3

som enligt förordningen är lagringsskyldig skall hålla i lager under näst­

kommande kalenderår.

5 §•

Säljare är lagringsskyldig, därest han under kalenderåret närmast före

lagringsskyldighetens bestämmande (basåret) till avnämare inom riket sålt

olja, som 'han infört från utrikes ort eller utvunnit vid inhemskt oljeraf­

finaderi.

Den som eljest under basåret sålt olja till avnämare inom riket är lag­

ringsskyldig, därest han förvärvat oljan av säljare, som avses i första styc­

ket, samt hans hela försäljning av olja under basåret uppgått till minst

tjugu tusen kubikmeter.

6

§•

Förbrukare är lagringsskyldig, därest han under basåret inom riket, an-

norledes än vid fartygs drift i utrikes trafik, förbrukat olja, som han infört

från utrikes ort. Vad nu sagts skall dock ej gälla, om han infört oljan på

annat transportmedel än fartyg för transportmedlets drift.

Skyldig att lagra eldningsolja är ock den som under basåret vid anlägg­

ning inom riket förbrukat sådan olja, därest vid anläggningen under bas­

året och de två kalenderåren närmast dessförinnan förbrukats sammanlagt

minst femtontusen kubikmeter eldningsolja.

7

§-

1 mom. Vid lagringsskyldighetens bestämmande enligt 4 § andra stycket

skall tillsynsmyndigheten mellan de lagringsskyldiga fördela de av Kungl.

Maj :t enligt samma paragraf första stycket för påföljande kalenderår fast­

ställda oljemängderna med undantag av vad som under sagda år skall lag­

ras enligt sådan med tillsynsmyndigheten träffad överenskommelse, genom

vilken någon åtagit sig att, utöver vad som följer av denna förordning, hålla

lager av olja. Fördelningen skall, med ledning av de enligt 2 mom. beräk­

nade basmängderna, ske så att inom varje grupp olja för envar lagrings­

skyldig förhållandet mellan lagringsmängd och basmängd är i görlig mån

detsamma.

2 mom. Basmängd inom viss grupp av olja är den mängd olja, tillhö­

rande gruppen, som den lagringsskyldige under de i 5 eller 6 g angivna

omständigheterna sålt eller förbrukat under basåret eller, om han sålt eller

förbrukat olja både under basåret och året eller ettvart av de två åren när­

mast dessförinnan, vad han under dylika omständigheter i genomsnitt för

år sålt eller förbrukat under angivna tid.

Vid beräkning av basmängd för säljare skall dock icke medräknas

a) olja som han sålt till statlig myndighet, vilken enligt Kungl. Maj :ts

beslut hade att vid tiden för försäljningen hålla lager av olja, tillhörande

samma grupp som den försålda oljan;

b) olja som han infört från utrikes ort eller utvunnit vid inhemskt olje­

raffinaderi och för vidareförsäljning sålt till någon, vars försäljning av

olja under kalenderåret närmast före försäljningen uppgått till sammanlagt

minst tjugutusen kubikmeter;

c) olja som han sålt till någon, vilken enligt överenskommelse med till­

synsmyndigheten var skyldig att under kalenderåret närmast efter försälj­

ningen hålla lager av olja, tillhörande samma grupp som den sålda oljan;

d) eldningsolja som han sålt för förbrukning vid anläggning inom riket,

vid vilken under de tre försäljningen närmast föregående kalenderåren för­

brukats sammanlagt minst femtonlusen kubikmeter eldningsolja; samt

e) olja som sålts för förbrukning vid fartygs drift i utrikes trafik.

Kungl. Maj:ts proposition nr Hi år 1957

4

Olja, som lagras enligt denna förordning, skall förvaras inom riket på sätt

som tillsynsmyndigheten finner ur kontrollsynpunkt godtagbart. I lagret

må ej inräknas olja, som är upplagd å provianteringsfrilager eller är före­

mål för transitering.

Kungl. Maj.-t äger, enligt grunder som riksdagen godkänt, beträffande

olja av visst slag förordna, att bestämd del av lagret skall förvaras i berg­

rum eller på annat sätt, som innefattar skäligt skydd mot förstöring genom

bombanfall eller beskjutning.

Kungl. Maj:ts proposition nr lii år 1957

8

§•

9 §•

Tillsynsmyndigheten äger, när skäl äro därtill, efter ansökan medgiva

dispens helt eller delvis från lagringsskyldigheten så ock från skyldighet

varom sägs i 8 § andra stycket.

Om skyldighet att erlägga oljeavgift, då dispens medgives, gäller vad där­

om stadgas i förordningen om oljeavgift in. m.

10

§.

Tillsynsmyndigheten må lämna lagringsskyldig tillstånd att fullgöra sin

lagringsskyldighet genom att till motsvarande myckenhet lagra olja tillhö­

rande annan grupp än som följer av vad ovan stadgas eller annan mineral­

olja än som angives i 2 §. Medgivande må ock lämnas lagringsskyldig att en­

ligt närmare bestämmelser av tillsynsmyndigheten i stället för eldningsolja

lagra annat bränsle.

11

§•

Avbrytes eller försvåras tillförseln av olja till riket eller viss del därav

ager Kungl. Maj :t medgiva, att lagren må helt eller delvis tagas i anspråk’.

Uppgiftsskyldighet

12

§.

Lagringsskyldig skall före den 1 februari närmast efter basåret lämna till­

synsmyndigheten uppgift om den mängd olja, tillhörande olika grupper,

han under basåret sålt eller förbrukat under omständigheter som avses i 5

eller 6 §.

Har lagringsskyldig sålt olja, som enligt 7 § 2 mom. andra stycket icke

skall medräknas vid basmängdens beräkning, skall han tillika lämna till­

synsmyndigheten uppgift om den sålda myckenheten samt, utom beträf­

fande försäljning för förbrukning vid fartygs drift i utrikes fart, om köpa­

rens namn och adress.

13 §.

Under kalenderår, då lagringsskyldig har att hålla lager av olja, skall han,

om hans lagringsskyldighet grundas på 5 §, varje månad och eljest under

januari, april, juli och oktober månader lämna tillsynsmyndigheten upp­

gift om den mängd olja, tillhörande varje grupp, som han vid utgången av

närmast föregående kalendermånad hade i lager inom riket, så ock om

platsen och sättet för oljans förvaring.

Lagringsskyldig, som erhållit tillstand att i stället för olja lagra annat

bränsle, skall lämna motsvarande uppgift om vad han hade i lager därav.

5

Efter anmaning är han ock pliktig lämna tillsynsmyndigheten uppgift om

sin förbrukning av sådant bränsle.

14 §.

Efter anmaning är envar som inom riket sålt eller förbrukat eller från

utrikes ort infört olja skyldig lämna tillsynsmyndigheten de uppgifter om

försäljningen, förbrukningen eller införseln, som tillsynsmyndigheten fin­

ner erforderliga för tillämpningen av denna förordning.

15 §.

Tillsynsmyndigheten skall för inventering och besiktning äga tillträde till

lager, som avses i denna förordning. Myndigheten äger ock granska lagrings-

eller uppgiftsskyldigs handelsböcker och affärshandlingar för kontroll av

hans lagerhållning och av riktigheten och fullständigheten av uppgifter som

han lämnat enligt denna förordning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 14b år 1957

Inköpsskyldighet

16 §.

På framställning av den som vid oljeraffinaderi inom riket utvinner eller

ämnar utvinna olja må Kungl. Maj :t, där raffineringen finnes önskvärd för

att trygga tillgång inom riket på olja samt anledning förekommer till anta­

gande att oljan eljest icke skulle vinna avsättning till skäligt pris, ålägga

lagringsskyldig, som för försäljning eller egen förbrukning inför olja från

utrikes ort, att från raffinaderiet inköpa olja till myckenhet och pris som

Kungl. Maj :t bestämmer. Kungl. Maj :t äger ock fastställa tid och plats för

leverans av oljan samt de villkor i övrigt, som kunna finnas erforderliga.

Oavsett vad därom i framställningen yrkats, må inköpsskyldigheten fördelas

mellan olika lagringsskyldiga efter vad som prövas skäligt.

17 §.

Den, som utverkat åläggande enligt 16 §, är skyldig leverera oljan till myc­

kenhet och pris samt på villkor i övrigt, som bestämts av Kungl. Maj :t.

Han är ock pliktig att med avseende å raffinaderiets anordnande underkasta

sig de bestämmelser, som Kungl. Maj :t finner gott meddela.

Ansvarsbestämmelser m. m.

18 §.

Försummar lagringsskyldig att hålla olja i lager i föreskriven myckenhet

och på sätt, som i denna förordning eller med stöd därav föreskrivits, före­

lägger tillsynsmyndigheten honom vid vite att inom viss tid vidtaga rättelse.

Om skyldighet att i fall som avses i första stycket erlägga oljeavgift gäller

vad därom stadgas i förordningen om oljeavgift m. m.

19 §.

Försummar någon att inom föreskriven tid lämna uppgift, som sägs i

denna förordning, eller vägrar lagringsskyldig tillsynsmyndigheten tillträde

till lagret eller underlåter någon att efter anmodan hålla handelsböcker eller

affärshandlingar tillgängliga för granskning av myndigheten, straffes han

med dagsböter och äger tillsynsmyndigheten förelägga honom vite.

6

Lämnar någon vid fullgörande av uppgiftsskyldighet enligt denna för­

ordning uppsåtligen eller av oaktsamhet, som ej är ringa, oriktig uppgift,

straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

20

§.

Vad som inhämtats genom uppgift enligt denna förordning eller vid in­

ventering eller besiktning av lager eller ock vid granskning av handelsböc-

ker eller affärshandlingar må ej yppas i vidare mån än som erfordras för

vinnande av det med uppgiften eller åtgärden avsedda syftet. Bryter någon

uppsåtligen eller av oaktsamhet häremot, dömes, där han ej för brottet är

underkastad ansvar enligt allmän strafflag, till dagsböter eller fängelse.

21

§.

Brott, varom i 19 § sägs, må av allmän åklagare åtalas allenast efter an­

mälan eller medgivande av tillsynsmyndigheten.

Brott, varom i 20 § sägs, må ej åtalas av allmän åklagare utan att måls-

äganden angivit det till åtal. Skall brottet straffas efter allmän strafflag,

gäller vad där stadgas i fråga om rätt till åtal.

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 år 1957

Besvär in. m.

22

§.

över tillsynsmyndighetens beslut enligt denna förordning må klagan

föras hos Kungl. Maj :t genom besvär.

Beslut av tillsynsmyndigheten skall lända till efterrättelse utan hinder

av förd klagan, där ej annorlunda förordnas.

23 §.

Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, tillsynsmyndig­

heten äger meddela närmare föreskrifter rörande tillämpningen av denna

förordning.

1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1958 i den mån annat

ej följer av vad nedan stadgas.

2. Genom förordningen upphäves förordningen den 10 juni 1938 (nr 367)

angående handel med vissa mineraloljor tillika med de föreskrifter, som

meddelats med stöd av samma förordning.

3. Tillsynsmyndighet enligt den nya förordningen skall utses jämväl för

erforderlig tid före den 1 januari 1958. Tillsynsmyndigheten skall före den

1 oktober 1957 på sätt i 7 § stadgas bestämma huru mycket olja, tillhöran­

de olika grupper, envar enligt punkt 4 lagringsskyldig skall hålla i lager

under år 1958.

4. Försäljning och förbrukning av olja, som skett åren 1956 och 1957

under omständigheter, som avses i 5 och 6 §§, skall grunda lagringsskyldig-

het enligt vad som stadgas i dessa paragrafer. Vid avgörande huruvida lag-

ringsskyldighet föreligger enligt 6 § andra stycket och vid bestämmande

av lagringsskyldigheten skall i förekommande fall hänsyn tagas till försälj­

ning och förbrukning, som ägt rum under åren 1954—1957.

5. Den som under år 1956 sålt eller förbrukat olja under omständighe­

ter, som avses i 5 eller 6 §, skall före den 1 augusti 1957 lämna tillsynsmyn­

7

digheten uppgift därom enligt 12 §. Har han under sådana omständigheter

sålt eller förbrukat olja jämväl under år 1955 eller åren 1954 och 1955, skall

han lämna motsvarande uppgift för ettvart av nämnda år.

Efter anmaning är jämväl eljest den som inom riket sålt eller förbrukat

olja skyldig lämna tillsynsmyndigheten de uppgifter om försäljningen eller

förbrukningen, vilka myndigheten finner erforderliga för tillämpningen av

vad ovan stadgats.

- BS

Beträffande uppgift, som lämnats enligt vad nu sagts, skola 20 och 21 S 9

äga tillämpning även före den 1 januari 1958.

6. Försummar någon att lämna uppgift, som föreskrives i punkt 5 eller

med stöd därav, eller lämnar han uppsåtligen eller av oaktsamhet, som ej ar

ringa, oriktig uppgift, skola 19 och 21 §§ äga tillämpning även före den 1

januari 1958.

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 år 1957

9

Oljeavgift skall i dylikt fall utgå för tiden från och med den kalendermå­

nad, under vilken uppgiften skolat avgivas eller undersökningen skedde, till

och med den kalendermånad, under vilken enligt meddelat föreläggande rät­

telse senast skall hava skett. Sker rättelse innan föreläggande meddelats, be­

räknas oljeavgift för en månad.

Sker ej rättelse, beräknas ny oljeavgift efter den brist, som först uppgi­

ves eller konstateras efter det rättelsen senast skulle hava skett, och för

tiden från och med kalendermånaden närmast efter samma tidpunkt.

Kungl. Maj:ts proposition nr lbi år 1957

6

§•

Inför någon olja från utrikes ort för försäljning till avnämare inom riket

och har han ej tidigare regelmässigt importerat olja, äger tillsynsmyndig­

heten förelägga honom att hos myndigheten ställa säkerhet, som myndig­

heten kan godtaga, för den oljeavgift han kan bliva pliktig att erlägga.

Ställes icke säkerhet inom förelagd tid, är importören pliktig att till staten

genast erlägga oljeavgift med det belopp, vartill avgiften skolat uppgå, där­

est importören under importåret eftersatt skyldighet att hålla lager svaran­

de mot den myckenhet olja han infört.

7 §•

Oljeavgiften debiteras och uppbäres av tillsynsmyndigheten.

8

§•

Är i fall, som avses i 2 § första stycket, med hänsyn till att den lagrings-

skyldige visar sig innehava erforderligt utrymme för förvaring av oljan eller

av annan anledning uppenbart, att oljeavgiften, beräknad enligt 3—5 §§,

avsevärt överstiger den vinning den lagringsskyldige kan antagas göra ge­

nom underlåtenheten att hålla lager till myckenhet eller på sätt som före­

skrivits, skall tillsynsmyndigheten förordna om skälig nedsättning av av­

giften. När så finnes skäligt och den lagringsskyldige icke härigenom vinner

otillbörlig förmån, må i fall som nyss sagts avgiften helt eftergivas.

Frågan om nedsättning eller eftergift skall prövas innan avgiften debi­

teras.

9 §•

Visas i fall, som avses i 2 § första stycket, sedan oljeavgift debiterats, att

den lagringsskyldige fullgör vad som åligger honom i fråga om hållande eller

förvaring av lager, må tillsynsmyndigheten efter vad som prövas skäligt

förordna om återbäring av oljeavgift, vilken belöper på tid då skyldighet

som nu sagts fullgjorts.

När särskilda skäl äro därtill, må tillsynsmyndigheten förordna om åter­

bäring av oljeavgift, som utgått enligt 6 § andra stycket.

10

§.

Oljeavgift, som icke inbetalas inom föreskriven tid, må på framställning

av tillsynsmyndigheten utmätas. Är säkerhet ställd, må avgiften av tillsyns­

myndigheten uttagas därur. Pant må av myndigheten försäljas i betryg­

gande ordning.

Kungl. Maj.ts proposition nr

744

år 1957

11

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

5 april 1957.

Närvarande:

Statsministern

E^rlander,

ministern för utrikes ärendena

U^ndén,

statsråden

Z^etterberg, N^ilsson, S^träng, A^ndersson, H^edlund, P^ersson, L^indell,

L^indström, L^ange, L^indholm, N^äsgård, K^ling, E^liasson, H^enriksson.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Lange, anmäler efter gemen­

sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om oljelagring samt

anför därvid följande.

Genom beslut den 12 september 1955 bemyndigade Kungl. Maj :t chefen för

handelsdepartementet att tillkalla åtta sakkunniga med uppgift att efter över­

läggningar med oljebranschen och övriga berörda grenar av näringslivet

framlägga förslag rörande den fortsatta lagringen av oljeprodukter. Såsom

sakkunniga tillkallades numera regeringsrådet H. K. H. Holmgren, tillika

ordförande, verkställande direktören för Svenska Esso aktiebolag K. H. G:son

Bergstrand, ledamoten av riksdagens första kammare, direktören J. E. Erics­

son, kommerserådet A. Lindstedt, generaldirektören J. H. Qvistgaard, di­

rektören i Skånska cementaktiebolaget D. R. E. Werner, direktören i Nynäs-

Petroleum aktiebolag P. H. W. Ågren och byråchefen K. E. A. önnesjö.

De sakkunniga, som antagit benämningen 1955 års oljelagringskommitté,

har den 21 december 1956 avgivit ett hemligstämplat betänkande med för­

slag i ämnet.1 Vid betänkandet är fogade förslag till bl. a. förordning om

åtgärder för tryggande av tillgång på mineraloljor och förordning om oljeav-

gift in. m. — Kommitténs förslag är icke enhälligt. Reservation har sålunda

avgivits av herr Werner.

Sedan betänkandet varit föremål för remissbehandling, anhåller jag nu

att få anmäla ärendet.

Gällande bestämmelser om oljelagring

Gällande lagringsbestämmelser återfinnes i förordningen den 10 juni 1938

angående handel med vissa mineraloljor (nr 367). De oljor, som avses däri,

är bensin, nativ olja (crude oil), fotogen, motorbrännolja, pannbrännolja

samt andra raffinerade brännoljor.

1 Betänkande! har med vissa jämkningar och uteslutningar även utkommit i en offentlig

tryckt upplaga (SOU 1957: 4).

Kungl. Maj:ts proposition nr

144

år 1957

13

Under eflerkrigsåren har svårigheter stundom förelegat att fullgöra den

författningsenliga lagringen. Sålunda tvingades oljebolagen under åren 1947—

1950 att minska sin lagerhållning till följd av importregleringen och ran­

soneringen av flytande bränslen. Eftersom importsvårigheterna icke drab­

bade alla företag i lika hög grad, medgavs dock icke någon generell ned­

sättning av lagringsskyldigheten. I stället prövades företagens möjligheter att

hålla lager från fall till fall. Svårigheter uppstod också i samband med eld-

ningsoljeregleringens upphävande. I samband därmed uppdrog Kungl. Maj :t

den 5 oktober 1951 åt tillsynsmyndigheten — riksnämnden för ekonomisk

försvarsberedskap — att i den mån den aktuella försörjningssituationen be­

träffande flytande bränslen i särskilda fall ansågs påkalla befrielse från eller

lättnad i lagringsskyldigheten medge dispens från föreskrifterna i 1938 års

förordning. Med stöd av detta beslut har riksnämnden sedan i viss utsträck­

ning lämnat dispenser, som motiverats huvudsakligen av otillräckliga cistern­

tillgångar. Kungl. Maj:t har vidare den 11 januari 1952 bemyndigat riks­

nämnden att, om i särskilt fall på grund av bristande cisternutrymme eller

av andra skäl ansågs nödvändigt, medge undantag från bestämmelserna om

lagringsskyldighet i vad denna hänförde sig till olja, som införts av importör

för att från tankbåt levereras direkt till förbrukarens egna cisternanlägg-

ningar. I de fall, där riksnämnden icke enligt angivna beslut haft rätt att

bevilja dispens, har frågan därom —- efter riksnämndens hörande — prövats

av Kungl. Maj :t.

Enligt 1938 års förordning föreligger icke någon skyldighet att förvara

lager i bombskyddade anläggningar. Det förutsattes emellertid vid förord­

ningens tillkomst, att sådana skulle utföras i statlig regi för att sedan kunna

uthyras till vederbörande företag. Betydande anslag av statsmedel har också

beviljats för att få till stånd en utbyggnad i förevarande hänseende. För att

stimulera till kommunala och enskilda initiativ utfärdades den 20 februari

1948 en kungörelse (nr 73) angående statsbidrag till uppförande av bomb-

säkra cisternanläggningar för flytande bränslen. Enligt denna utgår stats­

bidrag med belopp, som Kungl. Maj :t prövar skäligt med hänsyn till å ena

sidan de ökade kostnader, som betingas av att anläggningen göres bombsäker,

samt å andra sidan de fördelar av olika slag, som den ifrågavarande lagrings­

formen medför för lagerhållaren. Beviljat statsbidrag utbetalas sedan riks­

nämnden besikligat och godkänt anläggningen. Förskott kan dock utbetalas

i viss utsträckning. Kostnaderna för statsbidragen bestrides från ett särskilt

anslag under tionde huvudtiteln. Av de sålunda för ändamålet anvisade

medlen har hittills ca 14,4 milj. kronor utbetalats. Den totala bidragsramen

utgör enligt beslut av 1956 års riksdag 30,4 milj. kronor.

15

Om sålunda en väsentlig förstärkning av vår oljeberedskap ter sig nöd­

vändig, torde det enligt kommittén dock icke vara ekonomiskt möjligt att

få till stånd en lagerhållning, som vid varje tillfälle säkerställer landet mot

samtliga här angivna risker. En avvägning av beredskapskraven på detta

område måste sålunda ske mot andra samhälleliga investeringsönskemål av

hög angelägenhetsgrad. Det lagringsprogram, kommittén under sådana för­

hållanden ansett sig kunna framlägga för femårsperioden 1958—1962, mot­

svarar därför ingalunda vad som ur beredskapssynpunkt i och för sig vore

önskvärt utan anger snarare vad som med hänsyn till investeringsutrymme

och tillgängliga resurser tett sig genomförbart. Eu sådan begränsning i mål­

sättningen sker emellertid under den förutsättningen, att lagringsbehoven

efter viss tid göres till föremål för nya överväganden.

De produkter, som omfattas av förslaget, är bensin, fotogen, motorbränn-

olja samt eldningsolja. Flygdrivmedel har dock undantagits. Lagringen för-

utsättes i detta fall ske vid sidan av programmet utan särskilda bestämmel­

ser. Staten tänkes därvid ombesörja den militära lagringen och oljehandeln

den kommersiella lagring, som motiveras av den civila luftfartens behov.

Oljelagringen enligt programmet omfattar dels vad som i ett läge då lan­

det indrages i krig kan beräknas komma att erfordras under en viss tids­

period — krigsreserven — dels vad som behövs med hänsyn till tänkbara

störningar i tillförseln under fredstid ■— försörjningsreserven. De behov,

som skall tillgodoses genom krigsreserven, är icke av enbart militär natur.

Den kommer sålunda i betydande utsträckning att avse, förutom civilför­

svar och kommunikationer, jordbruket samt den krigs- och försörjningsvik-

tiga industrien. Storleken av de i försörjningsreserven ingående lagren har

bestämts med hänsyn till vad som ansetts erforderligt för att trygga försörj­

ningen under vintrar med svåra isförhållanden. Medan avbrottstiden i såda­

na fall kan erfarenhetsmässigt bedömas, är det icke möjligt att förutse läng­

den av sådana avbrott i tillförseln, som kan orsakas av utrikespolitiska hän­

delser, handels- och valutapolitiska förhållanden etc. Enligt kommitténs me­

ning torde emellertid den lagringsram, som uppgjorts med hänsyn till isav-

spärrningsriskerna, tills vidare få anses innefatta beredskap även mot andra

tänkbara störningar. — I den hemliga upplagan av betänkandet har de slut­

liga lagringsmålen enligt programmet angivits. Dessa har beräknats med ut­

gångspunkt från antagandet, att vår oljekonsumtion vid femårsperiodens

utgång uppgår till ca 12 milj. in3, därvid dock bortsetts från vissa militära

behov.

Ansvaret för genomförandet av ett lagringsprogram m. m.

Lagringen måste enligt kommitténs mening ske i anslutning till den lö­

pande omsättningen. Skälet är fräinst att i varje fall de lättare oljorna icke

kan lagras under någon längre tid utan att kvalitetsförsämring inträder.

Lagringsskyldighet synes under sådana förhållanden — i likhet med vad

som gäller enligt nuvarande lagringsbestämmelser — böra åvila oljehan-

Kungl. Maj:ts proposition nr lbb år 1957

17

sträckning en framtidsplanering, vilket är till olägenhet för såväl lagerhål-

lare som vederbörande myndigheter. Enligt förslaget skall det tillkomma

Kungl. Maj :t att enligt grunder, som riksdagen godkänt, bestämma de to­

tala mängder olja av olika slag, som skall hållas i lager. Tillsynsmyndig­

heten har därefter att fördela den för varje oljeslag fastställda lagrings-

mängden på de lagringsskyldiga med hänsyn till deras försäljning respekti­

ve förbrukning under viss basperiod. För att en mera långsiktig planering

skall bli möjlig förutsätter kommittén, att tillsynsmyndigheten under år

1957 lämnar de lagringsskyldiga preliminära besked om de kvantiteter de

förväntas böra hålla i lager vid kalenderårsskiftena under perioden. De

slutliga lagringsbeskeden skall gälla för år och utfärdas senast den 1 juli

året före det som avses. — Med hänsyn till att lagringsbehovet särskilt av

eldningsoljor uppvisar säsongmässiga variationer föreslår kommittén, att vid

bestämmandet av lagringsmängd skilda myckenheter må fastställas för

olika tider av löpande år. Beträffande eldningsoljorna anföres i samman­

hanget, att de föreskrivna lagren temporärt bör få nedbringas under sen­

vintern allteftersom den avspärrningsrisk som sammanhänger med isför­

hållandena minskar. Graden av flexibilitet i lagerhållningen bör emellertid

i ett sådant fall vara generellt bestämd. Den regelmässiga sänkning av eld-

ningsoljelagren, som ansetts kunna tillåtas, har beräknats till 30 procent.

Skyddad lagring

Genomförandet av programmet kräver enligt kommittén en väsentligt

ökad tillgång på skyddade lagringsutrymmen. Särskilt den del av lagren,

som är avsedd att komma till användning i ett krigsläge, bör förvaras på

ett sådant sätt att tillfredsställande skydd erbjudes mot förstöring genom

bombanfall eller beskjutning. Även civilförsvars- och brandsäkerhetssyn­

punkter gör sig här gällande. Vid bedömningen av frågan i vilken omfatt­

ning utbyggnadsprogrammet bör inriktas på skyddade utrymmen får emel­

lertid bland annat beaktas, att de geografiska betingelserna för anlägg­

ningsarbeten av detta slag varierar i olika delar av landet, att byggnadstiden

är avsevärt längre än för vanliga ovanjordsanläggningar samt att investe­

ringskostnaderna är betydande. Kommittén har vid sådana överväganden

sett sig nödsakad att även i denna del göra sitt program mindre omfattan­

de än som ur beredskapssynpunkt i och för sig vore önskvärt.

Särskilt angeläget har ansetts vara att bereda de i krigsreserven ingående

drivmedlen skyddad lagring. I den hemliga upplagan av betänkandet har de

beräkningar, som gjorts angående utbyggnadsbehovet, och därmed samman­

hängande spörsmål närmare redovisats. Beträffande frågan hur utbyggna­

den skall genomföras framhåller kommittén, att även de skyddade lagrings­

utrymmena i så stor utsträckning som möjligt bör inordnas i den kommer­

siella distributionen. Uttryck för en sådan uppfattning anges vara, att de

bergrumsanläggningar, som under senare år utförts i statlig regi, till bety­

dande del uthyrts till oljebolagen. Då någon skyldighet icke förelegat för

2

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 samt. Nr 144

Kungl. Maj. ts proposition nr 14b år 1957

21

eventuellt uttagas under namn av beredskapsavgift eller beredskapstillägg.

Enligt kommittén är det önskvärt, att en ordning skapas som ger säkerhet

för att de genom prishöjningarna uttagna beloppen reserveras för avsett

ändamål. Detta torde kunna ske på så sätt att de tillföres en särskild för ol­

jebranschen tillskapad stiftelse, vilken sedan fördelar medlen mellan före­

tagen allteftersom lagerökningen genomföres. Även de tidigare nämnda olje-

avgifterna bör i den mån de härrör från oljehandeln inbetalas till stiftelsen.

För att det allmännas och konsumenternas intresse skall bli behörigen till­

godosett bör ordföranden och en ledamot av styrelsen liksom en av-

revisorerna utses av Kungl. Maj :t, som även bör fastställa stadgarna.

I betänkandet förutsättes, att en stiftelse av här ifrågavarande slag icke blir

föremål för beskattning, då den icke bedriver på vinst inriktad verksamhet.

De medel, som stiftelsen utbetalar till de lagringsskyldiga, torde däremot

böra betraktas som intäkter för dessa. Kommittén förutsätter, att avskriv­

ning på gjorda investeringar'fortlöpande kan ske i samma utsträckning

som bidrag erhålles från stiftelsen.

Frågan om finansieringen av den lagring, som tänkes åvila de s. k. stor­

konsumenterna, ter sig enligt kommittén ur flera synpunkter annorlunda.

Kostnaderna under femårsperioden har för denna lagring uppskattats till

ca 100 milj. kronor. Lagerutbyggnaden betyder för ifrågavarande företag

— även om de redan nu disponerar betydande cisternutrymmen — ett nytt

åliggande, som i begynnelseskedet i vissa fall kan innebära en icke oväsent­

lig börda. Detta torde särskilt gälla sådana företag, vilkas oljekonsumtion

är stor både absolut sett och relativt i förhållande till deras produktions­

kostnader. Härvid bör dock beaktas, att de lagringspliktiga storkonsumen­

terna vid den uppläggning kommittén föreslagit icke kommer att medverka

i den kapitalanskaffning till oljehandeln, som tänkes ske via prissättningen.

Redan genom del lägre inköpspris på olja, som de därigenom kan förvän­

tas åtnjuta, bör ett visst finansieringsunderlag för egen lagring erhållas.

För de mest trängda företagen förordas inrättandet av en statlig lånefond.

Denna torde lämpligen förvaltas av tillsynsmyndigheten, som efter pröv­

ning i varje särskilt fall beslutar om utlåning. Då sådan endast bör ske när

särskilda finansieringssvårigheter föreligger, synes medelsbehovet för fon­

den kunna begränsas till 20 milj. kronor. Fonden bör även tillföras de oljc-

avgifter, som erlägges av företag inom gruppen. — I ett särskilt läge be­

finner sig de bostadsföretag, som kan komma att räknas som storkonsu­

menter. De torde för närvarande icke disponera egna cisternanläggningar.

Möjligen kan de lösa sin lagringsfråga genom att hyra erforderliga cistern­

utrymmen hos statliga myndigheter eller hos oljebolagen.

Kommittén erinrar om att enligt förordningen den 23 november 1956 om

investeringsavgift för år 1957 sådan avgift skall utgå för investering inom

bland annat förvärvskällan rörelse. Med hänsyn till alt lagringsbestämmel-

serna är motiverade av beredskapsskäl bör emellertid, för den händelse in­

vesteringsavgift skall uttagas även efter utgången av år 1957, sådana inves­

teringar som erfordras för att fullgöra föreskriven skyldighet att lagra olja

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 år 1957

23

milj. borde ha anvisats. Reservanten berör i detta sammanhang även frågan

om beräkningen av kostnaderna för programmets genomförande. Det fram-

hålles att då i betänkandet det totala kapitalbehovet angives till 600 milj.

kronor därmed endast avses det kapital som erfordras för de direkt föreslag­

na åtgärderna under lagringsperioden. Vid uppställandet av lagringsmålen

har emellertid kommittén medräknat den lagerutbyggnad, som väntas ske

spontant fram till periodens början. Kostnaderna härför har icke beaktats.

Programmet säges vidare vara så konstruerat, att de kommersiella lager

som oljebolagen för närvarande disponerar helt tages i anspråk för tvångs­

lagringen, vilket nödvändiggör kompletterande utbyggnader med hänsyn till

de kommersiella behoven. För industriföretagen förhåller det sig i viss mån

på liknande sätt. Några upplysningar om de härav föranledda kostnaderna

lämnas icke heller.

Kungl. Maj:ts proposition nr år 1957

Remissyttranden

Över oljelagringskommitténs betänkande har, efter remiss, yttranden av­

givits av överbefälhavaren, järnvägsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadssty­

relsen, vattenfallsstyrelsen, luftfartsstyrelsen, statskontoret, riksskatte­

nämnden, kommerskollegium, riksnämnden för ekonomisk försvarsbered­

skap, statens handels- och industrikommission — vars yttrande avgivits av

den inom kommissionen inrättade bränslenämnden — statens pris- och

kartellnämnd, fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret, Sveriges in­

dustriförbund, Svenska petroleum institutet —< som bifogat yttranden från

Caltex oil aktiebolag och Svenska skifferoljeaktiebolaget — Svenska hamn-

lörbundet och Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO). Kommers­

kollegium har vid sitt utlåtande fogat yttranden från Stockholms handels­

kammare, Östergötlands och Södermanlands handelskammare, Smålands

och Blekinge handelskammare, Gotlands handelskammare, Skånes handels­

kammare, handelskammaren i Göteborg, Västergötlands och norra Hal­

lands handelskammare, handelskammaren i Karlstad, handelskammaren

för Örebro och Västmanlands län, handelskammaren i Gävle samt Norrbot­

tens och Västerbottens läns handelskammare. Vidare har i anledning av

betänkandet yttranden inkommit från Svenska vattenkraftföreningen, Kop-

partrans aktiebolag och Svenska gulf oil company aktiebolag.

Vad kommittén anfört om behovet av en ökad lagerhållning

av oljor vinner allmän anslutning bland remissinstanserna. De lagrings-

mål, som uppställts i det framlagda lagringsprogrammet, föranleder icke

heller någon erinran. I vissa yttranden — de av fullmäktige i riksgäldskon­

toret, statskontoret och kommerskollegium — beröres de samhällsekono­

miska avvägningsproblem, programmets förverkligande kommer att med­

föra. Endast kommerskollegium ställer sig dock tveksamt till möjligheten

att genomföra programmet inom den avsedda tiden.

25

nadsfördyringar får sålunda icke medföra, att den kvantitativa målsättning­

en sänkes. En fortsatt successiv utbyggnad av lagerhållningen bör också pla­

neras i god tid före den första lagringsperiodens utgång.

Även Sveriges industriförbund anser, att den kvantitativa målsättning kom­

mittén uppställt för den ifrågavarande femårsperioden icke motsvarar vad

som ur samhällelig synpunkt i och för sig vore önskvärt men att den torde

representera vad som med hänsyn till investeringsutrymme och ekonomiska

resurser är genomförbart.

Vad beträffar sammansättningen av lagringsprogra m-

m e t har luftfartsstgrelsen och överbefälhavaren understrukit angelägenhe­

ten av att detta även kommer att innefatta flygdrivmedel för civil luftfart.

Luftfartsstyrelsen erinrar om att i betänkandet lagring därav förutsätles

ske genom oljehandelns försorg utan särskilt lagringstvång. Det torde dock

icke kunna förväntas, att oljebolagen, jämsides med genomförandet av det

omfattande lagringsprogrammet, självmant skall ombesörja en lagerutbygg­

nad i nämnda hänseende. Flygdrivmedel för civil luftfart bör därför uppta­

gas i programmet. Lagringsskyldigheten torde dock kunna begränsas till de

kvantiteter, som ingår i försörjningsreserven. Ansvaret för krigsreserven

bör lämpligen åvila riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap. Även

riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap understryker nödvändighe­

ten av att en ökad reservlagring av flygdrivmedel för civila ändamål kom­

mer till stånd men anser, att ansvaret därför i sin helhet kan åvila riks­

nämnden.

Förslaget att genom lag ringsplikt pålägga näringslivet, d. v. s.

oljebranschen och storkonsumenterna, ansvaret för lagrings pro­

grammets genomförande har i allmänhet godtagits eller lämnats

utan erinran av de statliga remissinstanserna. Endast kommerskollegium

har framfört en i viss mån avvikande uppfattning. Företrädarna för nä­

ringslivet har däremot allmänt — uttryckligen eller genom sin uttalade an­

slutning till reservationen — hävdat, att ansvaret och därmed även kostna­

derna i princip bör anses åvila staten. Någon erinran mot att näringslivet

skulle medverka till programmets praktiska genomförande bar dock icke

gjorts.

Kommerskollegium anför, att beredskapslagring av olika för folkhushål­

let viktiga förnödenheter tidigare i allmänhet brukat ske genom samverkan

mellan stat och näringsliv samt att tillräckliga skäl icke synes föreligga att

frångå denna princip, då det gäller lagring av olja. Med hänsyn härtill torde

staten lämpligen böra påtaga sig ansvaret och kostnaderna för krigsreser­

ven. Härför talar bl. a. sådana skäl som alt ifrågavarande lager i stor ut­

sträckning skall förvaras i skyddade utrymmen och alt staten bör ha fri

dispositionsrätt över deras sammansättning och geografiska fördelning. Me­

del bör sålunda ställas till förfogande för byggande av lagringsutrymmen

och engångsanskaffning av olja. EU väsentligt bidrag bör i fortsättningen

även lämnas till lagrens förvaltning, som lämpligen handhaves av företag

inom oljebranschen. Ansvaret för försörj ningsreserven bör däremot åvila

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 år 1957

27

ministrativ förenkling övervägt lämpligheten av en något högre gräns för lag-

ringspliktens inträde.

Svenska vattenkraftföreningen har i och för sig icke något att erinra mot

att storkonsumenterna inom kraftindustrien ålägges lagringsskyldighet men

anser att denna för de anläggningar, som bara levererar kraft, bör begrän­

sas till vad som erfordras för att få till stånd en försörjningsreserv. Kraft­

värmeverken, som svarar för leverans av såväl värme som kraft, synes där­

emot i allmänhet böra åläggas lagring även för krigsreserven.

Sveriges allmännyttiga bostadsföretag, som i princip ansluter sig till för­

slaget om vidgad lagringsplikt, anser dock icke, att denna bör innefatta

storkonsumenter av typen bostadsföretag. Det framhålles, att de företag som

kan komma ifråga är få till antalet och i huvudsak koncentrerade till stä­

derna Stockholm, Göteborg och Malmö, d. v. s. orter som är utsatta krigs-

mål. Betydelsen av deras medverkan kan under sådana förhållanden ifrå­

gasättas. Därtill kommer, att det många gånger torde vara omöjligt att in­

rätta lagringsutrymmen i anslutning till företagens panncentraler, som i

allmänhet är belägna i hårt exploaterade bostadsområden.

Sveriges industriförbund samt flertalet handelskammare anser — som

framgår av det föregående — att storkonsumenterna bör undantagas från

tillämpningen av bestämmelserna i lagringsförordningen varigenom förut­

sättningar skapas för verkligt frivilliga uppgörelser.

Lagringsprogrammet bör enligt kommittén kompletteras av en ökad

reservlagring i statlig regi. Angelägenheten av att en sådan

kommer till stånd understrykes av överbefälhavaren, riksnämnden för eko­

nomisk försvarsberedskap och bränslenämnden.

Vad angår dispositionsrätten till bereds kap slagren

framhåller riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap, Sveriges indu­

striförbund, handelskammaren i Gävle samt Norrbottens och Västerbottens

läns handelskammare, att den säsongmässiga flexibilitet i lagerhållningen

av eldningsoljor, som kommittén ansett sig kunna förorda, i alltför liten

utsträckning tar hänsyn till den geografiska belägenheten och andra för­

hållanden. Kommerskollegium föreslår, att tillsynsmyndigheten får vid­

sträckt befogenhet att anpassa en periodiskt fastställd lagringsskyldighet

efter allmänna och individuella omständigheter. Frågan om konsumenter­

nas dispositionsrätt till sina reservlager bör även på ett auktoritativt sätt

klarläggas. Därvid bör i den utsträckning det är möjligt de undantagslägen

angivas, då det kan ifrågakomma att taga lagren i anspråk för andra behov

än lagerhållarens.

Kravet på en tillfredsställande lokalisering av lagren kan en­

ligt överbefälhavaren icke förväntas bli tillgodosett vid den uppläggning,

kommittén givit programmet. I sammanhanget framhålles, att oljelagren

för närvarande i mycket stor utsträckning är koncentrerade till de större

importhamnarna och att det kan förmodas, att -—- om särskilda åtgärder

icke vidtages — även den fortsatta lagerutbyggnaden väsentligen kommer

alt ske i anslutning till dessa. För att motverka en sådan utveckling hör

Kungl. Maj.ts proposition nr lii år 1957

31

riksgäldskontoret anser sådana särskilt motiverade beträffande skyddade

anläggningar. En uppmjukning säges i detta fall böra ske, så att valet mel­

lan skyddad och oskyddad lagring icke påverkas av skattetekniska övervä­

ganden. Riksskattenämnden anser också skäl tala för lättnader i lagervär­

deringsreglerna. En längre gående nedskrivning än som för närvarande är

möjlig synes sålunda böra övervägas i fråga om den del av lagren, som har

beredskapskaraktär. Helt allmänt vill nämnden dock framhålla, att special­

bestämmelser av här ifrågavarande slag strider mot strävandena att för­

enkla taxeringsförfarandet och därför endast bör ifrågakomma, då behovet

därav ur andra synpunkter ter sig betydande.

Kungl. Maj. ts proposition nr

144

år 1957

Förslag till energiskatt

Inom finansdepartementet har den 21 mars 1957 upprättats en prome­

moria om allmän energibeskattning, vilken nyligen remissbehandlats. I pro­

memorian har i korthet redovisats olika investeringsbehov inom energiför­

sörjningen, i vilket sammanhang oljelagringskommitténs program berörts.

Det förutsättes att i runt tal 60 procent av kapitalkostnaderna för genom­

förandet av detta program eller 350 milj. kronor — d. v. s. ca 70 milj. kro­

nor per år under den aktuella femårsperioden -— frambringas genom sär­

skilda pristillägg, som anses böra uttagas genom statens försorg.

Mot bakgrunden av de finansiella anspråk som de i promemorian redovi­

sade energibehoven ställer — främst beträffande oljelagring och utveck­

lingsarbete på atomenergiområdet — och av de allmänna budgetutsikterna

anses vissa beskattningsåtgärder erforderliga. Då det ökade medelsbehovet

i hög grad sammanhänger med investeringar på energiområdet, synes det

enligt promemorian skäligt att beskattningsåtgärderna tar formen av en

allmän energibeskattning, i princip lagd på alla för energialstring lämpade

bränslen samt på elektrisk kraft. I promemorian förutsättes, att investe-

ringsavgift icke skall uttagas för investeringar som göres efter 1957 års ut­

gång.

Den allmänna energiskatt, som sålunda föreslås skola införas — med

ikraftträdande den 1 juli 1957 -— anses vad beträffar oljeprodukter böra

utgå med följande belopp per m3, nämligen i fråga om bensin och motor­

sprit åttio kronor, fotogen, motorbrännolja och eldningsolja 1 tjugo kronor,

eldningsolja 2 nitton kronor, eldningsolja 3 tretton kronor samt eldnings­

olja 4 och högre tolv kronor. Beträffande bensin och motorsprit skulle eu

sådan skatt komma att motsvara något mer än 10 procent av konsument­

priset före Suez-krisen; för övriga oljeprodukter skulle skatten utgöra om­

kring It) procent av nämnda konsumentpris. För att underlätta den avsedda

ökade lagerhållningen av flytande bränslen förutsättes att oljehandeln och

storkonsumenter skall kunna upplägga obeskattade bränslelager.

35

Det är emellertid enligt min mening av beredskapsskäl ytterst angeläget alt

oljelagren blir spridda i landet; med bänsyn främst härtill anser jag mig icke

kunna undvika att förorda, att även storkonsumenterna blir skyldiga lagra

olja. Jag vill i anslutning härtill erinra om att industriens konsumtion av

eldningsoljor under de senaste tio åren kraftigt ökat och att en fortsatt ök­

ning av förbrukningen är att förutse. Det är därför — inte minst för ut­

vecklingen på längre sikt — av betydelse att nu slå fast principen om för­

bättring av vår bränsleberedskap genom lagring även hos större konsumen­

ter.

Den föreslagna gränsen för att lagringsskyldighet skall föreligga — en

årsförbrukning av minst 5 000 in3 — synes väl avvägd. Det bör här framhål­

las att åtskilliga industrier redan nu av kommersiella skäl har vissa olje­

lager. En ökad lagerhållning torde i många fall visa sig vara förmånlig ur

företagets egen synpunkt. Genom att företaget självt blir lagringsskyldigt

och icke oljehandeln, synes företaget — som kommittén framhållit —kunna

förvärva oljan till billigare pris, varigenom lagerhållningen i vart fall på

något längre sikt knappast torde innebära någon större ekonomisk belast­

ning jämfört med vad som skulle ha blivit följden om motsvarande lager­

hållning skulle ha ombesörjts av oljehandeln. Jag vill här — i anslutning

till industriförbundets yttrande — erinra om att Kungl. Maj :t föreslagit årets

riksdag, att investeringsavgift för år 1957 ej skall uttagas för oljelagringsan--

läggningar med en volym av minst 1 000 in3. I det följande kommer jag vi­

dare att förorda visst finansiellt stöd. Jag förutsätter också, att erforderlig

byggnadskvot kommer att ställas till förfogande. Med anledning av vad här­

om anförts i några yttranden bör framhållas, att storkonsumenternas lager

givetvis i främsta rummet avses skola tillgodose det lagrande företagets

eget behov.

Såväl av kommittén som i vissa yttranden har förordats, att man i första

hand bör söka få till stånd frivilliga avtal med storkonsumenterna. Härige­

nom kan man givetvis i varje särskilt fall pröva omständigheterna; å andra

sidan kan ett system med frivilliga avtal medföra svårigheter för en rättvis

bedömning och innebära ett betydande administrativt arbete. För egen del

anser jag därför såväl ur rättvisesynpunkt som av praktiska skäl att alla

storkonsumenterna bör åläggas i princip lika lagringsplikt under samma be­

tingelser som oljehandeln. Om i vissa fall en avvikelse från lagringsskyldig-

heten framstår som önskvärd, exempelvis på grund av att företagets huvud­

sakliga oljekonsumtion är förlagd till annan tid på året än vintermånaderna

— i dessa fall är lagren som regel fyllda vid annan tidpunkt än årets in­

gång — torde tillsynsmyndigheten efter därom gjord framställning böra äga

möjlighet att bestämma, att lagren skall vara fyllda vid annan tidpunkt än

årsskiftet. Jag är icke beredd förorda, att sådana bostadsföretag, som till

äventyrs faller inom storkonsumentgruppen, generellt befrias från lagrings­

skyldighet; med anledning av vad Sveriges allmännyttiga bostadsföretag i

denna del anfört förutsätter jag emellertid att tillsynsmyndigheten beaktar

de särskilda omständigheterna i fråga om bostadsföretagen och — om så

påkallas — meddelar dispens.

Kungl. Maj.ts proposition nr 1H år 1957

37

den för ekonomisk försvarsberedskap. Även om — som statskontoret fram­

håller — riksnämnden enligt sin instruktion har möjlighet att utse tekniska

rådgivare och sakkunniga, förefaller det lämpligt att såsom kommittén före­

slagit ett särskilt oljelagringsråd inrättas för överläggningar mellan tillsyns­

myndigheten och närmast berörda grupper. I det följande kommer jag att

föreslå, att detta råd får vissa uppgifter i samband med finansieringen av

oljelagringen. Med hänsyn härtill synes det lämpligt att rådet får en av

Kungl. Maj :t utsedd opartisk ordförande. Även övriga ledamöter i rådet,

företrädande oljehandeln, de inhemska raffinaderierna och lagringspliktiga

storkonsumenter, bör förordnas av Kungl. Maj:t. Närmare bestämmelser

om rådets verksamhet torde få meddelas av Kungl. Maj :t.

Jag övergår härefter till kostnaderna för att genomföra programmet. Kom­

mittén har, såsom tidigare nämnts, beräknat kostnaderna för lagringspro-

grammet under perioden 1958—1962 till 600 milj. kronor, varvid utgångs­

punkten varit prisläget hösten 1956 före Suez-krisen. Under remissbehand­

lingen har gjorts gällande, att detta belopp är för lågt beräknat och att mer­

kostnader uppstår för lagerutbyggnad för rent kommersiella behov, för in­

vesteringar i hamnar o. s. v. Det är givetvis svårt att förutse prisutveckling­

en och närmare beräkna kostnaderna. Det bör emellertid framhållas, att åt­

skilliga investeringar för utbyggnad av oljedislributionen under de närmas­

te åren föranledes av den starkt ökande konsumtionen och icke direkt sam­

manhänger med den nu föreslagna lagringen. De av kommittén beräknade

byggnadskostnaderna synes vidare inkludera även vissa kostnader för rör­

ledningar och andra gemensamma anordningar. Den av kommittén angivna

totalkostnaden för programmet torde därför kunna godtagas.

Kommittén har beräknat, att av de sammanlagda kostnaderna 500 milj.

kronor — eller 100 milj. kronor om året — kommer att falla på oljehandeln

och resterande 100 milj. kronor på storkonsumenterna. Beträffande finan­

sieringen av oljehandelns del av programmet har kommittén förutsatt att

branschen själv svarar för 40 milj. kronor om året. Ett sådant bidrag synes

mig rimligt särskilt med hänsyn till att huvuddelen av beloppet eller ca 25

milj. kronor representerar ett mer eller mindre automatiskt kapitaltillskott,

vilket branschen skulle fått vidkännas redan vid en fortsatt tillämpning av

de nuvarande lagringsbestämmelserna. Det resterande kapitalbehovet om 60

milj. kronor skulle enligt förslaget täckas till 40 milj. kronor genom höj­

ning av oljepriserna och till 20 milj. kronor genom ett för branschen ge­

mensamt förlagslån. Mot en finansiering via priserna torde i nuvarande

läge några vägande invändningar icke kunna göras. I likhet med flera re­

missmyndigheter ställer jag mig emellertid tveksam till möjligheterna att

anlita lånevägen. Kreditmarknaden är redan nu hårt ansträngd, och utrym­

met kan även under de närmaste åren förväntas bli utomordentligt knappt.

Svårigheter torde därjämte föreligga alt ställa erforderlig säkerhet för eu

upplåning av den angivna omfattningen, då förlagsinteckning för närvarande

endast i begränsad utsträckning kan meddelas i oljebranschens egendom.

Under sådana förhållanden torde även de kapitalkostnader, som avsetts

täckta lånevägen, böra uttagas via priserna.

Kungl. Maj.is proposition nr

744

år 1957

38

Enligt kommitténs förslag skulle de medel, som inflyter genom pristilläg­

gen, kunna fonderas av en särskild stiftelse, vilken sedan skulle utbetala be­

loppen till de lagringsskyldiga. För egen del anser jag det vara lämpli­

gare, att pristilläggen tillföres statsverket genom beskattning. Förslag i

skattefrågan torde i annat sammanhang komma att föreläggas årets riks­

dag. För utbyggnad av lagringsanläggningar torde årligen böra anvisas 60

milj. kronor — motsvarande vad som enligt kommittén skulle täckas via

priserna och genom förlagslån — å ett särskilt anslag under fonden för låne­

understöd. Från anslaget bör till lagerhållarna utgå ränte- och amorterings-

fria lån, vilka successivt avskrives under en tid av tjugu år. Det synes nöd­

vändigt att använda låneformen för att kunna kräva återbetalning om Iag-

ringsskyldigheten icke fullgöres, om lagerhållaren säljer anläggningen etc.

Det torde få ankomma på tillsynsmyndigheten att efter hörande av olje-

lagringsrådet besluta om utbetalning av lån. Sådana synes kunna beviljas

efter generella grunder. För skyddade anläggningar erfordras därvid själv­

fallet högre belopp än för ovanjordscisterner. De närmare grunderna för

långivningen torde få bestämmas av Kungl. Maj :t efter förslag från tillsyns-

myndigheten och efter hörande av berörda grupper inom näringslivet.

Enligt kommitténs förslag skulle för underlättande av storkonsumenter­

nas lagring — vilken som förut nämnts kostnadsberäknats till ca 100 milj.

kronor under femårsperioden — inrättas en statlig lånefond på 20 milj.

kronor. Behov av en sådan synes dock icke föreligga, om storkonsumenterna

skattevägen erhåller motsvarande finansieringsstöd som oljehandeln. Jag

har nyss förordat, att för oljehandelns del anslås 60 procent av de sam­

manlagda årliga kostnaderna eller 60 milj. kronor. På samma sätt bör stor­

konsumenterna tillföras 60 procent av sina årliga kapitalkostnader — 20

milj, kronor — d. v. s. 12 milj. kronor. Anslaget bör således uppföras med

sammanlagt (60 -j- 12 —) 72 milj. kronor om året. Vad beträffar långiv­

ningen till storkonsumenterna, synes denna i likhet med vad som föreslagits

för oljehandeln böra handhavas av tillsynsmyndigheten.

De oljeavgifter, som kan komma att erläggas av företag inom oljehandeln

och inom oljekonsumentgruppen, torde böra tillföras inkomsttiteln Övriga

diverse inkomster. Härvid förutsättes, att nämnda kapitalbudgetanslag —

utöver vad enligt ovan avses anvisat — tillföres medel motsvarande vad som

sålunda inflyter i oljeavgifter.

Vad här anförts om skattefinansiering har närmast avsett att ange den

anslagsram, som bör uppställas, och de allmänna riktlinjer, som bör vara

vägledande för bidragsgivningen. Sedan riksdagens beslut i skattefrågan

föreligger synes hemställan om erforderligt anslag för finansiering av olje-

lagringsprogrammet få göras hos riksdagen. Eftersom lagringsprogrammet

avses skola träda i kraft först med ingången av år 1958, torde erforderliga

medel få äskas å tilläggsstat för nästa budgetår.

Jag vill slutligen understryka angelägenheten av att åtgärder vidtages för

att underlätta genomförandet av det framlagda programmet. I detta sam­

manhang kan nämnas, att en översyn av förlagsinteckningsväsendet har på­

Kungl. Maj. ts proposition nr Hi år 1957

Kungl. Maj:ts proposition nr 1H år 1957

39

börjats inom justitiedepartementet. Från näringslivets sida har särskilt be­

tonats nödvändigheten av att sådana hinder för lagerutbyggnaden som in-

vesteringsavgiften och de restriktiva avskrivnings- och lagervärderingsreg­

lerna undanröjes. Som förut nämnts har Kungl. Maj:t föreslagit årets riks­

dag, att investeringsavgift för år 1957 ej skall uttagas för oljelagringsanlägg-

ningar om minst 1 000 in3. Vad angår avskrivningsreglerna synes en upp­

mjukning böra övervägas med hänsyn till den skyddade lagringen. Större

likställighet torde sålunda i avskrivningshänseende böra eftersträvas mel­

lan å ena sidan skyddade utrymmen och å andra sidan ovanjordsanlägg-

ningar. Denna fråga torde få upptagas till prövning i annat sammanhang.

De föreslagna riktlinjerna för lagringsskyldigheten -—- innefattande lag-

ringsprogrammet och finanseringsformen — torde böra underställas riksda­

gen.

Författningsförslagen

Kommittén har som nämnts utarbetat förslag till förordning om åtgärder

för tryggande av tillgång på mineraloljor, vari upptages de regler som er­

fordras för genomförande av det av kommittén föreslagna nya systemet för

lagerhållningen, samt till förordning om oljeavgift m. m„ innehållande bl. a.

regler om bestämmande av dylik avgift. Båda förordningarna torde vara av

den art att de, liksom den nu gällande, bör föreläggas riksdagen för anta­

gande. Förslagen har inom departementet underkastats vissa jämkningar,

vilka, utom i fråga om lagringsskyldigheten för storkonsumenterna där jag

på förut angivet sätt förordat avvikelse från kommitténs förslag, huvudsak­

ligen är av redaktionell art. För den förstnämnda förordningen föreslår jag

den kortare rubriken förordning om oljelagring m. m.

Förslaget till förordning om oljelagring m. m.

Det föreslagna systemet anknyter olika moment i lagringsskyldigheten till

tre olika kalenderår. Försäljning eller förbrukning under det första av dessa,

basåret, grundlägger lagringsskyldigheten. Under det andra bestämmes vil­

ken oljeinängd den lagringsskyldige har att lagra och under det tredje slut­

ligen fullgöres lagringsskyldigheten. Då det gäller att bestämma lagrings-

skyldighetens omfattning är dessutom förhållandena under ytterligare några

år av betydelse. Lagringsmängden skall nämligen i regel bestämmas i för­

hållande till den lagringsskyldiges försäljning eller förbrukning under en

treårsperiod, innefattande basåret och de två kalenderåren närmast före

detta.

Denna utspridning i tiden av de olika omständigheter, som påverkar lag­

ringsskyldigheten, är tydligen föga önskvärd. Den torde emellertid icke kun­

na undvikas, om man vill använda det nya systemet. Detta medför i övrigt

sådana fördelar att nu nämnda olägenheter — vilka icke föranlett erinran

41

Yttrandena. Förslaget att råolja icke skall upptagas bland de produkter

som omfattas av förordningen tillstyrkes av överbefälhavaren, som dock

anser att denna fråga bör omprövas då lagringen av andra produkter nått

en tillfredsställande omfattning.

Svenska petroleum institutet finner det å andra sidan angeläget att olje­

raffinaderierna i så stor utsträckning som möjligt får fullgöra sm lagnngs-

skyldighet i råolja. Enligt Koppartrans aktiebolag bör hela den inneliggande

råoljekvantiteten med avdrag för raffineringsförlusterna få tillgodoräknas

såvitt avser försörjningsreserven.

Svenska skifferoljeaktiebolaget anser, att bolaget med hänsyn till att rå­

varan vid dess olj ef ramställning finnes inom landet bör befrias från lag-

ringsskyldighet.

Svenska petroleum institutet framhåller, att det för en ny lagstiftning

måste vara av värde, att dess språkbruk överensstämmer med det aktuella

språkbruket inom branschen och i nyare författningar, i vilket hänseende

institutet hänvisar till förslagen till ny tulltaxa och ny järnvägstaxa. Insti­

tutet anser en översyn av författningstexten från denna synpunkt erfordei-

lig*

Departementschefen.

Jag vill ej motsätta mig att de inhemska raffinade­

riernas lagringsplikt huvudsakligen fullgöres genom lagring av råolja. Det

är emellertid icke nödvändigt att belasta författningstexten med en regel

härom; med stöd av 10 §, till vars regler jag återkommer, kan tillsynsmyn­

digheten lämna raffinaderierna medgivande att lagra råolja i stället för

annan olja.

Lagringsplikt synes icke böra föreligga i fråga om olja, som utvinnes ur

de inhemska skiffertillgångarna; här finns ju själva råvaran lagrad inom

landet. Detta bör gälla icke blott för tillverkaren utan även för återförsäl­

jare och förbrukare av dylik olja, eftersom priset för denna icke kan göras

beroende av om avnämaren är lagringspliktig eller ej. I förordningen bör

alltså föreskrivas, att vad däri stadgas om lagringsskyldighet icke skall äga

tillämpning å olja, som utvunnits ur inhemsk skiffer.

Vad angår språkbruket i förordningen så torde det förhålla sig så att nå­

gon fast nomenklatur icke är mera allmänt genomförd i fråga om petroleum­

produkterna. Det går således icke att anknyta till någon sådan i författ­

ningen. Den begagnade terminologien synes i vart fall icke strida mot den

som använts i de under fjolåret avgivna förslagen till järnvägs- och tull­

taxor.

Kungl. Maj.ts proposition nr

144

år 1957

4 g.

De totala myckenheter olja, som sammanlagt skall hållas i lager, skall

enligt vad jag förut förordat fastställas av Kungl. Maj :t enligt grunder som

riksdagen godkänt. Härvid måste självfallet särskild myckenhet fastställas

för varje grupp för sig.

42

Enligt det nya systemet skall därefter bestämmas hur stora lager varje

lagringsskyldig skall hålla under det året. Denna uppgift bör ankomma på

tillsynsmyndigheten. Lagringsskyldigheten bör bestämmas i så god tid före

årets början att den lagringsskyldige hinner inrätta sig därefter. Ä andra

sidan bör lagringsmängden grunda sig på så aktuella uppgifter om veder-

böiandes försäljning eller förbrukning som är möjligt. Lagringsmängden

bör därför bestämmas under året före det då lagringsskyldigheten skall full­

göras. För att uppgifterna om försäljningen och förbrukningen under året

närmast före lagringsskyldighetens bestämmande skall kunna tas med i

beräkningen torde det vara nödvändigt att tillsynsmyndigheten disponerar

tiden fram till den 1 juli. Regler härom har intagits i förevarande paragraf.

Förordningen bör innehålla noggranna föreskrifter om de grunder, efter

vilka lagringsskyldigheten skall bestämmas. Dylika regler upptas i följande

paragrafer.

Kungl. Maj:ts proposition nr lii år 1957

5 §■

Denna paragraf innehåller reglerna om vilka säljare av olja som är lag-

ringsskyldiga. Detta skall som nämnts avgöras på grundval av förhållandena

under året före det då lagringsskyldigheten bestämmes, basåret. Lagrings­

skyldig är i första hand den som under basåret sålt olja, som han impor­

terat eller utvunnit vid oljeraffinaderi inom landet, samt vidare säljare, som

köpt oljan från importör eller inhemskt oljeraffinaderi. I sistnämnda fall

inträder dock lagringsskyldighet blott om säljaren är ett större oljehandels-

företag, varmed avses att företaget under basåret sålt sammanlagt minst

20 000 m3 olja. Exportförsäljning torde som för närvarande böra undan­

tagas, endast försäljning till avnämare inom riket bör medföra lagrings­

skyldighet.

6

§•

Kretsen av lagringsskyldiga konsumenter anges i denna paragraf. Att lag-

ringsplikt skall gälla för den som förbrukar olja, som han själv importerat,

utsäges i första stycket. Förordningen torde, liksom den nu gällande, icke

böra tillämpas å försäljning av bunkerolja för förbrukning vid fartygs drift

i utrikes trafik. Denna regel — som i förslaget återfinnes i 7 § — har ansetts

böra medföra, att användning av olja vid eget fartygs drift i utrikes fart

— vilken ju kan beröra svenska hamnar — icke skall medföra lagrings-

plikt. Av praktiska skäl föreslås vidare, att lagringsskyldighet icke skall upp­

komma vid förbrukning av olja, som från utrikes ort medföres å annat trans­

portmedel, t. ex. bil, för dess drift.

Reglerna om uppkomsten av lagringsskyldighet för storkonsumenterna

återfinns i andra stycket. Storkonsument är som tidigare nämnts den som

förbrukar minst 5 000 in3 eldningsolja om året. För att tillfälliga varia­

tioner i konsumtionen icke skall inverka i alltför hög grad bör lagringsplikt

uppkomma först då konsumtionen under tre kalenderår i följd uppgått till

i genomsnitt 5 000 in3. Beräkningen av genomsnittsförbrukningen bör an­

43

knytas till anläggningen och icke till förbrukaren; överlåtelse av anläggning­

en under treårsperioden kommer då icke att inverka på uppkomsten av lag-

ringsskyldigheten. Har förbrukningen omfattat eldningsoljor tillhörande oli­

ka grupper, skall dessa sammanräknas. Regeln torde böra utformas så att

lagringsskyldighet skall föreligga, därest vid anläggningen under basåret

och de två kalenderåren närmast dessförinnan förbrukats sammanlagt

minst 15 000 in3 eldningsolja. Förbrukas minst 7 500 in3 per år inträder

alltså lagringsskyldighet redan efter två år. I extrema fall kan lagrings­

skyldighet föreligga redan efter det första året. Nedgår sedermera förbruk­

ningen så att den utgör mindre än 15 000 in3 för en treårsperiod, uppkom­

mer enligt den sålunda föreslagna regeln icke lagringsskyldighet förrän

förbrukningen återigen stigit till sagda storlek. Den redan inträdda lagrings-

skyldigheten måste dock självfallet fullgöras i vanlig ordning. Vid bedöman­

det av förbrukningens storlek skall hänsyn tagas till oljeåtgången vid varje

särskild anläggning. Härmed bör, i vad gäller industriföretag, förstås varje

driftenhet (fabriksanläggning), sedd som en helhet, alltså även om det inom

anläggningen skulle finnas flera särskilda panncentraler. Har däremot ett

företag fabriker i olika orter, skall hänsyn icke tagas till företagets samman­

lagda oljeförbrukning utan endast till åtgången vid varje driftenhet för sig

i nyss angiven mening. Vad åter angår anordningar för bostadsuppvärm-

ning ger de yttre förhållandena anledning till en annan bedömning. Med

anläggning bör här förstås varje särskild panncentral. För den, som äger

ett flertal bostadsfastigheter inom samma ort med skilda uppvärmnings-

anordningar, skall alltså icke uträknas den sammanlagda oljeförbrukningen,

utan hänsyn endast tagas till oljeåtgången vid varje panncentral för sig. I

överensstämmelse med det anförda kommer den, som levererar olja till för­

brukare, som här sägs, icke att undgå lagringsskyldighet annat än då oljan

levereras för användning vid anläggning, där förbrukningen grundar lag­

ringsskyldighet för köparen.

Kungl. Maj:ts proposition nr lik år 1957

7 §•

Lagringsmängden för varje lagringsskyldig torde böra bestämmas genom

att de totala myckenheterna inom varje grupp fördelas på de lagrings-

skyldiga efter deras försäljning eller förbrukning, deras basmängd. För att

variationer i den enskildes försäljning eller förbrukning de olika åren emel­

lan icke skall få för stor inverkan på lagerhållningen bör basmängden i prin­

cip utgöras av den genomsnittliga försäljningen eller förbrukningen under

den treårsperiod, som slutar med basåret. Har vederbörande sålt eller för­

brukat olja blott under de två senaste åren är basmängden den genomsnitt­

liga årsomsättningen för dessa båda år och har försäljning eller förbruk­

ning ägt rum endast under basåret blir den under detta år försålda eller

förbrukade oljemängden basmängd. För undvikande av missförstånd vill

jag erinra om att frågan huruvida lagringsskyldighet över huvud föreligger

är beroende av förhållandena under basåret. Den som då icke sålt eller för­

45

att hålla lager av olja enligt Kungl. Maj :ts beslut. Ej heller olja, som sålts

till den som genom avtal åtagit sig att lagra olja, bör medräknas. Detsamma

gäller försäljning från importföretag och oljeraffinaderi till sådant större

oljehandelsföretag, som under det föregående året haft en sammanlagd för­

säljning av minst 20 000 in3 och alltså är lagringsskyldigt. Vidare bör av­

drag göras för försäljning till storkonsument, som under den senaste treårs­

perioden förbrukat sammanlagt minst 15 000 in3 eldningsolja, dock endast

vid försäljning av eldningsolja. Såsom förut nämnts bör förordningen ej

äga tillämpning på bunkerolja som skall användas för fartygs drift i utrikes

fart. Även försäljning av sådan olja bör alltså räknas bort.

Basmängden bör helt naturligt fastställas för varje grupp av olja för sig

med beaktande blott av olja som hör till den gruppen. Detta innebär att för­

brukning eller försäljning av olja, tillhörande viss grupp, kommer att få

betydelse blott för skyldigheten att lagra olja av samma grupp. Detta torde

framgå av den föreslagna texten.

Det bör åligga tillsynsmyndigheten att tillhandahålla oljehandeln för­

teckning över de lagringspliktiga, såväl handelsföretag vilka avses i 5 §

andra stycket som storkonsumenter och andra, till vilka leverans av olja

kan ske utan att lagringsplikt inträder för säljaren. Eftersom detta kan på­

verka försäljningspriset, är det av stor vikt att tillsynsmyndigheten så snart

som möjligt uppför ett nytillkommet större oljehandelsföretag, en nytill­

kommen storkonsument och den som slutit avtal om frivillig lagring på

förteckningen. Även statsmyndighet, som enligt Kungl. Maj :ts beslut har att

lagra olja, skall naturligen uppföras på förteckningen.

Observeras bör att avdrag för försäljning till en nytillkommen lagrings-

pliktig icke kan ske för försäljningen under hans första basår. Det blir möj­

ligt först under det andra året. Detta beror på att man icke förrän då kan

fastställa att han är lagringsskyldig och föra upp honom på förteckningen.

Någon olämplig verkan härav torde dock icke behöva befaras; han skall ju

icke fullgöra någon lagringsskyldighet förrän påföljande år.

8

§•

Det ligger i sakens natur, att de lager av olja, som skall hållas enligt för­

ordningen, måste förvaras inom riket. Förslaget beskär icke den enskilde

lagerhållarens möjlighet att själv bestämma var inom riket lagret skall för­

läggas. I princip bör hinder icke möta ens mot att lagret redovisas i olja,

som är under transport till lands inom riket eller å fartyg inom svenskt

territorialvatten. Med hänsyn till de möjligheter till missbruk, som en obe­

gränsad frihet i sådant hänseende skulle medföra, bör dock som kommittén

föreslagit tillsynsmyndigheten äga utfärda föreskrifter om hur stor del av

lagret, som må redovisas i form av olja under transport, ävensom de ytter­

ligare bestämmelser, som må anses nödvändiga ur kontrollsynpunkt. Regeln

har uttryckts så, att oljan skall förvaras inom riket på sätt som tillsyns­

myndigheten finner ur kontrollsynpunkt godtagbart.

Kungl. Maj.ts proposition nr

/44

år 1957

Kungl. Maj. ts proposition nr 1

44

år J957

47

stor del av lagret, som får ersättas med annat bränsle, samt vilken mängd

och vad slags bränsle, som skall lagras — för att säkerställa att lagret

i fråga icke tages i anspråk för annat ändamål. Medgivande torde i regel

böra lämnas endast förbrukare men icke oljehandelsföretag.

11

§•

Om en sådan situation inträffar, för vilken lagren är avsedda, skall de

givetvis få tas i anspråk. Det bör ankomma på Kungl. Maj :t att bedöma, när

en sådan situation föreligger, och i vilken utsträckning lagren bör få nedgå.

Tillstånd att ta lagren i anspråk innebär givetvis att lagringsskyldigheten

icke behöver fullgöras till den del och under den tid som avses med med­

givandet. Det torde icke vara nödvändigt att i författningen uttryckligen

utsäga, att detta innebär att de lagringsskyldiga i motsvarande mån är fria

från ansvar för underlåtenhet att hålla lager eller att oljeavgift ej skall

komma i fråga.

12—15 §§.

Dessa paragrafer innehåller reglerna om uppgiftsskyldighet.

Kommittén föreslår, att det skall åligga de lagringsskyldiga att årligen

lämna uppgift om den försäljning eller förbrukning av olja, som för dem

grundar lagringsplikt. Det föreslås också möjlighet att införskaffa uppgif­

ter från större konsumenter som under de närmaste åren kan väntas till­

komma som lagringspliktiga och alltså icke blott från dem, vars årsförbruk­

ning redan nått upp till 5 000 in3. Möjlighet bör vidare finnas att genom anma-

ning infordra uppgifter om förbrukningen från envar som inom riket använ­

der eldningsolja. Kommittén har därjämte för kontrollens skull föreslagit,

att i förordningen även skall intagas en föreskrift om skyldighet att lämna

uppgift om försäljning till den som själv är lagringsskyldig samt en bestäm­

melse om att myndigheten kan infordra erforderliga uppgifter om försälj­

ningen från envar, som sålt olja inom riket.

Kontrollen över att lagringsskyldigheten fullgöres skall liksom för närva­

rande ske dels genom granskning av uppgifter, som de lagringsskyldiga har

att lämna rörande sina lager, och dels genom inspektioner. Den i detta syfte

föreslagna uppgiftsplikten överensstämmer i huvudsak med vad som nu

gäller. Förslaget innebär, att lagringsskyldig säljare skall lämna uppgift

om sitt lager varje månad samt att lagringspliktig förbrukare skall i januari,

april, juli och oktober varje år lämna uppgift om sitt lager vid utgången av

närmast föregående kalendermånad. Lagringsskyldig, som utnyttjar tillstånd

att i stället för eldningsolja lagra annat bränsle, bör vara skyldig att lämna

uppgift om allt vad han har i lager av sådant bränsle, alltså icke blott om

den del av lagret som är avsedd att ersätta oljan. Likaså måste möjlighet fin­

nas för tillsynsmyndigheten att infordra uppgift om vad han under året för­

brukat av sådant bränsle. En sådan utvidgning av uppgiftsskyldigheten anser

kommittén ofrånkomlig för att icke kontrollen skall bli illusorisk.

Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap anser det olämpligt att,

såsom skett i förslaget, binda skyldigheten för lagringspliktiga förbrukare att

49

Genom en dylik regel får tillsynsmyndigheten möjlighet att tidigare än som

följer av den allmänna uppgiftsskyldigheten införskaffa uppgift från en ir­

reguljär importör och sålunda att avkräva honom säkerhet.

Kontroll av lagerhållningen bör även kunna ske genom inventering och

besiktning av lager samt genom granskning av handelsböcker och andra

affärshandlingar. Även för kontroll av de uppgifter, som en uppgiftspliktig

lämnat, bör dylik granskning få ske.

Erforderliga föreskrifter i syfte att förhindra att uppgifter, som enligt

förordningen inkommit till tillsynsmyndigheten, utlämnas till men för en­

skilt företag torde redan finnas i kungörelsen den 8 december 1939 (nr 835).

16—17 §§.

I dessa paragrafer stadgas om skyldighet att inköpa olja från inhemskt

oljeraffinaderi. Bestämmelserna motsvarar 11—13 §§ i nu gällande förord­

ning, vilka överflyttats till den nya författningen med allenast vissa redaktio­

nella jämkningar.

18 §.

Därest lagringsskyldig försummar att hålla föreskriven myckenhet olja

i lager eller icke iakttager meddelad bestämmelse om att lagret skall för­

varas till viss del i bergrum eller på annat därmed jämförligt sätt eller eljest

åsidosätter givna föreskrifter om lagrets inrättande, ankommer det enligt

förevarande paragraf på tillsynsmyndigheten att förelägga honom vid vite

att inom viss tid vidtaga rättelse. Har dispens meddelats, är paragrafen icke

tillämplig. Stadgandet torde utan särskild föreskrift vara tillämpligt även i

det fall, att lagringsskyldig erhållit tillstånd att i stället för eldningsolja

lagra annat bränsle men håller varken olja eller annat bränsle i lager. Med

hänsyn till den ekonomiska belastning lagringsskyldigheten kan innebära är

det uppenbart att mycket höga vitesbelopp kan komma i fråga.

Då den lagringsskyldige är juridisk person, bör vitesföreläggandet kunna

riktas antingen mot den juridiska personen eller mot dess ställföreträdare

eller mot båda, allt efter vad som finnes lämpligast för alt snabbi ernå den

avsedda effekten.

Såsom förut framhållits kommer den, som inser att han icke kan fullgöra

sin lagringsskyldighet och därför lojalt begär dispens, i regel att bli pliktig

erlägga oljeavgift. Samma skyldighet bör givetvis åvila den, som åsidosätter

sin lagringsskyldighet utan att begära dispens. I den föreslagna förordningen

om oljeavgift in. in. har bestämmelser upptagits om skyldighet att erlägga

oljeavgift även i detta fall. En erinran härom har ansetts böra göras i andra

stycket av förevarande paragraf.

19

§.

Såsom påföljd för försummelse i fråga om fullgörande av föreskriven

uppgiftsskyldighet, för vägran att lämna tillträde till lager samt för under­

låtenhet att efter anmodan hålla handelsböcker tillgängliga för granskning

torde böra stadgas dagsböter. Dessutom måste emellertid tillsynsmyndig-

4

Bihang till riksdagens protokoll 19

j

7. 1 samt. Nr 144

Kungl. Maj. ts proposition nr 1H år 1957

Kungl. Maj:ts proposition nr lii år 1957

51

framdeles kan bli skyldig erlägga. Förslaget innebär, att tillsynsmyndig­

heten får sådan befogenhet i fråga om den, soin importerar olja för för­

säljning och tidigare icke regelmässigt importerat olja. Några bestämmelser

om säkerhet torde däremot icke erfordras beträffande den reguljära olje-

handeln eller de lagringspliktiga storkonsumenterna. Kan säkerhet icke

ställas, bör importören vara pliktig att genast erlägga oljeavgift med det

belopp, som skulle ha utgått, om lagringsskyldigheten tagits i anspråk under

importåret. Reglerna härom har intagitsi i 6 §. I förevarande paragraf erin­

ras om att oljeavgift kan utgå även i nämnda fall.

3 §•

Oljeavgiften bör med hänsyn till sitt syfte att förhindra vinning till följd

av underlåtenhet att lagra beräknas dels efter den myckenhet olja, beträf­

fande vilken lagringsskyldighet eller skyldighet att lagra i skyddat utrym­

me, på grund av dispens eller försummelse, icke fullgöres, dels efter den

tid, under vilken fullgörandet icke sker. Del av månad bör härvid räknas

som hel månad.

Oljeavgiften skall, såsom förut angivits, utgå med 28 kronor för bensin

och fotogen, 21 kronor för motorbrännolja och eldningsolja 1 samt 27 kro­

nor för övriga eldningsoljor, allt beräknat efter kubikmeter och år. Då fråga

är om skyddad lagring, skall avgiften förhöjas med sex kronor.

Dessa grundläggande bestämmelser har upptagits i förevarande paragraf.

5 §.

Rent principiellt kan hävdas att, när oljeavgift skall utgå på grund av

försummelse med avseende å lagerhållningen, avgiften bör beräknas i för­

hållande till den brist, som faktiskt förelegat. I betraktande av att det skulle

möta avsevärda svårigheter att leda i bevis när bristen uppkom samt, än

mer, av att lagermängden och därmed också bristen uppvisar ständiga fluk­

tuationer, skulle en sådan metod dock draga med sig oöverstigliga praktiska

svårigheter. Bristen bör därför fastställas efter en schematisk metod. Har

bristen yppats vid granskning av den lagringsskyldiges uppgift om sin la­

gerställning å viss dag, skall bristen anses ha uppkommit vid ingången av

den kalendermånad, då uppgiften enligt förordningen om oljelagring m. in.

skulle ha inkommit. Upptäckes åter bristen vid inspektion av oljelager eller

vid granskning av den lagringsskyldiges handelsböcker eller affärshandling­

ar, anses bristen ha inträtt med den kalendermånad då kontrollen skett. Det­

samma torde utan särskild föreskrift gälla om den lagringsskyldige, utan att

det åligger honom, anmäler att brist uppkommit. Bristen anses vidare bestå

i oförändrad omfattning från nämnda tid till dess efter meddelat föreläg­

gande rättelse skall hava skett. Sker rättelse, innan föreläggandet hunnit

meddelas, utgår avgiften för en månad. Om tillsynsmyndigheten finner, att

rättelse icke eller endast delvis skett inom den föreskrivna tiden, och därför

meddelar nytt föreläggande, skall ny avgift utgå, beräknad efter den brist

som befunnits föreligga vid utgången av den tidigare fristen.

53

den lagringsskyldige inneha erforderligt bergrum eller motsvarande utrym­

me men tillåtas förvara sin olja ovan jord, synes oljeavgiften kunna helt

eftergivas. Av kommittén verkställda undersökningar har nämligen givit

vid handen, att den lagringsskyldige icke gör någon vinst genom att låta

bergrummet stå oanvänt. Som ytterligare exempel på fall, där nedsättning

eller eftergift kan komma i fråga, nämner kommittén den situationen, att

den lagringsskyldige visserligen har oljan förvarad i bergrum men att detta

icke fullt uppfyller de krav, som ställts på utrymme för skyddad lagring, eller

att lagringsskyldig i något hänseende åsidosätter meddelade bestämmelser

om lagrets förvaring på ett ur kontrollsynpunkt godtagbart sätt men likväl

håller lager inom riket; åsidosättande av föreskrift enligt 8 § förordningen

om oljelagring in. m. måste i princip anses innebära att vederbörande bris­

ter i sin lagringsskyldighet. Med hänsyn till svårigheterna för de lagrings-

skyldiga att alltid ha full överblick över den exakta lagerställningen torde

vid försummelse eftergift av oljeavgift vidare böra medgivas, om försum­

melsen kan antagas bero på ett tillfälligt förbiseende och rättelse genast

vidtages.

Kommittén föreslår, att nedsättning skall ske, om det med hänsyn till att

den lagringsskyldige visar sig inneha erforderligt lagerutrymme eller av an­

nan anledning är uppenbart, att oljeavgiften eljest skulle avsevärt överstiga

den vinning, den lagringsskyldige kan antagas göra genom underlåtenheten

att hålla lager till myckenhet eller på sätt som föreskrivits. Eftergift skall

under samma förutsättningar kunna ske då så finnes skäligt och den lag­

ringsskyldige icke härigenom vinner otillbörlig förmån. Regeln har icke av­

seende på oljeavgift som betalas av importör enligt 6 § andra stycket.

Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap anser, att paragrafen i

den föreslagna utformningen kan ge upphov till en mångfald mycket svår­

bedömbara fall. Vidlyftiga utredningar kan krävas för att konstatera det i

paragrafen angivna vinningsmomentet. Enklare och för den lagringsskyl­

dige lika rättvist finner nämnden vara att anknyta bedömningen i vad mån

oljeavgift skäligen bör nedsättas till hans faktiska möjlighet att uppfylla

sin lagringsplikt.

Departementschefen. Avsikten med oljeavgiften är att en lagringsskyldig

icke skall genom att försumma sin skyldighet vinna något i ekonomiskt

avseende gentemot sina konkurrenter, som lojalt fullgör sin lagringsplikt.

Det är därför nödvändigt att vid nedsättning och eftergift ta hänsyn till de

ekonomiska verkningar för den lagringsskyldige, som hans underlåtenhet

att lagra medför för honom. För övrigt synes det svårligen finnas någon an­

nan grund än vinningsmomentet, efter vilken kan avgöras i vilken grad ned­

sättning skall ske. Jag kan därför ej tillstyrka den av riksnämnden för eko­

nomisk försvarsberedskap förordade ändringen i förslaget. Detta synes ej

heller i sin nuvarande utformning behöva vålla så stora svårigheter, som

nämnden befarar. Det ankommer ju nämligen på den lagringsskyldige, som

vill ha nedsättning i avgiften, att förebringa den härför erforderliga utred­

ningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 14b år 1957

54

Kungl. Maj. ts proposition nr 1H år 1957

9 §.

Här ges regler om återbäring av oljeavgift för det fall att lagringsskyldig,

som fått dispens eller som försummar sin skyldighet, fyller bristen tidigare

än som beräknats. Då det är ur allmän synpunkt önskvärt, att bristen fyl-

les snarast möjligt, bör avgiftssystemet ge den lagringsskyldige ett incita­

ment att påskynda uppbyggandet av sitt lager. Tillsynsmyndigheten bör äga

förordna om återbäring av oljeavgift, som belöper på tid under vilken lag-

ringsskyldigheten fullgöres. Föreligger lagret komplett först kortare tid in­

nan fristen utlöper, synes dock med hänsyn till den schematisering, som

vidlåder avgiftsberäkningen, återbäring icke böra komma i fråga. Ej heller

bör tillsynsmyndigheten, då återbäring medgives, vara bunden vid en strängt

aritmetisk uppdelning av avgiften på olika tider utan bör få förfara efter vad

som med hänsyn till omständigheterna ter sig skäligt. I sakens natur ligger

att, om den lagringsskyldige alls icke utnyttjat medgiven dispens, avgiften

bör återbäras i sin helhet.

Även oljeavgift, som erlagts enligt 6 § andra stycket av importör, bör kun­

na återbäras. Tänkbart är att, sedan oljeavgift erlagts, det visar sig att nå­

gon lagringsskyldighet aldrig uppkommer för importören därför att oljan

återutföres eller säljes till någon, som själv är lagringsskyldig, eller ock att

importören fullgjort den lagringsskyldighet som ålegat honom. I sådant fall

bör avgiften självfallet återbäras i sin helhet. Även eljest kan sådana om­

ständigheter tänkas inträffa att det ter sig rimligt att avgiften helt eller

delvis återbäres, exempelvis i fall, som är analoga med dem där tillsyns-

myndigheten enligt 8 § bör förordna om eftergift eller nedsättning av olje­

avgift.

10

§.

Såsom fallet är med andra liknande avgifter, bör oljeavgift få uttagas

utan hinder av att tillsynsmyndighetens beslut, varigenom avgiften be­

stämts, icke vunnit laga kraft. Vidare föreslås, efter förebild i viss mån av

stadgandet i 160 § tredje stycket tullstadgan, att tillsynsmyndigheten skall

äga själv ombesörja realisation av ställd pant.

11

§•

Kommittén anser att med det innehåll, bestämmelserna i förordningen

föreslås skola få, besvär huvudsakligen torde komma att avse lämplighets-

trågor. Kommittén förutsätter därför, att besvärsprövningen skall ankomma

på Kungl. Maj :t i statsrådet.

Svenska petroleum institutet framhåller, att åtskilliga rättsfrågor givet­

vis kan uppkomma framförallt för de fall då det gäller att pröva, huruvida

någon, som försummat att lagra olja, skall betala oljeavgift. Det framstår

för institutet som mera i överensstämmelse med hittills gällande praxis att

anförtro den slutliga prövningen av oljeavgifternas uttagande åt regerings­

rätten.

55

Departementschefen. För min del finner jag det otvivelaktigt, att lämp-

lighetsfrågorna kommer att överväga i besvären rörande oljeavgift. I enlig­

het med hittills gängse princip för fördelningen av mål mellan Kungl. Maj :t

i statsrådet och regeringsrätten torde dylika besvär därför böra ankomma

på Kungl. Maj :t i statsrådet. Härav föranledda ändringar i regeringsrättsla­

gen anmäles denna dag av chefen för justitiedepartementet.

övergångsbestämmelserna

Det nya systemet för lagerhållningen skall tillämpas från och med den 1

januari 1958. Även nu förevarande förordning bör träda i kraft nämnda

dag; bestämmelserna om oljeavgift i händelse av dispens bör dock bli ome­

delbart tillämpliga. Det förutsättes nämligen, att dispens från de nya reg­

lerna skall kunna meddelas redan före den 1 januari 1958 och oljeavgift bör

utgå även i dessa fall.

Kungl. Maj.ts proposition nr 144 år 1957

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

genom proposition föreslå riksdagen att

dels godkänna de riktlinjer rörande beredskapslagring av

olja, som jag förordat i det föregående;

dels ock antaga förslag till

1) förordning om oljelagring m. m.; samt

2) förordning om oljeavgift m. in.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Rune Lindquist

670402

Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag