2

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1956

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

23 februari 1956.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena

U

ndén^, statsråden

Z

etterberg

, T

orsten

N

ilsson

, S

träng

, E

ricsson

, A

ndersson

, N

orup

, H

edlund

, P

ersson

,

H

jalmar

N

ilson

, L

indell

, N

ordenstam

, L

ange

, L

indholm

.

Efter gemensam beredning med cheferna för social-, ecklesiastik- och

finansdepartementen anför chefen för inrikesdepartementet, statsrådet

Hedlund.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj :t under kapitalbudgeten,

inrikesdepartementet, statens allmänna fastighetsfond, punkten 4, före­

slagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Upp­

förande av klinik för alkoholsjukdomar för budgetåret 1956/57 beräkna

ett investeringsanslag av 500 000 kronor.

Jag anhåller nu att få upptaga denna fråga till fortsatt behandling.

I. Inledning

I propositionen nr 158 till 1954 års riksdag föreslog Kungl. Maj :t på min

hemställan riksdagen att dels besluta, att i Stockholm eller dess omedel­

bara närhet skulle i huvudsaklig överensstämmelse med ett av mig för­

ordat förslag uppföras en klinik för alkoholsjukdomar med cirka 80 vård­

platser, dels ock till Uppförande av klinik för alkoholsjukdomar för budget­

året 1954/55 under statens allmänna fastighetsfond, inrikesdepartementet,

anvisa ett investeringsanslag av 100 000 kronor. Riksdagen biföll förslaget

(skr. nr 334).

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillsatte jag den 18 juni 1954

en kommitté med uppdrag att biträda med det fortsatta utrednings- och

planeringsarbetet för uppförandet av en klinik för alkoholsjukdomar.1

Enligt meddelade direktiv skulle utredningsarbetet bedrivas i enlighet

med de riktlinjer, som uppdragits i förenämnda proposition samt med

beaktande av vad chefen för ecklesiastikdepartementet anfört i proposi­

1 Som ledamöter i kommittén har ingått generaldirektören G. Wejke, tillika ordförande,

förbundsdirektören i svenska landstingsförbundet I. Dahlgren, laboratorn vid karolinska

institutet L. Goldberg, överinspektören för sinnessjukvården C. Åmark och direktören vid

statens alkoholistanstalt å Venngarn J. Lönnberg.

4

Utredningen ansåg, att antalet vårdplatser vid det första specialsjuk­

huset icke borde sättas högre än 82, varvid räknats med en genomsnittlig

vårdtid vid sjukhuset av omkring 1—2 månader. Omsättningen kunde då

hållas vid 700 å 800 patienter om året.

Alkoholistvårdsutredningens förslag om inrättande av särskilda alkoho­

listsjukhus upptogs av mig till behandling i propositionen nr 158/1954. Efter

en redogörelse för föreliggande möjligheter till medicinsk behandling och

vård av alkoholmissbrukare framhöll jag, att dessa möjligheter varken var

tillräckliga eller innefattade den specialbehandling, som var önskvärd. Mot

bakgrunden härav ansåg jag mig böra ansluta mig till förslaget om upp­

förande av ett särskilt alkoholistsjukhus. Till frågan om inrättande av

ytterligare sådana sjukhus förklarade jag mig emellertid för det dåvarande

icke beredd att taga ställning.

I fråga om de uppgifter, som skulle tillkomma det planerade sjukhuset,

framhöll jag såsom liggande i sakens natur, att sjukhuset i viss mån skulle

fylla rådande brist på vårdplatser. Det skulle sålunda ankomma på sjuk­

huset att bereda vård och lämna behandling av dem, som på grund av sitt

alkoholmissbruk var i behov av kvalificerad medicinsk vård och behand­

ling. Det syntes vidare lämpligt att förlägga utbildningen av särskilda

specialister till sjukhuset, vilket kunde tillhandahålla ett rikhaltigt under­

sökningsmaterial. Med erinran att i åtskilliga remissyttranden forsk­

ningen framhävts som det kanske mest vägande motivet för inrättandet

av ett alkoholistsjukhus, fann jag, att sjukhuset jämväl borde bli ett

centrum för forskningen rörande alkoholismens problem. Den i proposi­

tionen nr 155/1954 föreslagna professuren i teoretisk alkoholforskning

borde sålunda baseras på sjukhuset.

I förhållande till anstaltsvårdens organisation borde sjukhuset erhålla

en fristående ställning. Frivillig sjukhusvård syntes i största möjliga ut­

sträckning böra eftersträvas och alkoholmissbrukare jämväl kunna på eget

initiativ söka vård å sjukhuset. För att stimulera till ett sådant initiativ

var det av vikt, att sjukhuset icke erhöll prägeln av anstalt. Om special­

sjukhuset -— som alkoholistvårdsutredningen tänkt sig — komme att ingå

som första ledet i den slutna anstaltsvården och till övervägande delen

belädes med ett synnerligen missanpassat och svårskött klientel, skulle

detta verka avskräckande på många alkoholmissbrukare, som eljest skulle

söka sig till sjukhuset. Avsikten var icke, alt sjukhuset endast eller ens till

övervägande delen skulle äga mottaga sådana patienter, som av egen drift

sökte sig dit. Nykterhetsnämndernas och anstalternas klientel borde emel­

lertid intagas i andra former än genom regelrätta interneringsbeslut, exem­

pelvis genom att man försökte förmå vederbörande att såsom hjälpåtgärd

frivilligt söka sig till sjukhuset. Vid grövre fall av alkoholmissbruk syntes

det vara lämpligt att t. ex. i anslutning till beslut om tvångsintagning före­

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1956

5

skriva sjukhusbehandling. Enahanda föreskrift kunde knytas till beslut om

försökspermission och beslut om utskrivning från allmän vårdanstalt.

Det första sjukhuset ansåg jag böra förläggas till Stockholm eller dess

omedelbara närhet samt med hänsyn till sin uppgift som utbildnings- och

forskningscentrum om möjligt anslutas till annat större sjukhuskomplex.

Härigenom skulle vissa praktiska fördelar i administrativt hänseende upp­

nås samtidigt som kostnadsbesparingar kunde vinnas. Därtill kom, att

sjukhusets särart blev mindre utpräglad, om detsamma ingick i ett större

komplex. En förläggning av sjukhuset till karolinska sjukhusets område

syntes i och för sig lämplig. Da emellertid detta område redan tagits i an­

språk eller reserverats för andra ändamål intill gränsen för vad som före­

föll möjligt, måste andra kombinationsmöjligheter prövas. I administra­

tivt hänseende borde dock sjukhuset anslutas till karolinska sjukhuset. För

att så litet som möjligt markera sjukhusets särart borde detsamma när­

mast få karaktären av en specialavdelning inom den större sjukhusenhe­

ten, jämförbar med övriga till denna enhet hörande specialavdelningar. Ej

heller borde avdelningen genom sitt namn få en prägel av att vara något

annat än en avdelning inom sjukhuset. Specialavdelningen för alkoholsjuk­

domar borde i enlighet med utredningens förslag förses med cirka 80 vård­

platser. Överläkaren borde vara psykiater, och till avdelningen knytas en

läkare med biokemisk skolning. Självfallet borde det icke föreligga något

hinder för överläkaren att bedriva öppen mottagning enligt för övriga

överläkare vid sjukhuset gällande regler, men poliklinik i vanlig mening

borde icke anordnas.

Beträffande avdelningens närmare utformning förklarade jag mig icke

beredd att framlägga något konkret förslag. Sedan en lämplig förlägg-

ningsplats utvalts, torde detaljplaneringen kunna påbörjas. Förläggningen

borde bestämmas jämväl med hänsyn till möjligheten att vinna bespa­

ringar.

Kungl. Maj.ts proposition nr 83 år 1956

III. Kommitténs förslag

Det kan enligt kommittén icke råda något tvivel om, att alkoholismen är

en folksjukdom av jämförelsevis betydande omfattning. Till gruppen svåra

alkoholmissbrukare — av 1944 års nykterhetskommitté uppskattad till

drygt 2 procent av den vuxna manliga befolkningen — måste man lägga

det relativt stora antal personer, som företer symptom på alkoholism i

medicinsk mening, d. v. s. personer, som icke förmår kontrollera sin alko­

holkonsumtion och som känner behov av fortsatt konsumtion, sedan de

intagit en liten mängd alkohol.

Kommittén finner det synnerligen angeläget, att den vårdorganisation

för alkoholskadade, som genom samhällets försorg skapats på senare år,

6

ytterligare utbygges och differentieras. Statsmakternas beslut om inrät­

tandet av en klinik för alkoholsjukdomar är ett led i en sådan utbyggnad.

En statlig klinik av det slag varom här är fråga kan — anför kommit­

tén — ge sitt mest verksamma bidrag till alkoholmissbrukets bekämpande,

om klientelet i huvudsak utväljes med hänsyn till forskningens och under­

visningens behov. Klinikchefen bör därför ha samma frihet vid sitt urval

av vårdklientel, som överläkarna vid de statliga undervisningssjukhusen.

Kommittén framhåller, att tillämpningen av 1954 års lag om nykterhets-

vård förutsätter, att läkare knytes till nykterhetsnämnderna samt att ut­

bildningen av vissa kategorier läkare därför torde bli en synnerligen be­

tydelsefull uppgift för kliniken. Kommittén anför vidare.

Erfarenheter från såväl vårt eget land som andra länder — speciellt USA

och Canada — ger vid handen, att möjligheterna till framgångsrik medi­

cinsk behandling av det svårast alkoholskadade klientelet ännu är starkt

begränsade. Det stora inslag av psykopater och kriminella, som förekom­

mer bland de svåra alkoholisterna, kan också vålla betydande disciplinära

svårigheter. De kategorier av alkoholskadade, som genom nykterhetsnämn­

derna blir föremål för tvångsåtgärder, har ofta en från början negativ in­

ställning, som bidrar till att göra den medicinska behandlingen problema­

tisk. Vård på alkoholistklinik av ett sådant klientel ger därför olta icke

något bestående resultat. På grund av detta klientels inställning försvåras

eller omöjliggöres i synnerhet den nödvändiga eftervården. Ett klientel i

huvudsak bestående av svårskötta, tvångsvis intagna alkoholister skulle

därför snart försätta kliniken i stora svårigheter och motverka, att pa­

tienter med lättare alkoholproblem och mottagliga för medicinsk behand­

ling söker vård. Klientelet bör därför, särskilt innan närmare erfarenhet

vunnits, begränsas till att omfatta i huvudsak sådana patienter med lättare

alkoholskador, som själva anmäler sig som vårdsökande. Även ur forsk­

ningens synpunkt är det angeläget, att alkoholskadade personer på ett

tidigt stadium kommer till kliniken. Om klientelet begränsas på föreslaget

sätt, kan verksamheten inriktas på förebyggande av svårare former av

alkoholism. Behandlingsresultaten blir gynnsammare, varigenom klini­

ken kan vinna ökat förtroende och goda förutsättningar skapas för den

terapeutiska verksamheten. Man torde också kunna räkna med kortare

vårdtider, varigenom klinikens kapacitet skulle komma att ökas.

Då kommittén sålunda räknar med ett annat klientel än det, som hit­

tills tvångsinternerats enligt alkoholistlagen, innebär detta icke, att kom­

mittén anser ökade möjligheter till medicinsk vård av sistnämnda klientel

obehövliga. Tvärtom är det enligt kommittén synnerligen angeläget, att

ökade möjligheter för medicinsk behandling skapas vid nykterhetsvårdens

anstalter. Den föreslagna begränsningen i klinikens klientel utesluter gi­

vetvis icke, att vid kliniken gjorda erfarenheter kan tillgodogöras i vård­

arbetet vid de allmänna vårdanstalternas för alkoholmissbrukare sjuk­

avdelningar. Ehuru behovet av medicinsk behandling av tvångsinternerade

alkoholister i princip bör tillgodoses inom nykterhetsvårdens anstaltsorga-

nisation, synes det med hänsyn till forskningen kunna komma i fråga att

Kiingl. Maj:ts proposition nr 83 år 1956

sluten vård. I vissa fall torde s. k. gruppterapi vara lämplig. Undersök­

ningarna av intagna patienter bör omfatta en allmän kroppslig och neuro-

logisk genomgång, psykiatrisk undersökning och testningar av olika slag.

Vid kliniken bör bedrivas icke blott medicinskt-psykologislc utan även

kvalificerad social terapi.

De erfarenheter, som vunnits sedan alkoholistvårdsutredningen avgav

sitt betänkande, har givit vid handen, att det av utredningen beräknade

vårdplatsantalet måste bedömas vara alltför stort för en specialklinik, som

icke skall ha karaktär av anstalt. Kommittén anser för sin del, att antalet

vårdplatser icke bör göras större än vad som direkt betingas av forsk­

ningens och undervisningens behov, samt föreslår en begränsning av an­

talet vårdplatser till något mindre än 60. Då kommittén räknar med en

vårdtid på 2—4 veckor, blir emellertid omsättningen vid den föreslagna

kliniken minst lika stor som vid den av alkoholistvårdsutredningen före­

slagna. Vid kliniken bör ges utrymme för klinisk alkoholforskning av

socialpsykiatrisk, genetisk, medicinskt psykologisk och sociologisk art.

Bland aktuella forskningsuppgifter nämner kommittén undersökningar

rörande bl. a. ärftligheten, tillvänjningens mekanism samt uppkomsten av

»alcohol addiction» och betingelserna härför.

I propositionen nr 155/1954 framhöll föredragande departementschefen,

att frågan om institutionslokaler för en professur i teoretisk alkoholforsk­

ning skulle finna sin mest rationella lösning, om en medicinsk forsknings­

institution för både teoretisk och klinisk alkoholforskning inrymdes inom

ett sjukhus med ett för denna forskning väl avgränsat patientmaterial. Kom­

mittén ansluter sig till detta departementschefens uttalande och framhål­

ler, att samarbete mellan klinisk och teoretisk forskning är en oundgäng­

lig förutsättning för effektiv medicinsk alkoholforskning. Starka skäl ta­

lar därför för att en institution för teoretisk alkoholforskning förlägges i

anslutning till en medicinsk fakultet,l( varvid i första hand karolinska insti­

tutet bör ifrågakomma. En sådan förläggning skulle nämligen möjliggöra

den nära kontakt med ett flertal andra teoretiska och kliniska institutio­

ner, som krävs för att den teoretiska alkoholforskningen skall kunna

fullgöras. Vid en förläggning av institutionen till Stockholm skulle jämväl

möjliggöras samarbete med andra i staden befintliga institutioner, bl. a.

yrkeshygieniska avdelningen vid statens institut för folkhälsan, organiskt-

kemiska avdelningen vid Stockholms högskola samt statens farmacevtiska

laboratorium.

I fråga om klinikens förläggning har kommittén undersökt olika alter­

nativ, nämligen Stockholm, Göteborg och Lund—Malmö. Dessa alternativ

torde vara de enda som kan komma ifråga med hänsyn till att upptag­

ningsområdet geografiskt bör vara tämligen snävt begränsat men ändå

omfatta ett befolkningsunderlag stort nog för att ge ett tillräckligt rikt

differentierat klientel. Möjligheterna till en nära kontakt med ett rikt

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1956

10

angelägenheten av att den kliniska och teoretiska alkoholforskningen

samordnas och att nära kontakt kan uppehållas mellan kliniken och den

teoretiska institutionen.

Rörande den närmare utformningen av klinikbyggnaden och den teo­

retiska institutionsbyggnaden anför kommittén i huvudsak följande.

Klinikbyggnaden föreslås inrymma tre vårdavdelningar om vardera 15

platser, en vårdavdelning om 4 platser för kvinnliga patienter samt en

intagningsavdelning om 8 platser. Därjämte avses i byggnaden skola in­

rymmas poliklinisk behandlingsavdelning samt en avdelning för arbets­

terapi och lokaler för klinisk forskning. Varje vårdavdelning för manliga

patienter utformas med två 4-patientrum, ett 2-patientrum och fem 1-

patientrum. Vidare bör varje vårdavdelning förses med dagrum, matrum,

behandlingsrum, läkare- och undersökningsrum, expedition m. m., var­

jämte bör finnas ett för avdelningarna gemensamt rum för gruppterapi.

Vårdavdelningen för kvinnor bör utformas med fyra 1-patientrum och

ett mindre dagrum. Även på intagningsavdelningen bör varje patient dis­

ponera ett rum, varjämte bör finnas dag- och matrum, expedition, be­

handlingsrum m. m.

Polikliniken skall, förutom expeditionslokaler, väntrum och behand-

lingsrum, inrymma vissa laboratorielokaler samt rum för socialmedicinsk

assistent, kuratorer och praktikanter samt psykolog.

Bland lokalerna för klinisk forskning bör förutom laboratorier även

upptagas arbetsrum för sociologisk forskning samt ett konferensrum.

Inom institutionen för teoretisk alkoholforskning skall, förutom expedi­

tionslokaler, inrymmas bl. a. human-experimentellt laboratorium, djur-

experimentellt laboratorium, elektrofysiologiskt laboratorium, kemiskt la­

boratorium, alkohollaboratorium, laboratorium för arbete med överlevande

organ och isotoplaboratorium. Vidare skall finnas djuravdelning och verk­

städer samt för undervisningens behov en hörsal med cirka 70 platser.

Två olika förslag i fråga om byggnadens utformning, alternativ A och B,

har övervägts av kommittén. Enligt alternativ A är vårdavdelningen samt

poliklinik och behandlingslokaler förlagda till en klinikbyggnad, plane­

rad på vedertaget sätt med mittkorridor samt med lokaler för den teore­

tiska institutionen i en till klinikbyggnaden ansluten flygel. Enligt alter­

nativ B avses klinikbyggnaden skola utformas som en punkthuskropp med

den teoretiska institutionsbyggnaden ansluten på samma sätt som enligt

alternativ A. Byggnadskostnaderna för alternativ A beräknas till 4,6 mil­

joner kronor och för alternativ B till 4,3 miljoner kronor. Kostnaderna för

utrustning av klinikbyggnaden och den teoretiska forskningsinstitutionen

kan överslagsvis uppskattas till 800 000 respektive 650 000 kronor.

I fråga om personalorganisationen för kliniken erinrar kommittén om

att kliniken enligt givna direktiv skall förestås av en överläkare, som bör

vara psykiater. Med hänsyn till att klinikchefen förutom sjukvårdande

uPPgifter i stor utsträckning måste ägna sig åt undervisning och forsk­

ning, är det enligt kommittén nödvändigt att till befattningen erhålla en

vetenskapligt och i fråga om undervisningsmeriter väl kvalificerad kraft.

På karolinska institutets stat bör enligt kommittén tills vidare uppföras

en befattning som laborator i lönegrad Ca 34 (lämpligen benämnd labo­

Kungl. Maj.ts proposition nr 83 år 1956

verksamhet förefaller det, ehuru det aktuella behovet av vårdresurser är

synnerligen stort, vara på lång sikt riktigast att låta ett till huvudstaden

förlagt specialsjukhus i första hand tjäna forskningens och undervis­

ningens intressen. Den av kommittén förordade sovringen av klientelet är

dock olämplig. Både med hänsyn till forskningen och läkarutbildningen

måste det vara av intresse, att studiematerialet är mera allsidigt sam­

mansatt så att det icke i huvudsak representerar endast en kategori av

alkoholskadade och därtill den minst skadade. Det torde sålunda vara

önskvärt, att klientelet mera överensstämmer med det klientel, som kom­

mer att möta läkaren i dennes framtida verksamhet. Klinikchefen bör ha

samma frihet vid sitt urval av vårdklientel som överläkarna vid statliga

undervisningssjukhus, men det är varken önskvärt eller behövligt att i

förväg bestämma arten av det klientel, som skall mottagas. Även om prak­

tiska omständigheter medför, att huvudparten av klientelet kommer att

utgöras av personer från Stockholm med omgivningar, synes i princip

ingen vårdbehövande oavsett alkoholskadans natur och vederbörandes

hemort böra vara utestängd från kliniken. Intagning bör vidare, även om

vården i princip skall vara helt frivillig, kunna ske på remiss av inom

nylcterhetsvården verksam läkare, om det eljest befinnes lämpligt, att pa­

tienten mottages. Socialstyrelsen ansluter sig helt till kommitténs uppfatt­

ning, att ökade möjligheter till medicinsk behandling särskilt vid nykter-

hetsvårdens anstalter bör beredas och understryker, att en upprustning

härutinnan i själva verket är en förutsättning för att kliniken skall kunna

fungera tillfredsställande.

Svenska nykterhelsvårdsförbundet anser sig icke kunna odelat ansluta

sig till kommitténs förslag i fråga om klinikens uppgifter och patient­

urvalet. Kliniken bör enligt förbundet anordnas i närmare överstämmelse

med de av alkoholistutredningen angivna principerna och sålunda avses

— förutom för de av kommittén föreslagna ändamålen — även för nyk-

terhetsnämndernas och anstalternas klientel i den mån speciell sjukhus­

behandling kan vara erforderlig. Förbundet ifrågasätter också, huruvida

det icke med hänsyn till såväl forskning som undervisning är av värde att

även svårare fall intages på kliniken.

Mot de föreslagna vårdformerna vid kliniken — sluten och

öppen vård — har lärarkollegiet vid karolinska institutet intet att erinra.

Kollegiet understryker särskilt önskvärdheten av ett relativt begränsat upp­

tagningsområde, som möjliggör en fortlöpande kontroll av klinikmaterialet.

Socialstyrelsen anser, att behovet av poliklinisk verksamhet i anslutning till

sjukhuset tillfredsställande motiverats av kommittén. Socialstyrelsen an­

för vidare.

Det kan dock förtjäna övervägas, om icke en poliklinikverksamhet en­

ligt de angivna riktlinjerna kan komma att kollidera med den av kom­

mittén omfattade huvudprincipen, att klinikens klientel i huvudsak bör

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1956

13

utväljas med hänsyn till forskningens och undervisningens behov. Då

man räknar med ganska långa behandlingstider, kommer polikliniken san­

nolikt snart att erhålla ett omfattande fast klientel. Vid behov skulle pa­

tienterna i denna grupp tagas in på kliniken för sluten vård. Ehuru några

beräkningar härom icke framlagts, synes det ej osannolikt, att frekvensen

av dylika intagningar kan bli jämförelsevis hög, vilket medför motsva­

rande begränsning av möjligheterna att sovra klinikpatienterna med hän­

syn till de för tillfället aktuella forskningsuppgifterna. I praktiken torde

dessa olägenheter kunna motverkas genom en medveten begränsning av

poliklinikklientelet och ett samarbete med samhällets nuvarande nykter-

hetsvårdsorgan.

Statens medicinska forskningsråd och nämnden för alkoholforskning fin­

ner kommitténs motivering för anordnande av poliklinik övertygande.

Förslaget om en begränsning av platsantalet vid kliniken har

— med ett undantag — tillstyrkts eller lämnats utan erinran av de remiss­

instanser, som yttrat sig i frågan. Enligt lärarkollegiet vid karolinska insti­

tutet kan det tänkas, att under vissa tidsperioder behovet av ett utökat kvinn­

ligt patientmateriel gör sig gällande. En av vårdavdelningarna bör därför ut­

formas så, att den kan mottaga patienter av båda könen. Socialstyrelsen

anser — med anledning av den av kommittén på grundval av en beräknad

vårdtid av 2—4 veckor gjorda uppskattningen av klinikens kapacitet —

att vårdtidens längd icke enbart får bestämmas av den takt med vilken

den medicinska behandlingen framskrider utan att även andra omständig­

heter bör beaktas. Svenska nykterhetsvårdsförbundet hyser betänkligheter

mot förslaget om nedskärning av det tidigare planerade platsantalet vid

kliniken. Därest denna anordnas med ett åttiotal platser, vilket tidigare

var avsett, borde vård kunna beredas även för fall, som intages efter för­

ordnande av myndighet eller som kommer från anstalt. Det kan enligt

förbundet icke vara lämpligt att starta verksamheten i mindre skala än

vad 1946 års alkoholistvårdsutredning förutsatte. Det är enligt förbundet

angeläget, att ytterligare specialsjukhus snarast planeras. Att avvakta erfa­

renheterna från den föreslagna kliniken kan icke vara tillrådligt.

Förslaget att förlägga kliniken och institutionen för

teoretisk alkoholforskning till karolinska sjukhu­

sets område tillstyrkes av flertalet remissinstanser. I fråga om den

närmare placeringen av kliniken inom området förordas i de flesta fall

kommitténs alternativ I, d. v. s. i närheten av psykiatriska kliniken. Lärar­

kollegiet vid karolinska institutet uttalar, att en placering av kliniken enligt

alternativ I ofrånkomligen måste leda till ökade krav på ianspråktagande

av en viss del av Eugeniahemmets mark. Utan tillgång till ytterligare tomt­

område utanför karolinska sjukhuset synes nämligen delta alternativ vara

ogenomförbart. De ingående förhandlingar med Eugeniahemmet, som i detta

fall erfordras, kan tänkas innebära en viss fördröjning av projektets reali­

serande. Då alternativ I emellertid genom sin nära belägenhet till psykia­

Kungl. Maj.ts proposition nr 83 år 1956

14

triska kliniken och den blivande neurologiska kliniken är överlägset alter­

nativ II, tillstyrker kollegiet det förstnämnda alternativet. Universitets­

kanslern anser flera skäl tala för en lösning enligt alternativ I. Då en för­

läggning enligt alternativ II emellertid troligen skulle innebära en enklare

och snabbare lösning av markfrågorna och för klinikens teoretiska forsk­

ningsinstitution medföra vissa bestämda fördelar, synes kanslern en lösning

enligt sistnämnda alternativ jämväl kunna godtagas.

Byggnadsstyrelsen anför.

Beträffande de olika alternativen till byggnadens förläggning vill sty­

relsen framhålla, att vid en slutlig prövning härav hänsyn icke blott torde

behöva tagas till möjligheten att inom sjukhusområdet förlägga de neuro­

logiska och neurokirurgiska klinikerna. Även de under utredning varande

frågorna om Norrback ainstitutets framtida ställning och de behov av ut­

byggnader, som kan uppstå vid institutet i samband med planerade ut­

vidgningar av de medicinska och sociala rehabiliteringsresurserna inom

området, torde behöva beaktas. Med uppförandet av nybyggnaden fram­

tvingas vidare på ett tidigare stadium än eljest skulle varit fallet kostna­

der för en på längre sikt planerad ringkulvert för värmedistribution och

transporter, innefattande även Norrbackainstitutet. De för kliniken erfor­

derliga kulvertarna ingår nämligen — både i alternativ I och alternativ II

— i detta blivande system, men blir för alternativ I av större omfattning.

Direktionen för karolinska sjukhuset framhåller bl. a., att nya kliniker

icke bör inrättas vid sjukhuset, innan bristen på lokaler vid centrallabora­

torierna, administrations- och ekonomilokaler samt personalbostäder hävts.

Direktionen delar helt kommitténs uppfattning att det bl. a. med hänsyn

till sjukvårdens intressen är att föredraga, att kliniken för alkoholsjuk­

domar förlägges i närheten av psykiatriska kliniken. Kliniken skulle då

infogas i ett större komplex av kliniker med närbesläktade uppgifter och

vidare skulle en samordning av användningen av manlig personal möjlig­

göras. Det av kommittén föreslagna läget enligt alternativ I sammanfaller

emellertid till huvudsaklig del med den plats, där de planerade nervklini­

kerna ansetts böra förläggas. Såvitt direktionen kan finna är de skäl, som

av kommittén anförts mot en placering av kliniken för alkoholsjukdomar

mellan den nuvarande psykiatriska kliniken och Uppsalavägen, icke av av­

görande betydelse för frågan om klinikens placering på det sätt, som enligt

kommitténs och direktionens mening ansetts vara att föredraga. Direktionen

yttrar härom.

Det icke bebyggda område, som finnes mellan psykiatriska kliniken och

Uppsalavägen, synes vara tillräckligt för uppförande av en byggnad av

den storlek, som avses för alkoholkliniken och forskningsinstitutionen.

Byggnadstekniska hinder för uppförande av en byggnad av ifrågavarande

storleksordning på denna plats bör enligt direktionens mening ej förefin­

nas. Om klinikbyggnaden förlägges i nära anslutning till tomtgränsen mot

Uppsalavägen, så att direkt ingång från gatan till kliniken och speciellt

polikliniken anordnas, borde detta vara till eu avgjord fördel. Direktionen

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1956

16

problem. Effektiva metoder för behandlingen av det ständigt växande an­

talet alkoholsjuka synes ännu så länge saknas och kan enligt min uppfatt­

ning ej åstadkommas utan en intensifierad forskning på området. På

grund härav måste verksamheten vid kliniken i hög grad inriktas på att

tjäna forskningen och undervisningen. För att klinikens uppgift skall kunna

fullgöras och ■—• såsom jag hoppas — härigenom framgångsrika metoder

skapas för behandlingen av den betydande folksjukdom, som alkoholismen

otvivelaktigt är, bör vårdklientelet utväljas med speciell hänsyn härtill.

Kommittén har härvid ansett, att endast sådana patienter, som frivilligt

söker vård vid kliniken, bör mottagas. Det svårast skadade alkoholistklien­

telet, som blivit föremål för tvångsinternering eller andra långtgående åt­

gärder från samhällets sida, bör i varje fall till en början i princip uteslutas

från vård vid kliniken. För egen del finner jag starka skäl tala för denna

kommitténs uppfattning. Hos de svåraste alkoholmissbrukarna finns ej säl­

lan en negativ inställning till behandlingen av deras sjukdom. Med all san­

nolikhet skulle därför de patienter tillhörande anstaltsklientelet, som för­

måddes att söka vård vid kliniken, ofta förorsaka stora disciplinära svårig­

heter och verka avskräckande på övriga vårdsökande. Jag vill emellertid

erinra om att — såsom socialstyrelsen påpekat i sitt yttrande — det även

inom den kategori vårdsökande, som man tänkt sig skulle helt frivilligt söka

sig till kliniken, torde finnas en del ganska svåra fall. Jag vill också fram­

hålla att, i den mån vunna erfarenheter vid kliniken motiverar detta, man

bör kunna mottaga även anstaltsklientel vid kliniken, när så befinnes lämp­

ligt med hänsyn till forskningens behov. Överhuvudtaget torde det därför

icke vara lämpligt att nu binda klinikens patientmaterial till vissa angivna

kategorier alkoholsjuka.

Oberoende av i vilken utsträckning anstaltsklientel kan komma att vårdas

på kliniken för alkoholsjukdomar anser jag, att problemet att skapa ytter­

ligare medicinska vårdmöjligheter för detta klientel utöver vad som f. n.

står till buds bör lösas i särskild ordning. Jag förutsätter i detta samman­

hang, att delegationen för utredning av frågan om mentalsjukvården och

särskilt den öppna mentalsjukvårdens organisation in. in. har sin uppmärk­

samhet riktad på detta spörsmål och att detsamma även prövas i samband

med utbyggnad av organisationen för anstaltsvård av alkoholmissbrukare.

Med utgångspunkt från principen, att forskning och undervisning bör vara

det centrala i verksamheten vid kliniken, kan jag ansluta mig till kom­

mitténs förslag, att jämväl öppen vård skall anordnas vid denna. Med de

behandlingsmetoder, som avses att tillämpas — främst psykoterapi — torde

det nämligen ur medicinsk synpunkt vara nödvändigt att både före och efter

intagning på kliniken kunna behandla vederbörande patient polikliniskt

samt följa resultatet av behandlingen. Jag är emellertid i detta samman­

hang angelägen betona, att den polikliniska vården av alkoholmissbrukare

i princip alltjämt bör vara en kommunal uppgift. Den poliklinik, som jag

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1956

18

Beträffande placeringen av kliniken för alkoholsjukdomar hade det bl. a.

med tanke på vårdpersonalens rationella utnyttjande varit önskvärt, om

densamma kunnat förläggas i närheten av karolinska sjukhusets psykia­

triska klinik. En förläggning intill psykiatriska kliniken enligt det av kom­

mittén förordade alternativet I, som förutsätter intrång på Eugeniahemmets

område, synes emellertid icke böra ifrågakomma med hänsyn till de olägen­

heter för hemmet, som ett dylikt intrång skulle medföra. Vid en dylik för­

läggning måste även hänsyn tagas till planeringen av de kommande nerv-

klinikernas förläggning. Den av kommittén övervägda möjligheten att för­

lägga kliniken för alkoholsjukdomar mellan psykiatriska kliniken och Upp-

salavägen har av mig ytterligare undersökts. Även om en förläggning på

denna plats torde vara rent byggnadstekniskt möjlig, skulle den medföra

vissa kostnadsökningar, och jag anser mig därför redan av detta skäl böra

avvisa denna lösning. Med hänsyn till angelägenheten av att kliniken sna­

rast kommer till stånd, tillstyrker jag en förläggning enligt kommitténs

alternativ II, d. v. s. i närheten av karolinska sjukhusets centrallaboratorier.

En sådan förläggning synes vara möjlig utan att i alltför hög grad inkräkta

på det område, som avsetts för framtida utvidgningar av verksamheten vid

sjukhuset. Det exakta läget för kliniken torde få bestämmas med särskilt

beaktande härav.

I fråga om den närmare utformningen av klinikbyggnaden och den teore­

tiska institutionens lokaler förordar jag ett utförande i huvudsaklig överens­

stämmelse med kommitténs alternativ B, d. v. s. som punkthus. Detta ut­

förande torde komma att innebära vissa fördelar för en klinik av föreva­

rande art, varjämte kostnaderna, såvitt nu kan bedömas, synes bli något

lägre vid detta alternativ än vid ett utförande enligt kommitténs alternativ

A, d. v. s. ett utförande av klinikbyggnaden på vedertaget sätt med mitt­

korridorer. Det fortsatta planeringsarbetet rörande klinikens utformning

torde böra anförtros åt kommittén för karolinska sjukhusets fortsatta

utbyggande.

Byggnadskostnaderna för alternativ B har av kommittén för planering

av klinik för alkoholsjukdomar uppskattats till 4,3 miljoner kronor. Bygg­

nadsstyrelsen har ansett kostnadsberäkningarna vara låga. Jag anser mig

emellertid böra tills vidare godtaga kommitténs kostnadsberäkning såsom

huvudsaklig norm vid det fortsatta planeringsarbetet. I samband härmed

förutsätter jag, att alla de möjligheter till kostnadsbesparingar tillvaratages

som kan ske utan att syftet med byggnadsföretaget förfelas.

Kostnaderna för den av kommittén föreslagna personalorganisationen vid

kliniken torde böra uppskattas till i runt tal 800 000 kronor för år. Jag

finner emellertid icke anledning att nu till prövning upptaga frågan om

erforderlig personalstat för kliniken. Även till frågan om kostnaderna för

utrustning av kliniken synes ställning böra tagas framdeles.

För nästa budgetår torde för uppgörande av huvudritningar och andra

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1956