Prop. 1957:87
('angående avgivande av förklaring i enlighet med bestämmelserna i artikel 36 moment 2 i stadgan för den internationella domsto\xad len',)
Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1957
1
Nr 87
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående avgivande av
förklaring i enlighet med bestämmelserna i artikel 36 moment 2 i stadgan för den internationella domsto len; given Stockholms slott den 22 februari 1957.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet over utnkes- departementsärenden för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riks dagen bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen ministern for u -
rikes ärendena hemställt.
GUSTAF ADOLF
Östen Undén
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen begäres riksdagens samtycke till att förnyad förklaring avgives rörande erkännande för Sveriges del, med närmare angivna förbe håll, av den internationella domstolens obligatoriska behörighet i fråga om
tvister av rättslig natur.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 87
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1957
Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 22 februari 1957.
Närvarande:
Ministern för utrikes ärendena
Undén,
statsråden
Nilsson, Sträng, Ericsson,
Andersson, Persson, Lindell, Lindström, Lindholm, Näsgård, Kling.
Ministern for utrikes ärendena anmäler fråga om avgivande av förklaring i enlighet med bestämmelserna i artikel 36 moment 2 i stadgan för den in ternationella domstolen och anför:
Da Sverige ar 1946 anslöt sig till den nya världsorganisationen Förenta Natmnerna, blev vårt land därmed också anslutet till organisationens fasta judiciella organ, den internationella domstolen. Domstolens stadga utgör eu in egrerande del av Förenta Nationernas stadga. Någon obligatorisk förplik-
e se att underkasta sig den internationella domstolens jurisdiktion hade
emellertid Sverige darmed icke åtagit sig. Domstolens behörighet grundas i princip pa avtal för varje särskilt fall mellan parterna. I likhet med vad som var förhållandet ifråga om den fasta mellanfolkliga domstolen, inter nationella domstolens föregångare, vilken utövade sin verksamhet under Na tionernas Förbunds tid, innehåller emellertid domstolsstadgan i artikel 36 moment 2 en bestämmelse, den s. k. fakultativa klausulen, enligt vilken medlemsstaterna genom avgivande av en särskild förklaring kan ikläda sig
orphktelsen att svara infor domstolen i tvister rörande vissa uppräknade ämnen av rättslig natur. Den nyssnämnda bestämmelsen i artikef36 jämte
narmast följande moment i artikeln har i Översättning följande lydelse-
förkkra^lu dl°7 hd” de-nna stad8a> när som helst
o Kiara, att de i forhallande till varie annan stat som åtappr
förpliktelse, erkänna domstolen såsom ipso facto och utan
särskild overenskomnielso behörig i alla rättstvisfer^avseende
a) tolkningen av ett fördrag;
ae'
b) varje internationellträttsligt spörsmål-C taTemdes^sknn ™ "T" 0mstJändighét, som, därest den kons-
förplikteisef innebara åsidosättandet av en internationell
d) arten eller omfattningen av den gottgörelse, som bör givas i a n av «“ internationell förpliktelses åsidosättande 8 JhJ™. avsedda förklaringar må avgivas antingen utan villkor eller eller
rer°™SteTäf„dVtS:,Se5idi8l,et ,rto thn
»Kter. sida
3
4. Dessa förklaringar skola deponeras hos Förenta Nationernas gene ralsekreterare, som har att tillställa de till denna stadga anslutna staterna och domstolens sekreterare avskrifter därav.
5. Förklaringar, som avgivits jämlikt artikel 36 i stadgan för den fasta mellanfolkliga domstolen och som ännu äro i kraft, skola i för hållanden mellan de till denna stadga anslutna staterna anses utgöra ett erkännande av den internationella domstolens obligatoriska behö righet för den tid förklaringarna ännu skola gälla och i enlighet med deras bestämmelser.
6. I händelse av meningsskiljaktighet rörande domstolens behörighet, tillkommer avgörandet domstolen.»
För närvarande föreligger förklaringar i enlighet med stadgandet från trettiotre stater. Av de europeiska staterna har Danmark, Frankrike, Liech
tenstein, Luxemburg, Nederländerna, Norge, Portugal, Schweiz, Storbritan
nien, Sverige och Turkiet avgivit förklaringar. Vidare har förklaring av givits av Amerikas Förenta Stater, de flesta av samväldesstaterna, några asiatiska stater samt ett antal latinamerikanska. I de flesta fallen är för klaringarna försedda med förbehåll av varierande omfattning.
Med Kungl. Maj ris proposition nr 25/1947 underställde regeringen riks dagen frågan om avgivande av förklaring enligt nyss anförda bestämmelse i stadgan för domstolen. Sedan riksdagen lämnat sitt samtycke, uppdrog regeringen åt Sveriges ständiga ombud vid Förenta Nationerna att avgiva en i översättning så lydande förklaring:
»Ä Kungl. Svenska regeringens vägnar förklarar jag mig erkänna den internationella domstolen såsom behörig ipso facto och utan särskild överenskommelse i förhållande till varje annan stat, som åtagit sig samma förpliktelser, i enlighet med artikel 36, andra stycket, av stad gan för nämnda domstol, för en tid av tio år, i fråga om samtliga tvister, som må uppkomma beträffande förhållanden eller fakta som ligga i tiden efter denna förklaring.»
Förklaringen i fråga deponerades hos Förenta Nationernas generalsekre terare den 6 april 1947.
Såsom framgår av den återgivna lydelsen, äger densamma en giltighetstid av tio år och upphör sålunda att gälla den 6 april 1957.
Departementschefen
Då frågan om avgivande av förklaring rörande den internationella dom stolens obligatoriska behörighet förra gången, d. v. s. år 1947, var aktuell för Sveriges de], framhöll jag vid föredragning av ärendet, att det icke fanns anledning ifrågasätta någon ändring i vårt lands vedertagna inställning till grundsatsen om fredlig lösning av internationella tvister genom deras hän- skjutande till internationellt organ och i vår inställning till principen om obligatorisk domsrätt för den internationella domstolen enligt den fakulta tiva klausulen. Det är alltjämt min uppfattning, alt de rådande motsätt ningarna i världen påkallar eu oavlåtlig strävan från de enskilda staternas sida alt oka möjligheterna alt få uppkommande tvister mellan staterna av
Kungl. Maj. ts proposition nr 87 år 1957
4
Kungl. Maj. ts proposition nr 87 år 1957
gjorda på fredlig väg. Härutinnan erbjuder, vad beträffar tvister av rätts lig natur, den internationella domstolen de bästa förutsättningarna.
Följaktligen finner jag mig böra förorda att Sverige, inför utlöpandet av den tidigare avgivna förklaringens giltighetstid den 6 april 1957, avgiver en förnyad förklaring av det innehåll som framgår av artikel 36 moment 2 i stadgan för den internationella domstolen att gälla under förbehåll av öm sesidighet. Förklaringen torde böra avse tvister, hänförande sig till förhål landen vilka i tiden ligger efter den år 1947 avgivna förklaringen, d. v. s. efter den 6 april 1947. I vad avser giltighetstiden för den föreslagna nya för klaringen får jag förorda en förändring gentemot den närmast föregående förklaringen. Dennas giltighetstid har varit begränsad till tio år. Vid sam råd i denna fråga med regeringarna i Danmark och Norge, för vilkas del frågan om förnyade förklaringar varit aktuell under den förlidna hösten, har bl. a. framhållits, att en i princip icke tidsbegränsad förklaring bättre skulle giva uttryck för de skandinaviska ländernas inställning till domstolen och frågan om dess obligatoriska behörighet. De tre regeringarna har därför enats om en formulering av varje lands förklaring, enligt vilken densamma skulle gälla för en period av fem år men automatiskt förlängas, därest den icke uppsagts inom sex månader före varje femårsperiods utgång. En sådan formulering torde utgöra en lämplig avvägning mellan den i och för sig önsk värda principen, att förklaringarna skall vara icke tidsbestämda, samt be hovet för regeringen att vid icke alltför långt åtskilda tidpunkter äga möj lighet att till övervägande upptaga frågan om vårt lands fortsatta bunden het genom förklaringen.
Under åberopande av det sålunda anförda får jag föreslå
att Kungl. Maj :t måtte genom proposition begära riksda gens samtycke till att Kungl. Maj :t för Sveriges del avsiver sådan förklaring, som avses i artikel 36 moment 2 i stadgan för den internationella domstolen med iakttagande av att förklaringen innefattar de begränsningar som i det föregå ende angivits.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den ly delse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Arne Fältheim
Stockholm 1957. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner
570304