2

Kungl. Maj:ts proposition nr 164 år 1957

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 18 § lagen den 6 juni 1925 (nr 170)

om polisväsendet i riket

Härigenom förordnas, att 18 § lagen den 6 juni 1925 om polisväsendet

i riket skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

18 §.

Vad i------------------------- särskilt fall.

Konungen må jämväl för visst po­

lisdistrikt medgiva att särskilda med

trafikövervakning sammanhängande

uppgifter av enklare beskaffenhet

ombesörjas i annan ordning än i

denna lag sägs.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1957.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 164 år 1957

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans Maj. t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 29 mars

1957.

Närvarande:

Statsministern

E

rlander^, ministern för utrikes ärendena

U

ndén^, statsråden

Z

etterberg

, N

ilsson

, S

träng

, A

ndersson

, H

edlund

, P

ersson

, L

indell

,

L

indström

, L

ange

, L

indholm

, N

äsgård

, K

ling

, E

liasson

, H

enriksson

.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och kommunika­

tionsdepartementen anmäler chefen för inrikesdepartementet, statsrådet

Hedlund, fråga om bestridandet av vissa i polisverksamheten ingående upp­

gifter samt anför härom följande.

Sedan fråga uppkommit om anställande i Stockholm av kvinnlig per­

sonal för trafikövervakning och en utredning i ämnet gjorts genom stadens

försorg, har inom inrikesdepartementet i februari 1957 upprättats en pro­

memoria, vari nämnda personals ställning upptagits till behandling. För

att polisuppgifter skall kunna anförtros annan personal än polismän er­

fordras enligt promemorian en ändring i lagen den 6 juni 1925 (nr 170) om

polisväsendet i riket, i fortsättningen benämnd polislagen. Vid promemorian

har fogats ett förslag till ändring i 2 § nämnda lag, innebärande att till dess

första stycke göres ett tillägg av innehåll att Konungen äger för visst polis­

distrikt medge att särskild i polisverksamheten ingående uppgift må anför­

tros annan personal än polispersonal. Vidare föreslås i promemorian en

ändring i vägtrafikförordningen av innebörd att den för vägtrafikant i 40 §

2 mom. stadgade hörsamhetsplikten gentemot polisman skall gälla jämväl

mot annan, som förordnats att ombesörja i polisverksamheten ingående

uppgift rörande trafiken.

Över departementspromemorian har efter remiss yttranden avgivits av

riksåklagarämbetet, statspolisintendenten, överståthållarämbetet, länssty­

relserna i Stockholms, Malmöhus, Göteborgs och Bohus län samt polisverk-

samhetsutredningen ävensom Svenska stadsförbundet och Svenska polis­

förbundet. Riksåklagarämbetet har överlämnat yttrande av statsåklagaren

i Stockholm, överståthållarämbetet har vid sitt yttrande fogat yttranden

från polismästaren i Stockholm, som i sin tur hilagt yttranden av ordnings-

och trafikpolisintendenterna därstädes, samt Stockholms stadskollegium,

som redovisar yttranden från gatunämnden och rätts- och polisdirektionen

i Stockholm. Nämnda länsstyrelser har överlämnat yttrande av landsfogden

i länet. Därjämte har vederbörande länsstyrelse bifogat yttranden av polis­

6

Rörande polismans maktbefogenheter sägs i It §, att polisman ej får

använda strängare medel än förhållandena kräver samt att våld får till­

gripas endast då tjänsteuppgiften ej kan lösas på annat sätt. Om det för

att upprätthålla allmän ordning är nödvändigt, har polisman enligt 12 §

att tillfälligt omhändertaga den som genom sitt uppträdande stör eller

innebär en omedelbar fara för ordningen. Omhändertagande skall även ske,

då det i andra fall är nödvändigt för att avvärja straffbelagd gärning, mot

vilken polisman är pliktig att ingripa. Om omhändertagandet skall anmä­

lan skyndsamt göras hos vederbörande förman. Den omhändertagne får

enligt 13 § hållas i förvar så länge fara föreligger för att han kommer

att fortsätta att störa ordningen.

Enligt 14 § förstås i instruktionen med polisman, där ej annat framgår

av sammanhanget, envar vid polisväsendet anställd som fullgör polisverk­

samhet.

Av de i instruktionen upptagna bestämmelserna skall de flesta som rör

polismans åligganden och samtliga angående polismans maktbefogenheter

enligt 15 § i tillämpliga delar äga giltighet på den som med stöd av 18 §

polislagen förordnats att utöva polisverksamhet. Bland de bestämmelser

som undantagits märks främst möjligheten enligt 8 § att meddela rapport­

eftergift.

Polisreglementet den 4 juni 1948 (nr 332) innehåller bl. a. bestämmelser

om kompetensvillkoren för olika slag av polismän. Av de villkor som stäl­

les på sökande till tjänst såsom polisaspirant eller med aspirant jämförlig

extra polisman må här från 23 § nämnas, att sökanden skall ha fyllt 21

år och ha förvärvat för tjänsten erforderlig allmänbildning. I 46 § stad­

gas, att förordnande för den som skall ombesörja i 18 § polislagen angi­

ven, på enskild bekostnad anordnad polisbevakning (ordningsvakt) med­

delas av polischefen eller, om den avsedda bevakningen berör olika polis­

chefers verksamhetsområden, av länsstyrelsen. Förordnande för ordnings­

vakt skall ange verksamhetens art och omfattning samt den som skall utöva

förmanskap över ordningsvakten. Förordnande får ej meddelas annan än

den som prövas lämplig att utöva den polisverksamhet, varom fråga är,

och må återkallas när som helst. I intet annat fall än som nu sagts får polis­

myndighet meddela någon förordnande, vilket avser att tillförsäkra honom

sådant skydd som enligt strafflagen tillkommer polisman.

De bestämmelser i strafflagen som sålunda åsyftas innehålles i 10 kap. I

1 § stadgas, att om någon förgriper sig med våld eller hot därom å inne­

havare av ämbete eller annan befattning, varmed ämbetsansvar är förenat,

då denne är i tjänsteutövning eller för att tvinga honom till tjänsteåtgärd,

hindra honom därifrån eller hämnas därför, så dömes han för våld eller

hot mot tjänsteman. Vad som sägs om befattning, varmed ämbetsansvar är

förenat, skall även gälla befattning, med vilken enligt Konungens förord­

nande samma skydd skall vara förenat. I 2—6 §§ ges den som är under­

Iiungl. Maj:ts proposition nr 164 år 1957

8

De rapporterade trafikförseelserna utgör en mycket stor arbetsbörda

framhålles i utredningen. Till belysande bärav anföres.

Under år 1955 var antalet dylika 37 836, varav den övervägande delen,

eller 32 648 avsåg parkeringsförseelser. Parkeringsförseelserna fördelade sig

med 22 496 på överträdelser av tidsbestämmelser (t. ex. 30-minutersregeln

eller parkering på tid då förbud rådde), 8 222 på parkering på förbuds-

belagd plats (dels plats för vilken förbud särskilt utfärdats och dels plats

där enligt allmänna regler förbud råder, t. ex. framför ingång, vid vägkors

etc.) samt 1 930 på åsidosättande av avgiftsplikt. De rapporterade parke­

ringsförseelserna har ökat väsentligt under innevarande år. Under tiden

januari—september var sålunda antalet 37 850. Man har anledning förmoda,

att antalet kommer att överstiga 50 000 för året som helhet.

Efter att ha redovisat vissa utländska erfarenheter av kvinnlig polis, en­

ligt vilka man där med gott resultat använder kvinnor för allmänna poli­

siära ordningsuppgifter och i trafiktjänst, förklarar utredningen, att det

inte synes finnas anledning att betvivla att kvinnor också med framgång

skulle kunna användas för trafikövervakning i Stockholm.

Härefter diskuteras i utredningen den kvinnliga kårens arbetsuppgifter,

varvid till en början anföres följande.

Polisens trafikarbete kan inordnas under följande rubriker.

1. Övervakning av parkering och kontroll av stoppförbud

a) parkering på platser med mätare

b) övrig parkering

c) stoppförbud

2. Trafikdirigering

a) vid övergångsställen för fotgängare

b) vid andra trafikplatser av mindre komplicerat slag

c) vid mera komplicerade trafikplatser

3. Trafikundervisning i skolorna

4. Kontroll av rörlig trafik, t. ex. hastighetskontroll och beivrande av vårds­

lös framfart

5. Teknisk kontroll av motorfordon

6. Rapportering av trafikhändelser och trafikförseelser

7. Utredning av rapporterade trafikhändelser och trafikförseelser.

Det synes tveklöst, att uppgifterna under punkt 1 samt punkt 2 a kan

utföras av den ifrågasatta kvinnliga personalen. Inte endast den enklare

trafikdirigeringen vid övergångsställen för fotgängare utan även dirigering

vid andra trafikplatser av mindre komplicerat slag (punkt 2 b) bör dess­

utom kvinnliga trafikövervakare, som visat god fallenhet för arbetet, kunna

utföra efter en tids praktik. Trafikdirigeringen vid de mera komplicerade

trafikplatserna kräver däremot en skicklighet, som kan förvärvas endast

efter mycket lång praktik. Man synes därför böra helt bortse från dem i

detta sammanhang.

Trafikundervisningen vid skolorna utövas, som ovan nämnts, för närva­

rande av en förste polisassistent och fem konstaplar. Största delen av denna

verksamhet kräver mycket stor kunnighet och lång praktisk erfarenhet av

trafikarbete. För en del uppgifter skulle dock den ifrågasatta kvinnliga

personalen kunna användas. I jämförelse med polisens övriga trafikuppgif­

ter kräver verksamheten visserligen en obetydlig personalstyrka. Engage­

Kungl. Maj.ts proposition nr 164 år 1957

9

rande av kvinnor i detta arbete skulle därför inte nämnvärt underlätta poli­

sens personalsvårigheter. Verksamheten måste dock anses vara synnerligen

viktig, och en utvidgning med tillhjälp av kvinnlig personal bör därför

vara värdefull.

Uppgifterna under punkterna 4 och 5 är av alltför komplicerad art för

att kunna utföras av personal med den begränsade utbildning, som förut-

sättes komma den första gruppen kvinnliga trafikövervakare till del. Visst

arbete i samband med utredningen av trafikhändelser och trafikförseelser

bör lämpligen kunna utföras av icke polisutbildad personal. Men rationali­

seringen av detta arbete, med avlastning av vissa arbetsmoment på kvinn­

lig skrivpersonal, bör lämpligen ske i den ordning, som påbörjats genom

stadskollegiets organisationsavdelnings och polisledningens försorg. De

kvinnliga trafikövervakarna synes därför inte böra sysselsättas med något

slag av utredningsarbete.

Av de uppgifter, som inordnas under punkt 6, kommer en del att åvila

de kvinnliga trafikövervakarna i den mån de sysselsättes med parkerings-

och stoppförbudsövervakning. De förseelser som de vid denna övervakning

finner anledning att ingripa mot måste de självklart upprätta rapport om.

Rapportering av övriga trafikförseelser däremot, fortkörning, vårdslös fram­

fart in. in., samt trafikhändelser av olika slag, såsom krockar o. d., torde

ofta fordra en högre grad av kunskap och erfarenhet än vad den ifrågasatta

begränsade utbildningen kan väntas ge. I den mån de kvinnliga trafiköver­

vakarna konfronteras med förseelser och trafikhändelser av detta slag bör

de ingripa endast i de fall, då erfarnare polis ej finns på platsen.

De kvinnliga trafikövervakarna skulle sålunda sysselsättas med över­

vakning av all slags parkering och kontroll av stoppförbudens efterlevnad

samt därjämte trafikdirigering vid övergångsställen för fotgängare och vid

andra trafikplatser av mindre komplicerat slag.

Utredningen anför ytterligare härom.

Det måste anses angeläget, att de kvinnliga trafikövervakarna inte sys­

selsättes enbart med den enklare parkerings- och sloppförbudsövervak-

ningen alltför lång tid innan de sättes in på den mera positiva uppgiften

atl dirigera trafik. Förhållandet mellan dem och allmänheten kan nämli­

gen befaras bli varaktigt otillfredsställande om deras entré skulle innebära

enbart en stark åtstramning av parkeringskontrollen. Reaktionen kan där­

emot förväntas bli en helt annan om trafikanterna samtidigt får kontakt

med dem i deras arbete med trafikdirigering och i deras förebyggande och

upplysande verksamhet. På enklare trafikplatser torde de för övrigt med

fördel kunna användas ganska snart efter genomgången kurs.

Kungl. Maj.ts proposition nr 16b år 1957

Beträffande de kvinnliga trafikövervakarnas utbildning uttalas, att man

synes böra acceptera den principen, alt de skall beredas samma utbildning

— förutbildningskurs och konstapelklassen vid polisskolan — som de man­

liga konstaplarna. För eu försöksgrupp om 50 befattningshavare, som man

anser det lämpligt all börja verksamheten med, föreslås i utredningen dock

att utbildningen begränsas till eu betydligt kortare kurs. Utredningen för­

ordar atl försöksgruppen får eu snabbutbildningskurs, omfattande 110 tim­

10

mar under fyra veckor. Kursen utformas genom polisledningens försorg

och anordnas i dess regi eventuellt i samråd med statens polisskola.

Det torde enligt utredningens mening inte vara nödvändigt att kräva

särskilda förkunskaper av sökandena till ifrågavarande befattningar. Så­

som enda formella anställningsvillkor skulle gälla en minimiålder av 21 år

och en maximiålder av 35 år. Trafikövervakarna skulle tjänstgöra endast

under dagtid, dvs. under tiden kl. 7—19, och möjligheter skulle lämnas till

såväl heltids- som deltidsanställning. Lönen skulle utgå i form av arvode

med månatligt belopp, liggande mellan 689 och 828 kronor för heltids­

anställd.

Enligt utredningen skall den föreslagna kåren av trafikövervakare an­

ställas antingen av rätts- och polisdirektionen eller av gatunämnden. Det

förstnämnda alternativet kunde förefalla mest näraliggande men genom

den sistnämnda ordningen skulle klart markeras skillnaden mellan trafik­

övervakarna och ordinär polispersonal. Under alla förhållanden avses tra­

fikövervakarna skola underställas polismästaren, och polisledningen avses

skola utöva den reella anställningsprövningen. Utredningen föreslår vidare,

att trafikövervakarna erhåller ordningsvaktsförordnande och därmed till­

delas polismans skydd samt att de utrustas med uniform och legitimations-

märke enligt polisutrustningsreglementet. Försöksgruppen skulle fördelas

på vissa valdistrikt, i huvudsak inom den centrala staden, och ingå i

distriktens personalstyrka.

Kungl. Maj:ts proposition nr 16k år 1957

Departementspromemorian och yttrandena däröver

Promemorian

I promemorian fastslås inledningsvis att den parkerings- och stoppför-

budsövervakning samt den trafikdirigering, varmed de kvinnliga trafik­

övervakarna enligt utredningen avses skola sysselsättas, utgör sådan polis­

verksamhet, som jämlikt 2 § polislagen skall ombesörjas av polismän. Det

framhålles vidare, att den omständigheten att de kvinnliga trafiköverva­

karna skulle erhålla ordningsvaktsförordnande inte gör dem behöriga enligt

nämnda lagrum, eftersom ordningsvakter inte är att anse som polismän.

Slutsatsen härav blir att utredningens förslag inte kan genomföras utan lag­

ändring.

Enligt promemorian bör ändring vidtagas i 2 § polislagen. Ändringen bör

lämpligen få det innehållet, att vissa uppgifter av enklare beskaffenhet, som

det åligger polisdistrikt att ombesörja, får anförtros annan personal än

polispersonal.

En förutsättning för att man skall kunna godkänna ett sådant arrange­

mang bör enligt promemorian vara att de särskilda uppgifterna kan klart

avgränsas från övrig polisverksamhet. Av de uppgifter, som de kvinnliga

12

för. Det ifrågasattes i promemorian om det överhuvudtaget föreligger något

behov av att utrusta de kvinnliga trafikövervakarna med polisman tillkom­

mande maktbefogenheter gentemot allmänheten, så länge trafikövervakar­

nas uppgifter begränsas på det sätt som förordats i promemorian. Skulle

man däremot vidga uppgifterna och låta t. ex. trafikdirigering ombesörjas

av dessa befattningshavare, vore det enligt promemorian nödvändigt att ge

dem maktbefogenheter. Kungl. Maj:t kunde då genom särskilt förordnande

förläna dem rätten att vid behov bruka våld och omhänderta personer. Under

samma förutsättning vore det enligt vad som uttalas i promemorian också

nödvändigt att utsträcka tillämpligheten av den i 40 § 2 mom. vägtrafikför­

ordningen stadgade plikten för vägtrafikant att följa polismans anvisningar

till att avse jämväl trafikövervakare. Icke heller i detta hänseende torde

ordningsvakt inbegripas i begreppet polisman, sägs det i promemorian. Änd­

ringen i vägtrafikförordningen föreslås få formen av ett tillägg till nämnda

bestämmelse med det innehållet, att vad som där sägs om polisman skall

gälla jämväl annan, som förordnats att ombesörja i polisverksamheten in­

gående uppgift rörande trafiken. En sådan ändring anses också lämplig ur

den synpunkten, att den nu rådande tveksamheten rörande ordningsvakts

ställning i detta sammanhang därigenom undanröjes, samtidigt som det blir

nödvändigt att om ordningsvakt avses skola befatta sig med trafiken låta

detta komma till uttryck i förordnandet.

Synpunkten att ordningsvaktsförordnande skulle erfordras för att de

kvinnliga trafikövervakarna skall få polismans skydd tillmätes i promemo­

rian ingen avgörande betydelse. Redan uppgiften med parkeringsövervakning

synes nämligen böra medföra att så stora krav ställes på befattningshavaren

i fråga om oväld och allmän tillförlitlighet att befattningen bör anses för­

enad med ämbetsansvar och därmed ämbetsskydd. Skulle dessutom den

parkeringsvakterna nu omhänderhavda medelsförvaltningen läggas på de

kvinnliga trafikövervakarna, utgör detta enligt promemorian ytterligare

ett skäl för sagda ansvar och skydd. I detta sammanhang erinras om att i

rättspraxis avläsare och inkasserare vid vatten- och elverk ansetts besitta

ämbetsansvar.

Sammanfattningsvis föreslås i promemorian, att de kvinnliga trafik­

övervakarna anställes som en från polispersonalen helt avskild kår, att

deras uppgifter till en början begränsas till övervakning av parkerings- och

stoppförbudsbestämmelsernas efterlevnad samt rapportering av förseelser

häremot ävensom upplysningsverksamhet i förhållande till allmänheten

rörande nämnda bestämmelser och parkeringsutrymmen samt att i 2 §

första stycket polislagen göres ett tillägg av innehåll att Konungen äger för

visst polisdistrikt medge att särskild i polisverksamheten ingående uppgift

anförtros annan personal än polispersonal.

I anslutning till promemorian har därjämte upprättats ett förslag till så­

dan ändring i vägtrafikförordningen, som tidigare berörts. Det tillägges

Kungl. Maj.ts proposition nr 164 år 1957

14

Vi är snart uppe i — mopederna medräknade — ett motorfordonsantal av

ett per var sjätte innevånare här i staden. Motorfordonsantalet i drabant­

städerna och övriga förorter i länet synes stiga i än hastigare takt. Parke­

ringsmöjligheterna i innerstaden ökas i ytterst blygsamt tempo och gatorna

bli därför — oavsett alla restriktionsbestämmelser — mer och mer igen­

korkade. Även om en effektivare övervakning icke är allena saliggörande

för åstadkommandet av bättre förhållanden, är den dock ofrånkomlig.

Ordningspolisintendenten i Stockholm nämner, att antalet rapporterade

parkeringsförseelser under innevarande år, bedömt efter årets två första må­

nader, tenderar till att springa upp till 80 000 eller ännu flera. Han fram­

håller i det sammanhanget att uppgiften bör vara att få kurvan att vända

nedåt och att härför kräves en så talrik och allestädes närvarande personal

att otillåtet uppställande av fordon åtminstone i stadens centrala delar i

görligaste mån kan förhindras innan förseelsen är begången. Med polisens

nuvarande knappa personalresurser är en sådan form av övervakning icke

i någon mån tänkbar, anför han.

Från flera håll betonas att trafikövervakarkåren givetvis bör stå öppen

även för manlig personal.

Den avgränsning som gjorts i promemorian beträffande trafik över­

vakarnas uppgifter anses i allmänhet bland remissinstanserna

lämplig. Denna mening omfattas sålunda av riksåklagaren, statsåklagaren

i Stockholm, stadskollegiet samt rätts- och polisdirektionen där, landsfogden

i Stockholms län och polisverksamhetsutredningen.

Gatunämnden i Stockholm ifrågasätter om inte försiktigheten drivits för

långt i promemorian. Det förefaller gatunämnden lämpligt att personalen

finge sysselsättas med åtminstone enklare trafikdirigering. Nämnden vill

dock tillstyrka att uppgifterna under en försöksperiod begränsas på sätt

som anges i promemorian.

Å andra sidan menar trafikpolisintendenten i Stockholm samt länsstyrel­

sen och landsfogden i Malmöhus län att uppgifterna behöver begränsas

ytterligare. Övervakningen bör sålunda enligt deras mening inskränkas till

parkeringsplatserna eller, som sägs i den förstnämndes yttrande, blott avse

den tidsbegränsade fordonsuppställningen. Som skäl härför anföres, att

det är väsentligt att få en klar avgränsning av uppgifterna och att detta

inte låter sig göra med en vidsträcktare parkeringsövervakning.

Trafikövervakarnas ställning och befogenheter är föremål

för delade meningar bland remissorganen. Visserligen ansluter sig de flesta

till vad som i detta hänseende uttalats i promemorian, men åtskilliga såsom

överståthållarämbetet, polismästaren och ordningspolisintendenten i Stock­

holm, landsfogden i Stockholms län, länsstyrelsen och landsfogden i Malmö­

hus län, poliskammaren i Malmö och polisverksamhetsutredningen anser att

trafikövervakarna bör göras till ordningsvakter. Härigenom vinnes, säger

överståthållarämbetet, fördelen att den nya personalgruppen inordnas inom

en kategori, som redan är förutsatt i polislagstiftningen och över vars rekry­

Kungl. Maj:ts proposition nr 16'r år 1957

15

tering och verksamhet polismyndighet författningsenligt övar inflytande.

En annan fördel härmed, som framhålles särskilt av landsfogden i Stock­

holms län, är att det genom en sådan åtgärd blir otvetydigt klarlagt att tra­

fikövervakaren har polismans befogenheter och skydd. Enligt överståthål-

larämbetets mening bör i samband med ordningsvaktsförordnande en när­

mare reglering ske, så att befogenheterna avväges efter befattningshava­

rens kvalifikationer, utbildning och vunna erfarenheter.

I en del yttranden, nämligen från länsstgrelsen och landsfogden i Stock­

holms län samt polisverksamhetsutredningen förordas att trafiköverva­

karna får rätt att meddela rapporteftergift. I första hand psykologiska men

också arbetsekonomiska skäl åberopas för denna ståndpunkt.

Genomgående understrykes i remissvaren att trafikövervakarna bör för­

ses med uniform, som tydligt skiljer dem från polismän.

De lagstiftningsåtgärder som föreslagits i promemorian har

gillats av flertalet remissorgan. Emellertid har de myndigheter, som enligt

vad förut anförts förordat att trafikövervakarna får ordningsvaktsförord­

nande, i anslutning härtill föreslagit att ändring göres i 18 § i stället för i 2 §

polislagen. Ändringen kunde enligt överståthållarämbetet lämpligen utfor­

mas som ett tillägg till 18 § av innehåll att Konungen må för visst polis­

distrikt medge att särskilda med trafikövervakningen sammanhängande

uppgifter ombesörjes i annan ordning än i lagen sägs. En ganska utbredd

uppfattning är att en sådan ändring skulle innebära ett mindre långtgående

ingrepp i polislagstiftningen än den föreslagna ändringen i 2 §, vilket, med

hänsyn till att det nu närmast är fråga om en försöksverksamhet, bör till­

mätas särskild betydelse. Flera remissinstanser, bland dem riksåklagar­

ämbetet och länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län som i och för sig till­

styrkt den föreslagna legislativa lösningen, har anmärkt att det redan av

lagtexten bör framgå att de polisuppgifter som må anförtros annan personal

än polismän endast får vara av enklare beskaffenhet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 164 år 1957

Departementschefen

Den starka ökningen av motorfordonsbeståndet i landet har —• särskilt

i de centrala delarna av de största städerna — medfört att gatuutrymmena

inte räcker till för både en obegränsad parkering och den löpande trafiken.

Olika åtgärder har vidtagits för att komma till rätta med den alltmer ökade

trängseln på gatorna. På vissa gator har sålunda parkering förbjudits helt

eller under högtrafiktid. Vidare har särskilda parkeringsplatser för tids­

begränsad, avgiftsbelagd parkering inrättats i syfte att från den centrala

staden få bort de långtidsparkerade fordonen. För att dessa åtgärder skall

bli effektiva krävs emellertid en fortlöpande kontroll av bestämmelsernas

efterlevnad. Antalet rapporterade parkeringsförseelser under de senaste åren

vittnar om att åtskilligt göres i detta hänseende från polisens sida. Av vad

16

särskilt ordnings- och trafikpolisintendenterna i Stockholm anfört i ärendet

är det dock uppenbart, att ordningspolisen i Stockholm med de vakanser som

för närvarande föreligger är för fåtalig för att kunna bemästra situationen.

Problemet med den bristande parkeringskontrollen bör man givetvis i

första hand och så långt det är möjligt söka lösa genom att rekryteringen till

polistjänsterna stimuleras. I remissyttrandena har man härvidlag fram­

hållit lämpligheten av att även kvinnor rekryteras till ordningspolisen. Jag

delar denna mening och tror att åtskilligt skall kunna vinnas på denna väg.

Emellertid torde man inte kunna tillgodose de föreliggande akuta beho­

ven enbart genom att stimulera polisrekryteringen. Remissinstanserna är

sålunda med några få undantag ense om att extraordinära åtgärder i dagens

läge måste vidtagas. Det uppslag med en särskild trafikövervakarkår som

väckts och gjorts till föremål för viss utredning inom Stockholms stadsför­

valtning får ses mot bakgrund härav. Förslaget går ut på att till vissa

uppgifter i polisens trafikarbete försöksvis skall användas kvinnlig perso­

nal som fått en på dessa uppgifter direkt inriktad utbildning. Utbildningen

är sålunda avsedd att bli mera begränsad än den vanliga polisutbildningen.

Även om vissa principiella betänkligheter anmälts mot förslaget har dock

de allra flesta av de hörda myndigheterna och organisationerna inte velat

motsätta sig att försök göres i enlighet härmed. För egen del anser jag

också att uppslaget inte bör lämnas oprövat. De principiella betänklighe­

terna synes mig kunna vika, om de uppgifter som anförtros annan personal

än polispersonal endast är av enklare beskaffenhet och ges en klar avgräns-

ning från övriga polisuppgifter. Att stadens utredning uteslutande tar sikte

på en kår av kvinnliga trafikövervakare synes grunda sig på de övervägan­

den som i samband därmed gjorts beträffande rekryteringsmöjligheterna

till kåren. Hinder bör enligt min mening i och för sig inte föreligga för att

även män anställes som trafikövervakare.

Enligt departementspromemorian skulle på trafikövervakarna få läggas

följande uppgifter, nämligen övervakning av parkerings- och stoppförbuds-

bestämmelsernas efterlevnad, rapportering av förseelser häremot samt upp­

lysningsverksamhet rörande dessa bestämmelser och förefintliga parkerings-

utrymmen. En sådan avgränsning av arbetsuppgifterna synes mig lämplig.

Någon utvidgning av arbetsområdet för försöksgruppen till att omfatta

andra i polisverksamheten ingående uppgifter har inte förordats under

remissbehandlingen av promemorian, även om gatunämnden i Stockholm

antytt att alltför stor försiktighet iakttagits. Vissa remissmyndigheter har

ansett att uppgifterna borde inskränkas ytterligare, så att kontrollen endast

skulle avse den tidsbegränsade fordonsuppställningen. En sådan restriktivi-

tet anser jag inte erforderlig från förut angivna utgångspunkter. Med hän­

syn härtill och då det är angeläget, att polispersonalen i den utsträckning

det är möjligt befrias från enklare uppgifter för att med större kraft kunna

sättas in på det mera komplicerade polisarbetet förordar jag, att departe­

Kungl. Maj.ts proposition nr 16'r år 1957

mentspromemorians förslag på denna punkt lägges till grund för försöks­

verksamheten.

När det gäller trafikövervakarnas ställning och befogenheter synes över­

vägande skäl tala för den av åtskilliga remissmyndigheter hävdade uppfatt­

ningen, att trafikövervakarna bör förordnas till ordningsvakter. Härigenom

får alla sådana frågor som polisledningens inflytande på personalens till­

sättning och entledigande samt förmanskapet och tjänstgöringsföreskrifter

för personalen sin naturliga lösning. Vidare får trafikövervakarna på detta

sätt automatiskt de polisman enligt polisinstruktionen tillkommande befo­

genheter, som kan erfordras för att fullgöra de uppgifter förordnandet av­

ser, dock med undantag för polismans rätt att meddela rapporteftergift.

Frågan om rapporteftergift torde få övervägas i annat sammanhang. Ord-

ningsvaktsförordnande torde icke medföra att trafikövervakarna skulle få

de befogenheter, som enligt vägtrafikförordningen tillkommer polisman,

t. ex. rätt att kontrollera körkort och andra handlingar som skall medföras

under färd med motorfordon. Inte heller torde den för vägtrafikant i väg­

trafikförordningen föreskrivna hörsamhetsplikten mot polisman f. n. gälla

gentemot ordningsvakt. Det synes om icke nödvändigt så dock lämpligt att

trafikövervakarna kan ges samma ställning som polisman åtminstone i sist­

nämnda hänseende.

Det är väsentligt, att allmänheten får klart för sig att den inte kan ställa

krav på att trafikövervakarna liksom polispersonalen skall inskrida mot

person som stör ordningen eller kunna hjälpa till rätta i olika besvärliga

situationer. För att motverka sådana felaktiga föreställningar bör, såsom

också genomgående betonats under remissbehandlingen, trafikövervakarna

uniformeras på ett sätt som klart skiljer dem från polispersonalen.

De lagstiftningsåtgärder som erfordras för att här föreliggande förslag

skall kunna genomföras är i första hand en ändring i polislagen. I dess

2 § stadgas nämligen, att i polisdistrikt skall polismän finnas anställda i

den omfattning, som erfordras för polisverksamhetens ombesörjande inom

distriktet. Denna regel utgör enligt vad som sägs i 18 § ej hinder för att

polisbevakning på statens bekostnad ombesörjes i annan ordning och ej

heller för att dylik bevakning anordnas på enskild bekostnad vid visst

företag, vid viss tillställning eller eljest i särskilt fall. Polisverksamhet

som det åligger polisdistrikt att svara för skall sålunda fullgöras av polis­

män. Eftersom de uppgifter trafikövervakarna skulle få otvivelaktigt in­

går och alltjämt avses skola ingå i polisverksamheten, blir det nödvändigt

att göra undantag från berörda bestämmelse. Undantaget kan göras an­

tingen direkt i 2 § eller sammanföras med de övriga undantagen i 18 §.

Då trafikövervakarna enligt vad jag tidigare förordat bör erhålla ordnings-

vaktsförordnande och då polisinstruktionen och polisreglementet vid regle­

ringen av ordningsvakternas ställning hänvisar till 18 §, torde det vara

lämpligast att ändringen hänföres till denna.

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 164

Kungl. Maj.ts proposition nr 164 år 1957

17

Såsom framgått av vad jag inledningsvis anfört, bör utvägen att anför­

tro polisuppgifter åt annan personal än polispersonal inte få tillgripas i

andra fall än då verksamheten inte kan tillgodoses på annat sätt. Det bör

därför ankomma på Kungl. Maj :t att efter prövning av omständigheterna

i varje särskilt fall medgiva när så må ske. Prövningen bör bl. a. avse de

uPP§iHer som personalen skall ombesörja och de kvalifikationer persona­

len skall besitta. Andra polisuppgifter än sådana som sammanhänger med

trafikövervakningen och som är av enklare beskaffenhet bör överhuvud­

taget inte få fullgöras på detta sätt. Ändringen i polislagen bör alltså få

formen av ett tillägg till 18 § av innehåll att Konungen må för visst polis­

distrikt medgiva att särskilda med trafikövervakningen sammanhängande

uPP§ifter

av enklare beskaffenhet ombesörjes i annan ordning än i la­

gen sägs.

För att ordningsvaktsförordnande skall kunna meddelas trafiköverva­

karna erfordras jämväl viss ändring i polisreglementet. Sådan ändring kan

ske i administrativ ordning. I anslutning till förordnande bör meddelas

föreskrifter om vilka skyldigheter och befogenheter som skall gälla för

trafikövervakaren.

Det tidigare anförda har visat, att en ändring också är nödvändig i väg­

trafikförordningen, om trafikövervakarna vid fullgörandet av sina upp­

gifter skall kunna göra anspråk på att bli åtlydda vid meddelandet av an­

visningar rörande trafiken. Erforderlig ändring torde lämpligast åstadkom­

mas på det sättet, att i 40 § 2 mom. vägtrafikförordningen göres ett tillägg

med innebörd att vad i detta moment sägs om polisman skall gälla jämväl

annan, som förordnats att ombesörja i polisverksamheten ingående uppgift

rörande trafiken.

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 164 år 1957

I enlighet med vad jag sålunda förordat har inom inrikesdepartementet

upprättats förslag till dels lag angående ändrad lydelse av 18 § lagen den

6 juni 1925 (nr 170) om polisväsendet i riket, dels förordning om ändrad

lydelse av 40 § 2 mom. vägtrafikförordningen den 28 september 1951

(nr 648).

Föredragande departementschefen hemställer härefter,

dels att förut omförmälda inom inrikesdepartementet upprättade förslag

till lag angående ändrad lydelse av 18 § lagen den 6 juni 1925 (nr 170) om

polisväsendet i riket måtte genom proposition föreläggas riksdagen till

antagande,

dels ock att genom propositionen riksdagens yttrande måtte inhämtas

över nyssnämnda förslag till förordning om ändrad lydelse av 40 § 2 mom.

vägtrafikförordningen den 28 september 1951 (nr 648).

19

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi­

trädda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Ingvar Andersson

Kungl. Maj:ts proposition nr 16i år 1957