Prop. 1955:95
('med förslag till förord\xad ning angående tillfälligt upphävande av viss i väg\xad trafikförordningen den 28 september 1951 (nr 648) föreskriven besiktningsskyldighet, m. m. samt till förordning om ändring i vägtrafikförordningen',)
Kungl. Maj:ts proposition nr 95
1
Nr 95
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förord
ning angående tillfälligt upphävande av viss i väg trafikförordningen den 28 september 1951 (nr 648) föreskriven besiktningsskyldighet, m. m. samt till förordning om ändring i vägtrafikförordningen; given Stockholms slott den 18 februari 1955.
Under åberopande av bilagda i statsrådet förda protokoll vill Kungl. Maj :t härmed anhålla om riksdagens yttrande över härvid fogade förslag till
dels
förordning angående tillfälligt upphävande av viss i vägtrafikförordningen den 28 september 1951 (nr 648) föreskriven besiktningsskyldighet, m. m.,
dels ock
förordning om ändring i vägtrafikförordningen.
GUSTAF ADOLF
Sven
Andersson
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen framlägges förslag om tillfälligt upphävande av besikt- ningstvånget för sådana personbilar och motorcyklar av senare årsmodell, som efter högst sex månaders avställning återregistreras, samt förslag om registreringsbesiktnings ersättande med kontrollbesiktning vid återregistre- ring i övrigt av motorfordon och släpfordon. — Vidare föreslås, på grundval av en rekommendation av nordiska parlamentariska kommittén för friare samfärdsel m. m., i vägtrafikförordningen viss ändring, som innebär att åt Kungl. Maj :t uppdrages att medgiva lättnader i villkoren för utfärdande av körkort åt personer, som förut innehar giltigt körkort i annat land.
t
Itihnng till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 95
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 95
Förslag
till
förordning angående tillfälligt upphävande av viss i vägtrafikförord
ningen den 28 september 1951 (nr 648) föreskriven
besiktningsskyldighet, m. m.
Härigenom förordnas, att i
10
§ 4 mom., 12 § 1 mom. 3 punkten och 13 §
1 mom. 3 punkten vägtrafikförordningen den 28 september 1951 stadgade
villkor för fordons upptagande i bilregister och brukande enligt interimsli-
cens eller saluvagnslicens tillsvidare icke skola gälla beträffande
a) reservregistrerad personbil eller motorcykel, som inom fem år före
ingivandet av registreringsansökan eller brukandet enligt licens blivit för
första gången registrerad och som omedelbart före nämnda ingivande eller
brukande varit under en sammanhängande tid av högst sex månader uppta
gen i bilreservregister; samt
b) annat reservregistrerat fordon än ovan under a) avses, som inom ett
år före ingivandet av registreringsansökan eller brukandet enligt licens god
känts vid kontrollbesiktning, varom i 24 § vägtrafikförordningen förmä-
les;
allt under förutsättning att fordonet icke underkastats sådan ändring att
det ej längre överensstämmer med uppgifterna i utfärdat besiktningsinstru-
ment eller typintyg.
Anmäles annat reservregistrerat fordon än ovan under a) avses till kon
trollbesiktning, må sadan besiktning ej vägras. Befinnes vid besiktningen,
att fordonet är i föreskrivet skick, skall besiktningsmannen, i förekomman
de fall med iakttagande även av bestämmelserna i 55 § första stycket vägtra
fikkungörelsen den 7 december 1951 (nr 743), skyndsamt översända un
derrättelse härom till länsstyrelsen i det län, i vars bilreservregister fordo
net finnes upptaget.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling,
samt gäller till och med den 30 juni 1956.
Kungl. Maj:ts proposition nr 95
3
Förslag
till
förordning om ändring i vägtrafikförordningen den 28 september 1951
(nr 618)
Härigenom förordnas, att till 31 § vägtrafikförordningen den 28 septem ber 1951 skall fogas ett nytt moment, betecknat 6 mom., av nedan angiven lydelse samt att 32 § 1 mom. nämnda förordning skall erhålla ändrad ly delse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)
31 §.
6 mom.
Angående rätt för person,
som i främmande stat äger föra mo tordrivet fordon, att erhålla körkort utan att undergå förarprov gäller vad Konungen förordnar.
32 §.
1 mom. Ansökan om------------ han vistas. Ansökan skall------------ erhållit körkort. Vid ansökan —--------i riket.
Om ansökan av den, som jämlikt
31 § 6 mom. äger erhålla körkort utan att undergå förarprov, gäller vad Ko nungen förordnar.
Innan intyg----------- - ifrågavarande tid. Polismyndighet skall------ - — i saken. Intyg, som ------------ , är avgiftsfritt. Sedan frågan — — — sökandens nykterhetsförhållanden. Sökande ä,r--------— under c).
4
Kungl. Maj. ts proposition nr 95
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 18 februari 1955.
Närvarande:
Statsministern
Erlander,
ministern för utrikes ärendena
Undén,
statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,
Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam,
Lindström, Lange.
Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Andersson, anmä
ler fråga om
lättnader i besiktningstvånget vid återregistrering av avställda
fordon,
och, efter gemensam beredning med chefen för utrikesdepartemen
tet, fråga om
lättnader i vissa fall i villkoren för erhållande av körkort
samt
anför härvid följande.
De förslag till ändring av bestämmelserna i gällande vägtrafikförord
ning, som jag här kommer att framlägga, berör båda trafiksäkerheten. De
ingår emellertid inte i det frågekomplex som avhandlas i ett av 1953 års
trafiksäkerhetsutredning den 15 december 1954 avgivet betänkande »Trafik
säkerhet, I», vilket efter remissbehandling är föremål för överarbetning
inom kommunikationsdepartementet och som därefter torde böra föranleda
proposition till årets riksdag. Jag har funnit mig böra förorda att de nu
ifrågavarande förslagen, vilka avser vissa lättnader med avseende å besikt
ningstvånget och körkortsfordringarna, föreläggs riksdagen tidigare än de
frågor, som omfattas av trafiksäkerhetsutredningens betänkande. Lättna
derna i besiktningstvånget synes mig nämligen böra träda i tillämpning
i så god tid som möjligt före återregistreringen i vår av de under vinter
månaderna avställda bilarna. Frågan om lättnader i vissa fall i villkoren
för erhållande av körkort är av huvudsakligen administrativ natur och sak
nar direkt samband med de av trafiksäkerhetsutredningen behandlade tra
fiksäkerhetsfrågorna.
I. Lättnader i besiktningstvånget vid återregistrering av avställda
fordon
Enligt bestämmelse i 10 § 4 mom. vägtrafikförordningen den 28 sep
tember 1951 (nr 648) gäller såsom villkor för fordons upptagande i bil
register, att fordonet inom ett år före ingivandet av registreringsansökan
5
antingen godkänts vid registreringsbesiktning eller ock upptagits i typintyg samt att fordonet icke därefter underkastats sådan ändring, att det ej längre överensstämmer med uppgifterna i utfärdat besiktningsinstrument eller typ intyg.
I två likalydande motioner (1:38 och 11:51) till 1954 års riksdag före slogs, att vägtrafikförordningen skulle ändras på sådant sätt, att bil finge återföras från bilreservregister till bilregister utan särskild registrerings besiktning, under förutsättning att den varit avförd ur bilregistret endast någon kortare tid, exempelvis sex månader. Såsom skäl för den föreslagna ändringen uppgavs i motionerna, att svårighet förelåge att få tid reserverad hos besiktningsmyndigheten för ny besiktning vid återinförandet i bilre gistret av det stora antal fordon, som tillfälligt under vintermånaderna tagits ur trafik.
I ett över de nämnda motionerna avgivet utlåtande nr 42 — till vilket hänvisas i fråga om gällande bestämmelser om kontroll över motordrivna fordon och släpfordon, tidigare förslag i ämnet och inhämtade yttranden över motionerna — anförde
andra lagutskottet
bl. a. följande.
I gällande vägtrafikförordning uppställes såsom villkor för återregistre- ring av motorfordon, att fordonet inom ett år före ansökningen om åter- registreringen godkänts vid registreringsbesiktning. Härigenom vinnes be träffande en del av fordonsbeståndet, som för viss tid, vanligen under vintern, tages ur trafik och överföres från bilregistret till bilreservregistret, en kontroll att fordonet då det åter tages i bruk är tillförlitligt ur säker hetssynpunkt och i övrigt lämpligt för trafik samt att det icke till följd av ändring av tjänstevikten eller eljest skall placeras i annan skatteklass än som tidigare gällt. Beträffande det stora flertalet fordon, som användes hela året eller eljest icke avregistreras och som därför icke beröres av nämnda kontroll, får man i stället lita till den löpande kontroll som sker främst genom flygande inspektion.
I de inhämtade remissyttrandena bekräftas vad motionärerna uppgivit därom att avsevärda väntetider uppkommit då avregistrerade fordon skolat besiktigas före återregistrering. Anledningen till väntetiderna har varit att bilinspektionen icke haft sådan personalstyrka till sitt förfogande att den kunnat möta den bl. a. genom ifrågavarande besiktningar uppkommande större arbetsbelastningen "under våren. Uppenbart är att många ägare till motorfordon härigenom vållats betydande olägenheter.
Det synes utskottet som om registreringsbesiktningen i återregistrerings- fallen utan större olägenhet skulle kunna ersättas med det enklare och för bilinspektionen mindre arbetskrävande förfarandet med kontrollbesiktning. Härvid skulle alltjämt trafiksäkerhetssynpunkterna tillgodoses och — till följd av de föreskrifter kungl. väg- och vattenbyggnadsstyrelsen lämnat bil- inspektörerna i sin i remissyttrandet berörda skrivelse den 8 februari 1954 - - viss kontroll vinnas också ur skattesvnpunkt. Man kan emellertid en ligt utskottets uppfattning också ifrågasätta om man icke skulle kunna helt slopa kravet på besiktning som villkor för återregistrering, och för kon trollen även beträffande den del av fordonsbeståndet som tillfälligt avre gistreras lita till den löpande kontrollen. Härigenom skulle eu betydande lättnad vinnas icke endast för den enskilde fordonsägaren utan också för de berörda myndigheterna Betänkligheterna mot att efterge kravet på be
Kungl. Maj.ts proposition nr 95
6
siktning i dessa fall synes utskottet mindre sedan statsmakterna nyligen
beslutat en betydande förstärkning av trafikövervakningen.
Spörsmålet om en förenkling av förfarandet vid återregistrering av motor
fordon är emellertid enligt vad utskottet erfarit f. n. föremål för över
vägande inom statens organisationsnämnd i samband med behandlingen av
de uppdrag som lämnats nämnden att verkställa översyn av nu till-
lämpade former för den centrala motorfordonsregistreringen m. m. samt
att verkställa organisationsundersökningar vid länsstyrelserna. Med hän-
syn härtill anser utskottet, att med riksdagens ställningstagande i frågan
lämpligen bör anstå i avvaktan på de förslag vartill organisationsnämndens
undersökningar kan föranleda.
På utskottets hemställan föranledde motionerna icke någon riksdagens
åtgärd.
I en den 11 juni 1954 dagtecknad utredning med förslag till organisation
av motorfordonsregistreringen in. in. har
statens organisationsnämnd
upp
tagit bl. a. det i motionerna framlagda förslaget till behandling. Nämnden
förklarar sig på i huvudsak samma skäl, som i motionerna andragits, anse
att fordon som varit registrerat i bilreservregister under högst sex månader
i följd skall få återregistreras utan särskild registreringsbesiktning. Till
vad i motionerna anförts fogar nämnden uttalandet, att med all sannolikhet
ett betydligt större antal fordon årligen uttages ur trafik under en eller
annan vintermånad än det antal som överförts till bilreservregistret.
I de yttranden, som av finansdepartementet inhämtats över organisations
nämndens utredning, har förslaget om ändring av återregistreringsbestäm-
melserna endast närmare behandlats av tre remissinstanser. Sålunda har
väg- och vattenbyggnadsstgrelsen
i sitt yttrande hänvisat till de synpunkter
på denna fråga, som styrelsen utvecklat i sitt uti andra lagutskottets tidi
gare berörda utlåtande refererade yttrande till utskottet och som utmynnar i
uttalandet, att styrelsen ej kan biträda det i motionerna framlagda förslaget
men finner en väsentlig förenkling utan försämring ur trafiksäkerhetssyn
punkt kunna ernås, därest i stället för registreringsbesiktning utfördes kon
trollbesiktning i samband med återregistrering av fordon. Styrelsen tillstyr
ker för sin del en sådan omläggning av förfarandet.
Överståthållaråmbetet
har i yttrande framhållit bl. a., att kravet på ny
besiktning av just sådana fordon, som tages ur trafik efter avregistrering,
knappast kan med hänsyn till trafiksäkerheten vara mera motiverat än i
fråga om det stora antal andra fordon, som ändå i praktiken avställes under
vissa tidsperioder. Ämbetet framhåller emellertid att en väsentligt ökad av-
registreringsfrekvens och ett däremot svarande merarbete med säkerhet
kommer att bli en följd av förslagets genomförande.
Kungl. automobilklubben
har i sitt yttrande bl. a. anfört att någon in
vändning mot förslaget icke kan riktas, under förutsättning att den väntade
utökningen av flygande inspektioner och andra trafikövervakande åtgärder
blir av sådan effektivitet att riskerna från trafiksäkerhetssynpunkt icke kom
mer att ökas.
Kungl. Maj:ts proposition nr 95
7
över det i motionerna framlagda förslaget har kommunikationsdeparte mentet inhämtat utlåtande från
1953 års trafiksäkerhetsutredning,
som an
för bl. a. följande.
Kontrollen av att fordonen befinna sig i ett trafiksäkert skick, är ett nöd vändigt led i trafiksäkerhetsarbetet. En sådan kontroll är i främsta rummet påkallad beträffande fordon, som på grund av sin ålder kunna antagas ha blivit utsatta för sådan förslitning och påkänning, att de icke längre mot svara trafiksäkerhetens krav. Kontrollen av de äldre fordonen framstår som särskilt betydelsefull, om man beaktar, att benägenheten hos förarna att vilja hålla sina fordon i ett fullt trafikdugligt skick ofta avtager med sti gande ålder hos fordonet ävensom att äldre fordon icke sällan ägas av per soner, vilkas ekonomiska ställning icke tillåter dem att underkasta fordo nen behövliga reparationer av mera kostnadskrävande natur.
Men även i fråga om fordon, som en längre tid varit överförda till bil- reservregistret, föreligga särskilda skäl för att kräva besiktning, innan for donet åter upptages i bilregistret. Det är ett känt förhållande, att motorfor don icke må väl av att stå stilla utan skötsel under alltför långa tidsperio der. Framför allt torde detta vara förhållandet om förvaringslokal saknas eller är av bristfällig beskaffenhet.
Många bilägare, framför allt sådana som icke utnyttja fordonen i sin yrkesutövning, avstå i praktiken från att köra sina fordon under vintern, ined hänsyn "till de särskilda svårigheter, som i vårt land alltid äro före nade med vinterkörning. Vissa av dem, som på detta sätt underlåta att bruka sina fordon vintertid, önska samtidigt inbespara den fordonsskatt och den trafikförsäkringsavgift, som belöper på den tid, fordonet står stilla, och de underkasta sig därför besväret att på hösten överföra sitt fordon till reservregistret för att nästa vår föra det tillbaka till det vanliga bilregistret. Ju mer fordonsbeståndet ökar och ju flera personer, som skaffa sig motor fordon allenast för att bruka dem under fritid, desto vanligare kommer det säkerligen att bli, att motorfordon på angivet sätt överföres till reserv registret under vintern.
Enligt utredningens mening kan det icke anföras några bärande skäl till stöd för en uppfattning, att de motorfordon, som för en kortare tid un der vintern överföras till bilreservregister skulle, då de på våren åter tagas i bruk, vara av sämre beskaffenhet, än de motorfordon, som under hela vintern stått kvar i bilregistret. Tiden är alltför kort för att endast den om ständigheten, att fordonet ej brukats, skulle vara något indicium på att det blivit behäftat med brister av betydelse för trafiksäkerheten. Ofta är det väl så, att ett fordon, som avställes under vintern, till och med är av bättre beskaffenhet, när våren kommer, än ett fordon som varit i trafik under de hårda vinterförbållandena. Och direkt egendomligt måste det framstå för två fordonsägare, vilka båda de facto tagit sina fordon ur trafik vintertid, att endast den som ur sparsambetssynpunkt låtit flytta bokfö ringen av sitt fordon från det ena registret till det andra, skall behöva un derkasta sig det besvär och de kostnader, som äro förenade med eu om besiktning.
Det är "givetvis i och för sig värdefullt, att så många fordon som möjligt bli föremål för efterkontroll, men att för sådan efterkontroll uttaga de for don, som allenast eu kortare lid — i allmähet några få månader — varit överförda till bilreservregistret finner utredningen icke vara någon lämp lig ordning.
Bilinspektionens bristande resurser och anhopningen av förrättningar un der våren, då ägarna önska återregistrera sina fordon, ha medfört långa
Kungl. Maj:ts proposition nr 95
8
väntetider. Men även i andra avseenden medför besiktningsskyldigheten be
svärligheter för ägarna. Exempelvis kan nämnas, att fordonsägaren, då han
inställer sitt fordon till besiktning, skall avlämna en våguppgift från god
tagbar våg. Sådana vågar äro ofta — och särskilt gäller detta de nordliga
länen — belägna på betydande avstånd från den ort, där fordonet skall
besiktigas. Enbart skyldigheten att låta väga fordonet kan därför bli både
kostsam och tidsödande för fordonsägaren.
En befrielse från förrättningar av här ifrågavarande slag skulle också
innebära en påtaglig lättnad i bilinspektörernas arbetsbörda. Under år 1953
utfördes av bilinspektionen sammanlagt 63 000 registreringsbesiktningar.
Hur många av dessa, som voro besiktningar av avregistrerade fordon, är
icke känt, men man kan antaga, att de uppgingo till ungefär 15
%
av samt
liga registreringsbesiktningar. Det är också känt att antalet registrerings
besiktningar ökar starkt.
I yttranden över motionerna har föreslagits, att registreringsbesiktningen
skulle kunna ersättas med den mindre tidskrävande kontrollbesiktningen.
Både dessa förrättningar innefatta en kontroll av fordonets beskaffenhet
ur trafiksäkerhetssynpunkt. Vid registreringsbesiktningen skall härutöver
fordonet bland annat mätas och dess tjänstevikt bestämmas. Man räknar
med att en besiktningsman under ett tretimmarspass medhinner 13 re
gistreringsbesiktningar. Om i stället endast kontrollbesiktningar utföras,
medhinner besiktningsmannen 15 sådana besiktningar. Härav följer, att
den lättnad, som avses, icke vinnes med mindre fordonsägaren helt befrias
från varje besiktningsförfarande.
För närvarande avstå många fordonsägare från att under vinterperioden
a\registiera sina fordon på grund av det besvär och de kostnader, som äro
förenade med återregistreringen. Eftergives kravet på besiktning, kommer
detta säkerligen att medföra en ökning av antalet avregistreringar. Ur tra-
fiksäkerhetssynpunkt kan detta icke vara förenat med några olägenheter.
Utredningen vill med anledning av vad här anförts tillstyrka den före
slagna ändringen i vägtrafikförordningen. Den angivna tidsgränsen 6 må
nader synes vara väl motiverad. Har ett fordon endast under så kort tid
varit avregistrerat, föreligger en presumtion för att anledningen till avre
gistreringen endast varit en önskan hos fordonsägaren att inbespara skatt
och försäkringsavgift.
Utredningens ställningstagande i denna fråga får icke tolkas så, att ut
redningen skulle anse fordonskontrollen vara av mindre betydelse ur tra-
fiksakerlietssynpunkt. Utredningen har — såsom tidigare framhållits —
tvärtom den uppfattningen, att kontrollen av fordonens beskaffenhet och
utrustning är ett nödvändigt led i strävandena att nedbringa olycksrisker
na. Men en sådan kontroll måste vara rationellt uppbyggd och uppmärksam-
heten skall i första hand riktas mot de fordon, vars trafikduglighet verk-
ligen kan antagas ha minskat. — Frågan hur eu dylik kontroll lämpligen
bör anordnas, är ett av de spörsmål, som är föremål för utredningens över-
väganden.
Departementschefen
Den stigande olycksfallsfrekvensen på motorfordonstrafikens område gör
det angeläget icke blott att bibehålla de trafiksäkerhetsföreskrifter som vi
sat sig ändamålsenliga, utan också att söka ytterligare effektivisera dessa
föreskrifter. Alt motorfordonens tillstånd ur säkerhetssynpunkt på ett
lämpligt sätt underkastas en fortlöpande kontroll ter sig därvid som ett nöd
vändigt led i arbetet för trafiksäkerhetens höjande.
Kungl. Maj.ts proposition nr 95
9
På vägtrafikförfattningarna grundade besiktningsåtgärder för motorfor don ifrågakommer — bortsett från de kontrollbesiktningar som föreskrivits för vissa speciella motorfordon (körskolebilar, uthyrningsbilar samt acety- len- och gengasbilar) — i sex olika fall, nämligen 1) i samband med den törsta registreringen av fordon, då registreringsbesiktning skall ha föregått registreringen, därvid med godkännande vid registreringsbesiktning jäm ställs upptagande i typintyg; 2) i samband med eventuellt företagen, mera väsentlig ändring av registrerat fordon, då ny registreringsbesiktning skall göras; 3) i samband med att fordon, som för längre eller kortare tid tagits ur bruk och i anledning därav överförts till bilreservregistret, ånyo upptages i bilregistret, då ny registreringsbesiktning skall ske såvida fordonet icke inom ett år före ansökningen om återregistrering godkänts vid registrerings besiktning eller upptagits i typintyg; 4) i samband med godkännande av fordon för användning i yrkesmässig trafik, då ett besiktningsförfarande i regel föregår godkännandet; 5) i samband med fordons fortlöpande an vändning i yrkesmässig trafik för personbefordran, då årlig kontrollbesikt ning skali verkställas; samt 6) i samband med den löpande fordonskontrol- ien, då förelägganden om kontrollbesiktning av fordon kan meddelas där så finnes påkallat.
Samtliga de besiktningsåtgärder som avser efterkontroll av motorfordo nen — det helt övervägande antalet bussar dock undantaget — kan sägas inriktade på ett mer eller mindre slumpvis företaget fordonsurval. Ur tra fiksäkerhetssynpunkt torde det vara önskvärt att efterkontrollen — bortsett från den löpande kontrollen i form av flygande inspektion som genom sin karaktär av stickprovskontroll manar till noggrannare fordonsvård överlag — främst insätts mot de fordon, hos vilka bristfälligheter erfarenhetsmäs sigt kan befaras av olika skäl, främst långvarig eller intensiv användning. De periodiska kontrollbesiktningarna av fordon i yrkesmässig trafik för per sonbefordran är ur denna synpunkt väl motiverade, då dessa fordon i regel nyttjas i mera intensiv trafik. Här tjänar kontrollbesiktningarna också än damålet att bereda allmänheten garanti för god standard hos den allmänna trafiktj änstens transportmedel.
önskvärdheten att i första hand inrikta efterkontrollen på de fordon, hos vilka brister erfarenhetsmässigt kan befaras, understryks i dagens läge av den begränsade besiktningskapaciteten hos statens bilinspektion. Med den kraftiga, fortlöpande ökning av fordonsbeståndet, som de senaste åren visat, har bilinspektionen inte kunnat hålla takt. En önskvärd utbyggnad av be- siklningskapaciteten kan, främst till följd av betydande rekryteringssvårig- heter, inte komma till stånd så snabbt och i den utsträckning som i dagens situation i och för sig kan anses påkallat. Det är därför angeläget att den besiktningskapaeitet, som finns, utnyttjas där den bäst behövs, nämligen för besiktningar vid första registrering, vid fordonsändringar, vid återre gistrering av under längre tid avställda fordon, vid återregistrering av for don med långvarig användningstid, vid fortlöpande användning av fordon i
Kungl. Maj:ta proposition nr 95
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 95
yrkesmässig trafik för personbefordran samt vid förelägganden om kon
trollbesiktning i den löpande fordonskontrollen.
Besiktningsskyldigheten vid återregistrering av fordon, som endast kor
tare tid varit avställt och som icke varit utsatt för mera långvarigt nyttjan
de, torde med hänsyn till det anförda böra i dagens läge få eftergivas. Jag
delar härvidlag de synpunkter, som anförts av 1953 års trafiksäkerhetsut-
redning i dess tidigare refererade yttrande. Jag kan emellertid inte helt bi
träda förslaget om slopandet av besiktningstvånget för alla motorfordon,
vilka återregistreras efter högst sex månaders avställning. Såsom utredning
en framhållit, framstår kontrollen av de äldre fordonen såsom särskilt be
tydelsefull, och en eftergift av besiktningstvånget vid återregistrering skulle
i fråga om dessa fordon kunna få allvarliga konsekvenser ur trafiksäker
hetssynpunkt. Eftergiften torde därför lämpligen endast böra omfatta for
don som första gången tagits i bruk inom fem år före ingivandet av ansö
kan om återregistrering. Med hänsyn till de ofta förekommande, på auto-
mobilskattens storlek inverkande ändringarna av lastbilarnas och, om ock i
mindre utsträckning, av bussarnas tjänstevikter torde vidare skäl ej förelig
ga att inbegripa dessa fordonskategorier i eftergiften. Anledning till efter
gift föreligger här ej heller på samma sätt som i fråga om personbilar och
motorcyklar, eftersom avställning av lastbilar och bussar under vintermåna
derna inte synes förekomma i större omfattning.
För lastbilarnas och bussarnas del ävensom beträffande personbilar och
motorcyklar, som är av äldre årsmodell eller varit avställda under längre
tid än sex månader, synes mig väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag att
registreringsbesiktningen vid återregistrering skulle utbytas mot kontroll
besiktning kunna genomföras utan olägenhet. Jag vill i detta sammanhang
erinra om den av styrelsen i skrivelse den 8 februari 1954 till samtliga be
siktningsmän meddelade föreskriften, att därest besiktningsman vid kon
trollbesiktning finner, att sådana ändringar uppenbarligen vidtagits med
lordonet att detsamma bort inställas till registreringsbesiktning, han om
förhållandet har att underrätta fordonets ägare samt det bilregister, där
fordonet är upptaget. Eventuell underlåtenhet att ombesiktiga fordon i fall,
då förhöjd automobilskatt skall utgå, torde härigenom vid de flesta åter-
registreringar komma till länsstyrelsernas kännedom.
En lördel ur arbetssynpunkt för bilinspektionen uppnås även genom re-
gistreringsbesiktningens ersättande med kontrollbesiktning vid återregistre
ring av bussar. Den årliga kontrollbesiktningen av bussar i yrkesmässig tra-
lik kan nämligen med den föreslagna anordningen åberopas vid återre
gistrering, varigenom nytt besiktningsförfarande blir onödigt.
Statspolisintendenten har i yttrande till utskottet över de ifrågavarande
motionerna påpekat, att det ej sällan förekommer att ägaren till en bil, som
vid flygande inspektion förelagts kontrollbesiktning, ej inställer bilen hos
vederbörande bilinspektör utan överför den till bilreservregistret. Bilen skul
le då enligt motionsförslaget, därest sex månader ej förflutit, ånyo kunna
registreras utan att kontrollbesiktning skett. Jag vill här framhålla, att ett
11
dylikt förfaringssätt hittills kunnat praktiseras och också har praktiserats beträffande bilar, som godkänts vid registreringsbesiktning inom ett år före ansökningen om återregistrering. 33 § vägtrafikkungörelsen har innehållit stadgande att meddelat körförbud skall antecknas i bilregistret beträffande där registrerade fordon. En utvidgning av detta stadgande till att omfatta även anteckning av körförbud i bilreservregistret beträffande där upptaget fordon har emellertid nu ägt rum genom en på tidigare denna dag av mig gjord anmälan utfärdad kungörelse om ändrad lydelse av 33 § vägtrafikkun görelsen. Jag förutsätter att länsstyrelserna regelmässigt meddelar körför bud i fall av underlåten kontrollbesiktning av trafikfarliga fordon samt noga tillser, att de möjligheter till kontroll av att dylika fordon icke utan iståndsättande återinsättas i drift, som stadgandet i dess nya utformning erbjuder, effektivt utnyttjas.
Det författningsförslag, som i överensstämmelse med vad jag här anfört upprättats inom kommunikationsdepartementet, upptager ävenj vissa mot de angivna lättnaderna svarande inskränkningar i besiktningstvånget i fall, då reservregistrerat fordon brukas enligt interims- eller saluvagnslicens.
Frågan om en ändamålsenlig anordning av motorfordonsbesiktningen är föremål för övervägande av 1953 års trafiksäkerhetsutredning, som torde komma att före innevarande års utgång framlägga förslag i ämnet. En mera definitiv reglering av besiktningsförfarandet torde därför nu ej böra komma till stånd. De lättnader i fråga om besiktningstvånget, som jag här behandlat, synes med hänsyn härtill böra i avbidan på trafiksäkerhetsutredningens för slag ges giltighet tillsvidare endast för tiden fram till den 1 juli 1956.
II. Lättnader i vissa fall i villkoren för erhållande av körkort
I ett den 9 januari 1953 dagtecknat betänkande nr 5 har nordiska parla mentariska kommittén för friare samfärdsel m. m. ■— vars svenska leda möter är riksdagsmännen R. F. Edberg, L. D. Cassel, J. F. Grym, G. F. N. Kristensson och P. O. Pålsson — framlagt vissa förslag till underlättande av motorfordonstrafiken mellan de nordiska länderna samt därvid bl. a. uttalat sig för att person, som är i besittning av körkort utställt i ett nordiskt land, vid bosättning i annat nordiskt land bör kunna få utställt körkort i sistnämnda land mot företeende av sitt nationella körkort utan att avlägga körkortsprov eller på annat sätt behöva prestera bevis för körfärdighet.
Över betänkandet har remissyttranden avgivits av fullmäktige för riks banken och styrelsen för valutakontoret, generaltullstyrelsen efter hörande av tulldirektionerna i Stockholm, Göteborg och Malmö, av tullkamrarna i Hälsingborg, Trelleborg, Strömstad och Haparanda och av gränstullkam maren i Karlstad, kommerskollegium efter hörande av handelskamrarna i Stockholm, Göteborg, Skåne och Gävle, svenska lasttrafikbilägareförbundet och svenska omnibusägareförbundet, statens handels- och industrikommis sion, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, statens biltrafiknämnd, statspolisin- tendenten, överståthållarämbetet efter hörande av poliskammaren i Stock
Kungl. Maj:ts proposition nr 95
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 95
holm, länsstyrelsen i Malmöhus län efter hörande av poliskamrarna i Malmö
och Hälsingborg, länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Värm
lands och Jämtlands län, länsstyrelsen i Norrbottens län efter hörande av
landsfiskalen i Haparanda, föreningen Norden, svenska turistföreningen,
svenska turisttrafikförbundet, kungl. automobilklubben samt motormän
nens riksförbund.
Regler om körkort finnes meddelade i vägtrafikförordningen den 28 sep
tember 1951. Jämlikt 29 § nämnda förordning får motorfordon föras endast
av den, som genom körkort, utfärdat av länsstyrelse, är berättigad att föra
fordonet. Detsamma gäller i allmänhet också i fråga om färd på väg med
traktor, som är försedd med gummihjul. Körkort utfärdas för bil, för motor
cykel eller för traktor samt gäller för färd i hela riket. Körkort för bil be
rättigar även till förande av motorcykel och traktor. Körkort för motorcykel
gäller även för traktor. — I 31 § är föreskrivet, att den som önskar erhålla
körkort, skall i viss ordning undergå förarprov. För den, som avlagt sådant
prov, utfärdas särskilt kompetensbevis. •— Närmare bestämmelser rörande
ansökan om och utfärdande av körkort är givna i 32 §. Av dessa bestäm
melser framgår bl. a. att vid ansökningen skall fogas åldersbevis, läkarintyg,
fotografi, kompetensbevis och nykterhetsintyg. Sökanden är vidare skyldig
att på anfordran förete intyg om sin mantalsskrivningsort. — Enligt 37 §
äger Konungen meddela bestämmelser om rätt för person, som i främmande
stat äger föra motorfordon, att på grund av internationella överenskommel
ser eller eljest under tillfällig vistelse i riket föra sådant fordon. Vidare ges
möjlighet för polismyndighet att för tillfällig vistelse i riket utfärda s. k. tu
ristkörkort.
Med stöd av äldre bestämmelser, vilka nu ersatts av det nyssnämnda stad
gandet i 37 § vägtrafikförordningen, har Kungl. Maj :t i skilda sammanhang
meddelat föreskrifter om utländska (bl. a. danska, norska och finska) kör
korts giltighet vid tillfällig vistelse här i riket. Härom hänvisas till kun
görelser den 29 april och den 30 juli 1930 (SFS 1930: 92 och 324; ang. änd
ringar se 1935: 550 och 613) samt den 19 augusti 1931 (SFS 1931: 317).
Vidare må hänvisas till den av bl. a. Sverige biträdda internationella kon
ventionen den 24 april 1926 rörande automobiltrafik, kungörelsen den 11 ok
tober 1930 med anledning av Sveriges tillträde till nämnda konvention (SFS
1930:371; ang. ändring se 1932:494, 1948:475, 1952:521 och 1954:796),
den likaledes av Sverige biträdda konventionen den 19 september 1949 rö
rande vägtrafik ävensom i anledning av sistnämnda konvention utfärdad
kungörelse den 30 juni 1952 (SFS 1952: 520; ang. ändring se 1954: 795). I
nämnda konventioner och kungörelser ges bestämmelser om s. k. interna
tionellt körkort, vars giltighetstid dock icke kan överstiga ett år.
Kommittén har upplyst, att i Danmark, Finland och Norge gäller lik
nande regler som i Sverige. I Danmark har emellertid tillämpats sådan
praxis, att en person, som där har fast hemvist och som innehar giltigt kör
13
kort, utställt i något av de övriga nordiska länderna, kan erhålla danskt kör kort utan avläggande av körkortsprov, blott vederbörande avlämnar läkar intyg och intyg om att han kört regelbundet under det senaste året.
I fråga om möjligheten till ytterligare förenklingar har kommittén fram hållit, att den gällande ordningen, enligt vilken nationellt körkort är till fyllest för förande av personbil i icke yrkesmässig trafik under tillfälligt uppehåll i annat nordiskt land, icke haft några olägenheter med sig. Kom mittén säger sig ha övervägt att föreslå att ett i ett nordiskt land utfärdat körkort utan vidare skall kunna användas i annat nordiskt land oberoende av om uppehållet därstädes är tillfälligt eller varaktigt. Då emellertid kör korten i Danmark, Finland och Norge endast gäller för en tid av fem år medan de i Sverige gäller utan tidsbegränsning har man icke ansett sig kunna föreslå detta. I stället har kommittén inriktat sig på möjligheten att utsträcka den praxis, som tillämpas i Danmark, även till övriga nor diska länder. Enligt kommitténs uppfattning föreligger icke tillräcklig an ledning att fordra särskild dokumentation på körfärdighet för en nord bo, som har giltigt körkort för färd i icke yrkesmässig trafik i sitt hemland, då han bosätter sig i annat nordiskt land och önskar erhålla körkort i detta. Kommittén har därför föreslagit att en ordning genomföres, enligt vilken det blir möjligt att utan vidare erhålla körkort vid bosättning i annat nor diskt land mot företeende för vederbörande myndighet av giltigt nationellt körkort.
I flertalet yttranden har utredningens förslag i olika hänseenden helt allmänt tillstyrkts. Det nu förevarande förslaget har icke avstyrkts i något av yttrandena. Endast i ett yttrande, nämligen det som avgivits av
länssty
relsen i Göteborgs och Bohus län,
har detta förslag närmare kommen
terats, i det att länsstyrelsen som sin mening uttalat, att körkortssökande borde förete utredning om att det nationella körkortet vore giltigt, vilket syntes kunna ske genom aktuellt utdrag ur körkortsregistret. Härigenom skulle enligt vad länsstyrelsen framhållit vinnas den fördelen att veder börande myndighet i det nya landet finge kännedom om sökandens tidigare trafikförseelser.
Departementschefen
Till grund för kommitténs skilda förslag ligger önskemålet att, där det låter sig göra, undanröja åtminstone sådana hinder för motorfordonstrafi ken mellan de nordiska länderna, som icke motiveras av djupare liggande orsaker. Till detta önskemål kan jag obetingat ansluta mig.
Vad särskilt angår det villkor för erhållande av körkort, som består i avlagt prov på körskicklighet, finnes dylikt villkor uppställt i samtliga de nordiska länderna liksom f. ö. även på de flesta håll annorstädes. Även den praktiska tillämpningen av villkoret ställer sig tämligen likartad. Jag kan härför icke anse att de hänsyn till trafiksäkerheten, som motiverat kravet på körkort för motorförare, i någon mån åsidosättes genom en före skrift om att den, som innehar ett i annat nordiskt land utfärdat gil
Kungl. Maj:ts proposition nr 95
14
tigt körkort, skall kunna erhålla svenskt körkort utan att undergå
nytt förarprov. Vederbörandes nationella körkort godtages ju redan enligt
nuvarande regler vid tillfällig vistelse i riket. Vad beträffar de in
ternationella körkorten innehåller bestämmelserna om dessa ej heller
något strängare krav på ådagalagd körskicklighet än som följer av att ve
derbörande skall vara berättigad att föra motorfordon i sitt hemland. Den
föreslagna nya regeln kan därför icke sägas innebära något verkligt avsteg
från de principer, vilka ligger till grund för nuvarande svenska bestämmel
ser i ämnet, utan innefattar snarast en närmare utveckling av dessa. Jag
tillstyrker därför att sådana författningsändringar vidtagas, som är er
forderliga för att förverkliga kommitténs förslag i förevarande del.
Huruvida och i vilken omfattning kommitténs förslag kan realiseras tor
de böra bero på huruvida överenskommelser, grundade på ömsesidighet,
kan uppnås med vederbörande stater. Författningsbestämmelserna i äm
net bör därför utformas så, att frågan om lättnad i villkoren för erhållan
de av körkort får bero på förordnande av Kungl. Maj :t. Ehuru närmast av
sedda att tillämpas i förhållande till övriga nordiska stater synes bestäm
melserna lämpligen kunna erhålla en så vid syftning, att de ger möjlighet
till liknande överenskommelse även med annan stat.
I formellt hänseende torde författningsändringen böra ske på det sättet,
att till 31 § vägtrafikförordningen fogas ett nytt moment, enligt vilket det
skall ankomma på Konungen att meddela föreskrifter om rätt för den, som
i främmande stat äger föra motordrivet fordon, att erhålla körkort utan att
undergå förarprov. Härjämte bör i 32 § 1 mom. samma förordning göras
ett motsvarande tillägg rörande de handlingar, som skall fogas vid ansökan
om körkort. Inom kommunikationsdepartementet har i enlighet härmed upp
rättats förslag till förordning om ändring i vägtrafikförordningen.
III. Hemställan
Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.
Maj :t måtte genom proposition anhålla om riksdagens yttrande över de
inom kommunikationsdepartementet upprättade förslagen till
dels
förord
ning angående tillfälligt upphävande av viss i vägtrafikförordningen före
skriven besiktningsskyldighet, m. in.,
dels ock
förordning om ändring i väg
trafikförordningen.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi
trädda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.
Kungl. Maj.ts proposition nr 95
Ur protokollet:
Dagmar Bruno
Stockholm 1955. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner
550445