Prop. 1955:22
Kungl. Maj:ts proposition nr 22
1
Nr 22
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående vissa åtgär
der för att främja ett alkoholfritt umgängesliv; gi ven Stockholms slott den 17 december 1954.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats rådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departe mentschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF
Per Edvin Sköld
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen framlägges förslag om vissa åtgärder för att främja ett alkoholfritt umgängesliv. Förslagen omfattar i första hand en av statsme del stödd kampanj för alkoholfria fest- och sällskapsdrycker och för ett alkoholfritt umgängesliv. Kampanjen är avsedd att samordnas med den kampanj för ansvar och nykterhet i anslutning till motbokssystemets av skaffande som beslutats av 1954 års rikdag. Vidare förordas ett mindre statsbidrag till Föreningen fruktdrycker för kontinuerlig upplysningsverk samhet rörande alkoholfria fest- och sällskapsdrycker. Kostnaden för dessa åtgärder beräknas under budgetåret 1955/56 uppgå till 225 000 kronor. Slutligen föreslås att lån av statsmedel skall kunna beviljas till inrättande av alkoholfria restauranger med god standard. Förslaget innefattar en be gränsad försöksverksamhet på området. Med hänsyn till de svårigheter, som särskilt under de första åren kan uppstå för restaurangrörelser av denna art, förordas, att lånen utlämnas på villkor, som innebär viss subventio- nering av driften. Det för ändamålet erforderliga investeringsanslaget be räknas till 500 000 kronor.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 22
Kungl. Maj:ts proposition nr 22
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
17 december 1954.
Närvarande:
Statsministern
Erlander,
ministern för utrikes ärendena
Undén,
statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,
Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam,
Lindström, Lange.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler, efter gemen
sam beredning med statsrådets övriga ledamöter, fråga om åtgärder för att
främja ett alkoholfritt umgängesliv samt anför.
I. Inledning
Vid 1954 års riksdag har, bl. a. på grundval av propositionen nr 151, be
slut fattats om nya riktlinjer för den framtida nykterhetspolitiken. Genom
dessa beslut har tyngdpunkten förskjutits från restriktionslagstiftning till
positiva nykterhetsfrämjande åtgärder av olika slag. För genomförande här
av har nya eller ökade anslag beviljats till bl. a. folkupplysning i alkohol
frågan, stöd åt ungdomsvårdande sammanslutningar, åt ungdomsidrott och
annan organiserad fritidsverksamhet bland ungdom samt till en utbyggnad
av nykterhetsvården.
Det för reformerna grundläggande utredningsarbetet hade verkställts av
1944 års nykterhetskommitté. Medan denna kommittés förslag remissbe-
handlades, fann jag lämpligt att som ett komplement till de utredningar
nykterhetskommittén haft att utföra undersöka möjligheterna att vidta vis
sa ytterligare åtgärder för att främja de nykterhetspolitiska strävandena.
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade jag sålunda vid skilda
tillfällen under år 1953 särskilda sakkunniga, fördelade på sju olika kom
mittéer, för att skyndsamt utreda vissa specialfrågor. Fem av kommittéerna
avslutade sitt arbete på sådan tid att de av dem behandlade frågorna kunde
medtagas vid den allmänna omprövningen av nykterhetspolitiken. De frå
gor som utreddes av de båda återstående kommittéerna var av mera tids
krävande art, och jag förutskickade att dessa frågor finge upptagas senare.
En av dessa kommittéer, som haft i uppdrag att verkställa en utredning
om åtgärder för främjande av ett alkoholfritt umgängesliv, har med skri
velse den
8
juli 1954 överlämnat ett betänkande med förslag i ämnet (sten-
cilerat). Utredningen har bestått av direktören H. Bergils, ordförande, kas
Kungl. Maj. ts proposition nr 22
3
sören G. Eriksson, ledamoten av riksdagens andra kammare, lantbrukaren G. Larsson, direktören K. Wennberg och försäljningsdirektören A. Wick- berg.
I betänkandet framlägger utredningen i skilda kapitel förslag angående alkoholfria drycker, om alkoholfria restauranger, rörande bidrag till utrust ning av allmänna samlingslokaler samt om förmedling av underhållnings- inslag in. in.
Över betänkandet i dess helhet har efter remiss utlåtanden avgivits av statskontoret, kontrollstyrelsen och Sveriges nykterhetsvänners landsför- bund. Sveriges storloge av IOGT samt Motorförarnas helnykterhetsförbund har likaledes inkommit med yttranden över hela betänkandet.
Därjämte har, såvitt avser kapitlen om alkoholfria drycker och alkohol fria restauranger, yttranden avlämnats av Sveriges centrala restaurangaktie bolag, Sveriges hotell- och restaurantförbund, Alkoholfria hotell och res taurangers andelsförening u. p. a. (AHRA) samt Svensk industriförening.
Vidare har, såvitt avser kapitlet om alkoholfria drycker eller delar av detta kapitel, utlåtanden avgivits av kommerskollegium, generaltullstyrel sen, 1952 års tulltaxekommitté, Detaljhandelsbolaget för rusdrycker, aktie bolag, Sveriges musteriförbund, Sveriges pomologiska förening, Sveriges vattenfabrikanters riksförbund och Föreningen fruktdrycker.
Över kapitlet om bidrag till utrustning av allmänna samlingslokaler har statens nämnd för samlingslokaler, Bygdegårdarnas riksförbund, Folkets husföreningarnas riksorganisation och Våra gårdar, riksföreningen för nyk terhetsrörelsens allmänna samlingslokaler, utlåtit sig.
Slutligen har, såvitt avser kapitlet om förmedling av underhållnings- inslag m. m., yttranden avgivits av arbetsmarknadsstyrelsen, Arbetarnas bildningsförbund, Svenska landsbygdens studieförbund och Riksidrottsför- bundet.
Vid yttrandet från Sveriges centrala restaurangaktiebolag har fogats ut låtanden från Stockholmsdistriktets allmänna restaurangaktiebolag, Östra Sveriges allmänna restaurangaktiebolag, Skånes allmänna restaurangaktie bolag, Västsverig/es allmänna restaurant aktiebolag
1
och Bergslagens all
männa restaurangaktiebolag.
Kommerskollegium har bifogat yttranden från handelskamrarna i Stock holm, Göteborg, Malmö och Gävle samt från Sveriges industriförbund.
Jag anhåller nu att få upptaga huvuddelen av utredningens förslag. Förslaget om bidrag till utrustning av allmänna samlingslokaler torde komma att anmälas av chefen för socialdepartementet i statsverkspropo sitionen.
I detta sammanhang bör ytterligare nämnas, att ett förslag till revision av lagstiftningen om försäljning av alkoholfria drycker, som tidigare an
mälts av mig, framlägges för 1955 års riksdag genom propositionen nr 6
samt att vissa andra frågor, som har samband med den nya nykterhetslag- stiftningen, upptages i propositionen nr 5 till samma riksdag.
4
Kungl. Mcij:ts proposition nr 22
II. Allmänna synpunkter
U t rednings direktiv en
I direktiven för utredningen utvecklade jag på följande sätt bakgrunden
till de frågor utredningen haft att behandla.
Nykterhetskommitténs utredningar om alkoholvanornas förändringar vi
sar bl. a. att bruket av alkohol har en tydlig tendens att sprida sig till kret
sar som tidigare varit absolutistiska eller nästan absolutistiska. Kommittén
har ingående analyserat de faktorer som påverkar alkoholvanorna, såväl
nykterhetslagstiftningen som övriga s. k. utomlegislativa faktorer. Beträf
fande de senare konstaterar kommittén att de i stort sett främjat nykter
heten men att negativa drag också finnes. Vissa faktorer, som huvudsakligen
verkat för en sundare inställning till alkoholen, har samtidigt bidragit till
spridning av alkoholbruket.
Bland sådana faktorer kan nämnas den allmänna kulturlyftningen, be
nägenheten hos de breda folklagren att tillägna sig de bättre situerade be
folkningsgruppernas vanor samt höjd levnadsstandard och bättre bostads
villkor för de breda lagren. Dessa omständigheter har bl. a. medfört att ge
mene man i en helt annan utsträckning än under gångna tider brukar sam
las till enskilda samkväm på restauranger. Det är vanligt att därvid i stor
utsträckning sprit och vin ingår i föi täringen. Men även vid samkväm i hem
men är alkoholförtäring vanligare nu än förr. Benägenheten att efterbilda
de bättre situerades vanor spelar här in. Det står utom allt tvivel att den
utveckling som nu antytts haft avsevärd betydelse vid alkoholvanornas ut
bredning.
En möjlighet att motverka denna utveckling kan tankas vara att söka
skapa bättre förutsättningar för ett trivsamt alkoholfritt umgängesliv. I och
med att vin och sprit icke längre kom att anses vara ett nödvändigt tillbehör
till bjudningar, skulle måhända åtskilligt av lockelsen därtill försvinna.
Utredningen
Utredningen sammanfattar sin principiella syn på frågorna med bl. a.
dessa ord.
Det är verklighetsfrämmande att som allmän norm eftersträva sådana
former för samvaro, som genom exklusivitet och särprägling isolerar män
niskor med olika inställning till alkoholbruket från varandra. I de flesta av
livets sammanhang, i arbete och fest, samverkar nykterister och icke-nykte-
rister, utan att alkoholen får verka särskiljande. Mera realistiskt är att i
den normala miljö, där alkoholen förekommer, söka skapa ökad resonans
för en absolutistisk livsföring och även i övrigt gynnsammare betingelser
för en sådan.
Den miljö, där alkohol förekommer, uppfattas allmänt som den i gängse
mening normala. Erfarenhetsmässigt kan också fastslås, att absolutister,
antingen de gästar av enskilda eller korporationer anordnade tillställningar
eller besöker våra vanliga restauranger, ofta har svårt att få en med övriga
gäster likvärdig behandling och service. Delvis beror väl detta på att exem
pelvis genomslagskraftiga alternativ till spritdrycker och vin i viss utsträck
ning saknas, eller i varje fall länge saknats — producenter och importörer
har sent fått upp ögonen för detta problem. Som en annan orsaksfaktor
framstår oföretagsamhet och slentrian hos värdar av olika kategorier. Fram
till de senaste åren har också föga åtgjorts för en vägledande konsument
5
upplysning på detta område och de prisvärda ansatser till en sådan, som på sistone gjorts, har uppburits av stort personligt intresse men begränsats av otillräckliga ekonomiska resurser.
Strävandena att genom olika begränsade åtgärder påverka det umgänges liv, där alkohol förekommer, därhän att det anses lika naturligt att vara absolutist som att inte vara det och att således alla behandlas lika, utesluter emellertid inte betydelsen av särskilda ansträngningar att skapa och vid makthålla helt alkoholfria miljöer. Värdet av sådana motiveras dels av det allmänna önskemålet att tränga alkoholseden ytterligare tillbaka, dels av den speciella hänsynen till dem som ännu inte fixerat sin ståndpunkt eller vunnit stadga i sitt förhållande till alkoholbruket, i första hand ungdomen.
Utredningen framlägger i första hand förslag som avser att stimulera pro duktion, import och konsumtion av alkoholfria fest- och sällskapsdrycker. Förslagen omfattar en upplysningskampanj för sådana drycker samt stats bidrag till Föreningen fruktdrycker för upplysningsverksamhet och kvali tetskontroll av dryckerna. Vidare förordas att tullsatserna för alkoholfria drycker omprövas och att detalj handelsbolaget för rusdrycker skall uppta försäljning av alkoholfria kvalitetsdrycker. I detta sammanhang behandlar utredningen även förhållandena på restauranger med rusdrycksutskänkning. För att öka utbudet av alkoholfria fest- och sällskapsdrycker på dessa restauranger och tillse att gäster, som avstår från alkohol, blir väl be tjänade, förordar utredningen att detaljhandelsbolaget för rusdrycker låter utarbeta en handledning för restauratörerna med råd och anvisningar om tillhandahållande av alkoholfria drycker och därmed sammanhängande frå gor; en erinran om handledningen skulle upptas i bolagets kontrakt med restauratörerna.
Den andra huvuddelen av utredningens förslag avser stöd för inrättande av alkoholfria restauranger med god standard. Stödet skulle lämnas i form av lån från en fond om 3 miljoner kronor. Lånen skulle vara amorterings- fria de första fyra åren, och räntebefrielse skulle efter särskild prövning kunna beviljas under två år. I övrigt skulle i huvudsak samma villkor gälla som vid annan statlig utlåningsverksamhet.
Slutligen föreslår utredningen statsbidrag om 200 000 kronor till utrust ning av allmänna samlingslokaler med servis och köksinventarier m. in. samt en förmedling i den statliga arbetsförmedlingens regi av underhåll- ningsinslag för enskilda fester in. in. Sistnämnda uppgift skulle utföras i samråd med vissa organisationer och bl. a. förutsätta ett anslag om 15
000
kronor till särskilda kontaktmän vid länsarbetsnämnderna.
Yttranden
I yttrandena har delade meningar yppats beträffande flertalet av utred ningens förslag. De organ som ingått på målsättningen för förslagen ger emellertid i allmänhet uttryck för eu positiv inställning.
Sveriges centrala restanrangakiiebolag framhåller, att alkoholvanornas förändringar har lett till vissa företeelser, vilkas verkningar visserligen icke är så påfallande som det direkta alkoholmissbrukets men som dock kräver skärpt uppmärksamhet. Sålunda har bruket av alkoholdrycker visat en
Kungl. Mcij:ts proposition nr 22
6
otvetydig tendens att sprida sig till grupper, vilka tidigare ställt sig avvi
sande eller likgiltiga till konsumtion av alkohol. Såsom särskilt betänkligt
ur nykterhetsvårdande synpunkter framstår därvid, att alkoholvanorna
synes utbreda sig bland ungdomen. Uppenbart är, att det finnes anledning
vidtaga åtgärder, som kan antagas motverka en sådan utveckling. Bolaget
uttalar sin fulla anslutning till utredningens målsättning att i den normala
miljö, där alkohol förekommer, söka skapa ökad resonans för en absolutis
tisk livsföring och även i övrigt gynnsammare betingelser för en sådan samt
att skapa och vidmakthålla helt alkoholfria miljöer.
Sveriges nykterhetsvänners landsförbund finner, att utredningens förslag
i syfte att sprida och vidmakthålla alkoholfria dryckesvanor ligger helt i
linje med den beslutade omläggningen av nykterhetspolitiken i mera positiv
riktning. Landsförbundet finner de föreslagna åtgärderna i stort sett väl
lämpade att föras ut till praktiskt förverkligande. Med dessa åtgärder torde
enligt landsförbundets mening finnas goda utsikter att påverka det allmänna
nykterhetstillståndet i gynnsam riktning. Förbundet anmärker vidare.
Icke minst beaktande förtjänar i detta sammanhang strävandena att höja
trafiksäkerheten. Motorismens utbredning reser med allt större styrka kra
vet på nykterhet i trafiken. Sällskapslivet måste anpassas efter denna ut
veckling. Här spelar tillgång på alkoholfria festdrycker med tillräckligt hög
kvalité på restaurangerna en viktig praktisk roll.
Även Motorförarnas helngkterhetsförbund framhåller den betydelse ett
alkoholfritt umgängesliv har för trafiksäkerheten.
10GT uttalar, att utredningens olika förslag synes vara väl ägnade att po
sitivt främja nykterhetstillståndet i vårt land.
A andra sidan erinrar statskontoret om att utredningens förslag bl. a.
skulle innebära, att statsmedel i väsentlig utsträckning ställdes till det en
skilda näringslivets förfogande för åtgärder, vilkas bekostande hittills nor
malt ansetts böra åvila vederbörande företagare själva. Även om de före
slagna åtgärderna i och för sig torde vara ägnade att tillgodose de nykter-
hetspolitiska synpunkter som legat till grund för utredningens arbete, bör
förslagen enligt statskontorets uppfattning bli föremål för en noggrann
prövning. Ur de synpunkter statskontoret har att företräda synes erinringar
kunna riktas mot vissa av förslagen.
Departementschefen
Enligt statsmakternas beslut skall tyngdpunkten i den framtida nykter
hetspolitiken ligga på positiva åtgärder av olika slag. Av 1954 års riksdag
beviljades för dessa ändamål såväl betydande höjningar av tidigare utgå
ende anslag som helt nya anslag. I propositionen nr 151 angående riktlin
jerna för den framtida nykterhetspolitiken in. m. erinrade jag om att posi
tiva nykterhetsfrämjande insatser i ny form syntes möjliga genom åt
gärder för att främja ett alkoholfritt umgängesliv. I den mån den då på
gående utredningen kunde ge anvisning på lämpliga åtgärder, borde förslag
i ämnet föreläggas riksdagen så tidigt att åtgärderna kan vidtagas tillsam
mans med övriga reformer inom nykterhetspolitiken.
Kungl. Mcij:ts proposition nr 22
7
Av den nu framlagda utredningen synes framgå, att åtgärder för att främ
ja ett alkoholfritt umgängesliv med fördel kan insättas på vissa områden.
Åtskilliga av utredningens förslag har blivit föremål för kritik vid remiss
behandlingen. Förslagen synes emellertid i vissa delar vara ägnade att ligga
till grund för beslut av statsmakterna.
Jag vill därför förorda att förslagen nu tas upp till prövning. Härvid
kommer jag att begränsa mig till förslagen angående alkoholfria drycker
och alkoholfria restauranger. Såsom anmärkts i inledningen torde frågan
om bidrag till utrustning av allmänna samlingslokaler komma att prövas i
annat sammanhang. Vad åter angår förslaget om förmedling av underhåll-
ningsinslag m. m. har detta visserligen tillstyrkts från flera håll. Betänk
ligheter har emellertid anförts av bl. a. arbetsmarknadsstyrelsen, som er
inrat om att den offentliga arbetsförmedlingsorganisationen för närvaran
de har vissa svårigheter att bemästra sina arbetsuppgifter. Med hänsyn
härtill har jag, efter samråd med chefen för socialdepartementet, funnit
att förslag i ämnet icke i detta sammanhang bör framläggas för riksdagen.
Genom fortsatta undersökningar torde kunna klarläggas på vad sätt syftet
med utredningens förslag i denna del lämpligen skall kunna tillgodoses.
Kungl. Maj:ts proposition nr 22
III. Upplysningsverksamhet rörande alkoholfria drycker m. m.
I den del av utredningens betänkande som redovisas under rubriken Al
koholfria drycker upptas dels förslag om upplysningsverksamhet m. m. för
att stimulera produktion, import och konsumtion av alkoholfria drycker,
dels förslag till åtgärder för att öka utbudet av dessa drycker på restau
ranger med rusdrycksutskänkning och att tillse att gäster som avstår från
alkohol blir väl betjänade. För innebörden av förslagen har nyss redogjorts
i korthet.
Då de frågor som sammanhänger med restaurangerna erbjuder särskilda
problem, kommer de att behandlas för sig. Utredningens övriga förslag rö
rande alkoholfria drycker torde däremot lämpligen kunna prövas gemen
samt.
Utredningen
De förslag från utredningen som här är i fråga avser att främja konsum
tionen av alkoholfria fest- och sällsk a psd rycker. Under
denna beteckning sammanfattar utredningen frukt- och bärmuster, druv
safter och druvviner, juicer, »alkoholfritt vin» av typen Grawensteiner samt
»alkoholsvagt vin», d. v. s. essensdrycker, smaksatta med olika vinsorter.
Dessa drycker utgör, framhåller utredningen, ett från dess utgångspunkter
värdefullt inslag. Däremot framlägger utredningen icke några förslag röran
de alkoholfria måltids- och vardagsdrycker, varmed avses bordsvatten, söta
läskedrycker, coladrycker, saft och lättöl. De alkoholfria vardagsdryckerna
existerar, framhåller utredningen, i rik sortering och reklameras energiskt.
Så är däremot i stort icke fallet med drycker av mera exklusiv karaktär, som
8
från olika synpunkter — psykologiska och med hänsyn till smak och typ —
skulle kunna fungera som alternativ till spritdrycker och vin vid sällskap
lig samvaro. Beträffande måltids- och vardagsdryckerna konstaterar utred
ningen att t. ex. läskedryckerna långt ifrån saknat betydelse men att deras
räckvidd och genomslagskraft i festliga sammanhang varit otillräckliga.
På grundval av utredningar — redovisade i betänkandet s. 19 f. — röran
de produktions- och avsättningsförhållanden för svenska fruktdrycker ut
talar utredningen att råvaruförhållandena för de alkoholfria vinernas vid
kommande inte torde erbjuda producenterna några svårigheter. Mera kom
plicerad ter sig situationen i fråga om musterna. Härvidlag erinrar utred
ningen om den expansion som den svenska fruktodlingen för närvarande
genomgår. Vidare framhåller utredningen att det råder tveksamhet huru
vida svensk frukt och svenska bär är det lämpligaste utgångsmaterialet för
must. Enligt utredningen efterfrågas de existerande fruktmusterna inte i
önskvärd omfattning. Anledningen härtill är enligt utredningen, att mark
nadsförda produkter varken i fråga om sortiment eller kvalitet fyller de an
språk som man bör kunna ställa. Av den viktigaste produkten, äppelnmst,
uPPSår
årsproduktionen till 800 000—900 000 liter under normala fruktår.
En viss ökning av mustproduktionen har ägt rum under det senaste de
cenniet, men jämfört med utvecklingen i en råd andra länder måste den
svenska musttillverkningen anses ha stagnerat. Utredningen fortsätter.
En orsaksfaktor bland andra till att mustproduktionen till stor del miss
lyckats med att framställa från kvalitets- och smaksynpunkt högklassiga
drycker av inhemska frukter och bär — vilket lyckats exempelvis i Schweiz
och Tyskland på grundval av motsvarande råvaror — måste själva den nä-
ringsmässiga organisationen anses vara. Tillverkningen har i Sverige stan
nat på det hantverksmässiga planet, och dess ekonomiska och tekniska re
surser har varit otillräckliga. Förutsättningarna för en svensk kvalitetstill-
verkning är, förutom ett strängt råvaruurval, att den internationella veten
skapliga och tekniska forskningens erfarenheter på området kan tillgodo
göras också bär. Detta synes inte genomförbart inom ramen av nuvarande
företagsformer. I utlandet har på vissa håll verkliga storindustrier vuxit
tram, rent explosionsartad har i U. S. A. utvecklingen av juiceframställ-
ningen på grundval av frystekniken varit.
Import av utländska bär- och fruktdrycker har under senare år försig
gått i ökande omfattning, men kvantiteten är dock ringa i jämförelse med
införseln av exempelvis spritdrycker och vin. Värdemässigt utgör impor
ten av alkoholfria drycker endast några få procent av den totala importen
av drycker : 1950 — 4,0 procent, 1951 — 4,5 procent, 1952 — 3,0 procent
och 1953, enligt preliminär uppgift — 4,6 procent. Importvärdet utgjorde år
1950 1 436 000 kronor, år 1951 1 736 000 kronor, år 1952 1 485 000 kronor
samt år 1953, enligt preliminär uppgift, 2 606 000 kronor.
Utredningen konstaterar att det föreligger ett behov av en rikare och hög-
klassigare sortering av alkoholfria fest- och sällskapsdrycker. Att få fram
sådana drycker är enligt utredningens mening en uppgift som i första hand
ankommer på producenterna inom landet och på importörerna. Utredning
en anför vidare.
Kungl. Maj.ts proposition nr 22
Rätt utnyttjade kan inhemska frukter och bär enligt vad erfarenheten
visat bli grundmaterial för kvalitetsdrycker. Problemet har hittills knap
past beaktats med tillräcklig energi, men bl. a. med hänsyn till emotsedda
väsentliga ökningar av fruktskörden är det på väg att starkare aktualiseras.
Nya företagargrupper med moderna tekniska resurser till sitt förfogande
har också börjat demonstrera sitt intresse. Vid sidan om de inhemska frukt
dryckerna har under senare år också importerade produkter av likartade
slag i allt större utsträckning vunnit terräng här i landet. Enligt utredning
ens mening finnes ett framträdande behov även av sådana drycker.
Utredningen föreslår — bortsett från en tullfråga — icke något direkt
stöd åt producenter och importörer av alkoholfria drycker. Emellertid finner
utredningen det vara ett samhällsintresse, att konsumenterna upplyses om
de alkoholfria sällskapsdryckernas existens och värde, eftersom önskvärd
heten från allmänna synpunkter av att dessa drycker framföres som alter
nativ till spritdrycker och vin gör sig gällande vid sidan av affärssynpunk
terna. Detta motiverar enligt utredningen, att det allmänna, i synnerhet i
ett inledande skede, stödjer säljarsidan och informerar köparsidan.
Utredningen föreslår, att staten för en allmän upplysningska m-
panj om alkoholfria kvalitetsdrycker för budgetåret 1955/56 under tion
de huvudtiteln beviljar ett engångsanslag om 400 000 kronor. Genom pres
sen, filmen och annorledes skall för allmänheten redovisas, vad som finnes
av sådana drycker, och deras värde och betydelse i olika sammanhang under-
strykes.
Utredningen anför.
I olika sammanhang — bl. a. i betänkande avgivet den 11 november 1953
av kommittén för motverkande av missbruk vid övergång till friare sprit
försäljning och proposition med anledning av nämnda betänkande (nr 153/
1954
) _ har framhållits, att reklamen för alkoholfria drycker i första hand
borde vara en angelägenhet för fabrikanterna. Även utredningen anser, att
producenter, importörer och säljare i olika led av hithörande produkter
väsentligen själva bör bära kostnaderna för konsumentupplysningen. I den
mån en dylik hittills förekommit, har så också varit förhållandet. När
emellertid utöver de rent affärsmässiga synpunkterna nykterhetsintresset
kräver beaktande, är det försvarligt om man gör ett undantag från en el
jest allmänt accepterad princip, att staten inte ekonomiskt skall stödja re
klamen för av enskilda producent- eller handelsintressen marknadsförda
varor eller varugrupper. Utredningen är fullt medveten om differenserna
mellan här rekommenderade åtgärder och de rent idémässiga reklamkam
panjer, exempelvis för sparfrämjande och trafiksäkerhet liksom också upp
lysningsverksamheten i samband med övergång till friare försäljning av
rusdrycker, vilka redan medgivits statligt ekonomiskt stöd. Å andra sidan
föreligger beträffande en reklamkampanj för alkoholfria drycker icke den
risk för kontrasuggestiv effekt, som från sina håll föranlett viss tveksam
het i fråga om nyssnämnda upplysningsverksamhet vid övergången till fria
försälj ningsformer.
Utredningen påpekar, att vederbörande intressenter själva måste ta an
svaret för den fortlöpande reklam, som är nödvändig för att hålla uppe
Kungl. Maj:ts proposition nr 22
9
10
köpintresset och soni är angelägen för att bekantgöra existensen av nya
■\arutyper och förbättrade kvaliteter. Redan från början bör emellertid de
statliga åtgärderna parallelliseras med de enskilda, och stödet bör därför i
så stor utsträckning som möjligt ges formen av ett slags indirekt stimulans
bidrag åt annonsörer m. fl.
I frågan hur en kampanj bör läggas upp har utredningen ansett en posi
tiv linje vara den rätta. Kampanjen skall inte vända sig mot spritdrycker
och vin utan argumentera för alkoholfria festdrycker av alla tänkbara slag.
Kostnaderna för kampanjen beräknas av utredningen på följande sätt.
Kungl. Maj.ts proposition nr 22
1. Presskontakter .................................................................................................
35
qoo
2. Allmän annonskampanj ...............................................................................
190
000
3. Kvalitetsmärkning av drycker .................................................................. 10 000
4. Affärsskyltning ................................................................................................ 25 000
5. Restaurangreklam........................................................................................... 15
qoO
6
. Husmodersfilm.................................................................................................
50
000
7. Broschyr till husmödrar............................................................................... 25 000
8
. Diverse ............................................................................................................... 40 000
Summa kronor 400 000
Beträffande de särskilda kostnadsposterna anför utredningen bl. a.
Kontakten med pressen är en så väsentlig gren av upplysningsverksam
heten, att en särskild, i hithörande frågor väl insatt person med goda press
kontakter bör engageras. Dennes uppgift blir bl. a. att lansera publicitets-
uppslag, ordna artiklar om alkoholfria drycker samt i övrigt hålla kontakt
med dagspressen och andra publikationer. Han skall därjämte förbereda
och leda hela reklamkampanjen, och han bör med hänsyn härtill vara en i
praktiskt reklamarbete väl förfaren kraft, som dessutom om möjligt bör ha
anknytning till folkrörelserna. Kostnaderna för erforderligt expeditionsarbe-
te har likaledes hänförts till den första delposten.
Utredningen förordar, att anställningstiden för kampanjens ledare be
gränsas till åtta månader, varav fyra å sex förlägges till tiden före kampan
jens igångsättande. Arvodet för kampanj ledaren beräknas till 15 000 kro
nor. Utredningen fortsätter.
Annonseringen i pressen är fortfarande enligt gjorda marknadsundersök
ningar ett av de effektivaste medlen att upplysa konsumenterna och ani
mera dem till inköp. En väsentlig del av kostnaderna för den föreslagna
reklamkampanjen har därför disponerats för detta propagandamedel.
En av de betydelsefullaste sektorerna, när det gäller att göra konsument
sidan medveten om de alkoholfria dryckernas existens och betydelse, är att
upplysa husmödrarna. De nås naturligtvis också av alla ovan angivna me
del, men det finns anledning att genom speciella medel vända sig till dem.
Utredningen har i detta sammanhang räknat med dels en kortfilm (s. k.
husmodersfilm), som enligt uppgift normalt når en publik om ca 250 000
personer, dels en särskild för husmödrar avsedd upplysningsbroschyr, som
skall tillhandahållas i de affärer, där alkoholfria drycker försäljes.
Slutligen har utredningen också räknat med att radion bör kunna utnytt
jas i sammanhanget. De kostnader, som kan tänkas uppkomma i samband
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 22
härmed, liar hänförts till diverseposten i sammanställningen ovan, inom
vilken i övrigt inrymmes sådana oförutsedda utgifter, som kan uppstå vid
detaljplaneringen och genomförandet av reklamkampanjen.
Såsom huvudman för kampanjen och vissa nedan nämnda ytterligare upp
gifter föreslår utredningen Föreningen fruktdrycker.
Om denna förening lämnas i betänkandet följande uppgifter.
En särställning bland de organisationer, som sysslar med propaganda och
upplysning för alkoholfria drycker, intar den år 1950 bildade Föreningen
Fruktdrycker. I stadgarna för föreningen anges dess uppgifter vara:
»att främja användandet av alkoholfria fest- och vardagsdrycker, tillver
kade av frukt och bär,
att arbeta för att få fram högsta möjliga kvaliteter på sådana drycker,
att utge receptsamlingar och förmedla råd och anvisningar rörande frukt
dryckernas användning,
"att sprida kännedom om var dryckerna kunna erhållas samt genom prak
tiska initiativ medverka till en effektiv distribution.»
Föreningen hade den 31 december 1953 150 medlemmar, huvudsakligen
enskilda personer men också några musteriföretag. Föreningens ekonomi
har under år 1953 baserats på — förutom medlemsavgifter — anslag från
Kooperativa förbundet (1 000 kronor), Sveriges Yrkesfruktodlares Riksför
bund (500 kronor) och Kristianstads läns Hushållningssällskap (500 kro-
nor).
....
Föreningens verksamhet har bl. a. omfattat broschyrspridning, demonstra-
tion av alkoholfria drycker vid utställningar och sammankomster av olika
slag samt materialutlämning till pressen.
Utredningen anför.
Utredningen har haft överläggningar med Föreningen Fruktdryckers sty
relse för att söka erhålla uppfattning om huruvida föreningen är villig och
anser sig ha möjligheter att stå som huvudman och ta ansvaret för ovan
angivna uppgifter. Med de begränsade resurser i hl. a. ekonomiskt hänse
ende, som man disponerar över, och den ringa medlemsanslutningen, har
föreningen ansett de antydda uppgifterna vara av en storleksordning, som
man inte utan vidare kan bemästra. Man har emellertid anmält sitt stora
intresse för uppgifterna och förklarat sig beredd att omorganisera förening
en i syfte att bredda dess organisatoriska underlag och stärka dess ekono
miska ställning. Åtgärder härför har, efter beslut vid föreningens senaste
årsmöte i mars 1954, redan börjat vidtagas, bl. a. i syfte att skaffa ökad
anslutning från enskilda och organisationer, intresserade för saken, och
detta arbete kommer under alla omständigheter att fullföljas.
Enligt utredningens uppfattning finns klara möjligheter att skapa good
■svin för en organisation av Föreningen Fruktdryckers slag och att vinna
anslutning och stöd för densamma från enskilda och sammanslutningar
inom en ganska vid ram. Nyrekrytering av medlemmar kommer utan tvi
vel att underlättas, om statligt ekonomiskt och annat stöd kan påräknas för
genomförande av här föreslagna betydelsefulla uppgifter. De intressen, som
i första hand synes 1m anledning alt gå samman, återfinnes inom nedan an
givna grupper.
1. Producenter: musteriföretag; läskedrycks- och konservfabriker; trukt-
odlare; ekonomiska och andra sammanslutningar bland de nämnda.
2. Säljarintressen: gross- och detaljhandeln; importörer; restaurangfö
retag.
3. Konsument sammanslutningar.
4. Ideella föreningar: nykterhets- och kvinnoorganisationer; idrottsför
eningar in. fl.
5. Diverse intressenter: motororganisationer, försäkringsbolag, målsman-
nasammanslutningar etc.
Utredningen förordar, att föreningens verksamhet skall stå under tillsyn
av kommerskollegium. Tillsynen bör utövas i samband med föreningens
anslagsredovisning och anslagsäskanden. Däremot föreslår utredningen icke
att staten skall bli representerad i föreningens styrelse.
Såsom ett alternativ diskuterar utredningen att den föreslagna kampan
jen för alkoholfria drycker skall administreras av det kansli som inrättats
föi den av statsmakterna beslutade upplysningskampanjen för ansvar och
nykterhet. Härvid framhåller utredningen att en särskild pressombudsman
under alla förhållanden erfordras för kampanjen om alkoholfria drycker.
Utiedningen framhåller, att en tidsmässigt begränsad reklamkampanj
skulle förlora en väsentlig del av sin betydelse, om inte dess initialresultat
följdes upp av en fortsatt verksamhet. Kontinuerliga åtgärder i form av
initiativ för bättre produktion och konsumentupplysning erfordras. Inom
ramen för denna verksamhet faller också en fortlöpande kontakt med olika
organisationer, ekonomiska och ideella, vilken enligt utredningens uppfatt-
ning måste till för att garantera de alkoholfria dryckernas genoinslagsför-
måga.
Som huvudman för även dessa uppgifter föreslår utredningen Föreningen
fruktdrycker.
Statsbidrag föreslås, under förutsättning att förut angiven utbygg
nad av organisationen genomföres, utgå till föreningen för dess upplysnings-
och propagandaverksamhet och för administreringen av densamma. Bidra
get föreslås få formen av dels ett grundbidrag om
5
000
kronor, dels ett
stimulansbidrag, som utgår med samma belopp som föreningen själv pres
terar, tills vidare dock högst 5 000 kronor för år, eller tillsammans högst
10 000 kronor. Utredningen förordar, att anslag med dessa belopp anvisas
för budgetåret 1955/56 under tionde huvudtiteln.
Såsom en ytterligare arbetsuppgift för Föreningen fruktdrycker föreslår
utredningen, att föreningen skall handha en frivillig, fortlöpande kvali
tetskontroll för alkoholfria festdrycker. Denna skulle till en början
samordnas med den av utredningen föreslagna kampanjen. I kalkylen för
denna har ett belopp av
10
000
kronor reserverats för ändamålet. I fortsätt
ningen räknar utredningen med att det erforderliga anslaget kan begrän
sas. Föreningen fruktdrycker får, framhåller utredningen, såsom huvud
man för verksamheten beräkna det framtida anslagsbehovet, som dock tills
vidare bör maximeras till
10
000
kronor.
Utredningen erinrar om att man på många håll anser alt de alkoholfria
festdryckerna från kvalitetssynpunkt inte uppfyller så höga krav som man
har rätt att ställa. Ofta har önskemål framförts om kvalitetskontroll. En
sådan kontroll har förut bedrivits av Sveriges pomologiska förening i fråga
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 22
13
om äppelmust. Verksamheten upphörde, sedan statsbidrag för ändamålet
indragits. Sveriges musteriförbund skall enligt sina stadgar utöva sådan
kontroll, men detta har till följd av brist på medel aldrig förverkligats.
Utredningen vill överlåta åt Föreningen fruktdrycker att besluta hur kva
litetskontrollen skall utformas. I detta sammanhang anför utredningen
vidare bl. a.
Kontrollens räckvidd och möjligheter blir naturligtvis ytterst beroende
på anslutningen från tillverkare och säljare och på de ekonomiska och per
sonella resurser föreningen kan disponera. Lämpligt torde vara att för be
dömningen en speciell, någorlunda permanent jury utses. I denna bör ingå
representanter såväl för producent- och importörintressena som för kon
sumenterna, exempelvis husmödrar och restaurangmän. Det är natuiligtvis
en öppen fråga i vad mån en dylik jury kan bli auktoritativ. Det är emel
lertid sannolikt, att juryns omdömen kan få ett sådant reklammässigt vär
de, att producenter och importörer finner det förenligt med sina egna in
tressen att underställa sina produkter juryns prövning. Man kan nämligen
då räkna med att Föreningen Fruktdrycker även i andra sammanhang re
klamerar för ifrågavarande drycker.
Som bevis på att en dryck kvalitetsprovats och godkänts av juryn bor
vederbörande producent eller importör ha rätt att a varans emballage och
i sin reklamverksamhet utnyttja ett speciellt märke. Man kan tänka sig
exempelvis någon form av »stjärnmärkning». Under ett inledningsskede,
exempelvis ett år, bör omkostnaderna för kvalitetsmärkningen bekostas av
allmänna medel och inrymmas i anslaget till reklamkampanjen, men däref
ter bör de betalas av vederbörande intressenter själva. I den man märket
blir accepterat av dessa och får ett erkänt reklam- och kvalitetsvärde, torde
de inte avskräckas av denna kostnad, som kan hållas låg, även om kalky
lerna lägges så att också jurykostnaderna betalas av inkomsterna på för
sålda märken.
Utredningen förutsätter, att Föreningen fruktdrycker för att effektivt
kunna handha de föreslagna uppgifterna måste anställa en verkställan
de tjänsteman. Denne person, förslagsvis kallad konsulent, torde med
hänsyn till arbetsuppgifternas natur (kvalitetskontrollen) böra ha viss
teknisk erfarenhet men dessutom vara inriktad på reklam- och försälj nings-
frågor och äga kännedom om och kontakt med organisationsväsendet.
I betänkandet föreslås att för budgetåret 1955/o6 under tionde huvudti
teln anvisas bidrag till lön åt hos Föreningen fruktdrycker anställd konsu
lent med tre fjärdedelar av utgående lön, dock högst 15 000 kronor, samt
därutöver till resekostnads- och traktamentsersättningar högst 4 000 kronor.
Utredningen yttrar.
Konsulenten skall avlönas av Föreningen Fruktdrycker, som för ända
målet erhåller statsbidrag. Vid lönesättningen bör vissa jämförelser göras
med de till instruktörerna inom nykterhetsorganisationerna och ungdoms
arbetet utgående lönerna. Särskilda sakkunniga föreslog, att lönerna för
instruktörerna skulle till två tredjedelar betalas av staten vid eu lön ej
överstigande 15 000 kronor. 1 propositioner (nr 155 och nr 156 år 1954) bär
vederbörande departementschef i stället förordat, att statsbidrag skall utgå
med tre fjärdedelar av lönen, dock högst 9 000 kronor. För varje instruk
tör föreslås dessutom ett bidrag om högst 3 600 kronor till resekostnads-
Kungl. Maj:ts proposition nr 22
14
och traktamentsersättning. Riksdagen har beträffande dessa förslag beslu
tat i enlighet med propositionerna.
Lönesättningen för här ifrågavarande konsulent föreslås högre än för in
struktörerna med hänsyn dels till uppställda speciella kvalifikationskrav,
dels till att tjänsten i motsats till instruktör sbefattningarna inte är avsedd
att vara en genomgångstjänst.
För de föreslagna åtgärderna anger utredningen följande tidsschema.
I första hand bör Föreningen Fruktdryckers organisatoriska utbyggnad
genomföras. Samtidigt därmed torde också en inventering av tillgången på
alkoholfria drycker på den svenska marknaden kunna verkställas av den
redan existerande föreningen. Kvalitetskontrollen och eventuell »stjärn-
märkning» måste också till tiden gå före reklamkampanjen. Konsulenten
hos Föreningen Fruktdrycker bör anställas från den
1
juli 1955 och från
samma tidpunkt bör statsbidraget till föreningens allmänna verksamhet
utgå. Reklamkampanjen anordnas lämpligen våren 1956 och i anslutning
därtill anställes kampanjledaren från och med den
1
januari 1956 eller
eventuellt någon månad tidigare.
Utredningen föreslår vidare, att försäljning av alkoholfria fruktdrycker
och liknande drycker försöksvis anordnas från det i rusdrycksförsäljnings-
förordningen omförmälda detaljhandelsbolagets utminuterings-
ställen. I anslutning härtill påpekar utredningen, att förordningen bör kom
pletteras med en bestämmelse av innehåll att utminutering skall omfatta
jämväl alkoholfria drycker av vissa i förordningen närmare angivna kate
gorier (festdrycker).
Utredningens förslag på denna punkt är icke enhälligt. Två av utred
ningens fem ledamöter, herrar Bergils och Larsson, avstyrker detsamma.
Enligt utredningens majoritet talar i huvudsak följande skäl för försla
get. Det existerar redan en försäljningsorganisation för dryckesvaror, och
det borde vara rationellt att utnyttja denna för att bl. a. öka antalet för
säljningsställen för alkoholfria drycker. Att kunna erbjuda kunderna både
rusdrycker och alkoholfria drycker på ett och samma ställe får anses som
ett uttryck för god service. Såväl vid inköp till familjebjudningar som för
restaurangernas behov skulle det vara till fördel att kunna vända sig till
ett och samma ställe för rekvisition av båda dryckeskategorierna. Genom att
de alkoholfria dryckerna noteras på den ordinarie prislistan för vin och
sprit, är valmöjligheten redan från början given. Detalj handelsbolaget har
större möjligheter i ekonomiskt hänseende än flertalet privata affärer att
hålla ett rikhaltigt sortiment av alkoholfria drycker. Det är slutligen tänk
bart, att man genom att lämna försäljningsprovisioner på alkoholfria dryc
ker åt bolagsaffärernas personal skulle kunna mobilisera ett ökat försälj-
ningsintresse.
Även utredningsmajoriteten finner att åtskilliga skäl talar emot förslaget.
Härvidlag erinras om detaljhandelsbolagets ställning av monopolbolag för
försäljningen av rusdrycker; ett utnyttjande av utminutering,saffärerna för
försäljning av andra varor ter sig redan av psykologiska skäl främmande
eller icke önskvärt. Kunder, som avser att inköpa enbart alkoholfria dryc
Kungl. Maj:ts proposition nr 22
15
ker, kommer knappast att frekventera dessa affärer. Man kan icke heller
bortse från risken att den som i en bolagsaffär önskar köpa alkoholfria dryc
ker kan suggereras att köpa exempelvis vin. Vidare framhålles att detalj
handelsbolaget organisatoriskt är uppbyggt för en enda varugrupp, nämligen
vin, spritdrycker och starköl. Även om man begränsar sig till de högklassiga
alkoholfria dryckerna, representeras dessa på den svenska marknaden av en
tämligen heterogen grupp av märken och kvaliteter. Valet mellan olika in
hemska och utländska drycker skulle kunna medföra problem.
Utredningsmajoriteten anför slutligen.
En summering av skälen för respektive emot en försäljning av alkoholfria
drycker genom detalj handelsbolagets utminuteringsställen kan knappast
sägas leda till att den ena eller andra vägen framträder som prononcerat
fördelaktigast. Men då situationen enligt utredningens uppfattning är den,
att alla åtgärder, som kan tänkas medverka till en ökad spridning och för
säljning av alkoholfria drycker, är angelägna från nykterhetssynpunkt, sy
nes också den utvidgning av försäljningsapparaten, som ianspråktagandet
av detaljhandelsbolagets försäljningsställen skulle innebära, böra utnyttjas.
En försöksvis anordnad försäljning av alkoholfria drycker genom bolags-
butikerna bör därför prövas. Försöksverksamheten kan antingen omfatta
hela landet eller erhålla en lokal avgränsning. Det förstnämnda av dessa
alternativ synes vara att föredraga, i synnerhet som den centrala organisa
tionen inte blir väsentligt mera betungad än vid ett partiellt försök.
Minoriteten inom utredningen påpekar bl. a. att den praktiska uppgiften
för försälj ningsorganet skulle bli olikartad den som föreligger vid rus-
drycksför sälj ningen. I det senare fallet gäller det att genom utmönstringen
av enskilda vinstintressen göra utbudet passivt och försäljningen samhälle
ligt tolerabel, i det förra att stimulera utbudet och göra varan attraktiv.
Minoriteten anser det icke ändamålsenligt att hos ett gemensamt försälj-
ningsorgan sammanföra så disparata uppgifter. Minoriteten befarar vidare
komplikationer i förhållandet mellan å ena sidan det statsägda, ekonomiskt
oberoende detaljhandelsbolaget och å andra sidan företrädarna för den en
skilda affärsverksamhet, som förutsättes vid sidan av bolaget bearbeta mark
naden för ökad avsättning av alkoholfria drycker. Kombinationen av för
säljare med så olika intressen och resurser synes böra undvikas, icke minst
därför att den enskilda affärsverksamheten i särskilda lägen kan känna sig
ställd inför en konkurrens, som arbetar utifrån helt olikartade förutsätt
ningar, och därmed förlora intresset för vidare insatser på området. Enligt
minoritetens mening har det icke visats att något behov föreligger att taga
utminuteringsställena i anspråk för ifrågavarande försäljning eller att några
väsentliga fördelar skulle vinnas genom en sådan anordning.
Utredningen gör slutligen vissa rekommendationer i fråga om t u 11 s ä 11-
ningen på importerade alkoholfria drycker.
I betänkandet anföres.
Från importörhåll har anförts, att tullsatserna för vissa av de importerade
dryckerna är för höga och uttages på sådant sätt att varan onödigt fördyras
för konsumenterna. Detta gäller bl. a. sådana druvsafter, som importeras
Kungl. Maj:ts proposition nr 22
16
på originalflaskor. Tullen beräknas härvid brutto för netto, varigenom det
tunga emballaget inräknas i den tullbelagda varan. Den butelj visa importen
ställer sig härigenom relativt dyrare än om större kärl kommer till använd
ning. Detta påverkar exempelvis priserna på de schweiziska druvsafterna på
ett oförmånligt sätt. Det har också framhållits, att den härvid tillämpade prin
cipen för tullsättning är motsatt den som gäller vid import av maltdrycker.
De svenska tullinkomsterna av frukt- och bärsafter (statistiskt nummer
■325 och 326) under senare år visar följande siffror.
Kungl. Maj:ts proposition nr 22
1950 ......................................................... 217 000 kronor
1951 ......................................................... 194 000
»
1952 ......................................................... 191 000
»
1953 ......................................................... 373 000
» (Preliminär uppgift.)
I samband med det inom 1952 års tulltaxekommitté pågående arbetet med
förslag till revision av gällande tulltaxebestänunelser synes det vara önsk
värt att frågor om möjliga lättnader för importerade alkoholfria drycker
överväges. I den mån inga reella eller formella hinder är för handen för en
liberalare tullsättning av druvsafter, juicer etc., anser utredningen, att så
dana lättnader med ty åtföljande prissänkningar på den inhemska markna
den från de synpunkter utredningen företräder är väl motiverade. Det är
inte alldeles betydelselöst att tullsatserna är så konstruerade, att de fördy
rar drycker, som importeras exempelvis på mindre flaskor.
Något mera betydande bortfall av tullintäkter kan det i varje fall inte un
der relativt lång tid framåt bli frågan om för den händelse tullsänkningar
för hithörande drycker medgives. I detta sammanhang bör det även fram
hållas, att det framförallt är fråga om produkter, som saknar inhemska mot
svarigheter eller ersättningar.
Utredningen föreslår, att tulltaxekommittén eller de instanser, som upp
giften annars kan tänkas ankomma på, erhåller i uppdrag att undersöka
förutsättningarna för en sådan tullsättning av importerade alkoholfria dryc
ker, att med hänsyn till nykterhetssynpunkten fördelaktigast möjliga pris
sättning kan uppehållas.
Yttranden
Vad utredningen anfört om den nykterhetspolitiska betydelsen av en
ökad konsumtion av alkoholfria festdrycker och övriga
skäl för statliga stödåtgärder för en sådan konsumtion vinner i allmänhet
stöd i yttrandena.
Sveriges centrala restaurangaktiebolag delar utredningens uppfattning att
förekomsten av ett tillfredsställande urval av de alkoholfria drycker, som
kan betecknas som sällskapsdrycker, kan innebära ett ur nykterhetssyn-
punkt värdefullt alternativ till sprit och vin, av betydelse icke endast för
dem, som har en avgjort absolutistisk inställning, och för till alkoholbruket
indifferenta, utan även för alkoholkonsumenter, som vid särskilda tillfällen
önskar avstå från alkoholhaltiga drycker. Detta gäller särskilt beträffande
utskänkningen av nämnda drycker på restauranger. Bolaget finner även, i
likhet med utredningen, att särskilda åtgärder från samhällets sida är mo
tiverade för att stimulera tillhandahållande och konsumtion av dessa dryc
ker.
Sveriges hotell- och restaurantförbund förklarar, att förbundet icke har
något att erinra mot utredningens överväganden i förevarande hänseende.
Föreningen fruktdrycker anför.
Föreningen finner utredningens motiveringar för statliga åtgärder till för
mån för användningen av alkoholfria fruktdrycker vara i hög grad värda
beaktande. Enligt de erfarenheter föreningen gjort under sin hittillsvarande
verksamhet är det, då man strävar att åstadkomma en inskränkning av al
koholbruket, av allra största betydelse, att de värdefulla alkoholfria drycker,
som i allt större utsträckning framkommer på den svenska marknaden, blir
kända och finnas tillgängliga såväl i hemmen som på näringsställen av olika
slag.
Erfarenheterna ger vid handen, att det fortfarande finnes mycket stora
befolkningsgrupper, som icke äga kännedom om de alkoholfria fruktdryc
kerna, och att det, i de fall då dryckerna i någon mån äro kända, brister i kun
skap beträffande deras användningsområde. Detta gäller i lika mån för hem
men och de allmänna näringsställena. Skall det bli möjligt, att under de
kritiska åren i samband med den nya alkohollagstiftningen utnyttja frukt
dryckerna som ett medel för ökad folknykterhet, är det av vikt att en kraf
tig upplysningsverksamhet igångsättes snarast.
En upplysningsverksamhet på detta område synes ha mycket stora förut
sättningar att lyckas. Föreningens erfarenhet från utställningar och demon
strationer visar nämligen, att allmänheten oberoende av sin inställning till
en helnykter livsform genomgående uttalar sin tillfredsställelse med dessa
alternativ till alkoholdrycker inte minst med tanke på trafiksäkerhetens krav.
Svensk industriförening förklarar, att ett populariserande av de alkohol
fria dryckerna är en samhällsfråga av yttersta vikt.
1 några yttranden uttalas att utredningen överbetonat betydelsen av de
alkoholfria festdryckerna.
Sålunda anför kontrollstyrelsen.
Kontrollstyrelsen delar utredningens uppfattning, att de alkoholfria fest
dryckerna i vissa sammanhang kan utgöra ett lämpligt alternativ till sprit
drycker och vin. Den största betydelsen har ett sådant alternativ självfallet
för dem, som utan att vara absolutister ännu icke förvärvat några alkohol
vanor. Detta gäller framför allt ungdomen men också många andra, som är
odeciderade i sin inställning till alkoholbruket, särskilt bland kvinnorna och
landsbygdens befolkning. Men även personer med regelbundna, måttliga
alkoholvanor kan vid åtskilliga tillfällen vara betjänta av att äga tillgång till
ett alkoholfritt alternativ. Så kan t. ex. vara fallet i samband med förande
av motorfordon och vid representationsmåltider, som skall efterföljas av
arbete eller idrott.
Att stärka de alkoholfria dryckernas ställning ligger, såsom utredningen
påpekat, i linje med de aktuella strävandena att inrikta konsumtionen från
alkoholstarkare till svagare drycker.
De alkoholfria festdryckernas betydelse ur nykterhetssynpunkt bör emel
lertid icke överskattas. Behovet av ett alternativ till sprit och vin bär på
senare tid blivit mindre framträdande. Det torde nämligen förhålla sig sa,
att personer med någon restaurangvana numera ofta i förekommande fall
avstår från sprit utan alt därvid känna behov av något alkoholfritt alterna-
2 Bihang till riksdagens protokoll 191)5. 1 samt. Nr 22
Kungl. Maj:ts proposition nr 22
17
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 22
tiv. Över huvud torde man för närvarande kunna konstatera en tendens till
större frihet för restauranggästen i fråga om valet av förtäring.
Det kan också ifrågasättas om man i det rent alkoholfria umgänget bör
introducera den gängse alkoholritualen med dess serie av drycker av olika
styrka och färg, serverade i glas av varierande form och storlek. En tillvänj
ning till de yttre formerna för sprit- och vinceremonielet kan mycket väl
tänkas för mindre självständiga ungdomar förmedla en övergång från alko
holfria drycker till vin och sprit.
Ehuru kontrollstyrelsen finner syftet med de framlagda förslagen behjär-
tansvärt, hyser styrelsen sålunda den meningen, att de alkoholfria festdryc
kernas betydelse ur nykterhetssynpunkt är mera begränsad än utredningen
antagit. Med denna utgångspunkt är det naturligt, att kontrollstyrelsen måste
ställa sig tveksam inför vissa av utredningens förslag i fråga om dessa
drycker.
Liknande synpunkter anföres av kommerskollegium och Sveriges vatten
fabrikanters riksförbund.
I vissa yttranden framföres kritik emot att utredningen begränsat sina
förslag till alkoholfria fest- och sällskapsdrycker samt lämnat läskedrycker
och andra s. k. måltids- eller vardagsdrycker åsido. Härvid framhålles, att
den växande konsumtionen av läskedrycker haft stor betydelse för nykter-
hetstillståndet. Yttrandena utmynnar i allmänhet i förslag om slopande eller
lindring av läskedrycksskatten.
Sveriges vattenfabrikanters riksförbund yttrar.
Även om tillgången för närvarande på alkoholfria festdrycker icke är så
otillfredsställande som utredningen vill göra gällande, är intet att erinra
mot en ökning av sortimentet av dessa drycker, då detta kan vara ägnat att
stärka de alkoholfria festdryckernas position. Men enbart genom att öka och
förbättra sortimentet på dessa senare drycker kan man enligt förbundet icke
uppnå nämnvärda resultat i nykterhetsbefrämjande syfte, enär verknings
området då blir alltför snävt och begränsat endast till umgängesliv av ut
präglad festkaraktär.
Förbundet anser för sin del att icke minst viktigt i detta sammanhang är
att tillgodose behovet och främja konsumtionen av alkoholfria drycker även
vid umgängesliv och sammankomster under litet mera vardagliga förhål
landen. Dessa senare former av umgänge är de oftast förekommande, när det
gäller både hemmen och samlings- och andra liknande lokaler, och det är
vid dessa tillfällen som vanor och seder i hög grad grundläggs. Om man vill
söka åstadkomma en ändring i alkoholvanorna bör åtgärderna därför i
första hand ta sikte på dessa former av umgängesliv.
Här har läskedryckerna, som är den stora artikeln bland de alkoholfria
dryckerna, en synnerligen stor betydelse.
Genom den utbredning hos alla samhällslager läskedrycker nått och den
användbarhet i olika sammanhang de besitter, skulle åtgärder inriktade på
att ytterligare stimulera läskedryckskonsumtionen få verkan på en betydligt
bredare front än om åtgärderna begränsas till enbart festdrycker i utred
ningens mening.
En effektiv åtgärd för att via en ökad läskedryckskonsumtion främja ett
alkoholfritt umgängesliv vore därför enligt förbundets mening att slopa
läskedrycksskatten eller i varje fall starkt reducera denna för att därmed
möj liggöra sänkning av priset å läskedrycker.
Enligt utredningen intar mustdryckerna, av vilka äppelmusten utgör den
19
dominerande typen, en särställning. Medan läskedryckerna i utredningens
kategoriindelning hänförts till måltids- och vardagsdrycker, har mustdryc
kerna klassificerats som fest- och sällskapsdrycker. Som skäl härför anföres
att musterna är rena naturprodukter och därför enligt utredningen värde
fullare.
Förbundet vill då först framhålla att den stora gruppen fruktsaftläske
drycker har samma frukt till råvara som motsvarande muster (juicer).
Skillnaden mellan dessa båda slag av drycker ligger främst däri att de re
presenterar olika typer av drycker: läskedryckerna en lättare, kolsyrad och
musterna en tyngre, icke kolsyrad dryck.
Förbundet finner det för övrigt i förevarande sammanhang irrelevant, om
en dryck är att hänföra till ren naturprodukt eller icke. Syftet med de åt
gärder som föreslås är att stimulera till en ökad konsumtion av alkoholfria
drycker. Det väsentligaste härvidlag är att en dryck i fråga om typ, kvalitet,
utstyrsel och övriga egenskaper vinner konsumenternas uppskattning.
I samma riktning uttalar sig Sveriges industriförbund, Svensk industri
förening och handelskammaren i Göteborg.
Utredningens förslag om en av allmänna medel bekostad r e k 1 a m-
kampanj för alkoholfria festdrycker har upptagits till bedömande i ett
flertal yttranden. Tanken på statligt stöd för ändamålet får stöd av nästan
alla remissorgan. I avstyrkande riktning uttalar sig endast Sveriges in
dustriförbund, Sveriges vattenfabrikanters riksförbund, Stockholms han
delskammare och handelskammaren i Gävle.
Sveriges nykterhetsvänners landsförbund anför.
Propagandaåtgärder med nykterhetssyfte liksom åtgärder med konsum-
tionsbegränsande ändamål överhuvudtaget på alkoholfrågans område äro el
ler tendera lätt att till sin utformning bli mer eller mindre negativa. Den
föreslagna propagandan för ökad konsumtion av alkoholfria festdrycker, om
vilkens förekomst och rätta användning kunskapen bland allmänheten och
t. o. m. bland restaurangägare och -personal alltjämt torde vara relativt
begränsad, kan däremot läggas alltigenom positivt och bör därför ha sär
skilda förutsättningar att lyckas.
Sveriges centrala restaurangaktiebolag upplyser, att man inom de allmän
na restaurangbolagen sedan början av år 1953 med framgång vidtagit åt
gärder för att stimulera till ökad efterfrågan av alkoholfria drycker på
restaurangerna. Centralbolaget har, bl. a. med stöd av de egna erfarenheter
na i dessa avseenden, anledning antaga att en lämpligt upplagd och genom
förd allmän upplysningskampanj skulle kunna leda till betydande och be
stående resultat.
Sveriges hotell- och restaurantförbund yttrar.
Den av kommittén anvisade metoden att genom en av statliga medel fi
nansierad reklamkampanj öka allmänhetens intresse för dessa drycker torde
vara en synnerligen lämplig väg att stimulera produktionen av och handeln
med dessa drycker. På grund av erfarenheten om den hittills mycket lång
samt ökande efterfrågan på dessa drycker anser förbundet en dylik statlig
stödkampanj oundgänglig, om man på relativt kort tid önskar nå ett märk
bart resultat.
Kungl. Maj:ts proposition nr 22
20
Å andra sidan uttalar Sveriges vatten fabrikanters riksförbund.
Som allmänt omdöme måste förbundet konstatera att utredningens ifråga
varande förslag saknar realistiskt underlag. Utredningens utförliga utlägg
ningar i dessa frågor och om sina förhandlingar med styrelsen för Före
ningen Fruktdrycker gör närmast ett beklämmande intryck.
Förbundet ställer sig starkt tvivlande till värdet av att med statligt eko
nomiskt stöd söka främja produktion eller försäljning av alkoholfria dryc
ker. Dessa produkter bör självfallet av egen kraft och utan hjälp av sub
ventioner slå sig fram och hävda sin ställning på marknaden.
Sveriges industriförbund finner det svårt att tro, att en reklamkampanj
för alkoholfria drycker —- särskilt av den ganska begränsade omfattning som
utredningen föreslagit — skulle kunna åstadkomma någon större och mera
varaktig ökning av allmänhetens efterfrågan.
De remissorgan som uttalat sig positivt tillstyrker i allmänhet förslaget
oförändrat eller med vissa jämkningar, i några fall innefattande ytterligare
medelsanvisning för ändamålet. Tillstyrkande yttranden har sålunda avgi
vits av Sveriges nykterhetsvänners landsförbund, IOGT, Motorförarnas hel-
nykterhetsförbund, Sveriges musteriförbund, Sveriges pomologiska förening,
Föreningen fruktdrycker, Sveriges centrala restaurangaktiebolag, Sveriges
hotell- och restaurantförbund, handelskammaren i Göteborg och Skånes
handelskammare. Andra remissorgan intar en mera kritisk hållning och
framför förslag som innebär större eller mindre nedskärning av det ifråga
satta anslaget. Härvid yppas också tvivel, huruvida Föreningen fruktdrycker
lämpligen bör anlitas som huvudman för en kampanj. I allmänhet går dessa
förslag ut på att den tilltänkta kampanjen inarbetas i den allmänna upplys-
ningskampanj för ansvar och nykterhet som beslutats av statsmakterna.
Förslag med sådan eller liknande innebörd framföres av statskontoret, kon
trollstyrelsen, kommerskollegium och Svensk industriförening. Samma ut
väg anvisas också i andra hand i några av de avstyrkande yttrandena.
Sveriges nykterhetsvänners landsförbund tillstyrker i allo förslaget samt
föreslår därutöver statsbidrag till vissa utbildningskurser. Förbundet anför.
Landsförbundet. vill i detta sammanhang erinra om att Centralförbundet
för nykterhetsundervisning (CFN), nykterhetssällskapen och De Kristna
Samfundens Nykterhetsrörelse utfört ett relativt omfattande upplysnings
arbete på detta område. CFN har nyligen färdigställt en kortfilm om dessa
drycker. Det intresse för att sprida kännedom om sådana drycker, som så
lunda redan finns inom nykterhetsrörelsen och i CFN, bör självfallet ut
nyttjas i den föreslagna kampanjen. Det bör vidare särskilt tillses, att kam
panjen anordnas i närmaste kontakt med ej endast producenterna och im
portörerna av alkoholfria festdrycker utan också under nära förbindelse
med folkrörelserna och ungdomsorganisationerna i allmänhet, så att dessas
aktiva medverkan kan inkopplas och utnyttjas.
För att ytterligare sprida kännedom om de olika förekommande alkohol
fria festdryckerna i allmänhet och deras användning till olika maträtter får
Landsförbundet föreslå, att utbildningskurser anordnas för i första hand så
dan personal, som kan användas som instruktörer rörande dessa drycker och
deras användningssätt åt den öppna handeln (särskilt butiks- och lager
Kungl. Maj:ts proposition nr 22
21
personal), samt för personer i övrigt, som skola eller önska medverka i
upplysningsverksamheten angående dessa drycker. Landsförbundet vill för
orda, att under budgetåret 1955/56 två internatkurser av detta slag anordnas
för 40 deltagare i varje. Kurserna böra pågå under förslagsvis fem dagar.
Kursdeltagarna eller deras arbetsgivare böra själva bära kostnader för resor
samt utebliven arbetsförtjänst, medan kostnaderna i övrigt böra bestridas av
statsmedel.
Det statliga stödet till två kurser beräknas till sammanlagt 11 600: —
kronor.
Sveriges pomologiska förening uttalar som sin uppfattning, att om något
verkligt resultat skall kunna utmynna ur den föreslagna kampanjen, bör
staten om möjligt understödja reklamen för alkoholfria drycker under längre
period än som förordats av utredningen.
Föreningen fruktdrgcker förklarar sig beredd att åta sig att organisera
kampanjen samt förelår liksom landsförbundet statsbidrag till utbildnings-
kurser. Föreningen yttrar.
Föreningen beslöt redan vid sitt årsmöte i mars innevarande år att under
hösten 1954 i betydande grad utvidga och förstärka kontakten med ung-
domsrörelserna och folkrörelserna i allmänhet. Styrelsen är nu i full gång
att organisera en breddning av föreningens bas, som väl överensstämmer
med utredningens förslag.
Föreningen finner kommitténs förslag till propagandakampanj väl avvägt,
men anser att en något annorlunda avvägning mellan anslagsposterna under
arbetets gång kan komma att bli nödvändig. Föreningen vill därför rekom
mendera en viss elasticitet mellan delposterna i ett sådant anslag. För
eningen vill i samband härmed understryka, att möjligheter bör finnas att
anordna kurser i dessa frågor för grupper av speciell betydelse, då det gäl
ler att sprida upplysning om de olika slagen av alkoholfria festdrycker och
deras användning.
Sveriges hotell- och restaur ant förbund framhåller att kampanjen bör plan
läggas noga i samråd med representanter för olika märken. Dessa skulle
samtidigt och under tiden efter kampanjen intensifiera sin märkesannonse
ring, så att allmänheten, när dess intresse väckts, vet vad den skall fråga
efter. Faran är annars att den mer generellt drivna kampanjen blir ett dyr
bart slag i luften.
Statskontoret finner naturligt, att kostnaderna för en reklamkampanj hu
vudsakligen bäres av de företag, vilka kommer att draga nytta därav. Äm
betsverket är sålunda icke berett att förorda en medelsanvisning för ifråga
varande ändamål av den i betänkandet avsedda omfattningen. Däremot synes
det möjligt att understödja denna reklamverksamhet genom att bereda visst
utrymme åt de alkoholfria dryckerna i den redan beslutade upplysnings-
kampanjen i samband med övergången till friare försäljning av rusdrycker.
Statskontoret föreslår därför, att det uppdrages åt centralkommittén för
sagda upplysningskampanj att i samråd med vederbörande intressenter inom
näringslivet utforma en reklamkampanj för de alkoholfria dryckerna i an
slutning till den mera brett upplagda upplysningskampanjen för ansvar och
nykterhet. Genom en dylik samordning torde kampanjen för de alkoholfria
Kungl. Maj:ts proposition nr 22
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 22
dryckerna, utan eftersättande av effektiviteten, kunna göras väsentligt mind
re kostnadskrävande än som skulle bli fallet vid ett realiserande av de i
betänkandet skisserade planerna.
Kontrollstyrelsen förordar, att en mera begränsad reklamverksamhet för
alkoholfria drycker inordnas i den allmänna upplysningskampanjen för an
svar och nykterhet. Reklamen bör i förhållande till utredningsförslaget starkt
begränsas. Den bör framför allt innefatta en generell propaganda för ett
alkoholfritt umgängesliv och först i andra hand inrikta sig på de alkoholfria
festdryckerna. Något särskilt anslag torde enligt kontrollstyrelsens uppfatt
ning icke behövas för ändamålet, utan kostnaderna bör kunna bestridas av
de för den allmänna upplysningskampanjen anvisade medlen.
Svensk industriförening finner uppenbart, att en reklamkampanj för alko
holfria drycker för att få bredast möjliga effekt, dels måste omfatta alla
alkoholfria drycker, dels icke förutsätter att någon särskild näringsorganisa-
tion härför användes eller tillskapas. Reklamen för de alkoholfria dryckerna
bör lämpligen samordnas med den allmänna kampanj, som skall igångsättas
i samband med motbokens avskaffande.
Kommerskollegium uttalar den meningen, att reklam för olika slag av
alkoholfria drycker icke nämnvärt torde inverka på alkoholvanorna. Det är
därför icke ur allmän synpunkt angeläget att staten stöder en kampanj för
sådana drycker genom ekonomiska bidrag. Frågan huruvida och i vilken om
fattning reklam bör göras för en viss alkoholfri dryck eller ej bör avgöras
av den enskilde företagaren ensam eller under medverkan av den organisa
tion han kan tillhöra. Däremot finner kollegium lämpligt att de nykterhets-
främjande sammanslutningarna i landet erhåller ett skäligt avvägt bidrag
av staten att användas till en propaganda för de alkoholfria dryckerna i all
mänhet med tyngdpunkten lagd på ett framhållande av att förtäring av alko
holhaltiga drycker icke behöver utgöra en nödvändig förutsättning för ett
angenämt umgängesliv. Det synes enligt kommerskollegium icke vara något
att erinra, därest denna propaganda utformas i samråd med Föreningen
fruktdrycker.
Beträffande utredningens förslag om stöd åt Föreningen fruktdrycker för
upplysningsverksamhet och kvalitetskontroll uttalar
sig statskontoret, kommerskollegium, Sveriges industriförbund, handelskam-
rarna i Stockholm och Göteborg, Sveriges vattenfabrikanters riksförbund och
Svensk industriförening i avstyrkande riktning.
Förslagen tillstyrkes däremot helt eller med vissa jämkningar av Sveriges
nykterhetsvänners landsförbund, Motorförarnas helnykterhetsförbund, han-
delskamrarna i Malmö och Gävle, Sveriges musteriförbund, Sveriges pomo-
logiska förening, Föreningen fruktdrycker, Sveriges centrala restaurangak
tiebolag samt Alkoholfria hotell och restauranger andelsförening u. p. a.
Kontrollstyrelsen uttalar att förevarande frågor bör upptagas, så snart
den ifrågasatta omorganisationen genomförts och föreningen därmed vunnit
sådan omfattning och stadga, att värdet av dess verksamhet kan bättre
bedömas.
23
Kommers
kollegium finner de föreslagna åtgärderna vara av intet eller
ringa värde såsom medel att främja ett alkoholfritt umgängesliv. I allt fall
måste de fördelar, som förslagen skulle medföra, anses vara obetydliga i
förhållande till de påtagliga nackdelarna. Kollegium framhåller, att stats
makterna under de senaste åren genom lagstiftning och andra åtgärder sökt
skapa förutsättningar för en fri konkurrens inom näringslivet. Grundtanken
är, att begränsning får förekomma endast där det ur allmän synpunkt är på
kallat. Kollegium finner, att principen om fri konkurrens inom näringslivet
skulle bli eftersatt, därest förslaget godkändes.
Härom anföres vidare.
Förslaget förutsätter nämligen, att kontrollen — vars syfte skulle vara att
främja framställningen av högklassiga alkoholfria drycker handhaves av
en sammanslutning, vari bl. a. tillverkare och importörer skulle inga som
medlemmar samt att verksamheten skulle stå under statlig tillsyn och till
stor del bekostas av statliga medel. Det fordras synnerligen starka skäl för
att man skall kunna godkänna en sådan ordning, vilken kan antagas med
föra konkurrensbegränsande verkningar inom detta avsnitt av det enskilda
näringslivet. Några sådana skäl föreligga icke. Om det verkligen skulle för
hålla sig så att efterfrågan på alkoholfria drycker är hämmad på grund av
deras låga kvalitet, bör det ankomma på tillverkarna själva att hoj a kvalite
ten samt att på lämpligt sätt bringa detta till allmänhetens kännedom för
att öka avsättningen.
Kommerskollegium förklarar emellertid, att om förslaget genomföres, har
ämbetsverket icke något att erinra emot att vara tillsynsmyndighet.
Sveriges vattenfabrikanters riksförbund tar bestämt avstånd från förslaget
att göra Föreningen fruktdrycker till en gemensam organisation för alkohol
fria drycker. Förbundet anför.
Förbundet betvivlar över huvud starkt nyttan av att skapa en gemensam
organisation av detta slag för de alkoholfria dryckerna och anser att en
sådan snarare kommer att accentuera förefintliga intressemotsättningar an
att överbrygga dessa. Ett statligt ekonomiskt stöd lär icke kunna förhindra
en sådan utveckling. De alkoholfria dryckerna är visserligen av skiftande
typer men är likväl sinsemellan konkurrenter. Var och en av de olika in
tressenterna måste sträva efter att få ökad avsättning för sina produkter och
inriktar sina kvalitets- och försäljningsbefrämjande åtgärder på detta. Un
der sådana förhållanden är det givet att det måste uppstå starka intresse
konflikter, om alla dessa intressenter skulle samlas i en gemensam organisa
tion, som i sin upplysnings- och reklamverksamhet icke torde kunna undga
att få göra värderingar av de olika dryckerna inbördes. Även om ledningen
för organisationen skulle lyckas med den i och för sig hart när omojliga
uppgiften att därvid göra objektivt riktiga bedömanden, skulle många av in
tressenterna i alla fall anse sina intressen åsidosatta och lämna organisa
tionen.
,
„ ,
....
. . ..
Vad därefter angår förslaget om kvalitetskontroll måste förbundet aven
bestämt avstyrka detta. De starkt skiftande typerna av alkoholfria dryc
ker <>ör det nämligen svårt för att icke säga omöjligt att tillämpa någor
lunda enhetliga och lika bedömningsgrunder för de olika dryckerna, bort
sett från det' förhållandet att de tekniska grunderna för en kvalitetsgra-
dering måste bedömas såsom mycket osäkra.
Kungl. Maj:ts proposition nr 22
24
Svensk industri förening säger sig ta bestämt avstånd från förslaget att
göra om en f. n. oansenlig, på privatintressen vilande sammanslutning, För
eningen fruktdrycker, till något slags halvstatlig kontrollstyrelse för alko
holfria drycker. I yttrandet anföres vidare.
Kommer allmänhetens intresse för de alkoholfria dryckerna att i fram
tiden väsentligt ökas. bl. a. till följd av aktiviserande åtgärder av olika slag,
torde också som följd härav konkurrensen inom producent- och för sälj ar
leden att avsevärt ökas, ett förhållande som alltid regelmässigt tar sig ut
tryck i intensifierad varureklam. Konkurrensen och de ökade pretentfoner
fi ån allmänhetens sida pa en varas kvalitet, som följer med en utvidgad
användning av densamma, kommer också enligt föreningens uppfattning
att tillskapa den effektivaste kvalitetskontrollen och det är således icke hel
ler i detta avseende nödvändigt med ett särskilt organ för denna kon
troll. Föreningen har f. ö. från andra branscher den erfarenheten, att ex
periment med organisationer, de må vara halvstatliga eller icke, vilka skola
övervaka kvalitetskontrollen inom en viss bransch, ofta slutar med rent
misslyckande. Det insmyger sig alltför lätt misstroende mot dem som hand
har kontrollen, betingat av intriger och stridiga privatintressen, och kon
trollorganet, om detta utgöres av en styrelse eller en särskild nämnd, får
aldrig tillräcklig auktoritet. Skall en kvalitetskontroll kunna genomföras
med verklig framgång förutsätter detta en helt statlig myndighet, som ge
nomför kontrollen med statens myndighet och med oväldiga ämbetsmän.
I motsats till nu återgivna remissorgan finner Sveriges nykterhetsvänners
landsförbund de föreslagna åtgärderna för kvalitetskontroll synnerligen an
gelägna och beaktansvärda. Förbundet föreslår dock, att den av utred
ningen förordade juryn tillsättes av Institutet för konserveringsforskning.
Sveriges centrala restaurangaktiebolag finner den föreslagna kvalitets
kontrollen ägnad att främja föreliggande syfte. Det torde emellertid böra
undersökas, huruvida icke denna kontroll i någon form kan samordnas
med den av varudeklarationsnämnden utövade verksamheten, som i olika
avseenden har nära samband med den nu föreslagna kvalitetskontrollen.
Föreningen fruktdrycker biträder i allo utredningens förslag samt under
stryker särskilt förslaget att komplettera den vetenskapliga kontrollen med
en jury, där konsumentgruppernas önskningar och synpunkter också kan
göra sig gällande.
Sveriges musteriförbund, som likaledes tillstyrker förslagen, erinrar om
att Sveriges pomologiska förening gjort en betydelsefull insats för att spri
da ökad kännedom om alkoholfria drycker. Det synes förbundet lämpligt
att pomologiska föreningens erfarenhet inom detta område utnyttjas. För
bundet upplyser vidare om att det på sitt program har att anställa en kon
sulent, vilken skulle kvalitetskontrollera medlemmarnas produktion, grans
ka hygienen in. m. i musterierna samt utöva rådgivande verksamhet i des
sa och jämväl även i fabrikationstekniska frågor. Förbundet har vidare i
samarbete med Sveriges pomologiska förening och professor Georg Borg
ström vid Institutet för konserveringsforskning låtit utarbeta »Normer för
klassificering av juice (must)», vilka normer synes förbundet ändamåls
enliga att tillämpa av den i betänkandet föreslagna juryn för bedömning
och rådgivning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 22
25
Sveriges pomologiska förening yrkar alt de föreslagna bidragen till För
eningen fruktdrycker ökas samt förordar ytterligare statsanslag till rese
stipendium för den blivande konsulenten och till anläggande av ett försöks-
musteri. Pomologiska föreningen framhåller, att Föreningen fruktdryckers
resurser, även med de av utredningen föreslagna statsbidragen, skulle bli
jämförelsevis små, då samma förening av egna medel skulle bekosta 1/4 av
konsulentens lön. Förslaget om ett resestipendium motiveras med att det
f. n. är svårt att anskaffa eu konsulent med erforderliga kunskaper. Sti
pendiet skulle utgå med 5 000 kronor. Ett försöksmusteri anser pomologiska
föreningen betydelsefullt för produktionens framtida inriktning. Ett en-
gångsanslag å
10
000
kronor förordas för ändamålet.
I frågan om kvalitetskontroll erinrar pomologiska föreningen, i likhet med
musteriförbundet, om de riktlinjer som organisationerna jämte Institutet
för konserveringsforskning uppdragit för sådan verksamhet. Pomologiska
föreningen föreslår, att frågan om kvalitetskontroll och kvalitetsmärkning
överlåtes till organisationerna och institutet, att kvalitetskontrollen verk
ställes vid institutet samt att detta, förutom det ekonomiska stöd som mus-
terinäringen kan ge, erhåller visst statsanslag för denna verksamhet.
Skånes handelskammare erinrar om de svårigheter för musteriindustrin
som föranledes av det år från år växlande skördeutfallet inom fruktod
lingen. Flertalet musterier saknar lagerlokaler av sådan storlek att must-
drycker skulle kunna finnas ständigt i handeln oavsett skördeutfallets väx
lingar. Handelskammaren ifrågasätter, om icke lån för investeringsändamål
kunde beredas musterierna ur tillgängliga statliga lånefonder.
Utredningens förslag att försöksvis anordna försäljning av alkoholfria
kvalitetsdrycker genom detalj handelsbolagets utminuterings-
ställen har väckt gensagor i de allra flesta yttrandena. Förslaget tillstyrkes
endast av Sveriges nykterhetsvänners landsförbund, IOGT, Alkoholfria ho
tell och restauranger andelsförening u. p. a. och Svensk industriförening.
Det avstyrkes av statskontoret, kontrollstyrelsen, detaljhandelsbolaget, kom
merskollegium, samtliga handelskamrar, Sveriges musteriförbund, Sveriges
pomologiska förening, Föreningen fruktdrycker, Sveriges centrala restau
rangaktiebolag och två av dess dotterbolag samt Sveriges hotell- och restau-
rantförbund.
Sveriges nykterhetsvänners landsförbund finner sig böra förorda försla
get, vilket av förbundet betecknas som en till utminuteringsoinrådet utdra
gen och i och för sig tilltalande konsekvens av principen i 48 § nya rusdrycks-
försäljningsförordningen. Visserligen kan, fortsätter landsförbundet, i den
na fråga anföras vissa av reservanterna åberopade nackdelar. Landsförbun
det vill likväl ansluta sig till majoritetens ståndpunkt på grund av att det
enligt denna endast är fråga om en försöksverksamhet. Landsförbundet för
utsätter, att Vin- och Spritcentralen skall lämna sin aktiva medverkan till
anskaffande av alkoholfria drycker av hög kvalitet genom den inhemska
produktionen eller genom import.
Kungl. Maj:ts proposition nr 22
26
Kontrollstyrelsen anför.
Kontrollstyrelsen kan för sin del icke finna annat än att de negativa skä
len överväger. Uppgiften att sälja alkoholfria drycker måste bli helt främ
mande för detalj handelsbolaget. Såsom utredningsminoriteten påpekar,
skulle vidare den praktiska uppgiften för bolaget vid en försäljning av alko
holfria drycker bli helt olikartad mot den som föreligger vid rusdrycksför-
säljningen. Vid sistnämnda försäljning gäller det att genom utmönstring
av enskilt vinstintresse göra utbudet passivt och försäljningen samhälleligt
lolerabel. Vid alkoholfri försäljning skulle det däremot gälla att stimulera
utbudet och göra varan attraktiv. Minoriteten uttalar med rätta, att denna
kombination av uppgifter icke kan vara lämplig. En särskild gensaga synes
höra riktas mot utredningens tanke att man skulle lämna försäljningspro
visioner på alkoholfria drycker åt bolagets affärspersonal.
Om bolaget skulle vilja hålla ett någorlunda rikhaltigt sortiment av alko
holfria drycker i sina affärer, skulle det vidare — åtminstone temporärt —
bli besvärligt att skaffa tillräckliga lagerutrymmen. Redan i samband med
starkölets införande torde betydande lokalsvårigheter komma att göra sig
gällande. I fråga om bolagets försändningsverksamhet skulle speciella kom
plikationer uppstå. Försändning av rusdrycker sker nämligen på landsbyg
den i viss utsträckning kostnadsfritt. Att medge helt eller delvis fri för-
sändning även för alkoholfria drycker synes däremot ur konkurrenssyn
punkt icke kunna komma i fråga.
Ur servicesynpunkt vore det självfallet en fördel om eu kund, exempel
vis en restaurang, kunde köpa olika slag av drycker på samma ställe. Men
någon möjlighet finns ju icke att från bolagsaffärerna leverera hela det
dryckessortiment — inklusive läskedrycker och vanligt Öl — som kan ifrå-
gakomma. En gränsdragning måste alltså ske, innebärande att endast vissa
av de alkoholfria dryckerna levererades från bolaget. Denna gränsdragning
måste bli mycket vansklig. Om den, som utredningsmajoriteten antytt,
skulle i allmänhetens ögon innebära något slags auktorisation av vissa slag
av drycker, måste detta medföra svårbedömliga konsekvenser.
I betänkandet understrykes även, att detaljhandelsbolaget i motsats till
den fria handeln icke är nödsakat att räkna med skälig handelsvinst. Situa
tioner kan därför, framhålles det, tänkas uppkomma, där bolagets prissätt
ning är konkurrensmässigt oförmånlig för den övriga handeln. I anslutning
härtill må ytterligare anföras, att detalj handelsbolaget genom sitt monopol på
försäljningen av rusdrycker kan vid en ökning av varusortimentet räkna
med lägre fasta kostnader för försåld vara än den vanliga detaljhandeln och
därmed intar en särställning i konkurrenshänseende.
Detaljhandelsbolaget yttrar.
Detaljhandelsbolaget vill till en början erinra om att bolaget från den
1 oktober 1955 ålagts att sälja stanköl i sina butiker. Detta nya varusorti
ment torde — med hänsyn till situationen på byggnadsmarknaden — kom
ma att ställa bolaget inför åtskilliga svårigheter i fråga om anskaffande
av erforderliga lagerutrymmen. Ålägges bolaget härjämte att tillhandahålla
alkoholfria drycker, torde lagersituationen komma att ytterligare förvärras.
Butikernas redovisning av försäljningen skulle — bland annat med hänsyn
till kommitténs förslag om provision till försäljningspersonalen på omsätt
ningen av alkoholfria drycker samt med hänsyn till bolagets försändnings
verksamhet — komma att kompliceras.
De nu nämnda svårigheterna av huvudsakligen teknisk art anser sig dock
bolaget kunna bemästra, om statsmakterna skulle finna det ur nykterhets-
Kungl. Maj:ts proposition nr 22
synpunkt önskvärt att bolaget tillhandahåller alkoholfria drycker i små
butiker.
Bolaget framhåller liksom kontrollstyrelsen, att det synes bli svårt att hos
butikspersonalen förena den speciella försäljningsattityd som handeln med
rusdrycker kräver med den aktiva inställning till försäljningen som utred
ningen förutsätter i fråga om handeln med alkoholfria drycker.
Vidare erinrar bolaget om att det på grund av sina lägre fasta kostnader
skulle komma att inta en gynnad ställning i konkurrensen med enskilda
försäljare av alkoholfria drycker samt fortsätter.
Bland annat kan anföras att bolagets fasta kostnader endast i obetydlig
utsträckning kommer att påverkas om dess varusortiment utökas med alko
holfria drycker. Skulle bolaget utifrån dessa förutsättningar faststalla sitt
försäljningspris efter affärsmässiga grunder, kommer detta sannolikt att
bli lägre än de priser, som den enskilda handeln måste räkna med. Än mer
markerad synes denna företrädesställning bli, om bolaget såsom kom-
mittémajoriteten föreslår — skulle enligt samma principer som nu tilläm
pas för rusdrycker kostnadsfritt försända alkoholfria drycker till små kun
der Den förmånsställning i dessa hänseenden, som bolaget kommer att fa,
torde — med rätta — komma att medföra opposition från den enskilda och
den kooperativa handelns företrädare.
Man torde kunna förutsätta att alkoholfria drycker i bolagets butiker
kommer att efterfrågas av ungdom och andra personer utan speciell varu
kännedom i fråga om alkoholhaltiga drycker. I sådana fall synes man, sa-
som även. kommittémajoriteten berört, icke kunna bortse från risken att be-
söket i bolagets butik kan ge impuls till inköp av rusdrycker.
Andra avstyrkande remissorgan, t. ex. Sveriges pomologiska förening och
Föreningen fruktdrgeker, framhåller särskilt risken för att ett genomfö
rande av förslaget skulle leda till minskat intresse för alkoholfria drycker
hos den enskilda handeln.
Utredningens rekommendationer om tullsättningen på alkoholfria
drycker har berörts endast i ett fåtal yttranden. I tillstyrkande riktning
uttalar sig Sveriges nykterhetsvänners landsförbund, IOGT och Föreningen
fruktdrycker. Sveriges pomologiska förening kan endast biträda utredning
ens ståndpunkt i fråga om sådana fruktsafter som helt saknar inhemska
motsvarigheter, medan handelskammaren i Gävle avstyrker i fråga om
frukt- och bärsafter men tillstyrker beträffande druvsafter och juicer, till
vilka motsvarigheter icke kan uppbringas inom landet.
Kommerskollegium uttalar, att en tullsänkning för alkoholfria drycker
icke bör ifrågakomma av nykterlietspolitiska skäl utan att denna fråga bör
lösas enligt sedvanliga bedömningsgrunder. En tullsänkning torde nämligen
knappast bidra till att minska konsumtionen av alkoholhaltiga drycker
till förmån för de alkoholfria. Skulle 1952 års tulltaxekommitté av andra
skäl finna att tullarna på alkoholfria drycker bör sänkas eller borttagas,
får statsmakterna tillfälle att taga ställning till denna fråga i dess rätta sam
manhang.
General tullstyrelsen framhåller, att ur tullteknisk synpunkt hinder ej
Kungl. Maj:ts proposition nr 22
27
28
möter för att företaga justeringar av gällande tullsatser för de åsyftade
varuslagen. Styrelsen erinrar emellertid om, att tullsatserna för vissa frukt
safter är bundna i Gatt (tulltaxenr 147: 1
—4 och ur nr 148: 1__4). Ett
bedömande av frågan om möjligheten och lämpligheten av att vidtaga änd
ringar av tullsatserna för ifrågavarande varuslag förutsätter en närmare
utredning med beaktande även av närings- och handelspolitiska synpunkter.
1952 års tulltaxekommitté anför.
Tulltaxekommittén har under sitt arbete med revision av tulltaxan ännu
icke haft tillfälle att i detalj behandla tullsatserna å drycker, bl. a. beroende
på vissa ännu icke utredda frågor rörande gränsskyddet för jordbrukspro
dukter samt frukt och trädgårdsprodukter. Enligt kommitténs uppfattning
kan den av utredningsmännen väckta frågan icke anses vara av den ange-
lägenhetsgrad, att någon särbehandling av densamma är påkallad, utan
frågan torde lämpligen böra lösas i samband med revisionen av tulltaxan i
dess helhet. För belysande av de frågeställningar som därvid kunna upp
komma må likväl anföras följande preliminära synpunkter.
Någon tullbeskattning av ifrågavarande produkter i fiskalt syfte torde
icke böra förekomma. Däremot kan en tullbeläggning i skyddssyfte icke
från början uteslutas, även om det gäller produkter som icke äro föremål
för tillverkning inom landet. En viss konkurrens torde nämligen ej sällan
föreligga mellan olika slag av alkoholfria drycker. Detta ha utredningsmän
nen själva ansett vara fallet beträffande vissa slag av inhemska fruktdryc-
ker, men samma förhållande torde kunna förekomma mellan inhemska och
importerade drycker (t. ex. äppelmust kontra druvmust). Även om i och
för sig hinder icke skulle anses möta att medgiva tullfrihet för vissa ut
ländska fruktdrycker, är det vidare tänkbart att man av tulltekniska skäl
kan finna det önskvärt att undvika en differentiering av tulltaxan. I detta
sammanhang kan erinras om vad utredningsmännen anfört rörande svå
righeten att genomföra en distinkt gränsdragning mellan de olika katego
rierna av här ifrågavarande drycker. I alla händelser torde man emellertid
icke ha anledning räkna med en tull av sådan storlek att den därav för
orsakade fördyringen kan tänkas ha någon avgörande betydelse för konsu
mentens val mellan alkoholfria och alkoholhaltiga drycker.
Departementschefen
De vid 1954 års riksdag antagna riktlinjerna för den framtida nykterhets-
politiken avser bl. a. åtgärder som kan främja en övergång från konsum
tion av starkare alkoholdrycker, särskilt spritdrycker, till svagare sådana
och till alkoholfria drycker. Vissa sådana åtgärder har redan beslutats. Jag
får härvidlag särskilt erinra om den ändrade avvägning av beskattningen på
olika drycker som skett på grundval av propositionerna nr 28 och 154 till
1954 års riksdag och som bl. a. lett till att skatten på lagrat lättöl borttagits.
Genom den nu framlagda utredningen med syfte att främja ett alkoholfritt
umgängesliv aktualiseras frågan om ytterligare åtgärder i samma riktning.
Beträffande de alkoholfria drycker som utredningen betecknar som mål
tids- och vardagsdrycker, t. ex. lättöl och läskedrycker, kan utvecklingen i
det stora hela sägas vara tillfredsställande. Slopandet av skatten på lättöl
har skapat bättre förutsättningar för drycker av denna typ att göra sig
Kungl. Mctj. ts proposition nr 22
29
gällande. I fråga om läskedryckerna kan konstateras, att konsumtionen stadigt ökat, att kvaliteten förbättrats samt att ett tämligen rikhaltigt urval finns att tillgå.
Vad angår de drycker åter, som utredningen betecknat som alkoholfria fest- och sällskapsdrycker — d. v. s. äppelmust, druvsafter, juicer, alkohol fria och alkoholsvaga viner samt andra drycker som i fråga om typ och smak utgör viss motsvarighet till vinerna — är bilden en annan. Produk tionen inom landet sker i liten skala, och utvecklingen har åtminstone delvis stagnerat. Urvalet av inhemska drycker av ifrågavarande slag är tämligen begränsat och förmår icke tillgodose skilda smakriktningar. Under senare år har en ökad import av sådana drycker ägt rum, men även här rör det sig om förhållandevis små kvantiteter och ett begränsat urval. Man kan vidare konstatera, att kännedomen om dessa drycker är bristfällig, icke blott hos allmänheten utan även hos restauratörer, restaurangpersonal och hos detalj handeln.
De förslag från utredningen som nyss redovisats avser att stimulera pro duktion, import och konsumtion av alkoholfria fest- och sällskapsdrycker.
Man har i vissa yttranden gjort gällande att utredningen överbetonat de alkoholfria dryckernas betydelse ur nykterhetssynpunkt. I andra yttranden har anförts kritik mot att utredningen begränsat sina förslag till de alkohol fria fest- och sällskapsdryckerna.
Det ligger i sakens natur att man icke kan med säkerhet förutsäga vilken betydelse för nykterhetstillståndet som de föreslagna åtgärderna skulle kunna få. Om man emellertid vill försöka gynna en övergång från alkoholhaltiga till alkoholfria drycker och främja ett alkoholfritt umgängesliv, är det en viktig förutsättning att alkoholfria drycker marknadsföres i någorlunda rik ligt urval och i goda kvaliteter samt att konsumenterna äger kännedom om dryckerna.
I fråga om läskedrycker och andra måltids- eller vardagsdrycker synes utvecklingen vara sådan, att särskilda åtgärder icke är påkallade. Vad an går de i vissa yttranden framförda förslagen om avskaffande eller lindring av läskedrycksskatten får jag erinra om att statsmakterna så sent som vid 1954 års riksdag tagit ställning till denna skatt.
Däremot synes påkallat att göra en insats för ökad användning av alko holfria fest- och sällskapsdrycker. Om man vill finna alternativ till de inom sällskapslivet brukade alkoholdryckerna, torde man i huvudsak vara hän visad till nu ifrågavarande drycker. Utan stöd från det allmännas sida synes man icke kunna räkna med att inom en nära framtid ha tillgång till ett rikhaltigare sortiment av dessa drycker och en efterfrågan som kan moti vera ett ökat intresse från produktionens och handelns sida.
Jag finner, med hänsyn till det anförda, alt skäl föreligger för att över väga .stödåtgärder av den begränsade art varom nu är fråga.
Utredningen föreslår bl. a. att ett engångsanslag av 400 000 kronor skall ställas till Föreningen fruktdryckers förfogande för en upplysning s- kampanj rörande alkoholfria fest- och sällskapsdrycker samt alt för
Kungl. Maj.ts proposition nr 22
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 22
eningen därutöver skall erhålla kontinuerligt stöd med mindre belopp för
upplysningsverksamhet om sådana drycker. I de föreslagna anslagen in
går även vissa belopp till bestridande av kvalitetskontroll beträffande dryc
kerna.
I propositionen nr 153 till 1954 års riksdag uttalade jag, att reklamen
för alkoholfria drycker i första hand bör vara en angelägenhet för fabri
kanterna. Tillika framhöll jag emellertid, att frågan om stöd åt sådan re
klam föll inom området för utredningen om åtgärder för att främja ett
alkoholfritt umgängesliv. Riksdagens särskilda utskott har i sitt utlåtande
nr 4 gjort ett uttalande av samma innebörd.
Av de skäl som framförts av utredningen och i vissa yttranden finner
jag påkallat, att en upplysningskampanj inom ifrågavarande område an
ordnas med statens stöd. En sådan kampanj bör lämpligen insättas i viss
anslutning till ikraftträdandet av det beslutade friare systemet för för
säljning av rusdrycker.
Vid samma tid skall enligt statsmakternas beslut en allmän upplysnings
kampanj för ansvar och nykterhet äga rum. Ämnet för de båda kampan
jerna kan åtminstone delvis komma att bli detsamma. Även inom ramen
för den allmänna kampanjen kan det visa sig lämpligt att bedriva upplys
ning om alkoholfria drycker och påvisa de möjligheter som drycker av detta
slag kan erbjuda vid festlig samvaro såsom alternativ till rusdrycker. I båda
fallen är det en viktig uppgift att etablera samarbete med organisationer av
olika slag. För den allmänna kampanjen har redan organiserats en central
kommitté med arbetsutskott och kansli; härtill skall komma länsombud och
lokalkommittéer.
Åtskilliga fördelar synes kunna vinnas genom att anförtro nu ifrågava
rande kampanj åt centralkommittén för den allmänna kampanjen. Utred
ningen har också i andra hand anvisat denna lösning. Man kan utnyttja en
färdig organisation och tillgodogöra sig de kontakter med olika samman
slutningar som skapats av denna. Härigenom torde kunna åstadkommas
ökad effektivitet och avsevärda besparingar. Man kan räkna med att led
ningen för den allmänna kampanjen lägger upp nu ifrågavarande propa
ganda på ett alltigenom positivt sätt. Att en sammankoppling med kam
panjen för ansvar och nykterhet skulle skapa ett försämrat psykologiskt
utgångsläge för denna propaganda finnes därför icke anledning att befara.
Beträffande Föreningen fruktdrycker må erinras om att denna samman
slutning är ny och har tämligen ringa anslutning. En breddning av för
eningens organisatoriska underlag pågår visserligen, och en del resultat
har uppnåtts, men organisationsarbetet har ännu icke slutförts.
Jag får därför i likhet med åtskilliga remissorgan förorda, att nu ifråga
varande kampanj anförtros åt centralkommittén för den allmänna kampan
jen. Den sakkunskap som finnes företrädd inom Föreningen fruktdrycker
synes kunna tillvaratas genom att kommitténs arbetsutskott samråder med
föreningen vid kampanjens utformning.
Arbetsutskottet för den allmänna kampanjen har den
21
november 1954
31
inkommit till Kungl. Maj :t med förslag till en plan för denna kampanjs genomförande. Förslaget upptar en kostnadsram av 2 068 000 kronor, var av 495 000 kronor till film, 275 000 kronor till annonsering i pressen,
450 000
kronor till material för olika folkrörelsers och organisationers di
rekta medverkan, 355 000
kronor till administrationsomkostnader samt
150 000 kronor såsom reserv. Planen för kampanjen och därav föranlett medelsbehov har jag för avsikt att senare anmäla för Kungl. Maj :t.
Om kampanjen för alkoholfria festdrycker överlämnas till arbetsutskot tet, kommer utskottet självfallet att vid utformningen av de propagandame del som ingår i den allmänna kampanjen taga behörig hänsyn till den nya uppgiften. I denna bör ingå att propagera icke blott för alkoholfria fest- och sällskapsdrycker utan även för ett alkoholfritt umgängesliv överhuvud ta get. De kostnader som föranledes av den nya uppgiften synes, såsom förut antytts, kunna bli åtskilligt lägre än vad utredningen beräknat för sitt för slag. Ett sammanlagt belopp av 200 000 kronor torde vara tillräckligt. Detta kan lämpligen uppdelas i ungefär lika stora poster för pressannonsering, film samt material för folkrörelsernas och organisationernas direkta med verkan.
Det ligger i sakens natur att den förstärkning av olika omkostnadsposter för den allmänna kampanjen som här ifrågasatts måste vara ungefärlig samt att arbetsutskottet bör ha tämligen stor frihet till omdisposition i an slutning till de båda kampanjernas slutgiltiga uppläggning.
Förslaget om kvalitetskontroll över alkoholfria fest- och sällskapsdrycker, för vilket ändamål medel skulle beräknas bl. a. inom ramen för den av ut redningen föreslagna kampanjen, har avstyrkts av flera remissorgan, där ibland statskontoret och kommerskollegium. Såsom framhållits i de av styrkande yttrandena kan vissa principiella skäl anföras mot att staten läm nar bidrag till en sådan verksamhet; denna bör enligt sakens natur åvila de ekonomiska intressenterna själva. Härtill kommer att en kvalitetskontroll, som principiellt skall kunna omfatta alla drycker av ifrågavarande slag, torde vara förenad med praktiska svårigheter. Jag kan därför icke tillstyrka utredningens förslag i denna del. Medel för kvalitetskontroll bör alltså icke beräknas inom ramen för upplysningskampanjen för alkoholfria drycker och ett alkoholfritt umgängesliv.
På grund av det anförda vill jag förorda att ett belopp av 200 000 kronor ställes till centralkommitténs förfogande för en upplysningskampanj rö rande alkoholfria fest- och sällskapsdrycker och ett alkoholfritt umgänges liv. Detta synes lämpligen kunna ske i den formen att anslaget till upplys ningskampanjen för ansvar och nykterhet uppräknas med nämnda belopp. Jag torde senare få återkomma härtill vid anmälan av mina förslag rörande medelsbehovet under sjunde huvudtiteln för budgetåret 1955/56.
I likhet med utredningen finner jag lämpligt att de resultat som kan nås genom en kampanj för alkoholfria festdryckcr tillvaratas genom fort satt upp lysnings v erksa in het på området.
Kungl. Maj:ts proposition nr 22
32
Såsom huvudman för verksamheten föreslår utredningen Föreningen
fruktdrycker. Denna organisation skulle — förutom medel till kvalitets
kontroll — erhålla grundbidrag, stimulansbidrag och bidrag till anställande
av en konsulent med tillhopa högst 29 000 kronor för år.
Såsom nyss nämnts anser jag mig icke kunna biträda förslaget om kva
litetskontroll. Det stöd från statens sida som kan ifrågakomma bör alltså
enbart avse en allmän upplysningsverksamhet på området med sikte på
att sprida bruket av alkoholfria fest- och sällskapsdrycker. Upplysnings
verksamheten bör handhas av ett organ, som företräder de intressen som
främst synes böra komma till tals i ett sammanhang som detta, d. v. s. å
ena sidan producenter, importörer och försäljare samt å andra sidan nyk-
terhetsorganisationer och ungdomsorganisationer med någorlunda bred
förankring.
Det enda organ som härvid synes kunna komma i fråga är Föreningen
fruktdrycker. Föreningen är, såsom nyss antytts, i färd med att bredda sitt
organisatoriska underlag, så att detta omfattar de intressen som här nämnts,
och föreningen har därvid redan uppnått vissa resultat. Med hänsyn till att
organisationen sålunda kommer att företräda icke blott ideella utan även
kommersiella intressen kan jag emellertid icke förorda att stöd från statens
sida ges i de av utredningen föreslagna formerna. En förutsättning för stats
bidrag bör vara att de av föreningen företrädda producenterna, importö
rerna och försäljarna bidrar med åtminstone samma belopp. På föreningen
och dess intressenter bör vidare ankomma att själva anställa och avlöna
personal. För att upplysningsverksamheten skall bli av något värde torde
å andra sidan statens bidrag icke böra begränsas alltför snävt. En maxi-
mering till 25 000 kronor synes kunna förordas.
Föreningen kan redan under budgetåret 1955/56 på olika sätt anknyta till
den upplysningsverksamhet på området som enligt vad jag nyss förordat
skall bedrivas av ledningen för kampanjen för ansvar och nykterhet. Den
bör vidare stå beredd att taga vid, när nämnda upplysningsverksamhet
slutförts. Med hänsyn härtill bör, så långt föreningen kan erhålla däremot
svarande bidrag från de ekonomiska intressenterna, statsbidraget stå till
förfogande redan under budgetåret 1955/56 och därefter utgå tills vidare.
Med hänsyn till bl. a. det här ifrågasatta statsbidragets syfte och utform
ning synes det lämpligt att kontrollstyrelsen blir tillsynsmyndighet.
Jag får alltså förorda att ett statsbidrag av högst 25 000 kronor för år ut
går fr. o. in. budgetåret 1955/56 såsom bidrag till Föreningen fruktdrycker
för upplysningsverksamhet rörande alkoholfria fest- och sällskapsdrycker.
Beloppet bör ställas till kontrollstyrelsens förfogande för att, efter ansökan
av föreningen utbetalas, i den mån föreningen visar sig ha från producen
ter, importörer och försäljare av sådana drycker erhållit bidrag med mot
svarande belopp för ändamålet. Vid ansökan om bidrag bör föreningen
bifoga en specifikation över de kostnader som avses skola täckas genom
statsbidraget. Innan någon del av beloppet utbetalas, bör föreningen ha
styrkt inför styrelsen att den vunnit anslutning dels från producenter, im-
Kangl. Maj:ts proposition nr 22
33
portörer och försäljare av ifrågavarande drycker, dels från nykterhetsor- ganisationer och ungdomsorganisationer med ett sammanlagt medlemsan tal av förslagsvis minst 100 000. Det bör åligga föreningen att till kontroll styrelsen avge berättelse över användningen av erhållet statsbidrag. På sty relsen bör ankomma att i såväl formellt som sakligt hänseende granska föreningens verksamhet samt att efter framställning från föreningen in komma till Kungl. Maj:t med eventuella förslag om bidrag till föreningen under följande budgetår.
Anslag för nu ifrågavarande ändamål torde böra anvisas under rikssta- tens sjunde huvudtitel. Till anslagsäskandet för budgetåret 1955/56 torde jag få återkomma vid anmälan av medelsbehovet för delta budgetår under sagda huvudtitel.
Såsom ett medel att ytterligare stimulera konsumtionen av alkoholfria kvalitetsdrycker föreslår utredningen att sådana drycker skall försäljas av detaljhandelsbolaget för rusdrycker.
Vissa skäl kan i och för sig tala för detta förslag. Bl. a. skulle bolaget kun na förväntas tillhandahålla vissa utländska kvalitetsdrycker som hittills icke förekommit i den svenska marknaden. Såsom framhållits redan av utred ningen, skulle emellertid den föreslagna anordningen vara förenad med på tagliga olägenheter. Dessa sammanhänger i huvudsak med detaljhandels bolagets ställning av monopolföretag för försäljning av rusdrycker. Det finns bl. a., såsom påpekats från flera håll, anledning befara att den enskil da handelns intresse för dryckerna skulle minska. Förslaget skulle härige nom kunna motverka sitt eget syfte.
På grund av det anförda finner jag, i likhet med två av utredningens leda möter och flertalet remissorgan, att de skäl som talar emot förslaget över väger. Jag kan således icke tillstyrka utredningens förslag i denna del.
Utredningen har slutligen förordat en omprövning av t u 11 s ä 11- ningen på importerade alkoholfria fest- och sällskapsdrycker, varvid bl. a. erinrats om att tullen beräknas brutto för netto och således även ut går på flaskor och annat emballage.
Tullarna på ifrågavarande drycker torde icke nämnvärt inverka på möj ligheterna att avsätta dryckerna.
Det utredningsuppdrag som lämnats 1952 års tulltaxekommitté avser en allmän revision av tullsatserna, och kommittén kommer härvid att upp ta frågan om tullen även på alkoholfria drycker. När kommittén — som haft utredningens förslag på remiss — går att behandla nämnda fråga, torde den även komma att pröva de skäl som anförts av utredningen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 22
it Bihang Ull riksdagens protokoll lOöö. 1 samt. AV 22
34
:
Kungl. Maj.ts proposition nr 22
IV. Restauranger med alkoholutskänkning
Författningsbestämmelser m. m.
I direktiven för utredningen tog jag i första hand upp förhållandena på
vanliga restauranger av god standard. Därvid framhöll jag bl. a., att det
borde tillses att gäster som avstår från alkohol kan finna trivsel på dessa
restauranger.
Sedermera har i den nya rusdrijeksförsåljningsförordningen av den 26
maj 1954 (nr 521) införts en bestämmelse (48 §), enligt vilken alkohol
fria drycker skall finnas att tillgå i tillfredsställande urval vid utskänkning
av rusdrycker. I motiven till nämnda bestämmelse anmärkte jag, att ur
valet får avpassas efter utskänkningsställets karaktär. Såsom exempel på
drycker, som bör tillhandahållas, framhöll jag, utom kaffe o. dyl., olika
slag av fruktmuster och läskedrycker samt färskt och lagrat lättöl.
Kontrollen över att nämnda bestämmelse följes vilar i första hand på
det nya detaljhandelsbolagets distriktschefer. Dessa bär huvudansvaret för
kontrollen över utskänkningsbestämmelsernas efterlevnad och utskänk-
nings handhavande i övrigt. Dis triktscheferna intar därvid ställning av of
fentliga tjänstemän, intendenter för utskänkningsärenden, och är under
ställda länsstyrelsen (24 och 57 §§ rusdrycksförsäljningsförordningen). In
struktion för intendenterna har utfärdats av Kungl. Maj:t den 12 november
1954 (nr 647).
Bland rusdrycksförsäljningsförordningens bestämmelser må ytterligare
erinras om 41 § andra stycket andra punkten, varav framgår att kontroll
styrelsen äger utfärda föreskrifter rörande prissättning på utskänkta rus
drycker och vad därmed äger samband. Med sistnämnda uttryck avses en
ligt motiven bl. a. frågor om prislistor. På grundval av sålunda utfärdade
föreskrifter skall bestämmelser upptas i de kontrakt, varigenom detalj-
handelsbolaget överlåter rätt till utskänkning på vederbörande restauratör.
Utredningen
Utredningen har försökt bilda sig en uppfattning om i vilken utsträck
ning alkoholfria drycker tillhandahålles på restaurangerna. Utredningen
anför.
Från restauranghåll har framhållits, att alkoholfria drycker av olika
slag alltså inte blott bordsvatten och vanliga läskedrycker — på senare
är blivit en allt mera normal företeelse på många restauranger och att den
na utveckling ägt rum utan några tvingande bestämmelser från myndighe
ternas sida. Dessa förhållanden vitsordas också av restauranggästerna, även
om man bland dem ofta möter uppfattningen, att stora ojämnheter råder
mellan olika restaurangers service i fråga om alkoholfria drycker. Det är
således knappast ens regel, att vid festvåningsarrangemang juice bjudes
35
som alternativ till snaps, trots att man här måste räkna med att det bland gästerna ofta finns sådana, som inte önskar dricka sprit.
Utredningen påpekar vidare, att anmärkningarna mot servicen i fråga om alkoholfria drycker framför allt har tagit sikte på spritrestaurangerna. Emellertid har, fortsätter utredningen, förevarande fråga på senare tid vunnit beaktande inom bl. a. restaurangnäringens egna organisationer. Så lunda har Sveriges hotell- och restaurantförbund i flera cirkulärskrivelser till sina medlemmar under år 1954 framhållit betydelsen av att vinlistorna kompletteras med ett alkoholfritt sortiment.
Vissa ytterligare åtgärder i samma riktning redovisas i fortsättningen ur yttrandet från kontrollstyrelsen.
Utredningen har under medverkan från Sveriges centrala restaurang aktiebolag samt Sveriges hotell- och restaurantförbund verkställt förfråg ningar hos ett antal restauranger angående förekomsten av andra alko holfria drycker än bordsvatten och läskedrycker. Resultaten redovisas i be tänkandet s. 44 f.
Utredningen har även ingått på frågan huruvida och i vilken utsträck ning en faktisk eller psykologisk press att förtära sprit eller vin förekom mer på alkoholrestaurangerna. Härvid konstaterar utredningen att det fin nes motsatta uppfattningar om de verkliga förhållandena. Vidare framhål- les, att serveringspersonalen med hänsyn till drickspengarna har ett orub bat intresse av att gästerna dricker sprit och vin.
Vid sina överväganden i frågan finner utredningen, att problemet blir att fixera och pröva förutsättningarna för att 48 § nya rusdrycksförsälj- ningsförordningen skall kunna förverkligas och vad som kan göras för att bestämmelsen inte till stora delar skall stanna på papperet.
Utredningen anser, att önskemålen om alkoholfria måltids- och festdryc ker på restaurangerna icke är väl tillgodosedda. I varje fall gäller detta beträffande festdryckerna. Emellertid finner utredningen att man inte bör tillgripa detalj reglerande bestämmelser Jför att åstadkomma ett bättre sa kernas tillstånd. Den nya förordningens 48 § synes vara till fyllest. And ra utvägar att vidga de alkoholfria dryckernas användning på restaurang erna får sökas. Enligt utredningens uppfattning torde det härvid framförallt gälla att förena service- och nykterhetssynpunkterna.
Utredningen föreslår, att detaljhandelsbolaget utarbetar en handledning för restauratörerna och deras personal med råd och anvisningar angående tillämpningen av 48 § nya rusdrycksförsäljningsförordningen. I de kon trakt, varigenom bolaget överlåter utskänkningsrätt på vederbörande res- tauratör, bör vidare enligt förslaget upptas en erinran om vikten av att i handledningen angivna detaljer blir föremål för ständigt beaktande och nödiga åtgärder. Utredningen anför hl. a.
I stället för att bygga ut författningstexten med ytterligare paragrafer får man söka andra och smidigare anordningar för att uppnå önskvärd normalisering eller åtminstone ange minimifordringarna i fråga om sorti- ment av och service med alkoholfria drycker.
Kungl. Maj. ts proposition nr 22
36
Kungl. Maj. ts proposition nr 22
I törsta hand kan man tänka sig att noggranna föreskrifter intas i de
talj handelsbolagets kontrakt för överlåtelse av utskänkningsrättigheter. I
viss utsträckning synes en komplettering av 48 § böra meddelas i kontrak
tet, men frågans natur med betydande inslag av personligt intresse för god
service föranleder dock, att man här måste bygga på vederbörandes öns
kan att göra mera än vad som ligger inom ramen av meddelade eller tänk
bara föreskrifter. Området alkoholfria drycker är i långa stycken nytt och
oprövat, och bl. a. detta motiverar, att en tryckt, relativt utförlig handled
ning i frågan utarbetas av detaljhandelsbolaget med råd och anvisningar
till restaurangföretagarna och deras personal. I överlåtelsekontraktet torde
man då väsentligen kunna inskränka sig till att understryka vikten av att
i handledningen angivna detaljer blir föremål för ständigt beaktande och
nödiga åtgärder.
I handledningen kan närmare diskuteras, vad soin från allmänna syn
punkter är att anse som ett tillfredsställande urval, och vidare kan häri
behandlas vissa service- och prisfrågor. Individuella och detaljerade reg
ler för olika restauranger torde det knappast vara görligt att utforma men
däremot allmänna riktlinjer och minimikrav beträffande anspråken på res
tauranger av olika klasser och grundtyper. Speciella förhållanden för res
tauranger med stort inslag av utländska turister bör beaktas, liksom också
de särproblem, soin möter på folk- och vinrestauranger. Restauranger av
högre och högsta klass måste naturligtvis räkna med att kunna erbjuda al
ternativ till sprit och vin på olika stadier i och sammansättningar av mål
tider — och helst även efter måltidens slut. Just »vid kaffet» lämnas abso
lutisten i sticket av de alkoholfria dryckerna och av restaurangerna.
I handledningen skall också understrykas vikten av att alkoholfria drycker
effektivt och attraktivt reklameras inför restaurangernas gäster, både i
matsal och festvåning. Reklammedel och reklammetoder kommer naturligt
vis att växla, men mera generellt kan framhållas, att de alkoholfria drycker
na bör annonseras på samma lista som spritdrycker och vin.
I den föreslagna handledningen bör också anges restauratörernas skyl
dighet att i samband med intern personalinformation och personalinstruk
tion behandla frågor om alkoholfria drycker, dels rent varukunskapsmäs-
sigt, dels från servicesynpunkt. Även speciella nykterhetssynpunkter bör an-
läggas.
I samband med den yrkesutbildning, som meddelas vid de statsunder
stödda och statsinspekterade restaurangskolorna, bör också frågor om alko
holfria drycker behandlas.
I fortsättningen erinrar utredningen om de nya distriktscheferna — inten
denterna för utskänkningsärenden. Enligt utredningen torde intendenternas
verksamhet till väsentlig del bli förlagd till det rådgivande och positivt över
vakande planet, och en naturlig arbetsuppgift för dem blir då att tillse, hur
lämnade anvisningar angående alkoholfria drycker efterleves.
Utredningen anser icke, att prisreglerande bestämmelser bör utfärdas i
fråga om alkoholfria drycker som tillhandahålles på restaurangerna.
Slutligen erinrar utredningen om att drickspenningsfrågan behandlas av
1953 års utskänkningsvinstkommitté. I den mån drickspenningsproblemet
aktualiseras och kräver beaktande också i samband med serveringen av alko
holfria drycker, bör detta ske inom ramen för de uppgifter, som åvilar nämn
da kommitté.
Kungl. Maj.ts proposition nr 22
Yttranden
37
Såsom framgår av redogörelsen för remissorganens inställning till utred ningens förslag om upplysningsverksamhet rörande alkoholfria drycker m. m. har i några yttranden anförts vissa allmänna synpunkter på utredningens uppfattning om de alkoholfria dryckerna. Till denna redogörelse torde här få hänvisas.
Utredningens förslag angående restaurangerna och de alkoholfria dryc kerna tillstyrkes helt eller i huvudsak av Sveriges nykterhetsvänners lands- förbund, IOGT, handelskammaren i Gävle, Sveriges musteriförbund, Sveri ges pomologiska förening, Föreningen fruktdrycker och Svensk industri förening. Fn övervägande kritisk hållning intas däremot av kontrollstyrel sen, Detaljhandelsbolaget för rusdrycker, aktiebolag, Sveriges centrala restau rangaktiebolag och dess dotterbolag, samt Sveriges hotell- och restaurant- förbund. Även i dessa yttranden ger man emellertid i allmänhet uttryck för en positiv inställning till syftet att på restaurangerna erhålla en god service för dem som icke önskar förtära alkoholdrycker.
Sveriges nykterhetsvänners landsförbund framhåller, att den av utredning en föreslagna handledningen bör i största möjliga mån utformas som en kommentar till 48 § nya rusdrycksförsäljningsförordningen. Genom bestäm melse i vederbörande överlåtelsekontrakt bör i varje särskilt fall fastställas en förpliktelse om efterföljd av denna kommentar. I handledningen borde bl. a. understrykas, att nämnda föreskrift i försäljningsförordningen åsyftar, att alkoholfria drycker skall erhålla en med alkoholdryckerna fullt jämbör dig ställning på matsedlar och listor över tillgängliga drycker och att serve ringspersonalen är skyldig att beredvilligt lämna lika utförliga upplysningar om de alkoholfria dryckerna som om alkoholdryckerna samt betjäna restau ranggästerna lika alldeles oavsett arten av de drycker de konsumera.
Liknande synpunkter anföres av IOGT. Enligt Svensk industriförening torde det utan vidare stå klart, att den gäst som på I-klass restaurang önskar förtära alkoholfria drycker erbjudes en väsentligt sämre service när det gäller urvalet av drycker och tyvärr ofta ock så i fråga om betjäningen än den gäst, som beställer in starksprit. Det är därför av största vikt med hänsyn till den stora roll som restauranglivet spe lar vid utbildandet av olika slags dryckesvanor, att alla restauranger genom olika medel förmås att aktivt börja arbeta för de alkoholfria dryckernas populariscring.
K ont rollstyr elsen finner, att utredningens förslag föranleder vissa erin ringar samt anför bl. a.
Utredningen framhåller med rätta, att gäster, som endast förtär alkohol fria drycker, bör komma i åtnjutande av samma service från restaurangper sonalens sida som de gäster, vilka beställer sprit eller vin. Kontrollstyrel sen finner det emellertid också angeläget att betona, alt den icke spritförtä- rande gästen bör bli lika väl behandlad även om han avböjer också den alko holfria drycken. Ur synpunkten av gästens frihet att själv bestämma sin förtäring är ett »juicctvång» lika olämpligt som ett »sprittvång».
38
Kontrollstyrelsen påpekar vidare, att i den män särskilda föreskrifter skall
meddelas i fråga om utskänkningen av alkoholfria festdrycker, denna upp
gift icke, såsom utredningen förutsatt, bör ankomma på "detaljhandelsbola
get. Den nyligen beslutade försäljningslagstiftningen innebär nämligen, att
detaljhandelsbolaget som sådant icke skall ha att ta någon befattning med
den sociala kontrollen över utskänkningen. I den mån generella föreskrifter
härom erfordras, torde sådana böra meddelas av kontrollstyrelsen. Den di
rekta tillsynen över utskänkningsförhållandena på restauranger tillkom
mer länsstyrelserna och detalj handelsbolagets distriktschefer i deras egen
skap av till länsstyrelsen knutna intendenter för utskänkningsärenden. I
samband med kontrollen över rusdrycksutskänkningen bör intendenterna
självfallet även utöva tillsyn över att restaurangerna fullgör den i 48 § nya
rusdrycksförsäljningsförordningen föreskrivna skyldigheten att tillhanda
hålla alkoholfria drycker i tillfredsställande urval.
Styrelsen fortsätter.
Emellertid torde det, i varje fall tills vidare, kunna väsentligen överlämnas
åt restaurangerna själva att genomföra en god service i fråga om alkoholfria
festdrycker, så mycket mera som de otvivelaktigt har ett starkt ekonomiskt
intresse av att öka sin försäljning av sådana drycker. På restauratörhåll
förekommer för närvarande en livlig aktivitet för att lansera och populari
sera de alkoholfria festdryckerna. Sålunda har exempelvis från Stockholms-
distriktets allmänna restaurangaktiebolag utfärdats två cirkulär, som för
utom prislistor upptager föreskrifter om visst sortiment och viss reklam
gentemot gästerna. Från Sveriges Hotell- och Restaurantförbund har utgått
tre cirkulär med vissa rekommendationer rörande sortiment, prissättning
m. m. Ett av cirkulären presenterar en av Försäkringsbolaget för helnyktra,
Ansvar, i samråd med de allmänna och privata restaurangerna startad kam
panj för alkoholfria festdrycker. Från restaurangernas sida betonas sär
skilt, att en ökad försäljning av alkoholfria drycker blir förmånlig för restau-
ratörerna med hänsyn till vinstbegränsningen för sprit och vin.
Även Detaljhandelsbolaget för rusdrycker påpekar att bolaget som sådant
inte skall utöva tillsyn över restaurangernas skötsel ur social synpunkt. Bo
laget förordar att i instruktionen för restaurangintendenterna intas anvis
ningar om att intendenterna är skyldiga att observera hithörande problem
och genom olika åtgärder arbeta för att alkoholfria festdrycker tillhanda-
hålles på restaurangerna.
Sveriges centrala restaurangaktiebolag förklarar sig kunna följa utred
ningen endast i så måtto, att bolaget kan finna motiverat, att detaljhandels
bolaget eller kontrollstyrelsen i anslutning till 48 § rusdrycksförsäljningsför-
ordningen utarbetar en handledning, vari diskuteras de särskilda frågor,
som kan behöva belysas i detta sammanhang, såsom urvalet av drycker,
reklammedel och reklammetoder samt personalinstruktion. Bolaget anför vi
dare.
Därest en sådan handledning kommer till stånd, bör den utarbetas i sam
råd med näringens organisationer. Däremot bör handledningen icke få eu
sådan form av råd och anvisningar, att den i tillämpningen kan bli en de
taljrik lagstiftning av lägre valör. Då statsmakterna nyligen beträffande de
Kungl. Maj.ts proposition nr 22
39
betydlist mer ömtåliga och komplicerade frågorna om utskänkning av rus drycker genomfört en lagstiftning, som bygger på ökad frihet och vidga ansvar för därav berörda parter, kan ingen anledning föreligga att beträf fande de ofarliga alkoholfria dryckerna införa detalj bestämmelser och de taljkontroll. Om alltför detaljerade »råd och anvisningar» utfärdas, kan det befaras, att ett rent formellt iakttagande av dessa anses vara tillfyllest, vilket kan komma att verka hämmande på intresset för en aktiv insats pa detta område och därmed motverka syftet med föreskrifterna och stora en redan påbörjad önskvärd utveckling. De allmänna restaurangbolagen kom ma att helhjärtat verka för en vidgad konsumtion av alkoholfria drycker av skilda slag. Av särskild vikt är därvid att få serveringspersonalen aktivt engagerad. För detta ändamål kommer samarbete att upptagas med perso nalorganisationerna.
Sveriges hotell- och restcinrantförbund yttrar.
Ett drivande i större skala av en utskänkning avseende alkoholfria dryc ker är en fråga icke blott om utbud utan även om efterfrågan. Då restaura- törerna ha att driva sina företag på ett ur ekonomisk synpunkt realistiskt sätt, kunna de icke ligga med lager av alkoholfria drycker, som icke mot svaras av efterfrågan. Härmed avses icke att det skulle vara ekonomiskt sett fördelaktigare för restauratörerna att sälja spritdrycker än att sälja al koholfria drycker. Förhållandet är snarare det motsatta.
Vad som emellertid är det väsentliga, och där har förbundet en med ut redningen helt överensstämmande uppfattning, det är, att rådande ojämn- heter i vad avser tillhandahållandet av alkoholfria drycker bör med alla möjliga medel avhjälpas.
Förbundet erinrar i fortsättningen om de i kontrollstyrelsens yttrande om talade åtgärderna i detta syfte från förbundets och de allmänna restauiang- bolagens sida. Förbundet förklarar sig med hänsyn härtill kunna se med tillförsikt på den framtida utvecklingen i vad gäller förande av alkoholfria drycker på de privata restaurangerna. Detta skulle i än högre grad gälla, om den av utredningen föreslagna reklamkampanjen komme till stånd.
Vad utredningen anfört om press till alkoholförtäring på restaurangerna föranleder förbundet till bl. a. dessa uttalanden.
Enligt förbundets mening äro de av utredningen framförda synpunkterna överdrivna. Den nykterhetspolitiskt sett ogynnsamma effekten av angivna missförhållanden — där de nu förekomma —• torde vara ganska ringa. För bundet vill ej förneka, att ett mindre trevligt uppträdande från serverings personalens sida gentemot en icke alkoholförtärare i och för sig kan vara obehagligt men att det, även för en känslig person, skulle medlöra någon märkbar ogynnsam nykterhetseffekt, finner förbundet osannolikt. I anslut ning härtill önskar förbundet meddela, att dess styrelse beslutat igångsätta en i samråd med restaurantpersonalorganisationen stort upplagd kampanj för likabehandling av alla gäster och för propagerande för alkoholfria dryc ker.
Vad beträffar utredningens förslag om eu handledning för restauratö rerna ifrågasätter förbundet, om en sådan kan bli av något som helst värde, samt anför vidare.
1 den mån ej restauratörerna anses vara i besittning av tillräcklig varu kännedom på detta område eller kommer att vara det när efterfrågan akti
Kungl. Maj. ts proposition nr 22
40
veras och det således står i deras eget intresse att vara det, torde det lämp
ligen ankomma på den organisation, som skall tillvarataga restauratörernas
egna intressen, att utarbeta en sådan handledning. Det skulle däremot kun
na vara av värde, om en kortfattad handledning i samband med den före
slagna reklamkampanjen kunde distribueras till den köpande allmänheten.
Mot den föreslagna bestämmelsen i överlåtelsekontrakten har förbundet
intet annat att invända än att en sådan bestämmelse förefaller onödig sär
skilt som utvecklingen går i den riktningen, att restauranterna i eget in
tresse tillhandahålla alkoholfria drycker.
Kungl. Maj:ts proposition nr 22
Departementschefen
Eu viktig uppgift i förevarande sammanhang är att skapa bättre förut
sättningar för ett alkoholfritt umgängesliv på restaurangerna. Gäster, som
avstår från alkohol, bör kunna finna trivsel på vanliga restauranger av god
standard. Härför erfordras bl. a. att välsmakande alkoholfria drycker till-
handahålles i tillfredsställande urval. Utredningen har främst uppehållit sig
vid denna sida av saken. Man bör emellertid också kunna fordra att be
tjäningen är lika god, oavsett vilka drycker som beställes. Självfallet bör
det icke förekomma någon press på gästerna att förtära drycker av något
slag.
Utredningen har verkställt vissa undersökningar som synes visa att före
komsten på restaurangerna av alkoholfria fest- och sällskapsdrycker är
varierande. I vilken utsträckning önskemålen i fråga om betjäning in. in.
ar tillgodosedda har icke närmare utretts. Åtskilliga personers samstäm
miga erfarenheter ger emellertid vid handen, att förhållandena på åtskil
liga rusdrycksrestauranger ger anledning till anmärkningar i här aktuella
hänseenden. Inom restaurangnäringen har på senare år tagits initiativ till
förbättringar, särskilt i fråga om servicen med alkoholfria drycker. Det
arbete som sålunda nedlagts synes emellertid icke göra det överflödigt atl
statsmakterna överväger åtgärder för att bättre tillgodose de nyss angivna
önskemålen.
I den nya rusdrycksförsäljningsförordningen föreskrives att alkoholfria
drycker skall tillhandahållas i tillfredsställande urval på restauranger med
rätt att utskänka rusdrycker.
Utredningen anser att denna bestämmelse i och för sig är tillfyllest och
avvisar tanken på detaljföreskrifter i ämnet. För att vinna garantier för
en riktig tillämpning av bestämmelsen förordar emellertid utredningen, att
detaljhandelsbolaget låter utarbeta en handledning för restauratörerna med
råd och anvisningar för tillämpningen.
Vid utformningen av den nya rusdrycksförsäljningsförordningen har ef
tersträvats att undvika detaljmässiga föreskrifter. Utredningens ståndpunkt
att detaljregleringar icke bör ske på förevarande område står i överens
stämmelse med denna princip och bör i och för sig kunna godtagas. Dess
förslag om en handledning synes emellertid icke stå helt i överensstäm
melse härmed. Enligt förslaget skulle en erinran om handledningen upptas
41
i restauratörernas kontrakt med detaljhandelsbolaget. De i handledningen lämnade råden och anvisningarna skulle härigenom åtminstone i viss ut sträckning få förpliktande verkan för restauratörerna och kunna uppfattas såsom detaljföreskrifter av den art som utredningen velat undvika. Såsom kontrollstyrelsen och bolaget självt påpekat, ger rusdrycksförsäljningsför- ordningen icke bolaget befogenhet att utfärda föreskrifter av ifrågavarande art, och det synes icke heller lämpligt att genom ändring av förordningen tillskapa en dylik befogenhet. Jag kan alltså icke biträda utredningens för slag i denna del.
Även enligt min mening bör emellertid, utöver bestämmelsen i rusdrycks- försäljningsförordningen, särskilda föreskrifter meddelas i några hänseen den. Det synes sålunda påkallat att uttryckliga bestämmelser gäller i fråga om upptagande av alkoholfria drycker på vinlistor o. dyl. Såsom en allmän princip synes böra gälla, att alkoholfria och alkoholhaltiga drycker rekla meras på samma listor och på likvärdigt sätt. På vinlistan bör sålunda upp tas juicer och liknande drycker som alternativ till spritdrycker, cocktails och apéritifer. På samma sätt bör alkoholsvaga eller alkoholfria viner, muster av frukt, druvor och bär jämte andra fruktdrycker upptas som alternativ till vinerna. Reklameras rusdrycker i annan form, exempelvis på matsedlar, bör motsvarande alkoholfria alternativ samtidigt omnämnas.
Såsom den föregående redogörelsen utvisar, har kontrollstyrelsen erhål lit befogenhet att meddela föreskrifter angående bl. a. prislistor för ut- skänkta rusdrycker. Enligt vad jag under hand inhämtat från styrelsen, kommer denna att utfärda bestämmelser i ämnet, varigenom nyss angivna önskemål tillgodoses.
Kontrollen över utskänkningen av rusdrycker har omlagts genom den nya rusdrycksförsäljningsförordningen, bl. a. i syfte att öka effektiviteten. Huvudansvaret har lagts på intendenterna för utskänkningsärenden. För dessa kommer det att bli en icke oviktig uppgift att tillse att föreskrifterna om tillhandahållande av alkoholfria drycker och om prislistor iakttages. I den nyligen utfärdade instruktionen för intendenterna har dessa befatt ningshavare också uttryckligen ålagts att vid besök på restaurangerna över vaka efterlevnaden av nämnda föreskrifter.
Den effektiviserade kontrollen genom restaurangintendenter erbjuder även vissa möjligheter att tillgodose de önskemål beträffande betjäning o. dyl. som inledningsvis angivits samt att åstadkomma en samverkan med de aktuella strävandena inom restaurangnäringen för eu bättre service åt gäster som icke förtär alkohol. Såsom antytts av utredningen, hör inten denten inom ramen för utskänkningskontrollen lillhandagå restauratörer na med råd och anvisningar. Han bör därvid försöka förmå restauratörer na att, utöver ett formellt iakttagande av bestämmelserna om alkohol fria drycker och om prislistor, tillhandahålla den allmänt förbättrade ser vice åt icke alkoholförlärande gäster, vartill bestämmelserna ytterst syftar. I enlighet härmed har i instruktionen för intendenterna stadgats, alt inten denten bör genom råd och anvisningar verka för att ändamålet med sagda
Kungl. Maj:ts proposition nr 22
42
bestämmelser blir väl tillgodosett. I samma syfte bör intendenten,' där så
lämpligen kan ske, i samråd med utskänkningsinnehavaren upptaga över
läggningar med dennes personal.
I det föregående har jag förordat att statsbidrag skall utgå till Förening
en fruktdrycker för upplysningsverksamhet rörande alkoholfria drycker.
För föreningen bör det vara en angelägen uppgift att i samråd med led
ningen för de allmänna restaurangbolagen och sammanslutningar av en
skilda restauratörer verka för ökad avsättning av sådana drycker på res
taurangerna. De krafter inom restaurangnäringen som verkar för en för
bättrad service i nu aktuella hänseenden torde också kunna påräkna stöd
genom den av mig föreslagna upplysuingskampanjen för alkoholfria dryc
ker och ett alkoholfritt umgängesliv.
Såsom framhållits av utredningen, kan förekommande missförhållanden
äga visst samband med drickspenningssystemet. Detta spörsmål är emeller
tid föremål för särskild utredning och bör därför icke prövas nu.
Av det anförda torde framgå att några åtgärder som kräver riksdagens
medverkan för närvarande icke bör vidtagas på förevarande område. Med
hänsyn till de här avhandlade frågornas betydelse för strävandena att
främja ett alkoholfritt umgängesliv har jag emellertid ansett det värdefullt
redovisa min ståndpunkt.
Kungl. Maj:ts proposition nr 22
V. Alkoholfria restauranger
Nuvarande förhållanden m. m.
Antalet spritrestauranger i vårt land uppgick år 1953 till 619, varav 100
hade säsongrättigheter. Motsvarande siffror för vinrestaurangerna var 421
och 46.
Utskänkningsställena för enbart Öl var 2 738 år 1949, därav 361 säsong
rättigheter.
Beträffande antalet alkoholfria näringsställen föreligger, såvitt framgår
av utredningens betänkande, icke några säkra siffror från senare år. Av
äldre siffror, som redovisas av utredningen, synes emellertid framgå, att de
alkoholfria företagen skulle utgöra omkring 80 procent av samtliga närings
ställen. I en inom kontrollstyrelsen upprättad promemoria, som ligger till
grund för propositionen nr 6 till 1955 års riksdag med förslag till förordning
om försäljning av alkoholfria drycker, har antalet rättigheter till enbart alko
holfri utskänkning uppskattats till mellan 8 000 och 10 000.
Utredningen framhåller, att det i vårt land råder god tillgång på välskötta
och välfrekventerade alkoholfria restauranger av vad utredningen beteck
nar såsom mellanklass. Däremot saknas enligt utredningen alkoholfria före
tag, som standardmässigt kan jämföras med sådana spritrestauranger, dit
allmänheten söker sig för att idka umgängesliv och roa sig. De alkoholfria
restaurangerna, möjligen med något enstaka undantag, bjuder sällan sina
gäster musik eller annan underhållning och kan inte tillhandahålla möjlighe
43
ter till dans. Den alkoholfria miljön innebär inte heller i och för sig en
sådan tillgång, att den visat sig äga förmåga till konkurrens med spritres
taurangerna och vad dessa i sin tur skänker av trivsel och standard.
Enskilda och organisationer, framför allt nykterhetsorganisationer och
religiösa sammanslutningar, har av sociala skäl vid olika tillfällen prövat
möjligheterna att inrätta alkoholfria restauranger och hotell. Så har i synner
het varit fallet under 1900-talets första decennium. Om dessa försök anföi
utredningen.
Dylika restauranger har emellertid ofta visat sig vara ekonomiskt mindre
bäriga, och många bär på grund härav eller av andra anledningar inte blivit
bestående någon längre tid. Deras ekonomiska svårigheter har också med
fört, att standarden ofta varit torftig och därför mindre konkurrensduglig,
och miljön lockade i varje fall inte den utanför respektive organisationer stå
ende allmänheten i större utsträckning. Ett och annat företag har visat
större livskraft, beroende exempelvis på speciellt gynnsam förläggning. Så
har förhållandet varit med de av enskilda krafter inom Vita Bandet upp
burna Margaretaminnet i Malmö och restaurangen i Slottsskogen i Göteborg
samt det av IOGT i Östersund drivna Sandviken — ävensom med vissa
företag, som drivits eller understötts av de religiösa rörelserna.
Efter initiativ av Ordenshusens riksförening (numera Våra gårdar) bil
dades år 1951 Alkoholfria hotell och restauranger andelsförening u. p. a.
(AHRA), i vilken samtliga större nykterhetsorganisationer är andelsägare.
Ändamålet med verksamheten anges i föreningens stadgar bl. a. vara att in
köpa och till medlemmarna försälja inom hotell- och restaurangbranschen
förekommande varor, att befrämja vidmakthållandet och upprättandet av
alkoholfria hotell och restauranger samt att i egen regi driva sådan rörelse.
AHRA:s verksamhet har hittills huvudsakligen omfattat propaganda för
idén om alkoholfria restauranger. I någon mån har man därjämte bedrivit
central inköpsverksamhet för anslutna medlemmars räkning. Någon egen
restaurang har föreningen ännu inte startat. De planer, som man haft i
denna riktning, har hittills inte kunnat realiseras på grund av bristande
ekonomiskt underlag. Den 31 december 1953 uppgick föreningens tecknade
insatskapital till 18 300 kronor, varav 14 670 kronor inbetalats.
I direktiven för utredningen framhöll jag — efter att ha erinrat om tänk
bara åtgärder i fråga om rusdrycksrestaurangerna — att en ytterligare väg
att främja ett alkoholfritt umgängesliv skulle vara att inrätta särskilda
alkoholfria restauranger med ungefär samma standard som de nuvarande
restaurangerna av god klass. Denna fråga borde prövas av utredningen. Här
vid anförde jag vidare.
För att en alkoholfri restaurang såsom lokal för samkväm och mål
tider under trivsamma former skall kunna konkurrera med de nuvarande
bättre restaurangerna erfordras att den icke står efter dessa i fråga om mat
hållning, inredningens standard, uppassning och övrig service. En sådan
rörelse kan dock knappast helt bära sig själv förrän den hunnit inarbetas
i allmänhetens medvetande. Ett visst stöd från det allmännas sida torde
Kungl. Maj:ts proposition nr 22
44
vara nödvändigt. I detta avseende kan erfordras -- utom bidrag till igång
sättande utvidgning och modernisering — någon subventionering av driften,
åtminstone de första åren. Restaurangerna kan, såsom nykterhetskommittén
påpekat, drivas av de allmänna restaurangbolagen. Det statliga stödet bör
1 så fall få den formen att en del av vinsten på bolagens verksamhet i öv
rigt får användas till att täcka förluster på de nya restaurangerna. Det är
emellertid också tänkbart att det allmänna subventionerar alkoholfria restau
ranger i enskild ägo. Denna möjlighet bör också övervägas.
Alkoholfria restauranger i vissa andra länder
Norge
I vissa avseenden skiljer sig förhållandena i Norge beträffande restau
rangnäringen från motsvarande förhållanden i Sverige. Den stora betydelse,
som turisttrafiken från utlandet har för den norska samhällsekonomin, har
betingat en rad åtgärder från statens sida till stöd för hotell- och restaurang
företagen. Från och med år 1935 gavs möjlighet att av allmänna medel er
hålla bidrag till inrättande av dylika företag till reselivets främjande. Efter
kriget har denna verksamhet återupptagits i vidgad omfattning i samband
med inrättandet av Statens Hotellfond år 1946.
De alkoholfria hotellen och restaurangerna har i Norge fått en avsevärt
större betydelse och omfattning än i vårt land.
Den norska rusdryckskonsumtionen har delvis en annan karaktär än den
svenska. En mycket ringa del av spritdrycksförbrukningen, endast cirka tre
procent, kommer på utskänkningen, medan i Sverige utskänkningens andel
är fyra å fem gånger större.
Stödet från hotellfonden har, enligt vad som framgår av utredningens be
tänkande, i avsevärd mån avsett alkoholfria företag.
År 1951 beslöts att vid sidan av hotellfonden inrätta en »Statens fond för
alkoholfrie hoteller, andre herberger og bevertninger». Fonden uppgår till
2 miljoner kronor. Fonden skall brukas för lån till igångsättande, utvidgning
och modernisering av alkoholfria hotell och restauranger. Fondmedlen får
inte användas som bidrag men de kan i undantagsfall tas i anspråk för
teckning av behövligt aktiekapital, eventuellt till inköp av aktier i de rö
relser, varom här är fråga. Om socialdepartementet finner anledning därtill,
skall staten vara representerad i företagets ledning och/eller ges tillfälle
till att kontrollera rörelsen, dess upprätthållande, räkenskaper o. s. v. på
sätt departementet finner nödigt. Departementet fastställer de närmare vill-
koren för stödet åt varje enskilt projekt. Lånen lämnas genom kunglig
resolution efter föredragning av socialdepartementet.
Enligt närmare föreskrifter från socialdepartementet gäller bl. a. att sä
kerhet skall lämnas genom inteckning i egendomen med inventarier. Amor
teringarna fastställes enligt annuitetsprincipen med en bestämd minimi-
suinma (räntor och amorteringar) årligen. Räntesatsen skall vara den för
lån från statens fonder gängse. Lånetiden skall vara maximum 20 år. Egen
domen får icke säljas eller övergå till annat ändamål utan socialdeparte
mentets medgivande.
Kungl. Maj.ts proposition nr 22
Kungl. Maj.ts proposition nr 22
45
Från fonden för stöd till alkoholfria rörelser har fram till maj 1954 be
viljats 17 lån med ett sammanlagt belopp av 1 765 000 kronor, varav cirka
1 000 000 kronor till hotell i kombination med restaurang och/eller kafé
rörelse och drygt 700 000 kronor till rena restaurang- och kaféföretag. Det
högsta belopp som lämnats till ett företag av sistnämnda slag är 150 000
kronor och det lägsta 10 000 kronor.
Danmark
I Danmark utgör de alkoholfria företagen endast omkring 40 procent av
alla näringsställen.
Flertalet av de restauranger som saknar rätt att utskänka alkoholhaltiga
drycker får enligt utredningen anses befinna sig på en standardmässigt blyg
sam nivå både i fråga om inredning, mathållning och allmän service.
En särställning inom dansk restaurangnäring intar, framhåller utred
ningen, Kvindernes Alkoholfri Restauranter (KAR), en verksamhet, som
bedrives sedan 1911. Närmast efter mönster från Schweiz tog en grupp av
för nykterhetssaken intresserade kvinnor initiativet till en fristående orga
nisation med ändamål att driva alkoholfria restaurangföretag. Från den
kristna nykterhetsrörelsen Det blaa Kors erhöll man hjälp med startkapi
talet, men detta lån återbetalades snart. Verksamheten har inte åtnjutit
något stöd från det allmänna i ekonomiskt avseende, men företaget bedriver
däremot själv viss social verksamhet genom att en del av vinsten disponeras
för olika samhällsuppgifter.
För närvarande har KAR fyra restauranger i Köpenhamn och en i Århus.
Tidvis har verksamheten varit ekonomiskt mindre framgångsrik, men under
senare år har utfallet av rörelsen varit gynnsamt. År 1952 uppgick den redo
visade vinsten till 80 000 kronor på en omsättning av något över 1,5 mil
joner kronor. Föreningen äger numera två av de fastigheter, där dess restau
ranger är inrymda, och planerar dessutom att ytterligare bygga ut sin verk
samhet med nya enheter.
Enligt utredningen får KAR:s restauranger anses ha god standard i fråga
om både inredning och mathållning. Priserna är emellertid så relativt låga,
att rörelsen förutsätter täta kundväxlingar och stor besöksfrekvens. Där
emot erbjuder dessa restauranger knappast utrymme för ett mera nyanserat
och festbetonat alkoholfritt umgängesliv.
Schweiz
Detta land har en väl utbyggd hotell- och restaurangnäring. På en befolk
ning av nära fem miljoner invånare räknar man ungefär 25 000 närings
ställen av olika kategorier. En undersökning från år 1937 anger siffran
23 246 hotell, restauranger, kaféer o. dyl. med alkoholutskänkning i någon
form. Härtill kommer cirka 2 000 alkoholfria företag. Någon mera betydande
nyetablering av restauranger har under och efter kriget inte ägt rum.
Schweiz har varit ett av föregångsländerna för en av sociala och nykter-
hetsskäl motiverad strävan att skapa alkoholfria restauranger. Redan på
46
Iiungl. Maj.ts proposition nr 22
1890-talet togs initiativ för att sanera en restaurangnäring, som ekono
miskt i stor utsträckning var beroende av vinodlar- och framförallt bryg
gerikapital.
Bakom några av de största alkoholfria företagen står ideella organisa
tioner, av vilka den viktigaste anses vara Ziircher Frauenverein för Alko-
holfreie Wirtschaften. Denna organisation bildades år 1894 och öppnade
samma år en liten kaffeservering och 1898 en större restaurang. I dag
driver föreningen i Ziirich och dess närmaste omgivning tre kombinerade
hotell- och restaurangföretag och 13 restauranger. År 1952 hade man en
samlad omsättning på 7,7 miljoner francs och antalet gäster — utom ho
tellgäster — uppgick till 4,7 miljoner. Antalet nattlogin på hotellen var
omkring 71 000.
Genomsnittskostnaderna för gästernas förtäring uppgick till 1,48 francs
(motsvarande 1,75 svenska kronor). På vissa av restaurangerna är det emel
lertid vanligt att gästerna — såsom restaurangseden tillåter i flertalet konti
nentala länder — förtär endast en kopp kaffe eller ett glas Sussmost.
Både Ziircher Frauenverein och andra liknande föreningar bedriver sin
verksamhet utan ekonomiskt stöd från de statliga eller kantonala myndig
heterna.
Alkoholfria restauranger sådana som de av Ziircher Frauenverein drivna
har, enligt vad utredningen framhåller, i stor utsträckning tack vare sin
höga standard i fråga om mat och service blivit accepterade även av icke
absolutistiska gäster. Endast undantagsvis har de däremot genom speciella
attraktioner (musik, dans) sökt tillgodose ungdomens behov av en alkohol
fri nöjesmiljö.
Utredningen
Överväganden
Utredningen finner, att det allmänna genom lån på gynnsamma vill
kor från en statlig fond bör stödja tillkomsten av alkoholfria restauranger
av god klass. Sin principiella syn på hithörande frågor sammanfattar ut
redningen med följande ord.
Även om en av utredningens huvudlinjer är, att det alkoholfria inslaget
bör ges en mera erkänd plats inom ramen av gängse umgängesformer och
man i anslutning därtill anser, att den alkoholfria samvarons särart inte
bör överdrivet markeras, finner utredningen det ovedersägligt, att en helt
alkoholfri miljö under vissa omständigheter innebär avgjorda företräden
i nykterhetsfrämjande riktning. Med hänsyn härtill har utredningen an
sett det vara en angelägen uppgift, att alkoholfria restauranger av god klass
inrättas. Särskilt torde det vara av värde för yngre generationer att kunna
mötas till samvaro utan att behöva känna den psykologiska press av alko
holseden, som lätt gör sig gällande på restauranger med sprit- och vin-
utskänkning. I Sverige förefintliga alkoholfria restauranger torde knappast
i något fall standardmässigt kunna jämföras med de bättre spritrestau
rangerna utan har mer eller mindre karaktären av matserveringar eller
konditorirörelser. Utredningen finner visserligen de ekonomiska förutsätt
Kungl. Maj. ts proposition nr 22
47
ningarna ogynnsammare för alkoholfria restauranger av högre klass än
för restauranger av motsvarande standard med utskänkning av rusdrycker
men har dock bedömt utsikterna såsom positiva under vissa omständig
heter. Sålunda har man räknat med att starthjälp i form av lån på gynn
samma villkor skulle kunna utgöra ett incitament till inrättande av sådana
restauranger och kunna hjälpa över eventuella initialsvårigheter.
Utredningen betraktar företag, som betecknas A 1, A 2 och B 1, såsom
restauranger av högre klass. Utredningens kostnadskalkyler avser restau
ranger av näst högsta prisklassen (A 2).
Målsättningen för de restauranger som avses med utredningens förslag
anges sålunda.
Dessa bör erbjuda sina gäster allt — exklusive alkoholen -—- som utgör
dragningskraften hos spritrestaurangerna: god standard i fråga om inred
ning, mathållning, allmän service etc. Men fråga är, om man bör och kan
stanna vid denna punkt och inte ställa frågan, vad det finns för något spe
ciellt och säreget, som de alkoholfria ensamma kan tillhandahålla, något
som kan vara en extra lockelse. Musik, dans och annan, högklassig under
hållning bör kunna förekomma, men dylikt finns också, framför allt se
dan den s. k. varietéparagrafen fått en liberalare avfattning i den nya rus-
drycksförsäljningsförordningen, på spritrestaurangerna, vilka dessutom
framdeles i konkurrenssyfte kan tänkas försöka överbjuda varandra i fråga
om attraktioner. Det blir en vital uppgift för de alkoholfria företagen att
ständigt och i olika avseenden befinna sig minst i jämbredd med de bästa
jämförliga spritrestaurangerna och ett maktpåliggande värv för uppslags
rika företagare inom denna speciella bransch att helst också flytta sina
positioner ett stycke förbi de nämnda konkurrenterna.
Utredningen finner att förhållandena i Norge i fråga om alkoholfria re
stauranger utvecklats gynnsammare än i vårt land. En betydelsefull orsak
härtill ser utredningen däri att frekvensen av utskänkningstillstånd är av
sevärt lägre i Norge än här i landet, och dessutom gäller i vårt grannland
utskänkningsförbud för spritdrycker sön- och helgdagar samt lördagar och
dag före helgdag. Övriga dagar får spritutskänkningen börja först kl. 15.
Antalet spritutskänkningstillstånd var 62 år 1950, och utskänkning av sprit
förekom endast i sju städer.
De alkoholfria restaurangerna i Norge har härigenom, framhåller utred
ningen, ett konkurrensmässigt avsevärt gynnsammare utgångsläge, än vad
de kan tänkas få i Sverige. Bebyggelseförhållandena i Norge medför dess
utom, att det där är svårare än här alt genom lätta och billiga kommunika
tioner nå de fåtaliga spritrestaurangerna. Tack vare frånvaron på många
platser av utpräglad konkurrens från spritrestaurangernas sida har de
alkoholfria rent standardmässigt också kunnat hållas på ett högre plan. Det
har varit möjligt för nykterhetsrörelsen och densamma närstående perso
ner att mobilisera kapitalinsatser av betydande storleksordning.
Utredningen ställer sig frågan, i vilken utsträckning man kan räkna med
alt den privata företagsamheten i vårt land är villig att investera kapital
och intresse i dylika restauranger. Ytterst blir detta beroende på i vad mån
sådana företag kan tänkas bli ekonomiskt bäriga. Hittills har möjlighe
48
Kungl. Maj. ts proposition nr 22
terna bedömts som i stort sett negativa, och några alkoholfria högklassiga
restauranger har heller inte inrättats.
Genom utredningens försorg har direktören F. Hildestrand verkställt en
undersökning angående bärigheten av alkoholfri restaurangverksamhet. Un
dersökningen redovisas i en i betänkandet s. 186 f. intagen promemoria. Två
kalkyler har upprättats. Den första har byggts på de verkliga förhållan
dena under år 1950 vid ett kombinerat hotell- och restaurangföretag (kate
gori A 2) med rättighet till utskänkning av spritdrycker, vin och maltdryc
ker och beläget i en medelstor svensk stad. Genom olika operationer har
här hotellverksamhet och försäljning av rus- och maltdrycker frånskilts
och konsekvenserna härav beräknats vad beträffar intäkterna och kostna
derna. I den andra har en rent teoretisk jämförande kalkyl uppbyggts, som
är grundad på erfarenheter från ett större antal restauranger av kategori
A 2 i Stockholm under år 1953. Härvid har även några alkoholfria restau
ranger, som i viss mån kan jämföras med spritrestaurang av ifrågavarande
typ, gjorts till föremål för undersökning, och resultatet härav har i vissa
avseenden påverkat kalkylen. För att ha en fast utgångspunkt och ej kom
ma in på alltför vidlyftiga spekulationer förutsättes i bägge alternativen
samma försäljning av mat. Detta under fullt medvetande om att ett positivt
samband mellan matomsättning och rusdrycksutskänkning föreligger.
Den förstnämnda kalkylen visar i utgångsläget en omsättning av
1 018 000 kronor och ett återstående belopp av 70 000 kronor till avskriv
ningar, räntor, skatter och chefslön. Bortopereras hotellrörelsen, blir mot
svarande siffror 880 000 och 57 500. Sedan rusdrycksutskänkningen bort
räknats, erhålles siffrorna 525 500 och 19 500. Om slutligen även ölutskänk-
ningen avräknas, fås vid helt alkoholfri drift en omsättning av 521 500
kronor och ett återstående belopp till avskrivningar, räntor, skatter och
chefslön av 19 700 kronor.
I det andra fallet blir omsättningen med rusdrycksutskänkning 1 208 500
kronor och återstoden till bl. a. chefslön 74 530 kronor, medan motsvaran
de belopp vid alkoholfri drift blir 682 000 kronor och 23 440 kronor. I
samma fall har för inredning, inventarier och utrustning (förhyrd lokal)
räknats med en anläggningskostnad av 360 000 kronor för drift" med rus
drycksutskänkning och 325 000 kronor för alkoholfri rörelse.
Utredningen uttalar, att de kalkyler, som utredningen låtit utföra, ger
vid handen, att de ekonomiska förutsättningarna måste bedömas väsent
ligt ogynnsammare för alkoholfria företag av här avsett slag än för när
mast jämförliga företag med rusdrycksutskänkning. Detta gäller även un
der det i kalkylerna gjorda antagandet av lika matomsättning för de båda
typerna av restauranger.
De reservationer angående bärigheten av alkoholfria restauranger av god
klass som kan göras kan enligt utredningen icke lämnas obeaktade. Utred
ningen fortsätter.
Fråga är då, vilka ytterligare motiv som kan åberopas för en restaurang
lånefond, och om dessa är tillräckligt starka att bära fram förslaget, trots
49
anförda negativa faktorer. Utredningen är av den uppfattningen, att alkohol
fria restauranger i och för sig har väsentliga nykterhetsfrämjande värden.
Dessa är enligt utredningens mening tillräckligt stora, för att man skall
ta vissa risker för förluster i form av uteblivna räntor och amorteringar.
Det är givetvis vanskligt att bedöma, i vad mån enbart förefintligheten av
en lånefond kan bli ett incitament till att alkoholfria restauranger inrättas.
Kapitalanskaffningen erbjuder emellertid ofta så stora svårigheter, att ett
underlättande härav i åtskilliga fall kan bli av utslagsgivande betydelse.
Någon undersökning om eventuellt existerande önskemål eller inventering av
eventuellt planerade åtgärder har inte företagits. Under hand har det emel
lertid kommit till utredningens kännedom, att vissa lokala initiativ tagits.
Alkoholfria restaurangföretag har diskuterats i bl. a. Jönköping, Karlstad
och Umeå; i de nämnda fallen är det nykterhetsrörelsen eller denna närstå
ende organ, som upptagit frågan till behandling.
Utredningen dryftar ytterligare frågorna om subventioner bör lämnas till
driften av alkoholfria restauranger samt om de allmänna restaurangbolagen
bör åläggas att driva alkoholfria restauranger eller restaurangavdelningar.
Dessa utvägar bör enligt utredningen icke anlitas, åtminstone inte i första
hand.
I frågan om driftssubventioner anför utredningen.
Utredningen ställer sig tveksam till subventionstanken. Även om det i och
för sig är möjligt att tekniskt beräkna hjälpbehoven, skulle detta förutsätta
invecklade procedurer, speciellt i de fail, där den alkoholfria restaurang
rörelsen är samordnad med annan restaurangverksamhet. Rättvisekravet
bleve svårt att tillgodose på grund av företagens växlande förutsättningar och
olika struktur och med hänsyn till att i varje fall endast ett mindretal
restauranger kan påräkna att erhålla subventioner. Om dessutom, behovs-
principen strikt tillämpas, skulle det bli de ekonomiskt minst bäriga före
tagen, som komme i åtnjutande av subventioner, inte alltid de, som från
nykterhetssynpunkt gör de värdefullaste insatserna och som med ekono
miskt stöd av detta slag skulle kunna tänkas bli i stånd att ytterligare
bygga ut sina positioner. Om en subvention skall ha åsyftad verkan, får
dess storlek bestämmas i relation till rörelsens ekonomiska underskott, me
dan däremot omsättning, gästfrekvens och betydelse som nykterhetsfräm
jande faktor kommer i andra rummet vid bedömningen.
Beträffande en eventuell medverkan från de allmänna restaurangbola
gen uttalar utredningen bl. a.
Från vissa synpunkter skulle det onekligen erbjuda fördelar om bola
gen. — vid sidan om enskilda företagare — startade alkoholfria rörelser.
Dessa skulle härigenom tillföras sådana näringsmässiga erfarenheter, som
måste utgöra en av grundvalarna för att företagen skall kunna bära sig
ekonomiskt på längre sikt. I den mån initialsvårigheter att diiva restau
rangerna kommer att uppstå, har bolagen en sådan ekonomisk ryggrad, att
svårigheterna skulle kunna övervinnas. För att de allmänna bolagen bör
inrätta alkoholfria restauranger talar också deras regionala spridning, som
möjliggör att restauranger skulle kunna organiseras på de orter i landet,
där detta efter någon form av marknadsundersökning befunnes önskvärt och
lämpligt.
.................... .
, .
Från andra utgångspunkter måste emellertid lämpligheten av bolagen som
bärare i större utsträckning av alkoholfria företag ifrågasättas. Vad som
från eu synpunkt är att anse som en fördel, nämligen bolagens möjlighet
4 Bihang till riksdagens protokoll 4955. t samt. Nr 22
Kungl. Maj. ts proposition nr 22
50
att tack vare sin övriga verksamhet ekonomiskt genomföra alkoholfria fö
retag, kan å andra sidan också tolkas som en nackdel, nämligen att dessa
företag blir otillbörligt gynnade i konkurrensen med enskilda alkoholfria
rörelser. Bolagen skulle övergångsvis kunna driva alkoholfria restauranger
med begränsad hänsyn till det ekonomiska utfallet, vilket enskilda företa
gare knappast kan tänkas göra.
Det måste också betecknas som en psykologiskt olycklig utgångspunkt
vid startandet av alkoholfria restaurangföretag, om allmänheten bibringas
den uppfattningen, att 'det är spritdryckskonsumenterna, som subventio
nerar den alkoholfria driften.
Utredningen anser, att dilemmat mellan å ena sidan en restaurangfond
och å andra sidan subventionerade alkoholfria restauranger inom de all
männa bolagens ram måste lösas så, att fonden bör vara det primära alter
nativet. Skulle det visa sig att fonden inte erbjuder tillräckligt gynnsamma
förmåner för att få till stånd alkoholfria restauranger, bör i första hand
prövas en utvidgning av lånemöjligheterna. Först om också detta visat sig
otillräckligt som drivfjäder för enskild företagsamhet, bör frågan om skyl
dighet för de allmänna bolagen att inrätta alkoholfria restauranger ånyo
övervägas. Tillsvidare bör bolagen inte intaga någon särställning i fråga om
att inrätta alkoholfria restauranger.
Förslag
Utredningen föreslår, närmast efter norskt mönster, att staten inrättar
en lånefond om tillsvidare 3 miljoner kronor, ur vilken fond såväl nyinrät
tade som redan existerande företag skulle kunna erhålla lån för byggnader,
inredning och inventarier. Utredningen anmärker, att den vid förslagets
utformning i stor utsträckning följt de linjer, som i Kungl. Maj:ts propo
sition 1954: 210 uppdragits för en i vissa avseenden jämförbar verksamhet,
nämligen låneverksamheten till hantverks- och småindustriföretag.
Följande riktlinjer föreslås.
1. Lån till inrättande av alkoholfria restauranger beviljas tills vidare
intill ett belopp av 3 miljoner kronor. Fonden benämnes »Statens lånefond
för alkoholfria restauranger».
2. Lånen skall användas till igångsättning, utvidgning och modernisering
av alkoholfria restauranger.
Lånemedlen skall kunna utnyttjas för verkliga nybyggnader av restau
ranger eller för den del av kostnaderna för en större byggnad, som dispo
neras av restaurangen. Vidare skall de kunna tas i anspråk för utvidg
ning eller modernisering av redan förefintliga lokaler. Slutligen skall lånen
kunna användas för inredning av lokaler och för inköp av inventarier av
alla slag både för matsal, sällskapsrum och ekonomiavdelning. I de fall ett
företag driver eller avser att driva både restaurang- och hotellrörelse, skall
lån från fonden kunna erhållas endast för det förstnämnda avsnittet. Om en
alkoholfri restaurang drives eller inrättas som annex till en sprit- eller vin
restaurang, skall lån kunna medgivas i den mån kostnaderna är att hän
föra till den alkoholfria delen av verksamheten.
3. Lånebeloppen bör till sin storlek inte vara maximerade. Då medlen
skall kunna utnyttjas för alla förekommande led i samband med uppbyg
gandet av ett restaurangföretag, kan behovet av lån i de enskilda fallen bli
ganska betydande.
Utredningen räknar med att lånebehoven till upp emot hälften av anlägg
Kungl. Maj:ts proposition nr 22
51
ningskostnaderna skall kunna täckas genom krediter i banker otc. Vidare
bör företagarna själva vara kapabla att göra en inte alltför obetydlig investe
ring. Det ‘lånebehov, som skall täckas genom den föreslagna fonden avser
alltså finansieringen mellan de vanliga krediterna och den egna insatsen.
Däremot anser utredningen, att en minimisiffra för lån bör fastställas.
Ändamålet med fonden skall vara att underlätta inrättandet av restau
ranger av god klass, men den skall däremot inte kunna utnyttjas för igång
sättande av konditorier, kaféer, matserveringar o. dyl. Utredningen bär
stannat vid att sätta summan så lågt som vid 40 000 kronor för att inte
hindra, att stöd kan lämnas åt önskvärda företag, som på andra vagar fi
nansierar den övervägande delen av kostnaderna. Även nämnda belopp sy
nes i undantagsfall böra få underskridas, där särskilda skäl härför kunna
åberopas.
..
4. För lån från restaurangfonden bör gälla de allmänna villkor, som an
givits i propositionen 1954:210, och bl. a. med hänsyn härtill har utred
ningen inte ansett sig böra i detalj utforma förslag till statuter för lånefonden,
utan torde detta böra ankomma på Kungl. Maj :t. Utredningen ansluter sig
till uppfattningen, att räntesatsen inte bör fastlåsas, men med hänsyn till
fondens ändamål bör eftersträvas att hålla den så låg som möjligt. Beträf
fande säkerhet för restauranglånen bör samma regler gälla som for andra
statliga lån. Däremot synes skäl föreligga att tillämpa andra och fördelaktigare
amorteringsvillkor för lån från restaurangfonden. I andra sammanhang gäl
ler bestämmelserna om tioåriga lika annuiteter. Utredningen föreslår, att
amorteringstiden för bär avsedda lån skall fastställas till 20 ar och att de
fyra första åren skall vara amorteringsfria. Räntcfrihet under de bada
första åren må efter särskild prövning kunna medgivas.
5. Ansökningar om lån skall ingivas till Kungl. Maj :t (handelsdeparte
mentet), som även beslutar i ärendena oavsett lånesummans storlek. Be
redning av ärendena bör ske inom departementet genom en särskilt för än
damålet tillsatt nämnd. I en dylik, av Kungl. Maj :t utsedd nämnd, förslags
vis med fem ledamöter, bör dels restaurangnäringen, dels nykterhetsrörel
sen vara representerad vid sidan om representanter för allmänna och admi
nistrativa intressen.
6. Lån skall kunna erhållas av fysisk eller juridisk person.
Vid fördelningen av lånen måste naturligtvis vissa garantier föreligga for
att medlen blir rationellt utnyttjade och kommer i rätta händer. Liksom
flertalet andra näringsgrenar förutsätter restaurangverksamhet yrkeskun
skaper. Utredningen ansluter sig i detta sammanhang till ett principutta
lande av handelsministern gjort i propositionen 1954: 210.
..................
»Statsgaranti bör beviljas endast sådana företag, där goda förutsättning
ar för rörelsens lönsamhet bedömes föreligga. Prövningen av garantiären
dena bör med andra ord ske efter rent affärsmässiga grunder. Sökandens
personliga kvalifikationer bör naturligtvis spela roll. Som allmän regel bör
härjämte gälla, att företagare, som beviljas statsgaranti för lån, skall i sin
rörelse ha insntt eget kapital av rimlig storlek.»
Beträffande möjligheten att ett företag, som erhållit lån av fonden, söker
och erhåller tillstånd att utskänka rusdrycker uttalar utredningen att lånet
i och för sig inte bör utgöra något hinder för ändring av företagets karak
tär, men däremot måste möjligheter förefinnas alt i en sådan situation
uppsäga lånet till omedelbar och fullständig inbetalning. Detta måste an
ses vara eu fullt normal åtgärd i syfte att tillse, att fondmedlen disponeias
för avsett ändamål. Det bör ankomma på detaljhandelsbolaget alt hålla
Kungl. Maj:ts proposition nr 22
52
nämnden för restauranglån underrättad om ansökningar om utskänknings-
tillstånd från låntagare.
Utredningen anser, att någon begränsning i fråga om storlek och dispo
sition av eventuell vinst inte bör införas i lånevillkoren liksom inte heller
någon förändring i fråga om amorteringsvillkoren vid speciellt gynnsamt
rörelseutfall. Inte heller bör några speciella villkor utformas beträffande
alkoholfria restauranger, exempelvis i fråga om tillämpande av drickspen-
ningssystem etc., utan nämnda företag bör beredas möjlighet att arbeta en
ligt för restaurangnäringen i övrigt gängse normer. Inte heller bör några
krav på personlig absolutism hos ägare och personal uppställas, men vid
prövningen av låneansökningarna kommer företagarens personliga inställ
ning till nykterhetsfrågan självfallet att vara en av de vägledande faktorer
na vid lämplighetsbedömningen.
Kungi. Maj:ts proposition nr 22
Yttranden
Utredningens förslag tillstyrkes av Sveriges nykterhetsvänners landsför-
bund, IOGT, AHRA, Våra gårdar och Svensk industriförening. Landsför-
bundet förordar emellertid tillika att de allmänna restaurangbolagen in
rättar en eller ett par alkoholfria restauranger av hög klass. Statskontoret
och kontrollstyrelsen avstyrker förslaget om en lånefond och anvisar i stäl
let möjligheten att de allmänna restaurangbolagen anordnar alkoholfria
restauranger eller restaurangavdelningar. En delvis kritisk ståndpunkt in
tar även Sveriges centrala restaurangaktiebolag och dess dotterbolag. Dessa
instanser avråder bestämt från att de allmänna restaurangbolagen skulle
aläggas att driva alkoholfria restauranger. Sveriges hotell- och restaurant-
förbund avstyrker utredningens förslag. Avstyrkande uttalanden göres ock
så av handelskamrarna i Stockholm och Malmö.
Sveriges nykterhetsvänners landsförbund delar utredningens uppfattning
att man icke bör överdrivet markera den alkoholfria festsamvaron genom
att förlägga denna till speciella nykterhetsrestauranger. Emellertid är till
gången på dylika restaurangföretag f. n. mycket ringa. Ett betydande ut
rymme finnes för sådana företag till betjänande av icke endast nykterister
utan även av ungdom i allmänhet och sannolikt betydande folkskikt i övrigt,
vilka bättre finner sig till rätta i en alkoholfri miljö än å en spritrestaurang.
Ett visst tillskott av sådana restaurangföretag är därför enligt landsförbundets
mening att rekommendera. Av särskild betydelse skulle dylika restauranger
med en särskilt för ungdom avpassad underhållning kunna bli för alt få till
stånd en konkurrens med spritrestaurangerna om ungdomen. De föreslagna
åtgärderna finner landsförbundet i stort sett väl avvägda, varför dessa till
styrkes. Med tanke på de ekonomiska riskerna för rent privatägda restau
rangföretag av här förevarande typ vill landsförbundet emellertid förorda
att de allmänna restaurangbolagen, vilka genom sin verksamhet förvärvat
stor erfarenhet i restaurangbranschen, också på försök anordnar och driver
en eller ett par alkoholfria restauranger av hög klass.
53
IOGT framhåller, att tillkomsten av alkoholfria restauranger av tillfreds
ställande hög klass utan tvivel skulle visa sig få stor betydelse i nykter-
hetsfrämjande riktning, främst vad ungdomen beträffar. Dylika restauranger
borde om möjligt drivas ej blott i de större städerna utan även på mindre
orter, där de sannolikt skulle komma att få en avsevärd betydelse vid ska
pandet av alkoholfria festseder. Storlogen vill därför tillstyrka de åtgärder,
som de sakkunniga har föreslagit för att få till stånd alkoholfria restau
ranger men vill därjämte framhålla, att statliga lån bör kunna lämnas
även till mindre restaurangföretag än vad de sakkunniga har förutsatt.
Även Våra gårdar förordar, att lån skall kunna ifrågakonnna till restau
ranger av mindre storlek än utredningen förutsatt. Det kan vara behov av
dylika restauranger, som blir träffpunkter för ungdom och hemvist för
alkoholfria fester, även på mindre orter. Kvalitetskravet bör upprätthållas,
men villkoren får inte dras för snäva, så att de utestänger restauranger av
denna typ i mindre samhällen.
AHRA, som livligt förordar utredningens förslag, hemställer om statsbi
drag till en fast anställd arbetskraft, som kan följa upp och ytterligare ak-
tivisera intresset för startande av restauranger av den typ utredningen
föreslår och i övrigt stå dessa restauranger till tjänst för konsultation i
frågor som hör samman med verksamheten. Vidare förordas, att nykter
hetsrörelsens representant i den tilltänkta nämnden skall föreslås av AHRA.
Svensk industriförening framför tanken att det allmänna skulle lämna
alkoholfria restauranger stöd för reklamändamål samt för anordnande av
varietéer och kabaréer.
Statskontoret har icke blivit övertygat om att restauranger av ifrågava
rande slag, vilka icke ens skulle tillhandahålla Öl, överhuvud taget kan
komma att fylla avsett ändamål. De ekonomiska riskerna för dylika före
tag måste också framstå såsom betydande. Det förefaller därför ämbets
verket otillfredsställande, att staten engagerar sig på det sätt utredningen
föreslagit. Om en försöksverksamhet anses böra komma till stånd, synes
den böra upptagas antingen av de allmänna restaurangbolagen eller med
visst stöd från statens sida av AHRA. Nämnda organisationer bör, såvitt
statskontoret kan finna, äga förutsättningar att igångsätta och försöksvis
driva företag av här avsedd art. På grundval av de erfarenheter, som här
igenom vinnes, torde framdeles värdet och behovet av en utvidgning av
den statliga långivningen till andra företagare kunna bättre bedömas. I
yttrandet anföres vidare.
Beträffande villkoren för långivningen förutsätter ämbetsverket, att sä
kerheten för lånen kommer att bestämmas av Kungl. Maj :t. Som säkerhet
bör kunna godtagas förlagsinteckning förstärkt med borgen av företagets
ledning. Den amorteringsfria tiden synes vidare vara i längsta laget. Sär
skilt för en rörelse av nu avsedd karaktär, där behovet av förnyelse och
restaurering gör sig gällande med korta tidsintervaller, bör enligt statskon
torets mening amorteringen icke framskjutas. Slutligen har, såvitt ämbets
verket kan finna, övertygande skäl icke framlagts till stöd för förslaget om
inrättande av en särskild nämnd, som inom vederbörande departement skulle
Kungl. Maj.ts proposition nr 22
54
Kungl. Maj.ts proposition nr 22
fatta beslut om ifrågavarande långivning. Med den begränsade omfattning
stödverksamheten enligt statskontorets mening till en början bör erhålla,
torde i varje fall något omedelbart behov av en dylik nämnd icke föreligga.
Kontrollstyrelsen finner i likhet med utredningen angeläget, att åtgärder
vidtages för att främja tillkomsten av alkoholfria restauranger av hög stan
dard. Beträffande formerna för statens medverkan härtill har kontrollsty
relsen emellertid en annan mening än utredningen. Styrelsen yttrar.
Såvitt styrelsen kan finna är det, även om lånemöjligheter skapas i enlig
het med utredningens förslag, under nuvarande förhållanden ganska ovisst
om den privata företagsamheten är villig att satsa kapital på alkoholfria
företag av här avsedd typ. Om man vill vinna ett snabbt resultat, måste det
enligt styrelsens mening vara vida bättre att för ändamålet anlita den redan
befintliga organisationen av statliga restaurangbolag, vilkas uppgift är i
första hand social och icke kommersiell. Utredningens argument, att av de
allmänna restaurangbolagen drivna alkoholfria företag skulle bli otillbör
ligt gynnade i konkurrensen med enskilda alkoholfria rörelser, är enligt
styrelsens mening icke hållbart, eftersom här avsedda enskilda företag icke
för närvarande förekommer i vårt land och med hänsyn till de ekonomiska
osäkerhetsmomenten knappast heller kan väntas komma till stånd under
den närmaste framtiden.
De allmänna restaurangbolagens verksamhet på förevarande område bor
de enligt kontrollstyrelsens mening lämpligen få formen av en försöksverk
samhet och omfatta ett antal restauranger i olika delar av landet.
Kontrollstyrelsen får följaktligen — med avstyrkande av utredningens
förslag om inrättande av en lånefond för alkoholfria restauranger -— före
slå, att Sveriges Centrala Restaurangaktiebolag snarast möjligt genom sina
dotterbolag försöksvis upprättar och driver ett antal alkoholfria restauranger
av hög klass. Restaurangerna torde lämpligen böra tillskapas såsom kom
plement till eller genom uppdelning av vissa av bolagets första- eller andra-
klassrestauranger. Genom att den alkoholfria avdelningen och rusdrycks-
avdelningen därvid skulle kunna ha gemensamma ekonomilokaler och delvis
samma personal skulle möjlighet förefinnas att nedbringa rörelsens fasta
kostnader. Genom den nu företagna anordningen skulle man vidare kunna
utnyttja de nuvarande företagens goodwill.
De alkoholfria restaurangavdelningar varom här är fråga bör erbjuda sina
gäster allt — utom alkoholen — som utgör dragningskraften hos de bättre
spritrestaurangerna: god standard i fråga om inredning, mathållning, upp-
passning och allmän service. Dessutom bör musik, dans och högklassig un
derhållning förekomma i lämplig utsträckning. I fråga om möjligheterna
till underhållning är att märka att dessa icke begränsas av de restriktioner
som för sprit- och vinrestauranger kommer att gälla även enligt den moder
niserade varietéparagrafen i nya rusdrycksförsäljningsförordningen.
Det synes lämpligt att restaurangbolagen så snart ske kan framlägger ett
utarbetat förslag i ämnet. I samband därmed torde böra övervägas, huruvida
icke servering av maltdrycker av andra klassen borde tillåtas på de bli
vande försöksrestaurangerna.
Sveriges centrala restaurangaktiebolag ställer sig av principiella skäl tvek
samt till förslaget om särskilt stöd för alkoholfria restauranger men erkän
ner att det kan finnas fog för påståendet att en helt alkoholfri miljö under
vissa omständigheter innebär företräden i nykterhetsfrämjande riktning.
Kungl. Maj. ts proposition nr 22
55
Bolaget betvivlar emellertid, att behovet av alkoholfria restauranger av den
högklassiga typ det här är fråga om framträder så samlat, att det med
hänsyn till dess rent kvantitativa omfattning kan bilda erforderligt under
lag för sådana restauranger annat än i något enstaka fall. Och denna
uppfattning torde ha sin giltighet även om man räknar med att tillkomsten
av alkoholfria restauranger skulle stimulera efterfrågan och skapa nya
behov. De av utredningen uppgjorda kalkylerna visar hur ringa ekonomisk
bärkraft ett företag av denna art skulle få. Det torde vara realistiskt att
räkna med att en alkoholfri restaurang av högsta klass kan bli ekonomiskt
lönande endast i Stockholm. Måhända skulle däremot på vissa andra orter
kunna skapas förutsättningar för drift av en alkoholfri restaurang, om den
utformas som avdelning inom ett större restaurangföretag. De fördelar av
gemensamt kök, gemensam ledning o. s. v., som därmed skulle föreligga,
skulle under gynnsamma omständigheter i övrigt kunna göra den alkoholfria
avdelningen av företaget ekonomiskt godtagbar. Bolaget kan sålunda icke
tillstyrka utredningens förslag om stöd åt alkoholfria restauranger annat än
i nu angivna begränsade omfattning. Den föreslagna lånefondens belopp
skulle därmed kunna väsentligt minskas.
I frågan, om de allmänna restaurangbolagen bör driva alkoholfria restau
ranger, anför bolaget.
Utredningen har anfört starka skäl mot en eventuell förpliktelse för de
allmänna restaurangbolagen att driva alkoholfria restauranger och förordar
sålunda icke att dessa bolag skola erhålla speciella ålägganden att inrätta
sådana restauranger. Centralbolaget delar helt utredningens uppfattning i
denna fråga. Utöver av utredningen anförda skäl må framhållas, att de all
männa restaurangbolagens huvuduppgift är att på bästa sätt driva folkliga
restauranger med spritutskänkning. Detta har i skilda sammanhang starkt
betonats. Det är därvid angeläget, att restaurangbolagens överskott av verk
samheten icke behöva användas till en eventuell subventionering av alkohol
fria rörelser. Dessa bolag stå mitt uppe i en intensiv och mycket kostnads
krävande upprustning av folkrestaurangerna och mycket återstår ännu att
utföra. Med tillstyrkan av utredningens förslag i detta avseende får central
bolaget sålunda bestämt avråda, att de allmänna restaurangbolagen skulle
i någon form åläggas att inrätta och driva alkoholfria restauranger.
Liknande synpunkter anföres av centralbolagets dotterbolag. Emellertid
anför Västsveriges allmänna restaurantaktiebolag.
Bolaget har stor respekt för den målsättning, som de sakkunniga uppsatt
och anser för sin del att det måhända vore tänkbart att det även inom de
allmänna bolagens verksamhet under en övergångstid gjordes vissa experi
ment med helt spritfria avdelningar inom redan existerande restauranger.
Ett sådant experiment har visserligen vid ett tillfälle gjorls inom Vara
bolagets verksamhet men tyvärr uppmuntrade det icke till någon fort
sättning. I cn medelstor stad inom bolagets verksamhetsområde arrangera
de bolaget på stadens begäran under en sommarutställning en särskild
matsal för enbart alkoholfri servering. Denna matsal var av samma stor
lek och samma höga standard i fråga om utsmyckning, service etc. som den
matsal, i vilken spritdrycker serverades, och fick den mest attraktiva belägen
heten. Kök och matsedlar voro gemensamma. Medan den matsal, i vilken
56
Kungl. Maj. ts proposition nr 22
spritdrycker serverades, var synnerligen väl frekventerad, stod den andra
matsalen praktiskt taget tom under hela utställningstiden. Trots detta anser
bolaget, att ytterligare experiment skulle kunna göras men endast under
en övergångstid.
En annan möjlighet vore att bidraga till här åsyftat resultat genom att
på söndagar, då efterfrågan på restauranger från familjernas sida är större,
göra någon restaurang av hög klass spritfri och därigenom måhända göra
den mera eftertraktad av de kretsar, som ej vilja uppsöka en miljö, i vilken
sprit förtäres, men som ändå gärna vill äta sin söndagsmiddag på restau
rang.
Sveriges hotell- och restaurantförbund förklarar, att någon principiell in
vändning icke kan göras mot ett projekt som går ut på att starta alkoholfria
restauranger av god klass. Förbundet anser emellertid varken att det före
ligger ett behov, som motiverar projektets inlemmande i den allmänna nyk-
terhetspolitiken eller att projektet kan anses praktiskt genomförbart, sett
på längre sikt. I den senare frågan påpekar förbundet bl. a. att de alkohol
fria restaurangerna i de länder, med vilka jämförelser verkställts, bygger
sin verksamhet på en tät växling av kundkretsen; genomsnittsförtäringen
per kund är låg. Det rör sig således i alla dessa länder om vardagsrestau-
ranger av växlande standard. Det synes som om de alkoholfria företagen i
och med denna sin karaktär har att inrätta sig i förhållande till kundkret
sen på ett visst givet sätt för att ha utsikt att bära sig. Förbundet vänder
sig även mot utredningens ståndpunkt, att lån från den föreslagna fonden
bör uppsägas om restaurangens innehavare söker och erhåller rättighet att
utskänka rusdrycker.
Departementschefen
Redan i direktiven för utredningen gav jag uttryck för den uppfattning
en att alkoholfria restauranger av god standard skulle innebära ett värde
fullt stöd för strävandena att främja ett alkoholfritt umgängesliv. Jag an
gav därvid också de önskemål som borde uppställas i fråga om sådana re
stauranger. Vad som framkommit genom utredningen och remissbehand
lingen synes ägnat att bekräfta att en fruktbärande nykterhetspolitisk in
sats skulle kunna göras på detta område.
Av utredningen framgår att restauranger av den avsedda typen icke finnes
i vårt land. Däremot förekommer sådana restauranger i Norge. Även i Dan
mark och Schweiz drives med framgång alkoholfria restauranger som,
ehuru av något annan typ, utmärker sig för god standard i fråga om mat
hållning och betjäning.
Att alkoholfria restauranger av god klass ännu icke tillkommit i vårt land
synes i huvudsak bero på att sådana företag bedömts såsom mindre lön
samma. De betänkligheter mot utredningens förslag som framkommit i vis
sa yttranden, icke minst från restaurangnäringens sida, avser också främst
de ekonomiska förutsättningarna för sådana rörelser. Av utredningen har
framlagts kalkyler som synes ge vid handen, att alkoholfria företag av här
57
avsedd typ, åtminstone de första åren icke kan drivas med utsikt till vinst.
Jag vill härvidlag endast peka på att enligt kalkylerna alkoholfria restau
rangrörelser endast skulle medge blygsamma belopp till avskrivningar, rän
tor, skatter och chefslön. Kalkylerna bygger dessutom på den, i varje fall
under de första åren tämligen osannolika förutsättningen att matomsätt
ningen skall vara lika stor som på motsvarande spritrestauranger.
Enligt utredningens förslag skulle lån av allmänna medel kunna beviljas
åt alkoholfria restaurangföretag. Lånevillkoren skulle emellertid i stort sett
vara de vid kreditgivning vanliga. De enda förmåner som, jämte hjälpen
med kapitalanskaffning, skulle beviljas företagen vore en förhållandevis
lång amorteringstid, 20 år, amorteringsfrihet under de första fyra åren
samt, efter särskild prövning, två års räntebefrielse.
Med hänsyn till det nyss anförda torde det vara föga sannolikt att den
föreslagna lånefonden överhuvud taget skulle komma att utnyttjas. Jag
har också i utredningens direktiv pekat på att det kunde bli nödvändigt
att i någon form lämna subventioner till driften. En möjlighet härtill kunde
vara att de allmänna restaurangbolagen ålades inrätta alkoholfria restau
ranger samt täckte underskott å denna rörelse med överskott från restau
ranger med rusdrycksutskänkning.
Utredningen har emellertid, åtminstone tills vidare, ansett sig böra avvisa
tanken på obligatorisk medverkan från de allmänna restaurangbolagens
sida och på subventioner i annan form. Beträffande frågan om direkta
driftssubventioner har utredningen bl. a. erinrat om svårigheterna att be
räkna dessa på ett rättvist sätt samt hänvisat till att subventionerna skulle
komma att utgå utan hänsyn till de understödda företagens förmåga att
infria syftemålen med det ifrågasatta statliga stödet.
Vad utredningen anfört gentemot direkta subventioner till driften synes
bärande. En medverkan från de allmänna restaurangbolagens sida skulle
däremot i och för sig kunna medföra fördelar. Denna utväg har också
livligt förordats av exempelvis kontrollstyrelsen. Sveriges centrala restau
rangaktiebolag och flertalet av dess dotterbolag har emellertid bestämt av
rått från att de skulle åläggas att driva alkoholfria restauranger. Med hän
syn till den ståndpunkt de allmänna restaurangbolagen sålunda själva in
tagit finner jag mig icke kunna förorda denna möjlighet.
Det ytterligare stöd som enligt det förut anförda erfordras vid sidan
av hjälpen med kapitalanskaffning synes böra lämnas i annan form. En
tänkbar utväg torde vara att göra lånevillkoren så gynnsamma, att de, sär
skilt under de första åren, innebär visst stöd för driften. Härvid skulle
kunna ifrågakomma att utbygga utredningens förslag om befrielse från
skyldighet att betala räntor och amorteringar de första åren samt att där
utöver låta en del av lånet bli stående och räntefritt. De skäl som utred
ningen anfört emot direkta subventioner till driften synes icke träffa ett
stöd som lämnas i nu antydd form. Ett sådant stöd innebär självfallet icke
någon garanti mot driftsförluster. Rörelscidkarens utgifter för räntor och
amorteringar minskas emellertid, och det oförmånliga utgångsläge som han
5 Biliang till riksdagens protokoll i955. t samt. Nr 22
Kungl. Maj:ts proposition nr 22
58
Kungl. Maj:ts proposition nr 22
intar i jämförelse med innehavaren av en rusdrycksrestaurang kan härige
nom delvis utjämnas. Även de allmänna restaurangbolagen synes, i den mån
de så önskar, böra kunna komma i åtnjutande av sådana lån.
Med hänsyn till svårigheterna att på förhand avväga det stöd som sålunda
kan komma i fråga "kan jag endast förorda en begränsad försöksverksam
het på området och således i betydligt mindre skala än utredningen förut
satt. För en sådan begränsning talar också den ovisshet som föreligger an
gående publikunderlaget för alkoholfria restauranger med god standard.
Lån bör alltså ej utgå för mer än ett fåtal restauranger eller restaurangav
delningar och i intet fall avse nybyggnad eller större ombyggnad.
Lånen bör kunna beviljas för mindre utvidgningar och moderniseringar
av redan förefintliga restauranglokaler samt till inredning och inköp av
inventarier för matsal, sällskapsrum och ekonomiavdelning. Även för att
täcka behov av rörelsemedel bör lån kunna erhållas. Någon högsta eller
lägsta gräns för lånesummans storlek synes icke behöva uppställas. En för
utsättning bör emellertid vara att sökanden visar att han på egen hand an
skaffat kapital till åtminstone samma belopp som det statliga lånet.
Restaurang eller restaurangavdelning, för vilken lån erhålles, bör vara
helt alkoholfri. Att, såsom ifrågasatts av kontrollstyrelsen, utskänkning av
Öl skulle kunna ifrågakomma, innebure att syftet med det statliga lånet i
viss mån skulle förfelas. Man finge även räkna med att nykterhetsrörel
sens stöd icke skulle kunna vinnas för en sådan verksamhet. Såsom utred
ningen föreslagit, bör lånet kunna uppsägas till betalning, om rörelsen för
enas med utskänkning av alkoholhaltiga drycker. Detsamma bör gälla om
rörelsen nedlägges. Staten bör även förbehålla sig rätt att uppsäga lånet,
om rörelsen övergår till ny innehavare. Låntagaren bör åtaga sig underrät
telseskyldighet i dessa hänseenden.
De särskilda förmåner i fråga om skyldighet att betala räntor och amor
teringar som jag i det föregående ifrågasatt bör avvägas så, att rörelsens
innehavare å ena sidan erhåller en minskning av omkostnaderna som i
viss mån motsvarar de minskade nettointäkterna vid alkoholfri drift men
å andra sidan icke otillbörligt gynnar honom i förhållande till övriga rö-
relseidkare inom branschen. Med understrykande av svårigheterna att be
döma denna fråga på grund av det föreliggande materialet får jag förorda
att en fjärdedel av lånet blir stående och räntefritt samt att låntagaren
beträffande återstoden befrias från skyldighet att betala räntor och amor
teringar under de fyra första åren efter lånets utbetalande. Amorteringar
na för den del av lånet som icke är stående bör slutföras under de därpå
följande 16 åren. Räntan å samma del bör vara densamma som för stat
liga lån av likartad karaktär, d. v. s. 4 procent, vilket motsvarar den för
närvarande fastställda normalräntan för lån från statens utlåningsfonder.
Såsom säkerhet bör, i enlighet med vad statskontoret förordat, kunna god
tagas förlagsinteckning, förstärkt med borgen av företagets ledning.
Lånen bör beviljas av Kungl. Maj :t. Med hänsyn till bl. a. lånens syfte bör
ärendena beredas inom finansdepartementet. Då verksamheten enligt vad
jag här förordat får en mera begränsad karaktär än utredningen förutsatt,
59
finnes icke anledning att tillsätta en särskild nämnd för ändamålet. Jag för
ordar i stället, att den förberedande handläggningen verkställes av kontroll
styrelsen. På denna bör ankomma att mottaga ansökningar samt att verk
ställa utredning i fråga om företagsledarens yrkesmässiga egenskaper och
personliga förutsättningar i övrigt, rörande det kapital som rörelseidkaren
själv eller annan insatt i rörelsen, samt beträffande rörelsens förutsättningar
ur ekonomisk synpunkt och för att tillgodose syftet att främja ett alkohol-
fritt umgängesliv. I ansökan, som bör innefatta en redogörelse för lånets
avsedda användning, bör även lämnas upplysningar i nyss nämnda hän
seenden. Den underrättelseskyldighet angående förändringar av rörelsen
som jag i det föregående förordat bör fullgöras gentemot kontrollstyrelsen.
Finnes på grund av förändring av rörelsen att lånet bör uppsägas, bör kon
trollstyrelsen äga befogenhet att besluta och verkställa denna åtgärd samt
att indriva utestående belopp.
Vad beträffar det för ifrågavarande låneverksamhet erforderliga investe^
ringsanslaget synes detta, med hänsyn till att här endast är fråga om en be
gränsad försöksverksamhet, böra upptagas med 500 000 kronor. Jag kom
mer i annat sammanhang (statsverkspropositionen 1955, bil. 28, p. 3), att
hemställa om anvisande av detta belopp för budgetåret 1955/56 å kapital
budgeten under fonden för låneunderstöd.
Kungl. Maj.ts proposition nr 22
VI. Departementschefens hemställan
Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att
Kungl. Maj :t måtte föreslå 1955 års riksdag att
a) besluta att en upplysningskampanj för alkoholfria fest-
och sällskapsdrycker och för ett alkoholfritt umgängesliv
skall anordnas med stöd av statsmedel i enlighet med av
mig förordade grunder;
b) medgiva, att bidrag av statsmedel må från och med
budgetåret 1955/56 utgå till Föreningen fruktdrycker för
upplysningsverksamhet rörande alkoholfria fest- och säll
skapsdrycker i enlighet med av mig förordade grunder;
samt
c) besluta att lån av statsmedel må beviljas för inrättan
de av alkoholfria restauranger i enlighet med av mig föror
dade grunder.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Har nid Högg q läs t
64777G. Stockholm 1955. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag