Prop. 1956:200

('angående anslag till supplementär jordbrukskredit ',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 200 år 1956

1

Nr 200

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till

supplementär jordbrukskredit

;

given Stockholms

slott den 9 november 1956.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departe­ mentschefen hemställt.

Enligt Vårt nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF

Sam. B. Norup

3

Det synes mig som om tillräcklig grund finnes för uppfattningen att kre­ ditsituationen är besvärande för stora delar av jordbruks- och trädgårdsnä­ ringarna och att de rådande kreditrestriktionerna i kombination med struk­ turförhållandena och inträffade skördeskador för närvarande pressar des­ sa näringar på ett sätt som icke avsetts med restriktionerna. Det stöd i fråga om kreditförsörjningen som staten för närvarande ger jordbrukare och trädgårdsodlare genom lån från vissa för speciella ändamål inrättade utlå- ningsfonder samt genom statlig kreditgaranti i syfte att främja berörda nä­ ringars rationalisering synes icke i nuvarande kreditläge vara tillfyllest. Jag anser därför, att åtgärder av engångsnatur bör vidtagas för att öka möj­ ligheterna för de enskilda utövarna av dessa näringar att erhålla krediter. Enär den mera långsiktiga kreditgivningen till berörda näringar, fastighets- krediten, både genom sin storleksordning och utformning, icke lämpligen i nuvarande läge synes böra påverkas av nya statliga låneformer, torde de för­ bättrade kreditmöjligheterna få koncentreras till de mer akuta behoven, nämligen rörelsekrediter. En möjlighet härvidlag vore att direkt lätta på kreditrestriktionerna för jordbrukets och trädgårdsnäringens del genom ett förfarande som motsvarar det som tillämpas i fråga om byggnadskre- diterna. Mot detta alternativ talar dock flera omständigheter, främst då angelägenheten av att kreditåtstramningen bör vara generell för alla kredit­ institut och låneändamål. Om jordbruket och trädgårdsnäringen — liksom tidigare byggnadsverksamheten -— skulle undantagas från kreditpolitikens allmänna riktlinjer skulle även andra näringsgrenar och kategorier låne- sökande kunna göra anspråk på liknande förmåner, därest de skulle råka i en motsvarande helägenhet. Det kan emellertid icke anses lämpligt, att den allmänna kreditpolitiken successivt ersättes med särbestämmelser för olika grupper av lånesökande och låneändamål. Ett tillämpande av samma för­ faringssätt som nu gäller beträffande byggnadskrediterna skulle vidare medföra den nackdelen att man ej, såsom i fråga om nyssnämnda krediter, kunde kontrollera att kreditlättnaden tjänade avsett ändamål. Ett annat tänkbart alternativ vore, att kreditinstituten gåves möjlighet att utan hin­ der av kreditrestriktionerna bevilja lån under förutsättning att lånen kunde anses vara av sådan art och avse sådant ändamål att statlig kreditgaranti skulle kunna medgivas därför. Detta skulle emellertid endast medföra lätt­ nad i fråga om driftslån, som har samband med förvärv av jordbruksegna- hem eller med upplåtelse av kronan tillhörig jord till arrendeegnahem. Gällande bestämmelser medgiver nämligen ej att statlig garanti för drifts­ lån lämnas enskild brukare i andra fall. Det synes icke heller lämpligt att enbart till följd av det nu aktuella läget ändra bestämmelserna och införa möjlighet till dylik statlig kreditgaranti även för rörelsekrediter i allmän­ het.

Den lämpligaste åtgärden för att lätta kreditläget inom jordbruket och trädgårdsnäringen synes mig vara att för dessa näringsgrenars del skapa möjligheter till lån utanför den allmänna lånemarknaden liknande dem som

Kungl. Maj:ts proposition nr 200 år 1956

5

ter och anvisningar besluta angående utlåningen. Såsom låneförmedlare ägde nämnden anlita hypoteksföreningar och centralkassor för jordbrukskredit ävensom de ytterligare kreditinrättningar, som Kungl. Maj :t särskilt be­ stämde. Sålunda erhöll ett mindre antal sparbanker tillstånd att vara låne­ förmedlare. I låneförmedlares behandling av ärenden rörande fonden deltog ett ombud för statsverket. Mot ombudets mening fick lån ej beviljas. Den nu återgivna konstruktionen var anpassad efter den ifrågavarande låneverk- samhetens ändamål, nämligen att bereda jordbrukarna möjligheter att er­ hålla sekundärkrediter på gynnsammare villkor än som normalt kunde er­ hållas i kreditinrättningarna. Då avsikten med den nu föreslagna utlånings- fonden är alt lämna vanliga bankmässiga driftskrediter, synes det beträffan­ de sekundärlånegivningen tillämpade systemet alltför tungt. Jag vill i stäl­ let föreslå följande förfarande. Den nya fonden bör i likhet med fonden för hantverks- och småindustrikredit förvaltas av riksbanken. Liksom är fallet med låneverksamheten med medel ur sistnämnda fond bör låneansökning- arna prövas och avgöras av riksbankens kontor, som får förutsättas ha möjlighet att från lokala myndigheter och kreditinstitut erhålla erforder­ liga uppgifter om de lånesökande. För att underlätta ansökningsförfaran- det kan riksbanken anlita ombud, som från närmaste riksbankskontor må rekvirera erforderliga ansökningshandlingar och tillhandahålla de lånesö­ kande dessa.

Till frågan om ersättning till riksbanken för förvaltningen av fonden och för utlåningsverksamheten torde ställning få tagas, sedan närmare er­ farenhet vunnits om verksamheten.

Den nya fonden torde förslagsvis böra benämnas fonden för supplementär jordbrukskredit. För att snarast lätta det rådande kreditläget inom jordbru­ ket och trädgårdsnäringen bör låneverksamheten påbörjas den 1 januari 1957. Anslag torde därför böra äskas å tilläggsstat I till riksstaten för bud­ getåret 1956/57. De i det föregående föreslagna bestämmelserna rörande ut- låningsfonden och låneverksamheten torde utformas i en särskild kungörel­ se.

Under hänvisning till det ovan anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

a) besluta inrättandet av en statlig utlåningsfond, be­ nämnd fonden för supplementär jordbrukskredit

b) medgiva att lån ur fonden för supplementär jordbruks­ kredit må utlämnas i huvudsaklig överensstämmelse med de bestämmelser som angivits i det föregående samt

c) till

Fonden för supplementär jordbrukskredit

å tilläggs­

stat I till riksstaten för budgetåret 1956/57 under kapital­ budgeten: Statens utlåningsfonder anvisa ett investeringsan- slag av 50 000 000 kronor.

Kiingl. Maj.ts proposition nr 200 år 1956