Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att fristen för anmälan av ersättningsanspråk enligt lagen om ersättning för mistad fiskerätt in. in. skall utsträckas från den 1 januari 1956 till den 1 januari 1958.

1

Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 216

• Sida 2
•  Original

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 216 år 1955

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 1 december 1950 (nr 599)

om ersättning för mistad fiskerätt m. m.

Härigenom förordnas, att 2 § lagen den 1 december 1950 om ersättning för mistad fiskerätt m. m. skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

2

§•

(Nuvarande lydelse)

Fråga om-------------------------------------Anspråk på ersättning skall vid på­ följd av talans förlust framställas hos nämnden före den 1 januari 1956.

(Föreslagen lydelse)

-----Konungen bestämmer.

Anspråk på ersättning skall vid på­ följd av talans förlust framställas hos nämnden före den 1 januari 1958.

Denna lag träder i kraft dagen ef­ ter den då lagen enligt därå medde­ lad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

• Sida 3
•  Original

Kungl. Maj.ts proposition nr 216 år 1955

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Hal­ land i statsrådet å Stockholms slott den 11 november 1955.

Närvarande:

Statsministern

E^rlander,

ministern för utrikes ärendena

U^ndén,

statsråden

Z^etterberg, T^orsten N^ilsson, S^träng, E^ricsson, N^orup, H^edlund, P^ersson, H^jälmar N^ilson, L^indeli., N^ordenstam, L^indström, L^ange, L^indholm.

Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet samt statsrådet Hjalmar Nilson anmäler chefen för justitiedepartementet, stats­ rådet Zetterberg, fråga om förlängning av den i lagen om ersättning för mistad fiskerätt m. m. stadgade anmälningsfristen samt anför därvid följande.

Gällande bestämmelser. Bestämmelserna i lagarna den 1 december 1950 om gräns mot allmänt vattenområde samt om rätt till fiske har i vissa fall föranlett minskning av det enskilda vattnet och intrång i förut bestående enskild fiskerätt. Genom lagen den 1 december 1950 om ersättning för mistad fiskerätt m. m. har givits möjlighet för den enskilde att få ersättning här­ för av statsmedel. Fråga om ersättning skall enligt 2 § i sistnämnda lag upp­ tagas av särskild nämnd (fiskevärderingsnämnd), inrättad för län eller an­ nat område som Kungl. Maj :t bestämmer. Anspråk på ersättning skall vid påföljd av talans förlust framställas hos nämnden före den 1 januari 1956. Kronans talan i ersättningsfrågor bevakas enligt 8 § av kammarkollegiet. I kungörelsen den 12 januari 1951 om fiskevärderingsnämnder och deras verk­ samhet har föreskrivits att fiskevärderingsnämnd skall finnas för tio olika områden. Vidare har stadgats, att ansökning bör innehålla uppgift om an­ språkets storlek och de omständigheter, varå det grundas, samt vara åtföljd av de handlingar sökanden vill åberopa till stöd för sin talan. År inkommen ansökan ofullständig och kan kompletterande uppgifter ej erhållas genom förfrågan hos sökanden, må ordföranden förelägga denne att inom viss tid lämna sådana upplysningar, vid påföljd att ansökningen eljest kan komma att avvisas. Ordföranden äger inhämta yttrande från statens fiskeritjänste- man eller annan sakkunnig myndighet samt vidtaga de förberedande åtgär­ der i övrigt, som må erfordras för att ärendet skall kunna vid förhandling inför nämnden slutföras i ett sammanhang. Finnes uppskov med ersättnings- ärende nödvändigt, må nämnden tillerkänna sökanden förskott å honom till­ kommande ersättning med lämpligt belopp. Vid ersättningens bestämmande skall tagas skälig hänsyn till ränteförlust som må ha skett under tiden från det skadan uppkom.

• Sida 4
•  Original

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 216 år 1955

Framställning och utredning om lagändring. I skrivelse till Konungen den 21 februari 1955 har advokaten Olof Chrysander i Uppsala hemställt bl. a. att tidsfristen för framställande av ersättningsanspråk för mistad fiskerätt måtte utsträckas. Såsom skäl härför har han anfört, att på grund av arbets- anhopning hos lantmätarna och på området kunniga advokater svårigheter föreligger för många ersättningssökande att få sina anspråk utredda före innevarande års utgång.

Med anledning av framställningen har från ordförandena i var och en av de tio fiskevärderingsnämnderna inhämtats yttrande, huruvida med hänsyn till förhållandena inom nämndens verksamhetsområde kan antagas före­ ligga behov av den ifrågasatta förlängningen.

Fyra av ordförandena tillstyrker med delvis olika motivering en förläng­ ning av ifrågavarande tidsfrist. Ordföranden i fiskevärderingsnämnden för saltsjökusterna av Gävleborgs och Uppsala län säger sig ha anledning för­ moda att vissa fiskerättshavare vill dröja med att väcka ersättningsanspråk till dess ledning kan erhållas av nämndens bedömande i åtminstone något fall. Med hänsyn till att denna inställning torde ha visst skäl för sig men att det kan dröja ännu ett par år innan något ärende ännu kan avgöras, före­ slår han en förlängning med tre år. Ordföranden i fiskevärderingsnämnden för saltsjökusterna av Stockholms och Gotlands län anför, att för närvaran­ de endast tre ärenden är anhängiga hos nämnden men att sökandens ombud i ett av dessa ärenden meddelat, att han har en mängd fall under utredning och att han svårligen före årets slut kan hinna med att så fullständiga utred­ ningen, att en bedömning kan göras i vilka fall krav på ersättning bör fram­ ställas. Ordföranden i fiskevärderingsnämnden för Mälaren och Hjälmaren har av samma ombud erhållit liknande upplysningar. Han anser att fiske­ rättsägare visserligen för att bevara sin talan kan framställa anspråk utan att precisera dem inom föreskriven preklusionstid men finner med hänsyn till svårigheterna för såväl advokater som lantmätare att färdigställa utred­ ningsmaterialet rimligt att ansökningstiden utsträckes, lämpligen med högst två år. Ordföranden i fiskevärderingsnämnden för saltsjökusterna av Sö­ dermanlands och Östergötlands län framhåller, att det finns anledning an­ taga att flera anspråk skall framkomma, om tidsfristen förlänges, och att det således kan vara lämpligt att förlänga densamma med minst två år för undvikande av framtida missnöje bland kustbefolkningen.

De övriga sex ordförandena ställer sig avvisande till en förlängning av tids­ fristen. Ordföranden i fiskevärderingsnämnden för Hallands samt Göteborgs och Bohus län meddelar, att det icke vid något tillfälle antytts för honom att det skulle vara svårt att få framställningar om ersättning färdiga före årets utgång. Ordförandena i fiskevärderingsnämnderna för Norrbottens och

Västerbottens län, för Västernorrlands och Jämtlands län samt för Kalmar och Blekinge län förklarar, att det enligt deras mening för undvikande av rättsförlust torde räcka med att vederbörande före tidsfristens utgång an­ mäler anspråk utan angivande av beloppets storlek och att sökanden där­