Prop. 1956:146

('med förslag angående fondering jämlikt 39 § lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring',)

Kungl. ilaj:ts proposition nr 146 år 1956

1

Nr 146

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag

angående fondering jämlikt 39 § lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring; given Stock­

holms slott den 23 mars 1956.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bi­ falla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departe­ mentschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

John Ericsson

Propositionens huvudsakliga innehåll

Enligt 39 § lagen om allmän sjukförsäkring äger Konungen och riks­ dagen bestämma att viss del av arbetsgivarnas bidrag till försäkringen skall ingå till en fond att förvaltas enligt grunder, som fastställes i enahanda ordning. Det föreslås nu att inom riksförsäkringsanstalten skall inrättas en sådan fond, benämnd allmänna sjukförsäkringsfonden, och angives vissa riktlinjer för fondens förvaltning. Vidare föreslås att av de på år 1955 belöpande bidragen från arbetsgivare skall fonderas omkring 55 milj. kr.

1—419 66 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 146

Kungl. Maj:ts proposition nr 116 år 1956

3

föderskor, samt av tilläggspenning, vilken i regel utgår till barnaföderskor som enligt sjukförsäkringslagen är försäkrade för tilläggssjukpenning.

Sjukförsäkringen och moderskapshjälpen omhänderhaves av allmänna sjukkassor — lokalsjukkassor och centralsjukkassor — samt finansieras genom avgifter från de försäkrade, arbetsgivarbidrag och statsbidrag. Det kan nämnas att statsbidrag ej utgår till försäkringen för tilläggssjukpenning (tilläggspenning).

Ehuru formellt fristående är moderskapshjälpen i administrativt och ekonomiskt avseende att anse såsom en del av den allmänna sjukförsäk­ ringen. Sålunda gäller att vid bestämmande av sjukförsäkringsavgift, som medlem i allmän sjukkassa är pliktig att erlägga till den obligatoriska sjuk­ försäkringen, avgift för sjukvårdsförsäkringen skall avse jämväl ersätt­ ning för förlossningsvård, avgift för försäkringen för grundsjukpenning avse jämväl grundpenning och barntillägg samt avgift för försäkringen för tilläggssjukpenning avse jämväl tilläggspenning.

Arbetsgivare är enligt sjukförsäkringslagen (38 §) pliktig erlägga bi­ drag till kostnaderna för sjukvårdsförsäkringen och försäkringen för till- läggssjukpenning. Bidraget skall för varje kalenderår utgöra, såvitt an­ går sjukvårdsförsäkringen Vio % och beträffande försäkringen för till- läggssjukpenning 1 %, allt av den lön i penningar eller naturaförmåner, som arbetsgivaren under året utgivit till sådana hos honom anställda ar­ betstagare, som är obligatoriskt försäkrade enligt lagen om yrkesskadeför­ säkring. Härvid skall hänsyn inte tagas till arbetstagare, som undantagits från försäkringen för tilläggssjukpenning eller som är utländsk sjöman, vilken inte är mantalsskriven i riket. Inte heller skall hänsyn tagas till arbetstagares lön i vad lönen överstiger 15 000 kr. för år räknat. Utgöres arbetstagares lön helt eller delvis av naturaförmåner, skall dessa uppskat­ tas efter de regler, som tillämpas vid taxering till kommunal inkomstskatt. Om försäkringsavgift, som arbetsgivaren skall erlägga jämlikt lagen om yrkesskadeförsäkring, grundas å särskild beräkning av arbetstagares lön, skall den sålunda beräknade lönen ligga till grund jämväl vid beräkningen av arbetsgivarbidraget till sjukförsäkringen.

Angående uppbörden av bl. a. de ifrågavarande bidragen har bestäm­ melser utfärdats genom förordning den 4 juni 1954 (nr 341).

Beloppet av arbetsgivarbidrag, som belöper på ett kalenderår, skall en­ ligt 39 § sjukförsäkringslagen i den ordning Kungl. Maj:t bestämmer -— sådana bestämmelser har utfärdats genom kungörelse den 3 december 1954 (nr 782) — fördelas mellan centralsjukkassorna i förhållande till såvitt angår sjukvårdsförsäkringen antalet medlemmar vid utgången av kalen­ deråret och beträffande försäkringen för tilläggssjukpenning centralsjuk­ kassornas och till dem anslutna lokalsjukkassors utgifter för tilläggssjuk­ penning under kalenderåret. Konungen med riksdagen äger dock be­ stämma att viss del av bidragen skall ingå till eu fond att förvaltas enligt grunder, som fastställes i enahanda ordning.

Kiingl. Maj:ts proposition nr 146 år 1956

5

stalten, inte vara konjunkturkänsliga i samma grad som kassornas utgifter för tilläggssjukpenning. En central fondering av arbetsgivarbidraget, i vad detsamma avsåge sjukvårdsförsäkringen, syntes därför icke påkallad. Dess­ utom beräknades numera de allmänna sjukkassornas utgifter för läkemedel för år 1955 komma att överstiga vad som förutsatts vid fastställandet av avgifterna för sjukvårdsförsäkringen, varigenom arbetsgivarbidragets andel i dessa kostnader finge antagas bli lägre än som ursprungligen aArsetts. Riks- försäkringsanstalten räknade sålunda med att endast den övriga delen av arbetsgivarbidragen — motsvarande 1,04 % av lönebeloppen — borde ifråga- komma till fondering.

Anstalten upplyser, att enligt verkställd preliminär uppskattning de på år 1955 belöpande arbetsgivarbidragen till tilläggssjukpenning och tilläggs- penning beräknas uppgå till sammanlagt omkring 202 milj. kr. En schema­ tisk beräkning av avgifterna för år 1955 för försäkringen för tilläggssjuk­ penning (samt tilläggspenning) hade givit vid banden, att dessa avgifter komme att uppgå till ungefär 150 milj. kr. De allmänna sjukkassorna hade i preliminära uppgifter till riksförsäkringsanstalten redovisat sammanlagda utgifter under år 1955 för tilläggssjukpenning å c:a 232 milj. kr. och för tilläggspenning å c:a 14 milj. kr. eller tillsammans omkring 246 milj. kr. Arbetsgivarbidrag och avgifter avseende försäkring för tilläggssjukpenning och tilläggspenning, tillhopa 352 milj. kr., kunde sålunda för år 1955 beräk­ nas överstiga utgifterna för försäkringen med i runt tal 106 milj. kr. Nämnda utgiftsbelopp angåve inte de utgifter, som i verkligheten belöpte på år 1955. Vid årets utgång kvarstode nämligen oreglerad tilläggssjuk­ penning och tilläggspenning, som inte medräknats i utgiftsbeloppet. Detta kvarstående belopp kunde mycket ungefärligt uppskattas till 12 milj. kr. Vidare kunde framhållas, att sjukligheten under år 1955 finge anses ha varit låg samt att goda konjunkturer varit rådande under året.

Riksförsäkringsanstalten finner av det sagda framgå, att skäl måste an­ ses föreligga för en fondering av viss del av det på år 1955 belöpande ar­ betsgivarbidraget.

Vid avvägningen av storleken av det arbetsgivarbidrag, som borde komma i fråga för dylik fondering, bör enligt anstaltens mening beaktas, att arbetsgivarbidraget ansetts skola täcka c:a 60 % av de sammanlagda ut­ gifterna inom försäkringen för tilläggssjukpenning och tilläggspenning. De allmänna sjukkassornas avgifter för denna försäkring hade av riksför­ säkringsanstalten fastställts med hänsyn härtill. En framkomlig väg syn­ tes därför vara att fondera den del av arbetsgivarbidraget, som överstege viss procentsats av de sammanlagda utgifterna för tilläggssjukpenning och tilläggspenning för visst kalenderår.

I följande uppställning har anstalten angivit centralsjukkassorna till­ kommande arbetsgivarbidrag m.m. för år 1955 vid olika antaganden rörande detta bidrags storlek i förhållande till de sammanlagda utgifterna för be­ rörda försäkring.

Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1956

7

Fonden föreslås få benämningen arbetsgivarbidragsfonden. Fondmedlen bör enligt riksförsäkringsanstaltens mening förvaltas av an­ stalten i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder, som gäller för för­ valtningen av yrkesskadeförsäkringsfonden (Kungl. Maj :ts reglemente den 26

november 1954, nr 662, angående förvaltningen av riksförsäkringsanstaltens yrkesskadeförsäkringsfond). Vissa avvikelser syntes dock vara betingade av den föreslagna fondens natur. I enlighet med fondens ändamål och de före­ slagna grunderna för fondavsättning borde fondens medel tagas i anspråk endast för utgivande av tillskott till det för fördelning mellan centralsjuk­ kassor för visst kalenderår tillgängliga arbetsgivarbidraget, i den mån detta bidrag understege 60 % av de allmänna sjukkassornas utgifter för till- läggssjukpenning och tilläggspenning under samma kalenderår.

Anstalten har överlämnat förslag till reglemente för den förevarande fonden.

Remissyttrandena

Efter remiss har yttranden över riksförsäkringsanstaltens förslag av­ givits av statskontoret, riksräkenskapsverket, fullmäktige i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret och Svenska sjukkasseförbundet.

I samtliga yttranden har förordats att en central fondering kommer till stånd och någon erinran har inte framställts mot riksförsäkringsanstal­ tens förslag rörande storleken av den fondering som avser 1955 års bi­ drag från arbetsgivare.

Statskontoret har funnit önskvärt att den föreslagna fondens benäm­ ning utvisar fondens anknytning till riksförsäkringsanstalten eller sjuk­ försäkringen.

Riksräkenskapsverket och fullmäktige i riksgäldskontoret har ansett att den del av fondens medel, som inte erfordras för utbetalningar från fonden, bör placeras hos riksgäldskontoret mot ränta. Nämnda fullmäk­ tige har därutöver anfört, att placeringen i sådant fall bör ske mot ränta och på villkor i övrigt, som bestämmes av fullmäktige efter samråd med riksförsäkringsanstalten. Fullmäktige vore beredda att i avseende å med­ lens uppsägning och återbetalning tillämpa villkor, som avpassades med hänsyn till de krav, som kunde ställas på fonden, och till det ändamål, för vilket fonden inrättades. Riksräkenskapsverket har uttalat att vid den av verket förordade lösningen av placeringsfrågan något behov av fond­ reglemente inte förelåge.

Departementschefen

Enligt lagen om allmän sjukförsäkring har arbetsgivare att bidraga till den obligatoriska försäkringen för såväl sjukvårdsersättning som sjuk­

Kungl. Maj:t.t proposition nr 1 Ui år 1956

9

utgifter för tilläggssjukpenning och tilläggspenning under samma ka­ lenderår.

Under remissbehandlingen har undantagslöst tillstyrkts att den före­ slagna londeringen kommer till stånd.

För egen del anser jag det välbetänkt alt en central 1'ondering verkställes så att tillfälliga mera betydande ökningar av utgifterna för tilläggssjukpen­ ning eller tilläggspenning eller tillfälliga minskningar av arbetsgivarbidra- gen inte skall behöva resultera i avgiftsändringar eller att sjukkassornas för andra delar av verksamheten fonderade medel skall behöva tagas i anspråk. Emellertid synes det tveksamt om man i detta sammanhang bör fastslå en viss regel för fondmedlens utnyttjande. Därmed torde kunna anstå till dess ytterligare erfarenheter av den allmänna sjukförsäkringen vunnits. Skulle innan en sådan regel blivit fastställd behov föreligga att utnyttja fondmedlen torde del få ankomma på Ivungl. Maj:t att besluta därom.

I fråga om förvaltningen av de fonderade medlen innebär riksförsäk- ringsanstaltens förslag att hos anstalten skall upprättas en fond, benämnd arbetsgivarbidragsfonden. För fondförvaltningen skulle gälla ett regle­ mente av i stort sett motsvarande innehåll som det som gäller för den hos anstalten förefintliga yrkesskadeförsäkringsfonden.

Under remissbehandlingen har ifrågasatts att fondmedlen skulle mot ränta insättas i riksgäldskontoret. Vidare har uttalats erinran mot namnet å den föreslagna fonden.

De förevarande fondmedlen måste uppenbarligen vara så placerade att de snabbt kan lösgöras om behov av dem uppkommer. Med hänsyn här­ till synes mig förslaget att de skall insättas i riksgäldskontoret innebära eu betydande fördel. Förslaget medför också att förvaltningen inom riks- fö rsäkr ingsan s t al ten blir synnerligen enkel. Jag ansluter mig därför till förslaget att insättning skall ske i riksgäldskontoret och förutsätter där­ vid att insättningen kan ske på sådana villkor, som fullmäktige i kontoret angivit i sitt förut återgivna remissyttrande. Vid sådant förhållande synes åtminstone inte för närvarande något särskilt reglemente vara erforderligt.

De fonderade medlen torde hos riksförsäkringsanstalten böra bokföras såsom en särskild fond, benämnd allmänna sjukförsäkringsfonden. I den mån närmare bestämmelser härom finnes behövliga torde det få ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda dem.

Under åberopande av vad nu anförts får jag hemställa att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen besluta,

att jämlikt 39 § lagen om allmän sjukförsäkring skall upprättas en fond, benämnd allmänna sjukförsäkringsfonden,

samt att avsättning till fonden av på år 1955 belöpande bidrag från arbetsgivare skall ske enligt de av mig i det föregående förordade grunderna.