Prop. 1956:162
('med förslag till lag om ändring i butikstångningslagen den 21 juli 1948 (nr 608)',)
Kangl. Maj:ts proposition nr 162 år 1956
1
Nr 162
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändring i butikstångningslagen den 21 juli 1948 (nr 608); given Stockholms slott den 6 april 1956.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om ändring i butikstångningslagen den 21 juli 1948 (nr 608).
GUSTAF ADOLF
Hj. R. Nilson
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att butik skall få hållas öppen till klockan 21 en söckendag i veckan. Vidare föreslås att från butikstängningslagens be stämmelser skall undantagas öppethållandet av butik i demonstrations- eller upplysningssyfte samt — med vissa begränsningar — försäljning från automatapparat, även om försäljningen ej bedrives i anslutning till egen butik, där samma slag av varor saluföres.
1—Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 saml. Nr 162
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1956
Förslag
till
Lag
om ändring i butikstängningslagen den 21 juli 1948 (nr 608)
Härigenom förordnas, att 2, 4 och
1948 skola erhålla ändrad lydelse på
(Nuvarande lydelse)
2
§•
Denna lag äger icke tillämpning å:
1) försäljning, som —------- andra
6) försäljning från automatappa
rat som bedrives i anslutning till bu
tik, där samma slag av varor salu
föras, eller i järnvägs väntsal eller
inom annan huvudsakligen för de
resande avsedd del av järnvägs sta
tionsområde, under förutsättning att
automatapparaten är av typ som god
känts av den myndighet Konungen
därtill förordnar samt, såvitt fråga
är om försäljning av tobaksvaror, att
tillstånd därtill lämnats av den i la
gen den 11 juni 1943 angående stats-
monopol å tillverkning och import
av tobaksvaror omförmälda mono
polutövaren;
7) julgransförsälj ning ävensom —
12) öppethållande av bokhandel i
upplysningssyfte utan samband med
försäljning samt öppethållande av
lokal, där utställningar av verk av
bildande konst ävensom alster av
konsthantverk och konstindustri, av-
6 §§ butikstängningslagen den 21 juli
sätt nedan angives.
(Föreslagen lydelse)
2
§•
Denna lag äger icke tillämpning å:
nöjeslokaler;
6) försäljning från automatappa
rat som bedrives
a) i anslutning till egen butik, där
samma slag av varor saluföras,
b) i järnvägs väntsal eller inom
annan huvudsakligen för de resande
avsedd del av järnvägs stationsom
råde, eller
c) å annan plats än under a) och
b) sägs och ej sker i anslutning till
annan tillhörig butik, där samma
slag av varor saluföras,
allt under förutsättning tillika att
automatapparaten är av typ som god
känts av den myndighet Konungen
därtill förordnar samt, såvitt fråga
är om försäljning av tobaksvaror, att
tillstånd därtill lämnats av den i la
gen den 11 juni 1943 angående stats-
monopol å tillverkning och import
av tobaksvaror omförmälda mono
polutövaren;
--------ändamål; samt
12) öppethållande av butik i de
monstrations- eller upplysningssyfte
utan samband med försäljning samt
öppethållande av lokal, där utställ
ningar av verk av bildande konst
ävensom alster av konsthantverk och
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1956
(Nuvarande lydelse)
sedda för försäljning, anordnas, för visning av dessa konstverk.
4 §.
Å söckendag må butik hållas öp pen för allmänheten från klockan 8 till klockan 19. Under tiden från och med den 10 till och med 23 december må dock tiden för öppethållandet ut sträckas till klockan 20.
(Föreslagen lydelse)
konstindustri, avsedda för försälj ning, anordnas, för visning av dessa konstverk.
4 §•
Å söckendag må butik hållas öp pen för allmänheten från klockan 8 till klockan 19. Tiden för öppethål landet må dock utsträckas eu söc kendag i veckan till klockan 21 och under tiden från och med den 10 till och med 23 december övriga söckendagar till klockan 20.
Butik, där-------------------------- klockan 8. Å påskafton,------- ------------------klockan 16.
6
§•
I kommun må, där det finnes lämpligt ur allmän synpunkt och prövas kunna ske utan otillbörligt förfång för företag inom kommunen, som driva rörelse i butik, eller för företag, som driva sådan rörelse av visst slag, bestämmas, att den vanliga affärstiden skall inskränkas eller att densamma må, utan att förlängas för vecka räknat, helt eller delvis för läggas å annan tid än den i 4 eller
5 § medgivna. Sådan bestämmelse må dock ej innebära, att butik samtliga söckendagar i veckan skall stängas före klockan 19 eller att butik å sön- eller helgdag hålles öppen under hög- mässogudst j änst.
6
§•
I kommun må, där det finnes lämpligt ur allmän synpunkt och prövas kunna ske utan otillbörligt förfång för företag inom kommunen, som driva rörelse i butik, eller för företag, som driva sådan rörelse av visst slag, bestämmas, att den vanliga affärstiden skall inskränkas eller att densamma må, utan att förlängas för vecka räknat, helt eller delvis för läggas å annan tid än den i 4 eller
5 § medgivna. Sådan bestämmelse må dock ej innebära, att butik ej får hål las öppen till klockan 21 en söcken dag i veckan eller att butik å sön- el ler helgdag hålles öppen under hög mässogudstjänst.
Där det -—--------under högmässogudstjänst. Bestämmelse, varom------- — i butikerna.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1956, dock att i fråga om för säljning av preventivmedel från automatapparat hittills gällande be stämmelser skola tillämpas intill dess Konungen annorlunda förordnar.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1956
Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
23 mars 1956.
Närvarande:
Statsministern
E
rlander, ministern för utrikes ärendena
U
ndén, statsråden
Z
etterberg
, T
orsten
N
ilsson
, S
träng
, E
ricsson
, N
orup
, H
edlund
,
Persson, Hjälmar Nilson, Nordenstam, Lindström, Lange, Lindholm.
Efter gemensam beredning med cheferna för social- och handelsdeparte
menten samt statsråden Hjalmar Nilson och Ulla Lindström anmäler chefen
för inrikesdepartementet, statsrådet Hedlund, fråga om ändring i butik-
stängningslagen samt anför.
Inledning
I mars 1953 tillkallades särskilda sakkunniga för att verkställa utred
ning om varudistributionen och dess rationalisering, huvudsakligen såvitt
angick prissättningen inom handeln. De sakkunniga, som antog benäm
ningen Varudistributionsutredningen, avlämnade i maj 1955 ett betän
kande, benämnt »Pris och prestation i handeln» (SOU 1955: 16). I betän
kandet föreslår utredningen bl. a. vissa ändringar i butikstängningslagen
den 21 juli 1948. De föreslagna ändringarna avser dels inskränkning i rät
ten till kommunala avvikelser, så att kommunalt beslut icke må hindra
butiks öppethållande till kl. 21 minst en kväll i veckan, dels rätt för för
säljare av särskilt större konsumentkapitalvaror att anordna en »vecka»
per år, varunder affärerna hålles öppna även på kvällstid för demonstra
tion men ej för försäljning, dels ock automathandelns frigörande från
vissa inskränkningar.
Över utredningens betänkande har efter remiss yttranden avgivits av ett
mycket stort antal myndigheter och organisationer. Av dessa har följande
särskilt berört förslagen om ändringar i butikstängningslagen, nämligen
socialstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, kommerskollegium efter hörande
av handelskamrarna, statens priskontrollnämnd, näringsfrihetsrådet, om-
budsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor, länsstyrelserna i Kronobergs,
Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Örebro samt Norrbottens län, hemmens
forskningsinstitut, svenska stadsförbundet, Sveriges köpmannaförbund,
riksförbundet landsbygdens folk, tjänstemännens centralorganisation, lands
organisationen i Sverige, handelns arbetsgivareorganisation, svenska han-
5
delsarbetareförbundet, kooperativa förbundet, högerns kvinnoförbund, folk
partiets kvinnoförbund, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund, Sveri
ges husmodersföreningars riksförbund, yrkeskvinnors samarbetsförbund
och Fredrika Bremer-förbundet.
Jag anhåller nu att få upptaga utredningens förslag angående ändringar
i butikstängningslagen till närmare behandling.
Gällande bestämmelser
Butikstängningslagen den 21 juli 1948 reglerar den tid, varunder butik
får hållas öppen för allmänheten. Med butik förstås försäljningsställe, där
detaljhandel idkas, ävensom rakstuga, frisérsalong och fotografiateljé (1 §).
Lagen äger emellertid icke tillämpning å alla former av försäljning eller
öppethållande av butik. Från lagens tillämpning är undantagna bl. a. för
säljning från automatapparat, som bedrives i anslutning till butik, där
samma slag av varor saluföres, eller i järnvägs väntsal eller inom annan
huvudsakligen för de resande avsedd del av järnvägs stationsområde, un
der förutsättning att automatapparaten är av typ, som godkänts av den
myndighet Konungen därtill förordnar samt, såvitt fråga är om försälj
ning av tobaksvaror, att tillstånd därtill lämnats av monopolutövaren.
Vidare äger lagen ej heller tillämpning å öppethållande av bokhandel i
upplysningssyfte utan samband med försäljning samt öppethållande av
lokal, där utställningar av verk av bildande konst ävensom alster av konst
hantverk och konstindustri, avsedda för försäljning, anordnas för visning
av dessa konstverk (2 §).
I fråga om affärstiden, d. v. s. den tid då butik får hållas öppen för all
mänheten, gäller enligt huvudregeln att öppethållande får ske å söcken-
dagar från kl. 8 till kl. 19, den s. k. vanliga affärstiden. Under tiden från
och med den 10 till och med den 23 december får dock öppethållandet
utsträckas till kl. 20. Vissa butiker, t. ex. sådana som huvudsakligen idkar
handel med mejerivaror, får å söckendagar hålla öppet jämväl mellan kl.
7.30 och kl. 8 (4 §). I allmänhet skall butikerna vara stängda under sön-
och helgdagar, men lagen medger bl. a. ett begränsat öppethållande, mellan
kl. 8 och kl. 10, för butiker, som huvudsakligen saluför mejerivaror, ägg,
margarin m. m. (5 §).
Vissa möjligheter finnes till avvikelser från den angivna huvudregeln om
affärstid. Om det finns lämpligt ur allmän synpunkt och prövas kunna
ske utan otillbörligt förfång för företag inom kommunen, kan sålunda
vederbörande beslutande kommunala organ bestämma, att den vanliga
affärstiden skall inskränkas eller, utan att förlängas för vecka räknat, helt
eller delvis förläggas å annan tid än den förut angivna. De kommunala av
vikelserna får dock ej utformas så, att butik samtliga söckendagar i vec
kan skall stängas före kl. 19 eller så att butik å sön- eller helgdag får
Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1956
6
hållas öppen under högmässogudstjänst (6 §). Vidare kan särskilt till
stånd efter ansökan lämnas att hålla butik öppen på andra tider än den
vanliga affärstiden. Sådana tillstånd avser i allmänhet försäljning av s. k.
kioskvaror. Tillstånd meddelas, då det gäller försäljning utomhus av varm
korv m. in., i Stockholm av överståthållarämbetet, i annan stad av magistra
ten eller kommunalborgmästaren samt å landet av polismyndigheten. I
övriga fall meddelas tillstånd av länsstyrelsen (11 §).
Yrkesmässig försäljning till allmänheten av viss vara annorstädes än i
butik får enligt lagen (1 § 3 mom.) ske endast å affärstid för handel med
dylik vara.
Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1956
Utredningens förslag
I sitt betänkande har utredningen bl. a. tagit upp frågan om konsumen
terna och affärstiden till övervägande. Utredningen har härvid i stort sett
inskränkt sig till tre frågeställningar, nämligen dels spörsmålet om ett
utsträckt öppethållande av butikerna under kvällstid, dels frågan om varu-
demonstrationer utanför den vanliga affärstiden och dels slutligen automat
försäljningen.
Utredningen säger sig ha kunnat konstatera, att rätten till kommu
nala avvikelser från den vanliga affärstiden utnyttjats mycket, hu
vudsakligen i inskränkande riktning. Det är vidare, enligt utredningens me
ning, uppenbart, att de nuvarande affärstiderna gör det svårt för många
konsumenter både att företa de erforderliga inköpen och — kanske fram
för allt — att ägna tillräcklig tid och omsorg åt dessa. Olika distributions
former bör — framhåller utredningen — ges största möjliga frihet att i
konkurrens med varandra visa sin effektivitet och lämplighet och utred
ningen ser därför åtskilliga nackdelar i sådana bestämmelser, som begrän
sar möjligheterna att hålla butikerna öppna på tider, som bäst passar kon
sumenterna. En förändring av affärstiderna, som ger konsumenterna mera
tid att överväga sina inköp, anses vidare medföra, att konsumentupplys
ningen skulle kunna få bättre effekt. Utredningen finner det vara utom
ordentligt viktigt, att kommunala beslut och köpmannaöverenskommelser
inte för starkt begränsar affärstiderna och förordar en sådan ändring av
butikstängningslagen, att kommunernas rätt att göra avvikelser inte må
hindra att butik hålles öppen till kl. 21 åtminstone en kväll i veckan. Ut
redningen anför härom bl. a. följande.
Kommitténs mening är, att olika distributionsformer bör ges största möj
liga frihet att i konkurrens med varandra visa sin duglighet. Därmed är
också sagt, att kommitténs majoritet ser åtskilliga nackdelar även i de
offentliga och privata bestämmelser, som nu begränsar möjligheterna för
ett öppethållande av butikerna på tider, som passar konsumenterna bättre
än de nu tillämpade. Uppenbart är dock, att det finns en gräns för hur
omfattande service företagen bör ge konsumenterna i detta avseende. Några
7
ingående studier av de konsekvenser i fråga om kostnader och intäkter, som ett ökat öppethållande skulle medföra, torde inte ha gjorts. Därför är det bl. a. en öppen fråga huruvida eu förändring i affärstiderna på lång sikt skulle medföra en ökning eller en minskning av handelns kostnader per försäljningskrona räknat. Det är självklart, att de anställda bör bere das kompensation för en mer obekväm arbetstid, och detta kan leda till ökade kostnader. Dessa kostnadsökningar kan dock komma att motverkas av belastningsutjämningar, som minskar behovet av extrapersonal, och genom att man ger kompensation i form av ledighet på tid då arbetsbe lastningen är lägre. Icke minst för sällanköpsvaror synes det ur konsu mentsynpunkt inte medföra några väsentliga nackdelar, om butikerna vore stängda t. ex. en förmiddag under någon av de nu lågbelastade dagarna. Vidare kan ett ökat öppethållande komma att bidra till en omsättnings ökning genom att konsumenterna får fler tillfällen att förbruka sina pengar på inköp i detaljhandeln, som därigenom kan få ett förbättrat läge i kon kurrensen med andra konsuintionsalternativ. Om vissa icke konkurrens kraftiga företag slås ut på grund av att affärstiderna ändras, kan detta innebära ett bidrag till den strukturrationalisering, som kommittén i flera andra sammanhang framhållit som önskvärd.
Konsumentupplysningen skulle kunna få bättre effekt med en sådan för ändring av affärstiderna, som ger konsumenten mera tid att överväga sina inköp. För flertalet konsumenter torde denna nytta vara störst på andra varuområden än livsmedelsområdet. I princip bör dock alla branscher be traktas lika. Det bör vidare framhållas, att utvecklingen särskilt inom livs medelshandeln går mot större enheter med självbetjäning. Där skulle ett ökat öppethållande förmodligen kunna genomföras, utan att man behövde använda mer än en liten del av den totala personalstyrkan, eftersom kon sumenternas krav på snabbhet i sådana fall torde vara klart underordnade deras önskemål att överhuvudtaget ha en möjlighet att få handla på kvällstid.
Utredningen säger sig vara medveten om att effekten av en sådan lag ändring ytterst beror på om handelns bransch- och personalorganisatio ner kommer att begagna sig av möjligheten till ökat öppethållande men framhåller, att konsumentopinionen — om kommunernas rätt till avvikelser begränsas på angivet sätt — ges bättre möjligheter att göra sig gällande.
Två ledamöter i utredningen — företrädare för detaljhandeln och de handelsanställda — har reserverat sig mot utredningens förslag i denna del. Enligt reservanternas mening fyller butikstängningslagens bestämmel ser rimliga anspråk om berättigad hänsyn också skall tagas till närings utövare och anställda inom handeln.
Utredningen behandlar därefter frågan om öppethållande på kvällarna i upplysningssyfte utan samband med för säljning. Med utgångspunkt från de möjligheter gällande lag ger faok- handelsbranschen att utöver affärstid utsträcka butiks öppethållande i upp lysningssyfte, »Bokens vecka», framhåller utredningen, att det även för vissa andra varor, särskilt större varaktiga konsumentvaror, kan vara lämp ligt att under en viss period av året ge konsumenterna möjlighet att under kvällstid i butikerna orientera sig om vad marknaden har att bjuda, önske
Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1956
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1956
mål i denna riktning har framförts bl. a. från möbelbranschens sida. Ut
redningen finner det befogat att i anledning härav vidta en ändring i butik-
stängningslagen.
Slutligen har utredningen behandlat automathandeln och fram
håller därvid, att allmänheten har ett stort intresse av att genom tillgång
till fler automater bli mindre beroende av vanliga affärstider. Enligt ut
redningens mening är det sannolikt att automathandeln kommer att få allt
större betydelse under de kommande åren. Utredningen anför.
Svårigheterna att på ett tillfredsställande sätt förvara vissa färskvaror,
t. ex. färsk mjölk och grädde, har hittills hindrat en utveckling av automat
handeln med dessa varor. På senaste tid har emellertid kylautomater, som
löser även detta problem, börjat komma i marknaden.
Försäljningen via automater har, från att tidigare huvudsakligen ha om
fattat färsk frukt, choklad och konfektyrer, kex och vissa konserver, på
senare år kommit att omfatta ett allt större sortiment. Detaljisterna inom
berörda branscher synes hysa ett ökat intresse för automathandeln, och den
kommer sannolikt under de närmaste åren att få en allt större betydelse.
Att allmänhetens intresse för möjligheten att på detta sätt göra sig obe
roende av affärstider är stort, är inte att ta miste på — därpå tyder den
oerhört snabba utvecklingen av tobaksautomaterna, som redan sex år efter
det att de blivit tillåtna, förekom i anslutning till omkring 1 900 tobaks
affärer eller hos tre fjärdedelar av tobakshandlarna.
Utredningen framhåller härefter, att man kan resa starka invändningar
mot stadgandet i butikstängningslagen, att automatförsäljning endast får
bedrivas »i anslutning till butik, där samma varor saluföras». Bestämmel
sen har enligt utredningen i praxis tolkats så att automat får uppsättas på
ett avstånd av högst 40 meter från sådan butik. Bestämmelserna försvårar
eller omöjliggör — påpekar utredningen — upprätthållandet av automat
centra, eventuellt skötta av specialföretag, som skulle kunna driva sådan
försäljning i stor skala. Med hänsyn till risken för en alltför ohämmad
konkurrens mellan sådana automatföretag och vanliga butiker anser ut
redningen det dock lämpligast om bestämmelsen kunde modifieras därhän,
att innebörden bleve, att det inte vore tillåtet att sätta upp en automat allt
för nära en annan affär inom samma bransch. Begreppet »i anslutning till»
borde alltså i ett sådant fall innebära, att man inte fick sätta upp en auto
mat på kortare avstånd än 40 meter från en konkurrerande affärslokal,
såvida den icke sättes upp i anslutning till egen butik.
Remissyttrandena
Av de remissorgan, som särskilt yttrat sig i anledning av utredningens
förslag till ändringar i butikstängningslagen, är flertalet positivt inställda
till de förordade uppmjukningarna.
Utredningens förslag till inskränkning i rätten till kommunala av-
9
v i k e 1 s e r tillstyrkes eller lämnas utan erinran av flertalet remissorgan, nämligen kommerskollegium, tre handelskamrar, priskontrollnåmnden, näringsfrihetsrådet, länsstyrelserna i Kronobergs, Göteborgs och Bohus samt
Örebro län, hemmens forskningsinstitut, svenska stadsförbundet, riksför bundet landsbygdens folk, tjänstemännens centralorganisation, landsorga nisationen i Sverige, kooperativa förbundet, högerns kvinnoförbund, hus modersföreningarnas riksförbund samt yrkeskvinnors samarbetsförbund.
Socialstyrelsen anser att tiden nu, sedan de handelsanställdas arbetstid reglerats genom särskild lagstiftning, bör vara mogen att helt avskaffa butikstängningslagen.
Arbetsmarknadsstyrelsen, som endast berör frågan med hänsyn till ar- betskraftsproblemet, framhåller, att någon förlängning av de handels anställdas arbetstid icke torde vara att vänta på grund av den föreslagna ändringen av butikstängningslagen samt att en av olägenheterna för gifta kvinnor att antaga förvärvsarbete skulle komma att minskas.
Av de tillstyrkande yttrandena må nämnas att näringsfrihetsrådet fram håller, att utredningens förslag helt ligger i linje med den fria konkur rensens idé, samt fortsätter.
Frågan har uppmärksammats av statsmakterna i ett annat samman hang. Sålunda har Kungl. Maj :t år 1954 utfärdat direktiv för en utredning angående en allmän förkortning av arbetstiden, därvid uppdrag lämnats jämväl att undersöka om inte tiden nu är inne för en mindre stel butik- stängningslagstiftning, som gör det möjligt att tillgodose såväl arbetstagar nas önskemål som allmänhetens rimliga krav på betjäning. Med hänsyn härtill skulle kunna göras gällande, att prövningen av denna fråga borde anstå i avvaktan på resultatet av denna utredning. Då det emellertid kan förutses, att det dröjer innan detta resultat föreligger, böra de av varu- distributionsutredningen förordade uppmjukningarna av butikstängnings lagen såsom varande ett steg i rätt riktning redan nu genomföras.
Länsstyrelsen i Malmöhus län understryker, att kvinnornas alltmera ökade insats i förvärvsarbetet medfört ett behov av större möjligheter till inköp under kvällstid, vilket behov på senare tid blivit än mer framträdande på grund av den i stor utsträckning tillämpade lunchstängningen.
Svenska stadsförbundet framhåller, att handelns arbetsgivare- och arbets tagareorganisationer i hithörande frågor haft och har det avgörande ordet, varför det framstår som osäkert om den föreslagna begränsningen kan få någon positiv effekt. Då det emellertid är ostridigt, att den nu rådande ordningen ur konsumentsynpunkt fungerat otillfredsställande, tillstyrker förbundet utredningens förslag.
Riksförbundet Landsbygdens folk anser, att butik bör kunna få hållas öppen till kl. 21 två kvällar i veckan. Förbundet anför.
Riksförbundet är medvetet om att här berörda frågor i första hand in tresserar städernas konsumenter och att ökat öppethållande under fritid måste anses vara dessa till betydande gagn. Redan detta vore enligt för bundets mening skäl nog för att tillstyrka utredningens förslag. Ett genom
Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1956
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1956
lagändring stimulerat ökat öppethållande någon kväll i veckan i landsorts
städer och tätorter på landsbygden synes emellertid även kunna bli till
nytta för landsbygdsbefolkningen genom att ge den möjlighet att med de
allt rikligare förekommande trafikmedlens hjälp efter arbetstidens slut i
lugn och ro förlägga sina inköp till tätorternas försäljningsställen.
Yrkeskvinnors samarbetsförbund påpekar, att problemet med de för stora
konsumentgrupper alltför knappt tilltagna affärstiderna visserligen accen
tuerats särskilt i storstäderna, men att samma problem möter de förvärvs
arbetande i många mindre orter, där butikerna ofta stänger tidigare än i
storstäderna och där lunchstängningen gör det helt omöjligt att utnyttja
lunchrasten för inköp. Förbundet anser det som ett primärt konsument
krav, att alla olika befolkningsgrupper oavsett deras arbetstider ges möj
lighet att i lugn och ro göra sina inköp, vare sig det gäller de dagliga livs
medlen eller sällanköpsvarorna. Affärerna måste därför beakta kundernas
önskemål om att kunna handla under ett rimligt antal timmar av sin fri
tid. Under senare år har — framhåller förbundet — konsumenterna fått
finna sig i flera inskränkningar i affärstider utanför den gängse arbets
tiden och tendensen har överallt varit att korta ned öppethållandet för
detaljhandeln till samma tider under vilka den förvärvsarbetande befolk
ningen har sin arbetstid förlagd. Då förbundets medlemmar på ett synner
ligen kännbart sätt blivit varse följderna av denna utveckling, anser sig
förbundet vilja framhålla vikten av att detaljhandeln i sin service så smi
digt som möjligt söker anpassa sig till allmänhetens krav.
Folkpartiets kvinnoförbund och Sveriges socialdemokratiska kvinnoför
bund understryker behovet av att konsumenterna ges bättre möjligheter att
göra sina inköp utanför den vanliga affärstiden men anser, att nuvarande
lagstiftning ger relativt goda möjligheter till ökat öppethållande.
Direkt avstyrkande yttranden föreligger endast från ombudsmannaåm-
betet för nåringsfrihetsfrågor, stadsfullmäktige i Malmö, Sveriges köpman
naförbund, handelns arbetsgivareorganisation och svenska handelsarbetare-
förbundet.
Ombudsmannaämbetet för nåringsfrihetsfrågor anser, att ett närmare
övervägande av spörsmålet bör anstå, till dess en mera allmän översyn av
butikstängningslagen kan komma att äga rum.
Sveriges köpmannaförbund instämmer med reservanterna inom utred
ningen och framhåller, att den nuvarande butikstängningslagen ger möjlig
heter till öppethållande, som ännu icke utnyttjats.
Svenska handelsarbetareförbundet framhåller, att en stor del av de han-
delsanställda är gifta kvinnor, vilka skulle försättas i en ännu svårare
situation, om utredningens förslag genomfördes. Enligt förbundets mening
kan man heller inte bortse från risken för ökade svårigheter att rekrytera
arbetskraft till handeln. Förbundet anser, att den föreslagna ändringen
måste medföra kostnadsökningar för handeln, och finner det tveksamt, om
någon omsättningsökning eller strukturrationalisering skulle kunna vinnas.
11
Enligt förbundets mening bör resultatet av utredningen rörande allmän arbetstidsförkortning avvaktas, innan man tager ställning till utredningens förslag.
Liknande synpunkter framföres av handelns arbetsgivareorganisation. Utredningens förslag angående öppethållande i upplysning s- syfte utan samband med försäljning tillstyrkes eller läm nas utan erinran av kommerskollegium, tre handelskamrar, priskontrollnämnden, näringsfrihetsrådet, länsstyrelserna i Kronobergs samt Göteborgs och Bohus län, stadsfullmäktige i Malmö, hemmens forskningsinstitut, svenska stadsförbundet, riksförbundet landsbygdens folk, tjänstemännens centralorganisation, landsorganisationen i Sverige, Fredrika Bremer-förbundet samt yrkeskvinnors samarbetsförbund.
Kooperativa förbundet, som likaledes förordar uppmjukningar av butik- stängningslagen i nu ifrågavarande hänseende, anser, att de företag, som så önskar, bör medgivas rätt att bedriva försäljning under den föreslagna visningsveckan.
Hemmens forskningsinstitut framhåller, att det skulle vara värdefullt för allmänheten, om möjligheterna till demonstrationer utan samband med försäljning utsträcktes att avse även andra branscher än bokhandeln, sär skilt handeln med varaktiga konsumentvaror som möbler och hushålls maskiner.
Fredrika Bremer-förbundet finner utredningens förslag i denna del värde fullt och framhåller att företag med varor av karaktären hushållsmaskiner, radioapparater, bilar m. m. borde en bestämd kväll i veckan kunna genom föra längre öppethållande och därigenom ge konsumenterna tillfälle att familjevis i lugn och ro överväga inköpet av sådana mera kapitalkrävande varor.
Utredningens förslag i denna del avstyrkes endast av ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor, Sveriges köpmannaförbund och svenska handelsarbetareförbundet.
Sveriges köpmannaförbund framhåller, att hittills endast kulturella skäl motiverat föreskrifter av här åsyftat slag samt att enligt 1947 års butik - stängningssakkunniga någon utvidgning av bokhandelns »vecka» inte borde ifrågakomma.
Vad angår utredningens förslag om frigörande av automat handeln tillstyrkes detta eller lämnas utan erinran av kommerskolle gium, tre handelskamrar, priskontrollnämnden, näringsfrihetsrådet, ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor, länsstyrelsen i Kronobergs län, stadsfullmäktige i Malmö, hemmens forskningsinstitut, svenska stadsför bundet, tjänstemännens centralorganisation, landsorganisationen i Sverige,
Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund samt yrkeskvinnors samarbets förbund.
Kooperativa förbundet anser, att föga olägenhet skulle uppstå genom att
Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1956
12
helt stryka alla lägesbestämmelser för automathandeln. Enligt förbundets
mening är den av utredningen förordade nya bestämmelsen rörande auto
mathandeln lika skråmässigt motiverad som den nu gällande.
Av de tillstyrkande yttrandena må vidare nämnas att ombudsmanna-
ämbetet för näringsfrihetsfrågor understryker, att de nuvarande bestäm
melserna hindrar företagare att helt eller delvis specialisera sig på fristå
ende automathandel. Ämbetet framhåller jämväl, att en sådan specialise
ring torde främja konkurrensen bland annat därigenom, att utförsälj-
ningspriserna därvid skulle kunna avvägas med hänsyn till kostnaderna
för denna speciella handelsfonn samt bidraga till en utveckling av automat
handeln.
Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund framhåller, att det knappast
råder något tvivel om den betydelse, som automathandeln med den snabba
tekniska utvecklingen på detta område kan få för att underlätta åtskilligt
av hushållens varuinköp.
Några remissorgan uttalar sig för ytterligare undersökningar av detta
spörsmål. Sålunda framhåller länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, att
en uppmjukning av reglerna kring automathandeln i och för sig bör kunna
övervägas men att frågan bör utredas ytterligare.
Även ett par handelskamrar anser spörsmålet för tidigt väckt.
Avstyrkande yttranden har avgivits av länsstyrelsen i Malmöhus län,
Sveriges köpmannaförbund och svenska handelsarbetareförbundet.
Länsstyrelsen i Malmöhus län finner det tveksamt, om man bör frisläppa
automathandeln i enlighet med utredningens förslag, då konsekvenserna
härav för närvarande svårligen kan överblickas. Enligt länsstyrelsens me
ning kan butikshandeln komma att utsättas för alltför kännbar konkurrens
från automathandeln, vilket ytterst får ofördelaktiga verkningar för kon
sumenterna.
Sveriges köpmannaförbund framhåller, att de av 1947 års butikstäng-
ningssaklcunniga anförda motiven för kravet att försäljning från automat
skall ske i anslutning till butik fortfarande är bärande.
Iiungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1956
Departementschefen
Syftet med butikstängningslagstiftningen var ursprungligen att få till
stånd en reglering av arbetstiden för de inom handeln anställda. Sedan
denna fråga blivit reglerad i annan ordning framträdde andra sociala syn
punkter och näringspolitiska intressen, som motiverade att en sådan lag
stiftning bibehölls. Det var främst angelägenheten av att bereda butiksinne-
havarna skälig fritid och att åstadkomma i stort sett likartade konkurrens-
förhållanden mellan olika företag. Dessa skäl torde numera i viss mån ha
förlorat i betydelse. I vilken utsträckning det kan anses vara motiverat att
13
bibehålla en lagstiftning av denna karaktär, torde dock lämpligen få prövas i ett större sammanhang. Jag vill här erinra om att särskilda sakkunniga 1954 fått i uppdrag att verkställa utredning om arbetstidens längd och för läggning i syfte att uppnå en allmän förkortning av den lagstadgade arbets tiden. I detta uppdrag ingår bl. a. att undersöka om inte tiden är inne för en mindre stel butikstängningslagstiftning, som gör det möjligt att tillgodose såväl arbetstagarnas önskemål som allmänhetens rimliga krav på betjäning. Därvid kommer att undersökas, om icke genom överenskommelser de an ställda kan beredas ledighet genom att butiker hålles stängda på vissa tider för att därigenom möjliggöra öppethållande av butikerna under andra för allmänhetens betjänande viktigare tider. Även om frågan om ändring av butikstängningslagstiftningen sålunda kan förväntas bli föremål för prövning i nämnda sammanhang, synes det mig angeläget att redan nu genomföra sådana partiella reformer som framstår som befogade.
I sitt betänkande har utredningen föreslagit uppmjukning av bestämmel serna i butikstängningslagen i tre hänseenden, nämligen inskränkning i rät ten att besluta om kommunala avvikelser från affärstiderna, rätt för för säljare av särskilt större konsumentkapitalvaror att hålla affärerna öppna för demonstration även på kvällstid samt frigörande av automathandeln från vissa inskränkningar. Utredningens förslag har allmänt mottagits med gillande av remissinstanserna; det är endast ett fåtal remissorgan som ställt sig helt avvisande.
Vad först angår frågan om kommunala avvikelser från den vanliga affärstiden innebär utredningens förslag att kommunernas rätt att göra avvikelser ej skall få hindra att butik hålles öppen till klockan 21 åt minstone en kväll i veckan. Enligt nu gällande bestämmelser kan kommun ej besluta att butik samtliga söckendagar i veckan skall stängas före klockan 19. Av utredningen framgår, att rätten till kommunala avvikelser utnyttjats i stor utsträckning och främst i inskränkande riktning. I många städer har beslutats att affärerna de flesta dagar i veckan skall stänga klockan 18 och endast i ett par enstaka fall har medgivits öppethållande till klockan 20.
För konsumenterna skulle det innebära en påtaglig fördel om affärerna åtminstone någon kväll i veckan vore öppna ej alltför kort tid efter den van liga arbetstiden. Hänsyn måste tagas till de stora konsumentkategorier som till följd av sitt dagliga arbete har mycket begränsad tid att ägna åt inköp och delta även om det gäller stora kapitalkrävande varor. Såsom utred ningen framhållit torde önskemålen om utsträckt affärstid vara mera fram trädande i städer än på landsbygden. Alt införa olika regler för stad och landsbygd torde dock icke böra komma ifraga. De invändningar som fiam- förts mot utredningens förslag gäller hänsynen till de handelsanställda och de egna företagarna. De anställdas arbetstid regleras emellertid genom ar- betstidslagstiftning och kollektivavtal. Vidare kan jag icke ansluta mig till
Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1956
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1956
den från visst håll framförda uppfattningen, att en utsträckning av öppet
hållandet på sätt utredningen föreslagit skulle försvåra rekryteringen av
arbetskraft. För vissa mindre företagare skulle öppethållandet måhända
medföra en utökning av arbetstiden. Möjlighet finns dock att kompensera
det utsträckta öppethållandet genom inskränkning exempelvis någon för
middag i veckan. Och man måste -—- som utredningen framhållit — beakta
att arbete i detaljhandeln är ett serviceyrke, och en reform i den riktning
utredningen föreslagit kan icke sägas medföra speciellt obekväm arbetstid
för den yrkeskategori det här gäller. Jag vill därför tillstyrka utredningens
förslag i denna del.
Ett genomförande av nyssnämnda förslag torde kräva att bestämmel
serna i 4 § i butikstängningslagen angående den vanliga affärstiden änd
ras därhän, att det generellt stadgas att butik må hållas öppen till klockan
21 en söckendag i veckan. En sådan bestämmelse kan måhända synas
medföra vissa olägenheter, främst då med hänsyn till svårigheterna att
tillse att den efterleves så att öppethållande icke sker flera kvällar i veckan.
Dessa svårigheter torde emellertid i huvudsak kunna undanröjas genom
att kommunerna bestämmer vilken dag öppethållande må ske, därvid
möjlighet finnes att meddela olika bestämmelser för butiker av skilda slag.
Vidare vill jag förorda utredningens förslag att butik skall få hållas
öppen i demonstrations- eller upplysningssyfte utan
samband med försäljning. Detta är enligt gällande lagstiftning möjligt en
dast i fråga om bokhandel och utställning av verk av bildande konst m. m.
Emellertid torde ett behov av sådant öppethållande föreligga även när det
gäller andra s. k. varaktiga konsumentvaror såsom t. ex. möbler, hushålls
maskiner, radioapparater, symaskiner o. s. v. Jag vill särskilt nämna att
från möbelbranschens sida en direkt framställning gjorts om att möjlighet
till sådant öppethållande måtte tillskapas. Att i lagen begränsa möjligheten
till vissa slag av varor kan jag ej finna erforderligt. Det torde dock vara
uppenbart att den föreslagna uppmjukningen främst får betydelse för han
deln med mera kapitalkrävande varor, öppethållande som här avses kommer
därför med all sannolikhet att i praktiken begränsas till handeln med just
sådana varor. Något intresse för att t. ex. hålla en livsmedelsaffär öppen i
demonstrationssyfte torde ej föreligga. Jag vill i detta sammanhang under
stryka att försäljning ej får ske i samband med sådant öppethållande som
här avses. Frågan om införande av möjlighet till sådan försäljning torde
få prövas i ett större sammanhang.
Beträffande härefter utredningens förslag om frigörande av auto
mathandeln framhåller utredningen, att under senare år ett ökat in
tresse visats för automathandeln såväl från allmänhetens som affärsmän
nens sida och att automathandelns betydelse troligen kommer att öka än
mera under den närmaste framtiden. Från att tidigare ha omfattat huvud
sakligen frukt, choklad, konfektyrer och liknande sortiment har den numera
15
kommit att omfatta även helt andra varuslag. Utredningens tanke är vidare att särskilda s. k. automatcentra skall kunna upprättas. Genom en ökad automathandel blir konsumenten än mindre beroende av de vanliga affärs tiderna. Därest försäljning sker på ett ur hygienisk synpunkt tillfredsstäl lande sätt, har jag intet att erinra mot att denna försäljningsform får ökad utbredning. Då automaterna skall vara av typ som godkänts av bl. a. statens institut för folkhälsan, torde risk ej föreligga för att försäljning skall ske under ohygieniska förhållanden. Den enda egentliga invändning som fram förts mot utredningens förslag är att automathandeln skulle kunna med föra alltför kännbar konkurrens för de vanliga affärerna. Dessa farhågor synes mig överdrivna. Jag är av den uppfattningen att denna försäljnings- form om den frisläppes kommer att begränsas till just de varuslag, för vilka den kan anses lämplig. Om dessutom det kravet uppställes, att automat ej må uppsättas i anslutning till annan butik, där samma slag av varor salu föres, torde de vanliga affärerna beredas tillräckligt skydd mot alltför hård konkurrens från automathandeln. Jag vill i detta sammanhang tillägga att uttrycket »i anslutning till» i praxis tolkats som ett avstånd av högst 40 meter. En sådan tolkning synes mig medföra ett skäligt resultat.
Ett speciellt spörsmål möter om man på sätt utredningen föreslagit vill frisläppa automathandeln och det gäller automatförsäljning av preventiv medel. Enligt 1938 års förordning om handel med preventivmedel får för säljning av preventivmedel — vartill fordras särskilt tillstånd av polismyn digheten — ej äga rum genom kringföring eller utomhus. Vid butikstäng- ningslagens tillkomst uttalade min företrädare i ämbetet, att från de syn punkter som förestavat regleringen av handeln med preventivmedel förut sättningar icke syntes vara för handen att bevilja tillstånd till försäljning av preventivmedel genom automater uppsatta inomhus i för allmänheten tillgängliga lokaler, ehuru sådan försäljning icke vore uttryckligen förbju den i nyssnämnda förordning. Det synes sålunda tveksamt i vilken ut sträckning sådan försäljning generellt kan tillåtas inom ramen för bestäm melserna i gällande preventivmedelsförordning. Men även spörsmålet om man över huvud taget mera allmänt bör tillåta automatförsäljning av preventivmedel är tveksamt och föremål för delade meningar. Olika syn punkter gör sig gällande vid bedömningen av denna fråga och för egen del är jag icke beredd att taga ställning därtill innan spörsmålet blivit närmare belyst. Efter erhållet bemyndigande kommer jag därför att till kalla en särskild utredningsman för att verkställa en förutsättningslös ut redning av denna fråga och därmed sammanhängande spörsmål. Intill dess denna utredning slutförts anser jag att butikstängningslagens regler i sam ma utsträckning som hittills bör äga tillämpning på automatförsäljning av preventivmedel. Ett stadgande i enlighet härmed har upptagits som en övergångsbestämmelse. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att för ordna om upphävande av ifrågavarande övergångsbestämmelse. Sedan slut
Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1956
16
lig ställning tagits till frågan torde den i sin helhet böra regleras i pre-
ventivmedelsförordningen.
I enlighet med vad sålunda förordats har inom inrikesdepartementet
utarbetats förslag till lag om ändring i butikstängningslagen, vilket torde
få bifogas statsrådsprotokollet i detta ärende1.
De föreslagna ändringarna i butikstängningslagen torde böra träda i kraft
den 1 oktober 1956.
Föredragande departementschefen hemställer härefter, att lagrådets ut
låtande över omförmälda inom inrikesdepartementet upprättade förslag till
lag om ändring i butikstängningslagen den 21 juli 19 h8 (nr 608) måtte för
det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag
av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemstäl
lan bifaller Hans Maj :t Konungen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1956
Ur protokollet:
Torsten Jeppsson
1 Denna bilaga, vilken är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här
utelämnats.
Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1956
17
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 3 april
1956.
Närvarande:
justitieråden Lech,
R
egner
,
L
ind
,
regeringsrådet L
orichs
.
Enligt lagrådet den 29 mars 1956 tillhandakommet utdrag av protokoll över inrikesärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 23 mars 1956, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upp rättat förslag till lag om ändring i butikstängningslagen den 21 juli 1948
(nr 608).
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av byråchefen för lagärenden i inrikesdepartementet C. G. Persson.
Lagrådet
lämnade förslaget utan erinran.
Ur protokollet:
Sverker Jonson
2
—
Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 162
18
Kungl. Maj. ts proposition nr 162 år 1956
Utdrag av protokollet över inrikesärenden hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 6 april
1956.
N ärvarande:
Ministern för utrikes ärendena
U
ndén, statsråden
Z
etterberg
, T
orsten
Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup, Persson, Hjälmar
N ilson
, L
indell
, L
indström
, L
ange
, L
indholm
,
Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, social- och han
delsdepartementen samt statsrådet Ulla Lindström anmäler t. f. chefen för
inrikesdepartementet, statsrådet Hjalmar Nilson, lagrådets den 3 april 1956
avgivna utlåtande över det den 23 mars 1956 till lagrådet remitterade för
slaget till lag om ändring i butikstångningslagen den 21 juli 1968 (nr 608)
samt hemställer, att förslaget, som av lagrådet lämnats utan erinran, måtte,
jämlikt § 87 regeringsformen, genom proposition föreläggas riksdagen till
antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi
trädda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Ingvar Mellquist
IDUNS TRYCKERI, ESSELTE, STHLM 56
604214