2

Maximibeloppen för detta avdrag, som nu är 200 kronor för ensamstående

och 400 kronor för gifta skattskyldiga gemensamt, föreslås samtidigt skola

höjas till 300 respektive 600 kronor. I propositionen föreslås vidare, att för

fysiska personer den beskattningsbara inkomsten vid taxering till statlig och

kommunal inkomstskatt skall avrundas nedåt till närmast lägre hela 100-tal

kronor. Detta förslag innebär en förenkling vid debiteringen av skatten; bl. a.

vinnes att åtskilligt tabellmaterial, som användes av myndigheterna, kan

minskas i omfång.

De föreslagna ändringarna i beskattningsreglerna beräknas sammanlagt

komma att medföra ett bortfall av statlig inkomstskatt å 114 miljoner kro­

nor. Även för kommunernas del medför förslaget ett skattebortfall, som

under i övrigt oförändrade förhållanden skulle medföra att den kommunala

utdebiteringen behövde höjas med i genomsnitt 40 öre per skattekrona. Den

fortgående ökningen av skatteunderlaget till följd av stegrade inkomster och

andra omständigheter motverkar emellertid detta skattebortfall. Med hän­

syn härtill framhålles i propositionen, att någon höjning sannolikt i regel ej

behöver ske eller att höjningar i varje fall kan avsevärt begränsas.

Skattebortfallet på den statliga sidan kommer att motsvaras av en sänkning

av den statliga inkomstskatten för fysiska personer. Denna kommer att varie­

ra i de enskilda fallen beroende på hur schablonavdragen etc. kan utnyttjas.

Allmänt sett torde emellertid åtgärderna vara ägnade att mera gynna mindre

inkomsttagare. Då såsom nyss angivits utdebiteringshöjningar i kommunerna

i stort sett torde kunna undvikas, torde också kommunalskatten i regel bli

lägre för fysiska personer. Sänkningarna kommer även här att variera. Re­

sultatet blir en viss omfördelning av den kommunala skattebördan. Denna

omfördelning torde allmänt sett bli till fördel för mindre inkomsttagare.

Ändringarna föreslås skola träda i kraft den 1 januari 1956. De kommer

sålunda att tillämpas första gången i avseende å 1956 års inkomster, för

vilka taxering sker år 1957.

Kungl. Maj. ts proposition nr 59

4

Kungi. Maj.ts proposition nr 59

Nuvarande lydelse:

35 §.

5 mom. Till intäkt som i 1 mom.

avses räknas jämväl dels lotteri­

vinst, därest densamma icke jämlikt

19 § är frikallad från beskattning,

dels intäkt genom tillfälligt bedri­

ven vetenskaplig, litterär, konstnär­

lig eller därmed jämförlig verksam­

het, intäkt av tillfälligt uppdrag, så­

som uppdrag att förrätta bouppteck­

ning, arvskifte, auktion, besiktning,

värdering, skogsräkning, ävensom

intäkt av annan därmed jämförlig

inkomstgivande verksamhet av till­

fällig natur, dels ock intäkt ge­

nom restitution, avkortning eller av­

skrivning av sådan i slutlig eller till­

kommande skatt ingående pensions­

avgift enligt lagen om folkpensione­

ring, för vilken avdrag av den skatt­

skyldige åtnjutits vid tidigare års

taxeringar.

(Se vidare anvisningarna.)

för vilka avdrag må sket 100 kronor,

skall avdraget, därest nämnda sum­

ma icke utgör helt hundratal kronor,

avrundas uppåt till det hela hundra­

tal kronor, som år närmast högre ån

summan av utgifterna.

Vad i första stycket sägs skall

icke gälla, om summan av utgifterna

uppgår till eller överstiger summan

av intäkterna, ej heller i den mån av­

draget genom tillämpning av nämnda

stycke skulle komma att överstiga

summan av intäkterna.

(Se vidare anvisningarna.)

35 §.

5 m o in. Till intäkt som i 1 mom.

avses räknas jämväl dels lotteri­

vinst, därest densamma icke jämlikt

19 § är frikallad från beskattning,

dels ock intäkt genom restitution,

avkortning eller avskrivning av så­

dan i slutlig eller tillkommande skatt

ingående pensionsavgift enligt lagen

om folkpensionering, för vilken av­

drag av den skattskyldige åtnjutits

vid tidigare års taxeringar.

(Se vidare anvisningarna.)

Föreslagen lydelse:

39

3

mom. Fysisk person, som

haft intäkt varom i 38 § 1 mom. för­

mötes, äger, där bruttointäkten över­

stiger sammanlagda beloppet av de i

1 mom. avsedda kostnaderna, utöver

avdrag för dessa kostnader åtnjuta

extra airdrag med 100 kronor. Har

den skattskyldige under beskatt­

ningsåret varit gift och levt tillsam­

mans med andra maken, må nu av­

sett avdrag för dem båda gemensamt

åtnjutas med 200 kronor. I intet fall

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

5

Nuvarande lydelse:

46 §.

2 m o m. I hemortskommunen —

Därest skattskyldig ----------------------

Avdrag, som i första stycket 3)

här ovan avses, må ej för skattskyl­

dig åtnjutas till högre belopp än 200

kronor; dock att om skattskyldig

under beskattningsåret varit gift och

levt tillsammans med andra maken

ifrågavarande avdrag för dem båda

gemensamt må åtnjutas med högst

åOO kronor.

50 §.

2 m o m. För fysisk person, som

varit här i riket bosatt under hela

eller någon del av beskattningsåret,

utgöres såvitt angår hemortskommu­

nen den beskattningsbara inkomsten

av den taxerade inkomsten minskad

med kommunalt ortsavdrag.

Finnes skattskyldigs---------------------

Om skattskyldigs--------------------------

Skattskyldig, vars-------------------------

Vad härefter återstår avrundas

nedåt till jämna tiotal kronor och

utgör för skattskyldig, som nu

nämnts, beskattningsbar inkomst.

3 m o in. För skattskyldig, som i

2 mom. avses, såvitt angår annan

kommun än hemortskommunen, så

ock för annan skattskyldig, utgör den

må dock skattskyldig åtnjuta extra

avdrag med högre belopp än som sva­

rar mot skillnaden mellan bruttoin­

täkten och summan av de i 1 mom.

avsedda kostnaderna.

(Se vidare anvisningarna.)

46 §.

------------- — allmän sjukförsäkring.

— nämnda tid.

Avdrag, som i första stycket 3)

här ovan avses, skall beräknas till ett

belopp av minst 150 ki~onor eller, om

skattskyldig under beskattningsåret

varit gift och levt tillsammans med

andra maken, för dem båda gemen­

samt till ett belopp av minst 300 kro­

nor. Vidare skall gälla, att nu avsett

avdrag ej må för skattskyldig åtnju­

tas till högre belopp än 300 kronor;

dock att, om skattskyldig under be­

skattningsåret varit gift och levt till­

sammans med andra maken, ifråga­

varande avdrag för dem båda gemen­

samt må åtnjutas med högst 600 kro­

nor.

Föreslagen lydelse:

50 §.

2 in o in. För fysisk person, som

varit här i Tiket bosatt under hela

eller någon del av beskattningsåret,

utgöres såvitt angår hemortskommu­

nen den beskattningsbara inkomsten

av den taxerade inkomsten minskad

med kommunalt ortsavdrag. Den be­

skattningsbara inkomsten skall an­

givas i hela hundratal kronor, så att

överskjutande belopp, som icke upp­

går till helt hundratal kronor, bort­

faller.

------- 3 000 kronor.

— ovan sägs.

------stycket förmäles.

Vad härefter återstår avrundas

nedåt till helt hundratal kronor och

utgör för skattskyldig, som nu

nämnts, beskattningsbar inkomst.

3 m o m. För skattskyldig, som i

2 mom. avses, såvitt angår annan

kommun än hemortskommunen, så

ock för annan skattskyldig, utgör

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

taxerade inkomsten tillika beskatt­

ningsbar inkomst.

(Se vidare anvisningarna.)

Nuvarande lydelse:

51 §.

För fysisk person, som varit här

i riket bosatt under hela eller någon

del av beskattningsåret, inträder

skatteplikt till kommunal inkomst­

skatt

i hemortskommunen: då den be­

räknade beskattningsbara inkomsten

där uppgår till minst 20 kronor;

i annan kommun: då den beräkna­

de beskattningsbara inkomsten där

uppgår till minst 100 kronor.

För annan skattskyldig än i första

stycket sägs inträder skatteplikt, då

den beräknade beskattningsbara in­

komsten i kommunen uppgår till

minst 100 kronor.

den taxerade inkomsten tillika be­

skattningsbar inkomst. Denna skall

för fysisk person, oskift dödsbo och

familjestiftelse, varom förmäles i

10 § 1 mom. förordningen om stat­

lig inkomstskatt, angivas i hela

hundratal kronor, så att överskjutan­

de belopp, som icke uppgår till helt

hundratal kronor, bortfaller.

(Se vidare anvisningarna.)

51 §.

Skatteplikt till kommunal inkomst­

skatt inträder, då den beräknade be­

skattningsbara inkomsten i kommu­

nen uppgår till minst 100 kronor.

Föreslagen lydelse:

Anvisningar

till 62 §.

Till ledning vid tillämpningen av

bestämmelserna om eftertaxering an-

föres följande exempel:

En ensamstående person, bosatt å

ort tillhörande ortsgrupp II, har år

1953 för beskattning därstädes upp­

givit en inkomst av 2 000 kronor.

Hans beskattningsbara inkomst blir

då med tillämpning av bestämmelser­

na i 48 och 50 §§ 770 kronor. År 7954

upptäckes, att deklarationen varit

felaktig, i det att den skattskyldige

rätteligen bort uppgiva en inkomst av

2 800 kronor. Den beskattningsbara

inkomsten hade alltså med tillämp­

ning av nyssnämnda lagrum år 1953

rätteligen bort vara 1 570 kronor, och

till eftertaxering år 7054 skall uppta­

gas ett belopp av 1 570 — 770 — 800

kronor. Detta belopp upptages — utan

till 62 §.

Till ledning vid tillämpningen av

bestämmelserna om eftertaxering an-

föres följande exempel:

En ensamstående person, bosatt å

ort tillhörande ortsgrupp II, har år

1957 för beskattning därstädes upp­

givit en inkomst av 2 000 kronor.

Hans beskattningsbara inkomst blir

då med tillämpning av bestämmelser­

na i 48 och 50 §§ 700 kronor. År 1958

upptäckes, att deklarationen varit fel­

aktig, i det att den skattskyldige rät­

teligen bort uppgiva en inkomst av

2 800 kronor. Den beskattningsbara

inkomsten hade alltså med tillämp­

ning av nyssnämnda lagrum år 1957

rätteligen bort vara 7 500 kronor, och

till eftertaxering år 1958 skall uppta­

gas ett belopp av 7 500 — 700 = 800

kronor. Detta belopp upptages—utan

7

sammanblandning med den beskatt- sammanblandning med den beskatt­

ningsbara inkomst, som kan i vanlig ningsbara inkomst, som kan i vanlig

ordning fastställas — i 195i års taxe- ordning fastställas — i 1958 års taxe-

ringslängd.

ringslängd.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

Nuvarande lydelse:

Föreslagen lydelse:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1956; dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1956 års taxering samt i fråga om efter-

taxering för år 1956 eller tidigare år.

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 9 § 2 —— 4 inom, förordningen den

26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas, att 9 § 2—4 mom. förordningen den 26 juli 1947

om statlig inkomstskatt1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse:

Föreslagen lydelse:

9 §.

9 §•

2 mom. För skattskyldig fysisk

person, som varit här i riket bosatt

under hela eller någon del av beskatt­

ningsåret, utgöres den beskattnings­

bara inkomsten av den taxerade in­

komsten minskad med statligt orts-

avdrag.

Finnes skattskyldigs------------ — —

Vad härefter återstår av jämnas ned­

åt till jämnt tiotal kronor och utgör

för skattskyldig, som nu nämnts, be­

skattningsbar inkomst.

3 m o m. För annan skattskyldig

än som i 2 inom. avses utgör den

taxerade inkomsten tillika beskatt­

ningsbar inkomst.

2 m o in. För skattskyldig fysisk

person, som varit här i riket bosatt

under hela eller någon del av beskatt­

ningsåret, utgöres den beskattnings­

bara inkomsten av den taxerade in­

komsten minskad med statligt orts-

avdrag. Den beskattningsbara in­

komsten skall angivas i hela hundra­

tal kronor, så att överskjutande be­

lopp, som icke uppgår till helt hund­

ratal kronor, bortfaller.

------- -3 000 kronor.

Vad härefter återstår avrundas

nedåt till helt hundratal kronor och

utgör för skattskyldig, som nu

nämnts, beskattningsbar inkomst.

3 m o in. För annan skattskyldig

än som i 2 mom. avses utgör den

taxerade inkomsten tillika beskatt­

ningsbar inkomst. Denna skall för

fysisk person, oskift dödsbo och fa­

miljestiftelse, varom förmäles i 10 §

1 mom., angivas i hela hundratal kro­

nor, så att överskjutande belopp, som

icke uppgår till helt hundratal kro­

nor, bortfaller.

1 Senaste lydelse se 1952: 406.

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

4 in o m. Skatteplikt till statlig in­

komstskatt inträder

för fysisk person, som varit här i

riket bosatt under hela eller någon

del av beskattningsåret: då den be­

räknade beskattningsbara inkomsten

uppgår till minst 20 kronor;

för annan skattskyldig: då den be­

räknade beskattningsbara inkomsten

uppgår till minst 100 kronor.

Nuvarande lydelse:

4 m o in. Skatteplikt till statlig in­

komstskatt inträder, då den beräkna­

de beskattningsbara inkomsten upp­

går till minst 100 kronor.

Föreslagen lydelse:

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1956; dock att äldre bestäm­

melser fortfarande skola gälla i fråga om 1956 års taxering samt i fråga om

eftertaxering för år 1956 eller tidigare år.

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 8 § förordningen den 26 juli 1947

(nr 577) om statlig förmögenhetsskatt

Härigenom förordnas, att 8 § förordningen den 26 juli 1947 om statlig för­

mögenhetsskatt1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse:

8

§.

Har skattskyldig hemmavarande

barn, som icke fyllt 21 år, skall, där­

est barnets till statlig inkomstskatt

beräknade beskattningsbara inkomst

icke uppgår till minst 20 kronor, den

skattskyldige taxeras jämväl för bar­

nets förmögenhet. I den skattskyldi­

ges skattepliktiga förmögenhet inbe-

gripes i sådant fall jämväl barnets

förmögenhet.

Föreslagen lydelse:

8

§.

Har skattskyldig hemmavarande

barn, som icke fyllt 21 år, skall, där­

est barnets till statlig inkomstskatt

beräknade beskattningsbara inkomst

icke uppgår till minst 100 kronor, den

skattskyldige taxeras jämväl för bar­

nets förmögenhet. I den skattskyldi­

ges skattepliktiga förmögenhet inbe-

gripes i sådant fall jämväl barnets

förmögenhet.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1956; dock att äldre bestäm­

melser fortfarande skola gälla i fråga om 1956 års taxering samt i fråga om

eftertaxering för år 1956 eller tidigare år.

1 Senaste lydelse se 1952: 407.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

9

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 4 § 1 mom. uppbördsförordningen

den 5 juni 1953 (nr 272)

Härigenom förordnas, att 4 § 1 mom. uppbördsförordningen den 5 juni

19531 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse:

Föreslagen lydelse:

4 §.

4 §.

1 m o in. Har lokal------- ---------------

Skattetabellerna skola för olika

inkomstbelopp, beräknade för vecka

eller den längre tid som riksskatte­

nämnden bestämmer, angiva därå

belöpande preliminär skatt. Tabeller­

na skola grundas på följande förut­

sättningar, nämligen

att inkomsten samt ortsavdraget

äro oförändrade under inkomståret,

att den skattskyldige icke kom­

mer att taxeras för annan inkomst

än som i tabellen angives, ej heller

för garantibelopp för fastighet eller

för förmögenhet, samt

att vid taxering för inkomsten

icke andra avdrag medgivas den

skattskyldige än dels ortsavdrag,

dels därutöver ett belopp av ett­

hundra kronor, dels ock, såvitt an­

går taxeringen till statlig inkomst­

skatt, för kommunala utskylder

med belopp, motsvarande för skatte­

krona och skatteöre det belopp, som

enligt 3 mom. legat till grund vid ut­

räknandet av de i vederbörlig tabell

angivna utskylderna.

Tabellerna skola icke upptaga pre­

liminär skatt för belopp, som mot­

svarar en till statlig eller kommunal

inkomstskatt taxerad inkomst, under-

- sådana tabeller.

Skattetabellerna skola för olika

inkomstbelopp, beräknade för vecka

eller den längre tid som riksskatte­

nämnden bestämmer, angiva därå

belöpande preliminär skatt. Tabeller­

na skola grundas på följande förut­

sättningar, nämligen

att inkomsten samt ortsavdraget

äro oförändrade under inkomståret,

att den skattskyldige icke kom­

mer att taxeras för annan inkomst

än som i tabellen angives, ej heller

för garantibelopp för fastighet eller

för förmögenhet, samt

att vid taxering för inkomsten

icke andra avdrag medgivas den

skattskyldige än dels ortsavdrag,

dels därutöver ett belopp av fyra­

hundrafemtio kronor för skattskyl­

dig, som avses i 2 mom. förslå styc­

ket 2) här nedan, och trehundra kro­

nor för annan skattskyldig, dels ock,

såvitt angår taxeringen till statlig in­

komstskatt, för kommunala utskyl­

der med belopp, motsvarande för

skattekrona och skatteöre det be­

lopp, som enligt 3 mom. legat till

grund vid uträknandet av de i veder­

börlig tabell angivna utskylderna.

Tabellerna skola icke upptaga pre­

liminär skatt för belopp, som mot­

svarar en till statlig eller kommunal

inkomstskatt taxerad inkomst, under­

1 Senaste lydelse se 1954: 340.

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

stigande ettusentvåhundra kronor, el­

ler till sådan skatt beskattningsbar

inkomst understigande tjugu kronor.

Inkomstbelopp och skattebelopp sko­

la angivas i helt antal kronor.

Nuvarande lydelse:

stigande ettusentvåhundra kronor, el­

ler till sådan skatt beskattningsbar in­

komst understigande etthundra kro­

nor. Inkomstbelopp och skattebelopp

skola angivas i helt antal kronor.

Föreslagen lydelse:

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1956 och skall dessför­

innan tillämpas såvitt angår upprättandet av skattetabeller för inkomståret

1956.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

11

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21 ja­

nuari 1955.

Närvarande:

Statsministern

E^rlander,

ministern för utrikes ärendena

U^ndén,

statsråden

S^köld, T^orsten N^ilsson, S^träng, E^ricsson, A^ndersson, N^orup,

H^edlund, P^ersson, H^jälmar N^ilson, L^indell, N^ordenstam, L^indström,

L^ange.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler fråga om

schablonberäkning av vissa omkostnader vid inkomsttaxeringen, m. m. samt

anför därvid följande.

I. Inledning

1950 års skattelagssakkunniga har med skrivelse den 24 juli 1954 över­

lämnat betänkande med förslag till förenkling av vissa beskattningsregler

(SOU 1954:18). Vid betänkandet fogade författningsförslag torde såsom

Bihang få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende.

över betänkandet har efter remiss yttranden avgivits av statskontoret,

kammarrätten, riksräkenskapsverket, riksskattenämnden, socialstyrelsen,

riksförsäkringsanstalten, pensionsstyrelsen, försäkringsinspektionen, över-

ståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands,

Östergötlands, Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Blekinge, Malmöhus, Hallands,

Göteborgs och Bohus, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Gävleborgs, Jämt­

lands och Norrbottens län, allmänna ombudet hos mellankommunala pröv-

ningsnämnden, Svenska landskommunernas förbund, Svenska landstings­

förbundet, Svenska stadsförbundet, Landsorganisationen i Sverige, Tjänste­

männens centralorganisation, Sveriges akademikers centralorganisation,

Riksförbundet landsbygdens folk, Sveriges lantbruksförbund, Svenska ar­

betsgivareföreningen, Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund,

Sveriges hantverks- och småindustriorganisation, Svenska bankföreningen,

Svenska sparbanksföreningen, Svenska livförsäkringsbolags förening, För-

säkringsanstalterna Folket-Samarbete, Sveriges fastighetsägareförbund, Sve­

riges redareförening, Svenska sjöfolksförbundet, Sveriges folkpensionärers

riksorganisation, Sveriges häradsskrivarförening, Föreningen Sveriges krono-

kamrerare samt Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund.

Vid det av överståthållarämbetet avgivna yttrandet har fogats ett särskilt

12

yttrande av stadskollegiet i Stockholm. Vidare har vid vissa av länsstyrel­

sernas utlåtanden fogats särskilda yttranden av lokala skattemyndigheter

och andra. När anledning därtill finnes, kommer jag i det följande att om­

nämna vad som anförts även i dessa yttranden.

Sveriges industriförbund och Svenska bankföreningen åberopar vad dele­

gerade för dessa sammanslutningar samt för Stockholms handelskammare

och Svenska försäkringsbolags riksförbund (Näringslivets skattedelegation)

anfört i avgivet yttrande. Detta yttrande åberopar jämväl Svenska arbetsgi­

vareföreningen såsom sitt.

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

II. Allmänna synpunkter på möjligheterna att förenkla deklarations-

och taxeringsförfarandet

Grunderna för beräkning av taxerad och beskattningsbar inkomst

De direkta skatterna å inkomst till stat och kommun beräknas på grundval

av en för varje skattskyldig angiven beskattningsbar inkomst, som bestäm­

mes särskilt enligt kommunalskattelagen och särskilt enligt förordningen om

statlig inkomstskatt. Beskattningsbar inkomst bestämmes med utgångspunkt

från taxerad inkomst.

Taxering enligt förordningen om statlig inkomstskatt åsättes skattskyldig

i en kommun (hemortskommunen) för all hans skattepliktiga inkomst. Taxe­

ring till kommunal inkomstskatt kan däremot ifrågakomma i mer än en kom­

mun, eftersom inkomst i vissa fall skall helt eller delvis beskattas kommu­

nalt i annan kommun än den skattskyldiges hemortskommun.

För bestämmande av skattskyldigs taxerade inkomst skall i första hand in­

komstberäkning ske beträffande varje särskilt slag av inkomst, därvid, om

inkomst av visst slag härrör av mer än en förvärvskälla, inkomsten från varje

särskild förvärvskälla beräknas för sig. Den skattepliktiga inkomsten av viss

förvärvskälla utgöres av bruttoinkomsterna av förvärvskällan, minskade i

i örekommande fall med omkostnader för inkomstens förvärvande och bi­

behållande.

De olika slagen av inkomst är:

1) inkomst av jordbruksfastighet,

2) inkomst av annan fastighet,

3) inkomst av rörelse,

4) inkomst av tjänst,

5) inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet samt

(i) inkomst av kapital.

For vart och ett av dessa sex inkomstslag finns i koinmunalskattelagen

regler om vad som skall anses utgöra bruttoinkomst och vad som får avdra­

gas såsom omkostnad.

Utö\ei de avdrag, som inom varje förvärvskälla medgives för omkostnader,

13

äger skattskyldig från det sammanlagda inkomstbeloppet åtnjuta s. k. all­

männa avdrag. Sådana avdrag är:

1) avdrag för underskott å förvärvskälla,

2) avdrag för kommunalskatt samt landstings- och tingshusmedel,

3) avdrag för periodiskt understöd o. d.,

4) avdrag för folkpensionsavgift,

5) avdrag för avgifter för pensionsförsäkring,

6) avdrag för vissa andra försäkringspremier, därunder inbegripet avgift till

den allmänna sjukförsäkringen,

7) avdrag tillkommande gift kvinna med eget förvärvsarbete,

8) avdrag tillkommande gift man, vars hustru utfört arbete i viss mannens

förvärvsverksamhet, samt

9) avdrag tillkommande äkta make för brist, som uppstått hos andra maken

därigenom, att de allmänna avdragen varit större än den sammanlagda

inkomsten.

Avdrag för kommunala utskylder och gift man tillkommande förvärvs-

avdrag för hustru medgives emellertid endast vid den statliga beskattningen.

Vissa av de allmänna avdragen tillkommer endast en del skattskyldiga. De

allmänna avdrag, vilka flertalet skattskyldiga är berättigade åtnjuta, är av­

drag för kommunala utskylder, för folkpensionsavgift och för försäkrings­

premier. Avdrag för dessa kostnader får åtnjutas endast i den skattskyldiges

hemortskommun.

Skattskyldigs i viss kommun taxerade inkomst enligt kommunalskattelagen

beräknas på det sättet, att den skattskyldiges i kommunen skattepliktiga in­

komster sammanlägges och att summan minskas med de allmänna avdrag,

som den skattskyldige äger åtnjuta i kommunen. Skattskyldigs taxerade in­

komst enligt förordningen om statlig inkomstskatt utgör summan av hans in­

komster från olika förvärvskällor, minskad med honom enligt nämnda för­

ordning tillkommande allmänna avdrag.

För skattskyldig, som icke är berättigad till ortsavdrag (juridiska personer

och fysiska personer i annan kommun än hemortskommunen), utgör taxe­

rad inkomst tillika beskattningsbar inkomst. För fysisk person erhålles, så­

vitt avser hemortskommunen, den beskattningsbara inkomsten genom alt

minska den taxerade inkomsten med ortsavdrag och — i förekommande fall

— särskilt avdrag för nedsatt skatteförmåga. Ortsavdragen varierar med orts-

grupper och civilstånd. Sådant avdrag utgör enligt kommunalskattelagen för

sammanlevande makar gemensamt lägst 1 700 kronor och högst 2 000 kro­

nor samt för skattskyldig, som icke sammanlevt med make, lägst 1 230 kro­

nor och högst 1 400 kronor. Enligt förordningen om statlig inkomstskatt upp­

går avdragen för sammanlevande makar gemensamt till lägst 3 520 kronor

och högst 4 000 kronor samt för skattskyldig, som icke sammanlevt med

make, till lägst 1 700 kronor och högst 3 000 kronor.

Beräkningen av skatten för äkta makar, som båda haft inkomst och sam­

manlevt under beskattningsåret, kompliceras icke endast av de nyss omför-

mälda allmänna avdragen, som tillkommer gift skattskyldig, utan även därav

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

14

att ena maken äger tillgodonjuta ortsavdrag, som andra maken icke kunnat

utnyttja, samt att statlig inkomstskatt beräknas å det sammanlagda beloppet

av makarnas beskattningsbara inkomster och därefter fördelas mellan ma­

karna efter förhållandet mellan deras beskattningsbara inkomster.

Deklarations- och taxeringsförfarandet

Beräkningen av taxerade och beskattningsbara inkomster kräver medver­

kan av de skattskyldiga i form av avlämnade självdeklarationer. För möjlig­

görande av kontroll av deklarationerna och för att tjäna till upplysning i

fall, då deklarationer icke avgivits, föreligger viss skyldighet att avlämna

uppgifter till ledning för annans taxering.

I självdeklarationen skall skattskyldig uppgiva sina intäkter och avdrag

inom varje förvärvskälla ävensom angiva de allmänna avdrag, han yrkar

att få komma i åtnjutande av vid taxeringen. Deklarationen skall därjämte

innehålla vissa ytterligare upplysningar, som är erforderliga för taxeringens

verkställande.

Efter prövning av de i deklarationerna lämnade uppgifterna och efter den

kontroll, som finnes erforderlig, fastställes den taxerade inkomsten genom

beslut av vederbörande taxeringsnämnd. I samband därmed prövas i före­

kommande fall rätten till ortsavdrag och avdrag för nedsatt skatteförmåga.

De beslutade taxeringarna antecknas i taxeringslängder.

Debiterings- och uppbördsförfarandet

Numera uppbäres kommunala och statliga utskylder preliminärt samma

år som inkomsten förvärvas. Efter utgången av inkomståret sker taxering

och på grundval därav uträknas den definitiva skatten. Om den preliminärt

uttagna skatten understiger den slutliga skatten, påföres den skattskyldige

skillnaden i form av kvarstående skatt. Om däremot den preliminära skat­

ten överstiger den slutliga skatten, sker återbäring av skillnadsbeloppet.

Den preliminära skatten skall i princip beräknas till sådant belopp, att

den så nära som möjligt kan antagas motsvara i den slutliga skatten ingå­

ende statlig inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt, kommunala utskylder,

folkpensionsavgift och sjukförsäkringsavgifter för den obligatoriska sjuk­

försäkringen.

Preliminär skatt är av två slag, A-skatt och B-skatt.

Skattskyldig med huvudsaklig inkomst av tjänst skall i regel erlägga pre­

liminär A-skatt, som uttages med ledning av skattetabeller genom av arbetsgi­

varen gjorda avdrag på lönen.

Föi att den preliminära skatten sa nära som möjligt skulle överensstäm­

ma med den slutliga skatten för det stora flertalet skattskyldiga stadgades

ursprungligen i 1945 års uppbördsförordning, att de i tabellerna för prelimi­

när A-skatt angivna skattebeloppen, som motsvarade viss bruttoinkomst,

skulle uträknas under förutsättning bl. a., att den skattskyldige vid taxering-

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

De sakkunniga

1950 års skattelagssakkunniga uttalar, att skatteförfattningarnas bestäm­

melser om beräkning av underlaget för varje skattskyldigs beskattning i

princip förutsätter en noggrann beräkning dels av bruttoinkomst, avdrags-

belopp och nettointäkt beträffande varje särskild förvärvskälla och dels av

varje allmänt avdrag. Varje post skall utföras med exakt antal kronor och

först beträffande den taxerade inkomsten förekommer en obetydlig av-

rundning.

De sakkunniga framhåller, att för genomförande av en taxering enligt

angivna grunder deklarationsskyldigheten måst utformas på sådant sätt, att

fullgörandet av skyldigheten ofta ter sig besvärligt, icke minst för personer

med enkla inkomstförhållanden. Det räcker icke med uppgift enbart om

inkomsten, som envar i allmänhet utan större svårighet kan lämna, utan

den skattskyldige måste också känna till vilka avdrag som får göras dels

såsom omkostnader och dels såsom allmänna avdrag samt beloppet av varje

särskilt avdrag. Svårigheterna att hålla reda på de olika avdragen har med­

fört en icke ringa osäkerhet i fråga om hur en deklaration skall upprättas.

Den betydelse som vid skattesystemets utformning tillmätts den exakta re­

dovisningen av vissa slag av avdrag, även sådana som i ganska ringa grad

påverkar resultatet av taxeringen, torde enligt de sakkunniga i viss ut­

sträckning ha varit ägnad att ingiva allmänheten en oriktig uppfattning om

skattesystemets verkningar och att draga uppmärksamheten från vikten av

att inkomsterna riktigt och fullständigt deklareras.

I betänkandet erinras om att svårigheten i många fall att exakt beräkna av-

dragsbelopp — liksom värdet av vissa intäkter — gjort det nödvändigt att

i åtskilliga hänseenden ersätta den i princip förutsatta exakta inkomst­

beräkningen med schablonmässigt utformade regler för uppskattning av

inkomster och omkostnadsavdrag.

De för inkomstberäkningen i skatteförfattningarna givna reglerna syftar

i princip till att avväga den individuella skatteförinågan, dock att avdraget

för försäkringspremier närmast är betingat av sociala skäl. De sakkunniga

framhåller emellertid, att skatteförmåga icke är något entydigt begrepp.

Förmågan att betala skatter påverkas av en mängd olika faktorer, och be­

tydelsen och graden av varje sådan faktors inverkan kan icke objektivt fast­

slås utan ar beroende av det subjektiva omdömet. Åtskilliga på skatteför-

inågan inverkande omständigheter lämnas för närvarande helt åsido vid be­

skattningen och så måste av praktiska skäl alltid bliva fallet. Även en långt

driven noggrannhet beträffande avvägningen av vissa sådana omständig­

heters inverkan medför icke alltid, att resultatet av taxeringen därför blir

ett riktigare uttryck för skatteförmågan. De sakkunniga finner detta så

mycket mindre bli fallet, om bestyren med avvägningen av de faktorer,

vartill enligt skattelagstiftningen hänsyn skall tagas, blir så omfattande’,

att de leder till att andra viktigare omständigheter förbises. I betänkandet

tramhålles i detta sammanhang, att ortsavdragen är lika för alla skattskyl­

18

Härefter uttalar skattelagssakkunniga, att en förenkling av deklaration

och taxering för ifrågavarande grupp skattskyldiga skulle kunna ske om

1) en schablonisering genomförs av avdraget för omkostnader i förvärvs­

källan tjänst;

2) mindre inkomster av annan fastighet och kapital undantages från be­

skattning;

3) en omläggning eller schablonisering genomföres av de tre allmänna

avdrag, som berör det stora flertalet skattskyldiga fysiska personer, nämli­

gen avdraget för kommunala utskylder, för folkpensionsavgift och för vissa

försäkringspremier.

\ id övervägande av en förenkling av de tre nyssnämnda allmänna avdra­

gen har de sakkunniga ansett fyra alternativ kunna ifrågakomma. Beträf­

fande samtliga alternativ förutsättes, att utskyldsavdraget schabloniseras på

sätt i annat sammanhang angives. Beträffande de olika alternativen anföres

följande av skattelagssakkunniga.

Alternativ I. Rätten till avdrag för folkpensionsavgift, försäkringspremier

och sjukförsäkringsavgifter upphäves. Därvid förutsättes att folkpensions­

förmåner hänföres till icke skattepliktig inkomst, och att slopandet av av­

draget för försäkringspremier och sjukförsäkringsavgifter kompenseras ge­

nom en höjning av ortsavdragen. Detta alternativ är det ur förenklingssyn-

punkt mest tillfredsställande. Fördelarna med detsamma är att deklara-

tionsbestyret och kontrollen av deklarationerna blir avsevärt enklare samt

att taxeringen av folkpensionerna och i samband därmed förekommande

prövning av folkpensionärernas avdrag för nedsatt skatteförmåga undgås.

Å andra sidan innebär alternativet en jämförelsevis långt driven schabloni­

sering, genom vilken bortses från de individuella variationerna i fråga om

avgifter och premier. Ur vissa synpunkter torde häremot icke vara så myc-

ket att invända, eftersom mot utgifterna svarande pensioner, ersättningar

och försäkringsbelopp blir skattefria. Mot schabloniseringen av premieav­

draget kan dock erinras, att man går miste om detta avdrags funktion att

uppmuntra till tecknande av försäkringar. Det kan emellertid ifrågasättas,

huruvida bibehållandet av detta avdrag — som ursprungligen motiverats av

sociala skäl — kan anses erforderligt. Genom den upplysningsverksamhet,

som bedrivits, och av andra skäl torde insikten om behovet av försäkrings­

skydd nu vara så allmän, att den under ett tidigare skede väl motiverade

uppmuntran till tecknande av försäkringar, som avdraget utgör, numera

utan större olägenhet borde kunna undvaras. Vissa försäkringsformer, som

icke är förbundna med avdragsrätt men måste tillmätas stor social bety­

delse, exempelvis brandförsäkring av personlig lösegendom, bedrives med

framgång utan att avdragsrätt för premierna är medgiven. Ett skäl för bi­

behållande av premieavdraget är emellertid det sparfrämjande syfte, som av­

draget tjänar.

Alternativ II. Folkpensionsavdraget avskaffas och folkpensionsförmåner­

na hänföres till icke skattepliktig inkomst. För försäkringspremier och sjuk­

försäkringsavgifter medgives ett schablonavdrag å 100—200 kronor för en­

samstående och 200—400 kronor för äkta makar. Om premierna och av­

gifterna uppgår till högre belopp än schablonavdraget, medgives avdrag för

det högre beloppet, dock högst med 300 kronor för ensamstående och 550

eller 600 kronor för äkta makar.

Kangl. Maj:ts proposition nr 59

20

Folkpensionsförmåner skall enligt de sakkunnigas förslag hänföras till

icke skattepliktig inkomst och rätt till avdrag för erlagda obligatoriska folk­

pensionsavgifter upphävas. I samband därmed undantages bidragen till än­

kor och änklingar med barn likaledes från beskattning. De särskilda be­

stämmelserna om avdrag för nedsatt skatteförmåga för folkpensionärer och

bestämmelserna om beskattning av restituerade, avkortade eller avskrivna

folkpensionsavgifter skulle därmed bli överflödiga.

Avdraget för kommunala skatter föreslås i betänkandet skola omläggas

på sådant sätt att det nuvarande utskyldsavdraget bortfaller. I stället skall

vid beräkning av beskattningsbar inkomst den taxerade inkomsten minskas

dels med statligt ortsavdrag och dels med viss procent av återstoden jämte

i förekommande fall avdrag för nedsatt skatteförmåga. Procenttalet skall

motsvara den för hemortskommunen gällande sammanlagda kommunala

utdebiteringen för inkomståret, avjämnad till närmaste hela krontal.

För försäkringspremier, inberäknat sjukförsäkringsavgift, bör enligt de

sakkunniga alla skattskyldiga medgivas ett schablonavdrag, som föreslås

till 300 kronor för makar gemensamt och 150 kronor för ensamstående.

Är de verkliga utgifterna för premier högre, erhålles avdrag för dessa, dock

högst med 600 kronor för makar gemensamt och med 300 kronor för en­

samstående.

Enligt de sakkunnigas mening kan de föreslagna åtgärderna förväntas

medföra åtskilliga förenklingar. Härom anföres i betänkandet.

Individuella prövningar av avdrag under 100 kronor från inkomst av tjänst

behöver ej ske. Övriga avdragsprövningar rörande sådan inkomst blir enk­

lare. Taxeringen av småinkomster av annan fastighet och av kapital bort­

faller. Taxering av folkpensionsförmåner skall ej ske, i följd varav särskilda

bestämmelser om folkpensionärers avdrag för nedsatt skatteförmåga ej läng­

re erfordras. Utskyldsavdrag behöver ej ske i deklarationerna och ej heller

kontrolleras vid taxeringen. Avdraget för obligatorisk folkpensionsavgift slo­

pas med hänsyn till skattefriheten för folkpensionsförmånerna. Försäkrings­

premieavdraget schabloniseras för ett stort antal skattskyldiga.

För sådana skattskyldiga i de lägre inkomstklasserna, viika endast har

inkomst av tjänst jämte skattefria inkomster av annan fastighet och kapi­

tal och vilkas avdrag blir helt schabloniserade, kan taxering och skatter be­

räknas enbart på grundval av tjänsteinkomsten. Därigenom öppnas möj­

lighet att för dessa skattskyldiga anordna ett enklare deklarations- och

laxeringsförfarande. Vidare blir det lättare att upprätta tabeller för skatte­

avdrag å lön, vilka så nära som möjligt anknyter till den slutliga skatten.

De sakkunniga framhåller, att de föreslagna åtgärderna bör ses i sam­

band med varandra och det största utbytet i förenklingsavseende vinns, om

förslaget i dess helhet genomförs. Emellertid är de olika detaljerna så till

vida oberoende av varandra, att intet hindrar att förslaget genomförs endast

i vissa delar.

Vid upprättandet av förslaget har de sakkunniga icke till behandling upp­

tagit speciella till dem för utredning överlämnade frågor, som berör i för­

slaget avhandlade inkomstslag, exempelvis angående avdrag för studiekost-

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

22

bloner — måste alltid kräva eftergifter beträffande kravet på likformighet

och rättvisa vid beskattningen. Enligt riksskattenämndens mening är dock

läget sådant, att man har anledning göra t. o. in. ganska långt gående upp­

offringar härutinnan, om man blott därmed kan nå verkligt påtagliga resul­

tat i fråga om förenkling av deklarations- och taxeringsförfarandet. Det är

viktigt att reformerna få denna dubbla verkan och sålunda medföra lättnad

såväl för de skattskyldiga som för taxeringsmyndigheterna. Däremot kan

det betvivlas att förenklingsreformer av relativt begränsad innebörd skola

få någon mera avgörande betydelse för överensstämmelsen mellan prelimi­

när skatt och slutlig skatt. Divergenserna härutinnan äro beroende av många

andra faktorer, såsom varierande inkomster under olika delar av beskatt­

ningsåret, ackordsersättningar av växlande storlek, sambeskattningsförhål-

landen m. m. Det skall icke förnekas att en mera schabloniserad taxering

kan medföra förbättringar i detta avseende. Men det torde icke vara rea­

listiskt att i detta sammanhang — såsom ofta sker — draga in tanken på

en definitiv källskatt. Frågan huruvida en definitiv källskatt över huvud

taget är möjlig att praktisera rymmer så många problem och är så vittutse-

ende, att den icke bör föregripas genom att inblandas i de nu aktuella frå­

gorna om förenklade beskattningsregler. Riksskattenämnden har med detta

velat varna för att det tredje ovan angivna huvudsyftet — att nå en bättre

överensstämmelse mellan preliminär och slutlig skatt — tillätes att i detta

sammanhang dominera över de båda andra, för dagen viktigare syftena och

kanske föranleda reformer av tvivelaktigt värde för det nuvarande taxe-

ringssystemet.

Av de olika beskattningsdetaljer, som i betänkandet valts ut för förenk­

ling, äro icke alla lika väl lämpade för schablonisering. En viss avvägning

måste här ske. Enligt nämndens mening är det av vikt att man härvid icke

alltför mycket sprider ut de medel, som kunna stå till förfogande för att ge­

nomföra förenklingar. Det är bättre att åtgärderna koncentreras till vissa

områden eller punkter, där man med visshet kan vänta sig att de få avsedd

effekt. Ett schablonavdrag bör vidare icke tillgripas under annan förutsätt­

ning än att avdraget för flertalet av de berörda skattskyldiga ställer deras

aydragsfråga utom diskussion och sålunda befriar dem från att föra anteck­

ningar angående utgifterna och att verkställa närmare beräkningar av av­

dragets verkliga storlek. Det stora flertalet skattskyldiga skall med andra

ord icke behöva räkna sig fram till om schablonen är tillämplig och eventu­

ellt redovisa denna beräkning i deklarationen.

Länsstgrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller att kravet på förenk­

lade skatteregler bör gå band i hand med anspråket på rättvisa och säkerhet

i beskattningen. Att ersätta en exakt inkomstberäkning med väl utformade

schabloner kan vara till stor nytta för eu god taxering. Särskilt värdefullt

är det, om bagatellfrågor, vilkas bedömning kan ta lång tid i anspråk för

skattskyldiga och myndigheter, blir behandlade mera schablonmässigt, utan

att förenklingen föranleder allt för stor avvikelse från resultatet vid en exakt

inkomstberäkning. Vad de sakkunniga i sådant avseende föreslagit får enligt

länsstyrelsens mening betraktas som ett försök att åstadkomma rationalise­

ring på de områden, som är mest angelägna, men även på andra fält torde

kunna skapas enklare och mera praktiska regler än nu till fördel för ökad

säkerhet och rättvisa i beskattningen. Länsstyrelsen påpekar, att inkomst­

beräkningen för jordbruk i flera hänseenden är komplicerad eller ger ut­

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

24

företagare. Skillnaden ifråga består främst däri att löntagarna på grund av

ett val utbyggt kontrollsystem i allmänhet kunna beskattas för sina verk­

liga inkomster, som ock däri att avdrag vid taxeringen enligt stadgad praxis

medgives löntagare enligt restriktivare grunder än som tillämpas för andra

inkomsttagare. I detta sammanhang bör understrykas att även med en aldrig

så effektiv taxeringsorganisation den angivna skiljaktigheten i viss utsträck­

ning alltid kommer att bestå; det ligger nämligen i sakens natur att före­

tagare i jämförelse med löntagare ofta ha lättare att undgå beskattning av

hela sin verkliga inkomst. Den omständigheten att enligt vad som erfaren­

hetsmässigt kan konstateras det förekommer att mer eller mindre tillfälliga

tjänsteinkomster (exempelvis arbete såsom hemhjälp) i viss omfattning

icke uppgivas till beskattning, torde likväl icke i stort inverka på ovan­

nämnda konstaterande.

3) Införandet av källskattesystemet har i hög grad aktualiserat frågan

om förenklade beskattningsnormer. Här må understrykas vad de sakkunniga

framhålla, nämligen att en bättre överensstämmelse mellan preliminär skatt

och slutlig skatt förutsätter en enklare inkomstberäkning än den nu gäl­

lande. I själva verket framtvingar källskattesystemet av praktiska skäl att

beskattningsreglerna i viss utsträckning måste samordnas med de mera scha-

blonartade reglerna för uttagande av källskatt.

Näringslivets skattedelegation finner det berättigat antaga, att de före­

slagna författningsändringarna tillsammans skulle medföra en icke oväsent­

lig förenkling både av de skattskyldigas deklarationsförfarande och av taxe­

ringsmyndigheternas arbete med taxeringen. Mera tvivelaktigt är däremot,

huruvida önskemålet om en bättre överensstämmelse mellan preliminär

skatt och slutlig skatt i nämnvärd mån blir tillgodosett. Denna bristande

överensstämmelse lär nämligen i stor utsträckning grundas på att löne­

utbetalningarna ofta fördelas ojämnt under året och ske med varierande

belopp. Likaledes torde man kunna ställa sig tveksam till frågan, huruvida

de vinster i förenklingshänseende, som förslagets genomförande skulle med­

föra, till alla delar står i rimlig proportion till det inkomstbortfall, som skulle

bli följden.

Statskontoret, som anslutit sig till grundtanken i det remitterade betän­

kandet, ifrågasätter huruvida icke med hänsyn till det skattebortfall, som

skulle bli en följd av förslagens realiserande, ett successivt genomförande av

de föreslagna åtgärderna är mest välbetänkt ur statsfinansiell synpunkt. I

I några remissyttranden har gjorts uttalanden rörande möjligheterna att

genom förenkling av beskattningsreglerna för skattskyldiga med enkla in­

komstförhållanden möjliggöra effektivare kontroll av andra skattskyldiga.

Landsorganisationen, som helt instämmer i det angivna syftet med de

sakkunnigas förslag, erinrar om att organisationen i olika sammanhang

starkt understrukit önskemålet, att tillräckliga resurser ställes till myndig­

heternas förfogande för att motverka det utbredda skattebedrägeriet. Kan

genom en förenkling av löntagarbeskattningen resurser frigöras för det an­

givna ändamålet, utgör detta enligt organisationens mening ett ytterligare

skäl för en dylik förenkling. I betänkandet görs inte något försök att ens

uppskattningsvis ange de personalbesparingar, som skulle kunna vinnas

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

26

Icke heller länsstyrelsen i Jämtlands län anser, alt taxeringsorganen ge­

nom förslagets genomförande skulle beredas sådan lättnad i arbetet, att ar­

betskraft i någon mera påtaglig omfattning kan frigöras för skärpt kontroll

av andra grupper skattskyldiga.

Flertalet remissmyndigheter anser, att genomförandet i dess helhet av

skattelagssakkunnigas förslag kommer att medföra bättre överensstämmelse

mellan preliminär och slutlig skatt.

Länsstyrelsen i Östergötlands län säger sig vara helt ense med de sakkun­

niga om att ett genomförande av de framlagda förslagen kommer att i fråga

om det stora flertalet skattskyldiga avsevärt förenkla deklarations- och taxe-

ringsbestyret samt åstadkomma en bättre överensstämmelse mellan erlagd

källskatt och slutlig skatt än för närvarande. Det synes länsstyrelsen inga­

lunda osannolikt, att — om förslagen genomföres — det framdeles kommer

att visa sig möjligt att göra källskatten definitiv för flertalet löntagare.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför, att det visserligen är riktigt, att om

de framlagda förslagen genomföres därigenom bättre överensstämmelse upp­

nås mellan preliminär och slutlig skatt för skattskyldiga med preliminär

A-skatt. Man torde emellertid icke ha anledning hysa alltför stora förvänt­

ningar om fullständig överensstämmelse härvidlag, då felkällorna är alltför

många. Det är framför allt olikheten i de grunder efter vilka preliminär

och slutlig skatt uttages som gör, att överensstämmelse för flertalet skatt­

skyldiga icke går att nå.

Kfter att ha närmare redogjort för en rad olika faktorer, som föranleder

bristande överensstämmelse mellan preliminär och slutlig skatt, uttalar läns­

styrelsen att det är uppenbart, att man vid varje ändring av beskattningsreg­

lerna bör eftersträva att nå en närmare överensstämmelse i de båda skatte-

tormerna, åtminstone såvitt angår huvudparten av löntagarna.

Liknande synpunkter framföres av länsstyrelsen i Blekinge län, som utta­

lar att en mer allmän överensstämmelse mellan preliminär och slutlig skatt

tydligen endast kan ifrågakomma beträffande skatt som påföres personer,

vilkas enda eller huvudsakliga inkomst härrör av tjänst. Den förenklade

taxering av sådana personer, som föreslagits, är enligt länsstyrelsen uppen­

barligen en oundgänglig förutsättning för att sådan överensstämmelse skall

kunna komma till stånd för ett större antal skattskyldiga. De divergenser,

som nu förekomma, torde emellertid i stor utsträckning bero på faktorer,

vilka ej påverkas av taxeringsförfarandet. Den föreslagna förenklingen av

löntagares taxering måste således kompletteras med åtgärder, som berör

grunderna för uttagning av källskatt, för att antalet uttag av kvarskatt och

återbetalning av källskatt skall kunna nedbringas mer avsevärt. Enbart en

förenkling av taxeringsförfarandet lärer huvudsakligen komma att medföra

endast att de belopp, vilka sålunda skall uttagas eller återbetalas blir av

mindre storleksordning. Även om detta är av stort värde för såväl det all­

männa som för skattebetalaren, vinns härigenom ej någon arbetsbesparing

av betydelse.

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

28

Styrelsen har ej kunnat göra någon utredning av frågan, men finner det än­

dock sannolikt, att de föreslagna åtgärderna kan betyda så relativt stort skat-

teunderlagsbortfall för enskilda kommuner att utdebiteringshöjningen kan

komma att uppgå till flera gånger så stort belopp per skattekrona som ge-

nomsnittshöjningen för hela riket. Styrelsen finner det ej rimligt att på

detta sätt förstora de redan nu mycket stora ojämnheterna i den kommuna­

la utdebiteringen. Styrelsen säger sig vara medveten om att ett genomfö-

lande av 1950 års skattelagssakkunnigas förslag till effektivisering av taxe-

ringsorganisationen i större eller mindre grad kan komma att motverka in­

komstbortfallet för kommunerna, men också denna reform torde komma att

verka synnerligen ojämnt olika kommuner emellan. En kommun, vars skatt­

skyldiga består av i huvudsak personer med enkla inkomst- och beskattnings-

förhållanden, förlorar mest på den föreslagna förenklingen av beskattnings­

reglerna utan att få något nämnvärt tillbaka genom en effektiviserad taxc-

ringsorganisation. Styrelsen förutsätter med hänsyn härtill att full kompen­

sation lämnas de sämst ställda kommunerna för skattebortfallet.

Svenska stadsförbundet anför, att de relativt betydande ekonomiska verk­

ningarna för kommunerna i form av minskning av skatteunderlaget, som de

föreslagna förenklingarna i och för sig beräknats få, ger anledning till viss

betänksamhet. I vad mån dessa förenklingar kan möjliggöra en effektivise­

ring av taxeringsarbetet i andra delar och därigenom ge kompensation för

den av dem direkt vållade skatteunderlagsminskningen, synes svårbedömligt,

men man torde få utgå i från att ökning av den kommunala utdebiteringen

pei skattekrona måste bli följden. Å andra sidan är förenklingsålgärderna

till stor del av sådan innebörd, att denna utdebiteringsökning bör komma att

i ej ringa mån få bäras av samma skattskyldiga, för vilka förenklingarna i

och för sig medför skattelindring, ehuruväl givetvis ingen fullständig be-

loppsmässig överensstämmelse för de enskilda skattskyldiga härvidlag kan

förutsättas. Någon alltför kännbar förskjutning beträffande den kommunala

skattebördans fördelning på de skattskyldiga synes därför icke behöva

befaras.

Svenska landstingsförbundet framhåller, att även om skattebortfallet skul­

le uppgå till de av de sakkunniga angivna beloppen, vinsterna av den före­

slagna ordningen är så stora, att förslaget i sina huvuddrag är värt att reali­

seras.

Riksförbundet landsbygdens folk och Sveriges lantbruksförbund anser att

vissa av 1950 års skattelagssakkunnigas förslag medför en icke godtagbar

skatteövervältring från vissa grupper skattskyldiga till andra.

Sveriges lantbruksförbund förklarar sig visserligen icke ha något att erin­

ra i och för sig mot att de förenklingar som är möjliga genomföres för vissa

grupper av skattskyldiga. Förbundet säger sig likaledes vara medvetet om,

att beskattningsreglerna bör utformas så att största möjliga överensstäm­

melse ernås mellan den preliminära och slutliga skatten. Då förbundet emel­

lertid tiots detta, till största delen icke kan ansluta sig till de synpunkter,

som framförts av de sakkunniga, har delta sin grund däri, att de framlagda

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

30

endast behöver utföra tjänsteintäkten och två schablonavdrag, ett å 100 kro­

nor för kostnader i förvärvskällan och ett å 150 kronor för försäkringspre­

mier. Finns jämte tjänsteinkomsten inkomster av annan fastighet och av ka­

pital, torde dessa inkomster visserligen ej kunna helt uteslutas ur deklaratio­

nen men kunna förutsättas för övervägande antalet hithörande deklaranter

komma att uppvägas av schablonavdrag å 200 kronor för vartdera inkomst­

slaget. En sammanräkning av olika inkomstslag skulle följaktligen ej er­

fordras. Länsstyrelsen finner det uppenbart att på antytt sätt förenklade de­

klarationer kommer att underlätta taxeringsförfarandet, men de föreslagna

förenklingarnas betydelse härvidlag får dock ej överskattas.

Länsstyrelsen i Malmöhus län påpekar, att 1950 års skattclagssakkun-

niga i ett annat betänkande angivit, att den åsyftade avlastningen för taxe­

ringsmyndigheter och förenklingen för deklaranterna hör kunna uppnås ge­

nom att de föreslagna schablonerna möjliggör konstruktionen av ep. mycket

förenklad deklarationsblankett. Denna blankett skall användas av skallskyl­

dig, som enbart haft inkomst av tjänst, arbetsanställning eller pension och

därjämte inkomst av kapital å högst 200 kronor eller av villafastighet och

som enbart yrkar minimiavdrag för omkostnader och premier. Det torde ej

råda något tvivel om att tillämpningsområdet för denna särskilda blankett

blir den ojämförbart viktigaste regulatorn för att uppnå förslagets huvud­

syfte. Däri ligger också själva grunden till att förslaget främst måste be­

dömas mot bakgrunden av verkningarna för löntagarna; i den mån försla­

get sträcker sig däröver och föranleder ett större skattebortfall genom sin

generella räckvidd minskas sålunda i realiteten ramen för en eljest önsk­

värd utvidgning av schablontaxeringen av löntagare.

Länsstyrelsen i Södermanlands län anser däremot icke att förslagets ge­

nomförande måste få till följd tillkomsten av en ny deklarationsblankett.

Ur många synpunkter är bibehållandet av en enhetlig blankett att föredraga.

Härigenom blir det bl. a. möjligt att undvika en schablonmässig taxering av

större räckvidd än som kan anses tillrådlig. I

I vissa remissyttranden har ifrågasatts, huruvida icke förenklingsåtgärder

av helt annan art än vad de sakkunniga föreslagit i första hand borde till­

gripas.

7 axeringsnämndsordförandenas riksförbund anför således, att vid över­

vägandet av möjligheterna att med en förenkling av de materiella beskatt­

ningsreglerna så småningom nå fram till en definitiv källskatt för flertalet

skattskyldiga fysiska personer i första hand bör undersökas i vad mån det

nuvarande systemet i sig innehåller sådana element, vilka i överensstäm­

melse med för beskattningen erkända grundprinciper bör omprövas eller

utvecklas. Sett mot en sådan bakgrund framträder såsom första fråga, hu­

ruvida de nuvarande ortsavdragen är rätt avvägda eller ej. Skulle så icke

vara tallet utan en höjning framstå såsom motiverad, följer därav att skat-

teplikt-sgränsen jämväl bör höjas. Svårigheter att bedöma dessa problem

synes i avseende å de kommunala ortsavdragen icke föreligga. Förbundet

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

32

som utgifter. Av inkomsterna har man framför allt scliabloniserat sådana

som är svåra att kontrollera eller att uppskatta. Sålunda brukar rörelseid-

kares och jordbrukares normala uttag ur rörelsen eller jordbruket av pro­

dukter avsedda för hushållet uppskattas efter schabloner. Vidare uppskattas

inkomster av drickspengar ofta schablonmässigt osv. Bland utgifter för vil­

ka avdrag ofta medges med schablonmässiga belopp märkes utgifter för

resor till och från arbetsplatsen, kostnader för kost och logi i vissa fall, av­

drag för slitning av verktyg o. d.

De senaste åren har utvecklingen och det starka önskemålet om ett enk­

lare deklarations- och taxeringsförfarande föranlett statsmakterna att i lag­

stiftningen införa vissa regler om beräkning av inkomst efter i lagen an­

givna, schablonmässiga grunder. Jag åsyftar här framför allt den schablon­

mässiga beräkningen av inkomst av en- och tvåfamilj sfastigheter och av bo­

stadsrättsföreningars fastigheter.

De förslag som 1950 års skattelagssakkunniga nu framlagt innefattar ett

fullföljande av dessa strävanden. Förslagen tar i första hand sikte på att

förenkla deklarations- och taxeringsförfarandet beträffande personer med

relativt okomplicerade inkomstförhållanden, framför allt vissa löntagare.

En invändning som stundom göres mot förslag av denna och liknande art

är att de icke skulle tillgodose principen om en rättvis och likformig be­

skattning. Härvid göres gällande att trots de fördelar som genom användan­

det av schabloner och andra förenklingar kan vinnas med avseende å de­

klarations- och laxeringsarbetet och även i andra hänseenden regler av detta

slag bör undvikas. Emellertid bör här ihågkommas att man i många fall kan

starkt ifrågasätta, huruvida man med de nuvarande reglerna som syftar till

exakta beräkningar verkligen nått den i lagstiftningen eftersträvade rätt­

visan och likformigheten i beskattningen och om det ens är möjligt att nå

detta mål. Till en början må framhållas den åtskillnad som föreligger mel­

lan olika slag av inkomster. Löntagares inkomster och utgifter är i allmän­

het lätta att kontrollera och fastställa. Beträffande andra slag av inkomster

kan det däremot ofta vara svårt att göra exakta beräkningar av olika värden

och poster. I tveksamma fall blir följden då stundom uppskattningar, som le­

der till taxeringar hållna i underkant. Vidare möter för kontrollen stora svå­

righeter och möjligheterna att undgå beskattning blir därför större än beträf­

fande tjänsteinkomster. Alldeles bortsett från dessa faktorer är det emel­

lertid som förut antytts icke praktiskt möjligt att även med en reglering,

som förutsätter exakt och fullständig redovisning, alltid tillämpa reglerna

på ett sådant sätt att de tar hänsyn till de skiftande individuella förhållan­

dena. Detta har som också tidigare framhållits lett till att man redan nu

vid taxeringen tvingats arbeta med schabloner.

Innan jag närmare går in på de sakkunnigas olika förslag kan det vara

lämpligt att i korthet lämna en översikt av de faktorer och synpunkter som

bör ingå i bedömandet vid genomförande av förenklingar på detta område.

Vårt nuvarande deklarationsförfarande är, något som inte torde bestri­

das av någon, tämligen invecklat också för personer med relativt okomplice-

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

33

rade inkomstförhållanden. Varje åtgärd som kan minska deklarationsbesty-

ret är i och för sig önskvärd. Ett mål att sträva efter skulle vara, att det

för en stor del av dessa skattskyldiga med okomplicerade inkomstförhållan­

den bleve tillräckligt med en försäkran från den skatlskyldige att han icke

haft andra inkomster än de beträffande vilka löneuppgifter och liknande

föreligger. Härför erfordras självfallet att avdrag för omkostnader vid för­

värvet av inkomsterna liksom de allmänna avdrag, till vilka vederbörande

är berättigad, kan beräknas efter schablonmässiga grunder, så att de auto­

matiskt kan tillgodogöras honom vid taxering eller debitering. Ett hinder för

vissa grupper skattskyldiga att använda en dylik försäkran kan vara att

vederbörande har att skatta för andra inkomster än löneinkomster. I och för

sig skulle det därför vara ägnat att underlätta genomförandet av en förenk­

ling av nu avsett slag, om smärre inkomster av exempelvis kapital eller av

vissa fastigheter kan undantas från beskattning.

Av synnerlig betydelse i detta sammanhang är att de förenklingsåtgärder

i fråga om deklarationsförfarandet som vidtas också är ägnade att under­

lätta arbetet för beskattningsmyndigheterna. Om dessas arbete med de

okomplicerade löntagardeklarationerna kan inskränkas, kommer de uppen­

barligen att få bättre tid för granskningen av övriga, mer invecklade lön-

tagardeklarationer. I viss utsträckning torde också arbetskraft kunna frigö­

ras. Härigenom bör rimligen kunna skapas möjligheter för att effektivisera

kontrollen av övriga kategoriers deklarationer.

Ytterligare en faktor vid bedömandet av förenklingsåtgärder är samban­

det mellan den nuvarande preliminära skatten och den slutliga skatten. Åt­

gärder som är ägnade att närma dessa skatter till varandra så att återbetal­

ningar av för mycket erlagd skatt eller påföringar av kvarstående skatt till

antalet reduceras eller åtminstone till beloppen minskas är självfallet i och

för sig önskvärda. Å andra sidan bör icke alltid avgörande vikt fästas vid

denna synpunkt. En förenklingsåtgärd som minskar exempelvis deklara­

tions- och taxeringsbestyret, men ej är ägnad att minska klyftan mellan den

preliminära och slutliga skatten, sådana reglerna nu är utformade, utan i

vissa lägen kanske t. o. in. kan leda till sämre överensstämmelse mellan käll­

skatt och slutlig skatt, bör måhända icke undvikas enbart av den anled­

ningen. Ofta kan föreligga möjlighet att genom jämkning av uppbördsför-

ordningens regler om uträkning av källskattetabellerna eliminera sist av­

sedda verkan.

Eu fråga som nära sammanhänger med den sist antydda är möjligheter­

na alt i en framtid nå fram till en definitiv källskatt för ett relativt stort

antal skattskyldiga, närmast löntagare med okomplicerade inkomstförhål­

landen. Införandet av en sådan skatteform förutsätter att en rad problem,

delvis av mycket komplicerad art, måste lösas. Jag vill här endast erinra

om den i tidigare sammanhang väckta frågan om källskatt på löneinkomster

av bisysslor. Det är mycket ovisst om man skall kunna nå fram till en de-

finitiv källskatt av nyss antytt slag. En sådan skatteform skulle emellertid

erbjuda så många fördelar, alt man vid det fortsatta arbetet på utform-

Dihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 59

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

34

ningen av beskattnings- och uppbördsreglerna bör sträva efter att nå dit

och att sålunda vid vidtagande av olika åtgärder på olika områden söka

skapa förutsättningar för att så skall bli möjligt.

De förslag som framlagts av 1950 års skattelagssakkunniga innefattar ett

flertal förenklingsåtgärder. Om samtliga dessa kunde genomföras, skulle

otvivelaktigt avsevärda fördelar uppnås. Deklarationsförfarandet skulle bil

enklare för skattskyldiga med okomplicerade inkomstförhållanden och de­

klarationsblanketten för dessa skattskyldiga skulle kunna bli mycket enkel.

De sakkunniga har i ett senare avgivet betänkande med förslag till en effek­

tivare taxering (SOU 1954: 24) uppgjort ett exempel på en sådan blankett,

till vilken jag i detta sammanhang får hänvisa. Även för taxeringsmyndig­

heterna skulle lättnader uppstå i arbetet. Och slutligen skulle en del av de

hinder, som nu möter på den materiella beskattningsrättens område mot in-

förande av en definitiv källskatt, bli undanröjda. Vid remissbehandlingen

av de sakkunnigas förslag har flertalet av de hörda myndigheterna och or­

ganisationerna — i allmänhet med accepterande av att förslagen medför

ett visst bortfall av skatteunderlaget — anslutit sig till tanken att man ge­

nom schabloner och på annat sätt bör söka förenkla deklarations- och taxe-

ringsförfarandet. Vissa remissinstanser har dock beträffande samtliga av

de särskilda förslag som framlagts uttalat, att förslagen icke kunde anses

förenliga med krav på rättvisa och likformighet i beskattningen. Mot de sär­

skilda avsnitten i de sakkunnigas förslag har, som jag senare närmare kom­

mer att beröra, åtskilliga invändningar gjorts.

En grupp av sakkunnigförslagen avser de allmänna avdragen, nämligen

de tre av dessa som avgjort har den största frekvensen. Ett annat mycket

vanligt allmänt avdrag, nämligen det s. k. förvärvsavdraget, har däremot

icke behandlats i sakkunnigförslaget. Sådant förvärvsavdrag kan tillkomma

gift kvinna med inkomst av eget arbete och vidare man, vars hustru utför

arbete i viss hans förvärvskälla.

Närmare bestämt innebär de sakkunnigas förslag beträffande de allmänna

avdragen följande. Avdraget för folkpensionsavgifter skulle borttagas och

vidare skulle utskyldsavdraget icke som nu av den skattskyldige upptagas

på deklarationsblanketten utan tillgodoföras honom genom uträkning på

debiteringsstadiet av taxeringsmyndigheterna. Försäkringsavdraget föreslås

skola sehabloniseras till visst belopp. Denna schablonisering skulle komma

ett stort antal skattskyldiga till godo, och endast en mindre del av de skatt­

skyldiga, nämligen de, vilkas kostnader för försäkringspremier in. m. över­

stiger beloppet för schablonavdraget, skulle behöva specificera sina kost­

nader i deklarationen. Beträffande de olika förvärvskällorna har skattelags­

sakkunniga föreslagit ett schablonavdrag å 100 kronor i förvärvskällan tjänst

samt avrundning till närmast högre hela 100-tal kronor av omkostnadsavdrag

över 100 kronor. Vidare har de föreslagit, att smärre inkomster av kapital

och annan fastighet fritages från skatteplikt. Slutligen föreslås — i anslut­

ning till förslaget att avdragsrätten för folkpensionsavgifter slopas — att

folkpensionsförmåner undantas från beskattning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 5!)

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

att inom den närmaste tiden begära Kungl. Maj:ts bemyndigande att tillkalla

särskild expertis på beskattningsområdet för att utreda frågan om skatte­

sänkningen. I samband med denna utredning bör även undersökas möjlig­

heterna att genomföra nämnda förslag.

Utöver vad de sakkunniga förordat kommer jag att föreslå ytterligare en

förenklingsåtgärd, vilken berör alla fysiska personer, nämligen att den

uträknade beskattningsbara inkomsten för fysiska personer alltid skall ut­

föras i hela 100-tal kronor, så att överskjutande belopp som inte uppgår till

fullt 100-tal kronor bortfaller. En sådan åtgärd skulle medföra avsevärda lätt­

nader vid myndigheternas uträkning av skatten.

De åtgärder som enligt vad i det föregående angivits skulle genomföras

nu kan beräknas medföra ett årligt bortfall av statlig inkomstskatt på ca

114 miljoner kronor och av kommunal inkomstskatt på ca 99 miljoner kro­

nor. Jag kommer i det följande att närmare beröra de ekonomiska verkning­

arna. Det kan emellertid vara lämpligt att redan här ta upp några allmänna

synpunkter på konsekvenserna av skattebortfallet.

Såsom framgår av vad som anförts i finansplanen i statsverkspropositio­

nen till innevarande års riksdag torde ur statsfinansiella synpunkter utrym­

me föreligga för ett skattebortfall av den storleksordning varom här är fråga

utan att någon kompenserande åtgärd behöver vidtagas. Skattebortfallet

kommer sålunda att motsvaras av en skattelättnad, som kommer de skatt­

skyldiga fysiska personerna till godo.

Storleken av skattelättnaden kommer självfallet att variera olika skatt­

skyldiga emellan, beroende på i vad män schablonavdragen i de enskilda fal­

len kan utnyttjas etc. Emellertid torde man kunna utgå från att åtgärderna

i stort sett är ägnade att gynna mindre inkomsttagare, så att dessa i större

utsträckning får nedsättningar av den beskattningsbara inkomsten. Fram­

för allt torde härvidlag schabloniseringen av försäkringsavdraget komma att

spela in, men troligen även i viss mån schablonavdraget å 100 kronor i för­

värvskällan inkomst av tjänst. Vid lika nedsättning av den beskattnings­

bara inkomsten för en skattskyldig med små inkomster och eu skattskyl­

dig med stora inkomster får på grund av progressiviteten i skatteskalorna

den senare en större skattenedsättning i kronor räknat. Procentuellt sett,

räknat i förhållande till vars och ens skatt, får emellertid den skaltskvldige

med små inkomster större skattelättnad; jag har här bortsett från sådana

fall, då jämförelse göres mellan en inkomst något under och en inkomst

något över gränsen mellan två skikt i den statliga inkomstskatteskalan.

På den kommunala sidan skulle ett skattebortfall av här ifrågavarande

art, under förutsättning att kommunernas inkomst- och utgiftsförhållanden

i övrigt var oförändrade, föranleda en höjning av den kommunala utdebi­

teringen. Den skattesänkning för de enskilda, som vid oförändrad utdebi­

tering skulle ha föranletts av den med förenklingsåtgärderna följande ned-

sättningen av de beskattningsbara inkomsterna, skulle motverkas av höj­

ningen av utdebiteringen. I sådana fall då sänkningen av den beskattnings­

bara inkomsten är relativt obetydlig skulle utdebiteringshöjningen kunna

38

nader, för vilka anvisats särskilt anslag som utgör icke skattepliktig inkomst.

Såsom exempel på kostnader, för vilka avdrag får ske, angives i nyssnämn­

da paragraf följande utgifter:

a\gifter som den skattskyldige erlagt för sådan pensionsförsäkring eller

sjuk- eller olycksfallsförsäkring, som tagits i samband med tjänst, så ock

avgifter som den skattskyldige i samband med tjänsten erlagt för egen eller

efterlevandes pensionering annorledes än genom försäkring;

hyra eller annan kostnad för tjänste- eller arbetslokal, för vilken den

skattskyldige haft att själv vidkännas utgift;

kostnad för arbetsbiträde, som den skattskyldige använt för tjänsts utfö­

rande och som han själv avlönat;

förlust å medel, för vilka den skattskyldige varit på grund av sin tjänst

redovisningsskyldig;

kostnad för resor i tjänsten, där ej, vad angår statstjänst, särskild ersätt­

ning varit därför anvisad;

kostnad för facklitteratur, instrument och dylikt, som varit nödigt för

tjänstens fullgörande.

Har skattskyldig för sin utbildning eller eljest i och för tjänsten ådragit

sig gäld, må ock ränta å sådan gäld avdragas.

För avdrag från arvode såsom deltagare i statsrevision eller kyrkomöte

finns särskilda bestämmelser.

Vad som återstår av bruttointäkt av tjänst, sedan angivna avdrag för om­

kostnader gjorts, utgör inkomst av tjänst.

Enligt 29 § taxering,sförordningen skall i allmän självdeklaration uppta­

gas de intäkter och de avdrag, som är att hänföra till varje förvärvskälla. I

enlighet härmed är det för allmän självdeklaration fastställda formuläret så

avfattat, att såväl samtliga inkomster som de avdrag för kostnader, för vilka

avdrag yrkas, skall specificeras i deklarationen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

De sakkunniga

De svårigheter, som vid taxeringsarbetet förekommit beträffande inkomst

av tjänst och som är av sådan beskaffenhet att de till någon del kan av­

hjälpas genom förenklingsåtgärder, anser 1950 års skattelagssakkunniga

hänföra sig i huvudsak till prövningen av avdragsyrkanden. De sakkunniga

framhåller, att på grund av den tekniska och ekonomiska utvecklingen samt

arbetskraftens större rörlighet det blivit betydligt vanligare än tidigare att

avdragsgilla omkostnader uppkommer för förvärv av inkomst av tjänst. Av­

drag för kostnader för resor till och från arbetsplatsen yrkas således nu­

mera icke endast i de större städerna utan även i betydande utsträckning på

landsbygden, där arbetskraften icke längre är lika stationär som förr. Av­

drag för kostnader för verktyg o. d. medgives i stor omfattning, enär många

arbetargrupper är skyldiga att hålla sig med egna verktyg. Även avdrag för

facklitteratur har blivit allt vanligare. Den tekniska utvecklingen har vidare

medfört, att de skattskyldiga i större utsträckning använder hjälpmedel i

sin förvärvsverksamhet.

40

Vidare- framhåller de sakkunniga, att enligt undersökningen en icke ringa

del av de skattskyldiga, som ej yrkat något avdrag för omkostnader, torde

utgöras av sådana skattskyldiga, vilkas inkomst icke härrör av eget arbete,

utan utgöres av pension, livränta e. d. I städerna har avdrag medgivits 43,8

procent i Stockholm 61,2 procent — och på landsbygden 44 procent av de

skattskyldiga. Av de skattskyldiga, vilkas inkomster understiger 10 000 kro­

nor, har 41 procent medgivits avdrag, och av de skattskyldiga, vilkas inkom s-

ter uppgår till eller överstiger 10 000 kronor, har 65 procent medgivits avdrag.

Enligt undersökningen utgör medeltalet av de yrkade avdragen 373 kro­

nor och medeltalet av de medgivna avdragen 330 kronor. Om avdragen

slås ut på samtliga skattskyldiga, även på dem som ej yrkat avdrag, blir me­

deltalet vrkat avdrag per skattskyldig 172 kronor och medeltalet av medgi­

vet avdrag 153 kronor per skattskyldig.

De sakkunniga finner den genomförda undersökningen beträffande om­

kostnadsavdragen visa, att antalet avdragsyrkanden — och därmed antalet

individuella avdragsprövningar som skall verkställas vid taxeringarna — är

mycket stort samt att flertalet avdrag uppgår till så små belopp, att de i

jämförelsevis ringa grad påverkar skattebelastningen å inkomsterna. För

skattskyldiga i de vanligast förekommande inkomstklasserna kan man till

ledning vid en ungefärlig uppskattning av avdragens inverkan på den sam­

manlagda skatten räkna med att varje 100-tal kronor omkostnadsavdrag

medför en minskning av den sammanlagda skatten till stat och kommun med

omkring 25 kronor.

1950 års skatte lagssakkunniga övergår härefter till att diskutera olika möj­

ligheter till förenkling av taxeringen av inkomst av tjänst och har därvid

behandlat flera olika alternativ. Sålunda framhåller de sakkunniga, att en

förenkling skulle kunna tänkas ske på det sättet, att avdrag erhålles endast

om avdragsgilla kostnader uppgår till visst belopp, exempelvis 300 kronor.

Mot en sådan lösning kan emellertid invändas, att därigenom skulle uppkom­

ma vissa tröskelproblem, varjämte olikformighet skulle uppstå i förhållan­

de till övriga inkomstslag. Sistnämnda omständighet finner de sakkunniga

vara värd särskilt beaktande med hänsyn till att vissa av sistnämnda in­

komstslag redan nu ej sällan intager en gynnad ställning i beskattnings­

hänseende.

En annan möjlighet till förenkling är enligt de sakkunniga att upphäva

ratten till avdrag för vissa med bestridande av tjänst eller anställning sam­

manhängande kostnader, beträffande vilka befogenheten av avdragsrätten

kan i viss mån ifrågasättas. Härtill skulle kunna räknas framför allt utgif­

ter för resor mellan bostad och stadigvarande arbetsplats. Utgifter av denna

art står ofta mycket nära utgifter av levnadskostnads natur. Stundom torde

reseutgifterna helt eller delvis motsvaras av att bostad kan erhållas billigare

längre bort från arbetsplatsen än närmare densamma. Emellertid kan även

mot denna form av förenkling invändas, att den skulle ogynnsamt påverka

ett slag av inkomst, som i allmänhet beskattas mera verksamt än andra. På

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

42

emellertid göra tillämpningen mera komplicerad och därmed förringa vär­

det av schabloniseringen. Något behov av en sådan regel torde knappast fö­

religga, om avdraget fastställes så lågt som till 100 kronor. En sådan re­

gels betydelse för skatteunderlaget blir då mycket ringa och i många fall

skulle den komma att gälla inkomster som är så låga, att de i varje fall

undgår beskattning på grund av bestämmelserna om ortsavdrag och skatte­

frihet för existensminimum. De sakkunniga har därför föreslagit endast den

begränsningen, att schablonavdraget icke i något fall får överstiga brutto­

intäkten.

De sakkunniga uttalar, att med ett schablonavdrag av den föreslagna ar­

ten följer, att även de skattskyldiga, som nu ej yrkar avdrag för omkostna­

der, blir berättigade till det lägsta schablonavdraget. Då utan tvivel en icke

unga del av dessa skattskyldiga har vissa omkostnader för inkomstens för­

värvande, ehuru avdrag därför av olika anledningar icke yrkas, är schablon­

avdraget beträffande dessa skattskyldiga ägnat att bidraga till en riktigare

taxering. Den skattelindring som beredes de skattskyldiga, vilka ej har några

som helst omkostnader, är, om det lägsta schablonavdraget bestämmes

till 100 kronor enligt de sakkunnigas mening, icke så stor, att den behö­

ver inge betänkligheter. 1950 års skattelagssakkunniga erinrar vidare om,

att omkostnader för förvärv av inkomst, som skall taxeras såsom inkomst

av tjänst, frånsett enstaka undantagsfall endast förekommer då inkomsten

härrör av inkomsttagarens eget arbete. Det kunde därför förtjäna övervägas,

om från rätten till schablonavdrag borde undantagas skattskyldiga, vilkas

inkomst av tjänst icke härrör av inkomsttagarens arbete, exempelvis pen­

sionärer, livräntetagare o. d. En sådan regel skulle emellertid komplicera

tillämpningen och den minskning av skattebortfallet, som eu sådan begräns­

ning skulle medföra, kan beräknas vara mycket ringa. De sakkunniga bar

i enlighet härmed icke föreslagit någon sådan begränsning. I

I betänkandet har framlagts vissa beräkningar rörande storleken av den

minskning av skatteintäkterna för stat och kommun, som ett genomföran­

de av de sakkunnigas förslag om ett schablonavdrag å 100 kronor och om

avrundning av omkostnadsavdrag, som överstiger schablonavdragets belopp,

till näi mast högre hela 100-tal kronor skulle medföra. De i betänkandet

lämnade beräkningarna bygger vidare på den förutsättningen, att av de i

de sakkunnigas betänkande framlagda förslagen endast detta genomföres.

Enligt dessa beräkningar skulle minskningen i statens skatteintäkter upp­

gå till omkring 35 miljoner kronor medan de kommunala skatteintäkterna

skulle minska med ca 31 miljoner kronor. Sättes schablonavdraget till 200

kronor blir minskningen av skatteintäkterna 69 resp. 61 miljoner kronor.

Vidare har i betänkandet lämnats uppgift om storleken av det skatte­

bortfall som skulle uppkomma, om enbart förslaget om schablonavdrag

genomföres. Skattebox*tfallet för stat och kommun vid schablonavdrag å

olika belopp framgår av följande tabell.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

44

Den av de sakkunniga ifrågasatta utvidgningen av utomlands bosatt per­

sons skattskyldighet berör ej person, vilken givit eller medverkat vid offent­

lig föreställning, som avses i gällande förordning angående bevillningsav­

gifter för särskilda förmåner och rättigheter, eftersom inkomst av sådan

föreställning är frikallad från skattskyldighet.

Remissyttrandena

Något mer än hälften av de myndigheter och organisationer, som yttrat sig

över de sakkunnigas förslag om ett schablonavdrag från inkomst av tjänst

till i lag fixerat belopp, har förklarat sig tillstyrka eller i vart fall icke vilja

motsätta sig införandet av ett dylikt avdrag i huvudsaklig överensstämmelse

med vad de sakkunniga föreslagit, yttranden av dylik innebörd har avgivits

av socialstyrelsen, pensionsstyrelsen, länsstyrelserna i Uppsala, Östergöt­

lands, Kalmar, Gotlands, Blekinge, Malmöhus, Hallands, Värmlands, Örebro

och Västmanlands län, allmänna ombudet hos mellankommunala pröv-

ningsnämnden, Föreningen Sveriges kronokamrerare, Svenska landstings­

förbundet, landsorganisationen, Tjänstemännens centralorganisation, nä­

ringslivets skattedelegation, Svenska livförsäkringsbolags förening, Sveriges

hantverks- och småindustriorganisation samt Svenska sjöfolksförbundet.

Det bör emellertid anmärkas, att i åtskilliga av dessa yttranden — på sätt

jag senare kommer att närmare beröra — förutsatts att schablonavdraget

sättes till högre belopp än vad de sakkunniga föreslagit. Avstyrkande utlå­

tanden bär avgivits av statskontoret, kammarrätten, riksräkenskapsverket,

riksskattenämnden, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms,

Södermanlands, Kronobergs, Göteborgs och Bohus, Gävleborgs, Jämtlands

samt Norrbottens län ävensom av Sveriges häradsskrivareförening, Taxe-

ringsnämndsordförandenas riksförbund, Sveriges akademikers centralorga­

nisation, Sveriges köpmannaförbund, Riksförbundet landsbygdens folk,

Sveriges lantbruksförbund och Sveriges redareförening.

Från remissyttrandena må här följande återgivas.

De remissinstanser, som ställt sig positiva till de sakkunnigas förslag, bär

delat de sakkunnigas åsikt, att förslagets genomförande skulle medföra för­

enklingar i olika hänseenden.

Sålunda har man i allmänhet delat de sakkunnigas uppfattning, att en

viss lättnad för deklaranterna skulle inträda om ett schablonavdrag införes.

Några remissinstanser har emellertid en härifrån avvikande mening.

Riksskattenämnden anför sålunda, att majoriteten av den grupp skatt­

skyldiga, som är berättigad till avdrag i förvärvskällan tjänst, även om för­

slaget genomföres behöver detaljerat räkna ut och redovisa sina omkostna­

der. Vidare skulle många skattskyldiga inom den grupp, som täckes av

schablonen, alltjämt behöva detaljerat anteckna sina omkostnader för att

kontrollera att icke omkostnaderna med någon krona överstiger 100 kronor,

i vilket fall den skattskyldige måste bevaka sin rätt till förhöjt avdrag.

Sveriges lantbruksförbund uttalar, att de sakkunnigas förväntningar be­

träffande möjligheten att genom schablonavdraget åstadkomma en förenk­

ling i deklarationsförfarandet är något överdrivna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

46

Några remissinstanser har uttalat sig rörande det föreslagna omkost­

nadsavdragets verkningar i vad gäller ernående av bättre överensstämmel­

se mellan preliminär A-skatt och slutlig skatt.

Sålunda anför riksräkenskapsverket, att om hänsyn tas till omkostnads­

avdraget vid konstruktionen av källskattetabellerna, detta skulle medföra,

att uttaget av preliminär A-skatt för en löntagare i allmänhet kommer att

minska med 25 å 30 kronor. Detta betyder däremot knappast, att man i

avsevärt större utsträckning än nu uppnår överensstämmelse, inom upp-

bördsförordningens femkronorsmarginal, mellan preliminär och slutlig

skatt. Av praktiska skäl lär det vara tämligen uteslutet att konstruera käll­

skattetabellerna så att en dylik överensstämmelse uppnås annat än i undan­

tagsfall. Enligt nu gällande regler tas källskatten för en löntagare i all­

mänhet ut något i överkant, varvid det genomsnittliga överuttaget torde

röra sig om några tiotal kronor. På grund av avrundningen uppåt av av­

drag över 100 kronor innebär det föreslagna schablonavdraget i uppbörds-

a\ seende, schematiskt uttryckt, ingenting mer än att en löntagare i allmän­

het med omkostnadsavdrag får i genomsnitt 10 å 15 kronor mindre än nu

i överskjutande preliminär skatt. En avrundning uppåt av avdrag över

100 kronor är enligt riksräkenskapsverkets mening således även från spe­

ciell uppbördssynpunkt till nackdel, då den tenderar att öka överuttaget

av källskatt.

Föreningen Sveriges kronokamrerare anser däremot, att ett omkostnads­

avdrag av föreslagen konstruktion bör kunna medföra en viss effekt i av­

seende å det eftersträvansvärda syftet att ernå bättre överensstämmelse mel­

lan preliminär och slutlig skatt, men verkningarna i detta hänseende torde

bli förhållandevis begränsade.

Beträffande beloppet för schablonavdraget råder mycket delade meningar

bland remissinstanserna. Åtskilliga av dem anser sålunda att beloppet bör

höjas utöver vad de sakkunniga föreslagit, då man eljest icke uppnår önsk­

värd effekt i fråga om förenkling för deklaranter och taxeringsmyndighe­

ter.

Flertalet av de remissinstanser, som yrkat att schablonavdraget höjes,

har föreslagit att det bestämmes till 200 kronor.

Länsstyrelsen i Värmlands län uttalar, att det föreslagna beloppet —

100 kronor — är för lågt. Avdrag upp till detta belopp torde som regel

icke vålla vare sig deklaranten eller taxeringsnämnden några svårigheter.

I allmänhet är det därvid fråga om i praxis fastställda avdrag för cykel-

och verktygsslitage samt avdrag för facklitteratur o. dyl. Först när avdra­

get eller avdragssumman är högre än 100 kronor kan taxeringsnämnden

sagas ha anledning att ingå i verklig prövning av avdraget. En höjnin« av

schablonavdraget till 200 kronor skulle därför medföra en väsentlig större

lättnad vid taxeringen och skulle även korrespondera med de föreslagna

avdragen för inkomst av annan fastighet och av kapital.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

snarast skulle komma att medföra ökat arbete för taxeringsmyndigheterna,

även om en ringa lättnad kan vinnas i det rent siffermässiga arbetet.

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

ken på att låta avdraget utgå vid all inkomst av tjänst utan måste be­

gränsa det till att avse inkomst av eget arbete. Tekniskt torde detta vara

möjligt att göra — en liknande begränsning finnes redan vid det s. k. för-

värvsavdraget för gift kvinna — men en sådan begränsning kommer att

komplicera bestämmelsen och göra tillämpningen mindre enkel.

Tjänstemännens centralorganisation anför.

Ett schablonavdrag på 100 kronor kan knappast tänkas verka förenklan­

de på arbetet i taxeringsnämnderna i någon högre grad, då yrkade avdrag

utöver denna summa framgent skulle förekomma i många fall. Framför­

allt synes detta bli fallet d de mellanstora och större städerna, där ett stort

antal av löntagarna har utgifter för resor till och från arbetsplatsen. För att

taxeringsarbetet på dessa orter mera avsevärt skall förenklas torde scha­

blonavdraget böra sättas högre, exempelvis till 200 kronor. Ett generellt av­

drag på detta belopp skulle emellertid avsevärt sänka skatteinkomsterna,

därigenom att det skulle komma att bli tillämpligt för landet i dess helhet.

ICO anser sig mot bakgrunden härav böra tillstyrka de sakkunnigas för­

slag rörande schablonavdraget för inkomstens förvärvande.

Av det 20-tal remissinstanser som särskilt uttalat sig rörande den före­

slagna regeln om avrundning till närmast högre 100-tal kronor, då de av­

dragsgilla kostnaderna överstiger schablonavdragets belopp, har alla utom

länsstyrelsen i Norrbottens län avstyrkt en sådan regel.

Kammarrätten befarar sålunda, att den föreslagna regeln skapar problem

som man velat undvika. Avjämningen kan få den psykologiskt olämpliga

effekten att de skattskyldiga försöker komma över den närmast högre 100-

kronorströskeln. I fråga om deklarationerna erbjuder förslaget icke några

förenklingar. För taxeringsmyndigheterna innebär anordningen en förenk­

ling endast i sådana fall, då det avdragsbelopp som godkännes vid taxe­

ringen ligger inom samma 100-kronorsintervall som den skattskyldiges yr­

kande. I andra fall måste varje särskilt avdrag prövas. Om en skattskyldig

begär avdrag med 250 kronor och taxeringsnämnden anser sig kunna god­

känna endast 200 kronor, måste sålunda i underrättelse om avvikelsen från

deklarationen angivas vilka avdrag som vägrats eller reducerats. Bagatell­

processer skulle således endast i viss utsträckning försvinna. Kammarrätten

anser därför, att fördelarna med anordningen är begränsade och icke kan

anses motsvara de nackdelar i form av skattebortfall in. in. som följer med

densamma.

Liknande synpunkter har framförts av övriga remissinstanser, vilka av­

styrkt anordningen.

Riksskattenämnden betonar särskilt, att den föreslagna regeln om av­

rundning till närmast högre 100-tal kronor ur förenklingssynpunkt icke in­

nebär någon verklig lättnad. De olika avdragen måste för nu avsedda fall

alltjämt särskiljas och redovisas specifikt.

Länsstyrelsen i Uppsala län däremot uttalar, att genom regeln om av­

rundning till närmast högre hela 100-tal kronor en väsentlig förenkling

skulle uppstå. Länsstyrelsen tar emellertid för givet att de skattskyldiga i

många fall söker pressa avdraget över 100-kronorsgränsen, varför även små

50

av detta slag. Fördelarna kommer i stället huvudsakligen dem till godo som,

vid sidan av annan förvärvsverksamhet än tjänst, har någon mindre inkomst

av tjänst eller tillfälliga uppdrag och vidare den grupp, som uppbär pen­

sion, livränta eller periodiskt understöd av något slag.

Liknande synpunkter anföres av kammarrätten, som vidare säger sig icke

kunna finna att det föreslagna schablonavdraget ens i huvudsak skulle till­

komma de till ett sådant avdrag sakligt berättigade. Vidare framhåller kam­

marrätten, att minskningen i skatteunderlaget beträffande kommunalskat­

ten medför att utdebiteringarna måste höjas, vilket i sin tur troligen kom­

mer att leda till att den kommunala skattebördan övervältras på löntagarna.

Förmodligen kommer samma verkningar att inträda beträffande statsbe-

skattningen. Det synes därför kammarrätten troligt att löntagarna såsom

grupp betraktade kommer att få ökad skattebörda, medan skattelättnaden

tillkommer andra skattskyldiga. Om det mot kammarrättens antagande

skulle uppstå en skattelättnad för löntagarna, torde den i vart fall bli mind­

re än för stora grupper andra skattskyldiga.

Länsstyrelsen i Stockholms län uttalar, att ett schablonavdrag å allenast

100 kronor icke kan få någon egentlig betydelse som medel att åstadkomma

en för löntagargrupperna välbehövlig skattelättnad.

Ett par av de hörda organisationerna har gjort erinringar mot de sakkun­

nigas beräkningar av de belopp, som skulle bortfalla i skatt för stat och

kommun om deras förslag genomföres. Näringslivets skattedelegation, som

tillstyrkt förslaget, framhåller att en bidragande orsak härtill varit att skat­

tebortfallet, särskilt för staten, torde ha beräknats väl högt i betänkandet.

De sakkunniga synes nämligen icke tillräckligt ha beaktat, att antalet folk­

pensionärer och andra, som åtnjuter inkomst av tjänst men med hänsyn till

medgivna ortsavdrag och avdrag för nedsatt skatteförmåga icke erlägger

statlig inkomstskatt, är mycket betydande.

Jämväl Svenska livförsäkringsbolags förening anser att de sakkunniga

beräknat skattebortfallet till för högt belopp.

De sakkunnigas förslag att inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet skulle

redovisas vid sidan av inkomst av tjänst har i regel icke föranlett erinran

från remissinstansernas sida.

Kammarrätten befarar, att den föreslagna överflyttningen kan komma alt

medföra en skärpning av beskattningen av de inkomster, som nu hänföres

till tillfällig förvärvsverksamhet. I praxis torde nämligen sådana inkomster

behandlas liberalare i avdragshänseende än inkomst av tjänst. En anledning

härtill torde vara att tillfällig förvärvsverksamhet stundom står förvärvs­

källan rörelse nära. Vad särskilt angår kostnaden för resor synes det också

rimligt att vara tillmötesgående i fråga om avdragsrätten, när tillfällig för­

värvsverksamhet utövas vid sidan av annan ordinarie verksamhet, eftersom

den begränsade tid, som då star till förfogande för den tillfälliga verksam­

heten, torde motivera resekostnader i större utsträckning än eljest.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

52

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

Länsstyrelsen i Blekinge län anser, att en värdefull förenkling i taxe-

ringsarbetet nås genom schablonisering av de avdrag, vilka tillkommer skatt­

skyldiga, som faktiskt haft kostnader för förvärvet av tjänsteinkomst. Ge­

nom den av de sakkunniga föreslagna avjämningsregeln och en härefter av­

passad praxis i länsanvisningarna skulle en önskvärd förenkling av deklara­

tions- och taxeringsförfarandet uppnås utan större ökning av antalet av-

dragsyrkanden. En längre gående förenkling kunde uppnås genom att före­

slagen rätt till ett schablonavdrag å 100 kronor medgives men förbehålles

skattskyldiga med inkomst av eget arbete.

Tjänstemännens centralorganisation föreslår en utvidgning av de sak­

kunnigas förslag därhän, att på orter, där omkostnadsavdragen mera regel­

mässigt överstiger 100 kronor, schablonavdraget sättes till ett högre belopp.

Detta belopp skulle efter framställning från vederbörande lokala myndigheter

bestämmas av central myndighet. På detta sätt skulle en betydande förenk­

ling av taxeringsarbetet även på ifrågavarande orter kunna åstadkommas

utan ett alltför stort skattebortfall.

Sveriges akademikers centralorganisation frambär förslag om en regel av

innebörd, att avdrag medges endast när omkostnaderna uppgår till 50 kro­

nor eller mer och i sådant fall med ett belopp, som avrundas till närmast

högre eller lägre hela 100-tal kronor. Genom en sådan regel, som icke leder

till något skattebortfall, erhålles i fråga om minst 80 procent av de skatt­

skyldiga samma förenkling av taxerings- och deklarationsförfarandet som

enligt de sakkunnigas förslag.

överståthållarämbetet framhåller, att det är av vikt att en undersökning

företages, huruvida icke frågan om ett schablonavdrag vid beräkning av in­

komst av tjänst kan lösas på ett rationellare sätt än de sakkunniga föreslagit.

Den praktiska verkan i deklarations- och taxeringshänseende av de sakkun­

nigas förslag om ett schablonavdrag å 100 kronor anser ämbetet bli jäm­

förelsevis ringa och även om avdraget höjes till 200 kronor blir verkning­

arna i förenklingshänseende begränsade. För att uppnå en mera betydande

vinst i angivna hänseenden erfordras enligt överståthållarämbetets uppfatt­

ning vida radikalare åtgärder än de föreslagna. De verkligt betydelsefulla

vinsterna i taxerings- och deldarationshänseende torde nämligen icke kunna

uppnås utan en tämligen långt driven schablonisering av olika avdrags-

poster vid taxeringen. Då frågan om en förenkling av beskattningsreglerna

nu är föremål för prövning, synes det angeläget att möjligheterna till en

lösning av frågan i enlighet med angivna vidare målsättning ytterligare över-

väges.

Överståthållarämbetet erinrar vidare om det alternativ till lösning, som

de sakkunniga angivit men avvisat, nämligen att helt vägra avdrag för vissa

avdragsgilla omkostnader, vilka står nära utgifter av levnadskostnads natur.

Ämbetet anser en sådan lösning vara den såväl teoretiskt som praktiskt

enklaste. Ämbetet anser, att om de skattskyldiga kompenseras genom höj­

ning av ortsavdragen, de sakkunnigas invändning om ogynnsam påverkan

i skattehänseende i väsentlig mån bortfaller. En sådan kompensation bör

54

kunniga verkställda undersökningar i genomsnitt för hela riket avvikelser

i sänkande riktning från gjorda avdragsyrkanden skett för en femtedel av

dem som yrkat avdrag i förvärvskällan tjänst eller för drvgt 300 000 skatt­

skyldiga.

Det stora antalet skattskyldiga inom förvärvskällan tjänst samt omfatt­

ningen av avdragsyrkandena, vilka — även om åtskilliga av dem är av för­

hållandevis okomplicerad natur — likväl tillsammantagna medför en icke

oväsentlig arbetsbörda för taxeringsmyndigheterna, gör det särskilt ange­

läget att för denna förvärvskälla genomföra förenklingar som underlättar

deklai ationsförfarandet och minskar taxeringsgranskningen.

Innan jag närmare går in på skattelagssakkunnigas förslag skall jag något

uppehålla mig vid vissa av de alternativa lösningar, som behandlats i de

sakkunnigas betänkande och i remissyttrandena.

De sakkunniga har diskuterat möjligheten att avdrag skulle medges en­

dast om kostnaderna för intäktens förvärvande uppgått till visst minimi­

belopp. Denna lösning har emellertid avvisats, framför allt av det skälet,

att inkomsttagare inom förvärvskällan tjänst därigenom skulle komma att

intaga en missgynnad ställning i jämförelse med andra skattskyldiga.

Av samma skäl har de sakkunniga avvisat en annan möjlighet till förenk­

ling i förevarande hänseende, som skulle innebära att man upphävde rätten

till avdrag för sådana med bestridande av tjänsten förenade kostnader, vilka

kan sägas stå utgifter av levnadskostnads natur förhållandevis nära, exem-

pelvis kostnader för resor mellan bostad och stadigvarande arbetsplats.

I likhet med de sakkunniga anser jag det uteslutet att införa regler av nu

angiven innebörd. Det sist behandlade alternativet har upptagits av över­

ståt hållarambetet i dess yttrande; för att regeln icke skulle leda till skatte-

skarpnmg vill ämbetet emellertid komplettera densamma med bl. a. höj­

ningar av ortsavdragen, varierande för de största städerna, övriga städer

samt landsbygden. Icke minst med hänsyn till den ytterligare splittring i

ortsgrupper, som härigenom skulle uppkomma, anser jag mig icke heller

kunna ansluta mig till detta förslag. Även mot övriga i remissyttrandena

framkomna alternativ kan sådana invändningar riktas att jag icke finner

mig kunna godtaga dem.

De sakkunnigas förslag innebär att ett schablonavdrag å 100 kronor skall

tillkomma alla skattskyldiga med inkomst av tjänst till minst detta belopp,

även om vederbörande icke haft några omkostnader för inkomstens förvär­

vande eller de verkliga omkostnaderna uppgått till lägre belopp. Om utgif­

terna uppgått till högre belopp än 100 kronor, skall avdraget avrundas uppåt

till närmast högre 100-tal kronor.

I sm motivering har de sakkunniga bl. a. anfört, att även med detta jäm­

förelsevis låga schablonavdrag den individuella avdragsprövningen helt bort­

faller för omkring 627 000 skattskyldiga. För en avsevärd del av övriga skatt­

skyldiga, framhålles ytterligare, förenklas avdragsprövningen, eftersom det

blir tillräckligt att konstatera mellan vilka 100-tal kronor det godtagbara av-

dragsbeloppet faller. Med ett schablonavdrag på 100 kronor skulle vidare

Kungl. Maj:ts proposition nr 50

56

möjliggöia att schablonavdragets storlek varierar i olika kommuner. I öv­

rigt bär flertalet remissinstanser, som påyrkar ändring av schablonavdragets

storlek, föreslagit ett belopp av 200 kronor. Visst fog finnes för stånd­

punkten att ett avdrag på 100 kronor icke ger tillräcklig effekt ur för-

enklingssynpunkt. Med ett avdrag på 200 kronor når man att avdraget

blir tillämpligt på ett större antal skattskyldiga. Vidare skulle för skatt­

skyldiga med inga eller relativt små kostnader för inkomstens förvärvan­

de — och bland dessa torde det enligt vad det finns anledning förmoda

finnas ett förhållandevis stort antal små inkomsttagare, för vilka en mins­

kad skatt kan vara särskilt önskvärd — självfallet det högre avdraget inne­

bära en större skattelättnad, ^å andra sidan skulle därigenom skillnaden i

skattelättnadshänseende ökas mellan dessa sistnämnda inkomsttagare och

dem som får en endast obetydlig eller ingen skatteminskning genom schab­

lonavdraget.

I kostnadshänseende betyder enligt de sakkunnigas beräkningar det lägre

schablonavdraget ett skattebortfall på 29 miljoner kronor för staten och 26

miljoner kronor för kommunerna. Sättes avdraget till 209 kronor blir mot­

svarande siffror 64 respektive 58 miljoner kronor. Regeln om avrundning

uppåt av avdrag, som överstiger schablonavdraget, skulle, om sistnämnda

avdrag bestämmes till 100 kronor, medföra ett ytterligare bortfall på 6 mil­

joner kronor för staten och 5 miljoner kronor för kommunerna. Vid ett

schablonavdrag på 200 kronor blir det av avrundningsregeln föranledda

skattebortfallet något mindre.

Vid övervägandena om en lämplig avvägning av schablonavdraget har

kommit upp till bedömande också ett annat alternativ, som icke diskuterats

av de sakkunniga. Detta har den innebörden att man i stället för att höja

schablonavdraget från 100 till 200 kronor skulle disponera de medel, som

motsvarar skillnaden i skattebortfall, för att genomföra en annan förenk-

lmg. Jag åsyftar här införandet av en regel — redan antydd i det föregåen­

de — att avrunda den beskattningsbara inkomsten för alla fysiska personer

nedåt till närmast lägre 100-tal kronor. En sådan avrundning skulle avse­

värt förenkla arbetet för myndigheterna vid debiteringen av skatterna. Jag

återkommer närmare härtill i ett senare sammanhang. Åtgärden skulle vi­

dare innebära en viss skattelättnad, som skulle komma icke endast skatt­

skyldiga inom förvärvskällan tjänst till godo utan även jordbrukare, rörel-

seidkare och andra skattskyldiga som ej har inkomst av tjänst. Den skulle

salunda fa karaktären av en allmän skattelättnad, ehuru givetvis av begrän­

sad storleksordning.

En kombination av åtgärder innefattande ett schabloniserat omkostnads-

a\drag inom förvärvskällan tjänst på 100 kronor, avrundning av omkost­

nadsavdrag inom samma förvärvskälla överstigande sistnämnda belopp till

närmast högre 100-tal kronor samt slutligen avrundning nedåt av den be­

skattningsbara inkomsten för samtliga fysiska personer skulle i jämförelse

med andra i detta sammanhang aktuella alternativ ha den fördelen att en

skatteminskning skulle tillkomma som nämnts även andra fysiska personer

Iiiingl. Maj:ts proposition nr 50

58

annan fastighet. Enligt 2 § förordningen om statlig inkomstskatt lägges netto­

intäkten till grund för taxeringen till statlig inkomstskatt. Vidden kommunala

taxeringen skall jämlikt 45 § kommunalskattelagen från nettointäkten av­

räknas ett belopp, motsvarande fyra procent av taxeringsvärdet. Det åter­

stående beloppet utgör inkomst av annan fastighet, vilken inkomst tages i

beräkning vid taxering till kommunal inkomstskatt.

Fr. o. in. 1956 års taxering kommer i den till kommunal inkomstskatt

taxerade inkomsten för ägare av annan fastighet att inräknas ett belopp,

motsvarande fyra procent av fastighetens taxeringsvärde — garantibelopp

för fastighet. Genom denna beskattning ersättes den tidigare fastighetsskat­

ten.

Enligt 24 § 1 mom. kommunalskattelagen skall till intäkt av annan fastig­

het hänföras saväl kontanta inkomster från fastigheten som värdet av bo­

stadsförmån och andra naturaförmåner. Från bruttointäkten medgives en-

ligt 25 § kommunalskattelagen avdrag för samtliga omkostnader, därunder

inbegripet värdeminskningsavdrag, med undantag för grundförbättringskost­

nad och vissa kostnader för ägarens personliga trevnad.

Från och med 1955 års taxering skall emellertid beträffande vissa fastig­

heter inkomstberäkningen ske enligt en förenklad schablonmetod.

Enligt lag den 5 juni 1953, nr 404, skall sålunda bruttointäkten av en- och

tvåfamilj sfastighet — oberoende av den verkliga inkomsten — upptagas till

tre procent av fastighetens taxeringsvärde, varefter avdrag medgives allenast

för räntekostnader för lånat, i fastigheten nedlagt kapital samt för tomträtts-

avgäld eller liknande avgäld.

På samma sätt skall enligt lag den 5 mars 1954, nr 51, inkomstberäkningen

ske beträffande fastighet, som äges av bostadsförening eller bostadsaktie­

bolag. Medlem i bostadsförening och delägare i bostadsaktiebolag skall be­

skattas endast om han i mera avsevärd omfattning hyrt ut sin lägenhet.

Enligt lag den 21 maj 1954, nr 263, skall vidare bruttointäkt av fastighet,

som tillhör allmännyttigt bostadsföretag, beräknas till tre procent av det

belopp, varmed fastighetens taxeringsvärde överstiger företagets lånade, i

fastigheten nedlagda kapital, varefter avdrag medgives för tomträttsavgäld

eller liknande avgäld.

Inkomst av kapital beräknas enligt bestämmelserna i 38—40 §§ kommunal­

skattelagen.

Till intäkt av kapital hänföres jämlikt 38 § kommunalskattelagen ränta å

tordringar, utdelning å svenska aktier, andelar i svenska ekonomiska för­

eningar och andelar i utländska bolag samt inkomst av fastigheter eller

rörelse i utlandet. Enligt nyssnämnda lag den 5 mars 1954 skall till intäkt av

kapital jämväl räknas inkomst av lägenhet, som medlem av bostadsförening

eller delägare i bostadsaktiebolag uthyrt till annan under större delen av

beskattningsåret.

Enligt 39 § kommunalskattelagen äger skattskyldig från bruttointäkt av

räntor och utdelningar göra avdrag för förvaltningskostnader och ränta å

Kungl. Mcij.ts proposition nr 59

60

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

fastighets- eller kapitalinkomst överstiger det skattefria beloppet. Detta fin­

ner de sakkunniga vara till men för den föreslagna anordningens sparfräin-

jande effekt. De sakkunniga anser därför, att skattebefrielsen i stället bör

utformas så, att inkomst av förevarande art tages till beskattning allenast

i den mån inkomsten överstiger ett visst belopp.

De sakkunniga kommer härefter in på frågan om storleken av nyssnämn­

da belopp. Härvid har de framhållit, att man å ena sidan har att beakta det

av praktiska skäl förestavade önskemålet att småinkomster av föga bety­

delse för skatteunderlaget, för vilka källskatteavdrag icke gjorts, undanta­

ges från beskattning och å andra sidan det av finansiella hänsyn betingade

intresset av att åtgärderna i fråga icke medför alltför stort skattebortfall.

För att utröna i vilken omfattning inkomst av annan fastighet och inkomst

av kapital förekommer, har de sakkunniga införskaffat vissa uppgifter ur

1953 års taxeringslängder. Undersökningen har omfattat sju taxerings-

distrikt i Stockholm samt två stads- och två landsbygdsdistrikt inom varje

län. Med ledning av det härvid erhållna resultatet har på grundval av in­

komststatistikens uppgifter gjorts en beräkning avseende hela landet. Såvitt

kunnat utrönas är den gjorda beräkningen så representativ, att den kan god­

tagas såsom underlag för ett bedömande av förevarande art.

Enligt förenämnda beräkning skulle av totala antalet skattskyldiga, vilket

uppgår till i runt tal 4 miljoner, omkring 482 000 ha inkomst av annan fas­

tighet och omkring 1 240 000 ha inkomst av kapital. Antalet skattskyldiga

med inkomst av annan fastighet och inkomst av kapital fördelade efter in­

komstens storlek framgår av följande sammanställning.

Inkomst av annan fastighet

Antal skattskyldiga med

resp. av kapital

inkomst av annan inkomst av

fastighet

kapital

1—- 50 kronor...................... .............. 50 000

273 000

51—100

» ...................... .............. 50 000

196 000

101—150

» ...................... .............. 50 000

127 000

151—200

» ...................... .............. 46 000

96 000

201—250

» ...................... .............. 39 000

75 000

251—300

» ...................... .............. 31 000

59 000

över 300

» ...................... .............. 216 000

414 000

Summa 482 000

1 240 000

De sakkunniga framhåller emellertid, att antalet skattskyldiga med in­

komst av annan fastighet torde komma att icke oväsentligt öka sedan de nya

bestämmelserna om schablonberäkning av inkomst av en- och tvåfamiljs-

tastigheter trätt i kraft från och med 1955 års taxering. Dessa bestämmel­

ser innebär visserligen icke i och för sig någon skärpning i beskattningen

men kommer att medföra en jämnare inkomstberäkning. Medan inkomst­

beräkningen för sådana fastigheter enligt tidigare bestämmelser i många

fall växlade på det sättet, att den vissa år utvisade betydande underskott,

som senare år uppvägdes av däremot svarande högre inkomst, kommer den

enligt de nya bestämmelserna i flertalet fall att varje år utvisa något över­

skott.

(j~

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

nan fastighet föreslås bottenavdraget skola få åtnjutas endast i hemorts­

kommunen.

Remissyttrandena

1950 års skattelagssakkunnigas förslag om ett fast bottenavdrag å 200

kronor från inkomst av annan fastighet tillstyrkes eller lämnas utan erinran

av flertalet av de hörda myndigheterna och organisationerna. Förslaget av-

styrkes av kammarrätten, riksräkenskapsverket, riksskattenämnden, över-

ståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Kronobergs,

Kalmar, Göteborgs och Bohus, Örebro, Gävleborgs, Jämtlands och Norrbot­

tens län ävensom av Landskommunernas förbund, Riksförbundet landsbyg­

dens folk, Sveriges akademikers centralorganisation och Sveriges lantbruks-

lörbund. Andra remissinstanser har gjort erinringar mot detaljer i förslaget.

De remissinstanser, som tillstyrkt de sakkunnigas förslag rörande botten-

avdrag från inkomst av annan fastighet, har också tillstyrkt eller lämnat

utan erinran förslaget angående bottenavdrag från inkomst av kapital. Ett

par av de remissinstanser som avstyrkt förstnämnda förslag har däremot till­

styrkt bottenavdrag från inkomst av kapital, nämligen riksskattenämnden,

länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län samt Sveriges akademikers central-

oi ganisation. Svenska sparbanksföreningen, som endast yttrat sig rörande

förslaget avseende bottenavdrag i förvärvskällan kapital, tillstyrker likaså

sakkunnigförslaget.

De remissinstanser, som avstyrkt de sakkunnigas förslag, har haft olika

skäl av principiell natur för sitt ställningstagande.

Sveriges lantbruksförbund vänder sig mot att endast sparande, som ger

avkastning i form av räntor eller utdelningar, skall premieras. Ett sparande

hos en rörelseidkare eller jordbrukare genom investeringar i hans förvärvs­

källa blir däremot icke premierat. Det uppstår därför en fara för övervält-

ring av skatt från en kategori skattskyldiga till andra.

Riksförbundet landsbygdens folk framhåller, att den huvudsakliga moti­

veringen, nämligen att åstadkomma bättre överensstämmelse mellan preli­

minär och slutlig skatt, icke kan vara tillräcklig för genomförande av en

reform, som i och för sig måste innebära en övervältring av skatt från inne­

havare av genom taxering på visst sätt rubricerade fastigheter till innehavare

av jordbruksfastigheter och till andra skattskyldiga.

Kammarrätten anför, att de föreslagna ändringarna icke uppfyller rim­

liga krav på jämlikhet och rättvisa i beskattningen, utan innebär, att det

allmänna efterger skatter å betydande belopp. Det synes kammarrätten

uppenbart att sådana uppoffringar icke uppväges av förslagets fördelar

med avseende å deklaration, taxering och uppbörd. Slåndpunktstagandet

blir enligt kammarrättens mening beroende av den betydelse man tillmäter

förslagets sparfrämjande verkningar. Vilken vikt man skall tillmäta dessa

beror delvis på nationalekonomiska överväganden, varför kammarrätten

anser sig icke böra ingå på denna fråga.

64

Kungl. Maj:Is proposition nr 50

förfoganden, som eljest icke skulle ha skett. Härigenom kan befaras att dekla-

rationsmaterialet ökar och taxeringsförfarandet kompliceras på ett icke

önskvärt sätt. Återverkningar på gåvobeskattningens område torde även bli

följden.

Kammarrätten anför.

Deklarationstekniskt innebär förslaget en lättnad för skattskyldig, som

bär högst 200 kronors inkomst av kapital, i det hänseendet att sådan skatt­

skyldig icke skall behöva specificera denna inkomst utan endast underteck­

na en försäkran på heder och samvete och vid laga ansvar att han under

inkomståret icke haft inkomst av kapital till högre belopp än 200 kronor.

Han befrias emellertid icke från att redovisa sin förmögenhet, om ock i kon­

centrerad form. För deklaranter med inkomst av annan fastighet synes vins­

ten av förslaget ringa. Genom den nya schablonberäkningen beträffande en-

och tvåfamilj shus torde redovisningen av inkomst av annan fastighet ej be­

reda flertalet skattskyldiga några svårigheter. En radikal förenkling har

här redan uppnåtts. Ej heller för skattskyldiga med större fastigheter synes

förslaget innebära någon förenkling.

För taxeringsmyndigheterna torde ett fritagande från beskattning av 200

kronor av inkomst av kapital utgöra en påtaglig förenkling, under det att

motsvarande regel beträffande inkomst av annan fastighet ej torde med­

föra nämnvärd lättnad i taxeringsarbetet.

Några myndigheter såsom riksräkenskapsverket samt länsstyrelserna i

Gävleborgs och Jämtlands län har ansett att förslaget icke medför någon

nämnvärd lättnad vare sig för deklaranter eller taxeringsmyndigheter.

Länsstyrelsen i Uppsala län säger sig dela de sakkunnigas uppfattning,

att i fråga om skattskyldiga med inkomster av villafastigheter eller med

smärre kapitalinkomster, en obetingad fördel ur uppbördssynpunkt vinnes,

därest ett schablonavdrag, förslagsvis å 200 kronor, införes. För större fas­

tighets- och kapitalinkomster får ett sådant avdrag ingen betydelse för åvä­

gabringande av överensstämmelse mellan preliminär och slutlig skatt. Den

förenkling i deklarations- och taxeringsförfarandet, som de sakkunniga an­

ser att ett schablonavdrag därjämte skulle medföra, kan länsstyrelsen icke

finna bli av någon betydelse. Småinkomster av såväl fastigheter som kapi­

tal skall ju fortfarande deklareras och endast i de få fall, där av deklaratio­

nen omedelbart framgår, att nettointäkten i förvärvskällan icke kan uppgå

till belopp överstigande 200 kronor, kan granskning underlåtas. En viss för­

enkling skulle emellertid åstadkommas, om ägare av en- eller tvåfamiljs-

fastighet med så lågt taxeringsvärde, att 3 procent därav ej överstiger 200

kronor (exempelvis sommarstugor), fritages från skyldighet att deklarera

inkomst av fastighet, under förutsättning att vederbörande ej innehar eller

brukar andra fastigheter.

Länsstyrelsen i Blekinge län gör gällande, att taxeringskontrollen i fråga

om vissa skattskyldiga kan väntas bli försvårad genom försök från veder-

börandes sida att överföra ränteinkomster till förvärvskällan kapital och

ränteutgifter från förvärvskällan annan fastighet.

Riksskattenämnden uttalar, att den föreslagna bestämmelsen om botten­

avdrag från inkomst av annan fastighet icke är tillfredsställande ur för-

66

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

det gäller att motverka divergensen mellan preliminär och slutlig skatt.

Nämnden föreslår att frågan får anstå i avvaktan på hur spörsmålet om

fastighetsbeskattningens avveckling slutligen kommer att lösas.

Riksräkenskapsverket säger sig hålla för troligt, att den föreslagna om­

läggningen i uppbördshänseende delvis har negativ verkan, såtillvida som

skatten på löntagares smärre sidoinkomster f. n. mer eller mindre är ägnad

att neutralisera ett eventuellt överuttag av preliminär skatt.

Åtskilliga av de hörda myndigheterna och organisationerna har understru­

kit de sakkunnigas uttalande, att avdraget från inkomst av kapital har en

sparfrämjande effekt.

Näringslivets sknttedelegation framhåller sålunda, att det icke blott är

förenklingssyftet som bör beaktas vid bedömande av förslaget utan även

dess i någon mån sparfrämjande effekt. Vid upprepade tillfällen har fram­

hållits, att vårt nuvarande skattesystem på grund av däri ingående kumu-

lerade och starkt progressiva skatter på inkomst och förmögenhet innebär

ett allvarligt hot mot sparviljan och sparförmågan hos vårt folk med därav

följande skadeverkningar för hela samhällsutvecklingen. Även om den spar­

främjande effekten av skattefria avdrag av förevarande slag givetvis i och

för sig är alltför obetydlig för alt kunna tillmätas någon större betydelse,

är dock angelägenheten av åtgärder på detta område enligt delegationens

mening så trängande, att varje, om ock obetydligt, steg i sådan riktning

måste hälsas med tillfredsställelse.

Svenska sparbanksföreningen erinrar om att föreningen tidigare framhål­

lit nödvändigheten av att sparandet stimuleras genom speciella skattelätt­

nader. Föreningen säger sig därför med tillfredsställelse hälsa de sakkun­

nigas förslag, vilket kan förväntas få en viss sparfrämjande effekt. Där­

emot ser föreningen icke någon anledning, varför denna sparfrämjande åt­

gärd skall ges en starkare begränsning än vad som gäller i fråga om avdra­

get för försäkringspremier. Enligt föreningens mening är det ur många

olika synpunkter befogat, att skattefriheten för kapitalinkomster sättes vid

ett maximibelopp av 300 kronor för ensamstående och 600 kronor för äkta

makar.

Överståthållarämbetet ifrågasätter, om förslagets genomförande får nå­

gon sparfrämjande verkan. Ämbetet framhåller, att förslaget i vart fall fram­

står såsom ett gynnande av de skattskyldiga, vilka har möjlighet att spara,

framför dem som av olika skäl — kanske stor försörjningsbörda — icke

har det.

De föreslagna beloppen för bottenavdragen har i allmänhet tillstyrkts i re­

missyttrandena. Länstgrelsen i Örebro län anser dock, att bottenavdraget

från inkomst av kapital bör begränsas till 100 kronor.

Allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden påpekar,

att enligt de sakkunnigas förslag äkta makar kan få avdrag med 200 kro­

nor vardera från både inkomst av annan fastighet och av kapital under för­

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

Några remissmyndigheter, däribland riksräkenskapsverket, har ansett att

förslaget i denna del icke är ägnat att medföra bättre sådan överensstäm­

melse. Det har därvid framhållits, att eftersom vid löneavdrag för preli­

minär A-skatt hänsyn inte tas till kapitalinkomster det föreslagna botten­

avdraget i regel endast kommer att medföra, att det överuttag av preli­

minär skatt som nu ofta sker icke blir så stort som eljest. Även om detta i

nuvarande läge möjligen kan vara riktigt, torde enligt min mening förhål­

landet bli ett annat, om de föreslagna schabloniseringarna i fråga om om­

kostnader i förvärvskällan tjänst och beträffande försäkringsavdraget ge­

nomföres. Genom dessa schabloniseringar torde det nämligen uppstå bättre

överensstämmelse mellan den preliminära A-skatten och den slutliga skat­

ten än enligt nu gällande regler. Ur den synpunkt varom nu är fråga torde

det därför bli av större betydelse än nu, att vissa löntagargruppers smärre

kapitalinkomster inte föranleder högre slutlig skatt än som uttagits i käll­

skatt.

Om det skall vara möjligt att få ett system med en för ett stort antal

skattskyldiga definitiv källskatt, är det nödvändigt att smärre inkomster av

kapital befrias från taxering och beskattning. Införandet av ett bottenav­

drag sådant som det föreslagna skulle således utgöra ett led i åtgärder för

att genomföra ett sådant system.

Genomförandet av de sakkunnigas förslag skulle otvivelaktigt innebära

en förenkling av deklarationsförfarandet för de skattskyldiga, som har in­

komst av kapital till lägre belopp än det skattefria bottenavdraget. Det tor­

de nämligen vara möjligt att i sådana fall nöja sig med eu försäkran å de­

klarationsblanketten, att den skattskyldige ej haft bruttointäkt av kapital

överstigande beloppet för bottenavdraget. Därigenom skulle flertalet av de

skattskyldiga som har så låga kapitalinkomster icke behöva göra en exakt

beräkning av inkomsten.

Även för taxeringsmyndigheterna skulle ett genomförande av sakkunnig­

förslaget medföra vissa lättnader. Beträffande ett icke obetydligt antal de­

klarationer skulle ett visst mått av kontrollarbete bortfalla.

De sakkunniga har såsom ett ytterligare skäl för införande av ett botten­

avdrag från kapitalinkomster angivit, att ett sådant avdrag kommer att

verka sparfrämjande. Flera remissinstanser har särskilt understrukit den­

na effekt. Det skulle föra för långt att i detta sammanhang närmare gå in

på denna synpunkt. Oavsett hur därmed förhåller sig, har emellertid för­

slaget enligt min mening sådana fördelar i andra hänseenden att dessa i och

för sig är tillräckliga för att motivera införandet av ett bottenavdrag av

föreslagen art. Jag förordar därför att de sakkunnigas förslag om ett sådant

avdrag genomföres, dock med vissa jämkningar.

Skattelagssakkunniga har föreslagit att bottenavdragets belopp faststäl­

les till 200 kronor för varje skattskyldig, som har inkomst av kapital upp­

gående till nämnda belopp. Detta skulle således innebära att äkta makar,

om var och en av dem har kapitalinkomst till ett belopp av 200 kronor,

sammanlagt skulle få 400 kronor skattefritt av sina kapitalinkomster. Nu

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

V. Avdrag för försäkringspremier och sjukförsäkringsavgifter

Gällande bestämmelser

Enligt 19 § kommunalskattelagen gäller bl. a., att till skattepliktig inkomst

icke skall räknas ersättning, vilken vid sjukdom eller olycksfall tillfallit

någon på grund av försäkring, som icke tagits i samband med inkomst av

tjänst, dock att till skattepliktig inkomst räknas ersättning i form av pen­

sion eller annan livränta. Till skattepliktig inkomst räknas icke heller be­

lopp, som till följd av försäkringsfall eller återköp av försäkringen utgått på

grund av kapitalförsäkring.

Genom lag den 7 maj 1954, nr 204, som skall tillämpas fr. o. m. 1956 års

taxering, har i nyssnämnda paragraf införts ett nytt stadgande, enligt vilket

även ersättning, som på grund av försäkring i allmän sjukkassa tillfallit den

försäkrade, skall utgöra icke skattepliktig inkomst.

Jämlikt 46 § 2 mom. kommunalskattelagen äger skattskyldig i hemorts­

kommunen åtnjuta avdrag för premier eller andra avgifter, som den skatt­

skyldige erlagt för kapital-, arbetslöshets-, sjuk- eller olycksfallsförsäkring,

därunder inbegripen avgift till sjukkassa för begravningshjälp. En förut­

sättning för avdragsrätten är, att försäkringarna äges av den skattskyldige,

hans make eller omyndiga barn. Avdragsrätten är begränsad till högst 200

kronor för ensamstående och tillsammans högst 400 kronor för äkta makar.

Har skattskyldig endast under en del av beskattningsåret varit här i riket

bosatt, skall avdraget åtnjutas allenast i den mån det belöper å nämnda tid.

Enligt nämnda lag den 7 maj 1954, nr 204, är sådan i slutlig eller tillkom­

mande skatt ingående sjukförsäkringsavgift, som under beskattningsåret

påförts den skattskyldige, avdragsgill i den mån den rymmes inom ramen

för försäkringsavdraget. Avdrag för sådan avgift får åtnjutas första gången

vid 1957 års taxering.

Rätt till avdrag för försäkringspremier vid den statliga beskattningen in­

fördes i samband med 1910 års skattelagstiftning. Avdraget bestämdes då

till ett maximibelopp av 200 kronor för varje skattskyldig. Genom beslut

vid 1920 års riksdag infördes motsvarande avdragsrätt vid den kommunala

beskattningen.

Som i betänkandet angivits (s. 64—66) har frågan om avskaffande av av­

dragsrätten för försäkringspremier ävensom frågan om höjning av maximi­

beloppen vid flera tillfällen varit föremål för statsmakternas överväganden

bl. a. vid 1954 års riksdag i samband med behandlingen av frågan om av­

dragsrätt för avgifter till den obligatoriska sjukförsäkringen.

Den allmänna sjukförsäkringen skall delvis finansieras genom avgifter

från de försäkrade. Avgifterna till den obligatoriska försäkringen avser dels

sjukvårdsförsäkringen, dels försäkringen för grundsjukpenning jämte barn-

tiHägg och dels försäkringen för tilläggssjukpenning. Avgifterna uppbäres

i samband med skatteuppbörden.

71

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

Enligt 33 § sjukförsäkringslagen skall avgift för sjukvårdsförsäkringen

erläggas av medlem, vilkens till statlig inkomstskatt taxerade inkomst vid

taxering året näst efter det år avgiften avser, bestämts till minst 1 200

kronor, och som icke uppbär folkpension.

Avgift för försäkringen för grundsjukpenning skall erläggas av medlem,

som vid utgången av det år avgiften avser är försäkrad för sådan sjukpen­

ning och vilkens till statlig inkomstskatt taxerade inkomst vid taxering näst-

följande år bestämts till minst 1 200 kronor. Om den sammanlagda avgiften

för sjukvårdsförsäkringen och försäkringen för grundsjukpenning översti­

ger två procent av den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten året

efter det, avgiften avser, skall avgiften nedsättas till två procent av namnda

inkomst. I fråga om äkta makar, som taxeras enligt för gift skattskyldig

gällande bestämmelser, skall därvid å vardera maken anses belöpa hälften

av makarnas sammanlagda taxerade inkomst.

Avgift för försäkringen för tilläggssjukpenning skall erläggas av medlem,

som är försäkrad för sådan sjukpenning.

Enligt preliminära beräkningar kan årsavgiften till den obligatoriska sjuk­

försäkringen och moderskapsförsäkringen beräknas komma att genomsnitt­

ligt uppgå till följande belopp i olika sjukpenningklasser.

Årsinkomst av tjänst uppgår Avgift

till

men ej till

Endast sjukvårdsförsäkring

Sjukpenningklass 1 ............

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

13

1 800

2 400

3 000

3 600

4 200

5 000

5 800

6 800

8 400

10 200

12 000

14 000

____

30

1 800

58

2 400

66

3 000

73

3 600

78

4 200

85

5 000

90

5 800

98

6 800

103

8 400

115

10 200

127

12 000

139

14 000

152

—

164

Nu angivna avgifter är beräknade efter nuvarande sjukvårdstaxa och för­

valtningskostnader och hänsyn har icke tagits till sådana förmåner som sjuk­

gymnastik, massage in. in., varom vederbörande sjukkassa kan besluta. Det

bör påpekas, att de belopp som angivits i de sakkunnigas betänkande hänför

sig till en tidigare beräkning och genomgående är sex kronor lägre an de

nu angivna.

Avgifterna för den frivilliga sjukpenningförsäkringen erlägges direkt till

sjukkassan och skall vara så avvägda, att de i förening med andra för sjuk-

kasseverksamhetcn tillgängliga medel antages förslå till infriande av förfall­

na utfästelser och till erforderlig fondbildning. Avgifterna är beroende av

medlemmens ålder, sjukpenningens storlek och karenstidens längd.

Avgiften för den frivilliga sjukförsäkringen, inberäknat den obligatoriska

avgiften för sjukvårdsförsäkring och grundsjukpenning, beräknas till lägst

56 kronor och högst 371 kronor.

72

Kungl. Maj. ts proposition nr 59

De sakkunnigas förslag

1950 års skattelagssakkunniga framhåller, att rätten att vid inkomsttaxe­

ringen åtnjuta allmänt avdrag för premier och avgifter avseende vissa för­

säkringar utgör ett avsteg från eljest i skattelagarna gällande principer i

fråga om beskattningen av försäkringstagare. Innebörden av dessa principer

är att antingen avdrag medges för erlagda försäkringspremier och utfallan­

de försäkringsbelopp beskattas eller också avdrag vägras för försäkrings­

premierna, men skattefrihet för det utfallande försäkringsbeloppet helt eller

delvis föreligger. Genom försäkringsavdraget medges emellertid avdrag ehuru

utfallande försäkringsbelopp är skattefria. Denna avdragsrätt har motive­

rats med att denna skulle utgöra en sporre till sparsamhet och stimulera in­

tresset att trygga familjens ekonomi i händelse av dödsfall, sjukdom m. m.

De sakkunniga uttalar, att de ansett sig böra såsom ett alternativ överväga

avskaffandet av avdragsrätten för försäkringsavgifter, då det gäller genom­

förandet av en förenkling av taxerings- och uppbördsförfarandet. Till ut­

jämnande av den skatteskärpning, som skulle bli en följd av avdragsrättens

slopande, borde i så fall enligt de sakkunnigas mening genomföras en viss

höjning av de statliga och kommunala ortsavdragen. Ur förenklingssynpunkt

skulle en sådan lösning vara mest tillfredsställande. Deklarationsbestyret

och kontrollen av deklarationerna skulle bli avsevärt enklare. Vidare skulle

såvitt avser skattskyldiga med preliminär A-skatt ernås bättre överensstäm­

melse mellan den preliminära och den slutliga skatten. De sakkunniga fram­

håller jämväl, att genom den upplysningsverksamhet, som bedrivits, och

av andra skäl insikten om behovet av försäkringsskydd nu är så allmän, att

den under ett tidigare skede väl motiverade uppmuntran till tecknande av

försäkringar, som avdraget utgör, numera utan större olägenhet bör kunna

undvaras, Vissa försäkringsformer, som icke är förbundna med avdragsrätt

men måste tillmätas stor social betydelse, exempelvis brandförsäkring av

personlig lösegendom, bedrives med framgång utan att avdragsrätt för pre­

mierna är medgiven. Ett skäl för bibehållande av premieavdraget är emel­

lertid det sparfrämjande syfte, som avdraget tjänar.

De sakkunniga erinrar emellertid om, att då i tidigare sammanhang fram­

förts tanken på slopandet av avdraget för försäkringspremier häremot fram­

förts betänkligheter från skilda håll. De omständigheter, som föranlett dessa

betänkligheter, torde icke ha undergått någon större förändring. De sakkun­

niga har med hänsyn härtill icke ansett sig böra föreslå den ur förenklings­

synpunkt mest rationella lösningen av förevarande fråga — avdragets av­

skaffande. Särskilt för skattskyldiga, som vid tecknandet av försäkring räk­

nat med möjligheten att vid taxeringen åtnjuta avdrag för de utgående pre­

mierna, torde en sadan lösning framstå som en orättvisa.

De sakkunniga förordar i stället införandet av ett schablonavdrag av

lämplig storlek. Detta bör bestämmas till sådant belopp, att det täcker ut­

gifterna för premier och avgifter för flertalet skattskyldiga. Möjligheter bör

emellertid förefinnas för skattskyldiga, som har kostnader för försäkrings­

73

premier med högre belopp än det för schablonavdraget gällande, att efter

yrkande i självdeklaration komma i åtnjutande av ett till visst belopp maxi­

merat högre avdrag. De sakkunniga har låtit verkställa vissa undersökningar

för att få underlag till bedömande av storleken av ifrågavarande belopp.

Uppgifter har sålunda inhämtats från länsstyrelserna i Östergötlands, Kris­

tianstads och Kopparbergs län angående den omfattning, vari avdrag för

försäkringspremier och därmed likställda avgifter yrkats vid 1952 års taxe­

ring. Uppgifterna avser inom varje län tre taxeringsdistrikt av olika karak­

tär, nämligen ett stadsdistrikt samt på landet ett industri- och ett jordbruks­

distrikt. Det införskaffade materialet är visserligen begränsat men de sak­

kunniga anser det ändock kunna i huvudsak vara representativt för landet i

dess helhet. En sammanfattning av uppgifterna återgives i följande sam­

manställning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

Län och taxeringsdistrikt

Antal av-■ Antal Kol. 2 Summa

Medel- Medel- Taxerings-

lämnade skatt- i %

yrkade

tal av tal

distriktets

Östergötlands län

deklara­

tioner

1

skyl­

diga,

som

yrkat

avdrag

2

av

kol. 1

3

avdrag

Kr

4

yrkade per

avdrag skatt-

Kr

skyldig

Kr

5

6

karaktär

Linköpings stads II..........

1 935

1 426

74

190 122

133

98

stadsdistrikt

Åtvidabergs köpings II . .

1 166

1 011

87

164 210

162

141

industridistrikt

Viby socken........................

561

423

75

38 911

92

69

jordbruksdistrikt

Kristianstads län

Kristianstads stads II----

1 160

861

74

130 038

151

112

stadsdistrikt

Bromölla köping................

1 905

1 620

85

209 330

129

no

industridistrikt

Stiby socken.......................

875

536

61

73 394

137

84

jordbruksdistrikt

Kopparbergs län

Falu stads I.......................

2 470

1 952

79

260 508

133

105

stadsdistrikt

Grytnäs socken ...................

2 074

1 506

73

209 437

139

101

industri- och

jordbruksdistrikt

Boda socken.......................

1 055

695

66

75 629

109

72

jordbruksdistrikt

S:a 13 201

10 030

76

1 351 579

135

102

Såsom framgår av sammanställningen har 76 procent av antalet skattskyl­

diga i de undersökta taxeringsdistrikten yrkat avdrag för försäkringspre­

mier. Medeltalet av yrkade avdrag utgör 135 kronor. Fördelas yrkade avdrag

på samtliga skattskyldiga belöper på varje skattskyldig 102 kronor.

De av de skattskyldiga i nämnda taxeringsdistrikt yrkade avdragen för­

delade efter avdragens storlek framgår av i det följande återgivna tablå.

Med hänsyn till den skattskyldighet att erlägga sjukförsäkringsavgifter,

som inträder i och med sjukförsäkringslagens ikraftträdande, kan de verk­

ställda undersökningarna icke utan vidare läggas till grund för bedömningen

av beloppen för schablonavdraget. Nämnda sjukförsäkringsavgifter blir näm­

ligen avdragsgilla inom ramen för försäkringsavdraget. De sakkunniga har

emellertid icke kunnat göra några tillförlitliga beräkningar av hur sjukför-

74

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

Län och taxe-

Antal skattskyldiga som yrkat avdrag

ringsdistrikt

1-50

51-

101-

151-- 200

201-- 251-- 301-- 351 - 400

Sum-

100

150

199

250

300

350

399

ma

Östergötlands län

Linköpings stads II ....

312

361

242

171

77

89

65

39

32

38

1 426

Åtvidabergs köpings II .

150

190

173

152

69

86

69

36

40

46

1 011

Viby socken....................

179

97

66

25

12

19

12

5

4

4

423

Kristianstads län

Kristianstads stads II . .

148

205

138

101

75

50

47

34

21

42

861

Bromölla köping............

380

379

289

218

62

119

71

39

18

45

1 620

Stiby socken...................

158

no

65

49

35

24

35

20

13

27

536

Kopparbergs län

Falu stads I...................

496

469

306

185

143

89

75

46

32

in

1 952

Grytnäs socken ..............

337

320

220

204

58

145

117

58

23

24

1 506

Boda socken ...................

217

182

119

67

24

35

21

10

11

9

695

S:a 2 377

2 313

1 618

1 172

555

656

512

287

194

346

10 030

säkringsavgifterna kommer att påverka försäkringsavdraget beroende på att

avgifternas belopp vid tidpunkten för överlämnandet av de sakkunnigas be­

tänkande ännu icke fastställts. Vidare är sjukförsäkringsavgiftens inverkan

på försäkringsavdraget beroende på i vilken omfattning dessa avgifter kom­

mer att träda i stället för sjukkasseavgifterna. I den mån sjukförsäkrings­

avgifterna träder i stället för sjukkasseavgifterna ökar nämligen icke för-

säkringsavdragen. I nämnda hänseende kan noggrannare beräkningar göras

först sedan sjukförsäkringsavgifterna blivit fastställda.

I avvaktan härpå har de sakkunniga låtit verkställa vissa approximativa

beräkningar av det skattebortfall, som kan beräknas uppkomma vid ett

schabloniserat försäkringsavdrag av olika storlek. Resultatet av dessa beräk­

ningar framgår av följande sammanställning.

Schablonavdrag för

ensamstående makar

Skattebortfall i milj. kr.

för staten för kommuner

100

150

200 I

200

10

9

300

25

22

400

45

40

I dessa belopp är icke inräknade de kostnader som kommer att föran­

ledas av att premierna för den allmänna sjukförsäkringen fr. o. in. 1957 års

taxering kommer att avdragas inom det nuvarande försäkringsavdragets

ram.

Skattelagssakkunniga framhåller att schablonavdragets belopp icke bör

sättas för högt för att icke skattebortfallet skall bli för stort och avdragets

försäkringsfrämjande effekt minska alltför mycket. Å andra sidan får det

icke sättas sa lågt, att dess värde ur förenklingssynpunkt äventyras. Enligt

de sakkunniga torde såsom lämpliga belopp kunna ifrågakomma 150 eller

200 kronor för ensamstående samt 300 eller 400 kronor för makar gemen­

samt. Med hänsyn till att sjukförsäkringsavgifterna ej fastställts anser de

sakkunniga det vara vanskligt att beräkna hur många skattskyldiga som

skulle innefattas under schablonavdrag enligt dessa alternativ. I avvaktan

75

på besked om sjukförsäkringsavgifternas storlek och de beräkningar som

därefter kan göras har de sakkunniga för sin del förordat att schablonav­

draget bestämmes till de lägre av nyssnämnda belopp.

Maximibeloppen för försäkringsavdraget bör enligt de sakkunnigas me­

ning bestämmas till 300 kronor för ensamstående och 000 kronor för gift

skattskyldig.

Remissyttrandena

Flertalet remissinstanser har tillstyrkt eller lämnat utan erinran de sak­

kunnigas förslag till omläggning av det s. k. försäkringsavdraget. Någia

remissinstanser godtar de sakkunnigas principiella lösning men föreslåi

andra belopp än de sakkunniga. Förslaget avstyrkes av kammarrätten,

riksskattenämnden, riksräkenskapsverket, länsstyrelserna i Kronobergs,

Göteborgs och Bohus samt Norrbottens län ävensom Sveriges akademikers

centralorganisation. Några myndigheter och organisationer föreslår jämk­

ningar i de sakkunnigas förslag, som jag senare kommer att beröra.

I några remissyttranden har uttalanden gjorts angående tanken att helt

slopa det ifrågavarande avdraget för försäkringspremier. Ingen av de hör­

da myndigheterna och organisationerna har emellertid helt anslutit sig till

en sådan lösning. Länsstyrelsen i Malmöhus län erinrar om att i direktiven

för 1950 års skattelagssakkunniga framhållits, att de sakkunniga skulle

överväga att utmönstra sådana i skattelagarna intagna bestämmelser, som

tillkommit i avsikt att åstadkomma en långt driven rättvisa olika skattskyl­

diga emellan eller att befordra belijärtansvärda samhällsföreteelser av för

beskattningsväsendet i grund och botten ovidkommande natur, exempelvis

bestämmelsen om rätt till avdrag för vissa försäkringspremier. Enligt läns­

styrelsens mening är en lösning av föreliggande fråga i enlighet med de i ut­

redningsdirektiven angivna riktlinjerna mest tilltalande ur förenklingssyn-

punkt. Ett visst fog’föreligger dock för de sakkunnigas uppfattning att försäk­

ringsavdraget, särskilt då den enskildes försäkringsutgifter ökar med ikraft­

trädandet av den allmänna sjukförsäkringen, har en icke obetydlig psykolo­

gisk effekt som en det allmännas skatteftergift till förmån för försäkrings-

sparandet. Då det gäller utgifter av ren levnadskostnadskaraktär är det än­

dock svårförståeligt att livförsäkringspremier får beredas en skattemässig

särställning jämfört med t. ex. brandförsäkringspremier och avgifter till

yrkessammanslutningar. Dessa skäl talar för att avdraget i varje fall ej böi

sättas högre än vad de sakkunniga föreslagit. Länsstyrelsen anser vidare

önskvärt att frågan om avdragsrättens slopande omprövas, om det visar sig

möjligt att genomföra en betydande sänkning av skatteuttagningsprocenten

vid den statliga inkomstbeskattningen.

Kammarrätten framhåller, att det skulle vara en betydande vinst ur taxc-

ringsteknisk synpunkt, om ifrågavarande avdrag helt kunde tagas bort. Då

emellertid avdragsrätten i sin nuvarande form obestridligen tjänar sparan­

dets intresse samt varit lagligen medgiven under så lång tid att den ingått i

det allmänna medvetandet såsom något självklart, anser sig kammarrätten

likväl böra förorda att avdragsrätten bibehålies.

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

76

I vissa remissyttranden har upptagits spörsmålet, huruvida avgifterna till

den obligatoriska sjukförsäkringen borde vara avdragsgilla inom försäk-

ringsavdragets ram.

Majoriteten i riksskattenämnden anför härom.

Det nuvarande avdraget för försäkringspremier — vilket avser en i prin­

cip icke avdragsgill utgift — har tillkommit för att stimulera till försäk­

ringsskydd och sparande. Under sådana förhållanden kan det med fog ifrå­

gasättas om det är lämpligt att en obligatorisk avgift, sådan som sjukför­

säkringsavgiften, inlägges i avdraget. När avdraget dessutom, bl. a. i syfte

att ge täckning för de nya sjukförsäkringsavgifterna, föreslås skola in­

rymma ett fasi, obligatoriskt avdrag i botten, kan det göras gällande att

sjukförsäkringsavgifterna hellre böra förläggas utanför' deklarationen ge­

nom att avdragsrätt slopas och man i stället lämnar den skattskyldige kom­

pensation genom viss jämkning av den statliga inkomstskattéskalan. Ur

forenklingssynpunkt synes denna väg vara att föredraga.

Kammarrätten anser det ej vara riktigt att jämställa obligatoriska sjuk­

försäkringsavgifter med frivilligt åtagna försäkringspremier. Utfallande

sjukförsäkringsförmåner utgör enligt 19 § kommunalskattelagen icke skat­

tepliktig inkomst. Med tillämpning av huvudprincipen för beskattning av

försäkringstagare bör därav följa att avgifterna skall vara icke avdragsgilla.

Syftet att stimulera till försäkringar kan icke göra sig gällande beträffande

avdragsrätt för en avgift av obligatorisk natur. Det synes kammarrätten

opraktiskt från forenklingssynpunkt att inräkna de obligatoriska sjukför­

säkringsavgifterna i det medgivna maximiavdraget. De skattskyldiga måste

redovisa avgifterna i deklarationen och taxeringsmyndigheterna skall kon­

trollera dem. Kammarrätten anser det således mest rationellt att de obliga­

toriska sjukförsäkringsavgifterna görs icke avdragsgilla. Den härav för­

anledda skattehöjningen kan, om så anses lämpligt, elimineras genom omar­

betade skatteskalor eller sänkt utdebitering.

Tjänstemännens centralorganisation erinrar om att organisationen i an­

nat sammanhang framfört önskemål om att avgifterna till den obligatoriska

sjukförsäkringen skall vara avdragsgilla inom ramen för ett särskilt avdrag

för detta ändamål. Denna uppfattning vidhåller organisationen. Om en sådan

ordning icke anses möjlig förordar organisationen emellertid, att avdraget

för avgifterna till sjukförsäkringen inrymmes inom ramen för försäkrings-

avdraget.

Sveriges akademikers centralorganisation anser, att de förmåner, som ut-

går på grund av sjukpenningförsäkringen skall beskattas hos mottagaren

och avdrag separat medgivas för premier, som den skattskyldige erlagt un­

der året för såväl sjukvårds- som sjukpenningförsäkringen.

Den föreslagna anordningen med fasta bottenavdrag har i regel tillstyrkts

av remissinstanserna. I några remissyttranden har dock vissa erinringar

framförts mot dylika avdrag.

Kammarrätten uttalar salunda, att för nu gällande försäkringsavdrag en­

dast kan åberopas sociala och sparfrämjande synpunkter. Sådana synpunk­

ter kan däremot icke i allmänhet anläggas till stöd för införandet av ett av­

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

77

drag som tillkommer alla skattskyldiga utan redovisning av verkliga utgif­

ter. Genom ett schablonavdrag kan en förenkling av deklarations- och taxe-

ringsförf arande t uppnås endast i den mån man uppger syftet med avdrags-

rätten. Enligt kammarrättens mening saknar därför ett schablonavdrag i

fråga om försäkringspremier allt berättigande, då det skulle få karaktär av

ett alla skattskyldiga tillkommande grundavdrag av samma art som ortsav-

dragen.

Icke heller länsstyrelserna i Kronobergs och Norrbottens län anser sig

kunna biträda skattelagssakkunnigas förslag om schablonavdrag för för­

säkringspremier. Förstnämnda länsstyrelse anför, att de föreslagna åtgär­

derna icke synes vara ägnade att främja en rättvis taxering. Det kan enligt

länsstyrelsens åsikt icke anses rimligt att medge en skattskyldig avdrag för

utgifter, som han icke haft att vidkännas. Införande av regler av nu antydd

innebörd torde medföra, att intresset för tecknande av försäkringar svalnar,

eftersom rätten kommer att förefinnas att vid taxeringen erhålla ett visst

avdrag, oaktat den skattskyldige icke haft att vidkännas motsvarande ut­

gift för försäkringspremier. Då de föreslagna reglerna icke heller synes

medföra någon betydande förenkling av taxeringsförfarandet, anser sig läns­

styrelsen icke kunna tillstyrka förslaget.

Länsstyrelsen i Gotlands län ställer sig tveksam till förslaget på denna

punkt, då ett schablonavdrag knappast är ägnat att hos den enskilde främja

något sparsamhetsintresse. Med hänsyn till dels förekomsten av de obliga­

toriska sjukförsäkringsavgifterna, dels syftet att åstadkomma lättnad i ar­

betet med granskningen av deklarationerna, vill länsstyrelsen dock icke

motsätta sig genomförandet av ett schablonavdrag.

Majoriteten i riksskattenämnden, som förordat att avdrag icke medges

för avgifter till den allmänna sjukförsäkringen, framhåller, att av den i be­

tänkandet redovisade statistiken framgår att antalet skattskyldiga med

försäkringspremier under 100 resp. 200 kronor är betydande. När de frivil­

liga sjukkasseavgifterna, som hittills ingått i avdragen, numera i huvudsak

bortfaller kan detta antal beräknas ytterligare stiga. Om dessa skattskyldiga

kunde slippa att i deklarationen utföra och specificera sina avdrag skulle

onekligen en avsevärd förenkling ha uppnåtts. Riksskattenämnden finner

därför skäl tillstyrka att det nuvarande försäkringsavdraget kompletteras

med ett fast botlenavdrag å nyssnämnda belopp. Ett sådant schablonavdrag

torde vara tillräckligt högt för att beträffande de skattskyldiga i gemen

täcka deras utgifter för försäkringspremier, sedan de frivilliga avgifterna

till sjukkassa i huvudsak bortfallit.

Beträffande storleken av beloppen för schablonavdragen har de sakkun­

nigas förslag — 150 kronor för ogift och 300 kronor för gift skattskyldig -

tillstyrkts i flertalet remissyttranden. Likaså har den föreslagna höjningen

av maximibeloppen till 300 kronor för ogift och 000 kronor för gift skatt­

skyldig förordats av det övervägande antalet remissinstanser. Sålunda til 1-

styrkes de av de sakkunniga föreslagna beloppen av statskontoret, riksför-

säkringsanstalten, försäkringsinspektionen samt länsstyrelserna i Stock­

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

78

holms, Uppsala, Östergötlands, Kalmar, Gotlands, Gävleborgs och Jämtlands

län ävensom av Föreningen Sveriges kronokamrerare, Sveriges redareför­

ening och Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund.

Länsstyrelserna i Kronobergs och Norrbottens län, som avstyrkt införan­

de av schablonavdrag, har förordat höjning av maximibeloppen i enlighet

med de sakkunnigas förslag.

Försäkringsinspektionen anför.

J rots penningvärdesfallet sedan sintet av 1930-talet har försäkringsspa­

rande under efterkrigsåren likväl legat på en märkbart högre realnivå än

före kriget. Det beror givetvis i första hand på att realinkomsterna ökat och

sysselsättningsförhållandena förbättrats. Hur den här berörda begränsade

avdragsrätten påverkat utvecklingen är givetvis svårt att säga. För ogifta

har dess realvärde sjunkit sedan förkrigstiden. Samtidigt har realinkomst-

utvecklingen medfört, att en större del av medborgarna kommit i ett sådant

inkomstläge, att de kan tillgodogöra sig förmånen resp. utnyttja den mera

fullständigt; denna utveckling kommer säkerligen att fortsätta. Oavsett hur

förändringarna i försäkringssparandets reala volym påverkats av här be­

rörda avdragsrätt, är det emellertid uppenbart, att försäkringssparandets

nivå vid envar tidpunkt och sålunda också för närvarande skulle ha varit

avsevärt lägre, särskilt vad gäller mindre och medelstora inkomsttagare,

därest ifrågavarande skatteförmån icke funnits.

De problem som nu är aktuella i fråga om nämnda avdragsrätt är föl­

jande. När avgiftsbetalningen till den obligatoriska sjukförsäkringen med

ingången av nästa år tager sin början, skulle den del av avdragsrätten som

står till livförsäkringens förfogande bli beskuren, om avdragsrätten begrän­

sas på samma sätt som hittills. Vidare är att märka, att om en del av av­

dragsrätten schabloniseras och får användas oavsett om försäkring finnes

eller icke, detta rent skattemässigt sett blir likvärdigt med en krympning

av ramen för avdragsrätten. Fn sådan schabloniserad avdragsrätt har näm-

ligen samma rent allmänna skatteeffekt som en ökning av ortsavdraget.

Förslaget innebär i realiteten att maximum för den särskilda avdragsrät­

ten för dem som verkligen är försäkringstagare minskas till 150 resp. 300

kronor, d. v. s. med 50 resp. 100 kronor i förhållande till den nu gällande

storleken av detsamma. Redan av detta skäl skulle en ytterligare höjning av

det totala försäkringsavdragets maximibelopp framstå såsom önskvärd;

alternativet att sänka schablonavdraget synes nämligen icke böra förordas.

Det är emellertid för närvarande svårt att få sakligt underlag för något

mera definitivt omdöme i frågan huruvida förslaget innebär en minskning

av stödet åt försäkringssparandet. Det finns nämligen knappast fullt till­

räckligt material som visar i vad mån det utrymme som kommer att stå

till förfogande för frivillig försäkring blir större eller mindre än tidigare.

Man vet att den obligatoriska sjukförsäkringens premier och även arbets­

löshetsförsäkringens premier i det helt övervägande antalet fall torde rym­

mas inom schablonavdraget — och att de tar huvudparten av detta avdrag

! anspråk. Avdragsrätten utöver schablonavdraget blir till mindre del gra­

verad av annat än livförsäkringspremier än vad fallet tidigare varit i fråga

om nuvarande större avdrag. Härtill kan fogas det allmänna övervägandet,

att schablonavdragets kvarhållande under rubriken försäkringsavdrag må­

hända trots allt icke är alldeles utan betydelse såsom ett incitament till

tecknandet av livförsäkringar.

Med hänsyn till svårigheterna alt här fälla ett mera bestämt sammanfat­

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

79

tande omdöme vill försäkringsinspektionen icke nu taga bestämd ställning

till frågan om en höjning av avdraget utöver den föreslagna. Inspektionen

vill sålunda tillstyrka att den föreslagna ordningen blir förverkligad såsom

ett modus vivendi till dess erfarenheten, bl. a. vad avser storleken av det

utrymme inom avdragsrätten utöver schablonavdraget som kommer livför­

säkringen till godo kan föranleda en omprövning. Utgångspunkten härvid

bör vara, att här ifrågavarande begränsade avdragsrätt bör ges företräde

bland de skatteförmåner, som förekommer inom livförsäkringens område,

och att det sålunda framstår som angeläget att effektiviteten av denna

förmån åtminstone vidmakthålles. En omprövning bör senast ske i sam­

band med den utredning av försäkringsväsendets beskattningsfrågor som

departementschefen i sitt uttalande i prop. nr 186 den 12 mars 1954^ (s. 23)

förutsatt komma att äga rum. Nu ifrågavarande problem har ett så intimt

samband med vissa andra skattefrågor inom området att en sådan allmän

översyn skulle vara av stort värde för ett slutligt ställningstagande. I det

sammanhanget synes även böra allmänt övervägas vad från det allmännas

sida kan göras för att främja olika former av sparande.

De av 1950 års skattelagssakkunniga förordade beloppen för schablonav­

dragen tillstyrkes jämväl av näringslivets skattedelegation, försäkringsan-

stalterna Folket och Samarbete samt Svenska livförsäkringsbolags förening.

Nu nämnda remissinstanser har emellertid ansett en höjning av maximibe­

loppen befogad utöver vad de sakkunniga föreslagit.

Beträffande storleken av schablonavdragen anför försäkringsanstalterna

Folket och Samarbete.

För att försäkringsavdraget skall fylla sin avsedda funktion att stimulera

enskild förtänksamhet är det uppenbarligen angeläget, att schablonavdraget

inte sättes större än att det till väsentlig del fylls ut av obligatoriska avgif­

ter. Sedan de sakkunnigas betänkande offentliggjordes har mera preciserade

uppgifter om de obligatoriska sjukförsäkringsavgifterna offentliggjorts. En­

ligt dessa blir exempelvis den årliga avgiften för en ogift man med inkomst

av tjänst mellan 8 400 och 10 200 kronor högst cirka 140 kronor (varav 30

kronor för sjukvårdsförsäkring), och för en gift man i samma inkomst­

skikt högst cirka 200 kronor. Om man härtill lägger eu för flertajet lönta­

gare regelmässigt förekommande arbetslöshetsförsäkringsavgift på genom­

snittligt cirka 30 kronor, kommer man upp till 170 respektive 230 kronor.

Dessa siffror torde visa, att de föreslagna schablonavdragen ligger i över­

kant och att en ytterligare höjning skulle i hög grad skada försäkringsav-

dragets stimulerande effekt. Det sista gäller icke bara försäkringar, som

tillhandahålles av enskilda försäkringsanstalter, utan även de frivilliga för­

säkringar, vilka kommer att meddelas enligt lagarna om sjuk- och yrkes­

skadeförsäkring.

Svenska livförsäkringsbolags förening uttalar, att ju högre man väljer

schablonavdragen, desto större blir förenklingen av deklarations- och taxc-

ringsförfarandet. Å andra sidan nås syftet med försäkringsavdraget mer

effektivt ju lägre schablonavdragen sättes. Enligt föreningens mening är de

föreslagna beloppen för schablonavdragen i högsta laget ur sistnämnda syn­

punkt, men med hänsyn till intresset av förenklingen säger sig föreningen

icke vilja motsätta sig alt schablonavdragen bestämmes till de föreslagna

beloppen 150 resp. 300 kronor. Föreningen framhåller emellertid, att dessa

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

80

gränsbelopp innebär en icke oväsentlig omfördelning av skattebördan till

nackdel för personer som i känsla av ansvar för ålderdomsförsörjning och

familjeskydd skaffat sig liv-, olycksfalls- och sjukförsäkringar. En bättre

balans erhålles därför, om man samtidigt med fastställande av schablonav­

dragen höjer maximigränsen för avdragen. Det är så mycket mer motiverat

som penningvärdeförsämringen föranleder behov av betydligt större försäk­

ringssummor än tidigare.

Föreningen påpekar vidare, att de icke anställdas avgifter för ett försäk­

ringsskydd, som är likvärdigt med de anställdas obligatoriska sjukförsäk-

ring, blir avsevärt högre än de senares avgifter. Denna merkostnad motsva­

rar i princip arbetsgivarebidraget för de anställdas försäkring, vilket bidrag

i regel är avdragsgillt sasom omkostnad i rörelse. Det kan då synas natur-

ligt, att de icke anställda får möjlighet att inom försäkringsavdraget göra

avdrag för merkostnaden, som torde uppgå till omkring 100 kronor i högsta

sjukpenningklassen. Föreningen förordar därför att maximibeloppen för för­

säkringsavdraget sättes till 400 kronor för ensamstående och 800 kronor för

makar gemensamt.

Svenska livförsäkringsbolags förening har jämväl upptagit frågan om

maximibelopp för ogift skattskyldig med hemmavarande, barnbidragsberät-

tigade barn. Föreningen uttalar, att skattskyldiga tillhörande denna kate­

gori regelmässigt har ett behov av att genom försäkringar sörja för barnens

skydd, varför det kan vara motiverat att för sådana skattskyldiga medge

högre maximiavdrag än för en ensamstående. Socialt sett föreligger starka

skäl att för dem medge avdrag med samma belopp som för gifta. Om detta

icke kan medges förordar föreningen, att maximibeloppen för ifrågavarande

skattskyldiga uppställes till 600 kronor.

I dessa förslag har näringslivets skattedelegation och försäkringsanstal-

terna Folket och Samarbete instämt.

Tjänstemännens centralorganisation, som tillstyrker de av de sakkunniga

föreslagna beloppen för schablonavdragen, föreslår att maximibeloppen för

försäkringsavdraget fastställes till 350 kronor för ensamstående och 700

kronor för gifta skattskyldiga gemensamt. Organisationen hävdar, att där-

est dess förslag beträffande sjukförsäkringsavgifterna icke kan genomföras,

försäkringsavdraget bör höjas med belopp som täcker avgifterna. Detta krav

anser organisationen ej tillgodoses med den i betänkandet föreslagna höj­

ningen av maximibeloppen. I den mån som vederbörande tidigare i försäk-

ringsa-\draget upptagit avdrag för avgift till erkänd sjukkassa torde visser­

ligen som regel avgiften till sjukförsäkringen kunna inrymmas i den före­

slagna höjningen av försäkringsavdraget, men så är långt ifrån alltid fallet.

Några remissinstanser har ansett de av de sakkunniga förordade belop­

pen för schablonavdragen vara alltför låga. Sålunda föreslår landsorgani­

sationen, Sveriges hantverks- och småindustriorganisation och Sveriges köp­

mannaförbund att nyssnämnda belopp fastställes till 200 kronor för en­

samstående och 400 kronor för gifta gemensamt ävensom att maximibeloppen

for försäkringsavdraget bör höjas till 400 kronor respektive 800 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

81

Socialstyrelsen ifrågasätter huruvida icke såväl schablonavdragen som

maximibeloppen bör bestämmas till något högre belopp än de i betänkandet

föreslagna med anledning av att utrymmet för försäkringspremier inom den

avdragsgilla ramen torde komma att minska genom den obligatoriska sjuk­

försäkringen i större mån än de sakkunniga ansett sig kunna räkna med.

Sveriges häradsskrivarförening anser, att det åsyftade förenklingsmomen-

tet bortfaller om schablonavdragen icke sättes högre än de sakkunniga före­

slagit. Vidare anser föreningen att avdragen bör bestämmas till jämna 100-

tal kronor.

Sveriges akademikers centralorganisation, som förordat att de obligato­

riska sjukförsäkringsavgifterna icke skulle vara avdragsgilla inom ramen

för försäkringsavdraget, framhåller att om förslaget godtages kan maximi­

beloppen för försäkringsavdraget bibehållas vid de nu fastställda. Inom ra­

men härför kan en schablonisering ske på så sätt att avdrag medgives med

ett belopp, som avjämnas till närmaste högre eller lägre hela hundratal eller

femtiotal kronor. Något skattebortfall skulle i så fall icke uppkomma.

Riksförsäkringsanstalten understryker, att en höjning av de nu gällande

maximiavdragen är av stor betydelse för att den frivilliga sjukförsäkringen

liksom den frivilliga försäkringen enligt yrkesskadeförsäkringslagen skall

komma att vinna önskvärd anslutning.

Departementschefen

Det avdrag som i form av allmänt avdrag medgives vid taxeringen för

försäkringsavgifter av olika slag infördes, som framgår av det tidigare an­

förda, i syfte att uppmuntra försäkringssparandet och underlätta ackvisilio-

nen av framför allt livförsäkringar. Avdraget innebär som de sakkunniga

framhållit ett avsteg från de principer som eljest i den svenska beskatt­

ningsrätten tillämpas i fråga om beskattningen av försäkringstagare i så

måtto, att avdrag åtnjutes för premiekostnader upp till 200 respektive 400

kronor, ehuru de utfallande försäkringsbeloppen utgör icke skattepliktig

intäkt. Med hänsyn till att avdraget är ägnat att komplicera deklarations-

förfarandet och taxeringsarbetet och icke är motiverat ur beskattningssyn-

punkt, uttalade jag i direktiven till 1950 års skattelagssakkunniga, att de

sakkunniga borde överväga om inte detta avdrag kunde slopas. I sitt nu

framlagda betänkande har de sakkunniga -— samtidigt som de uttalat att

ur förenklingssynpunkt den mest rationella lösningen är att avskaffa av­

draget — icke ansett sig kunna föreslå en sådan lösning. Anledningen här­

till är bl. a. att det skulle framstå som eu orättvisa för de skattskyldiga,

som vid tecknandet av eu försäkring räknat med möjligheten att vid taxe­

ringen komma i åtnjutande av avdrag för erlagda premier om man nu

toge bort förmånen. De sakkunniga har vidare erinrat om, att då i tidigare

sammanhang tanken på slopande av avdraget framförts, betänkligheter

häremot framförts från skilda håll.

Av de undersökningar som gjorts beträffande utnyttjandet av försäkrings-

6

Dilutng till riksdagens protokoll 1055. 1 samt. Xr 50

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

82

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

avdraget framgår, att i genomsnitt en relativt liten del av detsamma ut­

nyttjats. Sålunda utgör enligt den av de sakkunniga gjorda undersökning­

en medeltalet av yrkade avdrag 135 kronor. Därvid är att märka att i detta

belopp ingår avgifter till sjukkassor. Det torde därför kunna ifrågasättas,

om icke avdragets betydelse ur ackvisitionssynpunkt något överdrivits.

Å andra sidan bör betonas att försäkringssparandet såväl för den en­

skilde som för samhället har sin givna betydelse. Inte minst värdefullt är

det ur den synpunkten att det sker systematiskt och i regel på lång sikt.

Det är vanskligt att uttala sig om i vilken utsträckning avskaffandet av det

ifrågavarande avdraget skulle inverka på det fortsatta försäkringssparan­

det, men en viss minskning kan befaras komma att bli följden. Den all­

männa uppfattningen hos remissinstanserna är också att avdraget bör bibe­

hållas. I nuvarande läge kan jag ansluta mig till denna uppfattning. Det

bör även beaktas att avkastning av sparande av annan art i viss utsträck­

ning ej blir beskattad om det av mig tidigare förordade bottenavdraget

från inkomst av kapital införes. Det skulle i belysning härav te sig oegent­

ligt att samtidigt slopa den redan existerande förmån beträffande försäk­

ringssparande, som ligger i att avdragsrätt i viss utsträckning åtnjutes för

erlagda försäkringspremier.

En annan lösning än att helt slopa försäkringsavdraget måste sålunda

väljas för att förenkla deklarations- och taxeringsförfarandet på denna

punkt. En utväg är att medgiva alla skattskyldiga ett schablonavdrag med

de nuvarande maximibeloppen 200 kronor för ensamstående och 400 kro­

nor gemensamt för gifta skattskyldiga. Om ett så utformat schablonavdrag

ges och någon möjlighet för de skattskyldiga att få ytterligare avdrag, där­

est deras kostnader för försäkringspremier överstigit schablonavdragets be­

lopp, inte tillskapas, skulle den försäkringsfrämjande effekten helt för­

svinna. Avdraget skulle få samma effekt som en generell höjning av orts-

avdragen med nämnda belopp. Det är därför uppenbart att denna lösning

inte är lämplig.

Ett bättre resultat nås med de sakkunnigas förslag att införa ett schablon­

avdrag, vilket skulle tillkomma alla skattskyldiga, och samtidigt möjlig­

göra avdragsrätt i sådana fall, då premieutgifterna uppgått tilll högre be­

lopp än schablonavdraget. För de skattskyldiga vilka ännu inte tecknat

försäkringar till sådant belopp att premierna därför jämte den obligatoriska

sjukförsäkringsavgiften uppgått till schablonavdragets belopp förloras visser­

ligen också avdragets försäkringsfrämjande effekt i viss mån. Ur denna syn­

punkt är det som anmärkts särskilt från försäkringshåll angeläget att scha­

blonavdragen inte sättes till för höga belopp. Ur förenklingssynpunkt där­

emot är intresset det rakt motsatta; ju högre avdraget sättes desto färre av­

drag får taxeringsmyndigheterna att granska och desto färre skattskyldiga

behöver i deklarationen angiva storleken av de erlagda försäkringspremierna

och avgifterna. Det är givet att även kostnadsfrågan har stor betydelse i detta

sammanhang. Införandet av ett schablonavdrag å 150 kronor för ogift och

300 kronor för makar tillhopa medför, enligt de sakkunnigas beräkningar,

84

Kungl. Maj.ts proposition nr ö9

kronor. Det sålunda till 200 respektive 350 kronor höjda avdraget bör i

överensstämmelse med vad jag tidigare förordat höjas med ytterligare 100

kronor med hänsyn till det föreslagna schablonavdraget från inkomst av

tjänst.

De sakkunniga har i anslutning till förslaget om ett schablonavdrag vi­

dare förordat en höjning av försäkringsavdragets maximibelopp. För att den

försäkringsfrämjande effekten hos avdraget icke delvis skall gå förlorad,

har vissa remissinstanser i stället ifrågasatt en omprövning av beslutet att

låta avgifterna för den allmänna sjukförsäkringen bli avdragsgilla inom

ramen för försäkringsavdraget och föreslagit, att sjukförsäkringsavgifterna

icke skulle vara avdragsgilla vid taxeringen. Ställning togs till denna fråga,

som väckts redan föregående år innan nyssnämnda beslut fattades. Jag fin­

ner därför inte anledning att i detta sammanhang upptaga frågan till över­

vägande.

Genom att även sjukförsäkringsavgifter skall inrymmas under försäkrings­

avdraget, kommer detta vid oförändrade maximibelopp att ge minskat ut­

rymme för andra försäkringsavgifter än för närvarande. För ogifta skatt­

skyldiga kan antagas att i genomsnitt endast ett belopp på ca 75 kronor

kommer att stå till förfogande för premier till frivilliga försäkringar. För

gifta skattskyldiga torde motsvarande belopp kunna antagas utgöra om­

kring 200 kronor. Även om dessa belopp skulle vara tillräckliga för en re­

lativd stor del av de skattskyldiga, kommer maximibeloppen att nås av ett

större antal skattskyldiga än för närvarande. För dessa skattskyldiga skulle

avdraget således inte längre verka främjande på tecknandet av ytterligare

försäkringar. Vidare bör anmärkas, att de skattskyldiga som redan nu ut­

nyttjat hela försäkringsavdraget skulle få en skatteskärpning i förhållande

till andra, genom att de ej kan la avdrag för sjukförsäkringsavgiften.

Med hänsyn till det anförda bör en höjning av maximibeloppen för för­

säkringsavdraget genomföras. Beträffande storleken av denna höjning bör

följande anföras. Om maximibeloppet såvitt avser ogifta skattskyldiga höjs

till 300 kronor torde i stort sett samma försäkringsfrämjande effekt som

nu uppnås för flertalet av dessa. I fråga om gifta skattskyldiga torde mot­

svarande effekt las om maximibeloppet höjes till 550 eller 600 kronor. Då

det är önskvärt att avdraget för gifta är dubbelt så stort som avdraget för

ogifta och lämpligen bör bestämmas i jämnt 100-tal kronor, torde det högre

beloppet böra väljas. Att gå utöver de nu nämnda beloppen, som föreslagits

i några remissyttranden, synes icke böra ifrågakomma. Jag förordar såle­

des att maximibeloppen för försäkringsavdraget höjes till 300 kronor för

ensamstående skattskyldiga och 600 kronor för gifta skattskyldiga.

I ett par remissyttranden har föreslagits att maximibeloppen för vissa

skattskyldiga med barn bestämmes till högre belopp än vad som fastställes

att gälla för ensamstående. Med hänsyn till de komplikationer av taxerings-

teknisk art som ytterligare ett avdragsbelopp skulle föra med sig kan jag

inte förorda ett sådant förslag. Ej heller synes tillräckliga skäl föreligga

att i detta hänseende jämställa sådana skattskyldiga med sammanlevande

makar.

blind före fyllda 60 år. Blindtillägget utgör 1 000 kronor om året och är icke

inkomstprövat.

Annan, som före 60 års ålder blivit svårt invalidiserad och är i behov av

ständig tillsyn och vård, är berättigad till vårdtillägg med 1 000 kronor om

året. Sistnämnda förmån är icke inkomstprövad.

De inkomstprövade pensionsförmånerna bestämmes efter vissa i lagen

angivna grunder med hänsyn till pensionstagarens inkomst och förmögenhet.

Nära samband med folkpensionsförmånerna äger de bidrag, varom för-

mäles i lagen den 26 juli 1947 (nr 531) om bidrag till änkor och änklingar

med barn. Sådant bidrag utgår efter inkomstprövning med belopp motsva­

rande änkepension och bostadstillägg enligt lagen om folkpensionering; även

särskilt bostadstillägg kan utgå. Bestämmelserna i sistnämnda lag skall gälla

i tillämpliga delar.

Jämlikt 19 § i lagen om folkpensionering, i dess lydelse enligt lag den

5 juni 1953 (nr 291), skall pensionsavgift med nedan angivna undantag er-

läggas av varje i riket mantalsskriven svensk medborgare i åldern 18—66 år.

Den som uppbär folkpension är befriad från avgiftsskyldighet. Pensions­

avgift skall ej heller erläggas av den, vilkens till statlig inkomstskatt taxe-

lade inkomst icke uppgår till 1 200 kronor, eller, om han är gift och skall

taxeras enligt för gift skattskyldig gällande grunder samt andra maken icke

är befriad från avgiftsplikt, makarnas beräknade taxerade inkomster sam­

manlagt icke uppgår till 1 200 kronor.

Pensionsavgiften för ogift och sammanlagda avgiften för äkta makar utgår

med 1,8 procent av den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten, dock

högst med 180 kronor för ogift och sammanlagt högst med 360 kronor för

makar. För äkta makar gäller följande bestämmelser för avgiftsberäkning-

en. År båda makarna taxerade och avgiftspliktiga erlägges pensionsavgift

med sammanlagt högst 360 kronor. Därvid skall, om vardera makens taxe-

lade inkomst överstiger 10 000 kronor, envar påföras pensionsavgift med

180 kronor. Om endast den ena makens taxerade inkomst överstiger 10 000

kronor minskas i förekommande fall dennes avgift så, att makarnas sam­

manlagda pensionsavgifter icke överstiger 360 kronor. Är endast den ena

maken avgiftspliktig, och är den andra maken befriad från avgiftsskyldighet

enbart av den anledningen, att för denne ej beräknats taxerad inkomst, utgör

maximiavgiften för den avgiftspliktige 360 kronor. Om båda makarna taxe­

rats, men endast den ena är avgiftspliktig, eller om endast den ena maken

taxerats, och den andra maken ej skulle ha varit avgiftspliktig även om han

påförts taxering, utgår högsta pensionsavgift med 180 kronor.

86

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

Gällande beskattningsbestämmelser

De olika förmånerna enligt folkpensioneringslagen utgör skattepliktig in­

komst för mottagaren. Detsamma är förhållandet med de enligt vissa andra

författningar utgående bidragen till änkor och änklingar med barn. Såvitt

avser den kommunala taxeringen har för dessa fall meddelats särskilda be­

87

stämmelser om extra avdrag för nedsatt skatteförmåga. Enligt 50 § 2 mom.

kommunalskattelagen skall sålunda skattskyldig, vars inkomst helt eller till

huvudsaklig del utgörs av folkpension eller änke- eller änklingsbidrag, därest

särskilda omständigheter icke till annat föranleder, anses ha sådan nedsatt

skatteförmåga, som berättigar till extra avdrag. I anvisningarna till nämnda

paragraf stadgas, att om skattskyldig varit för sin försörjning helt beroende

av vad han i form av folkpension eller änke- eller änklingsbidrag uppburit,

den taxerade inkomsten regelmässigt bör minskas med ett belopp motsva­

rande vad han sålunda uppburit, dock högst 3 000 kronor. Om skattskyldig

åtnjutit jämväl annan inkomst än folkpension eller änke- eller änklings­

bidrag, men pensionen eller bidraget likväl utgjort den huvudsakliga delen

av hans inkomst, bör den skattskyldige regelmässigt medgivas ett med hän­

syn till omständigheterna jämkat avdrag för nedsatt skatteförmåga. Därest

folkpensionen eller änke- eller änklingsbidraget icke uppgått till minst

hälften av den sammanlagda inkomsten, bör avdrag, som ovan sägs, medgi­

vas allenast då särskilda skäl därtill föranleder. — Några motsvarande be­

stämmelser har icke ansetts erforderliga vid den statliga taxeringen med

hänsyn till de vid denna taxering utgående högre ortsavdragen.

Bestämmelser om avdragsrätt vid inkomsttaxeringen för folkpensionsav­

gift finnes i 46 § 2 mom. kommunalskattelagen. Enligt detta stadgande äger

skattskyldig, som varit här i riket bosatt under hela beskattningsåret, i hem­

ortskommunen åtnjuta avdrag för i slutlig eller tillkommande skatt ingåen­

de folkpensionsavgift, som under beskattningsåret påförts den skattskyldige.

Därest skattskyldig endast en del av beskattningsåret varit här i riket bosatt,

skall avdrag åtnjutas allenast i den mån det belöper å nämnda tid. Har folk­

pensionsavgift, för vilken avdrag åtnjutits vid inkomsttaxeringen, restitue-

rats, avkortats eller avskrivits, skall intäkten härav jämlikt 35 § 5 mom.

kommunalskattelagen upptagas till beskattning som inkomst av tillfällig för­

värvsverksamhet.

Enligt gällande uppbördsbestämmelser utgår icke preliminär A-skatt för

folkpensioner eller bidrag till änkor eller änklingar med barn.

Vad angår hänsynstagande vid den preliminära A-skatten till folkpensions­

avgiften gäller från och med år 1955, att skattetabellerna skall grundas bl. a.

på den förutsättningen, att den skattskyldige medgives ett allmänt avdrag å

100 kronor. Vid bestämmande av detta belopp har emellertid hänsyn tagits

också till de avgifter, som utgår enligt lagen om allmän sjukförsäkring.

De sakkunniga

1950 års skattelagssakkunniga uttalar i betänkandet, som förut nämnts,

att nuvarande bestämmelser i fråga om beskattning av folkpensions- och

vissa därmed jämställda förmåner och i fråga om avdragsrätt vid beskatt­

ningen för folkpensionsavgifter medför åtskilliga olägenheter i taxcrings-

ocli uppbördsliänseende.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

83

Till utveckling härav anför de sakkunniga, att de särskilda föreskrifterna

om avdrag vid den kommunala taxeringen för nedsatt skatteförmåga för

folkpensionärer har visat sig medföra besvärligheter vid taxeringsarbetet.

För att i görligaste mån ernå enhetlig tillämpning av berörda föreskrifter

har man på vissa håll utarbetat tabeller till ledning vid beräkning av av-

dragsbeloppet med hänsyn till sidoinkomstens storlek. Dessa tabeller kan

emellertid icke alltid följas; hänsyn måste vid avdragets bestämmande ofta

tagas till omständigheterna i det särskilda fallet. I många län har man där­

för nöjt sig med att utfärda allmänna anvisningar till ledning för taxerings­

myndigheterna. Ehuru sålunda vissa åtgärder vidtagits för att underlätta

taxeringsarbetet i nu ifrågavarande hänseende, medför dock beräkningarna

av de extra avdragen för folkpensionärer alltjämt en icke oväsentlig mer-

belastning för beskattningsnämnderna.

Beträffande rätten till avdrag för folkpensionsavgifter framhåller de sak­

kunniga att förekomsten av dylikt avdrag komplicerar såväl deldarations-

som taxeringsförfarandet. Den skattskyldige måste från senaste debetsedel å

slutlig skatt överföra den honom påförda obligatoriska folkpensionsavgiften

till deklarationsformuläret. Därvid kan lätt förväxlingar ske med andra å

debetsedeln angivna belopp, och feladderingar göras, om uppgifter skall in­

hämtas från mer än en debetsedel. För kontroll av det i deklarationen yrkade

avdraget måste deklarationsgranskaren antingen infordra vederbörliga debet­

sedlar från den skattskyldige eller inhämta uppgifter från debiteringsmyn-

digheten. En så noggrann kontroll hinner vanligen inte göras under den

relativt korta tiden för deklarationsgranskningen annat än i sådana fall, då

det yrkade avdraget förefaller att vara uppenbarligen felaktigt.

I betänkandet påpekas vidare, att det förhållandet, att folkpensionsförmå­

nerna är undantagna från preliminär beskattning, ofta medför bristande

överensstämmelse mellan den preliminära A-skatten och den slutliga skatten.

Om en folkpensionär är skyldig att vidkännas skatteavdrag för annan in­

komst an folkpension, och sidoinkomsten uppgår till sådant belopp, att den

skattskyldige vid taxeringen icke är berättigad till avdrag för nedsatt skatte-

tormåga, kommer han att påföras kvarstående skatt med belopp, motsva­

rande marginalskatten å folkpensionen, såvida han icke hos arbetsgivaren

begärt förhöjt skatteavdrag å sidoinkomsten eller den lokala skattemyndig­

heten beslutat, att skatteavdrag å sidoinkomsten skall göras med högre be­

lopp än i tabellen. Från och med år 1955 skall vid upprättande av källskatte-

tabellerna viss hänsyn tagas till att avdrag medgives för folkpensions- och

sjukförsäkringsavgifter. Tabellerna skall nämligen grundas på förutsätt­

ningen, att skattskyldiga åtnjuter allmänt avdrag med 100 kronor. I den

mån nyssnämnda avgifter avviker från nämnda belopp kommer den preli­

minära A-skatten och den slutliga skatten att icke överensstämma.

De sakkunniga erinrar om, att de olägenheter, som gällande bestämmelser

om beskattning av folkpensioner och avdragsrätt för pensionsavgifter med­

för ur uppbördssynpunkt, har uppmärksammats i tidigare sammanhang.

Sålunda påpekade dåvarande skattedirektören K. G. A. Sandström i sitt år

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

90

melser betraktades vid införandet som ett provisorium i avvaktan på en

höjning av de kommunala ortsavdragen. Sedan en sådan genomförts vid

1950 års riksdag, täckte de kommunala ortsavdragen sådana folkpensioner,

som utgick utan behovsprövning. I en den 18 november 1950 avlämnad

promemoria upptog de sakkunniga till övervägande frågan att genom frita­

gande av de inkomstprövade folkpensionerna från skatteplikt bereda folk­

pensionärerna den lindring i beskattningen, som kunde anses erforderlig

även efter höjningen av de kommunala ortsavdragen. Av i promemorian

angivna skäl — i huvudsak sammanhängande med det sätt varpå inkomst-

prövad folkpensionsförmån reducerades med hänsyn till förekommande si-

doinkomster — ansåg sig de sakkunniga icke då böra föreslå ur andra syn­

punkter önskvärda ändringar i bestämmelserna rörande folkpensionärernas

beskattning.

Med hänsyn till de med nuvarande beskattningsregler förenade olägen­

heterna anser de sakkunniga, att frågan om beskattningen av folkpensioner

och avdragsrätten för folkpensionsavgifter bör upptagas till förnyat över­

vägande. De sakkunniga föreslår i detta hänseende — som ett led i den

förordade förenklingen i taxerings- och uppbördsförfarandet — att enligt

lagen om folkpensionering utgående förmåner undantages från skatteplikt

samt att rätten att vid taxeringen åtnjuta avdrag för enligt samma lag på-

törda avgifter avskaffas. Med hänsyn till det nära sambandet mellan folk­

pensionsförmånerna samt bidragen till änkor och änklingar med barn före­

slår de sakkunniga att även dessa bidrag undantages från skatteplikt.

I anslutning till detta förslag uttalar de sakkunniga.

Sett ur de skattskyldigas synpunkt kan ett genomförande av de sakkun­

nigas förslag närmast betraktas såsom en viss omfördelning av skattebelast­

ningen så till vida, att de folkpensionärer, som nu måste betala skatt för

hela folkpensionen eller viss del därav, blir helt befriade från skatt för folk-

pensionsförmånerna, medan en viss skatteskärpning till följd av avdrags-

rättens slopande inträder för de skattskyldiga, som nu har att erlägga av-

enligt lagen om folkpensionering. Emellertid kan den lindring, som

inträder för folkpensionärerna beräknas uppgå till sammanlagt större be­

lopp än den sammanlagda skärpningen för övriga skattskyldiga, varför för­

slaget som helhet betraktat innebär en minskning i skattebelastningen. För

de skattskyldiga, som nu är avgiftspliktiga, bör den relativt ringa skärpning

av beskattningen, som ett slopande av avdragsrätten innebär, kunna betrak­

tas såsom ett förhållandevis billigt pris för förmånen att vid uppnådd pen­

sionsålder eller dessförinnan inträdd rätt till folkpension få komma i åt­

njutande av skattefrihet för pensionsförmånerna. Det kan vidare framhål­

las, att den av förslaget för vissa skattskyldiga föranledda skatteskärpning-

en kompenseras av att övriga förenklingsåtgärder är så utformade, att de

i allmänhet leder till lindring i beskattningen.

För att erhålla underlag för bedömande av verkningarna av förslaget på

skatteintäkterna till stat och kommun har de sakkunniga inhämtat vissa

uppgifter från pensionsstyrelsen. Enligt dessa kan utbetalningarna av folk­

pensioner under år 1955 beräknas komma att uppgå till omkring 1 550 mil­

joner kronor. Härtill kommer utbetalningar av änke- och änklingsbidragen å

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

92

De remissinstanser, som tillstyrkt omläggningen, har betonat de förde­

lar ur förenklingssynpunkt, som förslagets genomförande skulle medföra

såväl för de skattskyldiga som taxeringsmyndigheterna.

De synpunkter flertalet remissinstanser anlagt på dessa frågor kommer

till uttryck i riksskattenämndens utlåtande, som jag här torde få återgiva.

Nämnden påpekar inledningsvis, att bestämmelserna i kommunalskattela-

g'en om extra avdrag vid taxeringen för personer, vilkas inkomst helt eller

till huvudsaklig del består av folkpension, har visat sig särskilt besvärande

i tillämpningen. Dessa föreskrifter — som har sin grund i de kommunala

ortsavdragens otillräcklighet — är typexempel på sådana bestämmelser som

tynger taxeringsapparaten utan att ge motsvarande valuta. Ur förenklings­

synpunkt skulle därför mycket vara vunnet om bestämmelserna kan avlägs­

nas ur kommunalskattelagen.

Riksskattenämnden framhåller vidare, att det är tydligt att den av de

sakkunniga föreslagna lösningen skulle leda till en avsevärd förenkling av

deklarations- och taxeringsförfarandet. Riksskattenämnden är medveten

om att ur skatteförmågesynpunkt åtskilliga erinringar kan göras mot detta

förslag. Nämnden har den uppfattningen att vissa uppoffringar måste göras

i sådant avseende om en förenkling av verklig betydelse skall uppnås. Nämn­

den finner att de sakkunnigas förslag i denna del, om det genomföres i obe­

skuret skick, innebär en sådan förenkling. Om den skatteskärpning, som

uppkommer genom att avgifterna icke blir avdragsgilla, anses ligga i vägen

för reformen, torde man böra överväga att åtminstone till viss del motväga

denna skärpning genom någon sänkning av den statliga inkomstskatteska­

lan, vilken numera — genom att den gjorts olika för äkta makar och ensam­

stående — medgiver en lämplig avvägning av kompensationen mellan dessa

båda kategorier.

Ytterligare ett par remissinstanser anser, att ett slopande av rätten till

avdrag för folkpensionsavgift icke bör genomföras med mindre kompen­

sation genom en allmän skattesänkning kan ges för den skatteskärpning,

som för skattskyldiga i de produktiva åldrarna eljest skulle inträda. Denna

inställning har länsstyrelsen i Stockholms län och Sveriges lantbruksför-

bund.

Jämväl allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden

framhåller, att det icke bör komma i fråga att borttaga rätten till avdrag för

pensionsavgiften utan kompensation i någon form. Förslaget medför en av­

sevärd skatteskärpning särskilt för familjeförsörjare inom låglönegrupper.

Möjligheten för sadana skattskyldiga till penningsparande är mycket be­

gränsade och de har alltsa ej möjlighet att utnyttja de skattelättnader som

förslaget i andra hänseenden innebär.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län och Sveriges akademikers centralorgani­

sation har avstyrkt de sakkunnigas förslag såväl rörande omläggning av be­

skattningen av folkpensionärer som rörande avdragsrätten för folkpensions­

avgifter.

Nämnda länsstyrelse anför såsom skäl för sin ståndpunkt, att förslaget

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

93

innebär eu formlig omfördelning av skattebelastningen. Den omständighe­

ten att medellivslängden ökar och antalet pensionsberättigade i förhållande

till hela folkmängden tenderar att öka, kommer småningom att lägga för

stor del av skattebördan på de förvärvsarbetande årsklasserna, därest den

av de sakkunniga föreslagna omfördelningen av skattebelastningen genom­

föres. Enligt av de sakkunniga lämnade uppgifter skulle omfördelningen för

närvarande avse ett skatteunderlag av cirka 500 miljoner kronor. Därtill kom­

mer, att alla de skattskyldiga, som icke uppnår pensionsåldern, skulle utan

någon lindring i beskattningen få deltaga i utgifter, varav de inte får båt­

nad.

Sveriges akademikers centralorganisation medger, att förslagets genom­

förande onekligen skulle medföra en rätt betydande förenkling av taxe­

rings- och deklarationsförfarandet. Å andra sidan skulle emellertid kompli­

kationer uppstå vid samordning av folkpension och tjänstepension. Härtill

kommer, att det ur principiell synpunkt är klart motiverat att beskatta pen­

sionen, vilken är avsedd för fortlöpande konsumtion och i detta hänseende

fyller samma funktion som arbetsinkomst, liksom också att medge avdrag

för pensionsavgifterna, vilka kan jämföras med omkostnader för intäkter­

nas förvärvande. Största konsekvens i beskattningssystemet uppnås sålun­

da genom bibehållande av nu gällande princip.

Socialstyrelsen finner förslaget ur principiella synpunkter ägnat att väcka

betänkligheter. Det strider sålunda mot den hävdvunna uppfattningen, att

en pension till sin natur är att betrakta såsom en uppskjuten lön. Även om

man kan bortse härifrån med hänsyn till att folkpensionen icke såsom

tjänstepensionen hänför sig till en viss bestämd arbetsvolym, är det likväl

knappast motiverat, alt skattskyldighet i princip skall föreligga för andra

inkomsttagare än folkpensionärer med lika låg inkomst som dessa, låt vara

att de förra efter särskild prövning alltjämt skall kunna befrias från skatt­

skyldigheten enligt reglerna om extra avdrag för nedsatt skatteförmåga.

Anser man att folkpensionen bör betraktas såsom existensminimum och

därför undantagas från beskattning, bör följaktligen övriga inkomsttagare

med lika låg inkomst få åtnjuta samma förmån. Ej heller torde något bä­

rande skäl föreligga för att göra folkpensionerna skattefria i fall, då veder­

börande vid sidan därav uppbär annan inkomst av betydelse. Socialstyrelsen

framhåller, att förslaget för en pensionerad statstjänsteman leder till den

mindre följdriktiga konsekvensen, att han vid uppnående av 67 års ålder

erhåller mindre skatt än tidigare, trots att hans sammanlagda pensionsin-

komster blir högre än den statliga pensionen till följd av att denna pension

icke minskas med folkpensionens fulla belopp.

Styrelsen anser sig kunna tillstyrka, att folkpensionsförmånerna göres

skattefria endast då de utgör den skattskyldiges huvudsakliga inkomst samt

under förutsättning att samma förmån samtidigt tillerkännes annan in­

komsttagare med motsvarande låg inkomst. Denna fråga om skattebefrielse

för de små inkomsttagarna kan lösas på olika sätt, exempelvis genom höj­

ning av ortsavdragen eller av det i bestämmelserna om avdrag för nedsatt

Kungi. Maj:ts proposition nr 59

94

skatteförmåga angivna beloppet, överväger man emellertid att göra folkpen­

sionen skattefri, måste man i vart fall taga hänsyn till den blivande allmänna

pensionsförsäkringen. Vare sig pensionsförsäkringen och folkpensionering­

en konstrueras fristående från varandra eller ej, kan man enligt social­

styrelsens mening icke ta ställning till frågan om folkpensionernas beskatt­

ning utan att ta pensionsförsäkringen med i beräkningen. Med hänsyn här­

till bör enligt socialstyrelsens mening frågan om folkpensionsförmånernas

beskattning ännu icke upptagas till prövning.

Pensions styrelsen anser sig som förut nämnts icke kunna för närvarande

ta slutlig ställning till de sakkunnigas förslag. Styrelsen finner att den om­

fördelning av skattebördan som de sakkunnigas förslag innebär icke kan

motiveras enbart med den av förslagen föranledda lättnaden i taxerings-

arbetet. Enligt styrelsens mening måste vartdera förslaget bedömas för sig

och med särskilt beaktande av att en taxeringsrationalisering icke utan

tvingande skäl bör medföra större ändringar i skattebelastningen än som ur

andra synpunkter kan anses försvarliga. Dylika mera principiella synpunk­

ter har icke blivit tillräckligt belysta i betänkandet. Med hänsyn härtill och

då hithörande problem kräver ytterligare överväganden och delvis är av

den art, att pensionsutredningens väntade betänkande om allmän pensions­

försäkring kan inverka pa hur de lämpligen bör lösas, är det synnerligen

svårt att för närvarande ta slutlig ställning till ifrågavarande båda förslag.

Härefter erinrar pensionsstyrelsen beträffande den föreslagna skattefri­

heten för folkpensionsförmåner, att det uppenbarligen förutsatts av stats­

makterna, då nu gällande lag om folkpensionering antogs år 1946, att pen­

sionerna skulle beskattas. Styrelsen understryker vidare, att huvuddelen av

den skatt, som nu erlägges för folkpensionsförmåner, utgöres av de pen­

sionärer, som i ekonomiskt avseende har den bättre ställningen, säkerligen

i regel av personer som fyllt 67 år och har inkomster vid sidan av folk­

pensionen. Pensionsstyrelsen anmärker också, att en generell skattefrihet

för folkpension kunde komma att framstå som stötande vid jämförelse

mellan en person yngre och en äldre än 67 år, varav den förre förskaffar

sig extrainkomst motsvarande den senares folkpension och för denna in­

komst måste erlägga avsevärd marginalskatt, medan den senare genom den

föreslagna reformen befrias från det på hans ålderspension belöpande mar­

ginalskattebeloppet. Denna effekt av förslaget skulle förstärkas vid av olika

anledningar tänkbara framtida pensionsförhöjningar. Styrelsen erinrar även

om, att en allmän pensionsförsäkring kan komma att organisatoriskt sam­

ordnas med folkpensioneringen och att ett undantagande av all folkpension

från beskattning kan föranleda krav på skattefrihet även för pension enligt

en sådan försäkring.

Landsorganisationen och Tjänstemännens centralorganisation har till­

styrkt den föreslagna skattebefrielsen för folkpensionsförmåner, men av­

styrkt, att de sakkunnigas förslag om slopande av avdragsrätten för folk­

pensionsavgifter genomföres.

Landsorganisationen säger sig ha allvarliga betänkligheter mot de sak­

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

95

kunnigas förslag i denna del. Organisationen uttalar, att de kalkyler, varpå

de sakkunniga har grundat sina förslag, enligt organisationens uppfatt­

ning är felaktiga, varför den föreslagna reformen skulle medföra en ök­

ning av det totala beskattningsunderlaget och icke en sänkning därav som

de sakkunniga förutsatt. De sakkunniga har enligt organisationens beräk­

ningar med drygt 40 miljoner kronor överskattat det med förslagets genom­

förande förenade totala skattebortfallet.

Härefter anför landsorganisationen.

Det är emellertid mindre den omständigheten, att förslaget inte ens totalt

sett kan väntas medföra någon skattelindring, som dikterat LO:s betänk­

ligheter, utan det förhållandet, att förslaget skulle innebära en omfördel­

ning av skattebelastningen från de produktiva grupperna inte till samtliga

folkpensionärer, utan till den relativt lilla grupp av folkpensionärer, som

förutom folkpension har sådana inkomster, att de för närvarande blir på­

förda skatt för folkpensionen. När de sakkunniga anser, att skatteskärp-

ningen för de avgiftspliktiga utgör ett förhållandevis billigt pris för för­

månen av skattefrihet för pensionsförmånerna, bör man hålla i minnet, att

flertalet folkpensionärer redan åtnjuter denna förmån. LO kan inte ge sin

anslutning till de sakkunnigas förslag till avskaffande av avdragsrätten för

pensionsavgiften, men finner det rimligt med generell skattefrihet för pen­

sionsförmånerna, vilket skulle leda till betydande förenklingar och större

rättvisa. Kostnaderna för en dylik reform skulle med 80 milj. kr. över­

stiga det av de sakkunniga angivna beloppet. Den tekniska olägenheten med

avdragen för pensionsavgiften skulle i så fall kvarstå.

Tjänstemännens centralorganisation uttalar, att de sakkunnigas förslag

att folkpensionerna skall vara helt skattefria innebär en i och för sig önsk­

värd förenkling av arbetet för taxeringsnämnderna. Förslaget synes vidare

synnerligen angeläget med hänsyn till att det nuvarande systemet med möj­

ligheten till särskilt avdrag för nedsatt skatteförmåga för folkpensionärer,

vars inkomst helt eller till huvudsaklig del utgöres av folkpension, icke är

tillfredsställande. Den föreslagna skattefriheten skulle vidare medföra att

folkpensionens värde ökar för dem, vilkas folkpension nu beskattas helt

eller delvis. Förhållandet kan också uttryckas sålunda, att värdet av vid

sidan av folkpensionen uppburna inkomster ökas. Nu antydda konsekven­

ser innebär en fördel ur såväl individens som samhällets synpunkt. De är

ägnade att öka benägenheten att genom egna åtgöranden erhålla andra in­

komster vid sidan av folkpensionen som tillsammans med denna kan ge en

acceptabel levnadsnivå.

Beträffande slopandet av avdragsrätten för folkpensionsavgift påtalar

Tjänstemännens centralorganisation att härigenom en icke obetydlig skärp­

ning av beskattningen skulle inträda för den aktiva delen av befolkningen.

Organisationen anser sig icke kunna instämma i de sakkunnigas uttalande

att denna skärpning kan betraktas som ett billigt pris för förmånen att få

komma i åtnjutande av skattefrihet för pensionsförmånerna. Minst tillämp­

ligt är detta uttalande för de personer som efter folkpensionsålderns inträde

har sådana inkomstförhållanden att de ej enligt nu gällande regler belastas

med skatt på folkpensionen. Mot bakgrunden av sin uppfattning att en om­

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

96

läggning av skattereglerna ej bör medföra skatteskärpning avstyrker orga­

nisationen förslaget att avdragsrätten för folkpensionsavgifter slopas.

Vidare anför Tjänstemännens centralorganisation.

Därest den föreslagna skattefriheten för folkpensionen genomföres och

avgiften förblir avdragsgill innebär detta, att man bryter principen att an­

tingen utfallande belopp eller inbetalade avgifter till försäkringar skall be­

skattas. Detta förhållande synes emellertid icke medföra att en sådan ord-

ning — för vilken talar praktiska och i viss mån sociala synpunkter •— av

principiella skäl ej är genomförbar. Ett motsvarande undantag från huvud­

regeln innebär det nuvarande systemet med det s. k. försäkringsavdraget.

Därest emellertid en sådan lösning trots allt ej anses möjlig förordar TCO,

att det nuvarande systemet bibehålies, d. v. s. avdragsrätt för folkpensions­

avgiften, medan pensionsbeloppen utgör skattepliktig inkomst.

TCO vill i detta sammanhang erinra om att organisationen tidigare givit

uttryck för den uppfattningen att från det allmänna utgående socialförmå-

ner —bh a. för undvikande av »tröskelproblem» — i princip bör vara skat­

tepliktig inkomst och att beloppens storlek bör avvägas med hänsyn till detta

förhållande.

I åtskilliga remissyttranden har framförts andra reformförslag såväl be­

träffande beskattningen av folkpensionsförmånerna som beträffande av­

dragsrätten för folkpensionsavgifterna.

Såvitt angår avdragsrätten för folkpensionsavgifter har landsorganisatio­

nen, som avstyrkt förslaget om dess slopande, ifrågasatt huruvida icke eu

omläggning därav kunde ske för 'vinnande av förenklingssyftet. Organisatio­

nen föreslår därför att vid beräkningen av den beskattningsbara inkomsten

vederbörande skattemyndighet minskar den taxerade inkomsten med folk­

pensionsavgiften i likhet med vad de sakkunniga föreslagit beträffande ut-

skyldsavdraget.

Förslag av denna innebörd har också framlagts av Tjänstemännens cen­

tralorganisation.

Sveriges akademikers centralorganisation ifrågasätter om det icke är möj­

ligt att genom en schablon göra avdraget för folkpensionsavgiften beroende

av inkomsten under beskattningsåret i stället för av de faktiskt erlagda av­

gifterna under ett tidigare år.

Allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden framhål­

ler, att eftersom det är önskvärt att avdraget för pensionsavgift försvinner

ur deklarationerna, det kan ifrågasättas om icke de sakkunnigas förslag i

detta hänseende kan kvarstå, men pensionsavgiften i stället inarbetas i skat­

teskalan. Därvid bör höjningen av skatteprocenten för beskattningsbara in­

komster upp till 10 000 resp. 20 000 kronor göras mindre än med 1,8 procent

av inkomsten. En sådan ändring skulle medföra flera andra fördelar. En be­

räkning av avgiften på beskattningsbar inkomst i stället för på taxerad in­

komst skulle medföra att avgiftspåföring för inkomster under existensmi­

nimum som regel inte skulle ifrågakomma. Ändringen skulle vidare med-

iöra skattelindring även för andra inkomsttagare med låga inkomster. Vi­

dare skulle ändringen medföra att pensionärer med förhållandevis goda in­

komster finge lämna något bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen,

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

98

lan 1 000 och 1 400 kronor och med 66 2/3 procent av inkomst därutöver

samt för gift med 33 1/3 procent av inkomst mellan 750 och 1 050 kronor

och med 66 2/3 procent av överskjutande belopp. Dessa procentsatser för

avdrag med hänsyn till egen inkomst är så höga, att inkomstprövningen

uppenbarligen som helhet verkar strängare än inkomstbeskattningen. Un­

der sådana förhållanden anser styrelsen någon anledning knappast finnas

att pensionsförmåner som är underkastade inkomstprövning dessutom skall

vara föremål för beskattning.

Vidare framhåller pensionsstyrelsen, att även om skatteplikten bibehålies

i fråga om allmän ålderspension men slopas i övrigt, torde det med viss

schablonisering av skattskyldigheten vara möjligt både att befria folkpen­

sionärer från skyldigheten att i självdeklarationerna redovisa uppburna pen­

sionsbelopp och att åstadkomma en förenkling av taxeringsarbetet. Man

kunde nämligen tänka sig att taxeringsmyndigheterna utan stöd av upp­

gifter från deklaranterna påförde personer över 67 år allmän ålderspension

med ett på lämpligt sätt avpassat schablonbelopp. Till sådant schablonbe­

lopp torde hänsyn också kunna tagas vid beräkning av källskatt för per­

soner över 67 år för åstadkommande av bättre överensstämmelse mellan

preliminär och slutlig skatt, när sådan person har inkomster vid sidan av

folkpensionen.

Från socialstyrelsens sida framhålles, att det av de sakkunniga såsom al­

ternativ III betecknade förslaget erbjuder en möjlighet att i viss grad för­

enkla deklarationsförfarandet. Då detta alternativ bygger på att skatteplik­

ten för folkpensionsförmåner bibehålies skulle ett gemensamt schablonav­

drag medgivas för folkpensionsavgift, försäkringspremier och sjukförsäk­

ringsavgifter med 300 kronor för ensamstående och 600 kronor för äkta

makar. Om de verkliga kostnaderna uppgår till högre belopp skulle avdrag

medgivas härför, dock att avdragsrätten för försäkringspremier och sjuk­

försäkringsavgifter skulle begränsas till visst belopp. Styrelsen anser, att

man tills vidare bör beträda den sålunda föreslagna vägen.

Departementschefen

Som av den tidigare redogörelsen framgått är folkpensionsförmåner att

hänföra till skattepliktig inkomst. I enlighet med gängse principer i fråga

om försäkringsbeskattningen är å andra sidan folkpensionsavgift avdrags­

gill vid taxeringen. För att ej de folkpensionärer, som endast uppbär folk­

pension eller blott har obetydlig annan inkomst, skall bli beskattade har

särskilda bestämmelser meddelats om avdrag för nedsatt skatteförmåga.

Sistnämnda bestämmelser har vållat avsevärda svårigheter i tillämp­

ningen.

1950 års skattelagssakkunniga har nu föreslagit regler som innebär att

beskattningen helt skulle omläggas. Enligt deras förslag skulle folkpen­

sionsförmåner hänföras till icke skattepliktiga inkomster och avdrag för

folkpensionsavgifter icke medgivas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

99

En sådan omläggning skulle ur förenklingssynpunkt ha stora fördelar.

Framför allt skulle taxeringsmyndigheternas arbete underlättas genom att

tillämpningen av de komplicerade bestämmelserna om nedsatt skatteför-

måga till stor del skulle bortfalla.

De sakkunnigas förslag leder emellertid till en skalteskärpning för de

skattskyldiga som går miste om avdragsrätten för folkpensionsavgiften,

d. v. s. i huvudsak befolkningen i de arbetsföra åldrarna. Med hänsyn till

denna konsekvens kan jag icke godtaga förslaget. Jag har därför låtit verk­

ställa preliminära undersökningar, huruvida det vore möjligt att uppnå mot­

svarande förenklingar genom andra åtgärder. Några tillfredsställande lös­

ningar har emellertid därvid hittills icke framkommit.

Med hänsyn till de avsevärda förenklingar som skulle nås med de sak­

kunnigas förslag anser jag det böra övervägas om förslaget kan genom­

föras i samband med en allmän skattesänkning. Förberedande undersök­

ningar har gett vid handen att stora svårigheter kommer att möta men att

dock vissa utsikter föreligger till en godtagbar lösning. Som jag tidigare

framhållit har jag för avsikt att inom den närmaste tiden begära Kungl.

Maj :ts bemyndigande att tillkalla särskilda sakkunniga för att utreda frå­

gan om en allmän skattesänkning. Som jag också tidigare nämnt bör på

dessa sakkunniga även ankomma att ytterligare undersöka möjligheterna

att genomföra skattelagssakkunnigas förevarande förslag i samband med

skattesänkningen. VII.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

VII. Utskyldsavdraget

Gällande bestämmelser

Enligt gällande bestämmelser får visst avdrag för ulskylder ske vid taxe­

ringen till statlig inkomstskatt. Avdragsrätten omfattar endast skatt, som

skall erläggas till kommun eller kommunal samfällighet. Vid varje års

taxering får i princip avdrag ske för kommunala utskylder, upptagna å den

eller de debetsedlar, som den skattskyldige erhållit under det närmast fö­

regående året. Sålunda har exempelvis vid 1954 års taxering fått avdragas

dels skatt enligt debetsedlar å slutlig skatt och fastighetsskatt enligt 19515

års taxering dels ock skatt enligt debetsedel å tillkommande skatt, där så­

dan debetsedel tillställts den skattskyldige under år 1953.

Avdragsrätten för kommunala ulskylder hänför sig sålunda till inkomst,

som ligger i regel två år före de taxeringsår, då avdraget må ske.

Eftersom avdragsrätten gäller debiterade utskylder, får avdrag åtnjutas

även om utskylderna icke erlägges. Å andra sidan skall slutlig eller tillkom­

mande skatt, för vilken avdrag åtnjutits vid tidigare års taxeringar, vid

taxeringen till statlig inkomstskatt beskattas såsom inkomst för den skatt-

skyldige, om den avkortas, avskrives eller restitueras.

Alt avdrag på nu angivet sätt medgives för kommunala utskylder sam-

100

manhänger med att kommunalskatterna vid samma inkomst ofta är olika

stora i olika kommuner. Med hänsyn till att skatteförmågan sålunda kan

vara olika vid i övrigt likartade förhållanden har det därför ansetts skäligt,

att avdrag medges vid den statliga taxeringen för dylika utskylder. Den om­

ständigheten, att en skattskyldig i en kommun med hög kommunal utdebi­

tering i förhållande till sin verkliga inkomst erhåller lägre statsskatt än en

skattskyldig i en kommun med låg utdebitering, får en viss skatteutjämnan-

de verkan.

Rätten till avdrag för kommunala utskylder infördes efter beslut av 1910

års riksdag och har sedan bibehållits i skattelagstiftningen. Som närmare

framgår av de sakkunnigas betänkande har frågan om upphävande av den­

na rätt vid flera tillfällen tagits under övervägande och vissa förslag härom

har framlagts, dock utan att leda till något resultat.

De sakkunniga

I betänkandet har 1950 års skattelagssakkunniga påpekat vissa med ut-

skyldsavdraget förenade olägenheter, vilka komplicerar deklarations- och

taxeringsförfarandet. Det framhålles sålunda, alt svårigheter ofta förelig­

ger för de skattskyldiga att vid upprättande av självdeklarationer rikligt

angiva de utskylder för vilka avdragsrätt föreligger. Dessa utskylder är vis­

serligen upptagna på debetsedeln avseende slutlig skatt, men i många fall

har den skattskyldige icke denna debetsedel eller anteckning om utskylder-

na till hands då deklarationen skall upprättas, varför avdragsbeloppen ofta

uppgives ungefärligen eller över huvud icke angives på deklarationsblan­

ketten. Understundom plägar de skattskyldiga av misstag uppgiva beloppen

för slutlig eller kvarstående skatt i stället för beloppet för kommunalutskyl-

derna.

De sakkunniga framhåller, att angivna omständigheter föranleder till att

felaktigheter i betydande utsträckning förekommer i självdeklarationerna,

vilka felaktigheter icke alltid blir rättade vid den av beskattningsmyndig-

heterna verkställda granskningen av deklarationerna. För en noggrann kon­

troll av yrkat avdrags riktighet skulle erfordras att vederbörande granskare

antingen infordrade slutdebetsedeln från den skattskyldige eller inhämtade

uppgift från vederbörande myndighet. En sådan kontroll av varje utskylds-

avdrag torde emellertid icke medhinnas under taxeringsarbetet. På många

håll torde kontroll endast ske stickprovsvis och genom att jämföra avdra­

get med den i föregående års deklaration uppgivna inkomsten.

De sakkunniga bär vidare pekat på att vid stigande inkomst de för lön­

tagare avsedda tabellerna för bestämmande av preliminär A-skatt upptar

ett för högt avdrag för kommunala utskylder. Vad angår den statliga in­

komstskatten grundas nämligen tabellerna bl. a. på den förutsättningen, att

den skattskyldige medgives avdrag för kommunalskatt med belopp, mot­

svarande de kommunala utskylder som enligt tabellerna ingår i den totala

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

101

preliminära skatten. För beräkning av dessa kommunala utskylder skall en­

ligt uppbördsförordningen ligga till grund den utdebitering, som i vederbö­

rande kommun bestämts för inkomståret. Sålunda kommer vid beräkning­

en av den preliminära statsskatten avdrag att beräknas med hänsyn till de

å inkomsten för inkomståret -- d. v. s. i regel beskattningsåret — belöpande

kommunalutskylderna. Vid den slutliga taxeringen däremot medgives av­

drag för den kommunalskatt, som hänför sig till inkomsten året före be­

skattningsåret. Genom att kommunalskatteavdraget på grund av berörda för­

hållanden blir för högt upptaget vid den preliminära inkomstskatten, måste

kvarstående skatt i många av dessa fall uttagas framför allt i tider med sti­

gande inkomster. Å andra sidan blir skatten för hög, då inkomsterna mins­

kar från det ena året till det andra eller om flyttning sker till kommun med

lägre utdebitering än i den tidigare.

De sakkunniga uttalar, att det förhållandet, att enligt nuvarande regler

avdrag vid taxeringen till statlig inkomstskatt normalt icke medgives för

den kommunalskatt, som belöper på beskattningsårets inkomst utan för

den inkomst, som hänför sig till året dessförinnan, även medför andra olä­

genheter än dem, som direkt sammanhänger med uppbördsförfarandet. Vid

jämn inkomst och oförändrad utdebitering är det ulan betydelse om avdrag

medgives för det ena eller andra årets kommunalskatt. Avviker däremot in­

komsten under året närmast före beskattningsåret mera avsevärt från be­

skattningsårets inkomst blir utskyldsavdraget oproportionerligt i förhållan­

de till denna senare inkomst, vilket i inkomstlägen, där skatten är progres­

siv, får mindre tillfredsställande verkningar. Dessa framträder med särskild

tydlighet i sådana fall, där skaltskyldig icke haft någon inkomst alls under

året före beskattningsåret. Orsaken härtill kan exempelvis vara den, att den

skattskyldiga först under beskattningsåret inträtt i förvärvslivet. Nu avsedd

skatlskyldig drabbas av en i förhållande till skattskyldiga med jämnare in-

komslförhållanden högre beskattning, vilken till följd av statsskattens pro-

gressivitet i regel icke utjämnas genom lindrigare beskattning något se­

nare år.

De erinringar, som enligt den nyss lämnade redogörelsen kan framstäl­

las mot utskyldsavdraget, har de sakkunniga funnit böra beaktas vid be­

dömande av frågan om rätten att vid taxeringen till statlig inkomstskatt åt­

njuta avdrag för kommunala utskylder bör behållas i sin nuvarande ut­

formning. De sakkunniga uttalar, att nuvarande bestämmelser synes utgöra

ett avsevärt hinder såväl för ett förenklat deklarations- och taxeringsför-

farande som för uppnående av överensstämmelse mellan den preliminära

och den slutliga skatten. Det sistnämnda har särskilt avseende å det stora'

flertalet skattskyldiga, som har att erlägga preliminär A-skatt.

För att lösa förevarande fråga har de sakkunniga övervägt olika möj­

ligheter.

De sakkunniga anför härom, att den ur förenklingssynpunkt radikalaste

lösningen givetvis skulle vara att helt avskaffa utskyldsavdraget. Därvid

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

102

skulle — för afl utskyldsavdragets slopande i princip icke skulle innebära

någon skatteskärpning — skatteskalorna för den statliga inkomstskatten

omarbetas med utgångspunkt från den genomsnittliga kommunala utdebite­

ringen i riket. Detta borde ske på sådant sätt, att den statliga inkomstskat­

ten skulle giva samma utbyte som för närvarande. De sakkunniga har emel­

lertid erinrat om att, då avdragsrätten infördes, detta motiverades med

att därigenom skulle undanröjas de orättvisor, som föranleddes av ojämn­

heterna i den kommunala beskattningen. Under den tid, som förflutit efter

det avdragsrätten infördes i samband med 1910 års skattelagstiftning, har

åtskilliga åtgärder vidtagits i syfte att utjämna det kommunala skattetryc­

ket. Alltjämt föreligger emellertid en avsevärd olikhet i fråga om storleken

av den kommunala utdebiteringen. Till belysande härav har de sakkunniga

låtit uppgöra följande sammanställning över kommunområden i riket, för­

delade å dyrorter och efter storleken av kommunal utdebitering enligt be­

slut år 1953.

Kommunområden i riket fördelade å dyrorter och efter storleken

av kommunal utdebitering1 enligt beslut år 1953

Utdebitering per skattekrona (avjämnad till hela krontal)

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

Ortsgrupp

8

9

10

11

12

13

14

15

16

17

18

19

20

Summa

omr.

11..............

I

13

166

410

408

205

63

14

3

_

_

1 313

III..............

1

3

37

144

288

323

199

107

23

8

_

_

_

1 133

IV.............. —

i

5

13

12

14

29

58

30

19

7

_

1

189

V.............. —

—

2

2

3

2

11

23

18

17

11

4

—

93

S:a områden

2

17

210

599

711

544

302

202

74

44

18

4

1

2 728

1 Innefattar utdebitering av allmän kommunalskatt (inkl. församlingsavgift och municipal-

skatt), landstingsmedel och tingshusmedel.

1950 års skattelagssakkunniga anser det tveksamt om man för närvarande

helt kan bortse från variationerna i den kommunala utdebiteringen vid

uttagande av den statliga inkomstskatten. Ehuru utskyldsavdragets avskaf­

fande skulle leda till den största förenklingen och därför — i den mån ut­

vecklingen av den kommunala beskattningen kan befinnas det medgiva —

bör betraktas såsom ett eftersträvansvärt framtidsmål, synes det de sak­

kunniga för närvarande lämpligast att söka utfinna en annan metod, var­

igenom de med nuvarande bestämmelser förenade olägenheterna i görligaste

mån elimineras.

Om nya regler för utskyldsavdraget skall genomföras, bör dessa enligt de

sakkunniga utformas så, att avdraget kommer att avse beskattningsårets

inkomst och icke som nu inkomsten under året före beskattningsåret. På

avdragsreglerna bör även uppställas krav på enkelhet i tillämpningen.

De sakkunniga har funnit att det icke föreligger möjligheter att vidtaga

förenklingar av något värde, om man skall bibehålla nuvarande eller något

detta liknande system för medgivande av avdrag för erlagda eller debiterade

103

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

kommunala utskylder. Önskemålet om hänsynstagande vid den statliga

inkomsttaxeringen till att inkomsten jämväl är — på olika sätt i olika kom­

muner _ kommunalt beskattad skulle emellertid i stället kunna tillgodoses

genom att det nuvarande utskyldsavdraget slopas men att den till statlig

inkomstskatt taxerade inkomsten vid beräkning av den beskattningsbara in­

komsten minskas förutom med ortsavdrag och, i förekommande fall, avdrag

för nedsatt skatteförmåga med ytterligare ett belopp, som ersätter utskylds­

avdraget. Beräkning av beskattningsbar inkomst skulle därvid tillgå så, att

taxerad inkomst minskas med ortsavdrag, varefter återstoden reduceras

med ett procenttal, motsvarande den till närmaste hela krontal avjämnade

kommunala utdebiteringen samt, i förekommande fall, med avdrag for ned­

satt skatteförmåga.

I betänkandet har intagits följande exempel för belysande av den av de

sakkunniga ifrågasatta metoden.

En gift skattskyldig, som bor i ortsgrupp V, har en taxerad inkomst

■vid vars beräkning utskyldsavdrag icke skolat göras — å 10 000 kronor. Av­

drag för nedsatt skatteförmåga ifrågakommer ej. Den kommunala utdebite­

ring, efter vilken preliminär skatt uttagits under beskattningsåret, utgör

sammanlagt 12 kronor per skattekrona.

Taxerad inkomst .......................................

Avgår ortsavdrag..........................................

Reduktion motsvarande utskyldsavdrag

Beskattningsbar inkomst .........................

10 000

4 000

6 000

720

" 5 280

Beräkningen av den till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomsten

kan enligt de sakkunniga ske enligt tabell, som för viss taxerad inkomst

utvisar den beskattningsbara inkomsten. Särskild tabell kommer att er­

fordras för varje ortsgrupp och förekommande till helt krontal avjämnad

kommunal utdebitering.

Vidare anför de sakkunniga.

Under förutsättning, att skattskyldig taxerades statligt och kommunalt

för hela sin inkomst i en och samma kommun samt att inkomster och ar­

drag överensstämde vid den statliga och kommunala taxeringen skulle en

sådan anordning medföra praktiskt taget samma resultat som utskyldsav­

draget i dess nuvarande utformning. Emellertid förekommer i detta han­

seende vissa differenser, som medför, att det ifrågasatta systemet i åt­

skilliga fall icke ger helt samma resultat som det nuvarande. _

De omständigheter, som vanligen föranleder en bristande överensstäm­

melse mellan den statliga och den kommunala taxeringen och beskattning­

en, återgives i nedanstående sammanställning:

1. De kommunala och statliga ortsavdragcn är bestämda till olika be­

lopp. Vidare kan, där inkomsten hänför sig till annan kommun än hemorts­

kommunen, förekomma att ortsavdraget icke kan utnyttjas vid den kom­

munala men väl vid den statliga taxeringen. Slutligen kan avdrag foi ned­

satt skatteförmåga medgivas med skilda belopp vid de båda taxeringarna.

104

2. I sådana fall, där inkomst skall kommunalt beskattas i annan kom­

mun an hemortskommunen, beräknas kommunalskatten efter den utdebi­

tering som fastställts i förstnämnda kommun. Denna kan mer eller mindre

a\viKa från utdebiteringen i hemortskommunen.

~3, ) dcn kommunala taxeringen medgives avdrag för underskott i för-

^mtSka ^xt tnda ^a deu kommun- där inkomst av förvärvskällan skall be-

r ingen Motsvarande begravning gäller däremot icke vid den statliga taxe-

4. Gift kvinnas s. k. förvärvsavdrag kan utgå med olika belopp vid den

«eTöcbn4 S 9

ratl/ga i-axeringen- (46 § 3 mom. kommunalskattela-

Den prlliot d s o

f°rsta

förordningen om statlig inkomstskatt.)

ot 4 § 2. ™om- andra stycket gift man medgivna avdragsrätten för

hustru, som utfört arbete i viss förvärvskälla, har ingen motsvarighet vid

taxeringen till kommunal inkomstskatt.

ö

g %ld

5. Enligt den vid 1953 års riksdag beslutade omläggningen av fasti»hets-

Y-hfbcI11^^11’ VlInCn nf! tillämPas frän och med 1956 års taxering°skall

l«lbL kfmS

V

den tdl kommunal inkomstskatt taxerade inkomsten till-

å ?kattskvMtS; k- gai'.ant;be oPI)- utgörande fyra procent av taxeringsvärdet

knm./ k? d | tiiihong fastighet. I den mån garantibeloppet överstiger in-

de^Sr«V .fastl8heten bhr den kommunala inkomsttaxeringen högre än

den statliga inkomsttaxeringen, vid vilken garantibeskattning icke förekom-

a v ^ 1^p n*11 fli ? f tltr f ? r b å 11 a u d e 11 rn e d f ö r att resultatet av ett vid bestämmande

sätf bPrlln 1 lgalnkTStSkalt beskattningsbara inkomsten på ovan angivet

Ser bnhmtrn l,nVdrag fo.r.vad .fm ■motsvarar de kommunala skatterna mer

rW r d, kommer att avvika från de resultat, som erhålles genom av-

emP|lf°111 nlUMf a utskyIdcr enh§t nuvarande bestämmelser. Det må

bristir och^rå^n rf8’h Jan,U’al det nuvarande systemet är behäftat med

cWt h f fganxom hufuvida och pa vad sätt hänsyn vid den statliga be-

i sistiThand 1 °

hl- att ^komsten jämväl är kommunalt beskattad

svstemetTt f bedoillningsfråga. Den omständigheten att det föreslagna

anledninV

° lka r^sultat utSör därför i och för sig icke

anledning att tillerkänna de nuvarande reglerna företräde.

De sakkunniga framhåller emellertid, att för det stora flertalet skatt­

skyldiga skulle avvikelserna inskränka sig till den bristande överensstäm­

melsen mellan de statliga och kommunala ortsavdragen. Detta anser de

sakkunniga dock kunna elimineras genom en korrigering av de statliga orts­

avdragen. Den av de sakkunniga ifrågasatta ordningen skulle nämligen

amna i huvudsak samma resultat som nuvarande avdragsmetod, om°de

statlig3 ortsavdragen höjes för gift skattskyldig med 200 kronor, för skatt­

skyldig som avses i 8 § 1 inom. fjärde stycket förordningen om statlig

inkomstskatt (ensamstående skattskyldiga med barn) med 150 kronor och

or annan skattskyldig med 100 kronor. I särskilda tabeller har i betän-

kandet (bilaga 1 a—c) redovisats med vilka belopp den statliga inkomst­

skatten skulle avvika från den nuvarande om den av de sakkunniga ifrå^a-

Sätta ordningen genomföres. Av dessa tabeller kan utläsas följande.

or gift skattskyldig skulle den av de sakkunniga ifrågasatta ordningen

medföra en skärpning av den statliga inkomstskatten så snart den kommu­

na a utdebiteringen är högre än i ortsgrupp II ca 10 kronor och i ortsgrupp

ca 9 kronor. For ensamstående skattskyldig skulle den statliga inkomst­

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

105

skatten höjas vid en kommunal utdebitering av ca 16 kronor respektive

ca 15 kronor. För gift skattskyldig med en beskattningsbar inkomst av

8 000—10 000 kronor skulle höjningen utgöra ca 6 kronor, om den kom­

munala utdebiteringen är 12 kronor, ca 20 kronor om utdebiteringen är

16 kronor, och ca 34 kronor om utdebiteringen är 20 kronor. I ortsgrupp

V är motsvarande tal ca 11, 26 och 42' kronor. För ensamstående skatt­

skyldig är höjningen tämligen obetydlig maximalt ca 17 kronor i ortsgrupp

II och ca 26 kronor i ortsgrupp V.

Beträffande den tidigare berörda konsekvensen av den ifrågasatta ord­

ningen, att avdragsrätten icke kan omfatta den del av kommunalskatten

lör fastighet som är högre än kommunalskatten å inkomsten av fastighe­

ten, d. v. s. vad som plägat benämnas den effektiva fastighetsskatten, anför

de sakkunniga följande.

Eftersom den effektiva fastighetsskatten är avsedd att vara en objektskatt

å fast egendom, föreligger i och för sig icke egentliga skäl, varför den effek­

tiva fastighetsskatten skulle vara avdragsgill vid inkomsttaxeringen. Vidare

kan erinras om att enligt proposition nr 186 till 1953 års riksdag och det vid

samma års riksdag av bevillningsutskottet avgivna betänkandet nr 49 enig­

het synes råda om att den kommunala fastighetsbeskattningen bör så små­

ningom avvecklas. Som ett led i denna avveckling beslöts vid ovannämnda

riksdag en sänkning från 5 till 4 av det repartitionstal, som ligger till grund

för fastighetsskattens beräkning. Detta beslut innebar för fastighetsägarna

en icke oväsentlig lättnad i den kommunala beskattningen. Anses fastig­

hetsägarna det oaktat böra kompenseras för den skärpning i den statliga

beskattningen, som skulle följa av ett avskaffande av nuvarande rätt till

avdrag för den del av de kommunala skatterna, som motsvarar den effek­

tiva fastighetsskatten, föreligger möjligheten att — samtidigt som därmed

tages ännu ett steg i avvecklingen av fastighetsbeskattningen — genomföra

ytterligare någon sänkning av repartitionstalet.

Vad angår de övriga omständigheter, som enligt vad förut anförts skulle

komma att vid den ifrågasatta omläggningen av utskyldsavdraget föranleda

ändringar i den statliga beskattningen, anser de sakkunniga dessa icke vara

av den betydelse, att de bör utgöra hinder mot en eftersträvad förenk­

ling i deklarations- och taxeringsförfarandet eller mot att i uppbördshän-

seende uppnå en bättre överensstämmelse mellan den preliminära och

slutliga skatten.

De sakkunniga anser att den ifrågasatta metoden innebär en förbättring

därutinnan alt avdraget blir hänförligt till den inkomst som taxeras och

icke såsom f. n. till ett tidigare års inkomst. Det kommer således icke lik­

som nu att kunna inträffa att en person icke kan utnyttja avdraget för

kommunalutskylder på grund av att han icke har tillräcklig inkomst under

det år, då debetsedel upptagande de kommunala utskylderna erhållcs.

På anförda skäl föreslår de sakkunniga att avdrag för kommunala ut-

skylclcr skall åtnjutas enligt den metod, för vilken redogörelse nyss läm­

nats.

De sakkunniga påpekar, att folkpensionsavgifter enligt 19 § lagen om

folkpensionering utgår med 1,8 procent av den till statlig inkomstskatt taxc-

Kimgl. Maj:ts proposition nr 59

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

rade inkomsten. Då de sakkunnigas förslag i visst avseende innebär ändring

i grunderna för beräkning av den taxerade inkomsten, bör, om förslaget ge­

nomföres, övervägas i vad mån detta bör medföra ändring av ovannämnda

procentsats. Storleken av en persons till statlig inkomstskatt taxerade in­

komst är vidare av betydelse för rätten att åtnjuta vissa statsbidrag av so­

cial natur. Därest utskyldsavdraget omlägges på föreslaget sätt, bör jämväl

prövas, i vad mån ändringar i berörda bestämmelser är erforderliga.

Remissyttrandena

1950 års skattelagssakkunnigas förslag till omläggning av det vid den stat­

liga inkomsttaxeringen medgivna avdraget för kommunala utskylder till-

styrkes i princip av flertalet remissinstanser. I många fall har dock därvid

gjorts den reservationen, att förslaget inte bör genomföras med mindre den

skatteskärpning, som enligt förslaget skulle drabba skattskyldiga i kommu­

ner med hög utdebitering, kan undvikas eller i vart fall väsentligen mildras.

Åtskilliga remissinstanser har även ansett, att förslaget bör genomföras alle­

nast om garantibeskattningen av fastigheter avskaffas eller repartitions-

talet för fastighet sänkes till 3. Några myndigheter har — huvudsakligen av

skäl som nyss angivits -—- ansett sig böra avstyrka förslaget. Avstyrkande

utlåtanden har sålunda avgivits av statskontoret, länsstyrelserna i Stock­

holms, Kalmar, Malmöhus och Norrbottens län, Riksförbundet landsbygdens

folk och Sveriges fastighetsägareförbund. Likaså har några av de härads-

skrivare och kronokamrerare, som av länsstyrelsen i Malmöhus län beretts

tillfälle yttra sig över betänkandet, avstyrkt förslaget. Från de olika remiss­

yttrandena torde följande få återges. I

I anledning av den av de sakkunniga diskuterade möjligheten att -— efter

en omarbetning av skatteskalorna för den statliga inkomstskatten — helt

avskaffa utskyldsavdraget har vissa uttalanden gjorts. Mot denna tanke

vänder sig näringslivets skattedelegation som anför.

I motiveringen för förslaget om utbyte av nuvarande utskyldsavdrag mot

ett schablonavdrag göra de sakkunniga gällande, att utskyldsavdragets av­

skaffande skulle utgöra ett eftersträvansvärt framtidsmål. Så länge en för

samhällsbyggnaden så utomordentligt värdefull tillgång som den kommu­

nala självstyrelsen består, måste man emellertid räkna med mer eller mindre

växlande utdebiteringar inom kommunerna. En rätt för de kommunala or­

ganen att fritt besluta vissa utgifter måste nämligen enligt vår mening förut­

sätta, att dessa utgifter, om icke helt så dock i väsentlig grad skola bäras

av medlemmarna i den kommun, nämnda organ representera. Och så länge

variationer i de kommunala utdebiteringarna förekomma måste utskylds­

avdraget i en eller annan form bibehållas för att icke medlemmarna i hårt

skattetyngda kommuner skola bli ytterligare missgynnade. Berörda uttalan­

de synes oss därför icke böra lämnas oemotsagt. Det vittnar om, att de sak­

kunniga bedömt föreliggande fråga alltför ensidigt ur rent taxeringstek-

niska synpunkter.

107

Även kammarrätten och länsstyrelserna i Uppsala och Gotlands län fram­

håller, att utskyldsavdraget bör bibehållas med hänsyn till de stora ojämn­

heter, som råder i fråga om kommunal utdebitering i olika kommuner.

I remissyttrandena har allmänt understrukits fördelen av att utskylds­

avdraget enligt de sakkunnigas förslag bestämmes i förhållande till beskatt­

ningsårets inkomster i stället för såsom nu är fallet i förhållande till in­

komsterna dessförinnan. Det har antytts att ett sådant beräkningssätt kan

förväntas medföra ett mer rättvist taxeringsresultat för skattskyldiga med

varierande inkomster. I många remissyttranden vitsordas också, att försla­

get härigenom är ägnat att leda till bättre överensstämmelse mellan preli­

minär och slutlig skatt.

De flesta remissinstanserna instämmer i de sakkunnigas uttalande, att

en dylik omläggning skulle medföra lättnader för deklaranterna som inte

längre skulle behöva notera beloppet för påförda kommunalutskylder.

I flera remissyttranden bekräftas riktigheten av de sakkunnigas uttalande

att nuvarande bestämmelser om utskyldsavdraget vållar taxeringsmyndig­

heterna besvär då det gäller att kontrollera de lämnade uppgifterna. Sålunda

anför länsstyrelsen i Uppsala län, att felaktigheter i betydande utsträckning

förekommer i fråga om utskyldsavdraget. En noggrann kontroll av avdra­

get medhinnes icke under taxeringsarbetet och i många taxeringsdistrikt sker

som regel ingen kontroll. Länsstyrelsen anser därför starka skäl tala för

en förenkling av bestämmelserna. Länsstyrelsen i Blekinge län karakteri­

serar de sakkunnigas förslag till omläggning av utskyldsavdraget såsom

den för taxeringsarbetet mest betydelsefulla förenklingen, som inrymmes i

det remitterade betänkandet.

Några remissmyndigheter har ansett, att arbetet med kontrollen av ut­

skyldsavdraget icke som skattelagssaklcunniga gjort gällande vållar särskilda

svårigheter eller är särskilt betungande. Länsstyrelsen i Stockholms län fram­

håller sålunda, att de ändrade avdragsbestämmelser, vilka tillkom i sam­

band med 1945 års uppbördsreform, betydligt förenklat kontrollarbetet.

Taxeringspersonalen har som regel tillgång till föregående års deklarationer

och taxeringslängder. Genom att multiplicera den kommunalt beskattnings­

bara inkomsten med talet för den kommunala utdebiteringen erhålles en

fullgod kontroll i de flesta fall. Endast i de fall, där den skattskyldige bytt

mantalsskrivningsort, kan besvär vid kontrollen uppkomma, men dessa be­

svärligheter kan, enligt vad länsstyrelsen erfarit från erfarna taxerings-

män, icke anses särskilt betungande.

Liknande synpunkter kommer till uttryck i de yttranden, som avgivits av

länsstyrelsen i Kalmar lån, Sveriges häradsskrivarförening och kanslichefen

vid uppbördsdirektionen i Stockholm.

Icke heller länsstyrelsen i Malmöhus län anser de påtalade olägenheterna

ur kontrollsynpunkt vara av mera allvarlig art. Länsstyrelsen upplyser, att

på många håll det förfarandet praktiserats, att de lokala skattemyndighe­

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

108

Kurigl. Maj:ts proposition nr 59

terna ställer debiteringslängderna för föregående år till taxeringsnämnder­

nas förfogande.

Föreningen Sveriges kronokamrerare påtalar, att den föreslagna omlägg­

ningen för de lokala skattemyndigheterna medför en icke oväsentlig arbets­

belastning genom att ånyo en ny arbetsuppgift pålägges dessa myndigheter.

Föreningen vill med anledning därav understryka att föreningen med oro

ser, huru den ena nya arbetsuppgiften efter den andra tillföres de lokala

skattemyndigheterna, en omständighet som för städer, vilka själva har att

bekosta sitt uppbördsväsen, måste ge ytterligare styrka åt kravet på en ut­

redning rörande städernas särskilda rättigheter och skyldigheter.

Även riksräkenskapsverket, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län,

uppbördsdirektören i Stockholm samt flertalet av de lokala skattemyndig­

heterna, som yttrat sig härom, har ansett, att omläggningen medför ökat

arbete för debiteringsförrättarna.

Kammarrätten anmärker att den av de sakkunniga föreslagna metoden

även efter den föreslagna höjningen av de statliga ortsavdragen i åskilliga

fall medför ett något högre skatteuttag för vissa grupper. Gifta och skatt­

skyldiga med barn missgynnas sålunda i förhållande till ensamstående och

försämringen blir större ju högre den kommunala utdebiteringen är. Kam­

marrätten finner emellertid dessa olägenheter kunna undvikas, om det kom­

munala utskyldsavdraget beräknas på den till statlig inkomstskatt taxe­

rade inkomsten minskad med kommunalt ortsavdrag i stället för statligt.

Till belysande härav har kammarrätten uppgjort följande exempel, som

sammanställes med det i de sakkunnigas betänkande återgivna exemplet.

De sakkunniga

Taxerad inkomst.............................. 10 000

Avgår ortsavdrag .............................. 4 200

5 800

Utskyldsavdrag 12

%

.......................... 1 696

Beskattningsbar inkomst .................. 5 100

'12 ^* !2

= ITio

’ 5 800

= 7m '

(10

000 — 2 000)

Kammarrätten

10 000

4 000

6 000

2 960

o 010

Kammarrätten framhåller vidare att den sålunda jämkade metoden ger

oförändrat resultat i förhållande till nuvarande ordning. Man vinner även

att den föreslagna höjningen av de statliga ortsavdragen blir överflödig.

Liknande lösningar föreslås av flera andra remissinstanser.

Riksskattenämnden anför.

För att motväga den skatteskärpning, som här uppkommer genom att det

statliga ortsavdraget är så mycket högre än det kommunala, ha de sakkun-

niga tillgripit utvägen att föreslå viss höjning av det statliga ortsavdraget.

Därigenom förstoras dock ytterligare skillnaden mellan de båda slagen av

ortsavdrag. Åtgärden har ett visst tycke av nödfallsutväg och kan — så­

som tabellbilagorna visa -— icke förhindra att vissa skattehöjningar likväl

uppkomma för skattskyldiga i kommuner med hög utdebitering. Det hade

109

varit önskvärt att man här kunnat finna en lösning varigenom dessa bi­

verkningar mildrats. Att finna någon mera rationell väg än den de sakkun­

niga valt synes dock svårt. Även om det låter sig göra att lägga in en något

mer komplicerad och samtidigt mera rättvis beräkning i en tabell, har man

anledning att avråda härifrån med tanke på att regeln måste kunna uttryc­

kas på enkelt sätt och icke bör ligga hindrande i vägen för den enskildes

möjligheter att själv kontrollera sin skattsedel. (Det kan anmärkas att an­

visningar för dylik kontroll innevarande år komma att genom riksskatte­

nämndens försorg bifogas samtliga debetsedlar å slutlig skatt.)

De remissinstanser, som ansett att den föreslagna omläggningen bör kom­

ma till stånd endast om fastighetsskatten avskaffas är: kammarrätten, läns­

styrelsen i Kalmar län, Riksförbundet landsbygdens folk, Sveriges lantbruks-

förbund, Sveriges fastighetsägareförening, Sveriges akademikers central­

organisation, Sveriges köpmannaförbund samt en minoritet hos riksskatte­

nämnden.

Riksförbundet landsbygdens folk anför sålunda, att en konstruktion, en­

ligt vilken avdrag för den effektiva fastighetsskatten icke medges, icke kan

godtagas. För ett icke ringa antal jordbrukare, som drabbas av effektiv fas­

tighetsskatt, innebär förslaget i denna del en på sina håll t. o. m. högst

väsentlig skatteskärpning. Därjämte torde en sådan omläggning även få an­

ses principiellt strida mot den numera allmänt vedertagna uppfattningen,

att den kommunala fastighetsbeskattningen bör avvecklas. Om förenkling

anses böra ske, kan en sådan ernås genom att fastighetsskatten definitivt

avskaffas.

Sveriges lantbruksförbund anser, att den föreslagna inskränkningen i av-

dragsrätten kommer att ha så betydande verkningar för fastighetsägarna,

att förslaget på denna punkt icke kan genomföras, förrän den särskilda be­

skattningen av fastigheter i dess helhet avvecklats, därest man icke vid sidan

av det nu föreslagna utskyldsavdraget lämnar utrymme för avdrag för den

effektiva delen av fastighetsskatten under allmänna avdrag eller helst å fas-

tighetsbilagan.

Sveriges fastighetsägareförbund upplyser, att antalet ägare av hyreshus

torde uppgå till 200 000 å 250 000 och att för hyreshusens del hyresrådet

räknar med att den effektiva delen av fastighetsskatten utgör 5/8 för äldre

och 7/8 för nya fastigheter. Det är sålunda ett betydande antal skattskyl­

diga, som genom fastighetsskatten åsamkas en merbelastning. Eftersom den

effektiva fastighetsskatten inräknas i de fasta omkostnaderna för en hyres­

fastighet och sålunda drabbar hyresgästerna, är det jämväl ur dessas syn­

punkt angeläget att fastighetsskatten avskaffas. Enligt förbundets åsikt är

ägare av annan fastighet hårdare belastade än andra skattskyldiga dels ge­

nom att de har att erlägga effektiv fastighetsskatt, dels av den anledningen

att de icke får tillgodogöra sig avdrag för den effektiva fastighetsskatten

inom själva förvärvskällan. Det bör under sådana förhållanden, framhåller

förbundet, icke kunna komma i fråga att åstadkomma en ytterligare skärp­

ning genom att beskära avdragsrätten för fastighetsskatten. Utan att detta

skulle ge staten en merinkomst, som med hänsyn till de samlade skattein­

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

no

komsterna kan vara av någon synnerlig storlek, skulle enskilda fastighets­

ägare härigenom kunna få en högst betydande merbelastning.

Flera remissinstanser har vänt sig mot de sakkunnigas uttalande, att efter­

som den effektiva fastighetsskatten är avsedd att vara en objektskatt å fast

egendom skäl icke föreligger varför den skulle vara avdragsgill vid inkomst­

taxeringen. Bland dessa remissinstanser är kammarrätten, som anför.

Av ålder har gällt att alla objekt- och varuskatter i princip äro avdrags­

gilla såsom omkostnader i den verksamhet de hänföra sig till. De skola alltså

avdragas direkt i vederbörande förvärvskälla. Motsatsen gäller beträffande

inkomst- och förmögenhetsskatter, vilka i princip icke äro avdragsgilla. Att

undantag gjorts för kommunala inkomstskatter beror av andra skäl. För­

slaget skulle i denna del medföra en ökad skattebörda för fastighetsägarna.

Uppenbart orättvisa resultat skulle kunna uppkomma i det fall att stora fas-

tigheter med höga taxeringsvärden icke lämna någon avkastning eller så

låg inkomst att procentavdraget ej kan utnyttjas. De sakkunniga peka på

möjligheten att genomföra ytterligare någon sänkning av repartitionstalet

utöver den som nyligen beslutats. Den radikala utvägen vore onekligen att

helt avskaffa den kommunala fastighetsskatten, och enighet synes råda om

att detta förr eller senare bör äga rum. Intill dess så sker, vill emellertid

kammarrätten ifrågasätta huruvida icke en uppdelning kunde göras så att

den föreslagna omläggningen av utskyldsavdraget icke komme att omfatta

fastighetsägarna, vilka alltså liksom hittills själva skulle få göra avdrag i

deklarationen för samtliga kommunala utskylder.

Pensionsstyrelscn, länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus och Gävleborgs

län, landsorganisationen samt näringslivets skattedelegation har ansett de

sakkunnigas förslag böra genomföras endast om repartitionstalet för ga­

rantiskatten å fastighet kan sänkas till 3.

Länsstyrelsen i Kalmar län framhåller, alt det är en klen tröst för fastig­

hetsägarna, som skulle förlora sin avdragsrätt för fastighetsskatten, att

enighet synes råda om, att den kommunala fastighetsbeskattningen så små­

ningom bör avvecklas, så länge som denna enighet icke blivit omsatt i hand­

ling och fastighetsskatten verkligen avvecklats. När detta kommer att ske är

i hög grad ovisst men torde icke komma att inträffa inom de närmaste åren.

Under mellantiden kommer fastighetsägarna att utsättas för en orättvis be­

skattning, som det icke finns annat stöd för än eu eftersträvad förenkling i

taxeringsförfarandet.

Enligt länsstyrelsens mening får rationaliseringssträvandena icke med­

föra konsekvenser av sådan natur, att de framstår såsom uppenbart orätt­

visa. En sänkning av repartitionstalet medför icke ett upphävande av orätt­

visan men gör densamma mindre kännbar.

Tjänstemännens centralorganisation framhåller å andra sidan, att även

om fastighetsskattens betydelse ur kommunal skatteintäktssynpunkt inte

bör överdrivas, det är möjligt att en sänkning av repartilionstalet skulle

komma alt framtvinga en höjning av utdebiteringsprocenten. Detta skulle

innebära en viss övervältring av skattebördan på inkomsttagarna, vilket

organisationen bestämt motsätter sig.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

i den kommun, där största delen av den skattskyldiges inkomst skall kom­

munalt beskattas.

Några remissinstanser ifrågasätter huruvida det icke är möjligt att i stäl­

let för den av skattelagssakkunniga förordade lösningen söka inarbeta ut-

skyldsavdraget i de statliga skatteskalorna. Uttalanden i denna riktning gö-

res av länsstyrelsen i Malmöhus län ävensom flera häradsskrivare och kro-

nokamrerare samt av kanslichefen hos uppbördsdirektionen i Stockholm,

Taxeringsnåmndsordförandenas riksförbund och Föreningen Sveriges krono-

kamrerare.

Länsstyrelsen i Malmöhus län, som avstyrkt de sakkunnigas förslag, an­

ser sålunda ej att den av de sakkunniga alternativt framförda tanken att

helt avskaffa utskyldsavdraget bör avvisas med hänvisning till de motiv

som legat till grund för avdragsrättens ursprungliga införande. Det hade

varit av intresse, om de sakkunniga redovisat någon utredning rörande de

varierande utdebiteringarnas inverkan på beräkningen av utskyldsavdraget

vid genomsnittlig kommunal utdebitering. Vissa beräkningar i detta avse­

ende har utförts vid uppbördsverket i Malmö. Resultatet av beräkningarna

visar, att det icke är helt otänkbart att inarbeta utskyldsavdraget i skatte­

skalorna. En förutsättning härför torde vara, att särskilda skalor upprät­

tas för de olika ortsgrupperna. För att tillgodose sådana skattskyldiga, som

till följd av hög kommunal utdebitering åsamkas relativt stor skatteskärp-

ning, måste sannolikt ett särskilt avdrag medgivas skattskyldiga, som taxe­

ras i kommuner med utdebitering av t. ex. 16 kronor per skattekrona eller

däröver. Då betydande fördelar ur förenklingssynpunkt vinnes om ett dy­

likt förfarande kommer till användning, anser länsstyrelsen frågan böra

göras till föremål för närmare utredning.

Allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden anser, att

utskyldsavdraget bör beräknas på ett annat sätt än vad som föreslagits i be­

tänkandet sa att det bättre kommer att överensstämma med den kommunal­

skatt som sedermera påföres den skattskyldige. Allmänna ombudet föreslår

därför följande avvikelser från de sakkunnigas förslag. För skattskyldiga,

som icke taxeras för inkomst i annan kommun än hemortskommunen, kan

utskyldsavdraget i dess nya form bestämmas till det belopp, som framkom­

mer om den högre av de taxerade inkomsterna vid den statliga och den

kommunala taxeringen multipliceras med den till jämnt krontal avjämnade

kommunala utdebiteringen i hemortskommunen för året näst före taxerings­

året. Beträffande skattskyldiga som taxeras till kommunal inkomstskatt

inom flera kommuner kan utskyldsavdraget bestämmas till det belopp som

framkommer om den högre av den statligt taxerade inkomsten och den

kommunalt taxerade inkomsten i hemortskommunen multipliceras med den

avjämnade genomsnittliga kommunala utdebiteringen. Denna kan fås ge­

nom att de totala taxeringarna till kommunal inkomstskatt under året näst

före taxeringsåret jämförs med totalbeloppet av påförda kommunalskatter

enligt slutskattesedlarna under samma år. För fysiska personer och dödsbon

bör utskyldsavdraget beräknas efter genomsnittlig kommunal utdebitering

112

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

113

allenast om särskild framställning härom göres och erforderlig utredning

länmas. För andra juridiska personer än dödsbon bör däremot beräkning av

utskyldsavdraget efter genomsnittlig kommunal utdebitering vara obliga­

torisk. Eftersom utskyldsavdraget i den föreslagna formen beräknas på

taxerad och icke på beskattningsbar inkomst bör de statliga ortsavdragen

reduceras för att icke skatteförlusten för det allmänna i samband med om­

läggningen skall bli för stor. Reducering bör göras med ett belopp motsva­

rande 10 procent av det kommunala ortsavdraget i den skattskyldiges hem­

ortskommun.

Allmänna ombudet framhåller, att med det av honom framlagda förslaget

någon skatteskärpning icke inträder för ägare av fastighet i hemortskom­

munen. I motsats till de sakkunnigas förslag medför det icke heller skärp­

ning av beskattningen för förvärvsarbetande hustru. De enda skattskyldiga

för vilka förslaget kan medföra någon försämring i förhållande till gällande

bestämmelser är sådana som har fastigheter i annan kommun än hemorts­

kommunen under förutsättning tillika att fastighetsinkomsten understiger

4 procent av taxeringsvärdet. Det är visserligen möjligt att även för dessa

skattskyldiga konstruera ett utskyldsavdrag som praktiskt taget överens­

stämmer med påförda kommunalskatter, men då ytterligare detåljbestäm-

melser om möjligt bör undvikas och då frågan som regel har ringa eko­

nomisk betydelse för de skattskyldiga, har särskilda undantagsbestämmel­

ser för sådana fall icke föreslagits.

Departementschefen

Såsom framgår av skattelagssakkunnigas utredning och remissyttran­

dena medför de nuvarande reglerna för avdraget för kommunala utskylder

vissa olägenheter. Åtskilligt skulle vinnas om avdragsreglerna kunde änd­

ras så att avdraget inarbetades i skatteskalorna eller att, i överensstämmelse

med skattelagssakkunnigas förslag, avdraget skulle verkställas av myndig­

heterna i samband med debiteringen av skatten. Arbete skulle sparas såväl

vid deklarationernas uppgörande som vid taxeringsmyndigheternas kontroll.

Bättre överensstämmelse skulle i åtskilliga fall nås mellan källskatt och slut­

lig skatt. Tilläggas bör att en ändring av nu antydd art utgör en nödvändig

förutsättning för att framdeles genomföra ett system med definitiv källskatt

för vissa löntagargrupper.

Metoden att inarbeta utskyldsavdraget i de statliga skatteskalorna har

diskuterats av de sakkunniga och även berörts i vissa remissyttranden. Med

hänsyn till att utdebiteringen i de olika kommunerna varierar avsevärt, finge

man vid en sådan inarbetning välja vissa genomsnittstal. Eftersom en skat­

teskärpning därigenom blev oundviklig för skattskyldiga i åtskilliga kom­

muner, anser jag det icke möjligt att nu förorda en sådan lösning.

Det förslag som skattelagssakkunniga framlagt är, såsom de sakkunniga

själva framhållit, förenat med vissa olägenheter. En av konsekvenserna av

förslaget skulle bli att en viss skärpning av beskattningen skulle inträda i

8

Ilihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 59

114

kommuner med hög utdebitering. Denna konsekvens torde emellertid rela­

tivt lätt kunna undanröjas. Om man såsom kammarrätten i sitt yttrande

närmare utvecklat beräknar reduktionen för utskyldsavdraget å ett belopp,

som motsvarar den taxerade inkomsten minskad med icke det statliga utan

det kommunala ortsavdraget, nås ett mer tillfredsställande resultat utan

att de statliga ortsavdragen skulle behöva höjas. En dylik omläggning skulle

visserligen innebära någon komplicering av debiteringsarbetet, men meto­

den torde dock vara i och för sig godtagbar.

En annan konsekvens av skattelagssakkunnigas förslag skulle bli att

avdrag icke skulle komma att åtnjutas för den del av garantiskatten å fas­

tighet som är effektiv. Åtskilliga skattskyldiga, framför allt ägare av annan

fastighet, skulle härigenom få en skattehöjning som i enskilda fall kunde

uppgå till betydande belopp. En sådan konsekvens kan enligt min mening

icke accepteras.

Delvis på grundval av förslag som framkommit i remissyttrandena har

inom finansdepartementet verkställts undersökningar av olika möjligheter

att med användande av de sakkunnigas förslag ernå en reduktion av det till

statlig inkomstskatt beskattningsbara beloppet även för den effektiva

delen av garantiskatten. Undersökningarna har visat att det väl skulle vara

tekniskt möjligt att genomföra sådana ändringar, men att förfarandet här­

igenom skulle bli ytterligt komplicerat. Med hänsyn härtill måste de fram­

komna lösningarna uteslutas.

På grund av det anförda anser jag det icke möjligt att i nuvarande läge

genomföra en ändring av reglerna för kommunalutskyldsavdraget. Med vid­

tagandet av denna åtgärd bör därför tills vidare anstå. Skattelagssakkunni­

gas förslag bör ånyo upptagas till prövning i samband med en eventuell av­

veckling av den särskilda beskattningen av fastigheter. VIII.

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

VIII. Avrundning av den beskattningsbara inkomsten

Gällande bestämmelser

Enligt 47 § kommunalskattelagen skall den taxerade inkomsten angivas

i jämna tiotal kronor, så att överskjutande belopp som icke uppgår till fullt

tiotal kronor bortfaller. Eftersom den taxerade inkomsten tillika utgör be­

skattningsbar inkomst dels för skattskyldiga som ej är fysiska personer

dels ock för fysiska personer såvitt angår annan kommun än hemortskom­

munen blir i nämnda fall även beskattningsbar inkomst bestämd i jämna

tiotal kronor. Detsamma blir på grund av särskilda bestämmelser förhållan­

det även i fråga om fysiska personer, såvitt angår taxering i hemortskom­

munen. Fysisk person äger åtnjuta kommunalt ortsavdrag i hemortskom­

munen samt i vissa fall extra avdrag för nedsatt skatteförmåga. Ortsav­

dragen för helt år är bestämda i hela tiotal kronor och beloppet för orts­

avdrag avseende kortare tid än ett år skall i förekommande fall enligt 48 §