2

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1956

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16 de­

cember 1955.

Närvarande:

Statsministern

E^{rlander ,} ministern för utrikes ärendena

U^{ndén ,} statsråden

Z^etterberg, T^orsten N^ilsson, S^träng, E^ricsson, A^ndersson, N^orup,

H

edlund

, P

ersson

, H

jälmar

N

ilson

, L

indell

, N

ordenstam

, L

indström

,

L

ange

, L

indholm

.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Ericsson, vissa av Internationella

arbetsorganisationens allmänna konferens år 1955 vid dess trettioåttonde

sammanträde fattade beslut samt anför.

Genom sin anslutning till Nationernas förbund den 9 mars 1920 inträdde

Sverige såsom medlem av Internationella arbetsorganisationen i Genéve.

Organisationens beslutande församling — den Internationella arbetskon-

ferensen — som sammanträder minst en gång varje år, har enligt artikel

19 i organisationens stadga att beträffande förslag, som uppförts på dess

dagordning, välja mellan två former för godtagande. Antingen skall beslutet

resultera i ett förslag till internationell konvention, avsedd att ratificeras

av organisationens medlemmar, eller ock skall det utmynna i en rekom­

mendation, avsedd att övervägas vid lagstiftning eller annorledes, men ulan

den bindande karaktär, som tillkommer en ratificerad konvention. Därest

beslutet är av mindre räckvidd eller av väsentligen formell innebörd, t. ex.

då det gäller en begäran om utredning, plägar det ges formen av en reso­

lution.

Varje medlem av organisationen skall inom ett år från avslutandet av

ett konferenssammanträde underställa därå antagna konventioner och re­

kommendationer vederbörlig myndighet (i vårt land riksdagen) för vid­

tagande av lagstiftnings- eller andra åtgärder. Varje medlem har vidare

skyldighet att underrätta Internationella arbetsbyråns generaldirektör om

de åtgärder, som vidtagits för att underställa konventioner vederbörlig myn­

dighet, samt om eljest vidtagna åtgärder. Medlem, som icke ratificerat viss

konvention, skall tid efter annan till Internationella arbetsbyråns general­

direktör avge redogörelse för såväl lagstiftning och praxis med avseende

å de i konventionen behandlade frågorna som den omfattning, vari kon­

ventionens bestämmelser genomförts eller avses att genomföras genom lag­

stiftning, administrativa åtgärder, kollektivavtal eller annorledes, med an­

givande tillika av de omständigheter, som förhindrar eller fördröjer rati-

3

ficeringen av konventionen. Motsvarande gäller i fråga om rekommenda­

tioner med tillägg, att redovisning skall lämnas även för sådana jämkningar

i rekommendationer, som befunnits eller må befinnas erforderliga vid an­

tagande eller tillämpning av bestämmelserna i desamma.

Generalsekreterarens i Nationernas förbund befattning med de konven­

tioner och rekommendationer, som beslutes av Internationella arbetsorga­

nisationen, har övertagits av generaldirektören för Internationella arbetsby-

rån (artiklarna 20 och 21), varvid emellertid föreskrivits, att ett av de två

officiella exemplaren av varje av Internationella arbetskonferensen antagen

konvention eller rekommendation skall deponeras hos Förenta Nationernas

generalsekreterare samt varje ratifikation av en sådan konvention delgivas

Förenta Nationernas generalsekreterare för registrering i enlighet med be­

stämmelsen i artikel 102 av Förenta Nationernas stadga.

Internationella arbetskonfercnsens trettioåttonde sammanträde hölls i Ge­

neve under tiden den 1—23 juni 1955. I sammanträdet deltog representan­

ter för 65 medlemsstater, av vilka det stora flertalet sänt fullständiga dele­

gationer, d. v. s. två regeringsombud samt ett ombud från vardera av ar­

betar- och arbetsgivarsidan. Sverige deltog i sammanträdet med en fullstän­

dig delegation.1

Dagordningen för detta konferenssammanträde — för vars förhandlingar

och beslut en fullständig redogörelse kommer att lämnas av delegationen

för det internationella socialpolitiska samarbetet i dess publikationsserie

»Internationella arbetsorganisationen» — omfattade följande överläggnings-

ämnen:

I. Generaldirektörens för Internationella arbetsbyrån årsredogörelse.

II. Finansiella och budgetära frågor.

III. Upplysningar och årsrapporter rörande medlemsstaternas tillämpning

av internationella arbetskonventioner och rekommendationer.

IV. Arbetsvärd för partiellt arbetsföra (andra behandling).

V. Migrerande arbetare i underutvecklade länder (andra behandling).

VI. Straffpåföljder för brytande av arbetsavtal (andra behandling).

VII. Yrkesutbildning inom jordbruket (första behandling).

VIII. Välfärdsanordningar för arbetare (första behandling).

1 Genom Kungl. Maj :ts beslut den 15 april 1955 hade att deltaga i konferensen från

svensk sida utsetts

såsom regeringsombud: generaldirektören och chefen för statskontoret Wilhelm Björck

och statssekreteraren i socialdepartementet Per Eckerberg samt såsom experter överdirek­

tören i lantbruksstyrelsen Gustav Ytterborn, t. f. byråchefen i arbetsmarknadsstyrelsen

Albert Bergh och förste kanslisekreteraren i socialdepartementet Sten-Eric Heinrici;

såsom arbetsgivarombud: direktören i Svenska arbetsgivareföreningen Gullmar Bergen­

ström samt såsom experter föx-eningens medicinske expert professorn Sven Forssman,

verkställande direktören i Svenska lantarbetsgivareföreningen Gideon Saemund och vice

verkställande direktören i Svenska arbetsgivareföreningen Curt-Steffan Giesecke; samt

såsom arbetarombud: Landsorganisationens jurist, advokaten Arnold Sölvén samt så­

som experter sekreteraren i samma organisation Otto Westling, sekreteraren i Svenska

lantarbetareförbundet Ewald Jansson och ombudsmannen i Landsorganisationen Edvard

Vilhelmsson.

Därjämte hade sekreteraren i Landsorganisationen Thorbjörn Carlsson utsetts att 1

egenskap av tolk biträda delegationen.

Kungl. Maj.ls proposition nr 18 år 1956

4

Under punkt II på dagordningen antog konferensen budget för Interna­

tionella arbetsorganisationen avseende utgifter under år 1956; budgeten fast­

ställdes till 7 395 729 U.S. dollars.

Följande av konferensen fattade beslut, vilka hänför sig till punkterna

IV, V och VI på dagordningen, är av beskaffenhet att i enlighet med artikel

19 av Internationella arbetsorganisationens stadga skola underställas riks­

dagen, nämligen

1) Konvention (nr 104) angående avskaffande av straffpåföljder för bry­

tande av arbetsavtal från migrerande arbetares sida.

2) Rekommendation (nr 99) angående arbetsvärd för partiellt arbetsföra.

3) Rekommendation (nr 100) angående skydd för migrerande arbetare i

underutvecklade länder och områden.

Texterna till konventionen och rekommendationerna torde i översättning

få såsom bilagor (Bilagor A—C) fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende.

I särskild bilaga (Bilaga D) lämnas en förteckning över samtliga vid kon­

ferensen antagna resolutioner.

Konvention (nr 104) angående avskaffande av straffpåföljder för brytande

av arbetsavtal från infödda arbetares sida

Vid Internationella arbetskonferensens 25 :e allmänna sammanträde (år

1939) antogs en konvention (nr 65) i förevarande ämne, vilken ratificerats

endast av Nya Zeeland och Storbritannien samt av Italien, såvitt avser So-

maliland.

Artikel 1 av nämnda konvention är i svensk översättning av följande ly­

delse.

1. Denna konvention äger tillämpning på varje avtal, varigenom en arbe­

tare, som tillhör eller är likställd med den infödda befolkningen i ett om­

råde, vilket lyder under en medlem av arbetsorganisationen, eller som till­

hör eller är likställd med den infödda, icke oberoende befolkningen i en

medlems hemlandsområde, mot kontant ersättning eller ersättning i någon

annan form träder i tjänst hos offentlig myndighet, enskild person, bolag

eller annan sammanslutning, bestående av infödda eller icke.

2. I denna konvention förstås med uttrycket »brytande av avtal»:

a) varje vägran eller underlåtenhet från arbetarens sida att påbörja

eller utföra det i avtalet föreskrivna arbetet;

b) vårdslöshet eller bristande flit å arbetarens sida;

c) arbetarens frånvaro utan tillstånd eller giltig orsak;

d) arbetarens rymning.

I artikel 2 av 1939 års konvention stadgas bl. a., att alla straffpåföljder

för brytande av avtal, på vilka konventionen äger tillämpning, skall avskaf­

fas »progressivt och snarast möjligt».

Med anledning av vissa uttalanden från Förenla Nationernas generalför­

samling och förvaltarskapsråd ävensom Internationella arbetsorganisatio­

nens plantagekonunitté beslöt arbetsbyråns styrelse år 1950 att låta verk­

ställa en undersökning rörande medlemsstaternas lagstiftning och praxis i

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1956

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1956

5

ämnet samt tillika införskaffa upplysningar om de svårigheter, som kunde

föreligga för en mera allmän ratificering av konventionen. Sedermera be­

slöt styrelsen, att de uppplysningar, som framkommit genom denna under­

sökning, skulle hänskjutas till arbetsorganisationens expertkommitté för

socialpolitiken i icke självstyrande områden för yttrande.

Kommittén föreslog, att styrelsen skulle taga under övervägande, huru­

vida 1939 års konvention borde kompletteras med en internationell rekom­

mendation av innehåll att vissa straffpåföljder borde omedelbart avskaffas,

samt att desamma borde vara slutligt avskaffade icke senare än vid ut­

gången av år 1955.

Med anledning av vad sålunda förekommit beslöt styrelsen att på dagord­

ningen för arbetskonferensens 37 :e sammanträde (1954) uppföra frågan om

straffpåföljder för brytande av arbetsavtal för första behandling. Vid sist­

nämnda konferens uttalades, att åtgärder borde vidtagas för ett fullständigt

och omedelbart avskaffande av dylika straffpåföljder, och i enlighet härmed

utarbetades förslag till en rekommendation och resolution. Då frågan vid

1955 års konferens företogs till andra behandling, uttryckte en majoritet

inom konferensens vederbörande utskott den meningen, alt den tid, som

förflutit sedan år 1939, borde ha varit tillräcklig för att vederbörande rege­

ringar skulle ha hunnit vidtaga åtgärder för ett fullständigt avskaffande av

straffpåföljderna samt beslöt förorda en ny konvention i ämnet. Denna nya

konvention (Bilaga A), vilken av konferensen antogs med 206 röster mot 1

och 4 nedlagda — samtliga svenska ombud röstade för konventionen — in­

nebär i huvudsak, att alla straffpåföljder för brytande av arbetsavtal, som

avses i 1939 års konvention, skall avskaffas omedelbart eller — om det ej

kan ske — så snart som möjligt och inte senare än ett år efter konventionens

ratificering.

över konventionen har delegationen för det internationella socialpolitiska

samarbetet yttrat sig.

Delegationen erinrar om att delegationen i ett den 1 december 1939 avgi­

vet yttrande över 1939 års konvention framhållit, att det icke borde ifråga-

komma för Sverige att förverkliga konventionens föreskrifter genom lag­

stiftning eller på annat sätl; konventionen borde då ej heller ratificeras.

När de vid 1939 års arbetskonferens fattade besluten i proposition nr 19

hade förelagts 1940 års riksdag, hade departementschefen anslutit sig till

denna uppfattning, vilken även biträtts av andra lagutskottet i dess utlåtan­

de nr 6 samt godtagits av riksdagen.

Med hänsyn till statsmakternas ställningstagande till 1939 års konven­

tion och då ej heller de i den nya konventionen intagna bestämmelserna

ägde tillämpning på svenska förhållanden, föreslår delegationen, att sist­

nämnda konvention icke ratificeras av Sverige.

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 18 år

7

.

956

'

Rekommendation (nr 99) angående arbetsvärd för partiellt arbetsföra

Sedan frågan om arbetsvärd för partiellt arbetsföra varit föremål för en

första behandling vid arbetskonferensens 37:e sammanträde (1954), varvid

till grund för diskussionen lades de synpunkter, som framkommit i svaren

från vissa medlemsstater — bland dem Sverige — å ett av arbetsbyrån ut­

arbetat frågeformulär, uppfördes ärendet på dagordningen för 1955 års kon­

ferenssammanträde för slutligt avgörande.

Inför det för ärendets behandling vid konferensen tillsatta utskottet fram­

lades ett av arbetsbyrån efter konsultation av medlemsstaterna utarbetat

förslag till rekommendation angående arbetsvärd för partiellt arbetsföra.

Detta förslag togs till utgångspunkt för utskottets förhandlingar.

Den slutligt utarbetade rekommendationen (Bilagn B) antogs enhälligt

med 210 röster.

Med partiellt arbetsför avses i rekommendationen varje person, vilkens

utsikter att erhålla och behålla lämpligt arbete är väsentligt begränsade till

följd av fysiskt eller psykiskt handikapp. En viktig princip, som fastslås i

rekommendationen, är att arbetsvärden bör göras tillgänglig för alla partiellt

arbetsföra, oavsett handikappets ursprung eller art och oavsett ålder, förut­

satt att de kan förberedas för och har rimliga utsikter att erhålla och behål­

la lämpligt arbete. Rekommendationen innehåller vidare uttalanden om

principer och metoder för yrkesvägledning, yrkesutbildning och placering

av partiellt arbetsföra, huvuddragen av arbetsvärdens administrativa orga­

nisation samt eu uppräkning av lämpliga metoder för att stimulera de par­

tiellt arbetsföra att utnyttja arbetsvärden. Andra punkter i rekommendatio­

nen hänför sig till samverkan mellan medicinska och arbetsvårdande or­

gan, varjämte särskilda anvisningar lämnas för handikappade barn och

minderåriga.

Två avdelningar (VII och VIII) av rekommendationen berör uteslutande

den viktiga frågan om anställning av partiellt arbetsföra. Vid utskottsbe­

handlingen av nämnda fråga yppades olika åsikter, i det att vissa ledamöter

ansåg, att arbetsgivarna borde ha skyldighet att anställa en viss procent par­

tiellt arbetsföra, medan andra medlemmar av utskottet föredrog att anlita

frivilliga metoder i förevarande hänseende. Slutligen uppnåddes inom ut­

skottet eu kompromiss, som sedermera godkändes av konferensen. Enligt

denna kompromiss bör anställning av partiellt arbetsföra främjas genom

att följande metoder tillämpas. Arbetsgivarna bör anställa ett visst procent­

tal av partiellt arbetsföra, varvid dock bör iakttagas att arbetsföra icke där­

igenom förlorar sina anställningar. Vissa särskilda yrken bör förbehållas

de partiellt arbetsföra. Personer med svårt handikapp bör erhålla arbets­

möjligheter eller företräde till anställning inom vissa yrken, vilka anses

lämpliga för dem. Slutligen bör kooperativa eller andra liknande företag,

vilka ledes av partiellt arbetsföra eller drives för deras räkning, inrättas

samt driften av dylika företag underlättas. Dessa metoder bör komma till

användning, när så bcfinnes lämpligt med hänsyn till nationella förhållan­

den och principer.

Beträffande det närmare innehållet i rekommendationen hänvisas till bi­

laga B.

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1956

7

Över rekommendationen bär yttranden avgivits av socialstyrelsen, pen-

sionsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, medicinalstyrelsen, Svenska ar­

betsgivareföreningen, Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens cen­

tralorganisation och delegationen för det internationella socialpolitiska sam­

arbetet.

Socialslijrelsen anför bl. a.

Socialstyrelsen kommer icke sällan i kontakt med de partiellt arbetsföras

problem i samband med sin befattning med ungdomsvårds- och social-

hjälpsfrågor och vill till en början rikta uppmärksamheten på socialt miss­

anpassade. För personer som t. ex. leva under svåra familjesociala förhål­

landen möta i allmänhet svårigheter att erhålla eller behålla förvärvsar­

bete, och de hänföras därför vanligen i vårt land till gruppen partiellt ar­

betsföra. Definitionen av uttrycket partiellt arbetsför i punkt 1 b) av re­

kommendationen (person, vars utsikter att erhålla och behålla lämpligt ar­

bete äro väsentligt begränsade till följd av fysiskt eller psykiskt handikapp)

ger anledning till viss tvekan, huruvida personer som till följd av social

missanpassning icke äro arbetsdugliga omfattas av rekommendationen.

I punkt 23 utsäges, att möjlighet bör beredas partiellt arbetsföra att ut­

nyttja alla arbetsvårdsformer utan att de gå miste om sociala förmåner,

som ej ha samband med arbetsvärden. Socialstyrelsen vill framhålla, att er­

sättning från arbetslöshetsförsäkring icke torde kunna ifrågakomma i Sveri­

ge under tid då vederbörande undergår yrkesutbildning och att detta även

torde vara fallet rörande sådan yrkesutbildning som är anordnad enkom

för partiellt arbetsföra. Frågan bär närmare diskuterats av 1951 års utred­

ning om arbetslöshetsförsäkringen i dess betänkande med förslag till ny

förordning om erkända arbetslöshetskassor (SOU 1955:27), vilket betän­

kande nyligen varit föremål för remissbehandling.

Den samverkan mellan medicinska och arbetsvårdande organ som rekom­

menderas under avdelning VI punkterna 26 och 27 får enligt socialstyrel­

sens mening särskilt stor betydelse, sedan ortopedvården i enlighet med

principförslaget rörande vanföreanstalternas framtida verksamhet blivit

skild från vanföreanstalterna och i stället förlagd till sjukhus. I sitt yttran­

de den 5 januari innevarande år över vanförevårdsutredningens betänkande

framhöll socialstyrelsen, samtidigt som styrelsen tillstyrkte betänkandets

förslag i denna del, betydelsen av att sambandet mellan sjukhusens och ar-

betsvårdsinstitutens verksamhet icke komme att gå förlorad.

I rekommendationens punkt 31 d) utsäges, att anställandet av partiellt

arbetsföra bör främjas bland annat genom att kooperativa eller andra lik­

nande företag, vilka ledas av partiellt arbetsföra eller drivas för deras räk­

ning, inrättas samt driften av dylika företag underlättas, varjämte särskil­

da åtgärder enligt punkt 34 böra vidtagas för att bereda partiellt arbetsföra

nyttigt och lönande hemarbete. Hemarbetet utföres här i landet i stor ut­

sträckning av partiellt arbetsföra men är i allmänhet mycket lågt avlönat.

De s. k. arbetscentralerna syssla i viss utsträckning med uppsamling och

försäljning av hemarbete, och sådan verksamhet bedrives även av ett antal

enskilda organisationer. Verksamheten är dock obetydlig i förhållande till

8

hemarbetets omfattning. En effektiv utbyggnad efter vanliga kommersiella

regler av inköps- och försäljningsorganisationer för alster av hemarbete

skulle enligt socialstyrelsens mening kunna bli av utomordentlig betydelse

för de partiellt arbetsföras försörjning.

Såvitt socialstyrelsen kunnat finna torde verksamheten här i landet för

de partiellt arbetsföra i huvudsak ansluta sig till de i rekommendationen

uppdragna riktlinjerna, och styrelsen har icke funnit anledning att föreslå

några lagstiftningsåtgärder i anledning av rekommendationen.

Pensions styr elsen åberopar vad styrelsen anfört i ett den 26 oktober 1954

avgivet yttrande över det förslag, som legat till grund för ifrågavarande re­

kommendation. I detta yttrande anförde styrelsen bl. a.

I fråga om samverkan mellan medicinska och arbetsvårdande myndighe­

ter vill pensionsstyrelsen understryka betydelsen av ett systematiskt "lag­

arbete mellan läkare och socialarbetare samt arbetsmarknadens parter. Av­

vikt är att denna samverkan inriktas på den partiellt arbetsföre på ett så

tidigt stadium som möjligt. I detta sammanhang må framhållas att den par­

tiellt arbetsföre själv är den mest betydelsefulla delen i detta lagarbete.

I sitt utlåtande den 14 maj 1954 över medicinalstyrelsens skrivelse den 2

mars 1954 till chefen för Inrikesdepartementet angående åtgärder för att

befordra den medicinska rehabiliteringsverksamheten i de lokala sjukvårds­

områdena m. m. anslöt sig styrelsen med utgångspunkt från de synpunk­

ter styrelsen har att företräda till tanken att koncentrera den såsom ett vik­

tigt led i den medicinska rehabiliteringsverksamheten ingående objektiva

prövningen av en persons arbetskapacitet till ett länscentrum med erfor­

derliga resurser. Styrelsen ansåg det mycket lämpligt att kärnan i en ut­

byggd medicinsk rehabiliteringsverksamhet vid centrallasarett utgjorde en

avdelning för sluten vård. Styrelsen framhöll vidare betydelsen av att —

för att ett gott resultat av rehabiliteringsverksamheten skulle uppnås — så

snart som möjligt fa till stånd ett intimt samarbete (teamwork) såväl be­

träffande verksamheten i dess helhet som i det enskilda fallet mellan re­

presentanter för medicin, socialvård och arbetsvärd, vilka alla skulle med­

verka i arbetet.

I fråga om organisationen av- rehabiliteringsverksamheten uttalade stv-

relsen att det torde vara nödvändigt icke blott med de lokala åtgärder som

medicinalstyrelsen föreslagit utan även att möjligheter skapades för en sam­

ordning och ytterligare utveckling av verksamheten, kombinerad med forsk­

nings- och experimentverksamhet på området samt med utbildningsmöjlig-

heter for blivande läkare och andra som skola syssla med rehabilitering.

Eftersom läkarna torde vara den viktigaste länken i den kedja av personer,

som komma att syssla med rehabilitering, syntes det önskvärt att dessa an-

lornamgar k°m ^ Ständ Vid eller 1 anslutning ti]1 de medicinska högsko-

Arbetsmarknadsstyrelsen anser det värdefullt, att en internationell över­

enskommelse utformas inom detta viktiga socialpolitiska område, där ut­

vecklingen i hög grad kännetecknats av ett internationellt utbyte av idéer,

teknik och metoder, som särskilt under perioden efter det sista världskri­

get i hög grad intensifierats. Den fulla sysselsättningens politik, som efter­

strävades av allt flera stater, vore en realistisk grund för antagandet, att

arbetsvärden — internationellt sett — skulle kunna nå de mål, som upp­

Kungl. Maj.ts proposition nr 18 ur 1956

10

för övervägande efter hand som de med arbetsvärden sammanhängande pro­

blemen i andra sammanhang komme att behandlas.

Landsorganisationen uttalar, att rekommendationen i väsentliga delar över­

ensstämmer med vad som redan gäller beträffande den svenska arbets­

värdens organisation. I vad den innehölle därutöver gående eller därifrån

avvikande regler syntes den böra överlämnas till arbetsmarknadsstyrelsen

för att tagas i beaktande i samband med framtida åtgärder för arbetsvärdens

effektivisering. Det syntes lämpligt att rekommendationen överlämnades ock­

så till utredningen om socialförsäkring och arbetsanpassning för att beaktas,

i den mån i rekommendationen avhandlade ämnen kunde falla inom ramen

för utredningsuppdraget.

Tjänstemännens Centralorganisation har icke något att erinra mot rekom­

mendationen.

Delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet finner i lik­

het med arbetsmarknadsstyrelsen, att rekommendationen återgiver en tids­

enlig uppfattning rörande arbetsvärdens metoder och mål. Det syntes råda

god överensstämmelse mellan rekommendationen och det principprogram,

som låge till grund för den arbetsvårdande verksamheten i Sverige, även

om detta program ej i alla avseenden och i full utsträckning kunnat för­

verkligas. Delegationen förordar därför, att de i rekommendationen fram­

lagda riktlinjerna tages i beaktande vid den svenska arbetsvårdsverksam-

lietens fortsatta utbyggnad samt att rekommendationen därjämte överläm­

nas till den pågående utredningen om socialförsäkring och arbetsanpassning,

som enligt de för utredningen angivna direktiven hade att behandla vissa av

de i rekommendationen berörda spörsmålen.

Kungl. Mcij. is proposition nr 18 år 1956

Rekommendation (nr 100) angående skydd för migrerande arbetare i

underutvecklade länder och områden

Förevarande fråga var på sedvanligt sätt föremål för en första behandling

vid Internationella arbetskonferensens 37 :e sammanträde år 1954, varvid

konferensen beslöt, att den blivande internationella regleringen skulle taga

formen av en rekommendation. Vid den fortsatta diskussionen av ämnet

vid 1955 års konferens avvisade vederbörande utskott ett förslag i syfte att

utbyta delar av rekommendationsutkastet mot en konvention. Själva rekom­

mendationsförslaget föranledde en livlig diskussion inom utskottet och i kon­

ferensens plenum. Den nya rekommendationen antogs slutligen med 161

röster mot 18 och 36 nedlagda. Av de svenska ombuden röstade regerings-

och arbetarombuden för samt arbetsgivareombudet mot rekommendationen.

Rekommendationen t Bilaga C) innehåller en rad bestämmelser avsedda

att skydda migrerande arbetare under deras resor och under anställnings­

tiden, att stimulera dem till bosättning samt att förhindra icke önskvärd

migration. I rekommendationen återfinnes även vissa anvisningar, som

redan förekommer i andra internationella instrument med giltighet för

12

från vårt lands sida än en förklaring, att i rekommendationen angivna åt­

gärder saknar tillämpning på svenska förhållanden.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj :t

måtte till riksdagen avlåta proposition med anhållan om riksdagens ytt­

rande över ifrågavarande, av Internationella arbetsorganisationens konfe­

rens år 1955 vid dess trettioåttonde sammanträde antagna konvention och

rekommendationer.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi­

trädda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

A. Börje Carlsson

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1956

14

Kungi. Maj. ts proposition nr 18 år 1956

Artikel 6

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola delgivas Interna­

tionella arbetsbyråns generaldirektör och registreras av honom.

Artikel 7

1. Denna konvention är bindande allenast för de medlemmar av Interna­

tionella arbetsorganisationen, vilkas ratifikationer registrerats av general­

direktören.

2. Den träder i kraft tolv månader efter det två medlemmars ratifikationer

registrerats av generaldirektören.

3. Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem tolv måna­

der efter den dag, då dess ratifikation registrerats.

Artikel 8

1. Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år för­

flutit från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga den­

samma genom skrivelse, som delgives Internationella arbetsbyråns general­

direktör för registrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år efter

det den registrerats.

2. Varje medlem, som ratificerat denna konvention och icke inom ett år

efter utgången av den i föregående moment nämnda tioårsperioden gör bruk

av den i denna artikel stadgade uppsägningsrätten, skall vara bunden för en

ny period av tio år och kan därefter, med iakttagande av de i denna artikel

föreskrivna villkoren, uppsäga konventionen vid utgången av varje följande

tioårsperiod.

Artikel 9

1. Internationella arbetsbyråns generaldirektör skall underrätta samtliga

medlemmar av Internationella arbetsorganisationen om registreringen av alla

ratifikationer och uppsägningar, som delgivits honom av organisationens

medlemmar.

2. Då generaldirektören underrättar organisationens medlemmar om re­

gistreringen av den andra ratifikationen i ordningen, som delgivits honom,

har han att fästa medlemmarnas uppmärksamhet på den dag, då konventio­

nen träder i kraft.

Artikel 10

Internationella arbetsbyråns generaldirektör skall, för registrering jäm­

likt artikel 102 av Förenta Nationernas stadga, lämna Förenta Nationernas

generalsekreterare fullständiga upplysningar om varje ratifikation och upp­

sägning, som av honom registrerats i enlighet med bestämmelserna i före­

gående artiklar.

Artikel 11

Vid varje tidpunkt, då Internationella arbetsbyråns styrelse så finner på­

kallat, skall styrelsen förelägga Internationella arbetsorganisationens all­

männa konferens en redogörelse för konventionens tillämpning och taga un­

der övervägande, huruvida anledning föreligger att på konferensens dagord­

ning uppföra frågan om dess revision, helt eller delvis.

Artikel 12

1. Därest konferensen skulle antaga en ny konvention, innebärande revi­

sion, helt eller delvis, av förevarande konvention, och den nya konventionen

icke föreskriver annat,

Kungl. Maj.ts proposition nr 18 år 195G

15

a) skall en medlems ratifikation av den nya, reviderade konventionen, för

såvitt denna trätt i kraft, ipso jure medföra omedelbar uppsägning av före­

varande konvention, utan hinder av vad i artikel 8 här ovan stadgas;

b) skall från den dag, då den nya, reviderade konventionen träder i kraft,

förevarande konvention icke längre kunna ratificeras av medlemmarna.

2. Förevarande konvention skall likväl förbliva gällande till form och in­

nehåll för de medlemmar, som ratificerat densamma och icke ratificera den

nya, reviderade konventionen.

Artikel 13

De engelska och franska texterna till denna konvention skola äga lika vits­

ord.

Bilaga B.

Rekommendation (nr 99) angående arbetsvård för partiellt arbetsföra

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella arbetsbyrån sammankallats till

Geneve och där samlats den 1 juni 1955 till sitt trettioåttonde samman­

träde

och beslutat antaga vissa förslag angående arbetsvård för partiellt ar­

betsföra, vilken fråga utgör den fjärde punkten på sammanträdets dag­

ordning,

samt beslutat, att dessa förslag skola taga form av en rekommenda­

tion,

antager denna den tjugoandra dagen i juni månad år nittonhundrafemtio-

fem följande rekommendation, vilken skall benämnas »rekommendation an­

gående arbetsvård för partiellt arbetsföra, 1955» [Vocational Rehabilitation

(Disabled) Recommendation, 1955].

Enär mångfaldiga och skiftande problem uppstå i fråga om personer, som

drabbas av sjukdom eller olycksfall, och

enär rehabilitering av dessa är en väsentlig förutsättning för att de skola

kunna återvinna den högsta fysiska, psykiska, sociala, yrkesmässiga och

produktiva duglighet som det är möjligt för dem att uppnå, samt

enär det — för alt tillgodose den enskilde partiellt arbetsföres behov av

förvärvsarbete och för att på bästa sätt utnyttja arbetskraftsresurserna —

är nödvändigt att utveckla och återställa arbetsförmågan hos de partiellt ar­

betsföra genom att i en fortlöpande och samordnad process infoga medi­

cinska, psykologiska och sociala åtgärder samt åtgärder för undervisning,

yrkesvägledning, yrkesutbildning och arbetsplacering ävensom eflerkontroll,

förordar konferensen som följer.

I. Definitioner

1. I denna rekommendation avses med

a) uttrycket »arbetsvård», den del av den fortlöpande och samordnade re­

habiliteringsprocessen, vilken innefattar sådana arbetsmarknadsåtgär­

16

Kungl. Maj. ts proposition nr 18 år 1956

der — t. ex. yrkesvägledning, yrkesutbildning och arbetsberedning —

som äro ägnade att möjliggöra för de partiellt arbetsföra att erhålla och

behålla lämpligt arbete;

b) uttrycket »partiellt arbetsför» en person, vars utsikter att erhålla och be­

hålla lämpligt arbete äro väsentligt begränsade till följd av fysiskt eller

psykiskt handikapp.

II. Arbetsvärdens tillämpningsområde

2. Arbetsvärd bör göras tillgänglig för alla partiellt arbetsföra, oavsett

handikappets ursprung eller art och oavsett ålder, förutsatt att de kunna

förberedas för och ha rimliga utsikter att erhålla och behålla lämpligt arbete.

III. Principer och metoder för yrkesvägledning, yrkesutbildning

och placering av partiellt arbetsföra

3. Alla erforderliga och genomförbara åtgärder böra vidtagas för att ska­

pa eller utveckla särskilda möjligheter till yrkesvägledning för partiellt ar­

betsföra, vilka behöva hjälp vid yrkesval eller yrkesbyte.

4. Yrkesvägledningsprocessen bör i den utsträckning så är möjligt med

hänsyn till förhållandena i varje enskilt land samt omständigheterna i det

enskilda fallet, innefatta

a) samtal med en yrkesvägledningstjänsteman;

b) genomgång av vederbörandes arbetshistoria;

c) genomgång av skolbetyg och andra handlingar rörande teoretisk eller

praktisk utbildning;

d) läkarundersökning i yrkesvägledande syfte;

e) lämpliga prov beträffande förmåga och fallenhet och, om så finnes önsk­

värt, annan psykologisk testning;

f) utredning av vederbörandes egna och familjens förhållanden;

g) fastställande av fallenhet samt möjligheterna att utveckla vederbörandes

färdigheter genom lämplig arbetsträning eller arbetsprövning eller genom

andra liknande metoder;

h) tekniska lämplighetsprov genom verbala eller andra metoder i fall då

dylika synas påkallade;

i) analys av vederbörandes fysiska förmåga i förhållande till kraven inom

olika yrken samt möjligheterna att höja denna förmåga;

j) upplysningar rörande möjligheterna att erhålla arbete och utbildning

med "hänsyn till vederbörandes kvalifikationer, fysiska förmåga, anlag,

önskemål och erfarenhet samt arbetsmarknadens behov.

5. De principer, åtgärder och metoder inom yrkesutbildningen, vilka all­

mänt tillämpas vid utbildningen av arbetsföra, böra tillämpas på partiellt

arbetsföra, i den utsträckning medicinska och pedagogiska förhållanden det

medgiva.

6. 1) Utbildningen av partiellt arbetsföra bör, där så är möjligt, sätta

dem i stånd att utöva en förvärvsverksamhet, vari de kunna utnyttja sina

yrkeskvalifikationer eller -anlag, med beaktande av framtida arbetsmöj­

ligheter.

2) I detta syfte bör sådan utbildning

a) samordnas med en efter samråd med läkare företagen placering i yrken,

där utförandet av arbetet i minsta möjliga mån påverkas av eller på­

verkar handikappet;

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 18 år 1956

14. Utvecklingen av arbetsvärden bör ske i minst samma takt som ut­

vecklingen av åtgärder för yrkesvägledning, yrkesutbildning och arbets-

placering i allmänhet.

15. Arbetsvärden bör organiseras och utvecklas så, att den giver par­

tiellt arbetsföra möjlighet att förbereda sig för samt erhålla och behålla

lämpligt arbete såsom egen företagare på vilket område som helst.

16. Det administrativa ansvaret för den allmänna organisationen och ut­

vecklingen av arbetsvärden bör

a) anförtros en myndighet, eller

b) gemensamt åvila de myndigheter, som ha ansvaret för olika i program­

met angivna uppgifter, varvid det bör ankomma på en av dessa myndig­

heter att i första hand svara för samordningen.

17. 1) Vederbörande myndighet eller myndigheter böra vidtaga alla er­

forderliga och önskvärda åtgärder för att uppnå samverkan och samord­

ning mellan de offentliga och enskilda organ, som bedriva arbetsvårdande

verksamhet.

2) Sådana åtgärder böra alltefter omständigheterna innefatta

a) fastställande av offentliga och enskilda organs åligganden och behörighet;

b) finansiellt stöd åt enskilda organ, vilka effektivt deltaga i arbetsvårdande

verksamhet;

c) teknisk rådgivning till enskilda organ.

18. 1) Anordningar för arbetsvärd böra upprättas och utvecklas med bi­

stånd av representativa rådgivande organ, rikskommittéer, och, där så är

lämpligt, regionala och lokala kommittéer.

2) I dessa kommittéer böra allt efter omständigheterna ingå

a) representanter för de myndigheter och organ, som ha det omedelbara

ansvaret för arbetsvärden;

b) representanter för arbetsgivarnas och arbetarnas organisationer;

c) personer, som äro särskilt kvalificerade på grund av kännedom om och

intresse för arbetsvärd; samt

d) representanter för sammanslutningar av partiellt arbetsföra.

3) Det bör ankomma på dessa kommittéer att lämna råd

a) på det nationella planet angående utformning av riktlinjer och program

för arbetsvärd;

b) på det regionala och lokala planet angående tillämpningen av de åtgär­

der, som vidtagits på det nationella planet, deras anpassning till regio­

nala och lokala förhållanden samt samordningen av regional och lokal

verksamhet.

19. 1) Undersökningar för att bedöma värdet av arbetsvårdsanordningar

för partiellt arbetsföra samt för att förbättra dessa anordningar böra, sär­

skilt av vederbörande myndighet, främjas och stödjas.

2) Dylika undersökningar böra omfatta fortlöpande eller speciella

studier rörande de partiellt arbetsföras placering på arbetsmarknaden.

3) Undersökningarna böra även omfatta vetenskapligt arbete rörande

teknik och metoder, vilka äro av betydelse för arbetsvärden.

V. Metoder för att bereda partiellt arbetsföra möjlighet

att utnyttja arbetsvärden

20. Åtgärder böra vidtagas för att bereda partiellt arbetsföra möjlighet

att till fullo utnyttja alla tillgängliga arbetsvårdsformer samt för att säker­

ställa, att någon myndighet erhåller till uppgift att hjälpa varje partiellt ar-

Kungl. Maj. ts proposition nr 18 år 1956

19

betsför personligen att nå högsta möjliga grad av anpassning till arbets­

livet.

21. Sådana åtgärder böra innefatta

a) sammanställande och spridande av upplysningar om möjligheterna att

komma i åtnjutande av olika former av arbetsvärd samt de utsikter,

som dessa erbjuda vederbörande;

b) lämpligt och tillräckligt ekonomiskt stöd åt de partiellt arbetsföra.

22. 1) Sådant ekonomiskt stöd bör lämnas på varje stadium i arbets-

vårdsprocessen och bör vara ägnat att underlätta förberedelse för och ef­

fektivt utövande av lämpligt arbete, däri inbegripet arbete som egen före­

tagare.

2) Det bör innefatta kostnadsfritt tillhandahållande av arbetsvär­

dens tjänster, bidrag till uppehälle samt erforderliga resekostnader under

hela den tid, vederbörande förberedes för arbete, beviljande av lån eller bi­

drag eller behövliga verktyg och annan utrustning, ävensom proteser och

andra nödvändiga hjälpmedel.

23. Möjlighet bör beredas partiellt arbetsföra att utnyttja alla arbets-

vårdsformer utan att de gå miste om sociala förmåner, som ej ha samband

med arbetsvärden.

24. Partiellt arbetsföra, bosatta i områden, där utsikter till framtida ar­

bete eller anordningar för förberedelse till yrkesarbete äro begränsade, böra

givas tillfälle till sådan yrkesförberedelse, innefattande jämväl tillhanda­

hållande av kost och logi, ävensom, då de så önska, möjligheter till överflytt­

ning till områden med större utsikter till arbete.

25. Partiellt arbetsföra (däri inbegripna personer med invaliditetser­

sättning) böra icke på grund av sitt handikapp behandlas mindre förmån­

ligt i fråga om löner och andra arbetsvillkor, om deras arbetsprestation är

likvärdig med arbetsföra personers.

VI. Samverkan mellan medicinska och arbetsvårdande organ

26. 1) Intim samverkan bör komma till stånd mellan medicinska och

arbetsvårdande organ; dessa organs verksamhet bör i största möjliga mån

samordnas.

2) Sådant samarbete och sådan samordning böra ha till syfte att

a) tillse att den medicinska behandlingen och, där så är erforderligt, till­

handahållandet av lämpliga proteser, inriktas på att främja och utveckla

den partiellt arbetsföres framtida möjligheter att erhålla arbete;

b) underlätta bedömandet av vilka partiellt arbetsföra som äro i behov av

och lämpade för arbetsvärd;

c) möjliggöra att arbetsvärd påbörjas så tidigt som möjligt och vid lämpli­

gaste tidpunkt;

d) tillhandahålla erforderlig medicinsk rådgivning på alla stadier av ar­

betsvärden ;

e) fastställa arbetskapaciteten.

27. Där så ur medicinska synpunkter är möjligt och tillrådligt bör ar­

betsvärden påbörjas redan nnder den medicinska behandlingen.

VII. Åtgärder i syfte att vidga partiellt arbetsföras

arbetsmöjligheter

28. I nära samverkan med arbetsgivar- och arbetarorganisationer böra åt­

gärder vidtagas för att främja möjligheterna för partiellt arbetsföra all

erhålla och behålla förvärvsarbete.

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 18 är 1956

29. Sådana åtgärder böra grundas på följande principer

a) partiellt arbetsföra böra givas samma möjligheter som arbetsföra att ut­

föra arbete, för vilket de äro kvalificerade;

b) partiellt arbetsföra böra ha full frihet att hos arbetsgivare, som de

själva välja, antaga lämpligt arbete;

c) huvudvikten bör läggas på de partiellt arbetsföras kvalifikationer och ar­

betsförmåga, icke på deras handikapp.

30. Sådana åtgärder böra omfatta

a) undersökningar i syfte att analysera och belysa partiellt arbetsföras ar­

betsförmåga;

b) en allmän och fortlöpande upplysningsverksamhet, särskilt i följande

hänseenden

i) arbetsprestationer, produktion, olycksfalls- och frånvarofrekvens

samt stabilitet i anställningen i fråga om partiellt arbetsföra vid

jämförelse med arbetsföra personer, som utföra samma slags arbete;

ii) metoder för urval av arbetskraft baserade på olika yrkens särskilda

krav;

iii) metoder för afl förbättra arbetsförhållandena, innefattande jämväl

anpassning och förändring av maskiner och utrustning, i syfte att

underlätta partiellt arbetsföras sysselsättning;

c) regler för att undvika ökat ansvar för enskilda arbetsgivare i fråga om

premier för försäkring mot olycksfall i arbete eller yrkessjukdom;

d) anordningar för att stimulera arbetsgivarna att till lämpliga arbeten

inom deras företag överflytta arbetare, vilkas arbetsförmåga förändrats

till följd av fysiskt handikapp.

31. Närhelst så är lämpligt med hänsyn till de nationella förhållandena

och då detta står i överensstämmelse med nationella principer, bör anställ­

ning av partiellt arbetsföra främjas genom att

a) arbetsgivarna anställa ett visst procenttal av partiellt arbetsföra, varvid

dock bör iakttagas att arbetsföra icke därigenom förlora sina anställ­

ningar;

b) vissa särskilt angivna yrken förbehållas de partiellt arbetsföra;

c) personer med svårt handikapp erhålla arbetsmöjligheter eller företräde

till anställning inom vissa yrken, vilka anses lämpliga för dem;

d) kooperativa eller andra liknande företag, vilka ledas av partiellt arbets­

föra eller drivas för deras räkning, inrättas samt driften av dylika före­

tag underlättas.

VIII. Skyddad sysselsättning

32. 1) Åtgärder böra vidtagas av vederbörande myndighet eller myndighe­

ter, där så befinnes lämpligt i samverkan med enskilda sammanslutningar, i

syfte att skapa och utveckla anordningar för utbildning och sysselsättning

under skyddade förhållanden för sådana partiellt arbetsföra som icke kunna

göras konkurrensdugliga på den öppna arbetsmarknaden.

2) Sådana anordningar böra innefatta upprättandet av skyddade verk­

städer samt vidtagandet av särskilda åtgärder för sådana partiellt arbets­

föra, vilka av fysiska, psykologiska eller geografiska skäl icke regelmässigt

kunna förflytta sig till och från arbetet.

33. Skyddade verkstäder böra under betryggande medicinsk och yrkes­

mässig tillsyn erbjuda icke blott nyttigt och lönande arbete utan även möj­

ligheter till anpassning till och framsteg i arbetet samt, närhelst så är möj­

ligt, överförande till den öppna arbetsmarknaden.

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1956

2) Huvudsyftena med utbyggandet i detta avseende böra vara

a) att klarlägga och utveckla partiellt arbetsföras arbetsförmåga och yrkes­

kunskaper;

b) att i största möjliga utsträckning åvägabringa lämpliga arbetsmöjligheter

för dem;

c) att vid utbildning eller anställning undanröja diskriminering av partiellt

arbetsföra, betingad av deras invaliditet.

42. Utbyggandet av arbetsvärden bör, där så befinnes önskvärt, främjas

med bistånd av Internationella arbetsbyrån

a) genom rådgivande tekniskt bistånd där så är möjligt;

b) genom organisation av ett omfattande internationellt utbyte av erfaren­

heter, förvärvade i olika länder;

c) genom andra former av internationell samverkan åsyftande en sådan

organisation och utveckling av arbetsvärden som är anpassad till behov

och förhållanden i de enskilda länderna och som även innefattar utbild­

ning av erforderlig personal.

Bilaga C.

Rekommendation (nr 100) angående skydd för migrerande arbetare

i underutvecklade länder och områden

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella arbetsbyrån sammankallats till

Genéve och där samlats den 1 juni 1955 till sitt trettioåttonde samman­

träde,

och beslutat antaga vissa förslag angående skydd för migrerande ar­

betare i underutvecklade länder och områden, vilken fråga utgör den

femte punkten på sammanträdets dagordning,

samt beslutat, att dessa förslag skola taga form av en rekommenda­

tion,

antager denna den tjugoandra dagen i juni månad år nittonhundrafemtio-

fem följande rekommendation, som skall benämnas »rekommendation an­

gående skydd för migrerande arbetare (underutvecklade länder) [Protec-

tion of Migrant Workers (Underdeveloped Countries) Recommendation,

1955].

I. Definitioner och tillämpningsområde

1. Denna rekommendation äger tillämpning på

a) länder och »mråden, där övergången från självhushållning till mer

framskridna ekonomiska former, vilka äro grundade på lönearbete och

innebära en över flera områden spridd utveckling av industriella och

jordbrukande samhällen, framkallar betydande migrationsrörelser av

arbetare och stundom av deras familjer;

b) länder och områden, genom vilka sådana migrationsrörelser av arbetare

passera under fram- och i förekommande fall återresa, såvida i sådana

länder och områden redan befintliga anordningar i det hela erbjuda ve­

derbörande mindre skydd under deras resor, än vad som angives i denna

rekommendation;

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 18 år 1956

2) Därest brist på medicinsk personal i vissa områden omöjliggör en

sådan dubbel läkarundersökning av samtliga migrerande arbetare, bör fö­

reträde lämnas migrerande arbetare,

a) vilka komma från områden med smittsamma eller endemiska sjukdo­

mar;

b) vilka antaga eller ha varit anställda i arbeten, som äro förenade med sär­

skilda fysiska risker;

c) vilkas resor företagas i enlighet med särskilda för rekrytering eller an­

ställning träffade anordningar.

9. 1) Om vederbörande myndighet efter samråd med arbetsgivar- eller

arbetarorganisationer, där bådadera finnas, anser, att en acklimatiserings-

period är nödvändig med hänsyn till de migrerande arbetarnas hälsa, bör

myndigheten vidtaga åtgärder för att bereda arbetarna, särskilt dem som

rekryterats eller äro bundna genom avtal, en sådan period omedelbart före

anställningens tillträdande.

2) Vid bedömandet av behovet av en ackliinatiseringsperiod bör myn­

digheten taga hänsyn till klimat, höjd över havet samt de olika levnadsför­

hållanden, under vilka de migrerande arbetarna kunna bli hänvisade att ar­

beta. Om en ackliinatiseringsperiod befinnes påkallad, bör myndigheten

fastställa periodens längd under beaktande av de lokala förhållandena.

3) Under acklimatiseringsperioden bör arbetsgivaren bära kostnader­

na för tillräckligt underhåll för arbetaren samt för de medlemmar av hans

familj, vilka äga åtfölja honom.

10. Åtgärder böra vidtagas för att tillförsäkra migrerande arbetare och

i förekommande fall deras familjer rätt till hemsändning under en period,

som skall fastställas av vederbörande myndighet efter samråd med arbets­

givar- och arbetarorganisationer, där bådadera finnas, under följande om­

ständigheter

a) om den migrerande arbetaren har rekryterats eller sänts till anställ­

ningsorten av den rekryterande eller av arbetsgivaren, bör hemsänd­

ningen ske till den plats, där han anställdes eller från vilken han förflyt­

tades i anställningssyfte, samt på den rekryterandes eller på arbetsgiva­

rens bekostnad, i samtliga fall då

i) arbetaren blir oförmögen till arbete på grund av sjukdom eller

olycksfall under resan till anställningsorten;

ii) arbetaren vid läkarundersökning befunnits olämplig för anställ­

ning;

iii) arbetaren, sedan han förflyttats i anställningssyfte, går miste om

anställning utan eget förvållande;

iv) vederbörande myndighet finner, att arbetaren genom falska uppgif­

ter eller missförstånd anställts eller förflyttats i anställningssyfte;

eller

b) om den migrerande arbetaren har slutit anställningsavtal och av arbets­

givaren eller dennes ombud sänts till anställningsorten, bör hemsänd­

ningen av arbetaren och de medlemmar av hans familj, vilka sänts på

samma sätt, ske till den plats, där han anställdes, eller från vilken han

förflyttades i anställningssyfte, samt på arbetsgivarens bekostnad, i

samtliga fall då

i) den i avtalet föreskrivna anställningsperioden tilländalupit;

ii) avtalet häves på grund av arbetsgivarens oförmåga att uppfylla dess

villkor;

26

Kungl. Maj. ts proposition nr 18 år 1956

III. Åtgärder för att förhindra migrationsrörelser, då sådana anses stridande

mot de migrerande arbetarnas och deras hemorters och

hemländers intressen

16. Målet för den allmänna politiken bör vara att motverka migration av

arbetare, när densamma anses stridande mot de migrerandes egna samt de

samhällens och länders intressen, från vilka arbetarna komma; i sådant

hänseende böra anlitas åtgärder, avsedda att förbättra levnadsvillkoren och

höja levnadsstandarden i de områden, från vilka migrationer vanligen leda

sitt ursprung.

17. Åtgärder, ägnade att vidtagas för att genomföra den i föregående

punkt angivna politiken, böra innefatta

a) i emigrationsområden antagande av program för ekonomisk utveckling

och yrkesutbildning för att möjliggöra bättre utnyttjande av arbetskraft

och naturtillgångar samt särskilt åtgärder, vilka kunna skapa nya ar­

betstillfällen och inkomstkällor för arbetare, som normalt skulle vara

benägna att emigrera;

b) i immigrationsområden rationellare utnyttjande av arbetskraften och

ökning av produktiviteten genom förbättrad organisation av arbetet,

bättre utbildning samt ökad mekanisering eller genom andra av de lo­

kala förhållandena betingade metoder;

c) inskränkning av rekryteringen i områden, där avlägsnande av arbets­

kraft kan förutses ogynnsamt påverka den sociala och ekonomiska orga­

nisationen samt befolkningens hälsa, välfärd och utveckling.

18. Regeringarna i de migrerande arbetarnas ursprungs- och destinations­

länder eller -områden böra söka åstadkomma en successiv minskning av så­

dana migrationsrörelser, vilka anses stridande mot såväl de migrerande ar­

betarnas som de samhällens och länders intressen, varifrån arbetarna kom­

ma, och vilka icke varit underkastade kontroll eller befunnits omöjliga att

kontrollera. Så länge de ekonomiska orsakerna till dylik oreglerad migra­

tion kvarstå, böra vederbörande regeringar söka utöva lämplig kontroll över

såväl frivillig migration som organiserad rekrytering, i den utsträckning dy­

lika åtgärder synas möjliga och önskvärda. Sådan inskränkning och kon­

troll kunna uppnås genom regionala eller lokala åtgärder eller genom bi­

laterala överenskommelser.

19. Så länge oreglerad migration förekommer, böra vederbörande rege­

ringar såvitt möjligt söka tillförsäkra arbetare, vilka migrera under sådana

förhållanden, i förevarande rekommendation angivet skydd.

IV. Skydd för migrerande arbetare under deras anställningstid

A. Allmänna riktlinjer

20. Ingenting bör underlåtas för att migrerande arbetare må tillförsäkras

lika gynnsamma arbets- och levnadsvillkor som de vilka enligt lagstiftning

eller praxis tillkomma andra arbetare med samma anställning samt för att

garantera dem liksom andra arbetare det skydd, som angives i följande

punkter av förevarande rekommendation.

B. Bostäder

21. Anordningar för att tillförsäkra migrerande arbetare bostäder böra

innefatta åtgärder avsedda att, antingen på arbetsgivarens bekostnad eller ge­

27

nom lämpligt finansiellt stöd eller annorledes, tillhandahålla bostäder av

godkänd standard och till hyror, som äro rimliga i förhållande tdl de olika

arbetarkategoriernas löner.

22. Det bör åligga vederbörande myndighet att svara för tilltredsstallan-

de bostadsförhållanden för migrerande arbetare. Myndigheten bör faststalla

en viss minimistandard för bostaden och noggrant övervaka, att denna stan-

dard npprätthålles. Myndigheten bör vidare fastställa vilka rättigheter som

tillkomma arbetarna, då dessa anmodas utrymma bostaden vid ansta -

ningens upphörande, ävensom vidtaga alla erforderliga åtgärder för att ti

se att dessa rättigheter respekteras.

C. Löner

23. 1) Åtgärder böra vidtagas för fastställande av migrerande arbetares

löner.

2)

Sådana åtgärder böra innefatta

a) antagandet av en minimilöneskala, konstruerad pa sadant satt att dess

lägsta lönesats, inklusive alla tillägg, bereder en i icke kvalificerat ar­

bete anställd arbetare möjlighet att åtminstone tillgodose små minimi­

behov enligt i området godtagen standard och med beaktande av nor­

mala försörj ningskrav;

b) periodiskt fastställande av minimilönesatser antingen

i) genom frivilligt slutna kollektivavtal mellan vederbörande arbetares

representativa organisationer samt arbetsgivarna eller vederböran­

de arbetsgivarorganisationer; eller

ii) där lämplig ordning för fastställande av minimilönesatser genom

kollektivavtal icke finnes, av vederbörande myndighet i enlighet med

den i punkt a) ovan angivna principen.

24. Då så befinnes lämpligt bör vederbörande myndighet vid lönernas

fastställande beakta tillgängliga uppgifter från budgetundersökningar rö­

rande hushållskonsumtionen inom vederbörande område; sådana under­

sökningar böra företagas i samråd med vederbörande representativa arbets-

givar- och arbetarorganisationer.

25. Representanter för arbetsgivar- och arbetarorganisationer, där sådana

finnas, och eljest, representanter för vederbörande arbetsgivare och arbe­

tare, böra till lika antal och med samma rätt medverka vid tillämpningen

av den lagstadgade ordningen för fastställande av minimilönesatser.

26. Gällande minimilönesatser böra bringas till vederbörande arbetsgi­

vares och arbetares kännedom. Då lönesatserna fastställts i enlighet med

punkt 23 mom. 2) b) ii), böra de vara bindande för båda parter och icke

utan uttryckligt medgivande av vederbörande myndighet kunna sänkas ge­

nom överenskommelse mellan parterna.

27. Arbetsgivare böra vara skyldiga att beträffande varje arbetare föra

register över löneutbetalningar och avdrag. Löne- och avdragsbelopp böra

meddelas vederbörande arbetare.

28. Löneavdrag böra medgivas endast under de villkor och i den utstiäck-

ning, som föreskrivas i nationell lagstiftning eller bestämts genom kollek­

tivavtal eller skiljedom.

29. Lönen bör normalt erläggas i lagligt betalningsmedel direkt till varje

arbetare.

30. Lönen bör utbetalas regelbundet med sådana mellanrum att risken

för löntagarna att skuldsätta sig nedbringas så långt detta är möjligt, såvida

icke en häremot stridande lokal sedvänja förefinnes, och vederbörande myn­

Kungl. Maj.ts proposition nr 18 av 1956

28

dighet efter hörande av ombud för arbetarna eller deras representativa or­

ganisationer finner, att arbetarna önska bibehålla denna sedvänja.

31. Det bör vara förbjudet att helt eller delvis utbyta lönen mot alkohol

eller skadliga ämnen.

32. Löneutbetalning må icke äga rum å utskänkningsställe eller i affä­

rer utom såvitt angår där anställda arbetare.

33. Arbetsgivarna böra anmodas att begränsa varje förskott till en ringa

del av arbetarens månatliga lön.

34. Förskott utöver ett av vederbörande myndighet fastställt belopp bör

icke kunna lagligen återkrävas, vare sig genom innehållande av vid en se­

nare tidpunkt förfallet lönebelopp eller annorledes. Ränta bör icke debiteras

å förskott.

35. En arbetare, på vilken minimisatserna äro tillämpliga och vilken,

sedan dessa trätt i kraft, uppburit lön enligt lägre lönesatser, bör äga genom

rättsligt eller annat lagligen medgivet förfarande återfå skillnaden inom tid,

som fastställes i lagstiftningen.

36. Därest livsmedel, bostad, kläder och andra väsentliga förnödenheter

och tjänster utgöra del av ersättningen, bör vederbörande myndighet i sam­

verkan med arbetsgivarnas och arbetarnas representativa organisationer

vidtaga alla genomförbara åtgärder för att tillse, att dessa förmåner äro

tillräckliga, att deras kontantvärde är riktigt uppskattat och att betalningen

m natura icke i värde överstiger en viss av vederbörande mvndighet fast­

ställd del av den kontanta grundlönen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1956

D. Tillträde utan diskrimination till kvalificerade arbeten

37. Principen om lika möjligheter för alla befolkningsgrupper, däri inbe­

gripna migrerande arbetare, bör godtagas.

38. Med förbehåll för tillämpning av nationella immigrationslagar samt

speciella lagar rörande utlänningars anställning i allmän tjänst, böra alla

skrankor, vilka under åberopande av nationalitet, ras, hudfärg, trosbekän­

nelse, stamtillhörighet eller anslutning till facklig organisation hindra eller

begränsa tillträde för någon grupp av befolkningen, däri inbegripna migre-

lande arbetare, till vissa slag av arbete eller anställning, anses såsom stri­

dande mot den offentliga politiken, och principen om upphävande av alla

sadana skrankor bör godtagas.

39. Omedelbara åtgärder böra vidtagas för att garantera det praktiska

genomförandet av de i punkterna 37 och 38 av denna rekommendation

angivna principerna samt för att främja ett ökat deltagande i kvalificerat

arbete från de minst gynnade arbetargruppernas sida.

40. Sådana åtgärder böra särskilt innefatta

a) i alla länder och områden lika möjligheter för alla arbetare till teknisk

utbildning samt yrkesutbildning ävensom lika möjligheter för alla arbe­

tare att vinna anställning i nya industriföretag;

b) i länder eller områden, där olika av ras eller ursprung betingade

klasser redan uppkommit och antagit bestående karaktär, införande av

anordningar, vilka möjliggöra för arbetare tillhörande den minst gyn­

nade kategorien att erhålla tillträde till halvkvalificerade och kvalifice­

rade arbeten;

c) i länder och områden, där olika genom ras eller ursprung åtskilda klas­

ser icke uppkommit och antagit bestående karaktär, tillhandahållande

av lika möjligheter för alla yrkeskunniga arbetare att vinna tillträde

till kvalificerat arbete.

Kungl. Maj. ts proposition nr 18 år 1956

29

E. Facklig verksamhet

41. Migrerande arbetare böra tillförsäkras föreningsfrihet samt rätt att

fritt ägna sig åt sådan facklig verksamhet, som icke är stridande mot lag

i orter, där de arbeta, och alla genomförbara åtgärder böra vidtagas för

att garantera för vederbörande arbetare representativa fackföreningar rätt

att sluta kollektivavtal med arbetsgivare eller arbetsgivarorganisationer.

F. Tillhandahållande av konsumtionsvaror

42. 1) Åtgärder böra vidtagas för att garantera att konsumtionsvaror,

särskilt förnödenheter av väsentlig betydelse och livsmedel till skäliga pri­

ser och i tillräckliga kvantiteter finnas tillgängliga för migrerande arbetare

och deras familjer.

2) Odlingsbar jord bör om möjligt ställas till migrerande arbetares

förfogande, antingen genom arbetsgivarens eller vederbörande myndighets

försorg.

43. I de fall där kooperativa organisationer skulle vara till gagn, böra

åtgärder vidtagas för utvecklingen av sådana organisationer; dessa åtgär­

der böra omfatta

a) om möjligt anläggning av gårdar för djuruppfödning, fiskdammar och

handelsträdgårdar på kooperativ grundval;

b) upprättandet av detaljhandelsaffärer, drivna av arbetarkooperationer;

c) stöd från regeringarnas sida för utbildning av medlemmar i kooperativa

företag, för kontroll av deras administration och inriktningen av deras

verksamhet.

44. 1) Därest fabriksbutiker äro anslutna till företagen, bör i sådana bu­

tiker endast kontant försäljning äga rum.

2) Om de lokala förhållandena ännu icke medgiva tillämpning av

punkt 1) ovan, bör migrerande arbetare medgiven kredit begränsas till en

av vederbörande myndighet fastställd del av lönen samt avse en fastställd

period, vilken bör vara så kort som möjligt. Det bör vara förbjudet att debi­

tera ränta på lämnad kredit eller att mottaga återbetalning i form av arbete.

3) Tvång må icke utövas å vederbörande migrerande arbetare i syfte

att förmå honom att utnyttja sådana butiker.

4) Därest tillgång till andra inköpsställen saknas, bör vederbörande

myndighet vidtaga erforderliga åtgärder för att tillse att försäljningen av

varor sker till skäliga och rimliga priser samt att av arbetsgivaren inrät­

tade fabriksbutiker icke drivas i vinstsyfte utan allenast för att tillgodose

vederbörande arbetares intresse.

G. Social trygghet, säkerhet på arbetsplatsen och yrkeslujgien

45. Åtgärder till förmån för migrerande arbetare böra under alla om­

ständigheter i första hand, utan diskriminering på grund av nationalitet,

ras eller religion, avse lämpliga anordningar för ersättning vid olycksfall

i arbete, hälso- och sjukvård för arbetarna och deras familjer, yrkeshygien

samt förebyggande av olycksfall i arbete och yrkessjukdomar.

46. Dessa åtgärder höra innefatta

a) läkarkontroll i enlighet med lokala förutsättningar genom regelbundna

besök under anställningen ävensom vid sjukdomsfall;

b) första hjälp, fri läkarvård samt tillgång till vård å sjukhus i enlighet

med av vederbörande myndighet föreskriven standard;

c) ersättning vid olycksfall i arbete och yrkessjukdom;

d) lämpliga hjälpåtgärder i händelse av olycksfall i arbete eller yrkessjuk­

dom;

e) åtgärder för tryggande av migrerande arbetares hälsa och säkerhet på

arbetsplatsen;

f) åtgärder för anmälan av olycksfall i arbete samt undersökning av orsa­

kerna till sådana olycksfall;

g) förpliktelse för arbetsgivarna att genom anslag, samtal eller annorledes

fästa migrerande arbetares uppmärksamhet på varje farlig eller hälso­

vådlig detalj i deras arbete;

h) särskild utbildning eller fortbildning eller upplysning av migrerande

arbetare rörande förebyggande av olycksfall och hälsorisker på arbets­

platsen, då på grund av bristande kännedom om arbetsprocessen, språk­

svårigheter eller av andra skäl den utbildning eller upplysning som nor­

malt meddelas andra arbetare befinnes olämplig;

i) införande av metoder för samverkan mellan arbetsgivare och arbetare

för främjande av säkerhetsåtgärder;

j) särskilda sociala och hälsovårdande åtgärder i syfte att skydda den mi­

grerande arbetarens hustru och barn, som sammanbo med honom.

47. Därest migrerande arbetare icke kunna röna samma behandling som

andra arbetare i fråga om skydd mot risker i samband med invaliditet,

ålderdom och dödsfall, böra, i den mån så är möjligt och önskvärt, åtgärder

vidtagas för att i samverkan med arbetarna upprätta ömsesidiga hjälpför-

eningar och understödskassor inom företagen i syfte att tillgodose de mi­

grerande arbetarnas behov i dessa fall, varvid dessa åtgärder skola anses

bereda väg för en mera allmän lokal, regional eller territoriell organisa­

tion.

H. Migrerande arbetares förhållande till hemorten

48. Åtgärder böra vidtagas i syfte att bereda migrerande arbetare möjlig­

het att upprätthålla kontakt med sina familjer och sin hemort; sådana åt­

gärder böra innefatta

a) anordningar, som äro erforderliga för ett frivilligt översändande av me­

del till arbetarens i hemorten eller annorstädes kvarvarande familj samt

för uppläggande med arbetarens samtycke av ett sparkonto, avsett att

av honom lyftas vid avtalstidens utgång eller då han återvänder hem

eller under andra förhållanden, varom överenskommelse skall träffas med

honom;

b) anordningar för underlättande av korrespondens mellan den migrerande

arbetaren, hans familj och hans hemort;

c) anordningar för att underlätta för den migrerande arbetaren att gent­

emot hans hemort uppfylla de hävdvunna förpliktelser, vilka han önskar

iakttaga.

I. Migrerande arbetares materiella, intellektuella och moraliska välfärd

49. Åtgärder böra vidtagas för att trygga migrerande arbetares materiella,

intellektuella och moraliska välfärd; sådana åtgärder böra innefatta

a) främjande av frivilliga former av sparande;

b) skydd för migrerande arbetare mot ocker, särskilt genom nedsättning av

ränta å lån, kontroll av kreditinstitutioners verksamhet samt främjande

av långivning för lämpliga ändamål genom kooperativa kreditorganisa­

tioner eller genom institutioner under kontroll av vederbörande myndig­

het;

c) tillsättande i immigrationsområden, där så är möjligt, av kuratorer, vil­

ka äro förtrogna med de migrerande arbetarnas språk och sedvänjor, i

syfte att underlätta arbetarnas och deras familjers anpassning till deras

nya levnadssätt;

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 18 år 1956

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 18 år 1956

Internationella arbetsbyrån avgiva redogörelse för lagstiftning och praxis

med avseende å de i rekommendationen behandlade frågorna i de länder och

områden, för vilka medlemmen är ansvarig. Av sådana rapporter bör framgå,

i vilken omfattning rekommendationens anvisningar genomförts eller avses

att genomföras, ävensom sådana jämkningar därutinnan som befunnits eller

må befinnas erforderliga för antagande eller tillämpning av anvisningarna.

56. Varje medlem av Internationella arbetsorganisationen, som är ansva­

rig för något utanför moderlandet beläget territorium, bör vidtaga alla åt­

gärder inom sitt kompetensområde för att i varje sådant territorium trygga

en effektiv tillämpning av den i förevarande rekommendation angivna mi­

nimistandarden och särskilt underställa rekommendationen den myndighet

eller de myndigheter, vilka äro behöriga att i varje sådant territorium ge­

nomföra nämnda minimistandard.

Bilaga D.

Resolutioner

I. Resolution i anledning av Förenta Nationernas tioårsjubileum.

II. Resolution angående deltidsanställning av kvinnor samt anställning

av äldre kvinnor.

III. Resolution angående anställning av kvinnor med försörjningsplikt mot

minderåriga barn.

IV. Resolution angående förhållandet mellan arbetare och företagsled­

ning.

V. Resolution angående skydd för fackföreningsrättigheter.

VI. Resolution angående förbättring av arbetarskydd och säkerhet på ar­

betsplatser.

VII. Resolution angående fredligt utnyttjande av atomenergien.

VIII. Resolution angående nedrustning samt utnyttjande av resurser, som

skulle komma att frigöras genom en begränsning av rustningsutgif-

terna.

IX. Resolution angående uppförande på dagordningen för ett framtida

konferenssammanträde av frågan om antagandet av ett instrument

för vidgad tillämpning av 1939 och 1955 års konventioner angående

straffpåföljder.

X. Resolution angående genom krig handikappade personer.

XI. Resolution angående antagandet av en framtida konvention rörande

migrerande arbetare i underutvecklade länder och områden.

XII. Resolution angående uppförande på dagordningen för nästa allmänna

konferenssammanträde av frågan om yrkesutbildning inom jordbru­

ket.

XIII. Resolution angående uppförande på dagordningen för nästa allmänna

konferenssammanträde av frågan om välfärdsanordningar för arbe­

tare.

XIV. Resolution angående antagande av budget för 38 :e budgetåret (1956)

och fördelning av utgifterna för samma budgetår på olika medlems­

stater.

XV. Resolution angående Internationella arbetsorganisationens bidrag till

arbetsbyråns tjänstepensionsfond avseende år 1956.

XVI. Resolution angående förordnande av ledamöter i Internationella ar­

betsorganisationens administrativa domstol.

Stockholm 1956. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

551677