2

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1956

Förslag

till

förordning om ändring av förordningen den 1 juni 1951 (nr 440) med

instruktion för värdering av skogsmark och växande skog vid taxering av

fastighet (skogsvärderingsinstruktion)

Härigenom förordnas, att avdelning A, avdelning B punkt 5 c), punkt 6 b)

och punkt 11, avdelning D punkterna 1 och 2 samt avdelning E av förord­

ningen den 1 juni 1951 med instruktion för värdering av skogsmark och

växande skog vid taxering av fastighet (skogsvärderingsinstruktion)1 skola

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

A. Allmänna värderingsgrunder

Skogsmark med — ---------där be­

drivas.

Skogens avkastning------------- sko­

gen hänförts.

Eftersom det ej kan förutses vilka

priser virket vid avverkningen kom­

mer att betinga, göras för beräkning

av det framtida utbytet i penningar

vissa antaganden beträffande priser­

na. Priserna å rotstående skog av

olika slag bestämmas sålunda för

olika avsättningslägen inom

särskilda prisområden. Till

grund för prissättningen läggas me­

deltalen av gällande medelhöstpriser

under de närmaste fem kalenderåren

innan taxeringen påbörjas (priser

enligt femårsregeln). Den vid taxe-

ringstillfället sålunda antagna pris­

nivån förutsättes bliva bestående och

gällande för framtida avverkningar.

Om det--------— att utröna.

För taxeringen--------------följande

sätt.

Uppskattning sker — — — för

skogsbruket.

Särskilda värden------------- det av­

verkas.

I viss--------— av kalmark.

Att särskilda------------- 10 § kom­

munalskattelagen.

1 Senaste lydelse av avdelning E se 1954: 49.

Skogsmark med------------- där be­

drivas.

Skogens avkastning------------- sko­

gen hänförts.

Eftersom det ej kan förutses vilka

priser virket vid avverkningen kom­

mer att betinga, göras för beräkning

av det framtida utbytet i penningar

vissa antaganden beträffande priser­

na. Priserna å rotstående skog av

olika slag bestämmas sålunda för

olika avsättningslägen inom

särskilda prisområden. Till

grund för prissättningen läggas me­

deltalen av gällande medelhöstpriser

under den period om fem kalender­

år, som utgår med tredje kalender­

året före taxeringsåret (priser enligt

femårsregeln). Den vid taxeringstill-

fället sålunda antagna prisnivån för­

utsättes bliva bestående och gällande

för framtida avverkningar.

Om det------------ att utröna.

För taxeringen------------- - följande

sätt.

Uppskattning sker — — — för

skogsbruket.

Särskilda värden-------------det av­

verkas.

I viss------------ av kalmark.

Att särskilda------------- 10 § kom­

munalskattelagen.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1956

klasserna barrskog, ordinär lövskog

och ädel lövskog betingas främst

därav att för var och en av dem kun­

na antagas i huvudsak lika tillväxt­

förhållanden och ensartad avverk­

ningsordning, varav följer att för

varje sådan klass skola gälla gemen­

samma skogsvärdefaktorer. I det fö­

regående har antagits att även ge­

mensamma skogskubikmeterpriser

bestämmas för varje trädslagsklass,

och att till följd därav typträden i

princip skola anses vara samman­

satta av förekommande olika träd­

slag inom varje trädslagsklass. Emel­

lertid är det beträffande barrskog

normalt, beträffande ädel lövskog

vanligt och beträffande ordinär löv­

skog möjligt, att inom trädslagsklas-

sen priserna för olika trädslag så va­

riera att gemensamma skogskubik­

meterpriser skulle framstå såsom

olämpliga. I dylika fall skola de oli­

ka trädslagen gruppvis eller vart för

sig i avseende å uppskattning av

virkesförråd och bestämmande av

skogskubikmeterpriser behandlas så­

som om de utgjorde en hel trädslags­

klass. I fråga om förfarandet vid

prissättningen kan åtskillnad mellan

de olika trädslagen göras redan vid

den antagna aptering, varom statens

skogsforskningsinstitut i samråd

med skogsstyrelsen meddelar före­

skrifter, eller först vid den uppdel­

ning på sortiment som verkställes

vid taxeringen. Beträffande trädslag,

för vilka sålunda särskild prissätt­

ning skall ske, anknytes denna till

typträd av vederbörlig grovlek inom

ifrågavarande trädslag. För den eller

de prisrelationer, som framkomma

genom jämförelse mellan skogsku­

bikmeterpriserna å typträden inom

varje trädslag eller grupp av trädslag,

uppsökas i vederbörlig tabell de be­

träffande trädslagsklassen i sin hel­

het gällande skogsvärdefaktorerna,

och uppskattningen av skogsvärdet

sker med ledning av dessa och de

fastställda skogskubikmeterpriserna

för trädslaget eller gruppen av träd­

(Nuvarande lydelse)

klasserna barrskog, ordinär lövskog

och ädel lövskog betingas främst

därav att för var och en av dem kun­

na antagas i huvudsak lika tillväxt­

förhållanden och ensartad avverk­

ningsordning, varav följer att för

varje sådan klass skola gälla gemen­

samma skogsvärdefaktorer. I det fö­

regående har antagits att även ge­

mensamma skogskubikmeterpriser

bestämmas för varje trädslagsklass,

och att till följd därav typträden i

princip skola anses vara sammansat­

ta av förekommande olika trädslag

inom varje trädslagsklass. Emeller­

tid förekommer det, att inom viss

trädslagsklass priserna för olika

trädslag så variera att gemensamma

skogskubikmeterpriser skulle fram­

stå såsom olämpliga. I dylika fall

skola de olika trädslagen gruppvis

eller vart för sig i avseende å upp­

skattning av virkesförråd och be­

stämmande av skogskubikmeterpri­

ser behandlas såsom om de utgjorde

en hel trädslagsklass. I fråga om för­

farandet vid prissättningen kan åt­

skillnad mellan de olika trädslagen

göras redan vid den antagna aptering,

varom statens skogsforskningsinsti­

tut i samråd med skogsstyrelsen

meddelar föreskrifter, eller först vid

den uppdelning på sortiment som

verkställes vid taxeringen. Beträffan­

de trädslag, för vilka sålunda sär­

skild prissättning skall ske, anknytes

denna till typträd av vederbörlig

grovlek inom ifrågavarande träd­

slag. För den eller de prisrelationer,

som framkomma genom jämförelse

mellan skogskubikmeterpriserna å

typ träden inom varje trädslag eller

grupp av trädslag, uppsökas i veder­

börlig tabell de beträffande trädslags­

klassen i sin helhet gällande skogs-

värdefaktorerna, och uppskattningen

av skogsvärdet sker med ledning av

dessa och de fastställda skogskubik­

meterpriserna för trädslaget eller

gruppen av trädslag. Markvärdet be­

stämmes däremot alltid på sätt i

punkt 10 sägs.

(Föreslagen lydelse)

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1956

virkesförrådets genomsnittliga stor­

lek och fördelning på trädslagsklas-

ser och förrådsgrupper samt, i före­

kommande fall, trädslag.

(Nuvarande lydelse)

rådets genomsnittliga storlek och för­

delning på trädslagsklasser och för­

rådsgrupper samt, i förekommande

fall, trädslag.

(Föreslagen lydelse)

E. Uppgifter och förslag som före allmän fastighetstaxering avgivas av

skogsstyrelsen

Skogsstyrelsen skall före allmän

fastighetstaxering efter samråd med

domänstyrelsen och statens skogs-

forskningsinstitut senast den 15 sep­

tember året näst före taxeringsåret

till varje länsstyrelse för varje del av

vederbörande län

dels avlämna uppgifter rörande

bruttohöstpriser för olika sortiment

av olika trädslag samt under B. i

punkt 6 c) avsedda kostnader under

de år, vilkas förhållanden skola lig­

ga till grund för taxeringen,

dels avgiva förslag om vilka träd­

slag skola i avseende å uppskattning

av virkesförråd och bestämmande av

skogskubikmeterpriser behandlas så­

som särskild grupp inom en träd-

slagsklass samt vilka skogskubikme­

terpriser som skola tillämpas för

ifrågakommande typträd i vanligen

förekommande fall för olika apte-

rings- och prisförutsättningar.

I den------------ och förslag.

Skogsstyrelsen skall före allmän

fastighetstaxering efter samråd med

domänstyrelsen och statens skogs-

forskningsinstitut senast den 1 maj

året näst före taxeringsåret till varje

länsstyrelse för varje del av veder­

börande län

dels avlämna uppgifter rörande

bruttohöstpriser för olika sortiment

av olika trädslag samt under B. i

punkt 6 c) avsedda kostnader under

de år, vilkas förhållanden skola lig­

ga till grund för taxeringen,

dels avgiva förslag om vilka träd­

slag skola i avseende å uppskattning

av virkesförråd och bestämmande av

skogskubikmeterpriser behandlas så­

som särskild grupp inom en träd-

slagsklass samt vilka skogskubikme­

terpriser som skola tillämpas för

ifrågakommande typträd i vanligen

förekommande fall för olika apte-

rings- och prisförutsättningar.

I den------- - — och förslag.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

I avseende å 1957 års allmänna fastighetstaxering skall iakttagas att till

grund för prissättningen skola läggas medeltalen av gällande medelhöstpri-

ser under kalenderåren 1950 samt 1952—1954, därvid bruttopriserna dock

skola reduceras med 20 procent, samt att sådana i skogsvärderingsinstruk-

tionen använda uttryck som femårsregel, femårsmedeltal o. likn. skola an­

ses hava den innebörd, som följer av vad nyss sagts angående de år vilka

skola ligga till grund för prissättningen.

8

sakkunniga (1947 års skogstaxeringssakkunniga) år 1949 avgivet betänkan­

de (SOU 1949:60) framlade Kungl. Maj:t i proposition nr 39 till 1951 års

riksdag förslag till nya regler för taxering av skogsmark och växande skog.

Sedan riksdagens kamrar vid behandlingen av förevarande fråga stannat

i olika beslut, avgav bevillningsutskottet i memorial nr 55 ett sammanjämk-

ningsförslag, vilket antogs av riksdagen. Innebörden av riksdagens beslut

var att den gamla värderingsmetoden skulle tillämpas vid 1952 års allmänna

fastighetstaxering och den nya metoden vid därpå följande allmänna fastig­

hetstaxeringar. Därmed fastslog alltså riksdagen att sistnämnda metod skulle

bli den för framtiden gällande.

För den gamla värderingsmetoden, som i princip tillämpats vid allmänna

fastighetstaxeringar sedan år 1922, fastställda uppskattningsgrunder åter­

finnes i skogsvärderingsinstruktionen den 1 juni 1951, nr 437. Uppskatt-

ningsgrunderna för den nya metoden har upptagits i skogsvärderingsin­

struktionen den 1 juni 1951, nr 440. Sistnämnda författning skall tillämpas

första gången vid 1957 års allmänna fastighetstaxering.

Den nya metoden i det skick den fastställdes av 1951 års riksdag blev allt­

så antagen att tillämpas från och med den allmänna fastighetstaxering, som

skulle komma att följa på 1952 års. Emellertid ansågs det lämpligt att an­

vända tiden intill nästföljande allmänna fastighetstaxering för ytterligare

undersökningar av metodens lämpligaste utformning i skilda hänseenden.

Sålunda framhöll 1951 års bevillningsutskott i sitt nyssnämnda memorial

nr 55 önskvärdheten av att vid 1952 års allmänna fastighetstaxering jämsi­

des med en värdeberäkning enligt den gamla metoden verkställdes en upp­

skattning av erforderliga primärfaktorer för tillämpning av den nya meto­

den, så att därefter genom en bearbetning av det därvid erhållna materialet

utfallet i praktiken av den nya metoden kunde ytterligare bedömas. I anled­

ning härav föreskrev Kungl. Maj:t i cirkulär den 29 juni 1951 till länssty­

relserna i samtliga län, att i två beredningsdistrikt inom varje län skulle

— samtidigt med att värderingen av skogsmark, och växande skog företogs

för den allmänna fastighetstaxeringen år 1952 enligt de äldre, för denna

taxering ännu gällande bestämmelserna — av vederbörande berednings-

nämnder verkställas en uppskattning av virkesförrådet m. m. å ifrågakom-

mande fastigheter enligt den nya värderingsmetoden. Resultatet av denna

uppskattning skulle antecknas i en särskild för ändamålet fastställd längd.

Enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 31 oktober 1952 tillkallade dåva­

rande departementschefen två sakkunniga, nämligen professorn vid statens

skogsforskningsinstitut A. E. Hagberg och direktören i Sveriges skogsägare­

föreningars riksförbund G. F. N. Olhammar med uppdrag att — på grund­

val av den uppskattning av virkesförrådet in. m. som verkställts i enlighet

med vad därom föreskrivits i det nyssnämnda cirkuläret — företaga en un­

dersökning om hur en med tillämpning av den nya metoden verkställd skogs-

taxering skulle för i cirkuläret avsedda beredningsdistrikt ha utfallit i jäm­

förelse med den taxering, som verkställdes enligt den gamla metoden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1956

10

sioner från det tillstånd, som anses motsvara normal skogstillgång, jämkas

skogsvärdet uppåt eller nedåt genom multiplikation med ett tal, som ger ut­

tryck för relativa skogstillgången i det särskilda fallet, alltså med t. ex. 0,9,

0,8 etc., om skogstillgången värdemässigt är mindre än normal, och med

1,1, 1,2 etc., om skogstillgången är större än normal. Relativa skogstillgång­

en erhålles genom två räkneoperationer. Först ställes det verkliga virkesför­

rådet i relation till det virkesförråd, som skulle funnits, om skogen varit

»normal», vilket förråd finns för olika boniteter och omloppstider angivet

i en för taxeringen av Kungl. Maj :t fastställd tabell, den s. k. normalförråds-

tabellen, varefter det sålunda erhållna talet, »relativa virkesförrådet», jäm­

kas med hänsyn till förekommande avvikelser från normaltillståndet i fråga

om skogens sammansättning beträffande åldersklasser, trädslag etc.

Årsavkastningens värde för en viss fastighet bestämmes av fyra faktorer:

skogsmarksareal, bonitet, rotvärde och allmänna kostnader för skogsbruket.

Boniteten uttrycker markens årliga virkesavkastningsförmåga, angiven i

kbm per har. Rotvärdet avser värdet av normala virkesavkastningen, ut­

tryckt i nettopris per kbm å rot och fastställt för varje fastighet på grund­

val av genomsnittliga priser och avverkningskostnader för olika sortiment

under viss före taxeringens början förfluten period. Vid 1952 års taxering

lades till grund för värderingen nettopriserna under åren 1945—1949. Brut­

topriserna reducerades dock med 20 procent på grund av antagna onor­

mala prisförhållanden. De allmänna kostnaderna avser kostnader för sko­

gens vård, förvaltning in. m. och skall generellt beräknas till viss del av

det efter boniteten och rotvärdet beräknade värdet å årliga virkesavkast­

ningen per har. Vid 1952 års taxering utgjorde detta avdrag i allmänhet 33

procent. I vissa särskilda fall kunde förhöjt avdrag ifrågakomma.

Även den nya metoden för taxering av skogsfastighet avser att fastställa

avkastningsvärdet. Man utgår emellertid från det genomsnittsskogsbruk,

som genom statistisk bearbetning av riksskogstaxeringens material visats

faktiskt föreligga.

Riket indelas med hänsyn till klimatiska förhållanden i tillväxtområden

och marken inom varje sådant område med hänsyn till sin produktionsför­

måga i godhetsklasser. Genom att hänföra varje skogsfastighet till viss

godhetsklass för visst tillväxtområde kan samtliga fastigheter i riket inde­

las i grupper etter fastigheternas naturliga betingelser för skogsproduktion.

I stället för den gamla metodens normalskog är det enligt nya metoden ge-

nomsnittsskogen som värderas. Detta sker genom beräkning av årlig värde­

avkastning och kapitalisering av denna på samma sätt som vid normalsko­

gens värdering enligt gamla metoden. Avdraget för allmänna kostnader sker

också liksom förut med viss del av värdet.

Värdet av genomsnittsskogen, beräknat genom kapitalisering av avkast­

ningen, innefattar såväl skogsmarks- som skogsvärdet. Markvärdet upptages

till belopp motsvarande värdet av 0-årig skog, vilket beräknas genom diskon­

tering till nuvärden av de belopp som antages i framtiden inflyta vid den­

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1956

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1956

Ett exempel på en tabell av nyss angivet slag — som alltså är avsedd att

användas vid det förut beskrivna värderingsförfarandet — kan hämtas ur

propositionen nr 39/1951 angående 1952 års fastighetstaxering (s. 167—

168). Tabellen, kallad hjälptabell nr 1, torde få fogas till detta statsrådspro­

tokoll såsom bihang I.

Då tillförlitliga uppgifter om virkesförrådet å den fastighet, som skall

taxeras, kan hämtas ur hushållningsplan eller andra uppskattningshandling-

ar, är det avsett att en noggrannare värdering skall äga rum. Förfarandet

härvid demonstreras närmare av en i nämnda proposition (s. 169) intagen

tabell, betecknad hjälptabell nr 2, vilken torde få biläggas här som bihang 11.

De sakkunnigas utredning

Sammanfattning av de sakkunnigas utredning. De sakkunniga framhåller,

att det principiellt inte förelåg någon egentlig olikhet mellan värderingsme­

toderna, eftersom båda avsåg att fastställa avkastningsvärdet vid uthålligt

skogsbruk. Dessa borde därför vid riktig tillämpning i stort sett ge samma

värden. Detta hade också av utredningen visats vara fallet för konstruerade

fastigheter med normalförråd, där skillnaden i summavärden inte översteg

sju procent. Av de sakkunniga utarbetad tabell, utvisande dessa jämförande

beräkningar, torde få fogas till detta statsrådsprotokoll såsom bihang III.

Den egentliga skillnaden låg, uttalar de sakkunniga, i uppdelningen av

totalvärdet i markvärde och skogsvärde. I detta avseende hade den gamla

metodens schablonmässiga uppdelning medfört, att fastigheter med virkes-

förråd, vilka alltför mycket avvek från normalskogen, kunde bli avsevärt

feltaxerade. Av de sakkunniga utarbetade tabeller, utvisande skillnaderna i

markvärde, skogsvärde och totalvärde enligt de båda metoderna, torde få

fogas härvid såsom bihang IV.

Hur metoderna slog ut vid praktisk tillämpning borde alltså, framhåller

de sakkunniga vidare, vara beroende av hur man med de olika metoderna

lyckades anpassa värdena, då skogarna avvek från det normala.

Vad angår utfallet av den företagna provtaxeringen uppger de sakkunniga

till en början, att den stora differensen mellan resultaten av de båda meto­

derna för »Arjeplog II» hade speciella orsaker. Taxeringsvärdena där avsåg

endast fem fastigheter — därav tre kronoparker med överloppsmarker och

två allmänningar — som ansetts böra redovisas separat, då de eljest skulle

ha förryckt resultatet för hela kommunen. Anledningen till att dessa fastig­

heter åsatts så låga värden vid 1952 års fastighetstaxering syntes vara dels

att beredningsnämnden godtagit 1,3 såsom högsta jämkningsfaktor trots de­

klarerad grovskogsprocent av 40—50 procent, dels medgivit avdrag för kvali­

tet med tio procent och dels icke iakttagit den förhöjning som den deklare­

rade låga lövskogsförekomsten hade bort medföra.

har den nya metoden givit högre värden och vid sjunkande klasser lägre vär­

den.

Den av de sakkunniga först gjorda undersökningen avser Arjeplogs soc­

ken. I denna socken har vid taxeringen redovisats 187 fastigheter med nor­

mal lövskogsförekomst (10—20 procent) och jämkningsfaktor 1,4. Av des­

sa har 37 inte medtagits vid jämförelsen, övriga fastigheter fördelar sig på

följande sätt.

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1956

Nya metodens värde i % av gamla metodens

86-95 96—105

106—115

116-125

126-135

136—145

146 155

S:a

Antal fastigheter

6

16

39

52

18

12

7

150

De sakkunniga framhåller att — även om man tillsåg att tillämpad faktor

överensstämde med anvisad faktor och gav den anvisade faktorn riktigt

värde i fråga om grovskogsprocent och lövskogsprocent och därför i detta

fall schablonmässigt höjde gamla metodens värde med 15 procent — resul­

tatet likväl blev att endast 39 -j- 52 fastigheter skulle ligga mellan värdena

106—125 procent (då blivande mittklasser). Nära 40 procent av antalet fas­

tigheter skulle sålunda ligga utanför en variation uppåt och nedåt av ca tio

procent. Den nya metoden spred värdena förutom med hänsyn till grov­

skogsprocent och lövskogsprocent även med hänsyn till sortimentens in­

bördes värderelation för olika avsättningslägen samt markvärdets olika an­

del vid skilda boniteter. Härjämte inverkade i någon mån granskogsprocen-

ten. Det dominerande inflytandet utgjorde dock avsättningsläget.

Beträffande områden där avsättningsläget spelar mindre roll, framträder

inte samma spridning i värdena. Detta exemplifieras med de 238 fastigheter

(varav 62 ej medtagits vid jämförelsen), som redovisats i Sävars socken i

Västerbottens län med jämkningsfaktor 0,9 och lövskogsprocent 0. De 176

fastigheterna fördelar sig i värdespridning enligt följande.

Nya metodens värde i % av gamla metodens

76-85 86-95

96-105

106-115 116—125 126—135 136-145 146—155

S:a

Antal

fastigheter ..

1

3

20

84

53

13

1

1

176

Även för dessa gav, framhåller de sakkunniga, den nya metoden ca 15

procent högre värden. Om värdenivån försköts med detta procenttal, skulle

84 -f 53 fastigheter ligga mellan värdena 106—125 (då blivande mittklasser).

39 fastigheter eller 22 procent låg således utanför en variation uppåt och

nedåt av ca tio procent.

För Torps kommun i Västernorrlands län hade, uppger de sakkunniga

vidare, anvisningarna väl följts med avseende å grovskogsprocent. Däremot

hade varierande lövskogsförekomst inte fått påverka taxeringen. Om här

Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1956

15

valdes fastigheter med normal lövskogsförekomst, inverkade dock inte detta

förhållande. 203 fastigheter (varav tre inte medtagits vid jämförelsen) fanns

redovisade vid grovskogsfaktor 0,80. Resterande 200 fastigheter fördelade sig

i värdeförhållande enligt följande sammanställning.

Nya metodens värde i % av gamla metodens

86-95 96—105 106-115 116-125 126-135 136-145 146—155 156-165 S:a

Antal

fastigheter ..

5

38

53

51

29

20

3

1

200

Spridningen var alltså stor. Om som klassmitt valdes 106—125, skulle 48

procent av fastigheterna ligga utanför dessa klasser, inom vilka värdena va­

rierade med ± ca tio procent.

Av intresse var enligt de sakkunniga att i ett dylikt fall studera hur myc­

ket varierande granskogsprocent kunde ha inverkat på spridningen. Fastig­

heterna hade därför grupperats med hänsyn till angiven sådan procent. En­

dast tre olika grupper av granskogsprocent hade tillämpats, nämligen 25, 50

och 75 procent.

Gran- Antal fastigheter

skogs- ------------------------------------------------------------------

%

Nya metodens värde i % av gamla metodens

86-95 96—105 106—115

116-125

126-135

136—145

146—155

156—165 S:a

25

3

1

2

1

7

50

4

13

28

32

21

14

1

1

114

75

1

22

24

19

6

5

2

—

79

S:a

5

38

53

51

29

20

3

1

200

Spridningen i materialet fanns synbarligen i nästan lika hög grad även

sedan inflytande av varierande granskogsförekomst eliminerats.

Inom Laxå kommun i Örebro län har redovisats 69 fastigheter med låg

lövskogsförekomst och med grovskogsfaktor 0,75. Sedan fem uteslutits för­

delar sig resterande 64 på följande sätt.

Nya metodens värde i % av den gamla metodens

86-95

96—105

106—115

116-125

126-135

S:a

Antal fastigheter ....

1

17

18

18

10

64

Även här låg värdena enligt nya metoden ca 15 procent högre, samman­

hängande med den låga lövskogsförekomst, vartill ej tillräcklig hänsyn ta­

gits vid tillämpning av den gamla metoden. En företagen justering av nivån

medförde att 18 -f- 18 fastigheter låg inom då uppkommande mittklasser

106—125, men 28 fastigheter eller mer än 40 procent låg utanför denna va­

riation.

För att mera exakt bedöma vad en justering av materialet med hänsyn

till vad den nya metoden skulle visa för spridning i förhållande till den

gamla metoden, rätt tillämpad enligt anvisningarna, borde, framhåller de

sakkunniga, en dylik justering ske för varje enskild fastighet för sig. Sådan

justering hade också verkställts för de 64 fastigheter, som redovisats i den

nyss återgivna tablån. Efter dylik individuell omräkning av gamla metodens

värden framträdde följande variation.

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1956

Nya metodens värde i % av för varje fastighet justerade värden enligt

anvisningar till gamla metoden

81—90

91—100

101- no

111—120

121-130

Sa

Antal fastigheter ....

9

21

14

19

1

64

Härav framgick att 29 fastigheter låg utanför klasserna 91—110 procent;

alltså nära nog samma antal som vid den mera approximativa justeringen.

I anslutning härtill omnämner de sakkunniga att, vid en rätt tillämpning

av anvisningarna, totalvärdet enligt nya metoden endast blev 3,4 procent

högre än värdet enligt gamla metoden.

I södra Sverige blev spridningen i värden betydligt mindre, beroende på

att några större skillnader i avsättningsläge inte där existerade. Valde man

dessutom en kommun med mycket liten variation i fråga om bonitetsgrader,

visade värdena enligt de båda metoderna avsevärt mindre spridning. Exem­

pel härpå var Åseda kommun (Kronobergs län). Här befintliga 108 fastig­

heter, som redovisats med grovskogsfaktor 0,95 och låg lövskogsförekomst,

fördelade sig enligt följande.

Nya metodens värde i % av den gamla metodens

96-105

106—115

116-125

126-135

Sta

Antal fastigheter......................

1

30

66

8

105

Nya metoden visade 10 å 15 procent högre värde på grund av den låga

lövskogsförekomsten.

Sammanfattningsvis uttalar de sakkunniga om de nu angivna jämförel­

serna att därav framgick, att de båda metoderna sinsemellan uppvisade stor

skillnad i resultatet av värderingen för enskilda fastigheter, då avsättnings­

läge och bonitet avvek starkt från medeltalet. Den gamla metodens jämk-

ningsfaktor tog ingen hänsyn till avsättningsläget, och den del av totalvär­

det, som representerades av markvärdet i denna metod, var alltför schablon-

artat beräknad. Den nya metoden gav här otvivelaktigt en bättre differenti­

ering av värdet fastigheterna emellan än den gamla metoden i dess hittills­

varande utformning kunde göra.

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1956

taxeringarna, var 12 385 värderade på grundval av nämnda tabell. Om man

framlade endast ett värde, avpassat med hänsyn till genomsnittlig samman­

sättning av tall och gran, skulle antalet kolumner i tabellen reduceras från

nuvarande nio till fem. Innebörden av den ifrågasatta åtgärden var, att man

vid taxeringen uteslöt bedömningen av granskogsprocent. Då denna bedöm­

ning torde tillhöra en av de lättaste, skulle vinsten till huvudsaklig del ligga

på det tekniska planet. Enligt de sakkunnigas mening var åtgärden dock

att rekommendera.

Slopa n de av hjälptabell nr 2. Efter sin lydelse utgår skogs-

värderingsinstruktionen (avdeln. B p. 5) från att den mera minutiösa värde­

ring som förutsättes i hjälptabell nr 2 är den normala. Det i hjälptabell nr 1

avsedda förfarandet omtalas i instruktionen som ett undantagsstadgande.

Härom sägs (avdeln. B p. 5 c), att därest det beträffande viss barrskog ej

finns anledning antaga att sammansättningen av den medelgrova och den

klena skogen avsevärt avviker från den vid förhandenvarande förekomst av

grov skog normala, en mera summarisk uppdelning av virkesförrådet må

ske, därvid allenast angives med en noggrannhet av minst tiotal procent det

i virkesförrådet ingående förrådet av grov barrskog samt, då skilda priser

skall åsättas virke av tall och gran (se det förut sagda), med en noggrannhet

av minst tjugufemtal procent förekomsten av gran. Vidare stadgas att en

efter omständigheterna lämpad summarisk uppdelning av virkesförrådet må

ske jämväl beträffande lövskog, om ej ett i huvudsak riktigt taxeringsresul-

tat därigenom äventyras, samt att sådan summarisk uppskattning dock ej

må ske, där tillfredsställande uppgifter föir en fullständig uppskattning är

för handen.

En eftersträvansvärd ytterligare förenkling var, framhåller de sakkun­

niga angående dessa bestämmelser, om hjälptabell nr 2 kunde utgå. Av un­

dersökningen framgick som redan nämnts att denna tabell användes i liten

utsträckning. Det syntes vara mycket betungande att i länsanvisningarna

nödgas medtaga tabellverk, vilka endast kom att utnyttjas till en liten bråk­

del av deras erforderliga omfattning. För att täcka alla kombinationer av

ingångsvärden — prisområden, godhetsgrader och omkostnadsklasser —

blev tabellverket av betydande omfattning. Förekomsten av skogshushåll-

ningsplaner, motiverande tabell nr 2, var störst inom Norrbottens och Väs­

terbottens län. Inom övriga län fanns sådana planer i regel för allmänna

skogar och bolagsskogar, men för de till antalet övervägande bondeskogar­

na saknades sådana i allmänhet.

Anledningen till att enligt gällande värderingsinstruktion summarisk upp­

skattning ej fick ske, där tillfredsställande uppgifter för en fullständig upp­

skattning var för handen, var enligt de sakkunniga att, då fullständiga upp­

gifter fanns, fastigheter i dylikt fall inte borde åsättas de högre värden, som

kunde uppstå genom att värderingen vid summarisk taxering innehar en viss

schablonisering av vissa tillgängliga primära uppgifter. För att belysa vad

en dylik schablonisering innebar hade de sakkunniga värderat vissa större

fastigheter med tillämpning av båda hjälptabellema. Dessa beräkningar vi­

Kungl. Maj.ts proposition nr It år 1956

19

sade, att värdena i allmänhet skilde sig från varandra med endast några få

procentenheter. Skillnaden översteg blott i ett fall tio procent. Detta resultat

hade ernåtts, trots att vid redovisning av värden enligt hjälptabell nr 1 av-

rundning skett till närmaste tiotal procent i fråga om grovskogsprocenten.

För att få närmare överensstämmelse mellan värdena kunde övervägas att

medge att grovskogsprocenten, grundad på direkt uppskattning, fick angi­

vas på en procentenhet när och skogsvärden, svarande mot dessa procenttal,

interpolerades i tabell nr 1, som redovisade dylika värden för varje tiotal

procentenheter.

De sakkunnigas förslag till förenkling av den nya metoden kan samman­

fattas med följande.

Hjälptabell nr 1 utarbetas att gälla den genomsnittliga sammansättning av

tall och gran för skilda tillväxtområden och godhetsgrader, som ligger till

grund för bestämning av den s. k. markvärdefaktorn.

Hjälptabell nr 2 utarbetas men finner tillämpning endast i de län eller

länsområden, där så angives i de lokala skogstaxeringsanvisningarna.

I detta sammanhang torde vidare böra omnämnas att de sakkunniga an­

givit vissa justeringar och kompletteringar som måste vidtagas i den gamla

metoden, därest man uppställde kravet att denna metod skulle även i fråga

om de enskilda fastigheternas taxering lämna ett mot den nya metoden sva­

rande resultat. Innebörden av uttalandena i denna del är bl. a. att markvär­

dets andel och därmed även skogsvärdets andel i totala antalet årsavkast­

ningar måste varieras med områden — i stort sett motsvarande tillväxtom­

rådena enligt nya metoden — och inom dessa med fördelning på bonitets-

klasser. Vidare bör utarbetas noggrannare jämkningsfaktorer som jämväl

inkluderar varierande lövskogsförekomst eller också bör två serier av jämk­

ningsfaktorer användas, en för barrskogens grovskogsprocent och en för

lövskogsförekomsten. För ädel lövskog bör framläggas en ny normalförråds-

serie och särskilda jämkningsfaktorer utformas för grovskogsprocenter

inom denna trädslagsklass.

De sakkunniga har även till behandling upptagit frågan om vilken tids­

period som skall läggas till grund för beräkning av

brutto p riser och omkostnader.

I skogsvärderingsinstruktionen anges (avdeln. A tredje stycket) att till

grund för prissättningen skall läggas medeltalen av gällande medelhöstpri-

ser under de närmaste fem kalenderåren, innan taxeringen påbörjas.

De sakkunniga framhåller att, då det visat sig inte vara möjligt att ha er­

forderliga uppgifter angående direkta avverknings- och transportkostnader

för nästföregående år tillgängliga ens vid taxeringens påbörjande -— egent­

ligen borde man ha dem tillgängliga åtminstone åtta månader tidigare för att

klargöra den kommande taxeringens sannolika nivå — det uppenbarligen

inte var genomförbart att få fram prisunderlaget enligt gällande femårsregel.

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1956

De sakkunniga föreslår därför att prisnivån för sk jutes ett år bakåt och att

bestämmelsen härom i instruktionen får följande lydelse: »Till grund för

prissättning läggas medeltalen av gällande medelhöstpriser under fem ka­

lenderår närmast det, som föregår taxeringens påbörjande.»

De sakkunniga tillägger, att en sådan prisperiod tillämpades vid 1952 års

taxering, varvid dock samtidigt angavs att vid värdeberäkningen bruttopri­

serna skulle reduceras med 20 procent.

Remissyttrandena

Flertalet av de remissinstanser som uttalat sig i fråga om utredningens

resultat finner i likhet med de sakkunniga att detta visar, att någon större

skillnad inte föreligger mellan de båda värderingsmetoderna vad beträffar

taxeringsnivån, men att den nya metoden ger en bättre differentiering av

värdena mellan de enskilda fastigheterna. I flera yttranden framhålles att

den nya metoden är teoretiskt överlägsen den gamla. I några yttranden an­

ses dock utredningen ge vid handen att den nya metoden beträffande löv­

skogen medför ett mindre tillfredsställande resultat. En mellanställning in­

tar vissa remissinstanser som finner att utredningen inte lämnar något otve­

tydigt svar på frågan om vilken av metoderna som är den bättre. Slutligen

må tilläggas att i åtskilliga yttranden upptagits frågan om en återgång till

den gamla metoden.

Från remissyttrandena torde följande få här återges.

Statens skogsforskningsinstitut framhåller bl. a., att den nya metoden vi­

sade större variation i de enskilda fastigheternas värden än den gamla, när

avsättningsläge och bonitet var relativt starkt differentierade. Detta berodde

på att den gamla metoden ej påverkades så starkt av dessa faktorer, i det att

vid bedömning av jämkningsfaktorerna hänsyn inte togs till avsättningsläget,

varjämte den del av totalvärdet, som representerades av markvärdet i den

gamla metoden, var alltför schablonmässigt beräknad. Den nya metoden gav

här otvivelaktigt en bättre differentiering av värdet fastigheterna emellan

än den gamla metoden i dess nuvarande utformning kunde göra.

Institutet tillägger, att det förhållandet att betydande förändringar i den

gamla metoden erfordrades för att denna skulle lämna mot den nya svarande

resultat, åskådliggjorde de brister, som enligt institutets mening vidlådde

den gamla metoden i dess nuvarande tillämpning, även om man accepterade

dess principiella uppläggning.

Riksskattenämnden yttrar.

Jämförelsen har icke utmynnat i något uttalande från utredningsmännen

om vilken av metoderna som enligt deras mening bör tillämpas vid 1957 års

allmänna fastighetstaxering. De resultat, som framlagts i utredningen, visa

emellertid, att den äldre metoden måste kompletteras i viktiga hänseenden

—■ bl. a. i fråga om sättet för fastställande av markvärdet samt beträffande

reglerna för jämkning av skogsvärdet med hänsyn till den relativa skogstill-

gången — om tillfredsställande resultat skall kunna erhållas. Å andra sidan

22

Även skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens län synes dela denna uppfattning.

Styrelsen framhåller, att av de sakkunnigas jämförande undersökningar

med all tydlighet framgick den nya metodens teoretiska överlägsenhet. Sär­

skilt frappant påvisades svagheten i den äldre metodens schablonmässiga

fördelning av det totala värdet på skogsmarksvärde och skogsvärde. De låga

skogsmarksvärdena i dåliga avsättningslägen och svaga boniteter, som av

de sakkunniga framräknats enligt den nya metoden, fann styrelsen skäliga

och väl överensstämma med vad styrelsen erfarenhetsmässigt och enligt and­

ra grunder kommit till.

Jämväl skogsvårdsstgrelserna i Östergötlands och Blekinge län säger sig

finna att utredningen gjort troligt att en tillämpning av den nya metoden

kan medföra ett riktigare resultat.

I ett av länsstyrelsen i Kronobergs län åberopat yttrande av länsjägmästa-

ren i länet framhålles att den nya metoden otvivelaktigt gav — om den rätt

tillämpades — möjligheter till en variationsrikare, känsligare och därigenom

mera utslagsgivande taxering än den äldre. Provtaxeringarna inom länet syn­

tes tyda på att möjligheter förelåg för ett riktigt handhavande av metoden.

Sådan den av de sakkunniga nu utformats och förenklats, utgjorde den en

förbättring av taxeringsförfarandet, även om erfarenheten syntes tala för att

den ställde sig mera tidsödande. Med hänsyn till den ringa skillnaden i taxe-

ringsnivån enligt de olika metoderna, kunde skenbart saknas anledning över­

gå till en ny metod. Det var emellertid den större spännvidden i den nya me­

toden, som gav den dess stora fördelar.

Länsstyrelsen i Kalmar län yttrar, att den mest påtagliga principiella

skillnaden mellan de båda metoderna kom till synes vid beräkning av mark­

värde. Medan enligt den gamla metoden skogsmarkens värde bestämdes rent

schablonmässigt, kom markvärdets andel av totalvärdet enligt den nya me­

toden att bli beroende av sådana i detta sammanhang viktiga faktorer som

markens godhetsgrad och för skogsproduktion mer eller mindre gynnsamma

klimatiska förhållanden. Den nya metodens sätt för bestämning av mark­

värde resulterade enligt länsstyrelsens mening i värden, som måste anses

riktigare avvägda än de markvärden, som framkom genom den gamla meto­

dens alltför schablonartade beräkning.

Länsstyrelsen anför vidare.

En av de viktigaste förutsättningarna för att ett enligt den gamla metoden

beräknat skogsvärde skall bliva riktigt är, att förhållandet mellan relativa vir­

kesförrådet och relativa skogstillgången (jämkningsfaktorn) blir rätt avvägt.

Utredningen har påvisat, att jämkningsfaktorn vid 1952 års fastighetstaxe­

ring i många fall icke blivit rätt bestämd, till följd av att tillräcklig hän­

syn icke tagits till förekomsten av grov skog eller av lövskog. Vidare utövar

enligt den gamla metoden avsättningsläget icke någon som helst inverkan

vid bestämmande av jämkningsfaktorn. Den nya metoden däremot inbjuder

till och medgiver hänsynstagande i större utsträckning än vad fallet är med

den gamla till grovskogsprocent, lövskogsprocent och sortimentens inbör­

des värderelation för olika avsättningslägen. En följd härav synes enligt ut­

redningen bliva, att större spridning av de totala värdena erhålles. Det torde

därför vara befogat att draga den slutsatsen, att den nya metoden medför

Kungi. Maj.ts proposition nr 71 år 1956

24

framhållit att den nya metoden gav större möjligheter till följsamhet efter de

enskilda fastigheternas värdeförhållanden än den gamla i 1952 års utform­

ning. Måhända förhöll det sig så, men därom visste man alltjämt intet efter­

som några jämförelser med verkliga, detaljerat utredda avkastningsvärden

inte förelåg. Den omständigheten att metoderna visade stora divergenser i

vissa avseenden, särskilt beträffande markvärdena och i övrigt för enstaka fas­

tigheter, innebar inte med nödvändighet att den ena metoden var riktigare

än den andra.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län säger sig finna att den föreliggan­

de utredningen inte gav något entydigt svar på frågan om den nya metoden

var att föredraga framför den gamla.

Länsstyrelsen i Örebro län framhåller att ej mycket var att invända mot

riktigheten av de nya principerna för värdering av skogsmark och växande

skog. Försäljningspriserna på skogsegendomar med stor tillgång på grövre

och a\ verkningsbar skog översteg med mycket betydande belopp åsatta taxe­

ringsvärden. En värderingsmetod, som syftade till bättre differentiering i

dessa hänseenden, måste därför från rättvisesynpunkt vara eftersträvans­

värd. Av föreliggande utredning var emellertid svårt att bilda sig en upp­

fattning rörande den nya metodens verkningar i det enskilda fallet.

Därefter anföres.

Med tillämpning av den nya metoden vill det synas, som om större skogs­

egendomar med tillgång till fullständiga indelningshandlingar komma att ur

taxeringssynpunkt bliva sämre ställda än mindre egendomar, där dylika

handlingar saknas. Likaså synes fara föreligga, att fastigheter med stort vir-

keskapital kunna bliva alltför högt taxerade, vilket på lång sikt kan medföra

en fara för skogsvården genom att vederbörande skogsägare ur skattesyn-

punkt frestas att för starkt minska skogskapitalet.

Det förtjänar framhållas, att den nya metoden synes giva en relativt riktig

differentiering mellan större skogsegendomar med fullständiga indelnings­

handlingar och skulle sålunda vara mycket värdefull, om aktuella taxerings-

handlingar och indelningsplaner funnes för alla fastigheter. Det kan därför

ifrågasättas, om ej på lång sikt dylika enklare uppskattningar skulle kunna

utarbetas genom skogsvårdsstyrelsernas försorg. Dessa uppskattningar skulle

vara värdefulla även vid inkomsttaxeringen (värdeminskningsavdrag och

vinst vid fastighetsförsäljningar), varjämte de i hög grad vore ägnade att

gagna skogsvårdsarbetet. Först då tillgång till dylika uppgifter om samtliga

skogar inom ett län föreligger, synes en fullt rättvis och differentierad taxe­

ring kunna ske.

Sveriges skogsägareförbund säger sig beklaga, att utredningsmännen inte

mera ingående sökt analysera orsakerna till de stora differenserna mellan

metoderna vid värdebestämning av enskilda fastigheter. De försök, som här-

utinnan gjorts, var enligt förbundets mening alltför intetsägande för att någ­

ra mera vittgående slutsatser skulle kunna dragas därav. När därför utred­

ningsmännen uttalade, att den nya metoden gav en bättre differentiering på

värdet fastigheterna emellan än den gamla metoden i dess nuvarande utform­

ning var detta ett påstående, som saknade täckning. Snarare torde motsat­

sen vara fallet. Av de tre primärfaktorer — bonitet, rotvärde och relativ skogs-

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1956

26

verkningsberäkningar, som låg till grund för den nya metoden, torde emel­

lertid väsentligt avvika från nämnda allmänna målsättning. I dessa beräk­

ningar utgick man från den normaliserade genomsnittsskogen och räknade

med att avverkningen var lika med dennas tillväxt. Det fortsatta beräknings-

förfarandet innebar, att genomsnittsskogens tillstånd, även beträffande till­

växt, applicerades på alla andra skogstillstånd. Uppenbart medförde detta,

att skogsägare som sökte inrikta sin politik i enlighet med de nyss antydda

riktlinjerna blev relativt hårdare beskattade än de som nedbringade virkes-

kapitalet och bedrev skogsbruk mera kortsiktigt med bl. a. låga virkesförråd.

En annan och högre norm måste ovillkorligen ställas som utgångspunkt för

de beräkningar, som konstituerade den nya metoden, om denna inte skulle

motverka en påbörjad intensifiering av skogsvården.

Även i flera andra yttranden göres erinringar mot det förhållandet att vär­

debestämningen enligt den nya metoden skall ske med ledning av trädens

dimensioner. I sådan riktning uttalar sig bl. a. skogsvårdsstyrelserna i Söder­

manlands och Malmöhus län, länsstyrelserna i Kristianstads, Malmöhus och

Örebro län samt Svenska skogsvårdsföreningen.

Svenska skogsvårdsf öreningen yttrar sålunda bl. a.

Att uppskatta den grova skogens relativa förekomst på en fastighet, så som

skulle ske enligt nya metoden, måste vålla stora svårigheter även för skick-

liga och tränade skogsmän. Detta är en väsentlig fråga vid bedömning av

den ena eller andra metodens fördelar. Är det lättare för en taxeringsför-

rättare att fördela skogens kubikmassa i grovskog och klenare skog än i gam-

mal och ung skog? För den praktiskt arbetande skogsmannen svnes det

självfallet att det senare alternativet bör ge säkrare resultat. Att tänka sig en

hel skog i dimensioner har mycket litet med praktisk skogsvård att göra.

Det grundläggande för skogsskötseln av i dag är behandlingen av de olika be­

stånden, som representera skilda åldersklasser, varvid man hugger vissa

kubikmassor i de olika åldersklasserna. Det blir härvid aldrig tal om att

man tai ut vissa bestämda dimensioner i dessa och den tid då huggningarna

bedrevs efter dimension är dessbättre förbi. Det som bör ge bästa utslaget

ifråga^ om en skogs avkastningsförmåga är kännedomen om förråden i ”de

olika åldersklasserna. Relativa skogstillgången bör därför med god tillförlit­

lighet kunna fastställas med hänsyn till massaåldern, en metod som med

gott resultat prövats tidigare.

Skog svårds styr elsen i Kristianstads län uttalar, att av utredningen (s. 67—

68) framgick att grovskogsprocenten i vissa, kontrollerbara fall inte tillnär­

melsevis kunnat rätt uppskattas. Länsstyrelsen i Kristianstads län, som i

sitt yttrande refererar det nyss återgivna uttalandet, framhåller att, ehuru

länsstyrelsen inte ville tro att de anförda svårigheterna var så betydande att

inte en någorlunda riktig uppskattning av grovskogsprocenten kunde åstad­

kommas, det anförda likväl var ägnat att inge viss betänksamhet. I

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1956

I några yttranden har särskilt uppmärksammats taxeringsutfallet enligt

den nya metoden i fråga om lövskog.

Skogs vårdss tyr elsen i Kristianstads län påpekar, att enligt anvisningarna

redovisades virkesförråd för ädel lövskog med tillämpning av samma grov-

28

beklagligi om alltför höga taxeringsvärden skulle bidraga till ett tillbaka-

tiängande av den ädla lövskogen, som för de sydliga länen innebar väsent­

liga värden såväl från allmänna och estetiska synpunkter som med hänsyn

till det skogliga önskemålet att genom växling av barr- och lövträdsvegeta-

tion bevara de bättre skogsmarkernas växtkraft. En justering av metoden för

taxering av den ädla lövskogen i de av skogsvårdsstyrelsen angivna hänseen­

dena skulle däremot kunna leda till ett rättvisare avvägande av taxeringsni-

vån för de ifrågakomna fastigheterna.

Det i utredningen redovisade resultatet av taxeringen av övriga skogsty-

per ansåg länsstyrelsen godtagbart.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför.

Utredningen visar att den nya metoden för södra Sveriges vidkommande

ger högre värden än enligt gamla metoden. Höjningen är särskilt markant

beträffande markvärdena. I och för sig är ett dylikt taxeringsutfall säkerli­

gen riktigt, då det just beträffande skogsmarksvärdena i vårt lands sydligaste

delar får anses ha varit taxeringsmässigt svårförklarligt att skogsmarksvär-

dena legat så avsevärt lägre än för intilliggande markområden som icke

taxerats som skogsmark. Detta omdöme åsyftar dock icke fastigheter med

övervägande ungskog, som lämnar ringa eller ingen omedelbar avkastning;

beträffande dessa gäller i stället att en väsentlig skärpning av markvärdena

icke alls är påkallad.

Även beträffande fastigheter med enbart ädel lövskog kan den nya meto­

den — som ju förutsätter viss barrskogsinblandning — med hänsyn till

gallande låga bokskogspriser väntas ge för höga markvärden, särskilt i fråga

om de rena bokskogarna eftersom metoden presumerar att ett visst minimi-

mslag av ek med dess högre värden alltid tinnes. Länsstyrelsen vill i detta

sammanhang upprepa sina i sitt utlåtande den 29 mars i950 över 1947 års

skogstaxeringssakkunnigas betänkande uttalade farhågor för att den nva

metoden kan leda till en successiv minskning av de skånska lövskogarnas

bestand, vilket med hänsyn till dessa skogars skönhetsvärden och ur för­

sörj ningssynpunkt vore en olycklig utveckling.

,.fYldare må framhållas, att den nya metoden med dess svfte att uppnå mera

differentierade värden fastigheterna emellan dock lämnar alltför små möj-

hgheter att beakta kvalitetens betydelse inom lövskogarna, där mycket stora

skillnader i kvalitet och värden finnas. Genom det gamla förfaringssättet

med tämligen obeskuren tillämpning av jämkningsfaktorn hade nämnderna

med sin kännedom om de olika lövskogarnas beskaffenhet bättre möjlig­

heter att rätt avväga fastigheternas inbördes värden än de nya bestämmel­

serna med centralt utfärdade apteringsföreskrifter torde ge utrymme åt. De

uppskattningsfaktorer — bonitet, virkesförråd in. fl — som bilda grunden

till de framräknade värdena synas vara lika svårbestämbara enligt båda me­

toderna. Enligt den nya metoden tillkommer den mycket svårbemästrade be­

dömningen av dimensionsfördelningen. Länsstyrelsen befarar därför att den

nya metoden i praktiken icke kommer att — som förväntats — visa sig vara

en garanti för att större rättvisa för de enskilda fastigheterna inbördes verk­

ligen uppnås.

I stort sett samma synpunkter anföres av stiftsnämnden i Lund.

Å andra sidan yttrar Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, att taxe­

ringen av lövskogsfastigheter syntes kunna ske avsevärt säkrare enligt den

nya metoden. Den gamla metodens anvisningar härom syntes vara bristfäl­

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1956

30

tetstalen. Avsikten vore nämligen att det skulle utarbetas en nyckel, som

angåve förhållandet mellan förslagets godhetsklasser och de tidigare fas-

tighetstaxeringsboniteterna. I länsanvisningarna torde nämnda förhållande

komma att direkt angivas. De sakkunniga hade tänkt sig att en sådan nyc­

kel i första hand skulle erfordras vid övergången till den nya metoden. Vi­

sade sig behov av nyckeln föreligga även för liden därefter vore det ju emel­

lertid ingenting som hindrade att den behölles även i länsanvisningarna för

senare fastighetstaxeringar. Detta uttalande av departementschefen ger läns­

styrelsen anledning framhålla, att taxeringsarbetet otvivelaktigt skulle för-

enklas, om det vore möjligt att utan omgång av särskilda anvisningar direkt

i hjälptabellen anknyta till det gamla invanda begreppet bonitet. Även om

länsstyrelsen är medveten om att svårigheter kunna möta, synes det länssty­

relsen önskvärt att frågan i allt fall överväges.

Länsstyrelsen i Hallands lön framhåller att, då den nya metoden syntes

både svårbegriplig och svåröverskådlig, man skulle kunna tänka sig en

uppställning av denna i enlighet med den gamla metoden under förutsätt­

ning att den nya metodens teoretiska underlag kom till användning vid ut­

arbetande av erforderliga hjälptabeller.

Länsstyrelsen i Örebro län, Svenska skogsvårdsföreningen och Norrlands

skogsvårdsförbund säger sig finna det vara en svaghet i den nya metoden

att den förutsatte att en stor del av anvisningarna för taxeringen fastställ­

des centralt. Då härigenom lokal erfarenhet och kännedom om skogsförhål-

Iandena inte kom att utnyttjas, förelåg risk för att primärmaterialet skulle

bli alltför schabloniserat. I

I några yttranden uttalas att så länge underlaget för taxeringen, vilket

oftast var beroende på en uppskattning, var så bristfälligt, måste det anses

fullt tillfredsställande med en mer schabloniserad metod än den nya. Do­

mänstyrelsen yttrar sålunda, att en utmärkt taxeringsmetod inte kunde er­

sätta bristfälligheten hos ett svagt grundmaterial. Styrelsen höll därför före,

att de högt ställda krav, som den nya metoden uppfyllde, för närvarande

inte kunde eller borde ställas på en taxeringsmetod. En enklare metod var

enligt styrelsens uppfattning tillfyllest. — Skogsvårdsstyrelsen i Koppar­

bergs län framhåller, att i länet saknades hushållningsplaner för ca 45 pro­

cent av skogsarealen och ca 99 procent av antalet taxeringsobjekt. I de fall

där planer upprättats var dessas värde med hänsyn till tidpunkten för upp­

rättandet mycket varierande. Även om det kunde vara så, att en felutjäm­

ning skedde, om man vid okuläruppskattning delade upp bedömningen på

ett flertal faktorer, kunde detta inte vara fallet, då större eller mindre delar

av objektet var okända. Under sådana förhållanden kunde det inte bli fråga

om att skjuta kravet på individuell differentiering av objekten i förgrunden

utan man fick nöja sig med relativt försiktiga avvikelser på ömse sidor om

ett mer eller mindre noggrant beräknat medeltal. — Liknande synpunkter

anföres av Sveriges länsskogvaktareförbund.

Skogsvårdsstyrelsen i Östergötlands län, Sveriges skogsägareföreningars

riksförbund och Riksförbundet landsbygdens folk, som åberopar det av sist­

nämnda riksförbund avgivna yttrandet, har gjort uttalanden av innebörd, att

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1956

34

tid. Eftersom normalskogens förrådssiffror vid utarbetande av bestämmel­

serna för 1952 års fastighetstaxering ganska nära anpassades till de uppgif­

ter som vid riksskogstaxeringen erhållits för den verkligen förefintliga sko­

gen, den s. k. genomsnittsskogen, är skillnaden numera rätt obetydlig. Till

grund för värderingen ligger med andra ord i realiteten vid båda metoderna

de uppgifter å virkesförråd, tillväxt in. m„ som framkommit vid riksskogs­

taxeringen, d. v. s. vid uppskattning av den skog som verkligen finns i vårt

land. Hur liten skillnaden mellan metoderna i principiellt avseende är fram­

går av de sakkunnigas utredning med jämförelse mellan utfallet för konstru­

erade fastigheter med normalt virkesförråd (bihang III). Skillnaden är i

flertalet fall endast ett par procent, därvid taxering enligt nya metoden inte

alltid medfört högre värden än taxering enligt gamla metoden utan i några

fall även givit lägre värden.

1 själva verket inskränker sig skillnaden mellan metoderna numera till en

olikhet i det rent tekniska förfarandet för framräknandet av värdet. Skill­

naden mellan metoderna kan uttryckas så, att medan den nya metoden över­

lämnar åt nämnderna att bara bedöma virkesförrådet och andra faktiska

förhållanden, den gamla metoden överlämnade åt nämnderna att verkställa

även en viss bedömning av hur dessa uppskattade faktiska data skulle på­

verka värdena. Den nya metoden är, kan man säga, den gamla påbyggd

med vissa i en tabell inlagda värden, som uträknas med hänsyn till träd-

slagssainmansättning, grovleksfördelning och prisförutsättningar. Dessa

värden motsvarar närmast den gamla metodens jämkningsfaktorer för om­

vandling av det relativa virkesförrådet till den relativa skogstillgången.

Nästan alla remissinstanser har berört frågan om vilken metod för skogs-

värderingen som skall tillämpas vid nästa allmänna fastighetstaxering, och

flera av dem har därvid som sin mening uttalat att företräde bör ges åt den

gamla metoden. I anledning därav får jag erinra om att riksdagen genom

sitt efter sammanjämkning fattade beslut år 1951 antog den nya metoden

för tillämpning vid den nu förestående och därefter kommande taxeringar.

Ett förslag om frångående av detta beslut skulle enligt min mening vara

motiverat endast om nya skäl tillkommit, som med tillräcklig styrka talade

mot den nya metodens utförande i det praktiska taxeringsarbetet. Ett sådant

skäl skulle naturligtvis ha varit, om den genomförda provtaxeringen enligt

den nya metoden visat att denna gav ett sämre resultat än den gamla eller

var förenad med större tillämpningssvårigheter. Något belägg för att så skulle

vara fallet har emellertid inte framkommit. Tvärtom tyder de sakkunnigas

utredningar på att nya metoden ger ett bättre och säkrare resultat i vad avser

avvägningen av taxeringsvärdena de särskilda fastigheterna emellan. Inte

heller ger vad som anförts av de sakkunniga eller i remissyttrandena vid

handen, att slcogstaxering enligt nya metoden skulle vara särskilt svår att

praktiskt genomföra eller kräva nämnvärt mera tid än en taxering med till-

lämpning av den gamla metoden. Från något håll har tvärtom uttalats att

den nya metoden, som är teoretiskt uppenbart överlägsen den gamla, inte

är svårare att tillämpa än den gamla metoden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1956

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1956

ningssäsongerna 1950/51, 1952/53, 1953/54 och 1954/55, sedan bruttopriser­

na reducerats med 20 procent.

Enligt inom finansdepartementet verkställda beräkningar, som av olika

skäl dock är ganska approximativa, kommer skogsmarks- och skogsvärdena

med en dylik prissättning att stiga i norra Sverige med ca 85 procent och i

södra Sverige med ca 70 procent.

Vissa remissmyndigheter, särskilt skogsvårdsstyrelserna och länsstyrel­

serna i de sydligaste länen, har framställt vissa anmärkningar mot värde­

ringen av lövskog enligt den nya metoden. I anledning därav vilt jag fram­

hålla, att dessa anmärkningar — i den mån de kan visa sig befogade —

torde kunna i huvudsak tillgodoses genom jämkningar i de anvisningar

om aptering in. m., som jämlikt avdeln. D—F i skogsvärderingsinstruktionen

skall utfärdas av myndigheterna före taxeringsarbetets påbörjande. Ifråga­

varande anmärkningar föranleder alltså inte några författningsändringar av

beskaffenhet att kräva riksdagens medverkan.

I detta sammanhang får jag vidare erinra om att 1955 års riksdag vid dess

vårsession på grundval av proposition nr 160 antagit vissa ändringar i taxe-

ringsförordningen. Innebörden av riksdagens beslut är, såvitt här är i fråga,

att arbetet med fastighetstaxeringen skall börja tidigare än vad förut varit

iallet. Detta fordrar även att förberedelsearbetet för allmän fastighetstaxe­

ring skall ske på ett tidigare stadium än tidigare. I propositionen förutsattes

sålunda att det s. k. Stockholmsmötet, som till befordrande av enhetlighet

och jämnhet vid allmän fastighetstaxering enligt Kungl. Maj :ts förordnande

brukat avhållas i slutet av september eller början av oktober året näst före

taxeringsåret, i fortsättningen skall förläggas till maj månad. På grund här­

av bör vissa ändringar nu vidtagas i skogsvärderingsinstruktionen angående

den tid, inom vilken statens skogsforskningsinstitut har att fastställa cen­

trala skogstaxeringsanvisningar samt till länsstyrelserna avlämna arealupp­

gifter m. in. och skogsstyrelsen att till länsstyrelserna lämna uppgifter om

virkespriser m. m.

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom finansdepartementet

upprättats förslag till förordning om ändring av förordningen den 1 juni

1951 (nr 440/ med instruktion för värdering av skogsmark och växande skog

vid taxering av fastighet (skogsvärderingsinstruktion).

Föredragande departementschefen hemställer, att förenämnda författ-

ningsförslag måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi­

trädda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sven Brodén

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1956

Markens

godhets­

klass

Barrskog

Lövskog

Markvärde

i kronor

vid angiven

godhetsklass

Grov

skog

%

Skogsvärde per kbm i kronor vid angiven

kubikmasseprocent gran

Skogsvärde

per kbm i

kronor

0 % (ren

tallskog)

25 %

50 %

75 %

100 % (ren

granskog)

Omkostnadsklass 3

(Två vändors väg, 5—6 kilometer till bilväg, normal terräng)

B

0

3:48

3:56

3: Hl

3: 67

3:72

2:21

B,

99

10

3: 75

3:80

3:83

3: 85

3: 86

20

3: 98

4:00

4: 01

4: 02

4:00

B2

79

30

4: 23

4: 24

4: 22

4: 21

4:14

40

4:49

4:47

4: 43

4: 37

4:28

50

4:74

4:71

4: 62

4:55

4:43

60

4:98

4:94

4:83

4: 73

4:56

70

5: 24

5:18

5:04

4:91

4: 71

C

0

3:15

3: 24

3:32

3:39

3:45

2:21

C

59

10

3:41

3: 48

3:53

3:59

3:60

20

3: 66

3:72

3:74

3: 76

3: 77

30

3: 93

3:91

3:95

3: 96

3:93

40

4: 17

4:19

4:15

4:14

4:08

50

4: 43

4:42

4: 37

4: 32

4:23

60

4: 68

4: 65

4:59

4:53

4:40

70

4:94

4:89

4:80

4:70

4:55

D

0

2:75

2:84

2: 91

3:00

3:08

2:21

D

24

10

3:00

3:08

3:14

3:20

3:23

20

3:26

3:32

3:35

3:38

3: 39

30

3:53

3: 56

3:57

3:59

3:56

40

3:78

3:81

3: 78

3: 77

3:72

50

4: 05

4:04

4:01

3: 96

3:89

60

4:31

4:29

4: 23

4:16

4:05

70

4:56

4:53

4: 44

4:35

4:20

Förestående hjälptabell är grundad på nedan angivna förutsättningar beträffande 1. grov-

skogsprocenten och 2. granskogsprocenten. Därest i förekommande fall väsentlig avvikelse från

dessa förutsättningar föreligger, bör ej denna hjälptabell användas utan bör förfaras på sätt

som förntsättes i hjälptabell 2

1. Vid angiven kubikmasseprocent grov­

skog anses övrig del av barrskogens kubik­

massa fördela sig på medelgrov skog och klen

skog sålunda:

Grov skog

procent

Procentfördelning av

övrig barrskog

medelgrov

skog

klen skog

0 ..........................

55

45

10 ..........................

50

40

20..........................

45

35

30 ..........................

40

30

40 ..........................

35

25

50 ..........................

SO

20

60 ..........................

25

15

70 ..........................

20

10

2. Vid angiven kubikmasseprocent gran­

skog för hela barrskogsförrådet anses gran­

procenten för grovskog och medelgrov skog

utgöra:

Av hela barr­

skogsförrådet

procent gran

Procent granskog för

grov skog

medelgrov

skog

0..........................

0

0

25..........................

15

30

50..........................

40

55

75..........................

65

80

100..........................

100

100

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1956

Bihang II

Jämförande beräkningar enligt nya metoden (hjälptabell 1) samt gamla metoden för konstru­

erade fastigheter omfattande 100 har skogsmark med virkesförråd motsvarande normalförråd

samt grovskogsprocent motsvarande jämkningsfaktor 1,0, d. v. s. relativ skogstillgång 1,0

Till-

Bonitet

Rot-

m5/hai Barrskogens

Löv-

Nya metoden

Gamla metoden

Skill-

växt-

om-

(godhets­

grad)

värde

kr

vid

rel.

skogs-

a

b

nåd i

7o

s:a

rade

(om-

vir-

grov-

gran-

Mark-

Skogs-

S:a

Mark-

Skogs-

S:a

värde

Län

kost-

kes-

skogs- skogs-

värde

värde

värde

värde

värde

värde

a—b

nads-

förråd %

%

kr

kr

kr

kr

kr

kr

klass)

1,0

I

Nb

1,50 (Cl

3,00 (7)

66

22

50

15

150

6 224

6 374

1000

5 000

6 000

+ 6

Vb

1,75 (C)

3,25(10)

74

23

50

15

160

7122

7 282

1300

6 300

7600

- 4

Jtl

2,25 (B)

5,no (7)

87

26

50

15

530

14 837

15 367

2 600

12 500

15100

+ 2

Jtl

1,75 (C)

1,00 (9)

74

23

50

15

200

8 597

8 797

1600

7 800

9 400

- 6

Jtl

l,5o (C;

2,00(17)

66

21

50

15

20

3 344

3 364

600

3 000

3 600

- 7

II

Nb

1,75 (C)

595 (6)

74

23

50

15

400

12 648

13 048

2100

10 200

12 300

+ 6

Vb

1,75 (C)

5,50 (4)

74

23

50

15

440

12 946

13 386

2 300

10 600

12 900

+ 4

Vnr

2,50 (B)

4,00 (5)

85

28

50

15

580

12 898

13 478

2 30n

11100

13 400

+ 1

Vnr

2,50 (B)

5,75 (6)

85

28

50

15

1000

18 451

19 451

3 400

15 900

19 300

+ 1

Gvl

2,50 (B)

7,00 (2)

85

28

50

15

1300

22 251

23 551

4100

19 300

23 400

+ 1

III

Gvl

3,75 (B,)

8,00 (2)

103

37

50

20

4 400

36 905

41305

7 000

33 200

40 200

+ 3

Kpb

3,25 (B2)

7,50 (2)

97

33

50

20

3100

31385

34 485

5 700

27 000

32 700

+ 5

Kpb

2,5<J (C)

7,00 (2)

85

28

50

20

1600

22 270

23 870

4100

19 300

23 400

+ 2

IV

Vrm

3,75 (C2)

8,00 (4)

100

37

50

20

4 600

37 220

41820

7000

33 200

40 200

+ 4

Vrm

3,75 (C2)

6,00 (8)

100

37

75

20

3100

27 920

31 020

5 300

24 900

30 200

+ 3

Ör

4,00 (C,)

9,00 (2)

102

39

50

20

6 100

42910

4 * 010

8 400

39 800

48 200

+ 2

Vstm

4,00 (C,)

8,90 (3)

102

39

50

20

5 300

39 622

44 922

7 500

35 400

42 990

+ 5

Ups

3,75 (C2)

9,00 (2)

100

37

50

20

4 800

41800

46 600

7 900

37 300

45 200

+ 3

Sth

3,75 (C2)

9,00 (-4)

100

37

50

20

4 500

41 440

45910

7 900

37 300

45 200

+ 2

Sdm

4,00 (C,)

9,50 (2)

94

39

50

20

6 400

42 027

48 427

8 930

42000

50 900

- 5

Gtl

3,00 (D,)

7,50 (2)

90

31

25

10

1900

28 944

30 844

5300

24 900

30 200

+ 2

V

ög

4,00 (C,)

9,00 (2)

94

39

50

20

7 300

41862

49162

8 400

39 800

48 200

+ 2

Skb

4,00 (C,)

19,00 (5)

94

39

50

20

8 000

46 502

54 502

9 400

44 200

53 600

+ 2

Äbg

4,00 (C,)

8,50 (:,)

94

39

50

20

6 600

39 590

46 190

8 000

37 600

45 600

+ 1

Jkp

5,00 (B,)

9,50 (4)

107

4K

50

20

10 700

55 420

69 120

H 100

52 500

63 600

+ 4

Krb

5,00 (B2)

9.00 (3)

107

46

50

20

9 800

52 59*

62 398

10 500

49 900

60 300

+ 3

Kim

4,00 (C,)

9,50 (3)

94

39

50

20

7 800

43*30

51630

8 900

42 000

50 900

+ 1

Gbg

4,00 (C,)

8,00 (3)

94

39

50

20

6 200

37 684

43 884

7 500

35 400

42 900

+ 2

VI

Hl

5,00 (C2)

8,00 (3)

107

46

75

20

12 500

45099

57599

9 400

44 200

53 600

+ 7

Bl

5,00 (C2)

9,00 (1)

107

4^

75

20

13 700

51046

64 746

10 500

49 800

60 300

+ 7

Krs

5,50 (C,)

8,50 (1)

113

48

100

20

13 400

50 202

63 602

10 900

51 700

62 600

+ 2

Mim

6,50 (B2)

b,50 (4)

121 |

53

75

20

17 700

60 076

77 776

12 900

61100

74 000

+ 5

48

Kungl. Maj:is proposition nr 71 år 1956

Till-

växt-

om-

råde

Län

Kommun

Areal

hektar

Me­

tod

Värden

kronor

i 1000-tal

Mark­

värde

Skogs-

värde

S:a

värde

a

495,1

4 362,0

4 857,1

b

718,2

3506,4

4 224,6

a

408,9

3189,9

3 598,8

b

588,0

2 897,0

3 485,0

a

666,6

5 838,0

6 504,6

b

896,9

4 992,6

5 889,5

a

211,3

2 030,0

2 241,3

b

344,2

1 807,3

2 151,5

a

433,5

3 948,8

4 382,3

b

731,7

3 529,4

4 261,1

a

386,9

2 668,7

3 055,6

b

456,7

2 528,0

2 984,7

a

510,7

3 738,6

4 249,3

b

723,8

3 609,5

4 333,3

a

45,6

684,9

730,5

b

112,6

595,6

708,2

a

38,3

559,3

597,6

b

124,7

468,5

593,2

a

5 493,7 44 315,3 49 809,0

b

8 124,9 38 884,1 47 009,0

a

624,3

3 342,1

3 966,4

b

569,8

2 957,2

3477,0

a

562,6

4 319,0

4 881,6

b

630,2

3,966,8

4 597,0

a

542,6

2 725,5

3 268,1

b

526,1

2 611,9

3138,0

a

255,6

1 261,6

1517,2

b

261.7

904,6

1166.3

a

783,2

3 666,2

4 449,4

b

788,9

3067,7

3 856,6

a

933,4

5 688,3

6 671,7

b

1 014,7

4 934,9

5 919,6

a

485,4

2 130,1

2 615,5

b

465,7

1 942,2

2 407,9

a

1 713,8

5 840,0

7 553,8

b

1 675,1

4 513,8

6 188,9

a

1 763,0

8 234,7

9 997,7

b

1 764,2

6 982,2

8 746,4

a

2 517.3 10 402,7 12 920,0

b

2 446,0 10 080,0 12 526,0

a

1104,1

4 934,1

6 038,2

b

1060,8

4 569,0

5 629,8

a

115,4

347,9

463,3

b

123,8

251,2

375,0

a

692,1

3174,2

3 866,3

b

748,9

2 809,0

3 557,9

a

12 142,8 56 066,4 68 209,2

b

12 075,9 49 510,5 61 586,4

a

384,9

849,2

1 234,1

b

291,4

773,7

1 065,1

a

740,8

1 982,1

2 722,9

b

529,6

1 835,9

2 365,5

a

95,1

244,3

339,4

b

71,4

210,8

282,2

a

556,3

1385,5

1 941,8

b

406,4

1 252,7

1 659,1

a—b

“IT

Mark­

värde

VI

Vstm

Ups

Ups

Sth

Sth

Sdm

Sdm

Gtl

Gtl

S:a

Ög

Ög

Skb

Sk b

Äbg

Äbg

Jkp

Krb

Krb

Kim

Kim

Gbg

Gbg

S:a

Hl

Hl

Bl

Bl

Karbenning .

Upplands Bro

Bälinge ........

Vårdinge ...

Almunge ...

Ö. Vingåker .

T orsåker........

Follingbo ...

Hablingbo ...

Yxnerum

Nykil ..

Mullsjö ..

Hova ....

Axelfors ..

Kroppefjäll

Järsnäs ...

Annerstad .

Åseda........

Mortorp ...

Gamleby...

Spekeröd .

Vette ........

Eldsberga

Kinnared

Edestad .

Backaryd

9 267

7 066

10 286

4 643

9 781

4 447

8 051

2 048

2 820

105 144

5 721

7126

4 912

2 622

8 774

12 047

4 357

16 597

18113

21863

10 682

1570

9 437

91 880

3 461

5079

669

1553

- 31,1

-30,5

-25,7

- 38,6

- 40,8

- 15,3

-29,4

- 59,5

-69,3

- 32,4

+ 9,6

- 10,7

+ 3,1

- 2,3

- 0,7

- 3,1

+ 4,2

+ 2,3

^-

0,1

+ 2,9

+ 4,1

^- 6,8

- 7,6

+ 0,6

+ 32,1

-t- 39,9

+ 33,2

+ 36,9

%

Skogs-

värde

S:a

värde

+ 24,4

+ 15,0

+

10,1

+ 3,3

+ 16,9

+ 10,4

+ 12,3

+ 4,2

+ 11,9

+

2,8

+ 5,6

+ 2,4

+ 3,6

- 1,9

+ 15,0

+ 3,1

+ 19,4

+ 0,7

+ 14,0

+

6,0

+ 15,0

+ 14,1

+ 8,9

+

6,2

+ 4,3

+ 4,1

+ 39,5

+ 30,0

+ 19,5

+ 15,4

+ 16,0

+ 12,7

+ 9,7

+

8,6

+ 29,4

+

22,1

+ 17,9

+ 14,3

+ 3,2

+ 3,1

+

8,0

+ 7,3

+ 38,5

+ 23,5

+ 13,0

+ 8,7

+ 13,2

+

10,8

+ 9,8

4* lo,9

+

8,0

+ 15,1

+ 15,9

+ 20,3

+

10,6

+ 17,0