angående komplettering av riksstatsförslaget för budgetåret 1956/57, m. m.

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1956 1

Nr 175

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående komplette­

ring av riksstatsförslaget för budgetåret 1956/57, m. m.; given Stockholms slott den 13 april 1956. Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att dels antaga härvid fogat förslag till förordning om ändrad lydelse av 27 § 3 mom. och 69 § 1 mom. uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272); dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 27 § 3 mom. och 69 § 1 mom. uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272)

Härigenom förordnas, att 27 § 3 mom. och 69 § 1 mom. uppbördsförordningen den 5 juni 19531 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

3 mom. överstiger skattskyldigs 3 mom. överstiger skattskyldigs slutliga skatt den preliminära skatt, slutliga skatt den preliminära skatt, som enligt 2 mom. skall gottskrivas som enligt 2 mom. skall gottskrivas honom, med minst en femtedel av den honom, med minst en femtedel av den slutliga skatten eller med minst tio­ slutliga skatten eller med minst tiotusen kronor, skall den skattskyldi­ tusen kronor, skall den skattskyldige till statsverket erlägga ränta med ge till statsverket erlägga ränta med fem procent, för en beräknad tid av sju procent, för en beräknad tid av ett år, å den del av det överskju­ ett år, å den del av det överskjutande beloppet, som överstiger ettu­ tande beloppet, som överstiger ettusen kronor; dock att det belopp, varå sen kronor; dock att det belopp, varå

1 Senaste lydelse av 27 § 3 mom. se 1954:340.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 175

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1956

ränta sålunda skall beräknas, skall ränta sålunda skall beräknas, skall avrundas till närmast lägre hundra­ avrundas till närmast lägre hundratal kronor. Vid bedömande av om tal kronor. Vid bedömande av om och med vilket belopp, ränta skall och med vilket belopp, ränta skall utgå, skall i den slutliga skatten icke utgå, skall i den slutliga skatten icke inräknas utskiftningsskatt, ersätt­ inräknas utskiftningsskatt, ersättningsskatt eller i 1 § omförmälda av­ ningsskatt eller i 1 § omförmälda avgifter eller annuiteter med undan­ gifter eller annuiteter med undantag av pensionsavgift och sjukför­ tag av pensionsavgift och sjukförsäkringsavgift, ej heller skall i den säkringsavgift, ej heller skall i den preliminära skatten inräknas sådan preliminära skatten inräknas sådan i 2 mom. under 3) omförmäld pre­ i 2 mom. under 3) omförmäld preliminär skatt, som erlagts efter den liminär skatt, som erlagts efter den 30 april året näst efter inkomståret. 30 april året näst efter inkomståret.

1 mom. Därest den preliminära 1 mom. Därest den preliminära skatt, som enligt 27 § 2 mom. skall skatt, som enligt 27 § 2 mom. skall gottskrivas skattskyldig vid debite­ gottskrivas skattskyldig vid debitering av slutlig skatt, till den del den­ ring av slutlig skatt, till den del densamma erlagts överstiger den slut­ samma erlagts överstiger den slutliga skatten med minst en femtedel liga skatten med minst en femtedel av denna eller med minst tiotusen av denna eller med minst tiotusen kronor, äger den skattskyldige er­ kronor, äger den skattskyldige erhålla ränta med tre procent, för en hålla ränta med fyra procent, för en beräknad tid av ett år, å den del av beräknad tid av ett år, å den del av det överskjutande beloppet, som över­ det överskjutande beloppet, som överstiger ettusen kronor; dock att det stiger ettusen kronor; dock att det belopp, varå ränta sålunda skall be­ belopp, varå ränta sålunda skall beräknas, skall avrundas till närmast räknas, skall avrundas till närmast lägre hundratal kronor. Vid bedö­ lägre hundratal kronor. Vid bedömandet av om och med vilket be­ mandet av om och med vilket belopp ränta skall utgå, skall i den lopp ränta skall utgå, skall i den preliminära skatten icke inräknas preliminära skatten icke inräknas sådan i 27 § 2 mom. under 3) om­ sådan i 27 § 2 mom. under 3) omförmäld preliminär skatt, som er­ förmäld preliminär skatt, som erlagts efter den 30 april året näst ef­ lagts efter den 30 april året näst efter inkomståret; vidare skall med ter inkomståret; vidare skall med slutlig skatt likställas sådan tillkom­ slutlig skatt likställas sådan tillkommande skatt, som enligt vad i 68 § mande skatt, som enligt vad i 68 § 4 mom. andra stycket sägs helt el­ 4 mom. andra stycket sägs helt eller delvis skall gäldas med där om­ ler delvis skall gäldas med där omförmäld preliminär skatt. förmäld preliminär skatt.

Ränta som------------- den skattsky

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1957, dock att förordningen icke skall äga tillämpning å skatt enligt 1956 års taxering.

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1956 3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:l

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13 april

1956.

Närvarande: Statsministern Erlander, statsråden Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng,

Ericsson, Andersson, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson,

Lindell, Lindström, Lange, Lindholm.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler ehefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, frågan om komplettering av riksstatsförslaget för budgetåret 1956/57 och vissa därmed sammanhängande spörsmål. Föredraganden anför därvid följande. I.

I. Inledning

I två särskilda skrivelser den 23 mars 1956 har riksräkenskapsverket framlagt dels förslag till slutlig beräkning av statsverkets inkomster under budgetåret 1956/57 och dels redogörelse för approximativ beräkning rörande utfallet av driftbudgeten för budgetåret 1955/56.

I det följande redogöres först för utfallet av driftbudgeten för budgetåret 1955/56.

Härefter kommer jag att anmäla den slutliga beräkningen av avskrivningsbehovet för budgetåret 1956/57 beträffande nya kapitalinvesteringar.

I fråga om driftbudgeten för budgetåret 1956/57 redovisas till en början förändringarna av utgifterna i förhållande till förslaget i statsverkspropositionen. Härefter anmäles den nya beräkningen av inkomsterna för nästkommande budgetår. I anslutning härtill lämnas en redogörelse för det ekonomiska läget och den ekonomiska politiken. Vidare framlägges i samband därmed förslag rörande den uttagningsprocent för den statliga inkomstskatten som bör tillämpas under nästa budgetår.

Beträffande kapitalbudgeten framlägges definitivt förslag till investeringsplan för budgetåret 1956/57 jämte därtill fogade investeringsstater.

Jag kommer också att framställa förslag om en höjning av räntorna å kvarstående skatt och å överskjutande preliminär skatt.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1956

II. Utfallet av driftbudgeten för budgetåret 1955/56

I sin förenämnda skrivelse den 23 mars 1956 har riksräkenskapsverket beräknat, att i n k o in s t u t f a 11 e t i förhållande till den för löpande budgetår fastställda riksstaten, i vilken inkomsterna upptagits till 9 908,9 miljoner kronor, kommer att visa en ökning med 673,84 miljoner kronor och således uppgå till 10 582,7 miljoner kronor.

Inkomsterna å de till specialbudgeterna hörande inkomsttitlarna förutsättes komma att överstiga de i riksstaten ursprungligen beräknade med 120,06 miljoner kronor, vilket praktiskt taget helt motsvarar ett överskott å de till automobilskattemedlens specialbudget hörande inkomsttitlarna. Härav utgör 100 miljoner kronor beräknade merinkomster av den särskilda investeringsavgiften för motorfordon samt 5 respektive 15 miljoner kronor förutsedda merinkomster av fordons- respektive bensinskatten.

För de inkomsttitlar, som direkt regleras mot budgetutjämningsfonden, redovisas i riksräkenskapsverkets beräkning en nettomerinkomst å 553,78 miljoner kronor. Inkomsterna å titeln för skatt å inkomst och förmögenhet m. m. beräknas komma att överstiga det i riksstaten upptagna beloppet med 300 miljoner kronor, medan övriga mot budgetutjämningsfonden reglerade inkomsttitlar sammanlagt beräknas utvisa ett nettoöverskott på 253,78 miljoner kronor. Merinkomster redovisas sålunda för vissa bevillningar, bland vilka märkes omsättnings- och expeditionsstämplar in. m. med 10 miljoner kronor, tullmedel med 60 miljoner kronor, införselavgift och accis å fettvaror in. in. med 17 miljoner kronor, tobaksskatt med 20 miljoner kronor, omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker och å vin med 140 respektive 5 miljoner kronor samt maltdrycksskatt och skatt å läskedrycker med 5 respektive 6 miljoner kronor. Å andra sidan räknas med en minskning för titeln rusdrycksförsäljningsmedel av detaljhandelsbolag med 5 miljoner kronor. Vidare räknas med minskning för inkomst av myntning och justering med 23 miljoner kronor samt diverse inkomster med 8 miljoner kronor. Statens kapitalfonder beräknas av riksräkenskapsverket utvisa en nettomerinkomst av sammanlagt 16 miljoner kronor i förhållande till riksstatens beräkningar. Sålunda har för postverket och televerket räknats med ökningar om respektive 6 och 33 miljoner kronor. Å andra sidan beräknas för statens vattenfallsverk och domänverket minskningar om respektive 45 och 5 miljoner kronor. Inkomsterna från fonden för statens aktier åter har beräknats överstiga de i riksstaten upptagna med 26 miljoner kronor.

Enligt vad riksräkenskapsverket vidare anför i sin skrivelse beräknas u tgifterna å driftbudgeten i fråga om de mot budgetutjämningsfonden reglerade anslagen komma att utvisa en nettobesparing å i runt tal 96 miljoner kronor, varvid ämbetsverket bortsett från uppkommande besparingar å reservationsanslag. De belopp, som för de olika huvudtitlarnas vidkommande förväntas komma att tagas i anspråk från respektive överföras till budgetutjämningsfonden, anges i efterföljande sammanställning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1956 5

Merutgifter Besparingar

Milj. kr. Milj. kr.

Egentliga statsutgifter:

6 Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1956

med 5,00 miljoner kronor respektive 28,87 miljoner kronor, å anslagen under ecklesiastikdepartementets huvudtitel till bidrag till yrkesskolor med 8,76 miljoner kronor samt å anslaget under jordbruksdepartementets huvudtitel till producentbidrag till vissa innehavare av mindre jordbruk med 3,81 miljoner kronor. Vidare må framhållas, att budgetutjämningsfonden förutsattes på grund av merinkomster å de till automobilskattemedlens specialbudget hörande inkomsttitlarna komma att via anslaget till avsättning till statens automobilskattemedelsfond tillföras 120,65 miljoner kronor. Det enligt riksstaten och tilläggsstaten beräknade överskottet å automobilskattemedlens specialbudget, 93,56 miljoner kronor, beräknas sålunda vid realiserandet av budgeten komma att stiga till 214,21 miljoner kronor.

I fråga om utfallet av driftbudgetens utgiftssida i vad avser de mot budgetutjämningsfonden reglerade anslagen har riksräkenskapsverket slutligen framhållit, att budgetutjämningsfonden beräknas komma att tillföras besparingar å reservationsanslag å i runt tal 10 miljoner kronor. Då övriga mot budgetutjänmingsfonden reglerade anslag enligt vad förut framhållits beräknas komma att utvisa en nettobesparing å 95,82 miljoner kronor, skulle budgetutjämningsfonden alltså genom utfallet av driftbudgetens utgiftssida tillföras 105,82 miljoner kronor.

Liksom i december 1955 har riksräkenskapsverket även nu räknat med en avsättning till budgetutjämningsfonden av kommunalskattemedel — motsvarande eftersläpningen i utbetalningarna av sådana skattemedel — med 450 miljoner kronor mot 400 miljoner kronor enligt riksstaten.

Med ledning av de i det föi-egående redovisade beräkningarna över utfallet av driftbudgetens inkomster och utgifter samt med hänsyn till de ytterligare utgifter, för vilka medel äskats å tilläggsstat — men med bortseende tills vidare från förändring i behållningar på reservationsanslag — har riksräkenskapsverket beräknat överskottet å driftbudgeten att tillföras budgetutjämningsfonden för löpande budgetår till 204,97 miljoner kronor, vilket belopp av ämbetsverket avrundats till 200 miljoner kronor. Ämbetsverket har därvid utgått från det i riksstaten beräknade underskottet å 0,53 miljon kronor, vilket ökats med dels den till 404,10 miljoner kronor uppgående summan av de anslag, som äskats å tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår, dels ock den i det föregående berörda uppräkningen med 50 miljoner kronor av avsättningen till budgetutjämningsfonden av kommunalskattemedel. Mot det härigenom framkomna underskottet å 454,63 miljoner kronor har ställts de beräknade merinkomsterna å inkomsttitlar, 553,78 miljoner kronor, samt de beräknade besparingarna å anslag, 105,82 miljoner kronor. Härigenom erhålles ett överskott att tillföras budgetutjämningsfonden å 205 (204,97) miljoner kronor, eller avrundat 200 miljoner kronor. Förutom detta överskott skall till budgetutjämningsfonden avsättas kommunalskattemedql och medel som skall överföras till särskilt konto i riksbanken om 450 respektive 275 miljoner kronor. Budgetutjämningsfonden skulle alltså komma att tillföras sammanlagt 925 miljoner kronor.

För att erhålla skillnaden mellan inkomsterna och de faktiska utbetal-

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1956 7

ningarna å driftbudgetens anslag skall det angivna överskottet korrigeras med hänsyn till inträffande förändringar i behållningen av reservationer å driftbudgeten. Riksräkenskapsverkets beräkningar ger vid handen att under löpande budgetår kan motses en minskning å 150 miljoner kronor av de reserverade medlen. Fördelningen av denna summa framgår av följande sammanställning.

ökning ( + ) resp.

Minskning (—)

Milj. kr. Reservationer som beräknas komma att överföras till budgetutjäm­

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1956

gare denna dag förordat, att från LKAB härrörande vinstmedel skall såväl för innevarande som nästkommande budgetår avsättas till budgetutjämningsfonden för att där reserveras för framtida investeringar i företaget. Avsättningen till fonden föreslås för budgetåret 1955/56 ske med ett belopp av 81,4 miljoner kronor.

Nu berörda förhållanden medför, att överskottet på driftbudgeten för innevarande år kan beräknas bli (10,5 + 81,4 = ) 91,9 miljoner kronor lägre än vad riksräkenskapsverket angivit. Det kassamässiga överskottet på driftbudgeten skulle emellertid endast reduceras med drygt 10 miljoner kronor, då ju reserveringen av LKAB:s vinstmedel icke medför några utgifter under nu löpande budgetår utan tillsvidare får karaktären av en bokföringsåtgärd.

III. Avskrivning av nya kapitalinvesteringar för budgetåret 1956/57

Avskrivningsanslagen i årets statsverksproposition var i viss omfattning upptagna med allenast beräknade belopp, beroende på att motsvarande investeringsanslag icke äskades definitivt. Jag hemställer nu att få anmäla de förändringar, som betingas av de definitiva anslagsäskandena samt av förslag om ytterligare investeringar utöver de i statsverkspropositionen beräknade.

Under statens allmänna fastighetsfond har i årets statsverksproposition äskats 135 000 kronor till nybyggnader för Chalmers tekniska högskola. Sedermera har i propositionen nr 89, med ändring av i statsverkspropositionen framlagt förslag, för ifrågavarande ändamål äskats ett investeringsanslag å 435 000 kronor. I anslutning härtill torde det häremot svarande avskrivningsanslaget böra uppräknas från 67 500 till 217 500 kronor. Under statens allmänna fastighetsfond har vidare äskats anslag till vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus m. m. å 32 500 000 kronor, till statens anstalt för fallandesjuka: om- och utbyggnadsarbeten å 1 000 000 kronor samt till utbyggande av akademiska sjukhuset i Uppsala å 1 255 000 kronor. Anslagen bör enligt gällande regler avskrivas med 50 procent. Investeringsanslagen till ersättningsanstalt för kvinnofängelset i Växjö m. m., till ersättningsanstalter för Långholmen m. m. samt till uppförande av klinik för alkoholsjukdomar m. m. har definitivt äskats med de i statsverkspropositionen beräknade beloppen. Motsvarande avskrivningsanslag upptages alltså med de tidigare, preliminärt äskade beloppen.

Under fonden för låneunderstöd har äskats anslag till lån till Lunds stifts prästers nykterhets- och diakoniförbund u. p. a. för vissa byggnadsarbeten vid Sätoftahemmet å 645 000 kronor. Då lånet avses skola vara ränte- och amorteringsfritt bör anslaget avskrivas i sin helhet.

Samtliga nu erforderliga jämkningar och tillägg i förhållande till statsverkspropositionens förslag till anslag till avskrivning av nya kapitalinvesteringar framgår av följande översikt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1956 9

ökning ( + )

Minskning (—)

Kronor

Statens allmänna fastighetsfond:

Nybyggnader för Chalmers tekniska högskola (prop. nr 89) -f- 150 000 Vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus m. m. (prop.

10 Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1956

Fonden för låneunderstöd

Inrikesdepartementet:

Lån till Lunds stifts prästers nykterhets- och diakoniförbund u. p. a. för vissa byggnads­

IV. Driftbudgeten för budgetåret 1956/57

Förändringar av utgifterna

I det i statsverkspropositionen framlagda förslaget till liksstat för budgetåret 1956/57 upptogs utgifter å sammanlagt 10 225 miljoner kronor. Härav föll 8 966 miljoner kronor på egentliga statsutgifter och 1 259 miljoner kronor på utgifter för statens kapitalfonder.

I särskilda propositioner har Kungl. Maj :t framlagt förslag till ett flertal ändringar beträffande driftbudgetens utgiftssida.

I fråga om Kungl. Maj :ts i statsverkspropositionen framlagda anslagsäskanden har riksdagen i åtskilliga fall redan fattat beslut. Anslagsgranskningen har emellertid totalt icke medfört någon större förändring av siffrorna.

Tredje huvudtiteln utvisar en ökning med 0,2 miljon kronor på anslaget till Förenta Nationerna.

Anslagssumman under fjärde huvudtiteln minskar i jämförelse med statsverkspropositionen med 1,9 miljoner kronor. Bland minskningarna må nämnas 1,1 respektive 0,2 miljoner kronor å anslagen till ersättning till arméns och flygvapnets delfonder av försvarets fastighetsfond, samt 0,6 respektive 0,8 miljon kronor å anslagen till avlöningar till aktiv personal vid marinen och flygvapnet. Å andra sidan ökar fortifikationsförvaltningens och arméns avlöningsanslag med 0,5 respektive 0,2 miljon kronor, varjämte tillkommit ett anslag till engångsanskaffning av musikinstrument å 0,2 miljon kronor.

För femte huvudtiteln beräknas en anslagsmässig ökning med sammanlagt 276,1 miljoner kronor. Härav hänför sig 275 miljoner kronor till det i propositionen nr 107 äskade anslaget till fondering för framtida pensionsändamål, 0,6 miljon kronor till anslagen till yrkesinspektionens avlöningar och omkostnader samt 0,4 miljon kronor till anslaget till särskilda barnbidrag till änkors och invaliders barn. Det är emellertid att märka, att anslagen på folkpensioneringens område kalkylerats med utgångspunkt från endast fyra indextillägg, medan man nu med hänsyn till inträdd stegring av levnadskostnaderna synes böra räkna med fem indextillägg, innebärande en kostnadsökning med 36,2 miljoner kronor, varav 0,1 miljon kronor faller på änke- och änklingsbidragen. Då kostnaderna för dessa ändamål tidigare beräknats till respektive 1 596,5 och 16,4 miljoner kronor och motsvarande anslag uppförts med avrundat 1 600 respektive 16,4 miljoner kronor, skulle den faktiska kostnadsökningen under huvudtiteln genom tillkomsten av

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1956 11

ytterligare ett indextillägg kunna anges till respektive (1 596,5 -f- 36,1 ■— 1 600 =) 32,6 och 0,1 miljon kronor eller tillhopa 32,7 miljoner kronor. Den faktiska nettoökningen under huvudtiteln kan sålunda anges till (276,1 + 32,7 =) 308,8 miljoner kronor.

Under sjätte huvudtiteln ökar anslagssumman med 3,5 miljoner kronor till följd av det i propositionen nr 90 äskade anslaget till bidrag till televisionsverksamhetens driftkostnader.

Åttonde huvudtiteln företer en nettoökning med 3,5 miljoner kronor. Till ett belopp av 3 miljoner kronor avser ökningen anslaget till bidrag till vissa byggnadsarbeten inom det allmänna skolväsendet. Vidare har ett anslag å 0,4 miljon kronor äskats till ökad intagning av studerande vid de tekniska högskolorna.

Under nionde huvudtiteln uppstår en minskning med 8,6 miljoner kronor, beroende på att anslaget till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område minskar med 9 miljoner kronor, medan å andra sidan anslaget till kostnader för beredskapslagring av livsmedel och fodermedel m. m. upptages till ett med 0,4 miljon kronor förhöjt belopp.

Anslagen under tionde huvudtiteln ökar med netto 1,6 miljoner kronor. Sålunda har anslaget till atomenergiverksamhet inom Aktiebolaget Atomenergi uppräknats med 1,7 miljoner kronor. Som en följd av de i propositionen nr 97 framlagda förslagen rörande priskontrollens framtid in. m. har tillkommit anslag till avlöningar och omkostnader för statens pris- och kartellnämnd å 0,7 respektive 0,2 miljon kronor, till kostnader för statens upplysningsbyrå å 0,2 miljon kronor samt till avvecklingskostnader för statens priskontrollnämnd å likaledes 0,2 miljon kronor. Å andra sidan förutses minskningar i förhållande till de i statsverkspropositionen preliminärt beräknade beloppen för anslagen till avlöningar för kommerskollegium och för ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor samt till avlöningar och omkostnader för statens priskontrollnämnd med respektive 0,2, 0,1, 0,8 och 0,2 miljon kronor. Vidare har i propositionen nr 105 äskats anslag till bland annat avlöningar och omkostnader för statens institut för konsumentfrågor å 0,3 respektive 0,1 miljon kronor, varjämte anslaget till bidrag till Hemmens forskningsinstitut föreslås minskat med 0,2 miljon kronor.

För elfte huvudtiteln beräknas en nettoökning med 1,4 miljoner kronor, främst till följd av vissa i förhållande till statsverkspropositionen nytillkomna anslag. Bland dessa märkes anslagen till skyddsympning mot polio å 2 miljoner kronor, till bidrag till vissa ombyggnadsarbeten vid serafimerlasarettet å 0,2 miljon kronor samt till bidrag till ny- och ombyggnad av Sabbatsbergs sjukhus å likaledes 0,2 miljon kronor. Ä andra sidan minskar anslaget till karolinska sjukhuset: utrustning med 1,4 miljoner kronor.

För tolfte huvudtiteln medför det i propositionen nr 81 äskade anslaget till täckning av beräknat överskridande av anslagsmedlen för vissa löneoch pensionsförmåner eu ökning med 100 miljoner kronor.

För huvudtiteln avskrivning av nya kapitalinvesteringar beräknas ett ökat medelsbehov av 0,8 miljon kronor.

12 Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1956

Den totala nettoökningen i förhållande till statsverkspropositionen uppgår till 376,6 miljoner kronor.

Ny beräkning av vissa inkomsttitlar

I statsverkspropositionen utvisade driftbudgetens inkomstsida en summa av It 172,9 miljoner kronor, varav 10 470,6 miljoner kronor hänförde sig till egentliga statsinkomster och 702,3 miljoner kronor till inkomster av statens kapitalfonder.

Bland de under egentliga statsinkomster ingående skatterna beräknades i statsverkspropositionen inkomsttiteln skatt å inkomst och förmögenhet in. in. ge 6 000 miljoner kronor. Inkomsttitlarna kupongskatt, fondskatt, skogsvårdsavgift^-, arvslottsskatt, gåvoskatt och kvarlåtenskapsskatt, lotterivinstskatt samt omsättnings- och expeditionsstämplar in. in. upptogs till 6, 17, 8, 70, 49 respektive 75 miljoner kronor. I automobilskattemedel beräknades inflyta 1 030 miljoner kronor. Tullar och acciser beräknades ge sammanlagt 2 802 miljoner kronor, varav i tullmedel 550 miljoner kronor, varuskatt 205 miljoner kronor, införselavgift och accis å fettvaror m. m. 54 miljoner kronor, skatt å kaffe 19 miljoner kronor, tobaksskatt 680 miljoner kronor, skatter å alkoholhaltiga drycker och läskedrycker sammanlagt 1 190 miljoner kronor, nöjesskatt 59 miljoner kronor samt skatt å elektrisk kraft 45 miljoner kronor. Uppbörden i statens verksamhet upptogs med 161 miljoner kronor. Under diverse inkomster inflytande medel beräknades till sammanlagt 251 miljoner kronor, varav 80 respektive 113 miljoner kronor i tips- och lotterimedel.

Inkomsterna från statens affärsverksfonder beräknades i statsverkspropositionen, under förutsättning av oförändrade löner och taxor, till sammanlagt 345 miljoner kronor, varav för postverket 15 miljoner kronor, televerket 105 miljoner kronor, statens järnvägar 25 miljoner kronor, statens vattenfallsverk 125 miljoner kronor och för domänverket 75 miljoner kronor.

I sin förut nämnda skrivelse den 23 mars 1956 har riksräkenskapsverket jämlikt gällande instruktion avlämnat förslag till förnyad beräkning av statsverkets inkomster under de större inkomsttitlarna för budgetåret 1956/ 57. Vid beräkningens verkställande har ämbetsverket liksom under tidigare år från vederbörande myndigheter införskaffat nya uppgifter rörande de större inkomsttitlarna ävensom beträffande vissa speciellt konjunkturkänsliga inkomsttitlar. Beträffande de allmänna förutsättningarna för beräkningarna har riksräkenskapsverket anfört följande.

Riksräkenskapsverket angav som grundval för sin beräkning i december 1955 vissa allmänna förutsättningar i avseende på den samhällsekonomiska utvecklingen under den period beräkningen avsåg, i första hand under år 1956. Därvid framhölls att bl. a. svårigheten att överblicka hela effekten av de åtgärder av ekonomisk-politisk natur, som vidtagits i konjunkturdämpande syfte i Sverige och i de för den internationella konjunkturutvecklingen ledande länderna i Amerika och Västeuropa utgjorde ett osäkerhetsmo­

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1956 13

ment i framtidsbedömningen. Av rådande tendenser att döma kunde emellertid en fortsatt produktionsuppgång och stigande inkomster för såväl löntagare som övriga fysiska personer påräknas även under 1956. Generellt sett byggde sålunda beräkningarna av såväl direkta som indirekta skatteinkomster på antagandet av en stegring av skatteunderlaget. Denna uppfattning av de ekonomiska utvecklingstendenserna synes alltjämt kunna läggas till grund för en beräkning av statsverkets inkomster under budgetåret 1956/57.

Vad gäller de förnyade beräkningarna under de olika inkomsttitlarna har riksräkenskapsverket anfört i huvudsak följande.

Skatt å inkomst och förmögenhet m. m. över denna titel redovisas uppbörden av de statsskatter, som skola slutligt redovisas på titeln men därjämte även kommunalutskylder samt vissa andra skatter, avgifter och bidrag, som uppbäras i samband med den allmänna skatteuppbörden. I statsverkspropositionen uppfördes de behållna inkomsterna på titeln med 6 000 miljoner kronor. I förhållande till riksräkenskapsverkets beräkning i december 1955 innebar detta en nedräkning med 100 miljoner kronor. Nedräkningen motiverades med att en föreslagen allmän skattesänkning för fysiska personer kunde beräknas medföra ett skattebortfall av nämnda storleksordning under budgetåret 1956/57.

Genom källskattesystemet påverka variationer i den sammanlagda inkomsten för löntagare och i beskattningshänseende likställda direkt storleken av den preliminära A-skatlen. I inkomstberäkningen i december 1955 angav riksräkenskapsverket vissa förutsättningar för beräkning av löneinkomstens utveckling under år 1956, vilka alltjämt synas äga giltighet. Sålunda påpekades, att en viss glidning uppåt av lönenivån vid sidan av de avtalsmässiga höjningarna syntes ha inträffat under år 1955, varigenom denna vid ingången av år 1956 översteg den för år 1955 genomsnittliga. En viss sysselsättningsökning liksom fortsatt överflyttning av arbetskraft från lägre till högre betalda yrken syntes likaså ha bidragit till en stegring av den totala lönesumman under 1955. Sammanlagt beräknades den totala lönesumman under 1955 bliva 11 procent större än under 1954. Även för år 1956 ansågs med hänsyn till antagandena beträffande den allmänna konjunkturutvecklingen en fortsatt löneglidning uppåt kunna förutsättas liksom en fortsatt övergång från lägre till högre betalda yrken. Den ökning av lönesumman, som därutöver kunde komma att bli en följd av årets avtalsrörelse, lät sig givetvis icke överblickas. Det antogs emellertid att lönesummans sammanlagda stegring skulle bli mindre än under 1955. I kalkylerna räknades med cn stegring av den sammanlagda lönesumman med 7 procent från 1955 till 1956. De slutliga resultaten av avtalsrörelsen, vilka ansluta sig till den centralt träffade uppgörelsen, kunna beräknas komma att medföra eu genomsnittlig löneökning med omkring 4 procent. Enligt riksräkenskapsverkets mening synes ingen anledning finnas att frångå det nyssnämnda antagandet om den totala lönesummans ökning under år 1956.

Vid sin beräkning i december 1955 kunde riksräkenskapsverket utnyttja uppgifter om den preliminära A-skattens storlek till och med uppbördsterminen i september 1955. Nu tillgängliga uppgifter om den preliminärt erlagda A-skattens storlek under uppbördsterminerna i november 1955 och januari 1956 visa något lägre värden än vad riksräkenskapsverket antog i sin senaste beräkning. Till följd härav har den preliminära A-skatten nu antagits inflyta med något lägre belopp under uppbördsåret 1956—57 och efterföljande uppbördsår, än vad som tidigare antagits. De i propositioner den 23 februari och den 2 mars 1956 (nr 88 och nr 107) framförda förslå-

14 Kungl. Mctj. ts proposition nr 175 år 1956

gen till nya skatteskalor respektive förhöjning av pensionsavgiften från 1,8 till 2,5 procent av den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten komma under förutsättning av riksdagens bifall alt påverka uppbörden av preliminär A-skatt från och med uppbördsåret 1957—58. Riksräkenskapsverket beräknar, att tillämpningen av de nya skatteskalorna kommer att innebära ett bortfall av preliminär A-skatt av storleksordningen 100 miljoner kronor under budgetåret 1956/57, vilket ungefär till hälften beräknas motvägas av ökningen av pensionsavgifterna.

Beträffande fysiska personers inkomst av andra förvärvskällor än tjänst synes ingen anledning föreligga att i detta sammanhang utgå från annat antagande än som redovisades i inkomstberäkningen i december 1955 och som innebar en viss stegring under 1956. För ifrågavarande inkomsttagare, vilka i huvudsak erlägga preliminär B-skatt, kunna de föreslagna nya skatteskalorna och de höjda folkpensionsavgifterna förutsättas komma att påverka skatteuppbörden först under uppbördsåret 1959—60.

Vad beträffar aktiebolagen antogs vid decemberberäkningen en uppgång av den sammanlagda taxerade inkomsten med 7 procent från verksamhetsåret 1954 till verksamhetsåret 1955. Riksräkenskapsverket har icke funnit anledning att nu ändra detta antagande. För verksamhetsåret 1956 räknar riksräkenskapsverket nu med en uppgång av bolagens taxerade inkomster med 5 procent, vilket är mera än vad som antogs i december. Till följd av att bolagens inkomster innevarande år kunna förutsättas påverka den ordinarie uppbörden av preliminär B-skatt först under uppbördsåret 1958—59 har det höjda inkomstantagandet icke föranlett någon ändring av den antagna uppbörden av preliminär B-skatt under budgetåret 1956/57.

Bestämmelserna om ränta å kvarstående skatt ha hittills medfört att bolagen i betydande utsträckning kompletterat inbetalningarna av preliminärskatt under de ordinarie uppbördsterminerna med fyllnadsinbetalningar. Under våren 1955 inflöto i fyllnadsinbetalningar sammanlagt omkring 525 miljoner kronor, varav huvudparten från bolag. Härigenom har den enligt taxeringen 1955 påförda kvarstående skatten för bolagen nedbringats till ca 130 miljoner kronor. Detta belopp överstiger endast med omkring 45 miljoner kronor den enligt samma taxering beräknade överskjutande skatten för bolag. Underlag saknas för en bedömning i vad mån kvarskatteräntans betalningsstimulerande effekt påverkas av det strama läget på kreditmarknaden. Riksräkenskapsverket förutsätter nu liksom vid decemberberäkningen att inga förändringar inträffat härvidlag. Under denna förutsättning räknar riksräkenskapsverket med att fyllnadsinbetalningar komma att verkställas under våren 1956 och våren 1957 i sådan omfattning att den kvarstående skatten för bolagens del vid taxeringarna 1957 och 1958 blir av ungefär samma omfattning som vid 1955 års taxering. Det höjda antagandet för bolagens taxerade inkomster under verksamhetsåret 1956 medför, att fyllnadsinbetalningarna våren 1957 nu upptagits till ett jämfört med decemberberäkningen med 50 miljoner kronor förhöjt belopp.

Beträffande kvarstående skatt, avgifter och bidrag från större arbetsgivare till yrkesskade- och sjukförsäkringarna, tillkommande skatt och inflytande restantier visa riksräkenskapsverkets förnyade beräkningar inga eller endast obetydliga avvikelser i jämförelse med decemberberäkningen.

Vad utgifterna på titeln beträffa avvika de förnyade beräkningarna endast obetydligt från beräkningarna i december. De upptagna beloppen under posten förskott m. m. till sjukkassorna erfordra emellertid en speciell kommentar. Enligt uppgifter från riksförsäkringsanstalten kunna på kalenderåret 1955 belöpande avgifter och arbetsgivarbidrag beräknas överstiga vad som förskottsvis utbetalats till sjukkassorna med 170 miljoner kronor. Av

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1956 15

dessa 170 miljoner kronor hänföra sig emellertid omkring 10 miljoner kronor till restbidrag från staten, vilka icke beröra inkomstskatteliteln. Avräkningsmedlen skola enligt gällande lag av centralsjukkassorna avsättas till särskilda fonder. Enligt riksförsäkringsanstalten äro avräkningsmedlen avsedda att utbetalas till sjukkassorna under början av år 1957. I sin beräkning har riksräkenskapsverket förutsatt att förskott på avgifter och bidrag till sjukkassorna under budgetåret 1956/57 komma att utgå endast med det belopp som utöver avräkningsmedlen erfordras för att täcka sjukkassornas medelsbehov. I den mån så icke blir fallet får den i tablån angivna nettoinkomsten på titeln skatt å inkomst och förmögenhet in. in. minskas i motsvarande utsträckning.

Med starkt understrykande av de osäkerhetsmoment som även vid denna tidpunkt föreligga vid beräkningen och under den ovan givna förutsättningen beträffande sjukkassornas avräkningsmedel, uppskattar riksräkenskapsverket den behållna inkomsten på titeln skatt å inkomst och förmögenhet m. m. för budgetåret 1955/56 till 5 500 miljoner kronor och förordar, att samma titel i det slutliga riksstatsförslaget uppföres med 6 000 miljoner kronor.

Beträffande de avsättningar till och återföringar från budgetutjämningsfonden av kommunalskattemedel, som enligt de förnyade beräkningarna böra verkställas under budgetåren 1955/56 och 1956/57, finnes inget skäl till ändring av de i december 1955 beräknade beloppen. De beräknade avsättningarna och återföringarna under de båda budgetåren ha sammanställts i nedanstående tablå (miljoner kronor):

• 1955/56 1956/57

Arvslottsskatt, gåvoskatt och kvarlåtenskapsskatt. I statsverkspropositionen är denna inkomsttitel upptagen till 70 miljoner kronor. Generalpoststyrelsen har i skrivelse den 10 mars 1956 förordat, att ifrågavarande inkomster i den definitiva riksstaten uppföras med oförändrat belopp. Riksräkenskapsverket, som för innevarande budgetår beräknar inkomsterna på titeln till likaledes 70 miljoner kronor, föreslår, att det i statsverkspropositionen upptagna beloppet för budgetåret 1956/57 får kvarstå oförändrat.

Lotterivinstskatten har i statsverkspropositionen uppförts med 49 miljoner kronor. Generalpoststyrelsen har i sin ovan nämnda skrivelse anfört, att ifrågavarande inkomster för budgetåret 1956/57 synas böra beräknas till 48 miljoner kronor. För löpande budgetår uppskattar riksräkenskapsverket inkomsterna till 48 miljoner kronor. Med hänsyn till att i samband med prishöjningen på penninglotteriets lottsedlar lotteriets vinstplan kommer att utökas förordar ämbetsverket, att titeln i det slutliga riksstatsförslaget upptages till 53 miljoner kronor, vilket är 4 miljoner kronor mera än i statsverkspropositionen.

Omsättnings- och cxpeditionsstämplar m. m. Denna titel har i statsverkspropositionen uppförts med 75 miljoner kronor. Generalpoststyrelsen, som i november 1955 uppskattade inkomsterna till 72 miljoner kronor, anser efter förnyad beräkning, att uppbörden under titeln bör beräknas till 75 miljoner kronor. Styrelsen uppskattar visserligen inkomstutfallet för löpande budgetår till 78 miljoner kronor, men den anser att stämpelavgifterna för aktie- och obligationsemissioner samt lagfarter, vilka under löpande

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1956

budgetår visat kraftig stegring, sannolikt icke komma att lämna lika hög avkastning under nästa budgetår. Riksräkenskapsverket anser emellertid en uppräkning med 5 miljoner kronor av det i statsverkspropositionen upptagna beloppet vara befogad och föreslår, att titeln i det slutliga riksstatsförslaget beräknas till 80 miljoner kronor.

Fordonsskatt. Denna inkomsttitel är i statsverkspropositionen upptagen till 315 miljoner kronor i enlighet med riksräkenskapsverkets förslag i december 1955. Inkomsterna på titeln under löpande budgetår beräknades samtidigt till 290 miljoner kronor. Enligt från överståthållarämbetet och länsstyrelserna inhämtade uppgifter uppgick den debiterade fordonsskatten vid den ordinarie uppbördsstämman i februari 1956 till 264,5 miljoner kronor, vilket är 8 procent högre än det föregående år debiterade beloppet. Genom bestämmelserna i kungörelsen om anstånd i vissa fall med erläggande av automobilskatt för år 1956 (SFS 590/1955) kunna omkring 8 miljoner kronor beräknas inflyta först under budgetåret 1956/57. Å andra sidan inneburo motsvarande bestämmelser för år 1955 att omkring 7 miljoner kronor avseende debiteringen i februari 1955 inlevererades först under innevarande budgetår. Med utgångspunkt från de anförda uppgifterna och under antagande att den vid sidan av huvuddebiteringen inflytande fordonsskatten kommer att öka i samma takt som den ordinarie uppbörden beräknar riksräkenskapsverket fortfarande inkomsterna på titeln till 290 miljoner kronor för budgetåret 1955/56. Beträffande utvecklingen av fordonsbeståndet under nästkommande budgetår finner ämbetsverket ingen anledning revidera de i decemberberäkningen gjorda antagandena. Riksräkenskapsverket föreslår därför, att titeln fordonsskatt i det slutliga riksstatsförslaget uppföres med samma belopp som i statsverkspropositionen, 315 miljoner kronor.

Bensinskatten är i statsverkspropositionen upptagen med 640 miljoner kronor i enlighet med riksräkenskapsverkets förslag i december 1955. Inkomsterna på titeln för innevarande budgetår, som av ämbetsverket i december 1955 beräknades till 615 miljoner kronor, beräknas nu till 600 miljoner kronor. Denna nedräkning sammanhänger huvudsakligen med att den genom förordning den 17 februari 1956 (nr 42) medgivna förlängningen av kredittiden för inbetalning av bensinskatt till kontrollstyrelsen beräknas medföra en förskjutning av skatteleveranserna från innevarande till nästkommande budgetår med 12 miljoner kronor. Då förskjutningen från budgetåret 1956/57 till 1957/58 kan beräknas bli av samma storleksordning behöver emellertid inte beräkningen för budgetåret 1956/57 ändras av denna anledning. Under hänvisning till det i jämförelse med decemberberäkningen oförändrade antagandet om fordonsbeståndets utveckling föreslår riksräkenskapsverket, att inkomsttiteln bensinskatt i det slutliga riksstatsförslaget uppföres med oförändrat 640 miljoner kronor.

Särskild investeringsavgift för motorfordon beräknades av riksräkenskapsverket i december 1955 till 75 miljoner kronor, vilket belopp även upptagits i statsverkspropositionen. Vid sin beräkning förutsatte riksräkenskapsverket att avgiften endast skulle utgå under år 1956. Under samma förutsättning föreslår ämbetsverket, att ifrågavarande inkomsttitel i det slutliga riksstatsförslaget uppföres med oförändrat 75 miljoner kronor.

Tullmedel. Denna titel beräknades av riksräkenskapsverket i december 1955 till 550 miljoner kronor, vilket belopp även uppfördes i statsverkspropositionen. I skrivelse den 9 mars 1956 har generaltullstyrelsen anfört, att styrelsen funnit sig sakna anledning frångå" den i november 1955 gjorda

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1956 17

beräkningen, enligt vilken uppbörden av tullmedel upptagits till netto 550 miljoner kronor. Enligt generaltullstyrelsens bedömande torde tullinkomsterna av icke-varaktiga konsumtionsvaror bli något högre än vad som beräknades i november. Vidare synes det styrelsen ovisst om importen av maskiner och redskap kommer att sjunka så mycket som styrelsen då förutsatte. Styrelsen finner det å andra sidan icke osannolikt att tullintäkterna av varaktiga konsumtionsvaror m. m. samt av övriga varor kunna komma att uppgå till lägre belopp än de i november kalkylerade. Generaltullstyrelsen har ansett sig kunna räkna med att de olika öknings- och minskningsposterna i stort sett komma att uppväga varandra.

Tullinkomsterna ha av riksräkenskapsverket redan för innevarande budgetår beräknats till 560 miljoner kronor, vilket är 30 miljoner kronor mera än vad som antogs i december 1955 och 60 miljoner kronor mera än vad som upptagits i riksstaten. Även om importen inte kan väntas öka i samma takt under budgetåret 1956/57 som under budgetåren närmast dessförinnan, anser riksräkenskapsverket dock en viss ökning sannolik, vilket även skulle medföra en stegring i tullinkomsterna. Riksräkenskapsverket föreslår därför, att titeln tullmedel under förutsättning av i huvudsak oförändrade tulltaxor i det slutliga riksstatsförslaget upptages till 580 miljoner kronor, vilket är 30 miljoner kronor mera än i statsverkspropositionen.

Varuskatt. I statsverkspropositionen har för denna inkomsttitel upptagits 205 miljoner kronor. Kontrollstyrelsens och generaltullstyrelsens förnyade beräkningar ge tillsammans ett belopp av 207 miljoner kronor, vilket innebär en höjning med 10 miljoner kronor från vad som uppskattades i november 1955. För innevarande budgetår beräknar riksräkenskapsverket, att titeln skall lämna en inkomst av 210 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket förordar att titeln varuskatt även i det slutliga riksstatsförslaget uppföres med 210 miljoner kronor, vilket är 5 miljoner kronor mera än i statsverkspropositionen.

Införselavgift och accis å fettvaror m. m. Denna inkomsttitel har i statsverkspropositionen upptagits med 54 miljoner kronor, vilket belopp byggde på av jordbruksnämnden och kontrollstyrelsen verkställda beräkningar. Dessa myndigheter ha vid förnyade beräkningar bibehållit tidigare belopp. Uppskattningen av titelns inkomster är förenad med betydande svårigheter, främst till följd av att införselavgiften är beroende av den internationella fettråvaruprisnivåns utveckling. Enligt riksräkenskapsverkets mening synes titelns inkomster böra uppföras i det slutliga riksstatsförslaget med ett till 55 miljoner kronor avrundat belopp.

Tobaksskatt. Riksräkenskapsverket beräknade i december 1955 denna titel till 680 miljoner kronor, vilket belopp uppförts i statsverkspropositionen. Tobaksmonopolet har vid förnyad beräkning den 8 mars 1956 föreslagit samma belopp, 680 miljoner kronor, som vid dess beräkning i oktober 1955. Riksräkenskapsverket, som uppskattar inkomstutfallet för löpande budgetår till 670 miljoner kronor, föreslår, att titeln tobaksskatt i det slutliga riksstatsförslaget upptages till 690 miljoner kronor, vilket i förhållande till statsverkspropositionen innebär en uppräkning med 10 miljoner kronor.

Rusdrycksmedel av partihandelsbolag och rusdrycksmedel av detaljhandelsbolag. Ifrågavarande titlar ha i statsverkspropositionen uppförts med 12 respektive 30 miljoner kronor. Kontrollstyrelsen bär i skrivelse den 10 mars 1956 förordat, att dessa belopp bibehållas. Enligt riksräkenskapsver-

2 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 175

18 Knngl. Maj:ts proposition nr 175 år 1956

kets mening saknas anledning att i det slutliga riksstatsförslaget frångå statsverkspropositionens beräkning.

Omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker. Denna titel angavs av riksräkenskapsverket i december 1955 till 925 miljoner kronor, vilket belopp upptagits i statsverkspropositionen. Kontrollstyrelsen, som i november 1955 uppskattade inkomsterna till 900 miljoner kronor, har i skrivelse den 10 mars 1956 angivit inkomsterna på titeln till 950 miljoner kronor. För innevarande budgetår beräknade riksräkenskapsverket i december 1955 inkomsterna till 900 miljoner kronor. Till följd av att omsättningsökningen för spritdrycker synes bli icke oväsentligt större än vad som kunde förutses i december, har ämbetsverket nu beräknat inkomsterna för innevarande budgetår till 960 miljoner kronor. Den kraftiga och ihållande omsättningsökningen motiverar enligt riksräkenskapsverkets mening en uppräkning även av det i statsverkspropositionen upptagna beloppet för budgetåret 1956/57. Riksräkenskapsverket föreslår därför att titeln omsättnings- och utskänkningsskatt i det slutliga riksstatsförslaget uppföres med 1 050 miljoner kronor, vilket är 125 miljoner kronor mera än i statsverkspropositionen.

Omsättnings- och utskänkningsskatt å vin. Inkomsterna under denna titel beräknades i december 1955 av riksräkenskapsverket till 60 miljoner kronor i anslutning till kontrollstyrelsens förslag. Samma belopp har även upptagits i statsverkspropositionen. Kontrollstyrelsen har i sin förnyade beräkning angivit inkomsterna till 55 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket föreslår i överensstämmelse med kontrollstyrelsens beräkning att ifrågavarande titel i det slutliga riksstatsförslaget uppföres med 55 miljoner kronor, vilket är 5 miljoner kronor mindre än i statsverkspropositionen.

Maltdrycksskatten uppfördes i statsverkspropositionen med 120 miljoner kronor i anslutning till riksräkenskapsverkets förslag. Kontrollstyrelsen, som i november 1955 beräknade maltdrycksskatten till 115 miljoner kronor, har vid förnyad beräkning nedsatt beloppet till 100 miljoner kronor. För innevarande budgetår räknar riksräkenskapsverket nu med en inkomst på titeln av 105 miljoner kronor mot 115 miljoner kronor i december 1955. Denna nedräkning motiveras främst av, att den nedgång i försäljningen av starköl som följde efter den höga försäljningen i oktober 1955 blivit mera markerad, än vad som kunde förutses i december. Riksräkenskapsverket anser en nedräkning även för budgetåret 1956/57 vara befogad och föreslår, att titeln maltdrycksskatt i det slutliga riksstatsförslaget uppföres med 110 miljoner kronor, vilket är 10 miljoner kronor mindre än i statsverkspropositionen.

Skatt å läskedrycker har i statsverkspropositionen uppförts med 43 miljoner kronor i överensstämmelse med riksräkenskapsverkets beräkning i december 1955. Kontrollstyrelsen, som i november 1955 beräknade titeln till 43 miljoner kronor, har efter förnyad beräkning föreslagit ett till 45 miljoner kronor förhöjt belopp. Riksräkenskapsverket, som för löpande budgetår uppskattar inkomsterna till 48 miljoner kronor, föreslår att titeln i det slutliga riksstatsförslaget uppföres med likaledes 48 miljoner kronor, vilket är 5 miljoner kronor mera än i statsverkspropositionen.

Statlig nöjesskatt. Denna inkomsttitel har i statsverkspropositionen beräknats till 59 miljoner kronor i överensstämmelse med riksräkenskapsverkets beräkning i december 1955. Riksräkenskapsverket föreslår att titeln i det slutliga riksstatsförslaget uppföres med oförändrat 59 miljoner kronor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1956 19

Skatt å elektrisk kraft liar i statsverkspropositionen upptagits med 45 miljoner kronor i överensstämmelse med riksräkenskapsverkets beräkning i december 1955. Riksräkenskapsverket föreslår att titeln i det slutliga riksstatsförslaget uppföres med oförändrat 45 miljoner kronor.

Inkomst av myntning och justering. Denna inkomsttitel har i statsverkspropositionen i anslutning till riksräkenskapsverkets förslag upptagits till 15 miljoner kronor. Mynt- och justeringsverket, som i oktober 1955 uppskattade ifrågavarande inkomster till 14,2 miljoner kronor, har vid förnyad beräkning den 27 februari 1956 sänkt detta belopp till 11 miljoner kronor. Nedräkningen motiveras av eu förutsedd ytterligare nedgång i präglingen av 5-kronemynt. Riksräkenskapsverket föreslår, att titeln i det slutliga riksstatsförslaget uppföres med 12 miljoner kronor, vilket är 3 miljoner kronor mindre än i statsverkspropositionen.

Bötesmedlen upptogos i statsverkspropositionen till 17 miljoner kronor i överensstämmelse med riksräkenskapsverkets förslag. Då inkomsterna på ifrågavarande titel för innevarande budgetår nu beräknas till 18 miljoner kronor föreslår riksräkenskapsverket, att bötesmedlen i det slutliga riksstatsförslaget uppföras med ett till 20 miljoner kronor förhöjt belopp.

Totalisatormedlen ha i statsverkspropositionen beräknats till 23 miljoner kronor i anslutning till riksräkenskapsverkets förslag i december 1955. Riksräkenskapsverket föreslår, att ifrågavarande inkomsttitel i det slutliga riksstatsförslaget uppföres med oförändrat 23 miljoner kronor.

Tipsmedel. I statsverkspropositionen ha inkomsterna på denna titel upptagits med 80 miljoner kronor i överensstämmelse med riksräkenskapsverkets beräkning i december 1955. Riksräkenskapsverket föreslår, att titeln i det slutliga riksstatsförslaget uppföres med oförändrat 80 miljoner kronor.

Lotterimedlen upptogos i statsverkspropositionen till 113 miljoner kronor. I förhållande till riksräkenskapsverkets beräkning i december innebar detta en uppräkning med 10 miljoner kronor. Uppräkningen motiverades med en föreslagen och sedermera av 1956 års riksdag beslutad höjning av priset på lottsedlar till penninglotteriet med 2 kronor. Det förhöjda priset, som enligt av riksräkenskapsverket inhämtade upplysningar från Svenska Penninglotteriet Aktiebolag är avsett att tillämpas första gången vid lottförsäljningen till dragningen i maj 1956, kan i och för sig väntas medföra en tendens till minskad efterfrågan. Å andra sidan torde dessa tendenser komma att motverkas av den i samband med prishöjningen utökade vinstplanen. Svenska Penninglotteriet Aktiebolag, som i oktober 1955 beräknade inkomsterna på ifrågavarande titel till 96,5 miljoner kronor, har vid förnyad beräkning angivit inleveranserna på titeln under budgetåret 1956/57 till 102 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket, som beräknar inkomsterna under titeln lotterimedel till 100 miljoner kronor för innevarande budgetår, föreslår, alt titeln i det slutliga riksstatsförslaget uppföres med etl till 110 miljoner kronor avrundat belopp, vilket är 3 miljoner kronor lägre än i statsverkspropositionen.

För inkomsttiteln postverket föreslog riksräkenskapsverket i december 1955 ett belopp av 15 miljoner kronor, vilket även upptagits i statsverkspropositionen. Inkomsterna på ifrågavarande titel beräknades av generalpoststyrelsen i oktober 1955 till 12 miljoner kronor. I skrivelse till riksräkenskapsverket den 9 mars 1956 har styrelsen avgivit förnyad beräkning av postverkets överskott. Den nya beräkningen visar i jämförelse med mot­

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1956

svarande kalkyl i oktober en uppräkning av postverkets inkomster med inemot 8 miljoner kronor. Å andra sidan räknar generalpoststyrelsen med en ökning av driftkostnaderna med över 12 miljoner kronor varvid förutsatts riksdagens bifall till Kungl. Maj:ts proposition den 23 februari 1956 (nr 81) angående statstjänstemännens löner under 1956. Inkomstöverskottet skulle enligt generalpoststyrelsens förnyade beräkningar komma att uppgå till 7 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket föreslår, att som inkomst av postverket i det slutliga riksstatsförslaget uppföres ett till 10 miljoner kronor avrundat belopp, vilket är 5 miljoner lägre än i statsverkspropositionen.

Televerket. Inkomsterna på denna titel upptogos av riksräkenskapsverket i december 1955 till 110 miljoner kronor, varvid ämbetsverket i avvaktan på Kungl. Maj:ts beslut icke beaktat en av telestyrelsen föreslagen förhöjning av den extra avsättningen till värdeminskningskonto. I statsverkspropositionen upptogs televerkets överskott till 105 miljoner kronor, vilket innebar ett godtagande av den föreslagna förhöjningen av den extra avsättningen.

Telestyrelsen, som i november beräknade överskottet till 95 miljoner kronor, har i skrivelse till riksräkenskapsverket den 2 mars 1956 avgivit förnyad beräkning av televerkets överskott. Löneförhöjningarna för tjänstemän och linjearbetare från och med den 1 januari 1956 varom uppgörelse redan har träffats och motsvarande höjning av arvodena till de kontraktsanställda växelstationsföreståndarna kunna enligt styrelsen beräknas öka televerkets driftkostnader med 19 miljoner kronor under budgetåret 1956/ 57. Telestyrelsen säger vidare att utvecklingen av televerkets rörelse under senare halvåret 1955 visat en påfallande avtagande ökningstakt, vilket säkerligen finge tillskrivas de åtgärder för att bromsa överkonjunkturen som ha vidtagits av statsmakterna. Det förefaller med hänsyn härtill telestyrelsen osannolikt att inkomsterna komma att uppgå till det av styrelsen i december 1955 angivna beloppet, varför styrelsen föreslår en nedräkning av ifrågavarande belopp med 10 miljoner kronor. Det av telestyrelsen beräknade överskottet att inlevereras under budgetåret 1956/57 skulle sålunda uppgå till (95—-19— 10 =) 66 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket, som enligt vad som inledningsvis framhållits anser, att ämbetsverkets uppfattning av de ekonomiska utvecklingstendenserna i december 1955 alltjämt kan läggas till grund för beräkningen av statsverkets inkomster, har vid sin förnyade beräkning av televerkets överskott endast tagit hänsyn till effekten av löneförhöjningarna och den förhöjda extra avsättningen till värdeminskningskonto. I överensstämmelse härmed föreslår riksräkenskapsverket, att som inkomst av televerket i det slutliga riksstatsförslaget uppföres ett belopp av 85 miljoner kronor, vilket är 20 miljoner kronor lägre än i statsverkspropositionen.

För inkomsttiteln statens järnvågar föreslog riksräkenskapsverket i december 1955 i anslutning till järnvägsstyrelsens förslag ett belopp av 25 miljoner kronor, vilket även upptagits i statsverkspropositionen. I skrivelse till riksräkenskapsverket den 14 mars 1956 säger järnvägsstyrelsen att förutsättningarna för beräkningarna på flera punkter ha ändrats sedan december. Genom nya löneavtal för löneplans- och kollektivanställda ökas statens järnvägars personalkostnader. Den sammanlagda effekten av lönekostnadernas stegring kan enligt järnvägsstyrelsen beräknas till 53 miljoner kronor per år. Vidare finner styrelsen att prisstegringarna på vissa förnödenheter ha blivit eller kunna med säkerhet heräknas bli större än vad styrelsen antog i december. Utan att några förändringar inträtt i styrelsens allmänna uppfattning om trafikutvecklingen har styrelsen å andra sidan

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1956 21

funnit det rimligt uppräkna godstrafikinkomsterna något. Riksräkenskapsverket föreslår, att som inkomst av statens järnvägar i det slutliga riksstatsförslaget uppföres ett belopp av 10 miljoner kronor, vilket är 15 miljoner kronor lägre än i statsverkspropositionen.

Statens vattenfallsvcrk. I statsverkspropositionen har denna inkomsttitel i anslutning till riksräkenskapsverkets förslag uppförts med 125 miljoner kronor. Vattenfallsstyrelsen, som i november 1955 beräknade överskottet till 115 miljoner kronor, har i skrivelse den 10 mars 1956 angivit överskottet till 110 miljoner kronor, varvid hänsyn tagits bl. a. till ökningen i löner och pensioner. Riksräkenskapsverket föreslår att ifrågavarande inkomsttitel i det slutliga riksstatsförslaget upptages till 120 miljoner kronor, vilket är 5 miljoner kronor lägre än i statsverkspropositionen.

Domänverket. I överensstämmelse med riksräkenskapsverkets förslag i december 1955 har denna titel i statsverkspropositionen uppförts med 75 miljoner kronor. Inkomsterna på ifrågavarande titel beräknades av domänstyrelsen i november 1955 till 65 miljoner kronor. I förnyad beräkning den 29 februari 1956 anser sig styrelsen med hänsyn dels till de beslutade och förutsedda lönehöjningarna för arbetare och tjänstemän och dels till de ogynnsamma snöförhållandena innevarande vinter i varje fall icke kunna räkna med ett högre överskott för år 1956 än 65 miljoner kronor. Styrelsen säger sig hysa den uppfattningen att snarare ett något lägre överskott är att förutse. Inleveranserna av uppkommande överskottsmedel för år 1956 komma enligt domänstyrelsen att ske i den takt som tillgången på rörelsemedel tillåter. Såvitt styrelsen nu kan bedöma torde huvuddelen av överskottet kunna inlevereras först under hösten 1957. Riksräkenskapsverket föreslår, att det inlevererade överskottet från domänstyrelsen i det slutliga riksstatsförslaget upptages med oförändrat 75 miljoner kronor.

Fonden för statens aktier. I statsverkspropositionen är denna inkomsttitel uppförd med 85 miljoner kronor varvid förutsatts viss avsättning till dispositionsfond av överskottet från Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag för verksamhetsåret 1955/56. Vid bifall till av särskild tillkallad förhandlingsdelegation avgivna förslag till överenskommelser om fortsatt samarbete mellan staten och Trafik AB Grängesberg-Oxelösund i Luossavaara-Kiirunavara aktiebolag, kommer vid bolagsstämma med sistnämnda bolag hösten 1956 ingen avsättning att ske till dispositionsfond. Riksräkenskapsverket, som under samma förutsättning beräknat inkomsterna på ifrågavarande titel till 115 miljoner kronor i december 1955, föreslår, alt inkomsterna på fonden för statens aktier i det slutliga riksstatsförslaget uppföres med 115 miljoner kronor, vilket är 30 miljoner kronor mera än i statsverkspropositionen.

Riksräkenskapsverket har slutligen framhållit, att de nu verkställda beräkningarna liksom den tidigare inkomstberäkningen är grundade på förutsättningarna, att det allmänna utrikespolitiska läget förblir i stort sett detsamma som för närvarande samt att den ekonomiska utvecklingen icke störes genom mera omfattande arbetskonflikter.

22 Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1956

Departementschefen

1. Den internationella ekonomiska utvecklingen. I den reviderade nationalbudgeten för år 1956 (bihnng C) analyseras inledningsvis den ekonomiska utvecklingen i utlandet. I flertalet länder präglades år 1955 av en fullt utbildad högkonjunktur. Det mest karakteristiska draget i denna har varit att expansionen framför allt gällt investeringarna. Detta var inte minst fallet i Förenta staterna, där de privata bruttoinvesteringarna steg med tolv procent under år 1955. För den privata konsumtionen var ökningen mindre eller knappt sju procent. De genomsnittliga prisförändringarna var under året ganska obetydliga. Allting tyder för Förenta staternas del på en stabil utveckling under det närmaste året på den höga nivå som uppnåtts. Det är dock möjligt att den fortsatta ökningen av produktionen inte får samma omfattning som föregående år. Bland de återhållande momenten har pekats dels på en beräknad nedgång i produktionen av bilar, dels på en viss avmattning i bostadsbyggandet och dels slutligen på den nedgång som inträffat i jordbrukarnas inkomster. Till de expansiva faktorerna hör främst, att företagens investeringar fortsätter att stiga, att de offentliga utgifterna väntas öka och att efterfrågan på konsumtionsvaror beräknas bli större.

Även de västeuropeiska länderna befinner sig i en period av snabb expansion. Sysselsättningen har stigit till en nivå, som medfört stora lönestegringar och framkallat oro för en inflationistisk utveckling. I Storbritannien var den samlade efterfrågan på varor och tjänster under år 1955 större än vad som kunde tillgodoses vid bevarad samhällsekonomisk balans. Övertrycket medförde dels en förskjutning uppåt av prisnivån med sex procent, dels ett underskott i betalningarna gentemot utlandet, uppgående till drygt ett hundra miljoner pund. Tyngdpunkten i den ekonomiska politiken har lagts på penningpolitiken; bland annat har diskontot successivt höjts till fem och en halv procent. Konsumtionsskatterna på olika varor liksom telefontaxorna och skatten på företagens utdelade vinster har höjts. Vidare har subventionerna på bröd och mjölk sänkts samt avbetalningsvillkoren och avskrivningsreglerna för industrin skärpts. För innevarande år kan man för Storbritanniens del räkna med fortsatt högkonjunktur. Med hänsyn till deklarationerna om en fortsatt stram ekonomisk politik synes det dock rimligt att räkna med en viss uppbromsning av expansionstakten. Detta kan komma att påverka vår utrikeshandel, eftersom Storbritannien är den främsta avnämaren av svenska exportvaror.

Även i Västtyskland har vissa inflationistiska tendenser förmärkts. Under det senaste året har ej endast hela tillväxten i de arbetsföra åldrarna utan också en del av de arbetslösa absorberats av näringslivet. Ett läge där full sysselsättning råder har nåtts. En viss prisstegring har inträffat. Den dynamiska kraften i denna utveckling har utgjorts av en kraftigt utbildad investeringskonjunktur. Även om åtgärder satts in för att dämpa aktiviteten måste man räkna med att expansionen kommer att fortsätta i en relativd snabb takt.

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1956 23

I den reviderade nationalbudgeten lämnas också en översikt av råvaruprisernas utveckling. Pristendenserna ger knappast något stöd för en förväntan om någon mera betydande förändring av det ekonomiska klimatet i världen. På de viktigaste kapitalråvarorna — järn och stål samt andra metaller —är priserna höga och relativt fasta. För vissa konsumtionsråvaror har man närmast kunnat spåra vissa återhämtningssymtom efter de föregående årens prisfall. Slutsatsen för Sveriges del av den lämnade redogörelsen för tendenserna i fråga om världsmarknadspriserna blir att det inflytande, som kan komma utifrån, i bästa fall lämnar prisnivån här hemma opåverkad; risker för prisstegringar kan dock inte helt förbises.

2. Den ekonomiska utvecklingen inom landet. Den väsentliga innebörden av de i den reviderade nationalbudgeten presenterade beräkningarna för år 1956 är, att tendensen från föregående år till en långsammare ökning av investeringarna inte längre skulle bestå. Investeringslusten synes trots alla återhållande moment alltjämt vara mycket betydande och pressa fram en fortsatt stark expansion av realkapitalbildningen. Den dynamiska kraften ligger härvid främst hos de privata investeringarna. Enligt den bedömning, som gjorts i den reviderade nationalbudgeten, skulle dessa kunna väntas öka med 400 miljoner kronor eller omkring fem procent. De offentliga investeringarna förutses öka med cirka tre procent. Den totala investeringsökningen för år 1956 anges till fyra procent. På grundval av nytt statistiskt material, främst kommerskollegii undersökning av investeringsplanerna inom industrin, har alltså en uppjustering av nationalbudgetens beräkningar företagits.

För den privata konsumtionens del har beräknats en ökning med tre procent, vilket motsvarar en tämligen normal stegringstakt. Den totala inkomstökningen i förhållande till år 1955 väntas bli 2 500 miljoner kronor. Uppskattningen av konsumtionen bygger på antagandet om att den genomsnittliga konsumtionsprisnivån för innevarande år kommer att överensstämma med den som rådde vid årsskiftet samt att sparandet under år 1956 skall komma att vara lika stort som under föregående år.

För den offentliga konsumtionen har det befunnits rimligt att räkna med eu uppgång på fem procent.

Den totala produktionen beräknas liksom i nationalbudgeten komma att öka med omkring tre procent under år 1956. Beträffande de olika näringsgrenarna föreligger dock vissa skiljakligheter mellan de båda beräkningarna. Den egentliga industrins produktionsökning kan nu uppskattas till fyra procent mot tidigare tre och en halv procent. Byggnads- och anläggningsindustrins bidrag till bruttonationalprodukten, som i den preliminära kalkylen antagits bil oförändrat i förhållande till år 1955, beräknas nu öka med ett par procent under år 1956. Likaså kalkyleras med att jordbrukets produktionsökning skall bli något större än som tidigare antogs. Däremot kan skogsbrukets bidrag väntas minska till följd av eu nedgång i avverkningsvolymen. Vidare antages statens och kommunernas bidrag till produktionsökningen bli något lägre är enligt beräkningarna vid årsskiftet.

24 Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1956

Valutareserven

Miljoner kronor

31/12 31/12 31/3 30/6 30/9 31/12 31/3

1953 1954 1955 1955 1955 1955 1956 1. Riksbankens valutareserv:

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1956 25

antogs i nationalbudgetberäkningarna. På exportsidan kalkyleras för år 1956 med totalt sett ungefär samma pris- och volymförändringar som i nationalbudgeten, d. v. s. ökningar på tre respektive två procent. Värdemässigt innebär de nya beräkningarna, att exporten och importen höjts i förhållande till de tidigare kalkylerna med 50 respektive 550 miljoner kronor till 9 450 respektive 11 000 miljoner kronor. Enligt föreliggande kalkyler skulle bytesbalansen för innevarande år ge ett minussaldo på 440 mot tidigare beräknat 10 miljoner kronor.

En sammanfattning av förändringarna på olika områden under angivna antaganden redovisas i tablån över den beräknade försörjningsbalansen för år 1956.

3. Den ekonomiska politiken. Såsom framgått av den lämnade redogörelsen för den reviderade nationalbudgeten för år 1956 föreligger nu en säkrare kännedom om den ekonomiska utvecklingen under fjolåret. De första månaderna av innevarande år har gett ytterligare material för en bedömning. Bilden av det aktuella konjunkturläget, sådant detta skildrades i finansplanen, till årets statsverksproposition, har emellertid inte nämnvärt förändrats härigenom. Utgångspunkten för den fortsatta diskussionen om den ekonomiska politikens uppgift är således alltjämt en i stort sett obruten högkonjunktur, låt vara att samhällsekonomin under inflytande av fjolårets successiva skärpning av den ekonomiska politiken de senaste två kvartalen har kännetecknats av större frihet från balansstörande spänningar än under motsvarande period för ett år sedan.

I det dagsaktuella läget framträder å ena sidan påtagliga tecken till expansionstendenser av minst samma styrka som vid årsskiftet inom bland annat investeringsområdet. Även det internationella perspektivet synes för dagen ge fog för antagandet om en fortsatt expansiv påverkan av den svenska ekonomin utifrån. Å andra sidan torde vissa av de åtgärder som under fjolåret vidtagits här hemma i bromsande syfte ännu inte ha nått sin fulla kraft. Det gäller här närmast åtgärderna på företagsbeskattningens och kreditpolitikens område. Verkan av den åtstramning som riksstatsförslaget innebär kommer självfallet till synes först under det nya budgetåret. Slutligen kan de i olika länder vidtagna åtgärderna för att nedtona den rådande överkonjunkturen i sinom tid leda till en viss uppbromsning av expansionen med återverkningar på den svenska exporten. Under rådande förhållanden måste — såsom jag underströk i finansplanen — den ekonomiska politiken ges möjligheter till betydande flexibilitet, så att den uppnådda balansen icke äventyras.

Kravet på en god beredskap mot en konjunkturnedgång har under senare år icke fått undanskymmas av att de aktuella problemen närmast gällt bemästrandet av ett växlande inflationstryck. Jag vill i sammanhanget erinra om del förslag till allmän beredskapsstat som nyligen framlagts av Kungl. Maj :l, varigenom förutsättningar skapats för att, om behov därav skulle

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1956

uppstå, såväl inom den offentliga som den enskilda sektorn öka sysselsättningen av arbetskraft för angelägna ändamål med kortast möjliga varsel. Det må vidare anmärkas, att redan den förda stabiliseringspolitiken i och för sig öppnar möjligheter att ernå konjunkturstimulans, därigenom att en del av de åtgärder som vidtagits i dämpande syfte erhållit en provisorisk natur och därför med ringa omgång kan uppmjukas eller helt avskaffas.

För närvarande måste emellertid uppmärksamheten vara inriktad på riskerna för en förnyad tillspetsning av högkonjunkturen i vårt land. Tillspetsningen framträder inte minst inom den privata investeringssektorn under inflytande av de gynnsamma avsättningsförhållandena. Den stigande investeringsefterfrågan kan bland annat avläsas i den enkät som kommerskollegium nyligen företagit enligt samma grunder som i höstas. Denna anger, att företagen inom den egentliga industrin nu planerar en ökning av investeringarna från 1955 till 1956 med 33 procent för byggnader och anläggningar mot 22 procent vid föregående enkättillfälle. För maskiner och apparater anges en ökning med 13 procent jämfört med en minskning om ett par procent enligt den förra enkäten. Det är således uppenbart, att fjolårets åtgärder i syfte att dämpa aktiviteten inom investeringsområdet ingalunda medfört den avmattning i produktionsapparatens fortsatta utbyggnad som då varslades. Tvärtom synes de aktuella planerna närmast peka på att den försiktighet i framtidsbedömningen, som under senare delen av fjolåret gjorde sig gällande, nu avlösts av en mer optimistisk syn på möjligheterna att genomföra lönande investeringar.

Utvecklingen på den privata konsumtionens område anger också en fortsatt stegring av efterfrågan. Grunden härför utgör de inkomsthöjningar varom överenskommelser nyligen slutits mellan arbetsmarknadens parter. Det bör hälsas med tillfredsställelse att det i år befunnits möjligt att träffa en avtalsuppgörelse, vilken inneburit genomsnittliga lönehöjningar av en storleksordning som bättre låter sig förenas med den sannolika produktivitetsstegringen än vad fallet var under fjolåret. Det synes rimligt att främst söka bakgrunden härtill i det kärvare klimat för företagsamheten och den ökade tilltron hos löntagarorganisationerna till möjligheterna att bevara den uppnådda stabiliteten, som den ekonomiska politiken skapat. Resultatet av avtalsrörelserna har utan tvekan för vårt land medfört bättre förutsättningar för en lugn utveckling än vad fallet är på andra håll, där betydande höjningar av penninglönerna genomdrivits eller omfattande arbetskonflikter förekommit.

Den fyraprocentiga lönehöjning som nu genomförts innebär emellertid en något starkare påspädning av inkomstvolymen i samhället än som förutsågs vid årsskiftet. Återverkningarna härav på tendenserna till konsumtionsökning blir i hög grad beroende av det personliga sparandets utveckling. Här må erinras, att bestämmelserna om premiering av på visst sätt bundet nysparande också i år äger giltighet.

Mot bakgrunden av de nya uppskattningar som framlägges i den reviderade nationalbudgeten framstår perspektivet för betalningsbalansen och

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1956 27

valutareserven som allvarligt. Såsom jag anförde i finansplanen innebar redan fjolårets utveckling en försämring av bytesbalansen mot utlandet till följd av den mycket kraftiga importökningen. Endast tack vare en samtidig förskjutning i betalningarna, vilken haft samma effekt som en kortfristig svensk kredit i utlandet, förhindrades en avtappning av valutareserven av storleksordningen 400 miljoner kronor. Denna förskjutning synes ha fortgått under de första månaderna av innevarande år. Det är här tydligtvis fråga om en företeelse av samma slag som tidigare under efterkrigsåren, då förskjutningar av denna art inträffade i än den ena, än den andra riktningen. över en längre period tenderar de emellertid att utjämnas, och det finns därför all anledning räkna med att också den nu aktuella betalningslörskjutningen förr eller senare kommer att vändas i sin motsats, varvid valutareserven även med jämvikt i de löpande betalningarna för varor och tjänster kommer att åderlåtas kraftigt. Härtill kommer så det nu framräknade underskottet i betalningsbalansen för år 1956 om drygt 400 miljoner kronor. I viss utsträckning beror underskottet på en väntad ökning av importen utöver vad som förutsågs vid årsskiftet. Till övervägande del får emellertid orsaken till de försämrade valutautsikterna sökas i en för vårt land oförmånlig utveckling av de internationella prisrelationerna. Ehuru av tämligen blygsam omfattning får denna, med den storlek importen numera har, avsevärda konsekvenser för utfallet av betalningsbalansen och därmed för valutareserven. En dylik försämring av bytesförhållandet med utlandet får knappast betraktas som exceptionell utan — omväxlande med förbättringar av bytesförhållandet — som en ganska normal företeelse på utrikeshandelns område. Att den nu beräknas medföra en minskning av valutareserven med omkring en femtedel belyser bjärt dennas otillräcklighet ilen tid präglad av normala bytes- och betalningsrelationer mellan länderna och därav följande fluktuationer i omsättning och priser.

Inte ininst utvecklingen på betalningsbalansens område med valutaförbrukning under tider av goda exportkonjunkturer visar nödvändigheten av att den hittillsvarande stabiliseringspolitiken energiskt fullföljes. Detta innebär bland annat fortsatta ansträngningar att hålla expansionstendenserna på investeringsområdet inom resursernas ram och att skapa förutsättningar för en lugnare utveckling av konsumtionsefterfrågan. Läget ställer vidare krav på största återhållsamhet i statsmakternas utgiftsbeslut.

De medel som står till buds för att uppnå det uppställda målet har utförligt angivits i finansplanen. Några avvikelser från vad som där uttalades finns ingen anledning att nu göra.

Om den nuvarande restriktiva ekonomiska politiken effektivt upprätthålles bör det vara möjligt att i fortsättningen liksom i år kunna räkna med de stora intresseorganisationernas medverkan i ansträngningarna att värna den samhällsekonomiska balansen. Med denna utgångspunkt och under förutsättning av att inga störande impulser kommer utifrån, synes goda utsikter finnas för att vi under de närmaste åren skall kunna vidmakthålla den fulla sysselsättningen utan inflationistiskt övertryck. Årets uppgörelser mel­

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1956

lan producent- och konsumentintressena på jordbruksområdet liksom mellan arbetsmarknadens parter ger i varje fall grund för en viss tillförsikt i detta hänseende.

4. Budgetläget. I riksstaten för budgetåret 1955/56 har inkomsterna på driftbudgeten upptagits med 9 909 miljoner kronor och utgifterna med 9 234 miljoner kronor. Sedan dels bland inkomsterna ingående kommunalskattemedel om 400 miljoner kronor och dels vissa tillfälliga, konjunkturpolitiskt betingade inkomster i form av förhöjd bolagsskatt samt investeringsavgift på tillsammans 275 miljoner kronor avskilts i riksstaten genom avsättning till budgetutjämningsfonden, framstod driftbudgeten som jämnt balanserad. Vid det senaste årsskiftet hade emellertid det statsfinansiella läget undergått betydande förskjutningar jämfört med antagandena våren 1955. Enligt beräkningarna i finansplanen skulle sålunda uppkomma ett överskott på driftbudgeten om 394 miljoner kronor. Å andra sidan kunde redan vid denna tidpunkt förutses en ytterligare uppgång av utgifterna. Bland annat framhölls, att ökade medel erfordrades för avskrivningar till följd av på tilläggsstat äskade anslag på kapilalbudgeten för bostadsfinansieringen liksom att en uppgång av statsutgifterna skulle komma att inträda vid en eventuell lönehöjning för de statsanställda.

De budgetberäkningar som nu framlägges resulterar i ett överskott om 127 miljoner kronor, sammansatt av ett överskott på bilskattemedlens specialbudget om 203 miljoner kronor och ett underskott på allmänna budgeten om 7G> miljoner kronor, överskottet på bilskattebudgeten beror till ett belopp av 150 miljoner kronor på de tillfälliga inkomsterna av den särskilda investeringsavgiften för motorfordon. Det angivna budgetöverskottet på 127 miljoner kronor bygger — liksom beräkningarna i årets finansplan — på en uppräkning av de i riksstaten upptagna särskilda avsättningarna till budgetutjämningsfonden med 50 miljoner kronor, motsvarande en ökad eftersläpning i uttalningarna av kommunalskattemedel. Därjämte har hänsyn tagits till den ytterligare avsättning till budgetutjämningsfonden med 81,4 miljoner kronor, som i propositionen nr 171 föreslagits skola ske under innevarande budgetår av medel avsedda för framtida investeringar i LKAB. Såsom framgår av nämnda proposition bör medlen placeras på ett särskilt konto i riksbanken. Jag kommer i det följande att hemställa om riksdagens medgivande till en dylik avsättning.

Enligt riksräkenskapsverkets nya beräkningar skulle inkomsterna stiga till 10 582 miljoner kronor. Detta är 66 miljoner kronor mer än vad som förutsattes i statsverkspropositionen och ca 675 miljoner mer än vad riksstaten utvisar. Till den ytterligare inkomstökningen bidrar främst omsättnings- och utskänkningsskatten å spritdrycker med 60 miljoner kronor. Den största inkomsttiteln, skatt å inkomst och förmögenhet in. m., bär däremot upptagits till oförändrat belopp.

Vad utgifterna beträffar har å lilläggsstat II sedan statsverkspropositionen framlades tillkommit anslag på driftbudgeten om sammanlagt

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1956 29

252 miljoner kronor, varav 45 miljoner hänför sig till löne- och pensionsökningar för de statsanställda och närmare 190 miljoner till avskrivningar av investeringar på bostadsområdet.

Såsom redan omnämnts, ger förändringarna på inkomst- och utgiftssidorna av driftbudgeten för löpande budgetår till resultat ett formellt överskott av 127 miljoner kronor, sedan hänsyn tagits till beräknade avsättningar till budgetutjämningsfonden. Detta överskott skall emellertid korrigeras med hänsyn dels till utvecklingen av behållningarna på reservationsanslagen och dels till den beräknade belastningen på övriga anslag. Enligt av riksräkenskapsverket gjorda undersökningar skulle för 1955/56 uppkomma dels en förbrukning av behållningar på reservationsanslagen med 140 miljoner och <lels överskridanden på övriga anslag med 24 miljoner kronor. Utfallet av driftbudgeten skulle alltså — sedan som nyss nämnts avsättningar gjorts till budgetutjämningsfonden —- så vitt nu kan överblickas resultera i ett underskott av närmare 40 miljoner kronor. Motsvarande beräkningar i statsverkspropositionen ledde till ett överskott på inte fullt 350 miljoner kronor. Då räknade jag med att nettoförbrukningen av anslagsreservationerna skulle begränsa sig till 50 miljoner kronor.

Till frågan om utfallet av kapitalbudgeten under innevarande budgetår återkommer jag i det följande.

Jag övergår härefter till att behandla läget på driftbudgeten för budgetåret 1956/57. I statsverkspropositionen upptogs inkomsterna till 11 173 miljoner kronor och utgifterna till 10 225 miljoner kronor. Därjämte föreslogs, att avsättning till budgetutjämningsfonden skulle göras av dels kommunalskattemedel till ett belopp av (netto) 300 miljoner kronor, dels vissa tillfälliga, konjunkturpolitiskt betingade inkomster, bestående av förhöjd bolagsskatt samt investeringsavgift, till ett belopp av (275 -j- 75 =) 350 miljoner kronor. Det kvarstående överskottet uppgick därefter till 298 miljoner kronor, varav 237 miljoner hänförde sig till allmänna budgeten och 61 miljoner till bilskattebudgeten.

Sedan kalenderårsskiftet har det statsfinansiella läget undergått vissa förskjutningar. I förhållande till statsverkspropositionen redovisas på inkomstsidan en nettoökning med 136 miljoner kronor. På utgiftssidan framkommer — om hänsyn även tages till föreslagna speciella avsättningar till hudgetutjämningsfonden — en nettoökning med 213 miljoner kronor. Resultatet blir ett formellt överskott på statsregleringen av 221 miljoner kronor, att jämföra med 298 miljoner kronor enligt statsverkspropositionen.

Vad inkomsterna närmare beträffar vill jag till en början framhålla, att riksräkenskapsverkets förnyade beräkningar utvisar eu nettoökning med 152 miljoner kronor i förhållande till statsverkspropositionen. Sålunda har tullmedlen uppräknats med 30 miljoner kronor. Beträffande inkomsttitlarna omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker, omsättnings- och utskänkningsskatt å vin, maltdrycksskatt samt skatt å läskedrycker har företagna omräkningar resulterat i en nettohöjning med 115 mil­

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1956

joner kronor, överskottet av statens affärsverksfonder har reducerats med 45 miljoner kronor i första hand som resultat av lönehöjningarna för statsanställda. Inkomsterna på fonden för statens aktier har uppräknats med 30 miljoner kronor med hänsyn till den ökade inleverans av vinstmedel från LKAB som blir följden vid bifall till det förslag till överenskommelse mellan staten och TGO vilket i propositionen nr 171 förelagts riksdagen.

Jag kommer i det följande att föreslå vissa ytterligare jämkningar i beräkningen av statsverkets inkomster för 1956/57. Netto innebär dessa jämkningar en minskning med omkring 16 miljoner kronor. Med hänsyn jämväl härtill skulle statsinkomsterna under nästa budgetår uppgå till 11 309 miljoner kronor, innebärande en ökning med 136 miljoner kronor jämfört med statsverkspropositionen.

Vad beträffar inkomstskattetiteln, som redan i statsverkspropositionen nedräknades med 100 miljoner kronor i anledning av det förebådade skattesänkningsförslaget, har denna upptagits med oförändrat 6 000 miljoner kronor. De beräkningar av inkomsterna och utgifterna m. m. på titeln, som leder fram till detta belopp, kan med ledning av riksräkenskapsverkets uPPo'fter sammanfattas på följande sätt. Som jämförelse har därvid medtagits såväl utfallet för budgetåret 1954/55 och beräkningarna för innevarande budgetår som de i finansplanen till årets statsverksproposition redovisade uppskattningarna. Beloppen anges i miljoner kronor.

1954/55 1955/56 1956/57 ; ; : i .• , . •; ',rr tf k i;::

Utfall Enl. stv. Ny Enl. stv. Ny

prop. 1956 beräkn. prop. 1956 beräkn.

Inkomster

Preliminärskatt inklusive fyll-

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1956 31

1954 55 1955/56 1956/57

Utfall Enl. stv. Ny Enl. stv. Ny

prop. 1956 beräkn. prop. 1956 beräkn.

nadsforskningsavgifter från

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1956

— utgörande skillnaden mellan sjukkassorna slutligt tillkommande avgifter och bidrag å ena sidan och de av staten lämnade förskotten å den andra — enligt riksförsäkringsanstalten är avsedda att utbetalas under början av år 1957. I sin beräkning har riksräkenskapsverket förutsatt, att förskott på avgifter och bidrag till sjukkassorna under budgetåret 1956/57 kommer att utgå endast med det belopp, som utöver avräkningsmedlen erfordras för att täcka sjukkassornas medelsbehov.

Jag anser mig för egen del — sedan riksförsäkringsanstalten under hand yttrat sig i frågan — i och för sig kunna tillstyrka en på denna förutsättning grundad beräkning. Emellertid måste hänsyn tagas till den i nyssnämnda proposition föreslagna fonderingen hos riksgäldskontoret med omkring 55 miljoner kronor av på år 1955 belöpande arbetsgivarbidrag. Riksräkenskapsverkets beräkning av inkomstskattetitelns netto, som före avrundning slutar på 6 020 miljoner kronor, borde med hänsyn härtill reduceras till 5 965 miljoner kronor. Då titeln till följd av beräkningarnas osäkerhetsmarginal regelmässigt brukar avrundas till jämnt hundratal miljoner kronor, saknas emellertid anledning att uppta titeln för nästkommande budgetår till annat belopp än det av riksräkenskapsverket föreslagna, 6 000 miljoner kronor.

Vad beträffar eftersläpningen i utbetalningarna av kommunalskattemedel har icke funnits anledning till justering. Den beräknas alltså netto till 300 miljoner kronor. Ett motsvarande belopp bör, såsom föreslagits i statsverkspropositionen, upptagas i riksstaten för avsättning till budgetutjämningsfonden.

I enlighet med vad jag nu anfört skulle inkomsterna på driftbudgeten komma att uppgå till 11 309 miljoner kronor. Det bör framhållas, att detta inkomstbelopp är direkt avhängigt av de samhällsekonomiska förutsättningar, som antagits gälla under budgetåret. Jag vill i likhet med riksräkenskapsverket understryka de osäkerhetsmoment, som även i övrigt alltjämt vid denna tidpunkt föreligger vid beräkningen. Riksräkenskapsverket har särskilt fäst uppmärksamheten vid de osäkra förutsättningarna för beräkning av — förutom utbetalningarna till sjukkassorna — fyllnadsinbetalningarnas storlek. Ämbetsverket, som ansett sig sakna underlag för en bedömning i vad mån kvarskatteräntans betalningsstimulerande effekt påverkas av det strama läget på kreditmarknaden, har nu liksom vid sin beräkning i december 1955 förutsatt, att fyllnadsinbetalningar kommer att verkställas under såväl våren 1956 som våren 1957 i samma höga utsträckning som under närmast tidigare år. Storleken av dessa inbetalningar har riksräkenskapsverket för våren 1956 angett till omkring 700 miljoner kronor, förutom ett belopp av uppemot 200 miljoner i fyllnadsinbetalning av garantiskatt för fastighet, medan för våren 1957 räknats med något lägre inbetalningar.

Det är givetvis vanskligt att bedöma kvarskatteräntans effektivitet i nuvarande skärpta läge på kreditmarknaden. Om de gjorda antagandena visar sig felaktiga, uppkommer eu förskjutning med ungefär ett år av uppbörden beträffande mycket betydande belopp. Jag vill i sammanhanget erinra om att jag — såsom redan framhållits — i det följande kommer att

Kungi. Maj. ts proposition nr 175 år 1956 33

föreslå en höjning aA' räntan på kvarstående skatt, liksom på överskjutande skatt.

Beträffande utgifterna å driftbudgeten, vilka i statsverkspropositionen upptagits till 10 225 miljoner kronor, underströk jag i finansplanen, att vissa då ännu icke färdigberedda ärenden kunde komma att medföra utgiftsökningar. Det framhölls även, att beräkningarna utgick från oförändrade löner till de statsanställda. Förslag till höjning av statstjänstemännens löner och pensioner har sedermera godkänts av riksdagen. Därigenom ökar driftbudgetens utgifter 1956/57 med 100 miljoner kronor. I propositionen nr 107 har Addare under socialdepartementets huvudtitel äskats ett anslag om 275 miljoner kronor till fondering för framtida pensionsändamål. Även om statsutgifterna formellt ökar med detta belopp, vill jag dock framhålla, att det härvidlag icke — i varje fall för närvarande -— rör sig om en verklig ökning av utgifterna i jämförelse med staisverkspropositionens budgetförslag. För ändamålet har föreslagits skola disponeras det belopp som under budgetåret 1956/57 beräknas inflyta i form av förhöjd bolagsskatt. I statsverkspropositionen föreslogs att det ifrågavarande beloppet om 275 miljoner kronor — tillsammans med inflytande belopp av den allmänna investeringsavgiften om 75 miljoner kronor — skulle tillföras budgetutjämningsfonden samt insättas på särskilt konto i riksbanken. Samma belopp, men nu reserverat för framtida pensionsändamål, skall alltjämt insättas på särskilt konto i riksbanken. Realekonomiskt sett blir det alltså tills Addare ingen skillnad i jämförelse med vad som föreslogs i statsA:erkspropositionen.

Sedan hänsyn tagits äA^en till övriga utgiftsförändringar på driftbudgeten, blir resultatet en höjning av de sammanlagda utgifterna med 377 miljoner kronor till 10 602 miljoner kronor.

Av vad nu sagts framgår, att driftbudgeten för budgetåret 1956/57 skulle lämna ett ÖArerskott av (11 309—10 602 =) 707 miljoner kronor mot enligt statsverkspropositionen 948 miljoner. Från angivna överskott skall dragas vissa belopp, som ej bör disponeras för löpande statsutgifter utan reserveras på budgetutjämningsfonden. Detta gäller först och främst ett belopp motsvarande en beräknad nettoeftersläpning om 300 miljoner kronor i utbetalningarna aA' kommunalskattemedel, vilken avsättning redan föreslagits i statsverkspropositionen. Vidare bör, med i finansplanen angiven motivering och på sätt där angiAdts, ett belopp om 75 miljoner kronor utgörande under budgetåret beräknad uppbörd av allmän investeringsavgift för år 1956 avsättas till budgetutjämningsfonden. Motsvarande belopp bör av statskontoret insättas på särskilt konto i riksbanken. Slutligen bör i enlighet med förslag i propositionen nr 171 till budgetutjämningsfonden även avsättas ett beräknat belopp om 111,4 miljoner kronor motsvarande den utdelning staten beräknas erhålla från LKAB under nästa budgetår. Jag kommer i det följande att hemställa om riksdagens medgivande till en dylik avsättning.

Sedan reduktion gjorts med ifrågavarande avsättningar till budgetutjämningsfonden, kvarstår ett överskott på statsregleringen av 221 miljoner kronor. Motsvarande överskott beräknades i statsverkspropositionen till 298

3 liihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 17i>

34 Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1956

Drift-

Miljoner

1930/51 1951/52

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1956 35

budgeten

kronor

4 Inkl. överskridanden om 24 mkr. 5 Inkl. överskridande med 33 mkr till följd av ytterligare ett indextillägg å folkpensioner.

miljoner kronor till följd av att ytterligare ett indextillägg på folkpensionerna tillkommer från och med maj månad 1956. Med beaktande härav skulle överskottet komma att uppgå till 188 miljoner kronor.

Utfallet av driftbudgeten för budgetåret 1956/57, sådant det under här angivna förhållanden skulle komma att gestalta sig i jämförelse med tidigare gjorda beräkningar, framgår av den i det föregående lämnade sammanställningen över driftbudgetens inkomster och utgifter.

budgeten kronor

3 Förändringar av anslagsbehållningarna inräknade.

36 Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1956

I fråga om kapitalbudgeten har efter det statsverkspropositionen avlämnades icke inträffat några mera betydande förändringar. För innevarande budgetår har på tilläggsstat tillkommit investeringsanslag om ytterligare 20 miljoner kronor. För nästkommande budgetår redovisas en mindre nedgång i jämförelse med beräkningarna vid årsskiftet. Visserligen har tillkommit vissa anslag, men å andra sidan har bortfallit ett i statsverkspropositionen preliminärt beräknat belopp på 25 miljoner kronor för utbyggnad av en storflygplats. När medelsbehovet på kapitalbudgeten under nästa budgetår bedömes, bör dock läggas märke till att vissa kostnader för en stox-flygplats kan tillkomma på tilläggsstat när beredningen av ifrågavarande ärende slutförts. Förbrukningen av äldre anslagsmedel har upptagits med samma belopp, 100 miljoner kronor, som i finansplanen.

Nu verkställda beräkningar rörande läget på kapitalbudgeten under nästa budgetår har sammanställts i en i det föregående återgiven tablå. Såsom redan var fallet i statsverkspropositionen visar beräkningen av medelsbehovef på kapitalbudgeten en kraftig nedgång i förhållande till innevarande år. I finansplanen påpekades emellertid också, att vid en bedömning av de statliga låneanspråken måste hänsyn jämväl tagas till läget på driftbudgeten. Vid en konjunkturpolitisk bedömning av budgetens verkningar finnes över huvud taget ingen anledning att göra åtskillnad mellan transaktioner som bokföres på drift- respektive kapitalbudgeten.

I det följande lämnas en översikt av det beräknade resultatet för totalbudgeten. Därvid bär hänsyn tagits till att — såsom påpekats i det föregående — de 275 miljoner kronor som skall fonderas för framtida pensionsändamål liksom även fonderingen av arbetsgivarbidrag till sjukförsäkringen om 55 miljoner kronor tills vidare icke representerar någon verklig utgift för staten i realekonomisk mening.

Såsom framgår av översikten skulle statsbudgeten för nästa budgetår liksom enligt det ursprungliga budgetförslaget icke blott bli totalbalanserad utan därjämte lämna ett överskott, som nu beräknas till i det närmaste 500 miljoner kronor. Vid en bedömning av i vilken mån staten kan komma att belasta lånemarknaden kan dock det i översikten framräknade nettot icke ge direkt vägledning. Hänsyn måste nämligen tagas till att vissa av de fonderingar, som föreslagits skola äga rum under såväl innevarande som nästkommande budgetår och som i översikten i det föregående icke betraktats som verkliga utgifter, förutsatts skola bindas genom insättning på särskilt konto i riksbanken. Motsvarande medel kommer därför icke att stå till riksgäldskontorets förfogande för finansiering av kapitalbudgeten. De medel det här rör sig om är fonderingen för framtida pensionsändamål, fonderingen av vissa tillfälliga, konjunkturpolitiskt betingade inkomster samt avsättningen av vinstmedel avsedda för framtida investering i LKAB. Som framgår av tablån över beräknat behov av statlig nyupplåning, skulle upplåningsbehovet under nu nämnda förutsättningar uppgå till 703 miljoner kronor under 1955/56. För nästa budgetår skulle enligt motsvarande beräkning däremot föreligga möjligheter till en mindre återbetalning av statsskulden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1956 37

Kassamässigt inkomst- eller utgiftsöverskott på totalbudgeten

Miljoner kronor

1935/56 1936/57

Enl. stv. Ny beräkn. Enl. stv. Ny beräkn.

prop. 1956 prop. 1956

Driftbudgeten Inkomst- (-j-) eller utgiftsöverskott

38 Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1956

Beräknat behov av statlig nyupplåning

Miljoner kronor

1955/56 1956 5T

enl. stv. nv beräk- enl. stv. nv te-

prop. 193l) ning piop. 1956 räkning

Totalbudgetens inkomstöverskott

Kungl. Maj:ts proposition nn 173- år 1956 39

1958/59. Resultatet av de nu verkställda kalkylerna sammanfattas i följande tablå:

1957/08 1958/59

Miljoner kronor

Förändring i avsättning till budgetutjämningsfonden

Summa + 220 + 650

Summa, exkl. bilskattemedel + 245 -f 605

Sammanställningen visar statsinkomsternas automatiska förändring vid en antagen årlig stegring av den reala nationalinkomsten vid konstant prisnivå med fyra procent. Detta antagande, som överensstämmer med vad som förutsattes vid motsvarande kalkyl i finansplanen, torde få betecknas som relativt optimistiskt. I den reviderade nationalbudgeten räknas med en stegring från 1955 till 1956 om tre procent. Å andra sidan finns det anledning antaga, att den förstärkning av taxeringsorganisationen, som föreslagits i propositionen nr 150, på längre sikt skall leda till en fullständigare redovisning av sådana inkomster, som för närvarande orättmätigt undandras beskattning. Vid beräkningen har givetvis beaktats skattesänkningen för fysiska personer liksom höjningen av pensionsavgifterna från den 1 januari 1957. Vidare har ämbetsverket, liksom vid decemberberäkningen, utgått från att den förhöjda bolagsskatten kvarstår under perioden. Om man med hänsyn till dessa skattemedels tillfälliga karaktär önskar hålla dem utanför kalkylen, förändras dock icke bilden av den årliga förändringens storlek i nämnvärd grad, eftersom de ingår med ungefär samma belopp under de olika åren. Beträffande den allmänna investeringsavgiften liksom den särskilda investeringsavgiften för motorfordon har riksräkenskapsverket, i enlighet med nu gällande författningars giltighetstid, däremot endast räknat med avgiftens uttagande under år 1956. Kalkylmässigt föranleder detta ett inkomstbortfall från 1956/57 till 1957/58 med omkring (75 -f- 75 =) 150 miljoner kronor. Den stagnation av budgetens kassamässiga inkomster, som under de för kalkylen gällande förutsättningarna skulle vara att vänta under budgetåret 1957/58, förklaras till en del av detta inkomstbortfall. I övrigt är den en följd av skattesänkningen, som först då kommer till uttryck under hela budgetåret, samt vissa andra förskjutningar i det kassamässiga utfallet av inkomstskattetiteln. Under budgetåret 1958/59 får samma förskjutningar till effekt en relativt kraftig stegring av de kassamässiga inkomsterna. Den under de angivna samhällsekonomiska förutsättningarna på längre sikt »normala» stegringstakten kan numera uppskattas till omkring 500 miljoner kronor, eller, om automobilskattemedlen frånräknas, omkring 450 miljoner kronor i årlig stegring.

I den i det föregående återgivna tablån har förutom de kassamässiga inkomsternas förändringar även angivits förändringen i storleken av de avsättningar av kommunalskattemedel till hudgetutjämningsfonden, som en-

40 Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1956

ligt nu tillämpade principer bör äga rum. Då nettoavsättningen, som för budgetåret 1956/57 beräknas till 300 miljoner kronor, under 1957/58 endast skulle uppgå till 25 miljoner kronor och under 1958/59 förbytas i en nettoåterföring med 25 miljoner kronor, elimineras vid ett hänsynstagande till ifrågavarande fondavsättningar delvis ojämnheten i den kassamässiga utvecklingen.

Beträffande utvecklingen av statsutgifterna angav jag i finansplanen, att några säkra utsagor icke kunde göras men att all erfarenhet visade, att man i ett progressivt samhälle måste räkna med automatiska eller av andra skäl svårundvikliga utgiftsstegringar på betydande belopp även vid en mycket restriktiv budgetbehandling. Som exempel nämnde jag, att driftbudgeten under de tre senaste budgetåren 1953/54—1955/56 ökat med i genomsnitt 500—600 miljoner kronor per år.

Om man försöker skaffa sig en allmän överblick över utgiftsutvecklingen — såväl den automatiska som den icke-automatiska — under de närmaste åren och i första hand då budgetåret 1957/58, avtecknar sig aktuella anslagskrav av betydande storlek. De har i själva verket en sådan omfattning, att de enligt min mening måste mana till den allra strängaste sparsamhet med anslagsmedel och en omsorgsfull planering och angelägenhetsgradering vid de! fortsatta reformarbetet.

Redan de anslagsstegringar för budgetåret 1957/58, som siffermässigt kunnai preciseras vid den i finansplanen omnämnda automatikutredningen, vilken nu slutförts, uppgår till 200 miljoner kronor. Sagda utredning torde som bihang D få fogas till statsrådsprotokollet. Det av utredningen angivna beloppet avser anslagsstegringar, som automatiskt kommer att aktualiseras till följd av fattade beslut och som blott kan förhindras, om dessa beslut omprövas och ändras. Det ligger i sakens natur, att en sådan omprövning endast kan ge begränsade resultat om man inte vill helt frångå de allmänna målsättningar för politiken, som legat till grund för besluten. De automatiska anslagsökningarna måste därför i praktiken anses som i stor utsträckning ofrånkomliga.

Det bör vidare uppmärksammas, att betydande delar av statsverksamheten — bl. a. försvaret, vägväsendet och kapitalbudgeten — av olika skäl uteslutits vid automatikberäkningen. I fråga om försvarshuvudtiteln kan — oberoende av pågående försvarsberedning — förutses icke obetydliga utgiftsstegringar. Den besparing på 68 miljoner kronor, som uppkommer under 1956/57 genom repetitionsövningarnas slopande, är nämligen att betrakta som en engångsföreteelse. Härtill kommer den ökning av försvarskostnaderna som framdrives av den tekniska utvecklingen. Investeringarna på vägväsendets och affärsverkens område representerar för hela samhällsekonomin vitala avsnitt, som likaledes legat vid sidan av automatikutredningens siffermässiga precisering av anslagsstegringarna. Enligt förslag i propositionen nr 165 angående åtgärder i prisreglerande syfte på jordbrukets område skall vidare slaien ställa 100 miljoner kronor till förfogande som finansiell grund för

Kungl. Maj. ts proposition mJ 175 år 1956 41

eu blivande skördeskaderegleringsfond. Detta medför en belastning av statskassan under budgetåret 1957/58.

Det måste också beaktas, att automatikberäkningen utifrån sina förutsättningar räknat med en konstant lönenivå för de statsanställda. Såsom framhålles i utredningen, måste detta på längre sikt betraktas som en orealistisk förutsättning i synnerhet om man vid bedömningen av det framtida budgetläget i övrigt utgår från en stigande produktion och levnadsstandard och bygger kalkyler rörande statsinkomsternas utveckling på antagandet om en ökande nationalinkomst. Varje procents ökning av de statsanställdas löneförmåner innebär en kostnadsstegring per år för staten på omkring 45 miljoner kronor.

Därtill konnner — såsom jag redan påpekat i det föregående — att angelägna reformer på familjepolitikens och den kommunala beskattningens områden står inför sitt genomförande. Innan de med dessa spörsmål arbelande utredningarna framlagt sina förslag är det dock för tidigt att närmare försöka ange kostnaderna för dessa reformer. Att de för att uppnå avsedd effekt kommer att stiga till betydande belopp är dock uppenbart. I sammanhanget får icke heller glömmas bort, att undervisningen och forskningen liksom den statliga sjukvården — för att endast nämna några av de viktigaste områdena — kräver fortsatta insatser för att uppnå och bibehålla en önskvärd standard. Samtidigt är det icke lätt att finna områden, där motvägande nedskärningar av verkliga statsutgifter — jag bortser då från bortfallet 1957/58 av den bokföringsmässiga avskrivningen av egnahemssubventioner — kan ske utan menliga konsekvenser.

Eu genomgång av de aktuella anslagskraven leder mig till slutsatsen, att de för budgetåret 1956/57 gynnsamma statsfinansiella betingelserna icke bör föranleda engagemang som både av samhällsekonomiska och statsfinansiella skäl kan visa sig svåra att uppfylla i framtiden eller som kommer att tvinga till ett undanskjutande av andra, mera trängande reformer. I

I fråga om de förändringar i jämförelse med statsverkspropositionen av beräkningen av vissa inkomsttitlar för nästkommande budgetår, som förordats av riksräkenskapsverket, ansluter jag mig till ämbetsverkets förslag där icke annat angives i det följande. Jag har därjämte i det föregående omnämnt min avsikt att föreslå jämkningar i fråga om beräkningen av ytterligare ett anta! titlar. Enligt vad som anförts i propositionen nr 174 kommer där framlagda förslag om slopande av tull på jordbruksvaror att medföra ett bortfall av tullinkomster, som för budgetåret 1956/57 uppskattas till 12 miljoner kronor. På grund därav bör titeln tullmedel upptagas till avrundat 570 000 000 kronor eller 10 000 000 kronor mindre än vad riksräkenskapsverket föreslagit. I statsverkspropositionen upptogs titeln till 550 000 000 kronor. 1 enlighet med beräkningar i propositionen nr 165 bör vidare i riksstaten för budgetåret 1956/57 titeln införselavgift och accis å fettvaror in. in. uppföras med 49 000 000 kronor i stället för det i statsverkspropositionen beräknade beloppet 54 000 000 kronor och det av riksräkenskapsverket föreslagna beloppet 55 000 000 kronor. Sedan riksdagen god-

42 Kungl. Maj ds proposition nr 175 år 1956

tagit den i propositionen nr 27 föreslagna höjningen av skattesatsen för kupongskatt med verkan från och med den 1 januari 1957 och med hänsyn till förutsedda utdelningshöjningar bör en uppräkning av ifrågavarande titel ske med 500 000 kronor till 6 500 000 kronor. I enlighet med vad som uttalats i propositionen nr 105 kommer vissa inkomster att inflyta hos institutet för konsumentfrågor, vilka bör redovisas på riksstatens inkomstsida. De torde böra bokföras på en ny uppbördstitel, benämnd inkomster vid statens institut för konsumentfrågor, vilken titel för budgetåret 1956/57 bör beräknas till 25 000 kronor. Till följd av förutsatt anpassning av avgifterna hos statens rättskemiska laboratorium, för att täcka bland annat de kostnadsökningar som föranledes av i propositionen nr 70 framlagda förslag, synes titeln inkomster vid statens rättskemiska laboratorium böra uppräknas med 375 000 kronor till 1 125 000 kronor. I enlighet med numera framlagt definitivt förslag till stat för försvarets fastighetsfond bör fondens överskott upptagas till 23 600 000 kronor, vilket är 391 000 kronor mindre än det i statsverkspropositionen preliminärt beräknade beloppet.

Vidare bör såsom nämnts — med ändring av vad som därutinnan föreslagits i statsverkspropositionen — 75 miljoner kronor avsättas till budgetutjämningsfonden av vissa tillfälliga, konjunkturpolitiskt betingade inkomster samt ett motsvarande belopp av statskontoret överföras till ett särskilt konto i riksbanken. I anslutning till vad jag i det föregående nämnt bör i riksstaten ävenledes upptagas en avsättning till budgetutjämningsfonden med 111,4 miljoner kronor av medel avsedda för framtida investering i LKAB, vilka medel likaså bör insättas på särskilt konto i riksbanken. Jag kommer i det följande att göra hemställan om att redan för innevarande budgetår göres en avsättning till samma ändamål, beräknad till 81,4 miljoner kronor.

En sammanställning över de förändringar av inkomsterna och utgifterna å driftbudgeten för nästa budgetår, som i enlighet med vad i det föregående anförts föreligger i förhållande till beräkningarna i statsverkspropositionen, torde såsom Bihang E få fogas till detta protokoll.

Jag torde härefter få framlägga förslag rörande grunderna för uttagande av preliminär skatt för inkomst under nästa budgetår. Beträffande procenttalet för nästkommande budgetårs förra hälft vill jag erinra om att detta procenttal — jämlikt stadgande i 12 § förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt — skall bestämmas till samma tal som gällt för innevarande budgetårs senare hälft, d. v. s. till 110. Vad åter angår nästkommande budgetårs senare hälft förordar jag i anslutning till vad jag härom förutsatt vid framläggandet av propositionen nr 88 med förslag till sänkning av den statliga inkomstskatten, att för fysiska personer, oskifta dödsbon och familjestiftelser den statliga inkomstskatt, som skall ingå i den preliminära skatten för budgetåret 1956/57, uttages med 100 procent av grundbeloppet. Beträffande den slutliga inkomstskatten på grund av 1956 års taxering vill jag erinra om att denna skatt — jämlikt bestämmelserna

Kungl. Maj:ts proposition nr' 175 år 1956 43

i 12 § förordningen om statlig inkomstskatt — automatiskt utgår efter ena handa procenttal av grundbeloppen som gällt med avseende å motsvarande preliminära skatt för kalenderåret 1955.

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att Kungl. Maj :l måtte — med ändring av i statsverkspropositionen framlagt förslag såvitt rör avsättning till budgetutjämningsfonden av medel som skall överföras till särskilt konto i riksbanken — föreslå riksdagen att

a) medgiva, att i enlighet med de grunder som i det föregående förordats ett belopp av 75 miljoner kronor må avsättas till budgetutjämningsfonden för budgetåret 1956/57 för att där särredovisas samt att motsvarande belopp må av statskontoret överföras till ett särskilt konto i riksbanken;

b) medgiva, att belopp motsvarande under budgetåren 1955/56 och 1956/57 under riksstatstiteln Fonden för statens aktier inflytande avkastning av staten tillhöriga aktier i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag må under respektive budgetår avsättas till budgetutjämningsfonden för att där särredovisas samt att motsvarande belopp må av statskontoret överföras till ett särskilt konto i riksbanken;

c) besluta, att statlig inkomstskatt för skattskyldig, som avses i 10 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt, skall ingå i preliminär skatt för förra hälften av budgetåret 1956/57 med 110 procent av grundbeloppet och för senare hälften av samma budgetår med 100 procent av grundbeloppet; samt

d) upptaga inkomsterna å driftbudgeten för budgetåret 1956/57 enligt den vid detta protokoll såsom Bihang A fogade specifikationen.

V. Kapitalbudgeten för budgetåret 1956/37

I avvaktan på särskild proposition i ämnet framlades i årets statsverksproposition en beräknad investeringsplan för budgetåret 1956/57 jämte därvid fogade investeringsstater. Definitivt förslag i ämnet bör nu underställas riksdagen. Vid framläggandet av de nya siffrorna har beaktats de slutliga medelsäskandena i de fall, där anslagen i statsverkspropositionen endast beräknats, samt därjämte de nya investeringsanslag som äskats i särskilda propositioner. En omräkning av hittills äskade respektive i förekommande fall av riksdagen anvisade investeringsanslag ger, såsom av följande sammanställning framgår, ett sammanlagt belopp för kapitalbudgetens investeringsanslag på 1 805 miljoner kronor. Vad rör investeringsstaternas inkomstsida har i de följande sammanställningarna beaktats de äskanden eller anvisningar under

44 Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1956

huvudtiteln för avskrivning av nya kapitalinvesteringar, vilka hänför sig till i statsverkspropositionen bebådade anslagsändamål, samt de avskrivningsanslag under samma huvudtitel, vilka hänför sig till senare under riksdagen framlagda förslag till nya kapitalinvesteringar. Härjämte har de i investeringsstaterna uppförda posterna avskrivningsmedel inom fonderna och övriga kapitalmedel underkastats översyn.

Eu sammanställning av de beslutade eller föreslagna investeringarna under olika kapitalfonder ger följande resultat.

I. Statens affärsverksfonder:

Kungl. Maj. ts proposition m‘ 175■ år 1956 45

46 Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1956

här framlagda förslag samt att i riksstaten för nämnda

budgetår å kapitalbudgeten upptaga en mot investeringspla­

nen svarande inkomsttitel sålunda

VI. Ränta å kvarstående skatt och å överskjutande preliminär skatt

I skrivelse den 22 mars 1956 har fullmäktige i Sveriges riksbank upptagit frågan om en anpassning av procentsatserna för ränta å kvarstående skatt och å överskjutande preliminär skatt till rådande allmänna ränteläge, över skrivelsen har, efter remiss, yttrande avgivits av fullmäktige i riksgäldskontoret.

Gällande bestämmelser. Enligt uppbördsförordningen är skattskyldig under vissa förutsättningar skyldig att erlägga ränta å kvarstående skatt. Överstiger skattskyldigs slutliga skatt den preliminära skatten med minst en femtedel av den slutliga skatten eller med minst 10 000 kronor, gäller sålunda enligt 27 § 3 mom., att den skattskyldige till statsverket skall erlägga ränta med fem procent, för en beräknad tid av ett år, å den del av det överskjutande beloppet, som överstiger 1 000 kronor, dock att det belopp, varå ränta sålunda skall beräknas, skall avrundas till närmast lägre hundratal kronor. Av 69 § 1 mom. framgår, att om den preliminära skatten överstiger den slutliga skatten, den skattskyldige under motsvarande förutsättningar skall erhålla ränta å överskjutande skatt, varvid räntesatsen utgör tre procent.

Nu återgivna bestämmelser är att se mot bakgrunden av att det i viss utsträckning är beroende av den skattskyldiges egen medverkan om överensstämmelse mellan preliminär och slutlig skatt skall kunna ernås. Skattskyldig, som har att erlägga preliminär A-skatt, kan i förekommande fall lämna denna medverkan genom att hos arbetsgivaren begära förhöjt skatteavdrag eller genom att själv inbetala ytterligare preliminär skatt. Den som skall erlägga preliminär B-skatt kan avlämna preliminär självdeklaration eller begära jämkning av tidigare beslut om sådan skatt. Han kan också inbetala preliminär skatt med högre belopp än det som angivits på B-skattesedeln.

Preliminär B-skatt skall principiellt beräknas så att den så nära som möjligt motsvarar beloppet av de skatter, som kan antagas bli påförda den skattskyldige efter verkställd taxering. B-skatten skall i första hand upptagas till belopp motsvarande den slutliga skatt, som påförts den skattskyldige på grund av taxering året näst före inkomståret. Om sådan taxering inte skett eller det med sannolikhet kan antagas, att den vid taxeringen året näst efter inkomståret taxerade inkomsten kommer att avvika från motsvarande inkomst vid taxeringen året näst före inkomståret med minst en femtedel av sistnämnda inkomst — dock minst 600 kronor — skall emel­

Kungi. Maj. ts proposition nr 175 år 1956 47

lertid skatten beräknas enligt preliminär taxering. Därest särskilda omständigheter därtill föranleder, må B-skatten beräknas enligt sådan taxering även i andra fall än nyss sagts.

Den preliminära taxeringen skall som regel åsättas med ledning av preliminär självdeklaration. Skattskyldig, som har att utgöra preliminär Bskatt, är under förut angivna förutsättning skyldig att utan anmaning avgiva sådan deklaration. Därutöver äger den skattskyldige, som nyss antytts, avgiva preliminär självdeklaration, därest han så finner erforderligt. Preliminär självdeklaration skall i allmänhet avlämnas senast den 1 december under året näst före inkomståret. Om den preliminära skatten kan antagas komma att avvika från den påräkneliga slutliga skatten, kan den skattskyldige, såsom likaledes antytts i det föregående, under löpande inkomstår få den preliminära skatten jämkad.

Möjlighet föreligger även för de skattskyldiga att inbetala ytterligare preliminär skatt för ett inkomstår efter utgången av den sista uppbördstenninen. Sista inbetalningsdagen är den 30 april året näst efter inkomståret. Genom sådana fyllnadsinbetalningar kan alltså skattskyldig, som under det gångna uppbördsåret betalat för litet preliminär skatt, tillrättalägga detta och därigenom undgå att bli påförd kvarstående skatt och ränta å sådan skatt.

Frågans tidigare behandling. Förslag om skyldighet att erlägga ränta å kvarstående skatt framlades första gången av 1949 års uppbördssakkunniga i betänkande med förslag till vissa ändringar i uppbördsförfarandet (SOU 1950: 7). Med förslaget avsågs att förmå de skattskyldiga att medverka till ett bättre uppbördsresultat beträffande den preliminära skatten. Enligt förslaget skulle, om den skattskyldiges kvarstående skatt utgjorde minst en femtedel av hans slutliga skatt, ränta med 6 procent — beräknad för eu tid av ett år — utgå å den kvarstående skatten, i den mån denna översteg 300 kronor. Skulle den kvarstånde skatten nedgå på grund av beslut om ändrad taxering eller omdebitering, skulle utan särskild ansökan omräkning av räntan verkställas med ledning av nämnda beslut. Vidare skulle länsstyrelsen, om den skattskyldige inte kunnat råda över förhållanden som medfört den kvarstående skatten, kunna medge befrielse från erläggande av ränta. För att möjliggöra för skattskyldiga, som först efter uppbördsårets utgång fick kännedom om resultatet av rörelsen, att verkställa fyllnadsinbetalningar av preliminär skatt, föreslogs att sådana inbetalningar skulle få ske intill utgången av april månad året näst efter inkomståret. Räntan skulle enligt de sakkunnigas förslag debiteras och uppbäras i samband med den kvarstående skatten.

Om räntesatsens avvägning anförde de sakkunniga i huvudsak följande. På grund av svårigheten för många skattskyldiga att beräkna sin inkomst under inkomståret borde räntan å kvarstående skatt beräknas med utgångspunkt från att räntan skulle utgöra påföljd för utnyttjad skattekredit under ungefärligen ett år, dvs. från mars -april året efter inkomst­

48 Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1956

året till mars—maj året efter taxeringsåret, då den kvarstående skatten skulle erläggas. Räntesatsen borde avvägas så att den vid större kvarstående skatt översteg den räntevinst, som den skattskyldige kunnat tillgodogöra sig på det för litet erlagda beloppet. Å andra sidan ansågs det med hänsyn till ändamålet med räntan inte nödvändigt att uttaga ränta annat än å större belopp. För en begränsning talade även praktiska skäl, bl. a. intresset av att undvika att antalet räntepåföringar blev för stort.

Flertalet remissinstanser tillstyrkte eller lämnade utan erinran den föreslagna räntesatsen. I vissa yttranden framhölls dock, att den föreslagna räntesatsen var för hög. Därvid uttalades från några håll, att räntan inte borde sättas högre än 5 procent och från andra håli, att 4 procent borde vara en tillräcklig räntesats.

I proposition nr 244/1950 framlades för riksdagen ett förslag i ämnet, som i huvudsak överensstämde med vad de sakkunniga förordat. Beträffande räntesatsens storlek uttalade dåvarande chefen för finansdepartementet, att han, med hänsyn bl. a. till att räntan borde vara avdragsgill vid taxering, inte ansåg sig ha anledning frångå de sakkunnigas förslag i denna del.

De sakkunniga hade inte upptagit frågan om ränta å överskjutande preliminär skatt. I propositionen föreslogs emellertid att skattskyldig skulle, under samma förutsättningar som föreslagits för uttagande av ränta å kvarstående skatt, gottgöras ränta å för mycket erlagd preliminär skatt. Ränta borde dock inte utgå med högre belopp än som motsvarade sparbankernas inlåningsränta. Med hänsyn härtill och till att räntan borde beräknas för en tid av nio eller tio månader — från och med maj månad året efter inkomståret till början av påföljande år — ansåg departementschefen, att räntan lämpligen borde utgå med 2 procent.

I flera motioner, som väcktes i anledning av propositionen, yrkades, att samma räntesats skulle gälla för såväl kvarstående skatt som för mycket erlagd preliminär skatt, därvid några motionärer ansåg att räntesatsen borde fastställas till 2 1/2 eller högst 3 procent medan andra motionärer föreslog en räntesats av 4 procent. I några motioner förordades nedsättning av räntesatsen i fråga om kvarstående skatt från 6 till 4 procent.

Bevillningsutskottet (bet. nr 55) uttalade, att utskottet inte fann anledning till erinran mot förslaget, att den, som med eller utan avsikt utnvtijade en skattekredit genom att erlägga för låg preliminär skatt, skulle erlägga ränta å den kvarstående skatten och att i konsekvens härmed den, som medgav det allmänna en skattekredit genom att erlägga för hög preliminär skatt, skulle erhålla ränta å den för mycket erlagda skatten. Utskottet fann emellertid inte att utformningen av de föreslagna räntebestämmelserna var tillfredsställande. Med hänsyn härtill ansåg sig utskottet inte kunna tillstyrka propositionsförslaget utan förordade att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t skulle hemställa om ytterligare utredning av frågan.

Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag.

Kungl. Maj:ts proposition nr1 175 år 1956 49

I en den 22 januari 1951 dagtecknad promemoria avgav 1949 års uppbördssakkunniga nytt förslag i ämnet.

I fråga om räntan å kvarstående skatt vidhöll de sakkunniga sin tidigare ståndpunkt att räntesatsen borde bestämmas till 6 procent. Därvid erinrade de sakkunniga om att deras tidigare överväganden i denna del hade skett från den utgångspunkten, att räntan endast borde drabba dem som underlåtit att begagna den samtidigt öppnade möjligheten till fyllnadsinbetalning av preliminär skatt senast under april månad året efter inkomståret. Alla skulle sålunda vara berättigade till en räntefri skattekredit intill nämnda tidpunkt. Räntan borde därför fastställas med utgångspunkt från en räntetermin om ca ett år.

I anledning av att det gjorts gällande att en räntesats av 6 procent skulle vara för hög anförde de sakkunniga, att det måste beaktas att räntesatsen borde vara så hög, att räntan översteg den räntevinst, som den skattskyldige skulle kunnat tillgodogöra sig å det för litet erlagda skattebeloppet. Vidare anmärkte de sakkunniga, att en del av ränteutgiften återvanns genom lägre skatt ett senare år, eftersom räntan avsågs skola vara avdragsgill vid taxering. De sakkunniga föreslog emellertid en höjning av den gräns, där ränta skulle beräknas, till 500 kronor från förut förordade 300 kronor. I anslutning härtill påpekade de sakkunniga, att den faktiska räntesatsen vid mindre skattebelopp blev avsevärt mindre än 6 procent. Även om en något lägre räntesats än 6 procent tidigare i och för sig möjligen kunde ha varit motiverad, torde, tilläde de sakkunniga, dåmera på grund av den allmänna räntestegringen någon sänkning inte böra ifrågakomma.

I fråga om räntan å överskjutande preliminär skatt anförde de sakkunniga bl. a., att med hänsyn till den allmänna räntestegringen ränta borde utgå efter något högre räntesats än tidigare föreslagits. Ehuru det — med bibehållen relation till sparbankernas inlåningsränta och med en beräknad taktisk räntetid av 3/4 år — skulle vara tillräckligt med en höjning till 2 1/2 procent, förordade de sakkunniga att räntesatsen av praktiska skäl fastställdes till 3 procent.

De sakkunniga erinrade i detta sammanhang om att vid restitution avskatt efter ändring i taxering eller debitering ränta utgick efter 5 procent. De sakkunniga framhöll, att ränta å överskjutande preliminär skatt borde utgå efter en något lägre procentsats, enär restitutionsräntan i viss män avsågs skola innefatta, förutom ersättning för ränteförlust, jämväl ersättning för de kostnader och olägenheter i övrigt, som tillskyndats den skattskyldige genom den oriktiga taxeringen eller debiteringen. Det fanns enligt de sakkunnigas uppfattning inte anledning att räkna med ersättning i sistnämnda hänseenden, då det gällde ränta å överskjutande preliminär skatt. De sakkunniga framhöll också att en hög räntesats skulle kunna locka de skattskyldiga att inbetala omotiverat höga preliminärskattebelopp för att komma i åtnjutande av en bättre ränteavkastning än som eljest stod till buds.

Vid remissbehandlingen av de sakkunnigas promemoria tillstyrktes de

4 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt Nr 175

50 Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1956

här återgivna förslagen i de flesta yttrandena. Från några håll ifrågasattes dock huruvida icke en lägre procentsats för ränta å kvarstående skatt borde föreskrivas än vad i promemorian förordats.

Promemorian och de däröver avgivna yttrandena anmäldes i proposition nr 203/1951. Däri föreslogs att gränsen för påföring av ränta å kvarstående skatt skulle sättas till 1 000 kronor och att ränteplikt alltid skulle inträda, då den kvarstående skatten översteg 10 000 kronor. Med den föreslagna höjningen av räntegränsen avsågs att i huvudsak begränsa ränteplikten till sådana fall, där gällande regler möjliggjorde ett obehörigt utnyttjande av skattekredit i större omfattning. I fråga om räntesatsen anslöt sig propositionen till de sakkunnigas förslag. Vidare föreslogs att ränta å för mycket erlagd preliminär skatt skulle utgå under motsvarande förutsättningar som ränta å kvarstående skatt. Den av de sakkunniga föreslagna räntesatsen om 3 procent förordades.

1951 års bevillningsutskott uttalade (bet. nr 47) att utskottet, i likhet med 1950 års bevillningsutskott, inte fann anledning till erinran mot förslaget att söka åstadkomma en förbättrad källskatteuppbörd genom att införa bestämmelser om ränta å kvarstående skatt. Beträffande storleken av räntan föreslog emellertid utskottet en sänkning till 5 procent, vilken räntesats enligt utskottets mening var tillräcklig för att uppnå det avsedda syftet. Skulle detta emellertid efter något eller några år visa sig inte vara fallet, förutsatte utskottet att frågan på nytt togs upp till prövning. Förslaget om ränta å för mycket erlagd preliminär skatt tillstyrktes av utskottet.

Riksdagen beslöt i enlighet med vad utskottet förordat. De då antagna räntebestämmelserna har med i sak oförändrat innehåll överförts till den nu gällande uppbördsförordningen.

Bankofullmäktiges skrivelse. I skrivelsen framhålles, att gällande bestämmelser om ränta å kvarstående skatt och överskjutande preliminär skatt tillkommit i syfte att framtvinga en bättre anpassning av preliminärskatten till den faktiska inkomsten och den därpå med ledning av självdeklaration beräknade slutliga skatten. Detta syfte syntes också i viss utsträckning ha nåtts, kanske framförallt därigenom att skattebetalarna och i synnerhet bolagen i stor utsträckning utnyttjat möjligheten till fyllnadsbetalningar före utgången av april månad året efter inkomståret. Enligt riksräkenskapsverkets senaste inkomstberäkning skulle de under våren 1954 och våren 1955 erlagda fyllnadsbetalningarna ha uppgått till ca 575 respektive 525 miljoner kronor, varav B-skatten ansågs ha utgjort ca 535 respektive 480 miljoner kronor.

Bankofullmäktige framhåller vidare, att riksräkenskapsverket beträffande utfallet av 1956 års taxering hade räknat med en inte oväsentlig ökning av nettokvarskatten, trots att en betydande uppgång i fyllnadsbetalningarna förutsatts även under våren 1956. ökningen av det beräknade saldot mellan kvarstående skatt och överskjutande skatt föranleddes bl. a. av att fastighetsskatten och sjukförsäkringsavgifter från sådana försäkringstaga­

Kungl. Maj.ts proposition nr1 175 år 1956 51

re som erlade preliminär B-skatt sannolikt endast delvis kom att inflyta i form av preliminärskatt eller såsom fyllnadsbetalningar. Beloppen för överskjutande skatt, kvarstående skatt och fyllnadsbetalningar hade av riksräkenskapsverket beräknats till 550, 950 respektive 700 miljoner kronor.

Bankofullmäktige anför vidare.

Enligt vad som upplysts har riksräkenskapsverket vid nämnda beräkningar utgått ifrån att fyllnadsbetalningarna i år skulle komma att erläggas i samma relativa omfattning som tidigare. Emellertid kan det enligt fullmäktiges mening ifrågasättas om inte en väsentlig nedgång just i år kommer att inträda i dessa betalningar, därest räntesanktionen bibehålies oförändrad. Den restriktivitet i kreditgivningen, som nu iakttages, och den förändring i förhållandet mellan kvarskatteräntan och det allmänna ränteläget, som inträtt under senaste året, kan nämligen leda till att företag av likviditetsskäl och oaktat räntesanktionen, i större utsträckning än tidigare utnyttjar föreliggande möjligheter att uppskjuta skattebetalningarna. I jämförelse med riksräkenskapsverkets beräkningar skulle detta medföra, att fyllnadsbetalningarna under våren 1956 bleve lägre och den kvarskatt som skulle komma att erläggas under våren 1957 så mycket större. Det är enligt fullmäktiges mening både av statsfinansiella och kreditpolitiska skäl angeläget att denna effekt av kreditrestriktionerna såvitt möjligt elimineras. Fullmäktige få därför i detta syfte föreslå, att den nu i uppbördsförordningen stipulerade kvarskatteräntan i varje fall höjes till en sådan nivå, att den tidigare rådande relationen mellan denna ränta och det allmänna ränteläget återställes. Därest denna förändring kommer till stånd synes det enligt fullmäktige lämpligt, att även den ränta, som enligt samma förordning skall tillgodoräknas skattskyldig vid för mycket betald preliminärskatt, höjes på motsvarande sätt.

Bankofullmäktige framhåller, att en anpassning av här avsedda räntebestämmelser till den allmänna räntenivåns förändringar kan visa sig önskvärd även i framtiden. De nya bestämmelserna syntes därför böra utformas så att förändringar i räntesatserna kunde vidtagas utan allt för stor omgång. Fullmäktige förordar med hänsyn härtill, att Kungl. Maj :t hos riksdagen utverkar bemyndigande att inom ramen för en viss högsta nivå, efter hörande av fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret, fastställa räntesatserna med hänsyn till det vid ingången av varje år rådande allmänna ränteläget. Den högsta nivå som därvid skulle kunna ifrågakomma borde inte understiga 7 procent för kvarskatteräntan och 5 procent för räntan på överskjutande skatt.

Två av fullmäktige, herrar Rubbestad och Kollberg, har i avgiven reservation uttalat, att det hittills inte konstaterats något behov av en ändring i bestämmelserna på området. Därest emellertid en ändring ansågs böra komma till stånd, borde beslut härom enligt reservanternas mening inte ankomma på Kungl. Maj:t utan på riksdagen. 1

1 det av riksgäldsf ullmäktige avgivna yttrandet t i i 1 styrkes förslaget på de av bankofullmäktige anförda skälen.

52 Kungl. Maj.ts proposition nr IT5 år 1956

Departementschefen. Bestämmelserna om skyldighet att erlägga ränta å kvarstående skatt har tillkommit i syfte att förmå sådana skattskyldiga, som i mera väsentlig mån själva kan bestämma storleken av sina inbetalningar av preliminär skatt, att så nära som möjligt anpassa dessa inbetalningar till den slutliga skatten. Att ränta tillföres skattskyldiga, som inbetalat för mycket i preliminär skatt, är närmast att se som en konsekvens av ränteplikten beträffande kvarstående skatt.

Räntesatserna är bestämda till fem procent beträffande kvarstående skatt och tre procent i fråga om överskjutande preliminär skatt. De avpassades i syfte att de skattskyldiga inte skulle genom för liten preliminärskatteinbetalning kunna bereda sig från räntesynpunkt förmånligare krediter än som eljest varit möjligt; för mycket erlagd preliminär skatt skulle inte heller medföra ränteförlust i jämförelse med det fall då ett motsvarande belopp placerats å inlåningsräkning hos bank. Vid räntesatsernas bestämmande har helt naturligt den vid tillfället i fråga rådande allmänna räntenivån tagits till utgångspunkt.

Med hänsyn till den år 1955 inträdda förändringen i ränteläget kan det, såsom bankofullmäktige framhållit, befaras att en inte oväsentlig nedgång i fyllnadsinbetalningarna av preliminär skatt kommer att inträda, därest räntan å kvarstående skatt bibehålies vid nu gällande nivå. Det kan med andra ord befaras att syftet med reglerna om ränteberäkning å kvarstående skatt inte längre uppnås. Av kreditpolitiska, men även av statsfinansiella, skäl finner jag därför påkallat att den tidigare rådande relationen mellan räntan å kvarstående skatt och det allmänna ränteläget återställes. Förändringarna i den allmänna räntenivån gör det också motiverat att höja procentsatsen för ränta å överskjutande preliminär skatt.

Vid bestämmande av de nya räntesatserna synes samma principer böra tillämpas som var vägledande då de nuvarande räntesatserna tillkom. Härvid bör hållas i minne att räntan å överskjutande preliminär skatt av praktiska skäl sattes något högre än som eljest varit motiverat. I enlighet med dessa överväganden finner jag att räntan å kvarstående skatt bör bestämmas till sju procent, medan ränta å överskjutande preliminär skatt bör utgå med fyra procent.

I fråga om sättet för genomförande av de höjda räntesatserna har bankofullmäktige ifrågasatt att Kungl. Maj:t skulle erhålla bemyndigande från riksdagens sida att bestämma räntesatserna inom en i lagstiftningen angiven ram. För en sådan anordning talar vissa skäl. Det skulle, såsom fullmäktige framhållit, bli möjligt att utan alltför stor omgång anpassa räntebestämmelserna till framtida ändringar i den allmänna räntenivån. De fördelar som härigenom skulle uppnås synes emellertid vara av begränsat värde. Det måste nämligen under alla förhållanden dröja ganska avsevärd tid innan en förändring i den allmänna räntenivån kan slå igenom i fråga om procentsatserna för kvarstående skatt och överskjutande preliminär skatt. En ändring i dessa räntesatser måste av tekniska skäl avse helt år och bör rimligen inte träda i tillämpning utan att de skattskyldiga dessförinnan

Kungl. Maj.ts proposition nf 175 år 1956 53

haft tillfälle att i allt fall genom fyllnadsinbetalningar rätta sitt handlande i avseende å preliminärskatteinbetalning med hänsyn till de ändrade räntebestämmelserna. Vad den nu aktuella höjningen angår synes denna i enlighet härmed böra tillämpas första gången vid skattepåföring på grund a"\ 1957 års taxering.

På grund av vad nyss anförts — och då ifrågavarande räntesatsers storlek för varje tidsperiod synes böra underställas riksdagens prövning — vill jag förorda att de nya räntesatserna inskrives i uppbördsförordningen.

I enlighet med det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att antaga inom finansdepartementet upprättat förslag

till förordning om ändrad lydelse av 27 § 3 mom. och 69 §

1 mom. uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272).

Med bifall till vad föredragande departementschefen

sålunda, med instämmande av statsrådets övriga leda­

möter, hemställt förordnar Hans Maj :t Konungen att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sven Brodén

54 Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1956

Bihang A

Specifikation av inkomsterna å driftbudgeten för budgetåret 1956/57

A. Egentliga statsinkomster

I. Skatter: 1. Skatt å inkomst, förmögenhet och rörelse: a) Skatt å inkomst och förmö­

genhet m. m., bevillning . . 6 000 000 000

Kungl. Maj.ts proposition nf 175 år 1956 55

k) Skatt å läskedrycker, bevill­

56 Kungl. Maj.ts proposition nr 175 är 1956

Kungl. Maj. ts proposition- nf 175 år 1956 57

IV. Försvarets fonder:

58 Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1956

Kungl. Maj.ts proposition nf 175 år 1956 59

Bihang B

Förslag till

Investeringsstater för budgetåret 1956/57

I. Statens affärsverksfonder

A. Postverkets fond

Avskrivningsmedel Summa investeringsanslag . .. 4 601 000

60 Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1956

II. Luftfartsfonden

Avskrivningsmedel Summa investeringsanslag .. 4 001 000

Kungl. Maj:ts proposition nf 175 år 1956 61

Statens bosättningslånefond

Investeringsbemyndigande. 100 Investeringsanslag 100

Statens lånefond för universitetsstudier

Avskrivningsmedel

62 Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1956

VD. Fonden för statens aktier

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1956 1

Bihang C

Reviderad nationalbudget för år 1956

I. Inledning

De aktuella utvecklingstendenserna såväl i den svenska ekonomin som i de viktigaste främmande ländernas överensstämmer rätt väl med den bild, som tecknades i den i början av året framlagda nationalbudgeten. En översyn av beräkningarna har dock ansetts motiverad. Numera tillgängliga uppgifter tillåter nämligen en fullständigare bild av utvecklingen under 1955 och sedan några månader gått av det nya året, är det möjligt att med större säkerhet bedöma utsikterna för detta.

Den följande framställningen är disponerad sålunda, att inledningen tecknar några drag i den internationella bakgrunden. Ett första huvudavsnitt (kapitel II) återger därefter en inom konjunkturinstitutet utarbetad redovisning för 1955 års ekonomiska resultat för det svenska folkhushållet. I ett andra huvudavsnitt (kapitlen III—VII) framläggs därefter en preciserad bedömning av den sannolika utvecklingen under 1956. På vanligt sätt bygger denna på material, som erhållits från olika myndigheter. Däri bär inarbetats resultatet av en särskild förnyad enkät rörande industrins investeringsplaner, inom handels- och industrikommissionen utförda kalkyler rörande utrikeshandeln och arbetsmarknadsstyrelsens bedömning av utvecklingen på arbetsmarknaden. Resultatet av löneuppgörelserna mellan arbetsmarknadens parter och av den träffade överenskommelsen rörande prissättningen på jordbrukets produkter har också beaktats i framställningen. I

I flertalet länder har 1955 präglats av en fullt utbildad högkonjunktur. Detta gäller inte minst Förenta staterna, där ökningen i den ekonomiska aktiviteten alltmer antagit karaktären av en investeringskonjunktur. Under 1955 låg de privata bruttoinvesteringarna 12 procent högre än under 1954, medan den privata konsumtionen steg med knappt 7 procent. De offentliga utgifterna var något lägre än året innan och hela bruttonationalprodukten visade en uppgång med 7 1/2 procent. Alla dessa tal är angivna i löpande priser, men då de genomsnittliga prisförändringarna var rätt obetydliga — levnadskostnaderna steg med mindre än 1/2 procent — motsvarar de i stort sett den volymmässiga utvecklingen.

Allting tyder på en stabil utveckling under det närmaste året på den höga nivå, som uppnåtts. Det är dock möjligt, att den fortsatta ökningen av produktionen kanske inte får samma omfattning som föregående år. Bland återhållande moment har framhållits dels en beräknad nedgång i produktionen av bilar efter föregående års mycket stora försäljning, dels en viss avmattning i bostadsproduktionen. Bilfabrikerna skar kring årsskiftet ned sin tillverkning, sedan det visat sig att lagren av bilar inom handeln ten-

1 Ilihamj till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 175

2 Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1956

derade att stiga. Försäljningarna syns dock ha gått relativt bra och någon ytterligare inskränkning förutses inte för närvarande. Bostadsbyggandet har de föregående åren expanderat kraftigt. Det påverkas rätt starkt av kreditvillkoren; dessa skärptes på sommaren 1955 men har i början av 1956 ånyo lättats. — En återhållande faktor är möjligen också den nedgång, som inträffat i jordbrukarnas inkomster, men betydelsen härav är inte så stor, eftersom jordbrukarnas inkomster endast utgör omkring 5 procent av den samlade personliga inkomstsumman.

Till de expansiva faktorerna hör främst, att företagens investeringar fortsätter att stiga. Detta är uttryck för en optimistisk framtidsbedömning, som också kommer till synes på aktiemarknaden. Även de offentliga utgifterna beräknas stiga. Konsumenternas efterfrågan väntas också öka, dock inte i samma takt som tidigare. Lagren har visserligen vuxit under det gångna året, men — bortsett från bilarna — har stegringen inte mer än hållit takt med omsättningsökningen.

Totalt sett framgår bedömningen av de amerikanska konjunkturutsikterna kanske bäst därav att såväl bankerna som myndigheterna närmast är inställda på att dämpa expansionen. Under 1955 höjdes räntorna fyra gånger. Restriktioner för avbetalningshandeln har diskuterats. Nyligen har kongressens gemensamma utskott för granskning av presidentens ekonomiska rapport kraftigt understrukit, att skattelättnader i nuvarande högkonjunktur inte borde komma i fråga för att inte öka det inflationistiska trycket. Det väntade budgetöverskottet får inte tas till intäkt för skattelindringar, utan i den mån ett sådant överskott uppkommer borde det, så länge den ekonomiska expansionen pågår, användas för att nedbringa statsskulden.

Av intresse för den internationella utvecklingen är att notera eu inte ringa ökning av Förenta staternas utrikeshandel. Importen ökade sålunda från 10,3 miljarder dollar 1954 till 11,5 miljarder dollar 1956. Även övriga amerikanska utgifter till andra länder undergick en stegring och allt som allt ställdes 21,4 miljarder dollar till omvärldens förfogande, omkring 2 miljarder dollar mer än året innan. Visserligen ökade också Förenta staternas export — från 12,7 till 14,1 miljarder dollar — under intryck av bland annat den omfattande liberalisering av importen från dollarområdet, som företagits i Västeuropa. Dollar läget tillät emellertid samtidigt övriga länder att också under 1955 öka sina fordringar i dollar; huvuddelen av denna ökning kom på de västeuropeiska kontinentalländerna. Såvitt nu kan bedömas kommer dollarbetalningsläget i stora drag att vara likartat också under 1956.

Vad som sagts om Förenta staterna gäller också i huvudsak för de västeuropeiska industriländerna. Dessa befinner sig i en period av rätt snabb expansion, som under det senaste året framför allt har gällt investeringarna. Man har därvid kommit upp till en sysselsättningsnivå, som medfört lönestegringar och framkallat oro för en inflationistisk utveckling. Det kan här vara motiverat att något närmare beröra förhållandena i de två för svensk

Kungl. Mnj.ts proposition nr 175■ år 1956 3

utrikeshandel viktigaste länderna, nämligen Storbritannien och Västtyskland; med hänsyn till likheten med våra egna problemställningar kan det också vara av intresse att se hur dessa länder angripit dem.

I Storbritannien steg de privata investeringarnas volym under 1955 jämfört med föregående år med 12 1/2 procent — om bostadsbyggandet undantas — medan den privata konsumtionen ökade med endast 2 1/2 procent eller snarast något mindre än tidigare år. Varulager och produkter under arbete ökade i proportion till produktionsökningen och tog sin andel av denna. Bostadsbyggandet resulterade i en produktion av 317 000 lägenheter eller 9 procent mindre än året innan. Även de offentliga utgifterna minskade. Den totala efterfrågan var dock större än som kunde tillgodoses vid bevarad samhällsekonomisk balans. Bruttonationalprodukten ökade 6 procent i löpande priser men endast 3 1/2 procent i fasta priser räknat.

Övertrycket i den engelska ekonomin medförde dels en höjning av prisnivån, dels ett underskott i betalningarna gentemot utlandet. I genomsnitt låg konsumtionsprisnivån under 1955 3 1/2 procent högre än under 1954. Stegringen skedde successivt under året och i december 1955 var detalj pristalet drygt 6 procent högre än i december 1954. Lönesumman var 1955 8 1/2 procent högre än året innan. Detta sammanhängde dels med en viss ökning av sysselsättningen, dels med stegrade lönesatser. Uppgången i de senare var under loppet av 1955 omkring 7 procent och stegringen fortsätter i åtminstone samma takt. Vid avtalsuppgörelser under de första månaderna 1956 har stegringar på 7 å 8 procent varit vanliga.

Den löpande betalningsbalansen resulterade för 1955 i ett underskott på drygt 100 miljoner pund mot ett överskott på drygt 200 miljoner pund år 1954, sålunda en försämring på drygt 300 miljoner pund. Detta överensstämmer rätt väl med utslaget i sterlingområdefcs gemensamma guld- och dollarreserv, vilken steg med 87 miljoner pund 1954 och sjönk med 229 miljoner pund 1955. Man skulle därför kunna betrakta nedgången i guldoch dollarreserven under 1955 som en följd av Storbritanniens försämrade betalningsbalans. I motsats till vad som varit fallet vid tidigare tillfällen är det denna gång inte fråga om utslag av en försämring i betalningsläget för andra delar av sterlingområdet, t. ex. de utomeuropeiska råvaruproducerande länderna. De betalningstransaktioner, som använder pundet som ett led i en omväxling av andra valutor till dollar, kan inte sägas ha orsakat nedgången. Inte heller har en förändring av relationen mellan import- och exportpriser vid detta tillfälle spelat någon nämnvärd roll; importpriserna har stigit någon procent mer än exportpriserna och terms of trade sålunda försämrats obetydligt. Det är två faktorer, som haft utslagsgivande betydelse för Storbritanniens betalningsbalans. Den ena är en minskning av de »osynliga» nettoinkomsterna från 127 miljoner pund 1954 till 40 miljoner pund 1955. Enligt uppgift har nedgången främst berott på sådana utlägg som varit nödvändiga i samband med att driften vid oljeanläggningarna i Abadan återupptagits och så till vida skulle det finnas chanser för att inkomstbortfallet åtminstone delvis skall visa sig endast ha varit till-

5 Bihamj till riksdagens protokoll 1056. 1 samt. Nr nr,

4 Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1956

fälligt. Den andra faktorn är att importen ökat mer än exporten: importvolymen steg 1955 med 111/2 procent, medan exportens volym ökade med 7 procent. Detta kan i sin tur enklast ses som en direkt effekt av efterfrågetrycket inom Storbritannien.

När det gäller att bedöma den investeringskonjunktur, som enligt vad de anförda uppgifterna visar burit upp efterfrågeexpansionen i Storbritannien under det senaste året, måste man hålla i minnet, att investeringsvolymen enligt alla internationella jämförelser relativt sett varit lägre i Storbritannien än i andra västeuropeiska länder. Det har därför framstått som en angelägen uppgift att stimulera till ökade investeringar inom det engelska näringslivet. Man har i detta syfte använt olika incitament, mestadels variationer i reglerna för avskrivningar på nya anläggningar. I slutet av 1940talet medgavs en förhöjning av första årets avskrivningssats, men under koreakonjunkturen minskades och slutligen avskaffades denna förmån. I finansminister Butlers budget 1954 infördes en ny förmån i form av ett extra skattefritt avdrag för investeringar, vilket i fortsättningen inte skulle minska de reguljära avskrivningarnas summa. Det är inte omöjligt att den investeringsvåg, som spelat sådan roll för expansionen det senaste året, grundar sig på den direkta stimulans som infördes några år tidigare. Ännu så sent som i budgeten i april 1955, då behovet av en åtstramning var påtagligt, sänktes den direkta personliga beskattningen och vissa konsumtionsskatter.

Huvudinstrumentet för den återhållsamhetspolitik, som under det senaste året framstått som allt angelägnare, har utgjorts av penningpolitiken. Bank of England liar sålunda höjt diskontot i tre omgångar: i januari 1955 lrån 3 till 3 1/2 procent, i februari 1955 till 4 1/2 procent och i februari 1956 till 5 1/2 procent. Sommaren 1955 riktades en uppmaning till bankerna att begränsa kreditvolymen i viss omfattning, och en påtaglig minskning har därefter ägt rum. Parallellt har införts restriktioner för avbetalningshandeln, vilka därefter successivt skärpts. I oktober 1955 höjdes konsumtionsskatterna på olika varugrupper liksom telefontaxorna och skatten på företagens utdelade vinster. I februari 1956 sänktes subventionerna på bröd och mjölk. Vid denna tidpunkt ändrades avskrivningsreglerna för industrin och den förut omtalade investeringspremien avskaffades. Vidare har i olika etapper åtgärder vidtagits för att begränsa såväl statliga som kommunala utgifter för olika ändamål, särskilt sådana av investeringskaraktär.

När det gäller att bedöma verkningarna av de vidtagna åtgärderna, måste man först lägga märke till att de kommer till synes först efter hand. Med hänsyn till alltjämt rådande högkonjunktur, till den livliga efterfrågan på arbetskraft, till de stegrade levnadskostnaderna och till begränsningarna av subventionerna på viktiga livsmedel framstår det som inte särskilt anmärkningsvärt, att aktuella lönekrav ligger högt. Som förut anmärkts har på senare tid avtalsuppgörelser träffats innebärande lönestegringar på 7 å 8 procent. Trots den aktivitet, som i övertalningssyfte utvecklas från rege­

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1956 5

ringens sida, får man räkna med en fortsatt tendens till lönestegringar av inte obetydlig omfattning.

Officiella beräkningar, som nyligen framlagts, visar, att investeringarna kan väntas fortsätta att öka också under 1956. Planer, som tidigare uppgjorts, kommer sannolikt att i betydande utsträckning fullföljas. Man kan därför räkna med en fortsatt högkonjunktur också under detta år. Men utvecklingen kommer att bestämmas av den snabbbet, varmed de vidtagna åtgärderna kommer att motverka expansionens levande kraft. Verkan kommer att öka med tiden. Det är dock svårt att förutse, när en förändring i det ekonomiska klimatet kan inträda. Regeringen bär också deklarerat, att den är beredd att tillgripa ytterligare åtgärder, om så skulle behövas.

Med hänsyn härtill syns det rimligt att räkna med en viss uppbromsning under loppet av innevarande år, vilken åtminstone bringar underskottet i den löpande bytesbalansen ur världen.

I Västtyskland startade återhämtningen efter kriget både senare och i vissa avseenden från en lägre nivå än i det övriga Västeuropa. I gengäld har expansionen under senare år haft en väsentligt snabbare takt än på andra håll. Efter en viss avsaktning i ökningstempo.t 1952 och 1953 har detta åter accelererat. Bruttonationalproduktens volym beräknas ha ökat med 8 procent 1954 och inte mindre än 10 procent 1955. För industriproduktionen är stegringstakten än snabbare: 1953 8 1/2 procent, 1954 12 procent och 1955 16 procent.

Liksom på annat håll är det på senare tid en kraftigt utbildad investeringskonjunktur, som varit den dynamiska kraften i utvecklingen. Visserligen har 1955 den privata konsumtionen stigit med omkring 10 procent, men för investeringarna har uppgången varit ungefär dubbelt så stor.

En betingelse för den tyska expansionen har varit en riklig tillgång på arbetskraft, som hängt samman både med en jämförelsevis betydande naturlig folkökning i de arbetsföra åldrarna och med den stora flyktingströmmen, främst österifrån. Den totala sysselsättningen har sålunda under 1955 kunnat ökas med omkring 900 000 personer mot 700 000 år 1954 och 600 000 år 1953. Det senaste året har härigenom absorberats inte endast hela folkökningen utan också eu del av de arbetslösa. Medeltalet arbetslösa sjönk sålunda i fjol för första gången under en miljon (nämligen från 1 220 000 1954 till 928 000 1955) och under högsäsongen sjönk arbetslösheten för första gången under en halv miljon. Det motsvarar omkring 3 procent av arbetsstyrkan och därmed kan för tyska förhållanden full sysselsättning sägas ha nåtts.

I samband härmed har också i Västtyskland uppkommit frågan om inte efterfrågeexpansionen nått ett alltför uppdrivet tempo, vilket medför risker för en inflationistisk utveckling. Arbetslösheten och tillströmningen av arbetskraft utifrån hade tidigare verkat återhållande på löneutvecklingen och priserna hade under en följd av år varit anmärkningsvärt stabila. Härvidlag har 1955 markerat en vändpunkt och Tysklands läge blivit mera likt andra västeuropeiska länders.

6 Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1956

En viss prishöjning har också salt in. Levnadskostnaderna heräknas under 1955 ha legat i genomsnitt ett par procent högre än året innan. På investeringsområdet, där spänningen varit särskilt stor, torde en koslnadsstegring av dubbelt så stor omfattning ha inträffat. Den samlade lönesumman steg från 1954 till 1955 med 13 1/2 procent och inkomsten per löntagare med 7,3 procent. Lönestegringen visade snarast en tendens att öka under årets lopp och genomsnittsförtjänsten var i slutet av året omkring 8 procent högre än ett år tidigare. Kring årsskiftet har avtalsuppgörelser träffats, innebärande en lönehöjning av samma omfattning. När det gällt att motverka ett alltför starkt efterfrågetryck, har Västtyskland haft särskilt gynnsamma förutsättningar. Förekomsten av en betydande arbetskraftsreserv har redan nämnts. Vidare har Västtyskland — bland annat genom en aktiv exportpolitik och en rätt protektionistisk importpolitik — under de föregående åren skaffat sig betydande överskott i betalningarna gentemot utlandet och kunnat bygga upp en ansenlig valutareserv. Vid slutet av 1955 uppgick den västtyska centralbankens valutareserv till 12,8 miljarder DM, vilket innebar en ökning med nära ett par miljarder under året och svarade mot värdet av omkring 6 månaders import. I själva verket har ansamlandet av detta fordringsöverskott åstadkommit svårigheter för andra länder. Ingenting hindrar Västtyskland att i ett ansträngt läge i första hand avstå från att eftersträva ett fortsatt överskott av sådan storlek och, om så skulle behövas, kanske använda en del av sina fordringar. När det ökade efterfrågetrycket inom Tyskland under det senaste året medfört en utveckling mot minskat överskott gentemot utlandet, har detta sålunda både varit ägnat att åstadkomma en bättre balans i det internationella handelsutbytet och bidraga till att lätta spänningarna inom den tyska ekonomin. Det är därför inte anmärkningsvärt, att en utveckling i sådan riktning tillåtits ske och att den västtyske ekonomiministern t. o. m. velat befordra den genom ytterligare lättnader i fråga om importen, inklusive vissa autonoma tyska tullsänkningar. Dessa åtgärder har dock haft ett mycket begränsat omfång. Utvecklingen av utrikeshandeln syns dessutom under årets lopp ha svängt om. Visserligen har det västtyska överskottet i bytesbalansen varit drygt en miljard DM lägre under 1955 än under 1954. Men utvecklingen mot minskat överskott, som ledde till att handelsbalansen för tredje kvartalet rentav visade ett obetydligt underskott, har på senare tid brutits. Under fjärde kvartalet uppkom ånyo ett betydande tyskt överskott och denna tendens mot stigande överskott syns ha fortsatt de första månaderna innevarande år. Ett avsevärt dämpande inflytande har vidare förbundsregeringens finanspolitik utövat. Denna har bedrivits på ett sådant sätt, att för federala myndigheters räkning betydande kassamässiga överskott uppsamlats hos centralbanken; i början av 1956 uppgick dessa överskott till sammanlagt över 7 miljarder DM. I vad mån därbakom legat en målmedveten konjunkturpolitisk avsikt syns dock tveksamt. Förutom en allmänt konservativt försiktig finanspolitik har mera speciella förhållanden inverkan: tillgodoha­

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1956 7

vandena består bland annat av inte ianspråktagna medel för stationeringskostnader för allierade trupper, från föregående budgetår outnyttjade medel för den västtyska upprustningen samt åtminstone delvis oförutsedda överskott på den löpande budgeten. Den starka budgetställningen har emellertid möjliggjort för regeringen att ställa vissa skattelättnader i utsikt för att motverka en stegring av levnadskostnaderna och minska anspråken på höjda löner.

När detta skett, har det också varit i medvetandet om att den tyska investeringsnivån är rätt hög och att den våldsamma investeringsexpansionen i sig borde dämpas med hänsyn till de speciella spänningarna på investeringsområdet (byggarbetskraft, tungindustrins kapacitet). Det har inte som i Storbritannien förelegat ett behov av att genom en inskränkning av konsumtionsefterfrågan bereda utrymme för större investeringar och förhindra ett betalningsunderskott gentemot utlandet. Mer direkta åtgärder för att dämpa investeringsaktiviteten har också i Västtyskland främst vidtagits på det penningpolitiska området. I augusti 1955 höjdes diskontot från 3 till 3 1/2 procent och i mars 1956 följde en ny höjning, denna gång med 1 procent till 4 1/2 procent. Det förefaller som om dessa åtgärder närmast varit avsedda att få psykologiska verkningar och tjänstgöra som varningar till företagarna. En viss åtstramning av kreditväsendets kapacitet har samtidigt åstadkommits, bland annat som en konsekvens av de förut omtalade budgetöverskotten.

Också i Västtysklands fall har man anledning att räkna med att verkningarna av vidtagna åtgärder först så småningom kommer till synes. Det är här fråga om bromsar på en investeringskonjunktur som, när den kommit igång på det sätt som nu skett, sannolikt har en mycket betydande levande kraft. Man måste därför räkna med att expansionen kommer att fortsätta i en relativt snabb takt och att de risker, som aktuellt föreligger, kanske snarare gäller en viss överspänning än en alltför stark nedtoning.

Ett uttryck för det allmänna ekonomiska klimatets karaktär brukar man finna i de mycket lättrörliga priserna på världsmarknadens stapelvaror.

Prisutvecklingen på de internationella marknaderna präglades under 1955 av motstridiga tendenser för de olika varugrupperna. Den högt uppdrivna investeringskonjunkturen i Västeuropa och Förenta staterna ledde till starkt stegrade priser på järn och stål och metaller. Den totala förbrukningen av bland annat koppar, bly, zink och aluminium var större än någonsin tidigare. Särskilt kraftigt ökade priserna på koppar och tenn, beroende bland annat på strejker och politiska oroligheter i de transoceana producentländerna. Knappheten på järn- och stålmarknaden tog sig under hösten uttryck i successiva höjningar av de officiella prisnoteringarna samtidigt som väsentliga och ökande överpriser flerstädes uttogs av exportörerna. En viss prisuppgång inträffade även i fråga om järnmalm. Gummipriset drevs samtidigt upp till eu rekordartat hög nivå främst genom stora och brådskande

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1956

beställningar under sommaren från den expanderande bilindustrin i Förenta staterna, genom oväntade kautschukinköp från Sovjetunionens sida, samt genom politiska oroligheter på Malackahalvön, som svarar för huvudparten av den totala kautschukproduktionen. Naturgummipriset kom härigenom att under sensommaren ligga mer än dubbelt så högt som priset på syntetiskt gummi, vars produktion och förbrukning samtidigt ökade kraftigt.

De höga järn-, metall- och gummipriserna motvägdes emellertid av sänkta priser på jordbruksprodukter och textilråvaror. Det var framför allt 1955 års rekordartade amerikanska skörd av vete och bomull, som tillsammans med betydande kvarliggande överskottslager av dessa varor kom att verka pristryckande. En viss reducering av ullpriserna inträffade också vid höstens ullauktioner innebärande närmast en försenad anpassning till den nedgång i ullkonsumtionen, som skett sedan 1955. Ett utpräglat köpmotstånd mot de höga priserna på kaffe, kakao och te ledde vidare till väsentliga nedjusteringar i fråga om dessa varor.

På bränsleområdet har den ökade spänningen mellan tillgång och efterfrågan på fasta bränslen fört med sig betydande prisstegringar framför allt beträffande koks. Likaså har den stigande efterfrågan på eldningsoljor lett till prishöjningar för de tjockare kvaliteterna.

Under våren erhölls mycket goda priser på den europeiska trävarumarknaden, som över huvud taget kännetecknades av en ovanligt livlig aktivitet. Fyllda lager, höjda trampfraktsatser, en allmänt skärpt kreditpolitik samt, för de engelska importörernas del, finansiella svårigheter som följd av hamnstrejken i maj—juni ledde emellertid under hösten till ett vikande köpintresse på trävarumarknaden. Denna försvagning av marknaden kom dock inte till uttryck i form av några väsentliga prissänkningar. Under hösten 1955 höjdes även priserna på pappersmassa i Förenta staterna, vilket innebär att skillnaden mellan det pris, som kunde utfås vid export på Förenta staterna, och det högre pris, som betalas av de västeuropeiska importörerna, minskade betydligt. Prishöjningar genomfördes mot slutet av året även av de amerikanska och europeiska pappersbruken.

Råvaruprisernas utveckling under första kvartalet 1956 karakteriseras främst av kraftiga svängningar i fråga om vissa metallpriser samt en, i förhållande till fjolåret, relativt fast tendens i fråga om priserna på spannmål och textilråvaror.

Minskad bilproduktion i Förenta staterna och Storbritannien, osäkerhet i fråga om den framtida utvecklingen av den strategiska reserven av metaller i bägge dessa länder samt en allmän åtstramning av kreditpolitiken är de faktorer som tillsammans med en viss fortgående ökning av metallproduktionen och en säsongmässig försvagning av metallförbrukningen framkallat omkastningar och nedjusteringar av metallpriserna under tiden januari— mars 1956.

Uppgången av kopparpriset fortsatte på Londonbörsen under januari och februari 1956 och ledde till en ny toppnotering den 19 mars med 437 pund

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1956 9

per ton koppar. Under slutet av mars skedde en återgång till priser omkring 400 pund, beroende framför allt på en hårdare konkurrens, därigenom att den elektriska industrin i allt större utsträckning börjat övergå från koppar till aluminium.

Priserna på bly, zink och aluminium har varit tämligen oförändrade under första kvartalet, medan priset på tenn varierat kraftigt. Prishöjningarna på järn- och s/d/området fortsatte under första kvartalet 1956. Genomsnittligt torde uppjusteringarna i fråga om handelsfärdigt järn och stål ha rört sig om cirka 3—5 procent. I fortsättningen väntas emellertid i stort sett stabila priser, ehuru en särskilt stram pristendens torde komma att föreligga i fråga om speciellt knappa varor, i synnerhet vissa balktyper samt vissa sorters plåt.

En betydande återgång har skett i fråga om gummipriset. Från årets början och till mitten av mars sjönk priset med omkring en fjärdedel. Förutom den allt hårdare konkurrensen med det syntetiska gummit är det framför allt den minskade bilproduktionen samt den engelska regeringens beslut om nedskärning av de strategiska lagren som verkat pristryckande.

Priserna på textilråvaror har påverkats av en ökande konsumtion, sammanhängande med den återhämtning inom textilindustrin, som kom till synes under fjolåret. I fråga om ull räknas således för 1956 endast med ett mindre produktionsöverskott, varför de tämligen stabila priserna under tiden januari—mars 1956 syns ha möjlighet att bibehållas på ungefär oförändrad nivå under den återstående delen av året. De stora överskottslagren av bomull framför allt i Förenta staterna bidrar fortfarande till en viss osäkerhet på bomullsmarknaden.

Frostskador på den västeuropeiska uefeskörden bidrog under februari att stärka den eljest ytterst labila vetekursen. Det ökade behovet av veteimport genom den frostskadade västeuropeiska skörden samt de nya avsättningsmöjligheter, som bjuds genom planerna på ökat bistånd till underutvecklade länder, är emellertid faktorer, som bör kunna medverka till en stabilisering av vetepriset.

Priserna på kakao och te fortsatte att sjunka under perioden januari— mars 1956. Speciellt har prisrekylen varit kraftig i fråga om kakao. Då kakaofabrikerna legat med stora lager, inköpta tidigare till det högre priset, har de först på den allra sista tiden börjat sänka priserna på sina egna produkter. Kaffepriserna däremot stärktes under februari på grund av rapporten om dåliga kaffeskördar i Colombia och Mellanamerika. Ett utpräglat prismotstånd gör dock att en fortsatt uppgång inte syns särskilt sannolik.

Mot bakgrund av fjolvårens kraftiga expansion av den europeiska träuuruhandeln och den följande avmattningen i köpintresset under senhösten väntas en något minskad omsättning på trävarumarknaden under 1956. Speciellt förutses eu väsentlig nedgång av den engelska och belgiska trävaruimporten. Däremot tycks exportförsäljningarna till de danska, tyska och franska marknaderna under första kvartalet 1956 avspegla ungefär oförändrade avsättningsförhållanden. Förväntade avsättningssvårigheter, knapp

10 Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1956

kredit och otjänlig väderlek har emellertid samtidigt bidragit till en viss minskning av timmeravverkningen i Sverige och Finland och medfört en minskning för 1956 av bägge dessa länders produktion och exportutbud i fråga om trävaror. En förväntad ökning av det sovjetryska exportutbudet torde inte räcka till att uppväga denna minskning i den svenska och finska exporten. Den förutsedda minskningen av exportutbudet av sågade trävaror i de tre största trävaruexporterande länderna Sverige, Finland och — vad avser export till andra länder än Förenta staterna — Canada under innevarande år syns bli tillräckligt stor för att uppväga den väntade nedgången i främst Storbritanniens import. Trävarupriserna, som vid försäljningarna under första kvartalet närmast visat en fast tendens, kan således väntas förbli tämligen oförändrade under 1956.

Prisläget i fråga om såväl pappersmassa som papper syns under de första månaderna 1956 ha varit mindre stramt än under fjolåret. Inte heller för dessa varor har man emellertid anledning att vänta sig några större prisförändringar under 1956.

Sammanfattningsvis ger ett studium av pristendenserna på de känsliga råvarorna knappast något stöd för en förväntan om någon mera betydande förändring av det ekonomiska klimatet i världen. På de viktigaste kapitalråvarorna -— järn och stål och andra metaller — är priserna höga och tendensen alltjämt snarast fast. För vissa konsumtionsråvaror har man kunnat spåra återhämtningssymtom efter de föregående årens prisfall. Beaktar man dessutom de kostnadsstegringar, som för Västeuropas del inträffat i fråga om bränslen, och fraktmarknadens strama läge ävensom räknar med återverkningar av lönerörelserna, finner man nationalbudgetens omdöme underbyggt, att vi för vår del inte har att vänta oss någon hjälp utifrån i strävandena att förhindra prisstegringar. Det inflytande, som kan komma från världsmarknaden, kan i bästa fall väntas vara en stabilitet i priserna; risker för prisstegringar kan dock inte helt förbises.

Man kan i och för sig ställa frågan, hur det varit möjligt att ha en så långvarig och utpräglad högkonjunktur, som särskilt Västeuropa nu upplevt, förenad med en så pass anmärkningsvärd prisstabilitet. Förklaringarna syns vara flera. När högkonjunkturen startade för cirka tre år sedan, fanns tydligen ett outnyttjat utrymme att ta i anspråk. Verkningarna på råvarumarknaderna blev inte så stora dels på grund av att koreakonjunkturens höga priser stimulerat till produktionsutvidgningar, som nu började leda till ökat utbud, dels därför att Förenta staternas konjunktur tillfälligt befann sig i ett avmattningsskede. Det förhållandet, att de västeuropeiska länderna kommit mycket långt i frigöringen av sin inbördes handel, måste också ha spelat in; det blev härigenom möjligt att utnyttja de produktionsmöjligheter som fanns på olika håll, vilket gav den europeiska ekonomin större flexibilitet och anpassningsförmåga än vad den eljest skulle ha haft.

Först under loppet av det senaste året har pressen på resurserna blivit hårdare och flaskhalsar i försörjningen av delvis allvarlig karaktär avslöjats. Det gäller i många länder arbetskraften på särskilda, för investerings­

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1956 11

verksamheten viktiga områden. Det gäller i hög grad försörjningen med sådana nyckelvaror som stål och bränsle, där utbudet visat sig besitta eu betydligt mindre grad av elasticitet, i varje fall på kort sikt, än på andra områden. Undvikandet av inflationistiska tendenser i den fulla sysselsättningens ekonomi påfordrar, att sådana flaskhalsar i tid upptäcks och avhjälps.

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1956

II. Försörjningsbalansen för år 1955

I nationalbudgeten för 1956 presenterades preliminära uppgifter över försörjningsbalansen för 1955. Statistiken var vid den tidpunkt, då den preliminära beräkningen gjordes, ännu i stora delar ofullständig. I de reviderade beräkningar, som nedan framläggs, har nytillkommen statistik kunnat utnyttjas bland annat beträffande industrins och statens investeringar, detaljhandelsomsättningen under fjärde kvartalet samt lagerförändringarna under året. Den bild av utvecklingen, som härvid framkommer, skiljer sig i viktiga avseenden från de preliminära uppskattningar, som tidigare framlagts. Detta gäller framför allt lagerutvecklingen, där preliminära siffror nu pekar på en avsevärd lageruppbyggnad under fjolåret, men gäller även utvecklingen av de offentliga investeringarna. De privata investeringarna och konsumtionen syns däremot i stort ha utvecklats i enlighet med de preliminära beräkningarna. 1

Tabell 1. Försörjningsbalansen åren 1949—1955 i löpande priser

Miljoner kronor

1949 1950 1951 1952 1953 1954 1955 Förändring

prel. 1954—1955

Miljoner Pro-

kronor cent

Tillgång

1. Bruttonationalprodukt

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1956 13

Tabell 2. Försörjningsbalansen åren 1949—1955 i 1954 års priser

Miljoner kronor 1949 1930 1951 1952 1953 1954 1955 Förändring prel. 1954—1955 Miljoner Prokronor cent

Tillgång

1. Bruttonationalprodukt till marknadspris___ 38 580 40 630 40 730 41 560 43150 45320 46 890 + 1570 + 3>/« 2. Import av varor, eif. 5 860 7 340 8 670 8030 8 020 9 190 10190 + 1000 + 11 3. Minskning av lager _ 190 _ _ 290 140 _ - 140 4. Summa tillgång 44440 48160 49 400 49 590 51460 54650 57 080 + 2430 + 4

Användning

5. Privat inhemsk brutto6. Offentlig inhemsk 7. Ökning av lager m. m. 400 — 920 830 — — 670 + 670 8. Export av varor, fob, och nettot av tjänster 6 610 8150 8 530 7 740 8 270 9 030 9 470 + 440 + 5 9. Privat konsumtion .. 22 970 24 260 24 010 24 680 25 290 26 430 27 290 + 860 + 3 10. Offentlig konsumtion 4 160 4 330 4 590 4 810 5030 5 360 5 530 + 170 + 3 11. Summa användning 44440 48160 49 400 49 590 51460 34 650 57 080 + 2430 + 4

åren, visar utvecklingen under fjolåret en avsevärd dämpning av expansionstakten. Från 1952 till 1953 steg sålunda investeringarna med 12 procent och från 1953 till 1954 med 7 procent. De privata investeringarna ökade i summa volymmässigt med 2—3 procent, motsvarande en ökning på cirka 200 miljoner kronor i 1954 års priser. Utvecklingen för olika typer av privata investeringar var under 1955 liksom tidigare år heterogen. Industrins investeringar i maskiner och apparater var sålunda praktiskt taget helt oförändrade från 1954 till 1955. Detta syns vara ett resultat av en successiv dämpning av investeringsviljan inom detta område under fjolåret, vilket också belyses av konjunkturinstitutets konjunkturbarometrar. Dessa visar att verkstadsindustrins beställningar av investeringsvaror minskade kvartal för kvartal under 1955 och att textil- och beklädnadsindustrins kapitalvaruinköp genomgående var lägre än 1954. Industriinvesteringarna ökade dock totalt räknat med 2 till 3 procent från 1954 till 1955 till följd av en fortsatt uppgång för investeringarna i byggnader och anläggningar. Investeringsutvecklingen inom gruppen samfärdsel avviker kraftigt från utvecklingen inom den övriga privata sektorn genom en ökning av investeringarna med 12 procent 1954—1955 mot en minskning med 1 procent 1953— 1954. De betydande fluktuationerna år från år inom denna grupp hänför sig främst till posten »investeringar i handelsflottan». Fartygsleveranserna till den svenska handelsflottan, vilka är underkastade stora variationer, ökade sålunda avsevärt under fjolåret. Det privata bostadsbyggandet, som ex-

14 Kungl. Maj ds proposition nr 175 år 1956

Tabell 3. Bruttoinvesteringar åren 1949—1955 i löpande priser

Miljoner kronor

1949 1950 1951 1952 1953 1954 1955

pre!.

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1956 15

panderade väsentligt under åren 1952—1954, steg endast obetydligt 1954— 1955 och ökningen kom helt på reparationer och underhåll. Jordbrukets investeringar var cirka 7 procent lägre 1955 än 1954.

De offentliga investeringarna steg totalt 1 procent från 1954 till 1955. De statliga investeringarna förblev totalt räknat oförändrade liksom fallet var från 1953 till 1954 medan investeringarna inom den kommunala sektorn ökade med 3 procent. Detta innebär dock en väsentlig dämpning av ökningstakten i de kommunala investeringarna, vilka steg med 17 och 11 procent 1952—1953 respektive 1953—1954.

De reviderade beräkningarna över den privata konsumtionen ger i stort sett den bild av utvecklingen, som angavs i den preliminära nationalbudgeten. Konsumtionsökningen 1954—1955 var drygt 3 procent i fasta priser räknat (se tabell 6), vilket är mindre än för närmast föregående år men ungefär motsvarar den genomsnittliga ökningstakten efter kriget. I löpande priser steg konsumtionsutgifterna nära 6 procent (se tabell 5) och prisnivån för hela den privata konsumtionen höjdes alltså i genomsnitt med drygt 2 procent från 1954 till 1955.

Tabell 5. Privat konsumtion åren 1949—1955 i löpande priser

Miljoner kronor

1949 1950 1951 1952 1953 1954 1955 Förändring

prel. 1954-1955

i procent

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1956

Under fjolåret var konsumtionsökningen, mätt i fasta priser, jämnare fördelad på olika utgiftsposter än vad fallet var 1953—1954, då den kraftiga expansionen av bilutgifterna dominerade. Sålunda ökade fordonskostnaderna endast 4 procent från 1954 till 1955 och svarade för omkring 7 procent av totala konsumtionsstegringen, medan de från 1953 till 1954 svarade för mer än en tredjedel av ökningen i konsumtionsvolymen. Nyinköpen av personbilar var av ungefär samma storlek 1955 som 1954, medan konsumenternas köp av motorcyklar och mopeder kraftigt gick tillbaka. Att fordonskostnaderna trots detta steg under fjolåret berodde helt på ökade drifts- och underhållskostnader som följd av den fortsatta tillväxten i fordonsparken. I löpande priser steg utgifterna under fordonsposten mer än i fasta priser, beroende främst på införande av bilaccisen. Inbetalningarna från hushållssektorn av accis för nyregistrerade personbilar kan beräknas ha uppgått till cirka 55 miljoner kronor under 1955. De prissänkningar på bilar, som ägde rum under 1954 och 1955 och som resulterade i en prisnedgång mellan dessa år med 4 procent, utjämnades mer än väl av bilaccisen, varför prisnivån (med accisen inräknad) i stället steg i ungefär samma utsträckning från 1954 till 1955.

Ett påfallande drag i konsumtionen under fjolåret var den jämförelsevis stora ökningen i konsumtionsvolymen för beklädnad och inventarier. Från 1954 till 1955 ökade inköpen av textilvaror, skor samt päls- och skinnvaror avsevärt, och totalt steg beklädnadskonsumtionen i fasta priser med 5 procent. Hushållens inköp av inventarier ökade likaledes med 5 procent och utvecklingen under fjolåret för dessa båda varugrupper avviker därmed markant från den relativt stabila konsumtionen under de närmast föregående åren.

Konsumtionen av livsmedel ökade 1 procent i fasta priser. Hela uppgången hänför sig till vin- och spritdrycker, varav förbrukningen kraftigt ökade under fjärde kvartalet 1955, samt Öl, läskedrycker och tobaksvaror. Däremot registreras en liten nedgång i konsumtionen av egentliga livsmedel. För denna post har dock beräkningarna ej reviderats. Socialstyrelsens statistik visar emellertid en värdemässig omsättningsökning för livsmedel mellan 1954 och 1955 som är nära nog lika med uppgången i livsmedelspriserna, varför felmarginalerna i här presenterade siffror över den egentliga livsmedelskonsumtionen inte torde vara alltför stora.

Bostadsutnyttjandet steg omkring 4 procent i fasta priser genom nytillskottet av lägenheter. Den kalla våren 1955 förklarar en stor del av den kraftiga uppgången i bränsleförbrukningen.

De reviderade beräkningarna över den privata konsumtionens utveckling 1954—1955 har, liksom övriga här presenterade beräkningar, fortfarande många osäkerhetsmoment. Här kan särskilt nämnas, att uppdelningen av nytillskottet av personbilar på hushåll och företag är i viss mån skönsmässig. Vidare har hittills ingen hänsyn kunnat tas till försäljningen av begagnade bilar från företagssektorn till hushållssektorn och vice versa, vil-

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1956 17

Tabell 7. Offentlig konsumtion åren 1949—1955

Miljoner kronor 1949 1950 1951 1952 1953 1954 1935 Förändring prel. 1954—1955 i procent

Löpande priser

18 Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1956

2. Utrikeshandel och lagerutveckling

Den svenska handelsbalansen med utlandet försämrades med ungefär 350 miljoner kronor från 1954 till 1955. Genom stegrade nettoinkomster från sjöfarten ökade underskottet i bytesbalansen dock endast från 170 miljoner kronor 1954 till 370 miljoner kronor 1955 (se tabell 9).

Importen ökade med 11 procent i volym och med 12 procent i värde. Importen av järn och stål, verkstadsprodukter, bränsle och drivmedel ökade starkt liksom även importen av livsmedel. Exportökningen gäller liksom importökningen till stor del järn och stål samt verkstadsprodukter. Vidare ökade utförseln av järnmalm liksom trävaror kraftigt, varemot livsmedelsexporten kraftigt föll tillbaka. Den internationella prisutvecklingen under fjolåret var övervägande gynnsam för Sveriges del. Priserna på flera viktiga exportvaror såsom trävaror, pappersmassa och järnmalm steg, samtidigt som ett prisfall inträffade på bland annat textilvaror i importen. Totalt steg prisnivån för exporten med 4 procent från 1954 till 1955 medan stegringen i importpriserna endast uppgick till 1 procent. Om 1955 års transaktioner med utlandet skett till 1954 års priser skulle underskottet i bytesbalansen ha uppgått till 720 miljoner kronor i stället för 370 miljoner kronor. Den samhällsekonomiska vinsten till följd av förbättrad relation mellan exportoch importpriser uppgår alltså till 350 miljoner kronor.

Preliminära beräkningar tyder på att lagren ökade avsevärt under fjolåret (se tabell 10). De förhållandevis knappa bränslelagren beräknas sålunda ha stigit med 90 miljoner kronor medan lagren inom skogsindustrierna, där en betydande lageruppbyggnad skedde under 1954, ökade med yt-

Tabell 9. Bytesbalans åren 1949—1955

Miljoner kronor

1919 1950 1951 1952 1953 1954 1955 Förändring

prel. 1954—1955

i procent

Löpande priser

Kungl. Maj. ts proposition ni' 175 år 1956 19

Tabell 10. Lagerförändringar för statistiskt belysta varuområden åren 1952—1955

Miljoner kronor i genomsnittliga återanskaffningspriser för respektive år; ofullständiga uppgifter 1952 1953 1954 1955 prel.

Löpande priser

20 Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1956

uttryck för att efterfrågetrycket i samhället under 1955 ej har varit så stort, att företagen förhindrats realisera en strävan till ökade lager, som är naturlig i en högkonjunktur. I konjunkturbarometern för verkstadsindustrin bedömdes sålunda lagren i allmänhet som i stort sett lagom stora vid årsskiftet 1955/56.

3. Bruttonationalprodukt, inkomstutveckling och sparande

Utifrån de kalkyler över förändringarna i fasta priser för investering, konsumtion, utrikeshandel och lager som presenterats ovan kommer man indirekt fram till att den totala produktionen (bruttonationalprodukten) inom landet ökat med drygt 3 procent från 1954 till 1955 (se tabell 2). Detta resultat stämmer rätt väl med uppskattningen från produktionssidan beträffande totalproduktionens ökning, vilken visar en produktionsstegring med cirka 3,5 procent. Den nära samstämmigheten mellan dessa två beräkningsmetoders resultat skulle möjligen kunna tas som kriterium på att beräkningarna har en rimlig grad av tillförlitlighet. Beträffande de olika näringsgrenarnas bidrag till bruttonationalprodukten kan nämnas, att industriproduktionen ökade närmare 6 procent från 1954 till 1955. Ökningen faller till största delen på kapitalvaruindustrin, där framför allt järnmalmsbrytningen samt järn- och metallverkens produktion ökade kraftigt (med 13 respektive 15 procent). Likaså har verkstadsindustrins produktion expanderat, varemot produktionen inom textil- och beklädnadsindustrin i fjol var lägre än 1954, ehuru en vändning uppåt i produktionen inträffade mot slutet av året. Handelns och samfärdselns bidrag till bruttonationalprodukten har vidare ökat avsevärt från 1954 till 1955, medan byggnadsverksamhetens bidrag endast torde ha stigit med ett par procent. Däremot minskade jordbrukets bidrag med cirka 10 procent, vilket är en av huvudorsakerna till att totalproduktionen steg mindre 1954—1955 än 1953—1954, då en uppgång i totalproduktionen på 5 procent registrerades.

Mätt i löpande marknadspriser steg bruttonationalprodukten med drygt 7 procent (se tabell 1) från 1954 till 1955. Delta innebär en total genomsnittlig prisökning på närmare 4 procent för hela nationalprodukten. Priserna på privat konsumtion och investering ökade betydligt mindre som framgår av följande tablå (prisindextal för 1955 med 1954= 100):

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1956 21

Tabell 11. Bruttonationalprodukten enligt olika begrepp åren 1949—1955

Miljoner kronor

1949 1950 1951 1952 1953 1954 1955 prel.

1. Bruttonationalprodukt till mark- 2. Minus: Indirekta skatter .. 2 420 2 490 2 810 3 060 3 390 3 590 4170 3. Plus: Subventioner___ 410 550 450 680 440 500 490 4. Bruttonationalprodukt till produk- 27 230 29 230 36 010 39 570 40 270 42 230 45 030 5. Minus: Reparationer och underhåll inom företagssektorn.. 2 240 2 390 2 950 3 280 3 430 3 480 3 750 6. Bruttonationalprodukt till produktionskoslnad, alt. II .. 24 990 26 890 33 060 36 290 '36 840 38 750 41280

rekta skatter (minus subventioner), en del till kostnader för reparationer och underhåll. Dras dessa poster från bruttonationalprodukten, erhålls en stegring på cirka 2,5 miljarder kronor (se tabell 11 post 6). Av denna ökning hänför sig en del till ökade avskrivningar, varför ökningen av nettonationalinkomsten kan beräknas ha varit av storleksordningen 2,2 å 2,3 miljarder kronor. Det kan vara av intresse att jämföra den på detta sätt beräknade inkomstökningen med riksräkenskapsverkets uppskattning av de deklarerade löneinkomsternas utveckling 1954—1955, som anger en stegring med 11 procent. På grund härav kan ökningen av den totala lönesumman beräknas till cirka 2,8 miljarder kronor. Om båda dessa beräkningar skulle vara korrekta, innebär det en nedgång för övriga inkomster av storleksordningen

500 miljoner kronor. En sådan inkomstminskning förefaller dock inte sannolik. De här åberopade beräkningarna är emellertid av så preliminär natur, att de i och för sig låter sig förenas med en hypotes om att andra inkomster än löneinkomster i summa skulle ha varit oförändrade från 1954 till 1955. Det är sålunda inte omöjligt, att den totala nettonationalinkomstökningen underskattats. Som exempel kan nämnas, att en procents större ökning av den privata konsumtionen skulle höja den här beräknade nationalinkomstökningen med i runt tal 300 miljoner, medan ett motsvarande fel i de

Tabell 12. Sparande-investering åren 1949—1955 i löpande priser

Procent av bruttonationalprodukten till marknadspris

1949 1950 1951 1952 1953 1954 1955 prel.

1. Privat inhemsk bruttoinvestering .. 16,2 17,5 17,1 16,3 17.1 17,6 17,2 2. Offentlig inhemsk bruttoinvestering 9,5 9,8 10,0 11,9 13.1 13,0 12,6 + 1,5 4. Summa inhemsk bruttoinvestering 26,3 26,8 29,6 30,4 29,6 30,3 31,3 -0,7 6. Summa inhemskt bruttosparande 28,0 27,3 32,0 30,8 30,4 29,9 80,6

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1956

Tabell 13. Hushållens utgifter och sparande åren 1950—1955 i löpande priser

1950 1951 1952 ,1953 1954 1955 prel.

A. Miljarder kronor

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1956 23

är möjligt, att nu pågående intervjuundersökning om hushållens sparande kommer att ge en bättre grundval för sparandeberäkningarna än den som hittills varit tillgänglig. Av tabellen framgår, att hushållens sparande steg kraftigt mellan 1951 och 1952, var ungefär oförändrat eller sjönk något mellen 1952 och 1953 för att återigen stiga från 1953 till 1954. Här presenterade siffror skiljer sig från dem som lämnades i den preliminära budgeten och som redovisade en sänkning av hushållens sparande mellan 1953 och 1954. Skiljaktigheten beror på att man nu kunnat utnyttja tillförlitligare material vid beräkningen av ökningen i hushållens totala inkomster. Avsaknaden av tillförlitliga siffror över inkomstutvecklingen 1954—1955 (jämför diskussionen ovan") har medfört, att någon beräkning av hushållens sparande inte införts i kolumnen för 1955. Med de antaganden, som i nuvarande läge kan göras beträffande inkomster och konsumtionsutgifter, förefaller det emellertid inte omöjligt, att en ökning av det personliga sparandet av storleksordningen 1 miljard kronor ägt rum från 1954 till 1955. Detta värde ligger inte oväsentligt högre än tidigare gjorda uppskattningar.

Även om det totala bruttosparandets andel av nationalprodukten (se tabell 12) varit tämligen konstant, har starka fluktuationer i sparandets fördelning på olika sektorer inom ekonomin ägt rum. För hushållens del har detta redan delvis belysts i tabell 13. Det har emellertid ett speciellt intresse att uppmärksamma förändringarna i det finansiella sparandet. Detta finansiella sparande är saldot mellan inkomster å ena sidan, löpande utgifter och utgifter för realkapitalbildning å den andra. En sektors finansiella sparande är således detsamma som denna sektors utgiftsunderskott respektive -överskott och visar sålunda de medel som respektive sektor ställt till övriga sektorers förfogande eller gjort anspråk på.

En grov kalkyl över förskjutningarna i det finansiella sparandet i miljoner kronor framgår av följande tablå:

1952—1953 1953--1954 1954—1955

24 Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1956

minskningen av företagens finansiella sparande från 1954 till 1955 varit av betydande omfattning och sannolikt överstigit en miljard kronor. Förskjutningarna mellan statens och kommunernas finansiella sparande beror till stor del på uppbördssystemet. Från 1952 till 1954 ökade kommunernas finansiella sparande till följd av att avräkningen av skatter med staten på inkomstökningarna 1950—1952 ledde till stora skatteöverföringar till kommunerna. Lönehöjningarna 1955 har lett till en ny variation av samma slag med starkt ökat finansiellt sparande för staten och en korresponderande nedgång för kommunerna.

Kungl. Maj:is proposition nr Ilo år 195(> 25

III. Investeringarna

I det följande skall mot bakgrund av den bild, som i det föregående tecknats av utvecklingen under 1955, framläggas reviderade beräkningar rörande samhällsekonomin under 1956. Det är närmast beträffande efterfrågans utveckling, som en omprövning av nationalbudgetens antagande befunnits önskvärd. Början görs därför i detta kapitel med investeringsverksamhetens omfattning, varpå följande kapitel ägnas konsumtionens utveckling. Därpå behandlas i ett särskilt avsnitt produktionsförutsättningarna. För utrikeshandelns vidkommande har förnyade kalkyler utförts, vilka därefter framläggs. Dessa har därvid avstämts mot de antaganden, som gjorts i fråga om investeringar, konsumtion och produktion. I en sammanfattning diskuteras slutligen den allmänna samhällsekonomiska balansen.

Även om någon nämnvärd ändring av de allmänna förutsättningarna för 1956 års investeringsverksamhet inte ägt rum sedan prognosen i den preliminära nationalbudgeten utfördes, är en översyn och revidering av denna dock befogad med hänsyn till att nytt statistiskt material nu föreligger för vissa områden, vilket möjliggör en säkrare bedömning av de sannolika utvecklingstendenserna. Sålunda har kommerskollegium i likhet med föregående år företagit en ny undersökning av investeringsplanerna inom industrin. Vidare har konjunkturinstitutets beräkningar av investeringarna under 1955 reviderats. En redogörelse för de nya beräkningarna har lämnats i kapitel II. Nya uppgifter föreligger också om den sannolika utvecklingen av investeringarna inom de statliga affärsverken och försvaret. Däremot har ingen ny realbudgetberäkning för den tillståndsberoende byggnadsverksamheten utförts. Inte heller har någon ny undersökning för belysning av den kommunala investeringsverksamhetens utveckling företagits.

Bostadsbyggandets volym förutsattes i den preliminära nationalbudgeten komma att bli av samma omfattning under 1956 som under 1955. Det kan emellertid nu konstateras, att igångsättningen av nya byggen under de sista månaderna 1955 motsvarade 2 000 å 3 000 lägenheter mer än man då räknade med. Stocken av pågående byggen av flerfamiljshus kom därigenom att ligga omkring 4 procent högre vid ingången av 1956 än ett år tidigare. Även under de tre första månaderna 1956 har igångsättningen enligt föreliggande statistik varit hög för årstiden, särskilt om man bedömer den med hänsyn till den oförmånliga väderleken. Den totala igångsättningen väntas dock under innevarande år bli något lägre än under 1955. Detta med hänsyn till de föreliggande planerna vad beträffar dels beviljande av igångsättningstillstånd för flerfamiljshus, dels omfattningen av de statliga låneramarna för egnahemsbyggandet. Sålunda har i den kalkyl, som ligger till grund för prognosen i tabell 15, förutsatts, att flerfamiljsbyggen med omkring 15 000 lägenheter skall komma att påbörjas under första halvåret 1956 (16 400 under samma period 1955) och med omkring 23 000 lägenheter under andra halvåret

26 Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1956

(27 200 andra halvåret 1955). Byggnadsverksamhet bedriven med egnahemslån har antagits bli av samma omfattning som under 1955, d. v. s. motsvarande ungefär 14 000 lägenheter. Vidare har förutsatts, att byggnadstiderna, vilka förlängts något under 1955, inte skall förlängas ytterligare under innevarande år. Den genomsnittliga golvytan för lägenheter under byggnad har antagits öka med 5 procent i förhållande till 1955. Det senare antagandet bygger på uppskattningar av ytan i lägenheter för vilka beviljats igångsättningstillstånd under den senaste tolvmånadersperioden i jämförelse med data för motsvarande period ett år tidigare. Vid beräkning av den totala bostadsbyggnadsverksamheten under innevarande år uppvägs effekten av den minskade igångsättningen mer än väl av den större stocken av pågående byggen vid början av 1956 än ett år tidigare samt av ökningen i lägenhetsytan. Utöver denna ökning av nybyggnadsvolymen har vid uppskattningen av den i tabell 15 redovisade ökningen på 100 miljoner kronor förutsatts en ökning av underhållet i normal omfattning. Antalet färdigställda lägenheter kan under ovan angivna antaganden väntas bli av ungefär samma omfattning 1956 som under 1955, för vilket år det uppskattats till i runt tal 56 000 lägenheter för hela landet.

Enligt nu föreliggande reviderade beräkningar minskade jordbrukets maskininvesteringar, speciellt traktorinköpen, inte oväsentligt från 1954 till 1955 (närmare 15 procent för nyinvesteringar i maskiner och redskap). En viss återhämtning under 1956 har bedömts sannolik. Inklusive en normal höjning av underhållsutgifterna för den år från år växande maskinparken har ökningen antagits bli av storleken 20 miljoner kronor. Jordbrukets investeringar i ekonomibyggnader har liksom i den preliminära nationalbudgeten antagits bli oförändrade.

Resultaten av den i mars företagna undersökningen av investeringsplanerna inom industrin redovisas i tabell 14. Den var av samma omfattning som undersökningen i oktober 1955, vars resultat även medtagits i tabellen för jämförelse. Vad 1955 beträffar, visar den nya enkäten totalt liksom för flertalet branscher, samt såväl för byggnader och anläggningar som för maskiner, något lägre siffror än höstenkäten. Detta står i varje fall när det gäller maskininvesteringarna i strid mot det normala. Dessa har nämligen tidigare regelbundet visat sig för lågt uppskattade vid den preliminära beräkningen i oktober. Att så inte syns vara fallet för 1955 kan tänkas sammanhänga med de under 1955 företagna ekonomisk-politiska åtgärderna. Dessa föranledde en nedjustering av investeringsplanerna under 1955. Ännu i oktober kan företagen ha haft en överdriven uppfattning om omfattningen av de investeringar de kunde genomföra under 1955. De för ett år sedan (mars 1955) redovisade planerna för investeringar i maskiner uppgick för den egentliga industrin till 1 150 miljoner kronor. Nu föreliggande beräkningar visar, att detta program inte kunnat genomföras utan att nyinvesteringarna i maskiner stannat vid 1 080 miljoner kronor, vilket motsvarar ungefär samma investeringsvolym som under 1954. Investeringarna i byggnader och anläggningar visar dock en ökning från 1954 till 1955 med omkring 5

Tabell 14. Investeringsplaner inom industrin för år 1956

Ny- och ombyggnadskostnader samt ny- och ersättningsanskaffning

Miljoner kronor

K

Byggnader och anläggningar Investeringar i maskiner och u

apparater n

g l.

Enligt höstenkäten Enligt vårenkäten Enligt höstenkäten Enligt vårenkäten

M a

Beräk- Plane- Därav Beräk- Plane- Därav Beräk- Plane- Beräk- Plane-

rade nade rade j. nade rade beroende av nade rade beroende av nade

ts

kost- utgifter ytterligare kost- utgifter ytterligare kost- utgifter kost- utgifter

1956 nader 1956 p nader 1956 byggnads­ nader 1956 byggnads­ nader 1955 tillstånd 1955 tillstånd 1955 1955 ro

p o

28 Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1956

procent. Beträffande dessa investeringar är byggnadsregleringen dock den viktigaste återhållande faktorn. Den konstaterade ökningen av industrins investeringar i byggnader och anläggningar från 1954 till 1955 kan betraktas som en eftersläpande effekt av ökningen av tillståndsgivningen under 1954.

Marsenkäten visar för den egentliga industrin en planerad ökning av investeringar i byggnader och anläggningar med 33 procent från 1955 till 1956. Motsvarande siffra i höstenkäten var 22 procent. Samtidigt har andelen av de för 1956 planerade investeringarna, vilka är beroende av ytterligare byggnadstillstånd, minskat från omkring 50 procent till omkring 30 procent. Att en sådan minskning av denna andel skett samtidigt med att de planerade byggnadsinvesteringarna ökat sammanhänger med att tillståndsgivningen varit förhållandevis hög såväl mot slutet av 1955 som i början av innevarande år. Till detta togs emellertid hänsyn redan i den i preliminära nationalbudgeten redovisade byggnadsbudgeten. Någon ändring av de antaganden beträffande utvecklingen av industrins byggnadsinvesteringar, som då gjordes, har därför inte ansetts påkallad. Sålunda har i tabell 15 införts en ökning av industrins investeringar i byggnader och anläggningar med 25 miljoner kronor väsentligen motsvarande en normal ökning av underhållsverksamheten.

Industrins investeringar i maskiner och apparater väntas enligt resultaten av den senaste enkäten bli omkring 14 procent högre än under 1955. Höstenkäten angav här en minskning med ett par procent. I den preliminära nationalbudgetens investeringsprognos antogs trots detta, att maskininvesteringarna skulle komma att öka med omkring 50 miljoner kronor, innefattande bland annat en ökning av underhållet i normal omfattning. Uppskattningen av maskininvesteringarna måste med nödvändighet bli mycket osäker. Investeringsplanerna för maskiner är förhållandevis kortsiktiga. Detta medför i och för sig en tendens till underskattningar i en prognos, som gjorts på ett tidigt stadium. Det är därför naturligt, om det skett en uppjustering av planerna för 1956 från oktober- till marsenkäten. Det är med hänsyn härtill också möjligt, att även de nu lämnade uppgifterna innebär en underskattning. Den sedan i höstas konstaterade uppjusteringen av planerna kan emellertid också till en del tänkas sammanhänga med den fortgående prisstegringen och den inträffade lönestegringen. Detta skulle sålunda föranleda en reducering av de uppgivna ökningarna, eftersom det i detta sammanhang är fråga om en uppskattning av volymförändringarna. En viss nedjustering av de uppgivna planerna kan också vara befogad med hänsyn till den omständigheten, att en del av investeringsökningarna för maskiner är beroende av att de redovisade behoven av ytterligare byggnadstillstånd tillgodoses. Detta kan, såsom tidigare framhållits, inte antas bli fallet. Mot bakgrund av dessa omständigheter, vilka verkar åt olika håll, har i tabell 15 antagits, att industrins investeringar i maskiner och apparater skall stiga med 125 miljoner kronor räknat i 1955 års priser. Detta inkluderar även en viss normal ökning av underhållet.

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1956 29

Även beträffande el-, gas- och vattenverkens investeringar i byggnader och anläggningar visar marsenkäten högre ökningstal mellan 1955 och 1956 än höstenkäten. Detta sammanhänger såväl med att man för 1955 inte uppnådde den tidigare beräknade investeringsnivån som med förhållandet att en höjning av planerna för 1956 företagits. Det har med utgångspunkt från överväganden liknande dem, som ovan gjorts för den egentliga industrins investeringar, ansetts befogat med en viss uppjustering av de tidigare prognoserna. Det har dock inte ansetts rimligt att räkna med att hela den planerade investeringsökningen skall kunna realiseras. I tabell 15 har ett ökningsbelopp på 25 miljoner kronor införts.

Nya beräkningar av den statliga investeringsverksamhetens omfattning under 1955 och 1956 har utförts i fråga om de affärsdrivande verken och försvaret. De visar, att man under 1955 inte uppnådde den investeringsnivå, vilken man räknade med i samband med den preliminära nationalbudgeten. Enligt uppgift sammanhänger detta bland annat med leveransförseningar liksom i viss utsträckning även med att det beställningsstopp, som rådde under första halvåret 1955, fick mer omfattande konsekvenser än man tidigare räknade med. Detta har föranlett vissa uppjusteringar av de antagna förändringarna från 1955 till 1956. Sålunda har i tabell 15 för de

Tabell 15. Prognos för investeringsutvecklingen mellan åren 1955 och 1956

Bruttoinvesteringar

Miljoner kronor i 1955 års priser

1955 Förändring 1955—-1956

Byggna­ Övrigt Summa Byggna­ Övrigt Summa

der och der och anlägg­ anläggningar ningar

2 960 2 960 ' +100 . + 100

30 Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1956

statliga kommunikationsverken (exklusive vattenfallsstyrelsen) antagits en ökning av investeringarna med 10—15 miljoner kronor, att jämföra med en i den preliminära budgeten antagen minskning av storleken 15 miljoner kronor. I ökningen av de statliga samfärdselinvesteringarna ingår också en post på 30 miljoner kronor för SAS. Detta belopp utgör hälften (= den statliga andelen) av Sveriges andel i den planerade ökningen av investeringar i flygplan m. m. Den andra hälften av denna post redovisas bland privata samfärdselinvesteringar.

Vad beträffar försvarets investeringar har på liknande grunder företagits en uppjustering av den tidigare antagna investeringsökningen till 130 miljoner kronor. För de statliga väginvesteringarna har liksom i den preliminära nationalbudgeten antagits en investeringsökning på 10 miljoner kronor till följd av en utvidgning av den för dessa investeringar fastställda ramen. Härtill kommer en viss ökning av investeringar i vägmaskiner.

Några nya uppgifter om kommunernas investeringsplaner föreligger inte, bortsett från de kommunala industriföretag (inklusive gas- och vattenverk), vilka ingår i den i tabell 14 redovisade undersökningen. Någon ändring av de tidigare uppskattningarna av investeringsförändringarna för dessa poster har därför inte verkställts. Inte heller syns byggnadstillståndsgivningen för denna sektor ge anledning till omprövning av de tidigare gjorda uppskattningarna.

Följande poster i tabell 15 har inte berörts i ovanstående redogörelse: skogsbruk, fiske, handel och enskild samfärdsel. På dessa punkter föreligger inte något underlag för en revidering av de i den preliminära nationalbudgeten gjorda antagandena. Dessa poster redovisas därför oförändrade.

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1956 31

IV. Konsumtionen

1. Den privata konsumtionen

Den privata konsumtionens andel av bruttonationalprodukten har — i Sverige som i andra länder — sjunkit under efterkrigsåren. Fortfarande svarar dock de enskilda medborgarna för den ojämförligt största delen, inemot 60 procent, av den inhemska efterfrågan på varor och tjänster. Den privata konsumtionsvolymen har under efterkrigstiden ökat med närmare SO procent. Dess fortsatta utveckling bestäms främst av inkomstutvecklingen. Skatter, sparande och priser är andra avgörande faktorer.

I årets nationalbudget låg ett antagande om en avtalsmässig löneökning på 3 procent till grund för prognoserna om 1956 års konsumtionsutveckling. Lönesumman hade dessutom — i likhet med förfarandena vid föregående års nationalbudget — uppjusterats med ett belopp avsett att täcka såväl eventuella löneglidningar som ökning av arbetskraften och viss fortsatt överflyttning från lägre till högre betalda verksamhetsområden. De beräkningar rörande konsumtionsutvecklingen, som nu framläggs i reviderat skick, skiljer sig inte mycket från de preliminära. Vissa smärre justeringar av de ingående faktorerna har emellertid gjorts. Så har t. ex. resultatet av de centrala löneförhandlingarna möjliggjort en något säkrare bedömning av löneutvecklingen. Hänsyn har också tagits till konsekvenserna av bland annat folkpensionernas höjning och överenskommelsen om jordbrukspriserna.

Inkomstutvecklingen. Enligt riksräkenskapsverkets beräkningar uppgick den totala inkomstsumman för 1955 till 32,7 miljarder kronor. Det innebär en ökning med närmare 10 procent jämfört med föregående år. Den totala lönesumman för 1955 har beräknats ligga cirka 11 procent över den för 1954. En sysselsättningsökning på omkring 25 000 personer samt en höjning av genomsnittliga lönenivån på närmare 10 procent ligger bland annat bakom denna utveckling. För manliga industriarbetare var den genomsnittliga timlörtjänsten i november 1955 nära 8 procent högre än motsvarande månad 1954. För kvinnliga industriarbetare är stegringen något större.

Den totala lönesumman för 1956 har antagits komma alt överstiga den för 1955 med cirka 7 procent. De successiva förskjutningarna under 1955, som medförde att lönenivån vid årsskiftet låg något högre än genomsnittet för året — för industriarbetare med omkring 2,5 procent, för arbetsmarknaden som helhet med 1 å 2 procent —- har då först och främst tagits i beaktande. Den vid de centrala löneförhandlingarna överenskomna löneökningen på i runt tal 4 procent, en fortsatt, fast något modifierad, löneglidning även under 1956, en fortgående överflyttning från lägre till högre betalda yrken samt en sysselsättningsökning är andra komponenter.

För utvecklingen av fysiska personers inkomster av andra förvärvskällor än tjänst — inkomst av rörelse, kapital m. in. samt jord- och skogsbruk

32 Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1956

— har här det antagandet gjorts, att dessa inkomster i genomsnitt kommer att stiga lika mycket som inkomsterna av tjänst relativt sett. Ökningen av den totala inkomstsumman mellan 1955 och 1956 kan sålunda beräknas till cirka 7 procent eller 2 300 miljoner kronor.

Vad slutligen gäller inkomstöverföringar från stat och kommun, har de tidigare beräkningarna uppjusterats med 50 miljoner kronor till 200 miljoner kronor. Härvid har bland annat en ökning av folkpensionerna, vilken kommer att inträda successivt under 1956, tagits i beaktande. Den 1 januari höjdes folkpensionerna med ett indextillägg eller cirka 40 miljoner kronor. Fr. o. in. maj utgår ett nytt indextillägg, och den 1 juli inträder en standardförbättring om 10—11 procent. Inalles utgör dessa ökningar cirka 150 miljoner kronor. Dessutom väntas bostadstilläggen stiga.

Det sammanlagda tillskottet till den nominella köpkraften i samhället skulle således utgöra uppskattningsvis 2 500 miljoner kronor. Sedan denna summa reducerats med ökningen av beskattning, sparande och priser, återstår stegringen av den reala konsumtionsefterfrågan.

Beskattningen. Genom källskattesystemet påverkar variationer i den sammanlagda inkomsten för löntagare och i beskattningshänseende likställda direkt storleken av den preliminära A-skatten. Det kan beräknas, att en ökning av lönesumman med 1 procent medför en ökning av preliminärskatten med omkring 90 miljoner kronor. Som utgångspunkt har då använts den uppskattade lönesumman för 1955 och då gällande principer för preliminärskatteuttaget. Den preliminära skatten för 1956 kan följaktligen antas överstiga den för 1955 med cirka 600 miljoner kronor.

I den ursprungliga nationalbudgeten fick ett antal faktorer av betydelse för den direkta skattens inverkan en utförlig behandling. Vad då anfördes äger fortfarande giltighet. Så uppskattas t. ex. en höjning av den genomsnittliga kommunala utdebiteringen med 1 procent från 1955 till 1956 öka den preliminära skatten med cirka 30 miljoner kronor. Den preliminära B-skatten beräknas bli omkring 100 miljoner kronor högre under 1956 än under 1955. Vidare kan den överskjutande skatt, som utbetalas i december 1956, förmodas minska med ungefär 100 miljoner kronor, jämfört med föregående år. Dessa faktorer uppvägs dock av inordnandet av schablonavdragen i källskattetabellerna, vilket kan väntas resultera i ett bortfall av preliminärskatt på approximativt 250 miljoner kronor. Inverkan av den allmänna sjukförsäkringen och därmed sammanhängande avgifter och utbetalningar samt av kvarskattebetalningar har beräknats oförändrade i jämförelse med 1955.

Enligt dessa kalkyler skulle hushållens utgifter för direkta skatter öka med cirka 600 miljoner kronor från 1955 till 1956. Den disponibla köpkraften skulle då öka med cirka 1 900 miljoner kronor i förhållande till 1955.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1956 33

Enskilt sparande. Det har inte ansetts motiverat att frångå nationalbudgetens förmodanden om konstant totalt sparande under 1956, varför den ovan angivna summan — 1 900 miljoner kronor — kan sägas utgöra ett mått på ökningen av den totala privata konsumtionsefterfrågan i samhället.

Prisutvecklingen. Enligt socialstyrelsens konsumentprisindex steg priserna under 1955 med cirka 6 procent. Som framgår av tabell 16 uppvisade livsmedelsposten en betydande ökning. Livsmedelspriserna steg sålunda drygt 11 procent under 1955. Även posterna bostad, bränsle och lyse visade en avsevärd stegring. Däremot noterades prissänkningar för kläder, specerier och tobak. För orsakerna härtill har redogjorts utförligt i den nationalbudget, som framlades vid årsskiftet.

Till följd av att fjolårets prisstegring skedde successivt under året och särskilt starkt under hösten, kom konsumtionsprisnivån vid årsskiftet att ligga inte oväsentligt högre än den genomsnittliga för 1955. Konsumentprisindex för december 1955 låg sålunda 3,5 procent högre än medelvärdet för året. I nationalbudgeten antogs i huvudsak konstant prisnivå under 1956. Detta antagande kan alltjämt betecknas som inte alltför orealistiskt.

En av de faktorer, som kan tänkas komma att påverka prisutvecklingen under innevarande år, är den i mars av jordbruksnämndens råd godkända överenskommelsen om mittpriser, prisgränser och importavgifter för jord-

Tabell 16. Konsumentprisernas förändringar december 1954- mars 1956 1

Index: december 1954 = 100

juni 1955 sep t. 1955 dec. 1955 mars 1956

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1956

bruksprodukter för treårsperioden 1 september 1956—31 augusti 1959. Enligt vad som nu kan bedömas, innebär överenskommelsen en nettosänkning av konsumentpriserna på i runt tal 65 miljoner kronor per år räknat. Detta resultat framkommer av å ena sidan prissänkningar med sammanlagt cirka 95 miljoner kronor på smör, margarin, kött, fläsk och potatis samt å andra sidan prishöjningar med sammanlagt cirka 30 miljoner kronor på mjölk, socker, råg och ägg. Höjningen av mjölkpriset liksom de flesta andra prisändringarna kommer inte att företas förrän den 1 september i år, då det nya prissystemet träder i kraft. Sammanlagt kan förändringarna av jordbrukspriserna beräknas innebära en nedgång i konsumentprisindex på cirka 0,3 procent. Med hänsyn till det nya prissättningssystemets konstruktion kan man emellertid inte räkna med fasta priser. Inom prissystemets ram kommer att finnas möjligheter till prisrörelser, vilka för närvarande inte är möjliga att förutse.

En annan faktor av betydelse för årets prisutveckling är de inledningsvis berörda importprisstegringarna. Dessa behöver dock inte nödvändigtvis slå igenom i konsumentledet, eftersom de i stor utsträckning avser investeringsvaror. Man kan dock inte bortse från att även konsumtionspriserna kan komma att påverkas bland annat av de kostnadsstegringar, som inträffat i fråga om bränsle.

Vid en bedömning av prisutvecklingen får hänsyn också tas till att årets lönehöjningar i regel torde kunna rymmas inom ramen för den fortskridande rationaliseringen och förut rådande vinstmarginaler. Några större prisstegringar förorsakade av ett inhemskt efterfrågetryck är inte heller att vänta vid nu rådande konjunkturer.

På grundval av det här gjorda antagandet, att den genomsnittliga konsuintionsprisnivån för innevarande år skall överensstämma med den vid årsskiftet rådande och det förhållandet, att priserna i utgångsläget låg 3,5 procent högre än medelprisnivån 1955, skulle den genomsnittliga prisstegringen mellan 1955 och 1956 liksom i den tidigare nationalbudgeten kunna uppskattas till 3,5 procent. Med hänsyn härtill får den nominella köpkraftsökningen reduceras med en summa, som motsvarar 3,5 procent av det totala privata konsumtionsvärdet. Detta uppgick 1955 till nära 28 miljarder kronor, varför minskningen utgör cirka 1 000 miljoner kronor. Kvar står därefter som en real stegring av konsumtionsefterfrågan 900 miljoner kronor, vilket motsvarar drygt 3 procent.

Real ökning av konsumtionsefterfrågan -f- 900

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1956 35

2. Den offentliga konsumtionen

Till den offentliga konsumtionen hänförs endast vad som representerar den löpande efterfrågan på varor och tjänster. Offentliga utgifter som har karaktären av inkomstöverföringar, såsom folkpensioner, barnbidrag, fattigvårdsunderstöd etc. innefattas däremot inte i den offentliga konsumtionen utan beaktas i stället vid bedömningen av den privata konsumtionens omfattning och inriktning.

En i april företagen realekonomislc gruppering av utgifterna på den statliga driftbudgeten visar, att antagandet beträffande den statliga konsumtionens utveckling mellan 1955 och 1956, som redovisades i den tidigare nationalbudgeten för 1956, i viss mån bör uppjusteras. I denna förutsattes, att den statliga konsumtionen skulle komma att bli oförändrad. Till följd bland annat av en beräknad ökad förbrukning av reservationsmedel, särskilt vad gäller försvaret, kan konsumtionen inom den statliga sektorn nu uppskattas öka mellan 1955 och 1956 med omkring 50 miljoner kronor.

För den kommunala sektorn finns inte något nytt material tillgängligt. Någon revidering är därför inte möjlig.

Under dessa omständigheter kan i den reviderade nationalbudgeten uppföras en ökning av den statliga konsumtionsvolymen med omkring 2 procent mellan 1955 och 1956 — i den ursprungliga budgeten förutsågs oförändrad konsumtionsvolyin för den statliga sektorn. Den kommunala konsumtionsvolymen kan — liksom i den ursprungliga budgeten — uppskattas stiga med minst 7 procent. I enlighet härmed skulle den totala offentliga konsumtionsvolymen öka med cirka 5 procent.

År 1955 uppgick värdet av den totala offentliga konsumtionen till omkring 5 910 miljoner kronor i löpande priser, ökningen under 1956 skulle följaktligen bli omkring 300 miljoner kronor i 1955 års priser. Härav faller 50 miljoner kronor på den statliga sektorn och omkring 250 miljoner kronor på den kommunala.

Den beräknade utvecklingen av den statliga och kommunala konsumtionen under kalenderåren 1955—1956 framgår av nedanstående tablå (belopp i miljoner kronor i 1955 års priser): 7

1955 1956

Summa offentlig konsumtion 5 910 6 210

7 Bihang till riksdagens protokoll 19C>6. 1 samt. Nr 175

36 Kuncjl. Maj:ts proposition nr 175 år 1956

V. Produktionen

Under 1955 steg produktionen enligt konjunkturinstitutets beräkningar med 3,5 procent eller cirka 1 570 miljoner kronor i 1954 års priser.

Ökade krav kommer att ställas på produktionsapparaten även under 1956. Exporten beräknas öka och även den inhemska efterfrågan för konsumtion och investering väntas stiga under 1956. Avgörande för i vilken utsträckning denna efterfrågan skall kunna mötas med ökad produktion är bland annat tillgången på arbetskraft, råvaror och bränslen.

Tillgången på arbetskraft syns under 1956 ge utrymme för en ökad sysselsättning. Under året kommer nämligen befolkningen i de arbetsföra åldrarna att öka betydligt mer än tidigare under 1950-talet. I åldern 15—65 år kommer tillskottet att uppgå till cirka 20 000 personer. Betydelsen av befolkningstillväxten reduceras något av att det är i åldersgrupperna 15—19 samt 45—65 år, som stegringen sker. Antalet personer i åldern 20—44 år minskar med drygt 24 000.

Under första kvartalet i år fanns i genomsnitt drygt 10 000 fler arbetsanmälda utlänningar än under motsvarande tidrymd föregående år. Man kan räkna med att utlandet, och då framför allt de nordiska grannländerna, även under resten av året lämnar ett visst nettotillskott till den svenska arbetsmarknaden.

Främst den stränga kylan medförde, att arbetskraft friställdes under årets första månader. Arbetslöshetsstatistiken medger på grund av omläggning inga precisa jämförelser. Den tyder dock på att en högre arbetslöshet, främst bland byggnadsarbetarna, rått under första kvartalet 1956 än under första kvartalet 1955. Under de följande månaderna kan man räkna med en betydande nedgång. Eftersom arbetslösheten under fjolåret emellertid var mycket 3åg kan något nettotillskott av arbetskraft inte påräknas 1956 jämfört med föregående år.

Den sedan en rad av år pågående utflyttningen från jordbruket kan beräknas fortsätta även innevarande år och förse de expanderande näringsgrenarna med något sådant som 15 000—20 000 personer i arbetsför ålder.

Även om ett ökat antal yrkesverksamma personer kommer att stå till näringslivets förfogande under året, blir dock ökningen mycket begränsad. Man kan ej räkna med att det otillfredsställda behovet av arbetskraft kommer att elimineras. Den begränsade tillgången på arbetskraft, och då framför allt yrkesutbildad sådan, kommer att framstå som en hämmande faktor för produktionsökningen. Det kan nämnas, att i mars omkring 1 100 teknikerplatser inom olika områden var lediganmälda hos arbetsförmedlingarna.

När det gällde en allmän karakteristik av läget på arbetsmarknad-n, uttalades i nationalbudgeten, att det i slutet av 1955 framträtt tecken pa ett lättare arbetsmarknadsläge. Dessa tecken består fortfarande i början av

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1956 37

april. Den nedgång, som noterats i antalet hos arbetsförmedlingarna anmälda lediga platser, tyder på att en utveckling mot bättre balans skett sedan föregående år. Vid undersökningarna i mitten av februari och mars fanns något mindre än 10 procent färre lediga platser än vid samma tidpunkt 1955. Även under närmast föregående månader var läget likartat. Utvecklingen har dock varit något olika för olika yrkesområden. Minskningen i antalet lediga platser hänför sig helt till grupperna jordbruk och skogsbruk, industri — frånsett textil- och beklädnadsindustri — samt byggnadsverksamhet. Inom servicenäringarna ■— med undantag för hotell- och restaurangrörelse — samt beträffande tjänstemannapersonal har arbetskraftsbehovet stigit. Det bör påpekas, att de ledigförklarade platsernas antal under årets första månader överstiger antalet under parallellmånaderna 1954. För industrins \idkommande avspeglar sig spänningen på arbetsmarknaden också i intensiteten i omsättningen av arbetskraft. Antalet avgångna arbetare i procent av hela antalet var under 1955 högt, om än lägre än i början av 1950-talet. Siffrorna låg under fjolåret över 1954 års fram till oktober, då de låg på samma nivå. Något senare värde för industrin i dess helhet finns ej tillgängligt. För järnbrukens del var avgången av arbetare i februari i år något lägre än ett år tidigare. Detta senare faktum skulle alltså bestyrka den antydan om en lugnare utveckling, som ges av arbetsförmedlingsstatistiken.

Intrycket av ett lättare arbetsmarknadsläge bygger på förhållandena under vintermånaderna. Dessa har stått under inflytande av den säsongmässiga nedgången och mer tillfälliga störningar. Dessutom är utslagen i riktning mot stabilitet inte alltför betydande. På grund av detta bör de slutsatser för den allmänna ekonomiska situationen, som dras av ovanstående, inte bli alltför vittgående.

Vad beträffar övriga produktionsfaktorer syns för närvarande inte föreligga några risker för brist på råvaror, medan läget för fasta bränslen och elkraft får betraktas som ansträngt. Den försämring av importmöjligheterna i fråga om fasta bränslen, som inträdde under 1955, kan beräknas fortsätta under 1956. Osäkerheten om den framtida kol- och koksimporten, i förening med de flytande bränslenas fördelar både i fråga om pris och användning, kommer emellertid att medföra en forcerad övergång till oljeeldning inom samtliga sektorer. För de flytande bränslena syns importutsiklerna fortfarande vara relativt gynnsamma. Vattenkraftproduktionen har på grund av den ringa vattentillgången under årets första kvartal fått kompletteras med stora kvantiteter värmealstrad kraft. Vid slutet av mars var landets vattenmagasin fyllda till endast 27 procent, vilket är en för årstiden ovanligt låg fyllnadsgrad. Någon risk för alt eu kraftransoncring skall behöva tillgripas under tiden fram till vårfloden torde dock knappast föreligga. Under 1956 beräknas den sammanlagda maskineffekten i landets vattenkraftstationer öka med 310 000 kW, som vid normal vattentillgång kan väntas ge ett produktionslillskott under året på cirka 1 500 miljoner kWh. Detta kommer emellertid inte att täcka den väntade belastningsökningen, varför man får räkna med att avsevärda mängder ångkraft måste insättas till

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1956

hösten, även om vattentillgången skulle bli normal. För närvarade syns man emellertid inte behöva räkna med att bränsle- och elkraftsituationen skall lägga hinder i vägen för en fortsatt produktionsökning under 1956.

I det följande lämnas en redogörelse för den produktionsutveckling inom näringslivets olika grenar, som är möjlig med hänsyn till tillgängliga produktionsfaktorer och vid en efterfrågan av den omfattning och inriktning som angivits i föregående och efterföljande kapitel.

Föreliggande beräkningar över produktionsutvecklingen inom den egentliga industrin grundar sig liksom vid tidigare utredningstillfälle på en detaljanalys av de olika branscherna. Den bild, som därvid erhållits av utvecklingstendenserna för 1956, stämmer väl överens med de beräkningar, som redovisades i nationalbudgeten. Vissa uppjusteringar bär dock fått göras i förhållande till de tidigare kalkylerna; framför allt beroende på att man underskattade industrins produktionskapacitet och endast räknade med en produktionsökning för 1955 på 5 procent. Nu tillgängliga uppgifter visar på en ökning med 6 procent. De ändringar, som fått göras i beräkningen för 1956, är emellertid relativt små vad beträffar de enskilda branscherna. Den översikt över produktion och försörjningsläge inom viktigare industrivaruområden för 1955 och 1956, som lämnades i nationalbugeten, är alltså fortfarande aktuell med de korrigeringar, som framgår av det nedanstående.

I tabell 17 redovisas för 1955 de kvartalsvisa förändringarna av industriproduktionen. Tabellen bygger på industriförbundets produktionsindex.

Tabell 17. Förändring av produktionsvolymen inom industrin åren 1954—1955

Procenttal Produktionsgren Förändring mellan motsvarande perioder It): it

och 1955 1 1 kv. 2 kv. 3 kv. 4 kv. Jan.-dec.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 ur 1958 39

dustrin -väntas en fortsatt expansion. Produktionen av handelsfärdigt järn och stål (inklusive försålda ämnen) ökade från 1 255 000 ton 1954 till 1 503 000 ton 1955. Som framhölls i nationalbudgeten, måste denna kraftiga uppgång betraktas som eu engångsföreteelse. För 1956 beräknas ökningen stanna vid 70 000 ton eller omkring 5 procent. Vad beträffar verkstadsindustrin syns möjligheterna för en fortsatt produktionsökning vara goda. Aktuell orderstatistik saknas visserligen, men tillgängliga uppgifter tyder på att orderingången framför allt från utlandet ökade under fjolårets sista kvartal. Även om färdigvarulagren inom vissa branscher anses vara något för stora, torde man med hänsyn till den goda efterfrågan kunna räkna med en volymmässig ökning av verkstadsproduktionen på 5—6 procent under 1956, vilket dock innebär en något avsaktande ökningstakt i förhållande till fjolåret.

Inom träindustrin ökade produktionen av sågade och hyvlade trävaror inklusive bjälkar, sparrar, syllar och lådbräder med omkring 5 procent under 1955 till mellan 1 750 000 och 1 800 000 standards. Detta medförde — trots en rekordexport av 1 072 000 standards — en viss lagerökning. Som framgår av utrikeshandelsavsnittet, kan man räkna med en minskad trävaruexport under 1956. Då någon större förändring av den inhemska konsumtionen inte kan väntas och då en produktion på lager är mindre sannolik, kan man räkna med en produktionsminskning av ungefär samma omfattning som nedgången i exporten eller 150 000 standards. En bidragande orsak till den minskade produktionen under 1956 är den omständigheten, att det råvarutillskott, som de omfattande stormfällningarna under 1954 lämnat, numera är helt utnyttjat. Nedgången i produktionen torde i stor utsräckning falla på små och medelstora sågverk, som svarade för en betydande del av fjolårets produktions- och exportökning. Efterfrågan på massa och papper är däremot fortfarande stark från såväl hemma- som boriamarknad. Efterfrågan kan också mötas dels genom utökad produktionskapacitet, dels genom fortsatt övergång til! kontinuerlig drift. Produktionsökningarna beräknas för dessa industrier bli av nära nog samma omfattning som under 1955. Produktionen av kemisk massa antas komma att öka med omkring 150 000 ton, medan papperstillverkningen beräknas stiga med bortåt 100 000 ton.

Med hänsyn till den väntade utvecklingen inom byggnads- och anläggningsverksamheten förutses bijggnadsämnesindustrins produktionsvolym öka endast obetydligt i förhållande till 1955.

Produktionen inom textil- och sömnndsindustrin låg under sista kvartalet 1955 3 procent högre än under samma period 1954. En ökad produktion och orderingång i jämförelse med motsvarande tid ett år tidigare har, enligt den senaste konjunkturbarometern (mars 1956), kännetecknat läget inom branschen även under vintermånaderna december—februari. Omsättningen inom textilhandeln har samtidigt varit stigande, vilket lett till cn viss minskning av handelslagren, varigenom handelsföretagen stimulerats till ökade inköp från industrin. Med anledning härav har i föreliggande be­

40 Kungl. Maj ris proposition nr 175 år 1956

räkningar antagits en förbättring av textil- och beklädnadsindustrins produktionsresultat under 1956 med någon procent i förhållande till 1955.

Utifrån dessa antaganden om produktionsutvecklingen inom industrins olika grenar beräknas denna under 1956 öka sitt bidrag till bruttonationalprodukten med omkring 730 miljoner kronor i 1955 års priser eller med cirka 4 procent mot tidigare beräknat 3,5 procent.

Byggnads- och anläggningsverksamheten behandlas i investeringskapitlet. På basis av där redovisade beräkningar kan näringsgrenens bidrag till den totala produktionen uppskattas stiga med nära 2 procent eller med omkring 65 miljoner kronor. I nationalbudgeten räknades med ett i förhållande till 1955 oförändrat produktionsbidrag.

Enligt jordbruksnämndens kalkyler skulle jordbrukets produktionsvolym vid normalskörd komma att ligga 2 procent över 1955 års nivå, innefattande en ökning av vegetabilieproduktionen på 28 procent och eu minskning i produktionen av animalier på 5 procent. En sådan förbättring av produktionsresultatet skulle minska behovet av utifrån inköpta förnödenheter med 4 procent jämfört med 1955. Totalt skulle detta för 1956 innebära en ökning av jordbrukets bidrag till bruttonationalprodukten med 4 procent eller cirka 120 miljoner kronor. Ökningen uppskattades tidigare till 3 procent. För de viktigaste produkterna beräknas förändringarna i förhållande till fjolåret uppgå till följande procenttal: brödsäd +51, potatis och sockerbetor +8, oljeväxter + 2, mjölk och mejeriprodukter — 1 samt kött och fläsk — 11.

Inom skogsbruket väntas en betydligt större minskning i avverkningsvolymen än vad som tidigare antogs. Nedgången torde inte kunna uppvägas av de ökade skogsvårdsarbetena. Skogsbrukets produktionsbidrag har därför antagits minska med omkring 5 procent under 1956.

Statens och kommunernas verksamhet beräknas öka i något långsammare takt än under tidigare år. En öltning på 2—3 procent höjer bruttonationalprodukten med omkring 100 miljoner kronor.

Beträffande övriga näringsgrenar har det inte funnits anledning att revidera de i nationalbudgeten presenterade beräkningarna.

I nedanstående tablå sammanfattas de antagna förskjutningarna (miljoner kronor i 1955 års priser) i produktionen melln 1955 och 1956.

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1956 41

Den totala produktionen skulle alltså enligt dessa beräkningar volymmässigt stiga med 1 500 miljoner kronor räknat i 1955 års priser, vilket svarar mot en ökning av bruttonationalprodukten på omkring 3 procent, ökningen antas alltså bli av ungefär samma storleksordning som ökningen mellan 1954 och 1955. Om hänsyn tas till att fjolårets produktionsresultat påverkades kraftigt av det ogynnsamma skördeutfallet, innebär dock den för 1956 väntade produktionsutvecklingen en dämpad ökningstakt i förhållande till 1955 och de två närmast föregående åren. En dämpad expansion är, som framhölls i nationalbudgeten, naturlig med hänsyn till att man under 1954 och 1955 kom upp till en toppbelastning av tillgängliga resurser.

42 Iiungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1956

VI. Utrikeshandeln

1. Utrikeshandeln under år 1855 Både export och import ökade kraftigt från 1954 till 1955. Enligt preliminära uppgifter steg export- och importvärdet med cirka 750 respektive drygt 1 100 miljoner kronor till 8 945 respektive 10 305 miljoner kronor. Av uppgången i exporten beräknas 5 procent bero på volymökning och 4 procent på höjning av exportpriserna. På importsidan beräknas volymen ha ökat med 11 procent och priserna med omkring 1 procent. Prisutvecklingen under 1955 ledde alltså till en förbättring av våra bytesförhållanden med 3 procent jämfört med 1954. Exporten. Utförseln av skogsindustriprodukter var väsentligt större än under 1954. En särskilt kraftig ökning utvisade exporten av sågade och hyvlade trävaror (exklusive bjälkar, sparrar, syllar och lådbräder), som steg från 889 000 standards till drygt 1 000 000 standards. Järnmalmsskeppningarna ökade med nära 1,6 miljoner lön till 15,65 miljoner ton och nådde därmed praktiskt taget samma nivå som under rekordåret 1952. Utförseln av handelsfärdigt järn och stål steg med nära 25 procent till 200 000 ton. \ idare kan nämnas en betydande ökning i exporten av verkstadsprodukter exklusive fartyg. Värdet av fartygsleveranserna var cirka 45 miljoner kronor lägre än under 1954. Inom varugruppen livsmedel m. in. minskade utförseln av smör samt råg och vete med 50 respektive 100 miljoner kronor. Importen. Av den värdemässiga importökningen föll en tredjedel eller cirka 370 miljoner kronor på bränslen. Volymmässigt steg denna import med 19 procent under 1955. Särskilt kraftig var ökningen för flytande bränslen. Härtill kom för fasta bränslen en prisstegring på 13 procent, räknat på genomsnittspriserna för 1954 och 1955. Importen av oädla metaller och arbeten därav ökade med nära 300 miljoner kronor, varav cirka 150 miljoner kronor kom på handelsfärdigt järn och stål. Införseln härav steg till en rekordkvantitet om 807 000 ton (exklusive bleckplåt) mot 672 000 ton 1954. En avsevärd uppgång i importen noterades även för maskiner och instrument. Värdemässigt uppgick ökningen härav till inemot 200 miljoner kronor. Inom livsmedelsområdet kan nämnas, att införseln av fodersäd och brödsäd steg med 150 miljoner kronor. Fördelning på valutaområden. Exportökningen från 1954 till 1955 på omkring 750 miljoner kronor föll huvudsakligen på EPU-området. Utförseln till Storbritannien ökade med 220 miljoner kronor, varav cirka 100 miljoner kronor hänförde sig till den ökade exporten av sågade och hyvlade trävaror. Av exportökningen på Västtyskland om 175 miljoner kronor föll inemot hälften på järnmalm. På importsidan kom 65 procent eller cirka 700, miljoner kronor av ökningen på EPU-området.1 Enbart införseln från Väst- 1 Införseln av flytande bränslen har här redovisats på inköpsland.

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1956 43

Taheii 18. Valutareserven åren 1953—1955

Miljoner kronor

31/ 12 31/12 31/3 30/(1 30/9 31/12 31/3

1953 1951 1955 1955 1955 1955 1956

1. Riksbankens valutareserv:

Summa + 2 621 + 2 471 + 2 293 + 2 2S1 + 2 452 +2430 +2 34G 2. Affärsbankernas valutabehåll-

Summa totalt + 2 (124 + 2 513 + 2 430 + 2 322 + 2 532 +2 551 + 2 403

tyskland steg med nära 400 miljoner kronor, varav 130 miljoner kronor för bilar och bildelar. Bilimporten från Storbritannien minskade kraftigt, men genom ökad införsel av bland annat pundbetalda oljor samt järn och stål steg den totala importen från Storbritannien med omkring 70 miljoner kronor. Importen från dollarområdet (exklusive Colombia) ökade med 40 procent eller 430 miljoner kronor; frånräknas införseln av oljor blir ökningen 50 procent. Exporten till dollarområdet steg samtidigt med endast 50 miljoner kronor. Handeln med Sydamerika minskade med nära 100 miljoner kronor både på export- och importsidan. Exporten till Östeuropa gick tillbaka något, medan importen därifrån ökade betydligt bland annat till följd av större införsel av flytande bränslen. Beträffande övriga länder märktes en markerad ökning av exporten till Finland och Spanien.

Betalningsbalansen. Bytesbalansen för 1955 gav preliminärt ett underskott på cirka 370 miljoner kronor mot ett underskott på 166 miljoner kronor för 1954. De kända kapitaltransaktionerna beräknas ha balanserat. Valutareserven ökade med 38 miljoner kronor under året. Skillnaden mellan bytesbalansens utfall och valutareservens förändring — den s. k. förskjutningsposten — uppgick alltså till -J- 408 miljoner kronor och torde till större delen bero på förändringar i de kommersiella krediterna på importsidan. 2

2. Utrikeshandeln under år 1956

Jämförelse med tidigare beräkningar över utrikeshandeln för år 1956

Den väsentliga skillnaden mellan föreliggande beräkningar och de kalkyler för utrikeshandeln, som redovisades i nationalbudgeten för 1956, ligger i prisantagandena för importen. Prisutvecklingen mellan de båda utredningstillfällena har medfört, att man nu måste räkna med att importpriserna under 1956 kommer att ligga i genomsnitt drygt 4 procent i stället för som tidigare antogs 1 procent högre än under 1955. Även på exportsidan har vissa justeringar i prisberäkningarna fått göras, men förändringarna har gått i båda riktningarna och i stort sett tagit ut varandra. Man kan därför fortfarande anta, att exportpriserna i år kommer alt ligga i genomsnitt 3

44 Kungl. Mcij. ts proposition nr 175 år 1956

procent över 1955 års nivå. I stället för den tidigare beräknade förbättringen av våra bytesförhållanden på 2 procent skulle man alltså för 1956 ha att emotse en försämring på 1 procent jämfört med fjolåret. Medan de i nationalbudgeten gjorda prisantagandena motsvarade en vinst för landet på cirka 200 miljoner kronor, innebär den nu förutsedda prisutvecklingen en förlust på omkring 100 miljoner kronor.

Det är framför allt prishöjningar på verkstadsprodukter, oädla metaller samt fasta och flytande bränslen, som bidragit till dessa förändringar. Med utgångspunkt från prisläget i februari—mars kan man räkna med att importpriserna för nämnda varor i år kommer att ligga i genomsnitt 2, 14, 20 respektive 2 procent högre än i fjol. Vid föregående utredningstillfälle antogs, att priserna på verkstadsprodukter och flytande bränslen skulle förbli oförändrade, medan priserna på oädla metaller och fasta bränslen skulle ligga 3 respektive 15 procent över 1955 års nivå. På exportsidan har priserna på skogsindustriprodukter nedjusterats i förhållande till nalionalbudgetberäkningarna, medan prisnivån för järnmalm, oädla metaller och verkstadsprodukter räknats upp.

I de nya beräkningarna ingår en volymmässig ökning mellan 1955 och 1958 på 2 procent för både import och export. I nationalbudgeten uppskattades ökningarna till knappt 1 respektive 2 procent. Volymökningen på importsidan beror i huvudsak på att man nu räknar med något större införsel av livsmedel och bränslen än tidigare. Importen av fasta och flytande bränslen antas t. ex. under 1956 komma att uppgå till 5,8 respektive 9,0 miljoner ton mot tidigare beräknat 5,6 respektive 8,6 miljoner ton. Beträffande utförseln förutses en något lägre export av trävaror än vid föregående beräkningstillfälle, 850 000 mot 900 000 standards. Denna nedskärning kompenseras emellertid helt av höjningar för bland annat livsmedels- och massaexporten.

Jämfört med de tidigare framlagda prognoserna har exporten värdemässigt höjts med 50 och importen med 550 miljoner kronor. Handelsbalansens saldo har alltså försämrats med 500 miljoner kronor, varav 300—350 miljoner kronor beror på den ogynnsamma importprisutvecklingen.

Sjöfartsnettot har räknats upp med 50 miljoner kronor, medan nettot av övriga tjänster och kapitaltransaktioner beräknats till samma belopp som i nationalbudgeten.

En närmare redovisning av de nya beräkningarna beträffande utrikeshandeln lämnas i de efterföljande avsnitten.

Exporten år 1956

Exporten beräknas komma att uppgå till 9 450 miljoner kronor under 1956, en ökning på cirka 500 miljoner kronor eller knappt 6 procent i förhållande till 1955. Exportvolymen väntas stiga med 2 och exportpriserna med i genomsnitt drygt 3 procent. Exportens beräknade sammansättning framgår av tabell 19.

Kungl. Maj:ts proposition nr ilo år 1956 45

Tabell 19. Exporten åren 1953 — 1956

Miljoner kronor Varuslag 1953 1954 1955 1956 beräknad mkr 0/ mkr mkr 0/ mkr % /o % /o

46 Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1956

lika starkt som under 1955. För 1956 bär antagits en exportkvantitet på 225 000 ton mot 200 000 ton 1955.

Inom livsmedelsområdet förutses — till följd av fjolårets ogynnsamma skördeutfall — en fortsatt nedgång i exporten av råg och vete, från 495 000 ton 1954 och 175 000 ton 1955 till 125 000 i år. Genom ökad utförsel av biand annat fisk och smör beräknas dock den totala exportvolymen för livsmedel stiga med 11 procent mellan 1955 och 1956. Jämfört med 1954 innebär detta likväl en minskning med cirka 30 procent.

Importen år 1956

Importen antas under 1956 uppnå ett värde om 11 000 miljoner kronor, vilket innebär en ökning med omkring 700 miljoner kronor eller nära 7 procent jämfört med 1955. Härav beräknas drygt 2 procent utgöra volymökning, medan importpriserna antas komma att ligga i genomsnitt drygt 4 procent över fjolårsnivån. Importens beräknade sammansättning framgår av tabell 20.

Inom varugruppen livsmedel m. in. beräknas volymen öka med 1 procent trots den höga importnivån 1955. Priserna antas bli i genomsnitt oförändrade. Höjd import förutses för ett flertal varuslag, såsom kött och fläsk, socker och tobak. Däremot beräknas införseln av fodersäd, som uppgick till 381 000 ton under 1955, sjunka till 280 000 ton. Trots minskningen innebär detta en betydligt högre import än under 1954.

Bränsleimporten beräknas stiga avsevärt, ehuru ej lika kraftigt som under 1955. Den volymmässiga ökningen beräknas till 7 procent. En forcerad övergång från fasta till flytande bränslen förutses. Importen av fasta bränslen beräknas sålunda bli oförändrad i förhållande till 1955 och uppgå till 5,8 miljoner ton, medan importen av flytande bränslen väntas stiga med 12 procent, från 8,0 till 9,0 miljoner ton. De kraftiga prishöjningar, som noterats för kol och koks, beräknas medföra, att genomsnittspriserna för fasta bränslen kommer att stiga med 20 procent från 1955 till 1956. För flytande bränslen uppgår prishöjningen till 2 procent.

Inom textilområdet beräknas importen av såväl råvaror och garner som färdigvaror öka något. För råvarupriserna räknas med en mindre nedgång, under det att priserna på färdigvaror väntas stiga obetydligt.

Importen av handelsfärdigt järn och stål exklusive bleckplåt beräknas sjunka från 807 000 lon 1955 till 650 000 ton. En inte oväsentlig lagerökning beräknas ha ägt rum inom järn- och stålområdet under 1955. För 1956 har man inte räknat med någon mera betydande förändring i lagren. Inom varugruppen oädla metaller och arbeten därav förutses i övrigt en ökad import av bland annat koppar och diverse andra metaller. För såväl järn och stål som metaller har betydande prisstegringar inträffat. Genomsnittspriset för handelsfärdigt järn och stål beräknas sålunda ligga 11 procent högre än 1955, och prisuppgången för hela varugruppen har uppskattats till 14 procent.

Införseln av bilar och sammansättningsdelar har beräknats minska från

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1956 47

Tabell 20. Importen åren 1953—1956

Miljoner kronor Varuslag 1953 1954 1955 1956 beräknad mkr mkr 0/ mkr % mkr %

% /O

48 Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1956

Betalningsbalansen år 1956

Enligt beräkningar inom riksbanken kan sjöfartsnettot för 1956 uppskattas till 1 150 miljoner kronor, medan nettot av övriga tjänster beräknas ge ett underskott på 40 miljoner kronor. Sammanställs dessa poster med beräkningarna över utrikeshandeln erhåller man nedanstående bytesbalans för 1956 (belopp i miljoner kronor):

Kungl. Maj. ts proposition, nr 173 dr 1956 49

VII. Den samhällsekonomiska balansen

De uppskattningar, som gjorts i föregående avsnitt, liar redan under hand avstämts mot varandra. Det återstår här därför blott att ge en sammanfattande bild av den sålunda förutsedda utvecklingen av den svenska samhällsekonomin under 1956. Det skall därvid först understrykas, att bilden inte äger någon särskilt hög grad av precision. Det ligger i sakens natur, att uppskattningarna i första hand avser att ge en uppfattning om den allmänna storleksordningen av de förutsedda förändringarna. Redan redovisningen för det gångna året måste anses innefatta tämligen vida osäkerhetsmarginaler — man kan sålunda alltjämt inte vara helt säker på att de i andra kapitlet redovisade beräkningarna på ett riktigt sätt återger investeringsverksamheten under fjolåret — och denna osäkerhet gäller givetvis i än högre grad de för 1956 givna talen.

Den svenska utvecklingen har på senare tid förlöpt tämligen parallellt med utvecklingen i andra västeuropeiska länder. Den expansion, som sedan några år pågår i relativt snabb takt, har framför allt haft karaktären av en investeringskonjunktur. Man kan se lönehöjningarna under fjolåret som ett utslag av den höga konjunktur man då kommit upp till. På grund av dessa lönehöjningar och på grund av de restriktiva åtgärder, som sattes in mot den starka investeringslusten, kom så vitt man kan döma av konjunkturinstitutets i kapitel II anförda beräkningar utvecklingen under 1955 att kännetecknas av en uppbromsning av investeringsexpansionen.

De vid början av detta år framlagda uppskattningarna för 1956 förutsåg snarast en viss fortsättning av samma tendens mot en svag förskjutning till förmån för konsumtionen och till långsammare ökning av investeringarna. Den väsentliga innebörden av de i det föregående presenterade reviderade beräkningarna är att denna tendens inte längre skulle bestå. Investeringslusten syns trots alla återhållande moment alltjämt vara mycket betydande och pressa fram en fortsatt stark expansion av realkapitalbildningen. Den dynamiska kraften ligger härvid främst hos de privata investeringarna. Enligt den bedömning, som gjorts i kapitel III, skulle dessa kunna väntas öka innevarande år med omkring 5 procent, medan de offentliga investeringarna förutses öka med något sådant som 3 procent (varvid i denna ökning ingår den statliga andelen av SAS flygplansköp och leveranser av tidigare beställd försvarsmateriel).

Årets avtalsuppgörelser på arbetsmarknaden har präglats av moderation. Man kan räkna med att de inneburit en höjning av lönenivån med omkring 4 procent. Med hänsyn tagen också till ökad sysselsättning, övergången mel- •Jan olika yrken och arbetsområden etc. har framräknats en ökning av den totala lönesumman i samhället. Uppskattningar har därefter gjorts av inkomstökningen för andra grupper. Hänsyn har också tagits till höjningen

50 Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1956

av folkpensionerna. Den totala inkomstökningen väntas bli 2 500 miljoner kronor jämfört med föregående år.

På grundval härav har det beräknats, att den enskilda konsumtionens volym kommer alt öka med drygt 3 procent, vilket motsvarar en tämligen normal stegrings tak t.

Ytterligare två antaganden bakom denna uppskattning förtjänar att särskilt understrykas. Man har nämligen utgått från den bedömningen, att den genomsnittliga konsumtionsprisnivån för hela innevarande år skall överensstämma med den vid årsskiftet rådande och att sålunda fjolårets prisstegringar nu upphört. Det innebär, att man räknar med att årets lönehöjningar i regel skall kunna rymmas inom ramen för den fortskridande rationaliseringen och förut rådande vinstmarginaler. Det förutsätts också, att redan inträffade importprisstegringar — som främst gällt bränslen, råvaror och investeringsvaror — endast i mindre grad skall tränga fram till konsumentledet.

I motverkande riktning har man att ta hänsyn till att den uppgörelse rörande prissättningen på jordbrukets produkter, som träffats, ger anledning vänta vissa prissänkningar vid det nya produktionsårets början den 1 september 1956.

Man har vidare utgått från att det personliga sparandet under 1956 skall komma att vara lika stort som under föregående år. Man rör sig här på ett område, där det är mycket svårt att göra några bestämda förutsägelser, då kunskaperna om sparandets omfattning och sammansättning och de faktorer, som påverkar sparandets storlek, är otillräckliga. Som framgått av beräkningarna i kapitel II har hushållssparande! ökat ganska starkt under 1955. Det skulle mot bakgrund härav sannolikt vara alltför djärvt att hoppas på en fortsatt ökning av betydelse. Då åtminstone en del av de faktorer, som måhända bidragit till fjolårsresultatet på detta område, alltjämt gör sig gällande — bland annat den starka åtstramningen på kreditmarknaden — bör det dock inte vara orimligt att förutsätta att sparandet detta år skall kunna hållas uppe på ungefär samma nivå som i fjol.

Vad produktionen beträffar måste den redan uppnådda fulla sysselsättningen väntas dämpa den fortsatta expansionstakten. Man kan visserligen räkna med en återhämtning för jordbrukets vidkommande efter fjolårets missväxt. Å andra sidan har avverkningarna i skogarna beräknats bli mindre. Den i kapitel V gjorda bedömningen innebär totalt sett någon uppjustering av prognosen i nationalbudgeten.

Modifikationerna i beräkningarna rörande produktion och efterfrågan är inte av sådan betydelse, att de i och för sig skulle ge anledning till en förändring av kalkylerna för utrikeshandeln, sådana dessa presenterades i nationalbudgeten. Man hade därvid förutsatt, alt en större ökning av export- än av importvolymen tillsammans med en förbättring av bytesförhållandena skulle möjliggöra en utjämning av fjolårets underskott i bytesbalansen. Vid en revision har man nu fått lov att räkna med en viss ökning av importvolymen. Bland annat har den kalla vintern föranlett en ökning av bränslebehovet. Därtill kommer emellertid, att en förskjutning inträtt i pri­

Kungl. Maj.ts proposition, nf 175 år 1956 51

serna på export- och importvaror. I stället för den förbättring man tidigare räknat med och som grundade sig på prisläget vid slutet av förra året, måste man på grundval av dagens priser räkna med en försämring av bytesrelationerna. Exportpriskalkylen har därvid visat sig i stort sett hålla. Däremot har den internationella utvecklingen, som berördes redan i inledningsavsnittet, medfört en fördyring, framför allt av tillförseln av bränslen, järn och stål samt andra metaller. De i närmast föregående kapitel framlagda kalkylerna slutar därför på ett underskott i bytesbalansen för 1956 på 440 miljoner kronor. Jämfört med den tidigare beräkningen innebär detta en försämring på omkring 400 miljoner kronor, varav 100 miljoner kronor på grund av importökningen och 300 miljoner på grund av prisstegringen på importvarorna. Jämfört med underskottet för 1955 skulle dessa kalkyler innebära en försämring med ett hundratal miljoner kronor, beroende på ogynnsammare bytesförhållanden.

De olika beräkningarna sammanfattas i följande försörjningsbalans för 1956 (se tabell 22). Härvid har ytterligare antagits, att de totala lagren innevarande år kommer att öka 300 miljoner kronor mindre än förra året. Med hänsyn till den stora lagerökningen 1955 inom verkstadsindustrin — som dock vid konjunkturinstitutets enkäter inte uppgivit sig ha för stora lager — är en sådan minskning mycket sannolik. Jämväl kreditrestriktionerna måste väntas verka i sådan riktning. Som framgått av tabell 10 i kapitel II, har nedslaktningen av kreatur till följd av missväxten och de stora virkesuttagen ur skogarna för 1955 ansetts innebära lagerminskningar på vardera ett hundratal miljoner kronor, vartill det sannolikt inte kommer att finnas någon motsvarighet under 1956. Det nyss gjorda antagandet om den totala lagerförändringen är med hänsyn härtill liktydigt med en högst avsevärd minskning i lageruppbyggnaden på övriga områden, en minskning

Tabell 22. Beräknad försörjningsbalans år 1956

Miljoner kronor i 1955 års priser

1955 1956 Förändring 1955-56

Miljoner Procent

kronor

Tillgång

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1956

av storleksordningen en halv miljard kronor. Även efter en sådan minskning kvarstår likväl en fortsatt lagertillväxt, som kan anses betingad av den med produktionsslegringen följande ökningen av varor under arbete m. m.

I nationalbudgeten pekades avslutningsvis på att den höga produktionsoch sysselsättningsnivå, som de däri framlagda kalkylerna innebar, medförde betydande risker för rubbningar. Dessa risker angavs närmast vara av fyra slag: att den totala efterfrågan inte skulle hålla sig inom den angivna ramen, främst därför att investeringarna pressade på, att valutabalansen i samband därmed eller av andra skäl skulle utsättas för ytterligare påfrestningar, att den förutsatta prisstabiliteten skulle rubbas och att sysselsättningssvårigheter skulle kunna uppkomma. Den nu företagna revisionen av kalkylerna visar, att vissa av dessa risker redan materialiserats.

Som framgått av den föregående framställningen, har man nu närmast anledning att räkna med en något större samlad efterfrågan än i de tidigare kalkylerna. Ökningen faller särskilt på investeringssidan. I och för sig är denna ökning inte av den storleksordningen, att den behöver anses spränga den samhällsekonomiska balansen. Det finns naturligtvis alltid en viss flexibilitet i produktionen, som kan svara mot måttliga förändringar i efterfrågetrycket. Men om de nu föreliggande investeringsplanerna kommer alt genomföras i den utsträckning, som här förutsatts, kan detta medföra en hårdare press mot utrymmet än som eljest skulle ha förekommit och på vissa områden kanske också hårdare än som i och för sig framstår som önskvärt. Den säsongmässiga anspänningen på byggnadsarbetsmarknaden kan mycket väl bli lika besvärande som under de närmast föregående åren.

Den mest iögonfallande förändringen i kalkylerna rör kanske bytesbalansens resultat. Det skall starkt understrykas, att dessa kalkyler med nödvändighet är mycket osäkra. Det rör sig här om differensen mellan importkostnader och exportinkomster, vardera uppgående till omkring 10 000 miljoner kronor. En procents avvikelse i beräkningen av endera posten utgör sålunda 100 miljoner kronor och det torde över huvud vara vanskligt att göra en kalkyl, som inte är obestämd inom en marginal av flera procent. Därtill kommer, att det mellan utslaget på valutareserven och bytesbalansens resultat finns en marginal, som beror på kortfristiga kapitalrörelser, vilka kan vara underkastade betydande förskjutningar. Under föregående år doldes ett underskott i bytesbalansen helt av sådana förskjutningar i betalningarna på omkring 400 miljoner kronor. Den möjligheten kan inte uteslutas, att en likartad förskjutning i motsatt riktning inträffar. Sett i relation till utrikeshandelns omsättning rör det sig här inte om några särskilt stora förskjutningar. Beloppet nås, om likviden för den löpande importen fördröjs eller påskyndas i genomsnitt bara ett par veckor. I förhållande till vår valutareserv rör det sig dock om betydande belopp, vilket illustrerar dennas otillfredsställande storlek. Skulle bytesbalansen ge det resultat, som förevarande kalkyler utvisar, och skulle därtill komma en förskjutning i betalningarna i motsatt riktning mot fjolårets, kan detta snabbt medföra stora påfrestningar på valutareserven.

Kiuigl. Maj. ts proposition nr 175 år 1956 53

Den tredje risken, nämligen den för prisstegringar, har hittills inte framträtt annat än i den uppdrivning av importpriserna, som ligger bakom försämringen av bytesbalanskalkylen. Det har i det föregående förutsatts, att konsumtionspriserna skall kunna stabiliseras vid den nu uppnådda nivån. Det är uppenbart, att också här föreligger stora risker. En effektiv konkurrens kan motverka dem. Resultatet beror emellertid också i hög grad på de spänningar, som efterfrågeutvecklingen framkallar. En dämpning av efterfrågeexpansionen skulle sannolikt vara av värde för den fortsatta prisstabiliteten.

Den fjärde risken, den för arbetslöshet, har så till vida även framträtt, som arbetslösheten, särskilt inom byggnadsbranschen, under vintermånaderna varit större än tidigare år. I stor utsträckning torde detta sammanhänga med den osedvanligt ogynnsamma väderleken och får därför inte betraktas som uttryck för en mera varaktig förändring av balansen på arbetsmarknaden. Under sommarmånaderna kan en alltför stark efterfrågan riskeras även i år. Detta exempel belyser emellertid redan i och för sig vikten av att upprätthålla en beredskap på arbetsmarknaden för rubbningar i båda riktningarna.

Sammanfattningsvis kan utsikterna för den svenska ekonomin för innevarande år karakteriseras på det sättet, att det föreligger större risker för att den samlade efterfrågan skall visa sig för stor än för liten. Underskottet gentemot utlandet under en tid av gynnsamma avsättningsförhållanden för flertalet av våra exportvaror utgör det mest påtagliga utslaget för detta förhållande. Samma expansion präglar andra länder, överallt ser man också som en viktig uppgift för den ekonomiska politiken att dämpa utvecklingen för att en viss balans skall kunna bevaras. De vidtagna åtgärderna når dock sina verkningar först efter en kortare eller längre tids förlopp. Vi lever i en brytningstid mellan investeringskonjunklurens egen dynamik och den bromsande ekonomiska politiken.

Liksom på andra håll gäller detta uppenbarligen också den svenska utvecklingen. Den stramare kreditpolitiken bör efter hand få allt större effekt. Det ligger inneslutet i kalkjderna i kapitel II, att de två senaste åren inneburit en avsevärd begränsning av företagens likviditet och detsamma syns komma att gälla också för innevarande år. Därmed blir kreditpolitiken av allt större vikt. Detsamma gäller den statliga finanspolitiken. Dess likviditetsåtstramande och allmänt dämpande verkan kommer enligt föreliggande beräkningar att bli större under budgetåret 1956/57 än under föregående budgetår. Inom nationalbudgetkansliet har ett försök gjorts att beräkna statsbudgetens verkningar på konjunkturutvecklingen under det kommande budgetåret. Undersökningen kommer inom kort att redovisas i särskild ordning. Analysen visar, att förändringarna i budgetens belopp mellan budgetåren 1955/56 och 1956/57 kan beräknas ha en efterfrågebegränsande effekt på konsumtionsmarknaden av storleksordningen 300—350 miljoner kronor. En viss efterfrågebegränsande effekt bör även uppnås på investeringsmarknaden. Även för de båda föregående budgetåren tycks en efterfrågebegränsande effekt ha åstadkommits.

54 Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1956

Man skulle därför kunna räkna med att genom redan vidtagna åtgärder grunden lagts för ett tryggande av den samhällsekonomiska balansen i fortsättningen. Mycket kommer därvid att bero på hur fort de väntade, men ännu inte nådda verkningarna framträder. Under förutsättning av ett energiskt fullföljande av den upplagda återhållsamhetspolitiken är det inte oförenligt med här framlagda årskalkyler, att en utveckling mot en bättre balans kan sätta in under loppet av innevarande år på samma sätt som en tydlig sådan förskjutning uppenbarligen inträdde under loppet av föregående år, omvittnat bland annat av utslagen på arbetsmarknaden: minskad otillfredsställd efterfrågan, mindre rörlighet etc.

Det skulle dock vara lättsinnigt att slå sig till ro i den förhoppningen, att den fortsatta utvecklingen av sig självt skall leda till ett tillfredsställande resultat på den grundval, som lagts av vidtagna ekonomisk-politiska åtgärder. Utvecklingen kommer för visso att kräva stor observans och eu beredskap till förändringar i politiken, i den mån detta skulle visa sig behövligt. Det finns anledning att understryka faromoment, som redan nu kan urskiljas. På kort sikt och särskilt med hänsyn till utrikesbalansens utveckling kommer åtskilligt av resultatet att avhänga därav, i vilka länder den restriktiva ekonomiska politiken snabbast når effekt. Av valutapolitiska hänsyn kan Storbritannien vara tvunget att driva en stramare politik än andra länder och detta kan komma att påverka vår utrikeshandel, eftersom just Storbritannien är vår främsta kund. Viktigt är givetvis också, att vi förfar på ett sådant sätt, att inte effekten av åtstramningen börjar märkas hos oss först sedan mera betydande avmattningssymtom framträtt på andra håll. Vi skulle i så fall inte bara skapa förutsättningar för svåra anpassningsproblem till en vikande konjunktur utan skulle därmed också ha försuttit tillfället att under en gynnsam exportkonjunktur förbättra våra reserver.

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1956 55

T abellför teckning

II. 1. Försörjningsbalansen åren 1949—1955 i löpande priser. Miljoner kronor 12 2. Försörjningsbalansen åren 1949—1955 i 1954 års priser. Miljoner kronor 13 3. Bruttoinvesteringar åren 1949—1955 i löpande priser. Miljoner kronor 14 4. Bruttoinvesteringar åren 1949—1955 i 1954 års priser. Miljoner kronor 14 5. Privat konsumtion åren 1949—1955 i löpande priser. Miljoner kronor 15 6. Privat konsumtion åren 1949—1955 i 1954 års priser. Miljoner kronor 15

56 Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1956

Innehållsförteckning till Biliang C

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1956 1

Bihang D

Till KONUNGEN

Genom beslut den (i maj 1955 uppdrog Kungl. Maj:t åt numera budgetsekreteraren K. G. Ringström att i anslutning till en av f. d. överståthållaren T. Notliin år 1953 framlagd utredning rörande de automatiska utgifts-

2 Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1956

förändringarna inom statsverksamheten verkställa fortsatt undersökning beträffande dessa förändringar. Åt politices magistern Reidar Thilert har uppdragits att vara utredningens sekreterare.

Såsom ett led i fullgörandet av utredningsuppdraget gjordes under eftersommaren och hösten 1955 preliminära sammanställningar av den sannolika automatiska utgiftsutvecklingen under perioden 1956/57—1961/ 62. Samtidigt påbörjades vissa förberedande arbeten för en mera definitiv kalkyl avsedd att framläggas under våren 1956. Bl. a. fordrade de beräkningar rörande pensionskostnadernas framtida utveckling, som utförts inom civildepartementet för utredningens räkning, relativt lång tid för sitt genomförande. Huvuddelen av det material, som nu framlägges, har dock sammanställts under månaderna februari och mars 1956.

Liksom vid 1953 års undersökning har de primära beräkningarna verkställts genom medverkan av statssekreterarna i de olika departementen efter vissa av utredningsmannen uppdragna riktlinjer. Material för beräkningarna har i den utsträckning statssekreterarna bedömt lämpligt infordrats från vederbörliga myndigheter. Till belysande av de statliga räntekostnadernas utveckling har riksgäldsdirektören utarbetat en promemoria för utredningens räkning. För materialets sammanställning och slutliga bedömning ansvarar undertecknad utredningsman.

Huvudresultatet av den anbefallda utredningen framlägges i den redogörelse som härmed överlämnas.

Stockholm den 12 april 1956

Underdånigst

GEORG RINGSTRÖM

Reidar Thilert

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1956 3

Automatiska utgiftsförändringar 1956/57—1961 62

I. Utredningens syfte och uppläggning

Utredningsarbetet har avsett att i anslutning till den av f. d. överståthållaren T. Nothin år 1953 framlagda utredningen verkställa fortsatt undersökning angående de automatiska utgiftsförändringarna. I enlighet härmed har undersökningen till uppläggning och definitioner i stort sett anslutits till 1953 års undersökning. En viss begränsning av undersökningens omfattning har dock företagits.

Redogörelse för 1953 års undersökning framlades av utredningsmannen den 31 augusti 1953 (stencil). I bilaga 2 till 1954 års statsverksproposition har en sammanfattning av undersökningens resultat lämnats. Syftet med undersökningen var enligt direktiven att fastslå omfattningen av de utav statsmakterna redan gjorda utgiftsåtagandena på längre sikt. Undersökningen utgick från riksstaten för budgetåret 1953/54 och avsåg i första hand utgiftsförändringarna på driftbudgeten under perioden 1953/54—1958/59. Förutom beräkningar av de rent automatiska utgiftsförändringarna gjordes även en översiktlig inventering av andra utgiftsbehov, som av olika skäl kunde väntas bli aktualiserade i framtiden. I detta sammanhang berördes även utgifterna på kapitalbudgeten.

De nu verkställda beräkningarna avser att ange de automatiska utgiftsförändringarna under vart och ett av budgetåren 1957/58—1961/62. Utgångspunkten är i princip riksstaten för budgetåret 1956/57. Då beräkningarna måst verkställas innan riksstaten slutligt fastställts, har de emellertid av praktiska skäl fått baseras på årets riksstatsförslag jämte senare framlagda särpropositioner. Så långt det varit möjligt, har riksdagens beslut i anslutning till dessa propositioner beaktats. Det har dock varit nödvändigt att färdigställa beräkningarna, innan riksdagsarbetet avslutats. Utredningsresultatet framlägges därför med reservation för att riksdagsarbetet liksom efter utredningens avslutande framlagda särpropositioner kan komma att i vissa avseenden ändra förutsättningarna för beräkningarna.

Kalkylerna bär i princip begränsats till anslag på driftbudgeten. Utgifterna på kapitalbudgeten berörs sålunda icke. Skälet härtill är inte att dessa utgifter är mindre betydelsefulla än de på driftbudgeten utan snarare det faktum att det -— såsom utvecklats i 1953 års undersökning — erbjuder stora svårigheter att på ett någorlunda stringent och meningsfullt sätt tilllämpa automatikresonemang på utgifter av investeringskaraktär. Detta gäller även vissa besläktade utgiftsslag på driftbudgeten, exempelvis väganslagen.

Automatiska utgiftsförändringar av mindre storleksordning har icke redovisats. Som regel har bortselts från anslag eller grupper av nära sammanhörande anslag, för vilka den automatiska förändringen icke under något år under perioden beräknats uppgå till 100 000 kronor.

4 Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1956

En kalkyl av automatiska utgiftsförändringar avser icke att ange den mest sannolika utgiftsutvecklingen i och för sig utan syftar till att utvisa de kostnadsmässiga konsekvenserna under framförliggande budgetår av de utav statsmakterna i utgångsläget gjorda åtagandena. Som framgår av det föregående har utgångspunkten i princip ansetts böra vara den av 1956 års riksdag fastställda riksstaten. Den i hithörande sammanhang grundläggande regeln att i utgångsläget gällande eller beslutade författningar och bestämmelser skall kvarstå oförändrade under hela beräkningsperioden har därför fått innebära, att hänsyn även tagits till sådana nya författningar eller författningsändringar som kan förutsättas bli en direkt följd av beslut som fattas vid 1956 års riksdag. Vid uppgörandet av kalkylerna har liksom vid 1953 års undersökning hänsyn även tagits till principbeslut, även om dessas genomförande kräver successiv ändring av detaljbestämmelser.

Vidare har utgångspunkten varit den vid beräkningstillfället rådande prisnivån. Det har därvid förutsatts, att denna överensstämmer med de priser, som ligger bakom anslagsberäkningarna i 1956/57 års riksstat. Av praktiska skäl har kalkylerna för de olika anslagen baserats på 1955 års lönenivå. Detta överensstämmer även med redovisningssättet i riksstaten för budgetåret 1956/57. I denna redovisas de kostnadsmässiga konsekvenserna av 1956 års höjda löner för de statsanställda i form av ett särskilt täckningsanslag under tolfte huvudtiteln i stället för genom omräkning av de olika anslagen för statliga myndigheter. Tillvägagångssättet innebär, att vid kalkylerna bortsetts från den automatiska uppräkning av dessa senare anslag och den motsvarande nedräkning av tolfte huvudtiteln, som får göras i 1957/58 års riksstat.

Beträffande den samhällsekonomiska utvecklingen i stort har en i »normal» takt fortgående produktionsökning samt full sysselsättning förutsatts.

De vanligaste typerna av automatiska anslagsförändringar kan hänföras till någon av följande orsaker.

1. Av statsmakterna beslutade reformer och förändringar -— av den statliga organisationen i personellt och materiellt avseende, av bestämmelser som i övrigt reglerar de statliga myndigheternas arbetsvillkor och dispositioner, eller av statsbidragsbestämmelser — som ännu icke kommit till fullständigt kostnadsmässigt uttryck i riksstaten 1956/57.

2. Anslag måste uppräknas eller nedräknas till på längre sikt »normal» nivå på grund av att speciella omständigheter påverkat anslagsberäkningen i riksstaten 1956/57 (exempelvis reservationsanslag som endast upptagits med formellt belopp till följd av att behållningarna på anslagen beräknats räcka för belastningen under budgetåret).

3. Redan inträdd prisförskjutning, som ännu icke slagit igenom i anslagsberäkningen men som enligt gällande praxis föranleder uppräkning av anslag.

4. Förändring av bidrags- och understödskostnader, vid oförändrade bestämmelser, av befolkningsmässiga orsaker (typen allmänna barnbidrag).

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1956 5

5. Förändrade statsbidragskostnader, vid oförändrade bidragsbestämmelser, till följd av beslutad eller förutsatt utbyggnad av den statsbidragsberättigade verksamheten.

6. Utgiftsförändringar, oftast berörande bidragsanslag, som blir en direkt följd av förskjutningar inom samhällsekonomin (exempel: den av importen beroende tolagsersättningen till vissa städer).

7. ökade pensionskostnader i anledning av stegrat antal tjänste- och familj epensionärer.

Beträffande vissa anslag är det, med utgångspunkt från de allmänna förutsättningarna för kalkylerna, förhållandevis enkelt att entydigt ange arten och storleksordningen av den automatiska förändringen. I många fall är detta dock icke möjligt, trots att det i princip kan fastställas, att anslaget är automatiskt beroende av en eller annan föränderlig faktor. Så långt möjligt har emellertid en siffermässig precisering eftersträvats även i sådana fall. Det har skett genom att kalkylen baserats på vissa antaganden, som visserligen kan sägas vara relativt godtyckligt valda men som ändå framstått som rimliga. I några fall har det ansetts illustrativt att redovisa ett par alternativa kalkyler. Sistnämnda tillvägagångssätt har bl. a. använts, då ett mer eller mindre klart preciserat principbeslut föreligger (exempelvis i form av utbyggande av en statlig eller statsunderstödd verksamhet), som för sitt realiserande kräver utgiftsstegringar, men takten i utgiftsstegringen i hög grad blir beroende av graden av restriktivitet vid det årliga anslagsbeviljandet.

Det förtjänar understrjhas — liksom skedde vid framläggandet av 1953 års undersökning — att beräkningen av de automatiska utgiftsförändringarna syftar till att fastställa de kostnadsmässiga konsekvenserna i framtiden vid den hypotetiska förutsättningen att nu gällande lagar och bestämmelser, exempelvis statsbidragsförfattningar, förblir oförändrade samt att nuvarande eller beslutad organisation inom det statliga och i viss mån även det kommunala verksamhetsområdet vidmakthålles eller genomföres. Att cn ntgiftsförändring i denna mening betecknas som automatisk innebär sålunda icke att den är ofrånkomlig. Någon ställning till frågan huruvida förändringar, av det ena eller andra slaget, beträffande författningar eller organisation är önskvärda, kan givetvis icke tagas vid en undersökning av ifrågavarande slag.

Automatiska utgiftsstegringar innesluter olika grader av bundenhet. I vissa fall kan rent civilrättsliga förpliktelser föreligga; i andra kan av praktisk-politiska skäl en omprövning av föreliggande bestämmelser framstå som osannolik; i åter andra torde inga egentliga hinder föreligga att ändra tidigare vidtagna dispositioner. Kalkyler av automatiska utgiftsförändringar under en framförliggande period synes sålunda böra uppfattas som ett hjälpmedel vid den mera långsiktiga budgetplaneringen, ägnat att även ge incitament till och vägledning vid eu omprövning av fattade beslut.

Samtidigt som dessa påpekanden görcs beträffande innebörden av undersökningar av utgiftsautomatiken måste varnas för alltför vittgående slutsal-

6 Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1956

ser av beräkningarna och framför allt för ett mekaniskt tillämpande av det numeriska materialet. Dessa frågor skall beröras något avslutningsvis i samband med analysen av undersökningsresultatet. Det bör emellertid redan här understrykas, att frågan om utgiftsautomatiken endast representerar en begränsad aspekt vid de avvägningar av samhällsekonomisk och annan art, som måste ingå i budgetplaneringen. Därtill kommer, att kalkylerna ofta bygger på osäkra förutsättningar och stundom endast har karaktär av illustrerande räkneexempel; i betydande utsträckning saknas över huvud taget hållpunkter för beräkningar.

I en särskild tabellbilaga framlägges de siffermässigt beräknade automatiska utgiftsförändringarna under de olika huvudtitlarna. Det förhållandet, att tabellmässiga sammanställningar av beräknade utgiftsförändringar ansetts böra redovisas innebär givetvis icke att därmed automatiken skulle vara uttömmande belyst. Beräkningarna måste —- såsom framgått av det föregående -— knytas till vissa, stundom relativt godtyckliga och schablonmässiga förutsättningar beträffande olika för utgiftsutvecklingen betydelsefulla förhållanden exempelvis inom samhällsekonomin. I följande avsnitt redogöres därför i nära anslutning till de textkommentarer, som statssekreterarna bifogat de inom respektive departement verkställda beräkningarna, för mera betydelsefulla sådana förutsättningar liksom för sådana exempel på automatik, där det över huvud inte ansetts möjligt att verkställa kalkyler.

Vissa fall av automatik, till vilka hänsyn i regel icke tages vid beräkningarna huvudtitelsvis, tas upp i ett särskilt avsnitt. Det gäller bl. a. de statliga verkens lokalkostnader och effekten av löneklassuppflyttningar. I det sammanhanget beröres även de på driftbudgeten upptagna utgifterna för statens kapitalfonder, närmast vissa faktorer, som påverkar utvecklingen av statens ränteutgifter samt avskrivningsanslagen.

För två betydelsefulla huvudtitlar — försvars- och kommunikationsdepartementens -— har inga automatiska förändringar upptagits. Vad den senare huvudtiteln beträffar, är detta i överensstämmelse med förfaringssättet vid 1953 års undersökning. Skälet är, att den alldeles övervägande delen av huvudtitelns utgifter finansieras med automobilskattemedel samt att de dominerande kostnaderna, väganslagen, av samma orsak som beträffande investeringsutgifterna på kapitalbudgeten icke lämpligen låter inordna sig under några automatikdefinitioner.

Beträffande försvarshuvudtiteln redovisades vid 1953 års undersökning vissa beräkningar av automatiska anslagsförändringar, grundade på förutsättningen om oförändrad organisation. De visade stigande medelsbehov bl. a. för utbildningskostnader till följd av befolkningsmässigt betingad ökning av värnpliktskontingenterna och för ersättningsanskaffning av tekniskt alltmer komplicerad och därför dyrare materiel. Till följd av den omprövning av försvarets uppbyggnad, som för närvarande pågår — bl. a. genom försvarsberedningens arbete — har det nu synts mindre relevant att verkställa automatikberäkningar för försvarshuvudtiteln.

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1956 7

Emellertid beröres i det följande några sidor av utgiftsproblematiken under de sistnämnda båda huvudtitlarna, då dessa givetvis spelar en betydelsefull roll för statsutgifternas utveckling.

Avslutningsvis summeras vissa huvudresultat och göres jämförelser med den bild som erhölls vid 1953 års undersökning. Ett försök göres att ange räckvidden hos utredningsresultatet mot bakgrunden av de faktorer som påverkar den faktiska utvecklingen av statsutgifterna.

II. Redogörelse för automatiska utgiftsförändringar m. m. under de särskilda huvudtitlarna

Justitiedepartementets huvudtitel

Under denna huvudtitel förutses inga större automatiska utgiftsförändringar. En stegring med sammanlagt inte fullt en miljon kronor av fångvårdsanstalternas avlönings- och omkostnadsanslag följer dock 1957/58 till följd av viss beslutad utbyggnad av fångvårdens resurser för att möta ökat fångantal. Genom år 1955 beslutad arvodesreglering beräknas anslaget till övervakning av villkorligt dömda 1957/58 öka med 0,2 mkr. Å andra sidan förutses under samma budgetår bortfall av vissa utgiftsändamål av engångskaraktär.

Beträffande fångvårdsanstalterna torde ytterligare kostnader tillkomma under den framförliggande femårsperioden med hänsyn till av statsmakterna i princip godkända byggnadsförslag för ungdoms- och säkerhetsanstaller. Då tidpunkten för de olika anstaltsprojektens realiserande och ianspråktagande icke kunnat fastställas, bär de härav betingade ökningarna av driftkostnaderna icke kunnat anges.

Utrikesdepartementets huvudtitel

Några rent automatiska anslagsförändringar av betydelse har icke kunnat beräknas för denna huvudtitel. Det bör dock påpekas, att ett par större anslag, som avser bidrag till Förenta Nationerna och till OEEC, beräknas enligt automatiskt verkande bidragsskalor. Ingen hållpunkt för att bedöma deras framtida utveckling har dock funnits.

Försvarsdepartementets huvudtitel

Såsom inledningsvis omnämnts, verkställdes vid 1953 års automatikutredning beräkningar av fjärde huvudtitelns utveckling under förutsättning av bl. a. oförändrad organisation och materielförnyelse enligt då föreliggande planer. Främst som en följd av behovet att inom ramen för befintlig eller beslutad organisation företaga erforderliga ersättningsanskaffningar av materiel, som till följd av den tekniska utvecklingen tenderade att bli alltmer

8 Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1956

komplicerad och dyrbar, uppvisade särskilt flygvapnet och marinen kraftigt stigande kostnader. Enligt beräkningarna skulle kostnaderna på fjärde huvudtiteln stiga med omkring 240 mkr från 1953/54 års riksstat franr till budgetåret 1958/59. Redan för budgetåret 1954/55 beräknades en erforderlig anslagshöjning av 197 mkr.

Vid den nu företagna aktualiseringen av 1953 års undersökning har någon allmän och ingående undersökning av automatiska utgiftsförändringar under fjärde huvudtiteln icke ansetts böra företagas med hänsyn till att frågan om försvarets framtida utformning för närvarande prövas av 1955 års försvarsberedning. Denna beredning har att förutsättningslöst granska det av överbefälhavaren år 1954 framlagda förslaget till riktlinjer för krigsmaktens fortsatta utveckling. Här framlägges därför endast vissa allmänna synpunkter på ämnet och anges vissa karakteristiska drag i utvecklingen. Framställningen har därvid väsentligen kunnat byggas på en av statssekreteraren i försvarsdepartementet utarbetad promemoria för utredningens räkning.

Fjärde huvudtiteln slutar enligt riksstaten för löpande budgetår på 2 017 mkr. Enligt årets statsverksproposition uppgår fjärde huvudtiteln för 1956/ 57 till 2 072 mkr.1 Anslagsökningen utgör sålunda 55 mkr. Av den närmare redogörelsen i statsverkspropositionen framgår, att utgiftsökningen, i stort sett av automatisk karaktär, i själva verket uppgår till 123 mkr. Genom inställandet av repetitionsövningarna under budgetåret 1956/57 uppnås emellertid en besparing på 68 mkr. Härigenom begränsas nettoökningen av fjärde huvudtiteln till nyssnämnda 55 mkr.2

Anslagsmässigt har försvarshuvudtiteln relativt sett ökat endast obetydligt sedan budgetåret 1953/54. Ökningen utgör 2 % mellan 1953/54 och 1956/57. (Om man ser till anslagsbelastningen, vilken vid samhällsekonomiska bedömanden kan vara mera relevant, blir läget annorlunda. 1953/54 understeg nämligen belastningen de anvisade anslagen med ca 145 mkr medan under 1956/57 belastningen tvärtom beräknas överstiga anvisade anslag bl. a. till följd av nedgång av reservationsbehållningar.) Detta resultat har trots stigande priser och löner uppnåtts tack vare hårda prutningar på äskandena. För att rymmas inom denna försvarskostnadsram har de anslag, som ursprungligen förutsatts i de av riksdagen godkända materielplanerna, kommit att i viss utsträckning underskridas. Vidare har begränsningarna i utbildningsverksamheten lett till besparingar. Endast genom dylika åtgärder har det varit möjligt att hålla den nominella utgiftsnivån praktiskt taget konstant under ifrågavarande tidsperiod.

I bl. a. 013-planen har starkt understrukits den betydelse soin den tekniska utvecklingen har för försvaret och att denna utveckling måste leda till en successiv ökning av försvarskostnaderna. Vid en bedömning av försvarskostnadernas utveckling på längre sikt torde icke kunna bortses från detta

1 I den definitiva riksstaten torde summan komma att ligga ca 2 mkr lägre.

2 Om hänsyn tages till att omkring 50 mkr av det anslag under tolfte huvudtiteln på 165 mkr i 1955/56 års riksstat, som avser att täcka kostnaderna för 1955 års lönelyftning för statstjänstemän, i realiteten hänför sig till fjärde huvudtiteln, reduceras ökningen till ca 5 mkr. Tages därjämte hänsyn till de anslag på tilläggsstat under fjärde huvudtiteln i samma års riksstat, som föranledes av lönehöjningar till kollektivavtalsanställd personal, bortfaller ökningen helt.

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1956 9

förhållande. Med rådande tendenser på det militärtekniska området synes det inte möjligt att — utan konsekvenser för försvarets styrka — på längre sikt hålla försvarsanslagen vid den nuvarande nivån av drygt 2 000 mkr.

ÖB-planen och dess kostnadsberäkningar — som statsmakterna ännu icke tagit ställning till — avser ett försvar, vars samlade effekt bedömes kunna motsvara den uppställda och sedan länge gällande operativa målsättningen. ÖB-planen innefattar en viss begränsning av armé- och marinstridskrafterna och en kompenserande förstärkning av flygvapnet. Den totala kostnadsökningen för ett försvar enligt ÖB:s riktlinjer under tioårsperioden 1955/56—1964/65 beräknades till omkring 600 mkr, vilket innebär en ökning med omkring 60 mkr per budgetår. Vid en antagen årlig stegring av bruttonationalprodukten på 2 1/2 procent skulle enligt planen fjärde huvudtitelns anslagssumma under hela tidsperioden ligga vid omkring 4,8 procent av bruttonationalprodukten.

Vad beträffar anslagsutvecklingen efter budgetåret 1956/57 må slutligen framhållas vissa omständigheter, som redan nu kan urskiljas och som påverkar försvarsbudgeten för budgetåret 1957/58. Repetitionsövningarnas inställande under 1956/57 har uttryckligen angivits vara en engångsåtgärd. Den besparing som uppnåtts genom denna åtgärd utgör 68 mkr. Vidare har man att ta hänsyn till den kostnadsökning som föranledes av den 4-procentiga höjningen av de statsanställdas löner. För försvarets del leder denna lönehöjning till en utgiftsökning på drygt 20 mkr.1 Slutligen bör beaktas den lortsatta uppräkningen av anslaget till anskaffning av flygmateriel enligt vad som förutsatts i den av årets riksdag godkända sjuårsplanen för flygmaterielens omsättning. För 1956/57 har detta anslag ökats från 444 till 475 mkr eller med 31 mkr. För 1957/58 beräknas en ökning till omkring 492 mkr eller ytterligare 17 mkr. Enligt flygvapnets materielplan skulle anslaget till anskaffning av flygmateriel komma att stiga successivt till drygt 560 mkr vid sjuårsperiodens slut, d. v. s. budgetåret 1962/63. Medelkostnaden under perioden uppgår till 522 mkr, att jämföra med det i budgeten för 1956/57 upptagna anslaget på 475 mkr.

Nu angivna tre utgiftsstegringar av automatisk natur, som aktualiseras budgetåret 1957/58, uppgår till ett sammanlagt belopp av över 100 mkr.

Socialdepartementets huvudtitel

För lilt. C på femte huvudtiteln, som upptar anslag till mödrahj älp, socialhjälp, barnavård in. in., beräknas kostnaderna budgetåret 1956/57 till ca 585 mkr. Största kostnadsposten, 527 mkr, utgör anslaget till allmänna barnbidrag. Med utgångspunkt från en prognos över antalet barn under 16 år samt nu gällande bidragsbelopp har socialstyrelsen räknat med oförändrade kostnader 1957/58 och 1958/59 samt därefter en nedgång med 6, 8 resp. 8 mkr under de tre budgetåren 1959/60—1961/62. Beträf-

1 I realiteten är dock kostnaden för denna lönestegring till större delen redan inräknad'i 1956/57 års riksstat genom täckningsanslag under tolfte huvudtiteln. Jfr motsvarande påpekande i det föregående beträffandcn jämförelsen mellan 1955/56 och 1956/57.

10 Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1956

lande anslaget till bidrag till anordnande samt om- och tillbyggnad av ålderdomshem beräknas — under förutsättning av oförändrade regler för bidragsgivningen — medelsbehovet minska med 3 mkr under (perioden till följd av stigande skattekraft hos kommunerna. I övrigt förutses en successiv stegring av bidragskostnaderna i samband med utbyggnad av hemvårdarinneorganisationen och verksamheten vid anstalter för halvöppen barnavård.

Beträffande nykterhets vården, med för 1956/57 upptagna kostnader om ca 16 mkr, beräknas anslagsbehovet avseende både anstaltsorganisationen och de kommunala nykterhetsnämndernas verksamhet stiga förhållandevis kraftigt.

Medelsbehovet under litt. E, arbetsmarknadsstyrelsen med dithö rande verksamhet, som för 1956/57 upptar anslag om ca 98 mkr, blir givetvis i hög grad beroende av arbetsmarknadsläget under kommande år. I detta hänseende har i kalkylerna förutsatts oförändrade förhållanden, d. v. s. i stort sett full sysselsättning, under perioden. Beträffande anslaget till bidrag till erkända arbetslöshetskassor har emellertid beräknats inträffa en viss stegring av medelsbehovet som en följd av ökad anslutning till försäkringen — en följd av ökning av såväl de arbetsföra åldrarna som organiseringsprocenten — och successiv förhöjning av det genomsnittliga ersättningsbeloppet. En ytterligare kostnadsstegring inträder, om antalet ersättningsdagar per medlem och år stiger utöver de 3,3 dagar, som ligger till grund för anslagsberäkningen för 1956/57. En stegring från 3,3 till 3,5 dagar kan beräknas höja anslaget, för 1956/57 upptaget till 40 mkr, med 3 mkr. I de här redovisade kalkylerna har den lägre siffran antagits gälla, men den högre representerar även den ett antagande, som är fullt förenligt med förutsättningen om full sysselsättning. Även relativt små förskjutningar i arbetsmarknadsläget ger betydande utslag på bidragskostnaderna.

Hänsyn har icke tagits till det förhållandet att därest 1956 års riksdag godkänner i propositionen nr 144 framlagt förslag till ny arbetslöshetskasseförordning m. in. en mindre höjning av ersättningsfrekvensen framdeles får beräknas inträda.

Anslagen till bostadsbyggande in. in. under femte huvudtiteln (alltså med bortseende från avskrivningsanslagen under utgifter för statens kapitalfonder) uppgår 1956/57 till sammanlagt ca 195 mkr. Automatiska förändringar av större betydelse har beräknats för följande anslag (mkr):

Anslags- Automatisk anslagsförändring från föregående

belopp budgetår

1956/57 1957/58 1958/59 1959/60 1960/61 1961/62 Kapitalmedelsförluster och

Bidrag till viss bostads-

förbättringsverksamhet 25 + 5 — — -- - — Bidrag till inrättande av

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1956 11

Utvecklingen av dessa anslag är — vid oförändrade regler — i hög grad beroende av bostadsproduktionens omfattning, kostnaderna för kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter därtill av ränteläget. I båda dessa hänseenden har förutsatts oförändrade förhållanden i jämförelse med antagandena vid anslagsberäkningen för 1956/57. Vad bostadsproduktionen beträffar innebär detta antagande viss minskning i jämförelse med de senaste årens produktion. Till följd av eftersläpning i utbetalningarna erhålles under de närmast följande åren en minskning av stegringstakten för anslaget till kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter. Även för bostadsrabatterna förutses minskad stegringstakt genom ökande avgång av bidragstagare. Vad angår bidragsanslagen till viss bostadsförbättringsverksamhet och till inrättande av pensionärshem erfordras vid oförändrad medelsåtgång en uppräkning 1957/58, då anslagen för 1956/57 avvägts med hänsyn till befintlig reservation.

Beträffande beräkningen av de bostadspolitiska anslagens utveckling måste göras en reservation inte endast på grund av att förutsättningen om bostadsproduktionens omfattning är rent hypotetisk utan även med hänsyn till att en omprövning pågår av det statliga stödet till bostadsbyggandet inom den i december 1955 tillsatta bostadspolitiska utredningen.

Under femte huvudtitelns litt. G, sjuk- och yrkesskadeförsäkring m. m., har räknats med en kontinuerlig stegring med ca 3 mkr årligen av anslaget till bidrag till sjukkassor m. m. som följd av befolkningens tillväxt och ändring i ålderssammansättningen. Det faktiska medelsbehovet för bidrag till sjukkassor, som för 1956/57 beräknats till 260 mkr, blir beroende av flera svårbedömbara och även på kort sikt föränderliga faktorer, bl. a. sjuklighetens omfattning.

Vad beträffar kostnaderna för folkpensionering m. m. (litt. I) räknas för det största anslaget, bidrag till folkpensioner m. m. (1956/57 1 600 mkr), med en årlig stegring av 20—25 mkr. ökningen är väsentligen en följd av förutsebar stegring av antalet ålderspensionärer, men även beträffande änkepensioner och hustrutillägg har antagits en fortgående stegring av kostnaderna. Under budgetåret 1957/58 erfordras därutöver en anslagsuppräkning med ca 33 mkr till följd av det ytterligare indextillägg, som tillkommer från och med maj månad 1956. Antalet index- och standardtillägg har i övrigt förutsatts oförändrat, likaså kostnadsfördelningen mellan stat och kommun. Kostnaderna för åtgärder till förebyggande och hävande av invaliditet har beräknats sliga med sammanlagt närmare 3 mkr under de närmaste åren till följd av nya vårdplatser i Lund och Göteborg.

Kommunikationsdepartementets huvudtitel

Av de under denna huvudtitel för budgetåret 1956/57 upptagna anslagen om sammanlagt ca 1 030 mkr hänför sig huvudparten, eller ca 945 mkr, till utgifter som avses skola täckas av automobilskattemedel. Då utgiftsförändringar under bilskatteanslagen vid nu gällande principer för finansieringen

!) Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 175

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1956

■— i varje fall på något längre sikt — föranleder en motsvarande anpassning av automobilskatteinkomsterna, kommer utgiftsförändringar för huvudparten av sjätte huvudtitelns anslag att ha eu från övriga huvudtitlar avvikande karaktär. Även bortsett härifrån gäller att de dominerande kostnaderna, väganslagen, av samma orsak som beträffande investeringsutgifterna på kapitalbudgeten i regel icke låter inordna sig under några automatikdefinitioner. Givetvis kan dessa kostnader inte därför sägas vara mindre angelägna än andra. I anslutning till en av statssekreteraren i kommunikationsdepartementet för utredningens räkning utarbetad promemoria skall här anges vissa karakteristiska drag i utvecklingen för sjätte huvudtiteln.

Som en följd av begränsning i medelsanvändningen genom successivt omprövade ramar redovisas för den ordinarie statliga väg- och brobyggnadsverksamheten en eftersläpning i förhållande till gällande väginvesteringsprogram, som avser femårsperioden 1954/55—1958/59. Vid utgången av 1955 beräknas eftersläpningen uppgå till ca 100 mkr. Samtidigt härmed stålman inför eu fortsatt snabb tillväxt av vägtrafiken genom fordonsbeståndets expansion samt en tendens till förskjutning mot allt tyngre fordon inom lastbils- och bussbeståndet. Dessa förhållanden medför ökade krav på vägarnas bärighet och kvalitet i övrigt. Härigenom uppkommer ett behov av upprustning av det allmänna vägnätet, som väsentligt överstiger vad som upptagits i vägbyggandets nuvarande femårsprogram. Enligt undersökningar, som utförts av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens delegation för översiktlig vägplanering, har behovet av vägbyggande sålunda preliminärt uppskattats till 750 mkr för år under en femton-tjuguårsperiod. Detta skulle innebära en stegring av den nuvarande investeringsvolymen till ungefär det tredubbla. Emellertid torde det inte vara möjligt att nu realistiskt bedöma omfattningen av de nyinvesteringar på vägområdet, som i konkurrens med andra angelägna investeringsbehov i samhället kan bli möjliga att göra under tiden fram till och med budgetåret 1961/62.

Väginvesteringsverksamhetens eftersläpning i förhållande till de ökade kraven medför stegrade anspråk på vägunderhållet utöver det normala. Dessa måste tillgodoses om icke vägstandarden skall sjunka. För budgetåret 1956/57 har 45 mkr av äskat anslag för vägunderhållet om 300 mkr beräknats för extraordinära underhållsarbeten i form av provisoriska förstärkningar och beläggningar. Härtill kommer, att det normala underhållet automatiskt stiger till följd av den ökade trafiken.

Vad gäller den kommunala väghållningen utgår årligen underhållsbidrag från anslaget till bidrag till underhåll av vägar och gator. Vid en verkställd omprövning av bidragsbeloppen för perioden 1956—1959 har medelsbehovet beräknats öka under budgetåret 1956/57 med drygt 11 mkr. Resultatet av nästa omprövning, som kommer att påverka anslaget för budgetåret 1960/61, kan ej förutses. Man torde dock ha att räkna med en ungefärlig motsvarande ökning som för budgetåret 1956/57.

Anslaget till bidrag till byggande av vägar och gator har för att de stora

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1956 13

bidragsbehoven bättre skall kunna tillgodoses successivt uppräknats för budgetåren 1954/55—1956/57 från drygt 50 nikr till 80 respektive 90 och 110 mkr. Enligt det program, som ligger till grund för bilskatternas storlek, beräknas anslaget för budgetåret 1957/58 till 140 mkr. Det bör dock framhållas, att här ej endast är fråga om medelstillgång utan i viss utsträckning även tillstånd att få bygga. I anslutning härtill må vidare nämnas, att från främst Stockholms stads sida anmälts stora behov av statsbidragsmedel, som för att tillgodoses skulle kräva än större anslag. Slutligen har på riksdagens hemställan tillsatts en utredning om städernas väghållning, som kan komma att leda till en ökning av statsverkets bidragsskyldighet i vad avser såväl underhåll som byggande på förevarande område.

Liksom för de kommunala väginvesteringarna synes en ökning av anslagen för de enskilda, vartill statliga bidrag utgår, vara att förutse.

Finansdepartementets huvudtitel

Bland beräknade automatiska utgiftsförändringar under sjunde huvudtiteln märkes en till följd av taxeringsmaterialets successiva tillväxt fortgående anslagsstegring med 0,6 till 0,8 mkr per år. Någon hänsyn till eventuella kostnadsförändringar som följd av den i propositionen nr 150 föreslagna omläggningen av taxeringsorganisationen har härvid ej kunnat tagas. De kostnadsstegringar, som blir en följd av den i propositionen förutsatta utbyggnaden av personalorganisationen, berör i huvudsak länsstyrelsernas anslag under elfte huvudtiteln. Kostnaderna för den allmänna fastighetstaxeringen, som för 1956/57 beräknas till 4 mkr, faller successivt bort under de följande åren men beräknas återkomma i samband med ny taxering 1962. Tolagsersättningen till städerna beräknas öka med 1 mkr årligen i anslutning till expanderande utrikeshandel och därmed stigande tullinkomster.

Av särskilt intresse är det medelsbehov som aktualiseras budgetåret 1960/ 61 i form av premier på premiesparandet under 1955 och 1956. Enligt uppgifter från samarbetskommittén för premiesparandet utgjorde det totala antalet premiesparkonton den 31 december 1955 ca 523 000 med en behållning av omkring 456 mkr. Premierna för sparandet under år 1955 uppgår sålunda till 20 procent av denna behållning, eller ca 91 mkr. Premierna för år 1956 kan vid oförändrat sparande uppskattas till ca 69 mkr. Då en viss del av det premiesparade beloppet torde komma att uttagas före utgången av år 1960 och då kalkylen även i övrigt är osäker har medelsbehovet för ifrågavarande premier under budgetåret 1960/61 uppskattats till omkring 150 mkr.

Ecklesiastikdepartementets huvudtitel

Beträffande anslagen till universiteten, den medicinska undervisningen m. in. (1956/57 79 mkr) förutses automatiskt stigande kostnader för universiteten i Uppsala, Lund och Göteborg samt för Slock-

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1956

holms högskola liksom även för Karolinska institutet och tandläkarhögskolorna. Den sammanlagda kostnadsstegringen under femårsperioden har uppskattats till nära 14 mkr, varav mellan 4 och 5 mkr 1957/58. Kostnadsstegringen föranledes av bl. a. omläggning av läkarutbildningen, ökad intagning av medicine studerande, omläggning av den juridiska och samhällsvetenskapliga utbildningen, upprustning av Stockholms högskola samt omlagd preklinisk tandläkarutbildning och ökad intagning vid tandläkarhögskolorna.

Även i fråga om de tekniska högskolorna förutses icke oväsentliga automatiska anslagsstegringar under 1957/58 och åren närmast därefter. Orsaken är främst de av 1956 års riksdag beslutade åtgärderna för ökning av utbildningskapaciteten och för tillskapande av en basorganisation för undervisning och forskning.

Beräkningen av anslagen till de allmänna läroverken in. m. är mycket osäker. Elevantalet har under en följd av år varit i snabb tillväxt. Den verkställda beräkningen utgår från att elevantalet kommer att öka i nästan samma takt eller med 5 000 elever per år. Å ena sidan har man att emotse en ansvällning av gymnasiet och förmodligen även av realskolans högstadium. Å andra sidan kan organisationsändringar, som berör realskolans nederstadium, reducera elevantalet i realskolan. Realskolans högstadium och gymnasiet drar högre kostnader per elev än det lägre stadiet. En ökning av kostnaden per elev är därför att motse.

För budgetåret 1957/58 har inräknats den kostnadsökning (5 mkr) för statsverket, som uppstår som en följd av att vid 1956 års riksdag torde beslutas om avskaffande av inskrivnings- och terminsavgifterna vid de allmänna läroverken fr. o. m. läsåret 1957—58.

Kostnaderna för bidrag till högre kommunala skolor och till vissa privalläroverk beräknas likaså öka som följd av ökat elevantal.

Sammanlagt skulle kostnaderna för läroverken m. m. enligt dessa beräkningar öka med drygt 40 mkr under femårsperioden fram till 1961/62, därav 12 mkr under 1957/58.

Kostnaderna för folkskoleväsendet m. in. uppgår under 1956/ 57 till 685 mkr. För hela femårsperioden har beräknats en automatisk uppgång med 31 mkr. Därvid har räknats med en betydande uppgång under de första budgetåren -— för 1957/58 inte mindre än 23 mkr — men med en mindre nedgång under de två sista åren. Denna utveckling hänger väsentligen samman med anslaget till bidrag till avlöning åt lärare vid folkskolor (1956/57 500 mkr), som antagits utveckla sig på följande sätt 1957/ 58—1961/62 i mkr: + 15,5, + 3,5, —2,5, -—5,0, —6,0. Beträffande beräkningarna av anslaget har skolöverstyrelsen anfört följande:

»Vid beräkningarna har förutsatts, att småskollärare enligt kung. 1954: 230 successivt skall ersätta folkskollärare i klass 3 i folkskolor av A-formen. Vidare har förutsatts, att nu gällande bestämmelser om elevernas fördelning på läraravdelningar (kung. 1950: 137) skall tillämpas under hela perioden. En ev. återgång till bestämmelserna i kung. 1947:234 under periodens senare del skulle kräva ett tillskott (antingen på en gång eller fördelat på flera år) av 400 ä 500 folkskollärartjänster, 350 å 400 småskol-

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 ur 1056 15

lärartjänster samt 50 å 70 ämneslärartjänster å enhetsskolans högstadium, innebärande en kostnadsökning av omkring 10,0 miljoner kronor.

Beträffande enhetsskolans högstadium har hänsyn tagits till kostnadsökningar beroende på fortsatt utbyggnad av försöksverksamheten i de distrikt, som påbörjat verksamheten senast fr. o. m. läsåret 1954/55. Det kan emellertid antagas, att antalet skoldistrikt med försöksverksamhet kommer att öka under perioden, vilket medför vissa kostnadsökningar. Det är dock omöjligt att med någon grad av säkerhet förutsäga, i vilken omfattning övergång till försöksverksamhet kommer att ske. Under läsåret 1955/56 har påbörjats försöksverksamhet i 13 distrikt med sammanlagt omkring 60 klassavdelningar i klass 5. Om det antages, att för de påföljande läsåren försöksverksamheten utökas med cirka 15 distrikt per år, med två klassavdelningar av klass 5 i hälften av distrikten och med tre klassavdelningar av klass 5 i den andra hälften, skulle — med hänsyn tagen även till de distrikt, som påbörjat försöksverksamheten fr. o. m. läsåret 1955/56 •—• kunna beräknas en kostnadsökning med omkring 0,4 miljoner kronor från 1957/58 till 1958/59, 1,4 miljoner kronor från 1958/59 till 1959/60, 3,5 miljoner kronor från 1959/60 till 1960/61 samt med omkring 3,8 miljoner kronor från 1960/61—1961/62. Vid dessa beräkningar har hänsyn tagits till att ökningen av antalet tjänster på högstadiet motsvaras av en viss minskning av antalet folkskollärartjänster.»

I kalkylen har även hänsyn tagits till vissa vid 1956 års riksdag föreslagna förstärkningsanordningar till förbättrande av folkskolans undervisningsresultat, vilka erfordras i samband med införande av 3-årig realskola. För budgetåret 1957/58 beräknas dessa åtgärder medföra en utgiftsökning av närmare 5 mkr.

Bland andra anslag under folkskoleväsendet in. m., för vilka räknats med automatiska förändringar, må nämnas bidrag till anordnande av skolmåltider. Som en följd av successiv utbyggnad av skolmåltidsverksamheten räknas för detta anslag med ett par miljoner kronors stegring om året under de närmaste åren, därefter något lägre stegringstakt. Beträffande bidrag till anordnande av skolskjutsar för skolpliktiga barn (1956/57: 30 mkr) har förutsetts en fortgående ökning av anslagsbelastningen med 3 mkr per år som följd av de fortgående rationaliseringssträvandena inom folkskoleväsendet. Däremot räknas med eu viss minskning av inackorderingskostnaderna. För folkhögskolorna förutses stigande hidragskostnader.

Beträffande kostnaderna för bidrag till vissa byggnadsarbeten inom det allmänna skolväsendet, för vilket upptages 62,8 mkr för 1956/57, har skolöverstyrelsen verkställt eu beräkning av anslagsbehovet och i anslutning därtill anfört:

»Vid en av överstyrelsen verkställd undersökning av läget den 1 juli 1955 har kostnaderna för de skolbyggnadsföretag för folkskoleväsendet, till vilka statsbidrag och byggnadstillstånd ännu icke beviljats men beträffande vilka utredningsarbetet fortskridit så långt, att lokalbehovet varit eller då var föremål för överstyrelsens prövning, uppskattats till omkring 1 050 miljoner kronor. Med all säkerhet kommer under ifrågavarande tidsperiod att anmäla sig ytterligare lokalbehov till mycket betydande belopp. Uppskattningsvis anser överstyrelsen sig böra räkna med ett belopp av åtminstone 650 miljoner kronor. Det sammanlagda byggnadsbehovet under tiden 1 juli 1955

16 Kungl. Maj.ts proposition nr ilo år 1956

—30 juni 1962 skulle i så fall röra sig om 1 700 miljoner kronor. På grundval av denna kalkyl har anslagsbehovet för respektive budgetår beräknats, varvid överstyrelsen förutsatt, att tyngdpunkten i den erforderliga byggnadsverksamheten blir förlagd till periodens första hälft. Emellertid påverkas medelsbehovet under de första åren i perioden även i motsatt riktning av den starkt begränsade byggnadsverksamhet, som förekommit i enlighet med för tidigare år anvisade byggnadskvoter.»

Beräkningen av anslagsutvecklingen innesluter också en uppskattning av kostnaderna för byggnadsbidrag till realskolor och högre kommunala skolor (prop. 1956:123).

Enligt kalkylen skulle kostnaderna under de tre budgetåren 1957/58— 1959/60 stiga med sammanlagt 83 mkr till ca 146 mkr för att därefter visa en nedgång med 11 mkr fram till 1961/62. Då emellertid kostnaderna i verkligheten blir beroende av kvottilldelningen för skolbyggnadsverksamheten och kvoterna hittills varit kraftigt nedskurna i förhållande till redovisade önskemål, har det synts mindre lämpligt att betrakta det av skolöverstyrelsen upptagna medelsbehovet under olika år som uttryck för utgiftsautomatik. Anslaget har därför uteslutits vid den siffermässiga uppskattningen av automatiken.

För yrkesundervisningen beräknas för 1956/57 utgifter på tillsammans 78 mkr. Huvuddelen härav avser kostnader för de högre tekniska läroverken samt bidragskostnader till driften av centrala och lokala yrkesskolor samt till studiebidrag och stipendier vid sådana skolor. För dessa ändamål har som följd av beslutad utbyggnad av yrkesundervisningen räknats med en sammanlagd kostnadsstegring fram till budgetåret 1961/62 med drygt 12 mkr, ungefär jämnt fördelad under perioden.

Anslagen till folkbildningsåtgärder i övrigt — understöd åt folkbiblioteksväsendet, studiecirkelverksamheten och ungdomens fritidsverksamhet — har beräknats stiga automatiskt med 1,5 mkr om året som följd av förutsedd ökning av bidragsberättigad bildningsverksamhet.

Jordbruksdepartementets huvudtitel

Under denna huvudtitel, som för budgetåret 1956/57 upptar utgifter på sammanlagt 410 mkr förutses inga mera betydande automatiska förändringar. För en betydande del av kostnaderna kan inte talas om några automatiska bestämningsfaktorer, så exempelvis beträffande huvuddelen av subventionsanslagen. För anslaget till producentbidrag till vissa innehavare av mindre jordbruk, för 1956/57 upptaget till 45 mkr, förutses dock en årlig minskning med 2 mkr. Nedgången sammanhänger med att enligt bidragssystemets utformning ett successivt bortfall av bidragstagare inträffar. Beträffande anslaget till bidrag till jordbrukets rationalisering har förutsatts en oförändrad bidragsram av 17 mkr. Genom att det vid anslagsberäkningen för 1956/57 beräknats kunna tas i anspråk odisponerad behållning, är anslaget endast upptaget till 14 mkr. En uppräkning av anslaget blir därför

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1956 17

erforderlig 1957/58, dock endast med 2 mkr eftersom man räknar med att även i fortsättningen kunna ta i anspråk odisponerad behållning i viss utsträckning.

Handelsdepartementets huvudtitel

Mera betydande automatiska utgiftsförändringar inom denna huvudtitel, som för budgetåret 1956/57 upptar utgifter på sammanlagt 184 mkr, förutses främst beträffande anslaget till anskaffning av en ny statsisbrytare. Detta anslag, för 1956/57 upptaget till 4 mkr, beräknas öka med ca 12 mkr mellan budgetåren 1956/57 och 1957/58, varefter kostnaderna successivt bortfaller under åren därefter.

Beträffande anslaget till atomenergiverksamhet inom Aktiebolaget Atomenergi, som för budgetåret 1956/57 upptas till ca 37 mkr, har inga siffermässiga kalkyler över automatiska utgiftsförändringar ansetts kunna verkställas. En fortsatt stegring av de årliga kostnaderna för bolagets verksamhet synes dock sannolik. I särproposition till årets riksdag rörande detta anslag återges en uppgift av bolaget, att bolaget under perioden 1957/58— 1961/62 uppskattar de årliga kostnaderna för verksamheten till mellan 45 och 60 mkr.

Inrikesdepartementets huvudtitel

Under denna huvudtitel har under rubriken medicin alstaten samt hälso- och sjukvården (litt. B) räknats med automatiska förändringar för ett stort antal anslag. Sammanlagt uppgår den beräknade stegringen 1957/58—1961/62 till 44 mkr, varav i det närmaste 14 mkr 1957/58. Den alldeles övervägande delen av uppgången hänför sig till sjukvårdsanstalter.

För medicinalstyrelsen med dithörande stater räknas netto med en anslagsminskning under femårsperioden av inte fullt 5 mkr. Nedgången kan i huvudsak återföras på minskande anslagsbehov för utrustning av beredskapssjukhus. Anslaget, som för 1956/57 uppgår till 4,8 mkr, skulle med utgångspunkt från f. n. gällande planer för vårdplatsutrustningen och hittills tillämpade principer för medelsanvisningen successivt reduceras för att under femårsperiodens slutår 1961/62 uppgå till 1 mkr, motsvarande enbart omsättningsköp av lagerhållen material.

Den sammanlagda driftkostnaden vid statens sinnessjukhus har fram till budgetåret 1961/62 beräknats stiga enligt två alternativ med 18 mkr respektive 29 mkr, varav endast det senare medtagits i tabellsammanställningarna. Det förstnämnda alternativet tar hänsyn till de ökade driftkostnader, som följer av det successiva färdigställandet av pågående och beslutade sjukhusbyggen och inrättandet av nya avdelningar. Härvid har utgångspunkten varit bl. a. den som eu allmän riktpunkt för utbyggnad och modernisering av sinnessjukvården avsedda reviderade generalplan, som genom pro­

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1956

positionen nr 106 underställts 1956 års riksdag. Alternativ 2 innefattar därutöver den ökning av personaltäthet och vårdstandard vid redan befintliga sjukhus, som får anses vara förutsedd i nämnda generalplan.

För utrustning av nya sinnessjukhus kalkyleras med varierande medelsbehov, med en accentuerad uppgång 1960/61, då det beslutade sjukhuset i mellersta Sverige för psykiskt efterblivna och det nya sinnessjukhuset i Falköping beräknas skola färdigställas. Enligt gällande bidragsgrunder förutses vidare stigande bidragskostnader till sinnessjukvården i Stockholm, Göteborg och Malmö i takt med den statliga sinnessjukvårdens stigande kostnader.

Ökande bidragskostnader förutses likaledes för den under utbyggnad varande vården av lättskötta sinnessjuka och psykiskt efterblivna.

Vad beträffar undervisningssjukhusen räknas för Karolinska sjukhusets avlönings- och omkostnadsanslag med en total ökning fram till budgetåret 1961/62 av 8,7 mkr. Uppgången förklaras i huvudsak av tillkomsten av följande kliniker och avdelningar: lungklinikerna och endokrinologiska avdelningen (1957/58), bakteriologiskt centrallaboratorium och blodgivarcentral (1958/59), alkoholkliniken (1959/60) samt ortopedisk klinik och i propositionen nr 163 till 1956 års riksdag avsedda nervkliniker (1960/62). Kostnaderna för utrustning av nya kliniker beräknas sjunka under de närmaste åren men åter uppvisa en topp under budgetåret 1960/61 (utrustning av nervklinikerna).

Till bidrag till byggnads- och utrustningskostnader vid de för undervisningsändamål nyttjade sjukvårdsinrättningarna i Lund, Malmö och Göteborg samt vid Sabbatsbergs sjukhus i Stockholm, vilket senare enligt avtal med Stockholms stad skall utbyggas för undervisningsändamål, erfordras under framförliggande år betydande belopp. Ifrågavarande kostnader för statsverket uppgår under 1956/57 till drygt 10 mkr. I stort sett kan man räkna med samma årliga kostnader under efterföljande budgetår, dock med vissa fluktuationer mellan åren. Sålunda räknas med en uppgång 1957/58 med ca 2,9 mkr.

Vad beträffar kostnaderna för hälso- och sjukvård i övrigt — vilka till stor del avser bidrag till icke statliga huvudmän — räknas med successivt stigande utgifter, i takt med en fortgående utbyggnad av respektive grenar, bl. a. för driften av barnavdelningar vid lasarett m. in., driften av hem för kroniskt sjuka, bidrag till anskaffande av hörapparater, avlöningar åt distriktssköterskor, avlöningar inom den förebyggande mödra- och barnavården, driften av folktandvården samt till bidrag till stödjebandage och proteser vid ortopediska lasarettsavdelningar. Såsom ett resultat av vanförevårdens omorganisation förutses lägre kostnader för bidrag till vanföreanstalterna.

För överståthållarä in betet och landsstat en har icke beräknats några automatiska förändringar. Det i propositionen nr 150 framlagda förslaget till utbyggd taxeringsorganisation torde dock komma att föranleda stigande kostnader. I slutligt utbyggt skick har merkostnaden för den nya organisationen uppskattats till 10 mkr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1956 19

Statens kostnader för polisväsendet, som ävenledes ingår under inrikesdepartementets huvudtitel, kan antagas förete en viss automatisk nedgång 1957/58 i och med att huvuddelen av den materielanskaffning, som föranletts av ordningsstatspolisens forcerade utbyggnad, då är avslutad. I motsatt riktning verkar vissa nyligen företagna löneregleringar.

Bland övriga utgifter under elfte huvudtiteln, för vilka räknats med automatiska förändringar, må nämnas kostnaderna för svenska sjukhuset i Korea. Enligt förslag till 1956 års riksdag skall verksamheten vid sjukhuset i stort sett avvecklas under nästkommande budgetår, för vilket anvisats 3,5 mkr. För 1957/58 skulle sålunda dessa kostnader bortfalla, å andra sidan beräknas det skandinaviska undervisningssjukhuset kunna börja sin verksamhet omkring den 1 januari 1958. Den på Sverige fallande helårskostnaden härför har uppskattats till 2,6 mkr.

För civilförsvaret har icke kunnat beräknas några automatiska anslagsförändringar. 1953 års civilförsvarsutredning har i november 1955 avgivit delbetänkande angående civilförsvarets inriktning och fortsatta utbyggnad, och 1953 års utredning om civilförsvarsutbildningen väntas avgiva förslag under innevarande år. Innan statsmakterna tagit ställning till dessa utredningsförslag saknas grund för att bedöma den framtida kostnadsutvecklingen. Situationen är i dessa hänseenden likartad den som gäller för det militära försvaret.

Civildepartementets huvudtitel

Under denna huvudtitel är det framför allt pensionskostnadernas framtida utveckling, som är av intresse. Att det i förevarande sammanhang kan bortses från det täckningsanslag motsvarande merkostnaden för hela driftbudgeten av 1956 års höjning av de statsanställdas löne- och pensionsförmåner, som upptages i 1956/57 års riksstat, har redan inledningsvis påpekats. Anslaget till täckande av statens arbetsgivarbidrag till den allmänna sjukförsäkringen m. m., för 1956/57 upptaget till 15 mkr, kan visserligen komma att i framtiden förete automatiska förändringar, men f. n. finns inget underlag för att förutsätta större förändringar.

De beräkningar av pensionskostnadernas utveckling, som utförts för utredningens räkning inom civildepartementet, har i stort sett grundat sig på samma principer, som tillämpades vid arbetet med den pensionskostnadsprognos, som utfördes år 1953. De för nämnda pensionskostnadsprognos utförda riskberäkningarna rörande avgång av olika slag m. m. har kunnat utnyttjas även för den nu aktuella prognosen.

En skillnad föreligger dock mellan de båda prognoserna. Medan den tidigare prognosen till viss del måste baseras på föråldrat eller eljest osäkert statistiskt underlag vad personalbeståndet beträffar, har det denna gång varit möjligt att utnyttja det material rörande personalen, vilket insamlas och bearbetas för den årliga statliga personalstatistiken.

Vid beräkningarna har förutsatts oförändrad personalorganisation. Det

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1956

rörliga tillägget på pensionerna har antagits utgå med 65 procent under hela prognostiden. Sedan 1953 års prognos utfördes, har inom det statsunderstödda pensionsväsendet nya personalkategorier tillförsäkrats pensionsrätt enligt SPA-reglementet (bl. a. enhetsskolans ämneslärare samt vissa anställda vid teatrar och orkestrar), varjämte systemet med pensioneringsperioder ersatt systemet med fasta pensionsåldrar i nämnda reglemente. Vidare har Svenska Lärarinnornas Pensionsförening uppgått i den av statens pensionsanstalt omhänderhavda pensioneringen.

De nu gjorda beräkningarna har givit följande resultat:

Budgetår

)956/57 1957/58 1958/59 1959/60 1960/61 1961/62 Affärsverkens pensions-

Det statliga pensions-

Det statsunderstödda

Kostnaderna för prästerskapets pensioner, som f. n. uppgår till ca 10,7 mkr för helt år, ingår icke i ovan redovisade kostnader.

De för statens pensionsanstalt beräknade kostnaderna bör minskas med huvudmännens avgifter, vilka f. n. uppgår till ca 28 mkr för helt år. För närvarande saknas möjlighet att bedöma utvecklingen av dessa avgifter.

Affärsverkens pensionskostnader, som belastar verkens driftkostnadsstater, berör icke driftbudgeten på annat sätt än via sin inverkan på affärsverkens inkomstöverskott. Den direkta kostnadsökning på driftbudgeten, som nu kan förutses för de närmaste budgetåren, uppgår sålunda till ca 11 mkr per år för det statliga pensionsväsendet —• såväl civila som militära pensioner — och ca 6 mkr per år för det statsunderstödda.

Vissa utgiftsförändringar som icke berörts under de särskilda huvudtitlarna

Beträffande vissa utgifter, som icke berörts i det föregående och för vilka ingen siffermässigt beräknad automatik angivits, torde likväl vissa förändringar av mer eller mindre automatisk natur vara sannolika. De torde här i korthet få omnämnas.

De statliga lokalkostnaderna upptages i riksstaten genom särskilda anslag under varje huvudtitel. De beräknade automatiska förändringarna under huvudtitlarna innefattar en viss utbyggnad av statliga myndigheter och institutioner inom exempelvis undervisningens och sjukvårdens område, som förutsätter ökade lokalbehov. Redan färdigställandet av pågående eller beslutade byggnader leder till ökade lokalkostnader. En viss årlig stegring av statens lokalkostnader, som f. n. för civilförvaltningen drar

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1956 21

en årlig kostnad av ca 52 mkr och för försvaret ca 79 mkr, torde därför vara ofrånkomlig. Stegringen torde kunna uppskattas till åtminstone ett par miljoner kronor per år för vardera civilförvaltningen och försvaret.

Kostnaderna för de statliga myndigheternas tjänsteförsändelser belastar budgeten i form av ett för hela förvaltningen gemensamt anslag under sjätte huvudtiteln. Enligt gällande beräkningsgrunder utvecklas det i takt med postverkets allmänna frankoteckensuppbörd. Anslaget har beräknats öka med omkring en miljon kronor årligen.

Någon hänsyn till effekten av automatiska löneklassuppflyttningar har i regel icke tagits vid beräkningen av de särskilda avlöningsanslagen i det föregående. Läget med avseende på nyrekrytering och avgång inom förvaltningen har under senare år inneburit, att totalt sett en förskjutning mot högre löneklass inom varje lönegrad kunnat konstateras. Vid 1953 års undersökning gjordes vissa beräkningar av de kostnadsnrässiga konsekvenserna härav. Enligt dessa har lönekostnaderna för de på driftbudgeten redovisade myndigheterna under senare år ökat med ett par miljoner kronor årligen av angivna orsak. Några nya kalkyler har inte utförts, men man torde kunna utgå från att det nämnda beloppet alltjämt på ett nöjaktigt sätt anger den ungefärliga effekten av löneklassförskjutningarna.

Beträffande den del av driftbudgetens utgifter, som går under rubriken utgifter för statens kapitalfonder, kommer i det följande att beröras frågan om de statliga räntekostnadernas utveckling. Vad avser avskrivningsanslagen är deras storlek väsentligen en reflex av omfattningen och sammansättningen av utgifterna på kapitalbudgeten. Då dessa normalt icke ansetts kunna betraktas som beroende av automatiskt verkande faktorer, saknas anledning att närmare ingå på avskrivningsanslagens utveckling. Detta gäller så mycket mer som de stora avskrivningsanslag, vilka hänför sig till den statliga långivningen till stöd för bostadsbyggandet och vilka kan sägas vara automatiskt beroende av bl. a. bostadsbyggandets omfattning, torde komma att i hög grad påverkas av den omprövning av det statliga stödet till bostadsbyggandet, som åsyftats genom tillsättandet av den bostadspolitiska utredningen.

Av det belopp på närmare 700 mkr för budgetåret 1956/57, som avser avskrivningar på såväl tidigare verkställda eller beslutade som för detta budgetår avsedda investeringar på bostadsområdet, är emellertid närmare 350 mkr avsedda för retroaktiv avskrivning av vissa äldre egnahemssubventioner. Detta avskrivningsbehov är av engångskaraktär, varför en motsvarande nedgång kan förutses för budgetåret 1957/58. Såsom framhållits i årets finansplan, representerar emellertid avskrivningen endast en bokföringsmässig reglering av tidigare gjorda utgifter, varför postens bortfall icke representerar någon verklig utgiftsminskning.

22 Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1956

Underskott å riksgäldsfonden

Utgifterna för statsskuldens förräntning framträder på budgeten genom anslaget till täckande av underskottet å riksgäldsfonden (under utgifter för statens kapitalfonder), för budgetåret 1956/57 upptaget till 425 mkr. Riksgäldsdirektören har i en för utredningens räkning utarbetad promemoria redovisat vissa alternativa beräkningar avsedda att belysa den möjliga utvecklingen av riksgäldsfondens underskott under budgetåren 1957/58— 1961/62. Kalkylen bygger bland annat på följande gemensamma förutsättningar.

1. Hänsyn har tagits till räntestegringarna på de s. k. trappstegslånen.

2. Förfallande kortfristiga lån och skattkammarväxlar har antagits bli omsatta på oförändrade räntevillkor.

3. Förfallande långfristiga lån — med undantag av de under punkt 4 omförmälda prisutjämningsavgifterna — har beräknats komma att omsättas i nya sådana lån, löpande med ränta enligt nuvarande ränteläge.

4. Medel till betalning av förfallande prisutjämningsavgifter och av de under åren 1957—1961 förfallande köpeskillingsbeloppen för LKAB-aktierna har antagits komma att upplånas mot en genomsnittlig ränta av 3,3 procent, motsvarande medeltalet av nuvarande räntesatser för 3-månaders skattkammarväxlar (2,1 procent) och för långa statsobligationer (4,5 procent).

5. En medelränta av 3,3 procent har tillämpats även för den nyupplåning av 500 respektive 1 000 mkr per budgetår, varmed räknats i kol. 2 och 3 i nedanstående tabell.

Beräknat underskott å riksgäldsfondcns stat (mkr)

Vid en nyupplåning per budgetår av

0 500 mkr 1 000 mkr

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1956 23

den 30 september 1957 öka den räntebärande statsskulden med samma belopp, icke upptagits såsom nyupplåning. De alternativa lånebeloppen — 0, 500 och 1 000 mkr — avser därför endast nyupplåning för andra ändamål än nämnda aktieförvärv. I samtliga tre kolumner ingår dock hela den med aktieförvärvet förenade ränteutgiften.

Det är givetvis icke möjligt att med någon större säkerhet beräkna den framtida utvecklingen av ränteutgifterna för statsskulden. Härför skulle nämligen erfordras en förhandskännedom om såväl de förändringar i statsskuldens storlek och sammansättning, vilka kommer att inträffa, som det framtida ränteläget. Om en beräkning likväl skall göras i illustrerande syfte, kan det därför icke ske annat än som här gjorts med utgångspunkt från rena antaganden om statsskuldens ökning och räntan på nyupplåning. De faktorer, som främst påverkar statsskuldens storlek, nämligen kapitalbudgeten och utfallet av driftbudgeten, sammanhänger i väsentlig grad med den ekonomiska och statsfinansiella politiken.

III. Sammanfattning av utredningsresultatet

I tabell 1 redovisas de siffermässigt preciserade automatiska utgiftsförändringarna i sammandrag. För mera detaljerade uppgifter hänvisas till tabellbilagan. Det förtjänar understrykas, att dessa siffermässiga förändringar av olika i det föregående angivna anledningar endast hänför sig till en mindre del av de på driftbudgeten uppförda anslagen, representerande ca 50 procent av driftbudgetens totalsumma. Beträffande utvecklingen av övriga anslag har det endast kunnat konstateras, att dessa av allt att döma icke kommer att bli underkastade automatiska förändringar av större omfattning eller att det för dem saknats möjlighet att beräkna resultatet av en möjlig eller sannolik automatisk påverkan. Beträffande de siffermässigt preciserade förändringarna har anledning förelegat att understryka beräkningarnas osäkra och schablonmässiga karaktär.

Av tabellen framgår, att de största automatiska anslagsstegringarna förutses under social-, ecklesiastik-, civil- och inrikesdepartementens huvudtitlar i nu nämnd ordning. Detta resultat gäller i stort sett såväl förändringarna från 1956/57 till 1957/58 som utvecklingen under hela perioden 1956/57—1961/62 sedd som en helhet.

Den i föregående avsnitt verkställda genomgången huvudtitelsvis i anslutning till tabellbilagans uppgifter visar, att stegringen under socialhuvudtiteln främst hänför sig till kostnaderna för folkpensionering och för bostadspolitiska stödåtgärder. Merparten av utgiftsstegringen under ecklesiastikdepartementets huvudtitel faller på de allmänna läroverken och folkskoleväsendet, men en icke oväsentlig uppgång förutses därjämte även för universitet och högskolor samt yrkesundervisning. Stegringen under civildepartementets huvudtitel avser det statliga och statsunderstödda pensionsväsendet. Under inrikesdepartementets huvudtitel ligger nästan hela uppgången på sjukvårdsanstalterna.

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1956

Tabell 1. Sammandrag huvudtitelsvis av de siffermässigt angivna automatiska utgiftsförändringarra budgetåren 1956/57—1961/62

Miljoner kronor

Huvudtitel Sannolikt Automatisk utgiftsförändring från föregående Autoanslags- budgetår matisk belopp i förändriksstaten 11957/58 1958/59 1959/60 1960/61 1961/62 ring 1956/57 1956/57-

1961/62

Kungl. hov- och slotts-

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo år 1956 25

Tabell 2. Årlig förändring av de egentliga statsutgifterna

Miljoner kronor

1954/55 1955/56 1956/57 1957/58 1958/59 1959/60 1960/61 1961/62

Enligt ordinarie riks- Enligt 1953 års autoEnligt prel. automatik­

beräkning sept. 1955 _ _ + 205 + 143 + 87 + 83 + 240 - 65 Enligt finansplanens

uppskattning av auto­

matiken i 1956/57 års Enligt 1956 års automa­

1 Efter vissa korrigeringar i syfte att erhålla jämförbarhet med 1956 års automatikberäkning.

lingstendenserna. Frånvaron av siffermässig kalkyl ger då skenbilden av »oförändrade» kostnader.

Den enligt beräkningarna avtagande stegringstakten förklaras dock i främsta rummet av att utgiftsstegringen under periodens första del och särskilt dess första år i relativt hög grad är en följd av att nyligen beslutade reformer, förbättrade bidragsvillkor, fastställda utbyggnadsplaner, stegrade priser (indextillägg) etc. då kostnadsmässigt slår igenom på statsutgifterna. Dessa faktorer får — eftersom den tekniska förutsättningen för beräkningen är »reformstopp», oförändrade författningsbestämmelser samt konstanta priser och löner — kalkylmässigt successivt minskad betydelse. På längre sikt dominerar i högre grad de förändringar, som är en följd av den befolkningsmässiga utvecklingen. Denna kan — såsom för folkpensioneringskostnaderna —- innebära stigande kostnader men också — såsom är fallet beträffande barnbidragen och folkskoleväsendet mot slutet av 1950-talet — medföra sjunkande utgifter.

En gruppering på olika huvudtyper av automatik av de beräknade förändringarna under olika år visar, att av utgiftsstegringen 1957/58 på ca 200 mkr är ca 125 mkr resultatet av tidigare beslutade förändringar av den statliga organisationen, av förutsatt utbyggnad av statsbidragsberättigad icke-statlig verksamhet av nyligen ändrade statsbidragsbestämmelser och av höjt indextillägg på folkpensioner. Befolkningsmässigt betingade förändringar förklarar samma budgetår 48 mkr av stegringen och de statliga pensionskostnadernas ökning 18 mkr. Den nettostegring på omkring 90 mkr, som beräknats för budgetåret 1958/59, beror däremot till 48 mkr på den först angivna orsaksgruppen, medan befolkningsmässiga förändringar svarar för 36 mkr och pensionskostnaderna för 16 mkr. (Till övriga orsaker hänförliga utgiftsförändringar innebär 1958/59 en minskning med ca 10 mkr).

I stort sett samma bild erhålles vid en motsvarande analys av 1953 års

26 Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1956

utredningsresultat. Dominansen av den första automatiktypen, »reformautomatiken», var därvid ännu mera påtaglig under de första åren av undersökningsperioden genom att sjukförsäkringsreformen då stod inför sitt genomförande.

Eftersom grundförutsättningen vid automatikberäkningarna — »reformstoppet», de oförändrade författningsbestämmelserna — såsom prognos betraktad enligt all erfarenhet givetvis är orealistisk, är det sannolikt att för varje år nya omständigheter framkommer som föranleder ytterligare automatiska stegringar under det eller de närmaste budgetåren. I samma mån blir man aldrig i tillfälle att inkassera effekten av den »avtagande» automatiken. Samtidigt som det alltså finns skäl att varna för felslut vid betraktandet av det framlagda kalkylmaterialet, står det givetvis å andra sidan fast, att den avtagande automatiska stegringen — med reservation för beräkningarnas allmänt osäkra karaktär — utsäger något väsentligt beträffande de framtida ekonomiska konsekvenserna av statens engagemang till dags dato. Detta är ju också automatikberäkningens syfte.

Vid tolkningen av utredningsresultatet är det även av betydelse att konstatera, att avsevärda differenser för det närmast framförliggande budgetåret kan erhållas mellan å ena sidan en kalkyl ingående i en beräkning för en längre period, med dess av nödvändighet starkt schabloniserade förutsättningar, och å andra sidan de uppskattningar av automatiken, som verkställes i samband med det ordinarie budgetarbetet och brukar redovisas i statsverkspropositionen.

Som regel torde den i anslutning till budgetarbetet framräknade automatiken uppvisa en större stegring. Vid de preliminära beräkningar avseende perioden 1955/56—1961/62, som verkställdes på eftersommaren 1955, erhölls sålunda — bortsett från fjärde och sjätte huvudtitlarna samt utgifter för statens kapitalfonder — en automatisk stegring från riksstaten 1955/56 till 1956/57 på omkring 205 mkr, medan den enligt uppgifter i årets finansplan (s. 23—24) beräknades till 360 mkr. Sistnämnda uppgift avsåg samtliga departementshuvudtitlar men uteslöt utgifter för statens kapitalfonder. Differensen kan återföras på många omständigheter, av vilka samtliga dock sammanhänger med beräkningsmetodiken. Givetvis ligger större delen av förklaringen däri, att den förstnämnda undersökningen ej innefattade fjärde och sjätte huvudtitlarna. Även om dessa ansågs böra uteslutas ur den långsiktiga kalkylen, fanns skäl att ha med dem vid analysen av utgiftsstegringen i 1956/57 års riksstatsförslag. Därjämte torde vissa olikheter ha funnits vid tolkningen av begreppet automatik. Vid den förra beräkningen bortsågs vidare från mindre betydande förändringar (under 100 000 kr). En inte oväsentlig del av differensen torde även kunna tillskrivas det förhållandet, att vid beräkningarna av automatiken i riksstatsförslaget vissa anslagsförändringar kommer att hänföras till vad som skulle kunna kallas »belastningsautomatik», en företeelse som man vid de mera långsiktiga beräkningarna till stor del tvingas bortse ifrån. För anslag av förslagstyp eftersträvas vid budgetarbetet i möjligaste mån realistiska be­

Kungi. Maj.ts proposition nr 175 år 1956 27

räkningar av betalningsutfallet. Utgångspunkten är härvid främst senast kända utfallssiffror. Dessa kan stundom innebära betydande avvikelser från tidigare beräkningar. Orsakerna till avvikelserna kan vara många och svåranalyserade. Bland faktorer som ofta spelar stor roll vid budgetarbetet men som på grund av förutsättningarna i regel inte gör sig gällande vid långtidskalkylerna, må särskilt nämnas sådana som sammanhänger med i riksstaten icke förutsedda pris- och löneförändringar. Med utgångspunkt från belastningssiffror (givetvis endast om belastningen »accepteras», d. v. s. icke föranleder förändringar i anslagens bestämningsgrunder) verkställes upp- eller nedräkningar av anslagen. Ofta överväger uppräkningarna, särskilt vid stigande pris- och lönenivå. Efter dessa påpekanden, som gjorts i syfte att ge en bakgrund till det nu framlagda siffermässiga utredningsresultatet, är det emellertid av intresse att konstatera att — vad automatiken beträffar — utgångsläget inför budgetåret 1957/58 synes något gynnsammare än det, som rådde år 1953 inför 1954/55. Av tabell 2 framgår nämligen, att den för ifrågavarande huvudtitlar beräknade automatiska nettostegringen var något större inför 1954/55 (-j- 203 mkr) än vad nu är fallet inför 1957/58 (-j- 198 mkr). Skillnaden framstår tydligare om beloppen ställs i relation till vid resp. tillfällen gällande riksstaters totalbelopp; 1953/54 års riksstat slutade på 8 188 mkr medan 1956/57 års torde komma att sluta på ca 10 600 mkr. Olikheten skulle också ha framstått som mera markerad om icke vid 1953 års undersökning ett par rent tillfälliga anslagsnedräkningar bidragit till att reducera nettostegringens storlek. Orsaken till att den år 1953 förutsedda stegringen till 1954/55 var så förhållandevis stor sammanhängde, såsom redan nämnts, framförallt med sjukförsäkringsreformen, som beräknades öka statens bidragskostnader till sjukkassorna med 100 mkr från 1953/54 till 1954/55. Någon motsvarighet till en så stor automatiskt tillkommande anslagsbelastning finnes icke inför 1957/58. När i det föregående har uttalats, att utgångsläget för budgetbehandlingen vad avser rent automatiska anslagsstegriugar till nästa år ter sig något gynnsammare — i den meningen att det blir lättare att begränsa utgiftsstegringarna eller att bereda plats för nya utgiftsändamål — än i varje fall för ett par år sedan, måste härtill göras några kompletterande anmärkningar. En mer allmän bedömning av budgetläget 1957/58, som icke strängt begränsar sig till de automatiska förändringarna, visar nämligen att mycket betydande anslagskrav kan väntas. Det förstnämnda omdömet gäller strängt laget endast de delar av budgeten, som verkligen kunnat bedömas ur automatiksynpunkt. Beträffande utgifterna för statens kapital!onder på driftbudgeten liksom beträtfande utgifterna på kapitalbudgeten — synes i och för sig inga skäl finnas för att utgiftskraven i stort för följande budgetår skulle komma att förete några särdrag i förhållande till tidigare. Om man ser enbart till driftbudgeten, kan det t. o. m. sägas, att möjlighet finns för en betydande sänkning av avskriv- 10 Bihang till riksdagens protokoll 195G. 1 samt. Nr 77.5

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1956

ningsanslagen, genom att den retroaktiva avskrivningen av egnahemssubventioner på närmare 350 mkr bortfaller. Denna avskrivningspost representerar emellertid inte någon verklig utgift och den är därför ur totalbudgetens synpunkt utan betydelse.

Icke heller beträffande sjätte huvudtiteln synes några avgörande förskjutningar i läget från 1956/57 till 1957/58 vara att förutse, även om enligt gällande väginvesteringsprogram en ytterligare anslagsuppräkning skulle vara att vänta.

Däremot ter sig läget annorlunda beträffande försvarskostnaderna. Den besparing på närmare 70 mkr, som tillfälligt vunnits under budgetåret 1956/ 57 genom repetitionsövningarnas inställande, måste som följd av gjorda uttalanden betraktas som en engångsföreteelse. En motsvarande utgiftsstegring 1957/58 skulle i så fall redan nu vara klar. Huruvida och på vilket sätt försvarsberedningens arbete kan komma att få betydelse för försvarsutgifternas storlek 1957/58, kan ännu inte avgöras. Med hänsyn till de synpunkter, som anförts i det föregående beträffande försvarskostnaderna, synes det osannolikt att utgiftsstegringar under fjärde huvudtiteln skulle kunna undvikas.

Över huvud taget bör det vid en bedömning av budgetläget i framtiden beaktas att, å ena sidan, utgiftsförändringar som betecknas som automatiska därmed icke är att anse som ofrånkomliga men att, å andra sidan, anslagsstegringar givetvis kan aktualiseras av andra orsaker, som gör dem i praktiken ofrånkomliga.

Det synes vara av särskild vikt att understryka, att automatikberäkningen bygger på förutsättningen om en konstant lönenivå för de statsanställda. I varje fall på längre sikt måste denna förutsättning framstå som orealistisk. Detta påpekande får särskild betydelse, om man vid bedömningen av budgetläget i framtiden i övrigt förutsätter en stigande produktion och levnadsstandard och bygger kalkyler rörande statsinkomsternas utveckling på antaganden om ökande nationalinkomst. Varje procents ökning av de statsanställdas löne- och pensionsförmåner innebär f. n. en kostnadsstegring per år för staten på omkring 45 mkr, varav närmare 30 mkr direkt berör driftbudgetens utgiftssida och återstoden reducerar affärsverkens inkomstöverskott.

Även i övrigt finnes anledning att beakta de successivt stegrade krav på statskassan, som direkt och indirekt framkommer vid en utveckling, som på alla områden karakteriseras av standardhöjning och snabbt fortskridande teknisk utveckling. Man har därför anledning förutsätta, att även i framtiden reformer och standardförbättringar inom exempelvis socialpolitikens, undervisningens, forskningens samt sjuk- och hälsovårdens områden skall komma att återspeglas i ökade statsutgifter. Höjda barnbidrag och en av staten helt eller delvis finansierad kommunal ortsavdragsreform, vilka reformer enligt vid 1956 års riksdag gjorda uttalanden står närmast i tur, är exempel härpå.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1956 29

Bihang D, tabellbilaga

Siffermässigt angivna automatiska förändringar av driftbudgetens utgifter åren 1956/57—1961 62

Miljoner kronor

Huvudtitel etc Sanno­ Automatisk utgiftsförändring från närmast Autolikt föregående år matisk belopp i riks- 1957/58 1958/59 1959/60 1960/61 1961/62 ring staten 1956/57- 1956/57 1B61/B2

Egentliga statsutgifter

1. Kungl. hov- och slollsstaterna 3,87 — — — — — — 11. Justitiedepartementet: A. Justitiedepartemeniet m. m. 2,18 — — — — — — B. Justitiekanslersäm betet och

30 Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1956

Huvudtitel etc Sanno­ Automatisk utgiftsförändring från närmast Autolikt föregående år matisk belopp i förändriks- 1957/58 1958/59 1959/60 1960/61 1961/62 ring staten 1956/57- 1956/57 1961/62

E. Arbetsmarknadsstyrelsen med dithörande verksamhet 98,16 + 3,23 4* 0,87 + 1,04 + 1,11 + 1,03 + 7,28

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1956 31

Sanno­ Automatisk utgiftsförändring från närmast AutoHuvudtitel etc likt föregående år matisk

belopp i riks- 1957/58 1958/59 1959/60 1960/61 1961/62 ring staten 19n6/57- 1956/57 1961/62

M. Understöd åt vetenskap,

14,79 + 0,10 4* 0,10 4 0,08 + 0,05 4 0,05 4 0,38 vitterhet och konst m. m...

— — —

32 Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1956

Huvudtitel etc Sanno­ Automatisk utgiftsförändring från närmast Autolikt föregående år matisk belopp i förändriks- 1957/58 1958/59 1959/60 ,1960/61 1961/62 ring staten 1956/57- 1956/57 1961/62

Bihang E

2 Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1956

Driftbudgeten för

Inkomster

Statsverks- Senare Summa propositionen ändringar Milj. kr. Milj. kr. Milj. kr. A. Egentliga statsinkomster:

Kungl. Maj:ts proposition nf 175 år 1956 3

budgetåret 1956/57

Utgifter

Statsverks- Senare Summa propositionen ändringar Milj. kr. Milj. kr. Milj. kr.

A. Egentliga statsutgifter: