2

Höjningen av ortsavdragen skall förbindas med statliga bidrag till kom­

munerna. Under en första övergångstid av tre år — åren 1958, 1959 och

1960 — skall statsbidraget utgå till alla kommuner och då i princip utgöra

full kompensation för den av ortsavdragshöjningen föranledda inkomst­

minskningen. Under de därefter följande fem åren — åren 1961—1965 —

föreslås att statsbidraget skall successivt minskas i en del kommuner samt

i de beträffande tillgången på skatteunderlag bäst ställda kommunerna

helt avvecklas. Frågan om en fortsatt reducering eller avveckling av stats­

bidraget i de kommuner, i vilka bidraget vid 1965 års utgång inte helt in­

dragit, avses skola utredas i samband med frågan om en allmän kommu­

nal skatteutjämning.

Kostnaderna under den tid fullt statsbidrag skall utgå beräknas till cirka

500 miljoner kronor för år. Statens nettoutgift för ortsavdragsreformen

blir emellertid lägre beroende på att avdraget för kommunalskatt vid stats-

beskattningen minskar. Nettoutgiften kan beräknas till cirka 425 miljo­

ner kronor för år. Vid utgången av 8-årsperioden beräknas statsbidraget ha

reducerats till cirka 200 miljoner kronor för år. Nettoutgiften blir på mot­

svarande sätt lägre.

Den nu utgående provisoriska skatteersättningen till kommunerna i an­

ledning av 1950 års ortsavdragsreform föreslås skola inarbetas i det nya

statsbidraget. Ersättningen föreslås skola reduceras enligt samma grun­

der som skall gälla för det nya statsbidraget.

Maximibeloppet för det särskilda avdraget för nedsatt skatteförmåga vid

den kommunala taxeringen föreslås skola bestämmas till 3 000 kronor eller

samma belopp, som nu gäller vid den statliga taxeringen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

(Nuvarande lydelse)

50 §.

2 mom. För fysisk------------ kronor,

Finnes skattskyldigs skatteförmå-

ga under beskattningsåret hava va­

rit väsentligen nedsatt till följd av

långvarig sjukdom, olyckshändelse,

ålderdom, underhåll av andra när­

stående än barn, för vilka den

skattskyldige ägt tillgodonjuta all­

mänt barnbidrag, eller annan där­

med jämförlig omständighet, må ef­

ter taxeringsnämndens eller, om be­

svär anförts eller ock särskild fram­

ställning därom gjorts senast den

30 juni året näst efter taxeringsåret,

prövningsnämndens beprövande den

skattskyldiges taxerade inkomst

minskas, förutom med kommunalt

ortsavdrag, med ytterligare ett efter

omständigheterna avpassat belopp,

dock högst 5000 kronor.

(Föreslagen lydelse)

men vilket icke stått under hans

vårdnad, äger han, därest han helt

eller delvis underhållit barnet, lika­

ledes åtnjuta ortsavdrag efter vad

i detta stycke sägs, dock endast om

den skattskyldige icke levt tillsam­

mans med den som har vårdnaden

om barnet.

Annan skattskyldig än i andra,

tredje eller fjärde stycket sägs (en­

samstående) äger åtnjuta kom­

munalt ortsavdrag med följande be­

lopp, nämligen i ortsgrupp I 1 680

kronor, i ortsgrupp 11 1 760 kronor,

i ortsgrupp III 1 840 kronor, i orts­

grupp IV 1 920 kronor och i orts­

grupp V 2 000 kronor.

50 §.

, bortfaller.

Finnes skattskyldigs skatteförmå-

ga under beskattningsåret hava va­

rit väsentligen nedsatt till följd av

långvarig sjukdom, olyckshändelse,

ålderdom, underhåll av andra när­

stående än barn, för vilka den skatt­

skyldige ägt tillgodonjuta allmänt

barnbidrag, eller annan därmed jäm­

förlig omständighet, må efter taxe­

ringsnämndens eller, om besvär an­

förts eller ock särskild framställning

därom gjorts senast den 30 juni året

näst efter taxeringsåret, prövnings­

nämndens beprövande den skatt­

skyldiges taxerade inkomst minskas,

förutom med kommunalt ortsav­

drag, med ytterligare ett efter om­

ständigheterna avpassat belopp, dock

högst 3 000 kronor.

Om skattskyldigs

Skattskyldig, vars

Vad härefter------

■ — ovan sägs.

------stycket förmäles.

beskattningsbar inkomst.

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

(Nuvarande lydelse)

annan anstalt eller om hans lev­

nadskostnader rönt inverkan av an­

nan därmed jämförlig omständig­

het, bör det belopp, varmed den taxe­

rade inkomsten enligt vad nyss

sagts må minskas, jämkas med hän­

syn därtill.

Om skattskyldig-----------------------

Därest folkpensionen----------------- -

(Föreslagen lydelse)

annan anstalt eller om hans levnads­

kostnader rönt inverkan av annan

därmed jämförlig omständighet, bör

det belopp, varmed den taxerade in­

komsten enligt vad nyss sagts må

minskas, jämkas med hänsyn där­

till.

— nedsatt skatteförmåga.

därtill föranleda.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1958; dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1958 års taxering samt i fråga om efter-

taxering för år 1958 eller tidigare år.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957

Förslag

till

lag med särskilda bestämmelser om kommuns, landstingskommuns och annan

samfallighets utdebitering av skatt för åren 1958—1965

Härigenom förordnas som följer.

1

§•

Där i lag eller annan allmän författning finnes stadgat, att beträffande

kommun, landstingskommun eller annan samfällighet, som äger beskattnings­

rätt, medelsbehovet skall, i den mån det ej fylles genom andra inkomster,

täckas genom utdebitering i förhållande till de skattekronor och skatteören,

vilka enligt bestämmelserna i kommunalskattelagen vid senaste taxering

påförts de skattskyldiga, skola vid fastställande av utgifts- och inkomststat

för åren 1958—1965 bestämmelserna i 2—4 §§ gälla.

2

§•

Den utdebitering, som skall verkställas för ett vart av åren 1958 och 1959,

skall bestämmas i förhållande till det antal skattekronor och skatteören, som

beräknas skola hava påförts de skattskyldiga vid 1957 respektive 1958 års

taxering, om därvid tillämpats de kommunala ortsavdrag, vilka genom lagen

den -------------om ändring i kommunalskattelagen fastställts att gälla från

och med 1959 års taxering, med tillägg — utom i fråga om tingslag — av det

antal skattekronor, som staten skall tillskjuta i anledning av 1957 års orts-

avdragsreform.

3 §.

Den utdebitering, som skall verkställas för ett vart av åren 1960—1965,

skall beräknas i förhållande till det antal skattekronor och skatteören, som

vid närmast föregående års taxering påförts de skattskyldiga, med tillägg —

utom i fråga om tingslag — av det antal skattekronor, som staten skall till­

skjuta i anledning av ortsavdragsreformen.

4 §•

Konungen äger meddela de närmare föreskrifter, som erfordras för till-

lämpning av denna lag.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

10

minsta inkomsttagarna inte mäktat erlägga av påförda kommunala utskyl-

der. Den stora spännvidden mellan de statliga och de kommunala avdragen

är också i och för sig otillfredsställande. Den är bl. a. ägnad komplicera

källskatteuppbörden samt nödvändiggör i åtskilliga fall jämkning av käll-

skalteavdragen. I den omständigheten att de kommunala avdragen inte kun­

nat följa de statliga ligger även, såsom konstaterats vid utredningen om

sänkningen av statsskatten, det förnämsta hindret mot en eljest önskvärd

uppräkning av de statliga ortsavdragen.

Om det hlir möjligt att företa skattesänkningar utöver dem som nu är

omedelbart aktuella, bör därför enligt min uppfattning en höjning av de

kommunala ortsavdragen komma i främsta rummet.

Eu sådan reform möter emellertid svårbemästrade problem. Det främsta

är att reformen kommer att medföra ett avsevärt bortfall av skatteunderlag

för kommunerna och det är självfallet denna omständighet, som tidigare

stått hindrande i vägen för en reform. Om än från vissa synpunkter

erinringar kan riktas mot att staten i större omfattning än vad nu är fallet

lämnar kommunerna kompensation för bortfallet av skatteunderlag, torde

detta å ena sidan vara en ofrånkomlig förutsättning för en reform samt

å andra sidan inte väcka större betänkligheter än vad det nuvarande syste­

met innebär.

I direktiven erinrades vidare att i 1955 års statsskatterevisions betänkande

med förslag till ändrade statliga skatteskalor redovisats vissa beräkningar

angående storleken av det inkomstbortfall, som skulle uppstå för kom­

munerna vid en höjning av de kommunala ortsavdragen under förutsättning

att den kommunala utdebiteringen behölls oförändrad. Ur direktiven må i

detta avseende återgivas följande.

Enligt ett alternativ, innebärande en höjning av det kommunala orts-

avdraget i högsta ortsgrupp till 3 000 kronor för gifta och till 2 000 kronor

för ogifta samt en häremot svarande höjning av avdragen i övriga ortsgrup-

per, skulle skattebortfallet år 1957 bli omkring 287 miljoner kronor. Om

avdraget för gifta i högsta ortsgrupp höjdes till 4 000 kronor och för ogifta

till 2 000 kronor samt avdragen i övriga ortsgrupper uppräknades i mot­

svarande mån, skulle man enligt revisionen få räkna med en kostnad av

ca 458 miljoner kronor.

Det anfördes vidare i direktiven.

Slutmålet för en reform av de kommunala ortsavdragen bör vara att

uppnå paritet mellan de kommunala och de statliga avdragen. De nyss åter­

givna siffrorna ger emellertid en antydan om storleken av de kostnader,

varom fråga är. Det kan därför vara tveksamt om man på en gång kan

genomföra en sådan åtgärd. Möjligen bör man räkna med att såsom en

första etapp verkställa en något mindre höjning av ortsavdragen, exempelvis

av den omfattning som framgår av det första av statsskatterevisionens an­

givna alternativ.

Vid en utredning av möjligheterna att höja de kommunala ortsavdragen

bör även klarläggas i vilken utsträckning staten bör lämna kommunerna

ersättning för det av en sådan reform föranledda bortfallet av skatteunder-

lag. Jag vill i detta sammanhang erinra om att kostnaderna för 1950 års

kommunala ortsavdragsreform uppdelades mellan staten och kommunerna.

Kungl. Maj. ts proposition nr

.97

år 1957

21

munala ortsavdragen ger — under förutsättning att kommunerna kom­

penseras för det genom höjningen förorsakade inkomstbortfallet helt

andra möjligheter att åstadkomma en lättnad i skattetrycket för det stora

flertalet inkomsttagare. En gift skattskyldig skulle sålunda med en höjning

av de kommunala ortsavdragen till samma belopp som de statliga erhalla

en sänkning av sin kommunalskatt med omkring 200 kronor (ortsgrupp

III; utdebitering 12 kronor per skattekrona). Sänkningen av kommunal­

skatten blir — om man bortser från de allra lägsta inkomstskikten, där

kommunalskatten inte uppgår till det angivna beloppet — lika i kronor

räknad för alla skattebetalare inom kommunen. I detta sammanhang bort­

ses från den effekt i fråga om den totala skatten, som föranleds av att av­

drag medges vid statsbeskattningen för erlagd kommunalskatt.

Revisionen framhåller att en höjning av de kommunala ortsavdragen

självfallet medför att inkomsttagare med mycket små inkomster helt be­

frias från kommunal skatt. Syftet med en kommunal ortsavdragsreform

anser revisionen i dagens läge emellertid inte enbart vara att förhindra att

inkomsttagare under existensminimum påföres skatt utan även att mera all­

mänt åstadkomma en lättnad i det kommunala skattetrycket. Föi utsätt­

ningarna för att så skall kunna ske är emellertid enligt revisionens uppfatt­

ning att man vidtar åtgärder, som medför att kommunerna trots det till

följd av ortsavdragshöjningen minskade skatteunderlaget kan bibehålla

sina utdebiteringar oförändrade. Skulle nämligen kommunerna till följd av

ortsavdragshöj ningen nödgas besluta högre utdebiteringar än som skulle

ha tillämpats om ortsavdragen hade varit oförändrade, kommer detta att

medföra att inkomsttagarna i de lägsta inkomstskikten visserligen erhåller

en skattelättnad men att inkomsttagare i däröver liggande skikt i stället

får vidkännas en skärpning i sin totala skatt. Avgörande för vid vilka in­

komster en viss ortsavdragshöjning medför en skatteskärpning i stället för

en skattelättnad är, påpekar revisionen, helt utdebiteringshöjningens om­

fattning. Ju större utdebiteringshöjning, som måste tillgripas för att täcka

inkomstbortfallet, i desto lägre inkomstlägen kommer inkomsttagarna att

drabbas av en skatteskärpning.

Av det av revisionen redovisade tabellmaterialet framgår att om kommu­

nerna vid en uppräkning av de kommunala ortsavdragen till i paritet med de

statliga skulle nödgas höja utdebiteringarna, detta skulle medföra skatte­

skärpning vid följande årsinkomster (ortsgrupp III; nuvarande kommunal

utdebitering 12 kronor).

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

Utdebite-

Skatteskärpning inträder vid

ringsökning

en ungefärlig ärsinkomst av

kronor per

för

skattekrona

gift

ensamstående

0: 50

48 200

15 400

1: 00

26 100

8 800

2: 00

15 100

5 500

3: 00

11 400

4 400

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957

23

Ortsavdragskategori

Alternativ

Ortsgrupp II

Ortsgrupp III

Ortsgrupp IV

Ortsgrupp V

Ortsav-

dragets

belopp

ökning

i förhål­

lande

till nu

gällan­

de orts­

avdrag

Ortsav-

dragets

belopp

Ökning

i förhål­

lande

till nu

gällan­

de orts­

avdrag

Ortsav-

dragets

belopp

Ökning

i förhål­

lande

till nu

gällan­

de orts­

avdrag

Ortsav-

dragets

belopp

ökning

i förhål­

lande

till nu

gällan­

de orts­

avdrag

1

2

3

4

5

6

7

8

9

Gift

Nuvarande ortsavdrag. .

1 760

1 840

1 920

2 000

Alt. A...............................

2 380

+ 620

2 480

+ 640

2 600

+

680

2 700

+

700

» B...............................

2 640

+ 880

2 760

+ 920

2 880

+

960

3 000

+ 1 000

» C...............................

3 160

+ 1 400

3 320

+ 1 480

3 460

+ 1 540

3 600

+ 1 600

» D...............................

3 520

+ 1 760

3 680

+ 1 840

3 840

+ 1 920

4 000

+ 2 000

Ensam med barn

•

Nuvarande ortsavdrag. .

1 230

1 290

1 340

1 400

Alt. A...............................

1 580

+

350

1 660

+ 370

1 730

+

390

1 800

+ 400

» B...............................

1 760

+

530

1 840

+ 550

1 920

+

580

2 000

+ 600

* C...............................

2 380

+ 1 150

2 480

+ 1 190

2 590

+ 1 250

2 700

+ 1 300

» D...............................

2 640

+ 1 410

2 760

+ 1 470

2 880

+ 1 540

3 000

+ 1 600

Ensamstående

Nuvarande ortsavdrag. .

1 230

1 290

1 340

1 400

Alt. A...............................

1 580

+

350

1 660

+

370

1 730

+

390

1 800

+ 400

» B...............................

1 760

+

530

1 840

+

550

1 920

+

580

2 000

+ 600

» C...............................

1 580

+

350

1 660

+ 370

1 730

+

390

1 800

+ 400

»

D..............................

1 760

+

530

1 840

+

550

1 920

+

580

2 000

+ 600

hade, då de fastställdes år 1950. Socialstyrelsens konsumentprisindex har

nämligen stigit från 100 i mars 1950 till 139 i juli 1956. Den penningvärdes-

förändring, som återspeglas häri, har inneburit att ortsavdragen förlorat i

värde. För att ortsavdragen skall kunna erhålla samma realvärde som våren

1950, måste de höjas med 39 %, d. v. s. till 2 780 kronor för gift skattskyldig

och 1 946 kronor för ensamstående skattskyldig i ortsgrupp V.

I alt. B har det nuvarande avdraget för ensamstående höjts med 600 kro­

nor till 2 000 kronor. Det kommunala ortsavdraget för denna kategori av

skattskyldiga blir därför lika stort som motsvarande statliga avdrag. Den

nuvarande avvägningen mellan avdragen för ensamstående och gifta skatt­

skyldiga vid den kommunala beskattningen har emellertid bibehållits, vilket

medfört att ortsavdraget för gifta satts till 3 000 kronor. Även i detta alter­

nativ förutsätts ensamma skattskyldiga med barn skola erhålla samma orts-

avdrag som ensamstående skattskyldiga.

I att. C har ortsavdraget för ensamstående liksom i alt. A upptagits till

1 800 kronor, medan avdraget för gifta skattskyldiga gjorts dubbelt så stort

eller höjts till 3 600 kronor. Avvägningen mellan ortsavdragen för ensam­

stående och gifta har härigenom blivit densamma som vid den statliga be­

skattningen men ortsavdragen enligt detta alternativ understiger fortfa­

rande motsvarande statliga avdrag, för ensamstående med 200 kronor och

för gifta med 400 kronor. I alternativet har dessutom upptagits ett särskilt

ortsavdrag för ensamma skattskyldiga med underhållsskyldighet mot barn.

29

uppfattning att man först genom en höjning av de kommunala ortsavdra-

gen till i nivå med de statliga avdragen åstadkommer en effektiv lindring i

den kommunala skattebördan för de lägre inkomsttagarna och i vart fall

under en övergångsperiod jämväl för övriga skattskyldiga. Samtidigt upp­

nås då den ökade balans i hela skattesystemet som enhetliga ortsavdrag

skulle medföra. Om man beaktar den totala skattebelastningen på samhälls­

medlemmarna torde emellertid slutresultatet av reformen i stort sett in­

skränka sig till en omfördelning av skattebördorna.

Styrelsen för Svenska landskommunernas förbund anser det önskvärt att

full överensstämmelse i fråga om ortsavdragen åvägabringas vid den kom­

munala och den statliga beskattningen och anför i anslutning härtill.

Man kunde tänka sig att den eftersträvade likformigheten skulle åstad­

kommas stegvis genom ett antal med vissa års mellanrum återkommande

reformer av samma slag som den år 1950 beslutade. Ur kommunala syn­

punkter skulle dock en sådan utväg knappast vara att rekommendera. Det

skulle nämligen vara att befara att kommunerna vid varje sådan delreform

skulle få tåla en som rimlig ansedd minskning i skatteunderlaget utan att

få någon kompensation. Delreformernas ekonomiska verkningar skulle

därigenom bli svåröverskådliga.

Förbundet tillstyrker därför att steget nu tages fullt ut och att de kom­

munala ortsavdragen helt anpassas till de nuvarande statliga. Någon auto­

matisk samordning för all framtid av de kommunala och de statliga orts­

avdragen ställer sig förbundet dock avvisande till. En höjning av de kom­

munala ortsavdragen är nämligen enligt förbundets mening förenad med

helt andra problem än en höjning av de statliga ortsavdragen.

Tjänstemännens centralorganisation anser att det kan diskuteras huru­

vida höjningen av ortsavdragen skall ske på en gång upp till den nivå, som

motsvaras av de statliga avdragen, eller om reformen skall genomföras i

etapper. Organisationen, som ansluter sig till den i direktiven angivna mål­

sättningen om lika ortsavdrag vid den kommunala och den statliga beskatt­

ningen, framhåller dock att ett realiserande av denna princip är förenat med

konsekvenser i ekonomiskt avseende. Vid bedömningen av de olika alter­

nativ till höjning av de kommunala ortsavdragen, som revisionen redovisat,

anses emellertid det av revisionen förordade förslaget vara att föredra. Den

större nettokostnad, som detta förslag medför i jämförelse med alternativ,

som endast innebär etapplösningar, anser organisationen inte vara av den

storleksordningen alt den uppväger fördelen av en enhetlig ordning i vad

gäller ortsavdragens konstruktion. I fråga om förslagets ekonomiska kon­

sekvenser anmärker emellertid organisationen att statens ökade kostnader

för kompensationen till kommunerna måste föranleda en motsvarande höj­

ning av den statliga beskattningen eller hindra en med nämnda belopp eljest

möjlig skattesänkning. Det hade därför enligt organisationens mening varit

önskvärt om den totala effekten av den inkomstomfördelning, som revisio­

nens förslag innebure, hade belysts.

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

31

skilda belopp för statliga och kommunala ortsavdrag. Då ändamålet med

ortsavdragen rent principiellt är att från beskattning undantaga en viss

lägsta inkomst, som anses nödvändig för den skattskyldiges existens, synes

det rimligt att de kommunala och de statliga ortsavdragen äro lika. Det är

vidare ägnat att förenkla taxerings- och debiteringsarbetet att dessa orts­

avdrag överensstämma. Ur de nu nämnda synpunkterna är det önskvärt

att den föreslagna reformen genomföres.

Emellertid synas vissa förhållanden, som stå i samband med en höjning

av de kommunala ortsavdragen till i nivå med de statliga, böra närmare

beröras.

De inkomsttagare, som ba inkomster understigande av centrala upp-

bördsnämnden fastställt existensminimum eller som kunna erhålla extra

avdrag för s. k. ömmande omständigheter, synas i stor utsträckning komma

att i realiteten icke bliva berörda av reformen. Detta beror på att summan

av ortsavdraget och högsta extra avdrag kommer att vara lika stor före

som efter reformen. Sin största skattelindrande betydelse torde reformen

därför komma att få i de inkomstklasser, som ligga närmast över orts­

avdragen. Därjämte komma de höjda ortsavdragen givetvis att medföra

total skattebefrielse för den grupp av skattskyldiga, som har lägre inkoms­

ter än det föreslagna ortsavdraget. Frågan om vilka kategorier av inkomst­

tagare som höra till sistnämnda grupp är ur beskattningssynpunkt av be­

tydande intresse. Bland annat höra hit de fall där föräldrars inkomster på

ett eller annat sätt överflyttats på barn. I detta sammanhang må erinras

om att landsorganisationen i yttrande angående förslag till nya skatteskalor

(se proposition nr 88/1956 sid. 15) uttalat att de lägsta inkomstskikten icke

böra komma i åtnjutande av oproportionerligt höga skattelättnader utan

en ingående analys av dessa gruppers skattekraft. En sådan undersökning

synes böra komma till stånd.

En annan sådan följd av högre ortsavdrag, som bör uppmärksammas i

detta sammanhang, är att den »tröskel» som nu finnes vid övre gränsen för

de statliga ortsavdragen kommer att bliva högre, om de kommunala orts­

avdragen bringas i paritet med de statliga, och att till följd härav progres­

sionen blir stor i dessa låga inkomstskikt. Den nuvarande olikheten mellan

statliga och kommunala ortsavdrag innebär i detta hänseende en mjukare

övergång.

Vidare kan anföras, att en viss stegring i beskattningens allmänna pro-

gressivitet uppkommer som följd av att enligt förslaget den totala skatten,

i kronor räknat, minskar mera i lägre inkomstklasser än i högre (se sid. 241

i betänkandet).

Sveriges lantbruksförbund anför liknande synpunkter och framhåller

dessutom att kommunernas nuvarande finansiella ställning med stora an­

språk på investeringar och små lånemöjligheter pekar på att tidpunkten

för ett genomförande av den föreslagna reformen nu är mindre väl vald.

Avvecklingen av garantiskatten kan dessutom i vissa kommuner åstad­

komma sådana rubbningar i kommunernas finanser, att dessa inte kan

bära den ytterligare skatteförlust, som ökade ortsavdrag medför. Eftersom

staten förutsatts skola taga på sig kostnaderna för ortsavdragshöjningen,

måste ju detta också enligt förbundets mening medföra, att staten måste

taga ut skattemedel genom ökade statsskatter eller genom alt inte minska

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

33

dande merbelastning å statsverket under en obestämd tid framåt, som den

föreslagna kompensationen till kommunerna anses komma att medföra —

att det är tvivelaktigt om förslaget vid sådant förhållande kan anses innebära

en skattelindring eller allenast en omfördelning av skattebördan. Delegatio­

nen erinrar vidare, att de skatteeffekter, som skulle uppkomma efter ett

genomförande av revisionens förslag, bestyrker att de nuvarande bristerna

i skattesystemet inte kan avhjälpas genom enstaka ändringar i skatteför-

fattningarna utan att härför kräves en genomgripande omläggning av skatte­

systemet, främst innefattande en generell lättnad i det direkta skattetrycket.

Ändringarna synes framför allt böra inriktas på att mildra verkningarna av

de nuvarande marginalskattesatserna i de statliga inkomstskatteskalorna.

Delegationens yttrande utmynnar i en hemställan att revisionens förslag

inte måtte genomföras, att en allsidig utredning igångsättes, syftande till en

genomgripande omläggning av den statliga beskattningen ävensom till så­

dana ändringar i bestämmelserna rörande kommunernas beskattningsunder­

lag, som kan befinnas påkallade och utan oskälig belastning av statsverket

möjliga att genomföra, samt att denna utredning, som även bör omfatta en

analys av de lägsta inkomsttagarnas skattekraft, måtte bedrivas med sådan

skyndsamhet att därpå grundade förslag kan föreläggas 1958 års riksdag.

Delegationen ställer sig emellertid inte avvisande till varje tanke på en

omedelbar höjning av de kommunala ortsavdragen. Med hänsyn till att det

kommunala skatteunderlaget stegrats väsentligt mer än vad levnadskost­

naderna stigit samt till kommunernas finansiella ställning i övrigt är det

enligt delegationens uppfattning sannolikt att en höjning av ortsavdragen

enligt revisionens lägsta alternativ i flertalet kommuner inte skulle behöva

föranleda någon höjning av utdebiteringen utan endast få till följd att en

eljest möjlig sänkning måste utebli. Under inga omständigheter bör höj­

ningen därför få föranleda annat statligt stöd till kommunerna än som må

kunna komma i fråga enligt förordningen den 18 maj 1951 angående bidrag

till skattelindring åt synnerligt skattetyngda kommuner.

Landsorganisationen framhåller att en höjning av de kommunala orts­

avdragen är motiverad redan av det skälet att avdragens realvärde under­

gått en betydande försämring sedan avdragen senast fastställdes. Skäl kan

därutöver anföras för eu anpassning mellan de kommunala och de statliga

avdragen. Men landsorganisationen är tveksam om en sådan anpassning

bör ske på en gång och detta främst av två skäl. Organisationen anför.

Dels kan den samhällsekonomiska situationen vara sådan, att en skatte­

sänkning av för full paritet erforderlig storlek kan bedömas som för till­

fället olämplig, dels kan det finnas uppgifter av högre angelägenhetsgrad

för samhällets inkomstomfördelande politik än eu höjning av de kommu­

nala ortsavdragen till full paritet med de statliga.

I sitt för ett år sedan avgivna yttrande över 1955 års statsskatterevisions

betänkande anslöt sig LO till den uppfattning, som finansministern uttalat

i 1956 års statsverksproposition, nämligen atl en skattesänkning i ett läge,

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 97

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957

35

en skatteövervältring från vissa grupper av skattskyldiga till andra grupper.

Denna omfördelning av skattebördan är enligt organisationens mening till

särskild nackdel för den kvalificerade arbetskraften. Den högskoleutbil­

dade arbetskraften, som redan vore missgynnad i skatteavseende, skulle

komma att ytterligare missgynnas. Samhällsekonomiskt skulle reformen

medföra stora risker för ökad kommunal utgiftsexpansion. Den reella

skatteprogressiviteten skulle vidare enligt organisationens mening skärpas

på ett olyckligt sätt. Ur vissa synpunkter ter det sig enligt organisationens

mening tilltalande att de kommunala ortsavdragen göres lika stora som de

statliga men organisationen anser att revisionen överdrivit betydelsen av

denna likställighet. Inte heller kan argumenten att existensminimum inte

bör beskattas eller att starka skäl talar för en skattesänkning för de lägsta

inkomsttagarna tillmätas avgörande betydelse. Behovet av skattelättnader

för de personer, som registreras i de lägsta inkomstskikten, är inte heller

klarlagt. Mot denna bakgrund anser sig organisationen inte kunna tillstyrka

att revisionens förslag genomföres i oförändrat skick. Med hänsyn till pen­

ningvärdeförsämringen anser organisationen dock att en viss höjning av

de kommunala ortsavdragen kan vara motiverad, varvid en systematisering

av avdragen bör ske enligt samma principer som gäller för de statliga. Orga­

nisationen föreslår, att det kommunala ortsavdraget för gift höjes till 3 000

kronor, för ensamstående skattskyldig med underhållsskyldighet mot barn

till 2 250 kronor och för ensamstående till 1 500 kronor, allt avseende skatt­

skyldig i ortsgrupp V, och att motsvarande höjning sker i övriga ortsgrup-

per. Höjningen anses kunna genomföras utan höjning av de kommunala

utdebiteringarna under förutsättning att kommunerna ålägger sig utgifts-

begränsningar och för en mera realistisk avgiftspolitik. Organisationen an­

för slutligen att om det av revisionen uppställda målet om en skattesänk­

ning för alla skall i realiteten kunna uppnås från mera långsiktiga utgångs­

punkter, en höjning av de kommunala ortsavdragen bör kombineras med

en samtidig sänkning av uttagningsprocenten för den statliga inkomstskat­

ten till 90.

Sveriges fastighetsägareförbund noterar visserligen med tillfredsställelse

att genom den omläggning av fastighetsbeskattningen, som ägt rum, en

skattskyldig, som redovisar inkomst av fast egendom, blivit i fråga om det

kommunala ortsavdraget likställd med andra skattskyldiga, men enligt för­

bundets mening innebär detta dock endast att en av de med fastighetsbe­

skattningen förbundna orättvisorna blivit eliminerad. Samma skäl, som

talar för en höjning av de kommunala ortsavdragen i syfte att tillgodose de

mindre inkomsttagarna, anser förbundet principiellt kunna åberopas till stöd

för att någon extra skattebelastning av fastigheter inte bör ifrågakomma.

Enligt förbundets mening bör det vara ett mera primärt intresse att av­

skaffa ett system, som innebär beskattning av obefintlig inkomst, än alt

åstadkomma lindring i beskattningen av inkomst, som dock faktiskt

Kungl. Maj. ts proposition nr 97 år 1957

37

kunna undvikas. Infördes en sådan ordning, skulle icke samma anledning

längre föreligga för staten att kompensera kommunerna för inkomstbort­

fall till följd av höjda ortsavdrag som hittills.

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957

Departementschefen

Vid 1956 års riksdag genomfördes efter förslag i proposition nr 88 en

sänkning av den statliga inkomstskatten för fysiska personer med verkan

från och med den 1 januari 1957. Skattesänkningen kom till stånd genom

en justering av skatteskalorna och innebar lättnader åt alla skattskyldiga

samtidigt som inkomsttagarna i de lägre skikten tillförsäkrades den rela­

tivt största andelen av sänkningen. Det nu framlagda förslaget om en höj­

ning av de kommunala ortsavdragen är att se som en fortsättning på den

kommunala sidan av en allmän skattesänkning med tyngdpunkten förlagd

till de lägre inkomstskikten.

De av kommunalskatterevisionen redovisade undersökningarna visar klart

kommunalskattens dominerande roll för inkomsttagarna i lägre inkomst­

skikt. Beträffande gifta skattskyldiga är det först vid årsinkomster på om­

kring 20 000 kronor, som den totala skatten är lika fördelad på statsskatt

och kommunalskatt. För ensamstående skattskyldiga är kommunalskatten

större än statsskatten för alla inkomsttagare under 10 000 kronor. Ett par

exempel som belyser det kommunala skattetrycket må här återgivas (jfr

tabellen s. 20). En gift skattskyldig med 6 000 kronors årsinkomst får, om

han är bosatt i en kommun (ortsgrupp III) där den kommunala utdebite­

ringen uppgår till 12 kronor, erlägga statsskatt med 156 kronor men kom­

munalskatt med inte mindre än 445 kronor. Uppgår årsinkomsten till 10 000

kronor blir statsskatten 543 kronor och kommunalskatten 925 kronor. I

kommuner med högre utdebitering än 12 kronor är kommunalskattens

dominans ännu mer framträdande.

I den tidigare omnämnda propositionen nr 88 till 1956 års riksdag un­

derströks starkt alt mera betydande skattelättnader för inkomsttagare i

de lägre inkomstskikten inte kunde åstadkommas annat än genom en höj­

ning av ortsavdragen och då i första hand de kommunala. Även om den då

genomförda sänkningen av statsskatten hade sin tyngdpunkt förlagd till

de lägre inkomstskikten uppgick skattesänkningen för den enskilde skatte­

betalaren i dessa inkomstskikt likväl till relativt sett ganska begränsade

belopp. En gift inkomsttagare med årsinkomst av 6 000, 8 000 respektive

10 000 kronor fick sålunda sin statsskatt sänkt med 31, 70 respektive 109

kronor. En höjning av de kommunala ortsavdragen ger — under förutsätt­

ning av oförändrad kommunal utdebitering — helt andra möjligheter till

skattelättnader i dessa inkomstskikt. Sålunda skulle, såsom tidigare visats,

en gift skattskyldig erhålla en sänkning av sin kommunalskatt med om­

kring 220 kronor vid eu höjning av de kommunala ortsavdragen till samma

39

ortsavdrag alltid innebär att skatteplikt inträder när inkomsten överstiger

en viss gräns och att lägre inkomster är helt fria från skatt. Någon tröskel

skapas inte härigenom eftersom alla får åtnjuta samma avdrag. Man kan

självfallet icke bibehålla en beskattning på en inkomst, som man erkänner

vara så låg att den inte medger täckning av de allra mest ofrånkomliga ut­

gifterna för försörjningen, endast av den anledningen att den skatt som

utgår för skattskyldiga i närmast däröver liggande inkomstskikt då inte

skall framstå som en i förhållande till det skattefria bottenskiktet alltför

hög belastning. Det avgörande i detta sammanhang är uppenbarligen att en

höjning av de kommunala ortsavdragen kommer att medföra en väsentlig

skattelättnad såväl för den som nu har en så liten inkomst att den under­

stiger det statliga ortsavdraget som för inkomsttagarna i skikten närmast

däröver.

Såsom av den tidigare lämnade redogörelsen framgar har konnnunal-

skatterevisionen funnit att en kommunal ortsavdragsreform inte kan ge­

nomföras i den av revisionen föreslagna omfattningen utan att staten läm­

nar bidrag till kommunerna. I sådant hänseende har revisionen föreslagit

att statsbidrag skall utgå under de tre första åren efter reformens ikraft­

trädande i sådan utsträckning att alla kommuner erhåller full kompensa­

tion för det genom ortsavdragshöjningen förorsakade inkomstbortfallet.

Därefter skall under en femårsperiod en reducering av statsbidraget komma

till stånd. I ett följande avsnitt kommer det föreslagna statsbidragssystemet

att närmare behandlas. 1 anslutning till vissa uttalanden under remiss­

behandlingen vill jag emellertid redan här något beröra statsbidragsgivning-

ens allmänna omfattning.

Tidigare har nämnts att statsbidraget under de tre första åren kommer

att uppgå till omkring 480 miljoner kronor per år. Med hänsyn till den höj­

ning av statsskatten, som blir en följd av det minskade kommunalskatteav­

draget vid den statliga taxeringen, beräknas statens nettokostnad bli om­

kring 67 miljoner kronor lägre eller sålunda 413 miljoner kronor. Sedan

reduceringen genomförts beräknas statens bruttokostnad ha nedgått till

cirka 200 miljoner kronor per år. Hur stor nettokostnad detta motsvarar

kan inte nu med säkerhet anges. De av revisionen framräknade kostnaderna

baserar sig på 1955 års taxeringar och de kommunala utdebiteringssatserna

för år 1956. Med hänsyn till att en ortsavdragshöjning kan träda i kraft först

den 1 januari 1958 kan det förutses, att kostnaderna blir något högre än vad

revisionen angivit. En inom finansdepartementet gjord överslagskalkyl ut­

visar, att bruttokostnaden vid full kompensation för den av revisionen före­

slagna höjningen av ortsavdragen kommer att uppgå till omkring 500 mil­

joner kronor för år och nettokostnaderna till cirka 425 miljoner kronor för

år. Till väsentlig del beror de ökade kostnaderna på att fler skattskyldiga

på grund av den allmänna inkomstförbättringen beräknas kunna helt ut­

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

40

nyttja höjningen av ortsavdragen. Någon omräkning av revisionens siffer­

material i dess olika detaljer har emellertid inte verkställts, varför i detta

hänseende revisionens beräkningar följts såväl i detta kapitel som i den

följande framställningen.

I kommunalskatterevisionens uppdrag har inte ingått att taga ställning

till huruvida det ur statsfinansiell eller samhällsekonomisk synpunkt före-

ligger utrymme för att nu genomföra en kommunal ortsavdragsreform i

föreslagen omfattning. Frågan härom har närmare behandlats i årets finans­

plan. Denna har gjorts upp med hänsyn tagen bland annat till de kostnader,

som uppkommer vid ett genomförande av en ortsavdragsreform i enlighet

med kommunalskatterevisionens förslag. I denna del torde jag sålunda få

hänvisa till den bedömning som skett i finansplanen. Med hänsyn till att en

höjning av de kommunala ortsavdragen kan ske tidigast från den 1 januari

1958 har i årets riksstatsförslag endast upptagits halva årskostnaden för

reformen.

Under remissbehandlingen har gjorts gällande att den föreslagna höj­

ningen av de kommunala ortsavdragen och den därtill knutna kompensa­

tionen till kommunerna medför en icke godtagbar omfördelning av skatte­

bördan. De som givit uttryck åt denna mening synes hysa den uppfatt­

ningen att det utrymme som nu kan föreligga för en skattesänkning bör

utnyttjas för en sänkning av den statliga inkomstskatten. Sålunda fram­

håller t. ex. näringslivets skattedelegation att möjliga ändringar i skatte­

systemet framför allt bör inriktas på att mildra verkningarna av de nuva­

rande marginalskattesatserna i de statliga inkomstskatteskalorna. Sveriges

akademikers centralorganisation anser det uppenbart att revisionens förslag

jämfört med en sänkning av uttagningsprocenten för den statliga inkomst­

skatten till 90, vilken sänkning kostnadsmässigt ungefärligen skulle mot­

svara den föreslagna kompensationen till kommunerna, inte leder till en

skattesänkning för alla utan i stället innebär en skatteövervältring från

vissa grupper av skattskyldiga till andra grupper.

Enligt min mening förbiser man härvid en väsentlig sida av problemet.

Det kan icke råda någon tvekan om alt det är en lättnad i det kommunala

skattetrycket såväl i de allra lägsta inkomstskikten som i de stora mellan­

skikten som i dagens läge är den mest angelägna skattereformen. Från prin­

cipiella utgångspunkter kan man naturligtvis hävda att statsmakterna lag­

stiftningsvägen skall fastställa kommunala ortsavdrag, som motsvarar ett

skäligt existensminimum, och att det sedan är kommunernas sak att se till

att skattetrycket inom kommunerna hålles på en sådan nivå att ortsavdrags-

höjningen ger den avsedda skattelättnaden. Det är emellertid helt orealis­

tiskt att tro att kommunerna skulle kunna på en gång själva hära ett in­

komstbortfall av den storlek, som det här måste bli fråga om. Vill man

genomföra en lättnad i det kommunala skattetrycket, kan detta icke ske på

annat sätt än att staten lämnar kommunerna hjälp under en övergångstid

Kungl. Maj. ts proposition nr 97 år 1957

43

samma skattskyldiga med underhållsskyldighet mot barn har inte mött

någon principiell erinran från remissinstansernas sida. Socialstyrelsen på­

pekar dock i fråga om skattelindringen för familjerna att det bör uppmärk­

sammas att det här är fråga om en skattesänkning för de gifta och att om­

kring hälften av denna stora grupp utgöres av gifta utan hemmavarande

barn. Enligt styrelsens mening förtjänar det att framdeles övervägas huru­

vida man inte bör i större utsträckning än som skett i revisionens förslag

förlägga tyngdpunkten av en skattesänkning på barnfamiljerna.

Liknande synpunkter anlägges av Kooperativa förbundet.

Länsstyrelsen i Malmöhus län ifrågasätter huruvida inte barnförsörj-

ningskostnadernas beaktande vid beskattningen kan upptas till utredning

och prövning i samband med det nyligen framlagda förslaget om avdrag

för barns studier.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, som tillstyrker revisionens för­

slag i fråga om ortsavdragens storlek, anför.

Länsstyrelsen har härmed icke velat taga bestämd ställning till den för

beskattningens rättvisa utformning betydelsefulla frågan om ortsavdragens

inbördes avvägning. 1949 års skatteutredning har såsom skäl för att det

statliga avdraget för ogifta skulle vara hälften så stort som avdraget för

gifta — ehuru levnadskostnadsrelationen snarare är 2/3 — hänvisat till att

de lägst taxerade, ensamstående inkomsttagarna i stor utsträckning äro

ungdomar, vilka ännu icke i egentlig mening trätt ut i förvärvslivet och

vilka i allmänhet bo i sina föräldrahem, biträda föräldrarna i deras jord­

bruk o. s. v. Uppenbart är att detta icke äger tillämplighet på alla grupper

av ogifta. Säkerligen hava många ungdomar låga levnadskostnader till följd

av att de bo hemma, men lika säkert är att denna fördel icke kommer alla

ensamma till del. Olika familjers varierande utgiftsbehov vid jämförelse

med ensamstående skattskyldiga är ett i detta sammanhang icke betydelse­

löst spörsmål, liksom frågan om ett lämpligt hänsyntagande till vissa ut­

gifter vid sjukdom. Sammanvävningen av frågorna om barnavdrag och

barnbidrag medför, att barnfamiljernas beskattningsfråga icke endast är

av familjesocial natur utan även måste ses ur beskattningssynpunkt. Det är

länsstyrelsens mening, att dessa och andra avvägningsfrågor måste upp­

märksammas i den fortsatta skattepolitiska diskussionen, därvid det kan

befinnas att tidigare lösningar måhända behöva omprövas.

Så gott som samtliga remissinstanser uttalar sin tillfredsställelse med

det av revisionen föreslagna särskilda kommunala ortsavdraget för e n-

samma skattskyldiga med underhållsskyldighet in o t

b a r n. Socialstyrelsen framhåller sålunda att på senare tid i olika sam­

manhang gjorda undersökningar, däribland en av styrelsen utförd statistisk

undersökning, klart ådagalagt att denna kategori av skattskyldiga är starkt

eftersatt i ekonomiskt hänseende. Den av revisionens förslag föranledda

skattelättnaden blir emellertid enligt styrelsens mening trots allt tämligen

blygsam och det anses därför angeläget alt denna grupp blir bättre till­

godosedd vid den ytterligare skatterevision som framdeles kan bli möjlig

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957

emellertid erinra om, att numera de beskattningsbara inkomsterna för fy­

siska personer skola avjämnas till hundratal kronor. Det synes länsstyrelsen

vara lämpligt, om en sådan anordning kunde genomföras, att såväl de taxe­

rade inkomsterna som ortsavdragen kunde bestämmas till jämna hundra­

tal kronor, så att den beskattningsbara inkomsten framstod såsom ett natur­

ligt resultat av skillnaden emellan den taxerade inkomsten och ortsavdra­

gen. Länsstyrelsen anser sig böra hemställa, att det tages under övervägande,

huruvida icke det vore möjligt att få till stånd en avjämning av den taxerade

inkomsten. Det skulle betyda en förenkling i det praktiska taxeringsförfa-

randet, som icke alldeles bör lämnas därhän. Summeringen av de taxerade

inkomsterna i taxeringslängden skulle rätt avsevärt underlättas, och den

räkneoperation, som måste vidtagas för att framräkna den beskattningsbara

inkomsten, bleve enklare och borde ge ett säkrare resultat, enär felräk­

ningar sannolikt skulle undvikas i större omfattning, än som nu är fallet.

Liknande synpunkter anföres av länsstyrelserna i Uppsala och Väster­

bottens län samt Sveriges häradsskrivarförening.

Departementschefen

Kommunalskatterevisionens förslag innebär i fråga om ortsavdragens

avvägning mellan olika kategorier skattskyldiga en fullständig anpassning

av reglerna om kommunala ortsavdrag till vad som gäller i fråga om de

statliga avdragen. I enlighet härmed förordas bland annat att ett särskilt

avdrag skall medges vid kommunalbeskattningen för ensam skattskyldig

med barn. Detta nya avdrag skall, på samma sätt som nu är fallet vid stats-

beskattningen, motsvara ett och ett halvt ortsavdrag för ogift.

Förslaget har tillstyrkts av flertalet remissinstanser. Endast beträffande

avvägningen av ortsavdraget för ensam skattskyldig med barn har avvikande

meningar framkommit. Sålunda har Landsorganisationen förordat att detta

avdrag skall bestämmas till samma belopp som för gift. Härvid bör dock

uppmärksammas att Landsorganisationen inte ansett sig kunna förorda full

beloppsmässig anpassning av de kommunala ortsavdragen till de statliga

utan för gifta föreslagit en höjning av avdraget till endast 3 000 kronor i

ortsgrupp V och motsvarande lägre belopp i övriga ortsgrupper. Vidare har

i några remissyttranden yrkats att det högre avdraget endast skall tillkomma

den som har vårdnaden om barnet.

Frågan om beskattningen av ensam skattskyldig med barn har med anled­

ning av väckta motioner behandlats av 1956 års riksdag. Bevillningsutskottet

uttalade därvid att en uppspaltning av denna kategori av skattskyldiga

skulle komplicera taxeringsarbetet och motverka den eftersträvade enkel­

heten hos taxerings- och uppbördsbestämmelserna. Utskottet avstyrkte

motionerna men förutsatte att vid utredningen om de kommunala ortsav­

dragen frågan om likställighet mellan kommunala och statliga ortsavdrag

i nu förevarande hänseende skulle komma att prövas. Riksdagen beslöt i

enlighet med vad bevillningsutskottet hemställt.

49

ler vilket alternativ för ortsavdragshöjningen man än väljer. Givetvis blir

de ekonomiska konsekvenserna för kommunerna mindre om man väljer

ett ortsavdragsalternativ, där höjningen av ortsavdragen är relativt be­

gränsad, än om man stannar för ett alternativ, där höjningen är större,

men variationerna olika kommuner emellan blir ändock i stort sett de­

samma. Vi anser att detta måste särskilt beaktas när det gäller att när­

mare utforma en eventuell kompensation till kommunerna för inkomst­

minskningen till följd av ortsavdragshöj ningen och att bedöma de olika

kommunernas möjligheter att så småningom själva bära denna inkomst­

minskning.

Den statistiska undersökningen har klarlagt storleken av den ökning i

det kommunala skattetrycket, som kan beräknas uppstå vid en höjning av

ortsavdragen enligt något av de av oss redovisade olika alternativen. Under

förutsättning att kompensation inte lämnas för inkomstminskningen, kan

i så gott som samtliga kommuner utdebiteringen beräknas komma att öka

kraftigt.

Revisionen erinrar att vid 1950 års ortsavdragsreform kommunerna kom­

penserades för den del av skatteförlusten på grund av ortsavdragens höj­

ning, som kunde beräknas motsvara en utdebiteringshöjning utöver en

krona per skattekrona. Statsbidragsreglerna kom därför att utformas på

ett sådant sätt att redan från början från statsbidrag undantogs sådana

kommuner med ett gott skatteunderlag, där utdebiteringshöjningen till

följd av ortsavdragsreformen kunde beräknas bli förhållandevis ringa.

Enligt revisionens mening bör statliga bidrag i anledning av en höjning

av de kommunala ortsavdragen närmast ha till syfte att möjliggöra för

kommunerna att själva anpassa sig efter de nya högre avdragen. Naturligt­

vis sker detta, säger revisionen, även genom en kommunal hushållning, som

gör det möjligt för kommunerna att hålla nere utgifterna. Det ligger därför

enligt revisionens mening i kommunernas intresse att inrikta sig härpå så

att den kommunala skattelättnaden genom höjda ortsavdrag blir bestående.

När det gäller att bedöma kommunernas möjligheter att så småningom

i en eller annan form bära den av ortsavdragshöj ningen förorsakade in­

komstminskningen måste enligt revisionens mening följande omständig­

heter beaktas.

Det förhållandet att en ortsavdragsreform alltid förorsakar en minskning

av det skatteunderlag, varmed en kommun eljest haft att räkna, innebär

givetvis inte att skatteunderlaget i kommunen för det år, under vilket

reformen genomförs eller först verkar, med nödvändighet måste bli mindre

än det skatteunderlag, som fanns tillgängligt i kommunen året dessförinnan.

Den allmänna inkomstutvecklingen och andra liknande faktorer, som på­

verkar det kommunala skatteunderlaget, kan nämligen medföra en sådan

stegring av de till kommunal inkomstskatt taxerade inkomsterna att trots

de höjda ortsavdragen skatteunderlaget kan bibehållas vid sin gamla nivå

eller till och med öka.

Kommunerna har under senare år i allmänhet kunnat räkna med konti­

nuerligt stigande skatteunderlag. Av efterföljande sammanställning fram-

4 - Iiihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. AV 97

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957

51

avdragen utan kompensation förorsakar, kan därför inte mötas genom ome­

delbara besparingar i den kommunala budgeten utan nödvändiggör i regel

en höjning av utdebiteringssatserna. Även om vi har den principiella

uppfattningen att — liksom i 1950 års statsbidragssystem — grunden för

statsbidraget skall vara att de bättre ställda kommunerna i en eller annan

form själva skall bära det av ortsavdragshöjningen förorsakade inkomst­

bortfallet, anser vi det emellertid nödvändigt — för att tillgodose det i

direktiven uppställda syftet att reformen är att se som ett led i en allmän

skattesänkning — att även inkomsttagarna i dessa kommuner skyddas mot

alltför plötsliga höjningar i utdebiteringen, vilka kan omintetgöra orts-

avdragshöjningens åsyftade verkan att åstadkomma en generell skatte­

sänkning.

Enligt vår mening bör önskemålet att skydda de enskilda skattedragarna

från alltför plötsliga höjningar i den kommunala utdebiteringen tillgodoses

därigenom att alla kommuner, oavsett om de bär ett dåligt eller ett gott skat­

teunderlag, under en begränsad tid efter ortsavdragsreformens genomföran­

de får ett bidrag av staten som i princip helt svarar mot de mistade inkoms­

terna i anledning av ortsavdragshöjningen. Utgångsläget för ett nytt stats­

bidragssystem blir därför ett annat än vad förhållandet var år 1950, då man

redan från början undantog de bäst ställda kommunerna. Vi anser det så­

lunda riktigt att man för tiden efter de första övergångsåren med full kom­

pensation genomför en successiv minskning och i vissa fall fullständig av­

veckling av statsbidraget alltefter kommunernas olika möjligheter att i

sinom tid själva bära inkomstbortfallet. Enligt vår mening är det angeläget

att de närmare principerna för denna reducering och avveckling fastslås

redan när grunderna för det nya statsbidraget dragés upp.

Beträffande frågan om under vilken tid det nya statsbidraget skall utgå

erinrar revisionen att den undersökt olika alternativ. Revisionen har här­

vidlag slutligen stannat för att förorda en tidrymd av åtta år, varav under

de tre första åren, 1958—1960, bidraget i princip bör innefatta full kom­

pensation till kommunerna för inkomstbortfallet. Under de återstående fem

åren, 1961—1965, skall bidraget i vissa kommuner successivt minskas eller

helt avvecklas. Revisionen förklarar att den vid denna avvägning fäst sär­

skilt avseende vid att kommunerna måste ges skälig tid att anpassa sin

ekonomi efter det förändrade läge, som ortsavdragshöjningen medför. Hän­

syn har även tagits till att under senare år genomförts ändringar i skatte­

lagstiftningen, som tillsammantagna medfört eu viss reducering av det kom­

munala skatteunderlaget. Revisionen pekar i detta sammanhang på 1953

års sänkning av repartitionstalet för fastighet, de ändrade grunderna i öv­

rigt för fastighetsbeskattningen samt de vid 1955 års riksdag beslutade

förenklingarna i deklarations- och taxeringsförfarandet.

När det gällt att närmare fixera den tid, under vilken bidraget bör redu­

ceras, har, framhåller revisionen, särskild hänsyn tagits till att för vissa

kommuner med lågt skatteunderlag och dålig bärkraft någon reducering

av statsbidraget under ifrågavarande åtta år knappast är möjlig. För dessa

kommuners del måste enligt revisionens uppfattning frågan om bidragets

fortbestånd och eventuella reducering bedömas ha ett så nära samband med

kombineras med en samtidig likartad minskning av den provisoriska skatte-

ersättningen i dessa kommuner.

Minskningen av statsbidraget föreslås skola ske efter förhållandet varje

bidragsår mellan å ena sidan skattekraften (antalet skattekronor per in­

vånare) i vederbörande kommun och å andra sidan den genomsnittliga

skattekraften i rikets samtliga primärkommuner — medelskattekraften.

Enligt revisionens mening är en anknytning till medelskattekraften den

lämpligaste metoden när det gäller att bedöma kommunernas sinsemellan

mycket skiftande möjligheter att bära inkomstminskningen till följd av de

höjda ortsavdragen. Härigenom vinner man, säger revisionen, dessutom

den fördelen att reduceringen kan direkt anpassas till storleken varje år

av kommunernas skatteunderlag och de förändringar, som sker i detta

skatteunderlag mellan olika år.

Remissyttrandena

Flertalet av de remissinstanser, som yttrat sig i denna fråga, delar

revisionens uppfattning att en avgörande förutsättning för en höjning

av de kommunala ortsavdragen är, att staten under en övergångstid läm­

nar kompensation till kommunerna för det bortfall av skatteunderlag,

som sker till följd av ortsavdragshöjningen. De flesta remissinstanserna

godtar också, i några fall under uttalande av vissa betänkligheter, revi­

sionens förslag om en åttaårig övergångstid, under vilken full kompensa­

tion skall lämnas till alla kommuner under tre år och att därefter under fem

år en reducering eller fullständig avveckling skall ske av statsbidraget i vissa

kommuner. Flera remissinstanser understryker därvid revisionens uttalande

att frågan om den fortsatta avvecklingen eller reduceringen av statsbidraget

i de kommuner, i vilka bidraget vid åttaårstidens slut inte helt avvecklats,

under denna tid bör utredas och prövas i samband med frågan om anord­

nandet av en efter rationella grunder uppbyggd kommunal skatteutjämning.

Ur innehållet i de remissyttranden, som tillstyrker revisionens förslag,

må anföras följande.

Länsstyrelsen i Jönköpings län yttrar.

Om frågan endast gällt ett återställande av de kommunala ortsavdragens

reella värde, sådant detta fastställdes år 1950, hade möjligen kunnat ifråga­

sättas det principiellt riktiga i att statsbidrag utgår för reformens genom­

förande. Genom att ortsavdragen förblivit oförändrade trots penningvärdets

fall kan det nämligen sägas att kommunerna uttaga skatt på ett i själva

verket för stort underlag. När det gäller eu reform av denna omfattning äi

det dock uppenbart att de ekonomiska rubbningarna för kommunerna —

och därmed också övervältringsproblemen de skattskyldiga emellan bliva

så vittgående att de icke kunna tagas utan alt staten träder emellan. Det sy­

nes dock motiverat — e j minst ur den nyss antydda synpunkten att bidia-

gen endast utgå övergångsvis, tills kommunerna hunnit anpassa sig efter

de nya förhållandena. Kommitténs förslag i detta avseende synes väl till­

godose de anspråk, som kommunerna kunna ställa.

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

53

54

Länsstyrelsen i Norrbottens län är ense med revisionen att en förutsätt­

ning för att höjda kommunala ortsavdrag skall medföra en allmän skatte­

lättnad är att kommunerna i varje fall under en övergångstid och i mån av

behov även därefter genom statsbidrag erhåller kompensation helt eller del­

vis för skattebortfallet. Länsstyrelsen utgår därvid från att som regel skall

gälla en hundraprocentig gottgörelse till kommuner med högt skattetryck

och förutsätter att de mest skattetyngda kommunerna vid tillämpningen av

de nya statsbidragsbestämmelserna erhåller så avpassade bidrag, att höj­

ningen av ortsavdragen inte ens temporärt och inte heller på längre sikt

behöver medföra någon höjning av utdebiteringen i dessa kommuner.

Styrelsen för Svenska landskommunernas förbund anför.

Eu reform, som så avsevärt kommer att beskära vissa kommuners eko­

nomiska resurser, kan inte väntas bli mottagen med någon större entusiasm

på kommunalt håll. I kommunalförvaltningens nuvarande utvecklingsskede

framstår det som alltmer angeläget med en mera långsiktig ekonomisk pla­

nering. Tvära rubbningar i skatteunderlaget är under dessa förhållanden sär­

skilt förkastliga. Kommunernas ekonomiska överblick försvåras dock såväl

av vissa redan genomförda reformer som av påbörjade eller väntade sådana.

Att beskära det kommunala skatteunderlaget utan att ge full kompensa­

tion härför måste därför enligt styrelsens mening te sig äventyrligt i en

situation, då den kommunala utgiftsutvecklingen inte låter sig överblickas

bättre än för närvarande. Även om den föreslagna utformningen av stats­

bidraget inte ger full kompensation för alla kommuner på lång sikt, anser

sig styrelsen dock kunna godta förslaget, eftersom detsamma enligt styrel­

sens mening framtvingar en lösning av det kommunala skatteutjämnings-

problemet. Styrelsen förutsätter, att denna fråga utan dröjsmål blir föremål

för utredning. Det gäller inte endast att bedöma verkningarna av ortsav-

dragsreformen. Hela det omfattande problemkomplexet om den lämpliga

arbets- och kostnadsfördelningen mellan staten och kommunerna anses i

ett sammanhang böra skärskådas. Efter de senaste årtiondenas reformar­

bete, som i fråga om omfattning och genomgripande verkningar saknar

varje tidigare motstycke, är det, säger styrelsen, nödvändigt med en grund­

lig översyn av de ekonomiska relationerna mellan staten och kommunerna.

Svenska landstingsförbundet, som finner att några sakliga skäl inte

torde föreligga att i ersättningshänseende behandla landstinget på annat

sätt än primärkommunerna, yttrar.

Det må i detta sammanhang framhållas, att landstingens ekonomiska ställ­

ning för närvarande kan betecknas som relativt god. Sant är också, att under

det senaste decenniet en väsentlig stabilisering av landstingens finansiella

ställning kunnat ske. Emellertid utgöras landstingens rörliga tillgångar till

en betydande del av reservationer för nya byggnadsföretag, som på grund

av rådande restriktioner på byggnadsmarknaden ej kurmat komma till

utförande. Sett på längre sikt ter sig den ekonomiska situationen för lands­

tingen väsentligt mörkare.

Kungl. Maj. ts proposition nr 97 år 1957

55

Hälso- och sjukvården, landstingens huvuduppgift, kommer sålunda att

kräva högst betydande insatser. Föreliggande utbyggnadsförslag inom de

delar av denna vård, som nu ankomma på landstingen, kräva investeringar

inom de närmaste åren, som torde uppgå till betydligt över en miljard kro­

nor. I samma mån som nybyggnaderna bliva färdiga, komma driftkostna­

derna att väsentligt stiga. Härtill kommer att utöver de kostnadsöverflytt-

ningar från staten till landstingen — kustsanatorier, vanföreanstalter in. fl.

— som under senare år skett, landstingens övertagande av provinsialläkar­

väsendet och den av staten nu bedrivna sinnessjukvården är starkt ifråga­

satt och nu är föremål för utredning. En ökad insats av landstingen ifråga

om alkoholistvårdens ordnande torde också snart komma att krävas. Även

på undervisningens område förestå stora uppgifter. Yrkesutbildningens

utbyggnad och organisation är till betydande grad en landstingens uppgift,

som kommer att kräva stora investeringar och medföra väsentligt ökade

driftkostnader inom de närmaste åren.

Inför dessa framtidsperspektiv är det naturligt, att landstingen med stort

bekymmer skulle emotse det inkomstbortfall, som — därest kompensation

härför icke gives — skulle bli följden av den föreslagna höjningen av de

kommunala ortsavdragen. De utbyggnadsplaner, som nu föreligga beträf­

fande olika verksamhetsgrenar, äro av en sådan storleksordning, att de

näppeligen kunna rymmas inom den nuvarande landstingsskattens ram utan

ej oväsentliga skattehöjningar torde bli ofrånkomliga. Skulle härtill komma

skattehöjningar för att täcka inkomstbortfallet med hänsyn till ortsavdra-

gens höjning, synes den skattebörda, som landstingen skulle bli nödsakade

att belasta det kommunala skatteunderlaget med, bli av en sådan storleks­

ordning, att den med ortsavdragens höjning avsedda skattelättnaden ei

skulle uppnås.

Några av de remissinstanser, vilka förordat en mindre höjning av de kom­

munala ortsavdragen än till i paritet med de statliga avdragen, motsät­

ter sig även att kommunerna kompenseras för skattebortfallet på det

sätt revisionen föreslagit. Statskontoret och näringslivets skattedelegation

anser sålunda att kommunerna inte bör kompenseras i vidare mån än som

kan ifrågakomma enligt förordningen den 18 maj 1951 angående bidrag

till skattelindring åt synnerligt skattetyngda kommuner. Sveriges akade­

mikers centralorganisation, liksom Sveriges hantverks- och småindustri­

organisation, avstyrker varje form av kompensation.

Näringslivets skattedelegation framhåller att det föreliggande förslaget

är av utomordentligt stor statsfinansiell räckvidd. De av revisionen beräk­

nade kostnaderna vid full kompensation, för vart och ett av åren 19o8

1960 omkring 500 milj. kronor, utgör enligt delegationens uppfattning inte

något maximibelopp utan delta anses kunna komma att överskridas. Även

om eu successiv kostnadsminskning förutsättes efter utgången av nämnda

treårsperiod, synes merbelastningen å statsverket under obestämd tid framåt

bli mycket betydande. Delegationen anser, att man, oavsett statsverkets fi­

nansiella ställning, under alla förhållanden bör undvika att skapa eu

situation, som möjliggör för de kommunala organen att för kommunens

räkning besluta utgifter, vilka i realiteten får bäras av statsverket och inte

Kungl. Maj. ts proposition nr 97 år 1957

56

alls eller till ringa del av kommunmedlemmarna. Delegationen framhåller

vidare att statsmakterna veterligen inte tillförne förbundit ändringar i

bestämmelserna om det kommunala skatteunderlaget med en tillnärmel­

sevis så avsevärd belastning å statsverket. I detta avseende hänvisar delega­

tionen till de uttalanden, som skett i prop. 213/1952. Delegationen motsätter

sig bestämt att en ändring sker i de principer, som hittills tillämpats. Dele­

gationen anför vidare.

Det föreligger enligt vår mening desto mindre anledning att nu frångå

dessa principer som kommunerna i allmänhet ingalunda befinner sig i en

sådan situation, att något statligt stöd kan anses motiverat. Av det före­

liggande betänkandet (s. 142) framgår, att skatteunderlaget stigit med icke

mindre än 80 % från 1951 till 1956 års taxering. Då stegringen^ av levnads­

kostnaderna under samma tid utgjort omkring 32 %, förefaller det sanno­

likt, att de av penningvärdeförsämringen föranledda kostnadsökningarna

för kommunerna under samma tid mer än väl uppvägts av stegringen i skat­

teunderlaget. Att så varit fallet bestyrkes ock av vissa uppgifter i bihang 2

till bilaga 1 över inkomsterna till 1956 års statsverksproposition. Beräk­

ningar, baserade på därstädes i tabell 42 (s. 90) lämnade sifferuppgifter

giver till resultat, att ökningen av kommunernas fonder under 1955 uppgått

till 235 milj. kronor, ökningen av budgetöverskotten (resp. minskningen

av budgetunderskott) uppgick under samma år till sammanlagt 66 milj.

kronor. Kommunerna skulle således utan att försämra den ekonomiska

ställning de hade vid ingången av år 1955 kunnat utdebitera ett 301 milj.

kronor lägre belopp sistnämnda år än det varmed de belastat skattebeta-

laina. Beloppet motsvarar en utdebitering av ungefär en krona per skatte­

krona. Härtill kommer, att kommunernas ekonomiska ställning ytterligare

stärkes genom att fastighetsskatten, såsom i proposition nr 93 till 1954 års

riksdag angives, på grund av den år 1953 beslutade omläggningen av fastig­

hetsbeskattningen kommer att under år 1957 inflyta till kommunerna dub­

belt.

Sveriges akademikers centralorganisation anser att både ortsavdrags-

leformen i och för sig och den föreslagna kompensationen till kommunerna

måste väcka starka betänkligheter ur samhällsekonomisk synpunkt. Det

återhållande moment för den kommunala utgiftsexpansionen, som motstån­

det inom kommunerna mot utdebiteringshöjningar likväl utgör, skulle näm­

ligen enligt organisationens mening försvagas, eftersom ortsavdragsre-

formen komrae att medföra att utdebiteringshöjningar i mindre utsträck­

ning skulle drabba de stora skikten av kommunernas innevånare.

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

Några remissinstanser förordar att — liksom förhållandet var vid 1950

års höjning av de kommunala ortsavdragen — kostnaderna för ortsavdrags-

höjningen redan från början skall delas mellan staten och

kommunerna. En sådan lösning förordas av statskontoret under för­

utsättning att statligt stöd i anledning av ortsavdragshöjningen anses böra

lämnas. Statsbidrag skulle då utgå till kommunerna i sådan omfattning att

utdebiteringen inte skulle behöva höjas med mer än ett visst belopp per

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

57

skattekrona. En liknande uppfattning företrädes av skattelindringsnämnden

men utifrån andra utgångspunkter. Nämnden anför.

Till en början må understrykas, att ur de synpunkter skattelindrings­

nämnden har att bedöma frågan icke lär finnas någon erinran mot att

statsmedel överföras till kommunerna i den omfattning som revisionen

föreslagit. Det är däremot svårt att ur nämndens synpunkter biträda för­

slaget att disponera nämnda belopp såsom full kompensation till alla kom­

muner, därest icke i statsbudgeten utöver angivna 480 milj. kr. finnes

finansiellt utrymme för att samtidigt tillgodose behovet av vissa trängande

skatteutjämnande åtgärder. Det framstår nämligen såsom en väsentligt mera

angelägen skattesänkningsuppgift på det kommunala området att lindra

skattetrycket för de sämre ställda kommunerna än att även åt de bäst ställda

kommunerna ge full kompensation för skatteunderlagsbortfallet till följd

av en i och för sig skälig böjning av ortsavdragen. Denna förbättring för de

sämre ställda kommunerna bör i första hand och utan större tidsutdräkt

ske genom att staten återställer den avsedda skatteutjämnande effekten

hos vissa speciella statsbidrag och kommunbidragen till folkpensionskost­

naderna samt provisoriskt förbättrar grunderna för skattelindringsbidragen

åt synnerligt skattetyngda kommuner. Såsom en av nämnden utförd under­

sökning visat har den av inflationen framkallade förskjutningen i kost­

nadsfördelningen mellan stat och kommun beträffande de skatteunder-

lagsgraderade statsbidragen och bidragen till folkpensionskostnaderna i

jämförelsevis högre grad drabbat de svagaste kommunerna och sålunda

kontinuerligt skärpt skillnaderna i kommunalt skattetryck. Om det finan­

siella utrymmet i statsbudgeten för bidrag till kommunerna sålunda är

begränsat, är det nödvändigt att mot varandra väga angelägenheten av att

disponera statsmedel för att sänka utdebiteringen i de hårt skattetyngda

kommunerna mot angelägenheten av att förebygga mindre höjningar av ut­

debiteringen i de bättre ställda kommunerna.------------

Om del finansiella utrymmet i statsbudgeten för ökade bidrag till kom­

munerna under åren 1958—60 icke överstiger de förut berörda 480 milj.

kr. (netto 413 milj. kr.), anser nämnden det vara ett rimligt praktiskt

alternativ mot full kompensation för alla kommuner att låta en utde-

biteringshöjning av förslagsvis 50 öre slå igenom hos kommuner med rela­

tivt god skattekraft och i stället disponera det sparade beloppet till trängande

skattesänkande åtgärder främst hos de sämre ställda kommunerna. Därest

gränsen mellan bättre och sämre ställda kommuner, såsom kunde vara na­

turligt, droges vid det antal skattekronor per invånare, som motsvarar me­

delskatteunderlaget för rikets kommuner, skulle ett mycket ansenligt belopp

ställas till förfogande för omedelbara skatteutjämnande åtgärder. Måhända

bjuder försiktigheten i förevarande läge att icke ifrågasätta, att nämnda

utdebiteringshöjning skulle få slå igenom för andra kommuner än sådana,

vilkas skattekraft överstiger medelskatteunderlaget i riket med åtminstone

25 procent. Antalet sådana kommuner är relativt ringa (14 städer och unge­

fär samma antal andra kommuner, merendels köpingar med större bolag),

men då invånarantalet i några av dem är stort, kan man räkna med all

därigenom erhålla tillräckligt finansiellt utrymme för eu omedelbar provi­

sorisk förbättring av grunderna för skattelindringsbidragen och ett återstäl­

lande av den skatteutjämnande effekten hos kommunbidragen till folkpcn-

sioneringskoslnadcrna. Enligt 1955 års taxeringar, på vilka beräkningarna i

betänkandet bygger, utgjorde medelskattcunderlagct i riket per invånare

58

38,46 skattekronor per invånare. De bättre ställda kommuner, för vilka 50-

öreshöjningen eventuellt skulle få slå igenom redan från början, vore då

sådana med mer än 48,08 skattekronor per invånare. Rikets båda största

städer ligger över denna gräns — Stockholm med 61,58 och Göteborg med

50,67 skattekronor per invånare — och nämnda begränsning i den fulla

kompensationen för enbart Stockholm skulle frigöra ett årligt belopp av 24

milj. kr. För alla de berörda kommunerna skulle besparingen utgöra

ca 45 milj. kr. Med hänsyn till den ifrågasatta begränsningens skatte-

utjämnande syfte torde dock en ytterligare avgränsning vara motiverad,

nämligen så att den totala utdebiteringen icke genom den beräknade höj­

ningen å 50 öre finge stiga över visst ordinärt skattetryck, förslagsvis 13

kr./skattekrona. Fem av berörda städer och ungefär lika stor del av de

övriga kommunerna skulle då enligt 1956 års utdebiteringssiffror bortfalla,

och begränsningen i den fulla kompensationen skulle frigöra ca 30 milj.

kr. för år till omedelbara skattelindrande åtgärder.------------

Tekniskt bör den här diskuterade minskningen av kompensationen natur­

ligen infogas i det föreslagna statsbidragssystemet såsom en reduktion av

skatteunderlagsbortfallet. Denna reduktion kan lämpligen beräknas till så

många skattekronor, som, om de saknats i det skatteunderlag, på vilket ut­

gifterna i 1957 års stat utdebiterats, skulle ha föranlett att preliminär­

skatten för år 1957 höjts med 50 öre (eller det lägre belopp, varmed utdebi­

teringen understiger 13 kr.).

En helt annan linje i kompensationsfrågan ifråga-

sättes av länsstyrelsen i Gävleborgs län. Genom en lämpligt avpassad sänk­

ning av den statliga inkomstskatten (eventuellt med någon förskjutning av

gränserna för de progressiva uttagen) skulle enligt länsstyrelsens mening de

skattskyldiga beredas lättnad i den statliga beskattningen som kompen­

sation för den ökade kommunala utdebitering, som en höjning av de kommu­

nala ortsavdragen till i paritet med de statliga genomsnittligt kunde beräknas

medföra. I de mest extrema fallen finge det förutsättas skattelindringsbidrag

till skattetyngda kommuner. Så länge den kommunala beskattningen till-

låtes variera kommunerna emellan förefaller det länsstyrelsen ur principiell

synpunkt inte alldeles nödvändigt att eftersträva en mera exakt rättvisa.

Länsstyrelsen anför vidare.

En metod, som skulle eliminera behovet av statsbidrag i direkt form och

ändå medgiva en erforderlig höjning av den kommunala utdebiteringen

kunde även tänkas genom direkt kompensation vid skattedebiteringen på

följande sätt:

a) Den kommunala utdebiteringen höjes i erforderlig utsträckning efter

undersökning av 1957 års taxering. För varje kommun fastställes i jämna

kronor hur stor höjningen blir (1—5 kronor).

b) Vid debiteringen angives särskilt å debetsedeln hur stor del av kom­

munalskatten, som orsakats av utdebiteringshöjningen i samband med

förändringen av ortsavdraget (exempelvis 50 skattekronor X 3: — =150

kronor).

c) Sedan den statliga inkomstskatten uträknats med ledning av de nu

gällande tarifferna, vilka alltså icke skola i detta sammanhang omarbetas,

reduceras densamma med kommunalskattehöjningen (i exemplet å 150 kro­

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957

59

nor) varigenom full kompensation för utdebiteringshöjningen erhålles för

varje individ. — Genom att kommunalskatt kommer att debiteras med

högre belopp kommer den statliga taxerade inkomsten via allmänna avdrag

att nedgå, varigenom detta kompensationssystem även kommer att medföra

den i direktiven förutsatta allmänna skattelindringen.

d) Avveckling av »debiteringsavdraget» kunde ske genom att exempelvis

vart tredje år den år 1957 uträknade utdebiteringshöjningen reduceras med

en krona. De bäst ställda kommunernas innevånare erhålla då »debiterings-

avdrag» endast 3 år under det att de sämst ställda erhålla sådant avdrag i

15 år (3 X 5).

Full kompensation till kommunerna under endast

ett år förordas av länsstyrelserna i Kopparbergs och Västernorrlands län

samt Svenska företagares riksförbund ävensom i andra hand av närings­

livets skattedelegation och skattelindringsnämnden. Som skäl härför åbero­

pas i huvudsak att anpassningen till de högre ortsavdragen synes kunna ske

på kortare tid än vad revisionen gjort gällande och detta särskilt i kommu­

ner med hög skattekraft.

I fråga om den ifrågasatta reduceringen av statsbidraget

framhåller riksräkenskapsverket att det måste anses som en brist att en

fastare awecklingsplan inte kunnat framläggas. I avsaknad av en sådan plan

torde de framtida statsfinansiella konsekvenserna av den föreslagna refor­

men inte kunna helt överblickas.

Styrelsen för Svenska stadsförbundet och överståthållarämbetet förklarar

sig inte kunna biträda revisionens förslag angående avvecklingen

av statsbidraget. Stadsförbundets styrelse anför i denna sak följande.

Till en början torde kunna diskuteras huruvida man redan efter en över­

gångsperiod om tre år skall påbörja sådan avveckling av statsbidraget. Enligt

styrelsens mening är denna övergångstid alltför kort för att man skall kunna

uppnå det angivna syftet med en så friktionsfri övergång som möjligt. Ut­

redningen har i detta sammanhang framhållit, att det finns anledning antaga

att den realmässiga ökningen av det kommunala skatteunderlaget kommer

att fortsätta samt att kommunerna därigenom kan beräknas få ökade möj­

ligheter att bära den inkomstminskning som de höjda ortsavdragen förorsa­

kar. Man hävdar också, att kommunerna skall kunna anpassa sina utgifter

med hänsyn till det framtida skattebortfallet genom ortsavdragsreformen.

Emellertid medger man att svårigheterna för kommunerna att skära ned

utgifterna är betydande. Styrelsen vill i anslutning till sistnämnda uttalande

framhålla, att det för närvarande får anses uteslutet att räkna med att kom­

munerna skulle i någon utsträckning som i förevarande sammanhang har

betydelse kunna minska sina utgiftsbehov. Tvärtom synes den hittillsvarande

utvecklingen ge vid handen att utgiftsbehovet stiger icke bara i takt med

utan snabbare än den allmänna välståndsökningen. Det ständigt ökade

trycket på utgiftssidan är ett klart konstaterbart faktum för städernas del

och någon anledning att förutsätta en omsvängning i denna tendens torde

icke föreligga. Till stöd för denna åsikt kan, vid sidan av allmänt höjda

fordringar på de kommunala institutionerna, bl. a. åberopas utvidgade stat­

Kiingl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957

60

liga anspråk på kommunerna, krav på ökad skattefinansiering av investe­

ringarna samt den fortgående minskningen av statsbidragens realvärde. Den

av utredningen ifrågasatta beskärningen av de kommunala utgifterna lär så­

ledes ge upphov till svårlösta problem och skulle komma att ogynnsamt

påverka den kommunala reformpolitiken.

Styrelsen påpekar vidare att revisionen genom att låta reduceringen av

statsbidraget ske med ledning av kommunernas relativa skattekraft låtit

ortsavdragsreformen aktualisera den svårbedömbara frågan om skatte­

utjämning olika kommuner emellan. Styrelsen kan för sin del inte godta

förslaget att sammankoppla dessa båda frågor. Det ligger i sakens natur,

säger styrelsen, att för bedömningen av denna fråga kräves vida grundligare

överväganden än som kunnat ägnas däråt i förevarande sammanhang. Sty­

relsen anser därför att till frågan om och i vilken omfattning statsbidraget

skall avvecklas ställning inte bör tagas utan en föregående utredning, som

allsidigt klargör verkningarna för kommunerna av en sådan avveckling.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser den föreslagna kompensationstidens

längd, tillhopa åtta år, vara väl kort för att kommunerna skall kunna an­

passa sig efter de högre ortsavdragen.

En kraftigare reducering av statsbidraget än den

revisionen föreslagit förordas av länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus,

Skaraborgs och Kopparbergs län samt Svenska företagares riksförbund

ävensom i andra hand av näringslivets skattedelegation och skattelindrings-

nämnden.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus lån anför att om vikt skall fästas

vid att förlusten i skatteunderlag egentligen är en kommunernas egen sak

att ansvara för, man bör redan under åttaårsperioden sikta mot en total

avveckling av statsbidraget för ett större antal kommuner. Nära till hands

ligger enligt länsstyrelsens mening att statsbidraget i varje fall bör indras i

de kommuner, där skattekraften överstiger medelskattekraften. Länsstyrel­

sen framhåller även att farhågorna för att en snabb avveckling av stats­

bidraget skulle kunna leda till skatteskärpningar inte bör överbetonas. Ett

flertal faktorer blir dock, säger länsstyrelsen, till sist avgörande för de kom­

munala utdebiteringarnas höjd.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser, att reduceringen av bidraget under

bidragstiden bör ske i en sådan takt, att vid bidragstidens slut bidraget helt

upphört i alla andra kommuner än de i fråga om skattekraft allra sämst

ställda.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län och Svenska företagares riksförbund anser

att vid reduceringen av statsbidraget större hänsyn bör tagas till den ökning,

som kan ske av skatteunderlaget i en kommun. Förstnämnda remissinstans

uttrycker saken så att i samma mån som skatteunderlaget på grund av

höjda taxeringar ökar, i samma mån bör statsbidraget kunna minskas, efter­

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957

61

som kommunerna ändock får täckning för skattebortfallet. Om skatteunder­

laget framdeles bleve lika stort som vid 1957 års taxering, då de nu gäl­

lande ortsavdragen tillämpas, skulle enligt länsstyrelsens mening statsbi­

drag måhända inte behöva ifrågakomma.

Skattelind ring snämnden diskuterar i sitt yttrande frågan om hur avveck­

lingen av statsbidraget skall kunna anknytas till lösandet av frågan om en

allmän kommunal skatteutjämning och framhåller att det tidigare ansetts

vara en utgångspunkt för lösandet av frågan att inte landstingen och sanno­

likt inte heller de kyrkliga kommunerna skulle bli delaktiga av ett allmänt

skatteutjämningsbidrag utan att ett sådant endast skulle komma de borger­

liga primärkommunerna till del. Det har vidare ansetts uteslutet att primär­

kommuner, vilkas skattekraft ligger högre än medelskattekraften i riket,

kunde komma med. Enligt revisionens förslag skulle reducerat statsbidrag

komma att kvarstå i sammanlagt 69 sådana kommuner. Ett förslag att lösa

den kommunala skatteutjämningsfrågan med början från år 1966 skulle

alltså, säger nämnden, starta med att taga från nämnda primärkommuner,

landstingen och de kyrkliga kommunerna deras då kvarstående statsbidrag

för att skaffa medel att ge åt verkligt behövande kommuner, försåvitt inte

statsmedel i annan ordning kunde ställas till förfogande. Enligt nämndens

mening är detta ett olämpligt och politiskt svårbemästrat utgångsläge för

lösningen av de kommunala skatte ut jämningsfrågorna. Ett accepterande

av revisionens relativt långsamma avskrivning av statsbidraget till och med

år 1965 torde enligt nämndens mening med största sannolikhet medföra att

varje mera vittsyftande grepp att lösa den kommunala skatteutjämningen

måste vänta ytterligare ett antal år efter 1965. En sålunda förlängd över­

gångstid synes även olämplig därför att man i viss mån försvårar möjlighe­

terna att vid behov ytterligare höja ortsavdragens nivå. Om man inte är

beredd att taga de nu nämnda konsekvenserna av en förlängd övergångstid,

lärer man enligt nämndens mening vara tvungen att välja en snabbare av­

skrivning. Skattelindringsnämnden anser att detta kan ske genom att man

genomför en fullständig avveckling av statsbidraget i sådana kommungrup­

per, till vilka skatteutjämningsbidrag kan förutsättas inte komma att utgå.

Dit räknar nämnden primärkommuner med skattekraft överstigande medel­

skattekraften i riket.

Beträffande en fullständig avveckling av ett statsbidrag till landstingen i

anledning av ortsavdragsreformen anför skattelindringsnämnden.

Om ett rimligt utgångsläge för lösningen av skatteutjämningsfrågan från

och med år 1966 förutsätter, att statsbidraget för landstingens del skall vara

helt eller delvis avskrivet, beror på om man anser sig kunna räkna med att

detta slag av kommuner skall bli delaktiga av ett allmänt skatteutjämnings­

bidrag. Kan man räkna med att sådant bidrag skall utgå till flertalet av de

landsting, vilkas medelskattekraft understiger medelskattekraften i riket,

skulle ju 1966 ett kvarstående kompensationsbidrag liksom för de sämre

ställda primärkommunerna kunna evalveras i ett skatteutjämningsbidrag.

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

62

Om man icke anser detta vara en möjlig lösning utan förutsätter att den all­

männa skatteutjämningen skall utgå endast till primärkommuner efter

deras skattekraft och skattetryck, skulle en avskrivning till fullo av lands­

tingsbidragen vara erforderlig för uppnående av ett gynnsamt utgångsläge

för skatteutjämningsfrågans lösning fr. o. m. nämnda år.

Det är givet att ett skatteutjämningsbidrag till landstingen ur rättvise­

synpunkt kan möta den invändningen, att bidraget skulle komma alla

skattebetalarna i landstingsområdet tillgodo, såväl de personer som hör

hemma i kommuner med lågt skatteunderlag och hög utdebitering som per­

soner i kommuner med högt skatteunderlag eller låg utdebitering, och att

utjämningseffekten blir större, om bidraget ges endast till de ogynnsamt

ställda primärkommunerna.

En avskrivning av statsbidragen för alla landstingens del skulle givetvis

•— i förening med de ständigt vidgade förvaltningsuppgifterna för denna

kommungrupp — kunna medföra avsevärda utdebiteringshöjningar, sär­

skilt om skatteunderlaget icke fortsätter att stiga, och härigenom för med­

borgarna i kommuner med svag skattekraft kunna leda till ett alltför högt

sammanlagt skattetryck. Svårigheterna för dessa kommuner måste då för­

utsättas under övergångstiden avskärmade genom skattelindringsbidrag en­

ligt de provisoriskt förbättrade grunder, som nämnden förut påyrkat. Nämn­

den förutsätter tillika att, om överflyttande av nya förvaltningsuppgifter på

landstingen sker, statsbidragen blir så avvägda att kostnaderna för de nya

uppgifterna icke motverkar skatteutjämningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957

Departementschefen

Revisionens förslag att samtliga kommuner under de tre första åren efter

ortsavdragsreformens genomförande skall erhålla statsbidrag i sådan ut­

sträckning, att bidraget i princip medför full täckning för

inkomstbortfallet, har mött invändningar i ett par remissyttranden. Man

har därvid bland annat hävdat att kostnaderna för reformen redan från

början borde delas mellan staten och kommunerna. Det har i det samman­

hanget framhållits att vid genomförandet av 1950 års ortsavdragsreform

en sådan uppdelning ägde rum.

Med anledning härav vill jag erinra om att 1950 års reform visserligen

byggde på den principen att staten endast delvis skulle kompensera kom­

munerna genom direkta statsbidrag. Samtidigt genomfördes emellertid en

jämkning av de statliga skatteskalorna så att inga skattskyldiga skulle

behöva vidkännas en skärpning av sin totala skatt. Då det nu göres gäl­

lande, bl. a. av näringslivets skattedelegation, att en bidragsgivning i den ut­

sträckning kommunalskatterevisionen föreslagit, skulle innebära ett från­

gående av tidigare intagna principiella ståndpunkter, vill jag bestämt hävda

att så icke är fallet. Frågan gäller i stället i vilken omfattning man avser

att åstadkomma en skattelindring genom en höjning av de kommunala

ortsavdragen.

Redan i direktiven för kommunalskatterevisionen uttalade jag att en

63

ortsavdragsreform bör vara att se som ett led i en allmän skattesänkning

med särskild tonvikt på de mindre inkomsttagarna. Revisionen har visat

att om kommunerna inte skulle kompenseras för inkomstbortfallet, den

sammanlagda utdebiteringen till primärkommun och landsting kan beräk­

nas komma att i genomsnitt öka med cirka 2 kronor per skattekrona. I de

av revisionen speciellt undersökta kommunerna varierar emellertid utde­

biteringsökningen i fråga om den primärkommunala utdebiteringen mellan

0: 79 och 4: 05 kronor per skattekrona samt beträffande den sammanlagda

utdebiteringen till primärkommun och landsting mellan 1:47 och 4:88

kronor per skattekrona. I landstingen beräknas den genomsnittliga utde­

biteringsökningen till 0: 65 kronor per skattekrona men ökningen varierar

i olika landsting mellan 0: 41 och 1: 17 kronor per skattekrona.

Revisionen har framhållit att om man vill upprätthålla målsättningen

om en allmän skattesänkning lär det icke finnas någon annan väg att gå

än att låta staten vid reformens genomförande ersätta kommunerna för

inkomstbortfallet. På något längre sikt bör det däremot finnas goda ut­

sikter till att flertalet kommuner skall kunna anpassa sig till de nya av­

dragen, så att den skattelättnad som en höjning av avdragen nu ger skall

bli bestående. Bidraget bör sålunda närmast ha till syfte att underlätta en

sådan anpassning. Denna principiella uppfattning om grunden för stats-

bidragsgivningen har också under remissbehandlingen omfattats av prak­

tiskt taget alla de remissinstanser, som tillstyrkt att statsbidrag skall utgå.

Jag kan för egen del instämma i denna uppfattning.

Med det nu anförda har jag också tagit ställning till det förslag som fram­

lagts av skattelindringsnämnden. Såsom framgår av den tidigare läm­

nade redogörelsen för nämndens yttrande har nämnden ifrågasatt om icke

en viss utdebiteringshöjning borde få slå igenom hos kommuner med rela­

tivt god skattekraft. I likhet med kommunalskatterevisionen anser jag

emellertid att även de i fråga om tillgången på skatteunderlag bättre ställda

kommunerna bör få skälig tid till anpassning. I annat fall kommer orts-

avdragshöjningen att omedelbart leda till ökad kommunal utdebitering och

sålunda i dessa kommuner göra skattelättnaden mindre än i andra kom­

muner samt till och med för vissa skattskyldiga medföra en höjd beskatt­

ning. Jag kan sålunda icke biträda nämndens förslag i denna del.

Nämnden har i det sammanhanget tagit upp den kommunala skatteut-

jämningsfrågan. Enligt nämndens mening skulle begränsningen i den fulla

kompensationen frigöra medel som omedelbart skulle kunna tagas i an­

språk för skatteutjämnande åtgärder. Kommunalskatterevisionen har i sitt

betänkande starkt understrukit att det råder ett nära samband mellan frå­

gan om de mindre bärkraftiga kommunernas möjligheter att anpassa sig

till de nya kommunala ortsavdragen och frågan om den kommunala skatte-

utjämningen i stort. Enligt revisionens mening bör skatteutjämningspro-

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957

04

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

blemen snarast upptagas till prövning. En lösning av dessa problem utgör,

framhåller revisionen, en förutsättning för att statsbidraget i anledning

av en ortsavdragsreform skall kunna minskas och eventuellt helt avvecklas

i de i fråga om tillgången på skatteunderlag svagare kommunerna.

Frågan om en effektiv och efter rationella grunder uppbyggd allmän

kommunalskatteutjämning hör, det är jag fullt medveten om, i dagens läge

till de mera angelägna uppgifterna på kommunalbeskattningens område. I

ett visst hänseende kommer en bidragsgivning enligt det system, som kom-

munalskatterevisionen förordat, att ha skatteutjämnande verkningar. Ut­

redningen föreslår nämligen att den reducering, som skall äga rum under

åren 1961—1965, skall ske med beaktande av kommunernas relativa skatte­

kraft. Att därutöver — utan att frågan varit föremål för närmare utred­

ning — redan nu binda sig för direkta åtgärder på detta område är jag

emellertid inte beredd till. Jag vill i sammanhanget erinra om att frågan

om en effektiv kommunal skatteutjämning behandlades i motioner till 1956

års riksdag. I utlåtande nr 212 uttalade statsutskottet att det ställde sig

positivt till kravet på en utredning av hithörande frågor. Med hänsyn till

sambandet mellan dessa frågor och frågan om en kommunal ortsavdrags­

reform fann utskottet det dock mest ändamålsenligt att den av utskottet

förordade utredningen igångsättes först sedan ortsavdragsreformen beslu­

tats och förutsättningarna i detta hänseende klarlagts. Riksdagen godkände

utskottsutlåtandet. Det är min avsikt att så snart riksdagen tagit ställning

till frågan om en höjning av de kommunala ortsavdragen och därmed sam­

manhängande statsbidragsfrågor begära bemyndigande att tillkalla särskilda

sakkunniga för att utreda frågan om den kommunala skatteutjämningen.

Skattelindringsnämnden har förklarat sig anse att ett godtagande av

revisionens förslag beträffande statsbidragssystemets allmänna utformning

skulle skapa ett olämpligt utgångsläge för en lösning av den kommunala

skatteutjämningsfrågan. Jag är angelägen understryka att jag inte upp­

fattat revisionens förslag i detta hänseende på samma sätt som skattelind­

ringsnämnden. Revisionens förslag innebär enligt mitt sätt att se, att en

fullständig avveckling av detta bidrag i sinom tid skall kunna ske i alla

kommuner. Att revisionen endast föreslagit en avskrivningsplan fram till

och med år 1965 beror på att revisionen ansett sig inte kunna för längre tid

överblicka kommunernas möjligheter att anpassa sig till de höjda ortsavdra­

gen. Under den första avskrivningsperioden skall statsbidraget helt avveck­

las i de allra bäst ställda kommunerna, vilka ju inte kan räkna med att

komma i åtnjutande av ett allmänt skatteutjämningsbidrag. I de kom­

muner åter, där bidraget helt eller delvis finnes kvar år 1965, skall takten i

den fortsatta reduceringen bli beroende av de olika åtgärder, som vid denna

tidpunkt redan vidtagits eller som då kan komma att vidtagas i skatte­

utjämnande syfte. I den mån en ytterligare avveckling kommer till stånd efter

år 1965 för vissa kommuner samtidigt som andra kommuner får ökat stöd

65

genom skatteutjämnande åtgärder kan detta inte, såsom skattelindrings-

nämnden synes mena, rimligen anses innebära en överflyttning av medel

från den ena kommunen till den andra.

Såsom tidigare nämnts har stadsförbundet ansett att frågan om redu­

ceringen av statsbidraget borde ytterligare utredas. Stadsförbundet har

därvid pekat på de olika omständigheter, som enligt förbundets mening

kan försvåra den avsedda anpassningen till de nya ortsavdragen. Förbundet

har dessutom ansett att avskrivningsskalans anknytning till kommunernas

relativa skattekraft aktualiserat den allmänna skatteutjämningsfrågan. I

anledning av vad stadsförbundet anfört vill jag understryka vad jag

tidigare anfört, nämligen att det statliga bidraget till kommunerna lämnas

för att underlätta kommunernas anpassning till de nya ortsavdragen. I och

för sig finns det självfallet ingen grund för att staten för obestämd tid

framåt skall kompensera kommunerna för inkomstbortfallet i anledning

av ortsavdragshöjningen. I all synnerhet gäller detta de bäst ställda kom­

munerna. Anpassningsmöjligheterna måste emellertid bedömas under hän­

synstagande till kommunernas sinsemellan olika bärkraft. Någon annan

godtagbar mätare på bärkraften än den revisionen föreslagit, nämligen

antalet skattekronor per invånare, torde icke stå till buds. Jag vill fram­

hålla, att denna mätare på bärkraften hittills godtagits i olika sammanhang,

och jag anser det naturligt att så sker även i förevarande avseende.

I fråga om övergångstidens längd innebär revisionens förslag

att under åren 1958, 1959 och 1960 bidraget skall utgå till alla kommuner

och utgöra full kompensation samt att under de följande fem åren — alltså

åren 1961—1965 — bidraget i vissa kommuner skall successivt minskas

och i en del fall helt avvecklas. Beträffande först frågan om under vilken tid

full kompensation skall utgå har i vissa remissyttranden föreslagits en

begränsning av denna tid till ett år. I andra remissyttranden har däremot

gjorts gällande att den ifrågavarande tidrymden är för kort för att möjlig­

göra en anpassning av den kommunala ekonomin till de nya ortsavdragen.

Då revisionens förslag i denna del får anses utgöra en lämplig avvägning

mellan de olika intressen som här påkallar beaktande, anser jag mig kunna

biträda förslaget i denna del. Vad sedan angår frågan om det antal år,

under vilka den första reduceringen av statsbidraget skall pågå, har de

flesta remissinstanserna godtagit förslaget om en femårig avskrivningstid.

Skattelindringsnämnden har från sina utgångspunkter förordat en avskriv­

ningstid av sju år, kombinerad med full kompensation under endast ett år.

Jag anser mig för min del kunna tillstyrka revisionens förslag.

Under hänvisning till det anförda förordar jag alt statsbidragssystemet

i anledning av den kommunala ortsavdragsreformen utformas i huvud-

5 — Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 sand. Nr 97

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

66

saklig överensstämmelse med vad kommunalskatterevisionen föreslagit.

I det följande kommer jag att närmare beröra vissa speciella frågor rörande

statsbidragets konstruktion.

Kungi. Maj. ts proposition nr 97 år 1957

VII. De närmare grunderna för beräkning av statsbidraget

A. Omräkning av 1957 och 1958 års skatteunderlag

Revisionen

Revisionen framhåller att en omräkning av 1957 och 1958 års skatteunder­

lag torde vara erforderlig för att fastställa utdebiteringssiffrorna för den

preliminära skatten för åren 1958 och 1959. Revisionen erinrar därvid att

om förslaget till höjda kommunala ortsavdrag genomföres vid 1957 års

riksdag, de nya avdragen tidigast kan tillämpas i fråga om 1958 års preli­

minära skatt samt vid 1959 års taxering. Skatteunderlagen vid 1957 och

1958 års taxeringar, vilka skatteunderlag enligt gällande regler för den

kommunala utdebiteringens fastställande skall bilda grundvalen för ut-

debiteringssatserna beträffande 1958 och 1959 års preliminära skatt, kom­

mer därför att fastställas med utgångspunkt från nu gällande ortsavdrag.

Vid bestämmandet av dessa utdebiteringssatser måste emellertid beaktas

den reducering av skatteunderlagen, som ortsavdragshöjningen medför. I

annat fall riskerar man enligt revisionens mening att utdebiteringssiffrorna

kan bestämmas till för låga belopp och att kommunerna till följd härav vid

kommande avräkning med statsverket i fråga om kommunalskattemedlen

kan göra skatteförluster.

Om utdebiteringssatserna för åren 1958 och 1959 alltså måste grunda sig

på det skatteunderlag, som skulle ha förelegat om de nya ortsavdragen hade

gällt redan vid 1957 och 1958 års taxeringar, måste enligt revisionens upp­

fattning kommunerna, när nämnda utdebiteringssatser skall fastställas, ha

kännedom om storleken av det statsbidrag, som i princip skall kompensera

kommunerna för inkomstbortfallet. För att bestämma detta statsbidrag torde

det, anser revisionen, vara erforderligt att i varje kommun inkomstbortfal­

let på något sätt beräknas. Den vid omräkningen av 1957 års skatteunderlag

konstaterade skatteunderlagsminskningen anses kunna utnyttjas för att be­

stämma statsbidraget. Revisionen diskuterar frågan om den sålunda kon­

staterade minskningen skall vara grundläggande för statsbidraget även un­

der de övriga år, då statsbidrag föreslås skola utgå. Revisionen anför här­

vidlag.

På grund av olika omständigheter, t. ex. inkomstutvecklingen och föränd­

ringarna i antalet skattskyldiga inom kommunen, blir nämligen skatteun-

derlagsbortfallet inte exakt detsamma från år till år. Syftet med statsbidrags-

givningen vid en ortsavdragsreform kan emellertid inte anses vara att staten

allt framgent skall garantera kommunerna en fullständig täckning av det

68

avdragskategori och ortsgrupp. De vid multiplikationen erhållna talen utgör

det skatteunderlagsbortfall, som ortsavdragsreformen medför för dessa

skattskyldiga. I den fjärde gruppen summeras de beskattningsbara inkoms­

ter, som åsatts ifrågavarande skattskyldiga. Den därvid erhållna summan

utgör det av ortsavdragsreformen förorsakade skatteunderlagsbortfallet för

denna ortsavdragskategori. Summan av skatteunderlagsbortfallet inom de

olika grupperna utgör det totala skatteunderlagsbortfall, som uppstår i ve­

derbörande kommun på grund av de höjda ortsavdragen.

Vid omräkningen bör i fråga om samtaxerade äkta makar och skattskyl­

diga med partiella ortsavdrag enligt revisionens mening tillämpas samma

regler som år 1951. Då — såsom i det följande kommer att närmare utvecklas

— revisionen föreslår att maximibeloppet för det särskilda avdraget för ned­

satt skatteförmåga vid den kommunala taxeringen på grund av ortsavdrags-

höjningen skall nedsättas från sitt nuvarande provisoriska belopp, 5 000 kro­

nor, till 3 000 kronor, bör vid omräkningen hänsyn tagas till de fall, då skatt­

skyldiga beviljats sådant särskilt avdrag mellan 3 000 och 5 000 kronor. Re­

visionen föreslår att vid omräkningen inte skall medtagas skattskyldiga, som

vid 1957 års taxering till kommunal inkomstskatt påförts beskattningsbar in­

komst och därvid beviljats extra avdrag med 4 000 kronor eller högre belopp.

För dessa skattskyldiga förutsättes det sålunda vid omräkningen att orts­

avdragsreformen inte föranleder ändring i de beskattningsbara inkomsterna.

Revisionen erinrar att man år 1951 ansåg sig från den eljest föreskrivna

mera noggranna omräkningen kunna undantaga sådana städer utanför

landsting, vilka som exempelvis Stockholm med säkerhet kunde antas inte

ifrågakomma till provisorisk skatteersättning. Eftersom revisionen för­

ordar att alla kommuner vid övergången till de nya ortsavdragen skall

komma i åtnjutande av statsbidrag, bör enligt revisionens mening de nyss­

nämnda mera detaljerade reglerna för omräkningen tillämpas i alla kom­

muner.

Omräkningen föreslås skola — liksom år 1951 — ankomma på de lokala

skattemyndigheterna (häradsskrivarna och kronokamrerarna). Omräk­

ningen anses böra vara slutförd i Stockholm den 31 juli och i landet i öv­

rigt den 15 juli 1957. För vt t i någon mån underlätta de lokala skatte­

myndigheternas arbete föreslås tidpunkten för avlämnandet av avskrifterna

av 1957 års taxeringslängder till länsstyrelser och kommuner framflyttad

från den 15 till den 31 juli 1957.

Kostnaderna för omräkningen beräknas — med utgångspunkt från att

extra arbetskraft måste anställas med ersättning motsvarande en veckas

lön till kanslibiträde — till sammanlagt omkring 60 000 å 70 000 kronor,

därav något över hälften belöper på häradsskrivarkontoren och återstoden

på de lokala skattemyndigheterna i städer med egen uppbördsförvaltning.

Med hänsyn till den ringa kostnad, som uppstår för dessa städer, bör enligt

revisionens uppfattning som ett villkor för åtnjutande av statsbidrag i an­

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957

69

ledning av ortsavdragshöjningen föreskrivas, att i stad med egen uppbörds-

förvaltning den lokala skattemyndigheten skall utan särskild ersättning av

statsverket verkställa den erforderliga omräkningen av skatteunderlaget.

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957

Remissyttrandena

Revisionens förslag att en omräkning endast skall ske av skatteunder­

laget vid 1957 års taxering för att klarlägga storleken av det skatteunder-

lagsbortfall, som uppstår genom ortsavdragshöj ningen, tillstyrkes eller läm­

nas utan erinran av samtliga remissinstanser. Styrelsen för Svenska stads­

förbundet uttalar emellertid viss tveksamhet. Styrelsen anför.

Måhända kan vissa invändningar resas mot metoden att enbart den vid

omräkning av 1957 års skatteunderlag konstaterade skatteunderlagsminsk-

ningen skall vara grundläggande för de blivande statsbidragen. Därigenom

att skatteunderlagen i kommunerna befinner sig i stadigt stigande medför

detta icke den fullständiga kompensation som en årlig omräkning av skatte­

underlaget skulle innebära. De sakkunniga har emellertid mot systemet

med en årlig omräkning gjort vissa invändningar av i huvudsak administra­

tiv och teknisk natur. Dessa synpunkter kan enligt styrelsens mening moti­

vera det av de sakkunniga förordade tillvägagångssättet.

Länsstyrelserna i Uppsala och Örebro län, Sveriges häradsskrivarförening

och Föreningen Sveriges kronokamrerare föreslår att tidpunkten för omräk­

ningens slutförande framflyttas till den 31 juli 1957. Länsstyrelsen i Upp­

sala län anför härvidlag att den för omräkningen tillmätta tiden är för

knappt tilltagen, om arbetet skall föreligga färdigt till den 15 juli, eftersom

det visat sig svårt att få taxeringsarbetet avslutat inom föreskriven tid. Sve­

riges häradsskrivarförening understryker att det merarbete omräkningen

innebär, inte utan vidare kan inpressas i de vid denna tid på året synner­

ligen svåra arbetsförhållandena på häradsskrivarkontoren. Föreningen

Sveriges kronokamrerare framhåller att ett framflyttande av tidpunkten

knappast behöver medföra några nackdelar för berörda parter (kommu­

nala förvaltningar och landsting).

Länsstyrelsen i Södermanlands län anser slutligen att revisionen beräk­

nat kostnaderna för omräkningsarbetet till för lågt belopp. Länsstyrelsen

anser att för varje häradsskrivarkontor bör anslås två veckors lön till kansli­

biträde.

Departementschefen

Revisionens förslag angående omräkning av 1957 och 1958 års skatteun­

derlag, som tillstyrkts eller lämnats utan erinran av de flesta remissinstan­

serna, finner jag mig i huvudsak kunna biträda. Liksom revisionen anser

jag att det skatteunderlagsbortfall, som konstateras vid omräkningen av

1957 års skatteunderlag, bör utgöra grundvalen för statsbidraget i fortsätt­

ningen.

70

Beträffande omräkningens tekniska utförande har jag inte något att er­

inra mot vad revisionen föreslagit. Bestämmelser härom torde få utfärdas

i administrativ ordning.

Vissa remissinstanser har förordat att tidpunkten för slutförandet av 1957

års omräkning skall ändras från den 15 till den 31 juli 1957. Då detta inte

torde vålla någon egentlig olägenhet och de lokala skattemyndigheterna här­

igenom skulle beredas större möjlighet att inordna omräkningsarbetet i den

normala arbetsrutinen, förordar jag att tidpunkten för arbetets avslutande

fastställes till den 31 juli 1957.

Bevisionens förslag att framflytta tidpunkten för insändande av avskrif­

terna av 1957 års inkomstlängder från den 15 till den 31 juli 1957 samt be­

träffande kostnaderna för omräkningsarbetet har inte föranlett erinringar

från remissinstansernas sida. Jag tillstyrker dessa förslag. I en blivande kun­

görelse om statsbidraget bör som ett villkor för åtnjutande av statsbidrag

föreskrivas att i stad med egen uppbördsförvaltning den lokala skattemyn­

digheten skall utan särskild ersättning av statsverket verkställa erforder­

liga omräkningar.

Skulle de på statsverket belöpande kostnaderna för omräkningsarbetet,

vilka i huvudsak torde komma att belöpa på budgetåret 1957/58, inte kunna

rymmas inom vederbörliga anslagsposter i avlöningsstaten för häradsskri-

varna för detta budgetår, torde Kungl. Maj :t sedermera få lämna med­

givande till erforderliga överskridanden av dessa poster, vilka inte är maxi­

merade av riksdagen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957

B. Den tekniska utformningen av det nya statsbidraget

Revisionen

I sitt betänkande diskuterar revisionen olika metoder för utformningen

av det nya statsbidragssystemet. Revisionen har därvid undersökt om inte

kompensationen till kommunerna skulle kunna ges på ett sådant sätt att

staten övertar vissa kommunala kostnader. Men revisionen anför härvidlag.

Att inom ramen för nuvarande former för statsbidragsgivning till kom­

munerna kunna åstadkomma ett system, som medför en sådan höjning

av statsbidragen till viss eller vissa av kommunerna bedrivna verksam­

hetsgrenar, att de olika kommunerna sinsemellan erhåller en någorlunda

riktig kompensation för inkomstbortfallet till följd av de höjda ortsavdra-

gen, anser vi emellertid så gott som utsiktslöst. Ett statsbidragssystem i

anledning av en ortsavdragsreform, som i varje fall under de första åren

medger kommunerna full kompensation för inkomstbortfallet, torde näm­

ligen — såsom tidigare framhållits — kräva betydande kostnader. Möjlig­

heterna är därför mycket små att finna en kommunal verksamhetsgren,

som är så beskaffad, att en eventuell bidragshöjning kan rymmas inom

den nuvarande kommunala kostnadsramen utan att staten helt svarar för

verksamheten. Den nuvarande statsbidragsgivningen till kommunerna är

71

också till sin natur så komplicerad och så oenhetligt uppbyggd, att be­

tydande svårigheter måste möta att i gällande system inarbeta ett stats­

bidrag av den storlek, varom nu är fråga. Skulle staten som en kompen­

sation till kommunerna för en ortsavdragsreform nödgas helt bestrida

kostnaderna för en av kommunerna hittills med hjälp av statsmedel be­

driven verksamhetsgren, kan ju detta knappast innebära annat än att

staten måste själv överta ansvaret för denna verksamhetsgren. Ett dylikt

övertagande måste i sin tur förutsätta omfattande administrativa och orga­

nisatoriska förändringar, vartill ställning inte kan tagas utan tidsödande

och ingående undersökningar.

Revisionen berör även möjligheterna att ge kompensationen den formen

att staten avstår från de kommunala bidragen till vissa folkpensionerings-

kostnader. Revisionen uppger att dessa bidrag för budgetåret 1957/58 be­

räknas uppgå till omkring 312 milj. kronor. Om statsbidragsfrågan skulle

lösas på detta sätt, kommer emellertid enligt revisionens mening statsbi­

draget att under de första åren inte medge kommunerna full täckning för

inkomstbortfallet och framför allt gynna kommuner med hög skattekraft,

vilka vanligen är minst känsliga för en ortsavdragshöjning. Det senare

följer, säger revisionen, redan av det förhållandet att dessa kommunbidrag

är uppbyggda på skattekraften i vederbörande kommun. En lösning efter

denna linje anses dessutom inte heller kunna lösa frågan om bidrag till

landstingen och municipalsamhällena för det bortfall av skatteunderlag,

som för dessa kommuners del kan beräknas uppstå vid en höjning av orts-

avdragen. Det frainhålles dessutom att vissa kommuner inte infört kommu­

nala bostadstillägg. För dessa kommuners del skulle ett statsbidragssystem

som det nu avhandlade inte få samma verkningar som för övriga kommuner.

Revisionen anser därför att ett övertagande från statens sida av vissa

kommunala kostnader, från de utgångspunkter revisionen bedömt kompen-

sationsfrågan, inte är en ändamålsenlig åtgärd att lösa denna fråga.

Såsom tidigare anförts har vid den av revisionen verkställda statistiska

undersökningen konstaterats, att en höjning av de kommunala ortsavdra-

gen till i nivå med de statliga medför en genomsnittlig minskning av den

kommunala skattekraften, mätt i antal skattekronor per invånare, med 5: 26

skattekronor. Revisionen har övervägt att anknyta ett blivande statsbidrag

till denna genomsnittliga skattekraftsminskning. Statsbidraget skulle i så

fall kunna framräknas genom att multiplicera nämnda belopp, avrundat

till 5:20 skattekronor, med folkmängden i kommunen och utdebiterings-

satsen. Eventuellt skulle den modifikationen vidtagas att statsbidraget be­

stämdes till 4: 80 i kommuner, tillhörande ortsgrupp II, 5: 00 i ortsgrupp III,

5: 20 i ortsgrupp IV och 5: 40 skattekronor per invånare i kommuner, till­

hörande ortsgrupp V. I det senare fallet skulle, säger revisionen, statsbidra­

get något mildra de ogynnsamma verkningar, som ett statsbidrag beräknat

med utgångspunkt från ett lika skattekrontal för alla ortsgrupper bar för

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

72

kommuner i ortsgrupp V. I kommuner, tillhörande ortsgrupperna II och

Hl. skulle bidraget därjämte komma att bättre svara mot den skattekrafts-

minskning, som vanligen kommer att uppstå i dessa kommuner till följd

av de höjda ortsavdragen. I landstingen skulle statsbidraget kunna beräk­

nas efter den ortsgrupp, som kommunerna inom landstingsområdet genom­

snittligen tillhör.

Beträffande detta statsbidragssystems verkningar anför revisionen.

Ett statsbidragssystem, utformat på detta sätt, skulle få betydande admi­

nistrativa fördelar. Systemet bleve enkelt att tillämpa. I princip erfordrades

endast kännedom om invånarantalet i kommunen och den utdebiteringssats,

efter vilken bidraget skulle beräknas. Härvidlag skulle man ha att välja

mellan utdebiteringssatsen för det år, under vilket bidraget skulle utgå, eller

den senast gällande utdebiteringssatsen, eller en genomsnittlig utdebite-

lingssats för en följd av år. Inte heller behövdes någon omräkning av 1957

och 1958 års skatteunderlag för att bestämma statsbidraget eller för att

tjäna till ledning vid fastställandet av utdebiteringssatserna för den preli­

minära skatten under åren 1958 och 1959. Dessa skulle nämligen schablon­

mässigt kunna fastställas med utgångspunkt från ett skatteunderlag, som

vore respektive 4: 80, 5: 00, 5: 20 och 5: 40 skattekronor per invånare

mindre än skatteunderlagen enligt 1957 och 1958 års taxeringar.

o I vissa hänseenden skulle emellertid det nu angivna statsbidragssystemet

få verkningar, som knappast skulle kunna accepteras. Kommuner, som hade

en för riket genomsnittlig skattekraft, finge full kompensation för det bort­

fall av skatteunderlag, som ortsavdragsreformen medförde. Kommuner med

en skattekraft över genomsnittet finge själva bära en del av detta bortfall.

Ju högre skattekraften vore desto mera finge kommunen själv bära av

inkomstminskningen till följd av de höjda ortsavdragen. För de kommuner

åter, vilkas skattekraft vore lägre än genomsnittet, komme statsbidraget

att uppgå till större belopp än som svarade mot den av ortsavdragsreformen

föranledda minskningen i skatteunderlaget. Ju lägre skattekraften vore i

förhållande till den genomsnittliga, desto mer komme statsbidraget att över­

stiga det belopp, som svarade mot inkomstbortfallet. Allmänt sett komme

statsbidraget att på grund härav få en skatteutjämnande effekt. För en

kommun med hög skattekraft skulle emellertid ett statsbidrag enligt de nu

angivna grunderna inte kunna förhindra en höjning av utdebiteringen. För

kommuner med låg skattekraft komme statsbidraget att medföra att ut­

debiteringen kunde sänkas.

Med hänsyn till de konsekvenser, som ett statsbidragssystem enligt de

angivna grunderna skulle få, anser sig revisionen inte kunna förorda det­

samma trots dess betydande administrativa fördelar. Revisionen framhåller

att då i de kommuner, vilka har en skattekraft högre än den genomsnittliga,

statsbidraget inte medger full täckning för inkomstbortfallet, som en följd

härav en utdebiteringshöjning kan bli nödvändig, varvid ortsavdragshöj-

ningens skattesänkande effekt till viss del går förlorad. Systemet anses

därför inte kunna förenas med önskemålet om en allmän skattesänkning

genom en höjning av de kommunala ortsavdragen.

Kungl. Maj. ts proposition nr 97 år 1957

Kungl. Maj. ts proposition nr 97 år 1957

73

Såsom tidigare omnämnts anser revisionen att man bör anknyta statsbi­

dragssystemet till den vid omräkningen av 1957 års skatteunderlag konstate­

rade skatteunderlagsminskningen. Två utvägar synes därvid enligt revisio­

nens uppfattning främst möjliga. Dessa två statsbidragssystem benämner

revisionen statsbidrag med ett i kronor bestämt belopp och statsbidrag med

tillskjutet skatteunderlag.

Ett statsbidragssystem med ett i kronor bestämt belopp kännetecknas

av att statsbidraget redan från början bestämmes till ett visst belopp, i kro­

nor räknat, som antingen utgår ograverat eller successivt minskas. Genom

omräkningen av 1957 års skatteunderlag konstateras den minskning av en

kommuns skatteunderlag, som ortsavdragshöjningen kan beräknas med­

föra. Denna minskning, som kommer att redovisas i ett visst antal skatte­

kronor, skall sedan omvandlas till ett i kronor bestämt belopp, som i stort

sett motsvarar den inkomstminskning, som uppstår genom att kommunen

får utdebitera på ett lägre skatteunderlag. Det erfordras därvid att man tar

ställning till vilken utdebiteringssats, som i vederbörande kommun skall

ligga till grund för statsbidraget. I detta hänseende har man enligt revi­

sionens mening att välja mellan utdebiteringssatsen för ett visst år eller

utgå från en genomsnittlig utdebiteringssats för ett antal år. Revisionen

anser för sin del att man härvidlag kan utgå från de siffror, som fastställts

för den preliminära skatten under åren 1954—1957.

Revisionen påpekar att detta system i stort sett är uppbyggt enligt samma

grunder, som gällde för den provisoriska skatteersättningen i anledning av

1950 års ortsavdragsreform. Därvid är emellertid att märka att utgångs­

punkten för ett system enligt dessa grunder nu blir en annan än år 1950, då

man ansåg att kommunerna själva skulle bära en utdebiteringshöjning av

en krona per skattekrona.

Ett statsbidragssystem med tillskjutet skatteunderlag innebär att staten

varje år, under vilket statsbidraget skall utgå, helt eller delvis garanterar

kommunerna det skatteunderlag, som faller bort genom ortsavdragshöj-

ningen. Staten tillskjuter alltså varje år ett visst skatteunderlag, som helt

eller delvis svarar mot skatteunderlagsminskningen, och detta skatteunder­

lag deltar i vanlig ordning i den kommunala repartiseringen. Utdebiterings-

siffran i kommunen fastställes därför varje år med utgångspunkt från det

samlade skatteunderlaget med däri ingående tillskjutet skatteunderlag.

Statsbidraget utgår varje år med ett belopp, som med hänsyn till den för

respektive år beslutade utdebiteringen svarar mot kommunalskatten på det

skatteunderlag, som staten garanterar.

Revisionen framhåller att det torde få anses vara till fördel om kom­

munerna vid sina överväganden i skilda hänseenden endast behöver räkna

med ett skattekrontal, som representerar det samlade skatteunderlaget. Re­

visionen erinrar vidare att ett statsbidrag med denna utformning kommer

alt för varje år anknyta till ett aktuellt utdebiteringsbehov, sådant detta

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 är 1957

återspeglas i den fastställda utdebiteringssatsen. Statsbidraget, som skall

representera vad som inom kommunen fallit bort i skatteunderlag på grund

av ortsavdragsreformen, anpassas därigenom automatiskt till förändringar

i den kommunala utdebiteringen.

Ett statsbidragssystem med den nu sist angivna utformningen anses böra

medföra att vissa modifikationer sker av stadgandena i 5 kap. 1953 års

kommunallag och motsvarande stadganden i övriga kommunallagar. Enligt

revisionens mening bör i en särskild lagstiftning regleras hur det kom­

munala utdebiteringsbehovet skall täckas för de år, under vilka statsbidrag

med tillskjutet skatteunderlag utgår. Denna lagstiftning anses böra gälla

för sådana kommuner eller andra kommunala samfälligheter, vilka avses

skola erhålla statsbidrag i anledning av den föreslagna ortsavdragshöj-

ningen och för vilka det i lag eller annan allmän författning är stadgat, att

deras medelsbehov skall, i den mån det inte fylles genom andra inkomster,

täckas genom utdebitering i förhållande till det antal skattekronor, som

enligt bestämmelserna i kommunalskattelagen vid senaste taxering påförts

de till kommunen eller samfälligheten skattskyldiga. Lagstiftningen förut-

sättes få följande innehåll.

För år, under vilket statsbidrag med tillskjutet skatteunderlag skall utgå

i anledning av ortsavdragsreformen, skall den utdebitering, som skall verk­

ställas för att täcka medelsbehovet för detta år, beräknas i förhållande till

det antal skattekronor, som enligt bestämmelserna i kommunalskattelagen

vid senaste taxering påförts de till kommunen eller samfälligheten skatt­

skyldiga, med tillägg för det antal skattekronor staten för nämnda år till­

skjuter. I fråga om utdebiteringen för åren 1958 och 1959 skall dessutom

gälla, att utdebiteringen skall fastställas i förhållande till det antal skatte­

kronor, som skulle ha påförts de skattskyldiga vid 1957 respektive 1958 års

taxering, om därvid tillämpats de kommunala ortsavdrag, som fastställts

att gälla från och med 1959 års taxering, med tillägg för det antal skatte­

kronor staten för år 1958 respektive 1959 tillskjuter.

Revisionen erinrar vidare att enligt 70 § kommunallagen det åligger kom­

munens styrelse att, sedan utgifts- och inkomststaten fastställts och beslut

om utdebitering till församling och skoldistrikt delgivits styrelsen, oför-

dröjligen underrätta länsstyrelsen om dels det belopp för skattekrona och

skatteöre, som bestämts till utdebitering för nästkommande år, dels det sam­

manlagda belopp, som för detta år beslutats till utdebitering på grundval av

det löpande årets taxering till kommunal inkomstskatt. Sistnämnda belopp

innefattar inte blott den summa, som den borgerliga kommunen beslutat

skall utdebiteras i form av preliminär skatt, utan även vad som av den

kyrkliga kommunen (församling, pastorat) beslutats till utdebitering. Be­

loppet ligger sedan till grund för beräkningen av det förskott, som kom­

munen skall erhålla av statsverket under det kommande året.

Revisionen anför härvidlag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957

75

Utav den speciella lagstiftning, som nyss föreslagits, torde följa alt detta

sammanlagda belopp kommer att avse vad som för det nästkommande året

beslutats till utdebitering på grundval av inte endast det löpande årets taxe­

ring till kommunal inkomstskatt utan jämväl det tillskjutna skatteunder­

laget. Då det sammanlagda beloppet är grundläggande för beräkningen av

kommunens förskott å inkomstskatt av statsverket under det kommande

året, följer därav att även statsbidraget kommer att utgå som ett förskott. I

annat fall måste en uppdelning ske av detta belopp och en sådan uppdel­

ning måste även komma till synes i den kommunala budgeten. Därmed

mister man emellertid de fördelar, som med det förevarande statsbidrags­

systemet är förenade med att kommunen i sina olika överväganden endast

skall behöva räkna med ett skatteunderlag.

Genom det nu skisserade systemet vinner man dessutom enligt revisio­

nens uppfattning den fördelen, att utbetalningen av statsbidraget, som ju

kan sägas vara en del av den kommunala inkomstskatten, kan anslutas till

och sammankopplas med det nuvarande systemet för utbetalning till kom­

munerna av dem tillkommande kommunal skatt och att alltså allt vad som

kommunen beslutat skall anskaffas genom utdebitering tillhandahålles och

utbetalas till kommunen i ett sammanhang.

I den redovisningsräkning, som länsstyrelsen enligt 73 § kommunallagen

och motsvarande stadganden i övriga kommunallagar har att senast den

8 mars överlämna till kommunen och som avser närmast föregående kalen­

derår, bör statsbidraget därför ingå i samma poster som kommunalskatte­

medlen. Statsbidraget skulle sålunda komma att ingå i kommunens fordran

hos statsverket vid ingången av året näst efter det, då beslut fattats om den

utdebiteringssats, som är grundläggande för statsbidraget.

Genom att utbetalningen av statsbidraget föreslås ske samtidigt med kom­

munalskattemedlen, kommer vid varje utbetalningstillfälle att till den bor­

gerliga kommunen i en post utbetalas vad som i form av allmän kommunal­

skatt och statsbidrag tillfaller såväl den borgerliga som den kyrkliga kom­

munen. Revisionen anser att det liksom i fråga om kommunalskattemedlen

torde få ankomma på kommunalnämnd respektive drätselkammare att till

kyrkoråd, skolråd eller särskild styrelse överlämna den del av statsbidraget,

som tillkommer kyrkliga samfällighet^’.

Vid valet mellan de båda statsbidragssystemen förordar revisionen för sin

del att statsbidraget bestämmes enligt systemet med tillskjutet skatteunder­

lag och anför.

Systemet med ett i kronor bestämt belopp är i stort sett uppbyggt enligt

samma principer, som tillämpades vid 1950 års ortsavdragsreform. Genom

att statsbidraget måste grundas på den genomsnittliga utdebiteringssiffran

för eu förfluten tid kommer bidraget inte att anpassa sig efter de föränd­

ringar, som kan uppstå i det kommunala utdebiteringsbehovet. Erfarenhe­

terna av 1950 års provisoriska ska nedsättning visar också att ett så kon­

struerat statsbidrag redan efter relativt kort tid framstår som föråldrat.

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957

Systemet med tillskjutet skatteunderlag anger på ett klart sätt själva

grunden för statsbidragsgivningen i anledning av ortsavdragsreformen,

nämligen att staten »skjuter till», helt eller delvis, det skatteunderlag, som

kommunen förlorat genom de höjda ortsavdragen. Genom att statsbidrags­

systemet anknyts till gällande regler för den kommunala utdebiteringens

fastställande och kommunalskattemedlens redovisning kommer statsbidra­

get att automatiskt anpassas till de förändringar, som under bidragstiden

kan ske i det kommunala utdebiteringsbehovet och i utdebiteringens storlek.

Såsom i annat sammanhang kommer att närmare utvecklas medför syste­

met även den praktiska fördelen, att någon omarbetning i allmänhet inte

blir erforderlig av nu gällande regler för skattegraderade speciella stats­

bidrag. Systemet torde slutligen till väsentliga delar tillgodose det krav

på enkelhet i administrativt hänseende, som uppställts i direktiven för vårt

uppdrag.

Med hänsyn till de fördelar, som ett statsbidragssystem med tillskjutet

skatteunderlag obestridligen har framför ett system med ett i kronor be­

stämt belopp, förordar vi att det nya statsbidraget utformas enligt systemet

med tillskjutet skatteunderlag. Vi fäster därvid särskilt avseende vid att

detta system på ett säkrare sätt ger kommunerna den kompensation för

ortsavdragshöjningen, som vi anser skälig.

Revisionen påpekar att genom att statsbidraget konstruerats på ett så­

dant sätt att det följer med variationerna i de kommunala utdebiterings-

satserna mellan olika år, varje förändring i den genomsnittliga utdebite­

ringen i rikets kommuner därför kommer att medföra att statens brutto­

kostnader för statsbidraget under olika år sjunker eller stiger, beroende på

förändringarna. Revisionen erinrar att under åren 1952—1956 föränd­

ringarna i den genomsnittliga kommunala utdebiteringen varit mycket små.

Revisionen anser det självfallet vanskligt att nu söka bedöma i vilken om­

fattning förändringar under bidragsåren kommer att ske i den genomsnitt­

liga utdebiteringen. Mot bakgrunden av de senaste årens utveckling anser

revisionen det dock vara befogat att anta att dessa förändringar inte kom­

mer att bli särskilt stora. Den omständigheten att statsbidraget anknutits

till de för varje år fastställda kommunala utdebiteringssatserna anses så­

lunda inte vara ägnad att ur kostnadssynpunkt inge särskilda betänk­

ligheter.

Revisionen föreslår att det skall ankomma på länsstyrelsen att varje år

fastställa storleken av det skatteunderlag som skall tillskjutas. Den vid om­

räkningen av 1957 års skatteunderlag konstaterade skatteunderlagsminsk-

ningen anses nämligen inte enbart skola bilda grundvalen för det skatte­

underlag, som staten varje år skall tillskjuta. Såsom i det följande kommer

att närmare anges bör till det vid omräkningen konstaterade skatteunderlags-

bortfallet läggas det antal skattekronor, som den nu utgående provisoriska

skatteersättningen representerar, varjämte summan av de båda talen bör

i viss utsträckning avjämnas. Då vidare statsbidraget i vissa kommuner

efter övergångstiden skall reduceras, måste detta ske på så sätt att det till­

77

skjutna skatteunderlaget successivt minskas. Dessa beräkningar anses

knappast kunna ankonnna på annan myndighet än länsstyrelse.

Sedan länsstyrelsen sålunda för varje kommun, till vilken statsbidrag

skall utgå, fastställt storleken av det skatteunderlag staten för det kom­

mande året skall tillskjuta, skall vederbörande kommunala myndigheter

underrättas härom. Med hänsyn till det kommunala budgetarbetet anser

revisionen att denna underrättelse bör ha utgått från länsstyrelsen senast

den 31 augusti.

Remissyttrandena

Så gott som samtliga remissinstanser, vilka uttalat sig i denna fråga, till­

styrker eller lämnar utan erinran revisionens förslag att statsbidraget skall

bestämmas enligt systemet med tillskjutet skatteunderlag och med anknyt­

ning till den för varje bidragsår bestämda utdebiteringen i vederbörande

kommun. Allmänt vitsordas att detta system äger betydande fördelar fram­

för ett statsbidrag, som redan från början bestämmes till ett fixt belopp,

varvid remissinstanserna särskilt fäst sig vid att det förordade statsbidrags­

systemet på ett säkrare sätt garanterar kommunerna täckning för det in­

komstbortfall, som uppstår genom ortsavdragshöjningen.

Skattelindringsnämnden anför sålunda att det föreslagna statsbidrags­

systemet principiellt sett fått en tekniskt lycklig utformning. Systemet torde

för kommunernas del te sig enkelt och lättillämpat och det anpassar sig väl

efter utdebiteringsbehovets skiftningar. I reglerna för de speciella och all­

männa skatteunderlagsreglerade statsbidragen föranleder det föreslagna

systemet enligt nämndens mening även minsta tänkbara anpassningssvå­

righeter.

Styrelsen för Svenska landskommunernas förbund uttalar sin tillfreds­

ställelse med den föreslagna bidragskonstruktionen och framhåller att sy­

stemet med tillskjutet skatteunderlag och anknytningen till den aktuella

utdebiteringen liksom avskrivningstabellens utformning i anslutning till

medelskattekraften och till de skilda kommunernas relativa skattekraft för

respektive år ger en viss garanti för att kommunerna verkligen får det

statsbidrag, som avsetts vid bidragets utformning.

Å andra sidan uttalar statskontoret en viss tveksamhet mot det förordade

systemet, eftersom detta enligt statskontorets mening kunde medföra att

kommunerna bleve mindre benägna att genom egna åtgärder minska bi-

dragsbehovet.

Den enda remissinstans, som direkt avstyrker revisionens förslag i denna

del, är riksräkenskapsverket. Enligt verkets mening kan metoden med till­

skjutet skatteunderlag i vissa lägen tänkas inbjuda till missbruk och detta

kanske just i de bättre ställda kommunerna. Metoden med ett i kronor be­

stämt belopp anser riksräkenskapsverket garantera större återhållsamhet

vid den kommunala utdebiteringens fastställande. Denna metod är dess­

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

78

utom lätt att räkna med och ur statsfinansiell synpunkt synes metoden

även vara att föredra. Vidare uppkommer inte heller problem i fråga om

statsbidragets samordning med den provisoriska skatteersättningen.

Några remissinstanser, nämligen länsstyrelserna i Östergötlands och

Västmanlands län, har berört den av revisionen diskuterade möjligheten att

anknyta det blivande statsbidraget i anledning av ortsavdragshöjningen till

den konstaterade genomsnittliga skattekraftsminskningen för rikets kom­

muner. Förstnämnda länsstyrelse ställer sig emellertid avvisande till meto­

den och anför.

Genom ett sådant system skulle man få till stånd en viss skatteutjämning

de olika kommunerna emellan men å andra sidan skulle en höjning av ut-

debiteringssatsen inte kunna undvikas i kommuner med hög skattekraft.

Härigenom skulle alltså önskemålet om en allmän skattesänkning genom

höjning av de kommunala ortsavdragen inte kunna realiseras. Genom det

skisserade systemets skatteutjämnande effekt skulle spännvidden mellan

nuvarande höga och låga skattesatser komma att minska. Ett sådant resul­

tat måste i och för sig framstå såsom önskvärt, eftersom det kommunala

skattetrycket härigenom skulle bli mera jämnt fördelat. Med hänsyn till det

rådande totala skattetrycket torde det emellertid för närvarande få anses

vara mera angeläget att samtliga skattskyldiga vinna lättnad även i den

kommunala beskattningen än att en viss skatteutjämning olika kommuner

emellan åvägabringas till priset av en höjning av de kommunala utskylderna

för inkomsttagare i vissa kommuner.

Under förutsättning att man — liksom skedde år 1950 — accepterar tan­

ken, att kommunerna, i varje fall de bärkraftigaste, skulle själva bära åt­

minstone en del av ortsavdragsreformens ekonomiska följder, anser läns­

styrelsen i Västmanlands län emellertid att den angivna metoden med an­

knytning till den genomsnittliga skattekraftsminskningen bör allvarligt

övervägas, inte minst med hänsyn till de administrativa fördelar, som me­

toden medför. Att metoden visserligen leder till att statsbidraget blir avvägt

med olika belopp i förhållande till kommunernas varierande bärkraft och

sålunda får en skatteutjämnande effekt kan länsstyrelsen inte finna vara

något i detta sammanhang ovidkommande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

Frågan huruvida den förordade metoden för statsbidraget genom sin

anknytning till den för varje år bestämda kommunala utdebiteringen skulle

kunna tänkas inbjuda till missbruk från kommunernas sida beröres av —

förutom statskontoret och riksräkenskapsverket — länsstyrelserna i Got­

lands och Hallands län, näringslivets skattedelegation och Sveriges hant­

verks- och småindustriorganisation.

Näringslivets skattedelegation framhåller sålunda att genom att kommu­

nala utgifter koncentreras till de år, då det av staten tillskjutna skatteun­

derlaget ännu inte i större utsträckning reducerats, utgiftsökningen delvis

79

synes kunna övervältras på statsverket. Visserligen drabbas under denna

tid även kommunmedlemmarna av höjd kommunal utdebitering, men denna

återhållande faktor förlorar enligt delegationens mening i betydelse vid

planering av kommunens ekonomi på längre sikt, eftersom kommunens ut­

gifter för framtiden kan i motsvarande grad nedbringas. Även om ett dylikt

medvetet utnyttjande av statsbidragssystemet måhända kan antas bli täm­

ligen sällsynt, befarar emellertid delegationen att ett statsbidrag av den

föreslagna omfattningen skulle verka återhållande på de sparvänliga kraf­

terna inom kommunerna. Delegationen anser därför att en gräns bör sättas

för de kostnader, varmed statsverket skall belastas. Till grund för beräk­

ning av statsbidraget bör inte få tillämpas högre utdebitering än den som

gällt inom kommunen för visst år eller i medeltal för vissa år före avdrags-

höj ningen.

En liknande uppfattning uttalas av Sveriges hantverks- och småindustri-

organisation och länsstyrelsen i Gotlands län, vilka förordar en anknytning

till den för år 1957 gällande utdebiteringen.

Länsstyrelsen i Hallands län påpekar att om risken för onödigt höga ut­

debiteringar under de närmaste åren efter reformens genomförande skulle

bedömas vara så stor, att den nödvändiggör en närmare granskning av de

kommunala utgiftsstaterna före statsbidragets fastställande, de väsentligaste

fördelarna ur administrativ synpunkt med det föreslagna statsbidragssyste­

met skulle gå förlorade.

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 är 1957

Departementschefen

Revisionen har redovisat olika metoder för den tekniska utformningen av

det nya statsbidragssystemet. Liksom revisionen anser jag att härvidlag i

främsta rummet valet bör stå mellan de metoder, vilka revisionen benämner

»statsbidrag med tillskjutet skatteunderlag» och »statsbidrag med ett i kro­

nor bestämt belopp». Revisionen har för sin del förordat den förstnämnda

metoden.

Så gott som samtliga remissinstanser har tillstyrkt systemet med tillskju­

tet skatteunderlag. Även enligt min uppfattning har denna metod vissa

bestämda fördelar framför metoden med ett i kronor bestämt belopp. Såsom

revisionen framhållit garanterar systemet på ett för kommunerna mer

tillfredsställande sätt än ett system med ett i kronor bestämt belopp kom­

munerna en ersättning för det skatteunderlag, som fallit bort till t Öl j d av

de höjda ortsavdragen. Mot den angivna metoden kan givetvis åberopas,

att densamma kan komma alt medföra eu viss ökning av statsverkets kost­

nader för statsbidraget. Detta blir fallet vid en mera markerad höjning av de

kommunala utdebiteringssatserna. Det är självfallet vanskligt att nu söka

bedöma i vilken omfattning förändringar under bidragsåren kan komma att

ske i den genomsnittliga utdebiteringen. Mot bakgrunden av de senaste årens

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957

utveckling finner jag det dock antagligt att dessa förändringar inte kommer

att bli särskilt stora. Anknytningen av statsbidraget till de för varje år fast­

ställda kommunala utdebiteringssatserna bör därför enligt min mening inte

inge särskilda betänkligheter ur kostnadssynpunkt. Härvid har jag också

fäst avseende vid att verkningarna av framtida utdebiteringshöjningar blir

mindre allteftersom reduceringen av bidraget genomföres.

I några remissyttranden har gjorts gällande att metoden i vissa lägen

skulle kunna tänkas inbjuda till missbruk. Detta skulle kunna ske, har man

menat, bland annat därigenom att till åren 1958—1960 koncentrerades

utgifter, som under vanliga förhållanden skulle ha fördelats på ett större

antal år. Farhågorna i detta hänseende är enligt min mening överdrivna.

Revisionens beräkningar visar att den föreslagna höjningen av ortsavdragen

förorsakar en minskning i det kommunala skatteunderlaget med i genom­

snitt 13,7 procent. I de särskilt undersökta kommunerna varierar minsk­

ningen mellan 8,8 och 26,7 procent. Fn minskning i skatteunderlaget av

sistnämnda omfattning ifrågakommer endast i rena undantagsfall. De

angivna siffrorna visar, att vid en utdebiteringshöjning i regel allenast en

mindre del av det belopp, som uttages genom den höjda utdebiteringen,

kommer att falla på statsverket. Den väsentligaste delen kommer under alla

förhållanden att drabba de skattskyldiga. Enligt min mening bör detta för­

hållande vara tillräckligt för att hindra det befarade missbruket. Med denna

inställning finner jag inte heller anledning föreligga att maximera stats­

bidraget genom en anknytning till den för år 1957 fastställda kommunala

utdebiteringen.

Under hänvisning till vad nu anförts förordar jag att statsbidragssystemet

i enlighet med revisionens förslag utformas efter metoden med tillskjutet

skatteunderlag.

Det bör ankomma på länsstyrelsen att för varje bidragsår fastställa stor­

leken av det skatteunderlag, som av staten skall tillskjutas. Med hänsyn till

det kommunala budgetarbetet har revisionen föreslagit att länsstyrelsens be­

slut skall ha tillställts vederbörande kommun senast den 31 augusti året före

bidragsåret. Revisionens förslag bygger i denna del på bestämmelserna i nu

gällande taxeringsförordning, enligt vilka taxeringsarbetet i första instans

normalt skall vara avslutat den 15 maj. Enligt den nya taxeringsförord-

ningen, vilken skall tillämpas från och med 1958 års taxering, avslutas emel­

lertid arbetet i taxeringsnämnderna först den 30 juni taxeringsåret. Vid vil­

ken tidpunkt de för länsstyrelsens beräkningar grundläggande uppgifterna

skall lämnas av de lokala skattemyndigheterna är jag inte nu beredd att di­

rekt angiva. Denna torde få bestämmas i samband med utfärdandet av till-

lämpningsföreskrifter till den nya taxeringsförordningen. Taxeringsperio-

dens förlängning torde emellertid komma att medföra att dessa uppgifter

kan lämnas länsstyrelsen först något senare än vad revisionen ansett

vara möjligt. Med hänsyn härtill förordar jag att den tidpunkt, då kommu­

81

nerna senast skall ha fått del av länsstyrelsens beslut, framflyttas till den

10 september, vilket torde kunna ske utan egentlig olägenhet för det kom­

munala budgetarbetet.

Mot vad revisionen i övrigt anfört har jag inte något att erinra. Statsbi­

dragets utformning såsom ett av staten tillskjutet skatteunderlag medför

behov av en särskild lagstiftning angående kommunernas utdebitering för

de år, under vilka statsbidrag skall utgå. Förslag till bestämmelser i ämnet

har utarbetats inom finansdepartementet och torde få föreläggas riksdagen

för antagande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

C. Frågan angående till vilka kommunala bildningar statsbidrag bör utgå

Revisionen

Revisionen erinrar att den provisoriska skatteersättningen på grund av

1950 års ortsavdragsreform i princip förbehållits borgerlig primärkommun.

Genom statsbidragssystemets allmänna utformning förelåg det nämligen be­

tydande svårigheter att dela upp ersättningen på olika kommunala enheter.

Skulle emellertid statsbidraget i anledning av den föreslagna ortsavdrags-

höjningen utformas i enlighet med något av de båda nyss avhandlade

systemen med tillskjutet skatteunderlag eller med i kronor bestämt belopp,

anser revisionen att de svårigheter, som ansågs förknippade med fördel­

ningen av den provisoriska skatteersättningen, inte skall behöva uppstå eller

i varje fall inte bli så framträdande. Det bör också, säger revisionen, fram­

hållas, att den avsedda effekten av ortsavdragshöj ningen — att åstadkomma

en generell skattesänkning för alla skattskyldiga — skulle omintetgöras,

om statsbidraget skulle förbehållas t. ex. endast den borgerliga kommunen.

Revisionen anför härvidlag.

Inom en kommun, som omfattar flera församlingar, kommer nämligen

ofta skatteunderlagsbortfallet till följd av ortsavdragshöj ningen att relativt

sett bli betydligt större i en församling än i en annan. Om den församling,

som får vidkännas det största skatteunderlagsbortfallet, inte erhåller kom­

pensation för detta bortfall och denna kompensation i stället tillerkänns

den borgerliga kommunen, kan de skattskyldiga i församlingen till följd

av

den uteblivna kompensationen få vidkännas en höjning i den kyrkliga utde­

biteringen, som kan väsentligt överstiga den minskning i den borgerliga

utdebiteringen, som uppstår därigenom att den borgerliga kommunen får

tillgodoräkna sig kompensationen till de olika församlingarna.

För att undvika sådana konsekvenser anser revisionen att statsbidraget i

anledning av ortsavdragshöjningen bör så utformas, att det kommer att utgå

med vederbörlig del till de olika kommunala enheterna. Därmed förstår re­

visionen sådana kommunala bildningar, som enligt lag eller annan allmän

författning skall täcka sitt medelsbehov, i den mån detta inte fylles genom

0 — Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 sand. Nr 97

82

andra inkomster, genom utdebitering i förhållande till det antal skattekro­

nor och skatteören, som enligt bestämmelserna i kommunalskattelagen

påförts de inom kommunen skattskyldiga. De kommuner, om vilka det

härvidlag i första hand blir fråga, är enligt revisionens uppfattning de bor­

gerliga och kyrkliga primärkommunerna. Övriga kommunala bildningar

med självständig beskattningsrätt är landsting, pastorat och annan kyrklig

samfällighet som omfattar flera församlingar, skoldistrikt i vilka skol-

ärendena fortfarande är en kyrklig angelägenhet, och municipalsamhällen.

Även tingslag utgör en kommunal enhet med självständig beskattningsrätt.

Revisionen anser emellertid att tingslagen bör undantas från statsbidrag.

Utdebiteringen av tingshusmedel anses nämligen så ringa, att man i detta

sammanhang bör kunna bortse från de mycket små utdebiteringshöjningar,

som eventuellt kan uppkomma därigenom att utdebiteringen får bestämmas

på grundval av ett till följd av ortsavdragshöjningen minskat skatteunder­

lag. Med hänsyn till de konsekvenser, som kan uppstå för de skattskyldiga,

bör däremot enligt revisionens mening samtliga övriga av de angivna kom­

munerna och kommunala samfälligheterna i princip tillerkännas statsbidrag

i anledning av ortsavdragshöjningen.

Revisionen framhåller att i ett system med tillskjutet skatteunderlag stats­

bidraget automatiskt kommer de olika kommunerna och samfälligheterna

till godo därigenom att de får fastställa sina utdebiteringssatser på grundval

av ett skatteunderlag, som i sig innefattar vad staten tillskjuter. Länssty­

relserna skall årligen fastställa det belopp, som inom vederbörande kommun

eller samfällighet skall tillskjutas för det kommande året. Till grund för

länsstyrelsernas beslut skall — såsom tidigare anförts — ligga det vid

omräkningen av 1957 års skatteunderlag beräknade bortfallet av skatteun­

derlag. På grund av de i 86 § taxeringsförordningen samt 18 och 20 §§

kungörelsen den 28 september 1928, nr 382, med vissa föreskrifter angående

taxeringsförfarandet meddelade bestämmelserna angående taxeringsläng-

dernas uppläggande och förande framkommer direkt vid denna omräkning

bortfallet i borgerlig primärkommun, församling och municipalsamhälle.

För landstingets del framräknas skatteunderlagsbortfallet genom summe­

ring av de siffror, som erhållits vid omräkningen i de olika kommuner, som

tillhör landstingsområdet. Enligt revisionens mening erfordras däremot inte

något länsstyrelsens särskilda beslut i fråga om storleken av det skatte­

underlag, som staten skall tillskjuta till kyrkliga samfälligheter. Dessa anses

nämligen kunna bygga sina överväganden angående utdebiteringssatserna

för det kommande året på de uppgifter angående skatteunderlaget — med

däri ingående tillskjutet skatteunderlag — som samfälligheterna erhåller

beträffande i dem ingående församlingar eller kommuner. Det bör åligga

kyrkorådet i församling att ofördröjligen efter mottagandet av länsstyrelsens

beslut underrätta kyrklig samfällighet, i vilken församlingen ingår, om

storleken av det tillskjutna skatteunderlaget till församlingen.

Kungl. Maj. ts proposition nr 97 år 1957

Kungl. Maj. ts proposition nr 97 år 1957

83

Remissyttrandena

Revisionens förslag har i denna del tillstyrkts eller lämnats utan erinran

av remissinstanserna. Såsom tidigare anförts under avd. VI. har emellertid

skattelindringsnämnden ifrågasatt nödvändigheten av att kompensera lands­

tingen för inkomstminskningen. Nämnden har dock inte direkt avstyrkt

revisionens förslag i detta hänseende.

Departementschefen

Jag biträder revisionens förslag i denna del. Statsbidrag bör alltså utgå

till borgerliga primärkommuner, församlingar, pastorat och andra kyrkliga

samfälligheter, municipalsamhällen och landsting. Att, såsom skattelind­

ringsnämnden ifrågasatt, utesluta de senare från statsbidrag anser jag inte

vara möjligt om ortsavdragsreformen skall skapa förutsättningar för en

allmän kommunal skattesänkning. Utanför statsbidragssystemet faller

sålunda endast tingslagen. Den höjning av utdebiteringen till dessa som

möjligen kan ifrågakomma blir så liten att man kan helt bortse därifrån i

detta sammanhang.

D. Samordningen med den provisoriska skatteersättningen

Revisionen

Provisorisk skatteersättning i anledning av 1950 års ortsavdragsreform

utgår — såsom tidigare anförts — till borgerliga primärkommuner, munici­

palsamhällen och skoldistrikt, där skolväsendet oinhänderhas som en kyrk­

lig angelägenhet. Revisionen erinrar att i direktiven framhållits, att sam­

bandet mellan den provisoriska skatteersättningen och de bidrag, som

nu skulle utgå, vore sådant att de olika bidragen om möjligt borde samman­

föras till elt enhetligt statsbidragssystem. Som ett ytterligare skäl anfördes

att 1950 års system erhöll en provisorisk karaktär.

Utformas det nya statsbidraget såsom elt i kronor bestämt belopp, vilket

utgår till olika kommunala enheter, bör detta sammanförande enligt revi­

sionens uppfattning enklast kunna ske på det sättet att till det nya bidrag,

som enligt detta system skall tillkomma de kommuner och andra kommu­

nala samfälligheter, som nu uppbär provisorisk skatteersättning, lägges den

nu utgående ersättningen. De sammanförda bidragen kan sedan såväl vid

utbetalningen som i samband med den ifrågasatta avvecklingen behandlas

som eu enhet.

Bestämmes det nya statsbidraget enligt systemet med tillskjutet skatte­

underlag, uppstår däremot vissa problem. I första band gäller det därvid att

84

taga ställning till efter vilka grunder den provisoriska skatteersättningen

skall omvandlas till tillskjutet skatteunderlag. Vidare måste ställning tagas

till frågan huruvida det tillskjutna skatteunderlag, som den provisoriska

skatteersättningen efter omvandlingen kan sägas representera för den bor­

gerliga primärkommunen, endast skall komma denna kommun till godo

eller om detta tillskjutna skatteunderlag även skall åtnjutas av den kyrkli­

ga kommunen.

Revisionen föreslår därvid att den nu utgående provisoriska skatteersätt­

ningen skall omvandlas till skatteunderlag på så sätt att bidragsbeloppet

divideras med den för år 1957 fastställda kommunala utdebiteringen. Be­

träffande frågeställningen i övrigt anför revisionen.

A ill man sedan att det skatteunderlag, som denna ersättning motsvarar,

fortfarande skall förbehållas endast den borgerliga primärkommunen, måste

till grund för omvandlingen läggas utdebiteringssatsen för år 1957 till den

borgerliga kommunen. Den borgerliga kommunen kommer emellertid där­

igenom att få bygga sina överväganden angående utdebiteringssatsen på ett

annat sammanlagt skatteunderlag med däri ingående tillskjutet skatteun­

derlag än vad den kyrkliga kommunen får göra. Eu sådan anordning låter

sig emellertid inte väl förenas med det tidigare framförda önskemålet att an­

knyta utbetalningen av ett statsbidrag med tillskjutet skatteunderlag till nu

gällande regler för utbetalning av kommunalskattemedlen och torde över

huvud taget omöjliggöra en anknytning till dessa regler. Man skulle därför

inte kunna vinna de fördelar, som ett system med tillskjutet skatteunderlag

har, varjämte praktiska svårigheter onekligen skulle uppstå, om man inom

en och samma kommun skulle nödgas att i olika sammanhang räkna med

olika skatteunderlag för den borgerliga och för den kyrkliga kommunen. I

detta sammanhang bör måhända framhållas, att man knappast kan utgå

från att den kyrkliga kommunen, om den provisoriska skatteersättningen

förvandlas till skatteunderlag på sätt som ovan angivits, d. v. s. med beak­

tande endast av utdebiteringssatsen till den borgerliga kommunen, skall

kunna bygga sin utdebiteringssats på samma skatteunderlag som den bor­

gerliga kommunen. Skulle så ske, skulle visserligen den borgerliga kommu­

nen få behålla hela den nu utgående provisoriska skatteersättningen, men

den kyrkliga kommunen skulle få ett statsbidrag, vilket i sig innefattade en

provisorisk skatteersättning, som denna kommun aldrig åtnjutit.

Om man däremot till grund för den provisoriska skatteersättningens om­

vandling till skatteunderlag lägger den sammanlagda utdebiteringssatsen

inom kommunen för år 1957 till borgerliga och kyrkliga ändamål, vinner

man att de borgerliga och kyrkliga kommunerna kan fastställa sina utde-

biteringssatser på samma skatteunderlag och att man kan anpassa stats­

bidragssystemet till reglerna om kommunalskattemedlens utbetalning. Den

borgerliga kommunen får emellertid härigenom inte full ersättning för den

provisoriska skatteersättning, som hittills tillkommit densamma, vilket kan

medföra, att utdebiteringssatsen till borgerliga kommunen kan stiga. Denna

ökning kommer emellertid att motsvaras av lika stor minskning i utdebi­

teringssatsen till den kyrkliga kommunen därigenom att denna kommun

får lika stor del av den provisoriska skatteersättningen som den borgerliga

kommunen går miste om.

Kungl. Maj. ts proposition nr 97 år 1957

85

Revisionen föreslår slutligen särskilda regler för det fall att den kyrkliga

kommunen omfattar flera församlingar eller borgerlig kommun omfattar

flera församlingar eller andra kyrkliga samfälligheter.

Remissyttrandena

Den föreslagna samordningen mellan det nya statsbidraget och den pro­

visoriska skatteersättningen i anledning av 1950 års ortsavdragsreform

har i allmänhet lämnats utan erinran eller inte föranlett särskilt uttalande i

remissyttrandena. Lämpligheten av den föreslagna samordningen ifrågasät-

tes dock av allmänna statsbidragsutredningen och länsstyrelsen i Gävleborgs

län. Enligt dessa remissinstansers mening synes ett sammanförande av de

båda bidragen komplicera förfarandet utan att någon egentlig vinst ur för-

enklingssynpunkt torde uppkomma. För den provisoriska ersättningens av­

veckling bör dock tillämpas samma regler, som föreslagits för det nya stats­

bidraget.

Departementschefen

Den av revisionen verkställda undersökningen av den provisoriska skatte-

ersättningens verkningar utvisar att ersättningen i allmänhet har en förhål­

landevis ringa inverkan på de nuvarande kommunala utdebiteringssatsernas

storlek. I inte mindre än 737 av de 960 bidragsberättigade primärkommu-

nerna har ersättningen nämligen inneburit en minskning i de kommunala

utdebiteringarna för år 1956 med högst 50 öre. Av undersökningen fram­

går emellertid även att i kommuner med svag ekonomisk bärkraft ersätt­

ningen fortfarande har en inte oväsentlig betydelse för den kommunala

ekonomin. Förutsättningar torde därför inte föreligga för att nu helt indraga

den provisoriska skatteersättningen.

Revisionen har föreslagit, att den provisoriska skatteersättningen skall på

visst angivet sätt inordnas i det nya statsbidragssystemet. Två remissin­

stanser har uttalat farhågor för att sammanförandet av de båda bidragen

skulle komplicera förfarandet. Jag kan inte dela denna uppfattning. Det

måste anses i hög grad irrationellt om två olika bidrag skulle utgå till följd

av höjningar av ortsavdragen. Sammanförandet innebär ju dessutom en­

dast en engångsåtgärd, som skall vidtas år 1957 när det tillskjutna skatte­

underlaget första gången skall bestämmas. Den provisoriska skatteersätt-

ningens omvandling till skatteunderlag sker vidare enligt enkla och scha­

blonmässiga regler. Jag anser mig därför böra biträda vad revisionen i

delta hänseende föreslagit.

Den av revisionen anvisade metoden för den provisoriska skatteersätt-

ningens förvandling till skatteunderlag och infogande i systemet med till­

skjutet skatteunderlag finner jag lämplig. Ett genomförande av förslaget

kominer att innebära att den provisoriska skatteersättningen, som nu i sin

helhet tillfaller borgerlig primärkommun, delvis kommer att överflyttas till

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957

86

kyrklig kommun. Denna konsekvens torde emellertid inte böra inge betänk­

ligheter. Uppdelningen av ersättningen på borgerlig och kyrklig kommun

kommer nämligen i normala fall att inte inverka på den sammanlagda pri­

märkommunala utdebiteringen i vederbörande kommun. Det bör dessutom

uppmärksammas att anledningen till att kyrklig kommun inte erhållit pro­

visorisk skatteersättning framför allt berott på de betydande svårigheter

som förelegat att på ett rättvist sätt fördela ersättningen mellan borgerlig

och kyrklig kommun, när ersättningen skulle bestämmas till visst belopp.

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957

E. Reduceringen av statsbidraget

Revisionen

Enligt revisionens mening bör den ifrågasatta reduceringen av statsbidra­

get anknytas till ett för vederbörande kommun fastställt bidragsunderlag.

Detta bör uppgå till summan av det antal skattekronor, som staten vid full

kompensation skall tillskjuta i anledning av den nu ifrågasatta ortsavdrags-

höjningen, och det antal skattekronor, som den nu utgående provisoriska

skatteersättningen representerar. Reduceringen av statsbidraget anses tek­

niskt böra genomföras på ett sådant sätt att bidragsunderlaget successivt

minskas. Med hänsyn till att reduceringen — såsom tidigare nämnts -—

föreslagits skola ske i förhållande till kommunens relativa skattekraft,

d. v. s. förhållandet mellan skattekraften i kommunen och den genomsnitt­

liga skattekraften i rikets samtliga primärkommuner, blir, framhåller revi­

sionen, kommunernas skattekraft av avgörande betydelse när det gäller att

närmare utforma den skala, efter vilken reduceringen av statsbidraget skall

äga rum. Av följande sammanställning framgår vilken skattekraft olika

procenttal av medelskattekraften motsvarar.

Procent av

medelskattekraften

Antal skattekronor

per inv. enligt 1955

års taxering med

ortsavdrag enligt

alt. D

(avrundade tal)

Antal skattekronor

per inv. enligt nu­

varande ortsavdrag,

som motsvarar de i

kol. 2 angivna

beloppen

1

2

3

55

18: 25

22: 95

60

19: 90

24: 65

65

21: 60

26: 40

70

23: 25

28: 10

75

24: 90

29: 85

80

26: 55

31: 55

85

28: 20

33: 30

90

29: 90

35: 00

95

31: 55

36: 70

100

33: 20

38: 45

105

34: 85

40: 15

no

36: 50

41: 90

115

38: 20

43: 60

120

39: 85

45: 35

87

Revisionen har prövat olika alternativ för den skala, efter vilken bidrags-

underlaget skall reduceras. Revisionen föreslår för sin del att skalan utfor­

mas på följande sätt, varvid beloppen anger hur stor del av bidragsunder-

laget, uttryckt i procent, som av staten skall tillskjutas varje bidragsår.

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 ur 1957

Bidragsgrupp

År med full

kompensation

(1958—1960)

Avvecklingsår

1961

1962

1963

1964

1965

1

100

100

100

100

100

100

2

100

100

95

95

90

90

3

100

95

90

85

80

75

4

100

90

85

75

70

60

5

100

90

80

65

55

45

6

100

85

70

60

45

30

7

100

85

65

50

30

15

8

100

80

60

40

20

0

Skalan bygger på den principen, att de olika kommunerna skall varje år

alltefter sin relativa skattekraft inplaceras i olika bidragsgrupper och att

inom varje bidragsgrupp en enhetlig minskning av bidragsunderlaget skall

äga rum.

När det sedan gällt att bestämma omfattningen utav de olika bidrags-

grupperna har revisionen prövat olika möjligheter. I detta hänseende redo­

visas tre olika alternativ, 1: a, 1: b och 1: c. I dessa omfattar de olika bi-

dragsgrupperna kommuner, vilkas skattekraft under respektive bidragsår

förhåller sig till medelskattekraften (M) med i det följande angivna pro­

centtal.

Bidragsgrupp

Skattekraft i kommunen i förhållande till M

(% av M)

Alt. l:a

Alt. l:b

Alt. l:c

1

under 55 %

under 60 %

under 65 %

2

55_ 65 %

60— 70%

65— 75 %

3

65— 75 %

70— 80

%

75— 85 %

4

75— 85 %

80— 90 %

85— 95 %

5

85— 95 %

90—100 %

95—105 %

6

95—100 %

100—105 %

105—110 %

7

100—105 %

105—110%

110—115 %

8

över 105 %

över 110 %

över 115 %

Revisionen har närmare undersökt hur rikets samtliga kommuner kan be­

räknas komma att fördela sig på de olika bidragsgrupperna enligt dessa

tre alternativ. Till grund för denna undersökning ligger bland annat det

antagandet, atl variationerna i skattekraften olika kommuner emellan un­

der vart och ett av de år, då bidragsunderlaget skall reduceras, är desamma

som enligt 1955 års taxering. Såvitt revisionen kunnat finna är också mel­

88

lan olika år förändringarna kommunerna emellan i deras relativa skatte­

kraft förhållandevis obetydliga. Undersökningens resultat redovisas i föl­

jande tabell.

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

Bi­

drags-

Landskommuner

och köpingar

Städer

Samtliga primär­

kommuner

Landsting

Municipal-

samhällen

grupp

l:a

l:b

l:c

l:a

l:b

l:c

l:a

l:b

l:c

l:a

l:b

l:c

l:a

l:b

l:c

1

231

325

413

i

2

2

232

327

415

i

17

25

31

2

182

190

181

i

—

4

183

190

185

i

4

10

14

21

25

3

181

152

142

4

5

10

185

157

152

10

7

2

25

31

42

4

142

114

75

10

23

25

152

137

100

2

5

7

42

29

23

5

75

49

36

25

29

39

100

78

75

7

6

2

23

22

10

6

19

17

18

18

21

13

37

38

31

2

—

2

7

3

1

7

17

18

8

21

13

12

38

31

20

—

2

—

3

1

2

8

57

39

31

53

40

28

no

79

59

3

1

1

7

6

4

904

133

1 037

25

138

Statens kostnader år 1965 för statsbidraget i anledning av den av revisio­

nen ifrågasatta avvecklingen av statsbidraget (inklusive däri ingående pro­

visorisk skatteersättning) beräknas i de olika avvecklingsalternativen till

följande belopp.

Av-

veck-

lings-

alterna-

tiv

Statsverkets

kostnad

år 1965

milj. kr

Den ursprungliga

kostnaden, 526,6 milj.

kr, har minskat med

Kostnaderna för det

nya statsbidraget,

479,8 milj. kr, har

minskat med

Kostnaderna för den

provisoriska skatte­

ersättningen, 46,8 milj.

kr, har minskat med

milj. kr

i %

milj. kr

i %

milj. kr

i %

l:a

204,5

322,1

61

303,6

63

18,5

40

l:b

232,9

293,7

56

278,4

58

15,3

33

l:c

267,0

259,6

49

247,1

52

12,5

27

Revisionen föreslår att minskningen av statsbidraget skall ske i enlighet

med alternativet 1: b. Revisionen anför i detta hänseende.

När det gäller att välja mellan de nu beskrivna olika avvecklingsalter­

nativen bör i första hand uppmärksammas att en fullständig avveckling

av det av oss föreslagna statsbidraget (inkl. den nu utgående provisoriska

skatteersättningen) inte skall ske annat än i sådana kommuner, där —

såvitt man nu kan bedöma — goda möjligheter bör föreligga för kom­

munerna att successivt bära den inkomstminskning, som reduceringen av

statsbidraget medför. Dessutom bör ett hundraprocentigt bidrag hela bi-

dragstiden förbehållas inte blott de kommuner, som nu uppbär skatte-

lindringsbidrag, utan även andra kommuner med mycket låg skattekraft.

Även om i vissa av dessa kommuner den nuvarande utdebiteringen — såväl

den primärkommunala som den totala — uppgår till belopp, som under­

stiger utdebiteringen i skattelindringskommunerna, är dock i dessa kom­

muner skatteunderlaget så lågt att man inte utan kännbara utdebiterings-

höjningar torde kunna möta en reducering av statsbidraget. Ortsavdrags-

89

höjningens avsedda verkan att åstadkomma en skattesänkning skulle där­

igenom gå förlorad. Såsom vi tidigare anfört bör frågan om en fortsatt

reducering eller avveckling av bidraget i de kommuner, för vilka bidraget

enligt vårt förslag inte helt avvecklas, övervägas i samband med en ut­

redning av frågan om en allmän kommunal skatteutjämning. För lösandet

av denna fråga torde erfordras att staten bistår de sämst ställda kom­

munerna i betydande omfattning. Avvecklingen av det nu ifragasatta stats­

bidraget bör därför inte drivas så långt att det belopp, som efter avveck­

lingen kvarstår hos kommunerna, är för lågt för att tillsammans med

andra åtgärder medge en skälig lösning av skatteutjämningsfrågan.

Revisionen visar i ett exempel vilken inverkan den föreslagna reduceringen

av statsbidraget under vissa förutsättningar kan få för de kommunala ut-

debiteringssatserna. I denna del torde få hänvisas till betänkandet (s. 153

—158).

Såsom tidigare nämnts förutsätter revisionen att reduceringen av bidrags-

underlaget skall ske efter förhållandet mellan å ena sidan skattekraften i

vederbörande kommun och å andra sidan den genomsnittliga skattekraften

i rikets samtliga primärkommuner samt att varje år, under vilket bidrag

skall utgå, den då aktuella relationen mellan kommunens skattekraft och

medelskattekraften skall vara avgörande för i vilken omfattning bidrags-

underlaget skall reduceras. Revisionen föreslår härvidlag att minskningen

av bidragsunderlaget skall ske efter förhållandet mellan skattekraften i kom­

munen enligt taxeringen till kommunal inkomstskatt det år, då statsbidraget

för det kommande året skall fastställas, och medelskattekraften enligt

samma taxering.

Skattekraften i en kommun synes böra bestämmas genom alt det antal

skattekronor, som enligt bestämmelserna i kommunalskattelagen vid denna

taxering påförts de inom kommunen skattskyldiga, divideras med invånar­

antalet i kommunen vid taxeringsårets början. Vid beräkningarna bör hän­

syn tagas till de indelningsförändringar, som skall träda i kraft vid bidrags­

årets ingång. Hänsyn anses emellertid inte böra tagas till alltför obetydliga

indelningsändringar.

Arbetet med att uträkna skattekraften i primärkommuner och municipal-

samhällen anses böra ankomma på de lokala skattemyndigheterna. Uppgift

om skattekraften i dessa kommuner bör sedan tillställas länsstyrelsen (över-

ståthållarämbetet) senast den 31 juli. På länsstyrelsen bör ankomma att

granska de lokala skattemyndigheternas uträkningar samt uträkna lands­

tings skattekraft.

Revisionen erinrar alt enligt 33 § taxeringskungörelsen det åligger de

lokala skattemyndigheterna i länen att senast den 31 juli under taxerings­

året till statistiska centralbyrån insända uppgifter rörande antalet skatte­

kronor och skatteören, som av taxeringsnämnderna påförts enligt kommu-

nalskattelagen i såväl landskommuner och köpingar som städer. Dessa upp­

gifter kan, anser revisionen, utnyttjas även för bestämmande av medel­

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

90

skattekraften, d. v. s. den genomsnittliga skattekraften i rikets samtliga

primärkommuner, under förutsättning att motsvarande uppgifter lämnas

av den lokala skattemyndigheten i Stockholm. Revisionen föreslår därför den

ändringen i 33 § taxeringskungörelsen att samtliga lokala skattemyndigheter

skall lämna där avsedda uppgifter. Det bör sedan ankomma på statistiska

centralbyrån att senast den 15 augusti tillställa länsstyrelserna uppgift om

medelskattekraften enligt årets taxering till kommunal inkomstskatt. Då

uppgift om storleken av det tillskjutna skatteunderlag, som en kommun

under nästkommande år skall åtnjuta i anledning av ortsavdragsreformen

— enligt vad tidigare angivits — skall vara tillställd kommunens styrelse

senast den 31 augusti, har länsstyrelsen två veckor på sig för att bestämma

den bidragsgrupp kommunen skall tillhöra. Tiden anses tillräcklig för dessa

beräkningar.

Revisionen framhåller att det föreslagna statsbidragssystemet medför att

det tillskjutna skatteunderlaget i den borgerliga primärkommunen alltid

bör vara lika stort som summan av de skatteunderlag, som skall tillskjutas

till de olika församlingar, som ingår i kommunen. Därav anses följa, att

om bidragsunderlaget skall reduceras i den borgerliga kommunen, så måste

motsvarande minskning ske av bidragsunderlagen i församlingarna. Skatte­

kraften i den borgerliga primärkommunen måste sålunda vara grundläg­

gande även för den takt, enligt vilken bidragsunderlagen i de olika försam­

lingarna skall reduceras. Detta medför att om skattekraften inte är den­

samma inom de olika församlingarna — och detta är nästan alltid förhål­

landet — så kommer den lika reduceringen av bidragsunderlagen att van­

ligtvis innebära, att en församling med låg skattekraft får en större procen­

tuell minskning av sitt totala skatteunderlag än en församling med hög

skattekraft. Då den lika reduceringen av bidragsunderlagen kan beräknas

komma att endast obetydligt inverka på utdebiteringen i församlingarna,

anses emellertid dessa konsekvenser av reduceringsregeln inte böra inge

några betänkligheter. Revisionen föreslår därför att under de år reduce­

ring av bidragsunderlaget skall ske, skattekraften i den borgerliga primär­

kommunen skall vara bestämmande för det skatteunderlag, som för dessa

år skall tillskjutas till församlingar, som ingår i kommunen. För municipal-

samhällena och landstingen anses däremot reduceringen av statsbidraget

böra anknytas till förhållandet mellan å ena sidan samhällets och lands­

tingets skattekraft och å andra sidan medelskattekraften.

Remissyttrandena

I fråga om den närmare utformningen av den föreslagna reduceringen av

statsbidraget har remissinstanserna i allmänhet tillstyrkt eller lämnat utan

erinran revisionens förslag. Näringslivets skattedelegcition förordar emel­

lertid att denna utformas i enlighet med revisionens alternativ 1: a. Skntte-

lindringsnämnden och länsstyrelsen i Blekinge län uttalar sig för en jämk­

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

91

ning av bidragsgrupperna i avskrivningsskalan. Skattelindringsnämnden

föreslår sålunda att grupp 8 uppdelas på tre olika grupper i syfte att åstad­

komma ett enligt nämndens mening mera rättvist fungerande avvecklings-

system. Avskrivningsskalan föreslås bli följande, därvid nämnden förut­

sätter att full kompensation skall utgå till alla kommuner endast år 1958

men att för vissa kommuner avveeklingsperioden skall förlängas med yt­

terligare två år.

O

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 ur 1957

Bidrags­

grupp

Skattekraft i %

av medelskatte­

kraften i riket

Avvecklingsår

1959

1960

1961

1962

1963

1964

1965

1

— 60 %

100

100

100

100

100

100

100

2

60

— 70 %

100

95

95

90

90

85

85

3

70

— 80 %

95

90

85

80

75

70

65

4

80

— 90 %

90

85

75

70

60

55

55

5

90

—100 %

90

80

65

55

45

35

25

6

100

—105 %

85

70

60

45

30

15

0

7

105

—110 %

85

65

50

30

15

0

0

8

110

—125

%

80

60

40

20

0

0

0

9

125

—150 %

75

50

25

0

0

0

0

10

150

%—

70

40

10

0

0

0

0

Länsstyrelsen i Blekinge län ifrågasätter huruvida inte till bidragsgrupp 1

bör hänföras kommuner med skattekraft under 50 % av medelskattekraften

och om inte intervallen i bidragsprocenten mellan de olika bidragsgrupperna

bör minskas samtidigt som en förlängning sker av avveeklingsperioden.

Härigenom skulle enligt länsstyrelsens mening vinnas — förutom viss kost­

nadsbesparing — fördelen av ett efter kommunernas anpassningsmöjlig­

heter bättre avvägt statsbidrag. I

I fråga om den av revisionen föreslagna skyldigheten för den lokala

skattemyndigheten i Stockholm att till statistiska centralbyrån årligen

senast den 81 juli insända uppgift om skatteunderlaget i staden enligt årets

taxering, ävensom om skyldighet för centralbyrån att senast den 15 augusti

lämna länsstyrelserna uppgift om medelskattekraften i riket enligt årets

taxering påpekar statistiska centralbyrån att en ändring i de angivna tid­

punkterna kan bli erforderlig med anledning av den nyligen antagna nya

taxeringsförordningen. Under förutsättning att de lokala skattemyndighe­

terna kan lämna uppgift om skatteunderlaget senast den 31 juli tillstyrkes

revisionens förslag. Stockholms stad har inte något att erinra i detta hän­

seende.

Länsstyrelsen i Blekinge län och skattelindringsnämnden anser alt den

tid av två veckor, som enligt revisionens förslag föreligger för länsstyrel­

serna att fastställa statsbidraget under avveeklingsperioden, är för kort

för de erforderliga beräkningarna. Skattelindringsnämnden anser, att man

för att vinna tid kan — med bibehållande av systemet i princip — nöjaktigt

bygga på relationen mellan kommunens skattekraft och medelskattekraften

enligt närmast föregående års taxering.

92

För underlättande av länsstyrelsernas och de lokala skattemyndigheternas

arbete förordar länsstyrelsen i Blekinge län centralt fastställda blanketter,

varjämte länsstyrelsen i Gävleborgs län framhåller önskvärdheten av att i

blivande tillämpningsföreskrifter förfarandet, särskilt i avvecklingsstadiet,

åskådliggöres genom sifferexempel.

Departementschefen

De flesta remissinstanserna har godtagit revisionens förslag rörande ut­

formningen av reglerna om reduceringen av statsbidraget. Några remiss­

instanser har emellertid föreslagit en annan uppbyggnad av avskrivnings-

skalan.

Beträffande skattelindringsnämndens förslag vill jag framhålla, att för­

slaget bygger på den förutsättningen att full kompensation endast skall

lämnas under ett år och att reduceringen av bidraget skall ske under sju år

mot fem år enligt revisionens förslag. Jag har tidigare förklarat mig inte

kunna biträda vad nämnden förordat i detta hänseende. Den av nämnden

föreslagna avskrivningsskalan kan jag därför inte godtaga.

De av länsstyrelsen i Blekinge län föreslagna ändringarna i avskrivnings­

skalan skulle medföra, att ett stort antal kommuner och däribland även

sådana med relativt svag ekonomisk bärkraft fick ett väsentligt mindre

statsbidrag än enligt revisionens förslag. Då detta i betydande grad skulle

försvåra dessa kommuners möjligheter att utan utdebiteringsökning an­

passa sig till de nya ortsavdragen, kan jag inte förorda de föreslagna änd­

ringarna.

Med hänvisning till det nu sagda tillstyrker jag revisionens förslag i

ifrågavarande hänseende. Sålunda bör reduceringen ske enligt alternativet

1: b. Detta innebär att full kompensation under de ifrågavarande fem åren

kommer att utgå till kommuner med en skattekraft understigande 60 jn^o-

cent av medelskattekraften. För kommuner med större skattekraft redu­

ceras bidraget så att till exempel i fråga om kommuner med en skattekraft

överstigande 110 procent av medelskattekraften bidraget helt avvecklas un­

der femårsperioden.

Liksom revisionen anser jag att statistiska centralbyrån årligen bör

lämna länsstyrelserna underrättelse om medelskattekraften i riket enligt

årets taxering. Till grund för denna uppgift skall ligga av samtliga lokala

skattemyndigheter lämnade uppgifter angående skatteunderlaget enligt

samma års taxering. Vid vilken tidpunkt dessa uppgifter bör lämnas till

centralbyrån är jag inte beredd att nu taga ställning till. Denna fråga får

närmare prövas i samband med utfärdandet av tillämpningsföreskrifter till

den nya taxeringsförordningen. Jag utgår emellertid från att uppgifterna

skall ha insänts till centralbyrån i sådan tid att länsstyrelserna senast den

25 augusti kan underrättas om storleken av medelskattekraften.

Jag har tidigare förordat att länsstyrelsernas beslut om storleken av till­

skjutet skatteunderlag skall föreligga senast den 10 september. Länsstyrel­

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

93

serna har sålunda en tid av något över två veckor till sitt förfogande för

att fastställa det tillskjutna skatteunderlaget för de år, under vilka bidraget

skall reduceras. Några remissinstanser har förklarat sig anse denna tid

vara för kort för att de erforderliga beräkningarna skall kunna medhinnas.

En ytterligare framflyttning av den tidpunkt, vid vilken kommunerna skall

ha delgivits länsstyrelsens beslut, synes inte möjlig med hänsyn till det

kommunala budgetarbetet. Jag anser mig därför inte kunna föreslå någon

ändring i detta hänseende.

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

F. Särskilda frågor rörande statsbidraget

Revisionen

Av den tidigare beskrivningen av tillvägagångssättet vid omräkningen av

1957 års skatteunderlag framgår, att denna omräkning kommer att bygga på

det skatteunderlag, som enligt nämnda års taxering kommer att föreligga

i enlighet med taxeringsnämndernas beslut. Därvid uppkommer enligt

revisionens mening frågan huruvida hänsyn skall tagas

till de ändringar i nämnda skatteunderlag, som upp­

står genom prövningsnämndernas och skattedomsto-

lamas beslut. Revisionen erinrar om att särskilda föreskrifter medde­

lats i detta hänseende beträffande den provisoriska skatteersättningen.

Revisionen föreslår för sin del att hänsyn inte skall tagas till de änd­

ringar, som genom sistnämnda beslut kan ske i skatteunderlaget. Revi­

sionen framhåller därvid att eftersom det föreslagna statsbidragssystemet

kommer att direkt bygga på det bortfall av skatteunderlag, som orts-

avdragshöjningen medför, de faktorer, som kan inverka på statsbidragets

belopp, blir betydligt färre än dem som kunde påverka den provisoriska

skatteersättningen. En ökning eller minskning eller rent av ett försvin­

nande av en eller annan persons ortsavdrag kommer nämligen enligt

revisionens mening att endast obetydligt inverka på det framräknade

skatteunderlagsbortfallet. Då dessutom föreslås en viss avjämning av det

tillskjutna skatteunderlaget, anser revisionen att det inte finnes anled­

ning att nu föreslå några specialregler liknande dem som föreskrevs i

fråga om den provisoriska skatteersättningen.

I syfte att åstadkomma största möjliga enkelhet och underlätta myndig­

heternas arbete föreslår revisionen att under varje bidragsår en a v r u n d-

ning skall ske av det tillskjutna skatteunderlaget, uppåt eller nedåt, till

närmast hela hundratal skattekronor.

Över länsstyrelsernas beslut beträffande storleken av tillskjutet skatte­

underlag bör enligt revisionens mening klagan få föras genom besvär hos

Kungl. Maj:t i finansdepartementet.

Revisionen bar ansett att särskilda regler måste meddelas i fråga om

statsbidraget för det fall att efter bidragsunderlagets fastställande änd­

ring sker i den k o in m unala indelninge n. Revisionen fö­

94

Kungl. Maj:ts proposition nr

97

år 1957

reslår sålunda att om vid indelningsändring, som innebär delning av kom­

mun, bidragsunderlaget inte redan finnes framräknat för det område, som

skall övergå till annan kommun eller ingå i nybildad kommun, underlaget

skall uppdelas mellan de av ändringen berörda kommunerna i förhållande

till antalet invånare i det aktuella området och den odelade kommunen. En

sådan delningsgrund anses ha den fördelen, att andelen i bidragsunderlaget

utan svårighet kan bestämmas. Vid totalinförlivning eller sammanläggning

av kommuner föreslås att den eller de upphörande kommunernas bidrags-

underlag automatiskt skall överflyttas till den ökade eller nybildade kom­

munen. Skattekraften i den ökade, minskade eller nybildade kommunen

efter indelningsändringen föreslås skola bli bestämmande för i vad mån

reducering av bidragsunderlagen skall ske under de år då statsbidraget

enligt revisionens förslag skall minskas eller helt avvecklas.

Då enligt revisionens mening obetydliga indelningsändringar inte bör

få inverka på statsbidraget, föreslår revisionen att uppdelning av bidrags­

underlaget endast skall verkställas om invånarantalet i berörda kommuner

till följd av indelningsändringen ökar eller minskar med 5 procent eller

däröver.

Revisionen har slutligen berört frågan om statsbidraget vid upplösning

av municipalsamhälle. Revisionen påpekar att i ett system med tillskjutet

skatteunderlag statsbidraget till municipalsamhället kommer att automa­

tiskt upphöra, eftersom i fortsättningen någon utdebitering inte kommer

att fastställas för municipalsamhället. Om på grund av kommunens över­

tagande av municipalsamhällets förpliktelser en utdebiteringshöjning

måste vidtas, påpekar revisionen att kommunens statsbidrag kommer att

öka eftersom detta skall utgå på grundval av den höjda utdebiterings-

satsen. Kommunen anses härigenom erhålla viss kompensation för det

indragna statsbidraget till municipalsamhället.

Remissyttrandena

Frågan huruvida vid statsbidragets bestämmande hänsyn skall tagas

till de ändringar i det kommunala skatteunderlaget, som uppstår genom

prövningsnämndernas och skattedomstolarnas beslut, har endast berörts

av länsstyrelsen i Gävleborgs län. Länsstyrelsen anser det önskvärt att det

klart utsäges i vilket stadium skatteunderlaget skall bedömas, d. v. s. i vad

mån hänsyn skall tagas till ändringar i de av taxeringsnämnderna påförda

taxeringarna.

Revisionens förslag om avrundning av det tillskjutna skatteunderlaget

till närmast hela hundratal skattekronor har inte föranlett erinran från

någon av remissinstanserna.

Länsstyrelsen i Hallands län anser att det inte klart framgår huruvida

länsstyrelsernas årliga beslut angående reduktionen av statsbidraget skall

kunna överklagas på samma sätt som det ursprungliga beslutet om till­

95

skjutet skatteunderlag. Då skattekraften i priinärkoinmun uträknas av

lokal skattemyndighet och sedan kontrolleras av länsstyrelsen, kan enligt

länsstyrelsens uppfattning klagorätt i detta fall måhända synas överflödig.

Endast kammarkollegiet har framfört erinringar mot revisionens förslag

i fråga om statsbidraget vid indelningsändringar. Kollegiet anför.

I betänkandet har föreslagits, att, där vid indelningsändring som inne­

bär delning av kommun bidragsunderlaget icke redan finnes framräknat

för det område som skall övergå till annan kommun eller ingå i nybildad

kommun, underlaget skall uppdelas mellan de av ändringen berörda kom­

munerna i förhållande till antalet invånare å det aktuella området och

den odelade kommunen. En sådan delningsgrund har den fördelen, att

andelen i bidragsunderlaget utan svårighet kan bestämmas. Det synes

emellertid kollegiet, att eu uppdelning av underlaget efter invånarantal

stundom kan leda till mindre rimliga eller obilliga resultat, i det att folk­

mängden inom ett område av en kommun ingalunda alltid ger en riktig

bild av områdets betydelse i skattehänseende i relation till kommunen i

övrigt. Områden med ingen eller ringa befolkning kunna utgöra värdefulla

skatteobjckt medan ett område med många invånare kan representera en

förhållandevis ringa andel av skatteunderlaget.

Ett resultat, som betydligt bättre överensstämmer med syftet med bi-

dragsunderlagets uppdelning, erhålles, om till grund för delningen lägges

förhållandet mellan skatteunderlaget inom området och inom den odelade

kommunen. Även med denna delningsgrund blir i de flesta fall andelen

i underlaget lätt att bestämma. I de fall då i det av indelningsändringen

berörda området ingår del av fastighet eller del av en av flera fastigheter

bestående taxeringsenhet erfordras emellertid eu skönsmässig uppskatt­

ning av antalet på de olika fastighetsdelarna belöpande skattekronor. Detta

torde dock icke innebära någon större svårighet, enär i fall som de an­

givna en sådan uppskattning i allmänhet måste företagas i indelnings-

ärendet för bedömning av de ekonomiska konsekvenserna av indelnings­

ändringen. Härtill kommer att — om såsom kommittén föreslagit obe­

tydliga indelningsändringar icke skola föranleda omräkning av bidrags­

underlaget — de fall, då en dylik skönsmässig bedömning av överflytt-

ningsområdets skatteunderlag kommer att behöva ske, torde bliva få.

Bestämmandet av huruvida och i så fall i vilken omfattning en indel­

ningsändring skall föranleda ändring i de för vederbörande kommuner

fastställda bidragsunderlagen är ett beslut av samma natur som bestäm­

mandet av de villkor, som Kungl. Maj:t har att fastställa i och för en

indelningsändring. Följdriktigast är då, om Kungl. Maj:t i beslutet om

indelningsändringen även avgör denna fråga. Om så sker, blir visserligen

följden, att det skatteunderlag, som blir avgörande för bidragsunderlagets

fördelning mellan kommunerna, endast i sällsynta fall blir det som är

gällande för året innan indelningsändringen träder i kraft. Denna om­

ständighet är emellertid av underordnad betydelse, dels emedan språng-

visa förändringar av skatteunderlagets fördelning inom en kommun äro

sällsynta, och dels enär grundvalen för det av länsstyrelsen för varje år

bestämda bidragsunderlaget är det vid omräkningen av 1957 års skatte­

underlag beräknade bortfallet av skatteunderlag och bidragsunderlaget

alltså redan under andra året efter reformens ikraftträdande grundar sig

på äldre siffror, önskar man kongruens mellan bidragsunderlaget och

Kungl. Maj. ts proposition nr !)7 är 1957

96

grunderna för dess fördelning skulle detta kunna ernås genom att för­

delningen alltid skedde på basis av 1957 års skatteunderlag. Enligt kol­

legiets uppfattning är det dock mindre lämpligt att meddela en bindande

regel härom, då en sådan ibland torde kunna leda till resultat, som icke

synas överensstämma med skälighet och billighet. På grund av det an­

förda föreslår kollegiet, att Kungl. Maj :t i beslut om indelningsändring

skall föreskriva, huruvida och i så fall i vilken omfattning ändringen skall

föranleda ändring av de för vederbörande kommuner fastställda bidrags-

underlagen. Då fråga är om delning av kommun, synes föreskriften endast

böra innehålla, med vilket procenttal den minskade kommunens bidrags-

underlag skall reduceras och vilken kommun denna kvotdel skall till­

komma. Vid totalinförlivning eller sammanläggning av kommuner synes

böra föreskrivas, att den eller de upphörande kommunernas bidragsunder-

lag skall tillkomma den ökade eller nybildade kommunen.

Kommittén har föreslagit, att länsstyrelsen senast den 31 augusti skall

ha tillställt kommunens styrelse uppgift om storleken av bidragsunder-

laget för det påföljande året. Med anledning härav får kollegiet erinra, att

jämlikt 12 § lagen om ordning och villkor för ändring i kommunal och

ecklesiastik indelning beslut om indelningsändring, som enbart berör

ecklesiastik indelning, må meddelas så sent som under augusti månad

året innan ändringen skall träda i kraft. Om ett sådant Kungl. Maj:ts

beslut gives i slutet av augusti, lärer det icke vara möjligt för länsstyrel­

sen att senast den 31 i samma månad ha lämnat besked om vederbörande

församlingars bidragsunderlag för det påföljande året. Kommunalför-

bundskommittén har emellertid i sitt betänkande SOU 1956: 19 om kom­

munalförbund och indelningsändringar föreslagit sådan ändring av 12 §

indelningslagen, att alla beslut om indelningsändringar skola meddelas

senast under mars månad året före ändringens ikraftträdande. Kollegiet

har i sitt utlåtande över kommunalförbundskommitténs betänkande ut­

talat att tidsfristen mellan ett indelningsbeslut och dess ikraftträdande

eventuellt skulle kunna minskas från nio till åtta månader.

Mot vad kommittén anfört därom, att en indelningsändring kan med­

föra att en kommuns skattekraft så ändras, att kommunen blir att hän­

föra till annan bidragsgrupp än före indelningsändringen, har kollegiet

intet att erinra.

Enligt kommittén böra obetydliga indelningsändringar icke medföra

ändring i vederbörande kommuners bidragsunderlag. Kommittén har här-

utinnan föreslagit, att omräkning av bidragsunderlaget skall verkställas,

endast därest invånarantalet i de berörda kommunerna till följd av änd­

ringen ökar eller minskar med 5 procent eller däröver. Kollegiet, som

tillstyrker, att obetydliga ändringar icke skola beaktas i förevarande sam­

manhang, föreslår i anslutning till vad kollegiet ovan anfört, att den

gräns, som därvid skall uppställas, bestämmes till en ökning eller minsk­

ning med 5 procent eller däröver av vederbörande kommuners skatte­

underlag. Denna procentsats torde komma alt i praktiken stämma rätt

väl överens med den i indelningsärenden upprätthållna principen, att en

kommuns förlust av skatteinkomster i anledning av en indelningsändring

icke bör föranleda skatteersättning till kommunen annat än om förlusten

beräknas medföra ett ökat utdebiteringsbehov för densamma med mer än

50 öre per skattekrona. Då en fast procentsats ibland torde kunna leda

till mindre tillfredsställande resultat, vill kollegiet ifrågasätta om eu sådan

bör fastställas under förutsättning att frågan om bidragsunderlagets för-

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957

97

delning avgöres av Kungl. Maj :t i indelningsärendet. Kungl. Maj:t har då

att bland övriga villkor pröva om indelningsändringen är av sådan be­

tydelse att den bör medföra ändrad fördelning av bidragsunderlagen.

Vad kommittén anfört rörande frågan om statsbidraget vid upplösning

av municipalsamhälle föranleder ingen erinran från kollegiets sida.

Departementschefen

De särskilda föreskrifter, som utfärdades beträffande omräkning av den

provisoriska skatteersättningen i anledning av 1950 års ortsavdragsreform

innebar i princip, att ersättningen skulle omräknas därest på grund av

prövningsnämnds eller beskattningsdomstols beslut 1951 års skatteunder­

lag i en kommun kom att med minst 5 procent avvika från det skatteunder­

lag, som enligt samma års taxering förelåg i kommunen på grund av veder­

börande taxeringsnämnds beslut. Enligt vad revisionen inhämtat har någon

omräkning av de provisoriska skatteersättningarna inte behövt ske på grund

av angivna föreskrifter.

I likhet med revisionen anser jag att det nu inte finns anledning att be­

träffande det nya statsbidraget föreskriva några specialregler liknande dem

som nyss angivits. Hänsyn bör alltså inte tagas till de ändringar i taxering­

arna, som föranledes av prövningsnämndernas eller beskattningsdomsto-

larnas beslut.

Över länsstyrelsens beslut rörande storleken av det tillskjutna skatte­

underlaget bör, såsom revisionen föreslagit, klagan få föras genom besvär

hos Kungl. Maj :t i finansdepartementet. I fråga om besvärstiden in. in. bör

de allmänna reglerna om besvär över förvaltande myndighets beslut gälla.

Enligt min mening bör samtliga beslut, som länsstyrelsen meddelar i ifråga­

varande hänseende, få överklagas. Dsn av länsstyrelsen i Hallands län

ifrågasatta begränsningen i besvärsrätten kan jag därför inte biträda.

Frågan om den ändring i regeringsrättslagen, som kan erfordras på

grund av att klagan över länsstyrelsens beslut skall prövas av Kungl. Maj :t

i statsrådet, torde få anmälas i annat sammanhang.

Därest ändring under bidragstiden sker i den kommunala indelningen

bör detta inverka på statsbidraget till de av indelningsändringen berörda

kommunerna. Revisionen har i detta hänseende föreslagit automatiskt ver­

kande regler, vilka i korthet innebär att vid indelningsändring, som avser

delning av kommun, bidragsunderlaget skali fördelas efter antalet invå­

nare, som beröres av indelningsändringen. Kammarkollegiet bar mot de

föreslagna reglerna anmärkt att dessa stundom skulle kunna leda till för de

berörda kommunerna mindre rimliga eller obilliga resultat. Kollegiet har

därför föreslagit att hänsyn i stället borde tagas till förhållandet mellan

skatteunderlagen inom del område av eu kommun, som beröres av indel­

ningsändringen, och inom den odelade kommunen.

7—Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 sand. Nr 97

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

98

Jag kan inte biträda denna uppfattning. Bidragsunderlaget grundar sig

nämligen på omräkningen av 1957 års skatteunderlag och är uppbyggt med

utgångspunkt från det antal skattskyldiga, som kan utnyttja höjningen av

ortsavdragen. En uppdelning av bidragsunderlaget efter invånarantal ger

därför enligt min mening en mera rättvis grund för fördelningen av bidrags­

underlaget än förhållandet mellan skatteunderlagen. Skulle till exempel

skatteunderlaget inom det av indelningsändringen berörda området till

väsentlig del härröra från juridiska personer, vilka inte äger åtnjuta orts-

avdrag och därför inte heller kunnat utnyttja höjningen av dessa avdrag,

måste ju en uppdelning av bidragsunderlaget efter förhållandet mellan

skatteunderlagen te sig mindre tillfredsställande.

Å andra sidan anser jag liksom kollegiet att frågan huruvida och i vilken

omfattning en indelningsändring skall föranleda ändring i bidragsunder-

lagen inom berörda kommuner bör prövas av Kungl. Maj :t i samband med

övriga villkor för indelningsändringen. De av revisionen uppdragna rikt­

linjerna för bidragsunderlagets fördelning bör emellertid av skäl, som nyss

anförts, därvid i regel beaktas.

Jag delar uppfattningen, att obetydliga indelningsändringar inte bör med­

föra ändring i de berörda kommunernas bidragsunderlag, men anser, att

det även i detta hänseende bör få ankomma på Kungl. Maj :t att pröva frå­

gan. Någon fast regel härvidlag är jag därför inte beredd att nu förorda.

I de fall, då en indelningsändring skall medföra ändring i bidragsunder­

lag, torde Kungl. Maj :ts beslut i indelningsärendet böra föreligga i så god

tid att länsstyrelsens beslut om storleken av det tillskjutna skatteunder­

laget i de av indelningsändringen berörda kommunerna kan delgivas dessa

senast den 10 september.

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957

G. Den budgetmässiga redovisningen

Revisionen

Revisionen ifrågasätter huruvida det inte vore mest praktiskt att stats­

bidraget, som skall utbetalas till kommunerna samtidigt med kommunal­

skattemedlen, också slutgiltigt avföres direkt på samma riksstatstitel som

dessa medel, d. v. s. inkomsttiteln Skatt å inkomst och förmögenhet m. m.

Några svårigheter att beräkna statsverkets slutliga utgifter för statsbidra­

get anses inte uppstå härigenom, eftersom det förutsättes att länsstyrel­

serna skall lämna riksräkenskapsverket uppgift om storleken av det stats­

bidrag, som för varje bidragsår utbetalats. Något direkt uttryck för kost­

naderna för statsbidraget kommer emellertid inte att erhållas i riksstaten.

Anses det emellertid av olika skäl inte lämpligt att inkomsttiteln slut­

giltigt belastas med kostnaderna för statsbidraget, ifrågasätter revisionen

en sådan anordning att inkomsttiteln från ett särskilt anslag å riksstatens

utgiftssida tillföres ett belopp, motsvarande statsverkets kostnader för stats­

99

bidraget under budgetåret. Utbetalningen av statsbidraget skulle alltså

såsom tidigare föreslagits ske direkt på inkomsttiteln men utgiften skulle

budgetmässigt täckas genom omföring från det särskilda anslaget till

inkomsttiteln. Omföringsåtgärden föreslås i ett dylikt fall skola ankomma

på riksräkenskapsverket och verkställas antingen varannan månad i an­

slutning till skatteutbetalningarna till kommunerna eller i samband med

riksbokslutets upprättande. Till grund för omföringsåtgärden anses böra

ligga av länsstyrelserna lämnade beräkningar rörande storleken av det

statsbidrag, som för visst kalenderår skall utbetalas till kommunerna. Dessa

uppgifter föreslås skola tillställas riksräkenskapsverket senast den 30 no­

vember året före detta kalenderår. Det särskilda anslaget, som inte kan

vid tidpunkten för riksstatens fastställande till beloppet exakt beräknas,

bör enligt revisionens mening betecknas som förslagsanslag.

Remissyttrandena

Revisionens förslag i fråga om den budgetmässiga redovisningen av det

nya statsbidraget har i allmänhet inte föranlett särskilt uttalande från

remissinstansernas sida. Statskontoret, riksräkenskapsverket och länssty­

relsen i Värmlands län motsätter sig emellertid att inkomsttiteln Skatt å

inkomst och förmögenhet m. m. slutgiltigt belastas med kostnaderna för

statsbidraget. Enligt statskontorets mening bör såsom revisionen i andra

hand föreslagit statsbidraget utbetalas från nämnda titel men denna från

ett särskilt anslag å riksstatens utgiftssida tillföras ett belopp, motsvarande

statsverkets kostnader för statsbidraget.

Riksräkenskapsverket yttrar.

Om man väljer metoden med ett i kronor bestämt belopp, bortfalla de

tekniska skäl som enligt revisionen skulle tala för att ersättningen direkt

eller indirekt redovisas över inkomstskattetiteln. Ett dylikt samordnande

skulle enligt riksräkenskapsverkets mening över huvud taget allvarligt kom­

plicera den redan förut invecklade beräkningen av titeln i fråga. Att direkt

eller omföringsvis redovisa här ifrågavarande bidrag över denna titel skulle

medföra olägenheter även ur andra synpunkter. Ur budgetsynpunkt synes

det sålunda föga tilltalande, att ett bidrag av statsmedel skulle redovisas

annorledes än över riksstatens utgiftssida. Även i fråga om den realeko-

nomiska fördelningen av utgifterna å driftbudgeten skulle betydande

olägenheter uppstå.

Departementschefen

Med hänsyn till vad riksräkenskapsverket m. fl. remissinstanser anfört

förordar jag alt kostnaderna för statsbidraget slutgiltigt skall avföras fråu

särskilt anslag å riksstatens utgiftssida.

Utbetalningen och bokföringen av statsbidraget torde i huvudsak böra

ske på det sätt revisionen alternativt föreslagit. Det torde få ankomma på

Kungl. Maj :t att utfärda erforderliga föreskrifter.

Det särskilda anslaget å riksstatens utgiftssida bör av skäl som revisio­

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 är 1957

100

nen anfört betecknas som förslagsanslag. Anslaget bör rubriceras som

Skatteersättning till kommunerna, m. in. Då den provisoriska skatteersätt-

ningen på grund av 1950 års ortsavdragsreform, såsom tidigare nämnts,

föreslås skola sammanföras med det nya statsbidraget, erfordras inte något

särskilt anslag för denna ersättning. Under samma anslag bör dessutom

anvisas medel till bidrag enligt förordningen den 20 april 1951 (nr 219)

angående övergångsbidrag i anledning av kommunindelningsreformen.

I årets statsverksproposition (Bil. 9: Sjunde huvudtiteln, punkt 68) har,

i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Provisorisk skatteersättning

till kommunerna, in. m. för budgetåret 1957/58 beräknats ett förslagsanslag

av 286 800 000 kronor. I nämnda belopp ingår 240 000 000 kronor avseende

kostnader för en blivande ortsavdragsreform. Kostnaderna för kalenderåret

1958 för statsbidraget till kommunerna i anledning av den nu föreslagna

höjningen av de kommunala ortsavdragen beräknas, såsom jag tidigare

nämnt, till omkring 500 000 000 kronor, varav hälften eller omkring

250 000 000 kronor faller på budgetåret 1957/58. Härtill kommer kostna­

derna för den nu utgående provisoriska skatteersättningen, vilken såsom

jag nyss föreslagit skall sammanföras med det nya statsbidraget. Kostna­

derna för denna ersättning och övergångsbidragen i anledning av kommun­

indelningsreformen, vilka kostnader kommer att belasta hela budgetåret,

beräknas till 46 800 000 kronor. De sammanlagda kostnaderna under bud­

getåret 1957/58 skulle alltså uppgå till 296 800 000 kronor. Med hänsyn till

osäkerheten i beräkningarna synes beloppet böra avrundas till förslagsvis

295 000 000 kronor. För nästa budgetår torde sålunda å riksstaten böra

äskas ett förslagsanslag till Skatteersättning till kommunerna, m. m. av

295 000 000 kronor.

De erforderliga författningsföreskrifterna angående skatteersättningen

till kommunerna bör, sedan riksdagen godkänt grunderna för ersättningen,

få utfärdas av Kungl. Maj :t i administrativ ordning. I samband därmed

torde bestämmelserna rörande den provisoriska skatteersättningen kunna

upphävas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957

VIII. Vissa speciella frågor

A. Avdraget för ömmande omständigheter och existensminimum

Revisionen

Därest de kommunala ortsavdragen höjes på det sätt revisionen föresla­

git, bortfaller skälen för att vid den kommunala taxeringen bibehålla det

högre maximibeloppet för avdraget för ömmande omständigheter och exi­

stensminimum, vilket provisoriskt fastställdes år 1956. Revisionen föreslår

därför att maximibeloppet, som nu är 5 000 kronor, nedsättes till sin före

år 1956 gällande nivå, 3 000 kronor, överensstämmelse kommer härigenom

att även i detta hänseende råda med reglerna vid den statliga taxeringen.

101

Revisionen framhåller att de särskilda avdragen för existensminimum till­

sammans med de statliga eller kommunala ortsavdragen bildar en ram för

de skattefria inkomstbelopp, som kan godkännas vid uttaget av preliminär

skatt och den efterföljande taxeringen. Denna ram utgöres för närvarande

av summan av statliga ortsavdraget och maximibeloppet för det extra av­

draget vid den statliga taxeringen och motsvaras sålunda i de olika orts-

grupperna av följande belopp.

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

Ortsavdragskategori

Belopp i kronor för år i ortsgrupp

II

III

IV

V

4 760

4 840

4 920

5 000

5 640

5 760

5 880

6 000

Makar ...........................................................................

6 520

6 680

6 840

7 000

Revisionen anser att denna ram är fullt tillräcklig för beviljande av av­

drag för nedsatt skatteförmåga på grund av ömmande omständigheter och

existensminimum. Detsamma anser revisionen gälla det särskilda avdraget

för folkpensionärer. Revisionen uppger i detta sammanhang att de högsta ut­

gående folkpensionsförmånerna till makar, inklusive kommunala tillägg,

vid den tidpunkt då revisionen avgav sitt betänkande, uppgick till i Stock­

holm 5 646 kronor, i Göteborg 5 110 kronor och i Malmö 4 996 kronor, dock

att i undantagsfall högre förmåner kunde utgå på grund av särskilt höga

bostadskostnader.

Remissyttrandena

Samtliga remissinstanser —- på ett undantag när — tillstyrker eller läm­

nar utan erinran revisionens förslag att, under förutsättning att de kom­

munala ortsavdragen höjes till i paritet med de statliga avdragen, maximi­

beloppet för det särskilda avdraget för ömmande omständigheter och exi­

stensminimum vid den kommunala taxeringen sänkes från sitt nuvarande

provisoriskt fastställda belopp, 5 000 kronor, till 3 000 kronor. Den enda

remissinstans, som anmält avvikande mening i denna del, är centrala upp-

bördsnämnden. Nämnden erinrar att maximibeloppet för existensminimum

på grund av den från och med år 1956 gällande lagstiftningen kunnat höjas

till summan av det statliga ortsavdraget och det högsta vid den statliga taxe­

ringen medgivna extra avdraget och anför.

Det vore emellertid enligt centrala uppbördsnämndens mening önskvärt

om denna ram kunde ytterligare vidgas. Nämnden ifrågasätter därför om

icke nu gällande högsta gräns för extra avdrag vid kommunala taxeringen,

5 000 kronor, kunde bibehållas och motsvarande avdrag vid statsbeskatt-

ningen höjas till samma nivå. Eu höjning av normalbeloppen utöver nu

gällande synes visserligen för närvarande icke aktuell, men om eu vidare

ram införes skulle möjlighet hållas öppen för nämnden att företaga den

höjning av normalbeloppen, som kan bli nödvändig vid ytterligare pris­

102

stegringar. För familjer med flera barn skulle i ett sådant läge högre nor­

malbelopp vara nödvändiga.

Viss tveksamhet kan möjligen råda om en höjning av gränsen för det

extra avdraget med hänsyn till detsammas utnyttjande vid taxeringen. Er­

farenheten torde emellertid ge vid handen att beskattningsnämnderna i regel

ställa sig restriktiva då fråga är om medgivande av extra avdrag.

Vissa remissinstanser har påtalat den olikhet, som trots den eftersträvade

pariteten mellan avdragsreglerna vid den kommunala och den statliga be­

skattningen, likväl vid ett godtagande av revisionens förslag beträffande

maximibeloppet för det särskilda avdraget synes komma att föreligga i

fråga om folkpensionärernas möjlighet till skattefrihet för folkpensions­

förmåner.

Riksskattenämnden anför härvidlag.

Bestämmelserna om ortsavdrag vid den statliga och kommunala beskatt­

ningen böra efter reformens genomförande vara helt överensstämmande.

Emellertid har revisionen föreslagit att 50 § 2 mom. fjärde stycket kommu­

nalskattelagen — till vilket stadgande motsvarighet icke finnes i förord­

ningen om statlig inkomstskatt (jfr 9 § 2 mom. andra stycket) — alltjämt

skall bibehållas. Stadgandet innebär att skattskyldig, vars inkomst helt

eller till huvudsaklig del utgjorts av folkpension in. in. skall — därest sär­

skilda omständigheter icke till annat föranleda — erhålla extra avdrag för

s. k. ömmande omständigheter. Därest stadgandet anses obehövligt vid

statsbeskattningen, bör det, om reformen genomföres, kunna slopas vid

kommunalbeskattningen. Anses stadgandet likväl böra bibehållas, synes

detsamma böra införas även i förordningen om statlig inkomstskatt. Vid

tillkomsten av denna bestämmelse voro folkpensionerna så låga i förhål­

lande till de statliga ortsavdragen, att motsvarande föreskrift icke erford­

rades med avseende på den statliga inkomstskatten. Sedan folkpensionerna

höjts, förekommer det emellertid att personer utan annan inkomst än folk­

pension kunna påföras statlig inkomstskatt. I allmänhet torde man anse

att denna obligatoriska föreskrift i kommunalskattelagen om beviljande av

extra avdrag icke utan vidare kan tillämpas även beträffande den statliga

beskattningen. Ofta har man i stället sökt undvika påförande av statlig

inkomstskatt i dessa fall genom att medgiva särskilt avdrag för sjukdom,

hög ålder eller dylikt. Det synes därför lämpligt, att bestämmelsen införes

även vid statsbeskattningen. Att i stället nu borttaga densamma ur kom­

munalskattelagen och därmed öka skatten för folkpensionärerna vore

mindre tilltalande med tanke på att förevarande reform syftar till en skatte-

lindring för samtliga inkomsttagare.

Med den storlek folkpensionerna numera fått kan det emellertid ifråga­

sättas om det är principiellt riktigt att försätta folkpensionärerna i särställ­

ning med avseende å beskattningen. I de fall skatteförmågan verkligen är

nedsatt på grund av sjukdom, hög ålder eller dylikt, kan avdrag för öm­

mande omständigheter beviljas. Verkningarna av det nuvarande generella

avdraget äro icke fullt tillfredsställande. Det upphör icke helt att utgå

förrän den totala inkomsten närmar sig folkpensionens dubbla belopp (jfr

uttrycket »till huvudsaklig del» i lagtexten), vilket efter de senaste höj­

ningarna av folkpensionsförmånerna innebär att extra avdrag obligatoriskt

skall medgivas även i inkomstskikt ej oväsentligt över dem man eljest an­

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 7957

103

sett angeläget undantaga från beskattning. Skäl synas därför föreligga att vid

lämpligt tillfälle, exempelvis i samband med uppkommande fråga om ytter­

ligare höjning av folkpensionerna, till omprövning upptaga spörsmålet huru­

vida föreskrift om obligatorisk skattelindring för folkpensionärer alltjämt

skall finnas och — om så anses vara fallet — i vad mån nuvarande bestäm­

melse bör ändras.

Liknande synpunkter anföres av överståthållarämbetet samt länsstyrel­

serna i Uppsala, Göteborgs och Bohus, Västmanlands och Malmöhus län.

Sistnämnda länsstyrelse håller emellertid före att det vore mera följdrik­

tigt och även ur skatteteknisk synpunkt lämpligare att stadgandet i kom­

munalskattelagen om skattebefrielse för folkpensionärer upphävdes. En­

ligt länsstyrelsens uppfattning skulle man härigenom — utan att i princip

förändra folkpensionärernas rätt — uppnå en mera likformig tillämpning

av reglerna om extra avdrag.

Departementschefen

Såsom revisionen framhållit höjdes vid föregående års riksdag maximi­

beloppet för det särskilda avdraget för nedsatt skatteförmåga vid den

kommunala taxeringen provisoriskt från 3 000 till 5 000 kronor i avvaktan

på eu reformering av de kommunala ortsavdragen. Höjningen var erfor­

derlig för att på grund av de ökade levnadskostnaderna medge tillräckligt

utrymme för skattebefrielse i ömmande fall. Någon motsvarande höjning

gjordes inte av avdraget vid statsbeskattningen, eftersom ortsavdragen vid

denna beskattning är betydligt högre än vid den kommunala beskattningen.

Genomföres förslaget om en höjning av de kommunala ortsavdragen till

i nivå med de statliga avdragen bör, på sätt revisionen föreslagit, det extra

avdraget bestämmas till 3 000 kronor såväl vid kommunaltaxeringen som

vid statstaxeringen. Jag tillstyrker alltså att maximibeloppet vid konimu-

naltaxeringen nedsättes till 3 000 kronor.

Enligt 50 § 2 mom. fjärde stycket kommunalskattelagen skall skatt­

skyldig, vars inkomst helt eller till huvudsaklig del utgjorts av folkpension,

i regel anses ha haft sådan nedsatt skatteförmåga, som omförmäles i andra

stycket av samma moment. Vid taxering till kommunal inkomstskatt skall

därför sådan skattskyldig medges extra avdrag för ömmande omständig­

heter. Genom hänvisning i 9 § 2 mom. andra stycket förordningen om

statlig inkomstskatt gäller i huvudsak samma bestämmelser om extra

avdrag vid taxeringen till statsskatt som enligt kommunalskattelagen. I

sistnämnda lagrum hänvisas dock inte till 50 § 2 mom. fjärde stycket

kommunalskattelagen.

Vissa remissinstanser har ifrågasatt huruvida de nu gällande bestämmel­

serna i 9 § 2 mom. andra stycket förordningen om statlig inkomstskatt

ger möjlighet att vid den statliga beskattningen bevilja skattskyldig, vars

inkomst helt eller till huvudsaklig del utgöres av folkpension, liknande av­

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

104

drag för nedsatt skatteförmåga som vid den kommunala beskattningen.

Med anledning härav får jag erinra att när stadgandena om skattebefrielse

för folkpensionärer år 1948 infördes i kommunalskattelagen, folkpensions­

förmånerna uppgick till så låga belopp, att motsvarande föreskrifter som

1 kommunalskattelagen inte ansågs erforderliga vid den statliga beskatt­

ningen med hänsyn till de statliga ortsavdragens dåvarande storlek. Det

framhölls emellertid i prop. 224/1948 att om särskilt bostadstillägg utgick,

detta kunde medföra att folkpensionsförmånerna, om än till blott en

mindre del, kunde bli föremål för beskattning. Behovet av en ändring i de

för den statliga beskattningen gällande bestämmelserna ansågs dock obe­

tydligt, eftersom beskattningsnämnderna redan enligt dessa bestämmelser

hade tillagts möjlighet att bevilja avdrag för nedsatt skatteförmåga, en

möjlighet som, framhölls det i propositionen, nämnderna givetvis borde

begagna sig av, när så ansågs påkallat.

Det nu anförda torde visa att redan från början avsikten varit att folk­

pensionärerna skulle befrias från skatt i samma utsträckning vid den stat­

liga beskattningen som vid den kommunala. För att undanröja förekom­

mande tveksamhet härutinnan anser jag det dock lämpligt att nyssnämnda

bestämmelser i 9 § 2 mom. andra stycket förordningen om statlig inkomst­

skatt kompletteras med en hänvisning även till fjärde stycket av 50 §

2 mom. kommunalskattelagen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957

B. Deklarationspliktsgränsen

Revisionen

Revisionen framhåller att i taxerings- och beskattningshänseende ett

direkt samband föreligger mellan å ena sidan ortsavdragens storlek och å

andra sidan storleken av dels den inkomst, vid vilken deklarationsplikt,

d. v. s. skyldighet att utan anmaning till ledning för egen taxering avlämna

vederbörlig självdeklaration, inträder, och dels den taxerade inkomst, som

föranleder att skattskyldig skall uppföras i inkomstlängd. Indirekt har orts­

avdragens storlek även betydelse i fråga om skyldighet att erlägga folkpen­

sionsavgift och sjukförsäkringsavgift samt beträffande storleken av den

inkomst, vid vilken grundsjukpenning enligt sjukförsäkringslagen börjar

att utgå. Revisionen anför vidare.

Den av oss föreslagna höjningen av de kommunala ortsavdragen innebär,

att lägsta ortsavdragsbelopp, som skall tillämpas vid taxeringen, kommer

att uppgå till 1 760 kronor, motsvarande ortsavdrag för ensamstående skatt­

skyldig i ortsgrupp II. Med hänsyn till reglerna om den beskattningsbara

inkomstens avjämning till närmast lägre hela hundratal kronor kommer

emellertid en ensamstående skattskyldig i denna ortsgrupp — under förut­

sättning, att han varit bosatt här i riket under hela beskattningsåret — att

påföras beskattningsbar inkomst först då den taxerade inkomsten uppgår

till ett belopp, som är 100 kronor större än ortsavdraget, eller 1 860 kronor.

105

Revisionen förklarar med anledning härav att den finner naturligt, att

om en ortsavdragshöjning genomföres i enlighet med dess förslag, deklara-

tionspliktsgränsen bör höjas till 1 800 kronor. Därav skulle följa att i in­

komstlängderna endast skulle upptas sådana skattskyldiga, vilkas taxerade

inkomster uppgår till minst detta belopp. Emellertid uppstår vid en dylik

höjning av deklarationspliktsgränsen vissa problem beträffande folkpen­

sions- och sjukförsäkringsavgifterna. Genom att inkomstlängderna inte

kommer att redovisa andra skattskyldiga än dem, vilkas till statlig inkomst­

skatt taxerade inkomster uppgår till minst 1 800 kronor, kommer personer,

vilkas inkomster understiger detta belopp, att inte kunna påföras dylika

avgifter. Vidare kan skyldigheten att tillhöra sjukpenningförsäkringen, vil­

ken skyldighet enligt sjukförsäkringslagen inträder vid en årsinkomst av

1 200 kronor, svårligen kontrolleras. Om gränsen för avgiftspliktens in­

träde skulle höjas till 1 800 kronors taxerad inkomst, skulle dessutom denna

gräns komma att sammanfalla med den nedersta gränsen för försäkring för

tilläggssjukpenning. Vilka konsekvenser detta kan medföra i fråga om sjuk­

försäkringens allmänna uppbyggnad och i fråga om kostnaderna för stats­

verket vid en förändrad avgiftspliktsgräns har emellertid undandragit sig

revisionens bedömande.

Revisionen erinrar att om den föreslagna kommunala ortsavdragsrefor-

men genomföres vid 1957 års riksdag, en ändring av deklarationsplikts­

gränsen inte blir aktuell förrän tidigast vid 1959 års taxering. Revisionen

anser det vara möjligt att dessförinnan utreda frågan om vilka åtgärder,

som påkallas i folkpensionerings- och sjukförsäkringshänseende, om dekla­

rationspliktsgränsen skulle höjas till 1 800 kronor. Först när en sådan ut­

redning föreligger bör därför frågan om deklarationspliktsgränsen upptagas

till prövning.

Kungi. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

Remissyttrandena

De remissinstanser, som uttalat sig i denna fråga, är i allmänhet överens

med revisionen, att en höjning av deklarationspliktsgränsen bör anstå in­

till dess utredning verkställts angående vilka åtgärder, som påkallas i folk­

pensionerings- och sjukförsäkringshänseende av en dylik höjning. Pen-

sionsstyrelsen och riksförsäkringsanstalten berör emellertid i sina yttran­

den vilka konsekvenser ortsavdragshöjningen kan beräknas få i ifråga­

varande hänseenden.

Pensionsstyrelsen ställer sig sålunda tveksam gentemot att nu avgitts-

pliktiga personer med inkomst mellan 1 200 och 1 800 kronor skulle be­

frias från skyldigheten att erlägga avgifter till folkpensioneringen. Ett inte

ringa antal i arbetsför ålder, vilkas inkomst inte skulle föranleda taxering

vid minst 1 800 kronors inkomst, intar enligt styrelsens mening en sådan

ställning i jämförelse med många andra med högre taxerad inkomst, att

106

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1951

deras undantagande från avgiftsplikt skulle te sig föga rättvist. Styrelsen

erinrar vidare att minimiavgiften vid en taxerad inkomst av 1 800 kronor

skulle med nuvarande procentsats i regel komma att uppgå till 45 kronor

och att det därför uppstår en »tröskel» med detta belopp mellan dem som

har 1 800 kronors taxerad inkomst och dem som har lägre inkomst. Om

avgiftsprocenten skulle höjas ytterligare, kan minimiavgiften bli så hög att

den tvära övergången från avgiftsfrihet till avgiftsplikt framstår som skä­

ligen omotiverad. Styrelsen framhåller dessutom att den lägsta pensions­

avgiften för närvarande i regel är 30 kronor och att intet hindrar, att skat­

ten till stat och kommun för överåriga och andra inte avgiftspliktiga un­

derstiger detta belopp. Som skäl för att upphäva deldarationsplikten för

och att inte taxera personer i avgiftspliktig ålder kan därför enligt styrel­

sens mening numera knappast åberopas, att pensionsavgiften i ifrågava­

rande inkomstlägen är alltför ringa för att motivera detta förfarande. Sty­

relsen anser vidare alt därest en höjning av pensionsavgiftsprocenten genom­

föres, varom förslag torde kunna förväntas av allmänna pensionsbered-

ningen, sådana skäl för en ändring kommer att ytterligare försvagas. Sty­

relsen anser därför att en höjning av gränsen för skyldighet att erlägga

folkpensionsavgift för närvarande inte bör vidtas.

Riksför säkring sanstalt en anför.

Enligt riksförsäkringsanstaltens mening framstår det såsom en uppen­

bar nackdel, att sjukkassorna vid en höjning av deklarationspliktsgränsen

till 1 800 kronor komma att få minskade möjligheter till kontroll av med­

lems tillhörighet till sjukpenningförsäkringen. Detta förhållande synes dock

i och för sig icke böra utgöra hinder för en dylik höjning, därest ur skatte­

teknisk synpunkt väsentliga skäl tala härför.

Vid bedömandet av ifrågavarande spörsmål ur sjukförsäkringens syn­

punkt bör avgörande betydelse tillmätas möjligheten att utforma tillfreds­

ställande avgiftsbestämmelser och till dessa anknutna statsbidragsbestäm-

melser.

Storleken av en sjukkassemedlems taxerade inkomst är av betydelse icke

blott för hans skyldighet enligt 33 § andra och tredje styckena sjukförsäk­

ringslagen att erlägga avgift för sjukvårdsförsäkringen och i förekommande

fall för försäkringen för grundsjukpenning utan även för storleken av av­

giftsbeloppet. Enligt 3o § första stycket sjukförsäkringslagen må nämligen

medlems sammanlagda avgift för sjukvårdsför säkringen och för försäk­

ringen för grundsjukpenning icke överstiga två procent av hans taxerade

inkomst vid taxering till statlig inkomstskatt året näst efter det år avgiften

avser, varvid i fråga om medlem, som taxeras enligt för gift skattskyldig

gällande bestämmelser å vardera maken skall anses belöpa hälften av makar­

nas sammanlagda taxerade inkomst.

Med nyssnämnda regler äro förknippade två i sjukförsäkringslagen före­

skrivna former av statsbidrag till de allmänna sjukkassorna. Enligt 43 §

utgår avgittslindringsbidrag med belopp, varmed sjukförsäkringsavgift vid

debitering av slutlig skatt nedsatts till följd av vad i 35 § första stycket stad­

gas. Enligt 44 § utgår avgiftsersättningsbidrag med 10 kronor för varje

107

medlem, som vid debitering av slutlig skatt icke påförts avgift för sjuk-

vårdsförsäkringen till följd av vad i 33 § andra stycket stadgas.

Till belysning av reglernas innebörd må följande anföras.

Genomsnittsavgiften för samtliga kassor i landet uppgår för sjukvårds-

försäkring till 34 kronor och för försäkring för grundsjukpenning till 31

kronor. Om en medlem, tillhörande sjukpenningklass 1 i en kassa med

sådana avgifter, har en taxerad inkomst å minst 3 250 kronor och icke är

folkpensionär debiteras medlemmen båda dessa avgifter å tillhopa 65

kronor. Uppgår medlemmens taxerade inkomst till lägre belopp, dock till

minst 1 200 kronor, debiteras medlemmen ett avgiftsbelopp, motsvarande

två procent av den taxerade inkomsten, medan mellanskillnaden upp till

65 kronor utbetalas till kassan i form av avgiftslindringsbidrag. Är den

taxerade inkomsten exakt 1 200 kronor, tillkommer kassan sålunda i av­

gift 24 kronor och i avgiftslindringsbidrag 41 kronor. Om slutligen med­

lemmens taxerade inkomst understiger 1 200 kronor, debiteras han icke

någon avgift. Kassan erhåller i sistnämnda fall endast ett avgiftsersätt-

ningsbidrag å 10 kronor.

En höjning av gränsen för avgiftsplikten från 1 200 kronor till 1 800

kronors taxerad inkomst skulle följaktligen för statsverkets del leda till

en minskning av utgifterna för avgiftslindringsbidrag och en ökning av

utgifterna för avgiftsersättningsbidrag, vilken ökning dock skulle väsent­

ligt understiga förenämnda utgiftsminskning, samt för sjukkassornas del

medföra minskat statsbidrag och minskad avgiftsintäkt. Någon närmare

beräkning av härav föranledda ändringar av statens utgifter och sjukkas­

sornas inkomster är icke möjlig att verkställa med ledning av för när­

varande tillgängligt material. En grov uppskattning synes dock giva vid

handen, att statsbidragsutgifterna skulle minska med 3 å 4 miljoner kronor

och att sjukkassornas inkomster skulle minska med 7 å 8 miljoner kronor,

allt för år räknat.

Någon höjning av avgiftspliktsgränsen till 1 800 kronor med bibehål­

lande av i övrigt oförändrade avgifts- och statsbidragsbestämmelser synes

med hänsyn till det anförda icke böra ifrågakomma.

Det synes emellertid kunna övervägas att vid en dylik höjning vidtaga

även sådana ändringar i avgifts- och statsbidragsbestämmelserna, att några

mera betydande ekonomiska konsekvenser för statsverket och för sjuk­

kassorna icke uppkomma. Sålunda synes kunna ifrågasättas att höja av-

giftsersättningsbidraget och att slopa den regel, som innebär befrielse för

sjukpenningförsäkrad medlem med taxerad inkomst under visst belopp

från skyldighet att erlägga avgift för försäkringen för grundsjukpenning.

Därest sjukpenningförsäkrad medlem alltid ålägges att betala avgift för

grundsjukpenning om än med reducerat belopp, torde risken minska för

att medlemmar genom felaktiga uppgifter eller underlåtenhet att anmäla

inkomständring förskaffa sig en sjukpenningförsäkring, vartill de ej äro

berättigade.

Riksförsäkringsanstalten anser sig emellertid icke för närvarande kunna

taga närmare ställning till föreliggande spörsmål. Ehuru den allmänna

sjukförsäkringen varit i kraft i två år, har nämligen någon mera ingående

kännedom om utfallet av avgiftsbestämmelserna och de därmed samman­

hängande statsbidragsbestämmelserna ännu icke kunnat vinnas. Avgif­

terna för år 1955, det första verksamhetsåret, ha upptagits såsom slutlig

skatt enligl 1956 års taxering. Det åligger lokal skattemyndighet att före

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957

108

taxeringsårets utgång lämna riksförsäkringsanstalten vissa i 10 a § 3 mom.

tillämpningskungörelsen till uppbördsförordningen närmare angivna upp­

gifter angående avgiftsdebiteringen. Ett stort antal lokala skattemyndig­

heter ha ännu icke inkommit med sådana uppgifter.

I betänkandet uttalas, att en ändring av deklarationspliktsgränsen icke

blir aktuell förrän tidigast vid 1959 års taxering och att det därför bör vara

möjligt att dessförinnan utreda vilka åtgärder, som påkallas i bl. a. sjuk-

försäkringshänseende, om deklarationspliktsgränsen höjes på tidigare an­

givet sätt. Riksförsäkringsanstalten har intet att erinra mot att en sådan

utredning kommer till stånd i fråga om avgifts- och statsbidragsbestäm-

melserna. Resultatet av en sådan utredning synes emellertid böra redovisas

i så god tid, att ett eventuellt förslag om ändring av sjukförsäkringslagen

kan föreläggas 1958 års riksdag, därest en ändring av deklarationsplikts­

gränsen ifrågasättes redan fr. o. m. 1959 års taxering.

Riksförsäkringsanstalten vill slutligen framhålla, att anstalten icke anser

frågan om höjning av deklarationspliktsgränsen böra ge anledning till en

omprövning av den obligatoriska sjukpenningförsäkringens konstruktion,

exempelvis genom en höjning av den i 7 § första stycket sjukförsäkrings­

lagen angivna inkomstgränsen från 1 200 kronor till 1 800 kronor. En sådan

ändring skulle få vittgående konsekvenser, icke minst i statsfinansiellt hän­

seende, och berör icke blott sjukförsäkringslagen utan även yrkesskadeför­

säkringslagen och militärersättningsförordningen.

Länsstyrelsen i Uppsala län anser, att man redan i samband med genom­

förandet av ortsavdragsreformen bör taga ställning till deklarationsplikts­

gränsen, och tillstyrker att gränsen höjes till 1 800 kronor. Länsstyrelsen i

Gotlands län ställer sig däremot tveksam till en höjning. Enligt länsstyrel­

sens mening skulle detta medföra olägenheter för beskattningsnämnderna

därigenom att kontrollmöjligheterna skulle försvåras och ett omfattande

anmaningsförfarande skulle bli påkallat, vilket knappast skulle minska be­

sväret för allmänheten.

Statens organisationsnämnd framhåller vikten av att den möjlighet till

arbetsbesparingar, som en höjning av deklarationspliktsgränsen skulle med­

föra, till fullo utnyttjas.

Föreningen Sveriges kronokamrerare erinrar slutligen att en ändring i

fråga om folkpensions- och sjukförsäkringsavgifterna, som påkallas därav

att deklarationspliktsgränsen skulle höjas från och med 1959 års taxe­

ring, återverkar på den preliminära beskattningen och därför får betydelse

redan under år 1958.

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 195i

Departementschefen

En ändring av deklarationspliktsgränsen kan, såsom framgår av den

nu lämnade redogörelsen, få betydande konsekvenser i folkpensionerings-

och sjukförsäkringshänseende. Jag är därför inte beredd att nu förorda nå­

gon ändring. Enligt vad jag under hand inhämtat kommer inom social­

departementet en utredning att verkställas rörande de åtgärder, som blir

109

erforderliga i folkpensionerings- och sjukförsäkringshänseende vid en höj­

ning av deklarationspliktsgränsen. Så snart denna utredning föreligger

torde frågan om denna gräns få upptagas till prövning.

Kungl. Mcij:ts proposition nr 97 år 1957

C. De skatteunderlagsgraderade statsbidragen

Revisionen

Revisionen erinrar att den minskning av de kommunala skatteunder-

lagen, som höjda ortsavdrag medför, självfallet kommer att inverka på så­

dana statsbidrag till speciella kommunala ändamål, där bidragens storlek

är direkt beroende av skatteunderlaget i vederbörande kommun.

I följande statsbidragsförfattningar är statsbidraget skatteunderlagsgra-

derat, nämligen

kungörelsen den 31 december 1945 (nr 882) angående statsbidrag till

byggnadsarbeten för folkskoleväsendet;

kungörelsen den 28 juni 1946 (nr 553) angående statsbidrag till anord­

nande av skolmåltider;

kungörelsen den 30 juni 1948 (nr 411) angående statsbidrag till vissa

plankostnader;

kungörelsen den 27 maj 1949 (nr 278) angående vissa statliga och stats­

understödda åtgärder vid arbetslöshet;

kungörelsen den 13 februari 1953 (nr 40) angående statsbidrag till vatten-

och avloppsanläggningar med därtill hörande föreskrifter i Kungl. brev

samma dag till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen med vissa närmare grun­

der för beräkning av statsbidraget;

kungörelsen den 5 juni 1953 (nr 339) om statsbidrag till anordnande samt

om- och tillbyggnad av ålderdomshem; samt

kungörelsen den 15 juni 1956 (nr 383) angående statsbidrag till bygg­

nadsarbeten för vissa högre skolor.

Ett speciellt statsbidrag, som av naturliga skäl är skatteunderlagsgraderat,

är det s. k. skaltelindringsbidraget åt synnerligt skattetyngda kommuner,

som utgår jämlikt förordningen den 18 maj 1951 (nr 278).

Vissa kommunala bidrag till statliga utgifter är även skatteunderlags­

graderade. Så är fallet med de bidrag, som utgår enligt

lagen den 30 juni 1947 (nr 398) om kommunernas bidrag till kostnaderna

för folkpensioneringen,

lagen den 26 juli 1947 (nr 530) om särskilda barnbidrag till änkors och

invaliders in. fl. barn och

lagen samma dag (nr 531) om bidrag till änkor och änklingar med barn.

I samtliga av de angivna författningarna bestämmes bidraget efter en viss

bidragsskala, som på ett eller annat sätt är anknuten till skattekraften i

vederbörande kommun.

Revisionen framhåller att vid oförändrade bidragsskalor minskningen

Ilo

av det kommunala skatteunderlaget medför ökade statsbidrag till kom­

munerna och minskade kommunala bidrag till staten. Om man vill för­

hindra dylika verkningar av ortsavdragsreformen, måste särskilda åtgärder

vidtas.

Därest man utformar kompensationen till kommunerna i anledning av

denna reform såsom ett av staten under en följd av år tillskjutet skatte­

underlag samt låter de speciella statsbidragen respektive kommunbidragen

bygga på summan av det skatteunderlag, som föreligger enligt vederbö­

rande års taxering, och det skatteunderlag, som staten skall tillskjuta, upp­

når man enligt revisionens mening i princip samma effekt i fråga om stats-

och kommunbidragen som om ortsavdragshöjningen inte hade ägt rum. Man

skulle sålunda, säger revisionen, inte behöva ändra bidragsskalorna i de

olika statsbidragsförfattningarna utan det vore tillräckligt om man medde­

lade en särskild föreskrift att vid beräknandet av skatteunderlag eller skat­

tekraft enligt någon av de nämnda bidragsförfattningarna till det skatteun­

derlag, som föreligger på grund av vederbörande års taxering, skall läggas

det skatteunderlag, som staten på grund av ortsavdragsreformen tillskjuter.

Revisionen framhåller emellertid att detta relativt enkla sätt att lösa frå­

gan om ortsavdragsreformens inverkan på de skatteunderlagsgraderade bi­

dragen kompliceras därav att i det tillskjutna skatteunderlaget ingår den nu

utgående, till skatteunderlag omvandlade provisoriska skatteersättningen.

Den del av det tillskjutna skatteunderlaget, som denna ersättning represen­

terar, motsvaras nämligen inte av något skatteunderlagsbortfall för kom­

munerna i anledning av den nu aktuella ortsavdragsreformen. Konsekven­

sen av att den provisoriska skatteersättningen ingår i det skatteunderlag,

vartill hänsyn skulle tagas vid beräknandet av de speciella stats- och kom­

munbidragen, blir, säger revisionen, den att statsbidragen kommer att

minska och kommunbidragen att öka i förhållande till vad som nu gäller.

Dessa verkningar får emellertid enligt revisionens mening ringa ekonomisk

räckvidd och kommer endast att obetydligt påverka de kommunala utdebite­

ringarna.

Revisionen anser därför att frågan om ortsavdragsreformens inverkan

på de speciella skatteunderlagsgraderade statsbidragen i princip bör lösas

på nyss angivet sätt. Å andra sidan framhåller revisionen att de skatte­

underlagsgraderade bidragen påverkas först år 1960. Det bör enligt revi­

sionens mening därför vara möjligt att före detta år närmare undersöka

om man genom en mindre jämkning av bidragsskalorna eller på annat sätt

kan undvika de nyss antydda konsekvenserna av det av revisionen för­

ordade statsbidragssystemet.

Remissyttrandena

Frågan om ortsavdragshöj ningens inverkan på de skatteunderlagsgrade­

rade statsbidragen har endast berörts av allmänna statsbidragsutredningen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

in

Utredningen erinrar därvid, alt utredningen i sitt den 3 december 1956 av­

givna betänkande om förenklad statsbidragsgivning till primärkommuner­

nas kapitalutgifter föreslagit, att i de fall skatteunderlagsdifferentiering

skall förekomma vid anläggningsbidrag differentieringen skall ske enligt

en viss formel. Denna formel innebär, framhåller utredningen, att sådana

ändringar i de enskilda kommunernas skatteunderlag, vilka sammanhänger

med en allmän förskjutning av det genomsnittliga skatteunderlaget i riket,

inte medför ändring av statsbidragsprocenten. Även om det nya statsbidra­

get i anledning av ortsavdragsreformen icke skulle komma att utformas

såsom ett tillskjutet skatteunderlag, skulle den nämnda formeln kunna

tillämpas oförändrad.

Departementschefen

Vad revisionen föreslagit i fråga om de skatteunderlagsgraderade stats­

bidragen och de kommunala bidragen till folkpensioneringskostnaderna

m. m. finner jag mig i princip kunna godtaga. De erforderliga författnings-

föreskrifterna torde få utfärdas i administrativ ordning.

Revisionen har ifrågasatt huruvida inte den provisoriska skatteersätt-

ningens omvandling till skatteunderlag bör föranleda viss justering av bi-

dragsskalor m. in. i fråga om de skatteunderlagsgraderade bidragen. Vad

först angår eventuella ändringar i grunderna för det allmänna skattelind-

ringsbidraget torde frågan härom få upptagas till övervägande vid den av

mig tidigare omnämnda utredningen rörande den kommunala skatteutjäm-

ningen. Beträffande övriga skatteunderlagsgraderade statsbidrag och kom­

munala bidrag torde desamma komma att påverkas i så ringa grad att nå­

gon justering inte torde vara behövlig.

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

D. Förslagen till författningsändringar

Förslaget till ändringar i kommunalskattelagen

48 §.

Länsstyrelsen i Örebro län ifrågasätter ändring av bestämmelserna i 2

mom. tredje stycket om ortsavdrag för skattskyldig, vilken haft husförestån­

darinna hos sig anställd. Samtidigt föreslår länsstyrelsen att samma änd­

ring sker av stadgandena i 8 § 1 mom. tredje stycket förordningen om

statlig inkomstskatt. Länsstyrelsen anför.

Enligt dessa bestämmelsers nu gällande lydelse äger skattskyldig, som

under beskattningsåret haft husföreståndarinna hos sig anställd, därest

han varit ogift och haft hemmavarande barn, för vilket rätt till allmänt

barnbidrag förelegat, rätt att åtnjuta ortsavdrag med belopp, som mot­

svarar vad som skolat åtnjutas av gift skattskyldig. Med ogift skattskyldig

skall i nu förevarande hänseende likställas skattskyldig, som under be­

skattningsåret varit änkling, änka eller frånskild. Ortsavdrag såsom för

112

gift skattskyldig kan däremot icke beviljas sådan skattskyldig, som under

beskattningsåret väl varit gift men icke sammanlevat med andre maken,

oaktat den skattskyldige haft husföreståndarinna hos sig anställd och till­

lika haft hemmavarande barn för vilket rätt till allmänt barnbidrag före­

legat. Länsstyrelsen kan för sin del icke finna något sakligt skäl för att

sådan skattskyldig, i vad gäller rätten till ortsavdrag, skall behandlas

annorlunda än ogift skattskyldig och får förty hemställa, att sådan änd­

ring måtte vidtagas av de förenämnda bestämmelserna, att ortsavdrag

såsom för gift skattskyldig må tillkomma jämväl gift med andre maken

icke sammanlevande skattskyldig, som haft husföreståndarinna och hem­

mavarande barn för vilka rätt till allmänt barnbidrag förelegat.

Anvisningar till 62 §.

Riksskattenämnden och överståthållarämbetet framhåller att eftertaxe-

ringsbestämmelserna numera överförts från inkomst- och förmögenhets-

skatteförfattningarna till taxeringsförordningen. Ifrågavarande anvisning

bör därför knappast längre upptas i kommunalskattelagen. Innehållet i

anvisningen är därjämte tämligen självklart och densamma torde därför

kunna helt uteslutas.

Kungl. Mcij:ts proposition nr 97 år 1957

Departementschefen

De av länsstyrelsen i Örebro län ifrågasatta ändringarna av bestämmel­

serna om ortsavdrag för skattskyldig, vilken haft husföreståndarinna hos

sig anställd, är jag inte beredd att nu taga ställning till. Frågan berör näm­

ligen spörsmålet när äkta makar, som levt åtskilda utan att rättslig sepa­

ration förelegat, skall samtaxeras eller särtaxeras. Denna fråga torde få

övervägas i annat sammanhang.

Anvisningarna till 62 § kommunalskattelagen har i prop. nr 29 till inne­

varande års riksdag föreslagits skola upphöra att gälla från och med den 1

januari 1958. Sedan riksdagen numera bifallit detta förslag är den av re­

visionen föreslagna ändringen i dessa anvisningar inte längre aktuell.

IX. Departementschefens hemställan

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj :t

måtte genom proposition föreslå riksdagen att

dels antaga inom finansdepartementet upprättade förslag

till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 septem­

ber 1928 (nr 370),

2) förordning angående ändrad lydelse av 9 § 2 mom. för­

ordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt,

samt

113

3) lag med särskilda bestämmelser om kommuns, lands­

tingskommuns och annan samfällighets utdebitering av

skatt för åren 1958—1965,

dels, med godkännande av i det föregående angivna all­

männa grunder för statsbidrag till kommunerna i anledning

av ortsavdragsreformen, bemyndiga Kungl. Maj :t att ut­

färda föreskrifter i ämnet,

dels godkänna vad i det föregående förordats beträffande

vissa skatteunderlagsgraderade statsbidrag för speciella än­

damål och vissa kommunala bidrag till statliga utgifter samt

bemyndiga Kungl. Maj :t att utfärda härför erforderliga

föreskrifter,

dels ock under sjunde huvudtiteln å riksstaten för bud­

getåret 1957/58 till Skatteersättning till kommunerna, m. m.

anvisa ett förslagsanslag av 295 000 000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga le­

damöter biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t

Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposi­

tion av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Bengt Resare

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

8 — Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 sand. Nr 97

114

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

Bihang 1

Kommunalskatterevisionens förslag

Förslag

till

Lag

om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 48 § 2 inom. och 50 § 2 mom. kommunalskatte­

lagen den 28 september 1928 ävensom anvisningarna till 50 § punkterna 1.

och 2. samt 62 § samma lag1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

48 §.

2 mom. Skattskyldig fysisk------------ nedan sägs.

Skattskyldig, som under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans

med andra maken, åtnjuter kommunalt ortsavdrag med följande belopp,

nämligen i ortsgrupp I 3 360 kronor, i ortsgrupp II 3 520 kronor, i orts-

grupp III 3 680 kronor, i ortsgrupp IV 3 840 kronor och i ortsgrupp V

4 000 kronor.

Skattskyldig, som-------------stycke sägs.

Gift skattskyldig, som under beskattningsåret icke levt tillsammans med

undra maken, ävensom annan ogift skattskyldig än som avses i nästföre­

gående stycke, äger, därest han haft hemmavarande eller av den skatt­

skyldige helt eller delvis underhållet barn, som stått under hans vårdnad

och för vilket rätt till allmänt barnbidrag förelegat, åtnjuta kommunalt

ortsavdrag med följande belopp, nämligen i ortsgrupp I 2 520 kronor, i

ortsgrupp II 2 640 kronor, i ortsgrupp III 2 760 kronor, i ortsgrupp IV

2 880 kronor och i ortsgrupp V 3 000 kronor. Har skattskyldig som nyss

nämnts haft barn, för vilket allmänt barnbidrag utgått men vilket icke

stått under hans vårdnad, äger han, därest han helt eller delvis under­

hållit barnet, likaledes åtnjuta ortsavdrag efter vad i detta stycke sägs,

dock endast om den skattskyldige icke levt tillsammans med den som

har vårdnaden om barnet.

Annan skattskyldig än i andra, tredje eller fjärde stycket sägs (ensam­

stående) äger åtnjuta kommunalt ortsavdrag med följande belopp, näm­

ligen i ortsgrupp I 1 680 kronor, i ortsgrupp II 1 760 kronor, i ortsgrupp

III 1 840 kronor, i ortsgrupp IV 1 920 kronor och i ortsgrupp V 2 000

kronor.

1 Senaste lydelse av 48 § 2 mom. se 1950:252; av 50 § 2 mom. och punkterna 1. och 2.

av anvisningarna till 50 § se 1956:88 samt av anvisningarna till 62 § se 1955:122.

115

Knngl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

50 §.

2 mom. För fysisk-------------kronor, bortfaller.

Finnes skattskyldigs skatteförmåga under beskattningsåret hava varit

väsentligen nedsatt till följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålder­

dom, underhåll av andra närstående än barn, för vilka den skattskyldige

ägt tillgodonjuta allmänt barnbidrag, eller annan därmed jämförlig om­

ständighet, må efter vederbörande beskattningsnämnds beprövande den

skattskyldiges taxerade inkomst minskas, förutom med kommunalt orts-

avdrag, med ytterligare ett efter omständigheterna avpassat belopp, dock

högst 3 000 kronor.

Om skattskyldigs-------------ovan sägs.

Skattskyldig, vars------------- stycket förmäles.

Vad härefter-------------beskattningsbar inkomst.

Anvisningar till 50 §.

1. Den skattskyldiges — -------- inkomsten åtnjutits.

Den myndighet-------------särskilda fallet.

Normalbeloppen för-------- — förvärvskällan tjänst.

Vid bestämning-------------i inkomsten.

Fråga om-------- --—• förmåners värde.

Har den------------därtill föranleda.

Har den-------- —- skattemyndighetens beslut.

Har den skattskyldige icke haft högre inkomst än det för honom be­

räknade existensminimibeloppet och har detta befunnits bero av förhål­

lande, varom i 50 § 2 mom. tredje stycket förmäles, bör avdrag för ned­

satt skatteförmåga medgivas med så stort belopp, dock högst 3 000 kronor,

att den skattskyldige icke påföres beskattningsbar inkomst.

År inkomsten högre än nyss sagts men icke så stor, att inkomsten

minskad med skatten därå uppgår till existensminimum, bör avdrag för

nedsatt skatteförmåga beviljas med så stort belopp, dock högst 3 000 kro­

nor, att större skatt icke kommer att uttagas än att inkomsten, minskad

med skatten, uppgår till beloppet av existensminimum.

Nedsatt arbetsförmåga------------ normal arbetsinkomst.

2. Därest skattskyldig varit för sin försörjning helt beroende av vad

han i form av folkpension eller i 50 § omförmält änke- eller änklings-

bidrag uppburit, bör den taxerade inkomsten regelmässigt minskas med

ett belopp motsvarande vad han sålunda uppburit, dock högst 3 000 kro­

nor. Om den skattskyldige mot låg avgift vistats å sjukhus eller annan

anstalt eller om hans levnadskostnader rönt inverkan av annan därmed

jämförlig omständighet, bör det belopp, varmed den taxerade inkomsten

enligt vad nyss sagts må minskas, jämkas med hänsyn härtill.

Om skattskyldig------------- nedsatt skatteförmåga.

Därest folkpensionen------------- därtill föranleda.

116

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

till 62 §.

Till ledning — — — följande exempel.

En ensamstående person, bosatt å ort tillhörande ortsgrupp II, har år

1959 för beskattning därstädes uppgivit en inkomst av 2 000 kronor. Hans

beskattningsbara inkomst blir då med tillämpning av bestämmelserna i

48 och 50 §§ 200 kronor. År 1960 upptäckes, att deklarationen varit fel­

aktig, i det att den skattskyldige rätteligen bort uppgiva en inkomst av

2 800 kronor. Den beskattningsbara inkomsten hade alltså med tillämp­

ning av nyssnämnda lagrum år 1959 rätteligen bort vara 1 000 kronor,

och till eftertaxering år 1960 skall upptagas ett belopp av 1 000 — 200 =

800 kronor. Detta belopp upptages — utan sammanblandning med den

beskattningsbara inkomst, som kan i vanlig ordning fastställas — i 1960

års taxeringslängd.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1958; dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1958 års taxering samt i fråga om efter­

taxering för år 1958 eller tidigare år.

Kuncjl. Maj. ts proposition nr 97 år 1957

117

Förslag

till

Lag .

med särskilda bestämmelser om kommuns och annan kommunal samfällighets

utdebitering av skatt för åren 1958—1965

Där i lag eller annan allmän författning finnes stadgat, att kommuns

eller annan kommunal samfällighets medelsbehov skall, i den mån det ej

fylles genom andra inkomster, täckas genom utdebitering i förhållande till

de skattekronor och skatteören, vilka enligt bestämmelserna i kommunal­

skattelagen vid senaste taxering påförts de till kommunen eller samfällig-

heten skattskyldiga, skola vid fastställande av utgifts- och inkomststat för

åren 1958—1965 följande särskilda bestämmelser gälla.

Den utdebitering, som skall verkställas för att täcka medelsbehovet för

åren 1958—1965, skall beräknas i förhållande till det antal skattekronor och

skatteören, som enligt bestämmelserna i kommunalskattelagen vid närmast

föregående års taxering påförts de till kommunen eller samfälligheten skatt­

skyldiga, med tillägg av det antal skattekronor som staten för åren 1958—

1965 tillskjuter enligt bestämmelserna i kungörelsen den —-------- angå­

ende skatteersättning i anledning av 1957 års kommunala ortsavdrags-

reform. I fråga om utdebiteringen för åren 1958 och 1959 skall dock gälla,

att utdebiteringen skall bestämmas i förhållande till det antal skattekronor

och skatteören, som beräknas skola hava påförts de skattskyldiga vid 1957

respektive 1958 års taxeringar, om därvid tillämpats de kommunala orts-

avdrag, vilka genom lagen den -—- — -— om ändring i kommunalskattelagen

fastställts att gälla från och med 1959 års taxering, med tillägg av det antal

skattekronor som staten enligt bestämmelserna i nyssnämnda kungörelse

tillskjuter för år 1958 respektive 1959.

Kungl. Maj :t äger meddela de närmare föreskrifter, som erfordras för

tillämpning av denna lag.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

118

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

Bihang 2

Tabeller belysande de individuella verkningarna av en höjning av de

kommunala ortsavdragen till i paritet med de statliga avdragen

Beräkningsgrunder

Vid skatteuträkningen har den angivna årsinkomsten minskats — för­

utom med ortsavdrag och avdrag för kommunala utskylder — med 450

kronor för gift skattskyldig samt med 300 kronor för övriga skattskyldiga.

Nämnda belopp avser att schablonmässigt täcka kostnader för intäkternas

förvärvande, andra allmänna avdrag än för kommunala utskylder samt

avjämningen av beskattningsbar inkomst till helt hundratal kronor.

Skatt åren 1956 och 1957 avser den på inkomståret 1956 respektive 1957

belöpande skatten (preliminär skatt för åren 1956 och 1957). Vid uträk­

ningen av den kommunala inkomstskatten har alltså ortsavdragen enligt

gällande grunder tillämpats och den kommunala utdebiteringen har som

regel antagits vara 12 kronor per skattekrona. Den statliga inkomstskatten

har för år 1956 uträknats efter de grunder, som gäller t. o. in. 1957 års taxe­

ring, med uttagningsprocenten 110, medan skatten för år 1957 uträknats

med tillämpning av de vid 1956 års riksdag antagna nya skatteskalorna

med uttagningsprocenten 100.

Beträffande gift skattskgldig har inkomsten förutsatts vara intjänad av

mannen ensam.

Med total skatt avses kommunal och statlig inkomstskatt.

Beräkningarna bygger på den förutsättningen att den kommunala utde­

biteringen kan hållas oförändrad.

Tab. 1. Minskning av total skatt genom höjning av de kommunala ortsavdragen enligt

alt. D. Gift skattskyldig. Ortsgrupp III

Års­

inkomst

kr

Skatteminskning i kronor

Skatteminskning i procent

Kommunal utdebitering i kronor per skattekrona

8,00

10,00

12,00

14,00

16,00

18,00

8,00

10,00

12,00

14,00

16,00

18,00

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

13

3 000

57

71

85

99

114

128

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

4 000

137

171

205

239

274

308

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

5 000

130

163

196

230

262

295

45,1

48,5

51,0

53,1

54,5

55,7

6 000

131

163

197

229

262

295

27,9

30,5

32,8

34,3

35,7

36,9

8 000

130

163

197

230

262

294

15,6

17,5

19,0

20,2

21,2

21,9

10 000

130

163

196

230

262

295

10,9

12,2

13,4

14,3

15,0

15,7

12 000

131

163

197

229

262

295

8,4

9,4

10,4

11,0

11,7

12,2

15 000

121

151

184

214

244

275

5,5

6,2

7,0

7,5

8,0

8,4

18 000

107

132

163

205

232

261

3,5

4,0

4,6

5,4

5,8

6,1

20 000

106

132

162

189

214

242

2,9

3,3

3,8

4,2

4,5

4,8

25 000

100

125

152

180

202

229

1,8

2,2

2,5

2,8

3,0

3,2

30 000

91

113

140

164

184

209

1,2

1,4

1,7

1,9

2,1

2,3

50 000

75

93

115

150

166

189

0,4

0,5

0,6

0,8

0,9

1,0

100 000

66

82

103

122

133

153

0,1

0,2

0,2

0,3

0,3

0,3

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

119

Tab. 2. Minskning av total skatt genom höjning av de kommunala ortsavdragen enligt

alt. D. Ensam skattskyldig med barn. Ortsgrupp III

Års­

inkomst

kr

Skatteminskning i kronor

Skatteminskning i procent

Kommunal utdebitering i kronor per skattekrona

8,00

10,00

12,00

14,00

16,00

18,00

8,00

10,00

12,00

14,00

16,00

18,00

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

13

2 000

33

41

49

57

66

74

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

3 000

113

141

169

197

226

254

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

4 000

104

131

157

183

209

235

38,0

41,3

43,6

45,4

46,9

48,1

5 000

105

131

157

183

210

235

23,0

25,4

27,2

28,7

30,0

31,0

6 000

105

131

157

183

209

235

16,5

18,3

19,8

21,0

22,0

22,8

8 000

97

121

147

171

201

233

9,5

10,7

11,9

12,7

13,8

14,8

10 000

91

114

142

171

195

219

6,0

6,9

8,0

8,9

9,5

10,0

12 000

88

113

139

161

183

205

4,2

5,1

5,8

6,3

6,7

7,1

15 000

85

105

128

149

175

198

2,8

3,3

3,7

4,1

4,6

4,9

18 000

79

99

121

141

159

179

1,9

2,3

2,7

2,9

3,2

3,4

20 000

79

99

122

141

159

178

1,6

1,9

2,3

2,5

2,7

2,9

25 000

69

93

115

133

149

168

1,0

1,3

1,5

1,7

1,8

2,0

30 000

69

86

106

123

138

154

0,8

0,9

1,1

1,2

1,3

1,4

50 000

59

73

93

107

128

144

0,3

0,4

0,5

0,5

0,6

0,7

100 000

53

66

84

97

107

119

0,1

0,1

0,2

0,2

0,2

0,2

Tab. 3. Minskning av total skatt genom höjning av de kommunala ortsavdragen enligt

alt. D. Ensamstående skattskyldig. Ortsgrupp III

Års­

inkomst

kr

Skatteminskning i kronor

Skatteminskning i procent

Kommunal utdebitering i kronor per skattekrona

8,00

10,00

12,00

14,00

16,00

18,00

8,00

10,00

12,00

14,00

16,00

18,00

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

13

2 000

33

41

49

57

66

74

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

3 000

38

48

60

69

78

88

19,6

21,9

24,5

25,6

26,4

27,5

4 000

39

48

60

68

78

88

10,4

11,5

13,0

13,5

14,2

14,9

5 000

39

48

59

68

78

88

7,0

7,8

8,7

9,2

9,8

10,2

6 000

39

48

59

68

78

88

5,3

5,9

6,6

7,0

7,4

7,8

8 000

36

45

56

63

73

82

3,0

3,5

4,0

4,2

4,5

4,8

10 000

33

42

53

60

68

77

1,9

2,3

2,7

2,8

3,0

3,3

12 000

32

40

51

57

65

75

1,4

1,6

1,9

2,1

2,2

2,4

15 000

30

38

49

54

63

71

0,9

1,1

1,3

1,4

1,5

1,7

18 000

28

36

47

51

60

67

0,6

0,8

1,0

1,0

1,1

1,2

20 000

26

34

47

52

59

67

0,5

0,6

0,8

0,9

1,0

1,0

25 000

24

30

41

48

56

63

0,3

0,4

0,5

0,6

0,7

0,7

30 000

24

30

41

44

51

58

0,3

0,3

0,4

0,4

0,5

0,5

50 000

19

26

36

38

44

54

0,1

0,1

0,2

0,2

0,2

0,2

100 000

17

22

34

34

39

45

0,0

0,0

0,1

0,1

0,1

0,1