot densamma, torde man få betrakta den senaste tidens utbud av

smör. Blir det politiska trycket tillräckligt starkt, synes det icke uteslutet,

att den återhållsamma politiken kan genombrytas på flera punkter med en

press nedåt av den internationella prisnivån som följd.

Lantbruksförbundet berör också närmare läget för olika jordbrukspro­

dukter och framför som sin bestämda uppfattning, att de anförda förhål­

landena icke tyder på att en stabilisering skett eller håller på att ske på den

internationella livsmedelsmarknaden. Till stöd härför åberopar lantbruks­

förbundet såväl utländsk som svensk expertis. Förbundet anför slutligen.

Att förhållandena på den internationella livsmedelsmarknaden sålunda

måste betecknas som labila eller osäkra är enligt lantbruksförbundets me­

ning en mycket betydelsefull omständighet, när det gäller att bedöma ut­

redningens förslag om det framtida prissättningssystemet. Erfarenheten

från de senaste åren visar, att man på många håll vid export uppenbarli­

gen är beredd att taga på sig avsevärda exportförluster, om man genom för­

säljning på utländska marknader kan hålla priserna uppe på den inhemska

marknaden. Dumpingproblemet har med andra ord fått stor aktualitet.

Något annat sätt att komma tillrätta med detta problem liksom med andra

frågor berörande den internationella livsmedelshandeln än genom mellan-

statliga överenskommelser föreligger icke. Av samma åsikt är också utred­

ningen.

Även

Riksförbundet Landsbygdens folk

framför starka erinringar mot ut­

redningens bedömning av utvecklingstendenserna och den av utredningen

angivna stabiliteten på den internationella marknaden. Enligt riksförbun­

dets uppfattning har utredningen själv snarast bevisat motsatsen.

Hushållningssällskapens förbund

berör möjligheterna till en fortsatt för­

bättring av vårt jordbruks konkurrensläge och anför därvid följande.

Enligt förbundets mening torde utredningen ha överskattat den yttre ra­

tionaliseringens möjligheter. Strukturrationaliseringen är nämligen med na­

turnödvändighet en företeelse på mycket lång sikt och är ej heller överallt

genomförbar. Denna gren av rationaliseringsverksamheten kan därför icke

Inom överskådlig tid i någon högre grad inverka på det samlade jordbrukets

lönsamhet. Däremot föreligger på driftrationaliseringens område goda för­

utsättningar till ytterligare betydande förbättringar, vilka relativt snabbt

kan påverka den allmänna lönsamheten. Dessa förbättringars genomföran­

de är emellertid till väsentlig del beroende av en utvidgad rådgivnings- och

upplysningsverksamhet. Såsom förbundet vid åtskilliga tidigare tillfällen

framhållit, överensstämmer de nuvarande resurserna för denna verksamhet

ingalunda med föreliggande behov. De av utredningen anförda synpunkter­

na på jordbrukets framtida lönsamhet gör det därför än mer angeläget, att

verksamheten i fråga bygges ut och förstärkes.

Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1955

Departementschefen

Det bar varit en ganska allmänt utbredd uppfattning, att de naturliga

förutsättningarna för jordbruk är väsentligt sämre i vårt land än i flertalet

andra länder. Som utredningen emellertid påvisar, synes en sådan natur-

betingad underlägsenhet icke föreligga, åtminstone såvitt avser våra egent­

liga jordbruksbygder. Även i andra områden kan jordbruk ofta bedrivas-

på ett samhällsekonomiskt förmånligt sätt, exempelvis i kombination med

skogsbruk. Våya jordbrukare har också visat sig snabbt kunna utnyttja

landvinningarna på jordbruksteknikens område, och en hög teknisk stan­

dard är numera kännetecknande för svenskt jordbruk. Utredningen fram­

håller, att en ytterligare förbättring av konkurrenskraften hos vårt jord­

bruk förutsätter en fortsatt strukturrationalisering, eftersom driftsrationa­

liseringen och den inre rationaliseringen endast då kan göra verkligt

betydande framsteg. I detta kan jag i princip instämma. Emellertid bör

samtidigt påminnas om att möjligheterna att effektivisera produktionen är

omfattande i åtskilliga andra länder. På åtskilliga håll i Europa bedriver

man ännu jordbruk under ganska primitiva förhållanden. I flera viktiga

produktionsområden har något egentligt storskifte icke genomförts, och den

långt drivna ägosplittringen hindrar att jorden utnyttjas rationellt. Vidare

är beskaffenheten hos kreatursstammen icke sällan otillfredsställande. En

förbättrad utfodring kan dessutom medföra en väsentlig avkastningssteg-

ring. Det sagda understryker enligt min mening ytterligare nödvändigheten

av att alla möjligheter att förbättra vårt jordbruks effektivitet tillvaratages.

De stora skillnader, som nu föreligger mellan de priser, som tillämpas vid

internationell handel, och priserna i olika länder, medför att prisutveck­

lingen på den internationella marknaden är mycket svår att bedöma. Som

utredningen betonar, kan man också tala om verkliga världsmarknadspri­

ser endast för ett fåtal produkter. På en begränsad »världsmarknad» på­

verkas priserna starkt av tillfälliga överskott och marknadsutvecklingen be­

stämmes i hög grad av jordbrukspolitiska åtgärder i de olika länderna.

Jag har nyligen i propositionen 1955: 180 berört utvecklingstendenserna

på den internationella marknaden. Jag framhöll i detta sammanhang, att

man ej kan bortse från vissa moment, som tyder på att priserna på den

internationella marknaden på längre sikt kan utsättas för ett icke obetyd­

ligt tryck. Emellertid syntes mig riskerna för ett kraftigt och genomgripande

prisfall icke vara överhängande för närvarande. Överskottslagren har hit­

tills kunnat hållas under kontroll, och ett alltför hårt tryck på de inter­

nationella priserna har förhindrats. Det torde också ligga i olika länders

intresse med hänsyn till deras egen nationella jordbrukspolitik att allvar­

ligare störningar på den internationella marknaden undvikes. De aktuella

överskotten är i stor utsträckning statskontrollerade, och man kommer sä­

kerligen i det längsta att avstå från åtgärder, som kan leda till häftiga inter­

nationella prisfall.

Det nu sagda gäller närmast de aktuella förhållandena. Jag har tidigare

påpekat de betydande effektiviseringsmöjligheterna inom stora delar av det

europeiska jordbruket. Utnyttjas dessa, vilket i och för sig förefaller san­

nolikt, kan produktionen komma att stiga mycket kraftigt. Med hänsyn till

det europeiska jordbrukets struktur torde produktionsökningen i så fall

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1955

46

har samtidigt den stigande produktionen medfört avsevärda prisfall på den

internationella marknaden, och stora skillnader har uppkommit mellan de

priser, som tillämpas på respektive länders inhemska marknader, och pris­

läget vid internationell handel. Endast för utpräglade exportländer har den

internationella marknadens priser i huvudsak blivit avgörande.

Utredningen framhåller önskvärdheten av att en friare handel med jord­

bruksprodukter mellan olika länder uppnås, att en tämligen fast anknyt­

ning av priserna till en internationell prisnivå kan åstadkommas och att

differenserna mellan de nationella och internationella priserna därvid mins­

kas. Enligt utredningens mening är detta av väsentlig betydelse, för att pris­

stegringar och prisfall skall få så vidsträckt spridning, att de i större om­

fattning kan utöva en korrigerande verkan på produktionen å ena och kon­

sumtionen å andra sidan. Om det fortsatta internationella samarbetet på

handelns område leder till ytterligare väsentliga inskränkningar i möjlighe­

terna att tillämpa kvantitativa restriktioner eller andra handelshinder, bör

Sverige enligt utredningens uppfattning icke ställa sig utanför detta. Sam­

tidigt påpekas dock, att ett isolerat slopande från svensk sida av de kvan­

titativa restriktionerna kan vara förenat med risker för det svenska jord­

bruket med hänsyn till ovissheten om den internationella marknadens ut­

veckling under nuvarande förhållanden. En förutsättning för att slopa be­

rörda restriktioner bör därför enligt utredningen vara, att dessa på likartat

sätt avlägsnas i de viktigare produktions- och konsumtionsländerna. Utred­

ningen anför slutligen följande.

Utredningen vill i detta sammanhang erinra om att den av Kungl. Maj :t

tillsatta kommittén för översyn av GATT i sitt betänkande uttalat, alt det

bör vara angeläget att förhindra en uppmjukning av det principiella för­

budet i GATT mot kvantitativa restriktioner i den internationella handeln.

Skulle från andra länder framföras förslag om inskränkningar av undan­

tagsbestämmelserna, bör enligt kommittén sådana strävanden stödjas från

svensk sida, i den mån de befinnes lämpliga och rimliga. Kommittén under­

stryker härvid angelägenheten av att skapa en ordning, som medger ökad

kontroll av de olika medlemsstaternas tillämpning av reglerna enligt avta­

let; därför förordas en samordning av konsultationerna inom Internationella

valutafonden och GATT samt enhetliga regler för de enskilda medlemssta­

ternas samråd med resp. organisationer. Jordbruksprisutredningen vill an­

sluta sig till vad kommittén anfört. Utredningen vill dock samtidigt särskilt

understryka, att man i föreliggande sammanhang icke kan bortse från tull­

skyddets höjd i olika länder. Om de kvantitativa regleringarna ersättes av

höga tullar, är icke mycket vunnet.

Det är svårt att bedöma vilka praktiska resultat, som kan nås genom de

pågående strävandena att genomföra en mera allmän liberalisering av den

internationella handeln. Man bör dock utgå från att kvantitativa införsel­

begränsningar framgent kommer att tillämpas högst i den omfattning, som

nu anges i GATT med därtill hörande undantagsbestämmelser. Berörda strä­

vanden kan emellertid också leda längre. Av skäl, som nu anförts, bör Sve­

rige enligt utredningens uppfattning biträda strävandena att minska han-

delshindren för jordbruksprodukter mellan länderna. Som redan antytts,

kan Sverige emellertid icke isolerat taga ett sådant steg, utan förutsättning­

en måste härvid vara, att handelshindren minskas allmänt och på ett lik­

artat sätt.

Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1955

Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1955

47

Yttranden

Sveriges lantbruks förbund

framhåller, att utredningen som en förutsätt­

ning för att slopa kvantitativa restriktioner har uppställt kravet, att dessa

restriktioner på ett likartat sätt avlägsnas i de viktigare produktions- och

konsumtionsländerna. För sin del är lantbruksförbundet berett att acceptera

och aktivt verka för en sådan av utredningen angiven politik, som innebär,

att kvantitativa regleringar och andra restriktiva handelshinder avveck­

las, så snart tillräckligt många länder förklarat sig beredda att vidtaga lik­

nande åtgärder, så att därigenom en fri marknad av erforderlig storlek säker­

ställes. Lantbruksförbundet anför vidare följande.

Utredningen har utgått ifrån att kvantitativa införselbegränsningar fram­

gent kommer att tillämpas

högst

i den omfattning, som nu anges i GATT

med därtill hörande undantagsbestämmelser. Berörda strävanden kan emel­

lertid, anför utredningen, leda längre, och utredningen synes därmed åsyfta

skärpningar i dessa avseenden som resultat av de internationella förhand­

lingar .rörande en översyn av GATT, som upptogs i Genéve hösten 1954.

Det är att beklaga, att utredningen slutfört sitt uppdrag, innan resultaten

förelåg från denna konferens. Utredningen har nämligen därigenom kommit

att grunda sina för svenskt jordbruk så viktiga förslag på — som det nu­

mera visat sig — fullständigt felaktiga antaganden. Tvärtemot vad utred­

ningen antagit har översynen av GATT, vilken avslutades i början av mars

1955, icke lett till ökade förbud mot kvantitativa importregleringar, utan

avtalet kommer i dess nya utformning i stället att giva större möjligheter

icke enbart till importreglerande åtgärder utan även till subventionering

av export inom jordbruksområdet, vilket senare ytterligare accentuerar

riskerna för en dumping vid övergång till en friare importhandel.

Lantbruksförbundet lämnar därefter en kort redogörelse för resultatet av

de nu avslutade GATT-överläggningarna och konstaterar sammanfattnings­

vis, att GATT icke tills vidare och i varje fall icke före en kommande revi­

sion, som torde kunna förväntas tidigast om flera år, kommer att medföra

uppmjukningar i den skyddspolitik på jordbruksområdet, som i dag tilläm­

pas i praktiskt taget hela den fria världen. I själva verket har enligt lanl-

bruksfombundet den nyligen slutförda revisionen av avtalet inneburit ytter­

ligare väsentliga eftergifter till de utpräglat protektionistiska strömningar,

som för närvarande kännetecknar jordbrukspolitiken i de största export-

och importländerna. Beträffande andra strävanden att åstadkomma en fri­

are internationell handel anför lantbruksförbundet.

Liknande erfarenheter rörande utvecklingen av den internationella han­

deln med jordbruksprodukter har under de senaste åren gjorts inom den

andra stora internationella organisationen, som har till uppgift att verka

för en friare handel, nämligen Organisationen för europeiskt ekonomiskt

samarbete (OEEC). Denna omfattar emellertid endast de västeuropeiska

staterna, medan flertalet ledande exportländer för jordbruksprodukter icke

är medlemmar av OEEC och följaktligen endast bundna av GATT-reglerna

i fråga om den internationella handeln. OEEC är därför av mindre betydelse

såsom ett instrument att sanera den internationella handeln med jordbruks­

produkter. Samtliga OEEC-länder är a andra sidan med ell par undan­

48

tag av mindre betydelse — medlemmar av GATT och då det ligger i sakens

natur, att samma protektionistiska principer, som från flertalet av dessa

länder kommit till uttryck vid den senaste GATT-konferensen, också är i

stojrt giltiga för vederbörande länders inställning till samma fråga inom

OEEC, skulle en redovisning av läget inom OEEC i huvudsak innebära en

upprepning av vad tidigare anförts om GATT. Lantbruksförbundet anser

sig därför kunna begränsa sig till att konstatera, att den liberalisering av

handeln, som skett sedan OEEC-organisationen bildades år 1948, numera

kan sägas ha så gott som fullständigt stagnerat, såvitt gäller handeln med

jordbruksprodukter. Med undantag för vissa beslut av förhållandevis obe­

tydlig räckvidd har under de senaste två åren inga större förändringar skett

beträffande handeln med sådana produkter mellan medlemsstaterna i OEEC.

Med undantag för England är fortfarande läget det, att de viktigare jord­

bruksprodukterna är föremål för kvantitativa importregleringar, statshandel

eller höga, i flera fall närmast prohibitiva tullar, i de mera betydelsefulla

medlemsstaterna.

Även

Riksförbundet Landsbygdens folk

anser det synnerligen ovisst, huru­

vida strävandena att liberalisera den internationella handeln med jordbruks­

produkter kan komma att leda till några större positiva resultat inom över­

skådlig framtid. Samma uppfattning redovisas av

Sveriges betodlares cen­

tralförening

och

Sveriges potatisodlares riksförbund.

Statens jordbruksnämnd

delar helt utredningens uppfattning i fråga om

önskvärdheten att kvantitativa handelshinder allmänt avskaffas. Nämnden

hänvisar därvid särskilt till de fördelar, som på så sätt kan uppnås genom

en rationellare internationell arbetsfördelning. Under förutsättning att tull­

nivåerna samtidigt icke mera väsentligt höjes, skulle en dylik utveckling

otvivelaktigt innebära väsentliga fördelar för den svenska exporten. Beträf­

fande möjligheterna att mera allmänt avskaffa kvantitativa restriktioner

anför nämnden i huvudsak följande.

Utredningen har givit uttryck åt en ganska stor optimism, då den be­

dömt den fortsatta utvecklingen i fråga om användningen av kvantitativa

importrestriktioner i utlandet. Denna inställning är förklarlig mot bakgrun­

den av läget vid den tidpunkt, då dessa uttalanden gjordes. I samband med

den konferens för översyn av GATT, som inleddes hösten 1954, var många

krafter i gång för att åstadkomma minskade möjligheter att tillämpa kvanti­

tativa restriktioner av andra än betalningsskäl och för genomförandet av en

större kontroll av att avtalets bestämmelser på hithörande område efterlev­

des. Ett betydelsefullt förslag avsåg att ge avtalet en permanent karaktär

genom att de nuvarande möjligheterna till provisorisk tillämpning av bland

annat bestämmelserna om kvantitativa restriktioner skulle avskaffas efter

en kortare övergångstid. Enligt de hittills gällande bestämmelserna har det

nämligen stått ett medlemsland fritt att tillämpa interna lagar och förord­

ningar, som var i kraft vid viss tidpunkt, även om dessa står i strid mot

avtalets regler. Det visade sig emellertid icke möjligt att uppnå majoritet för

förslaget, utan resultatet blev, att man även för det nya avtalet överenskom

om övergångsbestämmelser, som i huvudsak anslöt sig till tidigare gällande

föreskrifter. Avtalets provisoriska karaktär ger sålunda medlemsländerna

alltjämt betydelsefulla undantagsmöjligheter. Ett framsteg innebar dock be­

stämmelsen, att GATT-organisationen fortlöpande skall följa utvecklingen

på området och inom tre år vidtaga en översyn över läget. Ett annat posi­

Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 1955

49

tivt resultat av konferensen var, att organisationen nu kommer att få en

fastare form med bättre arbetstekniska resurser. Mot bakgrund härav är det

sannolikt, att frågan om en bättre kontroll av och bättre insyn i medlems­

ländernas importpolitik kommer att aktualiseras. I de fall, då på ansökan

av enstaka länder särskilda undantagsmöjligheter (»waivers») tillskapas,

har man vidare överenskommit om speciella procedurregler för att begränsa

verkningarna för andra länders vidkommande och övervaka efterlevnaden

av föreskrifterna. Man synes alltså i alla händelser kunna hysa förhopp­

ningar om att en utvidgning av användningen av kvantitativa importrestrik­

tioner i andra länder skall kunna förhindras. Vilka resultat som i fortsätt­

ningen skall kunna uppnås, då det gäller strävanden att begränsa tillämp­

ningen av sådana restriktioner, är givetvis svårt att bedöma. Avgörande här­

vidlag blir framför allt den politik, som kommer att föras av Förenta sta­

terna, vilket land för närvarande intager en starkt protektionistisk hållning

i dessa frågor.

Om sålunda den nn avslutade GATT-konferensen i stort sett resulterat i

ett status quo beträffande användningen av kvantitativa restriktioner i ut­

landet, bör å andra sidan observeras, att konsekvensen för Sveriges del bli­

vit att även vi har möjlighet att fortsätta med att tillämpa kvantitativa

importrestriktioner för de centrala jordbruksprodukterna. I detta hänseende

har alltså revisionsarbetet icke förminskat vår hittillsvarande handlings­

frihet.

Beträffande liberaliseringen av handeln inom OEEC anför nämnden föl­

jande.

I jämförelse med de resultat, som hittills uppnåtts inom GATT i fråga

om liberaliseringen av handeln synes det arbete, som på detta område bedri-

ves inom OEEC, ha givit större effekt. Enligt ett nyligen fattat beslut skall

frilistningen höjas från 75 till minst 90 procent, totalt sett, och från 60 till

minst 75 procent, såvitt avser jordbruksprodukter. (Frilistningsprocenten

avser den privata importen beräknad på 1948 års basis.) Dessutom skall

medlemsländerna frilista minst 10 procent av den import inom varje sektor

(t. ex. jordbruksprodukter och dylikt), som fortfarande är reglerad. Även

om liberaliseringssträvandena inom denna organisation endast kan genom­

föras etappvis och relativt långsamt samt kvarstående restriktioner till vä­

sentlig del är koncentrerade till jordbrukssektorn, måste likväl utvecklingen

i stort hälsas med tillfredsställelse. På grund av den nuvarande takten i

liberaliseringen och de risker, som alltid finnes för bakslag eller dröjsmål

på grund av den osäkra valutautvecklingen för vissa länder, torde man dock

enligt nämndens mening numera icke kunna oreserverat dela utredningens

uppfattning, att restriktionerna inom en relativt snar framtid skall kunna

avvecklas i ett större antal länder.

Nämnden anser, att man av utredningens uttalanden om att Sverige icke

isolerat kan avskaffa handelshindren för jordbruksprodukter, möjligen kan

få den uppfattningen, att utredningens förslag väsentligen har gjorts av-

hängigt av utvecklingen i fråga om kvantitativa restriktioner i utlandet.

Emellertid har utredningen enligt nämndens uppfattning vid sitt ställnings­

tagande fäst huvudvikten vid gränsskyddets utformning i stort och bedömt

detta mot bakgrunden av dess totala effekt. Det i fortsättningen omnämnda

förslaget om avskaffande av kvantitativa restriktioner vid import till Sve­

rige i samband med införandet av etl system med avgiftsbeläggning, torde

4 Ililutny till riksdagens protokoll

lsaml. Yr 19S

Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1955

50

därför icke i och för sig ha gjorts beroende av andra länders liberaliserings-

åtgärder i fråga om sådana restriktioner. Ett slopande av samtliga handels­

hinder, alltså inklusive importavgifter, tullar och dylikt, torde däremot vara

avhängigt av utvecklingen i andra länder. Nämnden delar utredningens upp­

fattning i berörda avseende.

Ledamöterna i nämnden

Bengtsson

och

von Horn

framhåller i en reser­

vation, att strävandena att liberalisera den internationella handeln med

jordbruksprodukter icke har lett till påtagliga resultat. Det internationella

handelspolitiska läget i fråga om livsmedel medför enligt deras uppfattning

en ständig press på de internationella priserna.

Kooperativa förbundet

anser att, även om inom ramen av GATT undan­

tagsbestämmelserna i fråga om kvantitativa restriktioner icke inom den när­

maste tiden kommer att inskränkas, den nyligen företagna revisionen av

GATI ändå har skapat ökade möjligheter för att de i praktiken noggrannare

än förut skall tillämpas enligt överenskommelsens bokstav och anda. För­

bundet anför vidare.

Liberaliseringen av handelsumgänget i Europa genom OEEC har visser­

ligen hittills i allt väsentligt omfattat industrialster, men har genom upp­

repade frilistningsbeslut drivits mycket långt. Den torde icke i längden

kunna underlåta att ställa i princip samma krav på handeln med jordbruks-

som med industriprodukter. Det torde på något års sikt vara realistiskt att

räkna med i varje fall en viss liberalisering såsom ett led i strävandena att

åstadkomma en allmännare konvertibilitet mellan valutorna. Förbundet hyser

icke den uppfattningen, att de intereuropeiska liberaliseringssträvandena

för jordbruksprodukterna kommer att förverkligas särskilt snabbt, men be­

traktar dem som gynnsamma tecken på att opinionsbildningen mot avsnör-

ningen genom kvantitativa restriktioner är i tillväxt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1955

Departementschefen

Det torde rada allmän enighet om önskvärdheten av att en friare interna­

tionell handel med jordbruksprodukter skall komma till stånd. Ett friare

handelsutbyte kan leda till en bättre internationell arbetsfördelning och

verka stabiliserande på den internationella prisutvecklingen. Vid långtgå­

ende handelsregleringar utövar prisförändringarna ingen större korrigeran­

de ^rkan på produktionen och konsumtionen. Uppstår exempelvis över­

skott av en viss produkt och pressas de internationella priserna därigenom

neråt, slår prissänkningen icke eller endast delvis igenom på de reglerade

marknaderna och får da ofta icke till följd att konsumtionen ökas och över­

skottet därigenom absorberas. På samma sätt hindrar handelsrestriktio­

nerna, att det sänkta internationella priset medför en sådan minskning av

produktionen i olika länder, att överskottssituationen avvecklas. Det är tyd­

ligt, att prisfluktuationerna på den internationella marknaden blir betyd­

ligt kraftigare vid en av långtgående nationella skyddsåtgärder känneteck­

nad marknadsordning än om fri handel råder länderna emellan.

Det böi understrykas, att det givetvis båtar föga, om kvantitativa handels­

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 19S år 1955

inkomst. Detta innebar, att man på kortare sikt vid bestämmandet av jord­

bruksstödets storlek fick utgå från jordbrukets förhandenvarande struktur

och rationaliseringsgrad i övrigt. Emellertid kunde dessa faktorer ej betrak­

tas som konstanta. Man ansåg det bland annat riktigt att vid bestämmandet

av jordbruksstödets storlek på längre sikt beakta resultaten av den fortgå­

ende strukturrationaliseringen.

Med utgångspunkt från då aktuella förhållanden förordade jordbruks-

kommittén, att statsmakterna skulle avväga prisstödet för jordbruket så, att

det skulle syfta till att bereda full lönsamhet för jordbruk, som i storlek

motsvarade genomsnittet i storleksgruppen 10—20 hektar och som fyllde

rimliga anspråk i fråga om arronderingen och de fasta anläggningarnas be­

skaffenhet. Det angavs vidare, att man vid bedömningen av det erforderliga

stödets storlek för jordbruket i skogsbygderna även borde beakta avkast­

ningen av den egna skogen och inkomsten från skogskörslorna.

Jordbruksprisutredningen har icke funnit anledning att föreslå någon

principiell ändring i de krav på produktionseffektivitet, som bör gälla vid

sådana brukningsdelar, vilkas driftsresultat skall ligga till grund för bedöm­

ningen av effekten av åtgärder, vidtagna för att fullfölja den jordbruks-

politiska målsättningen. Den anser, att de skäl, som av 1942 års jordbruks-

kommitté åberopats för en avvägning av prisstödet med utgångspunkt från

förhållandena vid rationella jordbruk i storleksgruppen 10—20 hektar, i

stort sett gäller fortfarande. Nyare undersökningar visar visserligen, att

skillnaderna i produktionskostnader mellan större och mindre jordbruk

har ökat väsentligt. Utredningen anser dock, att denna förskjutning icke

bör föranleda, att man vid avvägningen av prisstödet skall utgå från större

jordbruk än sådana inom storleksgruppen 10—20 hektar.

Utredningen har däremot övervägt frågan, om man icke vid prisavväg­

ningen skulle kunna anknyta till förhållandena vid jordbruk i slättbygder­

na. Vid dessa jordbruk utgör jordbruksproduktionen den helt dominerande

inkomstkällan för brukaren med familj. Enligt deklarationsundersökningen

är jordbruksprodukternas andel i jordbrukarnas kontanta inkomster i slätt­

bygderna 90 procent, medan i övriga områden motsvarande siffra är endast

omkring 60 procent. Vidare faller den övervägande delen av jordbrukspro­

duktionen inom slättbygderna.

När det gäller att finna underlag för generella prispolitiska bedömningar,

ligger det enligt utredningens mening nära till hands att utgå från förhål­

landena vid en grupp jordbruk, som är någorlunda homogen till sin karak­

tär och där innehavarna har sin huvudsakliga utkomst av jordbruket. Man

undviker då de svårigheter, som måste uppstå, om man i detta samman­

hang även tar med jordbruk, där en mycket betydande del av inkomsten

hänför sig till skogsnäringen. Priserna på skogsprodukter uppvisar stora

svängningar, beroende på förändringarna på utlandsmarknaden. Låter man

de aktuella skogsintäkterna påverka resultaten i de typjordbrukskalkyler,

som användes för jordbrukspolitiska bedömningar, innebär detta, att kalky­

lerna kommer att uppvisa betydande variationer i inkomstförhållandena.

Vaiiationerna hänför sig emellertid till ett helt annat område än den egent­

liga jordbruksproduktionen.

53

Utredningen anser, att jordbruket inom slättbygdsområdet är i stort sett

av den homogena karaktär, som nyss nämnts, och därför från nu anförda

synpunkter väl lämpar sig som underlag för de bedömningar, vilka måste

göras vid prisavvägningen. Typjordbrukskalkyler för detta område får en

mera konkret och entydig innebörd än kalkyler för skogs- och dalbygderna.

Som förut nämnts, anser utredningen det vidare som en fördel, att det gene­

rella prisstödet avväges med utgång från förhållandena vid jordbruk, vilkas

innehavare har sin huvudsakliga försörjning av jordbruket och vilka ligger

i områden, som svarar för den övervägande delen av jordbruksproduktio­

nen. Utredningen framhåller, att det sagda icke innebär, att man, om man

tar slättbygdsområdet till underlag vid prisbedömningar, kommer att utgå

från jordbruk med högre inkomstläge än vad som eljest skulle vara fallet.

Den totala inkomstnivån för jordbruk i storleksgruppen 10—20 hektar i

skogsbygderna ligger snarare något högre än inkomsterna för jordbruk i

samma storleksgrupp i slättbygderna. Däremot uppvisar förstnämnda grupp

av jordbruk på grund av svängningarna i skogskonjunkturerna större år­

liga inkomstvariationer än jordbruken i slättbygderna. Av sålunda anförda

skäl anser utredningen, att man vid avvägningen av jordbruksstödet bör

utgå från förhållandena vid jordbruk i storleksgruppen 10—-20 hektar i

slättbygderna i södra och mellersta Sverige.

Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 1955

Yttranden

Riksförbundet Landsbygdens folk

påpekar, att huvudmotivet för att man

vid prisavvägningen skulle utgå från slättbygdsområdet är den relativa grad

av homogenitet, som råder inom slättbygdsjordbruket, ävensom den om­

ständigheten att slättbygdsjordbrukets inkomstbildning i mindre utsträcka

ning än skogsbygdsjordbrukets påverkas av svängningar i skogspriserna.

Riksförbundet hyser för sin del viss förståelse för dessa tankegångar, förut­

satt att kalkylmaterialet verkligen kan göras tillförlitligt och representa­

tivt för vad man vill mäta. I anslutning härtill anför riksförbundet.

Om en prisstödsnivå, som ger slältbygdsjordbruket full lönsamhet, skall

räcka till för samma syfte även i skogsbygderna med dessas sämre jordbruks­

förhållanden, sammanhänger emellertid uppenbarligen bland annat med hur

skogsbygdsjordbrukets lönsamhetsutveckling framdeles kan komma att te

sig jämfört med slättbygdsjordbrukets och vidare med skogsprisernas ut­

veckling i förhållande till jordbrukspriserna. Vid de inkomstjämförelser ut­

redningen gjort mellan slättbygdsj ordbruk samt jordbruk i skogsbygderna

och Norrland har nämligen både skogsinkomster och regionala pristillägg

inräknats. Riksförbundet kan sålunda ge sin anslutning till tanken på slätt-

bygdskalkylen som ett centralt underlag vid prissättningen under förutsätt­

ning, att inkomstutvecklingen även för skogsbygdsjordbruket och jordbruket

i Norrland — som utredningen också ansett — fortlöpande kommer att stu­

deras och alt full frihet kvarstår att genomföra sådana modifikationer i pris-

stödsnivån, som kan komma att visa sig motiverade och skäliga.

Sveriges lantbruks förbund

anser det riktigt, att de typjordbrukskalkyler,

som skall användas för bedömningen av den generella avvägningen av jord­

54

brukets produktpriser, hänför sig till förhållandena i slättbygderna, efter­

som skogsinkomsterna där spelar en förhållandevis liten roll samt förutsätt­

ningarna för jordbruksproduktionen är tämligen likartade.

Däremot anser

Hushållningssällskapens förbund

att, därest endast förhål­

landena inom slättbygdsområdet skulle ligga till grund för prissättningen, en

mycket betydande del av jordbruksproduktionen skulle komma att ske vid

en prisnivå, som icke ger företagarna inom andra områden än slättbygderna

skälig lönsamhet. Eftersom livsmedelsförsörjningen enligt alltjämt gällande

målsättning skall grundas på det inhemska jordbruket, är det enligt förbun­

dets mening motiverat, att i grunderna för prissättningen hänsyn tages till

förhållandena vid jordbruk inom en större del av landet. Liknande synpunk­

ter har till förbundet framförts av flera hushållningssällskap.

Statens priskontrollnämnd

anser det riktigt, att förhållandena i de egent­

liga jordbruksbygderna får utgöra bedömningsgrunden för prispolitiken på

jordbrukets område. Beträffande valet av den storleksgrupp av jordbruk,

som skall användas vid bedömningen, är nämnden emellertid av annan upp­

fattning än utredningen. En avvägning av prisstödet med utgångspunkt från

förhållandena vid jordbruk i storleksgruppen 10—20 hektar skulle enligt

nämndens mening innebära uppenbara risker för att utvecklingen mot en

förmånligare ägostruktur inom jordbruket hämmades. Nämnden anför vidare.

Den fortgående mekaniseringen har medfört, att gränsen för vad som bör

vara en lämplig storlek på ett familjejordbruk förskjutits uppåt. Det måste

— särskilt med sikte på överskottsproblemet — anses högst angeläget, att

brukaren vid rationell drift och tidsenlig mekanisering får full sysselsätt­

ning utan att önskemålen om extensifiering av produktionen på mindre

lämplig åkerjord ef ter sättes. Det måste vidare enligt nämndens mening vara

olämpligt att framåt i tiden grunda prisstödet på gårdar, som icke är av den

storleksordning, att de möjliggör full och effektiv sysselsättning för bruka­

ren. Jordbruk i storleksgruppen 10—20 hektar visar alltför höga produk­

tionskostnader jämfört med något större brukningsdelar för att det ur pris­

politiska synpunkter skall vara möjligt att lägga dem till grund för pris­

sättningen på så viktiga varor som livsmedel. Sannolikt kommer dessutom

skillnaden i kostnadshänseende mellan jordbruk i gruppen 10—20 hektar

och större jordbruk att framdeles öka. Ur dessa synpunkter bör man vid av­

vägningen av jordbruksstödet utgå från förhållandena vid jordbruk i stor­

leksgruppen 20—30 hektar i slättbygderna.

Ledamoten av priskontrollnämnden

Nils Jönsson

framhåller i en reser­

vation, att den av nämndens majoritet förordade höjningen av normen för

avvägningen av jordbruksstödet mycket snabbt skulle öka de s. k. öde­

gårdarnas antal inom stora delar av landet. Att motivera en sådan höjning

med att man därigenom skulle räkna med de jordbrukare, som har full

sysselsättning, är enligt reservantens mening verklighetsfrämmande. Vid

normal djurhållning är skötseln av ett jordbruk i storleksgruppen 20—30

hektar långt mera arbetskrävande än vad en brukare ensam kan prestera.

Även

kommerskollegii

inställning är, att kravet på rationaliseringsgrad

torde få ställas högre än vad som gäller jordbruk i storleksgruppen 10—20

hektar. Ämbetsverket anför sålunda.

Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1955

55

I vad män mekaniseringen inom jordbruket förskjutit gränsen mellan full­

ständiga jordbruk och binäringsjordbruk är vanskligt att avgöra, eftersom

denna fråga icke blivit närmare belyst. Allt talar dock för att en ej obetyd­

lig förskjutning ägt rum. När utredningen — under hänvisning till 1942 års

jordbrukskommitté — förordar, att prisstödet skall avvägas efter förhållan­

dena inom jordbruk i storleksgruppen 10—20 hektar, är det därför ej utan

vidare klart, att denna gräns numera är den riktiga. Sålunda kan ifrågasät­

tas, om icke t. ex. .storleksgruppen 20—30 hektar också bör beaktas härvid­

lag, så att de genomsnittliga brukningsdelarna i storleken 10—30 hektar

kommer att bilda utgångspunkten. För att frågor av detta slag skall kunna

bedömas fordras emellertid ytterligare undersökningar.

Statskontoret

och

Tjänstemännens centralorganisation

anser, att prisstö­

det i fortsättningen lämpligen bör baseras på jordbruk i storleksgruppen

20—30 hektar. Utan att för närvarande ifrågasätta någon annan beräknings­

grund än den av utredningen föreslagna, anser sig

Sveriges industriförbund

böra framhålla, att det med hänsyn till den pågående starka produktivitets­

ökningen inom jordbruket, parallellt med en relativ ökning av antalet större

brukningsdelar, kan bli nödvändigt att vid jämförelser av detta slag taga

hänsyn till inkomstförhållandena även vid jordbruk i storleksgruppen 20—

30 hektar. I den mån så kommer att ske, skulle enligt industriförbundet en

reduktion av gränsskyddets höjd bli möjlig att genomföra.

Departementschefen

I 1947 års riksdagsbeslut diskuterades ingående frågan om den produk-

tionseffektivitet, som man skulle utgå ifrån vid den allmänna avvägningen

av prisstödet. Man konstaterade, att lönsamheten vid jordbruken i storleks­

gruppen 20—30 hektar och i storleksgrupperna däröver var icke oväsentligt

bättre än vid jordbruk i storleksgruppen 10—20 hektar och betydligt bättre

än vid jordbruk i de därunder liggande grupperna. Detta förhållande kunde

andragas som skäl för att man vid prisstödets avvägning skulle utgå från

förhållandena i storleksgruppen 20—30 hektar. Emellertid konstaterade man,

att en större del av bondejordbruken var mindre än jordbruk i sistnämnda

storleksgrupp. Vid avvägningen av prisstödet med utgång från förhållan­

dena i storleksgruppen 20—30 hektar skulle därför den eftersträvade in­

komstlikställigheten mellan jordbruksbefolkningen och jämförliga befolk­

ningsgrupper ha kommit att gälla endast en mindre del av den i jordbruket

arbetande befolkningen. Man ansåg fördenskull, att avvägningen av pris­

stödet skulle ske med hänsyn till förhållandena i storleksgruppen 10—20

hektar. Det fastslogs vidare, att man vid prisavvägningen skulle utgå från

sådana jordbruk i denna storleksgrupp, som fyllde rimliga anspråk pa ratio­

nella driftsförhållanden. 1942 års jordbrukskommitté hade i föreliggande

sammanhang uttalat, att man för södra och mellersta Sveriges slättbygder

borde i princip eftersträva en höjning av anspråken på jordbrukets yttre ra­

tionalisering därhän, att man på lång sikt vid prisavvägningen skulle utgå

från lönsainhetsgraden vid jordbruk i storleksgruppen 20—30 hektar men

att man i övriga delar av landet även på lång sikt borde tänka sig att avväga

Kungl. Maj:ts proposition nr i98 år 1955

56

Kunql. Mai.ts nroposition nr 198 år 1955

jordbruksstödets storlek efter behovet för något mindre brukningsdelar.

Därom anförde emellertid dåvarande departementschefen, att man knappast

kunde räkna med att utvecklingen mot större brukningsdelar i slättbygder­

na skulle ske i sådan omfattning eller så snabbt, att man vid den aktuella

tidpunkten kunde förutsäga, om eller när en höjning av den storleksgrupp,

som skulle ligga till grund för avvägningen av det allmänna prisstödet, kun­

de ske i slättbygderna.

Jag är icke beredd att förorda en höjning av kraven på produktionseffek-

tivitet vid sådana brukningsdelar, vilkas driftsresultat skall ligga till grund

för bedömningen av effekten av åtgärder, som vidtages för att fullfölja den

jordbrukspolitiska målsättningen. Fortfarande ligger den övervägande de­

len av bondejordbruken i storleksgrupperna under 20 hektar. Enligt 1951

års jordbruksräkning omfattade sålunda storleksgruppen 10—20 hektar

62 procent av samtliga brukningsdelar över 10 hektar. Enligt 1944 års jord­

bruksräkning var motsvarande siffra endast obetydligt högre. En avvägning-

av prisstödet med utgångspunkt från förhållandena i storleksgruppen 20—30

hektar skulle följaktligen även under nuvarande förhållanden innebära, att

den avsedda inkomstlikställigheten skulle begränsas till en mindre del av den

i jordbruket arbetande befolkningen, något som uppenbarligen strider mot

andemeningen i 1947 ars riksdagsbeslut. Jag vill i detta sammanhang på­

peka, att enligt av utredningen redovisade siffror skillnaden mellan produk­

tionskostnaderna i storleksgrupperna 10—20 hektar och 20—30 hektar i

början av 1940-talet uppgick till 7 procent och i början av 1950-talet till

9 procent.

Mot utredningens förslag, att den allmänna prisavvägningen framdeles

skall ske med utgångspunkt från förhållandena i storleksgruppen 10—20

hektar i slättbygderna har jag i princip intet att invända. Det torde vara

en fördel, att man vid den allmänna prisavvägningen utgår från jordbruk,

som är förhållandevis enhetliga till sin karaktär och vilkas brukare har sin

huvudsakliga utkomst av jordbruket. Man undviker då de svårigheter, som

uppstår, om man i föreliggande sammanhang även medtager jordbruk, där

en betydande del av inkomsten härrör från skogsnäringen och inkomsten

sålunda i väsentlig grad påverkas av svängningar i priserna på skogsproduk­

ter. Emellertid innebär denna min ståndpunkt icke, att man vid prispoli­

tiska bedömningar bör bortse från hur inkomstförhållandena utvecklas vid

basjordbruken i skogsbygderna. Utredningen har påvisat, att inkomstnivån

i skogsbygderna under perioden 1946/47—1952/53 i genomsnitt har mot­

svarat inkomstnivån vid jordbruk i slättbygderna, dock att inkomsterna i

skogsbygderna har varierat betydligt mera än i slättbygderna. Det finnes

salunda skäl antaga, att man, om förhållandena vid basjordbruken i slätt­

bygderna tages till utgångspunkt för den allmänna prisavvägningen icke

kommer att utgå från jordbruk med ett i stort sett annat genomsnittligt

inkomstlage an vad s°™ skulle ha varit fallet, därest hänsyn även ta<nts till

torhallandena vid basjordbruken i skogsbygderna. Man bör dock självfallet

57

även framdeles ha uppmärksamheten riktad på huruvida denna inkomst­

likhet under en följd av år genomsnittligt kommer att föreligga.

Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1955

Utformningen av prissättningen på jordbruksprodukter

Utredningen

Strävan att nå och bevara inkomstlikställighet mellan jordbruksbefolk­

ningen och jämförliga befolkningsgrupper har enligt direktiven legat till

grund för utredningens arbete. Det ligger i sakens natur, att principen om

inkomstlikställighet avsevärt begränsar de metoder, som kan komma i frå­

ga för avvägningen av det allmänna prisstödet åt jordbruket. Därigenom

uteslutes till en början varje system, som skulle kunna få till effekt, att

inkomstläget inom jordbruket skulle komma att mera avsevärt och under

längre tidrymder under- eller överstiga inkomstläget för motsvarande befolk­

ningsgrupper. Utredningen har på grund härav ej ansett sig kunna förorda

ett system, som skulle innebära att jordbruksstödet finge formen av vanliga

tullar eller helt fasta importavgifter. Även om dessa skulle avvägas så,

att de i själva utgångsläget gåve den avsedda effekten, måste man nämligen

räkna med att priserna på utlandsmarknaden kan komma att stiga eller

sjunka så väsentligt, att den gjorda avvägningen blir oförenlig med nyss­

nämnda princip.

Å andra sidan har utredningen ej heller ansett sig böra förorda något sys­

tem, som innebär, att prisstödet och därmed utvecklingen av jordbrukar­

nas inkomster via arbetskostnadsberäkningen automatiskt anknytes till lant­

arbetarlönens utveckling eller till inkomstnivån för någon annan befolk­

ningsgrupp. Den kritik, som riktats mot det nuvarande prissättningssyste-

met, har till stor del gällt förhållandet, att systemet anses innebära eu

sådan automatisk anknytning mellan lantarbetarlönen och jordbrukarnas

inkomstutveckling. Ehuru denna kritik enligt utredningens uppfattning har

inneburit en överdrift, såvitt den gällt den faktiska prissättningen under

de gångna åren, är även utredningen av den uppfattningen, att en verkligt

automatisk anknytning av jordbruksstödet till löneutvecklingen för lantar­

betare ej är lämplig. En sådan anknytning skulle nämligen leda till att

jordbruksstödets storlek i verkligheten kommer att avgöras vid löneför­

handlingarna för lantarbetare och icke vid de egentliga förhandlingarna om

prissättningen. Då den vidare skulle innebära, att jordbrukarna finge icke

blott täckning för lönehöjningar åt lejd arbetskraft utan även en mot dessa

svarande ökning av sina egna arbetsinkomster, skulle genomförandet av lö­

nehöjningar bli ett gemensamt intresse för arbetsgivare och arbetare. Det

är enligt utredningens uppfattning givet, alt en anordning, som leder till så­

dana konsekvenser, måste avvisas.

Utredningen erinrar fortsättningsvis om att enligt dess undersökningar

den i 1947 års riksdagsbeslut åsyftade inkomstlikställigheten har uppnåtts

58

och att det då kan förefalla naturligt att anknyta den fortsatta inkomstut-

vecklingen för jordbrukets egen arbetskraft till löneutvecklingen hos vissa

grupper av industriarbetare. Utredningen avvisar dock även en sådan an­

knytning och anför.

Det synes över huvud taget olämpligt att ställa inkomstutvecklingen inom

en viss näringsgren, och i synnerhet en näringsgren av sådan storlek som

jordbruket, i nära beroende av löneavtal och löneutveckling inom andra,

helt skilda näringsgrenar. Även om det är angeläget, att jordbruksbefolk­

ningens inkomster kan hållas i nivå med andra befolkningsgruppers, kan

det dock icke vara lämpligt att söka åstadkomma en strikt bindning dem

emellan. Som framhållits i annat sammanhang, måste vid prissättningen

hänsyn tagas till marknadsförhållandena. Konjunkturutvecklingen är ofta

olika inom skilda näringsgrenar, vilket mer eller mindre återspeglar sig i

inkomstutvecklingen även för arbetskraften. Genom denna olikartade ut­

veckling erhålles en viss utjämning och anpassning inom samhällsekono­

mien, medan åtgärder för att åstadkomma en likformig inkomstutveckling

inom olika näringsgrenar lätt leder till ackumulerade effekter. Vad nu sagts

utgör dock intet hinder för att i kalkyler till ledning för prissättningen ar­

betslönen till jordbrukarna framräknas med utgångspunkt från industri­

arbetarlönens utveckling, något som utredningen i det följande också före­

slår beträffande vissa kalkyler. Någon automatisk bindning av prissättning­

en vid de så erhållna kalkylresultaten bör emellertid icke förekomma.

Det nuvarande prissättningssystemet bygger på principen om fortlöpande

kostnadstäckning; med ledning av kontinuerliga beräkningar av jordbrukets

intäkter och kostnader fastställer man årligen cn för gränsskyddets omfatt­

ning vägledande intäktssumma. Denna princip ger en viss garanti för att

den som rimlig ansedda inkomstutvecklingen förverkligas i stort sett obe­

roende av produktionsutvecklingen och för att eventuella inkomstavvikelser

hålles inom relativt snäva gränser. Samtidigt ligger det enligt utredningens

mening i sakens natur, att prissättningen vid tillämpningen av en sådan

princip blir relativt bunden, även om den icke behöver automatiskt knytas

till något visst kalkylförfarande.

Utredningen anför, att den har övervägt olika mellanformer mellan å ena

sidan en strikt tillämpning av principen om fortlöpande kostnadstäckning,

vilken förutsätter helt rörliga importavgifter, och ett gränsskydd av den typ,

samhället ger de flesta andra näringsgrenar, d. v. s. långsiktigt fastställda

tullar. Två prissättningssystem har närmare utformats av utredningen, det

ena med rörliga importavgifter och det andra med inom vissa gränser fasta

importavgifter. Båda systemen avser en generell prissättning på jordbruks­

produkter. Utredningen påminner emellertid om att enligt 1947 års riksdags­

beslut under en viss övergångstid särskilt stöd skall lämnas innehavarna av

mindre jordbruk. Syftet med detta stöd är att brukarna av mindre jord­

bruk, intill dess rationaliseringen av deras brukningsdelar kunnat genom­

föras, skall få ett bistånd från det allmännas sida, som står i rimligt förhål­

lande till vad innehavarna av mera rationella brukningsdelar erhåller ge­

nom det allmänna prisstödet. De av jordbruksprisutredningen gjorda in-

komstundersökningarna anges visa, att det genomsnittliga inkomstläget vid

Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 1955

59

jordbruk under 10 hektar trots detta stöd är icke obetydligt lägre än vid bas­

jordbruken. Enligt utredningens uppfattning är särskilt stöd åt det mindre

jordbruket fortfarande påkallat. Utredningen anser emellertid, att detta är

en speciell fråga av huvudsakligen socialpolitisk karaktär, och har därför

icke upptagit den till behandling. Ej heller har utredningen ansett sig böra

framlägga förslag om prisdifferentieringar med hänsyn till olikartade pro-

duktionsförutsättningar i olika delar av landet.

Utredningen anser, att prisstödet liksom hittills bör få formen av ett gräns­

skydd. Inom utredningen har visserligen också diskuterats en lågprislinje,

som skulle innebära, att priserna fritt skulle få anpassa sig efter den inter­

nationella marknadens, medan jordbruksstödet i stället skulle utbetalas över

statsbudgeten direkt till producenterna på sätt som för närvarande sker

exempelvis för vissa produkter i Storbritannien. Denna linje behandlades

redan av 1942 års jordbrukskommitté, som emellertid av olika skäl icke fann

den lämplig. Departementschefen uttalade samma mening i proposition

1947: 75. Jordbruksprisutredningen är också av samma uppfattning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 1955

Prissättningssystem med rörliga avgifter

Som tidigare nämnts anser utredningen, att ett prissättningssystem, i

vilket priserna eller jordbrukarnas inkomster enligt pa förhand fixerade

regler bestämmes av löneutvecklingen för lantarbetare eller av något mått

på inkomstutvecklingen i andra näringsgrenar, ej bör komma i fråga. Ut­

redningen avvisar även varje automatisk bindning till någon bestämd kost­

nadskalkyl eller till en viss kombination av flera sådana kalkyler och anför

härom bland annat följande.

Ett system, där bestämmandet av prisstödet bundits till utfallet av en

viss kalkyl, besitter främst den fördelen att, sedan ett visst kalkylförfaran­

de av berörda parter accepterats som underlag för prissättningen, intresse­

motsättningarna vid prissättningstillfällena begränsas. Frågan om sättet att

beräkna och/eller fastställa prisstödsnivån, som eljest varje gång kan med­

föra segslitna förhandlingar, löses ju vid detta system på en gång för hela

den tid, under vilken kalkylförfarandet skall tillämpas. Å andra sidan kan

bundenheten vid det beräkningsmässiga underlaget medföra, att prissätt­

ningen ledes i en ur såväl samhällets som jordbrukets synpunkt icke önsk­

värd riktning. En kalkyls beräkningstekniska innebörd kan naturligtvis

utan vidare fastställas. Det är däremot ydterst vanskligt att uttala sig om

de samhällsekonomiska följderna av att prissättningen bindes vid resulta­

ten av samma kalkyl. Som tidigare framhållits, måste marknadsmässiga

synpunkter tillmätas rätt stor betydelse i samband med bestämningen av

prisstödsnivån. Det kan synas, som om det förhållandet, att man vid be­

stämmandet av intäktssumman är bunden vid ett visst kalkylulfall, icke

nämnvärt behöver inskränka möjligheterna att vid prissättningen taga

hänsyn till marknadsutvecklingen; en viss intäktssuinma kan ju uppnås

med högst varierande kombinationer av de enskilda produktpriserna. Denna

bundenhet kan emellertid medföra mindre önskvärda konsekvenser. För att

kalkylmässigt uppnå en viss intäktssuinma kan man bli nödsakad att för oli­

60

ka pi odukter genomföra prisändringar, som icke är betingade av marknads-

eller kostnadsläget. Kalkylen anger exempelvis, att intäktssumman för den

kommande prissättningsperioden bör höjas med ett visst belopp. Samtidigt

är det tydligt, att anledningen härtill är kostnadsstegringar, som i särskilt

liög grad träffar produktionen av vissa produkter. Marknadsläget antages

vidare vara sådant, att högre priser för dessa produkter icke kan uttagas.

Skall nu den högre intäktssumman täckas vid prissättningen, måste detta

leda till att prisstödsnivån i stället höjes för andra produkter. Pris- och

kostnadsrelationen för olika produktgrupper förskjutes därmed ytterligare,

eventuellt med en icke önskvärd utveckling av produktionen som följd När

jordbrukspriserna automatiskt regleras efter utfallet av en viss kalkyl, blir

det vidare svårare att på önskvärt sätt samordna jordbrukets prissättning

med den allmänna ekonomiska politiken.

Lti edningen anser salunda, att prissättningen bör bygga på överlägg­

ningar på grundval av kalkyler, som på olika sätt ger upplysningar om de

ekonomiska förhållandena i jordbruket, och allt annat material, som kan

ge informationer av värde i detta sammanhang. Emellertid är utredningen

medveten om att svårigheter kan uppstå även vid tillämpningen av ett utav

kalkyler helt obundet system. Vid varje prissättningstillfälle måste då ställ­

ning tagas till på vilket sätt den jordbrukspolitiska målsättningen enligt

1947 års riksdagsbeslut skall inverka på gränsskyddet och därmed inkomst-

bHdningen för jordbruksbefolkningen. Även om man till att börja med ut­

går från ett till bestämda kalkylresultat icke bundet system, kan svårig­

heterna att vid varje prissättningstillfälle ena de olika uppfattningarna lätt

leda till att en viss bundenhet ändå uppstår genom att man enas om att

tillmäta ett visst kalkylförfarande särskild betydelse.

På grund härav förordar utredningen, att vid tillämpning av systemet

med rörliga importavgifter eu mera central ställning ges åt vissa kalkyl­

resultat. Denna ståndpunkt innebär dock ingalunda, att resultaten av en

viss kalkyl skall bestämma prisstödet. Vid sidan om här avsedda kalkyl­

resultat bör nämligen vid prissättningen föreligga också annat informa­

tionsmaterial rörande förhållandena inom jordbruket för att beaktas vid

prissättningen. Liksom vid det nuvarande systemet skulle även vid det här

skisserade systemet frågan om gränsskyddets utformning bli föremål för

förhandlingar mellan staten och jordbrukets representanter.

Kungl. Maj:is proposition nr 198 år 1955

Förhållandena i slättbygderna i södra och mellersta Sverige som centralt

underlag vid bestämmande av prisstödsnivån

Som förut nämnts har utredningen ansett, att man vid jordbrukspoli­

tiska bedömningar bör utgå från förhållandena vid jordbruk i storleks-

gruppen 10—20 hektar i slättbygderna i södra och mellersta Sverige. Detta

utredningens ställningstagande gäller oavsett vilket prissättningssystem

som i övrigt skall tillämpas. Kännedom om del ekonomiska läget vid dessa

jordbruk skall erhållas från faktiska driftsresultat vid i lantbruksstyrelsens

jordbruksekonomiska undersökning deltagande gårdar.

Vid systemet med rörliga importavgifter bör enligt utredningens me­

Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1955

61

ning en typjordbrukskalkyl, baserad på förhållandena vid jordbruk i stor-

leksgruppen 10—20 hektar åker i slättbygderna i södra och mellersta Sve­

rige (slättbygdskalkylen), utgöra ett centralt underlag för förhandlingar

om prissättningen. Det förutsattes härvid, att kalkylen och prissättningen

skall avse det kommande produktionsåret. I ifrågavarande kalkyl är det

emellertid icke möjligt att göra prognoser (d. v. s. beräkningar, där hänsyn

lages till förändringar i både kvantiteter och priser) för ett kommande

produktionsår. Beräkningarna måste i varje fall tills vidare inskränkas till

framskrivningar av basårsvärdena med hjälp av redan kända eller väntade

prisförändringar.

Slättbygdskalkylen kan utformas på olika sätt med hänsyn till bland an­

nat volymberäkningar, arbetskostnadsberäkningar och metoder att redovisa

kalkylresultatet. Enligt utredningens uppfattning bör de olika möjlighe­

terna utnyttjas, d. v. s. slättbygdskalkylen bör icke framläggas endast i en

form. Det synes nämligen vara värdefullt att vid prissättningen kunna mot

varandra väga beräkningar med olika uppläggning. En framskrivning, i vil­

ken arbetskostnaderna endast korrigeras med hänsyn till penningvärdets för­

ändringar, kan sålunda ge information om vid vilka priser jordbrukarna

helt får tillgodoräkna sig resultatet av effektiviseringen inom sin näring.

En beräkning, i vilken arbetskostnaderna får följa löneutvecklingen för

någon annan samhällsgrupp samt hänsyn även tages till volymförändringar,

visar å andra sidan vilka priser som kräves för att de i jordbruket syssel­

satta skall följa reallöneutvecklingen för denna andra grupp. En sådan

beräkning går dock, som tidigare nämnts, icke att föra fram längre än till

det senaste år, för vilket bokföringsuppgifter föreligger.

Utredningen föreslår därför, att slättbygdskalkylen vid tillämpningen av

systemet med rörliga importavgifter skall utformas i två versioner samt

anför.

Slättbygdskalkylen bör i en version utformas så, att volymerna hålles

oförändrade under en viss tid. Enligt utredningens uppfattning bör man

därvid icke i förväg bestämma, med vilka mellanrum volymerna skall skif­

tas. Detta bör i stället bli beroende på förändringarna i produktionens inrikt­

ning och produktionstekniken. Som basår bör man välja ett ur produktions­

synpunkt normalt år (sålunda ej medeltal för en följd av år), och normali­

sering av basvolymerna bör så långt möjligt undvikas. För basåret bör sär­

skilda undersökningar utföras rörande inkomstläget för jordbrukarna i för­

hållande till inkomstläget för andra jämförliga befolkningsgrupper. Beräk­

ningarna bör i detta fall avse den relativa utvecklingen av intäkter och

kostnader.

I den andra versionen, beräkning med vid varje nytt beräkningstillfälle

förändrade volymer, har utredningen icke ansett sig kunna förorda, att

volymer från det senast kända räkenskapsåret skall tillämpas. Vid extrema

förskjutningar i produktionen eller produktionsmedelsanvändningen under

elt räkenskapsår kan detta komma att kräva mycket omfattande norma­

liseringar. Utredningen vill i stället förorda, att vid ifrågavarande beräk­

ning medelvolymer för tre år skall användas. I regel bör man därvid utgå

från de tre senast kända räkenskapsåren. Skulle något av dessa år bli

extremt med hänsyn till produktion eller produktionsmedclsanvändning,

62

Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 1955

bär sådant år uteslutas vid beräkningen. Vid en på detta sätt utformad

kalkyl med rörliga volymer kan man göra en absolut jämförelse mellan

intäkter och kostnader. Vid kalkylens användning för prissättningsändamål

bör emellertid hänsyn främst tagas till intäkts- och kostnadssidornas rela­

tiva utveckling från en tidigare period. Det förutsättes då, att särskilda

undersökningar om inkomstläget under denna period utföres på samma

sätt som vid tillämpning av den första versionen.

Framskrivning av arbetskostnaderna i slättbygdskalkylen med fasta vo­

lymer bör enligt utredningens mening ske med hjälp av socialstyrelsens nya

konsumentprisindex. Skulle emellertid vid de återkommande kontrollunder­

sökningarna av detta index konstateras, att förbrukningen i jordbrukar-

hushåll är sammansatt på ett sådant sätt, att levnadskostnadsutvecklingen

där blir en annan än i samhället i övrigt, bör detta beaktas genom att ett

index, som så nära som möjligt ansluter sig till jordbruksbefolkningens

konsumtionsval, i stället användes vid framskrivningen.

Inom den jordbruksekonomiska undersökningen håller man på att vä­

sentligt utvidga skogsbokföringen. Så länge resultaten icke föreligger av

denna utvidgade bokföring, har utredningen icke ansett sig kunna taga ställ­

ning till frågan, om skogsbruket bör ingå i slättbygdskalkylen. Eftersom

skogen icke spelar lika stor roll i slättbygdsområdet som i övriga delar av

landet, är dock skogsbruket av mindre betydelse för denna kalkyl. Utred­

ningen framhåller i detta sammanhang, att skogsinkomsterna självfallet bör

beaktas vid de grundligare inkomstjämförelser, som måste göras för basåren,

både mellan jordbruksbefolkningen inom olika områden och mellan jord­

bruksbefolkningen och andra befolkningsgrupper.

Prissättningens effekt i olika områden

Vid tillämpningen av totalkalkylen som underlag för prissättningen har

direkt information saknats om skiljaktigheter i utvecklingen mellan jord­

bruksföretag i olika områden och storleksgrupper. Ändå har vid prisavväg­

ningen vissa hänsyn kunnat tagas till prissättningens effekt vid jordbruk i

skilda områden och storleksgrupper. Uppgifter om produktionsförhållan­

dena vid olika jordbruk har bland annat framkommit genom den jord­

bruksekonomiska undersökningen. Utredningen påpekar, att man vid vissa

tillfällen exempelvis sökt åstadkomma en förbättrad lönsamhet för mindre

jordbruk genom att vid prissättningen särskilt gynna animalieprodukterna.

vilka spelar en större roll för de mindre än för de större jordbruken. Emel­

lertid har priserna på olika produkter under de gångna åren främst måst

bestämmas med hänsyn till marknads- och försörjningsförhållandena.

Utredningen framhåller, att det bland annat med hänsyn till överskotts-

produktionen är angeläget, att produktionen av olika varor anpassas till

förändringarna i marknadsläget. Vid den relativa prisavvägningen måste

därför i första hand marknadsförhållandena beaktas, och möjligheterna att

avväga de generella priserna på olika produkter i syfte att åstadkomma en

utjämning av lönsamheten mellan å ena sidan jordbruken i slättbygderna

63

och å andra sidan jordbruken inom områden utanför dessa är tämligen

begränsade. I den mån så är möjligt, bör dock enligt utredningens uppfatt­

ning prisavvägningens effekt i olika områden och storleksgrupper beak­

tas. Det anses därför önskvärt, att information härom erhålles. Utredningen

förordar, att typjordbrukskalkyler för åtta områden samt storleksgrupperna

10—20 och 20—30 hektar skall upprättas för att vid sidan av slättbygds-

kalkylen ligga till grund för övervägandena om prissättningen. Utredningen

är därvid medveten om att oinrådeskalkyler blir behäftade med större sta­

tistiska osäkerhetsmarginaler än slättbygdskalkylen samt anför.

Det bör i föreliggande sammanhang framhållas, att resultatet av typ-

jordbrukskalkylerna självfallet blir osäkrare vid uppdelning på olika om­

råden. Antalet gårdar, som ingår i den jordbruksekonomiska undersök­

ningen och därmed bildar underlaget för typjordbrukskalkylerna, är täm­

ligen begränsat. Bokföringsgårdarna i varje område uppgår sålunda i stor-

leksgruppen 10—20 hektar till ungefär 100—150 och är mindre i storleks-

gruppen 20—30 hektar. Vidare kan gårdarna i undersökningen, eftersom

deltagandet självfallet är frivilligt, icke uttagas slumpmässigt. Så länge

undersökningen och typjordbrukskalkylerna avser utvecklingen inom ett

större område, t. ex. slättbygdsområdet, torde det dock lämna ett tämligen

säkert underlag för prispolitiska bedömningar. Osäkerheten blir däremot

betydligt större vid en uppdelning av materialet på flera områden. Detta

bör beaktas vid en jämförelse av lönsamhetsutvecklingen i olika områden.

Utredningen understryker vidare, att typjordbrukskalkylerna icke kan

tillämpas för direkta inkomstjämförelser mellan olika områden, så länge

skogsbruket icke har inordnats i dessa kalkyler.

Totalkalkylen samt produktions- och konsumtionsutvecklingen

Utredningen anser att det, oberoende av vilket prissättningssystem som

kommer att tillämpas, är av intresse att under de närmaste åren erhålla

en beräkning av den totala intäkts- och kostnadsutvecklingen för jordbru­

ket. I analogi med slättbygdskalkylen bör denna totalkalkyl uppgöras i två

versioner. Vid sidan av en totalkalkyl, där rörliga volymer tillämpas och

prognoser för ett kommande produktionsår verkställes, bör sålunda enligt

utredningens mening även en kalkyl göras med från ett visst basår oför­

ändrade volymer. Totalkalkylen med fasta volymer kan jämföras med to­

talkalkylen med rörliga volymer, varigenom en viss uppfattning kan er­

hållas i fråga om rationaliseringsvinsten inom hela jordbruket. Beträffande

beräkningen av arbetskostnadsposten anföres följande.

I fråga om arbetskostnaderna måste lotalkalkylen med rörliga volymer

och totalkalkylen med fasta volymer behandlas på olika sätt. I den törst

nämnda kalkylen har hittills lantarbetarlön tillämpats även vid beräkning­

en av kostnaderna för brukarens och familjens arbetskraft. Totalkalkylen

har därmed angivit den intäktssumma, som jordbruket totalt behövde uppnå

för att få samma relativa inkomstutveckling som lantarbetarna. I förelig­

gande sammanhang är det emellertid av intresse alt erhålla kännedom om

den intäktssumma, som kräves för att jordbrukarnas inkomslutveckling

totalt skall bli densamma som för befolkningen utanför jordbruket. Fram-

skrivningen bör följaktligen icke ske med löneutvecklingen lör eu begrän-

Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1955

64

Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 1955

säd yrkesgrupp. I stället bör den genomsnittliga löneutvecklingen för arbe­

tare inom industrien tillämpas vid framskrivningen av arbetskostnaderna

för den egna arbetskraften. Däremot bör lantarbetarlönen liksom hittills

användas för beräkning av arbetskostnaderna i basåret. För lantarbetarna

bör deras faktiska löneutveckling tillämpas i kalkylen.

I totalkalkylen med fasta volymer bör arbetskostnaderna av tidigare

angivna orsaker framskrivas med ett index för penningvärdeförändringen.

Framskrivningen bör kunna ske med hjälp av socialstyrelsens nya kon­

sumentprisindex.

Upprättas totalkalkylen även i fortsättningen, vinner man automatiskt

de informationer, man hittills haft beträffande produktionsutvecklingen.

Med tanke på den vikt, marknadsläget och avsättningsförhållandena framde­

les måste tillmätas vid prisavvägningen, bör enligt utredningens uppfatt­

ning en ingående redogörelse härom utarbetas och framläggas vid prissätt­

ningen. I denna redogörelse bör bland annat belysas produktionsutvecklingen

för olika produkter i utlandet, de aktuella tendenserna i fråga om prisut­

vecklingen samt möjligheterna att avsätta överskott av olika svenska pro­

dukter i utlandet.

Spörsmål i samband med bestämmande av prisstödsnivån

Vid tillämpning av systemet med rörliga importavgifter bör enligt utred­

ningens uppfattning förhandlingarna om prissättningen liksom hittills ske

i början av varje kalenderår, så att prisstödsnivån för det kommande regle­

ringsåret kan fastställas tidigt på våren. Utredningen har övervägt möjlig­

heterna att vid det här framlagda systemet fastställa prisstödsnivån ej

endast för ett produktionsår i taget utan exempelvis för två år. Detta skulle

innebära, att jordbruket tog vissa risker med hänsyn till de eventuella för­

ändringar, t. ex. en stigande kostnadsnivå, som skulle ha påkallat en höj­

ning av prisstödsnivån, om prissättningsperioden varit kortare. Samtidigt

skulle jordbruket få tillfälle att vid stigande produktion och sjunkande kost­

nader under den längre prissättningsperioden uppnå en högre inkomstnivå

än vad fallet skulle ha blivit vid en årlig prissättning. Bestämmandet av

prisstödsnivån för en flerårsperiod ökar självfallet de intervaller, inom vilka

jordbrukets inkomster vid det här skisserade systemet kan fluktuera. Ut­

redningen påpekar dock, att intervallen kan hållas inom vissa gränser genom

att t. ex. en variationsmarginal på slättbygdskalkylen konstrueras i stil med

den nuvarande 4-procentregeln, inom vilken marginalväxlingar tolereras utan

att ändring av prisstödsnivån påkallas. Samtidigt anför utredningen följande

betänkligheter mot att prisstödsnivån fastställes för en flerårsperiod.

Det är emellertid andra skäl, som inger betänkligheter mot att prisstöds­

nivån fastställes för en flerårsperiod. Tidigare har betonats angelägenheten

av att man vid prissättningen tar hänsyn till förändringarna i marknads­

läget. Har prisstödsnivån för olika produkter fastställts för en längre pe­

riod, kommer man enligt det här skisserade systemet att söka upprätthålla

denna nivå genom rörliga importavgifter. Vid prisförändringar på världs­

marknaden kan detta medföra, att den inhemska prisbildningen alltmera

avviker från den internationella marknadens och att skillnaderna för vissa

65

produkter blir relativt stora. I vissa fall kan detta leda till att en justering

av prisavvägningen före prissättningsperiodens utgång icke kan undgås. Skill­

naden mellan det inhemska priset och exportpriset för överskottsprodukter

måste täckas genom att clearingavgifter tages ut på den saluförda produk­

tionen. Exempelvis utgår för vete förmalningsavgift. På grund av kontroll­

svårigheter har denna förmalningsavgift maximerats till 5 kr/dt. Skillna­

den mellan exportpriset och det inhemska priset får sålunda icke bli större

än att den vid förhandenvarande exportkvantiteter kan täckas med det be­

lopp, som en förmalningsavgift på högst 5 kr/dt inbringar. Sjunker vetepri­

serna vid export eller ökar exportkvantiteten, så att medlen blir otillräckliga,

måste det inhemska priset sänkas. Vid en prissättning för en flerårsperiod

torde sålunda marknadsmässiga justeringar ej helt kunna undvikas.

Vad nu sagts behöver emellertid icke hindra, att prisstödsnivan faststäl­

les för en längre period, eftersom justeringarna oftast kan göras så, att den

genomsnittliga prisnivån hålles oförändrad. Även vid nuvarande system ge­

nomföres sådana justeringar i viss utsträckning under produktionsårets lopp.

Om man icke på förhand vill binda prisnivån för en längre period, kan

man t. ex. låta en uppgörelse med jordbrukarna gälla även under ett kom­

mande produktionsår, om ingen av parterna påkallar en ändring.

Vid tillämpningen av den nuvarande totalkalkylen som underlag för pris­

sättningen har man vid vårprissättningen utgått från en s. k. normkalkyl.

Har det faktiska skördeutfallet medfört en avvikelse från denna kalkyl

med mer än 4 procent, har prissättningen justerats på hösten. Vid det av

utredningen skisserade systemet utgår man i första hand från slättbygds-

kalkylen. I denna kalkyl gör man dock endast framskrivningar för prismäs­

siga förskjutningar. Någon ef ter justering bör därför enligt utredningens me­

ning ej göras vid detta system, och vårprissättningen bör således vara defi­

nitiv. Jordbruket får därmed helt tillgodogöra sig vinsten vid ett gynnsamt

skördeutfall, liksom det får taga förlusten vid en minskad skörd. Ut­

redningen påminner i detta sammanhang om att frågan om stöd vid omfat­

tande skördeskador för närvarande behandlas av en särskild utredning.

Slutligen framhåller utredningen, att särskilda årliga prisförhandlingar

hittills har förts i fråga om prissättningen på sockerbetor och oljeväxter.

Utredningen anser det önskvärt, att bedömningar vid prissättningen sker i

ett sammanhang för samtliga jordbruksvaror och att prissättningen för des­

sa produkter alltså skall äga rum på samma sätt som för övriga jordbruks-

alster.

Den närmare utformningen av sgstemet med rörliga importavgifter

I fråga om den tekniska utformningen av regleringsanordningarna och

avvägningen av prisstödet för enskilda produkter företer systemet med

rörliga importavgifter och systemet med inom vissa gränser fasta import­

avgifter många gemensamma drag. I båda fallen skall enligt utredningens

förslag gränsskyddet huvudsakligen lämnas genom att avgifter uttages vid

import. Vidare kan vid båda systemen olika åtgärder vidtagas för att under­

lätta exporten av överskottsprodukter. De tekniska instrumenten för att föi-

verkliga statsmakternas avsikter blir i stort sett desamma vilket system

5 llihaag till riksdagens protokoll 1955. 1 saml. Nr 19S

Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1955

66

man väljer. Med hänsyn därtill har utredningen för de särskilda produkterna

endast detaljutformat systemet med inom vissa gränser fasta importavgif­

ter. Vad utredningen i detta sammanhang föreslår gäller sålunda i tillämp­

liga delar även systemet med rörliga importavgifter. Utredningen anför föl­

jande.

Utredningen föreslår, att de tullar, som nu utgår på vissa jordbrukspro­

dukter, skall slopas och ersättas med importavgifter. En del mindre bety­

delsefulla varor, som nu kan beläggas med importavgifter inom jordbruks-

regleringens ram, skall utskiljas från denna reglering och i stället få skydd

i form av tullar i den mån så behövs. Vidare skall de importmonopol upp­

höra, som nu finnes för en råd viktigare jordbruksvaror. De nuvarande or­

ganen på utrikeshandelns område (Svensk kötthandel, Sveriges export- och

importförening för ägg och Svensk spannmålshandel) skall dock framde­

les finnas kvar såsom exportorgan inom respektive branscher. Medel, som

inflyter genom att avgifter uttages vid import och export, skall tillföras

nämnda organ för att användas för regleringsändamål på jordbruksområdet,

exempelvis för att täcka förluster vid export av jordbruksprodukter till läg­

re priser än de inhemska. Organen bör emellertid själva erlägga importav­

gifter i vanlig ordning. De regleringsavgifter, som uttages för att utjämna

producentpriserna inom landet, bör utgå även vid import. Detsamma bör

gälla de särskilda avgifter, exempelvis förmalningsavgift och slaktdjursav-

gift, som upptages för att utjämna exportförlusterna.

I fråga om de särskilda produktslagen framlägger utredningen i sam­

band med systemet med inom vissa gränser fasta importavgifter förslag om

smör- och margarinpriserna samt om ändringar i fettvaruregleringen och

stödet åt den inhemska oljeväxtodlingen. Dessa förslag avser i tillämpliga

delar även systemet med rörliga importavgifter. Vad däremot anföres om

nödvändigheten att i vissa lägen tillämpa inmalningstvång för brödsäd gäl­

ler endast förstnämnda system.

Utredningen framhåller vidare, att framställningen av potatisprodukter och

socker för närvarande erhåller ett betydligt högre gränsskydd än produk­

tionen av övriga jordhruksalster. Samtidigt har utredningen funnit, att möj­

ligheter föreligger att nedbringa kostnaderna vid framställning av dessa pro­

dukter genom rationalisering av såväl odlingen som fabrikationen. I den mån

så sker, bör gränsskyddet kunna sänkas. Vid tillämpning av systemet med

inom vissa gränser fasta avgifter har de senare avvägts med hänsyn härtill.

Utredningen förutsätter att ifrågavarande synpunkter skall beaktas även vid

tillämpning av systemet med rörliga avgifter.

Beträffande socker föreslår utredningen en komplettering av gränsskyd­

det med pristillägg enligt vissa närmare angivna regler.

Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1955

Experten hos utredningen

Holmström

anför i ett särskilt yttrande, att

han icke kan ansluta sig till det uttalande utredningen gjort i fråga om till-

lämpningen av kalkylen med rörliga volymer. Han anser att utredningens

rekommendation att tillämpa slättbygdskalkylen med rörliga volymer som

relativkalkyl ej överensstämmer med önskemålet om allsidig information.

67

I yttrandet påpekas vidare att totalkalkylen torde besitta vissa fördelar

framför slättbygdskalkylen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 1955

System med inom vissa gränser fasta importavgifter

Vid systemet med rörliga importavgifter erhåller man ingen direkt an­

passning av de inhemska priserna till den internationella marknaden. En

sådan anpassning blir vid detta system i huvudsak beroende av den hänsyn,

som vid bestämmandet av prisstödsnivån tages till det internationella pris­

läget. En fortlöpande anpassning till den internationella prisutvecklingen

erhålles däremot, om gränsskyddet lämnas i form av helt fasta tullar eller

importavgifter. Utredningen påpekar dock att, eftersom prissvängningarna

på den internationella marknaden kan bli mycket stora, ett helt fast gräns­

skydd skulle kunna medföra, att jordbruksbefolkningens inkomstläge un­

der ganska lång tid reduceras under det, som med hänsyn till den jord-

brukspolitiska målsättningen kan anses skäligt. Å andra sidan kan vid sti­

gande priser på den internationella marknaden prisläget ur konsumentsyn­

punkt bli otillbörligt högt. Utredningen anser därför, att ett system med helt

fasta tullar eller importavgifter icke kan anses tillfredsställande med hän­

syn till vare sig jordbrukets eller konsumenternas intressen.

Såsom tidigare nämnts, utgör helt fasta tullar eller importavgifter ej det

enda alternativet till ett system med fortlöpande kostnadstäckning. Utred­

ningen anger sålunda ett system, där importavgifterna är fasta endast inom

vissa gränser. För varje produkt bestämmes vid detta system en övre och

en nedre gräns för det inhemska producentpriset, och importavgiften för

produkten i fråga hålles oförändrad, så länge inlandspriset ligger mellan

dessa gränser. Inom prisgränserna blir sålunda den inländska prisutveck­

lingen ganska omedelbart beroende av den utländska. Blir ett eventuellt

prisfall på den utländska marknaden så kraftigt, att inlandspriset sjunker

under den nedre prisgränsen, vidtages särskilda åtgärder för att hindra ett

ytterligare prisfall inom landet. Jordbruket erhåller härigenom en viss sä­

kerhet för att dess inkomster ej reduceras under en bestämd nivå. Å andra

sidan skall vid detta system åtgärder vidtagas för att hindra en ytterligare

prisstegring, om priset på en produkt överstiger den övre prisgränsen. Där­

med erhåller konsumenterna en viss garanti för att stigande priser på ut­

landsmarknaden ej medför ett oskäligt högt prisläge inom landet. Inne­

börden av systemet är enligt utredningen följande.

Systemet innebär, att såväl jordbrukarna som konsumenterna får taga

vissa vinstchanser och vissa förlustrisker med hänsyn till den internationel­

la prisutvecklingen. Inom prisgränserna kommer, eftersom införselavgif­

terna där hålles oförändrade, det inländska priset i huvudsak att utveckla

sig på samma sätt som importpriserna. Är utlandspriserna låga under ett

år, kan jordbruket samma år få en lägre inkomst än vad det skulle ha upp­

nått, om prisstödet årligen avvägts med hänsyn till den allmänna jordbruks-

politiska målsättningen. Å andra sidan kan jordbruket vid stigande priser

68

på utlandsmarknaden uppnå en högre inkomst än vad som svarar mot den­

na målsättning. Systemet utgör en mellanform av ett system med helt fast

gränsskydd och ett system enligt principen om fortlöpande kostnadstäck­

ning. Avsikten är, att systemet skall medföra en prisnivå, som i genomsnitt

för en följd av år tillgodoser principen om inkomstlikställighet. Större eller

mindre avvikelser kan emellertid uppkomma såväl uppåt som nedåt ej en­

dast för enstaka år utan även för medeltalet av en följd av år. Samtidigt

skall prisbildningen ge incitament till en anpassning av produktionen till

den mera långsiktiga utvecklingen på den internationella marknaden.

En förutsättning för att det här behandlade systemet skall fungera till­

fredsställande är, att den internationella marknaden har uppnått en viss

grad av stabilitet. Så är enligt utredningens uppfattning nu fallet.

Prisgränser

Vid fastställandet av prisgränserna och de importavgifter, som skall gälla,

när det inhemska priset befinner sig inom dessa gränser, skall man enligt

utredningens förslag utgå från de producentpriser, vilka kan förutsättas ge

innehavarna av basjordbruken inkomstlikställighet med jämförliga befolk­

ningsgrupper. Som förut nämnts, har utredningen på grundval av olika un­

dersökningar ansett sig kunna konstatera, att sådan inkomstlikställighet i

stort sett är förverkligad vid 1954/55 gällande prisläge. Utredningen har där­

för vid uppgörandet av sitt förslag av prisgränser och importavgifter utgått

från producentpriserna 1954/55 och det gränsskydd, som erfordras för att

uppehålla desamma. Utredningen anser dock, att hänsyn bör tagas till even­

tuellt senare inträffade förändringar samt anför.

Om jordbrukets kostnadsläge eller inkomstutvecklingen för jämförliga

befolkningsgrupper före systemets genomförande föranleder ändring av pro­

ducentpriserna, bör naturligtvis detta beaktas. Vid den tidpunkt, då syste­

met introduceras, bör nämligen de priser, från vilka man utgår, motsvara

ett inkomstläge för jordbruket, som huvudsakligen är i paritet med jämför­

liga befolkningsgruppers.

Prisgränserna för varje produkt hänför sig till en för denna vedertagen

marknadsnotering. I huvudsak har den övre och nedre prisgränsen beräk­

nats i förhållande till det produktpris, som fastställts för produktionsåret

1954/55, varvid detta pris i allmänhet har tagits som mittpris mellan pris­

gränserna. Intervallen mellan den övre och den nedre prisgränsen har i all­

mänhet satts till antingen 20 eller 30 procent av mittpriset, beroende på pro­

duktprisernas rörlighet. Om priset för en viss produkt exempelvis uppgår

till 5 kr/kg, har vid tillämpning av en 20-procentig intervall den nedre pris-

gränsen satts till 4,50 kr/kg (5 kr/kg minus 10 procent) och den övre pris­

gränsen till 5,50 kr/kg (5 kr/kg plus 10 procent).

Av betydelse är givetvis frågan om intervallernas storlek mellan prisgrän­

serna. Härom anför utredningen följande.

Det är angeläget, att intervallerna göres så vida, att den normala säsong­

variationen i priserna faller inom prisgränserna. Vidare bör vid det här

skisserade systemet en sådan anknytning till den internationella markna­

den erhållas, att prisförändringarna där påverkar den inhemska produktio­

Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1955

69

nens fördelning på olika produkter. Fastställer man alltför snäva interval­

ler mellan prisgränserna, kan priserna allt som oftast komma att tangera

någon av gränserna, med påföljd att ändringar i införselavgifterna eller

andra åtgärder ständigt får vidtagas. Därigenom skulle den internationella

marknadsutvecklingens inflytande på den inländska produktionsfördel-

ningen väsentligen begränsas. Å andra sidan bör intervallerna mellan pris­

gränserna ej heller vara alltför vida. Det skulle ju innebära, att avvikelserna

från den jordbrukspolitiska målsättningen tidvis kunde bli mycket bety­

dande och medföra kraftiga kastningar i den inhemska prisnivån och i jord­

bruksbefolkningens inkomstläge.

Under den period, prisgränserna tillämpas, kan kostnadsläget för jord­

bruket naturligtvis komma att ändras. Exempelvis kan användningen av

olika produktionsmedel förskjutas genom att arbetskraft utbytes mot me­

kaniska hjälpmedel. Förskjutningen kan i detta fall leda till lägre kostna­

der per produktenhet. Utredningen betonar, att det ligger i systemets natur,

att ifrågavarande rationaliseringsvinst skall tillfalla jordbruket. Samtidigt

förutsätter systemet emellertid, att jordbruket skall bära förluster i sam­

band med sådana förskjutningar i produktionsinriktningen eller produk-

tionsmedelsanvändningen, som medför en högre kostnad per produktenhet.

Dessa förskjutningar skall följaktligen enligt utredningens förslag icke för­

anleda ändringar av prisgränserna eller av de inom dessa gällande import­

avgifterna. Om rationaliseringstakten inom jordbruket blir större eller

mindre än inom andra näringar, skall detta ej heller påverka prisgränserna

eller importavgifterna under perioden. Däremot bör enligt utredningen här

nämnda förhållanden beaktas vid den återkommande översynen av systemet.

Utredningen anser, att en justering av prisgränserna är ofrånkomlig vid

ändringar av jordbrukets kostnadsläge på grund av starkare förskjutningar

i penningvärdet. Om justering icke skulle göras vid en stark penningvärde­

försämring, skulle jordbrukets möjligheter att uppnå den avsedda reella

inkomstnivån uppenbarligen minskas. Justering bör sålunda enligt utred­

ningens mening ske för att eliminera verkningarna på realinkomsterna av

en allmän förskjutning av penningvärdet men däremot icke för att utjämna

smärre förskjutningar i priserna på jordbrukets produktionsmedel. Endast

mera påtagliga penningvärdeförändringar bör beaktas, och som mätare på

dessa bör socialstyrelsens nya konsumentprisindex användas. Som allmän

regel kan enligt utredningen uppställas, att det statliga regleringsorganet —

statens jordbruksnämnd — bör ha skyldighet att, så snart index har änd­

rats med minst 5 procent, räknat från systemets genomförande respektive

från närmast föregående justeringstillfälle, genomföra en motsvarande änd­

ring av samtliga prisgränser och importavgifter.

Beträffande de åtgärder, som skall vidtagas, då prisgränserna nås, anför

utredningen följande.

Vid prisgränserna är vissa spärrar avsedda att träda i funktion. Som tidi­

gare nämnts, har dessa spärrar till uppgift att hindra det inhemska priset

att stiga mer än som kan anses skäligt ur konsumentsynpunkt respektive

falla mer än vad som är rimligt ur producentsynpunkt. När den övre pris­

gränsen tenderar att överskridas, skall det statliga regleringsorganet redu­

Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1955

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1955

cera importavgiften; när den nedre gränsen tenderar att underskridas, bör

avgiften höjas. Reduktionen bör vid stigande prisutveckling kunna ske steg­

vis ner till noll. Man bör vid sjunkande importpriser söka undvika att höja

avgiften utöver 25 procent av importpriset. Skulle emellertid importpris­

nivån för någon produkt vara så låg, att det inhemska priset även vid en

25-procentig avgift kan antagas komma att mer än tillfälligt ligga under den

nedre prisgränsen, bör jordbruksnämnden ha skyldighet att skydda grän­

sen med alla till buds stående medel. Härvid skall sålunda importavgiften

kunna höjas ytterligare eller kvantitativa restriktioner införas, i den mån

detta icke strider mot våra internationella åtaganden. (Statsmakterna kan

givetvis även besluta om subventionering av jordbruksproduktionen om

nedre prisgränsen underskrides.) På motsvarande sätt bör nämnden ha skyl­

dighet att vid starkt stigande priser på världsmarknaden tillvarataga kon­

sumenternas intressen. Går det inhemska priset — trots att importavgiften

slopats — upp till en ur konsumentsynpunkt oskäligt hög nivå, kan det

komma i fråga att införa kvantitativ exportreglering, att pålägga exportav­

gifter eller att subventionera importen. Utredningen har i det följande för

olika produkter angivit de nivåer, där sådana åtgärder bör övervägas.

Utredningen har icke räknat med att subventioner till skydd för vare sig

den övre eller den nedre prisgränsen skall lämnas annat än i exceptionella

fall. Frågan om anvisande av medel till dylika subventioner bör prövas sär­

skilt av riksdagen, om den blir aktuell.

Import- och regleringsavgifter

De inhemska priserna på sådana jordbruksprodukter, som går i interna­

tionell handel, översteg enligt utredningen hösten 1954 de internationella

priserna med omkring 20 procent. Detta uttryck för det genomsnittliga

gränsskyddet har framräknats genom vägning av gränsskyddet (den pro­

centuella skillnaden mellan inlands- och utlandspriset) för olika produkter

med deras värdemässiga andel i den samlade produktionen av ifrågavaran­

de varor inom landet. Skall motsvarande gränsskydd tillämpas inom pris-

gränserna, innebär detta, att importavgiften med vid denna tidpunkt gäl­

lande pris- och löneläge i genomsnitt bör motsvara ungefär 20 procent av

importvärdet. Som jämförelse anför utredningen, att 1952 års tulltaxekom-

mitté för andra varugrupper än livsmedel på motsvarande sätt beräknat den

genomsnittliga tullnivån till 11—12 procent. Utredningen berör därefter

skillnaden i gränsskyddet för jordbruket och andra näringar samt anför.

Skillnaden mellan det gränsskydd, jordbruket och andra näringar åtnju­

ter, kan synas vara rätt betydande. Tidigare har utredningen berört frågan

om det svenska jordbrukets konkurrensläge gentemot utlandet. Utredning­

en framhöll därvid, att de internationellt sett mycket höga arbetslönerna i

det svenska jordbruket utgör ett besvärande handikap. Skillnaden mellan

lantarbetarlönerna i Sverige och andra länder är större än skillnaden mel­

lan våra och utlandets industriarbetarlöner. Ett högre gränsskydd för jord­

bruket än för industrien är redan av delta skäl motiverat. Vidare framhöll

utredningen, att man vid en jämförelse med industrien bör beakta, att ex­

port- och importpriserna för jordbruksprodukter i väsentligt större utsträck­

ning än vad som är fallet för industrien understiger de priser, producenter­

na i exportländerna erhåller. Så länge detta är fallet, kan man ej rimligen

begära, att samma skydd som för industrien skall vara tillräckligt för jord­

bruket.

Utredningen har låtit undersöka, hur mycket högre priser än de interna­

tionella som jordbruksstödet i dess olika former möjliggör att uppehålla

i skilda länder. Härvid har skillnaden mellan de inhemska och utländska

priserna undersökts för vete, socker, smör, kött, fläsk och ägg. Den genom­

snittliga skillnaden har för Danmark och Nederländerna befunnits ligga

under 5 procent och för Sverige och Västtyskland vid ungefär 20 procent.

För Norge blir motsvarande siffra något högre än för de sistnämnda län­

derna, medan den ligger vid 25 procent för Storbritannien. För Frankrike

och Belgien har beräkningarna gett 30 procent och för Schweiz närmare 50

procent.

Med hänsyn till det förut anförda anser utredningen, att en genomsnitt­

lig avgiftsbeläggning av importen på jordbruksområdet med 20 procent väl

torde kunna motiveras med hänsyn såväl till det gränsskydd, andra näringar

åtnjuter, som till det gränsskydd, som tillämpas i andra länder i fråga om

jordbruksprodukter. Utredningen framhåller, att det är från olika synpunk­

ter angeläget, att avgiftsbeläggningen för enstaka jordbruksprodukter ej

alltför mycket avviker från genomsnittsnivån. Ett av syftena med nu be­

handlade system är nämligen att få en sådan produktionsinriktning, att en

förskjutning sker mot sådana produkter, för vilka vara konkurrensförut­

sättningar gentemot utlandet är gynnsammast. Differentierar man avgif­

terna, lämnar man vissa produkter ett extra stöd och eliminerar delvis den

eftersträvade anknytningen till den internationella marknadsutvecklingen.

Utredningen har dock ej helt kunnat tillämpa principen om ett enhetligt

avgiftsskydd. För några produkter förordas sålunda ett skydd om mer än

20 procent, beroende på att ett lägre skydd alltför starkt skulle avvika från

det, som produktionsgrenarna i fråga för närvarande åtnjuter. I huvudsak

har man emellertid utgått från två avgiftssatser, nämligen 15 och 20 pro­

cent.

Utredningen har övervägt frågan, huruvida inom prisgränserna fasta in­

förselavgifter eller procentuella avgifter i förhållande till importvärdet bör

tillämpas. Eftersom vid tillämpningen av en procentuell importavgift det

absoluta avgiftsskyddet blir mindre, när ett högre skydd egentligen är på­

kallat, har utredningen ej ansett sig böra föreslå procentuella avgifter. Ge­

nomgående föreslår utredningen därför fasta öresavgifter per viktenhet. Vid

beräkningen av de fasta avgifterna har man utgått från mitlpiiset mellan

prisgränserna och framräknat den öresavgift, soin motsvarar en procentuell

avgift av 15 eller 20 procent på det importpris, som med tillägg av avgiften

ger mittpriset. Avgifterna blir alltså konventionellt fastställda. Som exem­

pel må nämnas följande. Mitlpriset för en viss vara är 5 kr/kg. För att upp­

nå detta pris kräves en importavgift av 83 öre/kg. Dessa 83 öre/kg motsva­

rar ett 20-procentigt pålägg vid ett nettoimportpris av 4,17 kr/kg. I förelig­

gande fall skulle sålunda 83 öre/kg tillämpas som fast avgift inom pris-

gränserna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1955

71

72

Det ingår som ett väsentligt moment i systemet med inom vissa gränser

fasta importavgifter att, så länge det inhemska priset håller sig inom de

fastställda prisgränserna, importavgifterna skall hållas oförändrade och

förändringarna i importpriserna skall få direkt påverka den inhemska pris­

utvecklingen. För att denna effekt av systemet skall fullt uppnås bör enligt

utredningen import mot erläggande av importavgift få göras av vem som

helst, när det inhemska priset ligger mellan prisgränserna. Några import­

monopol skall följaktligen icke finnas. De nuvarande organen på utrikes­

handelns område (Svensk kötthandel, Sveriges export- och importförening

för ägg och Svensk spannmålshandel) föreslås skola bestå, men de bör lik­

som andra importörer erlägga införselavgifter i vanlig ordning. Utredning­

en betonar, att det samtidigt självfallet ligger i systemets natur, att jord­

bruket inom prisgränserna får taga ut de priser, som marknadsförhållande­

na tillåter, d. v. s. att någon priskontroll icke skall tillämpas i fråga om jord­

bruksvaror.

För närvarande utgår, utöver importavgifter, tull med mindre belopp på

vissa jordbruksprodukter. Utredningen föreslår, att i samband med att sy­

stemet införes tullar skall slopas på de produkter, som omfattas av detsam­

ma. De genom införselavgifterna inflytande medlen skall enligt utredning­

ens förslag få användas för regleringsändamål på jordbruksområdet. De

regleringsavgifter för jordbruksprodukter, vilka åsyftar att utjämna pro­

ducentpriserna inom landet, liksom de avgifter, vilka upptages för att ut­

jämna exportförluster, bör enligt utredningen utgå även vid import. Utred­

ningen förutsätter, att restitution av importavgift liksom hittills kommer

att lämnas vid export av färdigprodukt, vari avgiftsbelagd vara ingår, mot­

svarande den fördyring som produkten undergår på grund av avgiftsbelägg­

ningen. Vidare förutsättes, att ifrågavarande varor vid försäljning inom lan­

det i mån av behov får ett tullskydd mot utländsk konkurrens motsva­

rande råvarufördyringen.

Exportförhållanden

Utredningen framhåller, att beträffande de produkter, för vilka överskott

föreligger, importskyddet icke kan effektivt utnyttjas för att uppehålla en

högre prisnivå utan att överskottskvantiteterna avlastas från den inhemska

marknaden genom export samt anför vidare.

De förluster, som uppstår genom att en del av produktionen därvid måste

exporteras till lägre priser än de inhemska, skall enligt 1947 års riksdagsbe­

slut i princip bäras av de produktionsgrenar, från vilka exporten härrör.

Någon utjämning av förlusterna på andra produktionsgrenar bör således

i allmänhet ej ske. De incitament till produktionsanpassning, som skyldig­

heten att bära förlusterna i och för sig innebär, skulle nämligen i annat fall

helt eller delvis elimineras. 1947 års riksdagsbeslut innebär, att förluster,

som uppstår vid export av en viss vara, om möjligt skall slås ut på hela den

saluförda produktionen av denna vara. För att nå en sådan fördelning av

förlusterna måste avgifter uttagas på den saluförda tillverkningen och de

influtna beloppen användas för täckning av exportförluster. Emellertid kan

vid tillämpningen av denna princip vissa svårigheter uppstå.

Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 1955

73

Utredningen påpekar, att på områden, där jordbrukets organisationer ta­

ger hand om den absolut övervägande delen av produktionen, fördelningen

av förlustbeloppen icke vållar några större tekniska svårigheter. För sådana

produkter, beträffande vilka ingen organisation har en dominerande ställ­

ning, kan fördelningsproblemet däremot näppeligen lösas utan direkt stat­

lig medverkan.

För täckning av förluster, som uppstår vid export på grund av att export­

priserna understiger inlandspriset med tillägg för exportkostnader, bör en­

ligt utredningen förutom nyssnämnda avgiftsmedel få användas de avgif­

ter, som inflyter vid import av olika produkter. Härvid bör enligt utredning­

en den regeln tillämpas, att importavgiften för viss produkt skall användas

för att avlasta överskottet av samma eller likartad produkt. Vissa modifi­

kationer av denna regel kan dock behöva medges. Avgifter, som upptages

vid fodermedelsimport, bör enligt utredningens förslag fördelas mellan de

olika produktionsgrenarna i förhållande till dessas användning av foder­

medlen.

De nuvarande organen för utrikeshandeln, Svensk kötthandel, Sveriges

export- och importförening för ägg och Svensk spannmålshandel, bör en­

ligt utredningen även efter systemets genomförande finnas kvar såsom ex­

portorgan inom respektive områden. I enlighet med allmänna direktiv från

staten föreslås de skola få disponera de medel, som inflyter i form av clea­

ring- och importavgifter, dock med undantag av clearingavgifterna för fett-

varor. I fråga om nämnda direktiv anför utredningen.

Det bör delegeras åt nämnda organ att inom ramen för sådana direktiv

bestämma storleken av eventuella exportbidrag. I direktiven bör ingå, att

nu nämnda medel ej får användas för utbetalande av exportbidrag, om det

inhemska priset för vederbörande produkt överstiger den övre prisgränsen.

I princip bör det stå fritt för var och en att verkställa export utan bidrag.

Emellertid bör de särskilda exportorganen ha möjlighet att taga ut export­

avgifter, när det utländska priset överstiger det inhemska.

Utredningen berör slutligen frågan om bidrag från avgiftsmedel till forsk­

ning och försök samt anför.

Vilket system man än väljer för prissättningen, är det uppenbarligen så­

väl ur jordbrukets som ur det allmännas synpunkt angeläget, att effektivi-

seringen inom jordbruksnäringen på allt sätt främjas. Ett av de viktigaste

medlen härvidlag är utan tvivel ett kraftigt stöd åt forsknings- och försöks­

verksamheten samt upplysningsverksamheten på jordbrukets område. Kost­

naderna för dessa verksamheter har hittills huvudsakligen burits av det

allmänna. De medel, som i denna ordning ställes till förfogande, är dock i

nuvarande läge ej tillräckliga. Varje åtgärd från jordbrukets sida, som inne­

bär, att denna verksamhet tillföres ökade resurser, måste därför hälsas med

tillfredsställelse.

...

I den mån man genom ett sådant stöd kan öka framstegstakten inom jord­

bruket, får detta vidare betydelse för exporten, därigenom att exportförlus­

terna och behovet av exportbidrag då blir mindre än vad som eljest skulle

ha varit fallet. Med hänsyn härtill och i än högre grad med hänsyn till den

nytta, ett dylikt stöd innebär för jordbruket och samhället i dess helhet,

anser utredningen det önskvärt, att de särskilda exportorganen skall äga be­

Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1955

74

fogenhet att använda till deras förfogande stående avgiftsmedel även för att

stödja forsknings- och försöksverksamhet inom jordbruket. Som villkor

härför torde emellertid böra gälla, att lägst en tredjedel av kostnaderna för

de forsknings- och försöksuppgifter, till vilka anslag beviljas, bestrides av

enskilda medel. Det förutsättes vidare, att bidragsbeviljandet skall ske efter

samråd med de statliga organ, som normalt fördelar medel för dylik verk­

samhet, och att medelsanvisningen ej kommer att få en omfattning, som

nämnvärt begränsar regleringsorganens möjligheter att fullgöra sina upp­

gifter i fråga om exporten m. in.

Ordföranden i utredningen Söderström och ledamoten Nordlander har var

för sig avgivit reservation angående exportorganens rätt att bevilja medel

till forskning och försök. Båda ansluter sig helt till vad majoriteten i utred-

ningen anlört om önskvärdheten av ett ökat stöd åt forsknings- och för­

söksverksamheten på jordbrukets område. Emellertid anser herr

Söderström

det vara nödvändigt, att exportorganens beslut om bidrag av jordbrukets

avgiftsmedel till forskning och försök underställes statlig myndighet för

pi övning och godkännande. Enligt hans mening bör denna prövning lämp­

ligen verkställas av statens jordbruksnämnd, som är den statliga myndig­

het, under vilken exportorganen närmast lyder. Före prövningen bör nämn­

den infordra yttrande från de statliga organ, som normalt fördelar medel

för här avsedd verksamhet. Herr

Nordlander

anser, att risk föreligger, att

önskemålet om ökat stöd åt försök och forskning ej blir förverkligat i önsk­

värd omfattning, därest man som villkor för dylikt stöd uppställer, att eu

tredjedel av kostnaden för verksamheten skall bestridas av enskilda medel.

Nagot dylikt krav bör enligt hans mening ej förekomma. Vidare finner han

det ej heller nödvändigt, att man i övrigt uppställer några särskilda restrik­

tioner beträffande rätten att anslå medel för ifrågavarande ändamål eller

underkastar besluten härom någon särskild prövning. Han förutsätter därvid,

att yttrande från vederbörande statliga organ för forsknings- och försöks­

verksamheten skall inhämtas före ärendenas avgörande samt att de medel,

som anvisas, i regel ställes till förfogande för organ, som normalt sysslar

med hithörande uppgifter. Slutligen framhåller han, att den befogenhet i

fråga om fastställande av storleken av förmalningsavgifter och slaktavgifter

in. m., som avses skola tillkomma statens jordbruksnämnd, kommer att ge

nämnden möjlighet att hindra eventuella missbruk.

Informationsmaterial om förhållandena inom jordbruket

Utredningen anser det angeläget, att den ekonomiska utvecklingen inom

jordbruket fortlöpande följes även under de längre perioder, som skall till­

lampas för prissättningen vid systemet med inom vissa gränser fasta im­

portavgifter. Man påpekar, att den jordbruksekonomiska undersökningen

efter den nu pågående omläggningen kommer att utgöra en av våra främsta

källor i detta hänseende. Även vid ifrågavarande system är det sålunda nöd­

vändigt att fullfölja arbetet med att göra denna undersökning så tillförlitlig

och representativ som möjligt.

Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 1955

75

Enligt utredningens uppfattning är även information om den totala pro­

duktions- och konsumtionsutvecklingen nödvändig vid här ifrågavarande

system, bland annat för att kunna bestämma storleken av de avgifter,

som kan väntas föreligga under ett kommande produktionsår. Det förutsät-

tes att i varje fall jordbrukets totala produktion beräknas på ungefär sam­

ma sätt som nu sker. Vidare anges det vara av intresse att kunna följa

den totala produktionsmedelsanvändningen.

Utredningen påpekar, att en jämförelse mellan jordbrukets totala intäkts-

och kostnadsutveckling i och för sig icke är nödvändig för att bedöma

systemets verkningar, men att det ända under de första åren efter ett nytt

systems ikraftträdande kan vara av intresse att få kännedom om denna

utveckling. Därför föreslår utredningen, att totalkalkylen tills vidare skall

upprättas även i fortsättningen. Därvid kan det dock enligt utredningens

mening endast bli fråga om efterhandsberäkningar. Vidare bör de av utred­

ningen i annat sammanhang föreslagna omläggningarna i kalkylberäkningen

genomföras.

Ikraftträdande

Systemet med inom vissa gränser fasta importavgifter kan icke helt ge­

nomföras förrän fr. o. m. regleringsåret 1956/57. Som förut nämnts, bör en­

ligt utredningens mening prisgränserna i utgångsläget utformas så, att mitt­

prisnivån mellan prisgränserna motsvarar de vid systemets introduktion

aktuella producentpriserna. Det förutsättes, alt dessa vid denna tidpunkt

ger den avsedda inkomstlikställigheten och även i övrigt med hänsyn till

den inbördes avvägningen är lämpade att tagas till utgångspunkt. Utred­

ningen framhåller, att det icke vid tiden för dess arbete har varit möjligt att

bedöma i vad mån och i vilken riktning priserna kan behöva ändras på

våren 1955. Man anser det emellertid ganska säkert, att vissa justei ingår

av de utav utredningen föreslagna prisgränserna och importavgifterna blir

erforderliga med hänsyn till kommande prisändringar. Om riksdagen be­

slutar, att ifrågavarande system skall genomföras, bör det därför enligt ut­

redningens förslag få ankomma på statens jordbruksnämnd att före ikraft­

trädandet av systemet göra en översyn av de föreslagna prisgränserna och

importavgifterna samt — efter överläggningar med jordbrukets represen­

tanter — framlägga förslag därom till Kungl. Maj:t.

översyn av systemet

Systemet med inom vissa gränser fasta importavgifter bygger bland annat

på tanken, att statsmakterna i strävandena att förverkliga målsättningen av

inkoms t likställighet ej alltför mycket fäster sig vid inkomstläget under en­

skilda år utan lägger huvudvikten vid hur detta utvecklar sig under loppet

av flera år. Härvid utgår man från att avvikelser under enskilda år från den

eftersträvade inkomstnivån skall utjämna varandra. Hur inkomstutveck­

lingen verkligen blir för jordbruket, kommer givetvis i hög grad att bero

på den internationella prisutvecklingen. Sjunker priserna på den interna­

Kungl. Maj:ls proposition nr 198 år 1955

76

tionella marknaden överlag och stabiliserar sig på en låg nivå, kan de in­

hemska priserna under en följd av år komma att ligga under mittprisnivån.

På liknande sätt kan en allmän lyftning av den internationella prisnivån

resultera i att de svenska priserna genomgående kommer att ligga när­

mare den övre prisgränsen. Utredningen anser emellertid, att det finns föga

anledning att förmoda, att prisutvecklingen på den internationella mark­

naden under mera normala förhållanden kommer att vara av sådan enhet­

lig karaktär. Det har ansetts befogat att räkna med prisförskjutningar för

olika produkter i än den ena än den andra riktningen.

Av antydda skäl har utredningen ansett lämpligt att det, sedan nu an­

givna system blivit infört, efter ett antal år göres en allmän undersökning av

hur systemet verkat. Härvid skulle främst utredas, hur jordbruksbefolk­

ningens inkomstläge utvecklats under tillämpningsperioden samt huru­

vida principen om inkomstlikställighet har kunnat realiseras vid det givna

gränsskyddet. Några närmare regler för ifrågavarande undersökning kan

enligt utredningens mening näppeligen uppställas i förväg. Man förutsätter,

att utvecklingen på området ständigt följes av, bland andra, det statliga

regleringsorganet, och att det ekonomiskt-statistiska materialet ständigt för­

nyas och förbättras. Anses ändringar i systemet påkallade, skall det enligt

utredningen ankomma på Kungl. Maj :t att framlägga förslag härom till

riksdagen.

Översyn av systemet skall enligt utredningens förslag verkställas efter en

icke alltför kort period. Enligt utredningens uppfattning bör en sådan lämp­

ligen ske ungefär vart femte år. Man påpekar dock, att en översyn redan

före utgången av en löpande femårsperiod kan bli nödvändig, exempelvis

om växelkurserna ändras eller på annat sätt eu avsevärd förskjutning sker

mellan de inhemska och utländska prisnivåerna eller om utvecklingen av

andra orsaker visar tecken på en långvarig förskjutning av den internatio­

nella prisnivån för jordbruksprodukter.

Ställningstagande i fråga om prissättningssystemen

Vid en jämförelse mellan systemet med rörliga importavgifter __ i det

följande kallat system A — och systemet med inom vissa gränser fasta im­

portavgifter i det följande kallat system B — konstaterar utredningen

inledningsvis, att båda systemen principiellt är förenliga med den jord-

brukspolitiska målsättningen. Vid system A söker man förverkliga den som

rimlig ansedda inkomstutvecklingen för varje kortare prissättningsperiod.

Avvikelserna från denna utveckling begränsas vid ifrågavarande system i

möjligaste mån. Vid system B utgår man likaledes från principen om in­

komstlikställighet men avväger prisstödet så, att principen kan väntas bli

förverkligad för genomsnittet av en följd av år. Under enstaka år kan där­

emot jordbrukets kostnadstäckning bli lägre eller högre än vad som i ge­

nomsnitt anses befogat för hela ifrågavarande period. Sådana avvikelser

från den som rimlig ansedda inkomstutvecklingen strider dock icke mot

Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1955

77

innebörden i 1947 års riksdagsbeslut. Principen om inkomstlikställighet

innebär nämligen ej, att jordbruksbefolkningen för varje år skall ga­

ranteras en inkomst, jämförlig med vad andra befolkningsgrupper sam­

tidigt erhåller. Det står enligt utredningen helt i överensstämmelse med

denna princip, att variationer i jordbrukets inkomstläge får förekomma,

beroende på exempelvis skördeutfallet eller förändringar i avsättningsför-

hållandena. Också vid system A kan sådana variationer förekomma, även om

de genom tillämpningen av ett rörligt gränsskydd blir mera begränsade

än vid system B.

Utredningen påpekar vidare, att i fråga om rationaliseringsvinsten ingen

principiell skillnad föreligger mellan de båda systemen samt anför.

Bortsett från justeringar för penningvärdeförändringar, ändras icke

gränsskyddet vid system B under en följd av år med hänsyn till jord­

brukets intäkts- och kostnadsutveckling. Jordbruket får följaktligen i sin

helhet automatiskt tillgodogöra sig vinster av förskjutningar i produktions­

inriktningen och användningen av produktionsmedel. Å andra sidan får

jordbruket också automatiskt bära förluster i samband med sådana för­

skjutningar i produktionsinriktningen och produktionsmedelsanvändning-

en, som leder till ett ekonomiskt sett ogynnsamt resultat. Så är däremot

icke fallet vid nuvarande prissättningssystem, eftersom prissättningen nu

baseras på beräkningar av jordbrukets intäkter och kostnader, i vilka hän­

syn tages till såväl prismässiga som volymmässiga förskjutningar. Emel­

lertid kan system A också tillämpas så, att vinsten av produktionseffekti-

viseringen mer eller mindre automatiskt tillgodoräknas jordbruket. Vid be­

stämningen av prisstödsnivån utgår man bland annat från beräkningar, i

vilka volymförändringar icke omedelbart beaktas.

I fråga om fördelningen av de affärsmässiga förluster, som uppstår vid

export av jordbruksprodukter till lägre priser än de inländska, föreligger

enligt utredningen ej heller någon principiell skillnad mellan de båda sys­

temen.

Vid bedömningen av de fördelar respektive olägenheter, som är förknip­

pade med de båda systemen, konstaterar utredningen till en början, att

system A ur jordbrukets synpunkt erbjuder större trygghet än system B.

Såväl genom att prisstödsnivån förutsättes bli omprövad årligen som genom

att den fastställda prisstödsnivån skyddas genom rörliga importavgifter, får

jordbruket här alla de garantier, som rimligen kan lämnas för att den åsyf­

tade inkomstlikställigheten skall förverkligas respektive bevaras, i den mån

detta marknadsmässigt är möjligt. I fråga om system B kan det visserligen

sägas, att detta skulle kunna ge samma resultat, om de fasta importavgif­

terna samt den övre och den nedre prisgränsen kunde avvägas så, att möj­

ligheterna till inkomstökning vid prisstegring på världsmarknaden exakt

uppväger risken för inkomstminskning vid prisfall på världsmarknaden.

Det är emellertid enligt utredningen klart, att en sådan exakt avvägning

icke är möjlig.

Utredningen framhåller, att om de kvantitativa importregleringarna in­

ternationellt icke avskaffas i åtminstone så stor omfattning, att ett ej allt­

för litet område med liberaliserad handel uppstår, Sverige icke ensamt kan

Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1955

78

Kungi. Maj:ts proposition nr 198 år 1955

genomföra en dylik liberalisering. I sådant fall kommer dessa regleringar

för Sveriges del att kvarstå även vid system B ehuru endast för att skydda

den nedre prisgränsen. Även om de fasta importavgifterna är riktigt av­

vägda med hänsyn till den genomsnittliga internationella prisnivån, kan

det finnas risk för att vissa överskottspartier, som på grund av de kvanti­

tativa regleringarna ej kan finna avsättning på annat håll, söker sig till den

svenska marknaden såsom en av de få, där kvantitativa regleringar ej ome­

delbart träder i funktion, för att här säljas till väsentligt lägre priser än

som eljest skulle gälla vid import. Om detta blir vanligt, riskerar man, att

priset i Sverige ständigt kommer att tendera mot nedre prisgränsen. Ut­

redningen betonar dock, att det utan praktisk erfarenhet av det föreslagna

systemet icke är möjligt att avgöra, vilken vikt man bör fästa vid far­

hågor av nu angivet slag.

Vidare anför utredningen, att man vid system B — även bortsett från den

inverkan, prisutvecklingen på världsmarknaden kan få för inkomstutveck­

lingen inom jordbruket — ej har samma möjligheter som vid system A att

snabbt justera prisstödet åt jordbruket för att följa principen om inkomst­

likställighet. Regeln att prisgränserna under en period skall ändras endast

vid mera påtagliga förändringar av penningvärdet kan sålunda medföra en

viss eftersläpning för jordbrukets vidkommande.

Därjämte kan man enligt utredningen ej heller bortse från en ytterligare

risk för eftersläpning, nämligen om rationaliseringen inom andra näringar

går väsentligt snabbare än inom jordbruket och helt eller delvis tager sig

uttryck i lönehöjningar för arbetskraften. De svårigheter, som uppstår om

man vid slutet av en längre period skall söka återhämta en ackumulerad

eftersläpning, blir betydligt större än de, som uppstår, om en dylik anpass­

ning göres med kortare mellanrum. Emellertid torde enligt utredningens

uppfattning möjligheterna till rationaliseringsvinster i jordbruket alltjämt

vara goda.

En annan fördel med system A är enligt utredningen, att detta system

ger möjlighet att genom prisavvägning för olika produkter påverka produk­

tionen i viss riktning. Om så befinnes önskvärt, kan producentpriserna

nämligen avvägas i andra inbördes relationer än de, som skulle uppkomma

till följd av utvecklingen på den internationella marknaden. Härigenom

kan hänsyn också tagas till prissättningens inverkan på inkomsterna vid

olika grupper av jordbruk. Vid system B däremot blir förändringarna i

prisrölationerna huvudsakligen beroende av prisutvecklingen utomlands.

Detta är å andra sidan förenat med vissa fördelar.

Utredningen påpekar, att system A vidare kan väntas medföra mindre

svängningar i de inhemska livsmedelspriserna än system B, eftersom man

enligt det förra systemet har möjlighet att ändra importavgifterna, så att

prisfluktuationer på utlandsmarknaden utjämnas.

Utredningen konstaterar, att vad nu anförts i och för sig talar till förmån

för system A. Å andra sidan anses system B ur flera viktiga synpunkter

erbjuda påtagliga fördelar framför system A. Som en av de mest betydande

79

kan enligt utredningen betecknas den större frihet, som enligt system B

lämnas jordbruket. Genom att detta friare än hittills får utveckla sig inom

ramen för ett inom vissa gränser fast avgiftsskydd, slipper det den undan­

tagsställning såsom en statsreglerad näring, det hittills intagit i samhälls­

ekonomien, och får en position, som mer svarar mot den andra närings­

grenar har. Utredningen anför vidare i detta sammanhang.

Det måste enligt utredningens uppfattning anses angeläget, att jordbru­

ket skall få arbeta med det största mått av frihet och likställighet, som är

förenligt med principen om ett visst prisstöd från det allmännas sida och

den kontroll över inkomstutvecklingen, som måste hli en konsekvens av

detta stöd. Med system A blir denna frihet i hög grad begränsad, eftersom

den årliga omprövning av prisstödsnivån och den snäva begränsning av pris­

fluktuationerna, som detta system förutsätter, i själva verket kommer att

innebära, att prissättningen för flertalet viktiga produkter blir bunden av

statliga beslut. Enligt system B åter kommer jordbruket, sedan prisstöds­

nivån och prisgränserna en gång fastställts, att under den period beslutet

avser få utveckla sig fritt utan att någon omprövning göres år för år med

hänsyn till produktionsutvecklingen eller andra omständigheter.

System B anses dessutom ej lika lätt föranleda missförstånd om jordbruks­

stödets innebörd som ett system, där en detaljbestämning av priserna med

jämna mellanrum sker med utgångspunkt från olika kalkylresultat. Vidare

anges system B föranleda betydligt mindre detaljregleringar än system A.

Ett annat avseende, i vilket system B enligt utredningens uppfattning är

att föredraga framför system A, gäller prisavvägningen mellan olika pro­

dukter och anpassningen till utlandsmarknaderna. Det anföres, att man vid

system B får en naturlig anknytning till prisutvecklingen på världsmarkna­

den, vilken anknytning blir av värde, då det gäller avsättningen av överskotts-

kvantiteter. System B ger enligt utredningen över huvud taget större möjlig­

heter till en fri anpassning av produktionen till avsättningsförhållandena så­

väl inom som utom landet. System A åter blir mera stelt i fråga om pris­

avvägningen mellan olika produkter. Härom anför utredningen följande.

Prisavvägningen blir med system A en bedömningsfråga vid överlägg­

ningar mellan statens och jordbrukets representanter. Härvid kommer givet­

vis hänsyn att tagas till marknadsutvecklingen utomlands men, som förut

nämnts, också till prisavvägningens inverkan på produktionens fördelning

samt på inkomsterna vid olika grupper av jordbruk. Man kan utgå från

att detta leder till importavgifter av varierande höjd. Det ligger vidare i

systemets natur, att man i första hand bedömer den genomsnittliga produkt­

prisnivå, som skall bestämmas, mot bakgrund av kostnadsutvecklingen in­

om jordbruket och söker anpassa producentpriserna därefter. Om priserna

utomlands är låga, samtidigt som kostnaderna hos oss motiverar väsent­

ligt högre priser än importpriserna, kan gränsskyddet bli ganska högt. Stäl­

les krav på att man skall förverkliga den en gång fastställda prisstödsnivån

vid senare inträffande förändringar i den internationella marknadsutveck­

lingen och importpriserna, kan importavgifterna för vissa produkter bli

speciellt höga. Ett särskilt högt skydd för vissa produkter kan emellertid

medföra handelspolitiska svårigheter och av andra länder åberopas som

skäl för tullhöjningar på våra exportvaror. Å andra sidan kan det ofta vara

motiverat att upprätthålla ett högt skydd för vissa produkter, om produk­

Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1955

80

tionen av dessa går ned under vad som är att betrakta som ett minimum ur

beredskapssynpunkt. Detta gäller båda systemen.

Med hänsyn till den betydelse, exportmöjligheterna över huvud taget har

för vårt näringsliv, måste det enligt utredningen betecknas som ett stort all­

mänt intresse för vårt land, att handelspolitiska hinder av den art, som rör­

liga — och i realiteten ofta prohibitiva — importavgifter utgör, försvinner

och ersättes med fasta importavgifter. Våra strävanden i detta avseende för­

svåras emellertid enligt utredningens mening, så länge vi på ett viktigt om­

råde tillämpar ett system av samma karaktär, som de system vi önskar skola

avvecklas i andra länder. System B anses följaktligen bättre än system A

överensstämma med våra allmänna handelspolitiska intressen.

Tillämpas vid system A ett särskilt högt gränsskydd för vissa produkter,

vilket främst kan bli fallet i fråga om de i konkurrensen med utlandet sämst

ställda, stimuleras produktionen och bromsas konsumtionen av dessa pro­

dukter. Därigenom blir enligt utredningens uppfattning jordbruksstödet dy­

rare ur samhällsekonomisk synpunkt och svårigheterna att avsätta över­

skotten ökar. Följaktligen anser utredningen det ligga i jordbrukets eget

intresse, att priserna inom landet även vid system A såvitt möjligt anpassas

till utvecklingen på den internationella marknaden. Skillnaderna mellan

system A och system B behöver därför i detta hänseende icke bli så stora,

som man i förstone kanske kunde vänta. Utredningen anför vidare.

Därest system A tillämpas, blir det i sista hand beroende på marknads­

förhållandena, om man anser sig kunna fastställa en prisstödsnivå, som helt

svarar mot en kalkylmässig intäktssumma. Det är icke heller under alla

förhållanden givet, att en fastställd prisstödsnivå över huvud taget kan för­

verkligas. Även om hänsyn tages till vad nu nämnts, är det emellertid nog

ofrånkomligt, att det blir dyrare för samhället att upprätthålla en viss be­

stämd inkomstnivå inom jordbruket med system A än med system B.

Slutligen påpekar utredningen, att man ej bör överskatta olägenheterna

av att de inhemska livsmedelspriserna blir rörligare än vad som varit fal­

let under tiden efter andra världskrigets utbrott. Risken för alltför stora

kastningar i priserna minskas enligt utredningen även av det förhållandet,

att det torde ligga i jordbruksorganisationernas intresse att söka undvika

sådana fluktuationer i priserna, som kan inverka menligt på avsättnings-

förhållandena. Med den utformning, som reglerna om importskyddet för­

utsatts få, torde också variationerna komma att bli ganska begränsade.

Efter övervägande av fördelar och olägenheter hos de båda systemen, har

utredningen kommit till den uppfattningen, att system B är att föredraga

såväl ur jordbrukets som ur det allmännas synpunkt. Man har därvid sär­

skilt fäst vikt vid den större frihet, som jordbruket skulle få enligt detta

system, samt vid den omständigheten, att system B bättre överensstämmer

med våra allmänna handelspolitiska intressen. Vidare har betydelse tillmätts

de samhällsekonomiska fördelar, system B kan väntas medföra i förhål­

lande till system A. Vad angår bedömningen av de båda systemen ur jord­

brukets synpunkt understrykes, att värdet av en friare marknadsmässig an­

Kungl. Mcij:ts proposition nr 198 år 1955

81

passning till avsättningsförhållandena inom och utom landet samt möjlig­

heterna för jordbruket att arbeta under större frihet måste anses väga tyngre

än de risker, som är förenade med systemet. Icke minst anses det psyko­

logiskt sett vara av betydelse, därest den på sina håll förekommande upp­

fattningen om jordbruket som en statsgaranterad näring kan motverkas ge­

nom övergång till ett system, som innebär, att skyddet för jordbruket be­

stämmes på ett sätt som bättre än det nuvarande överensstämmer med

det skydd andra näringar erhåller.

Emellertid har en förhandsbedömning av systemets verkningar ansetts

osäker. Särskilt fäster utredningen i detta sammanhang uppmärksamheten

på den situation, som skulle kunna uppstå, om avsättningen i andra län­

der av våra överskott av jordbruksprodukter skulle försvaras genom sådana

handelspolitiska åtgärder från dessa länders sida, vilka icke står i god över­

ensstämmelse med GATT, eller om vi skulle komma att bli utsatta för im­

port av dumpingkaraktär. Utredningen föreslår därför, att man tills vidare

begränsar sig till att tillämpa systemet under en femårsperiod och sedan

tager frågan om prisskyddets utformning under förnyat övervägande.

I fråga om utredningens förord för system B har särskilt yttrande

avgivits av ledamoten

Stensgård

samt experterna

Holmström

och

Åstrand.

Dessa anför att, ehuru det även enligt deras mening är önskvärt och rik­

tigt, att prisutvecklingen inom landet röner inflytande av utvecklingen

utomlands och att större frihet kan beredas jordbruket och handelsorganen

beträffande anpassning av priserna efter marknadsförhållandena, de för

närvarande icke kan biträda detta förord. Ett av de avgörande skälen för

denna ståndpunkt är, att de anser det synnerligen ovisst, huruvida strävan­

dena att liberalisera den internationella handeln med jordbruksprodukter

kommer att leda till några större positiva resultat inom överskådlig framtid.

Deras analys av det internationella marknadsläget utmynnar i slutsatsen,

att den nationella jordbrukspolitik, som kommit att föras i olika länder, till

stor del fått en sådan omfattning och styrka, att vittgående och allvarliga

konsekvenser hotar att uppstå för den samlade jordbruksproduktionen och

för prisbildningen på den internationella marknaden. Eftersom produktio­

nen i de flesta fall helt eller till större delen avsättes inom respektive land,

kan långtgående prisstöd på de nationella marknaderna leda till att total­

produktionen ökas, i stort sett utan hänsyn till prisutvecklingen på den in­

ternationella marknaden. Delta bidrager till att öka överskotten, samtidigt

som utrymmet för internationell försäljning krymper genom att importlän­

dernas egen produktion stiger. Då man nu på de nationella marknaderna i

flertalet fall söker hålla en i möjligaste mån stabil prisnivå för de egna pro­

dukterna och därför skyddar sitt jordbruk genom kvantitativa restriktioner,

tullar och andra importavgifter, som kan ändras, ligger det vidare i sakens

natur, att växlingar i produktionen kan komma att ge kraftiga utslag i ut­

buden och priserna på den begränsade internationella marknaden. Risk

anses därför föreligga, att priserna på den internationella marknaden kom­

mer att visa stora förändringar och tidvis pressas avsevärt nedåt.

I! Rihang till riksdagens protokoll tt rami.

AV ¹⁰$

Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 1955

82

I yttrandet anföres vidare, att under angivna förhållanden avsevärd risk

synes ligga uti att för så lång tid som fem år i taget binda prisbildningen

hos oss vid utvecklingen på den internationella marknaden på det sätt, som

system B innebär. Risken för jordbruket består enligt deras åsikt däri, att

priserna för längre perioder kan komma att drivas ned mot den nedre pris-

gränsen. För konsumenterna anses å andra sidan risk föreligga, att priserna

kan stiga avsevärt högre än målsättningen för jordbrukspolitiken motiverar.

Dylika förskjutningar kan i sin tur innebära risker för stabiliteten inom

samhällsekonomien.

Ur de allmänna synpunkter, som här anlagts å problemen, anses det en-

hgt yttrandet önskvärt, att en viss nivellering av jordbruksstödet och be­

gränsning av handelshindren även på jordbrukets område kommer till stånd

genom internationella överenskommelser. Däremot anses det icke riktigt, att

Sverige isolerat skall föra en sådan politik och utsätta sitt jordbruk för de ris­

ker, detta skulle innebära under nu rådande förhållanden. Fn sådan fristå­

ende åtgärd skulle också internationellt sett vara av mycket ringa betvdelse.

Man framhåller i yttrandet, att införandet av system B bör bli beroende på

utvecklingen av det internationella samarbetet beträffande handeln med

jordbi uksprodukter. Med hänsyn till de nationella intressen, som föreligger,

och de utfästelser, som givits jordbrukarna i olika länder, anses det'icke

troligt, att snabba och genomgripande begränsningar av handelshindren

kommer till stånd. Åtgärder i denna riktning torde endast kunna genom­

föras successivt. De kan också få en innebörd, som ändrar förutsättningarna

för våra egna åtgärder.

Beträffande innebörden och tillämpningen av system A göres i yttrandet

följande kommentarer.

System A har i betänkandet givits benämningen systemet med rörliga

importavgifter, vilket kan inge föreställningen, att importavgifterna ständigt

skulle ändras efter fluktuationerna i importpriserna, för att de inhemska

priserna skulle hållas vid en viss nivå. Detta anses emellertid icke behöva

vara fallet. Det egentligen utmärkande för system A är i stället, att pris-

stodsmvåns höjd i regel årligen tages upp till prövning samt att import­

skyddet anpassas med hänsyn härtill för det kommande året, medan im­

portskyddets storlek i system B bestämmes för eu period av flera år Nå»ot

principiellt hinder anses emellertid icke kunna föreligga att även i system

A bestämma en importavgift, som inom vissa gränser hålles fast under

aret. Riskerna ur jordbrukets synpunkt med ett sådant förfarande skulle

givetvis vara väsentligt mindre, om den fixerade avgiften gällde endast

ett ar i stallet for under en längre period. I analogi med system B skulle

detta innebära, att det för året fastställda priset kunde betraktas som mitt-

pris och att importavgiften vid regleringsårets början fixerades till be­

lopp, som erfordrades för att uppnå detta pris inom landet. Importavgif-

en skulle sedan hallas oförändrad, sa länge svängningarna i importpriser­

na eller de inhemska priserna håller sig inom viss ram från utgångsläget.

Härigenom skulle vinnas, att det administrativa arbetet med regleringen

underlättades. Vidare skulle erhållas viss erfarenhet om hur system B skulle

komma att fungera.

Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1955

83

Slutligen anföres i yttrandet, att man i vissa avseenden bedömt fördelar­

na och olägenheterna hos de båda systemen på ett annat sätt än utredningen.

Ett särskilt yttrande i fråga om valet av prissättningssystem har även

lämnats av ledamöterna

Lindskog

och

Odhner.

Dessa anser att utredningen

vid jämförelsen mellan de båda systemen för prissättningen icke i tillbör­

lig grad betonat fördelarna med system B och dessutom tillskrivit system A

förtjänster, som detta icke har. De vill sålunda betydligt starkare än utred­

ningen understryka de samhällsekonomiska vinsterna av en närmare anknyt­

ning till världsmarknaden. Med de höga kostnader, jordbruksstödet medför

för konsumenterna på grund av den stora skillnaden mellan de inhemska

priserna och importpriserna, anser de, att detta argument bör tillmätas ut­

slagsgivande betydelse. Även ganska obetydliga anpassningar i produktions­

inriktningen får vid denna skillnad en så stor ekonomisk betydelse att de

blir eftersträvansvärda. Om man hyser farhågor för att priserna på den

internationella marknaden i framtiden skall komma att bli lägre än för när­

varande, talar detta enligt yttrandet icke för system A utan snarast för sy­

stem B, eftersom det då blir ändå angelägnare att förlusterna minskas ge­

nom en anpassning av produktionen till de varor, för vilka våra produk-

lionsförutsättningar är bäst. De anser vidare, att även om liberaliserings-

strävandena icke skulle leda så långt som man nu hoppas, riskerna vid

tillämpningen av system B därför ej behöver vara så stora. Slutligen under-

strykes i yttrandet nödvändigheten av att Sverige även på jordbrukets om­

råde tar del i de allmänna liberaliseringssträvandena.

Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 1955

Yttranden

Småbruksfrågan

Såsom förut nämnts, avser båda av utredningen utformade system en ge­

nerell prissättning på jordbruksprodukter. Utredningen har således icke gått

in på frågan om det speciella stöd, som kan komma i fråga för det mindre

jordbruket. I en del yttranden har dock dessa spörsmål närmare berörts.

Riksförbundet Landsbggdens folk

anför, att det enligt dess mening hade varit

motiverat att mera ingående beakta de förändringar för småbruket, som

otvivelaktigt kommer att inträffa, om det generella prisstödet avväges med

hänsyn till att inkomstlikställighet nu eller framdeles kan anses vara upp­

nådd för basjordbruket. Därutöver synes det riksförbundet uppenbart, att

sinåbruksstödets nuvarande utformning icke ter sig tillfredsställande på

något längre sikt. Riksförbundet anför vidare bland annat följande.

Enligt riksförbundets mening talar starka skäl för att hela frågan om det

speciella småbruksstödet snabbt göres till föremål för översyn och ompröv­

ning i syfte att få till stånd en klarare utformning av stödanordningarna

alt gälla på något längre sikt. Denna översyn borde ha verkställts i sådan

tid, att resultatet av densamma kunnat beaktas fr. o. m. den tidpunkt, vid

vilken det nya prissättningssystemet över huvud taget träder i kraft. Sin

allmänna uppfattning i denna fråga har riksförbundet närmare preciserat

84

i skrivelse till Konungen den 25 januari 1955. Därefter har det kommit till

riksförbundets kännedom, att statsmakterna har för avsikt att genom en

särskild utredning granska småbrukets pris- och inkomstfrågor. Riksför­

bundet får här starkt understryka, att det fäster utomordentligt stor vikt

vid att denna utredning beredes möjlighet att påbörja sitt arbete utan onö­

dig tidsutdräkt. En sådan omformning och komplettering av småbruksstö-

det, som kan anses ägnad att främja trygghet och inkomststandard för små­

bruket på något längre sikt, bildar i själva verket en väsentlig förutsättning

för den syn på utformningen av det generella prisstödet, vilken riksförbun­

det låter komma till uttryck i föreliggande yttrande över jordbruksprisut­

redningens betänkande.

Även

Hushållningssällskapens förbund

anser, att formerna för det fort­

satta, särskilda stödet åt småbruket bör omprövas. Med hänsyn till det mind­

re jordbrukets stora omfattning kan det enligt förbundet anföras skäl för

att någon omläggning av grunderna för prissättningen ej sker, förrän sagda

omprövning verkställts. Förbundet vill därför understryka betydelsen av att

frågan om småbruksstödet blir föremål för en skyndsam översyn. Även

Svenska lantarbetsgivareföreningen

är av den uppfattningen, att frågan om

småbruksstödets framtida utformning måste lösas jämsides med reglering­

en av jordbrukets produktprissättning.

Lantbruksstgrelsen

understryker, att

särskilt stöd åt jordbruk under 10 hektar fortfarande är påkallat.

Kooperativa förbundet

anför i fråga om stödet åt det mindre jordbruket

i huvudsak följande.

Småbruket — jordbruk under 10 hektar odlad jord — omfattar ungefär

en tredjedel av åkerarealen och sysselsätter 55 procent av jordbrukets ar­

betskraft. Dess karaktär av blandad utkomst förlänar det dock en särställ­

ning. Dess utövares driftighet och arbetsamhet utgör en faktor, som säker­

ligen motverkar behovet av en särskild, socialpolitiskt motiverad statlig

subventionering i mycket stor skala. Fullsysselsättningens fortbestånd un­

derlättar och påskyndar det successiva överförandet till andra, för småbru­

karna själva mera inkomstbringande arbeten.

Det är å andra sidan icke tänkbart att med särskilt sikte på småbrukets

behov av ekonomiskt stöd basera det'allmänna prisstödet på en sådan pris­

sättning på jordbruksprodukter, som ger det genomsnittliga småbruket full

löpande kostnadstäckning. Ett prisstöd av denna storlek har heller icke ifrå­

gasatts. Lika oriktigt vore emellertid att i prisstödssystemet inbygga diffe­

rentieringar eller subventioner till förmån för småbruket, vilka icke kan

klart avgränsas mot jordbruk av närmast följande storleksklasser och vil­

kas verkningar kommer att bidraga till att konservera en mot bakgrund

av rådande avsättningsmöjligheter oförmånlig produktionsinriktning, sär­

skilt animalieproduktion. Sådana prisdifferentieringar är icke uteslutna

inom något av de av jordbruksprisutredningen behandlade allmänna pris-

stödssystemen och kan för övrigt genomföras och upprätthållas genom pro­

ducentorganisationernas egna prisutjämningsåtgärder. I den mån de redan

består, torde det möta ansenliga svårigheter att avveckla dem annat än grad­

vis och på längre sikt. Önskvärdheten av en sådan avveckling eller i varje

fall av snävare intervaller i differentieringarna borde emellertid framstå

klart även för jordbrukarorganisationerna själva.

Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1955

Kungl. Mnj.ts proposition nr 198 år 1955

85

Formerna för prisstödet

I några yttranden har upptagits frågan om möjligheterna att tillämpa en

s. k. lågprislinje.

Landsorganisationen

anser, att utredningen mera ingående

borde ha diskuterat möjligheterna i detta hänseende, och anför.

För att förverkliga den jordbrukspolitiska målsättningen är teoretiskt sett

två olika metoder tänkbara. Antingen kan importen av livsmedel bli helt

fri och den svenska prisnivån tvingas att snabbt anpassa sig till världsmark­

nadens priser — det sociala stödet till jordbruksbefolkningen sker i så fall

i form av direkta bidrag över budgeten eller kan skyddet få formen av im­

portavgifter och tullar, som höjer livsmedelspriserna i sådan grad, att in­

komstutjämningen vinnes den vägen. Jordbruksprisutredningen anser sig

icke behöva närmare diskutera det första alternativet utan hänvisar till 1942

års jordbrukskommitté, som ställde sig avvisande till lågprislinjen. Enligt

landsorganisationens uppfattning borde lågprislinjen ha gjorts till föremål

för grundligare överväganden. Psykologiska hänsynstaganden borde här ha

vägts mot de samhällsekonomiska fördelar, som en lågprislinje otvivelaktigt

erbjuder. Ej heller synes det vara tillfyllest att hänvisa till de tekniska svå­

righeter, som för ett tiotal år sedan ansågs föreligga för lågprislinjens ge­

nomförande. Genom föreningsrörelsens frammarsch och de genom jord-

bruksregleringen vunna erfarenheterna torde de tekniska förutsättningarna

för ett dylikt alternativ ha förbättrats. Jordbruksprisutredningen borde kla­

rare ha poängterat, att den ansett de psykologiska betänkligheterna mot en

lågprislinje vara så starka, att den på grund härav avstått från en grundlig

prövning av de tekniska möjligheterna för förverkligandet av detta alterna­

tiv.

Näringsfrihetsrådet

erinrar om att vid helt fri konkurrens priset på en

vara på längre sikt kommer att bestämmas av de tillverkare, som har de

lägsta kostnaderna. Denna ordning är ändamålsenlig ur konsumenternas

synpunkt, icke endast därför att priset blir lägre än eljest, utan även eme­

dan den befrämjar rationaliseringen och därmed det ekonomiska framåtskri­

dandet. Ifrågavarande grundsats har kommit till särskilt tydligt uttryck i

det s. k. bruttoprisförbudet i 1953 års lag, innebärande att en leverantör av

en vara är förbjuden att ålägga återförsäljare att icke underskrida visst

pris. Förbudet har tillkommit just för att öppna vägen för företag med olika

höga kostnader att priskonkurrera. Beträffande förhållandena på jordbruks­

området anför rådet följande.

Om denna princip i full utsträckning tillämpades på jordbruksnäringen,

skulle emellertid följden bli, att stora grupper jordbrukare icke kunde upp­

nå det inkomstläge, som ansetts önskvärt. Därav kan dock icke den slutsat­

sen dragas, att principen måste helt överges. En tänkbar väg vore nämligen

att i särskild ordning stödja dessa grupper, t. ex. genom arealbidrag eller

pristillägg. Ett närmare skärskådande av dessa alternativ visar emellertid,

att vägen knappast är framkomlig. Dels är subventioner i vissa fall regle-

ringstekniskt svåra alt tillämpa, dels har de en benägenhet att vidmakthålla

bestående förhållanden i minst samma grad som det av utredningen föror­

dade systemet. Rådet får därför ansluta sig till utredningens förslag i detta

hänseende. Därvid förutsättes, att vederbörande myndigheter och organ, som

skall medverka vid den yttre rationaliseringen, icke i onödan fördröjer utan

i stället så långt möjligt påskyndar en utveckling mot större bruknings-

enheter.

86

Konjunkturinstitutet

diskuterar frågan om lågprislinjen närmare och

framhåller därvid, att 1942 års jordbrukskommitté avvisade denna linje

främst ur beredskapssynpunkt. Av tekniska skäl ansågs det nämligen prak­

tiskt taget ogenomförbart att stödja den inhemska foderproduktionen ge­

nom pristillägg till producenterna. Den animalieproduktion, som av bered-

skapsskäl borde uppehållas under normala förhållanden, skulle å andra si-

dan bygga på inhemska fodermedel, eftersom den eljest skulle vara av ringa

värde i en avspärrningssituation. Konjunkturinstitutet anför vidare.

I dagens läge, när den på inhemska fodermedel baserade animalieproduk-

tionen är större än den inhemska konsumtionen, borde det icke ur bered­

skapssynpunkt ingiva lika stora betänkligheter att genomföra en viss sänk­

ning av foderpriserna. Det hade därför enligt konjunkturinstitutets uppfatt­

ning varit värt att pröva framkomligheten av en modifierad lågprislinje,

som skulle innebära en viss sänkning av såväl konsument- som producent­

priser till större närhet av de priser, som gäller vid internationell handel,

samtidigt som den enligt 1947 års riksdagsbeslut sanktionerade lönsamheten

vid basjordbruk och andra mindre brukningsdelar finge upprätthållas ge­

nom pristillägg och andra subventioner. Om en sänkning av producent­

priserna vid större jordbruk med hänsyn till kostnadsläget skulle medföra

en omläggning av driften i mera extensiv riktning med nedskärning spe­

ciellt av mejeriproduktionen samt ökad inriktning på produktion av slakt­

djur och vegetabilier inom ramen av en minskad totalproduktion, skulle

detta kunna innebära en samhällsekonomiskt fördelaktig begränsning av

det totala produktionsöverskottet. Detta skulle för övrigt minskas även där­

igenom, att den förutsatta sänkningen av konsumentpriserna skulle medföra

en ökning av den inhemska konsuintionsvolymen, låt vara att denna ökning

med hänsyn till den låga efterfrågeelasticiteten på jordbruksprodukter måste

bli ganska liten.

Skulle de större jordbrukens gränskostnader vara lägre än exportpriserna

med påföljd, att prissänkningen icke komme att medföra någon samhälls­

ekonomisk kostnadsbesparing, vore det huvudsakligen ur fördelningspolitis-

ka synpunkter, som en sådan omläggning av jordbrukspolitiken skulle kun­

na motiveras. Även om det befunnes skäligt, att konsumenterna skulle bära

kostnaderna för det stöd åt jordbruksnäringen, som erfordrades för att be­

reda basjordbruken full lönsamhet, vore det en tänkbar fördelningspolitisk

ståndpunkt, att konsumenterna icke dessutom skulle behöva bära hela den

kostnad, som erfordrades för att ge de större jordbruken, som represente­

rar en mera rationell driftsform, lika goda avsättningsvillkor och därigenom

en ännu högre lönsamhet än basjordbruken. En annan sak är, att en sådan

omläggning av jordbrukspolitiken knappast torde vara förenlig med 1947

års riksdagsbeslut. Emellertid finnes det även andra skäl, som skulle kunna

antöras som argument mot en ökad differentiering av jordbruksstödet.

Bland annat skulle en sådan differentiering kunna komma att minska

intresset för sammanslagning av mindre jordbruk till större brukningsde­

lar än 10—20 hektar, vilket är en synpunkt, som skulle kunna tillmätas

större vikt i samma mån som den av samhället bedrivna yttre rationalise-

ringsverksamheten även inriktades på att främja uppkomsten av sådana stör­

re brukningsdelar. En omläggning av driften vid de större jordbruken i exten­

siv riktning skulle möjligen kunna ställa sig mindre fördelaktig i en fram­

tid, när jordbruksproduktionen hunnit nedläggas eller inskränkas vid den

jord och de brukningsdelar bland merendels smärre jordbruk, där produk-

tionsförutsättningarna på lång sikt är sämst. En snabbare överföring av

Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 1955

87

arbetskraft från jordbruket till andra näringsgrenar skulle möjligen kunna

tänkas aktualisera ytterligare investeringsbehov (i fråga om bostäder m. m.)

i sådan utsträckning, att den samhällsekonomiska vinsten kunde synas dis­

kutabel med hänsyn till den erforderliga kapitalinsatsen. Vidare vore det

tänkbart, att den besparing, som ur samhällsekonomisk synpunkt skulle

kunna uppnås genom en ökad differentiering av jordbruksstödet med hän-

svn till de administrativa merkostnaderna, vore för liten för att motivera

en sådan omläggning av jordbrukspolitiken. Slutligen kan man i likhet med

föredragande departementschefen i 1947 års jordbruksproposition intaga

den ståndpunkten, att det stöd, som erfordras för att ge basjordbruken full

lönsamhet, av principiella skäl icke bör uttagas över budgeten utan direkt

av konsumenterna genom en med hänsyn till basjordbrukens lönsamhet av­

passad prissättning.

Statens priskontrollnämnd

anser att, även om det av principiella skäl i

och för sig vore önskvärt att stödet åt jordbruket redovisades över budge­

ten, man av praktiska skäl bör godtaga utredningens uppfattning.

Statens jordbruksnämnd

framhåller, att det med hänsyn till de betydande

förändringar, som sedan år 1947 har ägt rum i fråga om både jordbrukets

överskottsproblem och jordbruksprisernas relation till såväl utlandspriser-

na som den allmänna svenska prisnivån, kan ifrågasättas, om icke spörs­

målet om högprislinje eller lågprislinje kommit i ett i viss mån nytt läge.

Nämnden anser dock icke, att man i dagens situation kan förorda en låg­

prislinje. Emellertid påpekar nämnden, att den nu förda politiken icke kan

betecknas som en renodlad högprislinje, eftersom vissa bidrag utbetalas över

statsbudgeten.

Kommerskollegium

anser det i hög grad önskvärt att så avväga prisstödet,

att lönsamheten icke i någon större jordbrukargrupp överstiger vad som kan

anses skäligt. Kommerskollegium anför fortsättningsvis.

Detta är betydelsefullt bland annat därför, att övriga samhällsgruppers

benägenhet att godtaga stödåtgärderna på jordbruksområdet torde komma

att minska, därest det med fog skulle kunna hävdas, att vissa grupper av

jordbrukarna åtnjöte oberättigade fördelar genom åtgärderna. Samtidigt är

det angeläget, att jordbruksstödet verkligen leder till åsyftade verkningar i

fråga om näringens allmänna struktur. I detta sammanhang bör framhållas,

att'ett differentierat prisstöd torde vara till fördel särskilt för enfamiljs-

jordbruken — något som av vissa utav kollegium anförda samhällspolitiska

skäl får anses önskvärt. Om större brukningsdelar har väsentligt bättre lön­

samhet än enfamiljsjordbruken, kan befaras att dessa försvinner. Den kö­

pare, som avser att förvärva ett sådant jordbruk för att bilda en större bruk-

ningsdel, kan överbjuda den köpare, som avser att driva det i oförändrat

skick. Enfamilj sjordbrukens uppgående i större brukningsdelar kan visser­

ligen också förhindras med hjälp av jordförvärvslagen, men eu sådan ut­

väg är ur principiell synpunkt föga tillfredsställande.

Utformningen av systemet med rörliga importavgifter

Sveriges lantbruksförbund

har icke något att erinra mot alL prissätt­

ningen vid systemet med rörliga importavgifter skall ske vid överläggningar

med stöd av kalkyler, vilka på olika sätt ger upplysningar om de ekono­

Kungi. Maj.ts proposition nr 198 år 1955

88

miska förhållandena i jordbruket, samt annat material, som kan ge infor­

mationer av värde i detta sammanhang. Lantbruksförbundet ifrågasätter

emellertid om slättbygdskalkylerna redan från början bör ges den av ut­

redningen föreslagna centrala ställningen. Det är enligt lantbruksförbun-

dets mening klokt att åtminstone tills vidare icke ge någon av de olika kal­

kylerna en ställning framför de andra. Lantbruksförbundet anför vidare.

Lantbruksförbundet anser sig sakna anledning att ingå på bedömning av

de olika kalkyler, som presenteras av utredningen. Erfarenheten får enli«t

dess mening utvisa, vilken vägledning de olika kalkylerna kan ge. Emeller­

tid anser lantbruksförbundet sig böra anmärka på att i kalkylerna med rör­

liga volymer jordbrukarnas arbetsinkomster föreslås skola följa den ge-

nomsnittbga utvecklingen för arbetarna inom industrien. I stället bör man

folja utvecklingen hos arbetargrupper i samma inkomstläge som jordbru­

karna, d. v. s. arbetare i de lägsta dyrortsgrupperna. Det är löneutveckling-

en inom dessa giupper, som bör vara normgivande vid kalkylberäkningarna,

eftersom man knappast kan räkna med en procentuellt lika löneförändring

lör hög- och låglönegrupper.

Riksförbundet Landsbygdens folk

anser, att totalkalkylen även fortsätt­

ningsvis bör upprättas varje år. Riksförbundet kan också ansluta sig till

tanken, att totalkalkylen skall upprättas i två versioner, nämligen en med

fasta och en med rörliga volymer. I kalkylen med rörliga volymer skall en­

ligt utredningens förslag framskrivning av arbetskostnadsposten ske med

den genomsnittliga löneutvecklingen för arbetare inom industrien i stället

för som hittills med lantarbetarlön. Enligt riksförbundets mening har det

hittills tillämpade förfarandet med anknytning till lantarbetarlönens ut­

veckling icke lett till några missförhållanden vid prisavvägningen. Riksför­

bundet vill emellertid icke motsätta sig, att totalkalkylen upprättas efter

något ändrade grunder.

Uppfattningen att anknytningen bör ske till löneutvecklingen inom in­

dustrien som helhet, kan riksförbundet emellertid icke dela. Arbetskost­

nadsposten bör nämligen enligt dess mening anknytas till de grupper, med

\ilka man avser att jämföra jordbruket i inkomslhänseende. Det torde icke

erbjuda mera avsevärda praktiska svårigheter att anskaffa material för eu

sådan anknytning. En slättbygdskalkyl som ledning för prissättningen an­

ser sig riksförbundet kunna acceptera under tidigare angivna förutsätt­

ningar.

Beträffande övrigt informationsmaterial till ledning för prisavvägningen

anför riksförbundet bland annat följande.

Då enligt riksförbundets mening anpassningen av prissättningen till mark­

nadslaget och vad som möjligen kan bedömas som långtidstendenser i

,-rs^ band bör ske vid ej för sällan återkommande förhandlingar, vill

riksförbundet helt instämma med utredningen beträffande angelägenhe­

ten av att till förhandlingstillfällena fylliga och vederhäftiga marknads­

informationer framlägges. Enligt riksförbundets mening bör "detta slag av

informationsmaterial på samma sätt som de direkta kalkylerna utarbetas

efter en systematisk och genomtänkt plan. Härigenom torde materialet bli

av större värde än om det utarbetas sporadiskt och mindre systematiskt och

kanske enligt skilda metoder vid olika tillfällen.

Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1955

89

Även

Landsorganisationen

berör förhandlingsfrågan och anför därvid.

System A förutsätter förhandlingar mellan jordbruksnämnden och jord­

bruksorganisationerna. Landsorganisationen skulle finna det lämpligt att,

därest ett system skulle komma i tillämpning, som kräver förhandlingar,

konsumentintressena vid dessa förhandlingar finge en fylligare representa­

tion, t. ex. i den formen, att förhandlingarna ägde rum mellan å ena sidan

en producentdelegation och å andra sidan en delegation, bestående av före­

trädare för löntagarnas, husmödrarnas, handelns och industriens organisa­

tioner. Jordbruksnämnden borde, med hänsyn till sin sammansättning, vid

dessa egentliga prisförhandlingar icke spela rollen av förhandlingspart utan

av medlingskommission.

Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1955

Utformningen av systemet med inom vissa gränser fasta importavgifter

I fråga om den närmare utformningen av systemet med inom vissa grän­

ser fasta importavgifter erinrar

kommerskollegium

om att enligt utred­

ningens förslag prisgränser och importavgifter skulle ändras, om penning­

värdet förskjutes med minst fem procent. Enligt kollegii mening bör dock

icke ifrågakomma, att jordbrukets utövare i annan mån än andra befolk­

ningsgrupper gottgöres för en penningvärdeförsämring. Beträffande här be­

rörda system har utredningen vidare föreslagit, att jordbruket inom pris­

gränserna skall få taga ut de priser, som marknadsförhållandena tillåter,

d. v. s. att någon priskontroll beträffande jordbruksvaror icke skall tilläm­

pas. Enligt ämbetsverkets uppfattning måste härvidlag det förbehållet göras,

att även jordbruket måste tåla sådana ingrepp i prisbildningen, som stats­

makterna i ett krisläge kan finna påkallade, t. ex. ett allmänt prisstopp.

Statens priskontrollnämnd

berör frågan om justeringen av prisgränser­

na och importavgifterna med hänsyn till förändringarna i penningvärdet

och anför, att den föreslagna formen av automatik är betänklig ur såväl

jordbrukarnas som konsumenternas synpunkt. Nämnden fortsätter.

Enligt exemplen i betänkandet har prisgränserna i allmänhet satts till

antingen =b 10 eller

±

15 procent från mittpriset, vilket pris ju enligt den

föreslagna metoden skulle överensstämma med resp. varas pris vid in­

gången av prissättningsperioden. Eftersom livsmedelsposten i konsument­

prisindex väger relativt tungt, kan den ifrågasatta automatiken innebära,

att ett genomsnittligt lågt konsumentpris på jordbruksprodukter —- vilket

alltså innebär, att produktpriserna ligger under mittpriserna och måhända

närmar sig de undre prisgränserna — blir det, som medför, att en sänkning

med 5 procent av index uppnås. Den redan inträdda sänkningen av priserna

på jordbruksprodukter kan sålunda i clt dylikt fall bli orsaken till eu

sänkning av de prisgränser och importavgifter, som i utgångsläget fast­

ställts för att hindra en såsom för stark ansedd prissänkning. På samma sätt

kan det tänkas, alt redan relativt höga konsumentpriser på livsmedel åstad­

kommer ytterligare höjning. Då livsmedelshandeln i stor utsträckning an­

vänder procentuella marginaler, förstoras alltid prisrörelserna något i de

senare handelsleden. Det bör vidare beaktas, att bundenhet till prisindex i

detta och liknande fall har benägenhet att ingripa också i andra beslut

inom samhällsekonomien. Särskilt bör bär beaktas, att indirekt beskattning

påverkar socialstyrelsens konsumentprisindex. Ett genomförande av t. ex.

90

omsättningsskatt skulle, om förslaget förverkligas, kunna medföra en ytter­

ligare höjning av jordbrukspriserna. En generell hyreshöjning skulle likaså

kunna verka höjande på jordbruksprodukternas priser. Även utifrån kom­

mande faktorer kan återverka mycket kraftigt på index.

Nämnden anför vidare.

Med hänsyn till vad nu anförts om förslaget om automatiska ändringar

av prisgränser och importavgifter, finner sig nämnden böra avstyrka, att

utredningens förslag i denna del genomföres. Nämnden anser emellertid, att

någon form av automatik är önskvärd, som på ett bättre sätt än utredning­

ens förslag tillgodoser berörda intressen. Skulle denna utväg icke vara fram­

komlig, torde vid mera påtagliga penningvärdesförändringar, som under

löpande period motiverar ändring av prisgränser och importavgifter, frågan

böra lösas genom särskilda beslut av statsmakterna.

Vidare berör priskontrollnämnden frågan om fortsatt priskonlroll. Nämn­

den säger sig väl kunna förstå, att någon priskontroll vid systemet med inom

'vissa gränser fasta importavgifter icke skall tillämpas, när det gäller för­

säljning från jordbruket. Däremot kan nämnden icke finna, att skäl skulle

kunna anföras mot att livsmedelsindustrien och livsmedelshandeln vid iill-

lämpningen av detta system behandlas på samma sätt som industrien och

handeln i övrigt. Nämnden anser sålunda, att den även i fortsättningen bör

följa prisutvecklingen inom livsmedelsindustrien och livsmedelshandeln på

samma sätt som på andra områden och att det bör ankomma på nämnden

att utöva den erforderliga priskontrollen på området.

Även

Landsorganisationen

berör frågan om fortsatt priskontroll och fram­

håller, att marginalkontroll alltjämt behöves. Beträffande justeringen för

förändringarna i penningvärdet anför organisationen.

Landsorganisationen finner det i princip riktigt, att en mera avsevärd för­

skjutning av den inhemska prisnivån får påverka den prisnivå på jord­

bruksprodukter, som regleringssystemet är avsett att skydda. Utan vissa

modifikationer kan denna regel dock leda till orimliga konsekvenser. 5-pro-

centregelns tillämpning kan sålunda utlösas av eu höjning utav de indirek­

ta skatterna eller av en allmän hyreshöjning, som icke berör jordbruksbe­

folkningen. Landsorganisationen vill förorda, att den index, som lägges

till grund för 5-procentregeln, bör beräknas utan indirekta skatter och utan

hänsynstagande till bostadskostnaderna.

Sveriges industriförbund

framhåller, att de åtgärder, som skall kunna vid­

tagas för att skydda den nedre prisgränsen, i förslaget angivits tämligen

obestämt; förutom vissa särskilt omnämnda ingripanden skall »alla till buds

stående medel» kunna tillgripas för ändamålet. Industriförbundet anser an­

geläget, att statsmakterna i förväg tager ställning till frågan, vilka konkreta

åtgärder som härvidlag åsyftas och om möjligt under vilka betingelser dessa

åtgärder skall få vidtagas. Vad angår den övre prisgränsen, har industriför­

bundet uppmärksammat, att skyddet för denna i fråga om flera varuslag icke

synes vara avsett att inträda, förrän prisgränsen icke oväsentligt överskri­

dits. Motsvarande förefaller icke gälla beträffande skyddet för den nedre

prisgränsen. Enligt industriförbundets uppfattning synes det rimligt att, se­

Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 1955

91

dan lämpliga prisgränser fastställts, skyddet för dem båda utformas efter

samma principer.

Industriförbundet påpekar vidare, att enligt utredningens förslag någon

efter justering av priserna med hänsyn till det faktiska skördeutfallet icke

i fortsättningen skall förekomma. I och för sig har industriförbundet icke

något att erinra mot denna uppmjukning men framhåller önskvärdheten av

att de ökade risker, som härigenom lägges på jordbrukarna, på sätt utred­

ningen antytt i möjlig mån neutraliseras genom införande av försäkring mot

skördeskador.

Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1955

Vissa för båda systemen gemensamma spörsmål

Kommerskollegium

påpekar, att enligt utredningens förslag gränsskyddet

åt jordbruket skall lämnas i form av importavgifter, som icke i likhet med

tullar inflyter i statskassan. Ämbetsverket anser att ett system, där särskilda

avgifter pålägges importen utan att tillföras statskassan, ur principiell syn­

punkt är föga tilltalande och anför vidare.

Denna form har ej heller varit på tal, då det varit fråga om att stödja and­

ra näringar, som råkat i svårigheter. Även ur internationell synpunkt är det

mindre olustigt att använda tullar i stället för importavgifter. Det skall dock

erkännas, att denna synpunkt gör sig mindre gällande, när det gäller jord­

bruket än andra näringar, eftersom de flesta länder skyddar sitt jordbruk

genom långt gående ingripanden. I allt fall får det hälsas med tillfreds­

ställelse, att kvantitativa importregleringar avses skola tillgripas endast i

undantagsfall.

1952 års tulltaxekommitté

diskuterar möjligheterna att låta gränsskyddet

för jordbruket utgå i form av tullar jämsides med särskilda importavgifter.

Kommittén anför.

När det gäller obearbetade jordbruksprodukter, kau man tänka sig en

uppdelning mellan tullar och särskilda importavgifter av den anledningen,

att man därigenom skulle kunna särskilja ett mera normalt skydd av unge­

fär samma storlek som för andra näringsgrenar och ett överskjutande sär­

skilt skydd med hänsyn till jordbrukets större skyddsbehov; den förra de­

len av gränsskyddet skulle i så fall ha formen av vanliga tullar och endast

den senare delen utformas såsom särskilda (mer eller mindre rörliga) im­

portavgifter. En sådan anordning skulle innebära, att skyddet icke gärna

kunde i administrativ väg reduceras under det minimum, som represente­

rades av tullsatserna, och skulle därför kunna vara i producenternas intres­

se. Jordbrukets 'gränsskydd torde emellertid få anses bygga på den princi­

pen, att myndigheterna bär fria händer även att reducera skyddet, om detta

i ett visst läge skulle bli större än som erfordras för tillgodoseende av syftet

att åstadkomma inkomstlikställighet för jordbruket. Därest man skulle anse

det befogat med ett garanterat minimiskydd, är det för övrigt intet som hind­

rar, att statsmakterna föreskriver visst minimibelopp för importavgifterna.

Anordningen med fördelning av importskyddet på tullar och särskilda im­

portavgifter skulle vidare innebära, att en del av de influtna avgifterna fort­

farande kommer att gå till statskassan och endast återstoden kommer att

tillgodoföras jordbruket för olika regleringsändamål. I detta sammanhang

92

kan nämnas, alt nuvarande tullar på jordbruksprodukter (inkl. industriellt

bearbetade sådana produkter), som enligt jordbruksprisutredningens förslag

skulle avskaffas, under 1949—1954 uppgått till resp. 8, 17, 22,^24, 17 och

8 miljoner kronor. Kommittén har icke möjlighet att bedöma, i vad mån

en fördelning av de inflytande avgifterna för ena eller andra ändamålet kan

vara motiverad, men vill framhålla att, även om avgifterna i sin helhet ges

formen av särskilda importavgifter, intet tekniskt hinder föreligger att stats­

makterna begränsar den del av avgifterna, som skall tillgodoföras jordbru­

ket. Med hänsyn till vad sålunda anförts, finner kommittén, att några bä­

rande skäl för uppdelning av avgiftsskyddet på tullar och särskilda import­

avgifter, vilket självfallet skulle medföra betydande olägenheter i praktiskt

avseende, icke kan anses föreligga, varför kommittén ansluter sig till utred­

ningens förslag, att avgiftsskyddet för varor av här ifrågavarande slag i sin

helhet skall utformas såsom särskilda importavgifter.

Beträffande industriellt bearbetade produkter kan däremot enligt kom­

mitténs uppfattning en uppdelning mellan importavgifter och vanliga tullar

ifrågasättas. Kommittén anför härom.

Industriellt bearbetade produkter bör tydligen åtnjuta ett gränsskydd, in­

nefattande dels motsvarighet till den importavgift, som utgår på råvaran, dels

eventuellt erforderligt manufaktureringsskydd; den förstnämnda komponen­

ten innefattar samtidigt skydd åt jordbruksproduktionen och kompensation

åt industrien för den av detta skydd förorsakade merkostnaden. I princip

torde det få anses vara riktigast, alt den förstnämnda komponenten av

gransskyddet erhåller formen av importavgift och den sistnämnda kompo­

nenten formen av tull. Härför talar bland annat även den omständigheten,

att den förstnämnda komponenten bör kunna ändras, i den mån ändringar

vidtages i importavgiften för råvaran. Vidare är importavgiften, såsom för­

ut nämnts, avsedd att användas för jordbruksregleringsändamål, för vilket

man principiellt icke torde böra använda den del av avgiften, som skall

utgöra skydd för den industriella bearbetningen. Tydligt är emellertid dels

att även i detta fall praktiska olägenheter är förenade med ett dylikt dub-

belt avgiftssystem, dels att det får anses önskvärt att kunna begränsa av­

giftssystemet till varor med mera direkt anknytning till jordbruket.

Kommittén ansluter sig till utredningens uppfattning, att gränsskyddet

för väsentligt bearbetade produkter i sin helhet bör tillgodoses genom tullar

och dessa varor således lämnas utanför importavgiftssystemet. I fråga om

industriellt bearbetade produkter, som befinner sig närmare råvarustadiet,

ar skälen för en uppdelning av gränsskyddet i importavgift och tull starkare.

Kommittén anför härom.

Jordbruksprisutredningen har beträffande sådana varor som mjöl, soc-

ker, smör, ost och charkuteriprodukter tänkt sig, att gränsskyddet helt skall

effektueras genom importavgift, vilken i utredningens förslag avpassats så,

? .

„ ansetts innefatta jämväl skydd för den industriella bearbetningen.

V dka överväganden som ligger bakom detta ställningstagande, framgår icke

av betänkandet. Emellertid har nämnda varor ofta så avgörande betydelse

för avsättningen av jordbruksråvarorna, att det kan vara nödvändigt att den

myndighet, som svarar för jordbruksskyddet, även har i sin hand regle­

ringen av importpolitiken beträffande de' industriellt bearbetade produkter­

na. Mot förslaget att låta gränsskyddet i sin helhet få formen av7 import-

avgift talar visserligen, att på detta sätt hela avgiften kan användas till stöd

Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 1955

93

åt jordbruket, under det att i princip endast så stor del, soin belöper på de

egentliga råvarorna, bör komma till användning för detta ändamål. Detta

uppväges emellertid delvis av att något bidrag för regleringsändamål icke

erhålles från de varor, som skulle falla utanför avgiftssystemet, varjämte

det givetvis föreligger möjlighet att låta endast en del av de inflytande av­

giftsbeloppen användas för dylikt ändamål. Kommittén ansluter sig även

på denna punkt till den uppfattning, som i regel kommer till uttryck i jord­

bruksprisutredningens förslag, nämligen att gränsskyddet för industriellt

bearbetade jordbruksprodukter av här ifrågavarande slag i sin helhet bör

ha formen av särskilda importavgifter.

Generaltullstyrelsen

förutsätter, att man vid avgränsningen av de varu­

slag, som skall beläggas med importavgift, i största möjliga utsträckning

ansluter sig till varuindelningen i den nya tulltaxan och den därpå byggda

statistiska varuförteckningen. Beträffande redovisningen av införselavgif­

terna anför generaltullstyrelsen följande.

De nuvarande införselavgifterna redovisas av generaltullstyrelsen till jord­

bruksnämnden, fördelade på följande grupper, nämligen köttinförselav-

gift, böninförselavgift, ostinförselavgift, leverinförselavgift, konservjinför-

selavgift, stärkelseinförselavgift, potatisinförselavgift, foderinförselavgift och

fågelköttinförselavgift. Isärhållandet av avgiftsmedlen på dessa olika grup­

per medför avsevärt merarbete för tullverket, vilket merarbete berör fler­

talet arbetsmoment från utskrivandet av tullsedel i samband med varans in­

försel till medlens slutliga redovisning. Ehuru frågan om medelsredovis­

ningen ej beröres i betänkandet, synes det dock av vissa uttalanden angå­

ende medlens användning framgå, att en motsvarande uppdelning av de

ifrågasatta importavgifterna är avsedd.

Generaltullstyrelsen vill ifrågasätta, om icke i förenklingssyfte de medel,

som avses skola inflyta såsom importavgifter, bör redovisas antingen under

en gemensam titel, importavgift, eller ännu hellre såsom tull. Den för med­

lens särskilda användning erforderliga fördelningen av medlen på olika

varuslag kan göras av generaltullstyrelsen i efterhand. En sådan fördelning

skulle visserligen lämpligen kunna ske endast med avseende på den debite­

rade uppbörden, vilken i vissa fall kan avvika något från den influtna upp­

börden, men denna skillnad synes i detta sammanhang sakna praktisk be­

tydelse. Kommer det förfarandet till stånd, att medlen redovisas under den

gemensamma titeln importavgift, kan medlen redovisas direkt till jord­

bruksnämnden allteftersom de inflyter. Om medlen däremot skall redovisas

såsom tull, vilket för tullverkets del medför den största förenklingen med

därav betingad besparing, är det lämpligast, att medlen inlevereras av ge­

neraltullstyrelsen i vanlig ordning såsom tull och att jordbruksnämnden

periodvis rekvirerar medlen från statskontoret, sedan generaltullstyrelsen

meddelat uppgift på de belopp, som under perioden debiterats på de olika

aktuella statistiska numren, med avdrag för mera betydande restitutioner.

Redovisning såsom tull förutsätter vidare, att i tulltaxan eller den statis­

tiska varuförteckningen genomföres en sådan varuindelning, att ett och

samma statistiska nummer aldrig omfattar såväl varor, belagda med vanlig

tull, som varor, belagda med såsom tull redovisad importavgift. En mot­

svarande varuindelning synes emellertid under alla förhållanden önskvärd.

Utredningens förslag, alt exportorgan skall la rätt alt bevilja medel till

försök och forskning, har särskilt tillstyrkts av

Sveriges lantbruksförbiind,

Riksförbundet Landsbggdens folk, styrelsen för lantbrukshögskolan och sin-

Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 1955

94

tens lantbruksförsök

och

Hushållningssällskapens förbund. Statskontoret

är

av uppfattningen, att spörsmålet om tillstånd att anvisa avgiftsmedel för

forsknings- och försöksverksamhet har sådan principiell räckvidd, att

Kungl. Maj :t bör förbehålla sig beslutanderätten beträffande medlens an­

vändning för sådant ändamål. Enligt statskontorets uppfattning bör för

dylikt medgivande krävas, att understöd utgår även från enskilt håll.

Sta­

tens pris kontrollnämnd

ansluter sig till den i berörda fråga av utredningens

ordförande avgivna reservationen.

Sveriges grossistförbund

anser, att av

principiella skäl anslag till försök och forskning icke bör utgå från export­

organen.

Ställningstagande i fråga om prissättningssystemen

Av de remissinstanser, som har tagit ställning till frågan om prissätt-

ningssystem, tillstyrkes systemet med inom vissa gränser fasta importav­

gifter (system B) av

statskontoret, näringsfrihetsrådet, statens priskontroll-

nämnd, generaltullstyrelsen, 1952 års tulltaxekommitté, Kooperativa förbun­

det, Landsorganisationen, Sveriges akademikers centralorganisation, Tjäns­

temännens centralorganisation, Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges

industriförbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Små­

brukarnas riksförbund

och

Svenska foderämnes- och spannmålsimportö-

rernas förening. Statens jordbruksnämnd

förordar i sitt yttrande system

B men framlägger samtidigt ett kompromissförslag mellan de båda syste­

men.

System B tillstyrkes vidare av

riksräkenskapsverket, kommerskollegium,

statens handels- och industrikommission, lantbruksstyrelsen

och

Sveriges

allmänna exportförening,

vilka dock samtliga anser, att systemet bör prö­

vas under en kortare period än fem år.

Hushållningssällskapens förbund

förordar en successiv övergång till system B. Eu prissättning för kortare

perioder, närmast anslutande sig till systemet med rörliga importavgifter

(system A), förordas av

Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet Lands­

bygdens folk, Svenska lantarbetsgivareföreningen, Sveriges betodlares cen­

tralförening

och

Sveriges potatisodlares riksförbund.

Av remissyttrandena torde här få återgivas följande.

Statens jordbruksnämnd

anser, såsom förut nämnts, att priserna på den

internationella marknaden även framdeles kan väntas komma att hålla sig

någorlunda stabila. Nämnden anför, att den, även om man kunde anses ha

att räkna med en tendens till på lång sikt sakta fallande priser i utlandet,

funne sig böra förorda system B. Anledningen härtill anges vara, att en

garanterad trygghet, som på kort sikt ter sig tilltalande för den enskilde

företagaren, icke låter sig väl förena med en ändamålsenlig samhällseko­

nomisk utveckling på lång sikt. Nämnden anför vidare.

För såväl jordbrukarna som det allmänna kommer nackdelarna med

system A särskilt tydligt fram, när prisnivån ses i samband med rationa­

liseringen. Vid system A kommer jordbrukarna visserligen att med statens

Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 1955

Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 1955

95

stöd fortsätta den yttre och inre rationaliseringen ävensom den driftseko­

nomiska rationaliseringsverksamheten. System A ger emellertid långt ifrån

garanti för att rationaliseringen kommer att försiggå på sätt, som ur allas

synpunkter är mest önskvärt. Därest inkomstlikställigheten uppehälles en­

ligt system A, kan det icke uteslutas, att känslan för det samband mellan

inkomststandarden och produktivitetsökningen (rationaliseringsvinsterna),

som på längre sikt är en realitet, under ett antal år trubbas av eller i vart

fall icke gör sig fullt gällande vid de årligen återkommande justeringarna

av importavgifterna. I avsikt att bevara inkomstlikställigheten kan en till-

lämpning av system A leda till ett successivt höjt gränsskydd upp till den

högsta nivå, som av marknadsmässiga skäl icke kan överskridas. Den sam­

mantagna höjning av gränsskyddet, som därvid har kommit till stånd, kan

mycket väl tänkas ha nödvändiggjorts, icke därför att priserna i utlandet

sjunkit utan därför att den inhemska kostnadsnivån till följd av fördröjd

rationalisering inom jordbruket icke bringats ner tillräckligt snabbt. Någon

marginal för mötande av ett prisfall i utlandet existerar därefter icke. Skill­

naden mellan system A och system B ligger i detta fall framför allt däri,

att följderna av en bristande anpassning till ändrade förhållanden kumu-

leras vid det förra systemet, medan man vid det senare systemet har viss

garanti för att en gradvis anpassning skall äga rum.

En av de största fördelarna med system B anser nämnden vara, att den

egna produktionens avvägning på olika grenar vid detta system kommer att

anpassas till förändringarna av prisrelationerna i utlandet på ett helt annat

sätt än vid system A. Ur såväl jordbrukets som det allmännas synpunkt in­

nebär detta enligt nämnden en tillgång, eftersom totalförlusten vid export

av livsmedelsöverskotten vid en sådan anpassning kan väntas bli mindre

än nu är fallet och även midre än den föhlust, som uppstår vid tillämpning

av system A.

Av anförda skäl förordar nämnden system B. Den anser dock, att man bör

taga hänsyn till möjligheten av att prisnivån under en femårsperiod för

längre tid genomsnittligt kan komma att ligga i närheten av den övre eller

undre prisgränsen. Ledamöterna av nämnden

Bengtsson

och

von Horn

har

med hänsyn till utvecklingstendenserna på den internationella marknaden

icke ansett sig kunna biträda majoritetens förord åt system B. Det i nämn­

dens yttrande framlagda kompromissförslaget, vilket redovisas senare, har

däremot biträtts av nämndens samtliga ledamöter.

Näringsfrihetsrådet

konstaterar, att båda av utredningen framlagda sy­

stem innebär vinster ur konkurrenssynpunkt i jämförelse med den nu rå­

dande ordningen. De mest betydelsefulla vinsterna synes enligt rådet vara,

att de nuvarande importmonopolen i allt väsentligt försvinner och att kvan­

titativa regleringar får tillgripas endast i nödfall. Beträffande avvägningen

mellan de båda systemen anför rådet bland annat följande.

En närmare jämförelse mellan de två systemen utvisar, alt det förelig­

ger en principiellt betydande skillnad ur konkurrenssynpunkt dem emel­

lan. Självfallet utesluter system A ej eu viss rationalisering och anpassning

av produktionen efter avsättningsförhållandena inom och utom landet,

men det synes rådet påtagligt, att system B härutinnan erbjuder större möj­

ligbeter. Den samhällsekonomiska vinst, som framkommer vid system B,

torde vid eu jämförelse mellan de två systemen böra tillmätas eu avgörande

96

betydelse. Därtill kommer, att system B lämnar jordbruket större frihet att

utveckla sig inom ramen för ett gränsskydd, bestående av förhållandevis

fasta importavgifter. Härigenom kommer jordbruket i större utsträckning

att frigöras från sin undantagsställning som i detalj statsreglerad näring.

Även om jordbruket också enligt system B får ett särskydd i förhållande

till andra näringar, möjliggör detta system dock en viss prisrörlighet, något

som ligger i linje med rådets strävanden.

Näringsfrihetsrådet berör vidare de av herr Stensgård in. fl. i särskilt ytt­

rande anförda synpunkterna. Rådet vill därvid icke bestrida, att dessa syn­

punkter i och för sig kan vara riktiga. Enligt rådets mening har de dock

icke den tyngden, att de bör föranleda ett förkastande av system B, innan

detta under någon tid prövats. Rådet anför i detta sammanhang.

Även om strävandena till en liberalisering på världsmarknaden ännu icke

lett till några påtagliga resultat i fråga om jordbruksprodukterna, bör dock

dessa strävanden så långt möjligt fortsättas. Uppenbarligen ligger system B

mera i linje med liberaliseringssträvandena än system A. Rådet vill i detta

sammanhang understryka, att system B har den fördelen att, därest världs­

marknadspriserna skulle närma sig den lägre prisgränsen, de svenska jord­

brukarna får ett ytterligare intresse av att dels genom rationalisering och

andra lämpliga åtgärder söka sänka sina kostnader — något som för dem

kommer att bli desto mer eftersträvansvärt, eftersom tanken är, att jord­

bruket skall få behålla hela rationaliseringsvinsten — dels söka anpassa sin

produktion efter vad som med hänsyn till världsmarknaden är förmånligast.

Skulle det emellertid visa sig omöjligt för jordbruket att anpassa sig efter

ett sådant läge, kan — såsom utredningen förutsatt — en översyn ske före

den löpande periodens utgång.

Reservation har avgivits av ledamoten i näringsfrihetsrådet

Ljung,

som

förordar system A framför system B. Reservanten påpekar därvid bland

annat, att det icke synes honom realistiskt, att vårt lands jordbrukspolitik

och därmed möjligheterna att förverkliga 1947 års riksdagsbeslut skall grun­

das på en förhoppning om en blivande liberalisering av världsmarknaden.

Priskontrollnämnden

anger som främsta motiv för sitt förord åt system

B, att detta system ger jordbruksstöd i betydligt friare former än system

A. För jordbruket innebär detta, att man slipper beroendet av den stora ad-

ministrationsapparat, som nuvarande jordbruksprissättning liksom system

A medför. Ur denna synpunkt tillgodoses genom system B enligt nämn­

dens uppfattning det i utredningsdirektiven anförda önskemålet, att man

bör söka finna en form för prisregleringen efter mera schematiska regler.

Prissättningen enligt system B minskar vidare jordbrukets undantagsställ­

ning som en statsreglerad näring och ställer det närmare vad som gäller

för andra näringar. Nämnden anför vidare.

En uppenbar fördel får det vidare anses vara, att man vid genomförandet

av system B undgår de årliga prisförhandlingarna, vilket ur såväl jordbru­

kets som konsumenternas synpunkt bör bli mest rationellt icke minst där­

för, att de årligen återkommande politiska diskussionerna om jordbruks­

prissättningen då icke behöver uppstå. Detta system innebär även, att världs­

marknadspriserna -— i den utsträckning systemet medger — snabbare åter­

verkar på konsumentpriserna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 1955

Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 1955

97

Ledamoten av priskontrollnämnden

Nils Jönsson

har i en reservation an­

slutit sig till de synpunkter, som i fråga om valet av prissättningssystem

inom utredningen framförts av Stensgård in. fl. Reservanten anser vidare

att, så länge en utredning om förhållandena vid jordbruk under 10 hektar

icke utförts, den nuvarande metoden för prissättningen bör tillämpas.

Generaltullstyrelsen

anför, att erfarenheten av rörliga införsel- och regle-

ringsavgifter har visat, att ett system med rörliga avgifter är mycket arbets-

och kostnadskrävande för myndigheterna samt betungande för de tulltjäns­

temän, som sysslar med tullklarering av gods. Tullverkets befattning med

dessa avgifter har medfört ett merarbete, som för budgetåret 1953/54 beräk­

nats motsvara en kostnad av minst 200 000 kronor. Ur uppbördssynpunkt

är således system B avgjort att föredraga.

1952 års tulltaxekommitté

anför, att system B mera överensstämmer med

det på tullar byggda gränsskyddssystem, som gäller för andra grenar av

näringslivet, än vad fallet är med system A. Från de synpunkter, kommit­

tén har att anlägga, är detta i och för sig ägnat att ge företräde åt system

B. Vad som för kommittén har varit av avgörande betydelse är emellertid,

hur avgifterna påverkar tullskyddet för sådan industriell produktion, som

använder jordbruksprodukter såsom råvara. Nettotullskyddet för dylik pro­

duktion blir givetvis beroende på den belastning, som åvilar råvarorna i

form av importavgifter, och bruttotullskyddet, d. v. s. den i tulltaxan fast­

ställda tullsatsen, måste bestämmas med beaktande av denna råvarubelast-

ning. Det kan enligt kommittén uppenbarligen icke vara tillfredsställande,

att tullskyddet för ifrågavarande industrier påverkas av täta växlingar i im­

portavgifterna på råvarorna; ett system, som har sådana konsekvenser,

skulle leda till krav på motsvarande ändringar i tullsatsen på färdigpro­

dukterna. En rationell utformning av tullskyddet för sådana industrier,

som använder jordbruksprodukter i sin tillverkning, kräver sålunda enligt

kommittén största möjliga stabilitet beträffande importavgifterna. Framför

allt ur denna synpunkt har tulltaxekominittén gett system B ett bestämt

företräde. Avvikande mening har inom kommittén anförts av ledamoten

Hansson,

som förklarat sig icke kunna instämma i kommitténs föror­

dande av system B framför system A.

Kooperativa förbundet

framhåller, att endast ett sådant prisstödssystem,

som medger en gradvis skeende anpassning till den internationella utveck­

lingen, kan åvägabringa större jämvikt mellan produktion och konsumtion

samt leda till en sådan produktionsinriktning inom jordbruket, att över-

skottsproduktionen kan avsättas på utlandsmarknaden med minsta möjliga

förluster. Endast härigenom kan enligt förbundet rimliga garantier skapas

för att inkomstlikställigheten för jordbrukets utövare på längre sikt kan

upprätthållas. Förbundet anför vidare.

Förbundet kan icke finna, att system A tillgodoser den förutsättning, som

angavs i regeringsdirektiven för utredningen, nämligen att denna skulle ut­

arbeta förslag till ett prisstödssystem, som skulle möjliggöra, att regle­

ringen skulle kunna ske »efter mera schematiska regler och dessutom i

7 lliliang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 198

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1955

högre grad än det nuvarande systemet medge en smidig anpassning till för­

ändringar i produktions- och avsättningsförhållandena ävensom i den all­

männa löne- och kostnadsutvecklingen». Vid system A bibehålies i allt vä­

sentligt de nuvarande, från kristiden härstammande regleringarna, och pris­

sättningen bestämmes förhandlingsvägen med utgångspunkt från kostnads-

täckningsprincipen. Det allmänna önskemål, som med ökad styrka fram­

trätt under efterkrigsåren, har varit att finna ett system för prisstödet, som

kunde i möjligaste mån eliminera den politisering i vidare bemärkelse, som

är knuten till de årliga förhandlingarna. Då nu dessa enligt system A icke

bara bibehålies utan därtill i teknisk bemärkelse försvåras, bevaras och ökas

också möjligheterna till sidoinflytelser från producenternas olika, ibland

isärgående, grupp- och organisationsintressen, och svårigheterna ökas att

genom prissättningens utformning främja en långsiktig utveckling av jord­

bruksnäringen, som tillgodoser jordbrukarnas och konsumenternas gemen­

samma intressen av ökad effektivitet. Arbetsbelastningen för förhandlarna

vid jämförelsen av det stora antalet kostnadskalkyler och bedömningen av

dessa och det övriga rikhaltiga informationsmaterialet kan befaras komma

att försvåra väl övervägda beslut och leda till att avgörandena i praktiken

kommer att bindas vid någon av kalkylerna, vilken betraktas som normgi­

vande. Det är psykologiskt förklarligt, att detta kommer att anses som en

naturlig kompromissväg i betraktande av de olika tolkningar, som bedöm-

ningsmaterialet säkerligen tillåter. Den frikoppling från den nuvarande auto­

matiken vid prissättningen, vilken även system A avser att vinna, skulle

därigenom omintetgöras.

Även system A, förverkligat med de i utredningen angivna intentionerna,

förutsätter en bedömning av utvecklingen på världsmarknaden. Denna be­

dömning, som måste ske sex månader innan den för nästkommande år bin­

dande prissättningen träder i kraft, ställer mycket stora krav på bedömar­

na. Riskerna för illa övervägda, i vissa fall rent spekulativa omläggningar

av produktionen blir härigenom så stora, att en långsiktig produktionsplane­

ring i allt väsentligt omöj liggöres.

Förbundet anför vidare, att även system B måste —• liksom när tullskydd

för vilken annan näring som helst skall avvägas — grundas på en bedöm­

ning av världsmarknadens konkurrensförhållanden. Denna bedömning, som

sker vid början av femårsperioden, avser emellertid icke att beräkna möj­

ligheten för ett under en viss period framåt bundet pris utan för ett pris,

som kan fluktuera inom tämligen vida intervaller. En felbedömning eller en

mindre exakt bedömning blir i viss mån självkorrigerande.

Den pessimism beträffande utvecklingen mot en stabilare världsmarknad

för jordbruksprodukter, vilken anföres som ett väsentligt skäl mot system

B i det särskilda yttrandet av Stensgård m. fl., kan enligt förbundets me­

ning icke grundas på nu kända fakta om det internationella marknadsläget.

Skulle den fria sektorn av världsmarknaden bli för trång eller ytterligare

snöras åt, kommer detta att ställa ej blott jordbruket utan även närings­

livet i dess helhet i vårt land i ett försämrat läge. Förbundet anför slutligen.

System B innebär enligt förbundets uppfattning ett steg i riktning mot

det svenska jordbrukets anpassning till den internationella utvecklingen i

syfte att ernå en i relation till marknadsförhållandena inom och utom lan­

det gynnsammare produktionsinriktning än vad nu är fallet. Det är ägnat

att bereda jordbruksbefolkningen ett avsevärt skydd och rimliga garantier

Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1955

99

för inkoinsllikställighetens bevarande till lägre samhällsekonomiska kost­

nader än system A. Det står också i överensstämmelse med Sveriges all­

männa handelspolitiska inställning till förmån för en friare internationell

handel samt med strävandena att genomföra ekonomiskt samarbete och

handelspolitisk samverkan mellan de nordiska länderna.

Landsorganisationen

framhåller som sin bestämda uppfattning, att varje

prissättningssystem, som bygger på principen om mer eller mindre automa­

tisk kostnadstäckning, bör avvisas såsom samhällsekonomiskt felaktig.

Landsorganisationen anför vidare.

Valet mellan de båda alternativen är betänkandets kärnfråga och kan bli

av stor betydelse för utformningen av den framtida jordbrukspolitiken. För

Landsorganisationen vållar detta val inga svårigheter. Ur de synpunkter, som

Landsorganisationen har att anlägga på frågan, främst hänsynen till de stora

konsumentgruppernas och samhällsekonomiens intressen, är majoritetsal-

ternativet utan tvekan att föredraga. Förut har påpekats, att Landsorganisa­

tionen anser det största felet med nuvarande prissättningssystem vara auto­

matiken — eller i varje fall den eftersträvade automatiken — i kostnads­

täckningen. System A innebär visserligen, att automatiken skulle bli mindre

påtaglig, att sambandet mellan lantarbetarelöner och jordbrukspriser skulle

försvagas samt att prissättningen hädanefter skulle ske med utgångspunkt

från ett mera mångsidigt statistiskt material och i smidigare former än hit­

tills. Men prissystemet skulle alltjämt fungera på ett sådant sätt, att den

svenska jordbruksproduktionen förbleve avskärmad från världsmarknaden

utan det korrektiv mot en utveckling i samhällsekonomiskt sett felaktig in­

riktning, som ter sig önskvärt. I detta väsentliga hänseende är system B av­

gjort överlägset. Ett gränsskydd finnes visserligen, men på den genom im­

portavgifterna höjda prisnivån tillätes de utländska prisvariationerna på­

verka de inhemska priserna, så länge dessa håller sig inom vissa gränser.

Först då dessa gränser tangeras, sker en förändring av importavgifternas

storlek. Denna påverkan utgör enligt Landsorganisationens mening ep ga­

ranti för att den jordbrukspolitiska målsättningen kan förverkligas till en

lägre samhällsekonomisk kostnad än enligt system A. I synnerhet om man

befarar prisfall på de internationella marknaderna, framträder överlägsen­

heten hos system B. I en sådan situation är det ännu angelägnare, att jord­

bruksstödets kostnader begränsas genom en anpassning av produktionen till

de produkter, för vilka våra naturliga förutsättningar är bäst. Landsorga­

nisationen förordar sålunda, att system B tages som utgångspunkt vid ut­

formningen av det nya prissättningssystemet.

Tjänstemännens centralorganisation

anser, att betydande samhällseko­

nomiska vinster kan uppnås om jordbrukspriserna inom landet närmare an-

knytes till världsmarknaden. Centralorganisationen åberopar vidare den av

utredningen verkställda analysen av det svenska jordbrukets ställning i för­

hållande till andra länders jordbruk och anför.

Det kan konstateras, att det svenska jordbruket icke intager någon mar­

kerad särställning jämfört med andra näringar. Enligt centralorganisatio­

nens uppfattning är på grund härav de garantier, som systemet med inom

vissa gränser fasta importavgifter lämnar jordbruket, tillräckliga med hän­

syn till dess produktionsförutsättningar. Genom ifrågavarande system er­

håller jordbruket ell väsentligt högre gränsskydd än andra näringar. Detta

sker genom alt priserna icke tillätes understiga en viss nivå. Jordbruket får

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1955

också tillgodoräkna sig alla importavgifter och kan vidare taga ut avgifter

av konsumenterna för stöd av exporten, något som andra näringsgrenar icke

har möjlighet till. Systemet innebär därjämte, att importavgifternas stor­

lek skall omprövas med jämna intervaller, varvid en anpassning till inkomst-

utvecklingen i samhället möjliggöres. Enligt centralorganisationens mening

är de internationella marknadsförhållandena för livsmedel numera så sta­

bila, att det skydd jordbruket erhåller enligt system A är tillräckligt för att

ge en tillfredsställande stabilitet åt den svenska jordbruksnäringen. Inom

den ram, gränsskyddet erbjuder, kan det svenska jordbruket fritt utveckla

sig. Genom effektivisering och rationalisering av driften får jordbruket självt

svara för levnadsstandardsstegringen för den i jordbruket sysselsatta be­

folkningen på likartade villkor som andra näringsgrenar. Centralorganisa­

tionen delar den uppfattning, som utredningen anfört, nämligen att en så­

dan större grad av frihet icke bör vara till förfång för jordbruket.

Det till Tjänstemännens centralorganisation anslutna

Svenska lantbruks-

tjänstemannaförbundet

har i yttrande till centralorganisationen förordat

system A.

Sveriges köpmannaförbund

motiverar sitt förord åt system B med att det­

ta system torde ha större förutsättningar att åstadkomma en friare anpass­

ning till marknadsläget. Systemet synes också stå i bättre överensstämmelse

med landets allmänna handelspolitik. Förbundet påpekar, att systemet in­

nebär, att ej alltför stor hänsyn skall tagas till inkomstläget under enskilda

år, utan det är utvecklingen under flera år, som skall beaktas. Även om en

viss osäkerhet enligt förbundets mening kan föreligga, när det gäller att upp­

nå det utstakade jordbrukspolitiska målet på denna väg, kan dock justering­

ar i efterhand företagas, i den mån så visar sig erforderligt. Erfarenheterna

får sedermera visa, om systemet kan tillämpas utan ändringar även i fort­

sättningen.

Som förut nämnts ifrågasätter

riksräkenskapsverket,

som i övrigt förordar

system B, om icke den period av fem år, som föreslagits för prövning av

systemet, bör göras kortare.

Även

kommers kollegium

ifrågasätter, om det är lämpligt att från början

binda sig vid att tillämpa system B under så lång tid som fem år. Förhål­

landena kan nämligen visa, att detta system icke har de fördelar, som för­

utsatts, och att det därför kan bli anledning att pröva system A, vilket obe­

stridligen i vissa avseenden är överlägset system B.

Handels- och industrikommissionen

föreslår en omprövning efter kortare

tid, exempelvis efter två eller tre år, därest omständigheterna föranleder där­

till.

Sveriges allmänna exportförening

säger sig vara medveten om att den in­

ternationella prisbildningen i fråga om jordbruksprodukter, till skillnad från

industriprodukter, såsom en följd av regleringar av olika slag förlorat det

omedelbara sambandet med produktionskostnaderna. Likväl anser förening­

en det vara till fördel, att inom vissa gränser en bindning av den svenska

prisutvecklingen till den internationella kommer till stånd. En ytterligare

101

fördel med system B är, att det administrativa handhavandet synes bli enk­

lare än vid system A. Med hänsyn till de enligt föreningens mening alltjämt

labila förhållandena på världsmarknaden och risken att på ett komplicerat

område låsa utvecklingen vid ett oprövat system, finner föreningen det för

sin del ändamålsenligt, att i vart fall den första perioden med fasta avgifter

göres kortare än fem år. Ej minst erfarenheterna från Korea-krisen har

kraftigt framhävt instabiliteten i den internationella prisutvecklingen för

jordbruksprodukter. Ett aktuellt orosmoment representerar enligt föreningen

vidare de stora amerikanska överskottslagren av vete och vissa mejeripro­

dukter.

Lantbruksstijrelsen

anser, att vissa olägenheter hos system B minskas av­

sevärt, om prisregleringsperioden bestämmes till förslagsvis tre år. Styrelsen

anför vidare.

Även en treårsperiod kan naturligtvis vara tillräckligt lång för att, om

priserna för ett flertal produkter kommer att ligga nära prisgränserna, vå­

dorna för jordbruket resp. samhällsekonomien kan bli betydande. Ett kor­

rektiv häremot skulle vara en bestämmelse av sådan innebörd, att import­

avgifterna skulle justeras även för det fall, att den genomsnittliga prisnivån

för jordbrukets produkter över- eller understeg vissa fastställda prisgränser.

Den genomsnittliga prisnivån finge i sådant fall bestämmas genom vägning

av priserna på olika produkter efter vissa i förväg bestämda regler. Prisgrän­

serna finge göras betydligt snävare än för de enskilda produkterna. Om

dessa sistnämnda bestämdes till ±10 procent av mittpriset för vegetabilier

och ±15 procent av mittpriset för animalier, finge prisgränserna för genom­

snittsnivån bestämmas till förslagsvis ± 5 eller ± 6 procent. Då en sådan

regel skulle ytterligare komplicera stödsystemet, har styrelsen emellertid icke

velat föreslå att den införes, även om den obestridligt skulle medföra förde­

lar. I stället vill styrelsen föreslå att, om priserna på flertalet produkter kom­

mer att för någon längre tid ligga i närheten av någon av prisgränserna, en

översyn skall ske före treårsperiodens slut.

Vidare bör anordningar träffas, så att export till vårt land av uppenbar

dumpingkaraktär, som får till följd, att priserna på någon produkt otill­

börligt nedpressas, kan effektivt förhindras. Slutligen vill styrelsen ifråga­

sätta, huruvida icke de ändringar av priserna, som förutsättes skola göras i

anslutning till förändringar i konsumentprisindex, bör vidtagas redan vid

mindre förändringar i detta index än av utredningen föreslagna fem pro­

cent. Vad beträffar hjälp vid eventuella skördekatastrofer av större omfatt­

ning, förutsätter styrelsen, att frågan härom löses i särskild ordning genom

någon form av försäkring, eller om så icke kommer att ske, att frågan prö­

vas från fall till fall.

Särskilde ledamoten av lantbruksstyrelsen

Svensson,

har förordat system A.

Sveriges industriförbund

anser, att system B har av utredningen kring­

gärdats med ganska långt gående garantier mot en ur jordbrukssynpunkt

ogynnsam utveckling på prisområdet. Den rörlighet, som systemet möjlig­

gör, torde i själva verket vid någorlunda normala prisförhållanden på den

internationella marknaden bli tämligen begränsad. En viss försiktighet vid

införandet av ett nytt system synes industriförbundet emellertid tillrådlig

särskilt med tanke på den starka bundenhet, som den nuvarande jordbruks-

Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 1955

regleringen under lång tid inneburit. En omställning till friare förhållanden

bör därför i jordbrukets intresse genomföras i etapper. System B synes i

nuvarande läge innebära en i stort sett rimlig kompromiss mellan de speci­

fika jordbrukarintressena och en ur allmänna synpunkter önskvärd ökad

frihet på detta område. Industriförbundet förordar därför system B, i varje

fall att gälla under viss lämplig prövotid. Skulle detta system därvid visa

sig fungera tillfredsställande, bör man eftersträva en fortsatt, successiv upp­

mjukning av jordbruksstödet.

Hushållningssällskapens förbund

påpekar, att det vore önskvärt, om man

för framtiden kunde slippa ifrån årligen återkommande och utdragna för­

handlingar i prissättningsfrågorna. Utöver anförda olägenheter medför näm­

ligen sådana återkommande förhandlingar, att prisernas betydelse för jord­

brukets lönsamhet överdimensioneras. Härav följer enligt förbundet, att pro­

ducenterna i många fall förledes att bortse från de möjligheter till att förbil­

liga produktionen, som förefinnes genom vidtagandet av egna rationalise-

ringsåtgärder. Denna omständighet talar enligt förbundets mening ytterligare

för att man skall välja system B. Emellertid har förbundet liksom samtliga

hushållningssällskap, som yttrat sig i frågan, vid sina överväganden kommit

till den uppfattningen, att det i nuvarande läge skulle för jordbruket vara

alltför vanskligt att utan ändring lägga sistnämnda system i den form, som

det har i betänkandet, till grund för prissättningen. En väg är därför, att

man i ett första skede begränsar regleringstiden till två eller tre år i stället

för av utredningen föreslagna fem år. En annan väg är enligit förbundet, att

man till en början tillämpar system A och successivt för olika produktslag

övergår till system B. Förbundet vill för sin del förorda, att sistnämnda väg

väljes, även om dennas praktiska genomförande innebär en hel del besvär­

liga avvägningsproblem. Härigenom får man nämligen efter hand ökad er­

farenhet och man går icke mera brådstörtat in för ©tt system, om vars verk-

ningar och konsekvenser man nu vet relativt litet. Vidare torde svårigheter­

na att motverka och anpassa sig till eventuell export av dumpingkaraktär

till Sverige enligt förbundets uppfattning nödvändiggöra en viss försiktighet.

Som förut nämnts, anser

Sveriges lantbruksförbund,

att de internationella

marknadsförhållandena för jordbruksprodukter icke är stabila. Därmed före­

ligger enligt lantbruksförbundets bestämda uppfattning icke den av utred­

ningen angivna grundläggande förutsättningen för genomförandet av sys­

tem B. Även om detta för lantbruksförbundet i och för sig utgör ett tillräck­

ligt skäl för avvisande av system B, berör lantbruksförbundet dock närmare

de risker, som för jordbruket härleder sig härur och ur andra förhållanden

vid en regleringsperiod på flera år. Lantbruksförbundet anför i huvudsak

följande.

För att jordbrukarnas inkomstutveckling vid bindning till den internatio­

nella prisutvecklingen skall kunna hålla jämna steg med inkomstutveck­

lingen inom andra befolkningsgrupper och den jordbrukspolitiska målsätt­

ningen sålunda uppfyllas, erfordras följande:

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1955

103

1) att den internationella prisutvecklingen för jordbruksprodukter genom­

snittligt för en femårsperiod följer prisutvecklingen för svenska industri­

varor ;

2) att härvid icke blott prissänkningar utan även prishöjningar på jord­

bruksprodukter på den internationella marknaden slår igenom inom lan­

det; samt

3) att, om dessa villkor är uppfyllda, effektiviseringstakten inom den svenska

jordbruksproduktionen genomsnittligt är minst lika hög som inom in­

dustrien, transportväsendet m. m.

Vad

punkt 1

beträffar, kan man ej räkna med den angivna överensstäm­

melsen i prisutvecklingen, vilket framför allt beror på den berörda instabili­

teten på den internationella livsmedelsmarknaden, där rådande priser icke

ger uttryck för verkliga produktionskostnader och endast i ringa grad åter­

speglar priserna på jordbruksprodukter inom olika länder. Det har påvisats,

att jordbruksproduktionen i världen av skilda orsaker tenderar att utveck­

las snabbare än konsumtionen och att priserna på den internationella mark­

naden, där överskotten skall avsättas, tenderat att falla i förhållande till pri­

serna på industrivaror. Detta kommer på olika håll till uttryck i de stigande

skillnaderna mellan internationella och inhemska priser på jordbrukspro­

dukter samt i jordbrukets försämrade lönsamhet inom utpräglade export­

länder, samtidigt som den industriella verksamheten arbetar under fast

konjunktur. Enligt lantbruksförbundets uppfattning gäller sålunda icke den

i punkt 1 angivna förutsättningen. Om de inhemska priserna på svenska

jordbruksprodukter genom fasta importavgifter bindes till de internationella

vid det prisläge, som råder vid ett visst tillfälle (såsom system B avser), före­

ligger därför stor risk för att de inhemska priserna senare kommer att falla

och genomsnittligt för regleringsperioden hålla sig under mittprisnivån,

kanske i närheten av nedre prisgränsen. Det är vid en fredlig utveckling ute

i världen större sannolikhet härför än för att priserna skall hålla sig över

mittprisnivån.

Punkt 2

innebär, att låga inhemska priser under en del av en prissätt-

ningsperiod skall kompenseras av höga under en annan del, så att mitt­

priserna uppnås i genomsnitt för hela perioden. I detta avseende får be­

aktas, att prisfall på den internationella marknaden som regel medför samma

prisfall på den svenska, om de inhemska priserna förut är anpassade till

importpriserna. Däremot kan icke generellt förutsättas, att en höjning av

de internationella priserna medför samma stegring inom landet. Möjlig­

heten till prishöjning är nämligen beroende också av faktorer på den in­

hemska marknaden. Prisbildningen på den internationella marknaden går

däremot sina egna vägar. En prisstegring där berör i första hand de kvanti­

teter, som resp. länder behöver köpa till komplettering av sina behov. Den

behöver emellertid icke beröra dessa länders producent- eller konsument­

priser och kommer i många fall att göra det endast i mindre grad. Pris-

stegringen på den internationella marknaden kan just därigenom bli så

mycket större, liksom i andra fall prissänkningen blir stor. System B för­

utsätter, att våra inhemska produktpriser, efter att ha legat på en låg nivå

på grund av låga importpriser, skall följa med i en stegring av de senare.

Detta kan även med de föreslagna prisgränserna innebära en stegring, som

är svår eller omöjlig att genomföra och i varje fall är förenad med stora

olägenheter, sedan konsumenterna vant sig vid låga livsmedelspriser och

kanske anpassat vissa övriga utgifter härefter. Jordbruket kan därför ofta

icke kompensera minskade inkomster vid låga internationella priser genom

så mycket bättre inkomster, när de internationella priserna stiger. Även om

mittpriserna vid system B skulle ha avvägts på ett i förhållande till den

Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1955

104

internationella marknadsutvecklingen riktigt sätt, skulle med andra ord

icke komma att uppnås den medelprisnivå, som förutsatts medföra inkomst-

likställighet för jordbruket.

Vad härefter angår

punkt 3

— effektiviseringen — hänvisar lantbruks­

förbundet till att det svenska jordbruket genomsnittligt kunnat uppvisa en

snabb effektivisering under åren efter kriget. Detta har emellertid, såsom

förut framhållits, till stor del haft särskilda orsaker av delvis övergående

natur, och dessa kan icke väntas göra sig gällande lika starkt i fortsätt­

ningen.

Lantbruksförbundet hyser den bestämda uppfattningen, att en prissätt­

ning enligt system B kommer att medföra en relativ försämring av jord­

bruksbefolkningens inkomstläge, varvid en ackumulering äger rum under

i egleringsperiodens lopp. Visserligen innehåller förslaget vissa spärrar och

förutser justeringsmöjligheter, men dessa är av sådan beskaffenhet, att de

icke hindrar, att en betydande försämring av inkomstläget kan inträda

och att en avsevärd fördröjning uppkommer, innan rättelse vidtages. Det

kan enligt lantbruksförbundets mening bli omöjligt att, sedan en inkomst­

klyfta väl konstaterats, på en gång vid övergång till en ny regleringsperiod

åstadkomma en utjämning, bland annat på grund av de verkningar, som

skulle följa därmed. Ett återställande av inkomstlikställigheten kan sålunda

bli en besvärlig procedur icke blott för jordbrukarna. Enligt lantbruksför­

bundets uppfattning måste därför system B, sådant det utformats av utred­

ningen, leda till resultat, som icke står i överensstämmelse med den jord-

brukspolitiska målsättningen. Om det, såsom utredningen förmenar, lyc­

kats att genom efterkrigsårens strävanden bringa jordbrukarna upp till lik­

ställdhet med andra grupper, finner lantbruksförbundet det angeläget att

söka bevaka, att jordbruket icke ånyo bringas i ett sådant läge, att samma

procedur behöver genomgås en gång till. De anförda förhållandena betraktar

lantbruksförbundet såsom helt avgörande vid bedömningen av system B.

Lantbruksförbundet nödgas att bestämt avstyrka detta system. Emellertid

finner lantbruksförbundet icke heller, att system A, sådant det utformats

av utredningen, är tillfredsställande.

Lantbruksförbundet anför vidare skäl för att kvantitativa restriktioner

och centralt handhavande av importen skall få större plats i det kommande

prissättningssystemet än vad utredningen förutsatt, samt förordar, att pris­

stödet skall utformas enligt ett system, som utgör en kombination av tanke­

gångarna bakom de båda systemen. Huvudlinjerna av detta system anges

vara följande.

a) Prissättningen skall grundas på överenskommelse, som träffats vid för­

handlingar enligt de grunder, som anges i system A. Prissättningsperioden

förutsättes i regel omfatta en tid av ett år. Det bör emellertid stå fritt

att överenskomma om längre prissättningsperiod, varvid kan bestämmas om

rätt till uppsägning eller att begära kompletterande förhandlingar under för­

utsättningar, som angivits i sålunda träffad överenskommelse.

b) Stödet bör anordnas med beaktande av de rådande förutsättningarna

för olika produkter, varvid emellertid en gruppering bör kunna äga rum

och i huvudsak ensartade principer tillämpas för var och en av grupperna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 1955

105

Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1955

På grund av den principiella skiljaktighet, som föreligger mellan system B

och system A med avseende på om priset till producenterna skall vara rörligt

eller fast under ett regleringsår, kan produkterna indelas i två grupper,

nämligen

produkter med rörliga priser,

d. v. s. produkter, där producentpriset nor­

malt är eller utan större olägenhet kan vara i viss mån rörligt under loppet

av ett regleringsår, nämligen mjölk och mejeriprodukter, ägg, kött och fläsk,

fodersäd, matpotatis; samt

....

produkter med fasta priser,

d. v. s. produkter där producentpriset boi

vara fast för årets hela produktion, nämligen brödsäd, sockerbetor, olje-

fröer, fabrikspotatis.

Beträffande den första gruppen bör enligt lantbruksförbundets mening

kunna tillämpas importavgifter, som under den tid överenskommelsen gäller

är fasta inom vissa gränser såsom avses i system B. Därvid bestämmes grän­

serna med utgång från det pris, som fixeras i överenskommelsen, vilket

pris betraktas som mittpris. Intervallet mellan gränserna göres som regel

mindre än som föreslagits i betänkandet, i allmänhet ej större än 15 a

20 procent. Den fasta importavgiften fixeras vid prissättningsperiodens bör­

jan och göres beroende av överenskommet mittpris samt då rådande import­

pris, varvid beträffande det senare hänsyn i förekommande fall tages till

normal säsongvariation. I fråga om ägg, vilkas prisbildning bestämmes av

särskilda förhållanden, bör gränsskyddet dock anordnas i huvudsak enligt

utredningens förslag, vilket icke i väsentlig grad avviker från nu tillämpade

principer.

I fråga om produkter i den andra gruppen har även utredningen forutsatt,

att priset till producenterna skall bestämmas årligen och vara fast under

året (i förekommande fall med av lagringskostnader betingad successiv

stegring), ehuru enligt dess förslag det för varje ar bestämda priset blir

beroende av importpriset och det för längre perioder bestämda gränsskyddet.

Då system B emellertid innehåller begränsat fasta importavgifter även for

dessa varuslag och därur framställda produkter (för vissa produkter helt

fasta avgifter), innebär detta att förbrukarpriset (beträffande brödsäd och

oljefröer) samt försäljningspriset för de framställda produkterna (såsom

socker och potatisprodukter) skall vara rörligt. Beträffande brödsäd före­

slås dock särskilda åtgärder, vid behov inmalningstvång för att även priset

till kvarn skall kunna hållas i huvudsak fast under året.

De importmonopol för vissa varuområden, som nu handhas av Svensk

spannmålshandel, Svenska mejeriernas riksförening, Svensk kötthandel

samt Sveriges export- och importförening för ägg bibehålies med uppgift att

skydda den nedre prisgränsen för resp. varuslag eller (i fråga om brödsäd)

den för året fastställda producentprisnivån. Vid priser över dessa nivåer

bör importen vara fri. För övriga produkter bör förutom importavgifter

tillämpas kvantitativa regleringar (importlicensgivning) i den mån så be­

hövs för att skydda de för regleringsperioden fastställda nedre prisgrän-

3C1 Hd.

En följd av förbundets förslag, att prisbestämningen skall ske for kor­

tare perioder än som avses i utredningens förslag, torde fa bli, att vissa

produkter, vilka avsetts ej skola falla inom jordbruksregleringens ram utan

i stället skyddas genom tullar, bör föras in under jordbruksregleringen.

Lantbruksförbundet berör slutligen en del av de skäl, som åberopats för

system B och anser, att man tillmätt detta system fördelar, som i verklig­

heten icke föreligger.

106

Riksförbundet Landsbygdens folk

anser liksom lantbruksförbundet, att de

med system B förenade riskerna för inkomsteftersläpning inom jordbruket

är skäl nog för ett avstyrkande av detsamma. Riksförbundet anför.

Härtill kommer, att ett realistiskt hänsynstagande till organisationsför-

hållandena inom jordbruket och arbetsmarknaden i övrigt synes förutsätta

ett prissättningssystem, där företrädare för de organiserade grupperna med

alltför långa mellanrum beredes möjlighet att söka påverka inkomstför­

hållandena och den relativa inkomstfördelningen. Att inkomstutvecklin"-

en inom jordbruket under exempelvis fem år skulle göras beroende mera

av tillfälligheter och mindre av organisationernas uppfattningar samtidigt

som inkomstbildningen utanför jordbruket är starkt beroende av den fack­

liga politiken, anser riksförbundet för sin del fullständigt uteslutet. Riks­

förbundet kan i varje fall under inga omständigheter tänka sig medverka

till genomförandet av en sådan ordning.

Enligt riksförbundets mening har det prissättningssystem och det förhand-

lingsförfarande, som hittills tillämpats, icke yttrat sig i påfallande starkt

fastlåsta prisrelationer. En viss garanti för att prisförskjutningarna utom­

lands kommer till beaktande vid prisavvägning och därmed produktions­

planering har man även i den allmänt accepterade principen, att varje pro­

duktionsgren bör bära sina egna exportförluster. Även där export icke före­

kommer, är det enligt riksförbundet uppenbart, att prisavvägningen icke

kan göras oberoende av prisdifferenserna i förhållande till världsmarkna­

den på något längre sikt. Vad man sålunda samhällsekonomiskt avser att

uppnå med system R, synes enligt riksförbundets mening även kunna upp­

nås vid ett prissättningsförfarande, som begränsar de kortsiktiga prissänk­

ningarna och skänker jordbrukarna större inkomststabilitet. Så synes i syn­

nerhet kunna bli fallet, om man till ledning för prisavvägningen uttalar, att

en viss grad av likformighet på lång sikt bör eftersträvas beträffande gräns­

skyddets höjd för olika produkter, så långt detta ter sig genomförbart so­

cialt och med hänsyn till beredskapssynpunkter. Riksförbundet bestrider,

att ett skäligt hänsynstagande till samhällsekonomiska synpunkter på jord-

bruksregleringen förutsätter, att system B genomföres. Riksförbundet an­

för vidare bland annat följande.

I händelse av en allmän förskjutning av penningvärdet under den före­

slagna 5-årsperioden föreslår majoriteten, att hänsyn härtill skall tagas ge­

nom en justering av prisgränser och importavgifter så snart penningvär­

det, sådant det kan mätas genom socialstyrelsens konsumentprisindex, för­

skjutits minst 5 procent, räknat från utgångstillfället eller närmast föregå­

ende justering. I och för sig skulle hänsyn härigenom komma att tagas till

bade ett sjunkande och ett stigande penningvärde. Erfarenheterna under se­

nare år synes emellertid tyda pa att risken för en fortsatt försämring av

penningvärdet måste bedömas som större än risken för deflation. Den all­

männa enigheten kring den fulla sysselsättningens politik och den fortsatta

relativt starka press från löntagarorganisationernas sida i syfte att uppnå

ett förbättrat löneläge, som man torde få räkna med, utgör ett par viktiga

faktorer att beakta, om man vill bedöma möjligheterna att bevara ett stabilt

penningvärde. Skulle en långsam försämring i penningvärdet vara det san­

nolikaste under den närmaste framtiden, är det uppenbarligen till olägen­

het att justeringar skall vidtagas, först sedan konsumentprisindex förskju-

Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1955

tits 5 procent, vilket från nuvarande utgångsläge innebär omkring 7 index­

enheter.

,

Så länge priserna inom landet vid utgående importavgifter håller siö

mellan prisgränserna, kominer jordbrukets relativa, inkomstutveckling föi

en följd av år att i hög grad bestämmas av rationaliseringstakten. Rationa­

liseringsvinsten skulle nämligen stanna inom jordbruket, vare sig den ble­

ve större eller mindre än i andra näringar. Det är uppenbarligen synnerli­

gen svårt att bedöma, vilken rationaliseringstakt i förhållande till andra

näringar basjordbruket kan komma att uppvisa under den narmaste tiden.

Skulle rationaliseringstakten i basjordbruksgruppen tendera att bil mindre

än i jämförliga näringar, vilket ej synes osannolikt, leder ett system, dar

inkomstutvecklingen på ett avgörande sätt bestämmes av rationaliserings­

takten, lätt till ett relativt sett försämrat läge för jordbruket. I realiteten

har man då enligt riksförbundets mening förskjutit målsättningen rörande

inkomstlikställigbet från basjordbruksgruppen till genomsnittligt större

jordbruk. Det kommer med all sannolikhet att bereda svårigheter ur mark-

nadssynpunkt att vid en översyn av prissättningssystemet snabbt inhämta

vad som under föregående period eventuellt förlorats på grund av en rela­

tiv skillnad i rationaliseringsutvecklingen.

Riksförbundet skisserar därefter ett system, liknande det som lantbruks-

förbundet framlagt, och föreslår, att ett sådant system framdeles skall till-

lämpas vid prissättningen. Riksförbundet anser vidare, att utrikeshandels-

monopolen, med undantag av sockermonopolet, bör bibehållas.

Sveriges betodlares centralförening

förordar system A. Beträffande system

B anser föreningen, att detta under inga förhållanden kan tillämpas i den

form, som utredningens majoritet föreslagit. Föreningen har däremot ej

något att invända mot ett något modifierat system A med importavgifter,

som ligger fasta under exempelvis ett år.

Konjunkturinstitutet

söker bedöma olägenheter och fördelar hos de båda

systemen ur stabiliseringssynpunkt och uppställer därvid vissa typfall. In­

stitutet anför slutligen.

Det torde knappast vara möjligt att prestera någon preciserad sannolik­

hetsbedömning av sådana i det föregående berörda fall, där det ena eller

andra av de föreslagna prissättningsalternativen skulle vara att föredraga

ur allmän stabiliseringssynpunkt. Från de utgångspunkter, som valts tor

genomgången av typfallen, synes det i första hand vara under förutsättning

att avvikelserna från den prisnivå, som skulle ha ägt tillämpning vid år­

lig prisjustering, blir mera avsevärda och långvariga, som system B kan

komina att ge tillkänna ur stabiliseringssynpunkt mindre förmånliga egen­

skaper med avseende på återverkningarna på ett samhälle med full syssel­

sättning och fast organiserade intressegrupper, där jordbruksbefolkningen

på medellång sikt i viss angiven bemärkelse är garanterad samma inkomst-

utveckling som jämförliga samhällsgrupper.

Statens jordbruksnämnd

anger i sitt yttrande, såsom förut nämnts, att

överläggningar har förevarit mellan representanter för olika organisationer.

Man har vid dessa överläggningar sökt få till stånd en kompromisslösning,

som ger jordbruket och konsumenterna vissa garantier utöver vad som

Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1955

107

108

förutsatts i system B. Överläggningarna har förts mellan generaldirektören

Olof Söderström, fil. lic. Mauritz Bonow, Kooperativa förbundet, fil. dr

Rudolf Meidner, Landsorganisationen, godsägaren Gösta Liedberg, Sveriges

lantbruksförbund, lantbrukaren Hjalmar Svensson i Grönvik, Sveriges lanl-

bruksförbund, och lantbrukaren Albert Fällman, Riksförbundet Landsbyg­

dens folk. Förhandlarna har lagt fram ett kompromissförslag, som enhälligt

godkänts av jordbruksnämnden. Vidare har nämndens råd enhälligt godta­

git principerna i förslaget. I fråga om prisregleringens utformning för de

enskilda produkterna har dock några rådsmedlemmar anfört avvikande

mening på ett par punkter. Rådets majoritet har likaså godkänt, att det

föreslagna prissystemet skall tillämpas under en femårsperiod. Styrelserna

för lantbruksförbundet och Riksförbundet Landsbygdens folk har dock ej

ansett sig kunna biträda systemets varaktighet för längre tid än tre år, var­

efter möjlighet skall finnas till den justering, som kan motiveras av erfa­

renheterna.

Kompromissförslaget har följande lydelse.

»I jordbruksprisutredningens betänkande framhålles, att en översyn av-

system B lämpligen bör ske ungefär vart femte år. En allmän undersökning

skall med detta tidsintervall utföras, för att visa hur jordbruksbefolkning­

ens inkomstläge har utvecklats, varmed väsentligen torde avses ett försök

att belysa, huruvida den i utgångsläget beredda inkomstlikställigheten har

kunnat bibehållas eller ej vid det givna gränsskyddet. Av de faktorer, som

medverkar till att rubbningar av inkomstlikställigheten kan uppkomma är

följande de tre viktigaste.

1. Priserna på jordbrukets produkter på världsmarknaden har förskju­

tits i sådan grad att inkomstlikställigheten icke kan vidmakthållas utan

att särskilda åtgärder vidtas.

2. Den inhemska allmänna prisnivån har, huvudsakligen av annan anled­

ning, ändrats mera väsentligt.

3. Rationaliseringen i jordbruket har förlöpt i annan takt än genomsnittet

tor andra näringar.

Det bör understrykas, att följderna av de förskjutningar, som anförts

under de två första punkterna, under vissa omständigheter kan få en bety-

dande omfattning redan på kort sikt. Däremot är en förbättring eller för­

sämring av jordbruksbefolkningens relativa inkomstläge till följd av olik­

heter i produktivitetsutvecklingen Crationaliseringstakten’) en företeelse av

mera långsiktig natur. Detta synes utgöra bakgrunden till utredningens

slutsats, att man icke har anledning att företa en allmän översvn av pris­

systemet med alltför korta tidsmellanrum.

Utredningen har funnit det nödvändigt att på vissa punkter göra avsteg

tran principen att priset skall vara fritt rörligt mellan en övre och en nedre

prisgrans. Så är exempelvis fallet för brödsäd och oljefrö, för vilka produk­

ter man med hjälp av inmalnings- respektive inblandningstvång kan hålla

ett tast mlosenpris under ett produktionsår i taget. Genom att hålla import-

fTS^rna rörliga för oljekraftfoder och majs, samt genom att vid behov

1

1

ilata todersädspriserna att överstiga övre prisgränsen, får man vissa möj­

ligheter att påverka prisnivån för fodermedel och därmed också animalie-

pi oduktionens omfattning. Om de av utredningen föreslagna prisändring­

arna på k-mjölk och smör genomförs, är man beredd att låta smörets undre

prisgrans kvarligga på en sådan höjd, att den ger ett förhållandevis effektivt

Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 1955

109

skydd mot ytterligare prissänkningar på smör. Genom användning av fon­

derade importavgifter kan vidare sockerbetspriset hållas högre än vad en­

bart skyddet för socker i och för sig gör möjligt, övergångsbestämmelser

skyddar temporärt en högre prisnivå på socker och potatisprodukter än den

som utredningen anser vara lämplig att hålla på längre sikt.

Genom dessa åtgärder reduceras riskerna för ett snabbt, allmänt pristall

på jordbrukets produkter något, men systemet ger icke desto mindre utrym­

me för betydande förskjutningar av prisnivån. Exempelvis skulle en sänk­

ning av producentpriserna med i genomsnitt 10 procent motsvara en intäkts-

minskning för jordbruket av storleksordningen 400 miljoner^ kronor, något

som till sina verkningar närmast vore att jämföra med ett svårt missväxtår.

Två sådana år i följd skulle få katastrofala följder för ett stort antal jord­

brukares ekonomi. Å andra sidan är det tänkbart, att en världspolitisk kris

på relativt kort tid kan pressa upp priserna på flertalet jordbruksprodukter

mot den övre prisgränsen. Detta medför en belastning på konsumenterna,

vilken dock icke har en styrka, som är jämförlig med belastningen på jord­

brukarna vid bottenprisnivån. En genomsnittlig höjning av de inhemska

producentpriserna på livsmedel med 10 procent medför nämligen om man

räknar med oförändrade handelsmarginaler — endast l,o procent höjning

av levnadskostnaderna. — Det anförda exemplet kan självfallet varieras i

olika riktningar.

Mot följderna av de på kortare sikt verkande faktorerna bör en gardering

kunna ske utan att därmed åsyftas en fullständig översyn av systemet. Ut­

redningen har behandlat frågan, hur man skall kunna neutraliseia verk­

ningarna av en allmän förskjutning av prisnivån inom landet. Systemet med

fasta importavgifter och vissa prisgränser utgår för nominella värden. Det

får med hänsyn härtill anses skäligt, att verkningarna av en mera påtaglig

försämring av penningvärdet elimineras, enär i annat fall kan inträffa att

jordbruket icke kan bibehålla den avsedda reella inkomstnivån. Utredningen

har som allmän regel uppställt, att statens jordbruksnämnd bör ha skyldig­

het att, så snart socialstyrelsens konsumentprisindex har ändrats med minst

5 procent (räknat från viss basperiod), genomföra motsvarande ändring av

samtliga prisgränser och importavgifter.

Emellertid synes utredningens förslag i denna del böra undergå viss när­

mare precisering. Därest man efter prissystemets införande skulle besluta en

allmän omsättningsskatt eller ett system med omfattande punktskatter, som

får liknande verkan som en omsättningsskatt, bör konsumentprisindex kor­

rigeras för inverkan härav.

Till belysning av 5-procentregelns verkan kan nämnas, att levnadskost-

nadsindex i september 1950 val- 259. 5-procentgränsen passerades första

gången i januari 1951, och därefter i mars, juni och december samma åt-,

samt femte gången i juni 1954, då indextalet hade gått upp till 332. Antag

ett mittpris på fläsk vid en tänkt start hösten 1950 av 2G5 öre per kilogram

(notering i september), prisgränser vid 225 och 305 (± 15

%)

och en last

importavgift av 40 öre. Motsvarande värden skulle då i dag vara: prisgrän­

ser 287—389 och avgift 51 öre. Detta stämmer rätt val med jordbrukspris­

utredningens exempel hösten 1954: 270- 300 och 50 öre.

I fråga om punkt 1 ovan har utredningen däremot icke framlagt något

konkret förslag; den framhåller endast, att en översyn kan bli nödvändig

redan före utgången av en löpande femårsperiod, exempelvis om växelkur­

serna ändras eller på annat sätt eu avsevärd förskjutning sker mellan de in­

hemska och utländska prisnivåerna, eller om utvecklingen av andra orsaker

visar tecken på en långvarig förskjutning av den internationella prisnivån

på jordbrukets produkter.

Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 1955

no

Det synes vara angeläget, att system B kompletteras så, att ett ökat skydd

bereds såväl producenterna som konsumenterna mot starka eller långvariga

prisförändringar på världsmarknaden. I någon mån föreligger visserligen

enligt utredningens förslag ett sådant skydd i och med att åtgärder skall vid­

tas, sa snart priset pa en enstaka vara visat sig ligga utanför prisgränserna.

Emellertid synes man även böra gardera sig mot den möjligheten, att pris­

nivån av olika skäl mera långvarigt tenderar att ligga vid en genomsnittlig

övre eller undre gräns, som skiljer sig väsentligt från den genomsnittliga mitt-

p ris nivan, utan att därför priserna för de enskilda varorna ligger utanför

gränserna. Det maximala intervall, som här kan komma i fråga, kan med

ledning av utredningens förslag till prisgränser beräknas till i genomsnitt

cirka ±12 procent.

Eftersom i det tänkta fallet den primära orsaken till en förändring av jord­

brukets inkomstläge förutsätts vara ändrade priser på världsmarknaden,

borde principiellt sett en justering av prissystemet göras med utgångspunkt

från utlandspriserna. Korrespondensen mellan variationerna i utlands- och

mlandspriserna är emellertid enligt system B icke avsedd att vara fullstän-

dl§- En prisändring på världsmarknaden kommer sålunda sannolikt icke att

medföra lika stor ändring av den genomsnittliga producentprisnivån här

hemma. Översynen bör därför hellre ske med utgång från en producentpris-

index baserad på de inhemska priserna. Dessa är nämligen avgörande för

jordbrukets mtäktsnivå.

Då system B är i tillämpning, ger en sådan index utslag för de föränd-

ringar i den utländska prisnivån, som påverkar hemmamarknaden. Produ-

eentprisindex bör omfatta alla viktiga produkter, som ingår i prissättnings-

systemet. Index beräknas med fasta vikter, utgörande totalt producerade

kvantiteter under viss basperiod. Index inställs på 100 vid varje 5-årsperiods

början. Medtas mjölk (39 %), kött och fläsk (29), brödsäd (9), ägg (6),

potahs (5), sockerbetor (4) och oljeväxter (3), täcker man sammanlagt

cirka 95 procent av jordbrukets totala intäkter (95,2 % av intäktsumman i

normkalkylen för 1955/56).

En dylik index med fasta vikter kan framräknas månadsvis och ger så­

lunda en snabb registrering av inträffade prisförändringar på den svenska

marknaden.

En viktig fråga är huruvida nominella eller »reella» prisindextal skall

komma till användning vid översynen av prissystemet. Med hänsyn till ris­

ken för att penningvärdet även i fortsättningen kan komma att stegvis för­

sämras, synes man böra utgå från en reell prisindex vid översynen av pris­

systemet för jordbrukets produkter. Producentprisindex korrigeras därvid

för penningvärdesförändringen med användning av socialstyrelsens konsu­

mentprisindex, varvid den senare, liksom vid tillämpning enligt de nyss be-

skrivna 5-procentregeln, om så erfordras, justeras för ökade respektive nya

indirekta skatter.

Det bör understrykas, att man genom att gå över till realpriser gör ett

andra principiellt avsteg — som kan få stora praktiska konsekvenser — från

den ursprungliga tanken, att justeringen av prissystemet skall ske uteslu­

tande i den mån den utländska prisnivån undergår en betydande förskjut­

ning. En reell producentprisindex med fasta vikter kan sägas ge besked om

huruvida jordbruket, under förutsättning att förändringen'i produktiviteten

är ungefär densamma som i andra näringar, bibehåller sin relativa inkomst­

standard eller icke. Om till exempel index sjunker under bastalet 100, kan

detta tolkas som ett tecken på att jordbrukets relativa inkomstläge under­

gått en försämring. Detta gäller på kort sikt. På längre sikt tillkommer det

ovisshetsmoment, som ligger i att olikheter i produktivitetsökningen kan

Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1955

Kungl. 5Iaj:ts proposition nr 198 år 1955

in

inträffa, vilka så småningom medför en mera betydande rubbning av in­

komstlikställigheten. De spärregler, som kan uppställas och användas på

kort sikt, kan givetvis icke ersätta den allmänna omprövning av prissyste-

met vart femte" år som utredningen föreslagit.

En översyn av systemet under löpande femårsperiod bör lämpligen ske så

snart den genomsnittliga producentprisnivån mera stadigvarande visat sig

ligga utanför vissa gränser. Avståndet mellan de här avsedda undre och

övre gränserna bör vara betydligt mindre än mellan utredningens genom-

snittsgränser för de enskilda produkterna, vilka som förut nämnts ger ett

maximalt intervall av

±

12 procent. Ä andra sidan är det angeläget att grän­

serna görs så pass vida att den med systemet avsedda produktionsanpass-

ningen icke störs av ständigt återkommande prisjusteringar. Som lämpliga

gränser kan anges ± 6 procent, eller hälften av det förut anförda maximala

intervallet.

. .

En översyn av systemet bör icke ske, om producentprisindex tillfälligt,

till exempel en enstaka månad, går ned mer än 6 enheter under utgångs-

nivån, utan först då en sådan nedgång kunnat registreras för en något längre

period. Regeln bör vara att nedgången i antalet indexenheter, minst 6 en­

heter per månad i följd, kumulerad under de månader, för vilka en dylik

nedgång registrerats, skall ha uppnått summan 30. Detta innebär, för att

ta ett förenklat exempel, att en översyn av systemet sker, om index 5 måna­

der i följd legat vid 94, 3 månader i följd vid 90 etc. — Motsvarande skall

gälla vid stigande indextal.

Det bör i sammanhanget tilläggas att den nu föreslagna regeln utan ola­

genhet kan kombineras med den förut omnämnda 5-procentregeln, som skall

äga tillämpning vid en mera betydande förändring av penningvärdet. Den

senare regeln avser en lika stor justering av alla prisgränser och avgifter.

I princip bör detta även gälla vid justering av importavgifterna enligt b-pro-

centregeln. När sålunda en ökning eller minskning av producentpnsindex

inträffat, så att indextalen kommit att ligga utanför de kritiska granserna,

bör, i den mån så är möjligt, statens jordbruksnämnd, utan att importavgi -

terna annat än undantagsvis höjs över 25 procent av det enligt jordbruks­

prisutredningens metod beräknade importvärdet, justera avgifterna på sa-

dant sätt att producentpriserna återförs till mittprisnivåerna.

Till utgångs­

punkt skall därvid tas en för alla varor lika stor procentuell förändring av

avgifterna.

Emellertid bör det finnas möjlighet att efter överläggningar

med jordbrukets organisationer — ta hänsyn till vissa för jordbruket bety­

delsefulla produkter, i det speciella fallet att starka prisfluktuationer i ut­

landet inträffat, vilka saknar reell grund i den internationella marknads­

utvecklingen på längre sikt. Härigenom undviks att en uppenbart tillfällig

snedvridning av prisrelationerna i utlandet till fullo får slå igenom på hem­

Såsom tidigare framhållits kan jordbruket gora anspråk på att inkomst-

likställighet i medeltal skall råda under en följd av år. Om jordbruket tidi-

care har legat på en lägre eller högre inkomstnivå än som avsetts, boi jord-

bruksnämnden — efter överläggningar med jordbrukets organisationer —

ha möjlighet att ta hänsyn härtill på sådant satt, att importavgifterna and­

ras i mindre grad än som följer av 6-procentregeln.

Det förutsätts, att de nu nämnda reglerna var för sig skall ti lampas med

utgångspunkt från basårets prisgränser och avgifter. Visar salunda o-pro­

centregeln, att en viss jiroccnlucll justering skall ske med utgångspunkt

från basläget, skall vid genomförandet härav avräknas den justering, som

__ alltjämt med utgångspunkt från basläget — kan ha ägt rum enligt b

procentregeln.»

112

Som en del av överenskommelsen ingår följande sammanfattning av dis­

kussionerna om system B.

»1. I propositionen införes varken importavgifternas storlek eller prisgrän­

sernas lägen. Detta blir förhandlingsfrågor i höst. Däremot fixeras av­

ståndet mellan prisgränserna i procent av mittpriset för varje produkt.

2. Avtrappningstiden för skyddet för socker och potatisprodukter bestäm­

mes ej i propositionen, utan blir förhandlingsfrågor i höst.

3- förhandlingarna i höst bör tillses att förmalningsavgiften avtrappas

på lämpligt sätt vid stigande producentpris.

4. Vid genomförande av en samtidig prissänkning på smör och margarin

samt prishöjning på konsumtionsmjölk enligt jordbruksprisutredning­

ens förslag bör det allmänna mjölkpristillägget icke sänkas, utan för-

utsättes kvarstå oförändrat. Margarinpriset skall efter sänkningen hål­

las oförändrat under första femårsperioden. Vid omöjliggjord smörex-

port skall dock jordbruksnämnden med alla till buds stående medel

skaffa avsättningsutrymme för svenskt smör på hemmamarknaden. Vad

här sagts innebär ej en begränsning av margarinfabrikanternas eller han­

delns rätt att själva fastställa fabrikations- och handelsmarginaler.

5. Åtgärder för begränsning av margarintrafiken från Norge upptas till be­

handling av jordbruksnämnden vid lämpligt tillfälle.

6. Importavgiften mellan prisgränserna höjs till 1 krona för smöret.

7. Då prisgränserna för mera betydelsefulla jordbruksprodukter under-

respektive överskrids och kvantitativa regleringar av denna anledning

vidtas, förutsättes att de nuvarande export- och importorganen handhar

all export och import.

8. Jordbruksnämnden söker i görligaste mån vidtaga sådana åtgärder, att

importen av jordbruksprodukter omedelbart och fortlöpande kan regist­

reras.

9. översyn av systemet sker enligt tidigare i denna överenskommelse an­

givna bestämmelser.»

Till överenskommelsen har vidare fogats följande promemoria, vilken be­

handlar regleringssystemet för kött och fläsk. Promemorian ingår likaledes

som en del av överenskommelsen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1955

»P.

M.

angående varugrupper, prisgränser och importavgifter för kött och fläsk

1. Särskilda prisgränser fastställs för följande fem varugrupper: fläsk,

nötkött, kalvkött, hästkött, får- och lammkött.

2. Variationsintervallet från mittpriset till övre respektive nedre prisgrän­

sen fastställs till 12 procent för fläsk och nötkött och till 15 procent för kalv­

kött, hästkött samt får- och lammkött.

3. Vid det slutliga fastställandet av importavgifterna för kött och fläsk

skall som utgångspunkt tas det av jordbruksprisutredningen angivna av-

giftsskyddet ökat med 5 öre per kilogram för nötkött, fårkött och fläsk samt

med 10 öre per kilogram för kalvkött.

4. För tläsk utan huvud skall gälla ett särskilt tillägg av importavgiften

med 15 öre per kilogram.

5. Importavgiften för samtliga styckade varor, charkuterivaror, organ och

inälvor samt konserver fastställs, då såväl nötkött- som fläskprisel ligger

inom prisgränserna, till ett belopp i öre per kilogram motsvarande 150 pro­

cent av det ovägda medeltalet av importavgifterna för kött och fläsk.

113

6. Vid beräkningen av den aktuella inhemska prisnivån skall som ut­

gångspunkt tas Slakteriförbundets pris i Stockholm och Göteborg för respek­

tive varuslag.»

Departementschefen

Småbruksfrågan

I de år 1947 antagna riktlinjerna för den framtida jordbrukspolitiken

skilde man i fråga om småbruk mellan å ena sidan kombinerade jordbruk

och stödjordbruk samt å andra sidan övergångsjordbruk. Till den först­

nämnda kategorien räknades sådana småbruk, som trots en begränsad

åkerareal på grund av jordbruksdriftens kombination med annan syssel­

sättning kunde väntas utgöra en ekonomiskt försvarlig företagsform även

på längre sikt. Vid övergångsj ordbruken saknades sådana möjligheter. I

samband med den yttre rationaliseringen ansågs dessa därför skola så små­

ningom ombildas till större och mera bärkraftiga enheter. En dylik rationa­

liseringsprocess förutsattes emellertid skola bli tidskrävande. Man fastslog

fördenskull i nämnda riktlinjer, att under en övergångstid särskilt stöd

skulle lämnas åt innehavarna av sådana brukningsdelar, som icke erbjöd

tillfredsställande försörjningsmöjligheter. Syftet med stödet var, att dylika

brukare under tiden till dess rationalisering av deras brukningsdelar kunde

genomföras skulle erhålla ett bistånd från det allmännas sida, som stod i

rimligt förhållande till vad innehavarna av mera rationella brukningsdelar

erhöll genom det allmänna prisstödet. Med hänsyn till angelägenheten av att

ifrågavarande stödåtgärder ej i alltför hög grad skulle verka hämmande på

arbetet med den yttre rationaliseringen begränsades detsamma i princip till

de dåvarande innehavarna av ifrågavarande slag av mindre brukningsdelar.

Enligt min mening hör småbruksfrågan till de viktigaste av de spörs­

mål, som berör landsbygdens livsvillkor. 1950 års folkräkning gav vid

handen, att 213 000 män var sysselsatta vid jordbruk i storleksgruppen

2—10 hektar. Hur inkomstförhållandena gestaltar sig för denna betydande

befolkningsgrupp är givetvis av stort intresse. Trots ett ofta mycket inten­

sivt utnyttjande av tillgängliga produktionsresurser saknar många av dessa

mindre brukningsdelar möjlighet att ge sina brukare skäliga inkomster

vid en prisnivå, som i fråga om bättre lottade jordbruk lämnar en tillfreds­

ställande bärgning. Frånvaro av särskilda stödåtgärder åt det mindre jord­

bruket skulle därför medföra, att man på landsbygden under den förut be­

rörda övergångstiden fick en stor befolkningsgrupp, som — oavsett arbets­

vilja och skötsamhet — måste nöja sig med en väsentligt lägre levnads­

standard än jämförliga arbetargrupper.

Av det anförda torde framgå, att det måste anses som ett skäligt krav,

att visst särskilt stöd fortfarande skall utgå till de innehavare av nyssnämn­

da brukningsdelar, vilka enligt 1947 års riksdagsbeslut tillerkänts sådant,

under den mera långsiktiga omställningsprocess, strukturrationaliseringen in-

8 Dihang till riksdagens protokoll 1955. 1 sand. Nr 198

Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1955

114

nebär. Det är emellertid självfallet ingalunda betydelselöst för det mindre

jordbruket, hur det allmänna prisstödet åt jordbruket utformas. Den vä­

sentliga delen av småbrukets inkomster konstitueras under alla förhållan­

den av de generella produktpriserna. Ändringar i gränsskyddet eller, vid

oförändrat gränsskydd, i de internationella priserna påverkar nämligen

såväl det mindre som det större jordbrukets inkomster på i princip likar­

tat sätt. Ett tillfredsställande allmänt jordbruksskydd kommer sålunda

även småbruket tillgodo. Därmed är dock icke sagt, att utformningen av

det generella prisstödet åt jordbruket och frågan om småbruksstöd direkt

behöver sammankopplas. Ur vissa synpunkter torde det tvärtom få anses

vara önskvärt, att en sådan omedelbar sammankoppling icke sker. Vid

båda de system, som utredningen framlagt i fråga om prissättningen på

jordbruksprodukter, kan särskilda åtgärder vid sidan om det generella

prisstödet vidtagas till stöd åt småbruket. Ändringar i det generella pris­

stödet innebär sålunda icke, att utformningen av småbruksstödet därmed

fastlåses. Till skillnad från vissa remissinstanser delar jag därför utred­

ningens åsikt, att frågan om särskilt stöd åt småbruket icke bör behand­

las i detta sammanhang. Jag har emellertid för avsikt att inom kort begära

Kungl. Maj :ts bemyndigande att tillkalla särskilda sakkunniga för utred­

ning av nämnda fråga.

Formerna för prisstödet

1942 års jordbrukskommitté, vars betänkande låg till grund för 1947

års riksdagsbeslut, diskuterade ingående ett system — den s. k. lågpris­

linjen — enligt vilket det allmänna icke alls eller endast i mycket begrän­

sad omfattning vidtager importbegränsande åtgärder med påföljd, att kon­

sumentpriserna mer eller mindre anpassar sig till världsmarknadspriserna.

Kommittén berörde därvid de regleringstekniska möjligheterna att för olika

produkter genomföra detta system, varvid konstaterades, att systemet icke

var tänkbart i fråga om vissa produkter och endast med betydande svårig­

heter skulle kunna genomföras i fråga om andra.

I likhet med utredningen anser jag, att lågprislinjen icke utgör en lämplig

och framkomlig väg. De tekniska förutsättningarna att för olika produkter

tillämpa denna linje har enligt min mening icke nämnvärt förändrats. Det

må framhållas, att en sänkning av fodermedelspriserna i samband med ge­

nomförandet av lågprislinjen, något som omnämnes av konjunkturinstitutet

i dess yttrande, torde leda till att arealerna för fodersäd kommer att an­

vändas för odling av andra produkter, samtidigt som vår animalieproduk­

tion hänvisas att bygga på importerade fodermedel. En sådan utveckling,

vilken skulle medföra en ökning av vår totala överskottsproduktion, är ur

olika synpunkter icke önskvärd. Därjämte är det över huvud synnerligen

diskutabelt, huruvida lågprislinjen samhällsekonomiskt är att föredraga

framför prisstöd genom gränsskydd. Erfarenheterna från de länder, som

har lämnat stöd åt jordbruket i form av omfattande allmänna subventioner,

Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1955

115

torde i varje fall icke odelat mana till efterföljd. För min del är jag därför

av den meningen att jordbruksstödet liksom för närvarande främst bör läm­

nas i form av gränsskydd.

Utformningen av prissättningen på jordbruksprodukter

I direktiven till jordbruksprisutredningen framhöll jag, att det jord-

brukspolitiska program, som stadfästes i 1947 års riksdagsbeslut, i stort

sett visat sig ändamålsenligt. Enligt min mening saknades därför anledning

att ompröva huvudgrunderna i detta program. Såsom mål för jordbruks­

politiken skulle således alltjämt gälla de principer i fråga om inkomstlik­

ställigheten, som inrymmes i nämnda riksdagsbeslut. Som utredningen

framhåller medför detta, att valmöjligheterna i fråga om prissättnings-

system begränsas såtillvida, att skyddet åt jordbruksnäringen måste ges

en viss grad av rörlighet. Därigenom uteslutes varje system, som inne­

bär att jordbruksstödet skall utgå i form av tullar eller helt fasta im­

portavgifter. Detta förhållande sammanhänger dock i och för sig icke enbart

med nämnda målsättning utan är även en följd av de speciella produktions-

och marknadsförhållanden, som råder på jordbruksområdet. Sålunda tager

det relativt lång tid att anpassa produktionsunderlaget inom jordbruket

till marknadsmässiga förändringar. Vidare är jordbruksproduktionen i hög

grad beroende av väderleksförhållandena, varför man inom jordbruket icke

med samma säkerhet som inom åtskilliga andra näringar kan uppnå en pla­

nerad produktionsvolym. På grund härav ökas riskerna för tvära kastningar

i priserna på väl den inhemska som den internationella marknaden. Härtill

kommer, att på den internationella jordbruksmarknaden föreligger bety­

dande skillnader mellan de vid internationella transaktioner tillämpade pri­

serna samt priserna i import- och exportländerna. Allt detta gör, att ett för

längre tid fastställt gränsskydd kan leda till en inkomslbildning för jord­

bruksbefolkningen, som väsentligt avvkire från vad som förutsatts.

Sedan början av 1940-talet har prissättningen på jordbruksprodukter

skett med ledning av en kalkyl över jordbrukets totala intäkter och kost­

nader. I 1947 års riktlinjer förutsatte man, att stödet åt jordbruket skulle

lämnas i form av ett gränsskydd och att sålunda något garantiprissystem

icke längre skulle tillämpas. Därvid utgick man från att priserna på den

internationella marknaden skulle ligga lägre än på den svenska. Så blev

emellertid icke fallet förrän något år in på 1950-talet. I stället måste den

import, som krävdes för folkförsörjningen, ske till högre priser än de in­

ländska, varvid staten fick bära förlusterna vid försäljningen av import-

kvantiteterna till inom landet gällande priser. Prisstödsbehovet för jord­

bruket aktualiserades sålunda betydligt senare än man hade räknat med i

1947 års riktlinjer. Sedan priserna på den internationella marknaden redu­

cerats, har emellertid prisstödet åt vårt jordbruk utformats i huvudsaklig

överensstämmelse med nämnda riktlinjer. Det tidigare för olika produkter

Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1955

116

Kangl. Maj.ts proposition nr 198 år 1955

gällande garantiprissystemet har sålunda stegvis avvecklats, varvid särskilda

utrikeshandelsorgan skapats för de viktigare jordbruksprodukterna. Vissa

icke obetydliga överskott av jordbruksprodukter har samtidigt avlastats på

den utländska marknaden till lägre priser än de svenska. Därvid har den

principen tillämpats, att varje produktionsgren skall bära de förluster, som

uppstår i samband med produkternas försäljning i utlandet till lägre priser

än de inhemska. Därmed har förändringarna i exportpriserna kommit att i

viss mån påverka prisbildningen inom landet.

Jag har tidigare anslutit mig till utredningens av flertalet remissinstan­

ser understödda förslag, att prisstödet åt jordbruket även framdeles skall

lämnas främst i form av gränsskydd. Beträffande utformningen av detta

gränsskydd har utredningen framlagt två system. Det ena, system A, an­

sluter sig i princip ganska nära till det prissättningsförfarande, som hittills

har tillämpats. Prissättningsperioden är sålunda relativ kort, i regel ett år,

och prissättningen sker med ledning' av material angående jordbrukets

samlade intäkter och kostnader. Utredningen har dock därvid förordat, att

övervägandena skall grundas på ett mera mångsidigt material än vad som

hittills har varit fallet.

Det är tydligt, att ett prissättningsförfarande med nyssnämnda utform­

ning ger jordbruksbefolkningen långtgående garantier för att dess inkomst-

utveckling ej alltför mycket kommer att avvika från den i 1947 års rikt­

linjer förutsatta. Å andra sidan förutsätter ett sådant system täta ingripan­

den i prisbildningen. Med detta system skulle bland annat importavgifterna

ständigt varieras i anslutning till förskjutningarna i den internationella

prisnivån. Redan detta förhållande ger anledning att söka finna någon an­

nan form för att bestämma gränsskyddet åt jordbruket. Dessutom gör över-

skottsproduktionen av jordbruksprodukter det angeläget, att prisbildningen

på sådana produkter får en närmare anknytning till den internationella ut­

vecklingen. Man bör icke heller bortse från att ett prissättningssystem,

vid vilket med korta mellanrum ett mångskiftande och invecklat kalkyl­

material måste bedömas, blir ytterst svårförståeligt för allmänheten.

Lantbruksförbundet och Riksförbundet Landsbygdens folk har i sina

yttranden över utredningens förslag skisserat ett system, som i huvudsak

ansluter sig till system A men enligt vilket importavgifterna för en del

produkter skall hållas oförändrade under ett år. Enligt min uppfattning

vinner man dock föga med en sådan modifikation. Genom att importavgif­

terna bindes endast för ett år uppnås nämligen icke den eftersträvade an­

knytningen till de mera långsiktiga förändringarna på den internationella

marknaden. Som förut nämnts har berörda organisationer sedermera an­

slutit sig till en annan utformning av prissättningen.

Det andra av utredningen utarbetade och av utredningsmajoriteten för­

ordade systemet — system B -— bygger på tanken att statsmakterna vid

avvägningen av gränsskyddet icke skall i främsta rummet fästa sig vid

hur jordbrukets inkomstläge blir under ett enstaka år, utan genom en

lämplig avvägning av gränsskyddet söka åstadkomma, att den i 1947 års

117

riktlinjer åsyftade inkomstlikställigheten uppnås i genomsnitt under en

följd av år. Produktpriserna får vid detta system ett visst spelrum, inom

vilket de ganska omedelbart påverkas av den internationella prisutveck­

lingen. Som följd härav kan jordbrukarnas inkomstläge under enstaka

år komma att inom relativt vida marginaler avvika från vad som avsetts

vid den jordbrukspolitiska målsättningen. Man antager dock, att dessa av­

vikelser under en längre period kommer att utjämna varandra, så att man

för hela tillämpningsperioden sett uppnår den åsyftade genomsnittsnivån.

Vid system B erhålles en önskvärd anknytning till den internationella

marknadsutvecklingen. Jag har tidigare framhållit, att överskottsproduk-

tionen genom att respektive produktionsgrenar får bära de förluster, som

uppstår vid exportförsäljningar till lägre priser än de svenska, skapar ett

visst samband mellan den internationella och den inhemska prisutveckling­

en, oavsett vilket prissättningssystem som tillämpas inom landet. Vid system

B blir anknytningen betydligt mera omedelbar. Det finnes därför skäl att

förutsätta, att genom en anknytning till utvecklingstendenserna på den in­

ternationella marknaden en ekonomiskt fördelaktig avvägning i produktio­

nens fördelning mellan olika varor kan erhållas. Självfallet måste man söka

åstadkomma en anpassning av produktionens fördelning till marknadsför­

hållandena även vid en årlig prissättning med en relativt detaljerad be­

stämning av de inhemska priserna. Det blir dock då icke fråga om en mer

eller mindre automatisk anknytning utan om en bedömning, där även andra

än marknadsmässiga synpunkter kommer att göra sig gällande. System B

torde däremot medföra en friare marknadsordning på jordbruksområdet

och synes även komma att medföra en begränsning av detaljregleringarna.

Vidare besitter systemet vissa ur handelspolitiska synpunkter icke betydel­

selösa fördelar.

Emellertid kan enligt min mening åtskilliga väsentliga anmärkningar

med fog riktas även mot system B. Som utredningen påpekat, innebär sys­

temet, att såväl jordbrukarna som konsumenterna tager vissa vinstchan­

ser och vissa förlustrisker med hänsyn till den internationella prisutveck­

lingen. Dessa är emellertid icke av samma betydelse för den enskilde kon­

sumenten som för den enskilde jordbrukaren. Skulle exempelvis priserna

på samtliga jordbruksprodukter sjunka till i system B angivna nedre pris­

gränser, skulle detta under i övrigt oförändrade förhållanden medföra en

kraftig sänkning av inkomstläget för jordbruksbefolkningen. Blir detta fal­

let några år i följd, kan jordbrukets ekonomiska ställning komma att un­

dergrävas .För konsumenterna å andra sidan innebär en höjning av samt­

liga priser till den övre prisgränsen visserligen eu väsentlig stegring av

levnadskostnaderna, men effekten på deras levnadsstandard blir ändå icke

tillnärmelsevis av samma omfattning som effekten av motsvarande prisned­

gång på jordbruksbefolkningens levnadsvillkor. Det är också klart, afl eu

prisstegring förbättrar den enskilde jordbrukarens ekonomiska läge långt

mera än en lika stor prissänkning den enskilde konsumentens. Vad som ur

jordbruksbefolkningens synpunkt är väsentligt är emellertid, att man er­

Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1955

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1955

håller en viss trygghet i inkomsthänseende, och icke, alt man under vissa

omständigheter kan uppnå högre inkomster än vad som förutsatts vid den

allmänna avvägningen av prisstödet.

Utredningen anför, att den internationella prisbildningen på jordbruks­

produkter nu har nått en vis grad av stabilitet och antager att prisändring­

arna på den internationella marknaden kommer att gå i än den ena än den

andra riktningen för de olika varorna. Mot denna utredningens bedömning

har invändningar framställts i flera remissyttranden. Det är givetvis för­

enat med stora svårigheter att något så när säkert bedöma den framtida

prisutvecklingen på den internationella marknaden. Den stigande animalie-

produktionen i Europa kan, som jag förut framhållit, leda till en nedgång

i animaliepriserna. Vidare bör i sammanhanget observeras de risker, som

den redan föreliggande överskottsproduktionen av vissa jordbruksproduk­

ter i Förenta staterna innebär för prisutvecklingen under de närmaste åren.

Å andra sidan kan en del faktorer andragas, som torde verka stabiliserande

på den internationella prisutvecklingen, och det finns enligt min mening

icke anledning att vänta något allmänt kraftigt prisfall under de närmaste

åren.

Utredningen har fäst stor vikt vid att en friare handel med jordbruks­

produkter länderna emellan kommer till stånd. Det är tydligt, att möj­

ligheterna till den liberalisering av den internationella handeln, som ut­

redningen har räknat med, i viss mån har påverkat dess omdöme i fråga

om den väntade stabiliteten i de internationella priserna. Som jag tidigare

berört, ger de nyligen slutförda förhandlingarna angående en översyn av

bestämmelserna i det allmänna tull- och handelsavtalet (GATT) icke stöd

för en optimistisk syn på ett inom nära framtid förestående mera allmänt

frigörande av den internationella handeln. — Det må här — helt vid sidan

av det nu framförda resonemanget — anmärkas, att frågan om handeln

med länder, där denna är helt statskontrollerad, saknar aktualitet i före­

varande sammanhang.

Med hänsyn till det anförda anser jag mig icke kunna förorda system

B i dess av utredningen framlagda utformning såsom en godtagbar lös­

ning av jordbrukets prissättningsproblem. Riskerna för att jordbruksbefolk­

ningen vid detta system skall få en betydligt lägre inkomststandard än vad

som förutsatts i 1947 års riktlinjer är enligt min mening stora. Eftersläp­

ningen i förhållande till inkomstutvecklingen för andra befolkningsgrup­

per kan bli betydande, och det kan bli förenat med stora svårigheter att

återhämta en sådan eftersläpning vid den med flera års mellanrum åter­

kommande översynen av systemet. Emellertid anser jag, att önskemålen

om en friare marknadsordning på jordbruksområdet är mycket beaktans-

värda. Ur många synpunkter är det nämligen önskvärt samt med hänsyn till

såväl jordbruket som samhällsekonomien fördelaktigt, om en närmare an­

knytning till den internationella marknadsutvecklingen kan erhållas. Det

är vidare önskvärt, att prissättningen på jordbruksprodukter kan ske på

längre sikt än vad som hittills varit fallet. Ej heller system A är därför en­

ligt min mening någon lämplig lösning i prissättningsfrågan.

119

Som nyss nämnts beror mina betänkligheter mot system B främst på att

grundförutsättningen för systemet — stabiliteten på den internationella

marknaden — icke med tillräcklig säkerhet kan anses föreligga. Riskerna

för inkomstminskning inom ramen för de för olika produkter angivna

prisgränserna är för den enskilde jordbrukaren så betydande, att de för

honom icke uppväges av motsvarande möjligheter till inkomststegring.

Det synes mig därför vara nödvändigt att i möjligaste mån minska dessa

risker. Det kompromissförslag, som redovisas i jordbruksnämndens re­

missyttrande, utgör enligt min mening en i föreliggande sammanhang

framkomlig väg. I anslutning härtill synes prissättningen på jordbrukspro­

dukter framdeles böra utformas på i huvudsak följande sätt.

Prisgränser

För viktigare jordbruksprodukter bör fastställas en övre och en nedre

prisgräns. Dessa prisgränser bör hänföra sig till en för produkten veder­

tagen marknadsnotering. Prisgränserna avses skola fastställas så, att mitt­

prisnivån mellan dem i huvudsak kan anses ge jordbruksbefolkningen den

i 1947 års riktlinjer åsyftade inkomstlikställigheten. Jag anser mig icke i

föreliggande sammanhang böra ange, vilken genomsnittlig prisnivå som

kan antagas ge jordbruksbefolkningen denna likställighet. Det bör få an­

komma på statens jordbruksnämnd att efter förhandlingar med jordbru­

kets representanter till Kungl. Maj :t inkomma med förslag i fråga om pris-

gränserna för olika varor.

Här

vill jag därför inskränka mig till att angiva

det avstånd mellan prisgränserna uttryckt i procent av mittpriset för varje

produkt, som man bör tillämpa. I fråga om storleken av dessa avstånd får

jag anföra följande.

Eftersom importavgiften skall hållas oförändrad så länge det inhemska

priset ligger mellan prisgränserna, kommer inom dessa gränser prisför­

ändringarna på den internationella marknaden att ganska omedelbart på­

verka den inhemska prisutvecklingen. Alltför vida intervaller mellan pris­

gränserna kan medföra, att avvikelserna i jordbruksbefolkningens inkomst­

läge från vad som förutsatts vid den jordbrukspolitiska målsättningen tid­

vis kan bli mycket betydande. Å andra sidan medför alltför snäva prisgrän­

ser, att den åsyftade anknytningen till den internationella marknaden blir

för begränsad. Man skulle då icke erhålla en sådan prisbildning inom lan­

det, som leder till en anpassning av produktionen till den mera långsiktiga

utvecklingen på den internationella marknaden. Utredningen har i sitt för­

slag i allmänhet satt prisgränserna till ±10 eller ± 15 procent från mitt­

priset. Vid den utformning, som systemet erhållit i utredningens förslag,

kan dessa intervaller ur såväl jordbrukar- som konsumentsynpunkt synas

vara alltför vida. Då jag emellertid i det följande kommer att föreslå sär­

skilda spärregler utöver de i utredningsförslaget angivna, anser jag, att

man i stort sett kan utgå från de av utredningen föreslagna intervallerna.

I vissa fall har jag dock ansett mig böra föreslå något snävare intervaller

än de i utredningsförslaget angivna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1955

120

Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1955

Mellan prisgränserna bör import efter erläggande av fastställd import­

avgift få verkställas av vem som helst. De importmonopol och övriga kvan­

titativa utrikeshandelsbegränsningar, som för närvarande finnes på jord­

bruksområdet, bör således icke tillämpas i detta fall. Däremot bör kvantita­

tiva utrikeshandelsregleringar även i fortsättningen få förekomma för att

hindra, att prisgränserna över- eller underskrides.

Vid tillämpningen av här ifrågavarande system bör man med alla till

buds stående medel hindra, att priset pa nagon produkt överstiger resp. un­

derstiger någon av prisgränserna. När den övre prisgränsen överskrides, bör

det ankomma på statens jordbruksnämnd att stegvis minska importavgiften för

denna produkt. Vid fortsatt prisstegring bör nedsättningen av importavgif­

ten kunna ske till noll. Stiger det inhemska priset ytterligare, trots att im­

portavgiften slopats, bör det ankomma på Kungl. Maj :t att, efter förslag av

jordbruksnämnden, återinföra kvantitativ exportreglering eller pålägga ex­

portavgifter. Därest kvantitativa exportregleringar tillgripes, bör för de vik­

tigare jordbruksprodukterna de särskilda utrikeshandelsorganen handha all

export. Kvantitativa regleringar skall dock icke vidtagas omedelbart då den

övre prisgränsen tangeras, utan först när det inhemska priset har uppnått

en nivå, som något överstiger den övre prisgränsen. För de viktigare jord­

bruksprodukterna bör jordbruksnämnden, efter överläggningar med jord­

brukets organisationer, inkomma med förslag angående de nivåer, vid vilka

dylika åtgärder bör övervägas.

Det bör å andra sidan ankomma på jordbruksnämnden att vidtaga höj-

ningar av importavgifterna, om den nedre prisgränsen för en vara under­

skrides. Man bör dock i regel icke höja avgiften utöver 25 procent av im­

portpriset. Sjunker importprisnivån för någon produkt så mycket, att det in­

hemska priset även vid en importavgift av nämnda storlek underskrider den

nedre prisgränsen, bör kvantitativ importreglering kunna tillgripas för att

skydda denna prisgräns. För de mera betydelsefulla varorna, för vilka sär­

skilda utrikeshandel sorgan finnes, bör den kvantitativa regleringen ske ge­

nom att nämnda organ liksom nu får handha all import. Organen bör dock

vara skyldiga att i sin verksamhet ställa sig till efterrättelse de anvisningar,

som jordbruksnämnden meddelar. Nämnden bör erhålla bemyndigande att

i enlighet med nu nämnda regler vidtaga ändringar i importavgifterna. Där­

emot bör det få ankomma på Kungl. Maj :t att, efter förslag av jordbruks­

nämnden, besluta huruvida kvantitativt gränsskydd skall tillgripas eller eu

ytterligare höjning av importavgifterna skall vidtagas.

Import- och regleringsavgifter

Så länge det inhemska priset för en produkt ligger mellan prisgränserna, bör

den vid systemets ikraftträdande fastställda importavgiften icke ändras. Det

bör ankomma på statens jordbruksnämnd att efter förhandlingar med jord­

brukets organisationer till Kungl. Maj :t framlägga förslag beträffande den

importavgift, som skall tillämpas mellan prisgränserna. Avgifterna bör där-

121

vid fastställas så, att vid de importpriser, som bedömes såsom mest sanno­

lika vid rådande marknadsläge, mittprisnivån mellan prisgränserna i stort

sett kan uppnås. Självfallet blir även bedömningen av vilken mittprisnivå,

som kan antagas ge jordbruksbefolkningen den åsyftade inkomstlikställig­

heten, avgörande i delta sammanhang.

I några remissyttranden har framhållits önskvärdheten av att gräns­

skyddet för olika produkter blir så enhetligt som möjligt. Även om jag prin­

cipiellt är av samma uppfattning, anser jag mig dock icke kunna föreslå,

att enhetligheten tages till ovillkorlig utgångspunkt vid bestämningen av

importavgifterna. Vid ett konsekvent genomförande av en sådan princip

kommer nämligen gränsskyddet för vissa produkter att alltför mycket av­

vika från det nuvarande. För vissa grupper av jordbrukare kan detta med­

föra betydande svårigheter. Skäl kan även föreligga att ge ett något högre

skydd åt en viss produkt för att bibehålla en ur beredskapssynpunkt önsk­

värd produktion. Hänsyn måste uppenbarligen tagas till här nämnda förhål­

landen vid bedömningen av gränsskyddet för olika produkter.

Vad beträffar priskontroll i fråga om jordbruksvaror har statens pris-

kontrollnämnd i sitt remissyttrande anfört, att enligt dess mening priskon­

trollen i industri- och handelsledet även fortsättningsvis bör bibehållas.

Även Landsorganisationen anser, att behovet av marginalkontroll alltjämt

föreligger. Jag vill påminna om att frågan om priskontroll för närvarande är

föremål för översyn inom en särskild utredning. Det bör i det sammanhanget

avgöras, om och i vad mån priskontrollen i förädlings- och handelsled för

olika produkter skall bibehållas. Däremot är det givet, alt priskontroll icke

skall förekomma i fråga om producentpriserna.

För de produkter, som omfattas av jordbruksregleringen, bör i enlighet

med utredningens förslag de tullar, som för närvarande utgår, slopas i sam­

band med att det av mig förordade systemet genomföres. För dessa produk­

ter kommer då följaktligen framdeles endast importavgifter att tillämpas.

Detta innebär en viss minskning av statskassans inkomster, då importavgif­

terna i motsats till tullar, såsom jag i det följande närmare kommer att be­

röra, icke torde böra inflyta i statskassan utan användas till regleringsända-

mål på jordbruksområdet.

Enligt min mening är det bland annat ur praktisk synpunkt önskvärt,

att avgiftsskyddet för en produkt icke uppdelas på tull och importavgift.

Dessutom bör, såsom tidigare nämnts, avgiftsskyddet för en produkt kunna

helt borttagas för att hindra, att dess pris stiger över den övre prisgränsen.

Detta kan icke ske i den angivna ordningen, om en del av skyddet utgår i

form av en utav riksdagen på längre sikt fastställd tull. Slutligen bör enligt

inin principiella uppfattning, till vilken jag återkommer, inflytande import­

avgifter få användas för regleringsändamål på jordbruksområdet.

Enligt gällande bestämmelser skall generaltullstyrelsen månadsvis till

jordbruksnämnden inleverera inflytande införselavgifter genom insättande

av avgifterna, efter avdrag av restitutioner, på ett för nämndens räkning

Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 1955

122

upprättat konto i Sveriges kreditbank. Nämnden äger, såsom tidigare nämnts,

disponera de på kontot innestående medlen för regleringsändamål på jord­

bruksområdet. Under sistförflutna budgetår har de inlevererade medlen

uppgått till cirka 35 miljoner kronor. Efter ikraftträdandet av det nya pris-

sättningssystemet kan beloppet antagas stiga avsevärt. Det kommer sålunda

att röra sig om betydande belopp och det är därför rimligt att Kungl. Maj:t

har direkt inflytande på dispositionen av ifrågavarande medel. Det bör där­

för ankomma på Kungl. Maj :t att årligen efter förslag av jordbruksnämnden

meddela föreskrifter rörande den huvudsakliga användningen av importav­

gifterna för det framförliggande året. Detta torde lämpligen kunna ske genom

att nämnden i samband med sina sedvanliga anslagsäskanden till prisreg-

lerande åtgärder på jordbrukets område redovisar beräkningar rörande stor­

leken av inflytande importavgifter under det framförliggande året ävensom

avgiver förslag rörande den huvudsakliga dispositionen av ifrågavarande

medel. Det torde vidare böra övervägas, att nämnden i fortsättningen vid

avgivande av beräkning och dispositionsförslag rörande importavgifterna re­

dovisar utfallet för tilländalupet år ävensom en reviderad beräkning för

det löpande året.

För närvarande upptages i icke obetydlig utsträckning regleringsavgifter

på jordbruksprodukter i syfte att utjämna producentpriserna inom landet.

I den mån avgifter av ifrågavarande slag förekommer, bör de utgå även

vid import. I annat fall skulle nämligen gränsskyddet komma att minskas

med avgifternas belopp. Även de avgifter, som upptages för att utjämna

exportförluster, bör av samma skäl utgå på importerade kvantiteter.

Restitution av importavgift bör liksom hittills lämnas vid export av fär­

digprodukt, vari avgiftsbelagd vara ingår, motsvarande den fördyring pro­

dukten undergår på grund av avgiftsbeläggningen.

Exportförhållanden

Liksom hittills bör staten medverka vid uppbörden av de avgifter, som

för att täcka förluster vid export till lägre priser än de inhemska måste

tagas ut på den inom landet saluförda produktionen. Några befogade in­

vändningar torde icke kunna riktas mot att även importavgiftsmedel an­

vändes för sådant ändamål. Skulle dylika medel icke få användas därtill,

kunde det ur jordbrukets synpunkt bli fördelaktigt, om produktionen utav

olika varor fördelades så, att största möjliga självförsörjning för varje pro­

dukt uppnåddes och importen begränsades till ett minimum. En sådan ut­

veckling synes dock näppeligen kunna anses vara samhällsekonomiskt efter­

strävansvärd. Med hänsyn till våra produktionsförutsättningar kan det näm­

ligen vara ekonomiskt välmotiverat att komplettera den inhemska försörj­

ningen av vissa produkter med import, samtidigt som man exporterar över­

skott av andra produkter till lägre priser än de inom landet gällande. Det

föreligger sålunda goda skäl att använda importavgiftsmedel för att täcka

exportförluster. Därvid bör regeln vara, att importavgiften för en viss pro­

dukt skall användas för att täcka förluster i samband med export av samma

Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1955

123

eller likartad produkt. Importavgifterna på fodermedel bör dock få fördelas

mellan de olika produktionsgrenarna i ungefärligt förhållande till deras

användning av fodermedel.

De nuvarande organen för utrikeshandeln, Svensk köttliandel, Sveiiges ex­

port- och importförening för ägg och Svensk spannmålshandel, bör även

efter systemets genomförande vara kvar såsom exportorgan inom resp. om­

råden. De bör i enlighet med allmänna direktiv från Kungl. Maj :t få dispo­

nera medel, som inflyter i form av reglerings- och importavgifter, dock med

undantag för clearingavgifterna för fettvaror. Det bör delegeras åt dem

att inom ramen för nämnda direktiv bestämma storleken av eventuella ex­

portbidrag. I direktiven bör ingå, att medlen ej får användas för utbeta­

lande av exportbidrag, om det inhemska priset å vederbörande produkt över­

stiger den övre prisgränsen. I princip bör det stå var och en fritt att verk­

ställa export utan bidrag. Emellertid bör möjlighet finnas att taga export­

avgifter, när det utländska priset överstiger det inhemska. Även dessa av­

gifter bör få användas för regleringsändamål.

Exportorganen bör, i motsats till vad som hittills varit fallet, efter det

nya systemets ikraftträdande erlägga importavgifter i vanlig ordning.

Utredningen har föreslagit, att de särskilda exportorganen bör erhålla

möjlighet att använda till deras förfogande stående avgiftsmedel för att

stödja forsknings- och försöksverksamheten samt upplysningsverksamheten

på jordbrukets område, i den mån så kan ske utan att organens övriga verk­

samhet röner inverkan därav. Ehuru det enligt min mening är av stor be­

tydelse att effektiviseringen inom jordbruksnäringen på allt sätt främjas,

finner jag mig icke kunna tillstyrka utredningens ifrågavarande förslag.

Särskilda spärregler

Vid övergången till det nya systemet för prissättningen skall gränsskyd­

det avvägas så, att den i 1947 års riktlinjer avsedda inkomstlikställigheten

förverkligas. Emellertid kan sedermera sådana förskjutningar inträffa, att

denna likställighet rubbas. Så kan exempelvis bli fallet, om den fortsatta

rationaliseringen inom jordbruket sker i annan takt än inom andra näring­

ar. Som tidigare anförts, torde rationaliseringen inom jordbruket under ef-

terkrigsåren ha gått minst lika snabbt som inom industrien. Emellertid har

rationaliseringen på många brukningsdelar, särskilt de större, redan nu

nått så långt, att några ytterligare mera betydande resultat i detta hänse­

ende näppeligen är att emotse. För jordbruket i dess helhet kan därför ra-

tionaliseringstakten så småningom kommer att minska. Om jordbruket i

fortsättningen rationaliseras långsammare än andra näringar, kan jordbru­

ket vid oförändrat gränsskydd uppenbarligen förlora den inkomstlikställig­

het, som förutsättes skola finnas i utgångsläget. Skiljaktigheter i rationa-

liseringstakten gör sig emellertid i föreliggande sammanhang gällande mera

på lång sikt. Hänsyn till dessa bör därför lämpligen tagas vid den allmän­

na översyn av systemet, som föreslås skola äga rum med vissa års mellan­

Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 1955

rum.

124

Inkomstlikställigheten kan även rubbas av andra orsaker. Eftersom im­

portavgifter och prisgränser anges i nominella värden, kan uppenbarligen

en förändring i penningvärdet leda till en avsevärd förskjutning av jord­

bruksbefolkningens inkomstläge. Utredningen framhåller, att en justering

av prisgränserna och importavgifterna är ofrånkomlig vid starka förskjut­

ningar i penningvärdet. Därest en sådan justering icke vidtages, minskas jord­

brukets möjligheter att vid sjunkande penningvärde uppnå den avsedda reella

inkomstnivån. Å andra sidan skulle jordbruket vid stigande penningvärde

därigenom kunna uppnå ett högre inkomstläge än som avsetts vid utform­

ningen av systemet.

En justering för starkare förskjutningar i penningvärdet är enligt min

mening nödvändig. Såsom angivits i kompromissförslaget torde socialsty­

relsens konsumentprisindex — efter att ha rensats från inverkan av allmän

omsättningsskatt eller därmed jämförligt system av punktskatter samt

bostadskostnaderna så länge bostadsposten i index huvudsakligen återspeg­

lar hyresförändringen i flerfamiljshus — i förevarande sammanhang kunna

tjäna som mätare av förskjutningarna i penningvärdet. Kompromissförslaget

innebär vidare i denna del att — då index ändras med minst 5 procent, räk­

nat från systemets genomförande resp. närmast föregående justeringstillfälle

motsvarande ändringar i samtliga importavgifter och prisgränser skall

vidtagas. Detta betyder, att avgifterna och prisgränserna avses skola hållas

oförändrade, räknat i konstant penningvärde. Penningvärdeförändringen

kan beräknas bli helt kompenserad, när denna förändring inom landet åt­

följes av en motsvarande penningvärdeförändring i andra länder, som påver­

kar de internationella jordbrukspriserna, eller när ändringar i prisgränserna

direkt påverkar producentpriserna. Är däremot penningvärdeförändringen

isolerad till vårt land och är de nominella världsmarknadspriserna oföränd­

rade, erhålles icke sådan effekt. Som förut nämnts ingår 5-procentregeIn i

kompromissförslaget. Även om återverkningen av regeln på de verkliga pro­

ducentpriserna uppenbarligen är svår att bedöma, finner jag vid nu angivna

förhållande icke böra föreslå någon ändring i utformningen av densamma.

Den i utgångsläget avvägda inkomstlikställigheten kan även rubbas vid

en förskjutning av priserna på den internationella marknaden. Enligt min

mening är det nödvändigt, att en särskild spärregel införes mot möjligheten,

att inlandspriserna därvid mera långvarigt tenderar att genomsnittligt ligga

Aid en nivå, som skiljer sig väsentligt från den genomsnittliga mittpris­

nivån, utan att därför priserna på de enskilda varorna ligger utanför pris-

gränserna. Det i jordbruksnämndens remissyttrande redo\isade kompro­

missförslaget upptager en spärregel, som enligt min uppfattning utgör en

i föreliggande sammanhang godtagbar lösning.

I enlighet med kompromissförslaget vill jag förorda, att man skall be­

räkna en producentprisindex, omfattande alla viktigare produkter i pris-

sättningssystemet. Denna index bör uppgöras med fasta vikter, som skall

avse totalt producerade kvantiteter under en viss basperiod, samt korrige­

ras för penningvärdesförändring med användning av socialstyrelsens kon­

Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1955