Prop. 1956:42
('med förslag till förord\xad ning om ändrad lydelse av 1 och 2 §§ förordningen den 11 maj 1951 (nr 230) med provisoriska bestäm\xad melser om särskilda investeringsfonder för ersättan\xad de av förlorade inventarier och lagertillgångar, m. m',)
Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1956 1
Nr 42
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förord
ning om ändrad lydelse av 1 och 2 §§ förordningen den 11 maj 1951 (nr 230) med provisoriska bestäm melser om särskilda investeringsfonder för ersättan de av förlorade inventarier och lagertillgångar, m. m; given Stockholms slott den 16 december 1955.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats rådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till
1) förordning om ändrad lydelse av 1 och 2 §§ förordningen den 11 maj 1951 (nr 230) med provisoriska bestämmelser om särskilda investerings fonder för ersättande av förlorade inventarier och lager tillgångar; samt
2) förordning om ändring i förordningen den 19 februari 1954 (nr 40) med provisoriska bestämmelser om särskild investeringsfond för ersättan de av avyttrat fartyg.
GUSTAF ADOLF
G. E. Sträng
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås, att bestämmelserna om särskilda investerings fonder för ersättande av förlorade inventarier och lagertillgångar och om särskild investeringsfond för ersättande av avyttrat fartyg, vilka bestämmel ser gäller t. o. m. 1956 års taxering, skall tillämpas jämväl vid taxering åren 1957—1959.
Samtidigt föreslås vissa jämkningar i de nuvarande bestämmelserna om fonderna för att bringa dessa bestämmelser i bättre överensstämmelse med de år 1955 antagna nya reglerna för företagsbeskattningen. Sålunda föreslås, i syfte att förhindra att avdragsreglerna utnyttjas dubbelt, att i det fall, då inventarier förlorats eller fartyg avyttrats och den skattskyldige åtnjutit en extra avskrivning motsvarande försäkringsersättningen eller försäljnings summan, avdraget för avsättning till investeringsfond skall minskas med det belopp varmed inventariebeståndets bokförda värde nedbringats genom den extra avskrivningen.
1
ftihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 42
2
Beträffande förordningen om särskilda fartygsfonder föreslås därjämte
vissa ändringar i syfte att vinna en smidigare tillämpning. För att under
lätta finansieringen av ersättningsfartyg föreslås sålunda bl. a., att länssty
relsen redan under det beskattningsår, då nytt fartyg anskaffas, skall äga
återställa den garantiförbindelse som den skattskyldige enligt förordningens
bestämmelser skall lämna såsom säkerhet för det skattebelopp som debi
teras om någon ersättningsanskaffning inte kommer till stånd. Har skatt
skyldig tecknat kontrakt om nybyggnad av fartyg, skall länsstyrelsen kun
na förordna om nedsättning av garantibeloppet i den mån likvid erlägges
enligt kontraktet. Vidare föreslås bestämmelser av innebörd att, då fondav
sättning delvis återföres till beskattning, garantiförbindelse inte får tagas
i anspråk för sitt ändamål för ett större belopp än halva den återförda fond
avsättningen.
Kungl. Maj:ts proposition nr
42
år 1956
Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1956
3
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 1 och 2 §§ förordningen den 11 maj 1951
(nr 230) med provisoriska bestämmelser om särskilda investerings
fonder för ersättande av förlorade inventarier och lagertillgångar
Härigenom förordnas, att 1 och 2 §§ förordningen den 11 maj 1951 (nr 230) med provisoriska bestämmelser om särskilda investeringsfonder för ersättande av förlorade inventarier c rad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse)
1
§•
Vid beräkning av nettointäkt av rörelse enligt kommunalskattelagen och förordningen om statlig in komstskatt under de beskattnings år, för vilka taxering verkställes åren 1951—1953, äger skattskyldig njuta avdrag i enlighet med bestäm melserna i denna förordning för be lopp, som av årsvinsten avsättes till särskild investeringsfond för ersät tande av förlorade inventarier och till särskild investeringsfond för er sättande av förlorade lagertillgång ar.
2
§•
Avdrag enligt 1 § må för visst be skattningsår icke överstiga ett be lopp, motsvarande sådan i den skat tepliktiga inkomsten för beskatt ningsåret ingående ersättning för maskiner eller andra för stadigva rande bruk avsedda inventarier el ler för tillgångar, avsedda för om sättning eller förbrukning i rörel sen, som den skattskyldige åtnjutit på grund av statligt förfogande, eldsvåda eller därmed jämförlig, av den skattskyldiges åtgöranden obe roende anledning.
1 Jfr förordningen den 20 februari 1953, nr 11 maj 1951, nr 230.
lagertillgångar1 11 skola erhålla änd-
(Föreslagen lydelse)
1
§•
Vid beräkning av nettointäkt av rörelse enligt kommunalskattelagen och förordningen om statlig in komstskatt under de beskattnings år, för vilka taxering verkställes åren 1951—1959, äger skattskyldig njuta avdrag i enlighet med bestäm melserna i denna förordning för be lopp, som av årsvinsten avsättes till särskild investeringsfond för ersät tande av förlorade inventarier och till särskild investeringsfond för er sättande av förlorade lagertillgång ar.
2
§.
Avdrag enligt 1 § för avsättning till särskild investeringsfond för er sättande av förlorade inventarier må för visst beskattningsår icke överstiga ett belopp, motsvarande så dan i den skattepliktiga inkomsten för beskattningsåret ingående ersätt ning för maskiner eller andra för stadigvarande bruk avsedda inven tarier, som den skattskyldige åtnju tit på grund av statligt förfogande, eldsvåda eller därmed jämförlig, av den skattskyldiges åtgöranden obe roende anledning. Ilar den skatt skyldige på grund av den åtnjutna
50, om fortsatt tillämpning av förordningen den
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1956
(Nuvarande lydelse)
Såvitt angår tillgångar, avsedda
för omsättning eller förbrukning i
rörelsen, må avdraget icke heller
överstiga ett belopp, motsvarande
minskningen av dold reserv i varu
lagret under beskattningsåret. Vid
beräkning av den dolda reserven
må, om prisstegring å lagret ägt
rum under beskattningsåret, lagret
vid beskattningsårets ingång uppta
gas till återanskaffningsvärdet vid
beskattningsårets utgång.
ersättningen erhållit högre avdrag
för avskrivning å inventarier än
som eljest skulle hava ifrågakom-
mit, skall dock iakttagas att avdra
get för avsättning till investerings
fond skall i motsvarande mån jäm
kas.
Avdrag enligt 1 § för avsättning
till särskild investeringsfond för er
sättande av förlorade lag er tillgång ar
må för visst beskattningsår icke
överstiga ett belopp, motsvarande
sådan i den skattepliktiga inkoms
ten för beskattningsåret ingående
ersättning för tillgångar, avsedda
för omsättning eller förbrukning i
rörelsen, som den skattskyldige åt
njutit på grund av statligt förfogan
de, eldsvåda eller därmed jämförlig,
av hans åtgöranden oberoende anled
ning. Avdraget må icke heller över
stiga ett belopp, motsvarande minsk
ningen av dold reserv i varulagret un
der beskattningsåret. Vid beräkning
av den dolda reserven må, om pris
stegring å lagret ägt rum under be
skattningsåret, lagret vid beskatt
ningsårets ingång upptagas till åter
anskaffningsvärdet vid beskattnings
årets utgång.
(Föreslagen lydelse)
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssam
ling; dock att 2 § i dess äldre lydelse fortfarande skall äga tillämpning be
träffande 1956 års taxering och beträffande eftertaxering för år 1956 eller
tidigare år.
Genom denna förordning upphäves förordningen den 20 februari 1953
(nr 50) om fortsatt tillämpning av förordningen den 11 maj 1951 (nr 230)
med provisoriska bestämmelser om särskilda investeringsfonder för ersät
tande av förlorade inventarier och lagertillgångar.
Kungl. Maj.ts proposition nr 42 år 1956
5
Förslag
till
förordning om ändring i förordningen den 19 februari 1954 (nr 40) med provisoriska bestämmelser om särskild investe
ringsfond för ersättande av avyttrat fartyg
Härigenom förordnas, att 1, 2, 4 och 12 §§ förordningen den 19 februari 1954 (nr 40) med provisoriska bestämmelser om särskild investeringsfond för ersättande av avyttrat fartyg skola erhålla ändrad lydelse på sätt ne dan angives.
(Nuvarande lydelse)
1
§•
Vid beräkning av nettointäkt av rörelse enligt kommunalskattelagen och förordningen om statlig in komstskatt för de beskattningsår, beträffande vilka taxering verkstäl les av beskattningsnämnd i första instans åren 1954—1956, må avdrag åtnjutas i enlighet med bestämmel serna i denna förordning för belopp, som avsatts till särskild investe ringsfond för ersättande av avyttrat fartyg. Den, som enligt lag är bok- föringsskyldig, skall därvid av års vinsten ha gjort en motsvarande av sättning i räkenskaperna för be skattningsåret.
2
§•
Avdrag enligt 1 § må för visst be skattningsår icke överstiga vare sig dubbla det belopp, för vilket ställts garanti som i nästföljande stycke sägs, eller det belopp, varmed ersätt ning för avyttrat fartyg, som utgjort tillgång för stadigvarande bruk i rö relsen, ingår i den skattepliktiga in täkten av rörelsen för beskattnings året.
(Föreslagen lydelse)
1
§•
Vid beräkning av nettointäkt av rörelse enligt kommunalskattelagen och förordningen om statlig in komstskatt för de beskattningsår, beträffande vilka taxering verkstäl les av beskattningsnämnd i första instans åren 1954—1959, må avdrag åtnjutas i enlighet med bestämmel serna i denna förordning för belopp, som avsatts till särskild investe ringsfond för ersättande av avytt rat fartyg. Den, som enligt lag är bokföringsskyldig, skall därvid av årsvinsten ha gjort en motsvarande avsättning i räkenskaperna för be skattningsåret.
2
§•
Avdrag enligt 1 § må, där ej annat följer av medgivande enligt 4 § tredje stycket, för visst beskattningsår icke överstiga dubbla det belopp, för vil ket ställts garanti som i nästföljande stycke sägs. Avdraget må ej heller överstiga det belopp, varmed ersätt ning för avyttrat fartyg, som utgjort tillgång för stadigvarande bruk i rö relsen, ingår i den skattepliktiga in täkten av rörelsen för beskattnings året. Har den skattskyldige i anled ning av ersättningen erhållit högre avdrag för avskrivning å inventarier än som eljest skulle ha ifrågakom-
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 42 år 1956
(Nuvarande lydelse)
Såsom förutsättning för att avdrag
enligt denna förordning må åtnjutas
skall gälla, att den skattskyldige till
länsstyrelsen i det län, inom vilket
han taxeras till statlig inkomstskatt,
överlämnat av svensk bank utfärdad
garantiförbindelse enligt vilken ban
ken förklarat sig intill angivet belopp
svara för den kvarstående eller till
kommande skatt, som den skattskyl
dige må ha att erlägga för beskatt
ningsår under vilket fondmedel, vil
ka icke använts för sitt ändamål,
återförts till beskattning. Är fråga
om handels- eller kommanditbolag,
skall garantiförbindelsen avse den
kvarstående eller tillkommande skatt,
som envar delägare i bolaget må ha
att erlägga för beskattningsår som
nyss sagts. Förbindelsen skall i så
dant fall överlämnas till länsstyrel
sen i det län, inom vilket någon del
ägare i bolaget taxeras till statlig in
komstskatt.
inkomstskatt.
Det åligger-------------förordning verkställts.
Garantiförbindelse skall------- - — att fastställa.
mit, skall dock iakttagas att avdra
get för avsättning till investerings
fond skall i motsvarande mån jäm
kas.
Såsom förutsättning för att avdrag
enligt denna förordning må åtnjutas
skall, där ej annat följer av medgi
vande enligt 4 § tredje stycket,
gälla, att den skattskyldige till läns
styrelsen i det län, inom vilket han
taxeras till statlig inkomstskatt,
överlämnat av svensk bank utfärdad
garantiförbindelse enligt vilken ban
ken förklarat sig intill angivet be
lopp svara för den kvarstående eller
tillkommande skatt, som den skatt
skyldige må ha att erlägga för be
skattningsår under vilket fondme
del, vilka icke använts för sitt ända
mål, återförts till beskattning. Är frå
ga om handels- eller kommanditbo
lag, skall garantiförbindelsen avse
den kvarstående eller tillkommande
skatt, som envar delägare i bolaget
må ha att erlägga för beskattningsår
som nyss sagts. Förbindelsen skall i
sådant fall överlämnas till länssty
relsen i det län, inom vilket någon
delägare i
(Föreslagen lydelse)
bolaget taxeras till statlig
4 §•
Investeringsfond enligt
Har under — —--------
4 §•
anskaffat fartyg.
— dylikt fall.
Har annat fartyg anskaffats först
efter utgången av det beskattnings
år som i nästföregående stycke sägs
men före den 1 april under taxe
ringsåret eller har den skattskyldige
före sistnämnda tidpunkt fullgjort
förskotts- eller dellikvid, varom i 12 §
tredje stycket förmäles, äger läns
styrelsen, därest omständigheterna
giva skälig anledning antaga att fon
den kommer att tagas i anspråk för
sitt ändamål, medgiva att garanti
förbindelse icke avlämnas eller att
sådan förbindelse lämnas till ett med
högst hälften av anskaffningskostna
den eller av den gjorda förskotts-
eller dellikviden nedsatt belopp.
7
Kungl. Maj.ts proposition nr 42 år 1956
(Nuvarande lydelse)
12
§.
(Föreslagen lydelse)
12
§.
Länsstyrelsen skall-------------skola antecknas. Ha till-------------------------------------därefter erfordras.
Har skattskyldig tecknat kontrakt om byggande av fartyg, vilket enligt kontraktet skall levereras inom tid,
Ha till investeringsfond avsatta medel delvis tagits i anspråk för sitt ändamål eller erfordras av annan or sak garantiförbindelse allenast å ett mindre belopp än tidigare, skall, där est garantiförbindelse å detta lägre belopp överlämnas, den ursprungli ga förbindelsen återställas till den som överlämnat densamma. Har fondavsättningen i sin helhet tagits i anspråk för sitt ändamål, skall ga rantiförbindelsen återställas.
som angives i 6 § andra stycket, och styrker den skattskyldige att han ef ter den tidpunkt, då försäljning som föranlett fondavsättningen ägt rum, fullgjort förskotts- eller dellikvid i en lighet med kontraktet, äger länssty relsen medgiva, att beloppet enligt av lämnad garantiförbindelse nedsåttes med högst hälften av den sålunda fullgjorda likviden. Sådant medgivan de må icke lämnas med mindre det med hänsyn till den skattskyldiges förhållanden och övriga föreliggande omständigheter skäligen kan antagas, att fonden kommer att tagas i anspråk för sitt ändamål. 1 samband med med givande som nu sagts skall länsstyrel sen lämna underrättelse härom till den bank, som utfärdat garantiförbin
delsen, med uppgift tillika å det ga rantibelopp, som därefter erfordras.
Ha till investeringsfond avsatta medel delvis tagits i anspråk för sitt ändamål eller erfordras av annan or sak garantiförbindelse allenast å ett mindre belopp än tidigare, skall, där est garantiförbindelse å detta lägre belopp överlämnas, den ursprungli ga förbindelsen återställas till den som överlämnat densamma. Har fondavsättningen i sin helhet tagits i anspråk för sitt ändamål, skall garantiförbindelsen återställas. Har den skattskyldige anskaffat fartyg och motsvarar anskaffningskostna den — i förekommande fall efter av drag för tidigare åtnjutna avdrag för nedskrivning å värdet av rättig het till leverans av fartyget enligt ej fullgjort köpekontrakt — lägst det å fonden innestående beloppet, må ga rantiförbindelsen, oaktat fonden än nu icke tagits i anspråk för sitt ända mål, efter länsstyrelsens beprövande återställas. År anskaffningskostnaden för fartyget lägre än nyss sagts, må
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1956
(Nuvarande lydelse)
Det åligger länsstyrelse, till vilken
garantiförbindelse överlämnats, att
tillse att densamma i förekommande
fall blir för sitt ändamål utnyttjad.
När garantiförbindelsen icke längre
erfordras, skall densamma återstäl
las.
förbindelsen återställas, om den skatt
skyldige till länsstyrelsen överlämnar
ny garantiförbindelse, lydande å be
lopp som motsvarar lägst hälften av
vad som beräknas kvarstå å investe
ringsfonden, sedan denna tagits i
anspråk för avskrivning å fartyget.
Det åligger länsstyrelse, till vilken
garantiförbindelse överlämnats, att
tillse att densamma i förekommande
fall blir för sitt ändamål utnyttjad.
Förbindelsen må dock icke tagas i
anspråk för ett större belopp än som
motsvarar hälften av till beskattning
återförd fondavsättning. När garanti
förbindelsen icke längre erfordras,
skall densamma återställas.
(Föreslagen lydelse)
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
(fara meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling;
dock att 2 § första stycket tredje punkten skall tillämpas först vid 1957 års
taxering.
Kungl. Maj:ts proposition nr A2 år 1956
9
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16 de cember 1955.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström, Lange, Lindholm.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler fråga om fortsatt tillämpning av gällande provisoriska bestämmelser om särskilda in vesteringsfonder för ersättande av förlorade inventarier och lagertillgangar samt om särskild investeringsfond för ersättande av avyttrat fartyg, m. m. och anför därvid följande.
Gällande bestämmelser m. m. Bestämmelser om avsättning till investe ringsfonder har meddelats i förordningen den 27 maj 1955 (nr 256) om investeringsfonder för konjunkturutjämning. Enligt denna medges rätt till avdrag vid taxeringen till kommunal och statlig inkomstskatt för avsätt ningar till vissa angivna investeringsfonder. Dessa bestämmelser, som är av permanent karaktär, har tillkommit i syfte att befordra konjunkturutjäm ningen.
Vid sidan härav finns vissa provisoriska bestämmelser avseende dels in vesteringsfonder för ersättande av förlorade inventarier eller lagertillgångai
(s. k. eldsvådefonder) och dels investeringsfonder för ersättande av avyttrat fartyg (s. k. fartygsfonder).
Bestämmelser om eldsvådefonder har upptagits i förordningen den 11 maj 1951 (nr 230) med provisoriska bestämmelser om särskilda investeringsfon der för ersättande av förlorade inventarier och lagertillgångar. Syftet med denna lagstiftning är att bereda möjlighet till uppskov viss tid med beskatt ningen av medel, som erhålles såsom försäkringsersättning eller liknande i samband med förlust av inventarier och lager. Med uppskovet kan för hindras, att en betydande del av dessa medel konsumeras av skatter; un der uppskovstiden kan ersättningsanskaffning verkställas.
Enligt sistnämnda förordning äger skattskyldig fysisk eller juridisk pei- son vid beräkning av nettointäkt av rörelse enligt kommunalskattelagen och förordningen om statlig inkomstskatt njuta avdrag för belopp, som av års vinsten avsättes till särskild investeringsfond för ersättande av förlorade in ventarier och till särskild investeringsfond för ersättande av förlorade la-
10
gertillgångar. Förlusten skall ha uppstått på grund av statligt förfogande,
eldsvåda eller därmed jämförlig, av den skattskyldiges åtgöranden oberoen
de anledning. Avdrag enligt förordningen kunde ursprungligen medgivas vid
taxering, som verkställdes åren 1951—1953. Genom förordningen den 20
februari 1953, nr 50, har förordnats att bestämmelserna i 1951 års förord
ning skall äga tillämpning jämväl vid taxering, som verkställes åren 1954__
1956.
Beträffande avdragets storlek har meddelats vissa spärregler. Avdraget får
sålunda för visst beskattningsår inte överstiga beloppet av den i den skatte
pliktiga inkomsten för beskattningsåret ingående ersättning för inventa
rier eller lagertillgångar, vilken den skattskyldige åtnjutit på grund av det
statliga förfogandet, eldsvådan etc.
Ytterligare en spärr finns såvitt angår lagertillgångar, i det att avdraget
inte må överstiga ett belopp, motsvarande minskningen av dold reserv i va
rulagret under beskattningsåret. Vid beräkning av den dolda reserven må,
om prisstegring å lagret ägt rum under beskattningsåret, lagret vid beskatt
ningsårets ingång upptagas till återanskaffningsvärdet vid beskattningsårets
utgång.
Särskild investeringsfond för ersättande av förlorade inventarier må tagas
i anspråk för avskrivning å maskiner och andra för stadigvarande bruk
avsedda inventarier, som anskaffats under beskattningsåret. Särskild in
vesteringsfond för ersättande av förlorade lagertillgångar får tagas i an
språk för nedskrivning å råvaror samt hel- och halvfabrikat med högst ett
belopp motsvarande kostnaderna under beskattningsåret för tillverkning
eller anskaffning av dylika tillgångar, i den mån tillverkningen eller an
skaffningen innefattar lagerökning under året. Något särskilt medgivande av
myndighet e. d. erfordras inte för att fonderna skall få tagas i anspråk.
Återföring till beskattning av till investeringsfond avsatta medel skall ske
dels om den skattskyldige tagit fonden i anspråk för annat ändamål än som
avsetts vid avsättningen, dels om den skattskyldige trätt i likvidation och
dels om de avsatta medlen inte tagits i anspråk senast under det beskatt
ningsår, för vilket taxering sker under sjätte taxeringsåret efter det, då av
drag för avsättningen ägt rum.
Bestämmelser om s. k. fartygsfonder har upptagits i förordningen den 19
februari 1954 (nr 40) med provisoriska bestämmelser om särskild investe
ringsfond för ersättande av avyttrat fartyg. Denna lagstiftning, som inte
har föregåtts av några liknande regler, har tillkommit mot följande bak
grund. Vad som erhålles vid försäljning av fartyg, som utgör tillgång i
förvärvskällan rörelse, måste helt eller delvis upptagas såsom intäkt av rö
relse för det beskattningsår, då försäljningen skett. Har ersättningsanskaff
ning inte ägt rum under samma år, i följd varav mot det framkomna skatte
pliktiga beloppet inte kan göras någon avskrivning å nyförvärvat fartyg, kan
beskattningseffekten bli sådan att den avsedda framtida ersättningsan
skaffningen försvåras. Genom 1954 års lagstiftning om fartygsfonder har
skapats möjlighet för skattskyldig att genom avsättning till sådan fond er
Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1956
11
hålla uppskov viss tid med beskattningen av ersättningen för avyttrat far tyg just för att underlätta en ersättningsanskaffning under samma tid.
Ehuru ifrågavarande lagstiftning tillkommit närmast med hänsyn till de för rederinäringen föreliggande speciella förhållandena, har den utformats så att beska-ttningsanståndet kan utnyttjas av varje rörelseidkare, som av yttrat till rörelsen hörande fartyg, sålunda även t. ex. fiskare. Genom före varande förordning öppnades möjlighet till avdrag för fondavsättning vid taxeringarna åren 1954—1956.
För att förhindra att bestämmelserna utnyttjas i skatteundandragande syfte eller eljest åsamkar det allmänna skatteförluster kräves för avdrags- rätt, att den skattskyldige ställt bankgaranti för det skattebelopp, som de biteras, om någon ersättningsanskaffning inte kommer till stånd under an- ståndstiden. Detta skattebelopp har, beräknat efter schablonmässiga grun der, ansetts motsvara halva det avsatta beloppet. Bankgarantin skall följ aktligen uppgå till ett belopp som motsvarar halva fondavsättningen.
Beträffande avdragsrättens storlek har vissa begränsningsregler upp ställts. Avdraget får sålunda för visst beskattningsår inte överstiga det be lopp, varmed ersättning för avyttrat fartyg, som utgjort tillgång för stadig varande bruk i rörelsen, ingår i den skattepliktiga intäkten av rörelsen för beskattningsåret. I motsats till vad som gäller enligt förordningen om elds- vådefonder får avsättning ej ske för vad som av ersättningen kan vara att hänföra till realisationsvinst. Vidare gäller som nyss nämnts att avdrag för fondavsättning inte får överstiga dubbla det belopp, för vilket ställts bankgaranti.
Investeringsfond för ersättande av avyttrat fartyg må tagas i anspråk för avskrivning av fartyg som anskaffats under beskattningsåret. Då ersätt ningsanskaffningen sker, anses det nya fartyget i beskattningsavseende av skrivet med belopp motsvarande de ianspråktagna fondmedlen.
Äterföring till beskattning av till investeringsfond avsatta medel, jämte på visst sätt beräknad ränta, skall ske dels om den skattskyldige kunnat taga investeringsfond i anspråk men underlåtit detta, dels om de avsatta medlen inte tagits i anspråk senast under det beskattningsår, för vilket taxering sker under sjätte taxeringsåret efter det, då avdrag för avsätt ningen ägt rum, dels om den skattskyldige tagit investeringsfond i anspråk för annat ändamål än som avses med avsättningen, dels om den skattskyl dige trätt i likvidation eller upplösts genom fusion dels ock om oskiftat dödsbo som har fondavsättning skiftas.
Det åligger länsstyrelse, till vilken garantiförbindelse överlämnats, att tillse att densamma i förekommande fall utnyttjas för sitt ändamål samt att garantiförbindelsen återställes, när den inte längre erfordras.
I detta sammanhang må erinras om att vissa speciella bestämmelser i kommunalskattelagen medger visst rådrum med beskattningen av ersätt ning i samband med förlisning och liknande.
Kungl. Maj:ts proposition nr A2 år 1956
12
Enligt 28 § 2 mom. kommunalskattelagen får sålunda ersättning, som
uppburits vid förlust av fartyg, av den skattskyldige fritt fördelas till be
skattning på högst tre år. Enligt tredje stycket punkt 4 av anvisningarna
till 29 § samma lag får i det fall tillgångar, anskaffade före det aktuella
räkenskapsårets ingång, avyttrats eller förlorats, därvid försäkringsersätt
ning avtalats, med tillämpning av den s. k. nettometoden en extra avskriv
ning göras med ett belopp motsvarande försäljningssumman eller försäk
ringsersättningen. Även i fråga om varulager föreligger möjlighet att i vissa
fall uppskjuta beskattningen av försäkringsersättningar. I vissa fall av la
germinskning får nämligen enligt sjätte stycket punkt 1 av anvisningarna
till 41 § kommunalskattelagen avsättning ske till lagerregleringskonto
fr. o. m. 1957 års taxering.
Vidare må erinras om att företagsbeskattningskommittén, ehuru den inte
i sitt betänkande (SOU 1954: 19) till behandling upptagit förordningarna
om eldsvådefonder och fartygsfonder, likväl som sin mening uttalat att goda
skäl torde kunna åberopas för att inarbeta båda författningarna i den per
manenta lagstiftningen. Frågan härom ansågs emellertid böra upptagas till
närmare prövning i ett senare sammanhang därvid författningarna tillika
torde behöva göras till föremål för den översyn som betingades av efter
hand vunna erfarenheter.
I anledning av i ämnet väckta motioner vid 1955 års vårriksdag förkla
rade sig bevillningsutskottet i sitt betänkande nr 45, under hänvisning till
att de båda förordningarna om speciella investeringsfonder torde böra över
ses, inte vara berett att förorda, att riksdagen omedelbart antog de båda för
fattningarna såsom permanenta. Utskottet förutsatte emellertid att den er
forderliga översynen om möjligt verkställdes inom sådan tid att förslag om
permanent lagstiftning i förevarande hänseende kunde föreläggas redan
1956 års riksdag.
I detta sammanhang torde slutligen få omnämnas att från finansdeparte
mentets sida under hand inhämtats yttranden från vissa länsstyrelser, all
männa ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden och bl. a. före
trädare för bankväsendet samt rederi- och sjöfartsnäringen rörande vunna
erfarenheter vid tillämpningen av de särskilda investeringsfonderna. I ytt
randena framhålles genomgående att behov alltjämt torde föreligga av möj
ligheter i avsedda fall att göra avsättning till särskilda investeringsfonder.
I åtskilliga yttranden uttalas önskvärdheten av att bestämmelserna i ämnet
gives permanent karaktär, vilket ifrågasättes böra ske antingen genom att
bestämmelserna inarbetas i kommunalskattelagen eller i förordningen om
konjunkturinvesteringsfonder eller att de gällande förordningarna om sär
skilda investeringsfonder kvarstår oförändrade men utan begränsad giltig
hetstid. Av yttrandena framgar att i vissa detaljhänseenden förtydliganden
av eller ändringar i författningstexten är påkallade. Hithörande spörsmål be
handlas i det följande.
Kungl. Maj:ts proposition nr
42
år 1956
13
Departementschefen. Bestämmelser rörande avsättning till s. k. eldsvåde- fonder tillkom såsom ett provisorium i anledning av de under krigs- och efterkrigsförhållandena rådande svårigheterna att ersätta förlorade maski ner och lagertillgångar. Sedan möjligheterna att återanskaffa förlorade ma skiner och lagertillgångar blev normala, visade sig emellertid behov alltjämt föreligga av särskilda regler, som möjliggjorde skattefria fondavsättningar vid eldsvåda och liknande händelser. I avbidan på en definitiv reglering av hithörande spörsmål har de tillfälliga bestämmelserna rörande skattefria avsättningar till ifrågavarande fonder därför förlänats fortsatt giltighet efterhand. Enligt de senast meddelade bestämmelserna får såsom redan nämnts avsättning till dylika fonder ske till och med det beskattningsår, för vilket taxering äger rum år 1956. Anledningen till att förordningen om särskilda fartygsfonder gavs motsvarande giltighetstid var bl. a., att de båda förordningarna reglerade likartade spörsmål och även i övrigt hade nära samband med varandra.
Även om 1955 års lagstiftning om konjunkturinvesteringsfonder medger större avsättningsmöjligheter och ett friare ianspråktagande av fondmed len än den tidigare lagstiftningen i ämnet av år 1947, kan förefintliga av sättningsmöjligheter inte anses ersätta bestämmelser av den innebörd som innehålles i förordningarna om eldsvådefonder och särskilda fartygsfonder. Härutinnan synes samma bedömande böra göras som efter tillkomsten av 1947 års lagstiftning om investeringsfonder, då behov av särskilda bestäm melser om eldsvådefonder alltjämt ansågs föreligga.
De år 1955 antagna bestämmelserna i kommunalskattelagen om avskriv ning och lagervärdering tillgodoser i viss mån vad man velat vinna genom bestämmelserna om eldsvådefonder och särskilda fartygsfonder. Vad angår maskiner och andra inventarier —• alltså även fartyg — kan skattskyldig sålunda med tillämpning av bestämmelserna om nettometoden undvika be skattning av intäkt i anledning av förlust eller försäljning av sådana till gångar genom att göra en särskild avskrivning med belopp motsvarande den uppburna ersättningen. Möjligheten att utnyttja nettometoden är emel lertid begränsad. Härför förutsättes bl. a. att den skattskyldige har out nyttjat avskrivningsunderlag, varå den extra avskrivningen kan ske. Detta är inte fallet beträffande exempelvis s. k. enbåtsrederier i vidare mån än de kunnat ordna ersättningsanskaffningen under samma år som förlusten eller försäljningen av det äldre fartyget skett. Av det sagda torde framgå att behov alltjämt föreligger av bestämmelser rörande eldsvådefonder för inventarier samt särskilda fartygsfonder.
Vad angår varulager kan det synas vara i viss mån tveksamt, huruvida behov av särskilda bestämmelser rörande uppskov med beskattningen av er sättning för förlorade lagertillgångar föreligger, sedan avdragsrätt för av sättning till lagerregleringskonto införts från och med 1957 års taxering. Det torde emellertid inte vara möjligt att taga definitiv ställning till denna frå ga, förrän erfarenhet vunnits av tillämpningen av de nya reglerna för varula
Kungl. i\Iaj:ts proposition nr 42 år 1956
14
gervärderingen. En lagstiftning om eldsvådefonder för lagertillgångar synes
sålunda tills vidare icke kunna undvaras, men den bör å andra sidan endast
ha provisorisk karaktär.
Detta synes vidare, om hänsyn tages till det nära samband som råder så
väl mellan de båda formerna av eldsvådefonder inbördes som mellan dessa
fonder och de särskilda fartygsfonderna, böra medföra att frågan om en per
manent lagstiftning på förevarande områden i sin helhet skjutes på fram
tiden för att kunna göras till föremål för ett samlat övervägande. Till för
mån för ett sådant ställningstagande kan även anföras att vid en permanent
lagstiftning det torde få anses önskvärt att i möjlig mån anpassa bestäm
melserna till de efter 1955 års reform gällande reglerna för företagsbeskatt-
ningen. En sådan anpassning synes inte lämpligen böra ske, förrän nyss
nämnda bestämmelser varit i tillämpning någon tid. Det måste också anses
önskvärt att, innan en permanent lagstiftning genomföres, erhålla ytterligare
erfarenheter från tillämpningen av förordningen om särskilda fartygsfonder,
vilken i flera hänseenden innebär en nyhet i vår skattelagstiftning.
Med åberopande av det anförda förordar jag att 1951 års lagstiftning om
eldsvådefonder och 1954 års lagstiftning om särskilda fartygsfonder gives
fortsatt giltighet under ytterligare tre år.
Nyss har framhållits att en anpassning av bestämmelserna om eldsvåde-
ionder och fartygsfonder till de år 1955 antagna nya reglerna för företags
beskattningen i huvudsak bör anstå till dess frågan om permanenta regler
rörande ifrågavarande fonder upptages. Vissa hithörande spörsmål synes
emellertid vara av den art att de bör prövas redan i detta sammanhang.
I föroidningen om särskilda fartygsfonder torde även av andra skäl några
ändringar böra företas.
Vad först angår eldsvådefonderna får jag erinra om att enligt reglerna
för den räkenskapsenliga avskrivningen får, om försäkringsersättning har
erhållits för förlorade inventarier, särskilt avdrag för avskrivning med till-
lämpning av nettometoden åtnjutas med belopp, motsvarande den uppkomna
intäkten. Avdrag för avsättning till eldsvådefond för inventarier förutsätter
a andra sidan endast att avdraget för visst beskattningsår inte överstiger ett
belopp, motsvarande den i den skattepliktiga inkomsten för beskattnings
året ingående ersättningen för förlorade inventarier. Bestämmelsernas orda
lydelse synes sålunda möjliggöra att i det fall, då nettometoden tillämpats,
avdrag tillika får ske för avsättning till eldsvådefond. Ett sådant utnytt
jande av reglerna är självfallet inte godtagbart. Har särskilt avdrag enligt
nettometoden beviljats, bör följden härav bli en reducering av det belopp
för vilket avdrag för fondavsättning medgives. Skäl att nedsätta sistnämnda
avdrag föreligger emellertid inte med mindre den särskilda avskrivning
en enligt nettometoden medfört att vid inkomsttaxeringen godkänts ett lägre
bokfört värde å den skattskyldiges hela inventariebestånd än vad eljest
kunnat ske enligt reglerna för den räkenskapsenliga avskrivningen. Föl
jande exempel må belysa innebörden av det sagda.
Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1956
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1956
Vid beskattningsårets ingång är inventariebeståndets bokförda värde 100 000 kronor. Under året åtnjutes ersättning för förlorade inventarier med 40 000 kronor. Någon nyanskaffning sker inte under beskattningsåret. Det förutsättes vidare, att avskrivning enligt andra stycket av punkt 4 anvis ningarna till 29 § kommunalskattelagen (huvudregeln) utnyttjas helt samt att avskrivning enligt sjätte stycket av samma punkt (kompletteringsre- geln) får ske med 50 000 kronor.
Om nettometoden inte utnyttjas, får avskrivning ske enligt följande.
Ingående bokfört värde .................................... 100 000 Avskrivning.............................................................. Lägsta tillåtna bokförda värde vid beskattnings
årets utgång..........................................................
Huvudregeln Kompletle-
ringsregeln
30 000
50 000
70 000
50 000
Utnyttjas nettometoden blir lägsta tillåtna bokförda värdet å inventarie- beståndet i den utgående balansräkningen [70 % av (100 000 — 40 000) =] 42 000 kronor enligt huvudregeln. Effekten av nettometoden blir alltså i det valda exemplet att det vid taxeringen godtagbara lägsta värdet å inventarie- beståndet nedgår med (70 000 — 42 000 =) 28 000 kronor. Da emellertid den skattskyldige enligt kompletteringsregeln ägt bokföra inventariebeståndet vid beskattningsårets utgång till lägst 50 000 kronor, uppgår den verkliga fördelen av nettometoden till endast (50 000 — 42 000 =) 8 000 kronor. Den eljest avdragsgilla fondavsättningen, 40 000 kronor, bör därför, om man vill förhindra att dubbelt avdrag åtnjutes, nedsättas med 8 000 kronor. Hade den skattskyldige i exemplet inte helt utnyttjat nettometoden utan nöjt sig med att skriva ner inventariebeståndet till exempelvis 45 000 kro nor, skall fondavsättningen nedsättas med (50 000 — 45 000 =) 5 000 kro nor.
Jag förordar att bestämmelser av nyss angiven innebörd intages i 2 § av 1951 års förordning. I anslutning härtill torde få anmärkas att nettometo den lagfästs endast vid den räkenskapsenliga avskrivningen. Skulle emel lertid i praxis nettometoden tillåtas även vid planenlig avskrivning, bör enligt min mening det av mig förordade stadgandet i 2 § 1951 års förord ning vinna analog tillämpning.
Såvitt angår eldsvådefond för lagertillgångar får avdrag för fondavsätt ning enligt nu gällande bestämmelser inte överstiga — förutom den i den skattepliktiga inkomsten ingående ersättningen för förlorade lagertillgångar — ett belopp, motsvarande minskningen av dold reserv i varulagret under beskattningsåret. Efter tillkomsten av bestämmelser som möjliggör avsätt ning till lagerregleringskonto, vilka bestämmelser som förut nämnts får tillämpas första gången vid 1957 års taxering, synes i dold reserv i lagret vid beskattningsårets utgång böra inräknas även under samma år godkänd avsättning till lagerregleringskonto. Den dolda reserven i sagda lager blir med andra ord summan av värdet av lagret vid beskattningsårets utgång
16
och godkänd avsättning till lagerregleringskonto. Någon författningsmäs-
sig reglering av på vilket sätt dold reserv i angivet fall skall beräknas synes
inte erforderligt. Jag förutsätter emellertid att av de formulär rörande
fondavsättning, som skattskyldig har att foga till sin självdeklaration, i
fortsättningen skall framgå hur dold reserv beräknas, då avsättning till
lagerregleringskonto godkänts vid taxeringen.
Slutligen vill jag i detta sammanhang anmärka att förordningens be
stämmelser torde få anses innebära, att ersättning för förlorade inventa
rier berättigar till avdrag allenast för avsättning till särskild investerings
fond för ersättande av förlorade inventarier och att ersättning för lager
tillgångar berättigar till avdrag endast för avsättning till särskild investe
ringsfond för ersättande av förlorade lagertillgångar. Då emellertid bestäm
melsernas avfattning synes kunna ge utrymme för viss tvekan på denna
punkt, förordar jag att 2 § omredigeras så, att den avsedda innebörden tyd
ligt framträder.
Jag övergår härefter till att behandla vissa spörsmål avseende reglerna
för de särskilda fartygsfonderna.
Vad i det föregående anförts rörande möjligheten att samtidigt åtnjuta
dels särskilt avdrag för avskrivning med tillämpning av nettometoden och
dels avdrag för avsättning till eldsvådefond för inventarier äger giltighet
jämväl i avseende å de särskilda fartygsfonderna. På förut anförda skäl
förordar jag därför att i 2 § sistnämnda förordning införes ett stadgande
av samma innebörd som förut föreslagits beträffande 2 § förordningen om
eldsvådefonder.
I andra stycket av 4 § förordningen om särskilda fartygsfonder har före
skrivits att, om skattskyldig under det år, då försäljning sker, anskaffar
annat fartyg, vinsten i första hand skall användas för avskrivning av detta
fartyg. Därvid skall så anses som om avsättning till investeringsfond verk
ställts, varefter medlen omedelbart tagits i anspråk för sitt ändamål. Någon
garantiförbindelse behöver i dylikt fall inte avlämnas.
Förutsättning enligt den nu gällande ordningen för att garantiförbindelse
ej skall behöva avlämnas är alltså, att försäljning av fartyg och ersättnings
anskaffning skett under samma beskattningsår. Erfarenheten har emellertid
visat, att det skulle vara önskvärt att kunna efterge kravet på garantiför
bindelse även i vissa fall, då fartygsleveransen fördröjts så att det nya
fartyget levereras först efter utgången av ifrågavarande beskattningsår. För
att undgå att intäkten av försäljningen beskattas måste visserligen den
skattskyldige i dylikt fall göra fondavsättning under det beskattningsår,
då fartyg försålts. Har emellertid det nya fartyget levererats innan taxering
en för nämnda beskattningsår sker, föreligger möjlighet att i samband med
prövning av yrkandet om avdrag för fondavsättningen konstatera, att er-
sättningsfartyg anskaffats och att sålunda den gjorda fondavsättningen kan
tagas i anspråk för sitt ändamål. Med hänsyn till det nära samband i tiden
mellan fondavsättning och fondmedlens ianspråktagande som i sådant fall
Kungl. Maj. ts proposition nr
42
år 1956
17
föreligger, bör enligt min mening kravet på garantiförbindelse på framställ
ning av den skattskyldige kunna eftergivas eller, om fondavsättningen inte
helt konsumerats, nedsättas. En prövning synes alltså erforderlig och den
na bör lämpligen ankomma på länsstyrelsen. Som allmän regel synes därvid
böra gälla att kravet på garantiförbindelse i fall, varom nu är fråga, må
eftergivas, därest länsstyrelsen på grund av sin kännedom om den skatt
skyldige och övriga föreliggande omständigheter har anledning antaga att
eftergivande av säkerheten inte skulle asamka det allmänna skatteföi-
luster.
För att undvika osäkerhet i tillämpningen bör möjligheten att efterge
kravet på garantiförbindelse begränsas till sadana fall, där ersättningsfarty-
get levererats före en viss dag under det taxeringsår, då taxering i första
instans skall ske för det beskattningsår under vilket fartyg försålts. Jag för
ordar att gränsen sättes vid den 1 april under taxeringsåret. Om den skatt
skyldiges räkenskapsår avslutas t. ex. den 5 mars 1956, skall taxering i förs
ta instans för detta räkenskapsår ske under 1957. Eftergift kan sålunda ske
om ersättningsfartyget levereras före den 1 april 1957. Har i stället räken
skapsåret avslutats den 1 februari 1956, skall taxeringen äga rum samma år.
Det föreslagna stadgandet blir i så fall tillämpligt endast under förutsätt
ning att ersättningsfartyget levereras före den 1 april samma år.
Garantiförbindelsen tjänar enligt 2 § det ändamålet, att banken intill an
givet belopp svarar för den kvarstående eller tillkommande skatt, som den
skattskyldige må ha att erlägga för beskattningsår under vilket fondmedel,
vilka icke använts för sitt ändamål, återförts till beskattning. Enligt 4 § i för
ordningen må investeringsfond tagas i anspråk för avskrivning å under be
skattningsåret anskaffat fartyg. Vidare gäller enligt 12 § att, då fondavsätt
ningen i sin helhet tagits i anspråk för sitt ändamål, garantiförbindelsen
skall återställas.
Det har yppats tvekan om innebörden av det sagda är, att ianspråkta-
gande av investeringsfond har skett redan när ett ersättningsfartyg anskaf
fats och — såvitt angår bokföringsskyldig — avskrivning skett i den lö
pande bokföringen, eller om ianspråktagandet skall anses ha skett först
när fondmedlen i fastställt bokslut tagits i anspråk för avskrivning å er
sättningsfartyg. Frågeställningen är med andra ord, huruvida garantiför
bindelsen kan återställas redan under del beskattningsår, då ersättningsfar
tyg anskaffats, eller om så kan ske, först sedan det vid den skattskyldiges
taxering konstaterats, att de avsatta fondmedlen tagits i anspråk i enlighet
med förordningens bestämmelser.
Ifrågavarande spörsmål har betydelse i sådana inte ovanliga fall, då ga
rantiförbindelse kunnat erhållas endast genom att likviden för det avytt
rade fartyget deponerats hos vederbörande bank såsom säkerhet. Erfaren
heten bar visat alt bankerna gått med på att lösgöra depositionen endast i
samband med att garantiförbindelsen återställes. Härav följer att, därest
förbindelsen inte skulle kunna återställas förrän taxeringen avslutats för
det beskattningsår under vilket ersättningsfartyg anskaffats, svårigheter
<•> llihang till riksdagens protokoll It)'di. 1 sand. Nr 42
Kungl. Mnj.ls proposition nr ’i2 år 1956
18
skulle kunna uppstå för den skattskyldige att finansiera anskaffningen. I
praxis synes även ha förekommit, att förbindelsen återställts till den skatt
skyldige redan under beskattningsåret. Förutsättning för sådant medgivan
de synes ha varit, förutom att fråga varit om en trovärdig skattskyldig, att
denne i avgiven förklaring förbundit sig att taga investeringsfonden i an
språk för avskrivning å fartyget.
För egen del finner jag, att ändamålet med förordningen skulle vara i
viss mån förfelat, därest medel, som deponerats som säkerhet för garanti
förbindelse, inte kunde frigöras redan i samband med anskaffning av nytt
fartyg. På grund härav och då en uttrycklig reglering av förevarande spörs
mål synes önskvärd förordar jag att bestämmelser intages i förordningen
av innebörd, att garantiförbindelse må kunna återställas redan under be
skattningsåret efter prövning av omständigheterna i varje särskilt fall. Att
garantiförbindelsen skall kunna återställas förutsätter att hela investe
ringsfonden kan tagas i anspråk för avskrivning. Detta är fallet, då an
skaffningskostnaden å det nya fartyget — efter avdrag för tidigare even
tuellt åtnjutna avdrag för nedskrivning å leveranskontrakt — motsvarar eller
överstiger garantiförbindelsens dubbla summa. Även om anskaffningskost
naden, beräknad på sätt nyss sagts, är lägre bör emellertid enligt min mening
garantiförbindelsen kunnat återställas, därest ny garantiförbindelse å det
mindre belopp, som därefter erfordras, samtidigt avlämnas till länsstyrelsen.
Det torde vara vanligt att anskaffning av ersättningstonnage sker ge
nom beställning av nya fartyg. Med nuvarande leveranstider hos varven,
vilka kan uppgå till 3 å 4 år, under vilken tid beställaren måste inbetala
till varvet större delen av det kontraherade priset för det nybyggda fartyget,
innebär det en avsevärd ansträngning av beställarens ekonomi att både full
göra dessa inbetalningar till varvet och samtidigt tillhandahålla banken
erforderliga säkerheter för bankgarantin. Även i nu avsedda fall bör öpp
nas möjlighet att lösgöra deponerade medel genom avlösning av garanti
förbindelsen. Efter övervägande av olika på frågans bedömande inverkande
omständigheter förordar jag att, om skattskyldig har tecknat kontrakt om
nybyggnad av fartyg, som skall levereras inom fondavsättningens giltighets
tid, länsstyrelsen må besluta om nedsättning av bankgarantin med ett be
lopp som motsvarar hälften av vad den skattskyldige styrker sig ha i en
lighet med kontraktet inbetalt till varvet. I anslutning härtill bör framhål
las, att en avsevärd tid kan komma att förflyta, innan det nya fartyget
levereras. Under denna tid skulle i den mån garantibeloppet nedsättes sä
kerhet saknas för de skatter som kan komma att påföras, därest investe
ringsfonden trots allt inte skulle tagas i anspråk för sitt ändamål — kon
traktet till det under byggnad varande fartyget kan ju t. ex. överlåtas å an
nan. Med tanke härpå synes en viss försiktighet böra iakttagas vid läm
nande av medgivande varom nu är fråga. Medgivande till nedsättning av
garantibeloppet torde sålunda icke böra lämnas med mindre länsstyrelsen
har skäl antaga, att leveranskontraktet kommer att fullgöras samt att
fartyget skall levereras inom sadan tid att fonden kan utnyttjas för avskriv
ning av detsamma. Om förskotts- eller dellikvid, varom nvss varit tal, sker
Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1956
Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1956
19
redan under beskattningsåret eller i allt fall före den 1 april nästa år, bör skyldigheten att tillhandahålla säkerhet kunna på motsvarande sätt begrän sas. Härvid bör länsstyrelsen redan innan garantiförbindelse lämnas, kunna meddela beslut i frågan. Jag förordar, att en bestämmelse av sådan inne börd upptas i 4 §.
Jag får i detta sammanhang anmäla att i en till finansdepartementet den 15 april 1954 inkommen skrivelse riksskattenämnden framhållit, att garan tiförbindelse, avfattad i enlighet med bestämmelserna i andra stycket av
2 §, torde innebära att banken, så snart fondmedel återförts till beskatt ning, intill angivet belopp svarade för hela den återstående eller tillkom mande skatt, som för ifrågavarande år kunde komma att påföras den skattskyldige, oberoende av i vad mån denna skatteskuld uppkommit i följd av återföringen.
I anledning härav får jag erinra om att företagsbeskattningskommittén i sitt förslag till förordning om särskilda fartygsfonder, vilket förslag lig ger till grund för nu gällande förordning i ämnet, behandlat föreliggande spörsmål. Kommittén uttalade att, om endast en del av fondavsättningen återfördes till beskattning, allenast så stor del av garantibeloppet, som mot svarade halva det till beskattning återförda beloppet, kunde utnyttjas för att erhålla täckning för skatt. Behövde garantiförbindelsen inte vid sådan delvis återföring tagas i anspråk, reducerades ändock garantibeloppet med ett belopp motsvarande halva den återförda fondavsättningen. — Kommit téns sålunda gjorda uttalanden har ej mött erinran under vare sig departe ments- eller riksdagsbehandlingen av lagstiftningen om särskilda fartygs fonder. Då emellertid frågan synes ha vållat tvekan, vill jag inte motsätta mig att uttryckliga bestämmelser av den innebörd kommittén angivit in tages i förordningen.
Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj:t måtte genom proposition föreslå 1956 års riksdag att antaga inom finansde partementet upprättade förslag till
1) förordning om ändrad Igdelse av 1 och 2 §§ förordningen den 11 mai 1951 (nr 230) med provisoriska bestämmelser om särskilda investerings fonder för ersättande av förlorade inventarier och lagertillgångar; samt
2) förordning om ändring i förordningen den 19 februari 1954 (nr 40) med provisoriska bestämmelser om särskild investeringsfond för ersättande av avyttrat fartyg.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi trädda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att pro position av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Olof Lindberg