2

Kungl. Maj. ts proposition nr 203 år 1955

Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

22 september 1955.

Närvarande:

Statsministern

E^rlander,

statsråden

Z^etterberg, T^orsten N^ilsson, S^träng,

E^ricsson, A^ndersson, N^orup, H^edlund, P^ersson, H^jälmar N^ilson,

L^indell, N^ordenstam, L^indström, L^ange, L^indholm.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Norup, fråga om statligt stöd

till jordbrukare för skördeskador på grund av väderleksförhållandena samt

anför därvid.

Med anledning av de skador, som uppstått på 1950 och 1951 års skördar,

anvisades under kapitalbudgeten, fonden för låneunderstöd, till Stödlån

till jordbrukare dels ett investeringsanslag av 3 000 000 kronor å tilläggs-

stat II till riksstaten för budgetåret 1950/51, dels ock ett investeringsanslag

av 20 000 000 kronor å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1951/52.

Enligt beslut av 1952 års riksdag (prop. 1952: 253, JoU 58, rskr. 448) fick

de båda investeringsanslagen tagas i anspråk jämväl för utlämnande av

stödlån med anledning av 1952 års skördeskador. Vidare anvisades av 1953

års riksdag under kapitalbudgeten, fonden för låneunderstöd, till Stödlån

till jordbrukare ett investeringsanslag av 30 000 000 kronor å tilläggsstat II

till riksstaten för budgetåret 1952/53.

Enligt beslut av 1954 års riksdag fick omförmälda, tidigare anvisade

investeringsanslag tagas i anspråk jämväl för utlämnande av stödlån med

anledning av 1954 års skördeskador. Till samma ändamål anvisade riks­

dagen vidare under kapitalbudgeten, fonden för låneunderstöd, till Stöd­

lån till jordbrukare dels ett investeringsanslag av 5 000 000 kronor å till-

läggsstat I till riksstaten för budgetåret 1954/55 (prop. 1954: 223, JoU 47,

rskr. 392), dels ett investeringsanslag av 25 000 000 kronor å tilläggsstat

II till riksstaten för budgetåret 1954/55 (prop. 1955: 57, JoU 6, rskr. 118).

Av de sålunda anvisade medlen kvarstod vid utgången av budgetåret

1954/55 ett odisponerat belopp av sammanlagt drygt 3 000 000 kronor. Be­

stämmelser rörande låneverksamheten med anledning av 1954 års skörde­

skador meddelades i kungörelsen den 10 december 1954 (nr 723) om stöd­

lån till jordbrukare.

Till komplettering av de år 1952 beslutade stödlånen lämnades särskilda

bidrag utan återbetalningsskyldighet på villkor som närmare utformades

av lantbruksstyrelsen, statens jordbruksnämnd och jordbrukets förhand­

3

lingsdelegation. För ändamålet användes medel, som redan tillförts jord­

bruket inom jordbrukskalkylens ram men som icke tagits i anspråk. Sam­

manlagt stod cirka 5 000 000 kronor till förfogande för sådana bidrag.

Även de år 1954 beslutade stödlånen kompletterades med särskilda bidrag

utan återbetalningsskyldighet. Till av skördeskadorna särskilt hårt drab­

bade jordbrukare anvisade sålunda riksdagen i mars 1955 6 000 000 kro­

nor att tagas i anspråk för behovsprövade bidrag utan återbetalningsskyl­

dighet, därav 1 000 000 kronor skulle användas för att förstärka bidrags-

givningen i övre Norrland (prop. 1955: 57, Joll 6, rskr. 118). För ändamå­

let togs i anspråk de besparingar ur reservationsanslaget till Prisregle-

rande åtgärder på jordbrukets område, vilka till följd av de i samband med

skördeskadorna minskade mjölkleveranserna till mejeri beräknades upp­

komma under regleringsåret 1954/55. De anvisade medlen fördelades cen­

tralt på lantbruksnämnderna av lantbruksstyrelsen i samråd med represen­

tanter för jordbruksnämnden, Sveriges lantbruksförbund och Riksförbun­

det Landsbygdens folk, varefter varje lantbruksnämnd i samråd med repre­

sentanter för vederbörande hushållningssällskap och jordbrukets organisa­

tioner efter ansökan slutligt fördelade det till förfogande ställda beloppet.

Lantbruksnämnderna hade enligt riksdagens beslut frihet att bestämma,

om bidraget skulle utgå kontant eller i form av avskrivning å stödlån, som

beviljats på grund av skördeskada under år 1954.

Vidare anvisade riksdagen i maj 1955 ett belopp av högst 2 500 000 kro­

nor för att inom Norrbottens och Västerbottens län ytterligare mildra verk­

ningarna av 1954 års skördeskador. I enlighet med ett av jordbruksnämnden

i samråd med Svenska mejeriernas riksförening och jordbrukets förhand­

lingsdelegation framlagt förslag fördelades sagda belopp på de inom omför-

mälda län verksamma mejeriföreningarna, varvid som utgångspunkt för

fördelningen togs de på grund av mjölkinvägningens minskning ökade me­

jeri- och transportkostnaderna. Inom varje mejeriförenings område slutli­

gen fördelades de tilldelade beloppen lika på den under år 1953 invägda

myckenheten mjölk, oavsett fetthalten, och till varje mejerileverantör utgick

bidrag i relation till hans mjölkinvägning under denna tid.

Genom remiss den 10 augusti 1955 har Kungl. Maj:t anmodat lantbruks­

styrelsen och statens jordbruksnämnd att avge utlåtande över dels en av

styrelsen för Landsbygdspartiet Bondeförbundets sörmlandsdistrikt ingiven

skrift rörande hjälpåtgärder med anledning av felslagen skörd under år

1955, dels en från Bohusläns småbrukarförbund inkommen skrift angående

prissättningen på jordbruksprodukter in. m. Vidare har Kungl. Maj:t genom

beslut den 16 augusti 1955 uppdragit åt jordbruksnämnden att i samråd

med lantbruksstyrelsen utreda omfattningen och arten av de mera väsent­

liga skador, som uppkommit å 1955 års skörd till följd av väderleksförhål­

landena.

Med anledning härav har lantbruksstyrelsen och statens jordbruksnämnd

i gemensam skrivelse den 16 augusti 1955, under förmälan att tidpunkten

ännu icke är inne för eu någorlunda säker bedömning av omfattningen av

Kungl. Maj.ts proposition nr 203 år 1955

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 203 år 1955

årets skördeskador, såsom en första åtgärd hemställt, att Kungl. Maj :t

måtte föreslå riksdagen, att de medel, som innestår outnyttjade å fonden

för låneunderstöd, lantbruksstyrelsens delfond, skall användas för utläm­

nande av stödlån till jordbrukare, som drabbats av mera väsentliga skador

å 1955 års skörd, samt att, utöver nu nämnda outnyttjade medel, ett belopp

av 60 000 000 kronor skall anvisas för samma ändamål. I anslutning här­

till har ämbetsverken hemställt, att Kungl. Maj :t måtte utfärda kungörelse

om stödlån till jordbrukare i huvudsaklig överensstämmelse med ett av

ämbetsverken framlagt förslag.

Vidare torde jag i detta sammanhang få anmäla, att lantbruksstyrelsen i

skrivelse den 26 maj 1955 hemställt, att Kungl Maj :t måtte föranstalta om

sådan ändring av 4 § kungörelsen den 19 december 1952 (nr 764) om stöd­

lån till jordbrukare att, om särskilda skäl föreligger, amorteringsfrihet för

dylika lån skall kunna medges under högst två år utöver den tid, under vil­

ken lånen enligt nu gällande bestämmelser är amorteringsfria. I skrivelse

den 27 augusti 1955 har lantbruksstyrelsen därefter — under förmälan att de

områden, som i år träffats svårast av torkan, till stor del sammanfaller med

de områden, som hade svåra skördeskador år 1952 — understrukit angelä­

genheten av att förslag av den innebörd, som angivits i nyssnämnda skri­

velse, snarast måtte föreläggas innevarande års höstriksdag.

I en till jordbruksdepartementet den 10 september 1955 inkommen skrift

har Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund anhållit, att Kungl. Maj :t

i fråga om stödåtgärder i anledning av skördeskadorna måtte låta samma

principer, som kommer att fastställas för jordbruket, gälla även för tillämp­

liga delar av trädgårdsodlingen.

Lantbruksstyrelsen och jordbruksnämnden har i sin skrivelse utöver en

närmare redogörelse för nyssnämnda förslag i korthet berört vissa övriga

spörsmål, som tagits upp i de för utlåtande remitterade skrifterna. Innan jag

går in på ämbetsverkens förslag, torde jag få redogöra för det huvudsakliga

innehållet i dessa skrifter samt för ämbetsverkens utlåtande häröver.

I skrivelse den 8 augusti 1955 har styrelsen för Landsbygdspartiet Bonde-

förbundets sörmlandsdistrikt anfört, att den till följd av innevarande års

långvariga och intensiva torka rådande foderbristen i Södermanland med­

fört utslagning av kreaturen i en omfattning, som för många jordbrukare

kommer att orsaka stora ekonomiska svårigheter för lång tid framåt genom

minskat produktionsunderlag. Till följd av det sedan år 1952 försämrade

ekonomiska resultatet av jordbruksproduktionen har de flesta jordbrukarna

inga reserver, som kan användas till att täcka de mycket kännbara förluster,

som uppkommer genom den felslagna skörden. De 40 procent av Söder­

manlands jordbrukare, som är arrendatorer, har ej heller någon möjlighet

att genom skogsuttag ersätta skördebortfallet. Under sådana förhållanden

anser distriktsstyrelsen det ofrånkomligt med ingripande från statsmakter­

nas sida och föreslår dels att erforderliga penningmedel snarast möjligt stäl­

les till förfogande för lån, så att skulder för utsäde, konstgödsel, fodermedel,

inventarier m. in., vilka avsetts skola inlösas med årets skörd, kan överfö­

ras från växlar till amorteringslån med förslagsvis fem års amorteringstid

och rimligare ränta än nu gällande, dels att kredit för inköp av utsäde och

konstgödsel till höstsådden samt fodermedel för vintern på samma sätt

5

ställes till förfogande, dels att skattebefrielse medges för inkomster av för­

sålda slaktdjur i de fall, där en väsentlig minskning av kreatursstammen

sker, dels att därest den stora utslaktning, som nu äger rum inom vissa om­

råden, skulle komma att omfatta större delen av landet, fryslagring får ske

med statsgaranti för kostnader och prisfall. Distriktsstyrelsen påtalar vidare

vikten av att till foder användbar halm i år tages tillvara i stället för alt

brännas eller plöjas ner. Slutligen framställer distriktsstyrelsen yrkanden

om justering av jordbrukets produktpriser.

Bohusläns småbruknrförbund har i skrivelse den 6 augusti 1955 anhållit,

att Kungl. Maj :t måtte dels omedelbart utfärda förbud mot att till foder

användbar halm brännes eller på annat sätt förstöres, dels använda alla

till buds stående medel för att säkra ett rimligt pris på fodersäd, oljekraft-

foder och hönsfodermjöl. Till stöd för sin anhållan har förbundet anfört,

bland annat, att den sena, kalla våren och den intensiva torkan under hög­

sommaren hotar att leda till en omfattande katastrof för jordbruket i Bo­

huslän. Även om en del djur nedslaktas till följd av foderbristen, kommer

flertalet jordbrukare att bli nödsakade att köpa foder, enär en så stark deci-

mering av djurstammen, att denna skulle motsvara årets skörd, komme att

undergräva produktionen för flera år framåt.

I fråga om den av styrelsen för Landsbygdspartiet Bondeförbundets sörm-

landsdistrikt föreslagna skattebefrielsen för inkomster av försålda slaktdjur

anför lantbruksstyrelsen och jordbruksnämnden i huvudsak följande.

I de fall där en minskning av djurbesättningarna sker som ett led i en

stadigvarande produktionsomläggning ingår likviderna för försålda liv- eller

slaktdjur enligt gällande skatteregler icke bland de intäkter, å vilka skatt för

inkomst av jordbruksfastighet beräknas. Distriktsstyrelsens förslag tager

således sikte på de fall, då en tillfällig minskning av kreatursstammen äger

rum, och avser att förhindra att det tillfälliga kapitaluttag, som därigenom

sker, medför en ökning av vederbörandes skatteplikt för inkomst. Det är

att märka, att detta problem i huvudsak icke torde uppkomma i de fall, där

inkomst av jordbruksfastighet beräknas enligt bokföringsmässiga grunder.

Flertalet jordbrukare tillämpar emellertid i sina deklarationer kontantprin-

cipen.

Ämbetsverken vill erinra om de förslag i liknande riktning, som var aktu­

ella i anledning av de stora utslaktningarna till följd av den landsomfattan­

de missväxten under de första åren på 1940-talet. Situationen var till följd

av då rådande avspärrningsförhållanden av helt annan svårighetsgrad än

den nuvarande. Man kan konstatera, att nuvarande lagbestämmelser och

dessas tillämpning i praxis, vilka får ses som ett resultat av den då förda

diskussionen, icke möjliggör någon generell skattebefrielse av här avsett

slag. Ämbetsverken förmodar, att allmänna förutsättningar nu icke förelig­

ger för en ändring av dessa bestämmelser med sikte enbart på jordbruket.

Det torde nämligen knappast vara möjligt att genomföra en ändring på

denna punkt för jordbrukets del utan att samtidigt upptaga till övervä­

gande en motsvarande ändring i tillämpningen av kontantprincipcn även inom

andra näringsgrenar. Det får enligt ämbetsverkens mening icke förbises,

att den nackdel man här för jordbrukets del vill undanröja, i själva verket

skulle medföra ett avsteg från kontantprincipen samt alt tillämpningen av

denna princip i andra avseenden på sina hall ansetts vara förmånlig för

jordbruket.

Utöver dessa allmänna betänkligheter synes det ur jordbruksekonomisk

synpunkt vara tveksamt, om den föreslagna skattebefrielsen är lämplig sett

Kungl. Maj. ts proposition nr 203 år 1955

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 203 år 1955

på längre sikt. Distriktsstyrelsen framhäver i sin skrivelse, på tal om mjölk­

priset, betydelsen av att man förhindrar en ökad övergång till kreaturs-

lösa jordbruk, men dess förslag till skattebefrielse måste, om det förverk­

ligas, medföra en minskning av de enskilda jordbrukarnas betänkligheter

mot en utslaktning. Skattebefrielsen skulle dessutom kunna inbjuda till

spekulativa överväganden i den mån fördelen därav skulle komma även de

jordbrukare till godo, som icke lidit av årets torka men som ändock av

annan orsak skulle finna det lämpligt att för viss tid minska sina besätt­

ningar.

En legal möjlighet att undgå skattekonsekvenser vid en tillfällig minsk­

ning av kreatursbesättningen föreligger å andra sidan för de jordbrukare,

som i sin skatteredovisning tillämpar kontantprincipen, däri att likviden

för försålda djur kan uppdelas på flera beskattningsår. Därest likviden

tages i anspråk under något följande år för återuppbyggnad av besättningen

blir visserligen likviden skattepliktig intäkt, men den kommer att mer än

väl uppvägas av en avdragsgill omkostnad för inköp av livdjur. Enligt vad

jordbruksnämnden inhämtat är man inom jordbrukets föreningsrörelse in­

ställd på att medverka till en sådan uppdelning av likviderna vid uppgörelser

med leverantörerna. Denna i och för sig lätt framkomliga väg kan emellertid

i vissa fall medföra en tillfällig försämring av jordbrukarnas likviditets-

ställning och aktualiserar sålunda även i denna del behovet av statliga åt­

gärder för att underlätta långivningen till jordbruket.

Beträffande den av distriktsstyrelsen i Sörmland föreslagna statsgaran-

tien för kostnader och prisfall vid fryslagring av kött uttalar jordbruks­

nämnden, att några landsomfattande tecken på väsentligt större slakt än

normalt i vart fall icke vid tiden för uttalandet har givit sig tillkänna.

Nämnden erinrar vidare om att åtgärder, innefattande statlig garanti för

täckning av lagringskostnader och prisfallsförluster för lagrade köttvaror,

skulle stå i strid mot 1947 års riksdagsbeslut, enligt vilket statlig lagring

ej skall ifrågakomma för animaliska produkter. För att underlätta lagring

av kött och fläsk har emellertid vissa andra åtgärder vidtagits. Härom anför

jordbruksnämnden följande.

För innevarande regleringsår finnes enligt riksdagens bemyndigande

möjlighet att till lagerhållare av kött och fläsk utbetala rörelsemedel mot

en förmånlig räntesats, nämligen gällande diskonto plus 0,5 procent. En­

ligt riksdagens beslut avses denna anordning skola kvarstå oförändrad även

under regleringsåret 1955/56. Möjligheterna att på nu anfört sätt erhålla

lån har redan i viss utsträckning utnyttjats av Sveriges slakteriförbund.

Nämnden har vidare beslutat, att bidrag till täckning av kostnaderna för

lagring av kött och fläsk skall kunna utgå av medel, som insamlats eller

kommer att insamlas genom slaktdjursavgifter, samt har hemställt hos

Kungl. Maj :t om att i fortsättningen få uttaga en slaktdj ursavgift för stor­

boskap för nu anfört ändamål. Nämnden har för avsikt att tillämpa detta

beslut med verkan redan från den 20 augusti 1955. Enligt nämndens upp­

fattning torde de vidtagna åtgärderna verksamt bidraga till att stimulera

till en lagerhållning av köttvaror, vilken i nuvarande läge av flera skäl

måste anses önskvärd.

Med anledning av Bohusläns småbrukarförbunds anhållan att ett »rim­

ligt» pris på fodersäd, oljekraftfoder och hönsfodermjöl med alla till buds

stående medel skall säkras, erinrar jordbruksnämnden till en början om

den nuvarande regleringen på fodermedelsområdet.

7

Importen av fodermedel är icke föremål för kvantitativ reglering och in­

förselavgift vid import av fodermedel uttages endast i fråga om majs och

melass samt sockersnitzel och torkad betmassa. Avgiften är i samtliga fall

3 kronor 50 öre per deciton. Att den bibehållits sammanhänger med att

avgiftsmedlen erfordrats för att stödja äggproduktionen, vilket måste anses

vara ett direkt småbrukarintresse. Inom nämnden är frågan om en sänk­

ning av avgiften på sockersnitzel och torkad betmassa aktuell. Denna fråga

kommer att behandlas under den närmaste tiden. Vidare må erinras om att

tullfrihet på nämndens förslag sedan den 1 december 1954 medgivits vid

import av korn. (Den införselavgift, som fortfarande är i kraft för olje-

kraftfoder ur vissa inom landet odlade slag av oljeväxtfröer, saknar i detta

fall betydelse, då den endast avser att skydda avsättningen av svenskodlade

produkter, vilkas prissättning regleras av nämnden.)

Jordbruksnämnden anför vidare att, oaktat de flesta fodervaror icke är

belagda med införselavgift, priserna till förbrukare enligt lantbruksförbun-

dets noteringar är förhållandevis höga.

Sålunda noterades den 9 augusti 1955 i Malmö ett pris per deciton av för

majs — däri inräknat införselavgift om 3 kronor 50 öre — 48 kronor 25

öre, för utländskt korn 37 kronor, för sorghum 32 kronor 50 öre och för

vetekli (i säckar) 39 kronor 25 öre. Anledningen till de förhållandevis höga

priserna torde vara det tidigare på världsmarknaden rådande fasta pris­

läget. En viss nedgång har emellertid kunnat märkas, vilket inom den när­

maste tiden synes kunna komma att påverka de svenska försäljningspriserna.

Jordbruksnämnden anmäler därefter, att den haft kontakt med repre­

sentanter för såväl de privata importörerna som riksförbundsorganisatio-

nen och därvid framhållit vikten av att behovet av importerade fodermedel

i god tid tillgodoses. I detta sammanhang anför nämnden i huvudsak föl­

jande.

Vid nyssnämnda kontakter har även diskuterats frågan om en import —

eventuellt genom föreningen Svensk spannmålshandel av vete och råg

för foderändamål. Den importerade brödsäden, som i förhållande till sitt

fodervärde ställer sig relativt förmånlig i inköp jämfört med annan foder-

säd, skulle i så fall bli föremål för denaturering i samband med försäljning

till foder på samma sätt, som tidigare gällt för svensk brödsäd, vilken sålts

för utfodringsändamål.

För att bättre kunna bedöma försörjningssituationen med importfoder­

medel, har jordbruksnämnden även föranstaltat om undersökning av i vil­

ken utsträckning fodervaror inköpts men ännu ej inkommit till landet.

Denna inventering visar, att för leverans under tiden intill den 31 decem­

ber 1955 redan inköpts 53 000 ton fodersäd och 22 000 ton kli. Vidare har

sockerbolaget redan nu kontrakterat köp av 10 000 ton melass från Cuba.

Med hänsyn till den tidiga tidpunkten på säsongen får dessa kvantiteter en­

ligt nämndens mening anses tillfredsställande. Allt tyder enligt nämnden

på alt importbehovet kommer att tillgodoses genom importhandelns försorg.

Nämnden kommer emellertid för sin del att fortlöpande följa fodersituatio­

nen samt, om så skulle erfordras, föranstalta om kompletterande import

via föreningen Svensk spannmålshandel. Jordbrukarna bör därför kunna

räkna med att någon brist på köpfodermedel icke kommer att uppstå under

regleringsåret. Som tidigare nämnts har det internationella prisläget på

foderspannmål under de senaste månaderna visat en fallande tendens. Hav­

repriset kan dock enligt nämnden antagas komma att ligga högt även i fort­

Kungl. Maj:ts proposition nr 203 år 1955

8

sättningen, varför import av denna vara för foderändamål icke torde kom­

ma att ske i någon nämnvärd omfattning.

Såsom förut anförts har såväl distriktsstyrelsen i Sörmland som små-

brukarförbundet i Bohuslän patalat vikten av att all till foder användbar

halm i år tages tillvara i stället för att brännas eller plöjas ner. På denna

punkt delar lantbruksstyrelsen och jordbruksnämnden helt de synpunkter,

som framförts i de remitterade skrivelserna, samt anför, att frågan om

halmens tillvaratagande redan tagits upp i jordbrukarpressen. Ämbetsverken

håller för troligt, att fortsatt upplysning i denna form kan vara av bety­

delse, och har för avsikt att själva medverka däri. Däremot anser ämbets­

verken det icke erforderligt, att staten i rådande läge utfärdar formligt för­

bud mot att halm brännes eller nedplöjes.

Beträffande de yrkanden om justering av jordbrukets produktpriser, som

framställts a\ distriktsstyrelsen i Sörmland, anför ämbetsverken, att dessa

yrkanden med hänsyn till vårens prisöverenskommelse icke slutligen torde

böra prövas, förrän omräkningen av jordbrukskalkylen ägt rum på grund­

val av de skörderapporter, som avses skola lämnas per den 15 oktober 1955.

Jordbruksnämnden anmäler därför, att den avser att återkomma till denna

fråga.

Kungl. Maj.ts proposition nr 203 år 1955

I lantbruksstyrelsens och jordbruksnämndens gemensamma skrivelse den

16 augusti 1955 lämnar jordbruksnämnden, efter anmälan av de remitterade

skrifterna, på basis av föreliggande material en preliminär redogörelse för

bland annat skördeläget. Nämnden framhåller därvid, att tidpunkten ännu

icke är inne för en någorlunda säker bedömning av omfattningen utav årets

skördeskador. Till grund för uppskattningen föreligger nämligen än så

länge endast skörderapporter per den 15 juli 1955. Härom anför nämnden

i huvudsak följande.

Enligt sistnämnda rapporter syntes utsikterna för årets skörd vid ifråga-

ra»jlri(^e--^<^Unk'

sätt katastrofala trots den kalla och regniga våren.

I Malmöhus och större delen av Kristianstads län visade rapporterna för

vete och fodersäd, att skörden kunde väntas bli bättre än på många år.

I andra delar av landet var dock förutsättningarna för en god skörd av

spannmål i regel sämre. Främst gällde detta för Södermanlands, östergöt-

lands och Kalmar län, norra delen, där skördeomdömena för vårsäden lå<*

mellan 1,7 och 2,1 mot normalt 3,0. I fråga om oljeväxter och rotfrukter

vantades för hela riket något under normal skörd. För vallhö registrerades

genomsnittstalet 2,4. Nedgången kvantitativt sett jämfört med normalskörd

motvages emellertid i väsentlig mån av höets goda kvalitet (hög protein-

halt). I positiv riktning har även verkat de sällsynt goda bärgningsförhål-

landena i större delen av riket.

Jordbruksnämnden framhåller, att den intensiva torka, som rått efter det

att rapporterna per den 15 juli avgavs, har väsentligt försämrat skördeut-

sikterna, framför allt för vårsäden och potatisen. Att döma av nederbör­

dens fördelning på olika delar av landet finnes det hårdast drabbade större

området i ett brett bälte kring en linje Stockholm—Göteborg. Bältet täcker

praktiskt taget hela norra Götaland och östra Svealand. Sagda område har

10

omedelbart behandlades i Kungl. Maj :ts kansli och snarast ledde till be­

slut om proposition i ärendet till den riksdagssession, som börjar i mitten

av oktober. Nämnden anför vidare, att det i detta sammanhang har framhål­

lits, att jordbrukarna har en stor växelportfölj, som förfaller den 1 oktober

och att många jordbrukare har stora svårigheter att utan hjälp infria sina

växlar. Nämnden uppger, att därest beslut om kreditlättnader vore att

förvänta i början av riksdagssessionen, i vart fall jordbrukets organisatio­

ner skulle vara villiga att i trängande fall bevilja något anstånd.

Efter nyssnämnda överläggningar har lantbruksstyrelsen och jordbruks­

nämnden, efter samråd, avlåtit en gemensam skrivelse i ämnet till Kung!.

Maj :t. Som en första åtgärd i anledning av årets skördeskador föreslår

lantbruksstyrelsen och jordbruksnämnden i skrivelsen, att statliga

s t ö d 1 å n snarast möjligt skall utlämnas till de av kreditsvårigheter hår­

dast drabbade jordbrukarna. Ämbetsverken anmäler vidare, att de längre

fram ämnar taga ställning till frågan, huruvida skäl föreligger att, på sam­

ma sätt som skett under regleringsåret 1954/55, lämna bidrag utan

återbetalningsskyldighet till jordbrukare, som är i trängande

behov därav. Ämbetsverken har nämligen ansett lämpligt att först avvakta

resultatet av den närmare undersökning av skördeskadornas omfattning,

som nämnden blivit anbefalld att utföra i samråd med lantbruksstyrelsen.

Redan i sin förevarande skrivelse uttalar emellertid ämbetsverken, att där­

est frågan om kontanta bidrag till de hårdast drabbade jordbrukarna längre

fram skulle aktualiseras, dylika bidrag bör avräknas på den kompensation,

som kan komma att räknas jordbruket till godo enligt 4-procentregeln.

Syftet med lanehjälpen bör enligt lantbruksstyrelsens och

nämndens mening i princip endast vara att bidraga till att avhjälpa de kre­

ditsvårigheter, som kan uppkomma till följd av inkomstbortfall i anledning

av skördeskador, och att på så sätt förebygga, att dessa skador får en för

vederbörande jordbrukare katastrofal verkan.

I fråga om grunderna för lånehjälpen förordar ämbetsver­

ken, att dessa skall i väsentliga delar utformas i överensstämmelse med

stadgandena i 1954 års kungörelse om stödlån till jordbrukare. Med hän­

syn bland annat till det angivna syftet för lånehjälpen finner ämbetsverken

dock vissa avvikelser från dessa bestämmelser vara motiverade. I fråga om

dessa avvikelser anföres i huvudsak följande.

Vad först gäller räntefoten må erinras om att de statliga stödlånen i an­

ledning av 1954 års skördeskador löper med 4 procent ränta. Med hänsyn

till den förändring i det allmänna ränteläget, som numera ägt rum, synes

enligt ämbetsverkens mening en höjning av räntefoten till 4 1/2 procent

vara väl motiverad. Det bör dock understrykas, att denna högre räntefot hör

tillämpas endast så länge det nuvarande ränteläget äger bestånd. Ämbetsver­

ken förutsätter salunda, att Kungl. Maj :t, därest det allmänna ränteläget

skulle nedjusteras, kommer att vidtaga motsvarande sänkning av räntan

ä nu ifrågavarande lån.

Kungl. Maj. ts proposition nr 203 år 1955

12

stämmelsen beträffande lånebelopp å högst 3 000 kronor torde ha tillkom­

mit i syfte att förenkla förfarandet såväl för de lånesökande som för lant­

bruksnämnderna. Ämbetsverken är även av den uppfattningen, att man be­

träffande lån å dylika relativt begränsade belopp regelmässigt ej bör fordra

säkeihet. Erfarenheterna vid tillämpningen av 1954 års stödlånekungörelse

har emellertid visat, att det är förenat med vissa olägenheter att i författ­

ningen angiva en fix gräns härvidlag. Denna har nämligen ej sällan upp-

fattats så, att det skulle föreligga en ovillkorlig rätt för lånesökande att

erhålla lån upp till 3 000 kronor utan säkerhet, således även i sådana fall,

då lantbruksnämnderna med hänsyn till sökandens personliga förhållan­

den ansett sig ha anledning betvivla, att han kommer att söka fullgöra sin

betalningsskyldighet. Det synes därför enligt ämbetsverkens mening mest

ändamålsenligt, att den särskilda bestämmelsen beträffande lån å högst

3 000 kionor utgår ur lånekungörelsen och att det i stället får ankomma på

lantbruksnämnderna att fritt pröva, huruvida beträffande mindre lån skall

fordras säkerhet eller ej. Vid en dylik prövning bör dock, såsom nyss an­

tytts, gälla att säkerhet i regel ej bör fordras.

Ansökningstiden för lån i anledning av 1955 års skördeskador bör för­

slagsvis utgå den 31 oktober 1955, dock att, om särskilda skäl föreligger,

lantbruksnämnderna bör äga till prövning upptaga ansökningar, som in­

kommer senare.

För att låneverksamheten skall kunna komma i gång utan dröjsmål är

det enligt ämbetsverkens mening angeläget, att lantbruksnämnderna så

snart som möjligt får in ansökningar från åtminstone flertalet av dem, som

önskar begagna stödlånemöjligheterna, och därefter får börja granskningen

av dessa ansökningar. Därest Kungl. Maj:t beslutar proposition till inne­

varande års höstriksdag i huvudsaklig överensstämmelse med det framlagda

förslaget, torde det enligt ämbetsverken vara lämpligt, att lantbruksnämn­

derna omedelbart därefter börjar tillhandahålla ansökningsblanketter samt

vidtager en preliminär granskning av inkomna ansökningar, så att defini­

tiva beslut i anledning av dessa kan fattas, så snart propositionen behand­

lats av riksdagen.

Beträffande medelsbehovet för lånen erinrar lantbruksstyrel-

sen och jordbruksnämnden om att av de under kapitalbudgeten, fonden för

.åneunderstöd, till Stödlån till jordbrukare anvisade investeringsanslagen

den 1 juli 1955 återstod outnyttjat ett belopp av drygt 3 000 000 kronor. Äm­

betsverken föreslår, att detta belopp, i den omfattning det alltjämt står till

föi fogande, får användas för stödlån på grund av skördeskador år 1955.

Med hänsyn till det stora inkomstbortfall för jordbruket, som redan nu

kan förutses, samt med beaktande av att skadorna denna gång icke är av

lokal natur utan drabbat stora områden utgår ämbetsverken från att låne­

behovet kommer att bli av betydligt större omfattning än år 1954. Ämbets­

verken föreslår därför en förstärkning av lånefonden med 60 000 000 kro­

nor samt upplyser, att avsikten är att i samband med omräkningen av

jordbrukskalkylen i november överväga frågan om en ökning av detta be­

lopp. Därest de föreslagna lånebeslämmelserna kommer att godtagas, bör

nämligen vid sagda tid alla ansökningar om stödlån ha inkommit till lant­

bruksnämnderna.

Lantbruksstijrelsen anmäler i sin skrivelse den 26 maj 1955, att Riksför­

bundet Landsbygdens folk i en skrift till lantbruksstyrelsen den 10 maj

Kungl. Maj:ts proposition nr 203 år 1953

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 203 år 1955

stor eller om, utan att så varit fallet, även andra omständigheter än skörde­

skador bidragit till att försämra hans ekonomiska ställning. Styrelsen an­

ser, att i dylika fall möjlighet bör finnas att framflytta tidpunkten för lå­

nets amortering, förslagsvis ytterligare högst två år utöver den tid, som

enligt nu gällande bestämmelser är amorteringsfri. En förutsättning här­

för torde emellertid böra vara, att lånebeloppet i och för sig icke kan an­

ses ringa. Styrelsen föreslår därför, att en generell gräns sättes vid omkring

1 000 kronor, så att den ifrågasatta förlängningen av den amorteringsfria

tiden som regel icke skall beviljas, om lånet understiger detta belopp. Yt­

terligare förutsätter styrelsen, att den för lånet förut fastställda amorte-

ringsplanen skall avpassas så, att lånet likväl kan beräknas bli slutbetalat

senast inom tolv år. Ett genomförande av styrelsens förslag kräver ändring

av 4 § andra stycket i förut omförmälda stödlånekungörelse.

I remissutlåtande den 26 augusti 1955 över lantbruksstyrelsens och jord­

bruksnämndens framställning anför statskontoret, att något subventions-

moment icke bör ingå i stödlåneverksamheten. Ur denna synpunkt ifråga­

sätter ämbetsverket, om räntan icke bör höjas åtminstone något över nu­

varande obligationslåneränta för statslån, 4 1/2 procent. Då statsverket

även har andra omkostnader för sin upplåning, skulle eljest ränteinkoms­

terna av stödlånen icke täcka statens kapitalkostnader. För en något hög­

re ränta talar enligt statskontorets mening även den omständigheten, att

lånen icke förutsättes skola löpa med en för hela lånetiden fast ränta. Med

hänsyn till att återbetalningsmöjligheterna blir avhängiga av de närmaste

årens skördeutfall, anser statskontoret en så lång amorteringstid som tio

år icke nu böra fixeras. I övrigt finner statskontoret de av lantbruksstyrel-

sen och jordbruksnämnden föreslagna bestämmelserna väl avvägda. Hur

stort anslag som kan erfordras, undandrager sig helt statskontorets bedö­

mande.

Fullmäktige i riksbanken anför i remissutlåtande den 5 september 1955,

att fullmäktige i likhet med lantbruksstyrelsen och jordbruksnämnden anser

det ofrånkomligt, att åtgärder skyndsamt vidtages för att lämna finansiell

hjälp i form av lån till sådana jordbrukare, som i år särskilt svårt drabbats

av skördeskador. Av tänkbara former för dylik hjälp, nämligen statlig kredit­

garanti eller stödlån, anser fullmäktige av flera skäl stödlåneformen vara att

föredraga.

När det gäller att bedöma, vilka som bör kunna få stödlån, bör enligt full­

mäktiges mening beaktas, att lån bör beviljas endast i sådana fall, då verk­

ligt behov av ekonomiskt bistånd föreligger. Fullmäktige anför vidare härom

samt om lånens storlek i huvudsak följande.

År jordbrukarens ekonomiska ställning trots skördeskadorna betryggande

eller har han genom tillgång på skog eller andra saluprodukter möjlighet

att anskaffa erforderligt rörelsekapital, bör lån sålunda ej ifrågakomma. Det

bör nämligen undvikas, att stödlån utlämnas till sådana jordbrukare, som

kan befaras utnyttja här avsedda låneform för att kringgå gällande kredit­

restriktioner. Eftersom det förutsättes, att låntagaren skall ha lidit en vä­

16

tering av erhållet stödlån. Vad nyss sagts om uppskov med räntebetalning

kan sägas äga tillämpning även när det gäller amorteringsfrihet under viss

tid. Frågan härom torde enligt fullmäktiges mening böra bedömas från fall

till fall.

Icke heller anser fullmäktige det lämpligt att i författning fastställa en

viss normal tid för lånets amortering — i förslaget tio år. Förhållandena

kan vara olika, och normalt bör en låntagare kunna återbetala ett lån be­

tydligt snabbare än en annan. Att medge längre amorteringstid än som är

nödvändigt strider mot allmänna låneprinciper och måste te sig särskilt

olämpligt under en tid, då restriktivitet måste uppehållas i den allmänna

kreditgivningen. Såsom fullmäktige förut framhållit, är det givetvis önsk­

värt att erhålla så schablonmässiga regler som möjligt, men endast om så

kan ske utan eftersättande av väsentliga intressen. I den blivande författ­

ningen torde enligt fullmäktiges mening följaktligen böra inflyta en före­

skrift om att lån skall vara återbetalt senast tio år efter dess beviljande,

dock alt om särskilda skäl föreligger, lånetiden må utsträckas till högst

femton år.

Beträffande vissa tekniska detaljer i fråga om amortering och ränta anför

fullmäktige i huvudsak följande.

Därest bestämmelserna om ränta och amortering, oaktat vad fullmäktige

förut anfört, skulle få det materiella innehåll, som innefattas i ämbetsverkens

förslag, är det av rent tekniska skäl icke lämpligt, att amorteringen skall

utgöra (exakt) en tiondel om året. Om två års ränta skall läggas till kapi­

talet, torde nämligen i allmänhet uppkomma amorteringsbelopp, som slutar

på ören. En avrundning till jämna tiotal kronor bör i så fall ske och det upp­

kommande ojämna beloppet uttagas som första amortering.

För tidigare lämnade stödlån gäller, att ränta och amortering skall er-

läggas årsvis i efterskott, vilket i praktiken kommit att betyda, att den 31

december blir förfallodag för dessa inbetalningar. För att undvika en alltför

stor arbetsanhopning vid årsskiftet vore det för den låneförvaltande myn­

digheten av betydelse, att annan förfallodag fastställdes för de ifrågasatta

nya lånen, förslagsvis den 15 november varje år. En sådan anordning torde

bli till fördel även för låntagarna.

I fråga om förfarandet med stödlån, då låntagaren avhänder sig sitt jord­

bruk, anför fullmäktige följande.

Ämbetsverkens förslag upptager en bestämmelse av innehåll, att om lån­

tagare överlåter den brukningsdel, som han innehade då lånet beviljades,

eller väsentlig del därav till ny ägare, lånet skall av lantbruksnämnden kunna

uppsägas till betalning å tid, som nämnden bestämmer. Detsamma skall

enligt förslaget gälla, om låntagaren är arrendator och brukningsdelen över­

tages av ny arrendator. Enligt fullmäktiges mening bör lånet automatiskt

förfalla till betalning i fall, som här avses, å den tidpunkt då egendomen

frånträdes, om icke låntagaren efter ansökan får medgivande att behålla

lånet, i vilket fall ändrade amorteringsvillkor bör kunna föreskrivas.

Fullmäktige berör slutligen frågan om låneärendenas handläggning och

erinrar om att ämbetsverkens förslag utgår från samma system i detta av­

seende som 1954 års stödlånekungörelse. Låneverksamheten skall sålunda

Kungi. Maj. ts proposition nr 203 år 1955

Kungl. Maj.ts proposition nr 203 år 1955

17

under lantbruksstyrelsens tillsyn omhänderhas av lantbruksnämnderna. För­

valtningen av beviljade lån skall dock handhas av riksbanken med den in­

skränkningen, att det är lantbruksnämnd, som har att besluta om uppsäg­

ning av lån.

Fullmäktige framhåller i anledning härav, att lantbruksnämnderna i all­

mänhet torde ha en stor arbetsbörda även utan att få sig ålagda en så om­

fattande ny uppgift, som ifrågavarande låneverksamhet torde komma att

innebära — särskilt med tanke på den mera ingående prövning av låne­

ärendena, som fullmäktige anser påkallad — och att dessa nämnder icke till­

satts med tanke på att bedöma kreditfrågor. Det måste också enligt full­

mäktige vara en olägenhet, att låneärenden kommer att handläggas av två

olika myndigheter, icke minst när det gäller att uppnå skyndsam behandling.

Fullmäktige finner det därför önskvärt att i möjligaste mån undvika en

dylik anordning och anför, att man beträffande det övervägande antalet

stödlåneärenden kan utgå från att det är fråga om krediter, som i stort

sett är av bankmässig karaktär och bör bedömas bankmässigt. Detta gäller

alldeles särskilt om låneärenden som avser relativt sett större belopp. Med

hänsyn härtill synes det fullmäktige önskvärt, att låneprövningen anförtros

åt ett organ med erfarenhet och vana vid behandling av kreditfrågor. Av de

organ, som därvid kan komma i fråga, synes riksbanken äga de bästa förut­

sättningarna för att snabbt och effektivt lösa föreliggande uppgifter. Riks-

bankskontoren kan visserligen, anför fullmäktige, icke sägas ha förvärvat

någon stor erfarenhet på jordbrukskreditens område, men genom handlägg­

ning av ett betydande antal lån, övertagna från egnahemsorganen och hushåll­

ningssällskapen, samt genom den tidigare stödlåneverksamheten är kontoren

ingalunda främmande för jordhrukskreditfrågor och har i kredithänseende

även fått beröring med ett relativt stort antal personer, som kan förutsättas

ingå i det nya låneklientelet. Fullmäktige ifrågasätter därför, om det icke

skulle vara lämpligt, att de stödlåneärenden, där det blir fråga om bedöm­

ning icke endast av skördeskadornas omfattning och sökandenas behov av

att erhålla lån utan även av säkerhets-, avbetalnings- och andra kredit­

spörsmål, bör helt prövas och avgöras av riksbankens avdelningskontor.

Fullmäktige nämner i detta sammanhang, att i riksbankens kontorsstyrelser

regelmässigt ingår en erfaren jordbrukare. Om prövningen av ifrågava­

rande stödlåneärenden anförtros åt riksbanken, är avsikten att komplettera

de kontorsstyrelser, som för närvarande saknar representant för jordbruket.

Enligt vad riksbanksledningen förvissat sig om vid sammanträde med di­

rektörerna vid de avdelningskontor, som mest skulle komma att beröras av

ett genomförande av fullmäktiges förslag på denna punkt, bar kontoren möj­

lighet att snabbt behandla och avgöra inkommande låneärenden. Sannolikt

kommer behandlingen att bli minst lika snabb, som om ärendena först skall

prövas av lantbruksnämnderna. Dessa har nämligen, så snart beslut i låne­

ärende föreligger, att underrätta vederbörande riksbankskontor, vilket sedan

i sin tur får vidtaga åtgärder för införskaffande av erforderliga lånchand-

lingar. Om riksbanken ensam hade ansvaret för lånebehandlingen, skulle

2 Iiihang till riksdagens protokoll 19!>5. i samt. Nr 203

18

Kungl. Maj. ts proposition nr 203 år 1955

de olika momenten kunna handläggas mera i ett sammanhang. Fullmäktige

anför, att på en del håll den omständigheten vållat viss tidsutdräkt, att

lantbruksnämndernas beslut icke från början lämnat tillräckligt klara be­

sked om vari säkerheten för beviljat lån skall bestå.

Enligt fullmäktiges mening bör låneverksamheten sålunda organiseras

efter följande linjer.

Samtliga ansökningar om stödlån bör insändas till vederbörande riksbanks-

kontor. Inkomna ansökningar bör skyndsammast möjligt bli föremål för

utredning genom kontorsstyrelsens försorg. Har sökanden icke erbjudit sä­

kerhet och finner kontorsstyrelsen, att han saknar möjlighet att ställa sådan,

bör ärendet skyndsamt överlämnas till lantbruksnämnden för fortsatt hand­

läggning. Beträffande övriga låneärenden skall kontorsstyrelsen, med an­

litande av tillgänglig expertis, undersöka om förutsättningar för lån enligt

författningen är för handen. I fall då lån prövas böra utgå och den erbjudna

säkerheten bedömes såsom tillfredsställande, skall kontorsstyrelsen därefter

med tillämpning av grunderna i författningen bestämma lånebelopp, even­

tuell amorteringsfrihet och amorteringstidens längd. Omedelbart efter det

att erforderliga låne- och säkerhetshandlingar ingått, skall kontoret utbetala

beviljat lånebelopp. När det gäller lån, som beviljas av riksbankskontor, bör

det sedan ankomma på kontoret att även i fortsättningen besluta i uppkom­

mande frågor, bland annat om eventuell uppsägning av lånet på grund av

bristande betalning m. m.

De låneansökningar, som avslås av riksbanken, bör överlämnas till lant­

bruksnämnden tillika med den utredning, som riksbankskontoret införskaf­

fat. Finner lantbruksnämnden särskilda skäl tala för att lån bör utgå, trots

att riksbanken funnit sig icke böra bevilja lånet — det kan här förutsättas

komma att främst röra sig om lån, där riksbanken bedömt säkerheten såsom

otillfredsställande — bör lantbruksnämnden ha möjlighet att besluta om lån

enligt samma grunder, som tillämpas beträffande låneansökningar, vilka

omedelbart överlämnats till lantbruksnämnden med hänsyn till att någon

säkerhet icke kunnat ställas.

Själva förvaltningen av de lån, som beviljas av lantbruksnämnd, torde böra

omhänderhas av riksbanken enligt samma regler, som gäller för äldre stöd­

lån.

Det för stödlåneverksamheten tillgängliga beloppet torde av Kungl. Maj :t

böra fördelas mellan riksbankskontoren och lantbruksnämnderna. Man torde

böra förutsätta, att icke hela beloppet fördelas på en gång utan att viss

reserv innehålles, till dess det blir möjligt att överblicka lånebehovens storlek

inom de olika distrikten.

Mot fullmäktiges beslut har herr Kristensson i Osby reserverat sig och

med instämmande av herr Kollberg anfört följande.

Fullmäktige bör tillstyrka förslaget från jordbruksnämnden och lant-

bruksstyrelsen beträffande stödlån till reglering av 1955 års skördeskador.

Dessa lån är av sådan karaktär, att låneprövningen bör såsom föreslagits

av de båda ämbetsverken verkställas av lantbruksnämnderna och icke av

riksbanken.

Herr Rubbestad bar med anledning av bankofullmäktiges beslut i sär­

skilt yttrande anfört följande.

Såsom framgår av skrivelse den 16 augusti 1955 från jordbruksnämnden

och lantbruksstyrelsen torde det vara uppenbart, att jordbruket i de delar

av landet, som särskilt hårt drabbats av torkan i år, kommer att ställas

Kungl. Maj. ts proposition nr 203 år 1955

19

inför ett betydande inkomstbortfall, som för många jordbrukare medför

samma ekonomiska avbräck som inträffad arbetslöshet för en vanlig arbe­

tare. Det har i detta sammanhang också framhållits, att jordbrukarna till

följd av inköp av utsäde, konstgödsel och kraftfoder har en stor växelport­

följ, som förfaller den 1 oktober, och att många har svårigheter att utan

hjälp infria sina växlar. I likhet med jordbruksnämnden och lantbruks-

styrelsen måste man anse det ofrånkomligt, att åtgärder skyndsamt vid­

tages för att lämna finansiell hjälp till sådana jordbrukare, som i år särskilt

hårt drabbats av skördeskador.

De förslag till hjälpåtgärder, som förordats av dessa två myndigheter, bör

därför biträdas. Det är också lämpligt att i författningen fastställa en viss

normal tid för lånets amortering på sätt, som de båda myndigheterna för­

ordat. Detta kan icke strida mot allmänna låneprinciper, och låntagarna

erhåller därigenom större trygghet och bättre förutsättningar skapas för

fullgörandet av betalningsskyldigheten.

Beträffande såväl frågan om ärendenas handläggning som andra i sam­

band därmed berörda frågor tillstyrkes det från de båda myndigheterna

framlagda förslaget. Låneverksamheten bör sålunda under lantbruksstyrel-

sens tillsyn omhänderhas av lantbruksnämnderna. Dessa har ju tidigare

handhaft dylika kreditfrågor, och en viss sakkunskap för nämnda ändamål

finnes därför tillgänglig i dessa organ, vilket icke är fallet, om ärendena

skall handläggas av ett nytt organ. Och att överlämna ärendenas handlägg­

ning till två organ, skulle vara olyckligt, icke minst ur den synpunkten, att

en mängd ärenden därigenom komme att fördröjas.

Slutligen måste framhållas, att en betydande lättnad för en mängd jord­

brukare skulle erhållas, om de nu gällande kreditrestriktionerna kunde lättas.

Behovet av stödlån skulle då säkerligen minskas.

Över lantbruksstyrelsens framställning om ändring av bestämmelserna om

amorteringsfrihet i 4 § kungörelsen den 19 december 1952 (nr 764) om stöd­

lån till jordbrukare har statskontoret efter remiss avgivit utlåtande den 30 au­

gusti 1955. Statskontoret anför, att då det synes önskvärt, att 1952 års stödlån

nedamorteras så snabbt som möjligt, ämbetsverket för sin del ifrågasätter,

om icke anstånd med amorteringarnas början bör medgivas för endast ett år.

Fullmäktige i riksbanken anför i remissutlåtande den 1 september 1955,

att fullmäktige i likhet med lantbruksstyrelsen och på de grunder styrelsen

anfört anser det ofrånkomligt, att jordbrukare, som erhållit stödlån på

grund av skördeskador under såväl år 1952 som år 1954, bör beredas lättnad

i vissa fall och att fullmäktige därför anser sig böra tillstyrka bifall till sty­

relsens förslag.

Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund anför i sin skrift, att förbun­

det anser det rimligt, att vid uppgörandet av stödprogrammet mot skörde­

skador inom jordbruket samma bedömningsgrunder tillämpas för erhållan­

de av statligt stöd för skördeskador på frilandsodlingar av köksväxter och

bär även inom trädgårdsodlingen. Förbundet upplyser, att den fältmässiga

köksväxtodlingen inom jordbruket uppgår till cirka 10 000 hektar, medan

arealen frilandsodling i handelsträdgårdar utgör cirka 4 500 hektar. Till

största delen omfattar den senare odlingen samma kulturer som inom

jordbruket, varför samma principer beträffande stödåtgärder mot skördc-

20

Kungl. Maj. ts proposition nr 203 år 1955

skador på dessa kulturer bör kunna tillämpas, oavsett om odlingen bedri-

ves inom jordbruk eller handelsträdgård.

Till stöd för sin framställning anför handelsträdgårdsmästareförbundet

vidare bland annat följande.

Den ihållande torkan har orsakat odlarna av köksväxter och bär på fri­

land i trädgårdar betydande förluster på grund av väsentligt nedsatt eller

i vissa fall helt felslagen skörd. Detta gäller framförallt för odlingarna av

kål, övriga slag av grövre grönsaker och rotsaker samt jordgubbar och

hallon. För dessa odlingar finnes i allmänhet ej bevattningsanordningar,

eftersom priserna på dessa produkter under vanliga förhållanden ej kan

bära kostnaderna för dylika anläggningar. Dessutom har det visat sig, att

även odlingar med bevattningsanläggningar under de extrema förhållandena

under den gångna sommaren haft stora svårigheter att tillfredsställande till­

godose vattenbehovet. Vidare bedrives i allmänhet köksväxtodlingen i han­

delsträdgårdar i små enheter, varför förlusterna kanske endast kan uppskat­

tas till mindre belopp, men för den enskilde odlaren kan följderna av en

felslagen skörd relativt sett bli lika svåra som för odlingar i större skala,

där det rör sig om större totala belopp. För att ge trädgårdsodlare, som på

grund av torkan ställts inför en synnerligen brydsam ekonomisk situation,

möjlighet till fortsatt drift av sin rörelse trots lidna förluster, bör även träd­

gårdsodlingen inbegripas i de stödåtgärder, som planeras för jordbruket.

Lantbruksstijrelsen och statens jordbruksnämnd föreslår i gemensamt

remissutlåtande den 13 september 1955 över framställningen, att av torkan

hårt drabbade odlare av köksväxter på friland (inklusive jordgubbar och

hallon), oavsett om odlarna betraktas som jordbrukare eller handelsträd-

gårdsmästare, skall få möjlighet att söka stödlån. Ämbetsverken anser dock,

att lån icke bör beviljas handelsträdgårdsmästare, som erhåller huvudpar­

ten av sina inkomster från andra grenar av sin verksamhet än köksväxt-

odling på friland. Till vägledning för beviljande av stödlån bör sålunda en­

ligt ämbetsverken gälla, att företagaren i fråga normalt har sin huvudsak­

liga försörjning från odling av köksväxter eller trädgårdsbären jordgub­

bar och hallon.

Till stöd för sitt förslag anför lantbruksstyrelsen och jordbruksnämnden

i huvudsak följande.

Ämbetsverken vill till en början erinra om de olikheter i principiellt hän­

seende, som föreligger mellan jordbruket och trädgårdsnäringen i fråga om

prisbildningen. För den senare råder — liksom för jordbrukare som odlar

köksväxter och matpotatis — helt fria priser. Minskad produktionsvolym

kan i viss utsträckning kompenseras genom att högre priser uttages, i den

mån marknaden tillåter detta. Så synes vara fallet i år, framför allt i fråga

om matpotatis, ärter, bönor och blomkål, där priserna varierat omkring

fjolårets dubbla genomsnittsnivå. Härtill är emellertid att märka, att od­

ling av tidig potatis, ärter och bönor numera endast i begränsad omfattning

sker i handelsträdgårdar. Den fältmässiga odlingen inom jordbruket sva­

rar för huvuddelen av produktionen. För övriga köksväxter, som icke odlas

under glas, föreligger även betydande prisstegringar jämfört med föregå­

ende år. Stegringen har dock här, i vart fall hittills, varit avsevärt lägre än

för matpotatis, ärter och bönor. Endast i fråga om gurkor ligger priserna

under fjolårsnivån. Skörden år 1954 av gurkor på friland var emellertid till

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 203 år 1955

bortfall skulle uppgå till inemot 2 miljoner kronor. Under alla förhållanden

är det emellertid tydligt att, därest ämbetsverkens nu framlagda förslag

till stödåtgärder vinner Kungl. Maj:ts beaktande, det sammanlagda lånebe­

hovet kommer att undergå endast en mindre ökning. En höjning av ansla­

get till stödlån, utöver vad ämbetsverken i skrivelse den 16 augusti 1955

föreslagit, synes därför nu icke vara påkallad.

I ett till jordbruksdepartementet den 20 september 1955 inkommet ut­

låtande anför statskontoret, att ämbetsverket för sin del icke vill motsätta

sig handelsträdgårdsmästareförbundets framställning. Något subventions-

moment bör enligt statskontorets mening icke ingå i stödlåneverksamhe-

ten. Det synes statskontoret vidare böra uppställas som ovillkorlig förut­

sättning för lån, att trädgårdsmästarens verksamhet helt eller till övervä­

gande del hänför sig till frilandsodling.

Departementschefen

I stora delar av vårt land har väderleksförhållandena under våren och

sommaren 1955 varit synnerligen ogynnsamma för jordbruksnäringen. På

grund av ovanligt sen snösmältning och tjällossning samt kall och regnig

väderlek försenades vårsådden och hämmades utvecklingen av vallar och

höstsådda grödor flerstädes avsevärt. Varm väderlek under slutet av juni

och början av juli påskyndade visserligen utvecklingen och förbättrade

skördeutsikterna, men den långvariga och intensiva torkan medförde en

allvarlig och tämligen allmän försämring av såväl betena som den växande

grödan i övrigt och vållade inom stora områden betydande skador på skör­

den. Med anledning därav har statens jordbruksnämnd fått i uppdrag att i

samråd med lantbruksstyrelsen närmare utreda omfattningen och arten av

de mera väsentliga skadorna på skörden. Utredningen är ännu icke avslutad,

varför det icke är möjligt att här lämna någon närmare redogörelse för ska­

dornas omfattning. Redan av de nu föreliggande upplysningarna framgår

emellertid klart, att inom betydande områden de enskilda jordbrukarna i

ett stort antal fall drabbats av så omfattande skador, att de kommer att få

vidkännas ett avsevärt inkomstbortfall och ställas inför kreditsvårigheter av

sådan natur, att katastrofala följder kan uppkomma för den enskilde. En­

ligt min mening föreligger ett trängande behov av åtgärder från statsmak­

ternas sida för att mildra verkningarna av skadorna.

Till frågan om formerna för dessa åtgärder synes emellertid slutlig ställ­

ning icke böra tagas nu. I enlighet med riksdagens beslut våren 1955 (prop.

1955: 180, JoU 25, rskr. 320) torde sålunda spörsmålet om kompensation

för inkomstbortfall på grund av minskad skörd icke böra prövas, förrän den

i vårens prisöverenskommelse avtalade omräkningen av jordbrukskalkylen

ägt rum. Därvid torde även mera fullständiga upplysningar om skördeska-

dornas art och omfattning bli tillgängliga. Jag vill i detta sammanhang

erinra om att jordbruket enligt denna överenskommelse äger erhålla kom­

Kungl. Maj. ts proposition nr 203 år 1955

Kungl. Maj :t skall äga att under löpande lånetid besluta om ändring av

denna räntesats.

Beträffande 1954 års stödlån gäller, att låntagarna är befriade från att

erlägga ränta under de två första åren av lånets löptid för belopp upp till

10 000 kronor. Lantbruksstyrelsen och jordbruksnämnden har ej funnit

skäl föreligga att bibehålla denna räntefrihet. Ämbetsverken har i stället

föreslagit, att ränta skall beräknas redan från tiden för utlämnandet av

lån men att någon skyldighet att gälda räntan icke skall föreligga under de

två första åren. Den under sagda tid upplupna räntan avses i stället skola

läggas till kapitalbeloppet. Riksbanksfullmäktige har tillstyrkt ämbetsver­

kens förslag om slopande av räntefriheten men har avstyrkt förslaget om

uppskjutande av de två första årens ränteinbetalningar. För min del finner

jag det med hänsyn till den föreliggande situationen skäligt att i viss ut­

sträckning bibehålla systemet med räntefrihet samt att i övrigt medge

uppskjutande av inbetalningen av de två första årens räntor. Jag anser så­

lunda, att låntagare, vars brukningsenhet icke innehåller mer än 20 hektar

åker samt till åker omräknad ängs- och betesmark, bör åtnjuta räntefrihet

för visst lånebelopp under de två första åren av lånetiden. Det torde där­

vid vara till fyllest, om sagda belopp fastställes till 3 000 kronor. Lant­

bruksnämnderna bör undantagsvis kunna medge låntagare, vars bruknings­

enhet innehåller mer än 20 hektar åker, samma förmån, därest bruknings-

enheten på grund av mindre lämplig form eller beskaffenhet ur lönsam-

hetssynpunkt ej är bättre än en genomsnittlig bärkraftig brukningsdel

under nämnda arealgräns. Dylik räntefrihet bör även tillkomma handels-

trädgårdsmästare, vars företag ej är av större omfattning än att för driften

erfordras, förutom brukaren och tillfällig arbetskraft, allenast en helårs-

anställd arbetare. I fråga om lånebelopp, för vilket ränta skall utgå, bör

räntan för nämnda båda år läggas till kapitalbeloppet samt därefter för­

räntas och amorteras i samma ordning som detta.

Amorteringstiden har för såväl 1952 års som 1954 års stödlån fastställts

till fem år med rätt för lantbruksnämnderna att, om särskilda skäl före-

ligger, medge förlängning till tio år. För att lätta de ekonomiska svårighe­

terna för de jordbrukare, som drabbats av svag skörd såväl år 1952 som år

1954 och som i anledning därav erhållit stödlån, har lantbruksstyrelsen

funnit sig böra rekommendera lantbruksnämnderna att, om ansökan därom

göres, i regel medge förlängning av amorteringstiden till tio år. Med hän­

syn härtill och då skälen för en längre amorteringstid blir än starkare om

jordbrukare, som tidigare erhållit stödlån, nödgas söka sådana även i år,

har lantbruksstyrelsen och jordbruksnämnden funnit mest ändamålsenligt

att redan nu för här ifrågavarande lån räkna med en normal amorterings­

tid av tio år med möjlighet för lantbruksnämnderna att i särskilda fall,

då skördeskadorna är mycket betydande, medge förlängning till högst 15

år. Riksbanksfullmäktige har emellertid icke ansett det lämpligt att fast­

ställa en viss normaltid för stödlånens amortering utan har förordat den

bestämmelsen, att lånen skall vara återbetalda senast tio år efter det att de

beviljats, dock att om särskilda skäl föreligger lånetiden skall kunna ut-

26

banksfullmäktige framförda förslaget, att stödlån i fall, som nu avses,

automatiskt skall förfalla.

Riksbanksfullmäktige har anmält, att förfallodagen för amortering och

ränta för tidigare stödlån i praktiken blivit den 31 december. För att und­

vika alltför stor arbetsanhopning vid årsskiftena för den låneförvaltande

myndigheten har fullmäktige föreslagit en tidigare förfallodag. Mot en dylik

ändring har jag icke något att erinra. Jag förordar därför, att den 1 decem­

ber i regel skall angivas såsom förfallodag i lånevillkoren.

I fråga om 1954 års stödlån omhänderhades beviljandet av lånen och vad

därmed sammanhänger av lantbruksnämnderna under lantbruksstyrelsens

överinseende och i samarbete med hushållningssällskapen, medan utbetal­

ningen och förvaltningen av lånen ankom på riksbanken. Riksbanksfull­

mäktige har nu föreslagit, att även beviljandet av stödlån skall överlåtas å

riksbanken utom i de fall, då lånesökanden icke erbjudit säkerhet eller

saknar möjlighet att ställa sådan. I sistnämnda fall liksom i fråga om låne-

ansökning, som avslagits av riksbanken, avses ärendet skola överlämnas

till lantbruksnämnden för fortsatt handläggning.

Bland annat med hänsyn till karaktären av den långivning, varom här

är fråga, kan jag icke ansluta mig till det av fullmäktige framförda för­

slaget. Emellertid finner jag det med tanke på den åtminstone i vissa län

väntade stora anhopningen av låneansökningar och önskemålet om en så

skyndsam behandling som möjligt av ansökningarna lämpligt, att en för­

delning av arbetet med låneverksamheten äger rum mellan lantbruksnämn­

derna och riksbanken. Enligt min mening bör sålunda lantbruksnämnder­

na, till vilka ansökan skall ställas, pröva sökandes behov av lån, lånebe­

loppets storlek samt amorteringstidens längd. Därjämte bör det åligga lant­

bruksnämnderna att besluta, huruvida säkerhet skall ställas, samt fastställa

beskaffenheten av sådan säkerhet. Det bör vidare ankomma på lantbruks­

nämnderna att avgöra, om sökande skall medgivas räntefrihet i enlighet

med förenämnda grunder. Besked om beslutet skall översändas till riks­

banken. På riksbanken bör därefter ankomma att införskaffa skuldförbin­

delse och eventuella säkerhetshandlingar, granska dessa handlingar samt

utbetala lånebeloppet till sökanden. Kan denne icke lämna den föreskrivna

säkerheten, skall riksbanken göra anmälan därom till lantbruksnämnden.

Det bör därefter ankomma på nämnden att, om den så finner påkallat, upp­

taga frågan om säkerheten till förnyad prövning. Jag förutsätter, att ett

nära samarbete skall uppehållas mellan lantbruksnämnden och riksbanken,

så att ärendenas behandling underlättas och dubbelarbete undvikes. Riks­

banken skall vidare omhänderha själva förvaltningen av stödlånen. Liksom

beträffande tidigare stödlån skall det emellertid ankomma på lantbruks­

nämnd att besluta om uppsägning av lån. I låneverksamheten, som skall

äga rum under lantbruksstyrelsens överinseende, bör lantbruksnämnderna

även samarbeta med hushållningssällskapen. Lånen torde på samma sätt

som förut utlämnade stödlån böra redovisas på riksbankens delfond av

fonden för låneunderstöd. Frågan om ersättning till riksbanken för förvalt­

Kungl. Maj:ts proposition nr 203 år 1955

28

ligheten till framflyttning av tidpunkten för amorteringen av 1952 års stöd­

lån, om särskilda skäl föreligger. Sådana skäl bör icke anses vara för han­

den, om lånebeloppet i och för sig är ringa. Lantbruksstyrelsen har härut-

mnan angivit ett lånebelopp av omkring 1 000 kronor som ungefärlig undre

grans for beviljandet av förlängd amorteringsfrihet. Häremot synes icke

vara något att erinra. Jag biträder även lantbruksstyrelsens förslag, att

amorteringsplanen bör anpassas så, att lånet kan beräknas bli slutbetalat

senast tolv år efter dess beviljande. Förslag till författningsändring torde fä

fogas till detta protokoll såsom bilaga B.

Vad som anförts i framställningarna av styrelsen för Landsbygdspartiet

Bondeförbundets sörmlandsdistrikt och Bohusläns småbrukarförbund för­

anleder icke i detta sammanhang något mitt vidare yttrande. Jag vill här

blott erinra om att kungörelse utfärdats den 12 september 1955 angående

tullfrihet för vete och råg, som införes för foderändamål och denatureras,

varigenom möjligheten att skaffa foder till rimligt pris förbättrats.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen

1) alt medge, att stödlån med anledning av 1955 års

skördeskador ma utlämnas i enlighet med de grunder, som

förordats i det föregående;

2) att till bestridande av kostnaderna för stödlånen

a) medge, att förut omförmälda tidigare anvisade inves-

teringsanslag till Stödlån till jordbrukare må tagas i an­

språk;

b) till Stödlån till jordbrukare å tilläggsstat I till riks-

staten för budgetåret 1955/56 under kapitalbudgeten, fon­

den för låneunderstöd, anvisa ett investeringsanslag av

60 000 000 kronor; samt

3) att bemyndiga Kungl. Maj:t att medge förlängning av

den amorteringsfria tiden för stödlån med anledning av

1952 års skördeskador i enlighet med de grunder, som för­

ordats i det föregående.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Maj:t Konungen bifall och

förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till

detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Malte Olsson

Kungl. Maj. ts proposition nr 203 år 1955

Kungl. Maj. ts proposition nr 203 år 1955

29

Bilaga A

Förslag

till

kungörelse om stödlån till jordbrukare

Härigenom förordnas som följer.

1

§•

Jordbrukare, som på grund av felslagen skörd år 1955 lidit väsentlig för­

lust och av denna anledning är i behov av ekonomiskt bistånd må, därest

han gjort vad på honom ankommit för att motverka förlusten, kunna er­

hålla lån av statsmedel enligt bestämmelserna i denna kungörelse.

Vad i kungörelsen sägs om jordbrukare skall, i fråga om felslagen skörd

av odling på friland av köksväxter, jordgubbar och hallon, jämväl gälla

handelsträdgårdsmästare, som normalt har sin huvudsakliga försörjning

av sådan odling.

2

§•

Låneverksamheten skall omhänderhavas av lantbruksnämnderna under

medverkan av riksbanken på sätt i 8 § stadgas. Verksamheten skall såvitt

angår lantbruksnämnderna stå under lantbruksstyrelsens tillsyn.

Lantbruksnämnderna äga bevilja lån i den utsträckning Kungl. Maj:t

efter framställning av lantbruksstyrelsen anvisar medel därtill. Vid låne-

verksamhetens bedrivande skola lantbruksnämnderna samarbeta med hus­

hållningssällskapen.

3 §.

Lån må i allmänhet ej beviljas till högre belopp än som motsvarar två

tredjedelar av den förlust sökanden beräknas hava lidit.

För lån skall ställas säkerhet, som lantbruksnämnden finner tillfreds­

ställande ur det allmännas synpunkt. Från detta krav må göras eftergift,

om det möter svårigheter för sökanden att ställa dylik säkerhet eller om

sådan eftergift eljest finnes motiverad med hänsyn till beloppets ringa

storlek och omständigheterna i övrigt. Eftergift i fråga om säkerhet må dock

medgivas allenast om nämnden finner sannolikt, att sökanden kommer att

fullgöra sin betalningsskyldighet.

4 §•

Å lån skall gäldas ränta efLer 4,5 procent om året. Under de två första

åren åtnjutes dock räntefrihet för belopp upp till 3 000 kronor under för­

utsättning att låntagarens brukningsenhet ej innehåller mer än 20 hektar

åker samt till åker omräknad ängs- och betesmark eller, såvitt angår han­

delsträdgårdsmästare, trädgårdsföretaget ej är av större omfattning än att

för driften erfordras, förutom brukaren och tillfällig arbetskraft, allenast

en helårsanställd arbetare. Om särskilda skäl därtill föreligga må räntefri-

30

het som nyss sagts medgivas jämväl låntagare, vars brukningsenhet inne­

håller mer än 20 hektar åker men på grund av mindre lämplig form eller

beskaffenhet ur lönsamhetssynpunkt ej är bättre än en genomsnittlig bär­

kraftig brukningsenhet under nämnda arealgräns.

I fråga om belopp, för vilket räntefrihet icke åtnjutes de två första åren,

lägges räntan för dessa år till det beviljade lånebeloppet.

Därest det allmänna ränteläget skulle därtill föranleda, äger Kungl. Maj :l

besluta om ändring av räntesatsen under löpande lånetid.

5

§.

Lån är amorteringsfritt under två år och skall därefter återbetalas ge­

nom avbetalning med en femtedel om året, varvid dock första amorterings-

beloppet må avpassas så, att amorteringen de därpå följande åren utgår i

jämna tiotal kronor. Om särskilda skäl föreligga, må lantbruksnämnden

medgiva förlängning av amorteringstiden till högst tio år eller i undantags­

fall till högst femton år.

Kungl. Maj:ts proposition nr 203 år 1955

6

§•

Ränta och amortering skall årsvis i efterskott inbetalas till riksbanken.

Å amorteringsbelopp, som ej erlägges inom föreskriven tid, skall från för-

fallodagen tills betalning sker gäldas dröjsmålsränta efter 6 procent om

året.

7 §•

Ansökan om lån skall göras hos lantbruksnämnden och skall innehålla

uPPgift om storleken av den förlust sökanden anser sig hava lidit.

Ansökningen skall vara lantbruksnämnden tillhanda senast den 1 de­

cember 1955. Om särskilda skäl föreligga må nämnden dock till prövning

upptaga ansökan, som inkommit efter nämnda dag.

8

§.

I fråga om handläggningen av inkomna ansökningar skall följande gälla.

Lantbruksnämnden prövar om sökanden är i behov av lån samt fastställer

lånebeloppets storlek och amorteringstidens längd. Tillika beslutar nämn­

den, huruvida säkerhet för lånet skall ställas, samt föreskriver beskaffen­

heten av sådan säkerhet. Nämnden avgör vidare om sökanden skall åt­

njuta räntefrihet enligt 4 §. Handlingarna överlämnas därefter, med nämn­

dens beslut i nu angivna frågor, till riksbanken, som har att införskaffa

och granska erforderliga låne- och säkerhetshandlingar. Rån föreskriven

säkerhet ej lämnas, anmäler riksbanken förhållandet till nämnden. Det an­

kommer därefter på nämnden att, om nämnden så finner påkallat, upptaga

frågan om säkerheten till förnyad prövning.

Beviljat lån utbetalas, mot förskrivning å beloppet, genom riksbankens

försorg.

Riksbanken handhaver, med den inskränkning som angives i 9 § första

stycket, förvaltningen av beviljade lån.

9 §.

Lantbruksnämnd må uppsäga lån till omedelbar betalning, om det befin-

nes, att låntagaren genom oriktig uppgift föranlett lånets beviljande, eller

låntagaren åsidosätter sina förpliktelser i fråga om räntelikvid eller amor­

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 203 år 1955

Bilaga B

Förslag

till

kungörelse angående ändrad lydelse av 4 § kungörelsen den 19 december

1952 (nr 764) om stödlån till jordbrukare

Härigenom förordnas, att 4 § kungörelsen den 19 december 1952 om stöd­

lån till jordbrukare skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

4

§•

Å lån —------- 10 000 kronor.

Lån är amorteringsfritt under två år. Därefter skall det återbetalas genom

amortering med en femtedel om året. Om särskilda skäl föreligga, må lant­

bruksnämnden medgiva förlängning av den amorteringsfria tiden till högst

fyra år och av amorteringstiden till högst tio år, varvid dock skall iakt­

tagas att amorteringsplanen avpassas så, att lånet kan beräknas bli slut­

betalat senast tolv år efter dess beviljande.

Denna kungörelse träder i kraft dagen efter den, då kungörelsen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

551419

Stockholm 1955. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag