med förslag till förordning om ändrad lydelse av 2 § 1 mom. samt 5 § förordningen den 26 februari 195b (nr 72) angående omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker och vin

Kungl. Maj.ts proposition nr 193 år 1956 1

Nr 193

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förord­

ning om ändrad lydelse av 2 § 1 mom. samt 5 § förordningen den 26 februari 195b (nr 72) angående omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker och

vin; given Stockholms slott den 26 oktober 1956.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga härvid fogat förslag till förordning om ändrad lydelse av 2 § 1 mom. samt 5 § förordningen den 26 februari 1954 (nr 72) angående omsättningsoch utskänkningsskatt å spritdrycker och vin.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

G. E. Sträng 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 193

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 193 år 1956

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 2 § 1 mom. samt 5 § förordningen den 26 februari 1954 (nr 72) angående omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker och vin

Härigenom förordnas, att 2 § 1 mom. samt 5 §' förordningen den 26 februari 1954 angående omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker och vin1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

2 §.

1 mom. Omsättningsskatt upptages------------ 2 mom. stadgas,

a) för spritdrycker dels med en grundavgift av 10 kronor för liter, om dryckens alkoholhalt överstiger 40 volymprocent, 9 kronor för liter, om alkoholhalten är lägst 35 volymprocent och högst 40 volymprocent, samt 7 kronor 50 öre för liter, om alkoholhalten understiger 35 volymprocent, och dels med en procentavgift motsvarande 50 procent av utminuteringspriset; samt

b) för vin, — —• — av utminuteringspriset. Utminuteringspriset utgöres —--------varornas utminutering.

5 §

För spritdrycker och starkvin, vilka utskänkas, skall till staten erläggas utskänkningsskatt med belopp, motsvarande för spritdrycker 33 procent och för starkvin 30 procent av varornas utminuteringspris.

Denna förordning skall äga tillämpning från och med den 5 november 1956. Därvid skall tillika iakttagas följande.

1. Det åligger detaljhandelsbolaget att erlägga skatt för sitt lager av spritdrycker klockan 12 natten mellan den 4 och 5 november 1956 med belopp motsvarande skillnaden mellan den omsättningsskatt bolaget erlagt och den omsättningsskatt som skulle hava utgått enligt denna förordning. Beloppet skall senast den 31 december 1956 insättas å kontrollstyrelsens postgirokonto eller å statsverkets checkräkning i riksbanken för kontrollstyrelsens räkning. Detaljhandelsbolaget skall vidare senast samma dag till kontrollstyrelsen avlämna en till riktigheten bestyrkt uppgift angående nämnda lager.

2. Den, till vilken detalj handelsbolaget överlåtit rätt till årsutskänkning av spritdrycker, är skyldig att erlägga skatt för sitt lager av dylika drycker vid tiden för utskänkningens avslutande den 5 november 1956 med belopp motsvarande skillnaden mellan det pris som till detalj handelsbolaget erlagts för lagret och det pris som skulle hava utgått vid tillämpning av bestämmelserna i denna förordning.

Det åligger utskänkningsinnehavaren att dels senast den 12 november 1956 till kontrollstvrelsen inkomma med en till riktigheten bestyrkt, specificerad uppgift angående nämnda lager, dels ock inom två månader från 1

1 Senaste lydelse av 2 § 1 mom. se 1955:114.

Kungl. Maj:ts proposition nr 193 år 1956 3

förordningens ikraftträdande till detaljhandelsbolaget erlägga å lagret belöpande skatt. Bolaget har att senast den femtonde dagen i nästföljande månad inleverera beloppet till statsverket i den ordning som angives i första punkten.

Upptager någon mot bättre vetande i uppgift, som avses i andra stycket, mindre myckenhet än han innehaft vid den i första stycket angivna tidpunkten, gälle vad i skattestrafflagen är för motsvarande fall stadgat.

Underlåter någon att inom stadgad tid avlämna uppgift, som avses i andra stycket, äger kontrollstyrelsen vid lämpligt vite förelägga den försumlige att fullgöra sin skyldighet. Erlägges ej här avsedd lagerskatt för spritdrycker inom föreskriven tid, må skatten utmätas hos utskänkningsinnehavaren med det belopp, vartill kontrollstyrelsen efter verkställd undersökning fastställer densamma.

4 Kungl. Maj.ts proposition nr 193 år 1956

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kegenten, Hertigen av Halland, i stats­

rådet å Stockholms slott den 26 oktober 1956.

Närvarande :

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup,

Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström,

Lange, Lindholm.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om åtgärder mot spritmissbruket samt anför därvid följande.

I. Inledning

När statsmakterna år 1954 antog nya riktlinjer för nykterhetspolitiken, innebärande bl. a. att motbokssystemet skulle avskaffas, stod det klart att man hade att räkna med en övergångstid med stegrad spritkonsumtion och ökat missbruk. Åtgärder av olika slag beslöts också i syfte att mildra dessa svårigheter. Jag vill här erinra om att avsevärda resurser redan fr. o. m. den 1 juli 1954 ställdes till förfogande för uppbyggnad av de positiva åtgärder, på vilka tyngdpunkten i den nya nykterhetspolitiken skulle vila, i form av ökade bidrag till nykterhetsorganisationernas upplysningsverksamhet, anslag till ungdomssociala åtgärder samt betydligt höjda anslag till nykterhetsvården. Vidare har en omfattande kampanj för ansvar och nykterhet genomförts under den första övergångstiden med stark anslutning från organisationer och folkrörelser.

Den friare försäljningen av rusdrycker tog sin början den 1 oktober 1955 och har således pågått omkring ett år. Det kan nu konstateras, att de första månaderna inte företedde anmärkningsvärda drag. Den från många håll motsedda branta stegringen i konsumtionen inträdde inte. Men konsumtionsstegringen var likväl betydande, omkring en tredjedel jämfört med motsvarande tid under 1954, och redan från början framträdde tecken på en avsevärd stegring av missbruket. Denna har blivit så stor att de nykterhetsvårdande myndigheterna ställts inför allvarliga problem. Utvecklingen har under det gångna året förlöpt i stort sett i samma banor. Den höga konsumtionen kvarstår, och skadeverkningarna av det ökade missbruket har allteftersom tiden gått framträtt med ökad skärpa. Några tecken till åter­

Kungl. Maj.ts proposition nr 193 år 1956 5

gång kan ännu inte skönjas. Häri ligger det mest oroande draget i utvecklingen. En fortsatt konsumtion och ett kvarblivande missbruk under längre tid på nuvarande höga nivå kan medföra allvarliga bestående skadeverkningar. Under dessa förhållanden anser jag, även om det kan sägas att vi alltjämt befinner oss i den förutsedda övergångsperioden, inte försvarligt att underlåta att vidta åtgärder för att hejda spritmissbruket och påskynda den avsedda nedgången av konsumtion och alkoholskador.

Jag kommer till en början att lämna en närmare redogörelse för utvecklingen efter den 1 oktober 1955 och vissa andra förhållanden som kan ge underlag för en bedömning av den föreliggande frågan. Såsom framgår av det följande synes den enda tillräckligt snabbt verkande åtgärden vara att böja spritskatterna. Därför skall även en redogörelse lämnas för gällande bestämmelser rörande dessa skatter.

II. Spritkonsumtionen efter den 1 oktober 1955, m. m.

Under den tid då motbokssystemet tillämpades i Sverige var försäljningen av spritdrycker jämförelsevis hög och visade endast smärre variationer från år till år, se tab. 1. Under efterkrigsåren visade konsumtionen tendenser att öka men denna ökning motverkades av skattehöjningar åren 1948, 1950 och 1954. Sistnämnda år uppgick sålunda den totala konsumtionen till 6,67 liter per invånare mot 5,14 liter år 1945 och 5,57 liter år 1938.

Tab. 1. Total försäljning av spritdrycker och viner åren 1949—1955

År Spritdrycker Starkviner Lätta viner milj. 1. milj. 1. milj. 1.

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 193 år 1956

&

Tab. 2. Spritförsäljningen månadsvis 1952—1956

Månad Total försäljning av spritdrycker ökning eller minskning i milj. liter i % från

1952 1953 1954 1955 1956 1952— 1953— 1954— 1955—

1955 1956 1955 1956

Kungl. Maj.ts proposition nr 193 år 1956 7

Ökningen i spritdrycksförsäljningen efter den 1 oktober 1955 åtföljdes även av en märkbar nedgång i vinförsäljningen. Minskningen gällde dock endast starkvinerna, vilka under motbokssystemets tid i viss utsträckning torde ha använts som ersättningsmedel för spritdrycker. För lättvinernas del blev det ingen egentlig minskning, men å andra sidan hade försäljningen av lätta viner under de närmast föregående åren visat mycket stark ökning. Under innevarande år har även de lätta vinerna åter ökat något, medan starkvinerna gått ytterligare tillbaka. Försäljningen av vanligt Öl har icke märkbart påverkats av rusdrycksförsäljningsreformen. Av de under första halvåret 1956 försålda spritdryckerna utgjordes icke mindre än 79 % av egentligt brännvin och endast 21 % av andra spritdrycker. I jämförelse med samma tid 1955 har det egentliga brännvinet ökat med 38 % och andra spritdrycker med endast 29 %. Av olika varuslag dominerar det 40-procentiga okryddade brännvinet, vilket under första halvåret 1956 svarade för 67 % av hela spritdrycksförsäljningen. Ökningen i spritdrycksförsäljningen efter den 1 oktober 1955 faller helt på utminuteringen. Under fjärde kvartalet 1955 såldes i utminuteringen 14,98 milj. liter mot 10,57 milj. liter under samma tid 1954, vilket innebär en ökning med 42 %. Under tiden januari—augusti 1956 förekom en ökning från 25,07 till 36,51 milj. liter eller med 46 %. Utskänkningen av spritdrycker, som under några år visat en svagt vikande tendens, gick starkt tillbaka efter den 1 oktober 1955. Denna minskning drabbade särskilt de egentliga folkrestaurangerna, vilka i ett flertal fall blivit nödsakade att slå igen. Folkrestauranger med flera avdelningar i olika prisklasser har i många fall stängt en av avdelningarna. För Sveriges centrala restaurangbolag i dess helhet har spritdrycksutskänkningen minskat med ca 40 % mot ca 30 % för de privata restaurangerna. Av dessa senare synes restauranger i högre prisklasser i stort sett ha blivit minst berörda av nedgången. Förskjutningen från utskänkning till utminutering kan belysas även därav, att numera endast 6 % av den försålda kvantiteten spritdrycker går till restaurangerna mot tidigare 12 %. Som mätare på alkoholmissbrukets utveckling har man i vårt land i första hand brukat lita till den av kontrollstyrelsen utarbetade statistiken över personer som sakfällts för fylleri. Ifrågavarande statistik, som numera till större delen bygger på av åklagarna utfärdade strafförelägganden, har dock under senare år visat en betydande eftersläpning. Då det kunde förutses, att en väntad ökning av antalet förseelser skulle medföra ännu längre väntetider vid handläggningen av fyllerimål, har kontrollstyrelsen, för att bättre kunna följa alkoholmissbrukets aktuella utveckling, från polismyndigheterna i städerna införskaffat månatliga rapporter om antalet för fylleri omhändertagna personer. Till skillnad från den ordinarie fylleristatistiken, som endast innefattar fylleri på allmän plats, har därvid även uppgifter om antalet på enskilt område omhändertagna kunnat erhållas.

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 193 år 1956

Tnb. 4. Antal omhändertaganden för fylleri i städerna

Tidsperiod På På S:a därav Stock­ Göte­ Malholm borg mö plats område kvin­ personer nor under

21 år

Antal

Kungl. Maj. ts proposition nr 193 år 1956 9

tidigare haft betydligt högre fyllerifrekvens än Stockholm, visar större ökning än städerna i allmänhet.

Jämväl ungdomsfylleriet har mer än fördubblats sedan föregående år. För kvinnofylleriets del var ökningen till en början måttlig (omkring 50 %) men sedan dess har en oavbruten försämring ägt rum och siffrorna för de senaste månaderna visar en ökning med omkring 100 % jämfört med 1955. Totalt är dock kvinnofylleriet alltjämt av relativt liten omfattning (mindre än 5 % av samtliga). Antalet på enskilt område omhändertagna visar slutligen i allmänhet något större ökning än totalfylleriet.

En inom kontrollstyrelsen företagen preliminär bearbetning av uppgifterna om personer, som blivit dömda för efter den 1 oktober 1955 begånget fylleri, visar att ökningen varit störst i åldrarna över 50 och under 18 år och minst i åldrarna 25—30 år. I vilken grad ökningen är att hänföra till redan förut kända missbrukare har ännu icke med bestämdhet kunnat fastställas, men det synes sannolikt att sådana personer svarar för den största ökningen och att återfall i fylleri blivit vanligare än tidigare, ökningen av antalet för fylleri dömda resp. omhändertagna personer torde alltså vara mindre än ökningen av antalet domar resp. omhändertaganden.

Följden av det grova missbrukets stegring har bl. a. blivit att de nykterhetsvårdande organen utsatts för övermäktiga påfrestningar. Enligt vad jag inhämtat var antalet beslut om tvångsintagning av alkoholmissbrukare nästan dubbelt så stort under andra kvartalet 1956 som motsvarande tid 1955. Det råder brist på vårdplatser, vilket bl. a. medfört att åtskilliga försökspermitterade, som misskött sig, inte kunnat återföras till anstalterna. Liknande svårigheter föreligger inom sinnessjukvården, som fått omhänderta ett alltmer ökat antal svårt sjuka alkoholmissbrukare. Vid Beckomberga sjukhus i Stockholm har bland inskrivna manliga patienter under tiden den 1 oktober 1955—den 30 juni 1956 alkoholfallen ökat med 50 %, jämfört med motsvarande period ett år tidigare. Antalet dödsfall på grund av akut alkoholförgiftning eller olika psykiska och kroppsliga sjukdomstillstånd, som uppstått genom alkoholmissbruk, uppges ha ökat efter den 1 oktober 1955.

Utvecklingen av nykterhetstillståndet får även ses i belysning av prisnivån för spriten. Som bekant bär spritpriserna höjts vid olika tillfällen genom skatteskärpningar. Sådana höjningar har efter andra världskriget företagits åren 1948, 1950 och 1954. Höjningarna har emellertid kompenserats av förändringar i den allmänna prisnivån.

Realpriset för brännvin har därför sedan år 1949 undergått endast smärre förändringar. Skattehöjningen år 1950 kompenserades nästan helt av den allmänna prisstegringen i början av år 1951. Under de närmaste två åren fortsatte levnadskostnaderna att stiga, med resultat att realpriset på brännvin sjönk något under 1949 års nivå. Skattehöjningen år 1954 stegrade åter realpriset på brännvin. Detta pris kom att för någon tid ligga 9 % över nivån år 1949. Från och med andra kvartalet 1955 har realpriset åter fallit. Det ligger nu endast ett par procent högre än år 1949.

10 Kunyl. Maj.ts proposition nr 193 år 1956

Jämför man spritpriserna med köpkraftens stegring, blir bilden en annan. Ökningen i köpkraft har varit större än som motsvaras av höjningarna av spritpriserna. Man brukar vid sådana jämförelser jämföra brännvinspriset med industriarbetarnas genomsnittliga löneinkomst. På grund av lönernas relativt snabba uppgång under de senaste åren motsvaras priset för en liter brännvin numera av en betydligt mindre arbetsinsats mätt i timmar än tidigare. Beräkningarna utfaller något olika, beroende på om de direkta skatterna fråndrages arbetslönen eller ej. Om man beräknar löneinkomsten utan avdrag för skatter, finner man att priset för en liter brännvin för närvarande endast motsvarar inkomsten för 3,6 arbetstimmar mot 4,8 timmar år 1949. Frånräknas de direkta skatterna blir motsvarigheten i arbetstimmar 4,3 nu och 5,6 år 1949.

Beträffande hithörande förhållanden kan i övrigt hänvisas till tab. 5.

Tab. 5. Brännvinspris och industriarbetarlön

Tid Utminu- Levnads- Realpris Timlön* kr. Arbetstimmar terings- kostnads- Index per liter pris1 index exkl. 1949 = kr./l dir. skatter 100 Före Efter Före Efter skatt” skatt” skatt skatt

Kungl. Maj.ts proposition nr 193 år 1956 11

Tab. 6. Total alkoholkonsumtion i de nordiska länderna i liter ren alkohol

per invånare åren 1949—1955

Sverige Danmark Norge Finland

12 Kungl. Maj. ts proposition nr 193 år 1956

synpunkt synnerligen gott år. Nationalproduktens nettovärde ökade med ca 11 % och löntagarnas inkomster med ca 12 %. Värdet av de försålda alkoholdryckerna ökade samtidigt med 14 % men omräknat till liter ren alkohol stannade försäljningens ökning vid 6 %.

Den 25 april 1956 företogs emellertid i Finland en allmän prishöjning med 10—15 %. Höjningen motiverades med både statsfinansiella och nykterhetspolitiska skäl. Tidpunkten för prishöjningarna valdes med tanke på att storstrejken nyss hade avblåsts och att 1-majfirandet stod för dörren. Som en följd av prishöjningarna har den totala alkoholkonsumtionen nedgått med 10 %, medan statens inkomster ökat med 7 % jämfört med året före. Fyllerisiffrorna är på nedåtgående och situationen betraktas på det hela taget som tillfredsställande.

I Danmark har spritdrycksbeskattningen höjts vid upprepade tillfällen t. o. m. år 1954. Förhållandet belyses i följande sammanställning, som visar hur utminuteringspriset för en helbutelj (72 cl) Aalborg Taffel Akvavit ändrats sedan år 1946.

Tidpunkt för Utminute- därav skatt skattehöjning ringspris dkr dkr

Kungl. Maj:ts proposition nr 193 år 1956 13

III. Gällande bestämmelser rörande beskattning av rusdrycker, m. m.

På spritdrycker och vin upptas omsättningsskatt och utskänkningsskatt. Den förstnämnda skatten uttas för all sprit och allt vin som säljes till allmänheten för konsumtion. I fråga om sprit och starkviner, som serveras på restaurang, tillkommer utskänkningsskatten. Utöver dessa skatter upptages tull på importerade varor, vilken utgår med varierande belopp och i intet fall överstiger 2 kronor per liter. Mot tullen svarar i fråga om inhemska viner en låg tillverkningsavgift.

Rörande omsättnings- och utskänkningsskatterna stadgas i förordningen den 26 februari 1954 (nr 12) angående omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker och vin (ändrad genom förordning den 11 mars 1955, nr 114).

Omsättningsskatten uttas enligt 2 § vid Nya systemaktiebolagets inköp hos Aktiebolaget Vin- & spritcentralen.

För spritdrycker utgår skatten dels i form av en fast avgift dels såsom en procentavgift. Den fasta avgiften är graderad med hänsyn till dryckernas alkoholhalt. För de alkoholsvagaste spritsorterna — under 35 volymprocent, bl. a. Brännvin Special, punsch och vissa likörer — utgör den fasta avgiften 6 kronor per liter. Spritdrycker från 35 t. o. m. 40 volymprocent, däribland de okryddade brännvinssorterna Renat och Taffel, har en fast avgift av 7 kronor per liter. För drycker med mer än 40 volymprocent är den fasta avgiften 8 kronor per liter. Denna avgift utgår t. ex. för akvaviter samt för alla konjak- och ett flertal likörsorter. Procentavgiften utgör för alla spritsorter 47 procent av utminuteringspriset. Såsom ett exempel på hur skatten beräknas kan nämnas att utminuteringspriset för en liter renat brännvin är 18 kronor. Härav utgör 1 krona 28 öre spritcentralens partipris, 7 kronor grundavgift, 8 kronor 46 öre procentavgift samt 1 krona 26 öre Nya systemaktiebolagets handelsvinst, som utgör 7 procent av utminuteringspriset.

För starkviner, d. v. s. viner med en alkoholhalt av mer än 14 volymprocent, utgår omsättningsskatt i form av en fast avgift om 2 kronor per liter och en procentavgift motsvarande 25 procent av utminuteringspriset.

Beträffande lätta viner uttages endast procentavgift, vilken utgår med 33 procent av utminuteringspriset.

U tskänkningsskatten utgör enligt 5 § för spritdrycker 40 procent av varans utminuteringspris samt för starkvin 30 procent av detta pris. Skatten uttas vid restauratörernas inköp hos Nya systemaktiebolaget. Lätta viner drabbas icke av utskänkningsskatt. Varornas pris på restaurangerna påverkas icke blott av omsättnings- och utskänkningsskatterna utan även av den s. k. utskänkningsvinsten av vilken dock — såvitt angår sprit och starkvin — större delen numera är indragen till staten och uppbäres av Nya systemaktiebolaget. För renat brännvin utgör exempelvis utskänkningspriset 30 kronor per liter eller 1 krona 20 öre för ett glas om 4 centiliter.

För svensktillverkat starköl uttages skatt i form av maltdrycksskatt. Härom stadgas i 13 § förordningen den 15 december 1939 (nr 887) angåen­

14 Kungl. Maj.ts proposition nr 193 år 1956

de tillverkning och beskattning av maltdrgckcr, sådant detta författningsrum lyder enligt förordning den 26 maj 1954 (nr 525). Skatten utgår med 1 krona 35 öre per liter. På importerat starköl utgår i stället tull, vilken är 1 krona 86 öre per liter. Någon utskänkningsskatt finnes ej för starköl. Det kan i detta sammanhang även nämnas, att skatten på vanligt Öl är 42 öre per liter.

Nuvarande skattesatser för spritdrycker och vin har tillkommit genom beslut av 1954 års riksdag på grundval av propositionen nr 28; de har tilllämpats sedan den 1 april 1954. Beslutet innebar en genomsnittlig höjning av omsättningsskatten på sprit — vilken varit oförändrad sedan den 1 december 1950 — med ca 3 kronor per liter samt däremot svarande höjning av utskänkningsskatten. Samtidigt företogs emellertid en ändring i beskattningens utformning för att erhålla en såväl ur nykterhetssynpunkt som ur teknisk synpunkt lämpligare avvägning. Omsättningsskatten på sprit differentierades sålunda efter dryckernas alkoholstyrka. Skatterna på viner avvägdes på motsvarande sätt efter alkoholstyrkan. Någon generell höjning av vinskatterna företogs emellertid inte. I stället borttogs en tidigare utgående utskänkningsskatt på lätta viner. När skatten på starköl sedermera bestämdes vid samma riksdag i samband med beslutet om nya riktlinjer för nykterhetspolitiken, avvägdes denna skatt med utgångspunkt från omsättningsskatten på prisbilligare viner. Samtidigt beslöts att skatten på vanligt Öl skulle lämnas oförändrad, medan en då ännu utgående skatt på lagrat lättöl slopades.

Genom den avvägning av skatterna på olika drycker som sålunda skedde avsåg man att främja en inriktning av konsumtionen på alkoholsvaga och alkoholfria drycker. Vad alkoholdryckerna beträffar innebär denna avvägning i stort sett, att samma mängd alkohol blir lindrigare beskattad och för konsumenterna billigare om den innehålles i en svagare dryck än i en starkare. Priset för två flaskor vanligt Öl är sålunda ungefär detsamma som för en flaska starköl, oaktat de förstnämnda sammanlagt innehåller mer alkohol än starkölet. På samma sätt kan samma alkoholmängd erhållas billigare i form av vin än i form av sprit.

I detta sammanhang torde även få återges följande principuttalande angående alkoholbeskattningen i propositionen nr 150/1954 angående riktlinjerna för den framtida nykterhetspolitiken.

En kraftig höjning av spritpriserna är utan tvivel den enda åtgärd, varigenom den alltför höga konsumtionen i vårt land skulle kunna snabbt nedbringas. De goda erfarenheterna från Danmark och Storbritannien kan synas tala för lämpligheten av en sådan åtgärd.

Det må emellertid framhållas, att man icke utan vidare kan jämföra de nuvarande förhållandena i vårt land med dem som rådde i dessa länder när de höga skatterna genomfördes. En avgörande skillnad ligger redan däri, att de engelska och danska skatterna icke infördes av nykterhetspolitiska skäl utan motiverades av det rådande försörjningsläget. Åtgärderna kunde därför accepteras av allmänheten på ett helt annat sätt än om de

Kungl. Maj. ts proposition nr 193 år 1956 15

skett i uttryckligt syfte att påverka nykterhetstillståndet. Man torde vidare kunna utgå ifrån att ungdomar och missbrukare icke hade tillnärmelsevis den goda tillgång på pengar som är vanlig i dagens Sverige. I dessa huvudsakligen tättbefolkade länder torde även möjligheterna att beivra illegal hantering ha varit tämligen goda. Det är under sådana förhållanden endast naturligt att verkningarna på såväl konsumtion som missbruk blev avsevärda.

Om priserna nu höjes i vårt land till exempelvis dansk eller engelsk nivå, skulle säkerligen konsumtionen minska i ej obetydlig omfattning. Minskningen torde komma att omfatta det stora flertalet konsumenter, vilket givetvis i och för sig vore önskvärt. De missbrukare som nu är beredda att på den illegala marknaden betala 30—40 kronor för en liter brännvin skulle likväl knappast låta avskräcka sig av en sådan höjning. Detsamma gäller de ungdomar med goda inkomster och utan försörjningsplikt som vid sidan av missbrukarna utgör den illegala marknadens förnämsta kundkrets. De eftersträvade verkningarna på missbrukare och i nykterhetsavseende mindre skötsamma ungdomar skulle alltså icke nås. Däremot skulle åtgärden verka djupt ingripande på de övriga konsumenterna, som av den vuxna manliga befolkningen torde utgöra drygt SO procent. Det säger sig självt att man skulle få svårt att vinna förståelse hos allmänheten för en åtgärd med denna innebörd.

Om man önskar påverka konsumtionen även hos missbrukare och förut nämnda ungdomar, torde ännu högre priser få tillgripas. Man finge emellertid då räkna med en ännu häftigare reaktion hos allmänheten. Man torde riskera att betydande folklager skulle ställa sig fientliga till samhällets nykterhetspolitiska strävanden. Effekten av de positiva åtgärderna skulle härigenom minskas. Ännu allvarligare torde emellertid vara, att en illegal hantering av verkligt elakartad karaktär skulle kunna uppstå i form av smuggling och hembränning i större skala. Med hänsyn till den väntade inställningen hos allmänheten skulle det bli synnerligen svårt att beivra den illegala hanteringen. Avsevärda risker för illegal hantering skulle utan tvivel finnas även vid en sådan mera måttlig prishöjning, varom nyss varit tal.

Med hänsyn till det anförda torde det icke vara lämpligt att nu i vårt land införa ett system med väsentligt höjda spritskatter. De relativt höga spritskatter som av andra skäl införts torde emellertid vara av betydelse för konsumtionens storlek och inriktning. De ger otvivelaktigt ett visst stöd åt de positiva nykterhetsfrämjande åtgärderna. Såsom jag framhållit redan i den vid riksdagens början framlagda propositionen nr 28 är det därför ur nykterhetspolitisk synpunkt betänkligt om en mera märkbar reducering av priset på spritdrycker kommer till stånd genom förändringar i penningvärdet.

I propositionen avvisades framförda förslag om tillfälliga prishöjningar i syfte att bemästra svårigheterna under övergången till det friare försäljningssystemet. Härom anfördes följande.

Förslagen förutsätter att priserna efter någon lid åter sänkes. Dessa prissänkningar skulle bli en direkt stimulans till ökad konsumtion. Ytterligare en period med övergångssvårigheter skulle komma med väl så stora risker som den nu aktuella. Man finge även räkna med alt det onormala intresse kring alkoholen som sammanhänger med dylika förändringar skulle kvarstå under längre tid än eljest skulle bli fallet. Det synes vara av största vikt att delta intresse försvinner snarast möjligt.

16 Kungl. Maj. ts proposition nr 193 år 1956

Dessa uttalanden i propositionen godtogs i särskilda utskottets av riksdagen godkända utlåtande nr 1.

Slutligen torde få erinras om den utredning rörande utskänkningsskatten som verkställes av 1953 års utskänkningsvinstkommitté. Nämnda kommitté fick ursprungligen i uppdrag att utreda frågorna om restauratörernas vinst på utskänkta rusdrycker samt om serveringspersonalens drickspengar på sådana drycker. Genom beslut den 13 januari 1956 uppdrogs även åt kommittén att göra en ny och förutsättningslös utredning rörande utskänkningsskatten. I direktiven för denna utredning framhöll jag bl. a., att utvecklingen efter den 1 oktober 1955 innebär, att utskänkningsskatten, såvitt då kunde bedömas, kan antagas få mindre betydelse från nykterhetspolitiska synpunkter än tidigare. Jag pekade även på att den från restauranghåll åberopade konkurrensen från innehavare av festvåningar och liknande lokaler kan innebära en anledning till omprövning av utskänkningsskatten. Enligt vad som vidare anfördes ligger det i sakens natur, att om utskänkningsskatten nedsättes eller avskaffas, intresset för och därmed omfattningen av den spritförtäring på de avsedda lokalerna, som äger rum i strid med gällande bestämmelser, kommer att minska. — Utredningens betänkande torde vara att vänta under innevarande höst.

IV. Departementschefen

De nya riktlinjerna för nykterhetspolitiken innebär, att tyngdpunkten flyttats från restriktionslagstiftning till positiva nykterhetsfrämjande åtgärder, såsom forskning, undervisning och upplysning i alkoholfrågan, ungdomssociala åtgärder samt vård av alkoholskadade. I den nya nykterhetspolitiken har försäljningslagstiftningen getts en stödjande funktion. För att den på bästa sätt skall kunna fullgöra denna har det ansetts att den bör vara jämförelsevis fri. I den nu gällande lagstiftningen är motbokssystemet avskaffat, och även åtskilliga andra restriktioner har borttagits eller mildrats. Beträffande alkoholbeskattningen intogs år 1954 en liknande ståndpunkt. Framförda förslag att efter dansk och engelsk förebild införa ett system med mycket höga spritskatter avvisades. Det ansågs emellertid att de dåvarande — tidigare vid samma riksdag beslutade —- tämligen höga spritskatterna gav ett värdefullt stöd åt de positiva åtgärderna.

Som jag redan antytt räknade man med att i samband med motbokens avskaffande få en övergångstid med stegrad konsumtion och ökat missbruk. Detta skulle bli en given följd av de särskilda psykologiska faktorer som kunde förutses verka vid spritens frisläppande. Men det sammanhängde också därmed, att den spärrverkan som motbokssystemet hade haft, i varje fall för vissa konsumenter, skulle bortfalla på en gång den 1 oktober 1955, medan de suggeslionsverkningar som följde med systemet skulle kvarstå under en längre tid. Och de positiva åtgärder, på vilka den nya nykterhets-

Kungl. Maj. ts proposition nr 193 år 1956 17

politiken skulle vila, kunde enligt sakens natur verka först på längre sikt. Särskilda motåtgärder beslöts också, som jag inledningsvis nämnde, för att mildra svårigheterna under övergångstiden.

I det föregående har lämnats en redogörelse för nykterhetstillståndets utveckling efter den 1 oktober 1955. Det måste understrykas starkt, att det ännu är för tidigt att bilda sig en uppfattning om värdet av de 1954 beslutade reformerna. Först sedan de positiva nykterhetsfrämjande åtgärderna kunnat bära frukt, blir det möjligt att få underlag för en sådan bedömning. Framhållas bör även, att det föreliggande materialet ännu inte möjliggjort en närmare analys. Med dessa reservationer torde emellertid följande kunna konstateras.

Den ökning av spritkonsumtionen som inträdde i oktober 1955 var i och för sig inte anmärkningsvärd. Konsumtionsökningen blev ungefär V3» jämfört med motsvarande månad ett år tidigare. Någon minskning har emellertid sedan inte inträtt, och under juni och augusti 1956 var spritförsäljningen särskilt hög. Ökningen faller helt på utminuteringen, medan utskänkningen visat en stark tillbakagång. Vad övriga drycker angår kan noteras en tillbakagång för starkvinerna, medan de lätta vinerna närmast visat en mindre stegring. Starkölet såldes i betydande mängder under oktober 1955 men har sedan gått tillbaka. Försäljningen motsvarar nu mindre än 1/5 av vad som köptes under nämnda månad. Det vanliga ölet har hållit sig vid ungefär oförändrad nivå.

Fylleriet visade en häftig stegring redan den första veckan i oktober 1955, då ökningen var 185 procent. Under de närmast följande veckorna skedde en viss återgång, och ökningen blev för hela kvartalet något mindre än 100 procent. Under 1956 har emellertid inte inträtt någon förbättring. Tvärtom synes en fortgående ökning av fylleriet ha ägt rum. ökningen var under sommarmånaderna 1956 omkring 130 procent jämfört med 1955. I Stockholm och Göteborg har utvecklingen varit särskilt ogynnsam, ökningssiffran i huvudstaden låg t. ex. under andra kvartalet 1956 vid 215 procent. Däremot har ökningen i Malmö stannat vid omkring 50 procent. Ehuru iylleristatistiken i och för sig är en tämligen bristfällig mätare på missbruket, är materialet likväl så entydigt att det inte ger utrymme för tvivelsmål. En allvarlig ökning av missbruket måste konstateras. Denna ökning avspeglar sig även i svårigheter för de nykterhetsvårdande organen att fullgöra sina uppgifter.

Ungdomsfylleriet har stegrats i ungefär samma takt som det totala fylleriet. Ökningssiffrorna har växlat mellan 100 och 123 procent. Den tendens till fortgående försämring, som kan konstateras beträffande det totala fylleriet, synes dock inte föreligga beträffande ungdomsfylleriet.

Den bild av utvecklingen som sålunda framträder ger anledning till oro. Spritkonsumtionen var hög redan under molbokssystemets dagar. Likväl har den stegrats med ungefär 1/s och kvarstår på denna höga nivå. Den avsedda inriktningen av konsumtionen på svagare drycker har hittills icke uppnåtts. ökningen av missbruket är ännu allvarligare. Särskilt oroande är, som 2 Iiihanrj till rikadagensprotokoll 1056. 1 samt. Nr 193

18 Kungl. Maj.ts proposition nr 193 år 1956

jag redan framhållit, att någon tendens till återgång ännu inte kan skönjas i fråga om vare sig konsumtionen eller missbruket. Tvärtom visar missbruket en tendens att ytterligare öka.

Positiva drag saknas dock inte. Av den förut lämnade redogörelsen framgår, att ökningen i fylleriet främst synes falla på förut kända missbrukare och att antalet nya missbrukare inte torde stå i proportion till ökningen av det totala fylleriet. Vissa tecken tyder också på att de gamla missbrukarna står för en avsevärd del av konsumtionsökningen. Det starkt ökade antalet fylleriförseelser av dessa personer motsvaras helt naturligt av betydande mängder förtärd sprit. Den efterfrågan på illegal sprit som alltjämt förekommer under kvällar och helger härrör sannolikt huvudsakligen från avancerade missbrukare. Nämnas kan vidare att de höga försäljningssiffror, som tidvis uppnåddes under motboksransoneringen, främst torde ha föranletts av inköp från sådana skötsamma motboksinnehavare som haft möjlighet till efterhandsinköp. På samma sätt torde de skötsamma konsumenterna ha bidragit till den höga försäljningen under december 1955. Under övriga månader av den fria försäljningen har försäljningssiffrorna i absoluta tal visserligen hållit sig betydligt lägre, men den procentuella ökningen i förhållande till motsvarande månader ett år tidigare har — bortsett från oktober 1955 — varit högre. Härmed kan sammanställas det kända förhållandet, att de grova missbrukarnas efterfrågan är tämligen konstant. Vad här anförts kan tyda på att de skötsamma, vilka utgör befolkningens stora flertal, inte ökat sin konsumtion i någon större utsträckning.

Beträffande ungdomsfylleriet kan anmärkas, att det, trots den stora procentuella ökningen, rör sig om jämförelsevis små absoluta tal, ca 4 500 fall under den fria försäljningens första år mot ca 2 500 ett år tidigare. Då åtskilliga ungdomar omhändertagits flera gånger under samma år, är antalet ungdomliga fyllerister lägre. De anförda siffrorna motsäger inte den från många håll gjorda iakttagelsen att ungdomen i stort sett skött sig ganska väl.

Även om sålunda vissa positiva drag finnes, är läget enligt min mening så allvarligt att statsmakterna måste vidta motåtgärder. En självklar plikt blir härvid att fullfölja den utbyggnad av samhällets positiva nykterhetsfrämjande åtgärder som beslöts av 1954 års riksdag. Det mest angelägna området blir härvid nykterhetsvården. Jag får i detta sammanhang erinra om att en särskild kommitté tillsatts för ett halvt år sedan med uppgift att framlägga förslag om en utvidgad anstaltsorganisation. Vissa resultat torde även kunna nås genom att i ljuset av vunna erfarenheter företaga vissa jämkningar i rusdryckslagstiftningen. Jag har nyligen utverkat Kungl. Maj:ts bemyndigande att igångsätta en utredning härom.

Åtgärder av denna art torde emellertid kunna verka först på längre sikt. Om den nuvarande höga konsumtionen och det starkt stegrade missbruket får fortsätta, kan allvarliga skadeverkningar befaras. Det är angeläget att snabbt söka åstadkomma en återgång till normalare förhållanden och att påskynda den avsedda nedgången i konsumtion och missbruk.

Kungl. Maj.ts proposition nr 193 år 1956 19

Som jag förut nämnt avvisade man år 1954 tanken att efter dansk och engelsk förebild införa ett system med mycket höga spritskatter. Skälen för denna ståndpunkt finner jag alltjämt bärande. Såsom då framhölls kan man inte räkna med att vinna förståelse för en sådan politik hos allmänheten. Man riskerar att avoghet uppstår mot de nykterhetspolitiska strävandena och att en svårbemästrad illegal hantering uppkommer. Men de tämligen höga skatter på spritdrycker som införts av andra skäl ansågs utgöra ett värdefullt stöd för de positiva nykterhetsfrämjande åtgärderna.

De nu utgående spritskatterna har tillämpats sedan den 1 april 1954. Därvid skedde en höjning av beskattningen, vilken dock blev något mindre än som i och för sig kunnat motiveras med hänsyn till inträdda förändringar i penningvärdet och den allmänna inkomstnivån. Den fortsatta utvecklingen, innebärande ökad köpkraft för de breda folklagren men i stort sett oförändrade spritpriser, har till sina verkningar varit likartad med en fortgående sänkning av spritpriserna vid oförändrad köpkraft. Mätt i arbetstimmar har brännvinet i själva verket efter andra världskriget inte varit billigare än nu. Att denna utveckling starkt bidragit till den ökade konsumtionen och det stegrade missbruket efter den 1 oktober 1955 står utom allt tvivel.

Läget är sålunda det, att de nuvarande spritskatterna inte kan fylla den uPPgift i nykterhetspolitiken som tilldelats dem. En höjning bör därför nu göras; den står helt i överensstämmelse med de 1954 antagna riktlinjerna för nykterhetspolitiken. Höjningen är i själva verket en oundgänglig förutsättning för att 1954 års reform skall kunna verka på sätt som avsetts.

Vid ett ställningstagande till storleken av skattehöjningen synes såsom en utgångspunkt kunna tagas, att spritpriserna bör återföras ungefär till den nivå i förhållande till de stora konsumentgruppernas köpkraft som de hade 1949. Av den föregående redogörelsen torde framgå att stegringen från nämnda år i den allmänna lönenivån, sedan direkta skatter och sociala avgifter frånräknats, är omkring 85 procent. Med ledning härav synes — sedan hänsyn tagits till de höjningar i spritpriserna som företagits 1950 och 1954 — den nu erforderliga höjningen av spritpriserna kunna beräknas till något under 30 procent, motsvarande för renat brännvin drygt 5 kronor per liter.

Då skattehöjningen är förestavad av nykterhetspolitiska skäl, synes man höra eftersträva en sådan utformning av bestämmelserna att höjningen i stort sett blir lika i kronor räknat för alla spritsorter. Vissa variationer bör dock göras för att upprätthålla den år 1954 beslutade skillnaden i skattebelastning mellan spritdrycker av olika alkoholstyrka. Vidare synes det bl. a. av tekniska skäl erforderligt att låta prishöjningen bli något större i kronor räknat för dyrare spritsorler.

I enlighet härmed har jag funnit mig höra förorda, att omsättningsskatten — f. n. en fast avgift om 6, 7 resp. 8 kronor per liter, beroende på alkoholstyrkan, och en procentavgift motsvarande 47 procent av utminuterings-

20 Kungl. Maj. ts proposition nr 193 år 1956

priset — höjes så, att den fasta avgiften blir 7 kronor 50 öre, 9 kronor resp. 10 kronor samt procentavgiften 50 procent av utminuteringspriset. Jag har under hand inhämtat, att Nya systemaktiebolaget vid en höjning av omsättningsskatten enligt här förordade riktlinjer kommer att sänka sin handelsmarginal från 7 till 0 procent av utminuteringspriset. Skattehöjningen skulle under denna förutsättning innebära att priset på renat brännvin stiger med ca 5 kronor 40 öre till ca 23 kronor 40 öre. För det 34-procentiga Brännvin Special och för punsch skulle höjningen per liter bli ca 4 kronor resp. 4 kronor 50 öre, för Eau-de-vie Ordinaire ca 5 kronor 50 öre, för Grönstedts*** ca 6 kronor och för skotsk whisky ca 6 kronor 35 öre. För de dyraste konjaksorterna slutligen skulle prishöjningen bli 7 å 8 kronor per liter. Här angivna priser kan givetvis komma att höjas eller sänkas något på grund av ändringar i partipriserna.

Den nu förordade höjningen av omsättningsskatten bör självfallet även slå igenom i utskänkningspriserna. Emellertid är utskänkningsskatten så konstruerad — den utgår med 40 procent på utminuteringspriset — att den automatiskt skärpes vid en höjning av sistnämnda pris. Utskänkningspriserna skulle sålunda stiga avsevärt mer än utminuteringspriserna. En sådan konsekvens av den nu förordade åtgärden synes varken påkallad eller önskvärd. På utskänkningens område har försäljningen efter den 1 oktober 1955 procentuellt minskat ungefär lika mycket som utminuteringen ökat. Denna erfarenhet har, såsom tidigare nämnts, föranlett att 1953 års utskänkningsvinstkommitté fått i uppdrag att verkställa en omprövning av utskänkningsskatten. 1 direktiven för utredningen gav jag uttryck åt den uppfattningen alt utskänkningsskatten kan antagas få mindre betydelse från nykterhetspolitiska synpunkter än tidigare. Kommitténs förslag är att vänta i sådan tid, att ett ställningstagande till frågan om utskänkningsskatten kan bli möjligt redan vid 1957 års riksdag. Med tanke härpå finner jag icke lämpligt att det nu fattade beslutet får till följd att utskänkningsskatten skärpes. Den bör i stället utgå med ungefär samma belopp i kronor räknat som hittills. Ett sådant resultat synes enklast kunna uppnås genom att sänka procentsatsen för utskänkningsskatten. I enlighet härmed förordar jag att skatten, i avbidan på frågans prövning vid 1957 års riksdag, bestämmes till 33 procent av utminuteringspriset.

Såsom framgår av det föregående har ett viktigt syfte med 1954 års omreglering av alkoholskatterna varit att främja en övergång inom konsumtionen från spritdrycker till svagare drycker, ett syfte som under trycket av andra faktorer hittills dock inte uppnåtts. Genom den av mig förordade höjningen av spritbeskattningen skapas ökade förutsättningar för en sådan övergång. Då det är angeläget att denna kommer till stånd, bör höjningen av spritbeskattningen inte föranleda till att skatterna för de svagare alkoholdryckerna uppräknas. Denna ståndpunkt innebär att man för dessa dryckers vidkommande godtar den i förhållande till köpkraften sänkta prisnivå som den ekonomiska utvecklingen medfört efter den 1 april 1954.

Den förhöjda spritbeskattningen bör uppenbarligen träda i kraft snarast

Kungl. Maj. ts proposition nr 193 år 1956 21

möjligt. Nvkterhetstillståndets utveckling är sådan, att ett omedelbart ingripande är påkallat.

I detta sammanhang anmäler sig emellertid ett särskilt problem som sammanhänger med att motboksransoneringen hävts. Ett tillkännagivande av att mera betydande höjningar av spritbeskattningen planeras skulle säkerligen komma att utlösa omfattande, måhända panikartade hamstringsköp. Vilka risker detta skulle kunna innebära från nykterhets- och ordningssynpunkter torde inte behöva närmare utvecklas. För att undvika sådana hamstringsköp torde det vara erforderligt att de ändrade bestämmelserna såtillvida får retroaktiv verkan, att de skall tillämpas fr. o. m. den första helgfria dagen efter det propositionen i ämnet avlämnats. Vad jag i enlighet härmed förordar innebär följande. Propositionen avlämnas fredagen den 2 november 1956 efter utminuteringstidens slut, och de nya bestämmelserna angives skola äga tillämpning fr. o. m. den 5 november. Då riksdagen inte torde hinna slutbehandla propositionen före sistnämnda dag och de nya priserna självfallet inte kan tillämpas innan riksdagens beslut föreligger, följer härav att Nya systemaktiebolaget inte kan bedriva försäljning den 5 november. Utminuteringsbutikerna skulle alltså då hållas stängda. Restaurangerna blir oförhindrade att intill dess utminuteringsaffärerna åter öppnar använda sitt lager av spritdrycker för utslcänkning till förut gällande priser. Att restauratörerna härvid bör iakttaga sitt i rusdrycksförsäljningsförordningen stadgade ansvar för ordning och nykterhet på restaurangerna torde inte behöva särskilt framhållas.

Vid tidigare ändringar i fråga om rusdrycksbeskattningen har det inte ansetts erforderligt att ålägga systembolagen att erlägga särskild skatt för sina lager av rusdrycker. Skillnaden mellan den skatt som förut erlagts för lagret och den skatt som skolat utgå enligt de ändrade bestämmelserna har i stället tillgodoförts staten i form av vinstmedel från bolagen. Dessas ombildning till ett för hela riket gemensamt detaljhandelsbolag skulle i och för sig inte behöva påkalla någon ändrad ståndpunkt i frågan. Det tidigare tillämpade förfarandet har emellertid väckt kritik från riksdagens revisorer, och 1956 års riksdag har på hemställan av statsutskottet uttalat sig för att höjningar i rusdrycksbeskattningen även bör föranleda att Nya systemaktiebolagets lager beskattas. I enlighet med vad sålunda uttalats från riksdagens sida förordar jag, att lagerskatt uttas hos bolaget i samband med den nu avsedda skattehöjningen.

Vidare bör restauratörerna i likhet med vad som skett redan vid tidigare skattehöjningar åläggas att erlägga skatt för sina lager av spritdrycker. Skattskyldigheten bör avse det lager som finnes efter utskänkningstidens slut dagen innan utminuteringsaffärerna åter öppnar, och skatten bör utgå med skillnaden mellan det pris som restauratörerna erlagt för samma lager till systembolaget och det pris som skulle ha utgått vid tillämpning av de ändrade skattesatserna.

Den av nykterhetspolitiska skäl motiverade höjning av spritskatterna som här förordas får till följd att statens inkomster av dessa skatter ökar. In­

22 Kungl. Maj.ts proposition nr 193 år 1956

komstökningen blir emellertid begränsad i den mån man uppnår den avsedda minskningen av konsumtionen. Enligt tidigare gjorda beräkningar skulle priselasticiteten vid höjningar av spritpriserna i vårt land vid motboksransonering vara omkring 0,3, d. v. s. en prishöjning med 30 procent skulle medföra att konsumtionen minskas med 9 procent. Beträffande priselasticiteten vid fri försäljning saknas erfarenhet i vårt land. Den är säkerligen högre, sannolikt omkring 0,5. Med ledning av erfarenheter från tidigare skattehöjningar synes vidare kunna antas att de inköpsdämpande verkningarna blir störst under den första tiden efter det skattehöjningen trätt i kraft. Med starkt understrykande av osäkerheten i en bedömning av den väntade utvecklingen torde man på grundval av det anförda kunna beräkna inkomstökningen under innevarande budgetår till omkring 80 miljoner kronor. Beträffande budgetåret 1957/58 torde man kunna antaga att statens inkomster av spritbeskattningen blir omkring 150 miljoner kronor högre än som kunnat påräknas med hittills gällande bestämmelser.

I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet utarbetats förslag till förordning om ändrad lydelse av 2 § 1 mom. samt 5 § förordningen den 26 februari 1954 (nr 72) angående omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker och vin.

Föredragande departementschefen hemställer, att förenämnda författningsförslag måtte genom proposition framläggas för riksdagen.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi­

trädda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Lennart Skoglund

561544 Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag