2

Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1957

Förslag

till

instruktion för riksdagens ombudsmän

1

§•

Riksdagens ombudsmän åligge att utöva en allmän tillsyn över lagars, för­

fattningars och instruktioners efterlevnad, militieombudsmannen i vad de

skola tillämpas i militära mål samt i övrigt av ämbets- och tjänstemän inom

försvarsväsendet ävensom av dem som under ämbetsansvar fullgöra upp­

gifter inom sammanslutningar eller stiftelser, vilka samverka med försvars­

väsendet, och justitieombudsmannen i vad de eljest skola av dem, som äro

underkastade fullständigt ämbetsansvar, tillämpas, samt att enligt den för­

delning nu är sagd vid vederbörliga domstolar i laga ordning tilltala eller

låta tilltala dem, som i sina ämbetens utövning av våld, mannamån eller an­

nan orsak begått någon olaglighet eller underlåtit att behörigen fullgöra sina

ämbetsplikter; dock vare ombudsmännen, envar i förhållande till den and­

re, så ock Konungens justitiekansler undantagna från tillsyn.

Står den, över vars åtgärd klagan föres hos ombudsman, för sin ämbets­

utövning ej under hans utan under den andre ombudsmannens tillsyn, skall

ärendet överlämnas till denne.

Utan hinder av vad ovan sägs äge ombudsman, då han finner särskilda

skäl därtill, icke blott avgöra hos honom på grund av förd klagan eller av

annan anledning uppkommen fråga, som enligt den nyss angivna fördel­

ningen ej tillhör hans utan den andre ombudsmannens verksamhetsområde,

utan även till den andre ombudsmannen hänskjuta fråga, som eljest ej till­

hör dennes verksamhetsområde.

Ombudsman är skyldig att avgöra ärende som till honom överlämnats.

2

§.

Vid fullgörande av vad enligt 1 § åligger militieombudsmannen skall han

särskilt övervaka efterlevnaden av

strafflagstiftningen för krigsmakten, militära rältegångslagen och därmed

sammanhängande författningar;

värnpliktslagen samt på grund därav utfärdade författningar;

bestämmelser om antagande och entledigande av den vid krigsmakten fast

anställda personal samt om deltagande i de för krigsmakten anordnade ut-

bildningskurser;

bestämmelser om krigsmäns behandling och omvårdnad;

bestämmelser om förvaltningen av de till försvarsväsendet anslagna me­

del samt av försvarsväsendet tillhörande fastigheter;

3

bestämmelser om statens upphandlings- och entreprenadväsende, i vad de

äga tillämpning inom försvarsväsendet, om anskaffande, underhåll och vård

av materiel, anskaffande och användande av andra förnödenheter samt ut­

förande av arbete för försvarsväsendets behov;

bestämmelser om förråd, utrustning och annat, som avser krigsberedskap;

samt

bestämmelser om expedierande av beslut och om förvarande och tillhanda­

hållande såväl av koncept till utgående expeditioner som av andra hand­

lingar.

3 §•

Ombudsman bör förnämligast anmärka och beivra sådana fel, som synas

honom antingen härröra från egennytta, vrångvisa, våld eller grov försum­

lighet eller bereda en allmän osäkerhet för medborgares rättigheter eller, så­

vitt angår militieombudsmannen, kunna föranleda, att anstalter inom för­

svarsväsendet icke uppfylla sitt ändamål.

Särskilt bör ombudsman noggrant övervaka efterlevnaden av lagar och

författningar angående frihetsberövanden, vare sig tillämpningen handhaves

av judiciell eller administrativ, statlig eller kommunal myndighet eller

annan som är underkastad ämbetsansvar.

4 §•

Finner ombudsman någon, vars ämbetsutövning står under hans tillsyn,

hava felat endast av ovarsamhet, utan vrång avsikt, må han låta bero vid

vunnen rättelse eller avgiven förklaring eller vad eljest förekommit i saken.

5 §.

Skulle antingen hela Konungens högsta domstol eller av dess ledamöter en

eller flera finnas hava av egennytta, vrångvisa eller försumlighet så orätt

dömt, att därigenom någon, emot tydlig lag samt sakens utredda och behöri­

gen styrkta förhållande, mistat eller kunnat mista liv, personlig frihet, ära

eller egendom, eller regeringsrätten eller en eller flera av dess ledamöter fin­

nas hava vid prövning av mål låtit sådant förhållande komma sig till last,

vare ombudsman såvitt rör hans verksamhetsområde pliktig att vid riksrätt

den eller de felande under tilltal ställa samt till ansvar efter lag befordra; och

före ombudsmannen då alltid själv talan.

<5

§.

Då riksdagens konstitutionsutskott enligt 106 § regeringsformen ställt nå­

gon statsrådets ledamot under tilltal av justitieombudsmannen, åligge honom

att inför riksrätten själv föra talan.

7 §.

Har riksdagen, dess bankoutskott eller revisorer förordnat om åtal mot

fullmäktig i riksbanken eller i riksgäldskontoret eller mot direktionsleda-

Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1957

4

mot i riksbanken eller riksgäldsdirektören och chefen för riksgäldskontoret,

där dessa icke äro fullmäktige, eller hava, i sistberörda händelse, fullmäktige

i riksbanken beslutit ställa direktionsledamot i banken under tilltal eller full­

mäktige i riksgäldskontoret förordnat om åtal mot riksgäldsdirektören och

chefen för riksgäldskontoret, åligge det justitieombudsmannen att sådan ta­

lan utföra. Yppas anledning till åtal under tid, då riksdagssession ej pågår

eller revisorerna icke äro församlade, äge justitieombudsmannen utan sär­

skilt förordnande väcka åtalet.

Kungl. Maj:tu proposition nr 127 år 1957

8

§.

Beslutar riksdagen beivra sådan förbrytelse mot riksdagens, dess kamrars

eller utskotts eller någon enskild riksdagsmans frihet, varom förmäles i

110 § första stycket tredje punkten regeringsformen, åligge det justitie­

ombudsmannen att utföra åtalet.

Där kammares talman hos justitieombudsmannen för beivran anmäler

störande uppträdande av åhörare till dess överläggningar, ankomme å justi­

tieombudsmannen att tillse, att saken varder i laga ordning behandlad.

9

§•

Tillsynen över kommunala myndigheter och befattningshavare skall ske

med beaktande av de särskilda betingelser, under vilka den folkliga själv­

styrelsen arbetar, och med iakttagande av att den kommunala verksamheten

icke onödigt hämmas. I sådana fall, då fråga ej är om frihetsberövande eller

uppenbart övergrepp, bör ombudsman ej ingripa innan möjligheten till rät­

telse genom hänvändelse till kommunal myndighet eller överklagande av

sådan myndighets beslut prövats.

10 §.

I andra fall än de i 5 och 6 §§ nämnda äge ombudsman att antingen själv

eller genom ombud utföra de åtal, vartill han finner sig föranlåten. I mål,

som blivit vid underrätt anhängiggjort, bör ombudsman fullfölja åtal hos

högsta domstolen allenast när synnerliga skäl därtill äro. Innan rättegång

anställes, bör ombudsman lämna den eller dem, vilka äro i fråga att tilltalas,

tillfälle att, inom kort av honom föreskriven lid, inkomma med de upplys­

ningar, till vilka de kunna anse sig befogade. Av ämbetsmännen i allmänhet

må ombudsman fordra den lagliga handräckning, som de efter 99 § rege-

lingsformen äro skyldiga att honom lämna, samt av alla fiskaler äska biträde

att anställa och utföra åtal efter de föreskrifter, vilka han bör dem meddela.

Vid infordrande av förklaring eller upplysning äge ombudsman förelägga

vite till högst femhundra kronor; försuttet vite skall på ombudsmans begä­

ran uttagas.

11

§•

SkuHe ombudsman någon utan skäl tilltala eller låta tilltala eller genom

obehöriga tillmålen och olagliga påståenden förolämpa, vare han, lika med

5

åklagare i allmänhet, förfallen till ansvar härför efter lag och författningar.

För åtal och påståenden, som ombudsmans ombud utföra och framställa i

enlighet med och således icke utöver hans föreskrifter, vare han ansvarig.

12

§.

Anföres hos ombudsman klagomål mot någon som för sin ämbetsutövning

står under hans tillsyn för utom tjänsten förövat brott eller göres eljest i

ärende, anhängigt hos ombudsman, påstående eller yppas misstanke om så­

dant brott, har ombudsmannen, därest vederbörande, om han skulle vara

skyldig till brottet, kan anses i avsevärd mån ha skadat det anseende som

innehavaren av tjänsten bör äga, att till behörig åklagarmyndighet överlämna

till ärendet hörande handlingar av betydelse för sakens bedömande.

13 §.

Uppkommer fråg,a om enskilt anspråk på grund av ämbetsbrott eller annat

brott, varigenom ämbetsman åsidosatt sin tjänsteplikt, åligge ombudsman

att biträda med utredning om brottet, oaktat straff därför förfallit. ^ Sådan

skyldighet föreligger dock ej om anspråket är preskriberat eller, då talan

därom skall upptagas av underrätt, om det måste anses vara av ringa be­

tydelse för klaganden att hans talan vinner prövning.

14 §.

Ombudsman må, när han för sitt ämbetes utövning det nödigt anser,

övervara domstolars och myndigheters överläggningar och beslut, dock utan

rättighet att sin mening därvid yttra, ävensom äga tillgång till alla dom­

stolars, myndigheters samt ämbets- och tjänstemäns protokoll och hand­

lingar.

io §.

Klagomål, som hos ombudsman anföras, böra vara skriftligen avfattade

samt såvitt möjligt med handlingar och bevis styrkta.

Då klagande sådant begär, låte ombudsman meddela honom bevis att han

emottagit klagoskriften.

16 §.

Har justitiekanslern lämnat utan avseende någon hos honom av enskild

person anmäld klagan, utgörc detta icke hinder för ombudsman att, om sa­

ken tillhör området för hans ämbetsutövning, giva klaganden det lagliga bi­

träde, som ombudsmannen må finna utav omständigheterna påkallat.

17 §.

Ombudsman skall årligen företaga inspektionsresor för att göra sig noga

underrättad om lagskipningens tillstånd och om de förhållanden i övrigt, som

tillhöra området för hans ämbetsutövning.

Ombudsman må även förordna tjänsteman vid sin expedition eller sär­

skilt anlitad utredningsman att företaga tjänsteresa för verkställande i visst

fall av undersökning eller utredning, som befinnes önskvärd för ombuds­

mannens ämbetsverksamhet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1957

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1957

18 §.

Det åligge ombudsman att årligen till riksdagen avlämna ämbetsberät-

telse, innefattande eu allmän redogörelse för förvaltningen av det honom

anförtrodda ämbetet, samt däruti med avseende på området för sin ämbets­

utövning utreda lagskipningens tillstånd i riket, anmärka bristerna i lagar

och författningar samt avgiva förslag till deras förbättring.

Justitieombudsmannen vare ock skyldig att i sin berättelse för riksdagen

uppgiva, såväl vilka av föregående riksdagar fattade beslut och gjorda

framställningar blivit under det sistförflutna året av Konungen gillade och

föranlett bestämmelsers utfärdande eller annan åtgärd, som även vilka be­

slut och framställningar icke blivit för Konungen föredragna eller av

Konungen prövade.

Ombudsmans ämbetsberättelse bör genast vid riksdagens början ingivas

för att kunna i tid hänvisas till granskning av lagutskott, dit jämväl i samma

andamål till ombudsmansexpeditionen hörande ämbetsdiarier, protokoll och

registratur inlämnas.

19 §-

hinner ombudsman att inom området för hans ämbetsutövning föreligga

brister i lagar och författningar eller att eljest någon anstalt är nödig till

ramjande av allmänt gagn, må han därom göra framställning omedelbar-

lgen till Konungen; redogöre ock i sin berättelse till riksdagen för alla dylika

framställningar.

20

§.

*.,.A*V !|ÖgSta domstolen given lagförklaring skall av föredraganden opåmint

ti stallas ombudsmännen, och åligge det den ombudsman, som har att utöva

tillsyn over tillämpningen av den lag förklaringen avser, att anmäla för-

klarmgen hos riksdagen och därvid tillkännagiva, om han finner densamma

olämplig eller under namn av förklaring ny lag stiftad.

21

§.

Det åligge ombudsman att besöka, militieombudsmannen militärhäkten

och arrester samt justitieombudsmannen övriga anstalter och inrättningar,

dar personer vilka berövats friheten äro intagna, för att göra sig underrättad

om de forvarades eller intagnas skötsel och underhåll.

De uppgifter, som enligt 54 § kungörelsen den 19 november 1948 an­

gående den militära rättsvården inkomma till militieombudsmannen skola

av honom granskas.

22

§.

Ombudsman bör med synnerlig uppmärksamhet och nit iakttaga vad till

skyddande av tryckfriheten är stadgat.

23 §.

Över alla ärenden, som inkomma till ombudsman, och alla åtgärder, som

lan vidtager, skall han låta hålla fullständiga anteckningar och likaledes

Kungl. Maj.ts proposition nr 127 år 1957

9

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet in­

för Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 8 mars 1957.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena

U^ndén,

statsråden

Z^etterberg, N^ilsson, S^träng,

E^ricsson, A^ndersson, H^edlund, P^ersson, L^indell, L^indström, L^ange,

L^indholm, N^äsgård, K^ling.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler che­

fen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, fråga om ny instruk­

tion för riksdagens ombudsmän. Föredraganden anför följande.

Vid 1956 års riksdag antogs såsom vilande för vidare grundlagsenlig be­

handling ett förslag till ändring av 96 § regeringsformen, enligt vilket riks­

dagens ombudsmän skall efter den instruktion riksdagen utfärdat ha till­

syn över dem som i allo är underkastade ämbetsansvar. Sammansatt konsti­

tutions- och första lagutskott, som behandlade ärendet, förklarade sig i sitt

av riksdagen godkända utlåtande (nr 2) anse att vissa föreskrifter, som

begränsade JO:s tillsyn, erfordrades för att trygga den kommunala själv­

styrelsen. Föreskrifter i sådant avseende skulle enligt utskottets mening

lämpligen kunna införas i instruktion, enär tillsynen enligt 96 § regerings­

formen skall ske efter den instruktion riksdagen utfärdat. Utskottet utta­

lade att utformningen härav syntes böra ske genom särskild utredning i

samråd med representanter för de kommunala förbunden. I skrivelse den

31 maj 1956 (nr 342) anhöll riksdagen under åberopande av utskottets ut­

låtande hos Kungl. Maj.t om den ytterligare utredning, varom anförts i ut­

låtandet.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande tillkallades i juli 1956 såsom

sakkunniga att verkställa den begärda utredningen justitierådet Nils Beck­

man, tillika ordförande, samt ledamoten av riksdagens första kammare ce-

mentgjutaren Emil Ahlkvist, ledamoten av riksdagens andra kammare pro­

fessorn Elis Håstad, andre vice talmannen hemmansägaren Gunnar Lode-

nius och ledamoten av riksdagens första kammare häradshövdingen Erik

Alexandcrson. Till sekreterare åt de sakkunniga förordnades hovrättsasses­

sorn Bertil Holmquist.

Kommittén bär under utredningsarbetet sainrått med representanter för

de kommunala förbunden. Förbunden företräddes därvid, svenska landskom­

munernas förbund av andre vice talmannen Anders Olsson, ledamoten av

Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1957

11

mindre kommunerna lär det dessutom ofta vara så, att kommunmedlem har

möjlighet att, vid missnöje med någon åtgärd av kommunal nämnd eller

styrelse, direkt taga kontakt med ordföranden eller någon annan ledamot

han känner i nämnden eller styrelsen. På många områden finnes dessutom

statliga tillsynsorgan till vilka den missnöjde kan vända sig och som även

utan sådan hänvändelse i olika avseenden granskar den kommunala verk­

samheten. Det är även av betydelse att kommunerna numera fått ökade möj­

ligheter att erhålla råd och anvisningar från de kommunala förbunden.

Kommittén understryker i detta sammanhang att den kommunala verksam­

heten icke får hämmas genom alltför betungande tillsyn. Det ligger nära till

hands att anse förhållandena inom den kommunala förvaltningsverksamhe-

len vara så speciella att rättelse i första hand bör sökas med ordinära rätts­

medel. Därvid bör även beaktas att JO till skillnad från besvärsinstansen

aldrig kan undanröja eller ändra ett fattat beslut. Vidare fäster kommittén

uppmärksamheten på att den klagandes rätt i många fall kan lättare och

bättre tillgodoses genom hänvändelse till kommunal myndighet. Som exem­

pel nämnes det fall att en kommunal tjänsteman vägrat vidtaga viss åtgärd.

Det torde vara följdriktigt att den som anser sig förfördelad i sådant fall av

JO hänvisas att först vända sig till det kommunala organ, varunder tjänste­

mannen lyder, för vinnande av rättelse. Förr än så skett är som regel ären­

det icke att anse som slutbehandlat av kommunal myndighet.

Innan föreliggande möjlighet till rättelse genom hänvändelse till kommu­

nal myndighet eller överklagande av kommunal myndighets beslut prövats,

bör JO enligt kommitténs mening ej ingripa. Har dylik möjlighet till rättel­

se försuttits, bör ingripande ske allenast om särskilda skäl föranleder där­

till. Det får icke bli någon vana att anlita JO i stället för besvärsvägen.

Kommittén anmärker, att det sagda ej innebär att JO skulle vara för­

hindrad att införskaffa handlingar i ett ärende eller däri begära viss upp­

lysning från en kommunal myndighet eller tjänsteman, innan han beslutar

huruvida han skall ingå i vidare prövning av ett klagomål eller ej. Själva

klagomålet kan nämligen vara sådant att JO ej därav kan erhålla tillräck­

ligt säker upplysning för sitt ställningstagande. Den klagande påstår t. ex.

att han ej fått sin rätt men hans uppgifter är alltför knapphändiga för att

kunna läggas till grund för etl slutligt beslut.

I enlighet med vad sålunda anförts och vad tidigare från riksdagens sida

framhållits bör enligt kommitténs mening klagomål som regel icke upp­

lagas då möjlighet att hos statlig myndighet överklaga kommunal myndig­

hets beslut ej utnyttjats såvida icke fråga är om administrativt frihetsberö­

vande; om klagorätten utnyttjats bör JO däremot alltid vara oförhindrad

alt vid prövning av lagligheten av den statliga myndighetens beslut även

pröva lagligheten av det kommunala organets beslut.

Vid övervägande av vilka föreskrifter i instruktionen som kan erfordras

för sådana undantagsfall, vilka icke bör följa den nyss omtalade regeln

utan i likhet med de administrativa frihetsberövandena i första band bli

föremål för JO:s uppmärksamhet, anför kommittén att man närmast har all

13

Vidare framhåller kommittén att JO:s eget initiativ bör vara detsamma

i fråga om frihetsberövanden, evad de grundar sig på statligt eller kom­

munalt beslut. Annars bör JO genom inspektion eller på annat sätt själv

taga initiativ beträffande kommunal myndighet, endast då det föranledes

av omständigheterna i ett anhängigt ärende eller eljest påkallas av sär­

skilda skäl. JO:s viktigaste tillsynsobjekt inom förvaltningen är nämligen

utan tvivel de statliga förvaltningsmyndigheterna, och där bör han sätta in

sin av egen drift bedrivna kontrollverksamhet i den utsträckning hans ar­

betsbörda och tillgången på personal medger det.

Kommittén erinrar vidare om att kommunala förtroendemän kan göra

sig skyldiga till fel på grund av bristande erfarenhet. I sådana fall synes

åtal sällan behöva tillgripas. En erinran torde mestadels vara fullt till­

räcklig.

Kungl. Maj:is proposition nr 127 år 1957

Utöver den omarbetning av 1955 års instruktionsförslag (SOU 1955:50

s. 10—45), som utgör en direkt följd av kommitténs ställningstagande till

frågan om JO:s tillsynsbefogenhet gentemot kommunala myndigheter och

befattningshavare, har kommittén även företagit viss överarbetning av för­

slaget i övrigt. Så har dock endast skett med stöd av påpekanden i remiss-

yttrandena över förslaget, då dessa varit av den art alt det synts kommittén

uppenbart att ändring bort ske. Av de paragrafer i instruktionsförslaget,

som av kommittén sålunda befunnits böra jämkas, må här endast nämnas

27 § (26 § i 1955 års förslag). Beträffande denna paragraf anför kommittén

(s. 64) att den ändrade lydelsen av paragrafens andra stycke föreslagits av

delegerade för riksdagens verk. Delegerade har liksom lönenämnden för

riksdagens verk framhållit att fullmaktstjänster icke finnes vid riksdagens

verk, varför anledning saknas att inrätta fullmaktstjänst hos ombudsman.

Delegerade och lönenämnden har vidare, såvitt angår MO, avstyrkt ett i

1955 års betänkande upptaget förslag om inrättande av kanslichefstjänster.

Lönenämnden har förordat att den nuvarande byråchefstjänsten hos MO

i stället tillsättes genom förordnande för viss tid, medan delegerade före­

slagit att MO bör få valfrihet att tillsätta tjänsten i fråga genom förord­

nande för viss tid eller tillsvidare. Som skäl för sitt förslag har delegerade

angivit att det kanske i vissa fall kan visa sig lättare att förvärva för tjäns­

ten lämplig person om möjligheten kvarstår att på sätt hittills skett tillsätta

densamma medelst förordnande tillsvidare. Enligt kommitténs mening är

de delegerades förslag att föredraga.

Kommittén påpekar, att den omständigheten att kommittén sålunda an­

slutit sig till delegerades förslag till instruktionstext icke innebär att kom­

mittén tagit ställning till frågan om en kanslichefstjänst bör inrättas jäm­

väl hos MO. Stannar man för att så bör ske torde, enär kanslichefstjänst

avses skola tillsättas genom förordnande för viss lid, skäl att upptaga denna

anställningsform som alternativ beträffande föreslagen ny byråchefstjänst

hos MO ej föreligga, varför i sådant fall sista punkten i andra stycket hör

utgå.

14

Kommittén har med sitt upptagande av delegerades förslag till instruk­

tionstext lika litet som beträffande kanslichefstjänst hos MO tagit ställning-

till frågan huruvida tjänsten för militär befattningshavare hos MO bör

vara en byrådirektörstjänst i lönegrad 33 å löneplan 1, vilket delegerade

förordat, eller en byråchefstjänst i lönegrad 37 å samma löneplan i enlig­

het med MO:s uppfattning och 1955 års förslag. Lydelsen av andra stycket

första punkten lämnar valfrihet härvidlag.

Beträffande kommitténs förslag rörande övriga paragrafer torde få hän­

visas till betänkandet (s. 60—66).

Yttrandena

Förslaget har vid remissbehandlingen genomgående tillstyrkts eller läm­

nats utan erinran. Justitieombudsmannen, militieombudsmannen och dele­

gerade för riksdagens verk har dock beträffande förslagets enskildheter

framfört vissa synpunkter och erinringar.

Styrelsen för svenska landskommunernas förbund yttrar, att styrelsen i

sitt yttrande över 1955 års sakkunnigbetänkande angående justitieombuds-

mannainstitutionen m. m. instämde i vad styrelsen för svenska stadsför­

bundet anfört i yttrande över sagda betänkande och därmed avstyrkte för­

slaget om utsträckning av JO:s tillsyn till det kommunala området — med

undantag dock för fall av administrativt frihetsberövande. Någon anledning

att nu intaga annan ståndpunkt i principfrågan föreligger ej. 1956 års riks­

dag har emellertid såsom vilande antagit förslag till sådan grundlagsänd­

ring, att även kommunala myndigheter och befattningshavare — med un­

dantag av ledamöter i de beslutande församlingarna — skall ställas under

JO:s uppsikt i den mån ämbetsansvar föreligger för dem. Med hänsyn här­

till och då det nu framlagda förslaget tillkommit i samråd med represen­

tanter för de tre kommunförbunden, vilkas synpunkter beaktats i det nu

utarbetade förslaget till föreskrifter för JO:s tillsyn över kommunalförvalt­

ningen, anser sig styrelsen icke kunna resa någon erinran mot kommitténs

förslag till instruktion för riksdagens ombudsmän, såvitt detta rör ombuds­

männens tillsyn över kommunalförvaltningen. Härvid förutsätter styrelsen

att JO:s tillsyn över kommunalförvaltningen i realiteten får den begräns­

ning, varåt det sist avgivna betänkandet ger uttryck, och sålunda för att be­

gagna den föreslagna instruktionsregelns ordasätt, utövas med beaktande

av de särskilda betingelser under vilka den folkliga självstyrelsen arbetar

och med iakttagande av att den kommunala verksamheten icke onödigt

hämmas.

Styrelsen för svenska landstingsförbundet hänvisar till att samråd i ären­

det ägt rum med, bland andra, representanter för svenska landstingsförbun­

det. Dessa har — i det läge frågan om JO:s uppsikt över kommunala be­

fattningshavare efter 1956 års riksdagsbeslut befinner sig — ansett sig

kunna godtaga det nu föreliggande förslaget. Styrelsen, som på sin tid av­

styrkt en utsträckning av JO:s tillsyn med avseende å den kommunala verk­

Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1957

17

upptaga bestämmelser om de anställningsformer som skola tillämpas beträf­

fande ordinarie befattningar vid ombudsmansexpeditionerna. Det må i detta

sammanhang framhållas att genom stadgande i 26 g i instruktionsförslaget

fastställes bland annat att å ombudsmans expedition äro anställda de ordi­

narie tjänstemän som angivas i gällande personalförteckning. I den mån i

tillämplig personalförteckning är fullständigt angivet vilken anställningsform

som i det föreliggande fallet skall komma till användning synes det knappast

kunna förefinnas något praktiskt behov av att även i instruktionen meddelas

bestämmelser i enahanda hänseende. Beträffande tjänster som skola tillsättas

genom förordnande för viss tid eller tills vidare innehålla personalförteck­

ningarna — i varje fall de som ansluta sig till nu tillämpat lönegiadssystem

— fullständiga och bindande anvisningar om den tillsättningsform som skall

användas. Däremot förhåller det sig annorlunda beträffande sådana ordi­

narie tjänster som enligt 5 § avlöningsreglementet för riksdagens verk skola

tillsättas medelst fullmakt eller konstitutorial. Då det gäller sådana tjänster

torde finnas anledning att — i anslutning till nu tillämpad ordning enligt

vilken fullmaktstjänster icke finnas inrättade vid riksdagens verk — i in­

struktionen upptaga föreskrift om att nu avsedda tjänster skola tillsättas

medelst konstitutorial. Enligt min mening bör således 27 § andra stycket i

instruktionsförslaget ersättas med en bestämmelse av förslagsvis följande

lydelse: Ordinarie tjänsteman, som icke enligt gällande personalförteckning

skall tillsättas genom förordnande för viss tid eller tills vidare, tillsättes

genom konstitutorial. Efter en omformulering av det i instruktionsförslaget

upptagna stadgandet i enlighet med vad nu angivits lär hinder icke föieligga

för ett ståndpunktstagande till instruktionsförslaget utan att den slutliga

lösningen av hithörande lönefrågor behöver avvaktas.

Delegerade för riksdagens verk anför beträffande frågan om personalorga­

nisationen vid ombudsmannaexpeditionerna följande.

1 det nu föreliggande förslaget hava 28 §, 29 § andra, tredje och fjärde

styckena, 30 § samt 31 § andra stycket i 1955 års förslag uteslutits, var­

jämte 26 §, 29 § första stycket och 31 § första stycket ändrats. (Jfr de nya

27, 25 och 24 §§.) Därmed har 1956 års kommitté i huvudsak anslutit sig

till de ändringsförslag, som delegerade framlade i sitt utlåtande den 8 feb­

ruari 1956 angående justitieombudsmannainstitutionenm. nl. Med hän­

syn till att det näppeligen kan vara riktigt att i en instruktion, vilken an-

tages av riksdagen under medverkan av Kungl. Maj:t, reglera en tråga som

de^ tillkommer riksdagen att ensam avgöra, torde emellertid även bestäm­

melsen i den nya 27 § andra stycket böra utgå. Härför talar också den om­

ständigheten att det icke synes lämpligt att fastställa anställningsformerna

för de ordinarie tjänstemännen vid JO:s och MO.s expeditioner i eu in­

struktion som den nu förevarande; personalens sammansättning liksom i

viss mån även anställningsformerna måste nämligen smidigt kunna an­

passas efter de från tid till annan växlande behoven. Det må i detta samman­

hang nämnas, att sedan 2 § och 5 § 1 mom. avlöningsreglementet för riks­

dagens verk numera undergått eu formell ändring, gällande avlöningsbe-

stämmelser innehålla erforderliga föreskrifter om de anställningsformer,

vilka skola tillämpas för tjänster som upptagits å tjänste- och personal­

förteckningarna för ombudsmännens expeditioner. Man lår utgå från att

detta kommer att bliva fallet även med blivande avlöningsbestämmelser

för dessa verk. I övrigt kunna delegerade tillstyrka godkännande av in­

struktionen i vad den äger samband med personalorganisationen vid JO:s

och MO:s expeditioner.

2 Ilihang

till

riksdagens

protokoll

1957

.

1

samt

.

Nr

127

Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1957

19

uppkomna frågor kunna överblickas, hava delegerade för avsikt att genom

skrivelse till riksdagens bankoutskott förelägga riksdagen förslag till änd­

rade tjänste- och personalförteckningar för ombudsmännens expeditioner.

Det är önskvärt att de ändrade tjänste- och personalförteckningarna för

JO:s och MO:s expeditioner hinna bliva godkända i så god tid att de kunna

tillämpas från och med den 1 juli 1957.

Mot delegerades beslut i vad avsåge personalförteckningen för militie-

ombudsmansexpeditionen anförde militieombudsmannen reservation och

uttalade, att enligt hans mening 1955 års förslag borde jämväl i nu angivna

hänseende till alla delar genomföras.

Kungl. Maj.ts proposition nr 127 år 1957

Departementschefen

Enligt det förslag till ändring av 96 § regeringsformen, som av 1956 års

riksdag antogs såsom vilande, skall verksamhetsområdet för riksdagens

ombudsmän utvidgas att omfatta även kommunala befattningshavare, som

i allo är underkastade ämbetsansvar. För att trygga den kommunala själv­

styrelsen ansåg riksdagen det emellertid erforderligt med särskilda före­

skrifter, som begränsade JO:s tillsyn på det kommunala området. Sådana

föreskrifter kunde enligt riksdagens mening lämpligen införas i instruk­

tionen för ombudsmännen, enär tillsynen enligt nyssnämnda lagrum skall

ske efter den instruktion riksdagen utfärdar.

Nytt förslag till instruktion för riksdagens ombudsman har nu framlagts

av den kommitté, som i enlighet med riksdagens begäran tillsatts för ända­

målet. Förslaget har utarbetats i samråd med representanter för de tre kom­

munförbunden, och de har förklarat sig kunna i huvudsak biträda försla­

get.

Såvitt avser tillsynen över kommunala myndigheter och befattningshavare

bygger förslaget på grundtanken att tillsynen icke får utövas så att den

kommunala självstyrelsen därigenom utsättes för intrång eller den kommu­

nala verksamheten onödigt hämmas. Beträffande frihetsberövanden är det

däremot avsikten att JO:s tillsyn skall vara oinskränkt. De särskilda be­

stämmelserna i förslaget har utformats i överensstämmelse med dessa prin­

ciper. Förslaget har vid remissbehandlingen i allt väsentligt godtagits. I de

yttranden som avgivits av kommunförbunden har därvid understrukits att

tillsynen över kommunalförvaltningen bör utövas med beaktande av de

särskilda betingelser, under vilka den folkliga självstyrelsen arbetar.

Det bör i princip ankomma på riksdagen att själv uppdraga de närmare

riktlinjerna för sina ombudsmäns verksamhet. För detta ändamål fram-

lägges här för riksdagen förslag till ny instruktion i anslutning till kom­

mitténs betänkande. Vid avfattningen av instruktionsförslaget bar, för att

underlätta riksdagens arbete och utan ställningstagande från Kungl. Maj:ts

sida, vissa påpekanden i remissyttrandena beaktats.

Militieombudsmannen har anmärkt på utformningen av 13 § och hem­

ställt att denna paragraf kompletteras att avse — förutom enskilt anspråk