2

att den praktiska kommunala realskolan får möjlighet att i sin organisa­

tion upptaga på samma grund byggande treåriga examenslinjer och exa-

mensfria linjer,

att den högre folkskolan avvecklas,

att folkskolans undervisning i engelska och matematik på olika sätt skall

förstärkas i syfte att därigenom en bättre grund skall ges för undervis­

ningen i realskolan,

att läxhjälp ordnas för realskolans elever i ökad utsträckning och att

en efter fordringarna för särskild realexamen avpassad studiegång upp­

tages som en fast beståndsdel av realskolans organisation.

Det inkomstbortfall för de allmänna läroverken, som uppkommer vid

ett avskaffande av inskrivnings- och terminsavgifter, föreslås ersatt genom

ungefärligen lika insatser från stat och kommun.

Under nästa budgetår uppkommande kostnader för byggnadsbidrag till

de högre skolorna föreslås skola, jämte byggnadsbidragen till folkskole­

väsendet, bestridas ur ett nytt anslag under åttonde huvudtiteln med rubri­

ken »Bidrag till vissa byggnadsarbeten inom det allmänna skolväsendet».

Detta anslag, som föreslås uppfört med 62 800 000 kronor, förutsättes

skola träda i stället för det i årets statsverksproposition äskade anslaget

å 59 800 000 kronor till vissa byggnadsbidrag inom folkskoleväsendet.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 123 år 1956

4

namnet realskoleutredningen — har biträtts av ett antal experter. Utred­

ningen har i december 1955 avgivit ett betänkande, benämnt realskolan

under övergångstiden (SOU 1955: 53).

Över realskoleutredningens betänkande — eller delar av detta — har

utlåtanden infordrats från statskontoret, riksriikenskapsverket, byggnads­

styrelsen, statens lönenämnd, skolöverstyrelsen (som hört statens folkskol­

inspektörer samt ett antal rektorer vid olika skolor), överstyrelsen för yrkes­

utbildning, arbetsmarknadsstyrelsen, medicinalstyrelsen, psykologisk-peda-

gogiska institutet, samtliga länsstyrelser (som i sin tur hört ett antal skol­

styrelser), överståthållarämbetet i Stockholm (som hört Stockholms folk-

skoledirektion), allmänna statsbidragsutredningen, de sakkunniga för över­

syn av vissa statsbidrag på skolväsendets område samt seminarieutred-

ningen.

Tillfälle att avgiva yttrande över betänkandet har vidare beretts styrel­

sen för aktiebolaget radiotjänst, svenska stadsförbundet, svenska landskom­

munernas förbund, städernas folkskolinspektörsförbund, rektorernas riks­

förening, läroverkslärarnas riksförbund, tekniska läroverkens lärarförbund,

seminariernas rektorsförening, svenska seminarielärarföreningen, Sveriges

överlärarförbund, Sveriges folkskolliirarförbund, Sveriges folkskollärarinne-

förbund, svenska facklärarförbundet, riksföreningen för lärarna i moderna

språk, svenska skolläkarföreningen, seminariernas elevförbund, målsmän­

nens riksförbund och skolstyrelseförbundens rikskommitté.

Innan jag övergår till att redogöra för de sakkunnigas utredning och

förslag samt för remissinstansernas synpunkter och mina egna ståndpunkts-

taganden, vill jag först i korthet antyda de riktlinjer för de sakkunnigas

arbete, som uppdrogs i mitt anförande till statsrådsprotokollet den 30 juni

1954.

Om den akademiskt utbildade arbetskraften disponerades på ett ändamåls­

enligt sätt, borde undervisningen såväl i gymnasiet som i de högsta klas­

serna av realskolan och däremot svarande kommunala och privata skolfor­

mer i stort sett kunna ombesörjas av lärare med den hittillsvarande utbild­

ningen. I praktiken komme därför utredningen, som borde vila på inven­

teringar av lärarbeståndet inom olika former av högre skolor, att närmast

gälla frågan, hur undervisningen under övergångstiden före enhetsskolans

allmänna genomförande skulle ordnas för de lärjungegrupper, som för när­

varande undervisas i de båda första klasserna av den femåriga realskolan

och den sjuåriga flickskolan, i första klassen av den fyraåriga realskolan och

den sexåriga flickskolan och i däremot svarande klasser av jämförliga skol­

former. Två alternativ vore här tänkbara: det ena att den nuvarande orga­

nisationen skulle bibehållas men undervisningen i de lägre klasserna be­

stridas huvudsakligen av folkskollärare med viss vidareutbildning, det andra

att realskolan skulle anordnas som treårig och flickskolan som femårig med

folkskolans sjätte klass som grund. Då det sistnämnda alternativet förut­

satte undervisning i engelska i folkskolans femte och sjätte klasser, borde

resurserna för dylik undervisning undersökas. Vidare borde föreliggande

Kungl. May.ts proposition nr 123 år 1956

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956

II. Några drag av det svenska skolväsendets

utveckling

Det svenska skolväsendet har under den gångna delen av 1900-talet

genomgått en snabb utveckling. Inom folkskolan har de svagare skolfor­

merna successivt utmönstrats, skolpliktstiden och den årliga lästiden för­

längts, lärarutbildningen förbättrats. På den högre skolans område har

en rad nya skolformer uppstått och lärjungeomslutningen mångdubblats.

Realskoleutredningen söker i andra kapitlet av sitt betänkande siffermäs­

sigt belysa denna utveckling och diskuterar därefter de krav, som en fort­

satt utveckling i samma riktning ställer på det högre skolväsendet. Det

skulle föra för långt att i detalj redovisa det omfattande material utred­

ningen presenterat, och jag vill därför nöja mig med att lägga fram det

väsentligaste. I övrigt torde få hänvisas till betänkandet.

1. Realskoleutredningen

A. Folkskolans utveckling

I fråga om förhållandena i folkskolan redogör utredningen bland annat

för folkskolans resurser i fråga om undervisning i engelska och erinrar där­

vid, att 1954 års nya tim- och kursplaner för den sjuåriga folkskolan för

klasserna 5—7 har alternativ med och utan engelska, medan enhetsskolan

i klasserna 5—7 har engelska som obligatoriskt ämne. Undervisningen i

engelska i folkskolan meddelas dels i form av direkt undervisning, dels i

form av kombinerad korrespondens- och radioundervisning. Behörighet

att undervisa i engelska (och tyska) i folkskolan tillkommer dels den, som

avlagt godkänd tentamen i det främmande språket för akademisk examen,

dels den, som i vederbörlig ordning erhållit ett särskilt kompetensintyg,

dels ock den, som av skolöverstyrelsen erhållit dylik behörighet (kung.

1947: 149).

Efter hand har ett betydande antal folkskollärare förskaffat sig behörig­

het att undervisa i främmande språk, vanligen engelska, i folkskolan. En­

ligt uppgifter från folkskolinspektörerna och skolstyrelserna fanns sålunda

år 1954 ute i skoldistrikten 6 721 lärare med behörighet att undervisa i

engelska. Omfattningen av undervisningen i engelska i femte och sjätte

klasserna höstterminen 1954 framgår av följande sammanställning.

8

av undervisningen i engelska är visserligen blolt halvfärdig men utvecklas

snabbt. Klyftan mellan folkskolan och parallella klasser inom realskolan

är inte på långt när så stor som förr. I avseende på språkundervisningen

kan man dock i statistiken utläsa en karaktärsskillnad. Undervisningen i

engelska skötes i folkskolan alldeles övervägande av klasslärare med kom­

petensintyg, däribland ett icke obetydligt antal lärare, som vunnit behörig­

het efter äldre, icke fullt tillfredsställande normer. I de högre skolorna un­

dervisar däremot alldeles övervägande ämnesliirare med akademisk utbild­

ning. Och folkskolan är, som den alltid har varit, en skola för alla, begå­

vade och obegåvade, medan realskolan som förr är en urvalsskola.

Som komplettering till vad utredningen anfört om läget i fråga om

engelskundervisningen i folkskolan kan nämnas, att redan innevarande

läsår, enligt vad jag under hand erfarit, en mycket avsevärd förbättring

inträffat i några av de områden, som låg efter vid 1954 års inventering.

B. Det högre skolväsendets utveckling

I sin redogörelse för det högre skolväsendets utveckling avser utredning­

en med högre skolor i stort sett de skolor, som begagnar lärare med akade­

misk utbildning, enbart eller tillsammans med andra lärargrupper. Efter

att ha redovisat hur lärjungarna vid inträdet i de högre skolornas nybörjar-

klasser fördelar sig på olika åldersgrupper analyserar utredningen ten­

denserna i lärjungetillströmningen till dessa skolor un­

der de senaste decennierna.

Antalet lärjungar i klasser med anknytning till klass 4 i folkskolan (»lägre

anknytning»), uppgick år 1934 till 7 308 och hade 1944 stigit till 9 530

samt 1954 till 14 929. Enbart under den senaste tioårsperioden var ök­

ningen 57 procent. Ännu raskare har tillströmningen stigit till skolor med

anknytning till klass 6 (»högre anknytning»), Nybörjarklassema i dessa

skolformer hade 10 872 lärjungar år 1934, 13 469 år 1944 och 25 802 år

1954. Ökningen under den senaste tioårsperioden har alltså i detta fall

varit nära 92 procent. Tilloppet av nybörjare i gymnasierna och därmed

jämförliga skolformer företer liknande siffror: 5 628 lärjungar år 1934,

7 684 år 1944 och 13 709 år 1954. Ökningen under den senaste tioårsperio­

den har i detta fall varit 78 procent.

Vad dessa tal betyder framstår klarare, om man i stället för att röra sig

med absoluta tal, uttrycker antalet lärjungar i procent av årskullen. De som

inträder i skolor med den lägre anknytningen är genomsnittligt ^11,2 år och

det ligger därför nära till hands att jämföra dem med antalet 11 år tidigare

födda. De procenttal, som därvid framkommer, visar en jämn stigning

från 5,7 procent år 1931 till 15,2 procent år 1951. Därefter sjunker siffrorna

som en konsekvens av 1951 års riksdagsbeslut att icke vidare inrätta nya

statliga realskolor.

En stor del av de lärjungar, som inte får plats i den femåriga realskolan,

kan väntas ett par ar senare söka inträde i skolor med högre anknytning.

Denna skolgrupp kan också lättare expandera, då den till stor del' består

av kommunala skolor, som inte drabbas av 1951 års riksdagsbeslut. Jäm­

för man lärjungeantalet i nybörjarklassema vid dessa skolor med antalet

13 år tidigare födda, finner man också en jämn stegring från 7,7 procent

år 1931 till 25,9 procent år 1954.

Den totala övergången till realskolestadiet visar en stigning från

13,4

pro­

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 123 år 1956

10

De i det föregående meddelade siffrorna rörande antalet nybörjare

och antalet studenter ger en ganska konkret bild av de högre skolornas ut­

vecklingstendenser i vår generation. Vill man särskilt studera lärarbehovet,

erbjuder dock det totala antalet klassavdelningar en bättre

utgångspunkt, då antalet lärare kan antas stiga någorlunda proportionellt

med antalet klassavdelningar. Under tioårsperioden 1944—54 har antalet

klassavdelningar stigit med 2 485 eller med 59 procent.

En sådan utveckling ställer givetvis utomordentliga anspråk på samhälls­

resurserna. Det har gällt att på tio år producera en lärarkader, som över­

stiger hälften av den vid periodens början förefintliga, och att producera

lokaler för en motsvarande utvidgning av klassrumsbehoven. Svårigheterna

att täcka det starkt ökade lärarbehovet har inom skilda ämneskombinatio­

ner gjort sig gällande med olika styrka alltefter tillströmningen till veder­

börande universitetsfack och universitetens resurser att bibringa studen­

terna den åstundade utbildningen. De olika ämneslärargrupperna förhåller

sig i vissa avseenden som skilda yrken: en brist på lärare i fysik hjälps inte

genom ett överskott på lärare i franska och vice versa. En plan för lärar-

produktionen kan därför inte undvara förundersökningar rörande lärarbe­

hovet inom skilda ämnesgrupper.

Kungl. Maj.ts proposition nr 123 år 1956

C. De nuvarande lärarkårerna

Utredningen redovisar vissa undersökningar rörande de nuvarande lärar­

kårerna inom olika former av högre skolor och presenterar därvid ett om­

fattande statistiskt material, bestående i uppgifter i olika hänseenden be­

träffande inemot 8 400 lärare vid olika högre skolor (däribland enhets-

skolans högstadium och i folkskolan inbyggda realskollinjer). Utredningen

redogör beträffande varje skolform för antalet manliga och kvinnliga lärare

samt för lärarnas genomsnittsålder och för deras fördelning på olika utbild-

ningstyper (licentiatexamen, ämbetsexamen osv.). Därjämte redovisas

åldersfördelningen dels bland samtliga lärare, dels bland lärarna inom envar

av fyra större grupper, i vilka materialet uppdelats (en lektorsgrupp, en

adjunktsgrupp, en folkskollärargrupp och en övningsskollärargrupp). Ut­

redningen framlägger även resultatet av en på försök företagen uppdel­

ning av lärarna — eller rättare sagt deras presumtiva efterträdare —

efter studieriktning med syfte att ge de stora dragen av de i verkligheten

mycket skiftande utbildningsförhållandena inom lärarkåren vid de nuva­

rande högre skolorna. Beträffande‘detaljerna i nu angivna undersökningar

torde få hänvisas till betänkandet (s. 42—00).

Till åskådliggörande av lärarbristens fördelning på läroämnena återger

utredningen vissa uppgifter om i vad mån undervisning till följd av lärar-

bristen måst uppdragas åt lärare utan normalt vitsordad fackutbildning i

vederbörande läroämne. Den på detta sätt bestridda undervisningen mot­

svarade hösten 1953 sammanlagt 705,3 heltidstjänster och hösten 1954

11

sammanlagt 672,1 heltidstjänster. De högsta talen hänför sig till matematik

(200,9 resp. 198,5), därnäst kommer modersmålet (112,4 resp. 101,3), fysik

(82,6 resp. 80,1), kemi (56,1 resp. 63,5) och geografi (57,5 resp. 52,9).

Lärarbristen har förvärrats i kombinationen biologi-kemi, medan en märk­

bar förbättring inträtt i modersmålet i kombination med moderna språk,

kanske även i kombination med historia. I klassiska språk, franska, filosofi,

psykologi och pedagogik kan någon lärarbrist knappast utläsas ur sta­

tistiken.

Statistiken över lärarnas åldersfördelning har sin huvudsakliga använd­

ning vid beräkningar rörande avgången från lärarbanan. Hänsyn måste

vid sådana beräkningar tagas till avgång med ålderspension, dödsfall och

avskedstagande före pensionsåldern. Utredningen uttalar, att förtidsav-

gången bland de lärare, som fått fast fot på lärarbanan, icke är alltför

betydande och att numera så pass mycket är känt om det sätt pa vilket

lärarna i genomsnitt utnyttjar sina möjligheter att inom vederbörlig pen-

sioneringsperiod avgå tidigare eller senare, att god grund finnes för beräk­

ning av den årliga avgången från lärarbanan. Tillströmningen till banan

är enligt utredningen mycket svårare att bedöma.

I fråga om lärare med teologisk, merkantil och teknisk utbildning måste

skolan konkurrera med andra verksamhetsfält. Blott en liten del av ut­

examinerade teologie kandidater, civilekonomer och civilingenjörer blir

lärare; examinationsstatistiken från de fakulteter och högskolor, där dessa

grupper utbildas, säger därför mycket litet om tillströmningen till lärar­

banan. Övriga läroämnen vid de högre skolorna företräds däremot normalt

av lärare, som avlagt ämbetsexamen. Produktionen av filosofie magistrar

borde därför vara en ganska korrekt mätare på tilloppet av akademiskt

utbildade lärare för skolans huvudämnen. I viss mån är detta naturligt­

vis också fallet, men i tillämpningen ställs man inför frågor, som kräver

kompletterande utredningar. Man behöver veta hur stor del av årskontin-

genten filosofie magistrar, som varaktigt ägnar sig åt lärarbanan, huru lång

tid som måste beräknas från den blivande lärarens inskrivning i fakulteten

till dess han som färdig lärare sitter i katedern, och huru de nya lärare,

som de närmaste åren utexamineras från universitet och högskolor, för­

delar sig på skilda ämneskombinationer.

Utredningens undersökningar beträffande lärartillströmningen har visat,

att under åren närmast före ikraftträdandet av 1953 ars stadga angående

filosofiska examina, omkring 75 procent av filosofie magistrarna kunde

beräknas övergå till lärarbanan, att genomsnittstiden mellan läraraspiran-

ternas inskrivning vid universiteten och deras inträde pa lärarbanan icke

kunde sättas lägre än sju år och att under senare år ämneskombinationer

med modersmålet i förening med moderna språk i särskilt hög grad till­

dragit sig läraraspiranternas intresse. Dessa förhållanden kan emellertid,

säger utredningen, ha ändrats mer eller mindre genom tillkomsten av den

nya examensstadgan, som reducerat fordringarna i ämbetsexamen från 7

betyg till 6, gett större frihet i fråga om ämneskompositionen och åtmins­

tone syftar till att förkorta studietiden inom universitetsämnena.

Kungl. May.ts proposition nr 123 år 1956

D. Synpunkter på den närmaste framtiden

Utredningen erinrar, att ännu för några år sedan föräldrarnas önskemål

i stort sett bestämde takten i fråga om det högre skolväsendets kvantita­

tiva utveckling. Just nu är läget, åtminstone på vissa punkter av skol­

organisationen, ett annat. Samhällets möjligheter att tillhandahålla lärare

och klassrum är en faktor av avgörande betydelse.

Vi står inför en plötsligt insättande, kvantitativt mycket betydande ök­

ning av årskullarnas storlek. Det har uppstått svårigheter att anskaffa

kvalificerade lärare. Skolbyggnader har icke kommit till stånd i den ut­

sträckning, som skulle behövas. Utvecklingen bestäms för närvarande i

första hand av samhällets förmåga att tillhandahålla lärare och lokaler:

en stegring därutöver i antalet inträdessökande leder till en stegring av

antalet avvisade. Visserligen är det mycket möjligt, att trycket från för-

äldraopinionen i^ längden framtvingar bättre villkor. Men det tar sin tid.

Vill man i ett sådant läge förutberäkna skolans utveckling, är man nöd­

sakad att fråga efter samhällets nuvarande möjligheter att tillhandahålla

lärare och klassrum.

Utredningen har genom en enkät hos rektorerna sökt utröna, huru expan-

sionsbehovet bedöms på de särskilda orterna och vilka hinder som står i

vägen för de utvidgningar som anses erforderliga. Ingenting har därvid

framkommit, som tyder på avtagande intresse från föräldrahåll. Även

lärarbristen nämnes märkvärdigt sällan som återhållande moment. Desto

oftare åberopas lokalsvårigheter, inte endast brist på klassrum utan också

— i synnerhet vid de praktiska realskolorna — brist på institutionslokaler.

Inom skolöverstyrelsen verkställda utredningar bekräftar det allmänna

intrycket av rektorsenkäten i fråga om lokalförhållandena. I folkskolan

fanns förra läsaret 29 063 egentliga klassrum för 33 549 läraravdelningar.

Vid de högre skolorna fanns 4 380 klassrum för 5 452 klassavdelningar —

statistiken omfattar tydligen ej hela den skolgrupp, som i det föregående

betecknats med termen högre skolor. Bristen täckes delvis genom att spe­

ciallokaler tas i anspråk som klassrum och genom att lokaler av växlande

beskaffenhet förhyrs för skolornas räkning; 321 avdelningar vid de högre

skolorna saknade dock eget klassrum och ambulerade mellan för tillfället

lediga undervisningslokaler.

Härtill kommer, att organisationsproblemen för skolväsendet på de orter,

där högre skolor kan jfrågakomma, ofta är mycket komplicerade och tids­

ödande, att ovisshet råder om vilka former av högre skolor som i praktiken

kan ifrågakomma, och att förhoppningarna om större bidrag från statens

sida i en icke alltför avlägsen framtid förvisso icke sporrar handlingskraften

i de aktuella skolfrågorna.

Enkäten bekräftar, att lärarbristen och lokalbristen jämte planerings-

svårigheter av olika slag tillsammans bildar den tillbakahållande kraft, som

i varje särskilt fall mäter sig med föräldrarnas intresse att få utbildning för

de uppväxande. Det är, säger utredningen, knappast möjligt att noggrant

mäta styrkan av varje särskild komposant i kraftspelet. Däremot konsta­

terar den, att de återhållande krafterna icke gör sig gällande på samma sätt

och med samma styrka inom alla skolformer. Återverkningarna på enhets-

skolan, på den äldre realskolorganisationen och på gymnasiet bör därför

skärskådas för sig.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956

14

På denna punkt av resonemanget gäller det att bedöma, vart utveck­

lingen skulle bära hän, om inga åtgärder vidtoges för att minska svårighe­

terna för dessa skolformer. Såvitt utredningen kan finna skulle under

denna förutsättning nuvarande konkurrensförhållanden vid inträdet i första

klassen bestå ännu i många år. Om ingenting åtgöres, komme med andra

ord platstillgången att under avsevärd tid mera bestämmas av det antal

klassrum, som kan uppbringas, än av antalet inträdessökande, som riskerar

bli utestängda.

Under de sju åren 1944—51 tillväxte antalet klassavdelningar vid de

skolor, varom här är fråga, i genomsnitt med 4,3 procent årligen. En till­

växt efter denna procent bör kunna anses som minimum. Det är till och

med troligt, att trycket från de växande årskullarna trots alla återhållande

faktorer skall kunna något stegra tillväxtprocenten. Under de tre senaste

åren tycks tillväxten av den äldre organisationen ha legat ungefär vid 5

procent. Man torde försöksvis kunna räkna med denna procent en tid fram­

över.

Planeringsarbetet för de gymnasiala skolformerna underlättas av att des­

sas organisation är fastställd för avsevärd tid framåt. Trots konstaterade

svårigheter även på detta stadium torde utrymmet för målsmännens önske­

mål här vara något större än i realskolan, åtminstone om målsmännen vid

utrymmesbrist accepterar placering av sina barn på annan gymnasielinje

eller vid annat läroverk. Tills vidare torde man icke ha tillräcklig grund

för något annat antagande än att hittillsvarande utveckling i stort sett

kommer att fortfara. För gymnasiet — i motsats till realskolan — skulle

det då, åtminstone tills vidare, vara möjligt att anknyta beräkningarna

av den närmaste utvecklingen till årskullarnas storlek. Uteslutet är dock

icke, att platstillgången kan komma att avsevärt understiga det beräk­

nade behovet under de år, då en särskilt kraftig expansion skulle vara er­

forderlig.

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956

Det sammanlagda antalet klass a vdelning ar vid de högre

skolorna skulle, om beräkningarna utförts på sätt av utredningen förordats,

tillväxa i det tempo, som framgår av följande siffror.

Hösten

år

Antal klassavdelningar i

Tillväxt

för året i

procent

enhetsskolans

högstadium

real- och flick­

skolor av äldre

typ

gymnasiala

skolformer

hela organi­

sationen

1954 ...........

308

4 748

1 612

6 668

1955 ............

450

4 920

1 710

7 080

6,2

195G...........

660

5 070

1810

7 540

6,5

1957 ...........

940

5180

1 940

8 060

6,9

1958 ...........

1 310

5 260

2 090

8 660

7,4

1959 ............

1960

5 260

2 280

9 500

9,7

1960 ............

2 700

5 200

2 500

10 400

9,5

1961............

3 600

5 000

2 700

11300

8,7

1962 ...........

4 400

4 800

2 900

12100

7,1

1963 ...........

5 200

4 500

3100

12 800

5,8

1964 ............

6 000

4100

3 200

13 300

3,1

1965 ............

6 700

3 700

3 300

13 700

3,0

16

Beträffande tillströmningen till lärarbanan anför ut­

redningen i huvudsak följande.

Man kan med någorlunda god approximation förutsäga antalet student­

examina under återstoden av 1950-talet, eftersom det till stor del är fråga

om ungdom, som redan tillhör gymnasiet. Man kan vidare göra antagandet,

att samma procent abiturienter som år 1954 skall inskriva sig i de filo­

sofiska fakulteterna. Beträffande tiden före ikraftträdandet av 1953 års

examensstadga har vissa undersökningar givit vid handen, att antalet

ämbetsexamina låg ungefär vid 26 procent av antalet sju år tidigare in­

skrivna och att omkring 75 procent av filosofie magistrarna blev lärare.

Dessa resultat kan sammanfattas så, att åren närmast före ikraftträdandet

av 1953 års examensstadga antalet blivande lärare inom en årskull ny­

inskrivna filosofie studerande kunde uppskattas till 19 å 20 procent och

att de genomsnittligt kunde väntas inträda som aktiva lärare sju år efter

inskrivningen.

Allt detta kan ha ändrats genom den nya examensstadgan. Betygsford-

ringarna har sänkts från 7 till 6 betygsenheter, vissa lättnader i kursford­

ringarna torde ha genomförts. Samtidigt har en lönereglering genomförts

för lärarna, som bör ha ökat lärarbanans dragningskraft. Utsikterna för

en tillfredsställande rekrytering torde nu vara bättre än för några år sedan,

men man vet ännu ej huru mycket bättre. Enligt utredningens uppfatt­

ning vore det dock rimligt att antaga, att reduktionen av examensfordring­

arna kommer att sänka det genomsnittliga tidsintervallet mellan inskriv­

ningen och den aktiva lärartjänsten från 7 till 6 år och att vad som i

övrigt gjorts för att öka intresset för lärarbanan skall förmå höja rekryte­

ringen från 19 ä 20 till 25 procent av årskullen nyinskrivna vid de filo­

sofiska fakulteterna. Tillskottet av nya lärare under dessa förutsättningar

skulle för åren 1956—65 utgöra

1956

1957

1958

1959

1960

1961

1962

1963

1964

1965

428

451

514

610

698

784

817

983

1052

1 098

Resultaten torde kunna inbegripa de relativt få folkskollärare, som för­

värvar adjunktskompetens genom att tentera för fyra betyg i ämbets-

examen, ävensom lärare, som utbildats inom de teologiska fakulteterna.

Den beräknade ökningen under tioårsperioden är som synes högst bety­

dande. Det är dock svårt att uttala någon bestämd mening om beräk­

ningarnas hållbarhet.

På grundval av de gjorda antagandena om skolväsendets utveckling

och om lärarproduktionen framlägger utredningen följande kalkyl över

tillgång och efterfrågan på akademiskt utbildade

lärare för åren 1956—65.

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956

Läsår

1956

1957

1958

1959

1960

1961

1962

1963

1964

1965

Lärarproduktion

430

450

540

610

700

780

820

980

1050

1

100

Ersättningsbehov

210

210

190

180

160

150

140

150

150

150

Utvidgningsbehov

370

410

480

610

580

500

600

500

100

100

Överskott ....

- 150

- 170

- 130 - 180

-40

+ 130

+ 80 + 330 + 800 + 850

17

Möjligen är det för tidigt, säger utredningen, att uttala någon mening

om det läraröverskott, som prognoserna utlovar för tiden framemot 60-

talets mitt. Något kan ha inträffat innan dess, som rubbar eller till och

med helt kullkastar kalkylerna. Skulle emellertid beräkningarna stämma

även i en så pass avlägsen framtid, uppstår fråga om dispositionen av det

uppkommande läraröverskottet. Spörsmål om tempot i enhetsskolans ge­

nomförande och om sänkning av lärjungemaximum i klasserna skulle där­

igenom på nytt aktualiseras; individualiserande arbetsmetoder, som kräver

större tillgång på lärarkraft, skulle kunna få ökad användning; lärare skulle

kunna i större utsträckning avdelas för speciella uppgifter av olika slag;

»klassens timme» skulle kunna allmänt genomföras osv. Vad som i dessa

avseenden kan göras, beror dock även av möjligheten att anskaffa lokaler

för en ytterligare ökning av antalet klasser och smärre undervisningsenhe-

ter. Huru man om åtta eller tio år kommer att se på därmed sammanhäng­

ande investeringsfrågor undandrager sig helt utredningens bedömande.

Underskottet i den akademiska lärarproduktionen bör enligt utredningen

1 främsta rummet täckas genom vidareutbildning av folk­

skollärare. I fråga om det antal lärare av detta slag, som under de

gjorda förutsättningarna bleve erforderligt för enhetsskolan och för den

äldre organisationen hänvisar jag till handlingarna.

Utredningens beräkningar gäller det totala lärarbehovet och tar icke

hänsyn till förhållandena inom de skilda ämneskombinationerna. Sannolikt

kommer marknaden att mättas tidigare i vissa humanistiska ämneskom­

binationer och senare i de naturvetenskapliga. Utredningen skulle gärna

ha velat belysa dessa förhållanden men har icke funnit detta möjligt på

grundval av tillgängligt material. Det nödvändiga statistiska underlaget

torde komma att skapas genom den år 1954 beslutade omläggningen av

universitetsstatistiken. Vid tidpunkten för utredningens avslutning förelåg

dock icke ett material av tillräcklig omfattning.

Skulle vid någon tidpunkt överskott av lärare uppstå i vissa kombina­

tioner, medan underskott ännu råder i andra, uppstår frågan, huru över­

skottet bäst skall nyttiggöras. Utredningen pekar på vissa uppgifter, som

kunde komma i åtanke vid överskott på lärare i modersmålet och mo­

derna språk. Då frågan för närvarande icke är aktuell torde jag få inskränka

mig till att även i detta avseende hänvisa till handlingarna.

Utredningen kringgärdar sina beräkningar om framtida skolförhållanden

med de starkaste reservationer. Den framhåller, att kalkylerna närmast

är att fatta som räkneexempel, vilka belyser, hur utvecklingen kan komma

att te sig, om en obligatorisk nioårig enhetsskola skall vara genomförd i

början av 1970-talet och under övergångstiden i stort sett samma utveck­

lingstendenser som hittills gör sig gällande inom det högre skolväsendet.

Även beräkningar av detta slag har dock, framhåller utredningen, sitt

värde. De ger eu viss stadga åt diskussionen. Den som inte vill acceptera

resultaten tvingas att göra klart för sig, vilka förutsättningar han inte anser

hållbara, och de underlättar på samma gång för honom att bedöma de

2 —

Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 123

Kungl. Maj.ts proposition nr 123 år 1956

18

ändringar i resultaten, som blir följden, om man ändrar den ena eller andra

förutsättningen. Till och med rätt ofullkomliga försök att statistiskt följa

en utvecklingstrend in i framtiden kan vara goda hjälpmedel i händerna

på den som förstår deras begränsning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956

2. Remissyttranden

Utredningens undersökningar och prognoser rörande tillström­

ningen till lärarbanan behandlas i remissvaret från seminarier­

nas rektorsfmening. Föreningen finner det av utredningen kalkylerade till­

skottet av nya lärare med akademisk utbildning alltför högt beräknat

och anför härom i huvudsak följande.

Utredningen har utgått från att under åren före den nya examensstad-

gans ikraftträdande omkring 75 procent av filosofie magistrarna kunde

antas ha ägnat sig åt lärarbanan. Föreningen finner detta antagande svagt

underbyggt. Det är enligt föreningens mening mera sannolikt, att endast

70 procent blir lärare.

Föreningen kan icke heller finna tillräckliga skäl för att i likhet med

utredningen räkna med en förkortning från sju till sex år av den tid, som

normalt förflyter från läraraspiranternas inskrivning vid universiteten till

deras inträde på lärarbanan. Föreningen åberopar bland annat, att provåret

genom inrättandet av lärarhögskolor liksom tidigare blir två terminer i

stället för som för närvarande normalt en. Föreningen räknar sålunda med

att tidsintervallet kommer att förbli 7 år.

När slutligen utredningen anser sig kunna räkna med att av de nyin-

skrivna i de filosofiska fakulteterna 25 procent kommer att bli lärare mot

19 å 20 procent under den gamla examensstadgans tid, anser föreningen

denna uppskattning för hög och utför nya beräkningar under antagandet,

att lärarproduktionen i framtiden kommer att hålla sig vid 20 procent.

Enligt föreningen skulle brist föreligga även för åren 1961—62 och över­

skott uppkomma först år 1964, inte år 1961 som utredningen beräknat.

Erinringar mot utredningens beräkningar rörande lärarrekryteringen

framställs även av svenska seminarielärarjöreningen, som i denna fråga

kommer till samma resultat som seminariernas rektorsförening.

Skolöverstyrelsen betonar den betydande osäkerhet, som prognoser av

föreliggande slag med nödvändighet måste innebära. Också överstyrelsen

diskuterar ett alternativ med en lärarproduktion av 20 procent av en års­

kull nyinskrivna vid de filosofiska fakulteterna, vilket skulle leda till ett

underskott av akademiskt utbildade lärare även åren 1961 och 1962. Över­

styrelsen betecknar dock detta alternativ som ett antagande av ganska

utpräglad minimikaraktär.

Jämväl arbetsmarknadsstyrelsen kommer in på frågan om den akade­

miska lärarproduktionen och dröjer särskilt vid den olikformighet, som

utvecklingen företer inom de skilda ämneskombinationerna.

19

Enligt styrelsens uppfattning kan man förmoda, att överskott på lärare

i vissa humanistiska ämnen kan komma att göra sig gällande vid en tidigare

tidpunkt än den vid vilken utredningens totalkalkyl visar överskott. Om

den eftersläpning i utbildningen av lärare i matematik och naturvetenskap­

liga ämnen, som skolväsendet för närvarande har stark känning av, får

fortsätta, kan den beräknade utbyggnaden av skolorganisationen komma

att hämmas. Påtagliga sysselsättningssvårigheter för humanister kan då

komma att uppstå — såväl på lärarbanan som på andra arbetsområden

för humanister.

Utredningen har inte haft möjlighet att göra några ingående prognoser

beträffande det väntade lärartillskottet i de olika ämnena var för sig. Då

denna fråga är av mycket stor vikt med hänsyn till dels möjligheterna för

en önskvärd utbyggnad av skolorganisationen, dels de akademiskt utbil­

dade lärarnas anställningsmöjligheter, vill styrelsen framhålla såsom syn­

nerligen angeläget, att bearbetning av studiestatistiken från de filosofiska

fakulteterna med avseende på studenternas studie- och yrkesinriktning

sker så snart som möjligt och att med utgångspunkt från det sålunda er­

hållna materialet en kontinuerlig prognos verksamhet börjar bedrivas. I an­

slutning härtill erfordras en intensifiering av yrkesvägledningen och stu­

dierådgivningen för studenter och blivande studenter.

Målsmännens riksförbund betonar, att utredningens antagande, att an­

talet nyinskrivna vid de filosofiska fakulteterna kommer att stiga propor­

tionellt med de växande studentkullarna förutsätter, att de akademiska

lärosätenas resurser ökas i en helt annan takt än hittills varit fallet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 123 år 1956

20

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 123 år 1956

III. Skolledarna om realskolestadiets organisation

RealskoleuUedningens i det föregående redovisade beräkningar angående

skolväsendets utveckling är, som förut framhållits, utförda i anslutning till

det ena i utredningsdirektiven angivna alternativet, nämligen att de nu­

varande realskoletyperna bibehålls nien begagnar folkskollärare för en så

stor del av undervisningen, som motsvarar klasserna l5 och l7, 25 och 27,

l4 och lö. Utredningen framhåller, att det andra alternativet, som innebär

att realskolan blir treårig och flickskolan femårig, icke — under den gjorda

förutsättningen beträffande folkskollärarnas avsedda tjänstgöring i de lägre

klasserna — skulle medföra någon ytterligare besparing i akademiskt utbil­

dad lärarkraft utan snarare tvärtom. Men de båda skisserade systemen

skiljer sig på andra punkter. Eu totalbedömning av skälen för och emot

finner utredningen nödvändig i den situation, som uppstått genom efter­

krigstidens utveckling, och den har därför till skolledarna ställt vissa frågor

angående deras erfarenheter av och uppfattning om realskolestadiets orga­

nisationsproblem. I betänkandets tredje kapitel redogör utredningen för de

svar den fått och tecknar därmed en bild av hur realskolestadiets organisa­

tionsfrågor ter sig för kunniga och erfarna skolmän, som i regel redan haft

beröring med de stora årskullarnas problem och bedömer dem var från sin

utsiktspunkt i skolorganisationen men som inte haft tillfälle att pröva en

treårig lärogång på realskolestadiet.

Ehuru undervisning i engelska i folkskolan först på

senare år anordnats på mellanstadiet i något större antal skoldistrikt, före­

ligger redan nu en ganska omfattande erfarenhet om vad denna under­

visning kan prestera. De högre skolornas rektorer och språklärare har på

många håll fått mottaga nybörjare med två års, ett års eller ingen före­

gående undervisning och kan anställa jämförelser mellan olika lärjunge­

grupper. Folkskolinspektörerna har haft tillfälle att jämföra den direkta

undervisningen och radioundervisningen i folkskolan. På förhand kan man

dock vänta, att erfarenheterna skall vara mycket växlande. Undervisnings­

traditionen kan inte ha hunnit bli lika fast som i folkskolans andra ämnen;

bättre resultat är sannolikt att motse, när lärarna mera allmänt fått följa

sina klasser ett par gånger genom de föreskrivna kurserna i engelska. Det

kan dock icke förväntas, att undervisningen i engelska i folkskolans femte

och sjätte klasser någonsin skall ge detsamma som undervisningen i den

femåriga realskolans båda första klasser.

Av den redogörelse utredningen lämnar för sina undersökningar fram­

går, att rektorernas uppskattning av folkskolans engelskundervisning är

22

På fråga huruvida barnen i fjärde och sjätte klasserna i folkskolan skad­

ligt forceras inför övergången till högre skolor, har ett dussin inspektörer

avgivit svar, som kan tolkas därhän, att ingen avsevärd forcering av bar­

nen förekommer inom inspektionsområdet. Ofta beror detta på distriktets

speciella struktur. Lika många folkskolinspektörer och ett par folkskole-

styrelser har konstaterat viss forcering inför övergången men är icke be­

redda att beteckna den som skadlig.

Omkring halva antalet folkskolinspektörer har däremot intrycket, att

skadlig forcering förekommer. Flera inspektörer inskränker dock sitt om­

döme till fjärde klassen eller anser åtminstone denna klass svårast utsatt.

Ej sällan är missförhållandena begränsade till någon stad med utpräglad ut-

rymmeskonkurrens.

Folkskoledirektionen i Stockholm har funnit, att forceringen är en

realitet och en allvarlig sådan, men att en skadlig forcering torde vara svår

att påvisa. Direktionen har betonat angelägenheten av att alla möjligheter

prövas att bereda barnen lugn i skolarbetet.

Utredningen finner det icke lätt att sammanfatta så divergerande me­

ningar, som dem man möter i de arbetshygieniska frågorna. Det gemen­

samma är det nästan självklara, nämligen för den högre skolans del, att

arbetsbelastningen alltid blir för stor för några, om skolan frekventeras

även av lärjungar, vilkas begåvningsutrustning icke räcker till för det av­

sedda studiemålet, och för folkskolans del, att arbetet på vissa håll blir

forcerat i anknytningsklasserna, om platstillgången i de högre skolorna är

otillräcklig, och att forceringen kan bli skadlig, om konkurrensen om plat­

serna överstiger en viss gräns.

Genom utredningens enkäter har skolledarna även fått tillfälle att uttala

sig om valet av realskoletyp. De har därvid haft att välja mel­

lan de i direktiven angivna två alternativen.

Med stor enhällighet har rektorerna vid de liögre skolorna därvid röstat

för bibehållande av nuvarande skolformer.

De skäl mot en treårig realskoleorganisation, som framkommit vid läro-

verksenkäten, sammanfattas av utredningen i följande punkter:

1. Den femåriga realskolans effektivitet beror till stor del på att real­

skolan får arbeta med gallrade klasser. Folkskolans klasser 5 och 6 är ogall­

rade och kan därför inte prestera detsamma som den femåriga realskolans

eller den sjuåriga flickskolans båda första klasser. Effektiviteten blir ytter­

ligare lidande genom att kurserna under folkskoleåren inte kan uppläggas

för en obruten femårig studiegång med realexamen som mål. Den nuva­

rande kunskapsnivån i realexamen och vid övergången till gymnasiet kan

därför icke uppnås, om realskolan göres treårig.

2. För de lärjungar, som väljer fyraårig realskola, har olägenheterna av

den sena övergången hittills kompenserats genom ett års förlängning av

studietiden. Om nu studietiden i realskolan förkortas, kan icke heller denna

lärjungegrupp uppnå samma slutnivå, eftersom man inte på tre år kan

Kungl. May.ts 'proposition nr 123 år 1956

24

2. På orter, där inkörsporten till de högre skolorna är trång, forceras

barnen alltför ofta, främst av föräldrarna men även av lärarna, och under­

visningen inriktas alltför mycket på skriftliga prov och muntliga förhör.

Den högre skolans tryck på folkskolan är i måttlig dos stimulerande, men

blir skadligt, om det driver till en alltför hetsig betygsjakt. Om inträdes-

fordringarna till den treåriga realskolan inte behöver sättas alltför högt

och om platstillgången på realskolestadiet genom reformen ökas, kan for-

ceringen hållas inom rimligare gränser än nu ej sällan är fallet.

3. Genom övergången till treårig realskola uppskjutes valet av studie-

vag för de lärjungegrupper, som nu går till femårig realskola och sjuårig

flickskola. Anlagsbedömnmgen torde kunna ske säkrare vid 13-årsåldern

an vid 11-årsåldern; särskilt gäller detta den praktiska begåvningen.

4. Begavningsgenomsnittet hos de efter klass 4 avgående lärjungarna är

högre än hos de kvarstannande. Arbetet med de genom avgången försva­

gade klasserna har visserligen lett till en för de svagare lärjungarna avpas­

sad enklare och mera konkret undervisning, men detta har ej kunnat hindra

att klasserna blir haglösare och i olika avseenden besvärligare. Sämre ele­

ment i klassen får lättare att ta ledningen.

5. Organiserandet av skolan i fullständiga treårscykler innebär ett när­

mande till den blivande enhetsskolans organisation.

6. Det vore för folkskolan nyttigt med ett inslag av lärare med relativt

omfattande vidareutbildning. Om tjugutredjegradstjänsterna vid de högre

skolorna blir överflödiga, finns det viss utsikt, att sådana tjänster i stället

inrättas i folkskolan.

o 7' 0lika skäl, exempelvis för att tillgodogöra sig tidsvinsten i den fem-

angarealskolan, skickar föräldrarna ofta barnen från hemmet tidigare än

nödvändigt. Barnen undandras därigenom i förtid hemmens fostran eller

maste underkasta sig tröttande dagliga resor.

Så länge undervisning i engelska icke är konsekvent genomförd i folk­

skolans femte och sjätte klasser, måste den nuvarande realskoleorganisa-

tionen i vissa delar bevaras. Flera skolledare har uttalat, att fyraåriga linjer

även av andra skäl bör bibehållas vid sidan av de treåriga. Sålunda har

påpekats, att sådana linjer kan behövas för sent mognande begåvningar

och för lärjungar, som på grund av tröttande resor, inverkan av puberteten

eller andra privata svårigheter behöver en lugnare studiegång än den tre­

åriga realskolans. Vidare har de fyraåriga linjerna ansetts ha en mission

att fylla som underlag för kunskapsjämförelser. Vissa farhågor har dock

uttalats för att vid ett biandsystem den mest krävande linjen inte skulle

komma att dra till sig det duktigaste elevklientelet.

Kiingl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956

26

lägsta förekommande poängen vid intagningarna 1954 18,5 (10 ämnen och

ämnesgrenar), vid hälsingborgsläro verket 20. Erfarenheterna av lärjunge-

urvalet och lärjungarnas studieintresse har hittills varit goda. Rektor i Häl­

singborg anser sig till och med kunna ge det studieintresse, som 1953 års

årgång lade i dagen, vitsordet »utomordentligt». Rektor vid flickläroverket

i Göteborg har också i det hela ett gott lärjungeurval men finner den höga

intagningspoängen behövlig.

De i folkskolan inbyggda re a Iskollin j erna är något

lättare tillgängliga. Endast vid handelslinjen i Halmstad har poäng­

tröskeln på grund av utrymmesbrist varit något högre än som avsetts,

hösten 1954 17,5 poäng. Den teoretiska linjen i Lund synes ha dragit till

sig ett någorlunda gott lärjungematerial, medan erfarenheterna i Halmstad

är ogynnsammare särskilt ifråga om den tekniska linjen.

. Beträffande 1947 års försöksverksamhet i Stockholm föreligger från en

tidigare undersökning vissa uppgifter om rekryteringsförhållandena. För

den första årskullen var målsmännens fördelning efter socialgrupp följande.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 123 år 1956

Lärjungar, som gick till

Socialgrupp

i

II

III

Högre skolor .................................................

9,5

54,8

35,7

Teoretisk linje .......................................

4,7

30,9

64,4

Praktisk linje ...................................

0,3

23,3

76,4

Vanlig klass ..........................................

—

19,4

80,6

Betygsfördelningen i klass 4 för vissa lärjungegrupper inom överlärardi-

strikt tillhörande denna försöksverksamhet framgår av följande uppgifter.

Medelpoäng i klass 4

Lärjungegrupp

samtliga nio ämnen

och ämnesgrenar;

årskull

ämnesgrenama tal-

och läsövningar,

skrivning och språk­

lära samt tillämpad

räkning; årskull

1947

1948

1947

1948

1. Lärjungar, som gick till högre skolor ..............

16,8

17,5

5,7

6,0

2. Lärjungar, som senare gick till teor. linje.........

14,2

14,6

4,9

5,0

3. Lärjungar, som senare gick till praktisk linje ..

11,1

11,0

3,7

3,8

4. Lärjungar i »vanlig klass» ..............................

9,7

9,9

3,2

3,4

De lärjungar i första årskullen i Stockholm, som övergick till den teo­

retiska linjen, hade vårterminen i klass 6 i medeltal 17,9 poäng (10 ämnen),

medan de som övergick till den praktiska linjen i medeltal hade 12,2 poäng.

Folkskoledirektionen uttalar, att den tillämpade minimipoängen synes väl

avvägd och att studieintresset i allmänhet varit mycket stort.

Utredningen redogör vidare för arbetsförhållandena inom

de treåriga linjerna och anför därvid bland annat följande.

28

På fråga av utredningen har folkskoledirektionen i Stockholm liksom

folkskolestyrelserna i Lund och Halmstad uttalat, att en genomförd orga­

nisation med treåriga realskollinjer, baserade på odifferentierad sjätte klass,

är att föredraga framför den nuvarande dubbla anknytningen. Däremot har

alla tre rektorerna vid de läroverk, som har treåriga linjer, ställt sig be­

tänksamma gentemot ett allmänt genomförande av treårig realskola.

Utredningen framhåller, att vissa icke ogrundade erinringar kan göras

mot en jämförelse mellan studieresultaten vid 1947 års skolor i Stockholm

och de äldre realskoleformerna, vilken bygger endast på de lämnade siffer­

uppgifterna angående antalet anmälda till realexamen, antalet i skrift­

liga och muntliga prövningen underkända och antalet godkända. Examens-

resultaten beror, framhåller utredningen, inte bara av skolans organisa­

tion utan också av lärarnas skicklighet, lärjungarnas studiebegåvning och

åtskilliga omständigheter, som står i samband med lärjungars avgång från

skolan utan examen.

Utredningen har genom en särskild expert gjort en grundlig analys av

studieresultaten vid 1947 års skolor i Stockholm och jämfört dem med

motsvarande resultat vid fyraåriga realskolelinjer i Stockholm. Materialet

från 1947 års skolor omfattar inemot 800 lärjungar, som under året 1949—

52 mottagits i klass 7 och som normalt skulle ha varit framme vid real­

examen vårterminen 1955 eller tidigare. Detta material har av utredningen

ansetts vara någorlunda tillräckligt som underlag för en statistisk be­

arbetning.

Det torde icke vara erforderligt att steg för steg följa utredningen i dess

nu ifrågavarande undersökning. Principen har varit, att endast lärjungar

med samma betygssumma från folkskolans klass 6 rättvisligen kan jämfö­

ras med varandra. Bland dem som har exempelvis 16—17 poäng har en

grupp gått till den treåriga realskolan i 1947 års försöksverksamhet, en

annan grupp till den fyraåriga realskolan vid de allmänna läroverken. Vid

jämförelsen har utredningen icke låtit sig nöja endast med de av veder­

börande lärare avgivna vitsorden utan jämväl utnyttjat resultaten av den

eftergranskning av examensskrivningarna, som skolöverstyrelsen låter

verkställa. Utredningen sammanfattar på följande sätt resultaten av sin

undersökning.

Det resultat vi kommit till skulle kunna formuleras så, att de treåriga

realskolorna i 1947 års försöksverksamhet lyckats på tre år föra fram till

målet en minst lika stor del av intagningskontingenten som de fyraåriga

realskolorna kunnat föra fram på fyra år, men att kunskapsnivån i skriv-

ningsämnena kvalitativt är något lägre i den treåriga realskolan. Skillnaden

understiger enligt lärarnas bedömning skillnaden mellan Ba och B i ett av

de fyra skrivämnena men motsvarar enligt eftergranskarna skillnaden mel­

lan Ba och B i ett eller högst två av ämnena.

Vi måste dock eftertryckligt framhålla, att vår undersökning icke inne­

bär någon exakt värdesättning av de jämförda skolformerna. Vårt material

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 123 år 1956

29

har varit bra litet, vi bär inte heller kunnat ta hänsyn till sådana omstän­

digheter som klassernas storlek, arbetsbördan under studietiden, den organi­

serade läxhjälpen, lärjungarnas ålder i realexamen eller olikheter i avseende

på lärarnas utbildning och erfarenhet av undervisning på realskolestadiet;

några av dessa faktorer torde ha verkat till den treåriga realskolans fördel,

andra till den fyraårigas. Vi har också måst avsta från att följa de olika

lärjungegrupperna på gymnasiet, da det ännu är för fa, som övergått dit

från 1947 års skolor, och ännu färre, som avslutat sina gymnasialstudier.

Enligt vår uppfattning saknas dock för närvarande anledning antaga, att

en fullständigare statistisk undersökning skulle ha givit ett väsentligt

annorlunda utslag.

Däremot är vi fullt beredda på att ett resultat som vart av nagon grupp

kritiker från allmännare utgångspunkter avfärdas såsom orimligt. Värdet av

ett helt års ansträngningar från lärarnas och lärjungarnas sida måste, kan

det synas, vara större än som framgått av vår analys. Gentemot detta val

vi erinra om att det även vid tidigare undersökningar, bland annat av 1940

års skolutredning, visat sig, att förhållandevis stora differenser i undervis­

ningstid lett till mycket små mätbara kunskapsdifferenser.

o

Undersökningar av detta slag berör för skolan högst allvarliga frågor.

De ger ett intryck av att skolans ansträngningar ofta är stora i förhållande

till lärjungarnas mottaglighet. Ett helt års längre skolgång höjer visserligen

betygsnivån, men icke mycket. En omdisposition av flera veckotimmar pa

folkskolans schema ändrar prestationsnivån påvisbart men endast med

en bråkdel av avståndet mellan två på varandra följande betyg i betygs-

skalan. Vi sätter inte ett ögonblick i fråga skolans och skollivets funda­

mentala betydelse för individens utveckling eller som grundval för vår

nations kultur. Men det kan diskuteras, om undervisningens effekt stiger

proportionellt med dess omfattning. Det är viktigt att de uppväxande

samlas kring kunskapsbrunnarna och där får det de kan taga emot. Hur

mycket det blir, beror i högsta grad av deras naturliga förutsättningar.

Den som kommer dit med ett stort mått kan mottaga mer, den som kom­

mer med ett litet mått får mindre. Däremot torde det inte båta mycket att

hälla i mer än så att måttet blir fullt; överflödet rinner bort till ingen nytta.

Skolutredningens och våra undersökningar tycks leda till resultatet, att

i genomsnitt den fyraåriga linjen betygsmässigt ligger något över den

femåriga och denna i sin tur över den treåriga. Valet mellan dem är natur­

ligtvis icke avgjort därigenom, ens om man begränsar sig till de båda ytter­

ligheterna: den fyraåriga och den treåriga linjen. Den fyraåriga linjen

vinkar med utsikten att höja betyget i realexamensskrivningarna ett halvt

betyg i ett eller två ämnen, den treåriga erbjuder ett års tidsvinst för fort­

satta studier eller produktivt arbete.

Det är inte nödvändigt att här fastslå, vilket av dessa företräden som

bör taxeras högst. För oss är det nog, att svaret icke är självklart. Vi har

kommit till den övertygelsen, att även den treåriga realskolan under vissa

betingelser på ett tillfredsställande sätt fyller sitt ändamål. Vilken form

av realskola som i praktiken bör ges företräde, blir då beroende av över­

väganden, vari även andra faktorer än de här diskuterade spelar in.

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1056

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956

2. Remissyttranden

De slutsatser utredningen dragit av sina undersökningar av studieresul­

taten vid 1947 års skolor i Stockholm har av flertalet remissmyndigheter

lämnats utan gensagor. I vissa yttranden framföres dock varningar mot

alltför långt gående slutsatser. Sålunda betecknar skolstyrelsen i Uppsala

utredningens jämförelser som alltför optimistiska, om de ges en allmän­

giltig innebörd, och påpekar bland annat, att de möjligheter, som står

Stockholms folkskolor till buds framför allt i fråga om undervisning i nyc­

kelämnet engelska, för närvarande inte är inom räckhåll för folkskolan i

allmänhet. Målsmännens riksförbund uttalar, att frekvensen av underbetyg

måste särskilt beaktas vid en jämförelse mellan olika linjers svårighets­

grad. Läroverksläramas riksförbund hävdar, att betygsättningen på de tre­

åriga linjerna influerats av folkskolans betygsskala; för högt satta betyg

i de muntliga proven kan sålunda ha lett till oriktigt godkännande av exa­

mina, som, om de mätts med realskolans mått, borde ha underkänts. Skill­

naderna i fråga om de båda skolformernas betygsskalor måste enligt för­

bundets mening även påverka flyttning och avgång, d. v. s. hela studie­

gången inom respektive skolformer.

Å andra sidan påpekar Stockholms folkskoledirektion, att eleverna i 1947

års skolor vid realexamens avläggande varit drygt ett år yngre än jäm­

förelsegruppen på den fyraåriga linjen.

Skolöverstyrelsen anser sig icke kunna uttala någon mening om, vilka

resultat en undersökning av mera allsidigt och omfattande slag skulle ge.

Överstyrelsen finner det emellertid sannolikt, att den treåriga realskolan

skall visa sig ge tillfredsställande resultat, om vissa av utredningen föror­

dade stödåtgärder i folkskolan kommer till stånd och en anpassning av

tim- och kursplanerna i den treåriga realskolan sker på lämpligt sätt.

Kungl. May.ts proposition nr 123 år 1956

31

V. Realskolan under övergångstiden

1. Studiegångens längd i realskolan

A. Realskoleutredningen

I betänkandets femte kapitel tar utredningen ställning till de argument

för och emot en treårig studiegång i realskolan, som under utrednings­

arbetets gång framkommit, och framlägger därefter sina egna förslag.

Vad först angår frågan om den treåriga realskolan som grundval

för gymnasiestudier erinras därvid om att det mot denna skola

invänts, att den vore för arbetskrävande för somliga lärjungar och ändock

gåve för svag grund för gymnasiestudier. Utan fog är denna invändning

naturligtvis icke, säger utredningen. Efter den statistiska undersökningen

av arbetsresultaten vid 1947 års försöksverksamhet har emellertid utred­

ningen för sin del kommit till uppfattningen, att en treårig lärogång är

möjlig utan skadlig forcering, om den kombineras med anordningar för av­

läggande av särskild realexamen och om därjämte fyraåriga linjer i viss

utsträckning bibehålls som komplement. Villkoren för inträde på gymnasiet

är enligt utredningens mening en fråga för sig, som bör bedömas med hän­

syn till erfarenheterna om vad som fordras för framgång i gymnasiestu­

dierna och som bör kunna lösas på ett tillfredsställande sätt, oavsett vilket

organisationsalternativ för realskolan som väljes. För närvarande krävs

vissa överbetyg för tillträde till gymnasiet. Så snart tillräckligt statistiskt

material föreligger, bör dessa fordringar överses och eventuellt erforderliga

höjningar av betygskraven företagas. Utredningen räknar även med att den

nuvarande gymnasieorganisationen med hänsyn till den motsedda bredd­

ningen av rekryteringsunderlaget för gymnasieålderns skolor måste på ett

eller annat sätt kompletteras. Den erinrar bland annat om att frågan om

inrättande av praktiska gymnasier redan undersöks genom särskilt till­

kallad sakkunnig och att skolöverstyrelsen planerar försök med en exa-

mensfri studiegång på gymnasiet.

Som slutsats av sina överväganden uttalar utredningen, att ett system

med treårig realskola som huvudform bör vara fullt funktionsdugligt som

förberedelse för gymnasiestudier. Till samma slutsats kommer utredningen

i vad gäller den treåriga realskolan som underlag för verksam­

het i det praktiska livet. Som en fördel med treårig realskola

betonar utredningen’den tidsvinst, som denna skolform innebär för vissa

lärjungegrupper.

Vad angår förhållandet folkskola — realskola uttalar

utredningen, att skillnaden i det sätt, på vilket barnen vid 11 och vid 13 års

ålder reagerar inför övergången till realskolan, icke synes vara så bety­

dande, att den kan fälla avgörandet i den aktuella organisationsfrågan

men att de skadeverkningar i form av forcering och betygs jakt i övergångs­

klasserna som kan påvisas i synnerhet på större orter, ändock är ett viktigt

argument i diskussionen om realskolans organisation. Det är inte i och

för sig något starkt argument för femårig eller fyraårig eller treårig real­

skola, säger utredningen, men det ger ett bestämt stöd för den organisation,

som är mest ägnad att förbättra platstillgången i den högre skolan och

därmed dämpa konkurrensen vid intagningarna.

Utredningen framhåller vidare, att den treåriga realskolan möjliggör en

bättre organisation av arbetet i folkskolan. Nuvarande system framtvingar

på många håll klassupplösningar och omgrupperingar av lärjungarna, som

verkar störande på arbetet och kommer att göra det än mera, om lågstadiet

i folkskolan allmänt göres treårigt, vilket utredningen förutsätter kommer

att ske successivt. Anknytes realskolan till folkskolans sjätte klass, kan

däremot klasserna i folkskolan sammanhållas under samma lärare och med

i huvudsak oförändrad lärjungeuppsättning under tre hela år, arbetet be­

drivas i lugnare tempo och betygsjakten inför övergången till den högre

skolan hållas inom rimligare gränser. För denna senare anknytning talar

också sociala skäl, bland annat önskvärdheten av att valet av utbildnings-

väg träffas vid en tidpunkt, då lärjungarnas fallenhet för studier kan be­

dömas säkrare än i 11-årsåldern.

Det ändrade läge, som föranlett realskoleutredningen, betingas huvud­

sakligen av den högre skolans snabba utveckling under de senaste tio åren

och den åtföljande lärar- och lokalbristen.

Lärarbristen utesluter enligt utredningens mening möjligheten

att alltjämt begagna akademiskt utbildad arbetskraft i de lägre klasserna

av den nuvarande realskolan. Däremot ger den icke någon entydig anvis­

ning i valet mellan direktivens båda alternativ, den treåriga realskolan och

den äldre organisationen, kompletterad med tjugutredjegradstjänster.

Mot införandet av den treåriga realskolan kan invändas, att denna

vid oförändrat antal paralleller kan komma att kräva något fler lärare

än de översta klasserna av de nuvarande realskoletyperna, exempelvis på

grund av eventuella förändringar i timsummorna på schemat. A andra

sidan kan det för en tillämpning av alternativet med tjugutredjegradslärare

ifrågasättas, huruvida tillräckligt många dylika lärare över huvud taget kan

anskaffas. Tilläggas kan att användningen i samma skola av lärare med

olika kompetens men utan klart avgränsade arbetsområden har sina svag­

heter. Friktioner kan lätt uppkomma.

I den mån svårigheter uppstår att anskaffa det antal tjugutredjegrads­

lärare, som ansetts erforderligt för den nuvarande organisationens bibehål­

lande, vinner det konkurrerande alternativet med dess treåriga realskola

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956

33

i slagkraft. Perspektivet förskjutes ytterligare till förmån för alternativet

treårig realskola, om det gäller att skapa betingelser för en ännu starkare

kvantitativ utveckling av den högre skolan.

Enligt vad som framkommit vid utredningens enkäter skulle lokal-

svårig heter na vara det ojämförligt svåraste hindret för realskolans

expansion.

Den treåriga realskolan erbjuder det mest lokalbesparande alternativet.

Ersätts den fyraåriga studiegången med en treårig, skulle uppenbarligen

vid oförändrat antal paralleller en betydande lokalbesparing komma till

stånd.

Även utbytet av femårig realskola mot treårig torde dock medföra vissa

lokalbesparingar. En del av lärjungarna i realskolan intas från högre klass

i folkskolan än normalt. Om man bortser från inträdessökande privatskol­

elever, hade år 1954 22,2 procent av de i klass l5 utan prövning intagna

genomgått klass 5, medan endast 10,5 procent av de i klass l4 utan pröv­

ning intagna hade genomgått klass 7. Folkskolan måste hålla lokaler för

denna maskerade kvarsittning. En lokalbesparing torde också bli möjlig,

där folkskolan arbetar med klasser, som inte är fullsatta. På landsbygden

är detta ofta nödvändigt på grund av bebyggelseförhållandena. En del lär­

jungar, som nu avgår till högre skola, skulle därför kunna kvarstanna i

hembygdens skolor utan att antalet läraravdelningar behöver ökas.

Den för utredningen centrala frågan är emellertid icke de vinster ur

investeringssynpunkt, som kunde göras vid oförändrat antal paralleller på

realskolestadiet utan fastmer, huruvida man kan öka platstillgången genom

att omdisponera lokalbeståndet. Verkningarna av en övergång till systemet

treårig realskola ter sig från denna synpunkt rätt olika, allteftersom jäm­

förelsen gäller fyraårig eller femårig realskola. Utredningen anför följande.

Omorganisationen av den fyraåriga realskolan

till treårig medför en ökning av platstillgången, som varierar lokalt

och temporärt men vid oförändrat lokalbestånd någorlunda kan karakteri­

seras genom förhållandet 4:3. Samtidigt inträder en lättnad för folkskolan,

enär ökningen av antalet platser i realskolan innebär en avlastning för folk­

skolans klass 7 och även för klass 8, där sådan finnes.

En ändring av den fyraåriga realskolan till treårig är dock intet snabbt

verkande medel. Den omedelbara effekten blir endast, att samma antal

lärjungar som förut mottas för treårig i stället för fyraårig utbildning. Först

tre år efter det omorganisationen påbörjats, försvinner klass 4, motsvarande

antal klassrum blir lediga och intagningen kan ökas. För att vinst i kapa­

citet skall kunna göras tidigare än efter tre år, måste överenskommelse

med folkskolan träffas om tillfällig disposition i en eller annan form av de

klassrum, som kan bli lediga där genom ökad intagning av lärjungar i real­

skolan.

Behovet av akademiskt utbildad lärarkraft är givetvis i längden nära

proportionellt med antalet linjer. Första året skulle emellertid en avsevärd

ökning av behovet av dylika lärare uppstå, utan att intagningskapaciteten

3 —

Bihang till riksdagens protokoll 1050. 1 samt. Nr Hd

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956

34

då förbättrades, eftersom klass l4, som normalt sysselsätter tjugutreor,

ersätts med klass l3, som normalt sysselsätter akademici.

Om ett läroverk med femårig realskola, som om­

organiseras till treårig, även efter omorganisationen får dispo­

nera alla sina klassrum, blir en kapacitetsförhöjning möjlig, som i stort sett

torde kunna karakteriseras genom förhållandet 5:3. Utredningen anser

visserligen, att avdelningar av klass l3 första året endast bör komma till

stånd i mindre omfattning, men organisatoriskt möter det intet hinder

att, om man så önskar, redan första året upprätta några avdelningar av

klass l3 för lärjungar, som eljest hade varit hänvisade till folkskolans klass

7. Intet lokaltillskott för skolorganisationen i dess helhet behövs första året

— förutsatt att tillfälligt ledigblivna klassrum i läroverket får utnyttjas för

folkskolans behov — och om skolplikten är åttaårig icke heller andra året,

men sedan erfordras en utvidgning av folkskolans lokaler, i mån som de

ledigblivna klassrummen i läroverket måste disponeras för realskolans

högre klasser. Det ökade lokalbehovet för folkskolan beror ytterst på att

denna skola får mottaga ett större tillskott av lärjungar i klasserna 5 och

6 (genom att den lägre anknytningen till realskolan slopas) än som mot­

svarar den avlastning av klasserna 7 och 8, som kan förväntas som en

följd av ökad platstillgång i realskolan. Ökningen av lokalbehovet blir

större, om skolplikten blott är sjuårig, än om den är åttaårig.

Besparingar i akademiskt utbildad lärarkraft kommer att göras i sam­

band med omorganisationen, endast i den mån sådana lärare vid tidpunkten

för omorganisationen fortfarande tjänstgör i de båda lägsta klasserna.

Huvudskillnaden är av annat slag. Vid en ökning av antalet paralleller

genom upprättande av treåriga linjer, skulle de relativt begränsade bygg­

nadsföretag, som blir behövliga, falla inom folkskolans ram och stödjas

med statsbidrag, medan en lika stor ökning av antalet paralleller av fem­

årig realskola skulle leda till relativt större byggnadsföretag vid de högre

skolorna — för närvarande utan statsbidrag — och samtidigt till en lokal-

besparing för folkskolan. Systemet treårig realskola i stället för femårig

kan omedelbart praktiseras, ger en kapacitetsförbättring redan första året

och medger ett uppskov på ett par år med lokalfrågornas lösning, medan

en utvidgning med bibehållande av systemet femårig realskola vanligen

förutsätter, att lokalfrågorna löses först. Många av de högre skolorna är

dessutom redan nu så stora, att de ej kan utvidgas utan stora svårigheter.

Utredningen framhåller, att de nyss återgivna resonemangen är schema­

tiska och endast avsedda att ge en föreställning om problem, som kan

väntas uppstå i samband med omorganisationen. Verkligheten varierar

långt mera.

I praktiken torde de ledigblivande lokalerna vid de högre skolorna enligt

utredningens mening delvis komma att utfyllas med elever i samma ålder

som lärjungarna i folkskolans högsta klasser, delvis med ungdom i högre

åldersklasser (gymnasiet, klass 33, i distrikt med sjuårig skolplikt även

klass 23). Mottagandet i högre skolor av den förra gruppen skulle innebära

en avlastning för folkskolan, som delvis — men icke helt — kunde kom­

pensera den ökade belastningen genom övertagandet av klasserna 1® och 2D.

Den senare gruppen måste däremot nödvändigtvis innebära en ökning av

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956

35

totalbelastningen på skolorganisationen. På vissa orter torde detta komma

att vålla kännbara svårigheter.

Även om den samlade ökningen i platstillgången av anförda orsaker blir

lägre än som anges genom bråken 4/3 och 5/3, anser utredningen, att vinsten

i utbildningsplatser på många orter genom övergång till treårig realskola

kommer att bli högst avsevärd. Utredningen frågar sig om det överhuvud

taget är möjligt att uppnå något liknande med bibehållande av de högre

skolornas nuvarande organisation. Svaret blir i korthet följande.

Erfarenheterna lär, att byggnadsföretag för de högre skolorna ofta är

segslitna och tidsödande frågor. Läget kompliceras ytterligare av den om­

ständigheten, att statsbidrag ges till byggnader för folkskolan och enhets-

skolan men ej för de högre skolorna. Det kan vara frestande för de kom­

munala myndigheterna att i väntan på en övergång till enhetsskolan eller

på införande av byggnadsbidrag även till högre skolor skjuta ett planerat

byggnadsprojekt exempelvis för en realskola något på framtiden. Lokal­

frågans lösning kan därigenom lätt komma för sent för de stora årskul­

larna.

Läget är vidare sådant, att man kan vänta sig ganska uppenbara svå­

righeter, om man vill försöka att avsevärt hårdare än nu sker utnyttja det

nuvarande lokalbeståndet och anskaffa provisoriska lokaler för mera än

en tillfällig ökning av intagningarna under ett enstaka år. Enligt utred­

ningens mening är det för återstoden av innevarande decennium icke plats

för någon stor optimism i folkskolans lokalfrågor. De högre skolornas orga­

nisation under övergångstiden kan, menar utredningen, icke grundas på den

ovissa förhoppningen, att de skall få låna hus hos grannen.

Utredningen understryker, att det som tillspetsar situationen just nu är

de stora årskullarnas krav, och uttalar, att den i detta läge icke längre kan

tveka att tillgripa det hjälpmedel, som synes effektivast: den treåriga real­

skolan. Nödlösningar på den nuvarande organisationens grund synes utred­

ningen otillräckliga.

En allmän övergång till treårig realskola med kort frist skulle, fram­

håller utredningen, medföra betydande fördelar. Det skulle göra skol­

systemet överskådligt för allmänheten, enkannerligen målsmännen, det

skulle spara en mängd administrativt arbete och ge klar sikt i planerings­

frågorna; genomförandet av enhetsskolesystemet skulle slutligen i organi­

satoriskt avseende förenklas.

Emellertid talar enligt utredningens mening vissa skäl för bibehållande

av den nuvarande organisationen i viss utsträckning. Det finns platser,

där den nuvarande organisationen är tillräcklig eller med blygsamma pro­

visorier kan göras tillräcklig. Det är vidare med hänsyn till 1950 års giv

i skolfrågan önskvärt, att den äldre organisationen bevaras i den utsträck­

ning, som erfordras för jämförelser beträffande arbetsförhållanden och

arbetsresultat, i den mån sådana är möjliga. En mindre radikal lösning

K-ungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956

36

vore från dessa synpunkter önskvärd, och ökat utrymme kunde på samma

gång beredas för kommunernas bestämmanderätt.

Utredningen finner det dock — med hänsyn till de erfarenheter, som

under senare år gjorts av de kommunala planeringssvårigheterna — icke

tillfyllest att intet annat åtgöres än att tillstånd på begäran ges att inrätta

treåriga linjer vid de allmänna läroverken. Vid de kommunala realskolorna

har deirna möjlighet funnits sedan år 1951, utan att hittills mer än en linje

av detta slag kommit till stånd. Skall en effektiv kommunal planering för

de stora årskullarna komma till stånd på den högre skolans område, måste

enligt utredningens bestämda mening byggnadsbidrag medges

även för högre skolor enligt bestämmelser, som i huvudsak anknyter till

de för folkskolebyggnader gällande. Om dylika byggnadsbidrag införes,

bör en livligare kommunal aktivitet på den högre skolans område kunna

förväntas, i främsta rummet med syfte att få till stånd tre- eller fyra­

åriga kommunala realskolor. Trycket på den äldre realskoleorganisationen

lättas därigenom, och riskerna för en alltför snäv begränsning av utbild-

ningstillfällena genom den äldre organisationens bibehållande minskas.

Utredningen anser sig under dylika förhållanden kunna tillstyrka en an­

ordning av realskolan under övergångstiden, som smidigare fogar sig

efter lokala förutsättningar.

Utredningens huvudförslag, alternativ A, är sålunda, att stats­

bidrag till byggnadsföretag skall medges även för högre skolor och att real­

skolan skall organiseras med treårig lärogång, byggd på sjätte klassen av

folkskola med undervisning i engelska i femte och sjätte klasserna; dock

att nuvarande organisation med femårig och fyraårig lärogång under över­

gångstiden före enhetsskolans genomförande skall kunna i viss utsträck­

ning bibehållas.

Om däremot förslaget om byggnadsbidrag icke förverkligas, räknar ut­

redningen med såsom ett alternativ B att den treåriga realskolan

genom författningsföreskrifter allmänt genomföres i den utsträckning bibe­

hållandet av fyraåriga linjer icke påkallas med hänsyn till lärjungar, som

icke har erforderliga förkunskaper i engelska, eller på grund av andra sär­

skilda omständigheter.

Vad i de två alternativen föreslagits beträffande femåriga, fyraåriga och

treåriga realskollinjer gäller i tillämpliga delar även i fråga om motsvarande

linjer vid kommunala flickskolor: sjuåriga, sexåriga och femåriga.

I fråga om de båda alternativen inhämtas av betänkandet huvudsakligen

följande.

Alternativ A. För varje skoldistrikt bör utarbetas en organi­

sationsplan, upptagande de statliga och kommunala skolor, som

skall vara verksamma inom kommunen ävensom de stora dragen av deras

organisation. I fråga om realskolorna föreslår utredningen, att under de

närmaste åren vissa normaltvper av organisationsplaner fastställs.

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956

37

1. På några av de orter, där för närvarande såväl fyra- som femårig real­

skola är inrättad, kommer måhända skolstyrelsen1) till uppfattningen, att

nuvarande realskoleorganisation kan och tillsvidare bör bibehållas. Antalet

avvisade inträdessökande är kanske icke större än att platstillgången kan

anses tillräcklig eller åtminstone blir det, i fall kommunens samtliga för

skoländamål avsedda lokaltillgångar fullt effektivt utnyttjas. Olägenheterna

för folkskolans del i form av klassupplösningar m. m. är måhända icke

heller större än att de kan bäras. Hinder bör då icke möta för kommunen

att bibehålla existerande realskoleorganisation, intill dess övergång till en-

hetsskolesystemet skall ske.

2. Även på orter, där realskolan för närvarande är fyraårig, kan skol­

styrelsens prövning tänkas utmynna i ett förslag om organisationens bibe­

hållande. Måhända finnes på orten endast en enkellinjig fyraårig realskola

och undervisningen i engelska på folkskolans mellanstadium har ännu icke

i tillräcklig utsträckning genomförts i trakten. Måhända skulle övergång

till treårig realskola göra det omöjligt att få läroämnena _ företrädda av

fackutbildade lärare. Måhända påverkar också den fyraåriga realskolans

förtjänster i andra avseenden styrelsens beslut. I många fall bör en på

sådana grunder utarbetad organisationsplan utan betänkligheter kunna

godtagas.

3. På de många orter, där antalet avvisade är stort och lokalbristen

besvärande, återstår det för styrelsen endast att föreslå inrättandet av

treårig realskola, kompletterad med nödigt antal fyraåriga linjer alltefter

ortens förhållanden och samtidigt en indragning av den femåriga real­

skolans lägsta klasser.

4. Ett biandsystem av fyra- och treåriga linjer kan även uppkomma på

orter, som tidigare endast haft fyraårig realskola, om denna kompletteras

med treåriga linjer.

Vissa anvisningar om linjernas användning torde böra utfärdas av skol­

överstyrelsen.

En organisation, som enligt utredningens mening måste undvikas, är

kombinationen av treåriga och femåriga linjer. Vid en dylik måste man

nämligen räkna med att »högpoängarna» går till den femåriga linjen me­

dan den treåriga får nöja sig med ett svagare elevmaterial. Den sistnämnda

linjen kan väntas lätt råka i vanrykte med påföljd att den skärpta konkur­

rensen om platserna i den femåriga realskolan kvarstår.

En organisation, som upptar såväl femåriga som treåriga linjer, bör

enligt utredningens mening endast förekomma i de sällsynta fall, där star­

kare konkurrens mellan linjerna i rekryteringshänseende icke är att vänta

exempelvis av geografiska skäl. Bortsett från dessa undantagsfall bör den

femåriga realskolan avskaffas på alla de orter, där nu fem- och treåriga

linjer arbetar parallellt med varandra.

Enligt hittillsvarande praxis har statsmakternas beslut om upprättande

av eu realskola brukat innefatta beslut jämväl i fråga om dess linjeorganisa­

tion. Härutinnan bör nu enligt utredningens åsikt ändring ske: medgivande

Kungl. Majds proposition nr 123 år 1956

1 Utredningen åsyftar här den av skolstyrelseutredningen i dess betänkande SOU 1955:31 före­

slagna, för olika skolformer gemensamma skolstyrelsen.

38

av riksdagen bör utverkas att utan dess hörande inrätta treåriga linjer i

stället för fyraåriga och femåriga i de läroverkskommuner, där sådant på

grund av ortsförhållandena befinnes påkallat. I den mån den äldre organisa­

tionen bibehålls, bör däremot riksdagens beslut fortfarande gälla.

I några få fall upptar gällande organisationsplan för ett läroverk enbart

femåriga linjer. I vissa fall torde det vara önskvärt, att vid övergång till

treårig realskola en och annan fyraårig linje inrättas vid ett sådant läro­

verk, vare sig med hänsyn till inträdessökande, som inte läst engelska,

eller av andra skäl. Riksdagens medgivande till behövliga anordningar av

detta slag synes jämväl böra inhämtas.

Vid det slutliga fastställandet av organisationsplanen bör bland annat

iakttagas, att organisationen icke får försvåra eller försena en framtida

övergång till enhetsskolan eller leda till en mindre ändamålsenlig planlägg­

ning av erforderliga byggnadsföretag.

Handläggningen av organisationsfrågorna föreslås i övrigt ske enligt

följande riktlinjer.

Förslag till organisationsplan bör utarbetas av den av skolstyrelseutred­

ningen föreslagna gemensamma skolstyrelsen. Formlig föreskrift torde —

möjligen med undantag för de största skoldistrikten — böra meddelas om

att vederbörande rektor skall höras och kollegiet beredas tillfälle att avge

yttrande.

Om mellaninstanser för skolväsendet kommer till stånd i anslutning till

förslag, som skolstyrelseutredningen därom framställt, torde organisations­

planerna närmast komma att gå till vederbörande mellaninstans, och denna

bör äga fastställa sådan organisationsplan, som icke upptager högre allmän­

bildande skolor med staten eller kommunen som huvudman eller i folk­

skolan inbyggda realskollinjer eller innebär inrättande av enhetsskola. Upp­

tar planen skolor av dessa slag, bör det åligga mellaninstansen att med eget

yttrande översända planen till skolöverstyrelsen, som i regel bör ha att be­

sluta i ärendet. Överstyrelsen förutsättes därvid ingå på en realprövning av

den föreslagna organisationens lämplighet, icke minst med hänsyn till den

förestående övergången till enhetsskolesystemet. Endast i ett begränsat an­

tal fall synes frågor, som ingår i organisationsplanerna, behöva underställas

Kungl. Maj:ts prövning. Så bör ske 1) om enhetsskola skall införas, oavsett

om därvid någon del av den äldre organisationen skall bibehållas eller icke,

2) om kommunalt gymnasium eller annan högre kommunal skola eller i

folkskolan inbyggd realskollinje skall inrättas, 3) om ändring föreslås i linje­

systemet vid ett högre allmänt läroverks gymnasium eller vid ett kommu­

nalt gymnasium, 4) om vid högre skola praktisk linje skall anordnas, 5) om

skolöverstyrelsen undantagsvis finner sig kunna tillstyrka, att femåriga och

treåriga linjer upprätthålls inom samma kommun samt 6) om på ort, där

treårig realskola skall införas, finns statsunderstött privatläroverk med

linje, som är ansluten till folkskolans fjärde klass. Har Kungl. Maj:t redan

på särskild framställning meddelat beslut i här omförmälda avseenden, kan

givetvis skolöverstyrelsen omedelbart fatta beslut. Är detta icke händelsen,

måste ärendet i berörda delar underställas Kungl. Maj:t, innan skolöver­

styrelsen fastställer organisationsplanen. Upprättande av ny statlig skola,

ombildning av realskola till högre allmänt läroverk och anvisande av stats­

Kungl. May.ts proposition nr 123 år 1956

39

understöd åt kommunalt handels,gymnasium måste givetvis beslutas av

riksdagen, innan därav föranledd ändring av organisationsplanen godkän­

nes. Såsom exempel på statliga skolor, som kan ifragakomma till uppiät-

tande, nämner utredningen försöksgymnasierna. Däremot har den utgått

från att inga nya statliga realskolor kommer att upprättas.

Den av utredningen föreslagna gången för behandling av organisations­

frågorna kan icke i sin helhet tillämpas, förrän de gemensamma styrelserna

trätt i funktion och mellaninstanserna inrättats. Intill dess maste real-

skolestadiets organisationsfrågor handläggas i nu gällande ordning. I stället

för de gemensamma styrelserna torde lokala samarbetsnämnder lämpligen

kunna "förbereda organisationsförslagen efter av skolöverstyrelsen upp­

dragna riktlinjer (Aktuellt 1954 s. 272). Om efter sådan utredning kom­

munen önskar ändring i realskolans nuvarande linjeorganisation, exempelvis

från och med läsåret 1956/57, har vederbörande kommunalrepresentation

att inge förslag därom till skolöverstyrelsen, som med eget utlåtande över­

lämnar frågan till Kungl. Maj:ts avgörande. Självfallet böi även under

tiden före de gemensamma styrelsernas tillkomst friställda lokaler mom en

skolform i mån av behov7 utnyttjas, för andra skolformer.

I vad män organisationsplanens innehåll skall påverka de till privat-

läroverk utgående statsbidragen maste bedömas från fall till fall. Om i en

kommun statsläroverkens femåriga linjer och den kommunala flickskolans

sjuåriga linjer ersätts med tre- resp. femåriga, är det naturligt, att stats­

bidrag i regel icke heller utgår för klasser vid privatläroverken, som mot­

svarar l5 och l7, 25 och 27. Somliga privatläroverk intar emellertid en fri­

stående ställning i förhållande till ortens skolväsen i övrigt. Särskilt gäller

detta internatläroverken. När skolöverstyrelsen till Kungl. Maj:ts prövning

överlämnar organisationsplan för kommun, vari finnes statsunderstött

privatläroverk med till folkskolans fjärde klass ansluten linje, synes över­

styrelsen böra uttala sig om läroverkets ställning i ortens skolväsen. Där­

vid bör övers t yreisen, om den finner, att statsbidrag efter omorganisationen

icke bör utgå för vissa klasser vid läroverket, framställa de förslag, som

föranleds av det resultat, vartill ämbetsverket sålunda kommit.

Alternativ B. Utredningen har intet att erinra mot att även i detta

fall bestämmelser om de högre skolornas organisation i sinom tid intas i de

lokala organisationsplanerna, men organisationen kunde i detta fall utan

egentlig olägenhet lika väl fastställas av skolöverstyrelsen efter hörande i

erforderlig utsträckning av vederbörande lokala instanser. Frågor om upp­

rättande av nya skolor, inbyggda linjer, praktiska linjer m. m. skulle av­

göras i nu gällande ordning. Därest i något fall — exempelvis vid ett

internatläroverk — nuvarande organisation ansages böra bibehållas, finge

det ankomma på vederbörande styrelse att därom ansöka hos Kungl.

Maj:t, som skulle äga bifalla ansökningen, därest tillräckliga skäl anförts

för undantag.

På orler, där realskolan är femårig, bör enligt utredningens uppfattning i

regel treåriga linjer upprättas först tredje året, sedan intagningen i klass

p> första året upphört. Lärjunge, som dessförinnan önskar treårig studie­

gång i realskolan, kan dock mottas i klass 24, om han har erforderliga be-

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956

40

tygskvalifikationer. Med hänsyn till att på vissa orter tillgången till platser

i realskolan varit så knapp, att även lärjungar med ganska god studie­

begåvning måst avvisas och på grund av svårigheterna med lärarnas om­

placering vill utredningen icke motsätta sig, att även de båda första åren

treåriga linjer upprättas i den utsträckning, som den beslutande instansen,

Kungl. Maj:t eller skolöverstyrelsen, finner lämplig.

Pa orter, där endast fyraåriga linjer för närvarande förekommer, möter

intet hinder att omedelbart övergå till treårig realskola i hela den utsträck­

ning, som med hänsyn till ortens förhållanden anses lämplig. Tvärtom är

det i sådana fall önskvärt, att omorganisationen genomföres i ett snabbt

tempo, sa att man icke alltför länge behöver vänta på den lokalbesparing,

som står att vinna genom övergång till treårig studiegång i realskolan.

I fråga om de i folkskolan inbyggda realskollinjerna

uttalar utredningen, att dessa i viss mån bryter mot folkskolans traditioner

och att förutsättningarna för en sammansmältning av hela skolorgani­

sationen för realskolestadiet till en organisatorisk enhet föreligger först i

samband med enhetsskolans genomförande. Bäst är förutsättningarna, om

de teoretiska linjerna balanseras genom väl utvecklade examensfria prak­

tiska linjer. De lokala förhållandena är emellertid så skiftande, att utred­

ningen icke anser det lämpligt, att de inbyggda linjerna under övergångs­

tiden vare sig förbjuds eller påbjuds.

Därest utredningens förslag om byggnadsbidrag för högre skolor genom­

föres, anses inbyggandet i folkskolan av examenslinjer kunna begränsas till

de skoldistrikt, där dylika linjer redan medgivits. Där det för närvarande

finns femåriga inbyggda linjer i folkskolan, i seminariernas övningsskolor

eller i de kommunala flickskolorna, bör omorganisation till treåriga —

eller undantagsvis fyraariga — linjer företagas, när så sker med den fem­

åriga realskolan vid ortens allmänna läroverk.

Om byggnadsbidrag icke medges för de högre skolorna, torde det icke

kunna undvikas, att realskolans utvidgningsbehov i relativt stor utsträck­

ning täckes genom inbyggande av realskollinjer i folkskolan.

Då de inbyggda linjerna liksom folkskoleväsendet i allmänhet i princip

är avsett endast för skoldistriktets egna barn, måste det tillses, att lands­

bygdens barn icke kommer i försämrat läge genom upprättandet av in­

byggda linjer.

B. Remissyttranden

De synpunkter på frågan om studiegångens längd i realskolan, som ven­

tileras i remissyttrandena, är i huvudsak desamma, som redan utredningen

fört fram, och många remissmyndigheter stannar också för samma vär­

dering som utredningen av de olika argumenten för och emot en treårig

realskola. Katurligt nog saknas dock icke avvikande meningar.

Kungl. Maj ds proposition nr 123 år 1956

41

Vad först angår den treåriga realskolan som grund­

val för gymnasiestudier och för verksamhet i det

praktiska livet har skolöverstyrelsen, som redan nämnts, räknat

med att denna skolform under vissa förutsättningar skall visa sig ge till­

fredsställande resultat. I andra yttranden återspeglas däremot en stark oro

för att detta icke skall bli fallet, i varje fall i vad gäller förberedelsen för

högre studier. Läroverksläramas riksförbund, synes anse, att hittills gjorda

erfarenheter ger vid handen, att man endast genom att tillgripa långt gå­

ende förstärkningsanordningar i folkskolan möjligen kan undvika, att den

treåriga linjen endast får en relativt begränsad användning. Samma upp­

fattning torde rektorernas riksförening hysa. En kritisk ståndpunkt intages

vidare av länsstyrelsen i Jönköpings län, som uttalar, att införandet av

treårig realskola skulle medföra en påtaglig försvagning av underlaget för

högre studier i en tid, som kännetecknas av ständigt stegrade krav på folk

med kvalificerad utbildning.

A andra sidan hävdar svenska skolläkarföreningen — i anslutning till

vad utredningen själv uttalat — att man icke får låta enbart gymnasiets

krav vara avgörande för kursernas omfattning i realskolan. Eftersom det

största antalet realskoleelever övergår från realskolan till praktiskt arbete,

bör det praktiska livets krav enligt föreningens mening ges företräde be­

träffande kursernas uppläggning.

De arbetshygieniska förhållandena i den treåriga

realskolan beröres av bland andra läroverksläramas riksförbund, som anser,

att utredningen tagit alltför liten hänsyn till den ökade press eleverna kom­

mer att utsättas för under de ömtåliga pubertetsåren.

Medicinalstyrelsen däremot har ur arbetshygienisk synpunkt icke funnit

någon anledning till erinran mot de av utredningen framlagda förslagen.

Vid nuvarande möjligheter till övergång från folkskola till realskola med

såväl fem-, fyra- som treåriga linjer uppstår en upprepad press på eleverna

i strävandet att komma i åtnjutande av den högre undervisningen. De som

icke vinner inträde efter fjärde klass i folkskolan söker åter igen efter

femte klass och — om de ej lyckas då heller — måhända också efter sjätte

klass. Vid ett allmänt genomförande av den treåriga realskolan kommer

otvivelaktigt en del av denna press att elimineras eller i varje fall kon­

centreras till en tidpunkt, då eleverna vunnit en större mognad. Den kon­

centration av realskolestudierna, som ett genomförande av nämnda alter­

nativ kommer att medföra, behöver enligt styrelsens mening ej innebära

några olägenheter för eleverna mot bakgrunden av att dessa vid över­

gången inhämtat ett större mått förkunskaper i folkskolan, särskilt om kur­

serna i femte och sjätte klasserna i folkskolan anpassats med hänsyn till

den treåriga realskolan.

Svenska skolläkarf öreningen betonar, att den treåriga realskolan kom­

mer att vara en krävande studieform och att det därför ur hygienisk syn­

punkt är oundgängligen nödvändigt, att eleverna, redan innan de ställs

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956

42

inför det komprimerade kunskapsinhämtandet i realskolan, fått en fast

kunskapsgrund och att de samtidigt fått lära sig de arbetsmetoder och

något av den arbetstakt, som kommer att krävas av dem i den högre

skolan.

Utredningens uppfattning, att lärar bristen utesluter möjligheten

att alltjämt använda akademiskt utbildad lärarkraft i de lägre klasserna

av den nuvarande realskolan, delas av skolöverstyrelsen, som tillägger, att

den förestående snabba ansvällningen av gymnasieorganisationen kommer

att ytterligare stegra efterfrågan på akademiskt utbildade lärare. Vad an­

går de synpunkter utredningen anfört på den inverkan lärarbristen kan ha

på valet mellan de i direktiven angivna båda alternativen — införande av

treårig realskola och femårig flickskola eller bibehållande av nuvarande

organisation med undervisningen i de lägre klasserna anförtrodd huvudsak­

ligen åt folkskollärare med viss vidareutbildning — har dessa synpunkter

icke föranlett några mera ingående kommentarer från remissmyndigheter­

nas sida.

Frågan om vilka vinster i lokalhänseende, som skulle stå

att vinna genom en övergång till treårig realskola, behandlas i flera remiss­

svar. Skolöverstyrelsen har icke något väsentligt att erinra mot utredning­

ens uttalanden i denna del men framhåller, att lokalförhållandena på många

håll är ganska komplicerade, vilket gör att en eventuell organisationsänd-

ring icke är tillfyllest som botemedel mot lokalsvårigheterna på alla orter.

En intensifierad byggnadsverksamhet är nödvändig, särskilt i de större

tätorterna, om situationen skall kunna bemästras något så när.

Läroverksläramas riksförbund, som gått igenom de faktorer, som enligt

utredningens mening kommer att verka i lokalbesparande riktning vid en

övergång från fem- till treårig realskola, anser sig i än högre grad än utred­

ningen böra understryka, att lokalvinsten för skolväsendet i dess helhet vid

en dylik övergång blir mycket begränsad. För realskolestadiet taget som

en enhet anser förbundet — bland annat på grund av skiftande lokala

förhållanden — att det måste ifrågasättas, huruvida någon total klass-

rumsvinst över huvud taget kan uppnås genom omorganisationen. Däremot

delar förbundet utredningens uppfattning, att en betydande lokalvinst står

att vinna genom en övergång från fyra- till treårig realskola, eftersom man

därmed i stort sett förkortar studietiden ett år. Vinsten reduceras dock av

vissa, även av utredningen påpekade faktorer.

Riksförbundet uttalar vidare, att utredningen torde ha underskattat möj­

ligheterna att lösa de högre skolornas lokalfrågor genom provisoriska åt­

gärder. Särskilt anser förbundet, att möjligheten att uppföra klassrums-

paviljonger i icke obetydlig utsträckning bör kunna tillgripas för att klara

lokalproblemen.

Tanken att söka en lösning av lokalproblemen genom utökad använd­

ning av olika provisorier — bland annat baracksystem — framföres även

Kungl. Majrts proposition nr 123 år 1956

43

från flera andra håll, exempelvis kollegiet vid h. a. I. i Uppsala och länssty­

relsen i Kronobergs län.

Målsmännens riksförbund anser sig liksom läroverkslärarnas riksförbund

böra bedöma möjligheterna till vinster i lokalhänseende snävare än utred­

ningen.

Som av det föregående framgått har utredningen understrukit, att det

som tillspetsar situationen just nu är de stora arskullarnas krav, samt utta­

lat, att den i detta läge icke längre kan tveka att tillgripa det hjälpmedel,

som synts effektivast: den treåriga realskolan. Den samlade bedöm­

ning av dagens läge, som utredningen salunda kommit fram till,

har i stor utsträckning accepterats av de hörda myndigheterna och orga­

nisationerna. De helt avstyrkande remissvaren är salunda fa till antalet.

Något egentligt alternativ, som kan väntas få allmän användning, har

heller icke framlagts.

Länsstyrelsen i Jönköpings län finner olägenheterna med den treariga

realskolan så allvarliga och den sannolika vinsten i fråga om lärare och

lokaler så liten, att länsstyrelsen i första hand avstyrker utredningens

förslag i dess helhet.

Läroverkslärarnas riksförbund finner det uppenbart, att man med vissa

kompletteringar till och provisoriska anordningar inom den nuvarande

realskoleorganisationen kan bemästra läget i en sådan utsträckning, att ett

generellt genomförande av en så föga prövad skolform som den treåriga

realskolan icke ter sig försvarbart. Förbundet ställer sig därför i princip

avvisande till långtgående organisationsförändringar.

Rektorernas riksförening betonar, att den treariga realskolan och den

femåriga flickskolan ur pedagogisk synpunkt är sämre än de nuvarande

realskoleformema och flickskoleformerna. Föreningen anser därför, att

stor varsamhet bör iakttagas innan man slår sönder den nuvarande orga­

nisationen.

Målsmännens riksförbund hemställer, att de föreslagna organisations-

ändringarna helt avskrivs, och föreslår, förutom en genomgripande ny

skolplanering, att åtgärder för stöd åt den nuvarande realskolans arbete

vidtages i syfte bland annat att utöka realskolans lokalresurser genom pro­

visoriska anordningar i form av extra anslag eller andra lättnader.

Ett visst motstånd mot förslaget att i större utsträckning införa den tre­

åriga realskolan möter från läroverkshåU, i det att rektorerna starkare än

utredningen betonar de pedagogiska nackdelarna med denna skolform.

När trots detta ett överväldigande flertal av de rektorer, som yttrat sig

i huvudfrågan, införande av treårig realskola, ansluter sig till utredningens

förslag, understryker de, att förslaget endast accepteras som en nödlösning

i en krissituation, varvid alla pedagogiska hänsyn måst skjutas åt sidan.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 123 år 1956

44

För folkskolans representanter — inspektörerna, skolstyrelserna och lärar­

organisationerna — samt för de flesta av de övriga myndigheter och orga­

nisationer, som yttrat sig, är däremot huvudfrågan icke att acceptera eller

förkasta utredningens slutsats, att den treåriga realskolan måste tillgripas,

utan fastmer att ta ståndpunkt till de av utredningen framlagda båda

alternativen, A och B, sålunda närmast frågan i vilken utsträckning den tre­

åriga realskolan skall genomföras. Tilläggas må, att även vissa remiss­

instanser, som avstyrkt utredningens förslag om treårig realskola, givit

tillkänna sin ståndpunkt till frågan om vilket av de två alternativen, som

är att föredraga. Detta bör ihågkommas, när jag nu övergår till att redo­

visa, hur rösterna fördelat sig på A och B.

Till alternativ A ansluter sig det alldeles övervägande antalet

remissinstanser, som uttalat sig härvidlag, i några fall dock med vissa modi­

fikationer.

För detta alternativ röstar sålunda praktiskt taget alla de läroverksrek-

torer, som yttrat sig i frågan, ett tjugotal folkskolinspektörer, omkring tre

fjärdedelar av det antal skolstyrelser, som hörts med anledning av betän­

kandet, Stockholms folkskoledirektion, psykologisk-pedagogiska institutet,

arbetsmarknadsstyrelsen, överståthållarämbetet i Stockholm och nästan

alla länssstyrelserna. Till denna grupp hör även städernas folkskolinspek-

törsförbund, rektorernas riksförening, läroverkslärarnas riksförbund, riks­

föreningen för lärarna i moderna språk, facklärarförbundet och seminarier­

nas elevförbund.

Vid förordandet av utredningens alternativ A framhåller remissinstan­

serna genomgående angelägenheten av att förslaget om införande av bygg-

nadsbidrag till högre skolor genomföres.

Folkskolinspektörerna i Östergötlands läns östra och västra inspektions­

områden understryker, att alternativ A ger möjlighet till en smidigare

anpassning till ortens förhållanden. Denna omständighet betonas även från

andra håll, bland annat av ett flertal länsstyrelser och skolstyrelser, vilka

också särskilt värdesätter, att utrymme bereds för den kommunala själv­

bestämmanderätten.

Psykologisk-pedagogiska institutet uttalar, att åtskilliga av de punkter,

som tas upp till diskussion av utredningen, för en tillfredsställande lösning

skulle ha krävt en längre tid av pedagogisk försöksverksamhet. Institutet

finner det av utredningen klart framgå, att det dock inte längre finns något

större utrymme för en sådan försöksverksamhet. Enligt institutets mening

kan blott alternativ A accepteras, då detta trots allt ger vissa möjligheter

till observation av de båda studievägar, som angavs i utredningsdirektiven:

den treåriga realskolan byggd på folkskolans sjätte klass och den till folk­

skolans fjärde klass anslutande femåriga realskolan med undervisningen i

de båda lägsta klasserna bestridd av vidareutbildade folkskollärare.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 123 år 1956

45

Såsom tidigare antytts, föreslås i en del fall modifikationer i

utredningens alternativ A. Sålunda finner länsstyrelsen i

Hallands län det nödvändigt, att den nuvarande organisationen med fem-

årig och fyraårig lärogång bibehålies i väsentligt större utsträckning än ut­

redningen förutsätter. Liknande uttalanden gör även nagra andra länssty­

relser, däribland länsstyrelsen i Örebro län, som önskar att den treåriga

realskolan skall betraktas som sidoordnad med de andra två formerna, ej

såsom realskolans huvudtyp.

Rektor vid högre allmänna läroverket i Boden och tre andra rektorer

anser, att det bör vara ej endast en möjlighet utan jämväl en skyldighet

att bibehålla nu existerande realskoleformer på orter, där förutsättningar

härför finns. En liknande tankegång återkommer i remissvaret från läro-

verkslärarnas riksförbund, som finner det angeläget, att statsmakterna för

kommunerna understryker vikten av en grundlig och förutsättningslös ut­

redning som utgångspunkt för skolplaneringen, och att man därvid klargör,

att endast möjligheten att nå en kapacitetsökning på realskolestadiet är

godtagbart motiv för en omorganisation.

Jämväl ett par folkskolinspektörer räknar med ett något större bibehål­

lande av de fyraåriga linjerna än vad utredningen tänkt sig. Däremot

anser dessa inspektörer liksom ett flertal skolstyrelser, att de femåriga

linjerna även vid tillämpning av alternativ A kan helt indragas.

Utredningens alternativ B, vilket är avsett att tillgripas endast

för det fall, att förslaget om byggnadsbidrag för högre skolor ej förverk­

ligas, tillstyrkes av statskontoret, som anför bland annat följande.

Ett genomförande av treårig realskola och i konsekvens därmed femårig

flickskola synes otvivelaktigt vara den mest rationella lösningen. Som

utredningen framhållit, vore det ur administrativ synpunkt enklast med

en allmän kortfristig övergång. Därigenom skulle man också rada bot på

den organisatoriska mångformigheten i skolsystemet. Bibehalles de fem­

åriga linjerna, skulle däremot den önskvärda enhetligheten och överskåd­

ligheten näppeligen främjas, och vidare skulle lärarresursernas rationella

utnyttjande under övergångstiden motverkas. Statskontoret anser med hän­

syn härtill, att övervägande skäl talar för att omorganisationen genomföres

i enlighet med alternativ B.

Tillämpning av alternativ B förordas även av rektor vid folkskolesemi-

nariet för manliga elever i Göteborg, som uttalar, att ett genomförande

av huvudalternativet antagligen skulle komma att ge upphov till onödiga

stridigheter på en del skolorter. Samma motivering anföres från de folkskol-

inspektörer — uppgående till ett tjugotal — som röstat för alternativ B.

Inspektörerna anser även, att med denna lösning enhetsskolans genomfö­

rande skulle underlättas. Från något håll uttalas därvid också, att valet av-

alternativ icke bör göras beroende av frågan om statsbidrag till byggnads­

företag för de högre skolorna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956

46

Till B-alternativet ansluter sig vidare inemot en fjärdedel av de skolsty­

relser, som uttalat sig i frågan, varvid i vissa fall anföres, att byggnads-

bidrag bör utgå oavsett vilket alternativ som väljes. Även skolstyrelseför­

bundens rikskommitté, Sveriges överlärarförbund, Sveriges folkskollärar-

förbund och Sveriges folkskollärarinneförbund föredrar B-linjen.

Svenska landskommunernas förbund — som starkt betonar, att olikstäl­

ligheten i statsbidragshänseende mellan olika skolformer måste utjämnas,

ehuru icke endast genom införande av de föreslagna byggnadsbidragen utan

framför allt genom höjda statsbidrag till lärarlöner — pläderar i övrigt

närmast för ett allmänt genomförande av den treåriga realskolan enligt

alternativ B. Förbundet åberopar därvid främst lärarbristen.

Om enligt utredningens alternativ A femårig realskola finge bibehållas

i ett alltför stort antal kommuner med allmänna läroverk, skulle detta i

rådande läge innebära en förkastlig misshushållning med de akademiskt

utbildade lärarna. Den omständigheten att ett skoldistrikt någorlunda

nöjaktigt kan ordna lokalfrågan bör i och för sig icke få utgöra skäl för

bibehållande av femårig realskola. I konkurrensen om de akademiskt utbil­

dade lärarna för realskolestadiet befinner sig större delen av landsbygden

i ett avgjort underläge i förhållande till de traditionella läroverksortema.

Det kan icke vara tillfredställande, att de nu fyraåriga kommunala realsko­

lorna i de geografiskt icke så gynnsamt belägna orterna får drivas med ett

minimum av formellt kvalificerade lärare, samtidigt som sådana lärare på

andra orter utnyttjas också för lågstadiet i femårig realskola.

Svenska stadsförbundet ansluter sig till förslaget om införande av bygg-

nadsbidrag för högre skolor, men synes i övrigt ej taga definitiv ställning

till de båda alternativen.

Utredningen synes ha förebragt vägande skäl för sina förslag med avse­

ende på de berörda högre skolornas organisation. Förbundet lägger därvid

huvudvikten på det enligt bägge alternativen gemensamma, att man främst

bör inrikta sig på en organisation med treårig realskola, byggd på sjätte

klassen av folkskola, ehuru med bibehållande av fyraåriga linjer åtminstone

i den utsträckning, som påkallas med hänsyn till lärjungar, som icke har

erforderliga förkunskaper i engelska. Mera diskutabelt finner förbundet det

vara, om tillräckliga skäl alltjämt föreligger att — såsom huvudalternati­

vet innebär — bibehålla fyraåriga linjer i vidare mån och även femåriga.

Förbundet bemärker dock, att utredningen härmed tar sikte på att låta

lokala bedömanden av organisationsfrågan komma till sin rätt under en

övergångstid.

Skolöverstyrelsens överväganden beträffande utredningens alternativ A

och B resulterar i ett förslag, som kan sägas ligga mellan alternativ

A och B.

Enligt överstyrelsens mening har de enligt alternativ A medgivna, lokalt

betingade undantagen från den treåriga lärogången blivit alltför obestämt

angivna.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 123 år 1956

47

Det kan befaras, att frånvaron av preciserade föreskrifter medför skol-

politiska tvister, när dessa frågor skall diskuteras i kommunerna. Det kan

bli lösningar i splittringens tecken med majoritetsbeslut och reservationer

av betydande minoriteter. Därmed skulle överstyrelsen komma i det läget,

att dess fastställande av en organisationsplan samtidigt skulle innebära ett

avgörande i en skolpolitisk fråga. Det synes inte välbetänkt att utforma

ett beslut så, att ställningstagandet i en skolorganisationsfråga eller bygg-

nadsfråga skall som förutsättning ha en omprövning i fall efter fall av ett

skolpolitiskt spörsmål, som bör lösas i ett vidare sammanhang.

Ej heller en allmän övergång med kort tidsfrist till organisation sform med

treårig realskola, kompletterad med visst antal fyraåriga linjer, anser över­

styrelsen vara genomförbar.

Övergången till ny organisation kommer ofta att vara förenad med gan­

ska komplicerade lokal- och planeringsfrågor, vilkas lösning kan komma att

kräva mer eller mindre omfattande utredningsarbete. Den centrala hand­

läggningen av organisationsärendet kan i sådant fall komma att bli myc­

ket tidskrävande. Det skulle också stöta på betydande svårigheter att

snabbt och smidigt verkställa de med omorganisationen förenade omplace­

ringarna av berörda lärare.

Skolöverstyrelsen föreslår, att en utveckling mot den treåriga realskolan

som realskolans huvudform får ske under en övergångstid av fem år och

under visst hänsynstagande till de varierande lokala förhållandena. Över­

styrelsen förutsätter i sitt förslag, att statsbidrag kommer att utgå till

byggnadsföretag för realskolorna och motsvarande skolformer.

Som bakgrund till sitt förslag anför överstyrelsen i övrigt bland annat

följande.

Otvivelaktigt är lokalbristen ett starkt skäl för övergång till treårig real­

skola. Särskilt på större orter skulle den nya organisationen kunna med­

föra högst betydande lättnader i fråga om tillgången på klassrum. Även

på andra orter är en övergång till ny organisation i regel motiverad, om en

utvidgning av den lokala skolorganisationen ifrågasättes.

Överstyrelsen vill för sin del starkare än utredningen betona de fördelar

i övrigt, som skulle ernås vid en övergång till treårig realskola med hänsyn

till skolorganisation och lärarbehov. Den skulle eliminera olägenheterna av

den dubbla anknytningen, särskilt på de orter, där konkurrensen om ny­

börjarplatserna i realskolan blivit allt hårdare och där undervisningen i

tredje klassen i folkskolan efter hand övertas av småskollärare. Vidare

skulle ett betydande antal akademiskt utbildade lärare frigöras för under­

visning på högre stadier. Visserligen skall enligt gällande bestämmelser un­

dervisningen i den femåriga realskolans båda lägsta klasser liksom i klass

l4 i princip bestridas av 23-gradslärare, men det kan vara tveksamt, om

ett tillräckligt antal dylika kan emotses under de närmaste åren. En om­

organisation skulle av här nämnda anledningar i första hand böra genom­

föras i de större städerna.

T avsikt att säkrare angiva förutsättningarna för bibehållande av befint­

lig organisation samt fixera senaste tidpunkt för ingivande av organisa-

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956

48

tionsförslag förordar överstyrelsen, att orter med statliga läroverk och/eller

högre kommunala skolor hänföres till olika kategorier på följande sätt.

Grupp 1. Orter med både femårig och treårig realskollinje.

Grupp 2. Orter med

a) femårig eller fyraårig realskollinje och speciella bestämmelser för an­

knytning till differentierade folkskoleklasser och dylikt,

b) femårig realskollinje med stort antal avvisade inträdessökande och

hög intagningspoäng, d. v. s. där mer än en ny parallellavdelning hade kun­

nat erhållas enligt av överstyrelsen tillämpade normer för upprättande av

sådan avdelning.

Grupp 3. Orter med

a) femårig realskollinje med så stort antal avvisade, att en ny parallell­

avdelning hade kunnat erhållas,

o b) enbart fyraårig realskollinje med minst två parallellavdelningar och

så stort antal avvisade, att ytterligare en avdelning hade kunnat erhållas,

c) enbart fyraårig linje med en stabil organisation av minst två paral­

lellavdelningar, där antalet avvisade inte varit tillräckligt för ytterligare

parallellavdelning.

Grupp 4- Orter med

a) femårig realskollinje, där antalet avvisade inte varit tillräckligt för

ytterligare parallellavdelning,

b) enbart fyraårig linje med två parallellavdelningar och lägsta intag­

ningspoäng (13,5) eller inte fyllda avdelningar i första klassen,

c) enbart fyraårig linje med minimiorganisation.

Överstyrelsen har verkställt en preliminär fördelning av skolortema på de

angivna grupperna.

Ett principbeslut bör enligt överstyrelsens mening komma till stånd av

innehåll

att i kommuner med både fem- och treåriga realskollinjer (grupp 1) över­

gång till organisation med tre- och fyraåriga linjer skall äga rum från den

1 juli 1957 eller den senare tidpunkt Kungl. Maj:t efter särskild framställ­

ning från kommun medgiver,

att i kommuner, som upptages i grupp 2, övergång till organisation med

tre- och fyraåriga realskollinjer skall genomföras, om behov av utvidgning

av befintlig organisation föreligger, samt att dessa kommuner snarast möj­

ligt och senast den 1 juli 1957 till skolöverstyrelsen skall ingiva utredning

och förslag till organisation av skolväsendet på realskolestadiet — i före­

kommande fall även gymnasiet — under övergångstiden enligt av översty­

relsen utfärdade anvisningar,

att i övriga kommuner, där realskolestadiet är organiserat med minst

dubbel fyraårig linje eller med femårig linje, grupperna 3, 4 a) och 4 h),

övergång till organisation med tre- och fyraåriga linjer skall genomföras,

då behov av vidgning av befintlig organisation föreligger och bibehållandet

av denna organisation förutsätter nybyggnad för av utvidgningen berörd

skolanläggning, varvid överstyrelsen, då särskilda skäl därtill föranleder,

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956

49

äger medgiva undantag, samt att nyssnämnda kommuner före den 1 juli

1958 och till grupp J+ c) hörande före den 1 juli 1959 skall till länsskol-

nämnd ingiva utredning och förslag till organisationsplan för skolväsendet

— enligt av skolöverstyrelsen utfärdade anvisningar — med skyldighet för

länsskolnämnd att med eget yttrande överlämna förslaget till skolöver­

styrelsen före den 1 januari 1959, respektive den 1 januari 1960, samt

att på ort med kommunal flickskola dennas organisation skall ansluta

sig till den lokala organisationen av realskolan på så sätt, att där övergång

sker från femårig realskola till organisation med tre- och fyraåriga linjer,

den sjuåriga flickskolan samtidigt skall övergå till organisation med fem­

årig och, där särskilda förhållanden så påkallar, sexårig linje.

Utöver vad som framgår av det föreslagna principbeslutet anger över­

styrelsen i huvudsak följande riktlinjer för skolorganisationen inom de olika

grupperna av orter.

På de orter, som tillhör grupp 2 a, bör de speciella anordningar, som

vidtagits för anpassning till den femåriga realskolan, avvecklas och orga­

nisationen där komma att bestå av tre- och fyraåriga linjer. I fråga om

grupperna 3 och J+ bör vid övervägande av övergång till ny organisation

skälig hänsyn tagas till den synpunkten, huruvida den femåriga realskolan

i betydande utsträckning rekryteras från landsbygdsdistrikt, där undervis­

ning i engelska i folkskolans femte och sjätte klasser ej är införd. I vilken

utsträckning den befintliga organisationen kan bibehållas med hjälp av

provisoriska åtgärder till lokalfrågans lösning, bör vidare inom dessa grup­

per bedömas från fall till fall. Nybyggnad bör här ej få förekomma för att

möjliggöra en utvidgning av befintlig organisation, såvida inte överstyrel­

sen, då särskilda skäl föreligger, medger undantag. Möjlighet bör finnas

att i särskilda fall utvidga enkel fyraårig linje med parallellavdelning.

Sedan principbeslut meddelats bör det enligt överstyrelsens förslag an­

komma på Kungl. Maj:t att på grundval av från överstyrelsen lämnade

uppgifter föreskriva, till vilken grupp de enskilda kommunerna skall hän­

föras.

Beträffande genomförandet av ny organisation och gången för behand­

ling av organisationsfrågor ansluter sig överstyrelsen i övrigt till vad som

föreslås av utredningen enligt alternativ A.

Skolöverstyrelsen och vissa skolstyrelser, som uttalat sig i frågan, anslu­

ter sig till utredningens ståndpunkt i alternativ A att inbyggandet

av examenslinjer i folkskolan bör kunna begränsas till

de skoldistrikt, där dylika linjer redan medgivits. Invändningar mot denna

ståndpunkt reses emellertid också från ett par håll. Sålunda anser länssty­

relsen i Jämtlands län, att ett dylikt inbyggande icke bör vara i princip

uteslutet även om byggnadsbidrag införes för högre skolor. Flera skolsty­

relser i Jämtlands län uttalar sig också för ökad användning av inbyggda

linjer och vissa av dem förmenar, att dessa linjer bör betraktas som ett

första steg i övergången till nioårig enhetsskola. Folkskol lära rf örbunde t,

4 •—

Bihang till riksdagens 'protokoll 1056. 1 sand. Nr 123

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956

50

folkskollärarinneförbundet och överlärarförbundet kan inte förstå utred­

ningens tveksamhet beträffande ett ökat inbyggande av treåriga realskole-

linjer i folkskolorna utan förordar för sin del, att dylika linjer i ökad ut­

sträckning skall kunna förläggas till folkskolan i den mån lokaltillgång och

övriga förutsättningar gör det möjligt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956

2. Folkskolan som grundval för en treårig realskola

A. Realskoleuiredningen

Utredningen framhåller, att det föreligger vissa skillnader mellan å ena

sidan en lärogång, som omfattar folkskolans femte och sjätte klasser och

en på dem byggd treårig realskola, och å andra sidan en femårig realskola,

byggd på folkskolans fjärde klass. Dessa skillnader påverkar folkskolans

förmåga att i klass 5 och 6 ge det underlag, som den treåriga realskolan

kräver, och utredningen framlägger därför förslag till vissa åtgärder, som

skulle göra folkskolan stabilare som grund för en treårig realskola. På sam­

ma gång skulle dessa åtgärder innebära en värdefull standardhöjning för

folkskolan i dess helhet.

För att öka effektiviteten av undervisningen i engelslm och matematik

föreslår utredningen förstärkningsanordningar i klas­

serna 5 och 6. Alltefter lokala förhållanden kan dessa utformas på

olika sätt.

För skolor med två eller flera parallellavdelningar av samma klass före­

slår utredningen en partiell differentiering av lärjungarna efter deras studie­

förutsättningar på det sätt skolkommissionen tidigare föreslagit beträffande

ämnet engelska. Medan lärjungarna i flertalet ämnen följer klassens gemen­

samma undervisning föreslås i engelska och matematik ett visst utbyte av

lärjungar kunna ske mellan parallella klasser, så att jämnare undervis-

ningsavdelningar erhålles. Anordningen benämnes av utredningen »nivå­

gruppering». Utredningen understryker, att en sådan gruppering icke kan

tagas till intäkt för en allmän begåvningsuppdelning av eleverna i klas­

serna 5 och 6. Anordningen medför ej några ökade kostnader. En lämplig

tidpunkt för omgrupperingen av eleverna i engelska finner utredningen

vara efter höstterminen i femte ldassen.

Vid B-skolor och enkla A-skolor kan en förstärkningsanordning av detta

slag ej ifrågakomma. En delning av Mässen i två mindre undervisnings-

avdelningar är däremot ofta möjlig under en eller annan timme. Utred­

ningen föreslår, att — i viss analogi med förhållandena inom enhetsskolan

— läraravdelning vid skola, som bildar underlag för treårig realskola, skall

få uppdelas i två undervisningsavdelningar. Uppdelning bör medges beträf­

fande engelska under två veckotimmar i femte och två i sjätte klass och

i fråga om matematik under en veckotimme i sjätte klass. Rätten till upp­

51

delning bör för båda ämnena inträda, när lärjungeantalet överstiger 20.

Med en sådan uppdelning av klasserna under viss del av undervisningen

skulle möjlighet skapas att åt de elever, som kan väntas ha förutsättningar

att övergå till den treåriga realskolan, ge en överkurs i ämnet (»partiell

nivågruppering»).

Då svårigheter att samordna läsordningarna med skolskjutsarna och

nödvändigheten att undvika alltför långa väntetider för eleverna på många

håll kan väntas förhindra utnyttjandet av de föreslagna delningsmöjlig-

heterna, föreslår utredningen, att extra skolskjuts i skälig utsträckning skall

få anordnas för att möjliggöra delningen, i synnerhet om skolskjutsen är

önskvärd även ur andra synpunkter.

Utredningen anser, att som alternativ till den partiella nivågrupperingen

möjlighet bör finnas att, där så befinnes lämpligt, i stället anordna speciell

stödundervisning åt vissa lärjungar, antingen i form av läxhjälp eller i

form av trimning för en överkurs i ämnet. Det bör stå skoldistrikt fritt att

välja mellan dessa olika former av förstärkningsanordningar inom ramen

för den kostnad, som uppdelningen av läraravdelningen i grupper skulle be­

tinga. Dessa andra former av förstärkning bör dock närmare preciseras och

i varje särskilt fall underställas statens folkskolinspektör för prövning

och godkännande. Antalet lärjungar i grupp, som erhåller läxhjälp eller

speciell trimning, bör inte understiga fem, om statsbidrag skall kunna

erhållas för anordningen.

Utöver de nämnda tre formerna av förstärkningsanordningar har utred­

ningen vissa ytterligare förslag till effektivisering av undervisningen. I

engelska anses sålunda effektiva B-skolemetoder böra utexperimenteras

och sammanfattas i en handledning att tillställas lärarna i sådana skolor,

där differentiering ej kan införas. Skolbibliotek och klassbibliotek bör

vidare — med anlitande av ordinarie biblioteksanslag — förses med lämp­

ligt urval av bredvidläsningsböcker i engelska.

För de svagare utrustade eleverna kan det i fråga om engelskundervis­

ningen enligt utredningens åsikt vara lämpligt med en förenklad kurs, som

kan inläras mera grundligt och behärskas av eleverna, eller med en av-

kortning av timtalet till tre veckotimmar i sjätte klassen. Där även en

sådan reducering av kursen visar sig otillräcklig, bör möjlighet finnas att

helt befria lärjungen från undervisningen, exempelvis lärjunge, som är

hjälpklassmässig eller står på gränsen till sådan efterblivenhet. Sådan

lärjunge bör beredas arbete, som bättre passar honom och tjänar hans ut­

veckling på ett mera positivt sätt.

Utredningen förutsätter, att under föreliggande omständigheter standard­

prov kommer att anordnas även i engelska på samma sätt som sker i

modersmålet och matematik.

Utredningen har icke ansett sig böra föreslå någon form av nivågruppe­

ring i det för klasslärarens arbete centrala modersmålsämnet men påpekar,

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956

52

att i detta ämne rätt mycket bör kunna vinnas genom en starkare inrikt­

ning av undervisningen på fasta bestående kunskaper i ämnets väsentliga

delar. Skolöverstyrelsen bör i samband med införandet av treårig real­

skola tillse, att de metodiska anvisningarna ger ett gott stöd för strävan­

dena att samla undervisningen i modersmålet kring givande och väsentliga

moment.

Åtskilliga år framåt måste det finnas skolor, som inte kan anordna någon

undervisning alls i engelska, sådana som är hänvisade till radioundervisning

och sådana som inte kan utnyttja vissa erbjudna förmåner. Konsekvenserna

härav för lärjungarnas del kan enligt utredningens uppfattning, om det gäl­

ler mindre skillnader, utjämnas genom anvisningar för betygsättningen.

År skillnaderna mera betydande, torde enda möjligheten vara att hän­

visa de lärjungar, som erhållit en svagare underbyggnad, till realskolans

fyraåriga linjer.

Realskoleutredningen framlägger även förslag i fråga om lärarkom­

petensen och behörighetskurserna för undervisning i

engelska.

Behörighet att undervisa i främmande språk (engelska och tyska) i folk­

skolan tillkommer enligt kungörelsen 1947:149:

a) examinerad folkskollärare, som avlagt godkänd tentamen i det främ­

mande språket för akademisk examen,

b) den, som erhållit ett enligt kungörelsens bestämmelser av rektor vid

högre allmänt läroverk eller folkskoleseminarium efter särskild prövning

utfärdat intyg, att han befunnits äga kompetens att undervisa i det främ­

mande språket i folkskolan (kompetensintyg), dock att dylikt intyg för

elev vid folkskoleseminarium medför behörighet först efter det han av­

lagt folkskollärarexamen,

c) den, som av skolöverstyrelsen erhållit sådan behörighet.

Berättigad att undergå prövning för erhållande av kompetensintyg är

dels examinerad folkskollärare, dels elev vid folkskoleseminarium, dels ock

den, som på grund av särskilda skäl av skolöverstyrelsen erhållit tillstånd

därtill.

Utredningen föreslår, att tjänster i lönegraden Ce 23 skall kunna inrättas

jämväl i folkskolan för lärare, som i tentamen för filosofisk ämbets-

examen erhållit minst en betygsenhet i engelska språket och i övrigt är

behöriga till ordinarie folkskollärartjänst i 23 lönegraden. Totala antalet

sådana tjänster bör för varje år bestämmas av Kungl. Maj:t efter förslag

av skolöverstyrelsen, och det bör därefter ankomma på skolöverstyrelsen

att fördela tjänsterna på skoldistrikt, som anhållit om inrättande av dylik

tjänst. Med folkskollärartjänst av detta slag bör vara förenad undervis-

ningsskyldighet av samma omfattning som vid annan folkskollärartjänst.

Minst hälften av undervisningsskyldigheten bör fullgöras genom undervis­

ning i engelska, i första hand i klasserna 5 och 6, men icke nödvändigtvis

Kungl. Maj ds proposition nr 123 år 1956

53

uteslutande i dessa klasser. Antalet tjänster av detta slag anses, bland annat

på grund av de organisatoriska förhållandena, bli rätt begränsat. Utred­

ningen beräknar, att till en början 50 dylika tjänster skall vara till fyllest.

Utredningen anser, att den på kompetensintyg grundade behörigheten att

undervisa i engelska principiellt och praktiskt är otillräcklig för en under­

visning i ämnet, som skall ligga till grund för vidare studier, men finner

sig under rådande förhållanden tvungen att tills vidare acceptera den, i

medvetande om att en bättre lösning i de flesta fall ej står att vinna.

För att förstärka denna behörighet föreslår utredningen i fråga om de

särskilda behörighetskurser, som anordnas vid folkskoleseminarierna,

att för tillträde till behörighetskurs för elev på fyraårig linje skall krävas

deltagande i den frivilliga undervisningen i engelska i klasserna I4 och II4

samt gott uttal och betyget Med beröm godkänd i engelska språket vid

flyttning till seminariets klass III4, varvid förutsättes att betygsskalan vid

flyttningen till sistnämnda klass skall vara densamma som i folksKollärar-

examen;

att för tillträde till behörighetskurs för elev på tvåårig linje skall fordras

gott uttal och betyget Icke utan beröm godkänd i ämnet i studentexamen

eller vid motsvarande prövning;

att tillträde till behörighetskurs dock skall kunna medges elev med lägre

betyg än nyss nämnts, om ämnesläraren finner eleven äga tillräckliga kun­

skaper;

att varje deltagare i behörighetskurs skall vara skyldig auskultera tio

till tolv timmar i klasserna 5 och 6 och hålla en undervisningsserie på 6 å

8 timmar, eventuellt utbytt mot två kortare serier å 4 timmar;

att behörighetskursen förlängs till att omfatta jämväl vårterminen i

högsta klassen och

att de nuvarande ograderade kompetensintygen ersätts med intyg om­

fattande vitsorden Godkänd, Med beröm godkänd och Berömlig.

De föreslagna förstärkningarna av utbildningen kommer enligt utred­

ningens åsikt att höja kompetensintygens valör i flera avseenden. Text­

kursen borde kunna ökas från 1 000 till 1 200 ä 1 300 oktavsidor. Jämväl

kraven på språkriktighet vid samtal om vardagliga ting bör kunna skärpas.

Viss förmåga att analysera och lägga till rätta felaktiga uttalsformer bör

kunna fordras. Huruvida större fordringar kan ställas även på de skriftliga

proven undandrar sig utredningens bedömande.

Utredningen är fullt på det klara med att dess förslag till förstärkning

av behörighetskurserna icke kan gå fria från kritik. Undervisningen i eng­

elska i folkskolan har tillkommit för folkskolans egen skull och icke för

realskolans, och det som hindrar dess fulla utbyggnad är bristen på kompe­

tenta lärare. Utredningens kritiker kan göra gällande, att varje höjning av

inträdesfordringarna och varje skärpning av kraven för kompetensintygen

i nuvarande läge är skadlig. Av olika skäl anser utredningen, att vikten av

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 123 år 1956

54

denna i och för sig riktiga kritik kommer att minska om ett par år, och den

föreslår därför, att de ifrågasatta ändrade bestämmelserna rörande behörig-

hetskurserna icke skall träda i kraft förrän vid de behörighetskurser, som

anordnas läsåret 1958/59, och att de höjda fordringarna för kompetensinty­

gen följaktligen skall tillämpas först från och med år 1960.

Beträffande de på enskilt initiativ anordnade behörighetskurserna med

av skolöverstyrelsen beviljad examensrätt föreslår utredningen,

att dessa kurser för att få examensrätt skall omfatta minst fem veckor

(nu i regel fyra veckor) oberäknat examinationsperioden och att det skrift­

liga behörighetsprovet skall komma senast under tredje veckan,

att — för att möjliggöra att de muntliga och praktiska momenten får

större utrymme under kursveckoma — kursarrangörerna uppmanas att

förvissa sig om att deltagarna på förhand inhämtat sådana kunskapsmo-

ment, som lämpar sig för självstudier,

att för högre vitsordad kompetens viss praktisk utbildning skall fordras

även av behörighetsaspiranter, som utbildas vid de privata behörighets-

kursema samt

att de nu utgående stipendierna höjes från för närvarande högst 500

kronor till högst 650 kronor.

Den föreslagna förstärkningen av de privata kurserna bör genomföras

året näst efter det, då omläggningen av seminariernas behörighetskurser

påbörjas.

Med hänsyn till de hittills lindrigare kraven vid behörighetsprov i engel­

ska, finner utredningen det i hög grad angeläget att sörja för vidare­

utbildning åt de lärare med äldre behörighet, som nu undervisar i

femte och sjätte klasserna och att utvidga skolöverstyrelsens konsu­

lentverksamhet till att avse även nämnda klasser.

Utredningen föreslår i detta hänseende följande.

1. Fortbildningskurser under ferierna bör anordnas i en utsträckning,

som bestäms från år till år. De bör lämpligen förläggas till orter med möj­

lighet till internatförläggning. På varje ort synes tre till fyra tvåveckors-

kurser kunna anordnas efter varandra. Antalet deltagare i varje kurs bör

vara högst 30, totala antalet deltagare bör beräknas till omkring 300 per

år. Anslag bör beräknas under rubriken »Kurser för lärare m. fl. vid läro­

anstalter tillhörande folkundervisningen». För dessa kurser gällande all­

männa bestämmelser bör äga tillämpning även för nu ifrågavarande fort­

bildningskurser.

2. De nu anordnade stödkurserna i radio, avseende klass 5, bör utsträc­

kas till klass 6. Dessa kurser, som avser lärare med behörighet, finansieras

genom särskilt anslag till aktiebolaget radiotjänst.

3. Pedagogdagar, omfattande auskultation och konferenser, bör anordnas

i regional regi på av skolöverstyrelsen utsedda läroverks- eller seminarie-

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 123 år 1956

55

orter, förslagsvis på tjugu platser per år, för från gång till gång växlande

folkskolor. Kursledare bör vara någon erfaren läroverks- eller seminarie-

lärare i engelska. Reseersättning och dagtraktamente bör i förekommande

fall utgå till kursdeltagarna. Till kursledare, konferensledare och auskulte-

rade lärare bör arvode utgå.

4. Från och med budgetåret 1957/58 bör medel beräknas på skolöversty­

relsens stat för avlönande av förslagsvis fyra konsulenter, som skall vara i

verksamhet hela läsåret och som — helt eller till övervägande del — skall

ha till uppgift att följa arbetet i folkskolans klass 5 och 6 i engelska. Efter­

som det yppat sig vissa svårigheter att tillsätta de redan befintliga konsu­

lenttjänsterna, bör arvodet vara tillräckligt högt för att tillförsäkra kon­

sulentverksamheten kvalificerade lärarkrafter.

De av förslagen under punkterna 1—3 föranledda anslagshöjningarna

föreslås vidtagna snarast möjligt och senast från och med budgetåret

1957/58.

För upprätthållande av kontakten mellan radiotjänst och skolorna före­

slås, att även radiotjänsts konsulenter i denna egenskap skola äga besöka

läraravdelningar, som anmälts till stödkurserna.

Om treårig realskola införes, måste enligt utredningens mening även

den kombinerade korrespondens- och radiounder­

visningen, så långt ske kan, anpassas efter det nya läget, åtminstone

för de mera begåvade lärjungarnas del.

För detta ändamål föreslår utredningen,

att medel anvisas för anordnande — i radiotjänsts regi eller genom skol­

överstyrelsen — av 2 ä 3 tvåveckors sommarkurser för handledare årligen

och

att radiotjänsts konsulentverksamhet, som för närvarande handhaves av

35 konsulenter, huvudsakligen läroverkslärare på olika platser i landet, ut­

vidgas, om möjligt så, att varje skola med radioundervisning kan få ett ej

alltför kort besök per år, varvid konsulenten bör i varje klass åtminstone

åhöra en hel lektion, själv hålla en demonstrationslektion och ha en tim­

mes konferens med läraren.

Då det i många fall bereder skolorna stora svårigheter att anpassa under­

visningen efter radions utsändningstider, anses vidare ökad möjlighet

böra skapas för skolorna att använda på band upptagna utsändningar och

spela upp dem vid lämplig tidpunkt för klassen, lills vidare anser utred­

ningen det icke nödvändigt att beräkna särskilt anslag för inköp av band­

inspelningsapparater. Utredningen erinrar dock om de inköp av radio­

apparater för folkskolor, som bekostats av licensmedel. Därest det längre

fram skulle visa sig önskvärt, kunde anslag i den ena eller andra formen

ställas till disposition för skolor med dåliga lyssnarförhallanden. lörslag

därom förutsätter dock en mera ingående utredning än det varit möjligt

för utredningen att i detta sammanhang åstadkomma.

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956

56

Utredningen papekar även, att förbättrad kvalitet på bandinspelningarna

skulle kunna vinnas genom upprättande av bandcentraler. Denna fråga

utreds, enligt vad utredningen erfarit, för närvarande inom radiotjänst.

Utredningen förutsätter, att radiotjänst liksom hittills till rimligt pris till­

handahåller lämpliga textböcker med handledningar för radiolektionerna.

Erforderliga anslagshöjningar föreslås även för i detta avsnitt nämnda

ändamål vidtagna så snart som möjligt och senast från och med budget­

året 1957/58.

Utredningen anser, att förslagen om förstärkningar av undervisningen i

folkskolan, om de förverkligas, bör kunna bidraga till att göra undervis­

ningen effektivare även i ämnen, för vilka utredningen av kostnadsskäl icke

ansett sig kunna föreslå särskilda förstärkningsanordningar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956

B. Remissyttranden

Bland remissinstanserna synes enighet rada om att en förstärkning av

folkskolans undervisning är nödvändig, om den skall utgöra grund för en

treårig realskola.

Utredningens förslag om rätt att uppdela klassavdelning

i två avdelningar vid undervisning i engelska och matematik mottages så

gott som genomgående mycket positivt, även om det på vissa håll be­

faras, att genomförandet av dessa förstärkningstimmar ibland kommer

att medföra komplikationer med hänsyn till skolskjutsarna samt på grund

av att både lärare och elever redan nu har ett omfattande veckotimtal.

Några av rektorerna och folkskolinspektörerna, ett antal skolstyrelser

samt läroverkslärarnas riksförbund, seminarielärarföreningen, överlärarför­

bundet, folkskollärarförbundet och folkskollärarinneförbundet påyrkar för-

stäi kningstimmar även beträffande modersmålet. Skolöverstyrelsen för­

ordar, att de för undervisningen i engelska avsedda extratimmarna till

viss del skall få utnyttjas för undervisning i modersmålet. Läroverkslärar­

nas riksförbund, en folkskolinspektör och ett par skolstyrelser önskar ytter­

ligare förstärkning för matematikens vidkommande.

Statskon ^loi et framhåller, att bestämmelserna om uppdelning av lärar-

avdelning bör vara enhetliga inom försöksverksamhet med enhetsskola och

folkskolan; väljes sålunda utredningens förslag beträffande villkor för

uppdelning vid undervisning i matematik bör motsvarande bestämmelse

för försöksverksamheten ändras i enlighet därmed.

Vad angar den föreslagna nivågrupperingen är meningarna

bland remissinstanserna mera delade. X detta sammanhang förekommer

även från en och annan rektor och skolstyrelse förslag om fullständig diffe­

rentiering i folkskolans femte och sjätte klasser. Vanligast är dock, att man

varnar för upprättande av elitklasser inom folkskolan.

57

Nivågrupperingen tillstyrks av skolöverstyrelsen, som dock föreslår be­

nämningen »partiell differentiering». Överstyrelsen har vidare vissa erin­

ringar rörande tillämpningen av berörda anordning.

Engagerandet av flera läraravdelningar i en och samma differentierings-

anordning torde många gånger stöta på svårigheter av schemateknisk art.

Det kan också ifrågasättas, om icke en uppdelning begränsad till två lärar­

avdelningar är tillräcklig för det avsedda syftet och är att föredraga även

vid de skolor, där möjlighet till ytterligare differentiering finns. Vid all upp­

delning av eleverna, vare sig denna är begränsad til! avdelningen eller

berör flera avdelningar, måste beaktas, att risk för felbedömning av elever­

nas studieförutsättningar och utvecklingstempo föreligger. Möjlighet till

senare individuell övergång mellan grupperna bör därför finnas. Det bör

självfallet vara möjligt för eleverna från olika grupper att övergå till real-

skolestudier.

Differentiering av det slag som nyss berörts kan i ena eller andra formen

genomföras i skolor av A-form. Vid skolor av Bl- och B2-form är en upp­

delning med hänsyn till elevernas studieförutsättningar i ifrågavarande äm­

nen ej rationell. Här bör förstärkningstimmarna utnyttjas för en uppdel­

ning av avdelningen klassvis eller för ökning av tiden för omedelbar under­

visning i berörda ämnen. I B3-skolan kan normalt endast den sistnämnda

formen av förstärkning komma till användning.

Positiva till förslaget om nivågruppering är så gott som alla de rektorer,

som yttrat sig på denna punkt, liksom läroverkslärarnas riksförbund, som

i likhet med skolöverstyrelsen understryker, att den en gång gjorda place­

ringen i grupper ej får vara definitiv, och uttalar, att målsmännens önske­

mål, så långt möjligt är, bör vinna beaktande.

Särskilda skolstyrelsen i Huskvarna meddelar i sitt remissvar, att de

erfarenheter av nivågruppering, som gjorts på denna ort, varit mycket

goda.

En stor grupp skolstyrelser tillstyrker nivågrupperingen men en större

kategori av dessa ställer sig negativa eller uttalar i varje fall en viss tvekan

gentemot denna anordning. En avvisande hållning mot förslaget intar

även överlärarförbundet, follcskollärarförbundet och folkskollärarinneför-

bundet, som i sitt gemensamma remissvar anför följande.

Denna differentiering ieder till viss söndersprängning av klassenheten

och klasslärarsystemet. Erfarenheter från Stockholm, där anordningen prö­

vats, visar, att den föreslagna nivågrupperingen är en svårorganiserad ar­

betsform, som även medför ökade disciplinsvårigheter. Dessutom kan vissa

föräldrar förväntas komma att söka påverka barnens uttagning till den

nivågrupp, i vilken de antar, att eleverna kommer att drivas fram till det

för inträde i läroverk stipulerade poängtalet. Den press, som därigenom

kommer att riktas mot vederbörande lärare och skolledare, kan förmodas

bli synnerligen besvärande. Det skulle vara olyckligt, om elevernas place­

ring i viss grupp bleve en stridsfråga mellan målsmän och skola. Lärarnas

mellanställning komme på så sätt att accentueras. Det finns också goda

skäl att anta, att betygshetsen i folkskolan snarare skulle öka än avta,

om den föreslagna nivågrupperingen genomfördes.

Kungl. Maj ris 'proposition nr 123 år 1956

58

Utredningen har inte i detalj redovisat hur den tänkt sig nivågruppe­

ringen praktiskt genomförd. Av allt att döma är syftet att skapa ett ge­

nomgående och detalj reglerat system och inte att ge möjlighet för den

lokala skolledningen att i samförstånd med berörda lärare pröva anord­

ningens ändamålsenlighet. Under sådana förhållanden måste förbunden på

grund av här framförda erinringar avvisa förslaget om nivågruppering.

De nyss citerade lärarförbundens negativa uppfattning delas även av

ett flertal folkskolinspektörer, seminariernas rektor sförening och seminarie-

lärarf öreningen.

Stockholms folkskoledirektion har intet att erinra mot att skoldistrikten

beredes möjlighet att använda nivågruppering men anser det olämpligt,

att bindande föreskrifter om användande av sådan uppdelning av elever­

na utfärdas; skoldistrikten bör få fritt välja mellan olika former av för-

stärkningsanordningar.

Psykologisk-pedagogiska institutet finner, att differentieringsfrågan bör

göras till föremål för ytterligare överväganden.

I anledning av utredningens förslag att extra skolskjuts skall

få anordnas för att möjliggöra uppdelning av läraravdelning, i synnerhet om

skolskjutsen är önskvärd även ur andra synpunkter, uttalar skolöverstyrel­

sen, att uppdelningen ensam bör kunna motivera extra skolskjutsar. Vissa

skolstyrelser understryker vikten av att ökade möjligheter bereds till skol­

skjutsar i samband med förstärkningsanordningarna. Folkskollärarförbun-

den förordar ytterligare överväganden rörande sambandet mellan skol­

skjutsorganisationen och förstärkningsundervisningen.

Utredningens förslag om inrättande i folkskolan av tjänster i

lönegrad Ce 23 för folkskollärare med akademiskt betyg i

engelska föranleder ingen erinran från statskontorets sida. Inte heller har

statens lönenämnd något att erinra i fråga om löneställningen för de före­

slagna tjänsterna; mot nämndens beslut har dock två ledamöter reserverat

sig.

Förslaget har i övrigt under remissbehandlingen i flertalet fall tillstyrkts.

Avstyrkanden föreligger dock från några skolstyrelser och folkskolinspek­

törer samt från seminarierektoremas förening och de tre folkskollärarför-

bunden, varvid särskilt framhålles att klasslärarsystemet därmed skulle

delvis försvinna. De sistnämnda förbunden hävdar vidare, att förslaget

står i strid med 1953 års löneuppgörelse med folkskollärarna.

Från många håll vitsordas, att kraven på kompetens i eng­

elska behöver skärpas. Psykologisk-pedagogiska institutet påpekar, att

undervisningen i engelska ställer särskilt stora krav på läraren just ifråga

om nybörjarundervisningen. Det stora flertalet inspektörer, som berör

frågan, några läroverksrektorer, folkskoledirektionen i Stockholm och läro-

verkslärarnas riksförbund biträder utredningens förslag till höjning av

fordringarna för kompetensintyg. Ett par folkskolinspektörer varnar dock

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 128 år 1956

59

för att en höjning av kompetenskraven kommer att minska lärarnas in­

tresse för att skaffa sig behörighet för denna undervisning.

Bland de remissinstanser, som särskilt berörs av frågan om kompetens­

kraven och som därför behandlar den mera ingående, är meningarna de­

lade om vilka skärpningar som bör genomföras.

I fråga om seminariernas behörighetskurser framhål­

ler skolöverstyrelsen, att stor försiktighet måste iakttagas, så att inte detta

moment i utbildningen vid seminarium får en sådan omfattning, att det

ogynnsamt inverkar på utbildningen i övrigt. Överstyrelsen finner sig

kunna förorda förslagen om vissa minimibetyg i engelska för tillträde till

behörighetskurs, om auskultering och undervisningsserier samt om en ut­

ökning av textkursen. Beträffande övriga förslag — deltagande i den fri­

villiga undervisningen i engelska i klass I4 och II4, förlängning av kursen

till att omfatta även vårterminen i högsta klassen och införande av grade­

rade kompetensintyg — ställer sig överstyrelsen synnerligen tveksam och

föreslår med hänsyn bland annat till den pågående utredningen om folk-

skoleseminariernas organisation och arbetsförhållanden, att med den slut­

liga prövningen av dessa förslag får anstå.

Till samma bedömning av förslagen rörande seminariernas behörighets­

kurser kommer rektor vid jolkskoleseminariet för manliga elever i Göte­

borg. Rektor vid jolkskoleseminariet för manliga elever i Linköping av­

råder bestämt från all utvidgning av behöriglietskurserna och ser helst att

kurserna helt försvinner från seminarierna.

Seminarieutredningen anser sig ännu icke kunna taga slutlig ställning

till frågan om behörighetskurserna. Utredningen ställer sig dock tveksam

till alla förslag att öka arbetsbördan för eleverna och särskilt till förslaget

om förlängning av kurserna.

Seminariernas rektor sförening och seminarielärarf öreningen framlägger

egna förslag till omläggning av behörighetskursen och ställer sig avvisande

i synnerhet till utredningens förslag om förlängning av kursen. Motstånd

mot sistnämnda förslag reses även av seminariernas elevförbund, som ej

heller vill godtaga förslagen om skärpta villkor för tillträde till behörig­

hetskurs och om graderade kompetensintyg. Folkslcollärarförbunden stäl­

ler sig ej avvisande till en förstärkning av behörighetskraven men mot­

sätter sig, även de, villkoren för tillträde till behörighetskurs och de gra­

derade kompetensintygen.

Vad angår de på enskilt initiativ anordnade behörig­

hetskurserna har skolöverstyrelsen i och för sig intet att invända

mot de föreslagna skärpta kraven på utbildningen vid dessa. Överstyrelsen

befarar dock, att cn förlängning av kurstiden kommer att försvåra möj­

ligheterna att anordna sådana kurser. Överstyrelsen finner vidare, att ut­

redningen inte särskilt beaktat den kategori folkskollärare, som utan att

deltaga i behörighetskurs anmäler sig till prövning vid folkskolesemina-

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 123 år 1956

60

rium eller läroverk. Även av dessa lärare borde fordras den praktiska ut­

bildning, som föreslås beträffande deltagarna i de privata sommarkurserna.

Genomförandet av en sådan anordning skulle dock, menar överstyrelsen,

vara förenat med betydande praktiska svårigheter. Överstyrelsen finner

sig sålunda icke böra nu förorda den föreslagna skärpningen.

De i övrigt i detta avsnitt behandlade förslagen föranleder endast på

vissa punkter särskilda kommentarer från remissinstansernas sida.

När det gäller skolöverstyrelsens konsulentverksam­

het utgår överstyrelsen från att konsulenterna även i någon omfattning

skall kunna följa engelskundervisningen i högre klasser än femte och sjätte.

Vidare föreslår överstyrelsen, att konsulentverksamheten skall omfatta

även ämnena modersmålet och matematik. För detta ändamål erfordras

en väsentlig höjning av det av utredningen beräknade anslaget.

I anknytning till utredningens diskussion rörande frågan om anslag till

inköp av bandinspelningsapparater hemställer överstyrelsen, att redan un­

der budgetåret 1956/57 ett belopp av 100 000 kronor av anslaget till

undervisningsmateriel för folkskolor måtte få disponeras för bidrag till

skoldistrikt för inköp av sådana apparater.

Styrelsen för aktiebolaget radiotjänst förklarar sig i sitt remissvar be­

redd att lämna det stöd för undervisningen i engelska, som förutsättes för

genomförande av utredningens förslag. Styrelsen räknar därvid med att

även i fortsättningen medel ställs till förfogande genom särskilt statsanslag

för såväl telestyrelsens som radiotjänsts kostnader i samma utsträckning

som hittills. Styrelsen framhåller i övrigt bland annat, att en ändrad mål­

sättning för radioundervisningen i engelska blir nödvändig, om denna skall

anpassas för att bilda underlag för en treårig realskola. Slutligen påpekar

styrelsen, att möjligheter till stödundervisning genom radions hjälp före­

ligger även inom andra ämnesområden, för närvarande främst i fråga om

norska och danska språken.

Tidigare har angivits statskontorets ställningstagande till förslagen rö­

rande förstärkningstimmar och inrättande av tjänster i Ce 23. Ämbets­

verket godtar i princip även övriga förslag till förbättring av undervis­

ningen i engelska. Då närmare kostnadskalkyler icke föreligger och frågan

om arvodessättningen för kursledare in. m. lämnats öppen, kan statskon­

toret icke nu taga ställning till den lämpliga omfattningen av de olika

åtgärderna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 123 år 1956

Öl

3. Realskolans utformning m. m.

A. Realskoleutredningen

Ehuru utredningens jämförelse mellan treårig och fyraårig realskola i

Stockholm givit det knappast förutsedda resultatet, att vid lika start­

poäng minst lika stor procent av lärjungarna i den treåriga som i den fyra­

åriga realskolan nått realskolans studiemål utan tidsförlust, finner utred­

ningen det nödvändigt att, när den treåriga realskolan föreslås bli

realskolans huvudform, noggrant undersöka, huruvida icke lättnad kan

bringas lärjungarna genom komplement till organisationen i en eller annan

form. Inbyggda praktiska examenslinjer, linjer ledande till särskild real-

examen och fyraåriga linjer av nuvarande typ är exempel på sådana

komplement. Tillhandahållandet av läxläsningshjälp och minskning av

lärjungeantalet i klasserna är också åtgärder, som utredningen anser böra

övervägas.

Inbyggda praktiska examenslinjer är för närvarande med­

givna vid 48 allmänna läroverk. Linjeuppsättningen utgöres av 45 handels­

linjer, 3 maskintekniska linjer, 1 huslig linje och 1 jordbrukslinje. Endast

några få av linjerna är inrättade på orter, där annan motsvarande undervis­

ning är att tillgå. Linjerna är överallt tvååriga. Lärjungar, som flyttats

till någon av klasserna 34 eller 45 kan således vid de här ifrågavarande real­

skolorna välja mellan allmän och praktisk linje.

Utredningen har genom en särskild enkät bland rektorerna undersökt

arbetsförhållandena vid de inbyggda praktiska linjerna. Beträffande resul­

tatet av denna undersökning torde få hänvisas till betänkandet (s. 204—

211

).

Utredningen har enligt direktiven haft att överväga de praktiska lin­

jernas organisation som två- eller treåriga även inom den nuvarande fyra-

och femåriga realskolan. Utredningen anför bland annat följande.

Den typiska miljön för en i läroverk inbyggd praktisk realskolelinje är

en mindre stad eller en tätort, där utbildningsmöjligheterna är relativt

starkt begränsade och man därför funnit det lämpligt att med samreal-

skolan förena en inbyggd handelslinje. Majoriteten av lärjungarna i en

sådan skola väljer regelbundet vägen till allmän realexamen. Den minoritet,

som går till handelsrealexamen kan stundom vara rätt liten; enligt utred­

ningens statistik faller genomsnittligt endast sjättedelen av lärjungenume-

rären på den praktiska linjen. Klassavdelningarna på dessa linjer är på

grund härav tämligen små och måste ofta samläsa med den allmänna linjen

i de ämnen, där cletta är möjligt.

En del av lärjungarna på den praktiska linjen väljer denna linje på

grund av tidigt fixerade framtidsplaner. Andra torde däremot från början

ha följt med huvudströmmen mot den allmänna realexamen och bestämt

sig för den praktiska linjen, först sedan de funnit sig behöva ett studie-

alternativ. Detta förhållande är av vikt, när det gäller att ta ställning till

62

lärokursens längd. På en del av de relativt små läroverksorter* där handels­

linjer inrättats, behövs båda slagen av lärjungar för att linjens rekryterings­

underlag skall vara tillräckligt. Visserligen är de två år, som står “till buds

för de praktiska läroämnena, onekligen i knappaste laget jämfört med de

tre eller fyra åren i de praktiska realskolorna, och den korta studietiden

kan ha sina olägenheter för lärjungarna, men det är å andra sidan inte

heller riskfritt att på en relativt liten läroverksort linjedela den treåriga

realskolan i hela dess längd. En anordning av de praktiska läroämnena, som

skulle tvinga lärjungarna att träffa ett bindande linjeval redan vid första

årets början, synes utredningen över huvud taget mindre lämplig. Över­

gång från allmän till praktisk linje bör utan alltför stora svårigheter kunna

ske ännu vid slutet av det första året.

En sådan övergång torde i varje fall vara möjlig, om erforderliga special-

anordningar första året begränsas till övningsämnena och den egentliga

linjedifferentieringen alltså endast omfattar de båda sista åren i real­

skolan.

Utredningens förslag innebär, att läroverkens inbyggda praktiska linjer

fortfarande skall vara tvååriga men att skolöverstyrelsen skall bemyndigas

medgiva, att i klasserna l3, 24 och 33 vid allmänna läroverk (och kommu­

nala realskolor) med handelslinje ämnet slöjd helt och hållet eller delvis

ersätts med maskinskrivning och på samma sätt vid läroverk med teknisk

linje manlig slöjd med verkstadsarbete och teckning med ritteknik. Vid lär­

jungars flyttning till nästa klass bör de praktiska läroämnena maskinskriv­

ning, verkstadsarbete och ritteknik räknas som övningsämnen, oaktat

lärarna avlönas efter samma grunder som vid undervisningen i dessa ämnen

i narmast följande klasser. I vad män liknande anordningar bör vidtagas på

de sällan förekommande hushålls- och jordbrukstekniska linjerna anses

böra få ankomma på Kungl. Maj:ts prövning från fall till fall.

Etredningen behandlar i detta sammanhang en till utredningen över­

lämnad framställning från folkskolestyrelsen i Lund, vari föreslagits inrät­

tande av två speciallinjer med ny yrkesinriktning, nämligen en fyraårig

sociallinje, ledande till praktisk realexamen, och en likaledes fyraårig konst-

närslinje, ledande till realexamen. Utredningen har i princip intet att in­

vända mot att linjer med den föreslagna specialinriktningen kommer till

stånd. Det som kan väcka betänkligheter är enligt utredningens mening,

att de såsom fyraåriga linjer med utvidgat arbetsprogram placeras i samma

skolenhet som en treårig allmän linje och en treårig handelslinje med

realskolans vanliga examina som studiemål. Då utredningen tillstyrkt bibe­

hållande i viss utsträckning av fyraåriga linjer som mognadslinjer vid sidan

av de treåriga, anser sig utredningen kunna tillstyrka, att de begärda

speciallinjerna försöksvis inrättas på sätt skolöverstyrelsen föreslagit. I

synnerhet är det enligt utredningens mening av intresse att erfara, huru­

vida icke undervisningen i de vanliga skolämnena kan inskränkas till unge­

fär samma omfattning som på de treåriga linjerna och den tid, som vinnes

Kungl. May.ts proposition nr 123 år 1956

63

genom tillägg av ett mognadsår, disponeras för estetiska eller praktiska

ämnen, varigenom en rikare personlighetsutveckling skulle möjliggöras.

I den inbjudan till försöksverksamhet, som skolöverstyrelsen i oktober

1950 lät utgå till skolorna, tog överstyrelsen upp frågan, hur realskolan

skulle kunna sättas i stånd att bättre taga vård om samtliga lärjungar,

som där vinner inträde, och avpassa utbildningen efter lärjungarnas förut­

sättningar. Överstyrelsen framförde där tanken på en särskild realexamen

för sådana lärjungar, som önskade utbyta två eller högst tre teoretiska

ämnen mot praktiska ämnen; den vanliga realexamen komme då att förbe­

hållas de för teoretiska studier bättre rustade eller mer intresserade lär­

jungarna.

Utredningen redogör å sid. 215 ff. i betänkandet för den försöksverksam­

het med dylik särskild realexamen, som hittills kommit till

stånd.

För närvarande torde försök med särskild realexamen eller särskild prak­

tisk realexamen vara i gång vid 32 skolor. Vissa bestämmelser angående

försöken med särskild realexamen har av Kungl. Maj:t utfärdats den 1 juni

1951 och den 6 juni 1952. Skolöverstyrelsen har genom dessa beslut be­

myndigats medgiva, att lärjunge i realskolan vid deltagande skolor får

flyttas till högre klass på villkor, som skolöverstyrelsen fastställer, och att

lärjunge i de två högsta klasserna får utbyta högst tre av de på timplanen

upptagna obligatoriska läroämnena — dock icke kristendomskunskap och

modersmålet — mot ersättningsämnen, som bestäms av skolöverstyrelsen.

Den som avlagt särskild realexamen har rätt att undergå fyllnadsprövning i

ämne, som kan ingå i sådan examen, och när han har tillräckligt stärkt sina

meriter genom sådana fyllnadsprövningar, må betyg över vanlig — allmän

eller praktisk — realexamen utfärdas för honom. Skolöverstyrelsen äger

meddela föreskrifter om sammanräknande av vitsord, som erhållits i sär­

skild realexamen och vid fyllnadsprövningar, och om utfärdande av betyg

över avlagd realexamen respektive praktisk realexamen på grund av sam­

manräknade vitsord. En sammanfattning av gällande bestämmelser om

särskild realexamen meddelas i Aktuellt 1955 nr 19.

Inom den så angivna ramen kan försöken i flera avseenden varieras. I

den redogörelse för särskild realexamen, som tryckts i Aktuellt 1955 nr 2,

särskiljs tre huvudformer.

1. Man kan som ersättningsämnen välja rent praktiska ämnen och

övningsämnen. Som ersättningsämnen har förekommit maskinskrivning,

teckning, slöjd, praktiska kurser i skogsvård och träteknik, hemsjukvård

med barnavård och hushållsgöromål.

2. Man kan välja ersättningsämnen så, att de tillsammans ger en mycket

elementär, praktiskt betonad handelsutbildning. De ämnen, som i detta

fall upptas, kan vara maskinskrivning, bokföring med kontorsgöromål,

handelsräkning, textning och plakatmålning, varukännedom och praktisk

kurs i något språk, vartill kan komma något övningsämne.

3. Man kan i huvudsak bibehålla den vanliga ämneskretsen men ge lär­

jungarna tillfälle att utbyta de vanliga kurserna i engelska, tyska och

matematik mot praktiska eller avkortade kurser.

Kangl. Maj:ts 'proposition nr 123 år 1956

64

Lärjungarna på den särskilda linjen utgjorde läsåret 1953/54 i näst

översta klassen 10,6 procent av kela klassen och i översta klassen 22,2

procent av hela klassen. Stora variationer framträder emellertid mellan

försöksskolorna; i en skola var särskilda linjens andel i lärjungenumerären

i högsta klassen 42,9 procent, i en annan 11,1 procent. De teoretiska äm­

nen, som ofta utbyts, är tyska, engelska och matematik. De oftast före­

kommande utbytesämnena. i högsta klassen är maskinskrivning med 72

procent, praktisk kurs i engelska med 65,9 och praktisk kurs i tyska med

43,4 procent. Därefter kommer bokföring med 30,2 och praktisk kurs i

matematik med 25,8 procent.

En av utredningen verkställd opinionsundersökning bland läroverks-

rektorerna har visat, att en mycket stor majoritet av rektorerna anser,

att möjlighet att avlägga särskild realexamen normalt bör finnas vid varje

läroanstalt, där realexamen avlägges. Den allmänna meningen är, att de

lättnader, som erbjuds lärjungarna genom särskild realexamen, bör beröra

de tre ämnena engelska, tyska och matematik. I fråga om organisationen

av studiegången kan man särskilja två meningsriktningar: den ena innebär

att språken och matematiken bör få avstå timmar till eller i viss utsträck­

ning helt kunna bytas mot praktiska ämnen, den andra att den nuvarande

ämneskretsen i stort sett skall bevaras, vilket innebär exempelvis, att en

avkortning av matematikkursen skall kunna kompenseras genom en till-

läggskurs i praktisk kemi.

Antalet lärjungar som misslyckas i realskolan är inte obetydligt. Skol­

utredningen fann på sin tid, att av de lärjungar, vilkas studier utredningen

kunnat följa, 29,6 procent avbrutit studierna utan att ha uppnått skol­

gångens mål och 14,1 procent nått målet först efter kvarsittning. Realskole-

utredningens undersökningar på ett begränsat stockholmsmaterial har till

och med givit ännu sämre siffror. Tillgänglig betygsstatistik visar vidare,

att motgångarna koncentreras till de tre ämnena tyska, matematik och

engelska.

Utredningen framhåller, att försöken med särskild realexamen tillkom-

mit pa grund av behov, som framträtt inom nuvarande skolorganisation

med dess fem- och fyraåriga linjer. Förr i tiden kunde skolan inte göra så

mycket för de lärjungar, som hade utpräglade svårigheter med skrivnings-

ämnena. Denna skolans begränsning har emellertid, betonar utredningen,

börjat kännas alltmer otillfredsställande. Allmänt erkännes numera, att

även de högre skolorna har ett ansvar för de lärjungar de mottagit, även

för dem som har svårigheter att uppfylla det som skolan traditionellt bru­

kat begära.

Utredningen anser, att anordningen med särskild realexamen nu passerat

experimentstadiet. Enligt utredningens mening är den väl behövlig redan

inom den nuvarande organisationen med dess fyra- och femåriga linjer,

såvida icke intagningspoängen höjes mer än utredningen kan tillstyrka.

Införandet av särskild realexamen till allmännare bruk bör ses som en fri­

stående reform, vilken inte står i omedelbart sammanhang med införandet

av treårig realskola. Den bör, så snart omständigheterna det medgiver,

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 123 är 1956

65

genomföras, även där den äldre realskoleorganisationen bibehålies. Behovet

av särskild realexamen anses icke mindre komma att göra sig gällande

inom den treåriga realskolan. Fastmer anser utredningen, att om anord­

ningar för särskild realexamen icke överallt kan träffas, skolor med treårig

linje bör äga företräde.

Utredningen ifrågasätter, huruvida tillräckliga skäl föreligger att medge

lärjunge att utesluta annat läroämne än tyska, engelska och matematik. I

varje fall anser utredningen icke anordningar med reducerade kurser eller

dylikt vara erforderliga inom andra ämnen.

Den nu på vissa håll utnyttjade möjligheten att på särskilda linjen in­

föra nya ämnen med konkret och praktiskt innehåll, valda i anslutning

till ortens speciella förhållanden, bör enligt utredningens åsikt bibehållas

i avvaktan på att frågan vid enhetsslcolans genomförande får en mera

generell lösning. I ett mycket stort antal fall torde man dock på grund av

svårigheten att anskaffa lärare vara hänvisad till att i huvudsak hålla sig

inom skolans vanliga krets av läro- och övningsämnen, på sin höjd med

någon mindre komplettering.

Man närmar sig därmed den utformning av särskild realexamen, som

praktiserats vid samrealskolan i Högalid i Stockholm, där förenklade kur­

ser med praktisk läggning tillhandahålles i engelska, tyska och matematik.

Timtalet i dessa ämnen är lägre för de lärjungar, som bereder sig för

särskild realexamen, och på den frigjorda schematiden meddelas under­

visning i maskinskrivning. Högst ett av de nämnda ämnena kan helt ned­

läggas. Denna form av särskild realexamen har fördelen att jämförelsevis

lätt kunna kompletteras till en fullständig examen. En annan fördel är,

att lärjungar på huvudlinjen, som inte flyttas till högsta klassen, utan svå­

righet kan mottagas på den särskilda linjen.

I fråga om genomförandet av reformen räknar utredningen med att täm­

ligen stora variationer bör tillåtas under den första tiden och sedan vid

lämpligt tillfälle en utmönstring av svagare motiverade varianter företagas.

Lämpligt torde vara, att skolöverstyrelsen i samband med utarbetandet av

undervisningsplan för den nya realskolan fastställer ett antal förebilder,

bland vilka skolorna i regel torde kunna träffa sitt val.

Differentieringen för särskild realexamen bör liksom hittills omfatta de

två högsta klasserna. Villkoren för tillträde till särskild linje bör sättas

lägre än vad som normalt kräves för flyttning till näst högsta klassen; tills

vidare bör gälla vad som i detta avseende är föreskrivet i skolöverstyrelsens

cirkulär av den 6 april 1955 (Aktuellt 1955 nr 19). Lärjungar, som icke

flyttats eller icke önskar begagna tillfället att övergå till särskild linje, kan

som kvarsittare tillbringa ett andra år i klass l3. Vid läroverk, där fyraårig

linje finnes, bör dock rektor äga i mån av utrymme överföra sådana lär­

jungar till motsvarande klass av den fyraåriga realskolan (klass 24).

Om särskild realexamen allmänt genomföres skulle detta, enligt utred-

5 —

Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 saml. Nr 123

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956

66

ningens beräkningar, medföra en ökning av undervisningen i teoretiska

läroämnen vid allmänna läroverk och kommunala realskolor motsvarande

omkring 100 heltidstjänster, vartill kommer undervisning i andra ämnen

motsvarande omkring 45 tjänster. Utredningen räknar därvid med att an­

slag för särskild undervisning ej anvisas ett läroverk, om antalet lärjungar,

som anmäler sig till linjen, understiger fem.

Under rådande lärarbrist är en post på 100 lärare icke obetydlig. När

utredningen det oaktat föreslår, att undervisning ledande till särskild real-

examen normalt skall meddelas vid de allmänna läroverken och de kom­

munala realskolorna, förutsätter den, att undervisningen i regel icke skall

behöva genomföras vid en skola förrän från och med läsår, då klass 23

där första gången anordnas, och att skolöverstyrelsen även under åren

närmast därefter skall äga dispensera skolan från skyldighet att anordna

sådan undervisning, därest särskilda omständigheter, exempelvis lokalsvå­

righeter, kan åberopas för uppskov. Å andra sidan bör skolöverstyrelsen

enligt utredningens mening kunna medge, att undervisning för särskild

realexamen anordnas även vid allmänt läroverk och kommunal realskola,

där treårig linje icke är inrättad eller ännu blott är representerad med sin

första klass, därest överstyrelsen efter prövning av tillgången på lärare

i vederbörande ämneskombinationer finner tillräckliga skäl föreligga för

sådant medgivande. Kostnaden för undervisningen, som hittills bestritts ur

skolöverstyrelsens anslag för försöksverksamhet, anses från och med bud­

getåret 1957/58 böra utgå ur vederbörande skolforms avlöningsanslag.

Beträffande inträdesfordringarna i realskolan påpe­

kar utredningen, att gällande intagningsgräns — 13,5 betygsenheter —

vid de äldre linjerna för närvarande icke är av någon större praktisk bety­

delse, emedan gränsen vid så många av de högre skolorna förskjutes uppåt

genom utrymmeskonkurrens. På de mindre orter, där lärjungar kan tagas

emot ända ned till 13,5 poäng, synes det icke finnas någon mera spridd

opinion för en höjning.

Utredningen anser visserligen, att det är olyckligt att i längden upp­

rätthålla nuvarande stora skillnad mellan den formella intagningspoängen

och den på många orter faktiskt gällande, men med hänsyn till de bety­

dande olikheter, som råder mellan de större tätorternas högre skolor och

de små, fristående realskolorna med upptagningsområde huvudsakligen

från landsbygden anser sig utredningen inte böra ställa något formligt

förslag om en höjning av den för fem- och fyraåriga realskolan hittills

gemensamma intagningspoängen. Viktigast är enligt utredningens uppfatt­

ning, att intagningsförfarandet förbättras beträffande lärjungarna i gräns­

zonen. I avvaktan på prövningen av de förslag, som framställts av inom

skolöverstyrelsen tillkallade sakkunniga — rektor Elisabeth Dahr och

förste folkskolinspektören Ragnar Dahlkvist — och det ytterligare mate­

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 123 år 1956

67

rial, som kan komma fram under överstyrelsens fortsatta beredning av

ärendet, finner utredningen att nuvarande intagningsförfarande och intag-

ningsgräns vid de båda äldre linjerna tills vidare kan bibehållas.

När den treåriga realskolan, enligt utredningens förslag, om ett par år

inträder som realskolans huvudform, bör enligt utredningens mening ett

mera tillfredsställande intagningsförfarande vara fastställt och kunna tagas

i bruk. Inträdespoängen måste dock dessförinnan provisoriskt fixeras. Un­

der hänvisning å ena sidan till att den treåriga realskolan enligt en allmän

mening kräver åtminstone något mer av lärjungarna än de äldre realskole-

typerna, å andra sidan till att fyraåriga linjer anses i regel böra finnas att

tillgå på de orter där treåriga linjer inrättas föreslår utredningen, att in­

trädespoängen vid treårig realskola sättes till 17 betygsenheter. Dessutom

bör, såsom redan är vanligt, fordras, att minst 6 betygsenheter faller inom

fyraämnesgruppen muntlig framställning och läsning, skrivning och språk­

lära, engelska och tillämpad räkning (resp. matematik, om betyget i detta

ämne är odelat).

Intagningsnämndema kan enligt läroverksstadgans § 29 mom. 10 taga

in lärjunge, vars betygssumma understiger den stadgade med högst en be­

tygsenhet, därest han anses ha förutsättningar att följa studiearbetet vid

läroanstalten. Om man lokalt lyckas ordna skolarbetet så, att även lär­

jungar inom betygsintervallet 16—16,5 poäng har goda utsikter att följa

detsamma, är enligt utredningens mening intagningsnämnden oförhindrad

att vid intagningen taga hänsyn härtill.

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956

Som i det föregående framgått, räknar realskoleutredningen med att

fyraåriga realskollinjer i viss utsträckning måste tillhandahållas under hela

övergångstiden före enhetsskolans allmänna genomförande. Utredningen

drar nu upp vissa riktlinjer för de fyraåriga realskollinj er­

nås användning.

En liten, fristående skola — i regel kommunal realskola — som endast

har en enkel linje, måste, så länge skolan mottar lärjungar från bygde-

skolor utan undervisning i engelska, vara fyraårig. Men även senare kan

den fyraåriga organisationsformen vara försvarlig. En enkellinjig treårig

realskola är nämligen en väl liten skolenhet. Den skulle icke sysselsätta mer

än tre lärare utom rektor, och lärarna bleve då tvungna att övertaga under­

visning i ämnen, som faller utanför deras akademiska studier. Den fyraåriga

organisationen utesluter för övrigt icke, att enskilda lärjungar kan få för­

månen av treårig lärogång genom intagning direkt i klass 24, om de har

förkunskaper i engelska och i övrigt kan uppvisa ett tillräckligt kvalifice­

rat betyg från folkskolans sjätte klass. När en fyraårig skola med enkel

linje växer ut och skall förses med parallellavdelningar, bör en omprövning

av organisationen företagas. Föreskrift om att så skall ske torde längre fram

lämpligen intagas i organisationsplanen för de skoldistrikt, där från början

en organisation med enbart fyraåriga linjer fastställts. Intill dess organisa­

tionsplaner allmänt kommit till stånd, bör frågan prövas i samband med

68

att tillstånd ges till den nya parallellens upprättande. Finner skolöversty­

relsen det önskvärt, att föreslagen fyraårig linje ersätts med treårig, bör

överstyrelsen överlämna frågan till Kungl. Maj:ts avgörande. Tänkbart är,

att det tämligen snart befinnes lämpligt att delegera frågor av detta slag

till skolöverstyrelsen.

\id omprövningen torde det i några fall komma att visa sig vara med

hänsyn till ortens förhållanden lämpligt, att båda linjerna får samma orga­

nisation. I andra fall torde ett biandsystem befinnas lämpligare. Vid större

skolanläggningar blir det troligen mest vanligt, att treåriga och fyraåriga

linjer lörekommer sida vid sida. I skolor med sådan organisation kan

ganska komplicerade problem uppstå vid lärjungarnas fördelning mellan

linjerna.

Utredningen framhåller, att man i en skola, där treåriga och fyraåriga

realskollinjer förekommer parallellt, icke kan undvara en nämnd för be­

handlingen av spörsmål rörande lärjungarnas fördelning på linjerna och

att denna nämnd naturligen bör vara den nuvarande intagningsnämnden.

Lärjungarnas fördelning mellan tre- och fyraåriga linjer är klar beträf­

fande de i läroverket intagna lärjungar, som saknar behörighet till treårig

linje, vare sig detta beror på att de saknar betyg i engelska eller på att de

icke uppnått den högre betygssumma, som fordras för inträde på den tre­

åriga linjen. Utredningen anser emellertid, att det tills vidare också finns

goda skäl att på den fyraåriga linjen placera lärjungar, som har relativt

svaga vitsord i engelska. Särskilt finner utredningen det uppenbart, att

lärjungar, som undervisats enligt korrespondens- och radiometod och där­

vid icke uppnått högre vitsord i ämnet än Ba, bör placeras på den fyra­

åriga linjen, såvida icke med hänsyn till målsmännen önskemål eller andra

särskilda omständigheter annan placering synes lämplig.

Någon allmän rekommendation att placera de yngre lärjungarna på fyra­

årig linje anser utredningen icke vara på sin plats. Den vill icke gå längre

än till att säga, att om nämnden tvekar om ett par lärjungars förmåga att

genomföra realskolestudier, den yngre har något större chanser att dra

fördel av en placering på den fyraåriga linjen. Om däremot den avläm­

nande läraren kan upplysa, att en viss lärjunge arbetar påfallande lång­

samt, eller om intagningsnämnden finner anledning att tro, att en lärjunge

på grund av sjuklighet eller konstitutionell svaghet icke kommer att kunna

bevista undervisningen regelbundet, bör lärjungen enligt utredningens

mening placeras på fyraårig linje. I övrigt anser utredningen, att det om

fördelningen av lärjungarna endast kan sägas, att den bör ske efter

deras studieförutsättningar och målsmännens önskemål. Det faktum, att

en lärjunge med högre betygssumma i normala fall har större utsikt att

tillgodogöra sig tidsvinsten på den treåriga linjen, torde böra vara väg­

ledande för den rådgivning till föräldrarna, som bör föregå linjevalet.

När det gäller ytterligare utbyggnad av en skola, som redan har en fyra­

årig och en treårig linje, skulle, framhåller utredningen, skäl kunna an-

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956

69

dragas för en restriktiv praxis beträffande upprättandet av fyraåriga

linjer. Utredningen finner det dock vara bäst att gå till väga med en viss

försiktighet vid indragningen av fyraåriga linjer. Vid fastställandet av

organisationsplanerna och vid prövningen av motsvarande organisations­

problem i annan ordning bör dock självfallet all nödig hänsyn tagas till

investeringsläget. Om en fyraårig linje kan upprättas utan ökade krav på

byggenskapen, är icke alltför mycket att erinra mot att den kommer till

stånd, men i andra fall får det icke förbises, att en relativt obetydlig vinst

i form av en lugnare studiegång för de i realskolan lyckligt intagna inte

rimligen kan få motivera en ökning av antalet avvisade vare sig på samma

eller på annan ort.

Sammanfattningsvis framhåller utredningen, att den för sin del räknar

med att ett i princip frivilligt val mellan tre- och fyraåriga realskollinjer

kommer att ge företräde för den kortare, treåriga utbildningsgången och

att följaktligen den treåriga realskolan blir huvudformen.

Enligt utredningens mening bör anslag för organiserad läx-

hjälp stå till buds för varje skola, där de av utredningen föreslagna

kortare linjerna är inrättade. Lämpligt är, att i samband med läxhjälpen

även anvisningar i läxläsningsteknik meddelas och att lärjungar, som varit

frånvarande längre tid, efter återkomsten till skolan kommer i åtnjutande

av någon stödundervisning på genomgångna kursavsnitt.

I avvaktan på ytterligare erfarenheter beräknar utredningen ett behov

av i genomsnitt två veckotimmar för varje skola. Om man inrättar treårig

linje vid varje allmänt läroverk och varje kommunal realskola med paral­

lellavdelningar samt femårig linje vid varje kommunal flickskola, skulle

lärarbehovet genom den föreslagna åtgärden ökas med omkring 530 vecko­

timmar motsvarande ett tjugutal hela tjänster. I största möjliga utsträck­

ning torde läxhjälpen böra organiseras såsom övertimmar för lärare med

full tjänstgöring. Även personer, som för närvarande icke innehar lärar­

tjänst men tidigare varit aktiva lärare, bör dock ofta med gott resultat

kunna tagas i anspråk. För full effektivitet är det givetvis nödvändigt, att

den fungerande läraren är väl hemmastadd i kurserna.

Utredningen framhåller, att beräkningen är mycket schematisk, eftersom

å ena sidan visst behov av undervisning för ändamålet torde finnas även

inom andra skolformer än de nämnda, medan å andra sidan införandet av

de nya linjerna på vissa orter torde komma att dröja några år.

För närvarande är lärjungeantalet i realskolans klassavdelningar maxi­

merat till 35 och i gymnasiets till 30. Rektor kan dock med iakttagande av

vissa av skolöverstyrelsen givna direktiv något överskrida dessa gränser.

Utredningen understryker kraftigt vikten av en allmän sänkning av

lärjungemaximum i k 1 a s s a v d e 1 n i n g a r n a men tvingas

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956

konstatera, att samhällets resurser för en dylik reform just nu är otillräck­

liga.

Frågan om begränsning av klassavdelningamas storlek kan enligt utred­

ningens mening tills vidare endast föras framåt på de partiella reformernas

väg. Skulle exempelvis överproduktion av språklärare inträda vid en tid­

punkt då en allmän sänkning av lärjungeantalet i klasserna ännu är

ogenomförbar till följd av naturvetarbristen, vore det naturligt att dela

klasserna eu eller annan veckotimme vid undervisningen i engelska och

tyska. En väl avgränsad delreform är vidare sänkningen av lärjunge­

maximum i realskolans högsta klass till 30. Denna reform bör, framhåller

utredningen, genomföras så snart det med hänsyn till lärartillgången kan

ske och utan att tidpunkten för en allmän reform avvaktas.

Särskild uppmärksamhet kräver enligt utredningens mening frågan om

klassernas storlek i den treåriga realskolan.

Behovet av mindre klasser torde i den treåriga realskolan vara så påtag­

ligt, att denna skolform bör tillerkännas förtur vid en sänkning av lär­

jungemaximum. Skälen är i stort sett desamma som föranledde att de

kommunala mellanskolorna under sin första tid fick arbeta med lägre

lärjungemaximum än de allmänna läroverken. Antalet kvarsittare kan

sålunda väntas bli mindre och därmed en besparing av elevplatser vinnas

samt i sinom tid aven en besparing i lokaler och lärarkraft. I nuvarande

läge tillkommer vissa psykologiska synpunkter. Skulle den treåriga real­

skolan ej på några års sikt beredas denna förtursrätt, riskerar man, att för­

äldrarna komme att hysa viss skepsis mot den för dem nya skolformen.

Det kunde förmodas, att de treåriga linjerna inte komme att accepteras

vare sig av skolstyrelserna eller av de inträdessökande i den utsträckning

utredningen förutsatt. Om å andra sidan ett utbrett medvetande råder om

att den treåriga realskolan gynnar eleverna i så måtto, att de kommer att

få arbeta i mindre och lätthanterligare avdelningar, torde denna skolform

komma att få en sådan dragningskraft, att färre avdelningar av de mera

utrymmeskrävande fyraåriga linjerna behöver inrättas och platstillgången

därigenom förbättras.

Utredningen anser det önskvärt, att den treåriga realskolan från det läs­

år, då den kommer att bli realskolestadiets huvudform, bereds möjlighet

att arbeta med ett elevmaximum av 30 lärjungar per klassavdelning. I

nuvarande bristsituation anser utredningen sig emellertid icke kunna

fixera den tidpunkt, då detta blir möjligt. Den uttalar endast, att det bör

ankomma på skolöverstyrelsen att, så snart lärartillgången det medgiver,

på denna och andra punkter framställa de förslag rörande sänkning av lär­

jungemaximum, som överstyrelsen anser genomförbara.

Realskoleutredningen tar i detta sammanhang även upp vissa lärarfrå-

gor vid övergång till treårig realskola.

Lärarnas undervisningsskyldighet regleras genom be­

stämmelser om maximi- och minimital, som finnas angivna i vederbörliga

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956

71

stadgor. Viktigare än dessa tal är dock det medeltal, efter vilket lärover­

kets rätt att anställa lärare i praktiken beräknas. Genom 1952 års upp­

görelse om lärarlönerna fastslogs, att detta medeltal skulle på det högre

stadiet (dvs. gymnasiet och högsta realskoleklassen) vara 21,5 veckotim­

mar och på det lägre stadiet 26,5 veckotimmar. Utredningen finner en

sänkning av medeltalet påkallad i vad avser den treåriga realskolan men

förutsätter, att utformningen av detaljbestämmelser härvidlag kan ske

först efter förhandlingar med vederbörande personalorganisationer.

En övergång till treårig realskola skulle nödvändiggöra viss ompla­

cering av lärare. Utredningen anför i huvudsak följande.

Vid åtskilliga läroverk föreligger uppenbarligen ingen risk för att ordi­

narie lärare skall bli överflödiga. I mycket stor utsträckning torde detta

vara läget inom gruppen kommunala realskolor. Annorlunda ligger det till

vid sådana skolor, som lyckats väl med att trygga sitt behov av ordi­

narie lärare, såsom exempelvis skolorna i Stockholm, Göteborg och Malmö.

Svårigheterna torde bli större i fråga om övningslärarna än beträffande

ämneslararna.

Klart besked om antalet lärare, som eventuellt behöver förflyttas, torde

kunna vinnas först på ett senare stadium, när timplaner är utfärdade för

den treåriga realskolan och den nya organisationen fastställts för ett läro­

verk. I praktiken kommer säkerligen övergången till det nya systemet icke

att ske i ett slag. I anslutning till avvecklingen av de lägre klasserna torde

vidare utvidgningar av organisationen i regel komma att ske pa ett högre

stadium, på gymnasiet eller i realskolans högre klasser. När utredningen

förordat införande av treårig realskola som huvudform, har syftet icke

varit att minska användningen av akademiskt utbildad lärarkraft utan att

bättre disponera de förefintliga lärartillgångarna för de hastigt växande

läraruppgifter, som oavvisligen kräver sådan kompetens. För slöjdlärarna

torde samtidigt med indragningen av läroverkens lägre klasser ökade ar­

betstillfällen komma att uppstå inom folkskolan. Vid läroverken anstallda

folkskollärare torde kunna beredas plats inom enhetsskolan eller den van­

liga folkskolan. Principiellt måste utredningen hävda, att lärarkraften skall

nyttjas på för skolan ändamålsenligaste sätt.

Utredningen framhåller, att vid så pass stora omläggningar av skolsyste­

met som dem utredningen föreslagit det tyvärr icke kan undvikas, att öm­

tåliga placeringsfrågor uppstår under ett par övergångsår. Utredningen

förutsätter, att dessa av vederbörande myndigheter behandlas på ett så

smidigt sätt som möjligt under hänsynstagande till såväl skolans behov

som välgrundade önskemål från de anställdas sida.

Kungl. May. ts proposition nr 123 år 1956

Realskoleutredningen har genomgått ett tämligen omfattande kursplane-

material men liksom tidigare skolöverstyrelsen kommit till den uppfatt­

ningen, att det för fullgörande av utredningsuppdraget icke är nödvändigt

att kunna presentera slutdiskuterade och i detalj utformade kurspla­

ner. Utredningen räknar med att cn förnyad utredning i skolfrågorna

72

kommer att äga rum i slutet av 1950-talet, varvid de högre skolornas kun­

skapsstoff enligt utredningens mening bör omplaneras från grunden. I av­

vaktan på denna mera genomgripande omprövning av kursinnehållet anser

utredningen en något mer summarisk revision vara tillräcklig, varvid bland

annat bör vidtagas de jämkningar, som är påkallade för en god anslutning

av realskolans kurser till 1955 års undervisningsplan för folkskolan. Denna

överarbetning av kursplanerna är till sin natur övervägande fackmanna-

mässig; den bör enligt utredningens åsikt lämpligen uppdragas åt skolöver­

styrelsen.

Med hänsyn till de omfattande arbetsuppgifter, som ett genomförande

av utredningens förslag skulle medföra för skolöverstyrelsen, finner utred­

ningen det uppenbart, att man med fog kan göra anspråk på ökad

pedagogisk och administrativ arbetskraft inom

skolöverstyrelsen under de år, då den nya organisationen skall

förberedas och genomföras. Personalbehovet måste emellertid i första hand

bedömas av överstyrelsen själv. Utredningen förutsätter, att de framställ­

ningar om anslagshöjningar, som överstyrelsen på grundval av detta bedö­

mande finner erforderliga, skall av statsmakterna prövas med full förstå­

else för arten och omfattningen av det arbete, som genom reformen ålagts

ämbetsverket.

B. Remissyttranden

Det allmänna intrycket av remissvaren, i vad gäller den närmare ut­

formningen av realskolan, är att utredningens förslag också i denna del

fått ett välvilligt mottagande. En allmän erinran framföres av Stockholms

folkskoledirektion, som uttalar vissa farhågor för att en alltför långt driven

differentiering av realskolestadiet kan komma att splittra detta till men

för arbetets kontinuitet och klassammanhållningen vid treårig studiegång.

En utökad användning av de praktiska linjerna vid läro­

verken finner läroverkslärarnas riksförbund tveksam med hänsyn till den

korta lärokursen. Skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning,

bland andra, anser sig däremot böra acceptera utredningens förslag rörande

dessa linjer.

Förslaget att särskild realexamen skall ingå som en fast be­

ståndsdel av realskolans organisation mottages i regel med stor tillfreds­

ställelse, sa bland annat av det övervägande antalet av de folkskolinspek­

törer och läroverksrektorer, som yttrat sig härom.

_ Några få skolrepresentanter ställer sig dock avvisande eller tveksamma

tid denna anordning, och länsstyrelsen i Uppsala lön anser, att särskild

linje endast bör förekomma, där den äldre organisationen bevaras. Läro-

verksläramas riksförbund kan beträffande den treåriga realskolan endast

tillstyrka begränsad försöksverksamhet med särskild realexamen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956

73

Statskontoret har intet att erinra mot att linjer ledande till särskild

realexamen upptages som en fast del av realskolans organisation, i den

mån erforderliga klassavdelningar låter sig organiseras utan ökning av det

totala antalet avdelningar. Måste däremot särskilda avdelningar anordnas,

som eljest icke varit nödvändiga, bör enligt statskontorets mening med

hänsyn till nödvändigheten av att hushålla med tillgängliga lärarkrafter

och skollokaler dylika speciallinjer icke få inrättas. Skulle emellertid den

särskilda realexamen ges en reguljär karaktär inom skolväsendet bör dock,

anser ämbetsverket, som villkor för upprättande av särskild linje gälla,

att antalet lärjungar är minst tolv.

Utredningen har inte ansett sig böra föreslå, att examensfria

linjer upprättas vid läroverken. Skolöverstyrelsen finner det icke ända­

målsenligt att förhindra, att sådana linjer anordnas, och föreslår, att exa­

mensfria linjer skall få upprättas efter prövning från fall till fall. Över­

styrelsens uppfattning om examensfria linjer delas av vissa folkskolinspek­

törer och skolstyrelser.

Arbetsmarknadsstyrelsen däremot uttalar — närmast i anslutning till

frågan om examensfria linjer vid de praktiska realskolorna — att det är

angeläget, att man vid differentieringsförsöken håller en klar skiljelinje

mellan behovet hos den elevgrupp, som tror sig klara en examensskola, och

hos den elevgrupp, som redan från början anser sig böra välja en examens-

fri skolgång. Den senare gruppen — elever med inriktning på yrken, som

ej kräver realexamen — torde enligt ämbetsverkets uppfattning merendels

vara bättre betjänt av en skolgång inom yrkesutbildningen. Arbetsmark­

nadsstyrelsen betonar vidare i fråga om linjedifferentieringen såväl inom

den allmänna som inom den praktiska realskolan nödvändigheten av att

de olika linjernas och kursernas kompetensvärde klarlägges; viktigt är

även att eleverna kan få klara besked om eventuell kompletterings om­

fattning.

Den av utredningen föreslagna intagningsgränsen i den

treåriga realskolan — 17 betygsenheter — tillstyrkes av skol­

överstyrelsen, ett flertal av de folkskolinspektörer och skolstyrelser, som

yttrat sig i frågan, samt av några rektorer. I övrigt bedöms poängtalet

av vissa remissinstanser som för lågt och av andra som för högt. Bland

dem, som finner 17 poäng för litet för inträde till treårig realskola, be­

finner sig en relativt stor grupp läroverksrektorer. Vissa farhågor i denna

riktning uttalar även rektorernas riksförening och läroverkslärarnas riks­

förbund.

Folkskoledirektionen behandlar ingående frågan om intagningsgränsen

och framhåller därvid, att detta problem kommer i ett helt annat läge

om enkel anknytning till sjätte klass genomföres; direktionens övervägan­

den leder till slutsatsen, att 16 betygsenheter är det lämpliga. Även arbets­

marknadsstyrelsen och psykologisk-pedagogiska institutet befarar, att den

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 123 år 1956

74

av utredningen föreslagna betygspoängen ligger i överkant, om en bredd­

ning av realskolan skall komma till stånd. De understryker risken för att

lämpliga elever på grund av intagningsförfarandets brister kommer att

avvisas.

I likhet med utredningen anser skolöverstyrelsen, att någon förändring

av inträdesfordringarna för de fyra- och femåriga

linjerna ej bör ske. Vissa skolstyrelser föreslår dock en höjd intag-

ningspoäng även för dessa linjer. Follcskoledirektionen förordar i huvudsak

samma inträdeskrav på fyraårig som på treårig linje.

I fråga om användningen av de fyraåriga linjerna ut­

talar skolöverstyrelsen, att en sådan linje bör bibehållas på alla realskole-

orter. De speciella omständigheter, som bör föranleda placering på fyra­

årig linje — långsammare arbetstakt, hälsoskäl, tidsödande dagliga resor

m. m. — talar enligt överstyrelsens uppfattning för att målsmännen i prin­

cip skall äga att fritt välja mellan linjerna. I likhet med utredningen räk­

nar överstyrelsen med att ett i princip frivilligt val mellan tre- och fyra­

åriga linjer i varje fall efter något eller några få år kommer att ge före­

träde åt den kortare, treåriga linjen. Under dessa förutsättningar är, säger

överstyrelsen, beträffande proportionen mellan antalet paralleller av de

två linjerna ingen annan föreskrift nödvändig än att någon avdelning av

den fyraåriga linjen alltid måste finnas på varje realskoleort. Skulle det

vid någon skola bli tveksamt, vid vilken linje en parallellavdelning skall

inrättas, bör man dock enligt överstyrelsens mening i begreppet realskolans

huvudform lägga den innebörden, att den treåriga parallellavdelningen bör

givas företräde, om inte några inträdessökande därigenom onödigtvis kom­

mer att avvisas.

Utredningens förslag rörande organiserad läxhjälp röner ett

positivt mottagande hos remissinstanserna; dock betraktar bland andra

skolöverstyrelsen förslaget som en minimiåtgärd. Läroverkslärarnas riks­

förbund befarar, att skoldagen för eleverna genom läxhjälpen kan bli för

lång, och statskontoret uttalar, att försöken med särskild läxhjälp icke bör

utsträckas och göras till en normal företeelse, detta bland annat med hän­

syn till lärarbristen.

Frågan om omplacering av lärare vid övergång till treårig

realskoleorganisation berörs av arbetsmarknadsstyrelsen, som betonar att

risken för ogynnsamma konsekvenser av omorganisationen i form av

tvångsförflyttning av lärare — och därmed viss fara för den fortsatta lärar-

rekryteringen — så vitt möjligt måste elimineras.

Läroverkslärarnas riksförbund anser det vara av vitalt intresse både

för skolväsendet och lärarna, att en eventuell omorganisation genomföres

på så sätt, att avvecklingen av det lägre realskole- respektive flickskole-

stadiet vid varje skola icke sker i större omfattning och i snabbare takt

än vad som svarar mot utvidgningen, så att lärare — ordinarie eller icke­

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 123 år 1956

75

ordinarie — vilka efter övergångstiden åter är behövliga, kan behållas vid

skolan även under övergångstiden. Förbundet uttalar vidare, att möjlig­

heterna att utnyttja lärare genom att dessa frivilligt åtager sig övertimmar

icke bör minskas, att tvångsförflyttning av ordinarie och icke-ordinarie

lärare icke bör ske och att, om i enstaka fall förflyttning av icke-ordinarie

lärare skulle bli nödvändig, ersättning för flyttningskostnader bör utgå

till läraren.

Folkskollärarförbunden tar upp frågan om de i läroverken tjänstgörande

tjugotredjegradslärama och hävdar, under hänvisning till 1953 års löne-

överenskommelse, att en omorganisation till treårig realskola icke bör på­

verka dessa lärares placering vid läroverk.

Facklärarförbundet understryker vikten av att omplaceringsfrågor från

skolmyndigheternas sida behandlas med största varsamhet. Förbundet fin­

ner, att man för att undvika onödiga omplaceringar under åren innan den

treåriga realskolan hunnit växa fram, i första hand bör eftersträva att ordna

fyllnadstjänstgöring i folkskola och högre skolformer.

Enligt skolöverstyrelsens mening kan i en del fall förflyttning av lärare

icke undvikas. Omprövning av skolornas behov av dem tilldelade tjänster

i olika ämneskombinationer beräknas medföra ett omfattande och grann-

laga arbete för överstyrelsens organisationsavdelning, men under förut­

sättning att den av överstyrelsen föreslagna planen för en omorganisation

i etapper vinner bifall, räknar överstyrelsen med att kunna lösa denna

uppgift på ett tillfredsställande sätt. Liksom facklärarförbundet anser skol­

överstyrelsen vidare, att man vid indragning av de lägsta klasserna i en

skola genom att temporärt bereda möjlighet till fyllnadstjänstgöring i andra

högre skolor och i folkskolan bör försöka undvika flyttning av lärare, som,

när den treåriga realskolan växer fram, åter är behövlig vid skolan. Beträf­

fande musiklärarna kommer speciella problem att uppstå påpekar över­

styrelsen. Timbortfallet i musik vid nedläggandet av klasserna l5 och 25

är nämligen väsentligt större än vad som kan återvinnas genom upp­

rättande av nya treåriga linjer. Då det dessutom torde erbjuda svårigheter

att ordna fyllnadstjänstgöring i detta ämne och då de flesta ordinarie

övningslärare är tillförsäkrade full lön, även om de inte har full tjänst­

göring, bör överstyrelsen bemyndigas att, då så erfordras, tilldela respek­

tive skolor ytterligare ett antal veckotimmar instrumentalmusik utöver

den i regleringsbrevet eljest angivna ramen.

Skolöverstyrelsen uttalar, att den kommer att följa utvecklingen och

framlägga förslag till minskning av elevantalet i klasserna i

den treåriga realskolan i den takt förhållandena medger. Bland de åtgärder,

som omedelbart bör få vidtagas, nämner överstyrelsen återställande av

rätten till delning av nybörjarklasserna i real- och flickskolan under en

veckotimme i modersmålet, vilken rätt bör gälla även för klass l3.

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956

76

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 123 år 1956

VI. Specialfrågor beträffande vissa skolformer

1. Flickskolan

A. Realskoleutredningen

I det föregående har redovisats utredningens ställning till spörsmålet om

indragning av de lägsta klasserna i flickskolan. Utredningen behandlar även

denna skolas ställning såsom parallellform till realskolan, konstruktionen

av dess högre stadium och övergångsanordningarna för lärjungar, som inte

läst engelska i folkskolan. Därvid berörs även frågan om normalskolekom-

petens för manlig ungdom.

Enligt 1928 års alltjämt gällande stadga för de kommunala flickskolorna

har dessa skolor till ändamål att bereda sina lärjungar »tillfälle till inhäm­

tande av ett högre mått av allmän medborgerlig bildning med hänsyn tagen

till den kvinnliga ungdomens egenart samt att därvid tillika i större eller

mindre utsträckning förbereda lärjungarna för praktisk verksamhet, särskilt

inom hemmets område».

Varje flickskola skall vara anordnad med en sjuårig lärokurs, anknytan­

de till folkskolans fjärde klass, och en sexårig, anknytande till dess sjätte

klass. Klasserna l7—57 och l6—46 bildar tillsammans ett odifferentierat

lägre stadium med samma ämnesuppsättning som i realskolan. Övriga klas­

ser bildar ett differentierat högre stadium med teoretisk och praktisk linje

och ett tillvalssystem av samma slag som det på gymnasiet samtidigt in­

förda men sedermera övergivna, dvs. ett system med fasta ämnen, tillvals­

ämnen och — under vissa förutsättningar — tilläggsämne.

Genomgång av den teoretiska linjen medför s. k. normalskolekompetens,

vilket däremot icke är fallet med den praktiska linjen.

Flickskolan är examensfri, timsummoma lägre och arbetstakten lugnare

än i realskolan. Den lärokurs, som i femårig realskola genomgås under de

fyra första åren, läses i sjuårig flickskola på de fem första.

Övergång; från flickskola till gymnasium äger huvudsakligen rum från

klass 5'—4° till det fyraåriga gymnasiets första ring och från klass 67—56

till det treåriga gymnasiet. Övergången underlättas genom särskild under­

visning, vars omfattning och uppläggning kan variera (stadgan § 11 mom.

9). För övergången äger lärjunge i regel tillgodoräkna sig sina betyg från

flickskolan till fulla värdet. I ett par ämnen gäller de dock vid övergång

till treårigt gymnasium endast som vitsordet Godkänd. I vissa fall erfordras

tentamen, exempelvis om lärjunge, som nedlagt ett ämne i klass 67, önskar

övergång till treårigt gymnasium.

Skolformen hade en svaghetsperiod under 1930-talet men har senare

visat en mycket god lärjungeanslutning. De kommunala flickskolorna är nu

49 till antalet, vartill kommer 3 enslalda högre flickskolor samt normal-

skolelinjer vid ett antal huvudsakligen privata samläroverk. Lärjunge-

antalet i de kommunala flickskolorna, som höstterminen 1944 var 13 887,

77

hade höstterminen 1954 stigit till 21 994. Flickskolor förekommer endast i

större och medelstora städer.

Den praktiska linjen av 1928 års typ har aldrig haft något större antal

lärjungar. Läsåret 1950/51, det sista då 1928 års organisation överallt var

i funktion, hade den 32 lärjungar i näst högsta klassen och 26 lärjungar i

den högsta.

Flickskolan bör enligt utredningens mening under övergångstiden före

enhetsskolans genomförande vara en parallellform till realsko­

lan i tre avseenden:

1. Inträdesfordringarna bör vara desamma i båda skolformerna.

2. Kurserna bör läggas upp för lärjungar med förutsättningar att till­

ägna sig teoretisk utbildning av den art, som realskolan meddelar.

3. Det kunskapsmått, som vitsordas genom normalskolekompetensen,

bör i intet läroämne understiga det som vitsordas genom realexamen.

De båda första av dessa krav är, påpekar utredningen, för närvarande

uppfyllda. Som en konsekvens av det för flickskolorna föreskrivna diffe-

rentieringssystemet är däremot det tredje villkoret icke generellt uppfyllt

och flickskolan bör därför enligt utredningen nu ges en sådan organisation,

att normalskolekompetensen icke i något läroämne får lägre valör än real­

examen.

Utredningen framhåller emellertid, att flickskolan skulle förlora sitt

existensberättigande, om den nöjde sig med att kopiera realskolan. I vissa

ämnen, särskilt inom den humanistiska ämnesgruppen, bör lärostoffet

kunna bli fylligare och kursen grundligare genomgången. Stor vikt bör

vidare läggas vid att praktiskt husliga och estetiskt fostrande ämnen vid

sidan av de teoretiska får god plats i undervisningsplanen. Då flickskolan

har fem år till sitt förfogande för kursgenomgången mot realskolans tre,

bör slutligen arbetsveckans timsumma kunna hållas lägre än i realskolan

och skolgången i det hela göras mindre påfrestande. Ehuru dessa drag ger

flickskolan en bestämd särart, bör dess arbete i viss utsträckning synkroni­

seras med realskolans.

Enligt utredningens undersökningar sker övergången till gymnasiet i 80

å 90 procent av fallen till det fyraåriga gymnasiet. Flickskolans kurser bör

därför enligt utredningens mening samordnas med realskolans i så måtto,

att flickskolans kurs vid slutet av den blivande klass 35 icke i något läro­

ämne bör understiga realskolans kurs vid slutet av den blivande klass 23.

Övergången från flickskolans klass 35 till det fyraåriga gymnasiet kan då

göras helt fri med tillgodoräknande av betygen efter sina valörer. Särskilda

övergångskurser blir behövliga endast vid flickskolor med på ett eller annat

sätt avvikande lärogång. I stort sett bör vidare lärjungarna efter genom­

gången av klass 45 ha nått en allmän utbildningsnivå, som motsvarar real­

examen och kan uppbära studier i treårigt gymnasium. Lärjungar, som

genomgått flickskolans klass 45, bör i överensstämmelse härmed kunna

Kungl. May.ts proposition nr 123 år 1956

78

komma i åtnjutande av vidsträckta lättnader vid övergång till det treåriga

gymnasiets första ring. Preciserade regler för övergången kan dock icke

fastställas, förrän de blivande kursplanerna för realskolan och flickskolan

är utarbetade och fastställda.

Med hänsyn till den starka ställning franskan traditionellt intagit vid

flickskolorna har utredningen intet att erinra mot att franska fortfarande

får väljas som andra språk i stället för tyska vid de skolor, där detta anses

önskvärt, och att som konsekvens därav övergångskurser eller särskild

gymnasieundervisning får anordnas för lärjungar med franska som andra

språk, vilka önskar fortsätta på gymnasiet.

För de lärjungar, som har franska som tredje språk, inträder ämnet enligt

1950 års undervisningsplan först i klass 67—5° och förfogar där över fem

veckotimmar, medan ämnet förr inträdde som frivilligt ämne ett år tidigare

och första året hade tre veckotimmar till sitt förfogande. Från skolöver­

styrelsens sida har ifrågasatts en återgång till den äldre ordningen, och

Kungl. Maj:t har genom beslut den 3 juni 1955 bemyndigat överstyrelsen

att medge flickskolor, som så önskar, rätt att bibehålla den äldre ordning­

en jämväl under läsåret 1955/56. Utredningen anser sig kunna tillstyrka,

att i klasserna 35, 46 och 57 inlägges en frivillig kurs i franska av samma

omfattning som kursen i realskolans avslutningsklass.

Genom beslut den 1 juni 1951 medgav Kungl. Maj:t, att försök med

fast linjedelning på flickskolans högstadium finge

anställas i huvudsaklig överensstämmelse med ett av skolöverstyrelsen

överlämnat förslag.

Timplanen för försökslinjerna upptar tre linjer: en humanistisk, en all­

män och en reallinje, var och en med två varianter, betecknade med bok­

stäverna A och B.

Alla linjerna meddelar undervisning i kristendomskunskap, modersmålet,

engelska, historia med samhällslära, geografi, hälsolära, teckning och musik

med samma timantal på de tre linjerna samt gymnastik, slöjd och hem­

kunskap med mer eller mindre skiftande timtal.

Den humanistiska linjen meddelar dessutom undervisning i det andra

och tredje främmande språket samt på A-grenen i psykologi och på B-

grenen i matematik.

Den allmänna linjen meddelar undervisning i det andra främmande språ­

ket och i psykologi samt på A-grenen i matematik och på B-grenen i biologi.

Reallinjen meddelar undervisning i fysik och kemi samt på A-grenen i

matematik och biologi. B-grenen är en praktisk linje med undervisning i

psykologi och barnavård samt utvidgade kurser i slöjd och hemkunskap;

dessutom finnes i högsta klassen en kort obligatorisk repetitionskurs i mate­

matik.

Karakteristiskt för linjebildningen är sålunda, att på den humanistiska

linjen tpe främmande språk är obligatoriska, på den allmänna linjen två och

på reallinjen endast ett.

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956

79

Reallinje B är icke lika renodlat praktisk som den gamla praktiska linjen

enligt 1928 års stadga. Införandet av linjen medför en viss kostnadsökning

i de fall, där praktisk linje tidigare ej varit anordnad, varför linjen i fråga

endast får upprättas med Kungl. Maj:ts särskilda medgivande.

Försök med fast linjedelning pågick läsåret 1954/55 vid 22 skolor, därav

21 kommunala flickskolor och en enskild skola. Vid en av flickskolorna sak­

nades dock humanistisk linje. Reallinje B förekom endast vid sex skolor.

Sedan det fria ämnesvalet i gymnasiet ersatts av ett linjesystem med

fasta studievägar, ter sig flickskolans fria ämnesval, framhåller utredning­

en, alltmer som en egenhet, vars regler icke känns igen från andra skol­

former. Efter den försöksverksamhet, som nu pågått några år, är tiden

enligt utredningens mening inne att jämväl vid flickskolorna genomföra den

fastare organisation, som ansetts önskvärd för gymnasiet. Utredningen an­

för bland annat följande.

Motiveringen för en fastare linjedelning är till och med något starkare i

fråga om en femårig flickskola än i fråga om sjuårig, eftersom i den fem-

åriga den differentierade delen upptar en större del av lärogången. Om

ännu på flickskolehåll någon tveksamhet råder beträffande linjedelningens

värde, torde den i flertalet fall mindre bero på att valfriheten inskränkts än

på att linjerna varit så konstruerade, att på vissa av dem viktiga kurs­

moment helt fallit bort. Den frihet i ämnesvalet, som lärjungarna har efter­

strävat, har i hög grad gällt rätten att komplettera den valda linjens ämnes­

grupp med ett tilläggsämne, som innefattar just sådana kursmoment. Be­

hovet härav minskas dock, om — såsom utredningen föreslagit — gränsen

mellan kursens obligatoriska allmänna del och den del, som faller under

lärjungarnas fria val, dragés så, att den allmänna delen icke i något läro­

ämne understiger kursen i realexamen. Att detta kan komma att medföra

någon uppmjukning av gränsen mellan flickskolans båda stadier, torde icke

ha så mycket att betyda. Tillräckliga möjligheter kvarstår att lägga läro­

gången till rätta för enskilda lärjungar, så att deras anlag och intressen får

nödigt utrymme.

Utformas den obligatoriska kursen så som utredningen föreslagit, torde

det böra undersökas, huruvida den nu medgivna rätten att välja ett tilläggs­

ämne utöver den fixerade ämnesuppsättningen på linjegrenen fortfarande

har tillräckligt behovsunderlag. Genomföres ett system med fasta linjer,

möter vidare intet hinder för att behandla fysik och kemi som två skilda

ämnen, såsom fallet är i realskolan. Överhuvud torde ämnesbeteckningarna

i flickskolan och realskolan böra sammanfalla.

Regleringen av vissa organisatoriska detaljfrågor är beroende av de bli­

vande kursplanerna, vilka icke torde kunna fastställas, förrän kursplanerna

för den treåriga realskolan föreligger i definitivt skick. Hit hör, såsom redan

nämnts, bland annat frågor om tillgodoräknande av betyg vid övergång

från flickskolan till andra skolformer och omvänt. Bestämmelser i sådana

ämnen synes enligt utredningens uppfattning lämpligen böra utfärdas av

skolöverstyrelsen.

I samband med utarbetandet av den nya normalunderyisningsplanen

torde slutligen böra undersökas, huruvida icke maskinskrivning kan inläg­

gas som frivilligt ämne i någon klass på det högre stadiet.

Kungl. Majits proposition nr 123 år 1956

80

Utredningen ifrågasätter nödvändigheten av att, om den sjuåriga flick­

skolan ersättes med femårig, bibehålla flickskolans sexåriga

linje.

Realskolans fem- och fyraåriga linjer motsvaras i flickskolan av sju- resp.

sexårig lärokurs. Medan vid läroverken den fyraåriga linjen för närvarande

har större lärjungeantal än den femåriga, är förhållandena vid flickskolorna

omkastade. Lärjungeantalet i klass l7 uppgick höstterminen 1954 till 3 929

mot endast 467 i klass lö.

Realskolans fyraåriga linjer har, såsom utredningen tidigare framhållit,

en viss uppgift som mognadslinjer. Flickskolans sexåriga linjer skulle i den

nya organisationen knappast ha någon motsvarande uppgift, då även skol­

formens huvudlinje kan beräknas få relativt låga timsummor och skulle

disponera avsevärt längre tid för kursgenomgången än realskolan. De sex­

åriga linjernas uppgift i den nya flickskoleorganisationen bleve huvudsak­

ligen att ta hand om flickor, som börjar i flickskolan utan förkunskaper i

engelska.

Denna uppgift torde emellertid med tiden få allt mindre betydelse. Flick­

skolorna ligger genomgående på orter, som har förutsättningar att skapa

ett väl utbildat skolväsen. Antalet inträdessökande utan förkunskaper i

engelska kan väntas ytterligare nedgå inom de närmaste åren. På ett par

av de orter, som har kommunal flickskola, var emellertid, åtminstone förra

läsåret, undervisning i engelska ännu icke anordnad i folkskolans femte

och sjätte klasser. Ett beslut att förbehålla flickskolan för inträdessökande,

som läst engelska i folkskolan, skulle tydligen sätta flickskolan ur funktion

på sådana orter. Anordningar måste därför vidtagas, som under en över­

gångstid gör det möjligt för flickskolan att mottaga även inträdessökande

utan förkunskaper i engelska.

I de fall där flickskolans sjuariga linje slopas, ehuru undervisningen i

engelska ännu ej är helt upporganiserad i ortens folkskolor, finner utred­

ningen det i regel vara ändamålsenligare att låta lärjungar utan föregående

kunskaper i engelska få möjlighet att till priset av ett något tyngre vecko­

schema följa den femåriga lärogången än att bibehålla en sexårig linje. De

måste då få helt separat undervisning i engelska de båda första läsåren.

Om deras timtal i ämnet båda åren höjes med två veckotimmar, skulle

detta ungefär utfylla flickskolans underskott i arbetstimmar upp till det

veckoschema, som förekommer i den treåriga realskolan. Befinnes arbetet

för tungt, bör individuell befrielse kunna medges i något övningsämne.

Utredningen uttalar emellertid också, att det i sådana fall då övergång

till femårig flickskola kommit till stånd, innan undervisning i engelska i

tillräcklig utsträckning organiserats i folkskolan, bör vara Kungl. Maj:t

obetaget att medgiva bibehållande av den sexåriga linjen, till dess förut­

sättningar föreligger att konsekvent genomföra den femåriga.

Realskoleutredningen behandlar även frågan om nor malskol e-

kompetens för manlig ungdom. Försök med denna utbild­

ning har sedan några år pågått vid vissa privatläroverk, men det har visat

Kungl. Maj ris proposition nr 123 år 1956

81

sig, att det manliga inslaget på normalskollinjerna starkt tunnas ut i de

högre klasserna. I praktiken tycks normalskollinjerna för pojkarnas del

huvudsakligen ha fungerat som mognadslinjer för lärjungar, som funnit

realskolans studietempo för hetsigt, medan den övre avslutande delen av

utbildningen för normalskolekompetensen tycks utöva en mycket obetyd­

lig dragningskraft på pojkarna, påpekar utredningen. Behovet av en min­

dre krävande studiegång torde emellertid vara tillräckligt tillgodosett ge­

nom andra av utredningen föreslagna anordningar. Utredningen anser sig

därför icke böra för den relativt korta övergångstiden före enhetsskolans

genomförande föreslå, att normalskollinjer tillgängliga för gossar organi­

seras i större skala.

Däremot har utredningen intet att erinra mot att en och annan linje av

detta slag förekommer vid kommunala och privata skolor på orter, där den

vanliga skolorganisationen icke helt täcker utbildningsbehoven för den

manliga ungdomen eller där av andra skäl särskilt intresse finnes för linjer

av detta slag.

B. Remissyttranden

Vad utredningen anfört i fråga om flickskolan har i huvudsak vunnit

anslutning från remissmyndigheternas sida. De invändningar som gjorts

rör detaljer och är ganska fåtaliga.

Både skolöverstyrelsen och läroverkslårarnas riksförbund har beträf­

fande förslaget, att utbildningsnivån i klass 45 skall motsvara realexamen,

gjort en viss reservation beträffande ämnet matematik. Samma båda re­

missinstanser önskar vidare en viss uppmjukning av utredningens förslag

beträffande övergång till fast linjedelning. Överstyrelsen föreslår sålunda,

att flickskola, därest särskilda skäl därtill föranleder, skall få tillämpa en

timplan, som i princip överensstämmer med nuvarande normalundervis-

ningsplan. Dock bör dennas praktiska linje icke bibehållas, och skolor,

som önskar införa reallinje B, bör övergå till den fasta linjedelningen.

Utredningens förslag, att den sexåriga linjen vid flickskolorna i regel skall

slopas, har mött invändningar från flera håll. Psykologisk-pedagogiska in­

stitutet vill speciellt understryka vanskligheten av att nedlägga denna

linje, eftersom då en mognadslinje skulle komma att saknas. Läroverks-

l är ar nas riksförbund åter uttalar, att man med hänsyn till inträdessökande,

som saknar förkunskaper i engelska, bör göra alla ansträngningar för att

den sexåriga linjen skall kunna bestå. Samma synpunkt framhålles av läns­

styrelsen i Stockholms län. Skolöverstyrelsen förmenar, att en sexårig linje

bör kunna få finnas i de fall, då antalet inträdessökande iir tillräckligt stort.

I andra fall anses de inträdessökande böra hänvisas till klass l4 för att

efter genomgången av denna klass övergå till flickskolan.

Skolöverstyrelsen biträder utredningens ståndpunkt i fråga om normal-

6 —

Biliang till riksdagens protokoll 105G. 1 samt. Nr 123

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 123 år 1956

82

skolekompetens för manlig ungdom, medan läroverkslärarnas riksförbund

förordar ytterligare överväganden i denna fråga. Från något håll uttalas,

att skolor, som ger normalskolekompetens, bör bibehållas och öppnas även

för gossar.

Kungl. Maj ds proposition nr 123 år 1956

2. Högre folkskolor och praktiska realskolor

A. Nuvarande förhållanden

Under de senaste årtiondena har den högre folkskolan förekom­

mit i tre huvudtyper, nämligen

1. en allmän, vanligen tvåårig typ, som kan anses som den närmaste mot­

svarigheten till de äldre högre folkskolorna,

2. en allmän fyraårig typ, som utgjort ett normalt förstadium vid upp­

rättandet av en kommunal realskola, samt

3. en yrkesbestämd typ med flera vanligen två- eller treåriga varianter,

som i många fall varit ett förstadium till en praktisk realskola.

Medan flertalet skolformer kraftigt ökat sin lärjungestock under de se­

naste 15 åren, företer den högre folkskolan i alla sina huvudformer en mar­

kerat avtagande tendens. Den ursprungliga tvååriga formen har genom

folkskolans utveckling till sju- och i många fall åttaårig och genom för­

bättringar i dess organisation blivit i det närmaste överflödig. Den fyraåriga

formen nyrekryteras icke längre, då sedan år 1951 kommunala realskolor

får upprättas direkt utan den högre folkskolan som förorganisation. En stor

del av de yrkesbestämda högre folkskolorna har ombildats till praktiska

realskolor eller gått upp i läroanstalter tillhörande yrkesundervisningen.

Högre folkskolans vanligaste form är för närvarande en två- eller treårig

huslig utbildningslinje. Vid skolor med flera linjer har i vissa fall skolans

huvuddel ombildats till en fyrklassig praktisk realskola med examen på

handels- eller teknisk linje eller på båda dessa linjer, medan den husliga

utbildningen bibehållit sin kortare lärogång, sin examensfrihet och sin

gamla organisation som högre folkskola. Den praktiska realskolan och den

högre folkskolan står i dylika fall under gemensam ledning.

Läget just nu belyses av följande översikt av de innevarande läsår verk­

samma högre folkskolorna. Alla utom en bygger på folkskolans sjätte klass.

Någon klass 4 av högre folkskolan existerar numera icke.

Antal avdelningar

Skola

ht 1955 av klass

Förekommande linjer

1

2

3

1. Falun .......................................

_

2

1

teknisk och huslig

2.

Gävle .......................................

2

2

—

teknisk och huslig

3. Hofors .....................................

2

2

—

järnbruk och husl. arbete

i.

Jämshög ...................................

1

1

—

allmän

5. Malmö .....................................

2

2

2

huslig (bygger på klass 7)

6.

Norrköping ..............................

2

2

2

huslig

7. Sunne .......................................

2

2

—

jordbruk

83

Ombildning till praktisk realskola pågår eller planeras beträffande de

högre folkskolorna i Falun, Gävle och Sunne. Högre folkskolan i Jämshög

är den enda kvarstående med allmän linje. Det är dock inte en skola av

den typ, som avsågs vid upprättandet av skolformen. Snarare kan den

karakteriseras som en »halv realskola», då överenskommelse träffats med

rektorerna i Karlshamn och Sölvesborg om intagning i klass 34 utan pröv­

ning av lärjungar, som med godkänt avgångsbetyg lämnar högre folkskolan

i Jämshög. Högre folkskolan i Hofors står under samma rektor som sam-

realskolan på platsen; linjerna är tvååriga. Högre folkskolorna i Malmö och

Norrköping är organisatoriskt anslutna till praktiska realskolor.

Utbildningen vid de praktiska realskolorna är fyraårig, byg­

ger på folkskolans sjätte klass och avslutas med praktisk realexamen. Tre

fullständiga utbildningslinjer förekommer: handelslinje, teknisk linje och

huslig linje. Vid några skolor utdifferentieras ett eller två år före examen

kortare linjer. Några skolor uppdelar sålunda den tekniska linjen i en

maskinteknisk och en kemisk-teknisk gren, i Hälsingborg har man en sjö-

fartsteknisk differentiering och vid tekniska realskolan i Stockholm från

och med detta läsår en teleteknisk. De mest frekventerade linjerna är han­

delslinjen, den maskintekniska och den husliga linjen i nu nämnd ordning.

Vid tre praktiska realskolor — Jönköping, Matfors och Nacka — finns även

en allmän fyraårig realskollinje. Vid skolorna i Matfors och Nacka är de

praktiska linjerna treåriga och bygger på en odifferentierad första klass.

Skolformen har under sin något mer än tjuguåriga tillvaro hastigt för-

kovrats. Under det senaste decenniet har tillväxten varit inemot 80 procent,

från 6 095 lärjungar höstterminen 1944 till 10 900 höstterminen 1954. De

praktiska realskolornas antal uppgick höstterminen 1954 till 21. Antalet

avvisade inträdessökande är proportionsvis större vid denna skolform än

vid de allmänna läroverken och de kommunala realskolorna, även om man

helt bortser från de inträdessökande, som hellre skulle ha valt annan skola

om utrymme hade funnits. Intagningspoängen överstiger vanligen det

stadgade minimum och ligger i vissa fall så högt som vid 17 poäng.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 123 år 1956

B. Rea lskoleu tred ningen

Av de sju högre folkskolor, som ännu detta år är i verksamhet,

skulle, så vitt utredningen kunnat finna, i varje fall fem kunna organiseras

som praktiska realskolor antingen av nuvarande typ eller med ett större

eller mindre inslag av examensfria linjer. Undantagen är de båda avvikande

organisationsformerna i Hofors och Jämshög. Organisationen i Hofors skulle

väl, om den tillkommit i senare tid, ha inrymts i folkskolan. Organisationen

i Jämshög är av en typ, som förr icke var ovanlig men på andra orter ned­

lagts eller utbyggts till fullständig kommunal realskola; förmodligen kom­

mer den inom en icke alltför avlägsen framtid att uppgå i enhetsskolan.

De högre folkskolornas snabba nedgång i antal under det senaste decen­

niet kontrasterar starkt mot den livliga utvecklingen inom andra skolformer

84

och visar — synes det utredningen — att skolformen nu i huvudsak slutfört

sin hedersamma uppgift i vårt skolsystem. Tiden anses därför inne att nu

slutligt avveckla den högre folkskolan.

Utredningen, som särskilt betonar, att dess förslag rörande de praktiska

realskolorna gäller dessa skolors utformning utanför enhetsskoledistrikten,

uttalar, att någon allmän förkortning av den nuvarande fyraåriga

studiegången vid de praktiska realskolorna icke bör

ske. Därest i något fall en vinst i utbildningskapacitet kan göras genom

övergång till treårig lärokurs för praktisk realexamen, bör dock huvudman­

nen vara oförhindrad att genomföra en sådan. Bestämmelser om lärokur­

sens längd bör, även när det gäller denna skolform, införas i den blivande

organisationsplanen. Intill dess sådan plan fastställts, bör det ankomma

på Kungl. Maj:t att på vederbörlig framställning meddela beslut om inrät­

tande av kortare linjer.

Utredningen anför i fråga om studiegångens längd i den praktiska real­

skolan i huvudsak följande.

Alldeles orimligt vore det väl icke att genomföra den treåriga lärogången

även vid de praktiska realskolorna. Mot en dylik åtgärd kan emellertid

bland annat invändas, att resultaten från de i läroverken inbyggda prak­

tiska linjerna på vissa punkter — särskilt i ött sådant ämne som steno-

grafi — blottat svagheter i tillägnandet av de på reducerad tid inhämtade

färdigheterna, att inga erfarenheter ännu föreligger rörande praktisk real­

examen med treårig lärogång vid de i folkskolan inbyggda praktiska exa-

menslinjerna och att rektorerna vid de praktiska realskolorna vid utred­

ningens enkät enhälligt förordat den fyraåriga organisationens bibehål­

lande.

Avgörande för utredningen är, huruvida de skäl, som varit bestämmande,

när det gäller den allmänna realskolan, är tvingande även när det gäller

den praktiska realskolan.

Ett av de skäl, som utredningen tillagt betydelse vid överläggningarna

rörande den allmänna realskolan, är tidsvinsten, som är särskilt värdefull

för dem som fortsätter studierna, längre tid. Antalet lärjungar, som bedri­

ver fortsatta studier efter avlagd praktisk realexamen, är emellertid rela­

tivt obetydligt. Utan att vilja förringa värdet av ett års tidsvinst även för

de praktiska realskolornas lärjungar anser utredningen dock icke, att detta

motiv ensamt för sig är tillräcklig grund för en omorganisation av de

praktiska realskolorna under övergångstiden före enhetsskolans allmänna

genomförande.

För utredningen utslagsgivande är under sådana omständigheter i vad

mån lokalbesparingama vid genomförande av treårig lärogång kunde öka

platstillgången vid de praktiska realskolorna. Utredningen har emellertid

kommit till uppfattningen, att i detta avseende relativt litet är att vinna.

Ett antal klassrum skulle visserligen bli lediga, men då första klassen hu­

vudsakligen ägnas åt de vanliga skolämnena, skulle ingen nämnvärd lätt­

nad uppnås i belastningen på speciallokalerna, Villkoret för en ökning av

antalet platser är inom denna skolform framför allt en utvidgning av in­

stitutioner, verkstäder, skolkök och liknande lokaler.

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956

85

Utredningen konstaterar, att en förhållandevis stor lärjungeavgång före

examen äger rum vid de praktiska realskolorna, särskilt det år, då den

obligatoriska skolpliktstiden utlöper. Vid de praktiska realskolorna tillhör

en mycket större del av lärjungeuppsättningen tredje socialgruppen än

vid de vanliga realskolorna. Traditionen binder inte lärjungarna lika fast

vid studierna; det behövs inte så stora motgångar i studiearbetet och inte

heller så stora lockelser från näringslivets sida, för att genomsnittslärj ungen

vid en praktisk realskola skall ändra sina studieplaner. Studiealternativ är

under sådana förhållanden mycket behövliga.

Utredningen föreslår, att särskild realexamen skall erhålla

samma fasta ställning vid de praktiska realskolorna som utredningen före­

slagit för särskild realexamen vid de allmänna läroverken och de kommu­

nala realskolorna. Villkoren för anordnande av särskild praktisk realexamen

bör vara desamma som vid de allmänna läroverken, utformningen bör där­

emot anpassas efter skolformens särskilda karaktär, och det bör tillses, att

fordringarna hålls uppe i de för linjen konstitutiva ämnena, så långt det är

nödvändigt för att examens användbarhet inom den avsedda yrkesgruppen

icke skall avsevärt nedsättas.

Vidare föreslår utredningen, att examensfria linjer skall kunna

anordnas vid de praktiska realskolorna. Sådana linjer anses dock icke böra

föreskrivas som obligatoriska vid varje praktisk realskola. En organisation

med enbart examensfria linjer bör — i varje fall för närvarande — ej till-

låtas. Utredningen anför bland annat följande.

Till sin karaktär och sitt allmänna syfte bör de examensfria linjerna an­

sluta sig till de praktiska realskolornas huvudlinjer. I första hand bör så­

ledes förekomma husliga linjer, handelslinjer och tekniska linjer, i regel

med treårig utbildningstid. Även dessa linjer bör ge ett visst mått av ele­

mentär allmänbildning, utvald och anpassad efter en viss yrkesgrupps be­

hov, men kraven på insikter i de teoretiska sammanhangen får inte ställas

lika högt som på examenslinjerna. Det praktiskt manuella måste ha sitt

utrymme men kan icke dominera lika starkt som i de rena yrkesskolorna.

Vid den närmare planläggningen bör erfarenheter från de gamla yrkesbe-

tonade högre folkskolorna och från de moderna praktiska realskolorna

kunna utnyttjas och samverka. Utarbetandet av tim- och kursplaner bör

liksom i fråga om andra skolformer ankomma på skolöverstyrelsen; de bör

ha karaktär av förebilder sammanförda till en normalundervisningsplan.

Slutligen tillstyrker utredningen — bland annat med tanke på de skolor,

där examensfria linjer ej kommer att finnas — att vid de praktiska real­

skolorna anställs försök med anordnande av en avgångs-

etapp efter tredje året. I huvudsak torde det därvid bli fråga

om varianter av huvudlinjerna. Skiftningarna i organisationen torde icke

bli större än som kan anses normalt för en skolform med så stor variations­

bredd som den praktiska realskolan, och de relativt obetydliga kostnaderna

bör kunna bestridas ur förslagsanslaget till praktiska kommunala real­

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956

86

skolor. Skulle det i något fall bli fråga om större avvikelser i försökssyfte,

varigenom mera avsevärda kostnader kan väntas uppkomma, torde skol­

överstyrelsen finna det angeläget att underställa frågan Kungl. Majrts

prövning.

C. Remissyttranden

Skolöverstyrelsen räknar med att inga högre folkskolor hädanefter kom­

mer att behöva inrättas och att skolformen efterhand kommer att för­

svinna. Yad angår den praktiska realskolan tillstyrker överstyrelsen utred­

ningens förslag, att den fyraåriga linjen skall bli denna skolas huvudform,

dock med rätt för kommun, som så önskar, att vid sidan av fyraårig linje

inrätta även treårig. Överstyrelsen tillstyrker vidare, att vid de praktiska

realskolorna skali kunna införas examensfria linjer, särskild realexamen

samt förstärkningsanordningar av samma slag som vid de allmänna real­

skolorna. Anordnandet av en avgångsetapp efter examenslinjernas tredje

klass betecknas som en icke alldeles lättlöst kursplanefråga. Med hänsyn

till enhetsskolan är det dock nödvändigt att finna en lösning av detta

problem, framhåller överstyrelsen.

Med anledning av att utredningen ansett, att fristående examensfria

praktiska realskolor icke bör inrättas, erinrar överstyrelsen om att den

nya undervisningsplanen för rikets folkskolor ger möjlighet att inom folk­

skolans ram anordna linjer med ett bildningsmål, som mer eller mindre

närmar sig de praktiska realskolornas. Med hänsyn härtill och till den

vidgade användning examensfria linjer kommer att få, om utredningens

förslag beträffande de praktiska realskolorna och skolöverstyrelsens förslag

rörande de allmänna läroverken vinner bifall, har överstyrelsen icke något

att erinra mot utredningens ställningstagande till frågan om helt examens­

fria praktiska realskolor.

I ett av skolöverstyrelsen inhämtat yttrande av rektor vid praktiska real­

skolan och högre folkskolan i Malmö betonas, att det skulle vara värde­

fullt om den i Malmö existerande högre folkskolelinjen kunde som en

examensfri linje inordnas i den praktiska realskolan och därmed bibe­

hållas. Stödd på erfarenheterna i Malmö uttalar rektor vidare klart sin

anslutning till tanken, att lärogången vid praktisk realskola bör vara

fyraårig. Treåriga linjer anses endast böra förekomma i undantagsfall, om

en avsevärd vinst i lokalhänseende därmed skulle vinnas och ett för­

hållandevis gott elevmaterial vore att påräkna. Med anledning av vad

utredningen anfört angående behovet av studiealternativ till de fyraåriga

examenslinjerna betonar rektor, att införandet av dylika alternativ icke

får innebära, att den praktiska realskolans ställning som en mera yrkes-

betonad parallellform till den allmänna realskolan försvinner. Genom in­

förandet av examensfria linjer vid sidan av examenslinjerna får, framhåller

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956

87

han, icke ske en sådan breddning av elevrekryteringen, att skolan övertar

uppgifter, som egentligen bör fullgöras av yrkesskolorna.

I ett av styrelserna för de praktiska realskolorna i Stockholm avgivet

yttrande behandlas också frågan om studiealternativ vid de praktiska real­

skolorna. Styrelserna ansluter sig till utredningens förslag om försök med

en avgångsetapp efter tredje studieåret samt om anordnande av särskild

praktisk realexamen. Dylik examen anses dock icke böra ifrågakomma

vid den kemisk-tekniska linjen, som differentieras först i klass 3, och ej

heller vid teleteknisk linje, som differentieras först i klass 4. I fråga om

de föreslagna examensfria linjerna erinrar styrelserna om att dylika linjer

i Stockholm prövats i 15 år i de yrkesbestämda högre folkskolorna. Styrel­

serna anser sig icke kunna tillstyrka, att examensiria linjer ater generellt

inrättas men vill bibehålla en examensfri linje, som under många år varit

inrättad vid den hushållstekniska realskolan i Stockholm.

Med hänsyn till risken för en kvalitetssänkning kan läroverksläramas

riksförbund icke tillstyrka utredningens förslag, att även treårig lärogång

skall få förekomma vid de praktiska realskolorna. Däremot biträder riks­

förbundet vad utredningen anfört angående en avgångsetapp efter tredje

året vid dessa skolor. Likaså tillstyrkes förslaget om examensfria linjer.

Vad angår särskild realexamen uttalar förbundet, att denna examen bör

bli en fast del även av de praktiska realskolornas organisation. Förbundet

vill dock framhålla, att examensformen vid de praktiska realskolorna måste

utformas så, att eleverna ej skall kunna nedlägga eller utbyta de praktiska

läroämnena, som är de skilda linjernas karaktärsämnen, och ej heller de

läroämnen, som stödjer och kompletterar dessa. I princip innebär detta,

att bortvalsrätten i stort sett begränsas till de främmande språken.

Kuncjl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956

VII. Statsbidrag och lärjungeavgifter

1. Statsbidrag till byggnadsföretag för högre skolor

A. Gällande bestämmelser om statsbidrag till olika skolformer

Realskoleutredningen framhåller, att skolväsendets historiska utveckling

lett till att det för närvarande vid sidan av varandra består flera olika

skolformer, som tjänar i huvudsak samma ändamål men ekonomiskt sett

arbetar under ganska olika villkor. I betänkandets tionde kapitel behand­

lar utredningen frågor om statsbidrag m. m. och lämnar därvid till en början

en kortfattad redogörelse för det nuvarande statsbidragssystemet på skolans

område, vars huvudposter är statsbidragen till lärarlöner och byggnadsföre­

tag.

a) Folkskolan far till lärarlönerna statsbidrag, som efter föreskrivna av­

drag vanligen torde stiga till omkring 85 procent för folk- och småskol-

lärare, men som för distriktsöverlärare och övningslärare är 78 procent.

Statsbidrag till byggnadsföretag utgår enligt grunder, för vilka senare skall

redogöras. Bidragsprocenten är lägst 35 och högst 80 procent av ett på

visst sätt beräknat bidragsunderlag.

b) Enhetsskolans högstadium får 100 procents statsbidrag till löner åt

lärare ! läroämnen, 78 procent till lärare i övningsämnen och samma bygg­

nadsbidrag som folkskolan samt därjämte ett tillägg av 8 procent på sist­

nämnda bidragsbelopp.

c) Inbyggda realskollinjer i folkskolan får 78 procents statsbidrag till

lärarlönerna ävensom byggnadsbidrag enligt samma grunder som folksko­

lan i övrigt.

d) De högre kommunala skolorna för realskolestadiet får likaledes 78

procent till lärarlönerna men intet byggnadsbidrag. Detta gäller även för

den kommunala flickskolans inbyggda femåriga realskollinjer, medan i

flickskolan inbyggda treåriga realskollinjer först efter några års verksam­

het ifrågakommer till statsbidrag och då får ett fixerat bidragsbelopp i ett

för allt.

e) Vid de allmänna läroverken avlönas lärarna av staten, men kommu­

nen är skyldig att utan statsbidrag hålla läroverkshus samt tjänstebostad

för rektor och i regel även för viss vaktmästarpersonal.

Såsom av denna korta sammanfattning framgår, utgår statsbidrag

för byggnadsföretag endast till folkskolan i dess olika former.

Bidragssystemet utformades i huvudsak under perioden 1936—46. Stats­

bidrag utgår till

1. anskaffande av nya skollokaler genom ny-, om- eller tillbyggnad

samt i vissa fall genom överförande till skolbruk av kommunal byggnad

eller inköp av annan befintlig byggnad,

89

2. mera omfattande ändrings- och reparationsarbeten å befintliga skol­

lokaler,

3. förhyrande av undervisningslokaler,

_

4. kostnader för vissa före den 1 juli 1936 uppförda, skoldistriktet till­

höriga undervisningslokaler,

5. tjänstebostäder åt folkskolans lärare.

De skolllokaler, för vilka statsbidrag utgår, är — utom klassrum — gym­

nastiksalar, lokaler för slöjd och hushållsgöromål, specialrum, samlings­

salar, lärarrum, expeditionsrum, biblioteksrum, läkarrum, frukostrum, lo­

kaler för barnbespisning, torkrum för barnens kläder o. dyl. samt de bi­

utrymmen, som skolöverstyrelsen förklarar erforderliga. Statsbidrag utgår

jämväl för inomhusledningar, fast inredning, ritningar, arbetsledning och

kontroll samt, därest så prövas skäligt, för den första uppsättningen av

inventarier till klassrum, gymnastiksalar, slöjdsalar och skolkök. Inven-

tariebidraget är för klassrummen maximerat till en kostnad av 1 000 kronor

per klassrum.

Statsbidraget bestäms i förhållande till ett b i d r a g s u n d e r 1 a g, som

fastställes på grundval av de beräknade kostnaderna för de lokaler m. m.,

till vilka statsbidrag prövas böra utgå. Sker ny- eller ombyggnad för att

ersätta äldre skollokaler, må bidragsunderlaget reduceras med det belopp,

som prövas motsvara de äldre lokalernas värde. Jämväl i övrigt kan bi­

dragsunderlaget jämkas med hänsyn till inverkande omständigheter.

Statsbidraget skall enligt § 5 kungörelsen 1945: 882 falla inom de

gränser, som framgår av följande sammanställning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956

Antalet skattekronor per invånare

Statsbidrag i procent

av bidragsunderlaget

högst 5.....................................

80—70

över 5

»

7 .....................................

75—65

»

7

>

9.....................................

70-60

»

9

» 11 .....................................

65—55

• 11

»13 .....................................

60—50

> 13

> 15 .....................................

55—45

» 15

» 17 .....................................

50—40

» 17 ...................................................

45—35

Inom intervallgränserna fastställs statsbidraget till ett efter skoldistrik­

tets ekonomiska bärkraft avpassat högsta belopp. Icke blott antalet skatte­

kronor per invånare i distriktet beaktas därvid utan i andra hand även

det totala kommunala skattetrycket, skoldistriktets ekonomiska ställning i

övrigt, dess ekonomiska och geografiska struktur samt andra liknande om­

ständigheter.

Vid tillämpningen av tabellen beräknas antalet skattekronor per invånare

såsom medeltalet av fem av de sju senast förflutna kalenderårens skatte­

underlag per invånare, varvid bortses från de två år, som utvisar det högsta

och det lägsta skatteunderlaget per invånare. Antalet invånare sättes lika

med folkmängden vid respektive års början.

Mottagandet av statsbidrag för byggnadsarbeten medför vissa förplik­

telser för skoldistriktet. Irland an.nat skall distriktet halla lokaler och in­

ventarier brandförsäkrade till av länsstyrelsen godkända belopp och vara

90

skyldigt att under vissa förhållanden upplåta lokalerna för ortens frivilliga

bildningsverksamhet och liknande fostrande verksamhet bland ungdomen.

Enligt en senare kungörelse (1948: 438) utgår statsbidrag jämväl till

provisoriska skolbyggnader inrymmande klassrum jämte bi­

utrymmen. Byggnaden skall i detta fall, därest icke särskilda skäl till annat

föranleder, vara förlagd i anslutning till varaktig skolbyggnad.

Statsbidraget utgör i detta fall 75 procent av byggnadskostnaderna och

kostnaderna för den första uppsättningen av inventarier till klassrummen,

dock högst 15 000 kronor för varje klassrum med biutrymmen och högst

750 kronor för den första uppsättningen inventarier för varje klassrum.

Kungörelsen avser huvudsakligen provisoriska skolbyggnader i stad eller

större samhälle men kan mera undantagsvis få tillämpning jämväl å andra

orter. Den har hittills fått ganska begränsad användning.

B. Realskoleutredningen

Utredningen redovisar på följande sätt det aktuella behovet

av byggnadsföretag för skolväsendet.

Enligt en av skolöverstyrelsen i augusti 1955 företagen inventering var

skoldistrikten beredda att med kort frist igångsätta byggnadsföretag för

folkskolan, representerande en kostnad av 655 mkr. Ytterligare skolbygg­

nader till en uppskattad kostnad av omkring 420 mkr planerades enligt

till överstyrelsen inkomna ansökningar om prövning av lokalbehovet. Här­

till kommer en beräknad kostnad av 10 mkr för icke statsbidragsberättigade

reparations- och underhållsarbeten år 1956. Den praktiska innebörden av

dessa tal belyses av att skolöverstyrelsen räknar med en kostnad av

150 000 kronor per klassrum i en fullständig skolanläggning.

För de högre skolorna var huvudmännen beredda att med början under

år 1956 igångsätta byggnadsföretag till en kostnad av inemot 66 mkr en­

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956

ligt följande specifikation:

Högre allmänna läroverk .................................. 30,8 mkr

Komm. gymn. -j- enhetsskolans högstadium . .

5,4 »

Samrealskolor ...................................................... 18,1 »

Kommunala flickskolor ...................................... 1,2 »

Kommunala realskolor ...................................... 1,4 »

Praktiska realskolor ............................................. 2,0 »

Privatläroverk ......................................................... 1,1 »

Skolhem för lärjungar vid högre skolor..........

5,9 »

65,9 mkr

Härtill kommer återstående etapper av tidigare påbörjade byggnadsföre­

tag; särskilt gäller det gymnastiksalar och samlingslokaler. Skolöverstyrel­

sen beräknar kostnaderna till omkring 50 mkr.

Utredningen framhåller, att det huvudsakligen är tre omständigheter,

som under senare år aktualiserat frågan om statsbidrag till byggnadsföre­

tag för de högre skolorna.

För det första har högre skolor i allt större utsträckning upprättats i tät­

orter på landsbygden. Kommuner med relativt svag ekonomisk bärkraft

nödgas därvid träda in som huvudmän.

91

För det andra har kommunikationsväsendets förbättring vidgat sko­

lornas rekryteringskrets. En högre skola betjänar vanligen en hel bygd.

Lärjungarna från främmande kommuner är stundom fler än kommunens

egna.

För det tredje har under senare år en samordnande planering av skol­

väsendet i en bygd visat sig allt nödvändigare. Skolformerna måste sam­

verka till en för bygden ändamålsenlig helhet. En sådan planering försvå­

ras dock i hög grad, om skolformer för samma åldersstadium i ekonomiskt

hänseende är olika ställda.

Fyrtiotalets diskussioner i frågan dominerades av naturliga skäl huvud­

sakligen av de båda första motiven; i femtiotalets debatter intar det tredje

motivet huvudplatsen.

Olikställigheten mellan realskoleålderns skolformer i ekonomiskt avse­

ende framträder, påpekar utredningen, särskilt markerat på tre punkter,

nämligen i fråga om lärarlönerna, byggnadsbidragen och terminsavgifterna.

Historiskt sett är dessa skiljaktigheter begripliga, men situationen är nu

i grunden ändrad, bland annat genom principbeslutet om en nioårig skol­

plikt. Någon hållbar saklig motivering för olikställigheten existerar därför

enligt utredningens mening numera icke.

Även mellan skolformerna på närmast högre stadium — gymnasierna

vid de h. allm. läroverken, de kommunala gymnasierna, de tekniska gymna­

sierna och handelsgymnasierna — finns ekonomiska ojämnheter, som möj­

ligen icke skulle tåla vid en ingående granskning. Det är emellertid i dessa

fall fråga om skolformer, som ligger ovanför både den nuvarande och den

blivande skolpliktsåldern och som fyller delvis andra samhällsfunktioner

än realskoleålderns skolor. En reglering av dessa skolformers ekonomiska

ställning bör därför enligt utredningens mening kunna hänföras till en se­

nare etapp i skolväsendets utveckling. Utredningen begränsar sålunda sina

förslag till realskolan och de därmed närmast jämförliga skolformerna.

Även med denna gränsdragning har den föreliggande frågan så betydan­

de ekonomiska konsekvenser, att en gradering av de däri ingående delpro­

blemen efter angelägenhetsgrad synts utredningen ofrånkomlig. Vare sig

det gäller lärarlönerna eller byggnadsbidragen eller terminsavgifterna, stäl­

ler en utjämning av de ekonomiska villkoren betydande ansprak pa stats­

verket. Staten måste — säger utredningen — i första hand sätta in sina re­

surser på de punkter, där nuvarande ordning visat sig ha påtagligt ogynn­

samma verkningar. Minst trängande är från utredningens utgångspunkter

en utjämning av statsbidragen till lärarlönerna. Ojämnheterna härvidlag

anses icke vara av alltför stor betydelse vid valet mellan de skolformer,

som i praktiken kan ifrågakomma. Helt annorlunda ligger det till i fråga

om byggnadsbidragen. Det gäller i detta fall anläggningskostnader av ofta

mycket betydande storlek, som vanligen belastar kommunens ekonomi

för några tiotal av år. Skiljelinjen går mellan enhetsskolan, folkskolan och

dess inbyggda realskollinjer å ena sidan, de fristående högre kommunala

Kungl. May.ts proposition nr 123 år 1956

92

skolorna och de allmänna läroverken å den andra, och skillnaden kan kort

uttryckas så, att den förra gruppen får statsbidrag, den senare icke. Skade­

verkningarna av denna uppklyvning efter skolformer är högst påtagliga.

I värsta fall leder den till att ingenting alls göres, medan man väntar på

enhetsskolan, eller att åtminstone alltför mycket underlåtes av det som bort

göras för skolans stora årskullar. En olikhet i statsbidragsvillkoren, som

sakligt knappast äger någon starkare motivering men har praktiska kon­

sekvenser av detta slag, bör enligt utredningens bestämda mening undan­

röjas.

När detta sker, måste dock tillses, att icke därigenom nya ojämnheter

uppkommer, som åter rubbar balansen. Kommunen har visserligen rätt till

byggnadsbidrag för en inbyggd realskolelinje i folkskolan men måste i stället

utan statsbidrag bestrida många kostnader, som vid andra högre skolformer

täcks med terminsavgifter eller åtminstone kan till större eller mindre del

täckas med dylika avgifter, exempelvis kostnader för värme, lyse, vatten

och städning.

En nyordning på området, varigenom byggnadsbidrag införes, bör enligt

utredningens mening icke blott åtföljas av ett avskaffande av termins-

avgiftssystemet utan också innebära, att kommunerna åtager sig vidgade

skyldigheter i fråga om de uppgifter och kostnader, som hittills bestritts

medelst terminsavgifter.

Utredningen har kommit till den uppfattningen, att åtgärder på detta

område måste vidtagas mycket snart, och har därför icke ansett sig kunna

avvakta resultatet av det arbete, som för närvarande pågår inom allmänna

statsbidragsutredningen och hos de sakkunniga för översyn av vissa stats­

bidrag på skolväsendets område. Uppgiften har sålunda varit att komma

fram till ett provisorium, som längre fram utan svårighet kan anpassas

efter de nämnda utredningarnas resultat. Ett sådant provisorium bör enligt

utredningens mening såvitt möjligt ansluta sig till gällande bestämmelser

om statsbidrag till byggnadsföretag för folkskoleväsendet.

Till realskoleutredningen har i denna fråga bland annat överlämnats en

inom skolöverstyrelsen verkställd utredning angående införande av stats­

bidrag till lokaler för skolväsendets högstadium. Som utredningsorgan har

fungerat en av ämbetsverket tillsatt planeringskommitté, vars betänkande

finnes tryckt i publikationen »Skolan och de stora årskullarna» (Sv. bokförl.

Norstedts, Sthlm 1955, kap. XIII). Realskoleutredningen, som funnit sig

i huvudsak kunna följa planeringskommittén, framlägger följande förslag-

om statsbidrag till byggnader för högre skolor.

1. De bidragsberättigade skolformerna bör vara real-

skoledelarna av de högre allmänna läroverken, de fristående statliga realsko­

lorna och de kommunala flickskolorna, de kommunala realskolorna och de

praktiska kommunala realskolorna.

2. Bidragsgivningen bör vara begränsad till följande ändamål:

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956

93

a) nybyggnad, om- och tillbyggnad samt mera omfattande ändrings-

och reparationsarbeten å befintliga lokaler,

b) övertagande av kommun tillhörig byggnad samt inköp av befintlig

byggnad, där sådant befinnes uppenbart fördelaktigt ur allmänna syn­

punkter, ävensom de ändrings- och reparationsarbeten, som behövs för

byggnadens iordningställande för skoländamål,

c) uppförande av provisorisk skolbyggnad, om särskilda skäl därtill före­

ligger, ävensom

d) kostnader för inomhusledningar, fast inredning, ritningar, arbetsled­

ning och kontroll samt, därest så prövas skäligt, den första uppsättningen

inventarier till klassrum, gymnastiksalar, skolkök, slöjdsalar och i före­

kommande fall verkstadslokaler.

Liksom inom folkskoleväsendet bör vissa särskilda förutsättningar för

bidragsgivningen vara uppfyllda, exempelvis att lokalerna skall fylla skä­

liga krav på ändamålsenlighet.

3. Bidragsunderlaget bör på samma sätt som vid folkskole-

byggnader beräknas med utgångspunkt i de verkliga kostnaderna.

4. För andra bidragsberättigade företag än provisoriska lokaler bör

statsbidragets storlek bestämmas i procent av bidragsunder­

laget efter

eu

tabell, där kommunens ekonomiska bärkraft mätes genom

antalet skattekronor per invånare. Planeringskommittén har diskuterat föl­

jande två alternativ, vilka skiljer sig åt endast där skatteunderlaget över­

stiger 19 skattekronor per invånare.

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956

Antal skattekronor per invånare

Statsbidraget i procent av bidragsunderlaget

alt. 1

alt. 2

högst 9.....................................

75—55

75—55

över 9

» It.....................................

70—50

70—50

»

It

»

13................................................

65—45

65 45

»

13

> 15 .....................................

60—40

60—40

» 15

> 17 .....................................

55—35

55—35

» 17

> 19 .....................................

50—30

50-30

»19

»21 .....................................

50-30

45—25

» 21 ...................................................

50-30

40-20

Båda alternativen skiljer sig från vad som nu gäller för folkskolorna dels

genom att de numera knappast förekommande lägsta skatteunderlags-

grupperna borttagits och dels genom att bidragsintervallen utvidgats från

10 till 20 procent. Utredningen anser, att planeringskommittén anfört goda

skäl för dessa ändringar. Särskilt understryker utredningen, att de högre

skolorna, även sedan terminsavgifterna avskaffats, bildar en mera hetero­

gen grupp än folkskolorna, då somliga högre skolor i egenskap av statssko-

lor får kostnaderna för liirarlöner helt bestridda av statsmedel, andra i

egenskap av kommunala skolor blott till 78 procent, och då vidare antalet

94

lärjungar med hemort i främmande kommuner varierar från ett obetydligt

inslag till en stor majoritet. Ett friare spelrum för den diskretion ära pröv­

ningen synes därför utredningen påkallat vid bidragsgivningen till de högre

skolornas byggnadsföretag.

Valet mellan de båda alternativen är vanskligare, framhåller utred­

ningen, eftersom två helt olikartade motivgrupper står mot varandra.

Alternativ 2 minskar anslagsbehovet. Vid en skola, som efter vägning av

samtliga inverkande förhållanden placeras i mitten av gruppen 19—21

skattekronor per invånare, skulle bidragsprocenten enligt det första alterna­

tivet vara 40 och enligt det andra alternativet 35 procent; statsbidraget,

uttryckt i kronor, bleve således 12,5 procent lägre enligt alternativ 2 än

enligt alternativ 1. För en skola i kommun, som har särskilt högt skatte­

underlag i förhållande till folkmängden, skulle bidraget enligt det första

alternativet vara 30 och enligt det andra 20 procent. Uttryckt i kronor

bleve statsbidraget i det senare fallet 33,3 procent lägre.

Å andra sidan ökar alternativ 2 avvikelserna från folkskolesystemet,

vilket är till förfång i synnerhet om en och samma byggnad innehåller loka­

ler avsedda för skolor eller stadier med olika ställning i avseende på stats­

bidragen. Icke heller alternativ 1 eliminerar dock helt svårigheter av detta

slag. De ger sig tillkänna exempelvis om en och samma skolbyggnad inne­

håller lokaler för gymnasiet (utan statsbidrag) och för realskolan (med

statsbidrag). De torde icke ens under alla omständigheter kunna undvikas,

om en skolbyggnad är avsedd såväl för folkskolan (med snävare bidrags-

intervall) som för en kommunal realskola (med vidare bidragsintervall).

Men givetvis blir det färre fall med dylika komplikationer, om alternativ I

väljes, än om man väljer alternativ 2.

Alternativ 2 är slutligen principiellt underlägset, emedan det icke fullt

genomför den åsyftade utjämningen av skolformernas ekonomiska villkor

på området.

Liksom skolöverstyrelsens planeringskommitté anser realskoleutredningen

båda alternativen praktikabla som provisorier. Liksom denna kommitté

anser utredningen sig också böra i första hand tillstyrka det administrativt

enklare och från utredningens synpunkter effektivare alternativ 1. Alterna­

tiv 2 kan enligt utredningens mening ifrågakomma, om budgetläget skulle

göra det nödvändigt att fästa avgörande vikt vid den lättnad för stats­

verket, som valet av detta alternativ skulle möjliggöra.

Inom intervallgränserna bör, fortsätter utredningen, vid bestämmandet

av statsbidragsbeloppen hänsyn tagas icke blott till de berörda olikheterna

i fråga om utomkommunala lärjungar och statens bidrag till lärarlönerna

utan även till de olika förhållanden, som i övrigt inverkar på kommunens

förmåga att bära de med byggnadsföretaget förenade kostnaderna, såsom

det sammanlagda skatteunderlagets storlek i kommunen i förhållande till

det högre undervisningsväsendets omfattning där, det kommunala skatte­

trycket, kommunens ekonomiska ställning i övrigt, dess ekonomiska och

geografiska struktur samt andra liknande omständigheter.

5. Vid provisoriska skolbyggnader bör statsbidragen helt

och hållet kunna utmätas efter de grunder, som gäller vid motsvarande

folkskolebyggen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956

95

6. Statsbidragen till klassrumsinventarier bör maximeras på

samma sätt som i folkskolan. Högsta bidragsberättigande kostnadsbelopp

bör alltså vara 1 000 kronor per klassrum.

7. Vid prövningen av inkommande statsbidragsan-

sökningar bör strängt tillses, att ett bifall till ansökningen icke får

leda till onödigt stora investeringar eller till felinvesteringar på längre sikt.

Ett villkor bör sålunda vara, att skolöverstyrelsen prövat lokabehovet och

funnit lokalerna erforderliga. Utredningen förutsätter därvid, att översty­

relsen icke tillstyrker en föreslagen investering i skollokaler, om den kan

undvikas genom en lokalbesparande organisation av realskolan, exempelvis

genom övergång till treårig realskola. Ytterligare bör tillses, att byggnads­

företaget planerats jämväl med hänsyn till enhetsskolans behov, och att

det kan anses ådagalagt, att lokalerna behövs för enhetsskolan antingen

omedelbart vid byggnadsföretagets fullbordan, eller, därest enhetsskolorga-

nisationen då icke är helt genomförd, vid den senare tidpunkt, då så har

skett.

8. Statsverkets kostnader för byggnadsbidragen växer nära

proportionellt med byggnadskvotens storlek. Vid kostnadsberäkningen

måste emellertid uppmärksammas, att en icke obetydlig del av byggnads-

kvoten torde komma att utnyttjas för gymnasier och andra skolformer,

som enligt utredningens förslag icke skulle ifrågakomma till statsbidrag,

eller för skolhem. Omkring en tredjedel av kostnaderna för de av utred­

ningen redovisade aktuella byggnadsföretagen synes vara av detta slag.

Sannolikt kommer dock införandet av byggnadsbidrag att i viss mån för­

skjuta byggnadsverksamheten till förmån för de bidragsberättigade före­

tagen. Om man räknar med en byggnadskvot av exempelvis 30 mkr, torde

man dock icke behöva antaga högre kostnader för statsverket än 9 mkr.

Helt torde retroaktiva byggnadsbidrag icke kunna undvikas, emedan

man då kunde riskera, att även angelägna byggen uppskötes, till dess en

motsedd kungörelse om byggnadsbidrag trätt i kraft. Det synes utred­

ningen likväl tillräckligt, att byggnadsbidrag utgår för byggnadsföretag,

som påbörjas efter ingången av år 1956.

Beträffande statsbidragen till lär arlöner fäster utred­

ningen uppmärksamheten på en detalj, som enligt utredningens uppfattning

tarvar omedelbar justering. Vid ett antal kommunala flickskolor finns

för närvarande inbyggda realskollinjer, i tre fall femåriga (Borås, Jönköping,

Kalmar) och i fyra fall treåriga (Karlstad, Linköping, Uppsala, Västerås).

De förra åtnjuter statsbidrag till lärarlönerna enligt de vid högre kommu­

nala skolor gällande grunderna, de senare enligt väsentligt ogynnsammare

grunder, som fastställs från fall till fall. Detta företräde för den femåriga

organisationsformen synes ohållbart, om den treåriga realskolan göres till

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 123 år 1956

96

realskolans huvudform. Utredningen föreslår följaktligen, att samtliga

kommunägda realskollinjer vid de kommunala flickskolorna i statsbidrags-

hänseende jämställs med de egentliga flickskollinjema.

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956

C. Remissyttranden

Som av det föregående torde ha framgått har utredningens förslag om

införande av byggnadsbidrag för högre skolor av remissinstanserna i de

allra flesta fall mottagits med tillfredsställelse. Endast från några få håll

möter man tveksamhet om dess lämplighet. Förslagets detaljer har be­

handlats endast av en mindre del av remissinstanserna.

Skolöverstyrelsen ansluter sig på alla punkter till vad utredningen före­

slagit och tillstyrker sålunda, att statsbidrag får utgå enligt den av utred­

ningen såsom alternativ 1 betecknade bidragstabellen.

Byggnadsstyrelsen tillstyrker, att de i utredningen berörda skolformerna

i fråga om anläggningsbidrag försättes i samma ställning som folkskolorna.

Styrelsen stöder sig därvid icke minst på ett erfarenhetsmässigt grundat

antagande, att bland annat byggnadsplaneringen härigenom kommer att

föras in på riktigare banor än vad nu är fallet. Det synes styrelsen vidare

med hänsyn till pågående utredningar riktigt att, såsom föreslagits, stats-

bidragsbestämmelserna kommer att anknytas till dem, som nu gäller för

folkskolebyggnader.

Riksräkenskapsverket finner det tveksamt, huruvida de föreslagna bygg-

nadsbidragen bör införas, innan resultatet av de pågående statsbidrags-

utredningarna föreligger. Om bidragen anses böra provisoriskt införas,

anser riksräkenskapsverket det lämpligt, att bestämmelserna härom i stör­

sta möjliga utsträckning anpassas efter motsvarande bestämmelser för

folkskolebyggnader.

Statskontoret synes i första hand vilja avstyrka, att byggnadsbidrag

till nya kategorier av skolor införes, och anser sig i varje fall icke kunna

förorda, att förslag härom förelägges årets riksdag. Om det likväl anses,

att byggnadsbidrag bör införas redan nu, förmenar ämbetsverket, att

bidragen endast bör avse byggnadsföretag för kommunala skolor och att

— bland annat med hänsyn härtill — bidragsintervallet, i överensstäm­

melse med vad som gäller för folkskolan, bör bestämmas till 10 procent.

Allmänna statsbidrag sutredning en framhåller, att det arbete denna

utredning hittills ägnat anläggningsbidragen icke varit inriktat på någon

strukturell förändring av bidragssystemet utan på förenklingar inom det

nuvarande systemets ram. På grund härav behöver den omständigheten

i och för sig, att bidrag till ett nytt ändamål införes, icke föregripa stats-

bidragsutredningens arbete. Med den reservation, som ligger i utredning­

ens i annat sammanhang gjorda uttalanden om angelägenheten av ett odif-

97

ferentierat drift bidragsstöd till realskoleundervisningen, vill utredningen

därför inte motsätta sig, att byggnadsbidrag införes för det ändamål, som

föreslås av realskoleutredningen. Däremot finner statsbidragsutredningen,

att införandet av ett tjugoprocentigt intervall kommer att föregripa ställ­

ningstagandet till de förslag utredningen inom en snar framtid kommer

att framlägga för enhetliggörande av anläggningsbidragen. Borttagandet

av de båda lägsta skatteunderlagsgrupperna har underordnad betydelse.

Utredningen förordar dock en ändring i förslaget även på denna punkt.

Anpassningen av bidragsreglerna för de nu föreslagna byggnadsbidragen

till gällande regler för folkskolebyggnader bör sålunda göras total.

De sakkunniga för översyn av vissa statsbidrag på skolväsendets område

tillstyrker i princip realskoleutredningens förslag om utvidgning av till-

lämplighetsområdet för byggnadsbidragen, att gälla tills vidare såsom ett

provisorium i avvaktan på de sakkunnigas förslag om byggnadsbidrag till

folkskolorna. Den provisoriska form utredningen valt för det »utvidgade»

byggnadsbidraget finner de sakkunniga väl ägnad att möjliggöra en an­

passning av bidraget till det förslag de sakkunniga sedermera kan komma

att avgiva för folkskolebyggnadernas vidkommande. De sakkunniga har

funnit sig icke böra taga ställning till valet mellan de upprättade bidrags-

tabellerna, men ifrågasätter, huruvida alternativ 2 utgör tillräcklig stimu­

lans för önskvärda kommunala initiativ.

Svenska stadsförbundet uttalar, att det naturligtvis icke kan ifrågalcom-

ma, att förbundet skulle avstyrka det byggnadsbidrag till kommunerna,

som utredningen föreslår. Mot bakgrunden av den kritik, som förbundet

sedan länge riktat mot kostnadsfördelningen mellan stat och kommun i

vad gäller den högre skolundervisningen, vill förbundet emellertid med

skärpa framhålla, att det föreslagna bidraget från kommunernas sida kom­

mer att uppfattas som ett billigt sätt för staten att få ifrågavarande under-

visningsbehov tillgodosett utan att gå till grunden med kostnadsfördel-

ningsfrågan för skolväsendet utanför folkskolans ram. Beträffande bidrags-

grunderna synes enligt förbundets mening endast en fullständig överens­

stämmelse med motsvarande grunder för folkskolebyggnader böra ifråga-

komma. Den föreslagna vidgningen av bidragsintervallen från 10 procent

i bidragsskalan för sistnämnda byggnader till 20 procent kan förbundet

ej finna hållbart motiverad. Från nuvarande utgångspunkter avstyrker

förbundet bestämt tanken, att statsbidraget skulle genom diskretionär

prövning reduceras för skolbyggnader, som under övergångstiden uppföres

för högre skolor, vilkas lönekostnader för närvarande bestrides av stats­

medel.

Svenska landskommunernas förbund finner det vara ett rimligt krav,

att fördelningen mellan stat och kommun av kostnaderna för övergångs­

tidens olika realskoleformer blir enhetlig. I och för sig har förbundet ingen-

7 —

Hihamj till riksdagens protokoll 1956. 1 samt.

AV

123

Kungl. Maj ds proposition nr 123 år 1956

98

ting emot att statsbidrag nu införes för realskolans byggnader. Däremot

reagerar förbundet mot utredningens sätt att förringa betydelsen av att de

årliga driftskostnaderna fördelas på ett ojämnt och godtyckligt sätt. För

de kommunala realskolorna spelar de årliga driftskostnaderna, främst lärar-

lönebidragen, en väsentligt större roll än byggnadskostnadema. Om nu

lika byggnadsbidrag införes för såväl kommunala realskolor som för real-

skolestadierna vid de statliga läroverken, konserveras därmed bestående

orättvisor olika kommuner emellan. En höjning av statsbidraget till

lärarna vid de kommunala realskolorna till 100 procent och slopandet av

huvudmansavgifterna till statens pensionsanstalt för dessa lärare synes

förbundet vara en högst angelägen reform, som bör ha förtursrätt framför

ett byggnadsbidrag till realskolorna. Då byggnadsbidraget helt naturligt

icke kan ges retroaktiv verkan, kommer det att beröra endast de kommu­

ner, som har aktuella byggnadsplaner, och någon som helst avgörande kom­

munalekonomisk betydelse får bidraget icke ens i dessa fall, uttalar för­

bundet.

Får byggnadsbidraget den konstruktion, som utredningen föreslagit,

kommer detta att innebära, att anläggningsbidraget tills vidare blir olika

för folkskoleväsendet, för enhetsskolans högstadium (som får ett visst till-

lägg utöver folkskolebidraget) och för realskolorna. Eftersom det enligt

förbundets mening är nödvändigt att snarast möjligt åvägabringa likfor­

mighet i fråga om de drifts- och anläggningsbidrag, som utgår för enhets­

skolans högstadium, å ena sidan, och — å andra sidan — statens bidrags-

givning till de realskolestadier, som successivt skall uppgå i enhetsskolan,

finns ingen anledning att nu konstruera en tredje statsbidragsform. Enligt

förbundets mening har man att som provisorium välja mellan de två

statsbidragsformer, som gäller för folkskolan och för enhetsskolans hög­

stadium, och ett sådant val måste ur olika synpunkter utfalla till de sist­

nämnda bestämmelsernas fördel.

Ett antal remissinstanser, däribland några länsstyrelser och slcolstyrelser,

föreslår en längre gående retroaktivitet i fråga om rätten till byggnads­

bidrag än vad utredningen förordat.

Vad utredningen föreslagit rörande statsbidrag till lärarlöner vid vissa

realskollinjer inom kommunala flickskolor tillstyikes av skolöverstyrelsen.

Statskontoret har icke något att erinra mot detta förslag under förutsätt­

ning, att de femåriga av dessa realskollinjer ombildas till treåriga och att

den treåriga realskolan göres allmän.

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956

Kungl. Maj ds proposition nr 123 år 1956

99

2.

Lärjungeavgifterna vid de högre skolorna

A. Gällande bestämmelser och deras tillämpning

Innan jag går in på realskoleutredningens förslag beträffande lärjunge-

avgifterna vid de högre skolorna, torde jag få lämna en redogörelse för

nuvarande bestämmelser om terminsavgifter och inskrivningsavgifter vid

dessa skolor samt för vissa av utredningen införskaffade uppgifter om till-

lämpningen av bestämmelserna, om läroverkskassomas ekonomiska ställ­

ning m. m.

a. De allmänna läroverken

I den mån de allmänna läroverkens drift icke bekostas med statsanslag,

bestrides utgifterna huvudsakligen ur tre inkomstkällor, nämligen läro-

verkskommunens bidrag, lärjungeavgifter och hyresintäkter.

Kommunernas åtaganden. Enligt § 212 av gällande läro-

verksstadga åligger det kommun att i överensstämmelse med av kommunen

gjorda åtaganden tillhandahålla erforderliga undervisningslokaler, däri in­

begripna laboratorie- och materielrum, biblioteks- och studierum, behöv­

liga specialrum för undervisningen i praktiska läroämnen och övnings-

ämnen m. m. samt i de fall, då sådant blivit vederbörligen bestämt, jämväl

inredning och möbelutrustning.

Åtaganden från kommunernas sida att sörja för erforderliga lokaler torde

numera föreligga beträffande samtliga allmänna läroverk. Endast undan­

tagsvis kan kommunerna därvid påräkna bidrag från annat håll. Skyldig­

heten att hålla lokaler brukar anses innefatta skyldighet att även bekosta

den väggfasta inredningen.

Särskilda åtaganden från kommunens sida att sörja jämväl för inredning

och möbelutrustning föreligger för de allmänna läroverk, som inrättats

genom beslut av riksdagen år 1927 eller senare. I samband med ändringar

i den lokala läroverksorganisationen har även andra läroverkskommuner i

stigande utsträckning åtagit sig kostnaderna för inredning och möbel­

utrustning. Sålunda har de läroverkskommuner, som genom 1953 års gym­

nasieorganisation erhöll allmän linje, måst åtaga sig att tillhandahålla in­

redning och möblering för gymnasiet i dess helhet. Fortfarande bestrides

dock vid 4 realskolor, 8 samrealskolor och 44 högre allmänna läroverk

åtminstone en del av kostnaderna för dessa ändamål av inflytande lärjunge­

avgifter.

Antalet lärjungar, som — därest de icke i vederbörlig ordning befrias —

är skyldiga att med sina avgifter bidra till att täcka kostnaderna för inred­

ning och möbelutrustning uppgick höstterminen 1954 till 34 808. Då hela

100

antalet lärjungar samma termin var 111 165, utgjorde de 31,3 procent av

de allmänna läroverkens hela lärjungenumerär.

I vissa fall har Kungl. Maj:t kompenserat kommunerna för mera bety­

dande utgifter för deras läroverk genom att medge dem att för längre eller

kortare tid disponera läroverkets byggnadsfond. Beträffande fyra läro-

verkskommuner är sådana beslut alltjämt aktuella. Vid större utvidgningar

av den lokala organisationen brukar å andra sidan läroverkskommunen

tillförbindas att bevilja ett engångsbidrag för anskaffande av undervis­

ningsmateriel och bibliotek.

Slutligen må nämnas, att kommunerna regelmässigt måste åtaga sig att

tillhandahålla bostad åt rektor eller motsvarande kontant ersättning samt

i regel även bostad åt erforderlig vaktmästarpersonal. Dessa ersättningar

och erlagda hyror inlevereras till statsverket. För budgetåret 1955/56 upp­

tages i avlöningsstaten för de allmänna läroverken under rubriken sär­

skilda uppbördsmedel ett belopp av 274 000 kronor för av kommuner och

lärare erlagda hyror och ett belopp av 148 400 kronor för av vaktmästare

erlagda hyror samt ersättning för bränsle och lyse. Åtagandena i här be­

rörda delar påverkar dock icke storleken av lärjungarnas terminsavgifter.

Lärjunge avgifterna. De avgifter, som erläggs av lärjungarna

vid de allmänna läroverken, tillgodoföres vissa i läroverksstadgan före­

skrivna kassor, nämligen ljus- och vedkassan, biblioteks- och materiel-

kassan, understöds- och premiekassan och byggnadsfonden. Detaljerade

bestämmelser rörande dessa kassors inkomster och användning finnes i

läroverksstadgan §§ 217—219.

Ljus- och vedkassan skall bestrida kostnaderna för belysning, uppvärm­

ning och renhållning av läroverkets lokaler, för tillfälliga anordningar i

dessa eller likartade avseenden samt för avlöning åt vaktmästare, eldare

och övrig betjäning, som icke avlönas på annat sätt.

Kassans inkomster är:

a) en terminsavgift av högst 30 kronor, som bestämmes av lokalstyrelsen

på rektors förslag,

b) en tredjedel av inflytande hyresmedel, där ej lokalstyrelsen i särskilt

fall annorlunda bestämmer, och

c) statsbidrag, i den mån förut nämnda inkomster är otillräckliga.

Biblioteks- och materielkassan skall bestrida kostnaderna för böcker,

undervisningsmateriel och annan för läroverket behövlig materiel, i den

mån skyldighet härutinnan icke åligger kommunen. Kassan skall vidare

bekosta tryckning av årsredogörelse och katalog ävensom blanketter,

telefonavgifter m. in., som erfordras för läroverkets expedition eller för

arbetet i övrigt vid läroverket. Där vederbörande kommun ej åtagit sig

att hålla inredning och möbelutrustning, ankommer det i princip på biblio­

teks- och materielkassan att svara för dessa utgifter. Slutligen kan Kungl.

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956

101

Maj:t medgiva, att medel tages ur biblioteks- och materielkassan för ord­

nande eller vård av läroverkets materielsamling och andra likartade behov.

Kassans inkomster är:

a) en avgift av 3 kronor av lärjunge, som inskrives vid läroverket,

b) en terminsavgift av högst 10 kronor, som bestämmes av rektor efter

kollegiets hörande och efter Kungl. Maj:ts medgivande kan höjas intill

15 kronor, samt

c) en tredjedel av inflytande hyresmedel, där ej lokalstyrelsen i särskilt

fall annorlunda bestämmer.

Understöds- och premiekassan må av rektor användas för bestridande

av kostnader för av läroverket anordnade museibesök, exkursioner och

andra utflykter, för åtgärder till främjande av ungdomens fostran och

undervisning, för specialistundersökning av lärjunge i visst fall samt, vid

trängande behov, för lärjungars understöd, sjukvård och begravningshjälp.

Kassan kan också, efter beslut av rektor och kollegium, användas till belö­

ningar (premier) åt lärjungar för flit, ordning och framsteg.

Kassans inkomster är:

a) i vissa fall bidrag från stiftens premie- och fattigkassor och ersättning

för förlorad helgonskyld,

b) en avgift av 7 kronor av lärjunge, som inskrives vid läroverket,

c) vissa avgifter, som erlagts av privatister och komplettanter för pröv­

ningar, från vilka de sedermera avstått, så vitt avgifterna icke återfordrats

före räkenskapsårets utgång,

d) efter rektors beprövande räntor på tillfälliga, för löpande utgifter

icke omedelbart behövliga kassabehållningar.

Byggnadsjonden är enligt läroverksstadgan alltjämt avsedd för sina

gamla uppgifter att bekosta byggnad och underhåll av läroverkshus. I

övrigt skall fonden bestrida läroverkets fastigheter åliggande utgifter även­

som avgifter för försäkring av läroverkets fastigheter och lösa egendom.

Där kommunen icke åtagit sig att tillhandahålla inredning och möbel­

utrustning, kan lokalstyrelsen ur byggnadsfonden lämna bidrag jämväl

till läroverkets möblering och till anskaffande av gymnastikmateriel, såvida

för dessa ändamål betydligare utgift erfordras. Efter skolöverstyrelsens

medgivande kan byggnadsfonden även i andra fall lämna bidrag till inred­

ning, utrustning och materielanskaffning.

Byggnadsfondens inkomster är:

a) en terminsavgift, som för fullt betalande lärjungar uppgår till 5 kro­

nor, och

b) en tredjedel av inflytande hyresmedel, där ej lokalstyrelsen annor­

lunda bestämmer.

I stort sett har kassornas organisation varit oförändrad under de 50 år,

som gått efter 1904 års läroverksreform. Man kan dock spåra en tydlig ten-

Kungl. Maj.ts proposition nr 123 år 1956

102

Kungl. Maj:ts -proposition nr 123 år 1956

dens att på det allmänna överföra utgifter, som tidigare påvilat kassorna.

Terminsavgifterna har på grund härav icke behövt höjas i proportion till

penningvärdets fall.

Den mest betydande ändring, som under de gångna åren har vidtagits i

terminsavgiftssystemet, är att avgiften till statsverket avskaffats från

och med läsåren 1947/48. Denna avgift utgjorde 20 kronor i realskolan

och 30 kronor i gymnasiet.

Från ljus- och vedkassan har vissa personalkostnader avlastats. Sålunda

har huvuddelen av kostnaderna för vaktmästare och eldare numera över­

tagits av statsverket; hela antalet statsanställda vaktmästare och värme­

skötare vid de allmänna läroverken är detta budgetår 305, varav 240 ordi­

narie. Alltjämt utgår dock avlöningar till vaktpersonal i avsevärd utsträck­

ning ur ljus- och vedkassorna. Före den 1 juli 1953 utgick ur denna kassa

också medel för viss biträdeshjälp å rektorsexpeditionerna. Numera har

för detta ändamål i avlöningsstaten beräknats ett belopp, som för budget­

året 1955/56 uppskattats till omkring 1 510 000 kronor.

Då terminsavgiften till ljus- och vedkassan numera maximerats till

30 kronor för fullt betalande lärjungar, måste statsverket träda emellan

1 de fall, där eljest en högre avgift skulle ha erfordrats. I riksstaten för

budgetåret 1955/56 har för ändamålet upptagits ett förslagsanslag av

2 590 000 kronor. Höstterminen 1953 hade intet högre allmänt läroverk

lägre än 30 kronors avgift för fullt betalande lärjungar och av realsko­

lorna endast 8.

Även från biblioteks- och materiélkassan har vissa åligganden succes­

sivt avlyfts. Sålunda har kommunerna i allt större utsträckning åtagit

sig kostnader för inredning och möblering, vilka tidigare belastade biblio­

teks- och materiellcassorna. I den mån sådana åtaganden saknas, har vid­

gade möjligheter skapats att för liknande ändamål anlita byggnadsfonden.

Vidare utgår numera statsanslag till en av biblioteks- och materielkassor-

nas centrala uppgifter, nämligen bokinköp och bokbindning. I riksstaten

är för detta ändamål uppfört ett reservationsanslag om 535 000 kronor.

Vad som salunda åtgjorts har dock icke kunnat hindra en småningom

inträdande allmän stegring av avgifterna till biblioteks- och materielkas-

sorna. I allt flera fall har Kungl. Maj:t medgivit, att det i läroverks-

stadgan upptagna maximibeloppet av 10 kronor må överskridas. Höst­

terminen 1953 hade salunda 59 av de 79 högre allmänna läroverken och

59 av de 142 statliga realskolorna en avgift av minst 14 kronor 50 öre

till biblioteks- och materielkassan. Utanför enhetsskoledistrikten hade

intet enda läroverk lägre avgift än 10 kronor. Orsaken till de ökade kraven

på denna kassa är förutom allmän prishöjning framför allt skolornas sti­

gande behov av undervisningmateriel särskilt i de naturvetenskapliga

ämnena.

Understöds- och premiekassans viktigaste inkomstkälla är i vanliga fall

inskrivningsavgifterna. Övriga i stadgan nämnda inkomstkällor bidrar rela­

103

tivt obetydligt. Däremot är det vid många läroverk vanligt, att denna kassa

får mottaga frivilliga gåvor till premier o. dyl. Kommunala anslag för

vissa skolsociala åtgärder bokförs också ofta på denna kassa.

I praktiken har även byggnadsfoTidens användning undergått stora änd­

ringar under årens lopp. Ett nutida skolbyggnadsföretag kräver helt andra

tillgångar än byggnadsfondens. Men även rätten att anlita fonden för fas­

tigheternas underhåll har tolkats alltmera restriktivt. I ett cirkulär till

rektorer och skolstyrelser den 26 november 1934 fastslog slutligen skol­

överstyrelsen under hänvisning till ett flertal Kungl. Maj:ts beslut, att

kommuns åtagande att hålla undervisningslokaler, eventuellt jämte inred­

ning och möbelutrustning, måste anses innesluta skyldighet för kommu­

nen att bekosta alla, jämväl smärre, reparations- och underhållsarbeten

å läroverkets lokaler, eventuellt även deras inredning och möbelutrustning,

såvida icke vid åtagandet vore knutet något av Kungl. Maj:t godkänt

förbehåll angående bidrag i en eller annan form från läroverkets byggnads­

fond. Byggnadsfonden finge således i regel icke lämna bidrag till kostnader

för uppförande, reparation eller underhåll av läroverkets fastigheter utan

att Kungl. Maj:ts medgivande inhämtades. Tillstånd att använda bygg­

nadsfonden för underhålls- och reparationsarbeten har givits endast i ett

fåtal fall.

Vid de läroverk, där kommunen sörjer för inredning och möbelutrustnmg,

överstiger numera byggnadsfondens inkomster regelbundet utgifterna och

ganska avsevärda kapitalbehållningar uppsamlas. Dessa har efter Kungl.

Maj:ts medgivande i varje särskilt fall fått användas för mycket väx­

lande ändamål, (installering av automatisk telefonväxel, omläggning av

värmesystem, inköp av undervisningsmateriel m. m.). Möjligheterna att

på detta sätt sörja för mera kostnadskrävande behov är dock mycket

skiftande. De är avsevärt sämre vid de läroverk, där kommunen ej åtagit

sig att sörja för inredning och möbelutrustning, och helt obefintliga på orter,

där kommunen fått rätt att disponera byggnadsfondens tillgångar och in­

komster.

Terminsavgifterna varierar numera föga från det ena läroverket till det

andra. Vanligen har fullt betalande lärjungar att erlägga 30 kronor per

termin till ljus- och vedkassan, 10 ä 15 kronor till biblioteks- och materiel-

kassan och 5 kronor till byggnadsfonden. Höstterminen 1953 var samman­

lagda terminsavgiften för iullt betalande i medeltal 48 kronor 70 öre vid

de högre allmänna läroverken och 46 kronor 67 öre vid realskolorna.

På ansökan kan lokalstyrelsen helt befria lärjunge från skyldigheten att

erlägga terminsavgift eller medge nedsättning av avgiftsbeloppet. Bestäm­

melser härom finns i läroverksstadgans § 220. Såsom villkor för befrielse

och nedsättning gäller, att lärjungen har visat fallenhet för studier. Är detta

villkor uppfyllt, skall hel befrielse medges lärjunge, som därav är i verkligt

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956

104

behov. Nedsättning i avgifterna kan beviljas med en tredjedel eller två

tredjedelar av avgifternas sammanlagda belopp, alltefter graden av det

behov, som lokalstyrelsen finner föreligga. Vid bedömningen bör även

beaktas biblioteks- och materielkassans samt byggnadsfondens tillgångar

och utgifter.

Förekomsten av befrielser och nedsättningar varierar rätt mycket vid

de olika läroverken, alltefter ortens ekonomiska förhållanden och bedöm­

ningen av de omständigheter, som för övrigt skall inverka. Det vida över­

vägande antalet lärjungar betalar emellertid full avgift.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 123 år 1956

Hyresinkomsterna. Läroverkens lokaler, särskilt aula och gym­

nastiksal, upplåtes ofta mot avgift till olika förekommande ändamål. Av

en inom skolöverstyrelsen verkställd utredning framgår, att budgetåret

1952/53 3 högre allm. läroverk och 31 realskolor icke hade några hyres­

inkomster, medan 2 högre allm. läroverk och 4 realskolor uppgivit hyres­

inkomster överstigande 20 000 kronor. Den i läroverksstadgan som norm

angivna lika fördelningen av hyresintäkterna mellan ljus- och vedkassan,

biblioteks- och materielkassan och byggnadsfonden har vanligen frångåtts

av lokalstyrelserna. I praktiken fördelades de sammanlagda hyresintäk­

terna mellan kassorna på följande sätt:

.

Kronor

Procent

Ljus- och vedkassan .............................................. 199 554

37,6

Biblioteks- och materielkassan .............................. 277 960

52 3

Byggnadsfonden ..................................................... 53 743 io’l

Siffrorna avspeglar den vid läroverken vanliga erfarenheten, att biblioteks-

och materialkassans behov blott med svårighet kan tillgodoses med nu­

varande inkomster, medan byggnadsfonden är väl tillgodosedd i förhål­

lande till sina numera vid flertalet läroverk starkt begränsade uppgifter.

Läroverkskassornas inkomster och utgifter. På

grundval av fullständiga uppgifter om de fyra huvudkassorna budgetåret

1952/53, vilka kompletterats med uppgifter från 30 läroverk angående

huvudkassornas inkomster och utgifter budgetåret 1954/55, har utred­

ningen sökt skaffa sig en ungefärlig bild av kassornas nuvarande ekonomi.

Fördelningen efter huvudposter av ljus- och vedkassornas inkomster och

utgifter framgår av följande sifferuppgifter (beloppen, som är angivna i

tusental kronor, är approximativa).

Inkomster

Utgifter

Termins­

avgifter

Stats­

bidrag

Hyror

Övriga

Renhålln.1

städning

Bränsle,

lyse

Vaktm. ej

stats­

anställda

Övriga

Summa

6 000

2 880

200

400

4 300 !

4 300

550

300

Procent

63,3

30,4

2,1

4,2

45,5 |

45,5

5,8

3,2

105

Ljus- och vedkassoma hade den 30 juni 1954 i allmänhet behållning.

Vid nämnda tidpunkt stod en behållning av sammanlagt 2 496 000 kronor

mot endast 14 000 kronor i skulder. Förhållandet är enligt utredningens

mening att anse som normalt, emedan den innestående behållningen vid

budgetårets slut måste kunna täcka kassans utgifter intill höstterminens

terminsavgiftsuppbörd omkring den 15 oktober. Där skuld finnes, har

rektorerna i regel rekvirerat för lågt statsbidrag.

Biblioteks- och materielkassornas inkomster och utgifter i tusental kro­

nor budgetåret 1954/55 framgår av följande approximativa siffror.

Kungl. May.ts 'proposition nr 123 år 1956

Inkomster

Utgifter

Inskr.

avg.

Ter-

mins-

avg.

Stats­

bidrag

Hyror

Övriga

Rektors-

exp.

Böcker Materiel

Möbler,

invent.

Övriga

Summa

75

2 700

500

300

400

1100

700

1850

150

150

Procent

1,9

68,0

12,5

7,5

10,1

27,8

17,7

46,9

3,8

3,8

Sedan statsbidraget till bokinköp och bokbindning för innevarande bud­

getår höjts till 535 000 kronor, täcker anslaget ungefär 75 procent av

sista årets bokinköp. Vid slutet av budgetåret 1953/54 utgjorde biblio­

teks- och materielkassornas behållningar 848 000 kronor och dess skulder

219 000 kronor. Skulderna fördelar sig på ett 40-tal läroverk och torde i

regel utgöras av lån från byggnadsfonden eller ljus- och vedkassan. Orsa­

ken till skuldsättningen kan vara exempelvis anskaffning av skolbänkar

m. m. i samband med läroverkets inflyttning i nya lokaler eller inköp av

undervisningsmateriel för ett ökat lärjungeantal.

Understöds- och premiekassan rör sig med lägre belopp. Inkomsterna

utgjorde budgetåret 1952/53 omkring 450 000 kronor, varav omkring

157 000 kronor från inskrivningsavgifterna. I några fall har kassan tillförts

hyresmedel. I övrigt är inkomsterna av mycket växlande art och av allt

att döma redovisade enligt skiftande principer. Ett påfallande högt inkomst­

belopp kan sålunda bero på något kommunalt anslag, som icke nödvändigt­

vis behöver bokföras över denna kassa. Understöds- och premiekassornas

sammanlagda behållningar översteg den 30 juni 1954 skulderna med nära

600 000 kronor.

Vad slutligen angår byggnadsfonderna hade dessa budgetåret 1954/55

följande inkomster och utgifter, approximativt beräknade i tusental kronor.

Inkomster

Utgifter

Terminsavgifter

Hyror

Övriga

Underhåll

av fastigh.

Försäkringar

o. d.

Möbler

o. d.

Summa

1 000

60

100

200

200

500

Procent

86,2

5,2

8,6

22,2

22,2

55,6

106

Inkomsterna för året beräknas ha överstigit utgifterna med icke mindre

än 260 000 kronor. Att den ej närmare specificerade gruppen övriga

inkomster når så högt som till 100 000 kronor, torde bero på att dit föres

exempelvis kommunala bidrag till underhållsarbeten, som ombesörjs av

lokalstyrelsen. De största utgiftsposterna är numera anskaffning av möbler

och inventarier, medan fondens användning för underhållsarbeten å fastig­

heterna har trätt tillbaka, i mån som kommunernas åtaganden har utvid­

gats. Byggnadsfondernas sammanlagda behållning den 30 juni 1954 över­

steg skulderna med i runt tal 2,5 miljoner kronor.

b. De högre kommunala skolorna

Stadgorna för de högre kommunala skolorna förutsätter, att termins­

avgifter endast undantagsvis skall upptagas. Sålunda heter det i stadgan

för kommunala realskolor § 91 mom. 1: »Undervisningen i skolan skall vara

avgiftsfri, såvida ej i visst fall på grund av särskilda undantagsförhållan-

den annorlunda bestämmes i skolans reglemente. Terminsavgifter må dock

i intet fall påföras medellösa lärjungar.» Samma innehåll har motsva­

rande bestämmelse i stadgan för högre folkskolor, vilken i denna del gäller

jämväl för de praktiska kommunala realskolorna. I stadgan för kommu­

nala flickskolor, § 74, kompletteras momenten med en föreskrift, att termins­

avgifter i intet fall må bestämmas till högre belopp för elever, som icke

tillhör skolområdet, än som i motsvarande fall skulle ha påförts lärjungar

tillhörande skolans eget område.

I princip står alltså alla de högre kommunala skolorna på samma plan i

avseende på terminsavgifterna. Undervisningen skall vara avgiftsfri, av-

giftsskyldigheten är ett av lokala förhållanden betingat avsteg från den

allmänna principen. Undantagen är dock, påpekar utredningen, i praktiken

icke så få. Vanligen framgår de av reglementena, men i några fall har

tillstånd att upptaga terminsavgifterna medgivits genom separata beslut

av Kungl. Majrt. Vid de skolor, där en kategoriklyvning av lärjungarna

är tillåten, uttages ofta avgifter endast av utsocknes lärjungar eller högre

avgifter av dessa än av kommunens egna.

Från de 61 kommunala realskolorna har uppgifter om deras ekonomiska

förhållanden inhämtats av utredningen. De ingångna uppgifterna avser i

regel kalenderåret 1954. Terminsavgifter uttogs av kommunens egna barn

endast vid 19 skolor. Avgiften varierade mellan 25 och 60 kronor och upp­

gick vanligen till 50 kronor i nära anslutning till förhållandet vid de all­

männa läroverken. Av lärjungar hemmahörande i annan kommun hade av­

gifter uttagits vid 36 skolor, och i fyra fall steg dessa så högt som till 100

kronor. Ofta synes skillnaden mellan de båda lärjungegrupperna ha varit

förestavad mera av principiella än av praktiskt ekonomiska skäl. Där

terminsavgifter förekom, skiftade grunderna för befrielser och nedsätt-

ningar betydligt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956

107

Av de 22 praktiska realskolorna upptar 11 avgift av elever från annan

kommun. Beloppet utgör lägst 10 och högst 50 kronor per termin; sist­

nämnda avgift uttages vid 5 skolor.

Vid flertalet av de 49 kommunala flickskolorna upptas däremot termins­

avgifter. De 7 stora kommunala flickskolorna i Stockholm är dock avgifts­

fria, och detsamma gäller för fem andra kommunala flickskolor. I övrigt

varierar avgiften mellan 30 och 70 kronor. Vanligen håller sig avgiften

inom området 40—55 kronor och avviker således icke mycket från den

vid de allmänna läroverken vanliga. Inskrivningsavgifter å 5 ä 10 kronor

upptogs vid fem kommunala flickskolor. Praxis i fråga om nedsättningar

och befrielser från terminsavgifterna synes ha varierat icke så litet.

Vid de kommunala realskolorna spelar terminsavgifterna en föga fram­

trädande roll för skoltypens ekonomi i dess helhet. De utgjorde år 1954

endast 2,6 procent av inkomstsidan. För vissa kommuner har dock termins­

avgifterna rätt stor betydelse. Om exempelvis terminsavgifterna borttoges

i Tingsryd, där kommunens anslag är 40 700 kronor, måste sålunda detta

anslag ökas med 28 500 kronor eller med omkring 70 procent. I Hultsfred

bleve höjningen 55 och i Åseda 48 procent. I allmänhet belöper sig termins­

avgifterna, där det finns sådana, till ett belopp, som är 10 ä 20 procent

jämfört med det kommunala bidraget. Bidrag från landsting utgår huvud­

sakligen i de nordligaste länen och uppgick under år 1954 till något mer än

50 000 kronor.

Vid de praktiska realskolorna inverkar terminsavgifterna ytterst litet på

skolformens ekonomi; de utgjorde år 1954 0,4 procent av inkomsterna.

Anslag från landsting förekommer blott i Kristianstads län, där det upp­

går till sammanlagt 1 500 kronor.

Terminsavgifterna intar även beträffande de kommunala flickskolorna

en ganska blygsam plats — år 1954 endast 3,8 procent — i budgeten för

skolformen i dess helhet. Vid vissa kommunala flickskolor är dock termins­

avgifterna fortfarande av ganska stor betydelse. I Skövde skulle sålunda

kommunens anslag behöva höjas med 33 procent, om terminsavgifterna

slopades. Vid tre kommunala flickskolor (Vasa i Göteborg, Falun och Upp­

sala) ligger ifrågavarande procenttal mellan 25 och 30. Jämfört med kom­

munens nuvarande anslag till flickskolans verksamhet är det genom ter­

minsavgifterna inflytande beloppet vanligen 10 å 20 procent. Landsting ger

bidrag till kommunala flickskolor i 4 fall med tillhopa 17 000 kronor.

Kuiigl. Mcij:ts proposition nr 123 år 1956

B. Realskoleutredningen

Efter att ha lämnat en redogörelse för vissa tidigare framlagda utred­

ningar och förslag rörande terminsavgifternas borttagande erinrar utred­

ningen om, bland annat, det av 1950 års riksdag fattade principbeslutet

108

om terminsavgifternas avskaffande och förklarar, att utredningen icke

funnit det behövligt att ytterligare motivera lämpligheten av en dylik

reform beträffande realskolestadiet. Helst hade utredningen velat föreslå

avgifternas borttagande även på gymnasiestadiet, men den har av olika

skäl ansett sig böra begränsa sitt förslag i ämnet till att gälla realskolan

och därmed jämförliga skolformer.

Då de åtgärder, som måste vidtagas i samband med terminsavgifternas

slopande, rätt mycket skiljer sig i de olika skolformerna, behandlar utred­

ningen de allmänna läroverken för sig och de högre kommunala skolorna

för sig samt berör slutligen helt kort frågans läge vid de statsunderstödda

privatläroverken.

a. De allmänna läroverken

När terminsavgifterna avskaffas, måste motsvarande utgifter täckas ge­

nom bidrag från annat håll, varvid enligt utredningens mening såväl staten

som kommunerna kan ifrågakomma som bidragsgivare.

Staten har redan övertagit vissa personalkostnader genom inrättande av

ett betydande antal statliga vaktmästar- och värmeskötartjänster och ge­

nom biträdesinstitutionen på rektorsexpeditionerna. Staten har vidare åta­

git sig materielkostnader i form av anslag till bokinköp och bokbindning.

Slutligen bidrar statsverket genom anslaget till ljus- och vedkassorna även

till skolanläggningarnas drift.

Utredningen anser nu, att staten i första hand bör övertaga återstående

kostnader för vaktmästarpersonal, återstående kostnader för rektorsexpe­

ditionerna samt återstående kostnader för anskaffande av böcker och un­

dervisningsmateriel, i den män dessa kostnader icke täcks av gymnasister­

nas terminsavgifter, hyror och andra inkomstkällor. Därjämte bör över­

vägas, anser utredningen, huruvida icke skäligt statsbidrag bör utgå till

kommunen för bestridande av med skolanläggningens drift förenade kost­

nader.

Kommunen, som redan har skyldighet att hålla lokaler och i de flesta fall

även inredning och möbelutrustning, bör enligt utredningens uppfattning i

första hand åtaga sig läroverkets fastigheter åvilande utgifter, avgifter för

försäkring av läroverkets fastigheter och lösa egendom samt återstående

kostnader för möbler och inventarier. Då framtidens skola för åldersstadiet

— enhetsskolan — enligt riksdagens beslut skall vara en statsunderstödd

kommunal skola, bör kommunen vidare åtaga sig uppvärmning, belysning,

renhållning och städning av läroverkets samtliga lokaler samt tillfälliga

anordningar i dessa eller likartade avseenden. I den mån kostnaderna icke

täcks av gymnasisternas terminsavgifter, hyror och andra liknande inkom­

ster samt av ett skäligt statsbidrag, bör samtliga kostnader av här ifråga­

varande slag bestridas av kommunen.

Den avvägning av kostnaderna för stat och kommun, som här i stora

drag angivits, överensstämmer i huvudsak med förslag, som tidigare har

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956

109

framställts av 1918 års skolkommission och 1940 års skolutredning. För att

komma fram till en precisering av kostnadsfördelningen finner utredningen

det lämpligt att först beräkna de kostnader, som vid ett genomförande av

den här angivna fördelningsprincipen komme att åvila kommunerna.

Kommunen och läroverket. Då vederbörande läroverkskom-

mun i princip skulle åtaga sig de kostnader, som nu bestrides av bygg­

nadsfonden och av ljus- och vedkassan, kan dessa kassor

upphöra. I stället för terminsavgifterna till byggnadsfonden samt ljus- och

vedkassan bör av gymnasisterna upptagas en terminsavgift till kommunen.

Terminsavgiften till byggnadsfonden är för närvarande 5 kronor och ter­

minsavgiften till ljus- och vedkassan i de flesta fall 30 kronor för fullt be­

talande lärjungar. Den blivande kommunavgiften bör således fastställas

till ett belopp av omkring 35 kronor med rätt för lärjunge, som är i verk­

ligt behov därav, att erhålla befrielse från avgiften eller nedsättning av

densamma på sätt i läroverksstadgan § 220 är föreskrivet i fråga om nu­

varande terminsavgifter. Då med hänsyn till reglerna för nedsättning

av avgiften beloppet bör vara delbart med tre, föreslår utredningen, att

terminsavgiften till kommunen för lärjunge i gymnasiet fastställes till

36 kronor.

Utredningen föreslår vidare, att föreskrift meddelas om att inflytande

hyresmedel skall lika fördelas mellan kommunen och biblioteks- och ma-

terielkassan.

Då terminsavgifterna till byggnadsfonden och ljus- och vedkassan bud­

getåret 1954/55 enligt utredningens beräkningar uppgick till 1,0 ^-f- 6,0

= 7,0 mkr och då samma läsår 19,3 procent av lärjungarna tillhörde gym­

nasiet, uppskattar utredningen kommunernas inkomster av gymnasisternas

terminsavgifter till sammanlagt omkring 1,4 mkr. Hyresintäkterna beräk­

nas ha uppgått till 0,20 -f- 0,30 -f- 0,06 = 0,56 mkr, varav hälften eller

0,28 mkr skulle tillfalla kommunen. Övriga inkomster för ljus- och ved­

kassan samt för byggnadsfonden uppgår till omkring 0,5 mkr. Tillsammans

kan således dessa inkomstkällor beräknas inbringa 1,4 ^-j- 0,28 ^-j- 0,50 =

2,18 mkr.

De utgiftsposter, som skulle överföras till kommunerna är

utgifter, som hittills bestritts av ljus- och vedkassan med

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956

undantag av löner till vaktmästare •.......................................... 8,90 mkr

möbler, inventarier m. m., som hittills bekostats av biblio­

teks- och materielkassan ............................................................. 0,15 »

underhåll av fastigheter, försäkringar, möbler in. in., som

hittills bekostats ur byggnadsfonden ......................... 0,90 »

Summa

9,95 »

no

Efter avdrag av det beräknade inkomstbeloppet, 2,18 mkr, återstår att

täcka ett belopp av 9,95—2,18 = 7,77 mkr.

Av detta belopp bör enligt utredningens mening staten och kommunerna

skäligen bekosta vardera hälften. De kostnader, för vilka kommunen skulle

svara, skulle med denna fördelning ha stigit till i runt tal 3,9 miljoner krö­

ner budgetåret 1954/55. Beräkningen är approximativ, då i densamma in­

går vissa poster, vilkas natur ej klart framgått av den för utredningen

tillgängliga statistiken.

I vad gäller statsbidragets bestämmande kan man tänka sig att bidrag

får utgå antingen med visst belopp per klassavdelning eller med viss pro­

cent av den verkliga kostnaden. Utredningen förordar, att man skiljer

mellan statsanslagets beräkning och dess fördelning mellan läroverkskom-

munerna, då man därigenom enligt utredningens mening kan i viss ut­

sträckning tillgodogöra sig båda systemens fördelar. Utredningen anför

följande.

Vid anslagets beräkning kan man mycket väl utgå från de för landet i

dess helhet genomsnittliga förhållandena och sålunda räkna med ett kon­

stant belopp per klassavdelning. Antalet klassavdelningar i den statliga

realskolan uppgick höstterminen 1954 till 2 934, inklusive praktiska exa-

menslinjer och flickskolelinjen vid statens normalskola. Mot ett belopp av

totalt 3,9 miljoner svarar således ett belopp av 1 330 kronor per avdelning.

Utredningen föreslår att anslaget tillsvidare beräknas efter 1 350 kronor

per klassav delning. Kalkylerat på detta sätt skulle anslagsbeloppet för

budgetåret 1954/55 ha uppgått till 3,96 mkr. Då antalet klassavdelningar

under övergångstiden enligt utredningens förslag i viss utsträckning bleve

beroende av kommunala beslut, synes anslaget i riksstaten böra upptagas

som förslagsanslag. Nödiga restriktioner i fråga om anslagets användning

kan sedan föreskrivas av Kungl. Maj:t.

Vid anslagets fördelning måste åter den största hänsyn tagas till de med

ortens förhållanden förenade verkliga kostnaderna, såsom för övrigt redan

sker vid fördelningen av de statliga bidragen till ljus- och vedkassorna. I

princip bör fördelningen likväl vara skönsmässig: det är då icke nödvändigt

att sätta i funktion hela den gransknings- och kontrollapparat, som bleve

nödvändig, om det föreskreves, att statsbidraget skulle utgå med viss pro­

cent av de verkliga utgifterna. Skolöverstyrelsen bör liksom nu vara an-

slagsfördelare. På läroverkets rektor skulle endast ankomma att till kom­

munens kassakontor inleverera kommunens andel av gymnasiets termins­

avgifter och av influtna hyror.

Från och med det budgetår, då terminsavgifterna avskaffas för real­

skolans lärjungar, bör enligt utredningens förslag kommunerna övertaga

byggnadsfondens tillgångar och skulder. Då byggnadsfondernas samman­

lagda behållning vid slutet av budgetåret 1953/54 uppgick till 2,58 mkr

men deras skulder till allenast 0,05 mkr, torde åtskilliga kommuner däri­

genom göra betydande vinster. Som exempel nämnes, att byggnadsfonden

vid h. allm. läroverket i Norrköping den 30 juni 1953 hade en behållning

av 148 000 kronor och byggnadsfonden vid h. allm. läroverket i Skellefteå

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956

in

en behållning av 84 000 kronor. Med hänsyn till storleken av dessa belopp

och det sätt, varpå behållningarna uppkommit, anser utredningen, att det

bör föreskrivas, att eventuella behållningar i byggnadsfonderna skall av

kommunen användas för sådana ändamål, som enligt nu gällande bestäm­

melser tillgodoses medelst dessa fonder.

I ljus- och vedkassorna fanns vid slutet av budgetåret 1953/54 likaledes

betydande tillgångar. Dessa behållningar har emellertid, påpekar utred­

ningen, vanligen tillkommit på helt annat sätt än behållningarna i bygg­

nadsfonderna. Med få undantag torde det vara fråga om medel, som rekvi­

rerats ur förslagsanslaget Bidrag till ljus- och vedkassorna för att täcka

motsedda utgifter till tiden för höstterminens terminsavgiftsuppbörd.

Rektor bör därför under det nya budgetåret enligt utredningens mening

äga av förhandenvarande behållning likvidera räkningar, som belöper sig

på tiden före den 1 juli, och sedan inleverera återstoden till statsverket.

Därest skuld finnes den 30 juni eller befintlig behållning icke räcker till att

täcka sedermera inkommande räkningar för det gångna budgetåret, bör

han äga rekvirera statsmedel för ändamålet.

Vid avveckling av avgiftssystemet blir de medel som står till förfogande

för läroverkens biblioteks- och materiel- samt under­

stöds- och premiekassor otillräckliga för de ändamål, som de

har att besörja. Utredningen räknar med att staten måste träda emellan.

Vad först angår biblioteks- och materielkassan kan denna påräkna inkom­

ster av hyresmedel till samma belopp som beräknats tillfalla kommunen

eller 0,28 mkr. Av gymnasiets lärjungar anses vidare böra uttagas en ter­

minsavgift till biblioteks- och materielkassan, som utredningen beräknar

till högsta nu medgivna belopp eller 15 kronor utan att därmed utesluta,

att lägre belopp i vissa fall kan komma att av rektor bestämmas. Avgif­

ten kan beräknas inbringa omkring 0,58 mkr. »Övriga inkomster» för

biblioteks- och materielkassan har i det föregående angivits till 0,4 mkr.

Tillsammans skulle således biblioteks- och materielkassoma utan statens

hjälp förfoga över ett inkomstbelopp av 1,26 mkr.

Då de utgifter, som hittills bestritts av biblioteks- och materielkassoma

(med undantag för kostnader för möbler och inventarier), förra budgetåret

uppgick till 3,8 mkr, skulle ett fyllnadsbelopp från statsverket av 3,80—

1,26 = 2,54 mkr ha varit erforderligt.

Anslagets beräkning och dess fördelning bör, anser utredningen, även i

detta fall betraktas som principiellt skilda frågor. Utredningen föreslår, att

med uteslutande av det nuvarande reservationsanslaget till bokinköp och

bokbindning ett nytt anslag Bidrag till biblioteks- och materielkassoma

uppföres å riksstaten. Anslaget bör beräknas som en summa av två poster,

den ena beräknad efter 28 kronor för varje den 15 september närvarande

lärjunge, den andra till beloppet fast och tills vidare upptagen till 0,3 mkr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956

112

Då lärjungeantalet under tiden för övergången till treårig realskola icke

torde kunna förutberäknas med tillräcklig exakthet, bör, anser utredningen,

även anslaget till bidrag till biblioteks- och materielkassorna få förslags­

anslags natur och erforderliga restriktioner vid användningen bestämmas

av Kungl. Maj:t. Till motivering och närmare utveckling av förslaget anför

utredningen följande.

Det låge nära till hands att i en situation, som uppstått genom termins­

avgifternas avskaffande på realskolestadiet, föreslå ett bidragsbelopp, som

beräknats per capita efter realskolans lärjungeantal. Frågan kompliceras

emellertid av att för närvarande ett efter andra grunder inrättat anslag

finnes, nämligen reservationsanslaget till bokinköp och bokbindning. Detta

anslag är avsett även för gymnasiets behov; en av dess uppgifter torde ha

varit att förhindra, att det senaste årtiondets prishöjningar på böcker och

materiel slår igenom i terminsavgifterna. Anslaget står emellertid med hän­

syn till sin användning så nära det anslag för bidrag till biblioteks- och

materielkassorna, som nu blir erforderligt, att det synes lämpligast att de

båda anslagen sammanslås och i stället vid beräkningen av det nya ansla­

get hänsyn tages även till de särskilda uppgifter, som åvilat det äldre.

Utredningen har undersökt, huruvida icke anslaget trots sin dubbla upp­

gift skulle kunna beräknas efter realskolans lärjungeantal men funnit, att

en sådan konstruktion skulle ha vissa obekväma konsekvenser, såvida icke

terminsavgiften till biblioteks- och materielkassan höjdes till exempelvis

18 kronor för fullt betalande gymnasister. Ett mera tillfredsställande resul­

tat torde uppnås, om man grundar anslagsberäkningen dels på en huvud­

post, som beräknas efter realskolans lärjungetal och dels på en konstant

tilläggspost vilken kan övertaga den avgiftsreglerande funktion, som det

nuvarande bokanslaget utövat även för gymnasiets del.

Lämpligen synes den del av anslaget, som skall beräknas efter realsko­

lans lärjungenumerär, böra bestämmas till 28 kronor per lärjunge och år.

Med det antal av 89 690 lärjungar, som fanns höstterminen 1954, skulle

denna beräkningsgrund tillföra kassorna ett belopp av 2,51 mkr. Härtill

bör nu läggas en konstant summa, som utredningen föreslår beräknas till

0,30 mkr för det första budgetåret. Tillsammans skulle på detta sätt in­

flyta ett belopp av 2,81 mkr i statsbidrag.

En stat för biblioteks- och materielkassorna skulle under dessa förutsätt­

ningar få följande utseende:

Kungl. Maj. ts proposition nr 123 år 1936

Inkomster

Utgifter

Statsanslag •..............

2,81 mkr

Rektorsexpeditionen .

1,10 mkr

Terminsavgifter från

Böcker och materiel . .

2,82 »

gymnasiet ..............

0,58 »

Övriga utgifter ..........

0,15 »

Hyror ..........................

0,28 »

Övriga inkomster ....

0,40 »

Summa

4,07 mkr

Summa

4,07 mkr

Utredningen understryker vikten av att statsbidraget till biblioteks- och

materielkassan icke beräknas för lågt. Beräknas anslaget efter de av utred­

ningen föreslagna grunderna, torde berättigade klagomål över läroverkens

allmänna utrustning med böcker och annan undervisningsmateriel vid nu­

varande prisnivå icke kunna framställas.

113

Anslagsfördelningen kan enligt utredningens uppfattning följa delvis

andra regler. Den anslagsfördelande myndigheten, skolöverstyrelsen, har

vid fördelningen av det nuvarande anslaget till bokinköp och bokbindning

plägat ta hänsyn till läroverkets struktur. Bland annat har läroverk med

lärarkurs brukat erhålla större andel av anslaget än som motsvarar lär­

jungeantalet och ett läroverk med gymnasium ett större belopp än en real­

skola med lika lärjungeantal. Hänsyn måste vidare kunna tagas till de sär­

skilda utrustningsbehov, som uppstår vid ett läroverks utvidgning eller i

samband med inflyttning i nya lokaler (laboratorier, skolkök o. d.). Slut­

ligen skiftar läroverkens intäkter av hyror och tillfälliga inkomstkällor

betydligt. Lämpligen synes överstyrelsen kunna för varje år eller för längre

tid fastställa enkla grunder för beräkning av ett första bidragsbelopp för

varje läroverk, och rektor bör då kunna rekvirera detta belopp under se­

nare hälften av september, när lärjungeantalet i realskolan och i gymna­

siet är bekant. Beräkningsgrunderna bör vara så avpassade, att efter sko­

lornas rekvisitioner ett belopp återstår, vilket skolöverstyrelsen längre fram

på läsåret fördelar mellan läroverk, som ansöker om tillägg. Vid bestäm­

mandet av tilläggsbeloppen bör hänsyn tagas till alla de särskilda förhållan­

den, som kan inverka på utrustningsbehovet vid ett läroverk.

Understöds- och premiekassan. Denna kassas ställning på­

verkas ej av terminsavgifternas storlek. Däremot härrör sig en stor del av

dess inkomster från de inskrivningsavgifter, som nyintagna lärjungar har

att erlägga enligt § 33 läroverksstadgan. Inskrivningsavgiften, i regel 10

kronor, har hittills fördelats så, att 3 kronor gått till biblioteks- och mate-

rielkassan och 7 kronor till understöds- och premiekassan. Då det med

hänsyn till bestämmelserna i § 33 mom. 2 i mycket ringa utsträckning

torde förekomma, att lärjunge, som intages i gymnasiet, behöver erlägga

inskrivningsavgift, förutsätter utredningen, att denna avgift skall i sin

helhet borttagas.

Kassans användning har i tidens lopp skiftat, men dess betydelse är

snarast i stigande, och den bör enligt utredningens mening finnas kvar vid

läroverken. Vissa inkomster, som enligt gällande bestämmelser tillfaller

kassan, bör fortfarande ingå i densamma, såsom ersättning för förlorad

helgonskyld och tillfälliga inkomster av räntor och förfallna examens-

avgifter.

Utredningen föreslår vidare att kassan hålles skadeslös för inkomstför­

lusten vid inskrivningsavgifternas borttagande genom ett statsanslag av

10 kronor för varje nyinskriven lärjunge, som icke enligt § 33 mom. 2

skolat befrias från sådan avgift. Det årliga anslagsbeloppet för ändamålet

torde enligt utredningens beräkningar kunna anslås till omkring 0,22 mkr.

Kungl. Majrts proposition nr 123 år 1956

Utredningen sammanfattar i detta sammanhang de ekonomiska

verkningarna av förslagen om införande av byggnadsbidrag för högre

skolor och om avskaffande av lärjungeavgifterna på realskolestadiet, såvitt

gäller de allmänna läroverken.

8 —

B ihan g till riksdagens protokoll 10öG. 1 sand. Nr 123

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956

Statsverket skulle åtaga sig avlöning åt vaktmästarpersonal,

som hittills avlönats av ljus- och vedkassorna till en kostnad

av omkring ..................................................................................... 0,55 mkr

bidraga till biblioteks- och materielkassorna med ett belopp

av omkring ..................................................................................... 2,81

»

bidraga till understöds- och premiekassorna med ett belopp

av omkring ..................................................................................... 0,22 »

bidraga till kommunernas kostnader för skolanläggningarnas

drift med omkring ......................................................................... 3,96 »

bidraga till uppförandet av läroverksbyggnader med ett be­

lopp, som under förutsättning av en byggnadskvot av 30

mkr kan uppskattas till omkring................................................. 8,00 »

eller tillhopa omkr. 15,54 mkr

Härifrån avgår emellertid nuvarande anslag till bokinköp och

bokbindning ................................................................................... 0,54 mkr

och till ljus- och vedkassorna .................................................... 2,59 »

eller tillhopa omkr. 3,13 mkr

I vad avser de allmänna läroverken skulle alltså kostnadsökningen för

statsverket, i avrundning till närmaste miljontal, kunna anslås till 12 mkr.

Kommunerna skulle åtaga sig kostnader till ett belopp av 3,81 mkr för

terminsavgifternas avskaffande men på samma gång befrias från byggnads-

kostnader till ett belopp av omkring 8,00 mkr. En lättnad i den ekono­

miska belastningen på kommunerna med ett belopp av omkring 4 m/cr

skulle därmed inträda.

Föräldrarna skulle befrias från

terminsavgifter till ljus- och vedkassan ................................ 4,80 mkr

»

» byggnadsfonden ....................................... 0,80 »

»

» biblioteks- och materielkassan............... 2,12 »

inskrivningsavgifter ................................................................... 0,22 »

eller tillsammans 7,94 mkr

I runt tal skulle alltså föräldrarnas försörjningsbörda lätta med 8 mkr.

Beräkningarna är av flera skäl endast ungefärliga. Särskilt må påpekas,

att de olika delposterna icke hänför sig till exakt samma år och att statisti­

ken icke klargjort beskaffenheten av vissa »övriga» inkomster och utgifter.

Osäkerheten i dessa avseenden torde dock icke vara så stor, att den kan

påverka de förslag utredningen framställt eller rubba totalbilden av de

ekonomiska verkningarna för staten, kommunerna och föräldrarna.

I stora drag kan de föreslagna omplaceringarna av kostnader för de all­

männa läroverken uttryckas så, att staten skulle åtaga sig en ökad utgift

på 12 mkr per år, varav 4 mkr skulle tillfalla kommunerna och 8 mkr lär­

jungarnas föräldrar och målsmän.

Trots de betydande fördelar, som sålunda skulle erbjudas såväl kommu­

nerna direkt som deras enskilda medlemmar, räknar utredningen med att

det icke kan tagas för givet, att alla läroverkskommuner omedelbart skulle

vara hågade att acceptera de erbjudna förmånerna. Fördelen för kommu­

nerna utgöres framför allt av byggnadsbidragen. På en ort, där ingen bygg-

115

nadsfråga väntas bli aktuell inom de närmaste åren, innebär förslaget, att

staten och kommunerna skulle ungefär lika dela de kostnader, från vilka

föräldrarna befrias.

Utredningen förmodar att flertalet kommuner även under dessa förhål­

landen skulle acceptera statens erbjudande, men anser sig icke kunna ute­

sluta, att man på något håll ser saken annorlunda och önskar kvarstå vid

nuvarande rättigheter och skyldigheter. Kommunen kan då enligt utred­

ningens mening icke tvingas att ikläda sig vidgade förpliktelser. I något

fall har kommunens åtaganden formen av ett skriftligt avtal mellan staden

och kronan, men även där detta icke är fallet, torde läroverkskommunernas

förpliktelser gentemot läroverken få anses vila på en överenskommelse,

vilken endast med båda parternas samtycke kan ändras.

Vid läroverk i kommuner, som icke ansett sig kunna biträda den före­

slagna uppgörelsen, bör enligt utredningens mening terminsavgifter fort­

farande upptagas och det nuvarande kassasystemet bibehållas. Fyllnads-

belopp till ljus- och vedkassan bör utgå som hittills; för ändamålet torde

förslagsanslaget för bidrag till ljus- och vedkassorna fortfarande böra bibe­

hållas om också med starkt reducerat belopp. Medel till bokinköp och bok­

bindning bör kunna anvisas ur det nya anslaget för bidrag till biblioteks-

och materielkassorna, förslagsvis med det belopp, som läroverket för inne­

varande läsår tilldelats ur det nuvarande reservationsanslaget till bokinköp

och bokbindning.

Utredningen finner det sannolikt, att de kommuner, som vill kvarstå på

de gamla villkoren, tämligen snart kommer att avtaga i antal. Självfallet

bör, säger utredningen, kommunen vara skyldig att övergå till den före­

slagna ordningen, innan kommunen kan ifrågakomma till byggnadsbidrag

för någon högre skola. Övergång till det nya systemet bör också sättas som

villkor för vissa organisationsändringar såsom införande av ny linje i real­

skolan eller gymnasiet och även för övergång till enhetsskola, om därvid

någon del av realskolan skulle bibehållas.

b. De högre kommunala skolorna

Utredningen anknyter till en början till förslaget om införande av bygg­

nadsbidrag. De byggnadsbidrag, som enligt förslaget skulle tillfalla kom­

muner med högre kommunala skolor, beräknas av utredningen — med ut­

gångspunkt i de uppgifter om aktuella byggnadsföretag, som lämnats i det

föregående — uppgå till omkring 1,0 mkr. De kalkylerade 9 miljonerna i

byggnadsbidrag skulle då fördelas med 8 mkr till de allmänna läroverken

och 1 mkr till de högre kommunala skolorna. E.n viss förskjutning i för­

delningen av byggnadsbidragcn i riktning mot större andel för de kommu­

nala skolorna förefaller dock utredningen ganska trolig.

Huru fördelningen av byggnadsbidragcn än utfaller i praktiken, kan

utredningen icke finna, att terminsavgifterna vid de högre kommunala

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956

116

skolorna har den betydelse för kommunernas ekonomi att ytterligare kom­

penserande åtgärder från statens sida är behövliga. Utredningen föreslår

följaktligen, att alla medgivanden att upptaga terminsavgifter vid de högre

kommunala skolorna återkallas från tidpunkt, som av Kungl. Maj:t be­

stämmes.

I ett mindre antal fall skulle emellertid borttagandet av terminsavgif­

terna, åtminstone om det sker i ett slag, kunna medföra en avsevärd på­

frestning för kommunens ekonomi. Utredningen anser sig inte behöva

räkna med att allvarliga svårigheter skall uppstå för någon av de kom­

muner, som står som huvudmän för kommunala flickskolor eller praktiska

realskolor. Däremot kan det behövas undantag för vissa kommuner med

förhållandevis lågt skatteunderlag, vilka står som huvudmän för kommu­

nala realskolor. Med hänsyn till den eventualitet, som utredningen räknat

med, nämligen att terminsavgifter undantagsvis kan komma att finnas

kvar vid något allmänt läroverk, finner utredningen icke alltför mycket

vara att erinra mot att även enstaka kommuner med kommunal realskola

erhåller Kungl. Maj:ts medgivande att under några år fortsätta att upp­

taga terminsavgifter. Utredningen förutsätter dock, att Kungl. Maj:t vid

prövningen av ansökningar om sådan dispens förfar restriktivt såväl i av­

seende på antalet beviljade ansökningar som i avseende på storleken av de

avgifter, som skulle få upptagas. Självfallet bör beviljat undantag upphöra,

om kommunen tilldelas byggnadsbidrag för sin skola.

De inskrivningsavgifter, som förekommer vid vissa kommunala flick­

skolor, finner utredningen snarast möjligt böra avskaffas.

c. Privatläroverken

Utredningen framhåller, att det tidigare befarats, att en avveckling av

terminsavgiftssystemet vid de allmänna läroverken skulle förorsaka en så

stor lärjungeavströmning från privatläroverken, att dessas bestånd kunde

äventyras. Med hänsyn till den för närvarande alldeles otillräckliga plats­

tillgången vid de statliga och kommunala skolorna behöver detta enligt

utredningens uppfattning numera icke riskeras.

För den händelse likväl i samband med terminsavgifternas avskaffande

vid de allmänna läroverken en försämring i privatläroverkens ekonomi

skulle inträffa, bör enligt utredningens åsikt en revision av deras avgifts-

och bidragsbelopp företagas. I fråga om riktlinjerna för en sådan revision

hänvisar utredningen till en av f. d. undervisningsrådet David Andersson

år 1954 verkställd utredning angående privatläroverkens ekonomiska för­

hållanden (se prop. 1955: 83).

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956

Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1956

117

C. Remissyttranden

Utredningens förslag att nu borttaga terminsavgifterna på realskolesta-

diet mottages av remissinstanserna som en ytterst välkommen reform.

Åtskilliga uttalanden göres emellertid för borttagande av avgifterna även

på gymnasiet, bland andra av skolöverstyrelsen, riksräkenskapsverket, ett

flertal länsstyrelser, rektorernas riksförening och läroverkslärarnas riksför­

bund.

Vad utredningen föreslår i fråga om de ekonomiska förhållandenas ord­

nande i samband med terminsavgiftsreformen möter från en del håll kritik.

Statskontoret anser, att det förordade bidragssystemet är invecklat och

alls icke ansluter sig till strävandena att förenkla den statliga bidragsgiv-

ningen till kommunerna. Frågan bör enligt ämbetsverkets mening göras till

föremål för förnyade överväganden. Om emellertid proposition skulle

framläggas på grundval av utredningens uppfattning bör, anser statskon­

toret, i vart fall medel icke äskas för bidrag till understöds- och premie-

kassan. Det föreslagna anslaget till bokinköp och bokbindning bör vidare

minskas.

Riksräkenskapsverket kritiserar framför allt förslaget om statsbidrag

till driftkostnaderna vid de allmänna läroverken. Enligt ämbetsverkets

mening bör staten icke bidraga till dessa kostnader. Ej heller anser verket,

att kommunerna bör få övertaga byggnadsfondernas behållningar. Dessa

anses böra ställas till läroverkens förfogande.

Skolöverstyrelsen föreslår den ändringen av utredningens förslag, att

kommunerna skall övertaga jämväl biblioteks- och materielkassornas samt

understöds- och premiekassornas utgifter och sålunda svara för samtliga

kostnader, som bestritts av de fyra läroverkskassorna utom kostnaderna

för avlöning åt vaktmästarpersonal. Härför talar enligt överstyrelsen såväl

det principiella skälet, att framtidens enhetsskola skall vara en kommunal

skola, som praktiska överväganden. Vid den angivna fördelningen vill

överstyrelsen icke motsätta sig att kommunerna erhåller behållningarna

i respektive läroverks byggnadsfonder. Om däremot enligt utredningens

förslag biblioteks- och materielkassorna samt understöds- och premiekas-

soma bibehålies, bör enligt överstyrelsens uppfattning nämnda behåll­

ningar icke överlämnas till kommunerna utan i stället komma läroverken

tillgodo.

Om terminsavgiftsreformen icke skulle komma att utvidgas till att avse

även gymnasiet, föreslår överstyrelsen, att gymnasisternas avgift till kom­

munen bestämmes till 33 kronor i stället för 36 kronor; enligt överstyrel­

sens uppfattning är nämligen den nuvarande avgiften till byggnadsfonden

regelmässigt för hög i förhållande till de utgifter, som åvilar fonden. Stats­

anslaget till biblioteks- och materielkassan bör — om denna kassa bibe­

hålies — beräknas efter 30 kronor för lärjunge och läsår med utgångspunkt

118

i antalet lärjungar i såväl realskolan som gymnasiet. En mycket välbehöv­

lig ökning av denna kassas medelstilldelning i jämförelse med utredning­

ens förslag skulle därigenom genomföras; ökningen blir dock i realiteten

icke så stor, då man icke kan beräkna, att den i utredningens förslag till

stat för denna kassa medtagna posten »övriga inkomster» skall komma

att uppgå till i staten uppgivet belopp. Överstyrelsen föreslår också en för­

bättring av understöds- och premiekassans ställning genom att möjlighet

beredes att tillföra denna kassa hyresmedel. Överstyrelsen ^framlägger en

beräkning av de ekonomiska verkningarna av de förslag överstyrelsen

framställt. Mot utredningens förslag och uttalanden i fråga om de högre

kommunala skolorna och privatläroverken har överstyrelsen intet att

erinra.

Allmänna statsbidragsutredningen framhåller, att realskoleutredningens

förslag att staten i samband med terminsavgifternas borttagande och kom­

munernas övertagande av de utgifter, som nu bestrids av byggnadsfonden

och av ljus- och vedkassan, skall lämna kommunerna bidrag till dessa

utgifters bestridande, innebär tillskapande av ett nytt primärkommunalt

driftsbidrag. Statsbidragsutredningen erinrar om att avsikten med det upp­

drag, som givits denna utredning, varit att komma bort från det hittills­

varande systemet med en mängd småbidrag till kommunerna och i stäl­

let åstadkomma en koncentration av det statliga stödet till kommunal

drift. Även om denna koncentration icke kunnat drivas så långt, att en­

dast en enda bidragsform återstått, vill utredningen med kraft hävda, att

helt andra överväganden än hittills hädanefter måste föregå förslag om

införande av nya driftsbidrag till primärkommunerna för speciella ända­

mål. I princip bör nämligen den utvägen att tillföra kommunerna ökade

statliga medel — där ej fråga är om stimulansbidrag i egentlig bemärkelse

— hädanefter vara stängd. Statsbidragsutredningen kan icke finna, att

det i detta fall föreligger någon som helst trängd situation, på grund av

vilken hänsynen till driftsbidragssystemets kommande struktur måste

vika. Statsbidragsutredningen avstyrker sålunda bestämt realskoleutred­

ningens förslag att i anledning av avveckling av terminsavgifterna till

byggnadsfonden och ljus- och vedkassan införa ett nytt driftsbidrag till

kommuner med allmänna läroverk.

Stadsförbundet finner det i och för sig fullt befogat, att inskrivnings-

och terminsavgifterna för lärjungar på realskolestadiet avskaffas. Vad där­

emot angår det sätt, på vilket de allmänna läroverken skall beredas ersätt­

ning för den inkomstminskning, som avgifternas avskaffande skulle med­

föra, har utredningen framställt förslag, som förbundet anser sig omöj­

ligen kunna acceptera. Förbundet finner det nuvarande systemet för be­

stämmande av kostnadsfördelningen mellan staten och kommunen för de

allmänna läroverken ohållbart och anser detta utgöra tillräckligt skäl för

en bestämd vägran att medverka till någon som helst utvidgning av läro-

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 123 år 1956

119

verkskommunens åtaganden enligt detta system. Häri ligger förklaringen

till att förbundet motsätter sig utredningens förslag om kommunernas över­

tagande delvis av kostnader, som hittills bestritts med inflytande lärjunge­

avgifter.

Landskommunernas förbund hyser inga betänkligheter mot förslaget

att slopa de högre kommunala skolornas inskrivnings- och terminsavgifter,

eftersom dessa avgifter inte längre har någon nämnvärd kommunalekono­

misk betydelse. I samband härmed bör även motsvarande avgifter vid

de statliga realskolorna och de allmänna läroverkens realskoledelar av­

skaffas. Förbundet ställer sig däremot tveksamt till förslaget att införa ett

nytt primärkommunalt statsbidrag av i och för sig ringa ekonomisk bety­

delse i ett läge, då strävandena i övrigt går ut på en förenkling av de eko­

nomiska relationerna mellan staten och kommunerna. Särskilt betänkligt

finner förbundet det vara, att bidraget skall skönsmässigt fördelas av en

central myndighet utan att normer fastställas av Kungl. Maj:t eller riks­

dagen. Under hänvisning till sitt i det föregående återgivna uttalande om

statsbidraget till lärarlöner, framhåller förbundet nödvändigheten av att

denna fråga ses mera i stort. Sett i ett större sammanhang finns det icke

mycket att erinra emot att kommunerna far vidkännas de kostnader, som

hittills täckts genom de bortfallande inskrivnings- och terminsavgifterna.

Detta borde då också gälla de i detta sammanhang privilegierade kommu­

ner, som har statliga realskolor eller allmänna läroverk. Måste likväl

varje detalj behandlas för sig, borde enligt förbundets mening möjlighet

finnas att för de kommunala realskolornas del åstadkomma kvittning mel­

lan det föreslagna statsbidraget och huvudmansavgifterna till statens pen-

sionsanstalt.

Stockholms folkskoledirektion finner, att fördelningen av realskolornas

driftkostnader mellan stat och kommun bör ske på ett sätt, som bättre

tillgodoser huvudsyftet att åstadkomma en halvering av kostnaderna i så­

väl högre som lägre dyrortsgrupper, varigenom även skönsbedömning vid

anslagsfördelningen kunde undvikas. Direktionen diskuterar ett flertal

alternativ till lösning av denna fråga. Såsom en ur kommunal synpunkt

godtagbar möjlighet anges därvid, att kommunen helt svarar för bränsle

och lyse samt staten helt för renhållning och städning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 12S år 1956

VIII. Kostnadsberäkningar

1. Realskoleutredningen

Utredningen påpekar, att om de nuvarande fem- och fyraåriga realskole-

lmjerna ersattes med treariga utan att samtidigt några andra ändringar i

skolväsendets villkor vidtoges, betydande besparingar skulle uppstå. Ut­

redningen framlägger först en beräkning av dessa besparingar vid

övergång till treårig realskoleorganisation och redo­

gör därefter för de kostnadsökningar, som åtföljer utredningens övriga

förslag.

En noggrann beräkning av kostnadsändringarna år ifrån år vid införande

av treåriga realskollinjer är ogörlig, konstaterar utredningen, enär antalet

kvarstående fyraåriga linjer beror av det tempo, i vilket undervisning i

engelska enligt skolstyrelsernas beslut införes i folkskolans femte och sjätte

klasser. Om dessutom införandet av den nya realskoleorganisationen, såsom

utredningen i första hand föreslagit, i viss utsträckning blir beroende av

kommunala initiativ, kan genomförandet ytterligare dra ut på tiden. Kost­

nadsminskningen vid fullt genomförd treårig realskola och femårig flick­

skola kan dock alltid beräknas och därefter en överblick vinnas över kost­

naderna vid olika stadier av genomförandet.

Utredningen utgår från det antal avdelningar, som fanns vid de högre

skolorna höstterminen 1954, och de lärarlöner, som utgick under år 1955.

Beräkningen uppdelas i tva etapper. I den första etappen beräknas de be­

sparingar, som skulle göras genom indragning av den femåriga realskolans

och den sjuåriga flickskolans båda lägsta klasser.

*-nBclli°ret av lärarkraft är något högre i realskolan än i flickskolan. Med

tillräcklig noggrannhet kan man antaga, att avdelningarna i den femåriga

realskolan och den sjuåriga flickskolan i genomsnitt kräver 0,93 lärare per

klassavdelnmg i teoretiska läroämnen. Med hänsyn till behovet av vikarier

bor detta tal något höjas; utredningen antar, att det inräknat vikarier åt­

går 1,00 lärare per klassavdelning. Pa samma sätt beräknas ett genomsnitt­

ligt behov av sammanlagt 0,26 lärare i teckning, musik och gymnastik

samt 0,14 lärare i slöjd, allt per klassavdelning och inräknat vikarier. Un-

dervisningsskyldigheten har därvid satts till 26,5 veckotimmar för ämnes-

larare och 30 veckotimmar för övningslärare. En del tjänster är i praktiken

alltid uppdelade på timlärare eller ersatta med övertimmar för lärare med

full tjänstgöring.

Enligt.1954 års riksdagsbeslut skulle undervisningen i de klasser, varom

har ar fråga, i princip bestridas av folkskollärare med vidareutbildning. Då

institutionen med tjugutredjegradslärare är ny, skulle det vara tillräckligt

121

att antaga en placering av dessa lärare i den lägsta löneklassen, om beräk­

ningarna endast avsåge förhållandena just nu. För en jämförelse på något

längre sikt torde det vara riktigare att räkna med 24 löneklassen. Musik­

lärarna skall enligt beslut av 1955 års riksdag vara placerade i 24 löne­

graden vid läroverk med gymnasium och i 22 lönegraden vid fristående

realskolor och flickskolor, tecknings- och gymnastiklärarna i resp. 23 och

22 lönegraden, lärarna i kvinnlig slöjd i båda fallen i 18 lönegraden och

lärarna i manlig slöjd alltefter kompetens i 18 eller 16 lönegraden. Vid

kostnadsberäkningarna antages en genomsnittlig placering i 24 löneklassen

även för lärarna i musik, teckning och gymnastik och en placering i 19

löneklassen för lärarna i slöjd; lönerna torde med hänsyn till fördelningen

av de real- och flickskolelinjer, som här avses, böra beräknas efter orts-

grupp 4. Beräknad på detta sätt skulle lönesumman för en klassavdelning

tillhörande någon av klasserna l5, 25, 1' och 2T genomsnittligt uppgå till

1,26X16 188+0,14X12 312 = 22 120 kronor.

Antar man, att en lärare i teoretiska läroämnen på detta stadium genom­

snittligt har större tjänstgöring än 26,5 veckotimmar eller att med hänsyn

till användningen av billigare lärarkraft genomsnittsavlöningcn ligger lägre

än ovan antagits, kommer man givetvis till ett något lägre belopp. Då

systemet med tjugutredjegradslärare icke är fullt genomfört, kan det å

andra sidan tänkas, att adjunkter eller ämneslärare med placering i högre

löneklass även i fortsättningen komme att i ganska stor utsträckning med­

dela undervisning på detta stadium. I den mån så sker, skulle kostnads­

beräkningen höjas.

Lärjungarna i den femåriga realskolans och den sjuåriga flickskolans

båda lägsta klasser skulle, om treårig realskola och femårig flickskola in­

fördes, omhändertagas av folkskolans femte och sjätte klasser.

Timplanen för envar av dessa klasser upptager i engelskläsande skolor av

A-formen 32 veckotimmar i kunskapsämnen och andra övningsämnen än

slöjd. Tiden för slöjd är i timplanen upptagen till 4 veckotimmar men kan,

där undervisning i engelska är anordnad, sänkas till 2 veckotimmar. Hu­

vudparten av undervisningen bestrides av folkskollärare eller övningslärare

i 21 lönegraden. I båda fallen är undervisningsskyldigheten 30 veckotim­

mar. Ett särskilt arvode på 450 kronor utgår till lärare som undervisar i

engelska och äger föreskriven behörighet för denna undervisning.

Extra ordinarie folkskollärare tillhör 19 lönegraden och extra folkskol­

lärare 17 lönegraden. Timlärare i kunskapsämnen och andra övningsämnen

än slöjd erhåller i regel timarvode enligt timtaxan TC 17. Slöjdundervis­

ningen bestrides antingen av speciallärare i 16 eller i vissa fall 18 lönegra­

den eller av timlärare med lön efter timtaxa (TC 13 eller TC 10 alltefter

kompetens); 18 lönegraden är mindre vanlig än vid läroverk och flick­

skolor.

Om hänsyn tages till behovet av vikarier, kan lärarbehovet i kunskaps­

ämnen och andra övningsämnen än slöjd uppskattas till 1,16 lärare per

klassavdelning. I medeltal skulle alltså på grund av olikheten i undervis-

ningsskyldighet vid läroverk och folkskolor en lärare inbesparas för var

tionde klassavdelning. Räknar man med att i framtiden undervisning i slöjd

genomsnittligt kommer att bedrivas tre veckotimmar i vardera klassen,

skulle lärarbehovet för detta ämne inklusive vikarier, kunna uppskattas till

0,22 lärare per klassavdelning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956

122

Liksom i fråga om realskolan torde en genomsnittlig löneklassplacering

kunna läggas till grund vid de summariska beräkningar, det här gäller.

Antager man, att löneklassplaceringen i folkskolan för lärare i kunskaps­

ämnen och andra läroämnen än slöjd i medeltal ligger en löneklass och för

slöjdlärarna två löneklasser under den för läroverk och flickskolor antagna,

erhålles kostnadssumman 1,16X14 676+0,22X10 848 = 10+0 kronor per

klassavdelning. Då real- och flickskolorna även rekryteras från landsbyg­

den, har här antagits en genomsnittlig placering av folkskoleavdelningarna

i ortsgrupp 3.

Nästa steg i kostnadsberäkningen förutsätter en uppskattning av antalet

klasser av femårig realskola och sjuårig flickskola, som komme att ersättas

med folkskoleklasser. Inbyggda realskollinjer i folkskoleseminariernas

övningsskolor kan därvid uteslutas, emedan dessa klasser erfordras för

lärarutbildningen och förestås av övningsskollärare, ett förhållande som

icke torde komma att ändras. Även de fåtaliga i folkskolan inbyggda real-

skollinjema med femårig lärogång torde kunna, uteslutas. I övrigt framgår

antalet avdelningar av berörda klasser höstterminen 1954 av nedanstående

tablå:

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 123 år 1956

Klasserna l5 och l1

Klasserna 25 och 21

Allm. läroverk....................... 276

Allm. läroverk........................ 300

Komm. flickskolor . . . . ........ 108

Komm. flickskolor ................ 120

Privatläroverk........................ 31

Privatläroverk........................ 32

Summa 415

Summa 452

Antages för enkelhetens skull, att antalet klassavdelningar icke skulle ha

ändrats, om barnen i stället hade mottagits i folkskolan, skulle genom

klassernas överflyttning till folkskolan ha uppstått en besparing av (415+

452) (22 120—19 410) =2 349 570 eller i runt tal 2,35 mkr.

Organisationsändringen skulle emellertid indirekt medföra en ytterligare

besparing. För närvarande belastas folkskolans klass 5 av ett betydande

antal lärjungar, som sedan övergår till l5 eller l7 och alltså tillbringar 3 år

på det stadium, som normalt skulle tillryggaläggas på 2 år. Man torde

kunna uppskatta antalet sådana lärjungar till 22,2 procent av hela lär­

jungeantalet it5 och l7 och det motsvarande antalet klassavdelningar till

omkring 90. Kostnaderna för dessa lärjungars undervisning i folkskolan

kunde då uppskattas till 90X19 410 = 1 746 900 kronor eller i runt tal

1,75 mkr.

Hela besparingen genom indragningen av den femåriga realskolans och

den sjuåriga flickskolans båda lägsta klasser kan således uppskattas till

2,35+1,75 = mkr.

Den andra etappen av beräkningen rörande besparingarna vid övergång

till treårig realskoleorganisation avser den fyraåriga realskolan och den

sexåriga flickskolan.

Lärarbehovet i den fyraåriga realskolans och den sexåriga flickskolans

lägsta klass är något större än i motsvarande klasser av den femåriga real­

skolan och den sjuåriga flickskolan. Inklusive vikarier kan man räkna med