2

vande makes arvs- eller testamentsförvärv höjes till 40

000

kronor (från

25 000 kronor). För syskon och deras avkomlingar samt för föräldrar höjes

^{bottenbeloppet till 2 000 kronor (från} 1

000 kronor). Det särskilda grund­

avdraget vid kapitalförsäkringar höjes till 25

000

kronor (från 15

000

kronor)

per förmånstagare.

Vissa lättnader föreslås i fråga om betalandet av arvsskatten.

Forslaget innebar vidare, att gåvobeskattningen på motsvarande sätt som

^{dodsbobeskattningen omlägges från ett} 2^{-skattesystem till ett} 1

-skattesystem.

Skattefriheten för gåvor, vilken för närvarande är

3

000

kronor per fyraårs­

period, ändras till

2

000

kronor per kalenderår.

Härjämte föreslås viss utbyggnad av skatteflyktsspärrarna vid arvs- och

gåvobeskattningen, främst för att få motsvarighet till de garantier mot

skatteflykt som bestämmelserna om kvarlåtenskapsskatten nu innehåller.

Aven vissa förslag till effektivisering och förenkling av beskattningsregler­

na framlägges.

Ett genomförande av förslaget beräknas medföra en minskning av statens

inkomster av dödsbobeskattningen med ca 7 miljoner kronor för år. Av

minskningen belöper drygt

2

miljoner kronor på höjningen av bottenbelop-

^{Förslaget är avsett att träda i kraft den} 1

januari 1959.

Kungl. Maj:ts proposition nr U5 år 1958

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1958

12

§.

Har någon i enlighet med lagen om försäkringsavtal insatts såsom för­

månstagare och erhåller han vid försäkringstagarens död förfoganderätten

över försäkringen eller, utan att sådan rätt förvärvas, utbetalning på grund

av försäkringen, skall vad förmånstagaren sålunda bekommer vid beräk­

nande av arvsskatt anses såsom arvfallen egendom. Vad nu sagts skall gälla

jämväl förvärv, som på grund av stadgandet i 104 § andra stycket nämnda

lag tillfaller dödsbodelägare, vilken är berättigad till laglott, med iakttagan­

de dock av vad beträffande fördelning av sådant förvärv kan vara bestämt

i skifteshandling, vilken jämlikt 16 § lägges till grund för lotternas beräk­

nande.. Har försäkringstagarens make insatts såsom förmånstagare, före­

ligger icke skattskyldighet för den del av förvärvet, som motsvarar det be­

lopp, varmed, därest förvärvet ingått i försäkringstagarens kvarlåtenskap,

makens jämlikt 15 § skattefria andel i boet skolat ökas.

Vidare skall

a) där livförsäkring, som är kapitalförsäkring, tagits å försäkringstaga­

rens eller hans makes liv samt den rätt, som på grund av försäkringsavta­

let tillkommit endera av dem, jämlikt 116 § första stycket lagen om för­

säkringsavtal icke kunnat tagas i mät för någonderas gäld, eller

b) där försäkring tagits för olycksfall eller sjukdom,

vid skattens beräknande från värdet av vad som tillfallit någon i egen­

^{skap av förmånstagare såsom skattefritt avräknas ett belopp av 25} 000

kro­

nor. Har på grund av förordnande av samma person förmånstagaren tidi­

gare erhållit sådant förvärv, som jämlikt 37 § 2 mom. är i beskattningshän­

seende likställt med gåva, må likväl å värdet av vad som inom loppet av

^{tio år tillfallit förmånstagaren ej avräknas mer än sammanlagt 25} 000

kro­

nor.

Vad som------------ äga rum.

Skattskyldighet enligt första stycket äger ej rum för rätt till pension som

utgår på grund av pensionsförsäkring, därest denna tagits i samband med

tjänst eller ock premiebetalningen påbörjats eller genom engångsbetalning

fullgjorts mer än tio år före dödsfallet. Skattskyldighet äger ej heller rum

för rätt till annan pension på grund av pensionsförsäkring eller för rätt till

livränta, som utgår på grund av annan försäkring än pensionsförsäkring,

i den mån vad som på grund av förordnande av samma person tillfallit den

^{berättigade icke överstiger en årsränta av} 10

000

kronor vid pensionsför­

säkring och 2 500 kronor vid annan livränteförsäkring.

Angående vad som förstås med kapitalförsäkring och pensionsförsäkring

samt med att försäkring tagits i samband med tjänst stadgas i anvisning­

arna till 31 § kommunalskattelagen.

16

§.

Föreligger i------------- angiven grund.

Har sammaniagda värdet av arvingars och universella testamentstagares

salunda bestamda lotter i skifteshandlingen upptagits lägre än vad som

återstår av behållningen i dödsboet, beräknad på sätt i 13, 20—23 och 27 SS

s|adtfa,s’. seda? därifrån avräknats dels efterlevande makes jämlikt 15 S

skattefria andel, dels legat, dels i

11

§

2

mom. omförmäld skattelott och

^{dels värdet av jämlikt} 6

och 7 §§ först framdeles beskattningsbar egendom

!°-tt«rna ^stämmas såsom om det belopp, varmed deras samman’

UDDdellts^ af,derstlSer. dodsbobehållningen efter nu nämnd avräkning,

uPPd®!ati a lotterna i forhallande till deras storlek.

5

Skifteshandling skall------------- hos beskattningsmyndigheten.

5

För företeende------- — för inregistrering.

Anstånd skall------------- vara ingiven.

Anstånd som------------- bouppteckningens registrering.

På framställning-------------motsvarande tillämpning.

Ställd säkerhet------------ vidare gälla.

Om skyldighet att, då anstånd med skattens fastställande agt rum, å

skatten gälda ränta stadgas i 52 § 1 mom.

19 §.

1 mom. Arvs- eller testamentslott, för vilken inträde av skattskyldighet

är att hänföra till dödsfallet, skall vid skattens beräkning sammanläggas

med gåva, som arvingen eller testamentstagaren erhållit av den avlidne,

under förutsättning att skattskyldighet för gåvan inträtt vid dödsfallet el­

ler inom tio år dessförinnan. Har den avlidne till arvingen eller testaments­

tagaren överlämnat handling, innefattande giltig utfästelse om gåva av lös

egendom, skall, i den mån gåvan icke före dödsfallet blivit fullbordad, sam­

manläggning äga rum även om handlingen överlämnats mer än tio år före

dödsfallet. Skatten å arvs- eller testamentslotten skall utgå efter den eller

de procentsatser som skolat tillämpas, därest skatt skolat uttagas för de

sammanlagda förvärven samt arvs- eller testamentslotten utgjort den högst

beskattade delen därav.

Lott, för vilken inträde av skattskyldighet är att hänföra till senare tid­

punkt än dödsfallet, skall vid skattens beräkning sammanläggas med annan

från samme arvlåtare (testator) härrörande arvs- eller testamentslott, för

vilken skattskyldighet inträtt inom tio år före den tidpunkt, då skattskyl­

dighet för förstnämnda lott inträdde; och skall skatten beräknas med till-

lämpning av de i första stycket stadgade grunderna. Detsamma skall gälla,

där arvingen eller testamentstagaren av arvlataren (testator) erhållit gåva,

för vilken skattskyldighet inträtt inom tid som nu är sagt.

3 mom. Vad i denna paragraf sägs om skattepliktig arvs- eller testaments­

lott skall ock gälla beträffande sådan lott, som ej i och för sig uppgår till

skattepliktigt belopp, varvid hänsyn skall tagas till den tid, då skattskyldig­

het skulle hava inträtt, därest beloppet varit skattepliktigt.

Har givare förbehållit sig nyttjanderätt eller rätt till ränta, avkomst eller

annan förmån av bortgiven egendom, skall, ändå att sådant förbehåll icke

föranlett beskattningens uppskjutande, vid tillämpning av denna paragraf

så anses som om skattskyldighet inträtt först då den givaren förbehållna

rättigheten upphörde.

Förvärv, som avses i 12 § och 37 § 2 mom., skola sammanlaggas med

^{annat förvärv allenast i den mån de ej äro skattefria jämlikt} 12

§.

i mom. Bouppteckning skall vid ingivandet vara åtföljd av skriftlig upp­

gift angående i denna paragraf avsett tidigare förvärv eller försäkran att

sådant förvärv ej förekommit. Enahanda uppgift eller försäkran skall lam-

nas i deklaration angående arvfallen eller testamenterad egendom.

20

§.

Vid uppskattning -—- — -— meddelade föreskrifter.

Att i------------ i 27 §.

Vid tillämpning av bestämmelserna i 21—27 §§ skall byggnad anses så­

som fast egendom, ändå att byggnaden enligt allmän lag ej är hänförlig

till sådan egendom.

Kungl. Maj:ts proposition nr lk5 år 1958

17 §.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr U5 år 1958

22

§.

2 mom. Har fast ------------ belöpande arvsskatt.

Där efter-----------särskilt värde.

Fast egendom, för vilken icke finnes särskilt taxeringsvärde, skall ock

av lansstyrelsen asattas värde till ledning för arvsskattens bestämmande.

Det ahgger skattskyldig, boutredningsman eller testamentsexekutör att göra

ansökan harom. Värdering som nu sägs är dock icke erforderlig där det

^{uppenbart, a^t egendomens värde ej överstiger} 10

000

kronor.

Vid den------------ allmänna medel.

över länsstyrelsens------------ icke föras.

23

§’

Vid uppskattning av lös egendom iakttages:

^{a^nI}0

tmt^tt.ellfrtV?t,t,enf^11Srätt uPPskattas, i den mån ej annat följer

^av 2

° § tredje stycket, till vad rättigheten med hänsyn till villkoren vid upp­

låtelsen och den hd, som därför återstår, kan antagas hava betingat vid en

av boets avveckling föranledd, med tillbörlig omsorg skedd försäljning.

B. Aktie, obligation------------- angivna grund.

C. Fordran uppskattas------- — tabellen I.

Osäker fordran — — ■— äro tillämpliga.

D. För evärdlig------------ år uppgått.

Nyttjanderätt eller rätt till ränta, avkomst eller annan förmån, som utgår

under viss tid eller någons livstid, uppskattas till sitt kapitalvärde. År rät-

tigheten bestämd till visst belopp eller eljest till viss storlek, beräknas ka­

pitalvärdet efter det belopp rättigheten för helt år motsvarar och en ränte-

P™0®",* enllgt de vid denna förordning fogade tabellerna II, III

ux • V\Dar rättighet, som belastar viss egendom, ej är på nyss angivet sätt

bestämd, anses arliga värdet utgöra fem procent av det penningvärde, var­

till egendomen uppskattats, dock att, där rättighet avser endast del av egen­

dom eller dess årliga värde eljest icke kan bestämmas enligt nyss angivna

grund, detta uppskattas efter vad som prövas skäligt.

Kapitalvärdet av------------ år motsvarar.

Är rättighet — ---------yngstes ålder.

E. Värdet av — -------- stadgade grunderna.

F. Annan lös — ------- skedd försäljning.

28 §.

..

®der testamentslott, som tillkommer barn, styvbarn eller avkom-

6

000

kronor 6lIer Styvbam’ är fri från skatt> dar dess varde icke överstiger

Tillfaller lott barn, styvbarn eller avkomling till avlidet barn eller styv-

. ,n.“c^ har ud, Men för skattskyldighets inträde mottagaren av lotten

^{ej tyut} 21

ar, skall vid skattens bestämmande från lotten såsom skattefritt

^{avraknas ett belopp av} 2

000

kronor för varje helt år eller del därav, som

då återstod till dess sagda ålder uppnås.

^{Efterlevande make tillkommande lott, vars värde icke överstiger 40} 000

kronor, är fri från skatt.

5

I fråga — — — tidigare tidpunkt.

Skattefri är jämväl, med det undantag som framgår av sista stycket, an-

^{“a.u !,} 1 ^{an forut nämnts, där värdet icke överstiger} 2

000

kronor om den

^{tilltaller person som avses i klass II nedan och eljest} 1

000 kronor.

Vid tillämpning av vad i denna paragraf är stadgat skall adoptivförhål-

lande raknas lika med skyldskap.

I övrigt beräknas skatten enligt denna

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 145 år 1958

Klass III. För testamentslott tillkommande

kyrka, landsting, kommun eller annan menighet ävensom hushållnings­

sällskap;

stiftelse med huvudsakligt syfte att främja religiösa, välgörande, sociala,

politiska, konstnärliga, idrottsliga eller andra därmed jämförliga kulturella

eller eljest allmännyttiga ändamål;

stiftelse med huvudsakligt ändamål att främja landets näringsliv;

registrerad understödsförening eller sådan sammanslutning, som, utan

att hava till syfte att i sin verksamhet tillgodose medlemmarnas ekonomiska

intressen, huvudsakligen fullföljer ovan angivet ändamål;

folketshusförening, bygdegårdsförening eller annan liknande samman­

slutning, som har till främsta syfte att anordna eller tillhandahålla allmän

samlingslokal,

utgör skatten, där fråga är om svensk juridisk person och skattebefrielse

ej åtnjutes jämlikt 3 §:

när värdet å lotten överstiger

1

000

men icke

2 000 kr:

50 kr för

1

000

kr och 10 % av återstoden

2

000

»

»

5 000 »> :

150 »

»

2 000

9

»

15 % »>

»

5 000

»

»

10

000

» : 600 »

5 000 »

»

^{20 %} 9

»

10

000

»

»

20

000

» : 1 600 »

»

10

000

» »

^{25 %} 9

»

20

000

»

»

50 000 » : 4 100 »

»

20

000

» »

30 %

9

»

50 000

»

»

100 000 » : 13 100 »

»

50 000 »

»

^{35 %} 9

»

100

000

» : 30 600 *

100

000

» »

40 % »

»

Klass IV. För arvs- eller testamentslott, som icke skall beskattas enligt

--------------------- --f------***

T AJ.1A j

när värdet å lotten överstiger

1 000 men icke

5 000 kr:

200 kr för

1 000 kr och 20

5 000

»

»

10 000 » :

1 000 »

»

5 000 »

»

30

10 000

»

»

20 000 » :

2 500 »

»

10 000 »

»

40

20 000

»

»

30 000 » :

6 500 »

»

20 000 »

»

50

30 000

»

»

50 000 » : 11 500 »

»

30 000 »

»

60

50 000

» : 23 500 »

»

50 000 »

»

65

%

%

%

0

/

/o

0

/

/o

⁰/

/o

av återstoden;

»

»

»

»

För skattelott, som i 11 § 2 mom. sägs, beräknas skatten efter den klass,

gällande för arvinge eller universell testamentstagare i dödsboet eller för

mottagaren av det legat varom fråga är, som medför lägst skatt. Därest skat-

telotten icke överstiger, om den skall beskattas efter klass I,

3

000

kronor, om

den skall beskattas efter klass II, 2 000 kronor och eljest 1 000 kronor, utgår

skatten i klass I efter 1 procent, i klass II efter 3 procent, i klass III efter 5

procent och i klass IV efter 20 procent, överstiger skattelott, som skall be­

^{skattas efter klass I, 3 000 men icke} 6

000 kronor, utgår skatten med 30 kro­

nor för 3 000 kronor och 2 procent av återstoden.

29 §.

1 mom. Vid tillämpning------------ hundratal kronor.

Finnes skatten bliva högre än en tredjedel av det belopp, som utgör skill­

naden mellan lottens jämlikt första stycket jämnade värde och det värde,

vartill lotten för att vara skattefri högst får uppgå, nedsättes skatten med

överskjutande del. Sådan nedsättning må dock ej äga rum, där värdet ä

lotten överstiger tre gånger det värde, vartill lotten för att vara skattefri

högst får uppgå.

Därest vid------------hela krontal.

10

utsättning att skattskyldighet för sistnämnda gåva inträtt samtidigt eller in-

om tio år före det sådan skyldighet inträdde för den gåva, om vars beskatt-

,ar fr**§a;.. Skatten för gåvan skall beräknas med tillämpning av de i

^{19 §} 1

mom. första stycket stadgade grunderna.

Har den------------ motsvarande tillämpning.

Att vid------- — i 19 § 2 mom.

^{I fall som avses i denna paragraf, skall gälla vad i 19 §} 3

mom. första och

tredje styckena är för där avsedda fall föreskrivet.

Kungl. Maj. ts proposition nr U5 år 1958

43 §•

Vid beskattning av gåva skall i tillämpliga delar lända till efterrättelse,

torutom ovan särskilt angivna bestämmelser i

6

—

9

,

12

, 19,

21

och 30

§8

vad

1 fråga om arvsskatt vidare är stadgat i 4 § 2 och 3 mom., 14, 20, 22—27 §§,

28 § med undantag av vad i första, andra och tredje styckena stadgas även-

som 29 och 32 §§; och skall därvid den i 32 § f) förekommande hänvisning­

en till 19 § i stället gälla 41 §.

8

Vid tillämpning av 28 § skall skatten enligt klass I utgöra, när värdet över­

^{stiger 2 000 men icke 3 000 kronor,} 1

procent av värdet, samt, när värdet

^{överstiger 3 000 men icke} 6

000 kronor, 30 kronor för 3 000 kronor och

2

procent av återstoden.

46 §.

Deklaration skall, i fall som angivas i 45 § under A), B) och C), vara till

beskattningsmyndigheten avlämnad inom fyra månader, räknat i’ fall som

angivas

under A) 1), 2) och 3) samt B) från det skattskyldighet inträdde;

under A) 4) från det överskott i dödsboets konkurs överlämnades till den

skattskyldige;

under C) från det kännedom erhölls angående den omständighet, som

föranleder efterbeskattningen.

I fall som angivas i 45 § under D) skall deklaration avlämnas till beskatt­

ningsmyndigheten senast den 15 februari året efter det varunder skattskyl­

dighet inträdde. Har givaren eller, vad angår förvärv som i 37 § 2 mom av­

ses försäkringstagaren avlidit efter det skattskyldighet inträtt, må dock

deklarationen icke lämnas senare än fyra månader efter dödsfallet.

Magistrat i — -------- dit ingivas.

49 §•

Dar någon i enlighet med lagen om försäkringsavtal blivit insatt såsom

tormanstagare åligger det försäkringsgivaren att angående händelse, som

enhgt denna förordning medför skattskyldighets inträde, lämna kontroll-

uppgdt till den beskattmngsmyndighet, vilken har att upptaga fråga om be­

skattning av försäkringsbeloppet, och därvid enligt närmare föreskrifter,

som meddelas av Konungen, jämväl uppgiva övriga förhållanden av bety-

delse för skattens bestämmande. Uppgiftsskyldighet föreligger dock icke,

därest försäkringsbeloppet eller, i fråga om belopp som utfaller periodiskt,

det sammanlagda årsbeloppet ej överstiger 5 000 kronor. Där fråga är om

t lera försäkringar, skall vad nu sagts hava avseende å försäkringarnas sam­

manlagda belopp.

Uppgift, varom i första stycket sägs, skall för varje kalenderår lämnas

,,en februan påföljande år. Har skattskyldighet inträtt till följd av

dodstall, skall dock uppgift lämnas inom en månad efter det försäkringsgi­

varen erhöll vetskap om dödsfallet.

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 145 år 1958

Saknas i dödsbo tillgång till gäldande av skatt och ränta, som icke erlagts

inom tid, som angives i 52 § 1 mom., svare dödsbodelägarna för vad som

brister såsom i lagen om boutredning och arvskifte är stadgat i fråga om

gäld efter den döde; dock vare efterlevande make fri från sådant ansvar,

där han vid bodelning icke erhållit mer än som enligt lag tillkommer honom.

55 §.

1 mom. Uppgå i dödsbo beloppet av kontanta medel och därmed jäm­

förliga fordringar samt värdet av obligationer och andra lätt realiserbara

värdepapper sammanlagt icke till dubbla beloppet av den arvsskatt, som

jämlikt 54 § skall av dödsboet förskjutas, eller föreligger i andra fall för

någon som är skattskyldig enligt denna förordning avsevärd svårighet att

genast erlägga hela den skatt, som belöper på honom tillfallen egendom, må

beskattningsmyndigheten medgiva, att skatten erlägges genom högst tio år­

liga inbetalningar, dock att anståndet i intet fall må utsträckas till flera

inbetalningar än som prövas erforderligt.

På Konungens prövning må ankomma att, där för viss skattskyldig syn­

nerliga skäl därtill äro, medgiva att den skatt, som belöper på honom tillfal­

len egendom, erlägges genom högst tjugu årliga inbetalningar.

2 mom. Första inbetalningen skall äga rum inom tid, som angives i 52 §

1

mom., och skall uppgå, om skatten uppdelas i endast två poster, minst till

en fjärdedel av skattens belopp och i andra fall minst till belopp motsvaran­

de skattebeloppet delat med antalet inbetalningar. Andra inbetalningen skall

verkställas å årsdagen för beslutet om skattens fastställande och envar av

de följande å motsvarande dag det år, varunder den förfaller till betalning;

och skola dessa inbetalningar uppgå till sinsemellan lika belopp. Å skatt,

med vars erläggande anstånd åtnjutes, skall gäldas ränta efter den procent,

som Konungen i anslutning till det allmänna ränteläget fastställer varje år

i december att gälla för det påföljande året. Räntan räknas från den dag då

anståndsbeslutet meddelats.

3 mom. Framställning om anstånd skall skriftligen göras senast då skat­

teärendet upptages till avgörande. Beviljas anstånd, skall inom tid, som

beskattningsmyndigheten utsätter, till denna avlämnas till Kungl. Maj :t

och kronan utfärdad skuldförbindelse å det belopp anståndet avser jämte

ränta. Medgives anstånd, skall därjämte inom samma tid ställas nöjaktig

säkerhet, dock att sådan skyldighet icke föreligger för skattskyldig med av­

seende å skatt som skall utgå för nyttjanderätt eller rätt till ränta, avkomst

eller annan förmån eller för rätt, som avses i

8

§ andra stycket. Fullgöres ej

vad i detta moment föreskrivits, anses anståndet förverkat.

56 §.

Avlider den, som förvärvat egendom genom arv, testamente eller gåva,

inom ett år från det skattskyldighet inträtt, eftergives skatten.

I fråga------------ vid dödstillfället.

Fråga om —--------i skatteärendet.

57 §.

Konungen äger-------------annan art.

Har, efter det anstånd med skattens erläggande medgivits, den skatteplik­

tiga egendomen genom oförutsedd händelse avsevärt nedgått i värde eller

13

föreligga eljest särskilda skäl därtill, äger Konungen medgiva befrielse från

eller nedsättning av återstående del av skatten.

59 §.

Har efter-------------deklarationen angivits;

och hade, om hänsyn tagits till omständighet som nu avses, någon skatt­

skyldig haft att gälda mindre skatt än vad beräknats, skall honom påförd

skatt nedsättas med sålunda för högt beräknat belopp.

Ansökan om------------ i skatteärendet.

68

§.

Förseelse, varom i

66

§ sägs, må av åklagare åtalas allenast efter anmälan

av beskattningsmyndigheten.

Finnes förseelsen ursäktlig eller eljest ringa, må från straff frias.

71 §.

2 mom. Från tillämpning av vad i denna förordning stadgas om skattskyl­

dighet må Konungen under förutsättning av ömsesidighet medgiva undantag

innefattande befrielse från eller nedsättning av skatt för egendom, som fin­

nes i viss annan stat eller efterlämnats eller bortgivits av eller tillfallit där­

städes bosatt person eller ock bortgivits av eller tillfallit i den andra staten

hemmahörande juridisk person.

överenskommelse, som — ■—- — skedd uppsägning.

Kungl. Maj:ts proposition nr lb5 år 1958

Denna förordning träder, med nedan under 5. angivet undantag, i kraft

^den 1

januari 1959. I samband med förordningens ikraftträdande skall föl­

jande iakttagas.

.

1

. Äldre bestämmelser om arvsskatt och gåvoskatt skola fortfarande aga

tillämpning, därest skattskyldighet inträtt före den 1 januari 1959; dock

skall 56 § första stycket i dess nya lydelse tillämpas, där den, som förvärvat

egendom genom arv, testamente eller gåva, avlidit efter den 31 december

^2^ Ändå att skattskyldighet inträtt efter den 31 december 1958 skall nu

gällande tariff i 28 § tillämpas vid beräkning av skatt för dels arvslott (testa-

mentslott), därest arvlåtare (testator) avlidit före den 1 januari 1959, dock

icke där fråga är om förvärv efter den som på livstid innehaft egendomen

^{med i} 8

§ första stycket avsedd rätt, dels gåva, som fullbordats före den

1

januari 1959, dels egendom, som medlem av konungahuset förvärvat från

annan medlem därav, dels ock fideikommiss, som instiftats för obegränsad

tid.

3. Vad i 12 § fjärde stycket nu sägs om skattefrihet för rätt till pension,

som utgår på grund av pensionsförsäkring, skall äga tillämpning även efter

^{den 31 december 1958, därest försäkringstagaren avlidit före den} 1

januari

1959 eller utbetalning på grund av försäkringen skett till förmånstagaren

före sistnämnda dag; och skall under enahanda förutsättning nu gällande

tariff i 28 § alltjämt tillämpas vid beräkning av skatt för vad som tillfallit

någon i egenskap av förmånstagare till annan försäkring än pensionsför­

säkring.

4. Vid tillämpning av bestämmelserna i 19 och 41 §§ i deras nya lydelse

skall iakttagas, att skatt ej må beräknas efter sammanläggning med gåva,

14

för vilken skattskyldighet inträtt före den 1 januari 1955. Vad nu sagts skall

dock icke gälla handling, innefattande giltig utfästelse om gåva av lös egen­

dom.

5. Beträffande 20 § skall denna förordning träda i kraft dagen efter den,

då förordningen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i

Svensk författningssamling, samt äga tillämpning även i de fall då skatt­

skyldighet inträtt före ikraftträdandet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1958

Kungl. Maj:ts proposition nr lt5 år 1958

15

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28 mars

1958.

Närvarande:

Statsministern

E

rlander

,

ministern för utrikes ärendena

U

ndén

,

statsråden

N

ilsson

, S

träng

, A

ndersson

, L

indell

, L

indström

, L

ange

, L

indholm

,

K

ling

, S

koglund

, E

denman

, N

etzén

, K

jellin

, J

ohansson

.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemen­

sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga angående omläggning

av dödsbobeskattningen m. m. samt anför därvid följande.

I. Inledning

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 13 april 1956 tillkallade jag

särskilda sakkunniga, arvsskattesakkunniga, med uppdrag att verkställa ut­

redning rörande reformer i avseende å dödsbobeskattningen m. m. I enlighet

med direktiven skulle de sakkunnigas främsta uppgifter vara att överväga

dels om det alltjämt fanns behov av två särskilda former för dödsbobeskatt­

ningen, arvslottsskatt (arvsskatt) och kvarlåtenskapsskatt, dels i vad mån

de skattefria bottenbeloppen vid dödsbobeskattningen borde höjas och dels

om skatteskalorna vid nämnda beskattning borde ändras. Såsom en rikt­

punkt för utredningsarbetet härvidlag angavs i direktiven att statens in­

komster av dödsbobeskattningen, bortsett från vad som kunde erfordras för

att erhålla skäliga bottenbelopp, icke borde nämnvärt minskas. Med hänsyn

till sambandet mellan kvarlåtenskapsskatten och förmögenhetsskatten kun­

de enligt direktiven också behöva prövas om skattepliktsgränsen och ska­

lan för förmögenhetsskatten borde jämkas.

De sakkunniga framlade i december 1956 en promemoria (stencilerad)

med förslag till höjning av skattepliktsgränsen vid kvarlåtenskaps- och för­

mögenhetsbeskattningen från 50 000 till 80 000 kronor för att i skälig omfatt­

ning motverka följderna av värdeökningen för fastigheter vid 1957 års all­

männa fastighetstaxering. Detta förslag genomfördes vid 1957 års riksdag

(Prop. 71, BevU 32, Rskr 180, SFS 106—108).

Arvsskattesakkunnigas fortsatta arbete har numera slutförts i och med

avgivandet av ett den 18 december 1957 dagtecknat betänkande angående

arvsbeskattning (SOU 1957: 48). De sakkunniga utgjordes vid betänkandets

avgivande av generaldirektören Rolf Dahlgren, ordförande, samt ledamoten

av riksdagens första kammare lantbrukaren Herbert Hermansson, ledamo­

16

Kungl. Ma[:ts proposition nr li5 år 1958

ten av samma kammare statsrådet Rune B. Johansson, ledamoten av andra

kammaren agronomen Eric Nilsson, sekreteraren Cyril Olsson, ledamoten av

första kammaren f. d. lektorn Edgar Sjödahl och byråchefen för lagärenden

i finansdepartementet Sten Walberg. Såsom statistisk expert har medverkat

förste aktuarien Bertil Edlund och såsom försäkringsteknisk expert försäk-

ringsdirektören Tage Larsson.

I betänkandet föreslår arvsskattesakkunniga att kvarlåtenskapsskatten av­

skaffas med utgången av år 1958 och att dödsbobeskattningen i fortsätt­

ningen sker endast i form av arvslottsskatt (arvsskatt). Den nuvarande arvs­

skatten föreslås ökad med ett belopp som icke fullt motsvarar kvarlåten­

skapsskatten. De sakkunniga föreslår vidare höjning av flertalet av de skat­

tefria bottenbeloppen vid arvsbeskattningen. Även vissa andra ändringar av

beskattningsbestämmelserna förordas, betingade dels av själva övergången

från systemet med dubbla skatteformer till ett system med enbart arvsskatt

och dels av önskemålet att effektivisera och förenkla beskattningsreglerna.

I fråga om förmögenhetsbeskattningen föreslår arvsskattesakkunniga icke

några ytterligare ändringar utöver vad som genomfördes vid 1957 års riks­

dag.

Arvsskattesakkunnigas förslag att avskaffa kvarlåtenskapsskatten är en­

hälligt. I fråga om beskattningens höjd har ledamöterna Hermansson och

Olsson samt Nilsson reserverat sig. Hermansson och Olsson förordar att

kvarlåtenskapsskatten kompenseras genom höjning av arvsskatten i mindre

omfattning än majoriteten föreslagit. Nilsson anser att kvarlåtenskapsskat­

ten bör avskaffas utan att arvsskatten höjes. I övrigt föreligger enstaka re­

servationer i vissa detaljfrågor. I fråga om förmögenhetsbeskattningen är

de sakkunniga emellertid enhälliga.

Statsverkets inkomster av dödsbobeskattningen beräknas vid ett genom­

förande av majoritetsförslaget minska från ca 77,5 till ca 74 miljoner kro­

nor om året, d. v. s. med ca 3,5 miljoner per år. Enligt Hermanssons och Ols­

sons reservation blir skattebortfallet ca 20 miljoner kronor och enligt Nils­

sons reservation ca 30 miljoner kronor om året.

över arvsskattesakkunnigas betänkande har yttranden avgivits av

följande 17 myndigheter, vilka genom remiss anmodats yttra sig, nämligen

Svea hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge, hovrätten för Västra Sve­

rige, Stockholms rådhusrätt, Göteborgs rådhusrätt, rådhusrätten i Malmö,

statskontoret, riksräkenskapsverket (som härjämte i särskild skrivelse upp­

tagit fråga om ränteberäkning i visst fall vid dödsbobeskattningen), general­

poststyrelsen (såvitt angår bestämmelserna rörande skattens fastställande

och erläggande), försäkringsinspektionen (såvitt angår beskattningen av

försäkringsförvärv och därmed sammanhängande frågor), överståthållaräm-

betet ävensom länsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings, Malmöhus, Göte­

borgs och Bohus, Örebro samt Jämtlands län.

Av sammanlagt 35 myndigheter och sammanslutningar, vilka genom re­

miss beretts tillfälle att yttra sig, har yttranden inkommit från

21

, nämligen

17

fullmäktige i riksbanken, länsstyrelserna i Uppsala, Södermanlands, Krono­

bergs, Gotlands, Värmlands, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens

län, familjerättskommittén, fideikommissutredningen, Svenska arbetsgivare­

föreningen, Landsorganisationen i Sverige, Riksförbundet Landsbygdens

folk, Sveriges akademikers centralorganisation (som överlämnat yttrande

jämväl från Sveriges juristförbund), Svenska bankföreningen, Svenska spar­

banksföreningen, Svenska livförsäkringsbolags förening, Sveriges advokat­

samfund, Föreningen Sveriges häradshövdingar och Föreningen Sveriges

stadsdomare.

Härjämte har yttranden i ärendet inkommit från följande sammanslut­

ningar, nämligen Sveriges lantbruksförbund, Sveriges industriförbund, Sveri­

ges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges redareförening,

Svenska företagares riksförbund, Stockholms handelskammare och Skånes

handelskammare.

Svenska arbetsgivareföreningen, Svenska bankföreningen, Sveriges indu­

striförbund och Stockholms handelskammare har åberopat ett av närings­

livets skattedelegation upprättat yttrande. Detta yttrande betecknas i fort­

sättningen såsom avgivet av skattedelegationen.

I yttrandena har arvsskattesakkunnigas förslag om avskaffande av kvai-

låtenskapsskatten genomgående tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Även

förslaget om höjning av bottenbeloppen har i huvudsak biträtts av remiss­

instanserna. I fråga om beskattningens höjd har däremot i ett flertal yttran­

den uttalats önskemål om en lägre skattenivå än majoritetsförslaget åsyftar.

I övrigt har de sakkunnigas förslag i stort sett blivit föremål för instämman­

de från remissinstansernas sida. Beträffande vissa detaljfrågor har dock

framförts avvikande meningar, delvis i anslutning till vad reservanterna in­

om de sakkunniga uttalat.

Jag anhåller nu att till närmare behandling få upptaga förevarande lag­

stiftningsfråga.

Kungl. Maj. ts proposition, nr lå5 år 1958

II. Gällande rätt m. m.

Grunddragen av gällande rätt

Med dödsbobeskattning förstås sådan beskattning som äger rum i anslut­

ning till att en persons egendom vid hans död övergår i andras — arvingars

och testamentstagares •—- händer. En dödsbobeskattning kan anordnas i

endera eller båda av två skilda huvudformer: kvarlåtenskapsbeskattning

och arvslottsbeskattning. En kvarlåtenskapsskatt beräknas på kvarlåten-

skapen såsom en helhet, medan en arvslottsskatt beräknas på varje arvinges

och testamentstagares särskilda andel i kvarlåtenskapen.

2

Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr 145

18

Dödsbobeskattningen kräver såsom ett komplement en skatt för gåva, enär

eljest dödsbobeskattningen skulle kunna kringgås genom avhändelser i livs­

tiden.

Den svenska dödsbobeskattningen innefattar såväl en kvarlåtenskaps-

som en arvslottsbeskattning. Gåvobeskattningen i vårt land är utformad så­

som en allmän gåvoskatt. De grundläggande stadgandena om dödsbobe­

skattningen återfinns, beträffande kvarlåtenskapsbeskattningen i förord­

ningen den 26 juli 1947 om kvarlåtenskapsskatt (KvF) samt rörande arvs-

^{lottsbeskattningen i förordningen den} 6

juni 1941 om arvsskatt och gåvo­

skatt (AGF).

Kvarlåtenskapsskatten (K-skatten) beräknas å den avlidnes kvarlåten-

skap. Denna utgöres enligt KvF av behållningen i dödsboet, minskad i före­

kommande fall med vissa avdrag, däribland för efterlevande makes gifto-

rättsandel. K-skatt utgår å kvarlåtenskap som överstiger 80 000 kronor.

Skatten är progressiv: skattesatsen utgör 10 procent för den del av kvarlåten-

^{skapen som överstiger 80} 000 ^{men icke} 100

000

kronor samt stiger sedan

för olika skikt av kvarlåtenskapen och når sitt maximum, 50 procent, i fråga

om den del av kvarlåtenskapen som överstiger 5 000 000 kronor. Skattskyl­

digheten i fråga om K-skatten åvilar dödsboet.

Arvslottsskatten (A-skatten) beräknas å varje arvinges och testaments-

tagares särskilda andel (lott) i kvarlåtenskapen. Före lotternas bestäm­

mande skall eventuell K-skatt avdragas. A-skatten är dubbelt progressiv,

d. v. s. skattesatsen ökar såväl med lottens storlek som med avståndet i

skyldskapshänseende mellan den avlidne och arvingen (testamentstaga-

ren). För sistnämnda ändamål är arvingar (testamentstagare) fördelade

på fyra skatteklasser, I—IV. Lott som icke överstiger 3 000 kronor, om be­

skattning skall ske enligt klass I, och eljest 1 000 kronor är fri från A-

skatt; för efterlevande make (som tillhör klass I) ligger skattepliktsgrän-

sen beträffande arvs- och testamentslott vid 25 000 kronor. Skattesatserna

varierar mellan följande procenttal i de olika skatteklasserna, nämligen

1

och 20 procent i klass I, 2 och 24 procent i klass II, 4 och 30 procent i klass

III samt 4 och 35 procent i klass IV. De maximala skattesatserna gäller i den

mån lotterna överstiger 400 000 kronor i klass I, 100 000 kronor i klass

II, 60 000 kronor i klass III och 40 000 kronor i klass IV. Skattskyldigheten

i fråga om A-skatten åvilar arvingarna (testamentstagarna), envar med

avseende å sin lott; A-skatten skall dock i regel förskjutas av dödsboet.

I förevarande sammanhang kan erinras om att beskattningen enligt så­

väl KvF som AGF — liksom övriga svenska skatteförfattningar — är ut­

formad enligt principen om skiktskatt, d. v. s. för varje i skatteskalorna

angivet skikt av kvarlåtenskapen (lotten) gäller den härför bestämda skat­

tesatsen (skatteprocenten); den skattesats som är tillämplig å det översta

skiktet av kvarlåtenskapen (lotten) gäller således icke för de lägre skikten.

Däremot föreligger viss olikhet mellan KvF och AGF med avseende å

Kungl. Ma[:ts proposition nr 145 år 1958

19-

innebörden av de skattefria bottenbeloppen (skattepliktsgränserna). Bot­

tenbeloppet å 80 000 kronor enligt KvF har karaktären av grundavdrag,

medan beloppen å 25 000, 3 000 och 1 000 kronor enligt AGF utgör alle­

nast gränsbelopp. Att bottenbeloppet enligt KvF utformats såsom grund­

avdrag innebär att endast den del av den skattepliktiga kvarlåtenskapen

som överstiger bottenbeloppet blir föremål för beskattning; den beskattnings­

bara kvarlåtenskapen utgöres sålunda av den skattepliktiga kvarlåtenska­

pen minskad med bottenbeloppet. Gränsbeloppen enligt AGF får däremot icke

avräknas vid bestämmandet av de skattepliktiga lotterna; överskrides icke

gränsbeloppet föreligger visserligen skattefrihet, men är lotten större in­

träder i princip skattskyldighet för hela lotten. Genom en särskild avtrapp-

ningsregel mildras emellertid den tvära övergången från skattefrihet till

full skattskyldighet.

Vidare må i detta sammanhang nämnas att efterlevande makes gifto-

rättsandel i den först avlidne makens dödsbobehållning är fri från beskatt­

ning enligt såväl KvF som AGF.

I fråga om dödsbobeskattningen är vederbörande allmänna underrätt be-

skattningsmyndighet. Beskattningsinstrumentet utgöres i regel av boupp­

teckningen efter den avlidne. Under särskilda förutsättningar kan även

arvskifteshandling vara beskattningsinstrument. I vissa fall uttages A- och

K-skatt efter deklaration.

Såsom nämnts innehåller såväl KvF som AGF bestämmelser om gåvobe-

skattning. Enligt KvF utgår »kvarlåtenskapsskatt för gåva» (KG-skatt) å

gåvor överstigande 80 000 kronor. Skattskyldigheten åvilar givaren. Den

enligt AGF utgående gåvoskatten (G-skatt) avser gåvor överstigande 3 000

kronor. Skattskyldigheten åvilar här gåvotagaren.

En närmare redogörelse för gåvobeskattningsbestämmelserna lämnas i

det följande vid behandlingen av gåvobeskattningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr H5 år 1958

Dödsbobeskattningens omfattning

I vårt land avlider årligen omkring 70 000 personer. Flertalet av dessa

efterlämnar ingen kvarlåtenskap eller allenast så ringa kvarlåtenskap att

någon dödsbobeskattning ej blir aktuell. Av tillgängliga uppgifter angående

inregistrerade bouppteckningar framgår att antalet dödsbon, i fråga om

vilka beskattning äger rum, numera uppgår till ungefär

20

000

om året.

De dödsbon, där kvarlåtenskapen överstiger 50 000 kronor och alltså intill

årsskiftet 1957/58 såväl K-skatt som A-skatt utgått, utgör i runt tal 2 500

per år; av dödsbon med en kvarlåtenskap överstigande 500 000 kronor finns

omkring 50 årligen.

Uttryckt i procenttal är alltså mer än 70 procent av alla dödsbon fria

från dödsbobeskattning, omkring 25 procent träffas av endast A-skatt men

icke K-skatt och knappt 4 procent blir föremål för såväl K- som A-beskatt­

ning. Dödsbona med en kvarlåtenskap överstigande 500 000 kronor utgör

icke ens

1

promille av hela antalet dödsbon.

Det nu sagda bygger i huvudsak på uppgifter angående under tiden den

1 juli 1954—den 30 juni 1955 inregistrerade bouppteckningar. De genom

1957 års allmänna fastighetstaxering höjda taxeringsvärdena kommer givet­

vis att medföra vissa förskjutningar i fråga om antalet kvarlåtenskaper i

olika storleksklasser. Hur dessa förskjutningar närmare kommer att gestalta

sig kan för närvarande icke anges.

I förevarande sammanhang må från arvsskattesakkunnigas betänkande

(s. 15) återges följande sammanställning rörande fördelningen å storleks­

klasser av kvarlåtenskaperna enligt de 20 404 skattebelagda bouppteckning­

^{ar som inregistrerats under tiden den} 1

juli 1954—den 30 juni 1955.

20

Kungl. Alaj.ts proposition nr 145 år 1958

Kvarlåtenskap

kr.

Antal

bouppteckningar

Procent

— 10 000

6162

30,2

10 000- 20 000

5 767

28 3

20 000- 30 000

3 003

14 7

30 000 - 50 000

2 838

13.9

50 000-100 000

1731

85

100 000-200 000

618

30

200 000-500 000

240

1 2

500 000-

45

0.2

Summa

20 404

100,0

Statsverkets inkomster av dödsbo- och gåvobeskattningen

I en nedan intagen sammanställning har redovisats statsverkets inkomster

(i miljoner kronor) av dödsbo- och gåvobeskattningen under budgetåren

1943/44—1956/57. Tillgängliga uppgifter rörande intäkterna under tidigare

budgetår lämnar icke upplysning om intäkternas fördelning mellan A-skatt

och G-skatt.

Härjämte har uträknats de genomsnittliga intäkterna dels för de åtta se­

naste budgetåren, d. v. s. från och med budgetåret 1949/50 då den år 1947

införda KvF kan anses ha kommit i full tillämpning, och dels för de senaste

fyra budgetåren, d. v. s. från och med budgetåret 1953/54 då 1952 års all­

männa fastighetstaxering liksom samma års ändringar i Iv-skatteskalan kan

anses ha trängt igenom i fråga om dödsbo- och gåvobeskattningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1958

21

Budgetår

I anslutning till skattens

fastställande erlagd

Senare

erlagd

skatt

Restitu-

erad

skatt

Summa

A-skatt

K-skatt

G-skatt

1

2

3

4

5

6

7

1943/44 ....................................

29 01

_

2.57

0.73

0,45

31,86

1944/45 ....................................

25 80

—

5 04

0,57

0 48

30.93

1945/46 ....................................

29 46

—

16 40

0 59

0 90

45 55

1946/47 ....................................

33 27

—

25.74

0 59

1.59

58 01

1947/48 ....................................

27.37

0 25

42.79

0,75

0 87

70,29

1948/49 ....................................

32 12

13 92

7,93

0 99

0,66

54 30

1949/50 ....................................

32 27

31.84

2 49

2,95

2.78

66.77

1950/51 ....................................

2915

24,37

3.18

166

0.80

57 56

1951/52 ....................................

32 50

24.17

2,77

2 22

0.89

60 77

1952/53 ....................................

31 64

2178

2 69

2,20

0,86

57,45

1953/54 ....................................

4047

24.58

2 29

393

2,19

69,08

1954/55 ....................................

40 86

23.39

2,50

2 71

106

68,40

1955/56 ....................................

42.97

29,69

2 67

4 39

106

78.66

1956/57 ....................................

47,39

30,40

2,47

6,25

1,14

85,37

Medeltal för budgetåren

1949/57 ....................................

37,16

26.28

2,63

3,29

1.35

68 01

1953/57 .....................................

42,92

27,02

2,48

4 32

1,36

75,38

Anmärkas bör att uppgifterna i kolumnerna 2—4 i sammanställningen är

behäftade med icke oväsentliga felkällor. Detta sammanhänger med att un­

derrätternas och länsstyrelsernas redovisning till generalpoststyrelsen av in­

flutna stämpelmedel såvitt nu är fråga icke i erforderlig utsträckning speci­

ficerats på de olika slagen av skatter. Särskilt gäller detta det inbördes för­

hållandet mellan A-skatt och K-skatt. Enligt uppgifterna i sammanställning­

en skulle de medel som under senare år influtit av dödsbobeskattningen ha

fördelat sig med ca 60 procent på A-skatt och ca 40 procent på K-skatt. En­

ligt beräkningar som arvsskattesakkunniga låtit verkställa torde medlen i

stället ha fördelat sig med ca 55 procent på A-skatt och ca 45 procent på

K-skatt. Detta skulle innebära att av det belopp på omkring 70 miljoner kro­

nor, som under de fyra senaste budgetåren genomsnittligt influtit per

år i dödsboskatt som erlagts i anslutning till skattens fastställande, ca 38,5

miljoner kronor utgjort A-skatt och ca 31,5 miljoner kronor K-skatt (icke

såsom uppgifterna i sammanställningen utvisar i runt tal 43 och 27 miljoner

kronor). Även uppgifterna rörande G-skatten är i viss utsträckning missvi­

sande.

En närmare redogörelse för felkällorna i sammanställningen återfinns i

arvsskattesakkunnigas betänkande s. 16—17 och 76.

Historisk översikt

En dödsbobeskattning i modern bemärkelse infördes i vårt land först

genom 1894 års stämpelförordning (StplF). Den sålunda tillkomna döds­

bobeskattningen var ett

1

-skattesystem och byggde helt på arvslottsbeskatt-

ningens princip. Detta system var därefter i tillämpning — enligt 1894,

22

Kungl. Maj:ts proposition nr H5 år 1958

1899 och 1908 års StplF samt 1914 och 1941 års AGF — till och med år

1947.

Genom tillkomsten år 1947 av KvF med dess bestämmelser om kvarlåten-

skapsbeskattning vid sidan av 1941 års AGF:s arvslottsbeskattning erhöll

vår dödsbobeskattning sin nuvarande utformning såsom ett

2

-skattesystem,

d. v. s. den kom att innefatta såväl en kvarlåtenskapsbeskattning som en

arvslottsbeskattning. Detta 2-skattesystem har varit i tillämpning sedan

^den 1

januari 1948, alltså något mer än tio år.

Även före tillkomsten av 1894 års StplF fanns emellertid vissa stadganden

om ett slags dödsbobeskattning i vårt land. Dessa äldre beskattnings­

regler, anpassade till en gången tids mindre komplicerade förhållanden, bär

emellertid icke haft någon större betydelse för utformandet av vår nuvaran­

de dödsbobeskattning.

^{1941 års AGF, som trädde i kraft den} 1

januari 1942 och ersatte 1914 års

AGF, grundade sig på ett av 1938 års arvsskattekoinmitté avgivet betänkande

(SOU 1939: 18). Den sålunda verkställda omarbetningen av dödsbo- och gå-

vobeskattningen var föranledd bl. a. av den nya arvs-, testaments- och bout-

redningslagstiftning, som tillkommit under 1920- och 1930-talen. Kommittén

diskuterade i betänkandet frågan om dödsbobeskattning i form av kvarlå-

tenskapsskatt men fann att en sådan skatt icke borde införas utan att döds­

bobeskattningen alltjämt borde byggas på arvslottsskattens principer. Vid

framläggandet av propositionen med förslag till 1941 års AGF lämnade de­

partementschefen frågan om ett framtida införande av en kompletterande

skatt vid sidan av arvslottsskatten öppen.

Nämnas må att Kungl. Maj :t vid 1933 och 1934 års riksdagar framlagt pro­

positionsförslag om en kvarlåtenskapsskatt vid sidan av arvslottsskatten.

Dessa förslag bifölls emellertid icke av riksdagen.

Den år 1947 införda K-skatten grundade sig på ett av 1945 års statsskatten

beredning framlagt betänkande med förslag till omläggning av den direkta

statsbeskattningen m. m. (SOU 1946: 79). Skatteberedningen erinrade omatt

den årliga beskattningen av inkomst och förmögenhet undergått en betydan­

de skärpning i jämförelse med förkrigstiden och fann det motiverat med en

skärpning också av dödsbobeskattningen, vilken icke höjts sedan år 1933.

Vid valet mellan en ökning av arvslottsskatten och införandet av en kvar­

låtenskapsskatt vid sidan av arvslottsskatten förordade beredningen det se­

nare alternativet. Enligt beredningens åsikt var en högre förmögenhetsskatt

motiverad än den som åstadkoms genom beredningens förslag till årlig för­

mögenhetsbeskattning. Denna ytterligare skatt borde uttagas genom en kvar­

låtenskapsskatt, som alltså skulle utgöra en till den skattskyldiges frånfälle

uppskjuten förmögenhetsskatt.

Departementschefen uttalade vid framläggande av propositionsförslaget till

1947 års KvF, att det icke var nödvändigt att binda sig vid en viss teoretisk

konstruktion men att en komplettering av arvslottsskatten med en kvarlå­

tenskapsskatt utgjorde en medelväg, varigenom hänsyn kunde tagas både till

23

storleken av den förmögenhet, som gick i arv, och till den andel som föll på

varje arvtagares lott. Kvarlåtenskapsskatten föreföll departementschefen

även från en annan synpunkt vara att föredraga framför en höjd beskatt­

ning av arvslotterna. Den gjorde det nämligen möjligt att starkt begränsa

antalet av de dödsbon, som berördes av skattehöjningen. Små och måttliga

arv blev på ett enkelt sätt undantagna.

K-skatten blev redan i samband med sin tillkomst utsatt för stark kritik

såväl av remissinstanserna som i den allmänna debatten. Vid 1948—1949

och 1951__1957 års riksdagar väcktes också motioner som syftade till avskaf­

fande av K-skatten. Dessa motioner vann emellertid icke riksdagens bifall.

Däremot höjdes skattepliktsgränsen — ursprungligen 30 000 kronor — ge­

nom beslut av 1952 års riksdag till 50 000 kronor. Såsom tidigare nämnts

är denna gräns numera, efter beslut av 1957 års riksdag, höjd till 80 000

kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr Hö år 1958

III. Allmänna synpunkter

Kvarlåtenskapsskatten

Arvsskattesakkunmga

Arvsskattesakkunniga anser att ett 1-skattesystem med enbart A-skatt är

att föredraga framför ett 2-skattesystem med A-skatt och K-skatt samt

föreslår en omläggning av dödsbobeskattningen i enlighet härmed. Däx-emot

har de sakkunniga icke funnit anledning att närmare ingå på frågan om

för- och nackdelar av ett 1-skattesystem med ren K-beskattning men fram­

håller att ett sådant system, såvitt är de sakkunniga bekant, fungerat väl

inom anglosaxiska länder.

De sakkunniga erinrar om att vår första moderna dödsbobeskattning av

år 1894 var utformad i enlighet med A-skattens principer. Dessa principer

gällde därefter på dödsbobeskattningens område under mer än femtio år

och vann därigenom en jämförelsevis fast förankring i det allmänna med­

vetandet. Genom tillkomsten år 1947 av en K-skatt vid sidan av A-skatten

skedde i viss mån ett avsteg från de tidigare principerna. K-skatten med­

förde dels att lika stora lotter kunde bli olika beskattade även då de tillföll

personer i samma skatteklass och dels att en förskjutning i beskattnings­

hänseende skedde till främst barnfamiljernas nackdel. De sakkunniga an­

för vidare i huvudsak följande.

En dödsbobeskattning avser att taga i anspråk den skattekraft som blir

aktuell då en person avlider och hans egendom övergår till hans aivingar

och eventuella testamentstagare. Oavsett hur dödsbobeskattningen utfor­

mas teoretiskt sett, kommer den dock i praktiken alltid alt tiäffa arvingar­

na och testamentstagarna och blir därigenom eu beskattning av vad dessa

erhåller till följd av arvfallet. I enlighet med den svenska beskattningsrät­

tens principer är det därför angeläget att dödsbobeskattningen i göilig mån

lager hänsyn till vederbörande arvinges eller testamentstagares skatteför-

24

måga. Från denna synpunkt kan A-skatten anses innefatta en i stort sett

tillfredsställande avvägning. Den är graderad såväl efter arvs- eller testa-

mentslottens storlek som — genom olika skatteklasser — efter arvingens

eller testamentstagarens närmare eller fjärmare skyldskap till den avlidne.

Lika stora lotter blir således lika beskattade — oavsett storleken av den

totala kvarlåtenskapen i respektive dödsbon — om lotterna tillfaller perso­

ner, som hör till samma skatteklass. Genom fördelningen på skatteklasser i

förhållande till skyldskapen blir den avlidnes bröstarvingar och efterle­

vande make lindrigare beskattade än arvingar eller testamentstagare i öv-

rigt. Härigenom gynnas de som i högre grad än andra kan anses ha ett be-

rättigat och av lagstiftaren i viss mån också skyddat intresse av att få över­

taga den avlidnes egendom. Såtillvida kan emellertid arvslottsskatten icke

taga hänsyn till mottagarens skatteförmåga, att den av praktiska skäl icke

kan avpassas efter mottagarens ekonomiska ställning i allmänhet.

Genom att K-skatten beräknas på kvarlåtenskapen i dess helhet blir en

arvslott av viss storlek högre beskattad ju större den totala kvarlåtenska­

pen är. Detta innebär ett missgynnande av flerbarnsfamiljerna. Tre barn,

som ärver tillhopa 300 000 kronor, får alltså sina arvslotter starkare redu­

cerade än det enda barnet som ärver 100 000 kronor. Av utredning som arvs-

skattesakkunniga låtit verkställa framgår att omkring hälften av de K-skat-

tepliktiga dödsbona utgöres av flerbarnsfamiljer.

De förskjutningar i skattebelastningen, som införandet av K-skatten så­

lunda medfört, står enligt de sakkunnigas mening icke väl överens med

principen om skattens avpassande efter skatteförmågan sådan denna kom­

mer till uttryck i arvslottens storlek. Skatteförmågan hos ettvart av de tre

^{barn, vilka enligt det anförda exemplet ärver tillhopa 300} 000

kronor, är i

princip icke större än hos det barn, som ensamt ärver 100 000 kronor. På

grund av 2-skattesystemet blir skattebelastningen emellertid olika. Från

den nu diskuterade synpunkten — och sålunda utan att ställning därmed

tages till frågan om beskattningens höjd i och för sig — finner de sakkun­

niga att en ren A-beskattning är att föredraga. I detta sammanhang erinras

även om att frågan om K-skatten, trots att nämnda skatteform varit i till-

lämpning så pass lång tid som tio år, alltjämt är av starkt kontroversiell

natur.

Jämväl i annat hänseende än det nyss behandlade innebar K-skattens till­

komst vissa förskjutningar i dödsbobeskattningen. Genom att höjningen av

dödsbobeskattningen skedde medelst en K-skatt och icke en skärpt A-skatt,

rubbades det tidigare förhållandet mellan skatteklasserna. Skattehöjningen

blev nämligen genom K-skatten densamma oavsett vilken skatteklass ar­

vingarna tillhörde, varigenom den relativa skattehöjningen blev större i de

lägre skatteklasserna än i de högre och störst i skatteklass I, till vilken barn

och efterlevande make hör. På grund av att K-skatten dessutom åvilar döds­

boet, d. v. s. arvingarna när sådana finns, och icke till någon del behöver

betalas av dem som erhåller endast testamentslegat, har också en förskjut­

ning av skattebelastningen ägt rum till nackdel särskilt för skatteklass I, som

arvingarna ju i regel tillhör.

Kungl. Maj. ts proposition nr U5 år 1958

25

Arvsskattesakkunniga har vid sina överväganden intagit den allmänna

ståndpunkten att dödsbobeskattningen bör avvägas så att man i görlig mån

tillgodoser efterlevande makes och barns intressen. Från sådan synpunkt

anser de sakkunniga att de förskjutningar i skattebelastningen, som nu be­

rörts, icke i och för sig är önskvärda och att alltså en övergång till ett

1

-skat-

^{tesystem är att föredraga framför ett bibehållande av det nuvarande} 2

-skatte-

systemet.

En övergång till ett 1-skattesystem skulle vidare enligt arvsskattesak-

kunnigas mening medföra en icke obetydlig förenkling av bestämmelserna

rörande dödsbobeskattningen och därmed underlätta ej blott möjligheterna

för de enskilda att överblicka bestämmelsernas innebörd och verkan utan

även den praktiska tillämpningen av bestämmelserna. Det ligger nämligen

i sakens natur att ett system för dödsbobeskattning som bygger på två olika

skatteformer måste — oavsett utformningen i övrigt — bli besvärligare och

mera tidsödande att tillämpa än ett system med endast en skatteform. Olä­

genheterna från tillämpningssynpunkt av ett

2

-skattesystem ökar självfal­

let, därest — såsom för närvarande är fallet — olikhet föreligger mellan de

båda skatteformerna utöver vad som betingas av deras egenart.

Arvsskattesakkunniga har från vissa större allmänna underrätter inhäm­

tat upplysningar angående de praktiska erfarenheterna rörande tillämpning­

en av det nuvarande

2

-skattesystemet. Dessa upplysningar har bekräftat de

sakkunnigas uppfattning om fördelarna från praktisk tillämpningssynpunkt

^{av ett} 1

-skattesystem.

Valet mellan ett 2-skattesystem och ett

1

-skattesystem bör, framhåller

de sakkunniga, givetvis i första hand ske under hänsynstagande till döds­

bobeskattningen. Det system som väljes i fråga om dödsbobeskattningen

får emellertid även betydelse för gåvobeskattningens utformning.

Enligt arvsskattesakkunniga synes de skäl som talar för övergång till ett

1

- skattesystem, när det gäller dödsbobeskattningen, i tillämpliga delar ha gil­

tighet även i fråga om gåvobeskattningen. Sålunda föreligger i det nuvarande

2

- skattesystemet även vid gåvobeskattningen bristande överensstämmelse

mellan skatteformernas konstruktion och författningsmässiga utformning.

^{En övergång till ett} 1

-skattesystem skulle därför enligt arvsskattesakkunni-

gas mening medföra påtagliga fördelar även med avseende å gåvobeskatt­

ningen.

De sakkunniga understryker slutligen att en förutsättning för övergång till

^ett 1

-skattesystem är att man inom ett sådant systems ram kan erhålla åt­

minstone samma garantier mot skatteflykt som för närvarande finns inom

2-skattesystemet. Såvitt de sakkunniga vid sitt arbete kunnat finna är detta

möjligt. Från denna synpunkt föreligger således enligt de sakkunniga icke

^{något behov av ett} 2

-skattesystem.

Arvsskattesakkunnigas förslag om avskaffande av K-skatten är enhälligt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1958

26

Kiingl. Ma[:ts proposition nr U5 år 1958

Yttrandena

Arvsskattesakkunnigas förslag om övergång till ett

1

-skattesystem med

ren A-beskattning har genomgående tillstyrkts eller lämnats utan erinran i

yttrandena. Därvid har starkt understrukits de sakkunnigas uttalanden om

att en ren A-beskattning är bättre ägnad än det nuvarande 2-skattesystemet

att tillgodose önskemålet om beskattning efter arvingars och testamentstaga-

res skatteförmåga samt att tillvarataga efterlevande makes och barns intres­

sen. Flera domstolar och länsstyrelser har i likhet med de sakkunniga fram­

hållit hurusom övergång till ett

1

-skattesystem kommer att medföra en för­

enkling av beskattningsbestämmelserna och deras tillämpning. I en del ytt­

randen betonas också att en ren A-beskattning vunnit hävd på dödsbobeskatt-

ningens område och att K-skatten inneburit ett avsteg från de tidigare veder­

tagna beskattningsprinciperna. Det framhålles även att K-skatten med hän­

syn till sina verkningar föranlett de skattskyldiga till allehanda åtgärder för

att undgå eller nedbringa skatten.

Hovrätten över Skåne och Blekinge uttalar att genom K-skattens avskaf­

fande främst vinnes att dödsbobeskattningen kan bättre avpassas efter skat-

teförmågan sådan denna kommit till uttryck i arvslottens storlek. Men även

den förenkling som uppnås i fråga om bestämmelserna rörande dödsbo- och

gåvobeskattningen finner hovrätten vara av betydelse. Hovrätten anför härom

vidare.

Såsom de sakkunniga uttalat är tillämpningen av gällande bestämmelser

förenad med avsevärda svårigheter, särskilt i fråga om dödsbon där egen­

domsförhållandena äro mera komplicerade, d. v. s. i regel dödsbon med stör­

re kvarlåtenskap. Icke minst träder olägenheterna härav i dagen vid härads­

rätterna, där registreringen av bouppteckningar och därmed skatteläggning-

en regelmässigt ankommer på tingsnotarierna. Enär dessa tjänstgöra i dom­

^{saga högst} 2

1/2

år, kunna de mera sällan förvärva sådan erfarenhet av be-

skattningsärenden som med gällande bestämmelser är önskvärd för att arbe­

tet skall kunna bedrivas på ett rationellt sätt. Även i överrätterna medför

för övrigt bestämmelsernas tämligen invecklade beskaffenhet och de till följd

därav talrika rättsfallen avsevärt arbete. Slutligen bemärker hovrätten att

även inom ett

1

-skattesystem torde kunna anordnas godtagbara spärrar mot

skatteflykt.

Hovrätten för Västra Sverige betonar betydelsen från rättssäkerhetssyn­

punkt av den förenkling av bestämmelserna rörande dödsbobeskattningen,

som en återgång till en ren A-beskattning kommer att innebära. Hovrätten

uttalar för övrigt, att det syfte som ansågs motivera införandet av K-skat­

ten lika väl kunnat och alltjämt kan nås inom ramen för en arvslottsbeskatt-

ning.

Länsstyrelsen i Jönköpings län förordar i och för sig en övergång till ett

1-skattesystem men finner att en ren A-beskattning och en ren K-beskattning

från flera synpunkter är ungefär likvärdiga. Länsstyrelsen anför härom bl. a.

följande.

Det blir i båda fallen i sista hand arvingen eller testamentstagaren som får

betala skatten, och enda skillnaden är att den blir något annorlunda avvägd

27

för olika fall. Ur samhällsekonomisk och skatteteknisk synpunkt är tydli­

gen inte skatteformen av någon nämnvärd betydelse. Det är skattens hojd

som är ensamt avgörande. Ur dessa synpunkter är förslagets genomforande

uppenbarligen tämligen oväsentligt.

Om man emellertid ser frågan från synpunkten av att skatten bör förde­

las så rättvist som möjligt mellan de skattskyldiga, finner länsstyrelsen det

lättare att välja mellan de båda skatteformerna. Det lär icke kunna förne­

kas, att A-skatten från den synpunkten har ett avgjort företräde framför K-

skatten. På grund härav och då A-skatten onekligen har starkare hävd hos

allmänheten, vill länsstyrelsen tillstyrka förslaget att dödsbobeskattningen

skall koncentreras till en A-beskattning.

Landsorganisationen erinrar om att organisationen vid K-skattens inföi an­

de tillstyrkte densamma och finner i och för sig icke anledning att nu

intaga en annan principiell ståndpunkt i fråga om dödsbobeskattningens om­

fattning. Med hänsyn till att den föreslagna omfördelningen av skattebördan

kan anses socialt motiverad och till att de totala statsintäkterna icke nämn­

värt minskas genom omläggningen till enbart A-beskattning, anser sig orga­

nisationen emellertid icke ha något att erinra mot en sådan omläggning.

Kungl. Maj:ts proposition nr H5 år 1958

Departementschefen

Arvsskattesakkunniga har enhälligt föreslagit, att det nuvarande dubbla

systemet för dödsbobeskattningen — med en kvarlåtenskapsskatt och eu

arvsskatt — skall ersättas med en beskattningsform, byggd på den nuvaran­

de arvsskatten. Remissbehandlingen visar, att man genomgående är positiv

inställd till den föreslagna omläggningen; den har icke avstyrkts i något ytt­

rande. Under sådana förhållanden torde det icke vara behövligt att nu näi-

^{mare ingå på de skäl som åberopats i diskussionen kring K-skatten}.1

Jag

kan inskränka mig till att behandla de överväganden av företrädesvis prak­

tisk natur som lett fram till de sakkunnigas förslag.

Grundvalen för dödsbobeskattningen i vårt land har alltsedan den år

1894 erhöll en mera modern utformning — varit en beskattning enligt

A-skattens principer. Även efter tillkomsten ar 1947 av K-skatten har

A-skatten intagit den dominerande rollen i skattesystemet. Såsom förutsat­

tes vid införandet av K-skatten har densamma kommit att träffa blott en

jämförelsevis ringa del av antalet dödsbon, enligt gjorda beräkningar ca

5 procent. Övriga dödsbon har liksom före K-skattens tillkomst berörts en­

dast av bestämmelserna om A-skatt och flertalet av dessa har till följd av

bobehållningens ringhet och de skattefria bottenbeloppen vid A-beskatt­

ningen gått helt fria även från A-skatt. Också huvudparten av intäkterna

från dödsbobeskattningen bär härrört från A-skatten.

Även om verkningarna av K-skatten således haft en förhållandevis be­

gränsad räckvidd, har arvsskattesakkunniga likväl funnit en ren A-beskatt-

1 Angående använda förkortningar, se s. 18 och 19.

28

ning vara att föredraga framför den nuvarande dubbla formen för dödsbo-

beskattning. De sakkunniga har framhållit hurusom K-skattens införande i

viss mån inneburit ett avsteg från de dessförinnan i vårt land sedan lång

tid vedertagna principerna för dödsbobeskattningen. Vidare har de sakkun­

niga funnit att en ren A-beskattning är ägnad att bättre än det nuvarande

systemet tillgodose önskemålen om en ändamålsenlig fördelning av skatte­

belastningen mellan olika skattskyldiga och om förenkling av beskattnings-

bestämmelserna.

Jag vill redan i förevarande sammanhang understryka att det rådande

statsfinansiella läget är sådant att utrymme saknas för en allmän sänkning

av dödsbobeskattningen. Därest en omläggning av denna beskattning anses

bora ske, måste utgångspunkten således vara ett i stort sett oförändrat skat­

teuttag. Det sagda hindrar icke, att man i samband med omläggningen ge­

nomfor vissa lättnader, vilka erfordras för att få en lämplig fördelning av

skattebördan mellan olika kategorier av skattskyldiga. Frågan om övergång

till en ren arvsbeskattning blir emellertid väsentligen ett spörsmål om en

sådan beskattning är ägnad att, såsom arvsskattesakkunniga funnit, möj­

liggöra en mera ändamålsenlig fördelning av skattebelastningen eller eljest

medföra fördelar i förhållande till nu rådande skattesystem.

Valet mellan en A-beskattning och en K-beskattning kan visserligen i

princip sägas vara en fråga huruvida dödsbobeskattningen bör utgöra en

beskattning av varje arvinges och testamentstagares förvärv för sig eller av

den samlade förmögenhetsövergången vid ett dödsfall. Oavsett vad som må

vara det principiellt riktigare, är det emellertid angeläget att skatteformen

i praktiken lämnar utrymme för ett hänsynstagande till de olika faktorer

som i allmänhet tillmätes betydelse vid beskattningen. Arvsskattesakkun­

niga har intagit den allmänna ståndpunkten att dödsbobeskattningen bör

utformas så att efterlevande makes och barns intressen i görlig mån tillgo­

doses. Med denna utgångspunkt har de sakkunniga funnit att K-skatten för

därav berörda dödsbon inneburit en förskjutning av den totala dödsbobe­

skattningen till nämnda skattskyldigas nackdel. Genom att K-skatten be­

räknas på kvarlåtenskapen i dess helhet har den icke heller — i de fall då

lera arvingar funnits — möjliggjort hänsynstagande till den enskilde ar­

vingens skatteförmåga, sådan den kommit till uttryck i arvslottens storlek.

I likhet med de sakkunniga anser jag att efterlevande make och barn bör

beredas en sa förmånlig behandling som möjligt inom dödsbobeskattningens

ram. Dessa skattskyldiga har ju också i arvsrättsligt hänseende tillerkänts

en ^speciellt gynnad — och av lagstiftningen i viss mån även skyddad __

ställning. Särskilt tungt väger intresset av att i beskattningshänseende till­

godose flerbarnsfamiljerna. Skattebelastningen bör därför avvägas så att

den i förhållandevis mindre grad träffar de skattskyldiga enligt klass I än

Övriga skattskyldiga och så att behörig hänsyn tages till varje enskild ar­

vinges skatteförmåga. Dessa principer synes böra upprätthållas oavsett kvar-

latenskapens storlek.^ Såsom arvsskattesakkunniga funnit föreligger det stör­

re möjligheter att åstadkomma den sålunda önskvärda fördelningen av

Kungl. Maj.ts proposition nr Uö år 1958

Kungl. Maj.ts proposition nr 145 år 1958

29

skattebelastningen inom ett system med ren A-beskattning än inom det nu­

varande systemet. Med hänsyn härtill föreligger sålunda i och för sig starka

skäl som talar för en övergång till ett

1

-skattesystem.

Förutsättning för en sådan övergång är emellertid — vilket även de sak­

kunniga framhållit — att skatteflyktsspärrarna vid dödsbobeskattningen

icke minskas. Såsom de sakkunniga funnit föreligger möjlighet att inom ett

1

-skattesystems ram erhålla motsvarighet till de garantier mot skatteflykt

som nu sammanlagt finns inom

2

-skattesystemet. önskvärdheten av att

förhindra skatteflyktsåtgärder kan därför icke anses utgöra något hinder

mot genomförandet av den föreslagna övergången.

Erfarenheterna av det nuvarande 2-skattesystemet har enligt de sakkun­

niga vidare givit vid handen att en övergång till ett

1

-skattesystem skulle

medföra en förenkling av bestämmelserna rörande såväl dödsbo- som gåvo-

beskattningen och därmed underlätta ej blott möjligheterna för de enskilda

att överblicka bestämmelsernas innebörd och verkan utan också den prak­

tiska tillämpningen av bestämmelserna. Även om de fördelar som härvidlag

står att vinna vid övergång till ett

1

-skattesystem enligt min mening icke

^{bör överdrivas — de kvarlåtenskaper och gåvor som beröres av} 2

-skattesyste-

met utgör en jämförelsevis ringa del av det totala antalet — synes vad de

sakkunniga nu anfört böra tillmätas visst beaktande vid valet av beskatt-

ningssystem.

Under hänvisning till det anförda tillstyrker jag att kvarlåtenskapsskat-

ten avskaffas.

Förslaget i övrigt

Arvsskattesakkunniga

En övergång till ett 1-skattesystem med ren A-beskattning innebär att

dödsbobeskattningen kommer att grundas enbart på AGF och att KvF så­

lunda upphäves. Med denna utgångspunkt har arvsskattesakkunniga — i en­

lighet med direktiven för de sakkunnigas arbete •—- omprövat bottenbelopp

och skatteskalor i AGF. Därvid har riktpunkten för de sakkunniga varit att

bottenbeloppen — som icke ändrats sedan AGF:s tillkomst år 1941 — skall

höjas till skälig nivå och skatteskalorna utformas så att statsverkets intäk­

ter av dödsbobeskattningen, bortsett från vad som kan erfordras för att er­

hålla skäliga bottenbelopp, icke nämnvärt minskas. För de sakkunnigas

förslag härvidlag kommer jag alt lämna en närmare redogörelse i det föl­

jande.

Arvsskattesakkunniga har vidare funnit att en övergång till ett 1-skatte­

system påkallar vissa ytterligare ändringar i AGF. Om KvF upphäves, bör

skatteflyktsspärrarna i AGF utbyggas så att de kommer att motsvara de

garantier mot skatteflykt som nu sammanlagt finns i

2

-skattesystemet.

Särskilt gäller detta i fråga om beskattningen av gåvor och försäkringsför-

30

värv. Vidare påfordrar en övergång till ett 1-skattesystem ändringar av be­

stämmelserna i AGF rörande bl. a. skattens erläggande och eftergift av skatt

med hänsyn till nu förefintliga bestämmelser i dessa avseenden i KvF. De

sakkunniga har härjämte funnit det lämpligt att en omläggning av dödsbo­

beskattningen förenas med en ytterligare utbyggnad av skatteflyktsspär-

rarna i AGF och en förenkling av vissa beskattningsbestämmelser i förord­

ningen. I sistnämnda hänseenden har de sakkunniga emellertid begränsat

sig till sådana frågor som kunnat prövas utan mera omfattande utredning

eller tidsutdräkt. Även till dessa frågor skall jag återkomma.

Arvsskattesakkunniga har vidare framhållit hurusom AGF präglas av

lagstiftarens strävan efter absolut exakthet och rättvisa vid dödsbo- och

gåvobeskattningen. Till följd härav har bestämmelserna i vissa delar blivit

invecklade och svårtolkade, vilket bl. a. bestyrkes av de talrika rättsfallen

rörande tillämpningen av AGF. Härjämte har under den tid, AGF varit

gällande, efter hand kunnat konstateras vissa brister och inadvertenser i

den författningsmässiga utformningen. Icke minst gäller detta i fråga om

försäkringsbeskattningen, delvis till följd av försäkringsformernas utveck­

ling under senare år.

Från nu angivna synpunkter har de sakkunniga ansett en allmän över­

syn av AGF motiverad vare sig övergång sker till ett 1-skattesystem el­

ler ej. Särskilt gäller detta försäkringsbeskattningen där behovet av en över­

syn starkt understrukits bl. a. av bevillningsutskottet. Vid en allmän översyn

av AGF torde enligt de sakkunniga böra övervägas huruvida icke beskatt­

ningsreglerna skulle kunna på vissa punkter ges en mera schablonmässig

karaktär utan att de skattskyldigas krav på en rättvis beskattning trädes

för nära. En större schablonmässighet i fråga om AGF:s stadganden skulle

nämligen vara ägnad att undanröja åtskilliga av de olägenheter som upp­

kommit vid förordningens tillämpning.

Arvsskattesakkunniga har dock funnit det icke ankomma på de sakkun­

niga att företaga någon mera genomgripande översyn av AGF. En sådan

översyn synes knappast ha åsyftats i de sakkunnigas direktiv. Härtill kom­

mer att översynen skulle ha fordrat mera ingående utredningar och övervä­

ganden än som rimligen kunnat medhinnas inom den för de sakkunnigas

arbete till buds stående tiden. Vidare synes det vara lämpligt att före en

mera genomgripande översyn av AGF avvakta resultatet av visst annat nu

pågående lagstiftningsarbete, som kan vara av betydelse för AGF:s utform­

ning, bl. a. i fråga om äktenskapslagstiftningen, ärvdabalken och fidei­

kommissen. Vid övergång till ett 1-skattesystem med höjd A-skatt kan det

också vara av betydelse att vinna någon tids erfarenhet av detta system

innan mera genomgripande och definitiva ändringar vidtages i AGF. Arvs­

skattesakkunniga har emellertid velat understryka det angelägna i att en

allmän översyn av AGF kommer till stånd så snart förutsättningarna här­

för föreligger.

Kungl. Maj:ts proposition nr lb5 år 1958

Kungl. Maj:ts proposition nr H5 år 1958

31

Arvsskattesakkunniga har slutligen i enlighet med direktiven även prövat

frågan om jämkning av skattepliktsgränsen och skatteskalan vid förmö­

genhetsbeskattningen.

Skattepliktsgränsen vid förmögenhetsbeskattningen höjdes som tidigare

nämnts år 1957, efter förslag av arvsskattesakkunniga, från 50 000 till 80 000

kronor. Med höjningen — som är tillämplig från och med 1958 års taxering

— avsågs att i skälig omfattning motverka följderna av värdeökningen för

fastigheter vid 1957 års allmänna fastighetstaxering. Höjningen angavs vara

att betrakta såsom ett provisorium för tiden intill dess statsmakterna fat­

tat beslut på grundval av arvsskattesakkunnigas betänkande.

Arvsskattesakkunniga har vid sitt slutliga ställningstagande efter ingå­

ende överväganden icke funnit anledning att föreslå någon annan skatte-

pliktsgräns vid förmögenhetsbeskattningen än 80 000 kronor. Icke heller i

fråga om skatteskalan i övrigt har de sakkunniga ansett sig böra framlägga

något förslag till ändring.

En närmare redogörelse för de sakkunnigas överväganden och ställnings­

tagande i fråga om förmögenhetsbeskattningen återfinns i de sakkunnigas

betänkande s. 178—180. De sakkunniga är enhälliga i sitt beslut att ej fö­

reslå ytterligare ändringar i förmögenhetsbeskattningen.

Yttrandena

Vad som anförts i yttrandena rörande arvsskattesakkunnigas förslag till

ändringar i AGF kommer att redovisas i det följande. I förevarande sam­

manhang kan emellertid nämnas att — om man bortser från beskattningens

höjd — de sakkunnigas förslag i stort sett rönt instämmande i remissytt­

randena.

Av mera allmänna uttalanden i yttrandena må omnämnas att enligt läns­

styrelsen i Göteborgs och Bohus län förslaget på ett lyckligt sätt synes lösa

ett flertal problem och innebär en avgjord förenkling av nu gällande regler

om beskattning av arv och gåva. Föreningen Sveriges häradshövdingar utta­

lar att förslaget i åtskilliga avseenden innebär värdefulla förenklingar av

bestämmelserna i AGF. Sveriges grossistförbund framhåller att arvsskatte­

sakkunnigas betänkande innehåller en intressant och översiktligt gjord

sammanställning av statistiska undersökningar samt vissa analyser av olika

detaljproblem, sammanhängande med den nuvarande arvsbeskattningen,

som är av betydande värde vid bedömandet av hithörande ekonomiska

frågor.

Vad arvsskattesakkunniga framhållit rörande behovet av en genomgri­

pande översyn av AGF understrvkes i flera yttranden, främst av

domstolar och länsstyrelser. Det framhålles därvid såsom önskvärt att en

sådan översyn kommer till stånd snarast möjligt. Föreningen Sveriges stads-

domare anser att det bör undersökas huruvida partiella reformer kan ge­

nomföras i AGF utan avvaktande av resultatet av annat vidlyftigt lagstift­

32

ningsarbete. Föreningen finner det särskilt angeläget att reglerna om för-

säkringsbeskattningen omarbetas. Näringslivets skattedelegation anser det

vara speciellt behövligt med en omarbetning av reglerna rörande beskatt­

ning av vad efterlevande make erhåller från den andre maken.

I några yttranden har vidare framlagts förslag till vissa ändringar i AGF

— utöver vad arvsskattesakkunniga förordat — som av förslagsställarna

anses böra genomföras redan i samband med en övergång till ett

1

-skatte-

system och utan att man avvaktar en allmän översyn av AGF. Delvis rör det

sig här om frågor bl. a. på försäkringsbeskattningens område, vilka behand­

lats av arvsskattesakkunniga men som de sakkunniga funnit kräva ytter­

ligare utredning och överväganden eller äga samband med annat pågående

lagstiftningsarbete. Även vissa andra ändringsförslag har framförts, bl. a.

avseende de skattskyldigas fördelning på skatteklasser enligt AGF.

Arvsskattesakkunnigas ställningstagande i fråga om förmögenhets­

beskattningen har lämnats utan erinran i så gott som samtliga ytt­

randen. I några yttranden har dock invändningar anförts.

Sålunda vill Riksförbundets Landsbygdens folk rikta en bestämd gensaga

mot den av de sakkunniga gjorda bedömningen, framför allt i fråga om

skatteskalorna. Förbundet anför vidare.

Enligt förbundet innebär förmögenhetsskattens nuvarande konstruktion

en fortskridande, klart skönjbar försämring av den ekonomiska motstånds­

kraften hos de jordbruk, som drabbats av förmögenhetsbeskattningen. Den­

na inverkan accentueras ytterligare genom konsekvenserna av den senaste

fastighetstaxeringshöjningen. 1945 års statsskatteberedning anförde i sitt

förslag bland annat, att förmögenhetsbeskattningen icke borde träffa andra

kapitaltillgångar än sådana, som enligt gängse språkbruk kunde betecknas

såsom »förmögenhet», en grundsats vilken enligt arvsskattesakkunniga allt­

jämt torde äga giltighet. Med åberopande av nu anförda omständigheter och

under beaktande därav, att i familjeföretag — och därvidlag i synnerhet i

jordbruksrörelse — engagerade tillgångar vanligen icke kunna karakterise­

ras såsom förmögenhet i egentlig bemärkelse, måste förbundet hemställa att

frågan om en rimligare, företagsamheten icke diskriminerande förmögen­

hetsbeskattning ofördröj ligen måtte upptagas till förnyade, mera ingående

överväganden.

Sveriges lantbruksförbund framhåller att höjningen av skattepliktsgrän-

sen icke förhindrar att innehavare av större bondejordbruk och storbruk

till följd av de höjda taxeringsvärdena blir föremål för en icke blott nomi­

nellt utan även reellt avsevärt ökad beskattning på oförändrat produktions-

underlag. Denna ökade förmögenhetsbeskattning uppkommer utan att det

föreligger någon motsvarande ökning av inkomsten, med vilken förmögen­

hetsskatten ju dock skall betalas. Detta innebär en minskning av den behåll­

na inkomsten. Förbundet anför vidare.

Den behållna inkomsten ger mycket litet utrymme för investeringar, som

regelbundet måste göras i verksamheten, och än mindre för amorteringar

av skulder. Särskilt gäller detta vid de största förmögenheterna och sålun­

da vid de största jordbruken. Orsaken till detta förhållande är uppenbar-

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1958

33

liffen den hårda förmögenhetsbeskattningen i högre förmögenhetsskikt samt

den otillräckliga avdragsrätten för värdeminskning å byggnader.

En ändring i dessa beskattningsregler är erforderlig. Engagerande av ka­

pital i en egen jordbruksdrift innebär inte en kapitalförvaltning i vanlig

bemärkelse utan att kapitalet av ägaren användes som instrument i en pro-

duk tiv verksamhet, och som förut framhållits är de kapitalbelopp, som

erfordras i ett jordbruk av viss storlek, väsentligt större än vid tiden tor

nuvarande förmögenhetsbeskattnings införande. En omprövning av skat­

teskalorna är därför enligt förbundets mening behövlig. Därvid skulle aven

den härmed sammanhängande frågan om avdragsrätten för värdeminsk­

ning å byggnader kunna prövas. Förbundet anser därför, att fragan om en

lämpligare utformning av förmögenhetsbeskattningen snarast bör uti edas.

Svenska företagares riksförbund förordar en snar utredning av frågan om

förmögenhetsskattens avskaffande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1958

Departementschefen

Till arvsskattesakkunnigas förslag med avseende å bottenbelopp och

skatteskalor samt andra ändringar i AGF återkommer jag närmare i det

följande i anslutning till redovisning av förslagen. Jag vill emellertid redan

i detta sammanhang något beröra frågan i vilken utsträckning ändringai

bör genomföras i AGF i samband med övergång till ett 1-skattesystem.

De sakkunniga har uttalat att behov föreligger av en allmän översyn

av AGF och detta har understrukits i flera remissyttranden. En sådan

översyn kan, därest man vill effektivisera och förenkla beskattningsbestam-

melserna, bli av förhållandevis genomgripande natur. Vid sådant förhål­

lande är det angeläget att en översyn icke kommer till stånd innan förut­

sättningar finns för mera definitiva ändringar i AGF. Slutförandet av på­

gående lagstiftningsarbete inom civilrättens område som kan få betydelse

för dödsbobeskattningens utformning bör således under alla omständighe­

ter avvaktas. Härigenom vinnes också att — om övergång nu sker till ett

1-skattesystem med höjd A-beskattning — vid en blivande översyn kan be­

aktas erfarenheterna av ett sådant systems tillämpning.

Från nu angivna utgångspunkter kan det ifrågasättas huruvida man i

förevarande sammanhang bör vidtaga andra ändringar i AGF än sådana

som direkt betingas av eller eljest sammanhänger med själva omläggning­

en till ren A-beskattning. Arvsskattesakkunniga har i huvudsak iakttagit

denna begränsning. Härutöver har de sakkunniga föreslagit vissa ytterligare

ändringar i AGF "som av de sakkunniga ansetts kunna prövas utan mera

omfattande utredning och tidsutdräkt och som syftat till utbyggnad a\

skatteflykt sspärrar na samt förenkling och förtydligande av vissa bestäm­

melser i AGF. Den av de sakkunniga sålunda gjorda avvägningen mellan de

frågor som bör lösas nu och de som bör anstå tills vidare har i stort sett

lämnats utan erinran vid remissbehandlingen. Även för min del anser jag,

att avvägningen i huvudsak kan godtagas. På enstaka punkter bär jag dock

funnit att ett genomförande av vad de sakkunniga föreslagit icke ar pa­

rt

liihang till riksdagens protokoll i9ö8. 1 samt.

År

145

kallat i förevarande sammanhang. Med denna min inställning är jag icke

heller beredd att annat än undantagsvis ingå i närmare prövning av de för­

slag som i vissa remissyttranden framförts om ytterligare ändringar i AGF.

_ Mot bakgrunden av att en översyn av AGF framdeles kan bli erforderlig

är det angeläget att undvika att i förordningen införa från dess beskatt-

ningsprinciper avvikande bestämmelser. Detta föranleder — vilket framgår

av arvsskattesakkunnigas utredning — vissa svårigheter särskilt när det

gäller att inom AGF skapa motsvarigheter till de nuvarande skatteflykts-

spärrarna i KvF. Med hänsyn härtill måste vissa ändringar i AGF betraktas

som provisoriska och det får bli beroende av erfarenheterna av ett 1-skatte-

systems tillämpning huruvida jämkningar härvidlag kan bli behövliga läng­

re fram.

Med hänvisning till vad som nu anförts finner jag arvsskattesakkunnigas

förslag val ägnat att ligga till grund för utformningen av dödsbobeskatt­

ningen vid övergång till ett 1-skattesystem. Jag kommer också i den föl­

jande framställningen att i huvudsak följa samma ordning som de sak­

kunniga valt vid behandlingen av berörda spörsmål.

I fråga om förmögenhetsbeskattningen har de sakkunnigas

enhälliga ståndpunktstagande i stort sett lämnats utan erinran vid remiss­

behandlingen. Den höjning av skattepliktsgränsen som genomfördes vid 1957

års riksdag har — om än ursprungligen avsedd såsom ett provisorium —

enligt de sakkunnigas uppfattning medfört ett skäligt hänsynstagande till

värdeökningen för fastigheterna till följd av de höjda taxeringsvärdena och

jämväl i övrigt vara lämpligt avvägd. Jag delar denna uppfattning. Såsom

de sakkunniga framhållit skulle en ytterligare sänkning av förmögenhets­

beskattningen medföra ett icke oväsentligt skattebortfall. Utrymme härför

föreligger icke i rådande statsfinansiella läge. Vid sådant förhållande är jag

icke beredd att tillmötesgå de i vissa remissyttranden framställda krav som

syftar till en sänkning av förmögenhetsskatten. Jag framlägger således i före­

varande sammanhang icke något förslag till ändring av nu gällande för­

mögenhetsbeskattning.

34

Kungl. Ma[:ts proposition nr U5 år 1958

IV. Bottenbeloppen

Bottenbeloppens storlek

Arvsskattesakkunniga

Arvsskattesakkunniga föreslår att de allmänna bottenbeloppen enlM

skatteklasserna I och II höjes till 6 000 respektive 2 000 kronor (från 3 000

respektive 1 000 kronor), medan bottenbeloppen i klasserna III och IV bibe­

hålies oförändrade vid 1 000 kronor. Härjämte föreslår de sakkunniga att

de särskilda bottenbeloppen för underåriga barn och efterlevande make

K ^iuuj I. Maj:ts proposition nr 145 år 1958

35

höjes, för barn till 2 000 kronor för varje år eller del därav varmed barnets

ålder understiger 21 år (från 1 000 kronor per år eller del därav under 18

år) och för make till 40 000 kronor (från 25 000 kronor). Förslagen är en­

hälliga. — De sakkunniga har vidare behandlat frågan om storleken av

de speciella bottenbeloppen vid gåvo- och försäkringsbeskattningen. Härför

redogöres senare.

Nämnas bör att till skatteklass I hör i huvudsak barn och deras avkom-

lingar samt efterlevande make, till klass II syskon och deras avkomlingar

samt föräldrar, till klass III vissa allmännyttiga sammanslutningar och till

klass IV övriga skattskyldiga.

De sakkunniga erinrar till eu början om att storleken av de belopp det

här gäller fastställdes år 1941 vid tillkomsten av nu gällande AGF. Därest

man enbart beaktar penningvärdets förändringar, sådana de kommit till ut­

tryck i levnadskostnadsindex, skulle detta leda till att beloppen borde höjas

med ca 75 procent. Enligt de sakkunnigas mening bör emellertid föränd­

ringarna i penningvärdet icke i och för sig vara avgörande för bestäm­

mandet av storleken av de blivande bottenbeloppen i AGF. En omräkning

på grundval av penningvärdesförändringarna skulle nämligen innebära att

man utgår från såväl att tidigare bestämningar av beloppen varit i allo

riktiga som att de förhållanden vilka •— bortsett från penningvärdet — på

sin tid motiverat dessa bestämningar icke undergått några förändringar.

Med hänsyn till de svårbedömbara och ofta skönsmässiga avgöranden det

här gäller skulle en bedömning från sådana utgångspunkter icke medföra

tillfredsställande resultat. Härtill kommer att — oavsett vad tidigare må ha

förevarit — skattelagstiftningen alltid måste i möjligaste mån anpassas till

de aktuella förhållandena med tillbörligt hänsynstagande till både det all­

männas och de enskildas intressen. De sakkunniga framhåller emellertid

att beräkningar på grundval av penningvärdesförändringar givetvis är i

icke oväsentlig grad ägnade att tjäna till ledning när det gäller att på lämp­

ligt sätt bestämma bl. a. skattepliktsgränser.

I enlighet med sin allmänna ståndpunkt, att dödsbobeskattningen bör av­

vägas så att man i görlig mån tillgodoser efterlevande makes och barns in­

tressen, har de sakkunniga ansett alt bottenbeloppet i skatteklass I

i vart fall icke bör bestämmas nämnvärt under det belopp 5 250 kronor, var­

till ett beaktande enbart av penningvärdesförändringen sedan år 1941 föran­

leder. Från denna utgångspunkt har de sakkunniga övervägt 5 000, G 000 och

8 000 kronor såsom tänkbara boltenbelopp. Vid valet mellan de tre alterna­

tiven har de sakkunniga funnit sig böra förorda alt botlenbeloppct bestäm­

mes till 6 000 kronor. En viss försiktighet vid höjning av del allmänna bot-

tenbeloppet i klass I skulle göra det möjligt alt lättare tillgodose önskemå­

let om eu höjning av de särskilda bottenbeloppen för efterlevande make

och underåriga barn.

Vad härefter angår botlenbeloppct i skatteklass II skulle eu höj­

ning motsvarande den de sakkunniga föreslagit i fråga om klass I innebära

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1958

att bottenbeloppet bestämdes till 2 000 kronor. Skälen för en sådan höjning

— en fördubbling — är emellertid icke lika starka när det gäller de skatt­

skyldiga enligt klass II, d. v. s. främst syskon och deras avkomlingar, som

fallet är med avseende å klass I. Å andra sidan anser de sakkunniga att

bottenbeloppet i klass II icke bör bibehållas oförändrat utan att ett visst be­

aktande bör ske av förändringarna i penningvärdet sedan år 1941. Vid valet

mellan de alternativ som kan komma i fråga vid en höjning — 1 500 och

2 000 kronor —• har de sakkunniga slutligt kommit till det ställningstagan­

det att ett bottenbelopp om 2 000 kronor är att föredraga. Härmed har de sak­

kunniga — som icke ansett sig böra föreslå någon höjning av bottenbeloppen

i skatteklasserna III och IV — också velat ge uttryck för den uppfattningen

att skattefriheten för små arvs- och testamentslotter bör sträcka sig längre

när det gäller syskon och deras avkomlingar än då fråga är om mera avlägs­

na släktingar eller helt oskylda personer.

I fråga om skatteklasserna III och IV förordar arvsskatte-

sakkunniga som nyss nämnts att nuvarande bottenbelopp bibehålies oför­

ändrade. Den höjning av bottenbeloppen från 200 till 1 000 kronor, som

skedde genom 1941 års AGF, får enligt de sakkunniga anses innefatta en

så pass förmånlig reglering av skattepliktsgränsen för nu ifrågavarande

skattskyldiga att — oaktat förändringarna av penningvärdet sedan år 1941

— anledning icke förekommer att nu ytterligare höja beloppen.

Beträffande det särskilda bottenbeloppet för underåriga barn an­

ser de sakkunniga —- i enlighet med sin allmänna ståndpunkt att dödsbo­

beskattningen bör avvägas så att man i görlig mån tillgodoser barnfamiljer­

nas intressen — att beloppet i vart fall icke bör bestämmas under 1 750 kro­

nor, vartill ett beaktande enbart av penningvärdesförändringen sedan år

1941 föranleder. Det belopp som vid sådant förhållande synes böra ifråga-

komma är 2 000 kronor. Detta belopp torde ungefär motsvara den årliga

genomsnittskostnaden i dagens läge för ett underårig! barns konsumtion.

För att ytterligare tillgodose det samhällsintresse, som ligger till grund för

nu ifrågavarande skattefrihet, föreslår de sakkunniga att åldersgränsen för

åtnjutande av skattefriheten höjes från 18 till 21 år.

Nämnas bör att med barn i förevarande avseende jämställes adoptivbarn,

styvbarn, makes adoptivbarn samt avkomling till avlidet barn, adoptiv­

barn, styvbarn eller makes adoptivbarn.

De sakkunniga har härefter behandlat frågan i vilken utsträckning e f-

terlevande make bör åtnjuta skattefrihet — förutom för sin gifto­

rätt — för vad som genom arv eller testamente förvärvas från den avlidne.

Därvid har de sakkunniga erinrat om att i olika sammanhang ifrågasatts hu­

ruvida icke efterlevande make borde få full skattefrihet för sådant förvärv.

I likhet med 1938 års arvsskattekominitté anser arvsskattesakkunniga att

med hänsyn till den jämförelsevis stora skatteintäkt, som härflyter från ef­

terlevande makes arvs- och testamentsförvärv, skattebefrielsen måste be­

gränsas. Enligt beräkningar, som arvsskattesakkunniga låtit göra på grundval

37

av de skattepliktiga bouppteckningar som inregistrerats under tiden den

1 juli 1954—den 30 juni 1955, utgjorde nämligen den A-skatt som belöpte å

efterlevande makes arvs- eller testamentslotter tillhopa 3,79 miljonei kronoi

eller mer än 10 procent av A-skatten enligt nämnda bouppteckningar, 35,32

miljoner kronor. Härtill kommer ett betydande belopp motsvarande nuva­

rande K-skatt. Ett skattebortfall av denna omfattning — för att fritaga efter­

levande make från A-skatt — bör enligt de sakkunniga icke ifrågakomma.

Om efterlevande make blir helt fri från A-beskattning, kan man vidare läkna

med att egendom i ökad utsträckning kommer att genom testamente överfö­

ras till den efterlevande, varigenom skattebortfallet ytterligare ökar. Spörs­

målet huruvida efterlevande make bör vara helt fri från A-beskattning äi

emellertid icke blott en fråga om det aktuella skattebortfallet utan har även

principiell innebörd. Anlägges principiella synpunkter, kan enligt de sakkun­

niga vissa skäl anföras för eu full skattefrihet. Å andra sidan blir frågan då

av den beskaffenhet att dess vidare behandling bör anstå i avbidan på en

allmän översyn av AGF, sedan pågående utredning angående äktenskapslag-

stiftningen och därmed sammanhängande frågor slutförts.

Arvsskattesakkunniga utgår sålunda från att gällande system med viss

begränsad skattefrihet för efterlevande make bör bibehållas vid övergång

till ett 1-skattesystem.

I enlighet med de sakkunnigas allmänna ståndpunkt, att dödsbobeskatt­

ningen bör avvägas så att man i görlig mån tillgodoser efterlevande makes

och barns intressen, anser de sakkunniga att en höjning bör ske av' det nu­

varande bottenbeloppet om 25 000 kronor. En uppräkning enbart med be­

aktande av penningvärdesförändringen sedan år 1941 skulle leda till ett be­

lopp om 43 750 kronor. Med hänsyn härtill skulle 40 000 eller 50 000 kro­

nor kunna tänkas såsom nytt bottenbelopp.

Enligt verkställda beräkningar — på grundval av siffermaterialet enligt

1954/55 års bouppteckningar — skulle en höjning av bottenbeloppet till

50 000 kronor medföra ett årligt skattebortfall av ca 1 150 000 kronor, medan

skattebortfallet vid en höjning till 40 000 kronor endast blir omkring hälften

så stort eller ea 550 000 kronor.

Ett bottenbelopp om 40 000 kronor synes på ett naturligt sätt ansluta till

skattepliktsgränsen vid förmögenhetsbeskattningen, 80 000 kronor. I ett äk­

tenskap, där den efterlevande maken — på grund av att barn ej finns eller

icke gör anspråk på sina laglotter — erhåller den avlidnes hela giftorätts-

andel, kommer sålunda i regel någon A-skatt icke att utgå i de fall där ma­

karnas förmögenhet varit fri från förmögenhetsbeskattning.

Med hänsyn till den skattefrihet, som arvsskattesakkunniga föreslagit för

barn under 21 år, kommer redan en höjning till 40 000 kronor av botten-

beloppet för efterlevande make att medföra att betydande dödsbobchållning-

ar kan bli fria från A-beskaltning.

Arvsskattesakkunniga föreslår i enlighet med det nu sagda, att det sär­

skilda bottcnbeloppet för efterlevande make bestämmes till 40 000 kronor.

Kungl. Maj.ts proposition nr Hö år 1958

38

Skattebortfallet till följd av de utav arvsskattesakkunniga före­

slagna höjningarna i fråga om bottenbeloppen i AGF har av de sakkunniga

beräknats till ca 2,15 miljoner kronor per år (se vidare betänkandet s. 53—

o4). En höjning av bottenbeloppen kommer givetvis också att medföra viss

minskning av antalet eljest skattepliktiga arvs- och testamentslotter. På

grundval av siffermaterialet enligt 1954/55 års bouppteckningar har beräk­

nats att mer än en tredjedel av de skattepliktiga lotterna skulle bli skattefria

< betänkandet s. 54).

Kungl. Maj. ts proposition nr U5 år 195S

Yttrandena

Arvsskattesakkunnigas förslag i fråga om storleken av de allmänna bot­

tenbeloppen i klasserna I — I V och det särskilda bottenbeloppet för

underåriga barn har tillstyrkts eller lämnats utan erinran i så gott

som samtliga yttranden. Därvid har från flera håll uttalats, att de sakkun­

nigas avvägning av de föreslagna nya bottenbeloppen är tillfredsställande

och höjningarna väl motiverade. Hovrätten för Västra Sverige har dock an­

sett att frågan om storleken av bottenbeloppen i AGF är av väsentligen po­

litisk natur, varför det icke bör ankomma på hovrätten att avge yttrande i

saken. Ett liknande uttalande har gjorts av Föreningen Sveriges häradshöv­

dingar.

Stockholms rådhusrätt ifrågasätter, huruvida icke konsekvensen och rätt-

\isan kräver att även klasserna III och IV kommer i åtnjutande av den av

penningvärdets förändring föranledda höjningen av bottenbeloppen och ökas

till 2 000 kronor. Om så sker, bör enligt rådhusrätten bottenbeloppet i klass

II möjligen justeras ytterligare något uppåt, förslagsvis till 3 000 kronor.

Svea hovrätt finner att boltenbeloppet för underåriga barn icke bör un­

derstiga 3 000 kronor. Hovrätten anför härom följande.

Beträffande storleken av bottenbeloppet för underåriga barn ha de sak-

^ ^ ,annaA låtit kostnaden för barns konsumtion vara vägledande.

Detta betrakte sesatt synes riktigt. Emellertid förefalla uppgifterna i ut-

ledningen om kostnaderna for barns konsumtion icke aktuella Stora pris­

stegringar pa konsumtionsvaror ha skett efter den tidpunkt vid vilken de

asyftade berakmngarna gjorts. Härtill kommer att i utredningen icke be-

aktas kostnaden för barns utbildning utöver den för alla gemensamma, nå-

Oot vartill liansyn jämväl bör tagas i detta sammanhang.

Hovrätten över Skåne och Blekinge anser att bottenbeloppet för underåri­

ga barn bör bestämmas till betydligt högre belopp än vad de sakkunniga fö­

reslagit. Ett bottenbelopp om åtminstone 3 000 kronor per år synes hovrät­

ten närmast böra komma i fråga. Hovrätten framhåller till en början att, då

det galler att bestämma storleken av nu ifrågavarande bottenbelopp, man

icke bör räkna med en genomsnittskostnad, beräknad på barnets hela lev­

nadstid alltifrån födseln. En sådan beräkning skulle innebära att barnet, då

en av föräldrarna avlider, genomsnittligt sett vore nyfött. I en familj med

ilera underåriga barn blir tyngdpunkten än tvdligare förskjuten till barn

i skolåldern. Hovrätten fortsätter.

39

Vidare torde man vid bestämmandet av bottenbeloppet — vare sig det är

fadern eller modern som avlidit •— böra räkna också med kostnaden för hem­

arbetskraft. Har modern avlidit, torde fadern normalt få vidkännas sådan

utgift. Är det fadern som avlidit, torde modern ha att antingen taga arbete

utom hemmet och att skaffa annan hemarbetskraft eller att avstå från in­

komst av arbete utom hemmet för att själv vårda barnen. Även i sistnämnda

fall belöper kostnad för hemarbetskraft på barnen.

Länsstyrelsen i Södermanlands län — som anser att K-skatten bör avskaf­

fas utan att A-skatten liöjes — finner att vid ett genomförande härav icke

heller de nuvarande bottenbcloppen vid dödsbobeskattningen bör bli före­

mål för ändring.

Beträffande frågan i vilken utsträckning efterlevande make bör

åtnjuta skattefrihet för arvs- eller testamentsförvärv från den andre maken

har i ett tiotal yttranden förordats eller framhållits som önskvärt att full

skattefrihet bör gälla härvidlag. Som huvudsakliga skäl har åberopats att

förvärv varom nu är fråga icke innebär något tillskott i skattekraft och att

en beskattning i vissa fall framstår såsom direkt stötande. Det har också ifrå­

gasatts om det är principiellt befogat att en såsom en enhet uppfattad för­

mögenhetsmassa skall, i varje fall till viss del, bli beskattad två gånger under

en tämligen begränsad tidrymd, nämligen först vid den ene och därefter vid

den andre makens död.

Svea hovrätt och familjerättskommittén framhåller att i övriga nordiska

länder efterlevande make intager en mycket gynnad ställning i arvsskatte­

hänseende. Familjerättskommittén anför sålunda.

Skattefrihet för efterlevande make råder beträffande egendom, varmed

maken sitter kvar i oskiftat bo (Danmark och Norge) eller som han erhål­

ler med nyttjande- eller avkomsträtt (Finland). Beträffande Norge tillkom­

mer, att maken över huvud är befriad från arvsskatt, alltså även när han är­

ver andra maken eller får egendom i testamente av den avlidne maken. Fa­

miljerättskommittén finner att rättslikhet i Norden bör eftersträvas i före­

varande avseende. Kommittén utgår emellertid från att total befrielse för

efterlevande make från arvsskatt icke i detta sammanhang låter sig genom­

föra. Jämförelsen med de övriga nordiska länderna stöder i allt fall starkt

att man eftersträvar så stor skattelindring som möjligt.

Hovrätten över Skåne och Blekinge vill icke i förevarande sammanhang

föreslå, att all arvsbeskattning av efterlevande make slopas, men anser att

frågan bör omprövas vid en allmän översyn av AGF. Sveriges advokatsam­

fund framhåller, att frågan om införande av full skattefrihet för vad som

tillfaller efterlevande make fordrar inånga överväganden, och har därför ej

något yrkande att saken skall prövas i förevarande sammanhang. Föreningen

Sveriges stadsdomare vill för sin del framhålla angelägenheten av att frågan

icke skjutes för långt på framtiden. Näringslivets skattedelegation anser att

det bör tagas under övervägande, huruvida icke en principiell omläggning av

beskattningsgrunderna i berörda avseende bör ske utan ytterligare dröjsmål.

Skånes handelskammare uttalar att den omständigheten att den civilrätts­

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1958

40

liga regleringen av makars egendomsförhållanden är föremål för utredning,

icke bör hindra en reforms genomförande redan nu.

Svenska livförsäkringsbolags förening hemställer att frågan löses redan i

förevarande sammanhang eller i varje fall sedan pågående utredning om äk-

tenskapslagstiftningen slutförts och i samband med en allmän översyn av

AGF. Därvid bör emellertid enligt föreningens mening vad som befinnes

principiellt riktigt få fälla utslaget och avseende således icke fästas vid det

skattebortfall, som må kunna föranledas därav. Föreningen anför vidare.

Sammanlagt torde skattebortfallet enligt föreningens uppskattning icke

komma att överstiga 7 miljoner kronor om året. Därvid måste emellertid för­

utsättas, att den efterlevande maken konsumerar hela förvärvet. Detta kan

väntas i regel ej bliva fallet och sannolikheten talar för att egendomen i

mindre grad skulle konsumeras om den tillfaller make än barn. Resultatet

torde således bli dels ett endast övergående skattebortfall, dels på längre sikt

ökad intäkt av A-beskattningen, dels efter hand en ökad intäkt av inkomst-

och förmögenhetsbeskattningen och dels ett ökat sparande genom uppskju­

ten konsumtion av arvsmedel.

Familjerättskommittén har ytterligare anfört.

För att motverka ojämnheter vid beskattningen ur efterlevande makes syn­

punkt torde även böra övervägas en näraliggande reform, nämligen infö­

rande av särskild skattelindring för efterlevande make i de fall då den av­

lidne efterlämnar enskild egendom. Makars önskan att på civilrättsligt lämp­

ligt sätt genom äktenskapsförord ordna sina egendomsförhållanden i livs­

tiden och genom testamente sörja för den efterlevande hör icke leda till vitt­

gående konsekvenser från arvsskattesynpunkt. I syfte att undvika dylika

ojämnheter bör införas en regel av innehåll, att efterlevande make skall i

första hand erhålla skattefritt så mycket att det jämte hans egen enskilda

egendom uppgår till hälften av sammanlagda värdet av makarnas bo. Från

vad som därutöver tillfaller efterlevande make bör avdragas vad som eljest

skulle vara skattefritt för make, d. v. s. enligt förslaget 40 000 kronor. —• ■— —

En sådan regel skulle säkerligen medföra allenast mycket begränsat skatte­

bortfall. Det är att märka, att i Norge möjligheter finnas att genom äkten­

skapsförord bestämma att egendom skall vara enskild under makarnas livs­

tid men delas som giftorättsgods vid enderas död.

Under förutsättning att full skattefrihet för efterlevande makes arvs-

och testamentsförvärv icke för närvarande kan genomföras, har endast ett

fåtal remissinstanser gjort invändningar mot arvsskattesakkunnigas förslag

att det skattefria bottenbeloppet för efterlevande make bestämmes till 40 000

kronor. Sålunda förordar Svea hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge,

rådhusrätten i Malmö och länsstgrelscn i Jämtlands län att beloppet liöjes

till 50 000 kronor. Famil jerättskommittén anser som tidigare nämnts att

man bör eftersträva så stor skattelindring som möjligt.

Såsom skäl för en höjning av beloppet utöver vad arvsskattesakkunniga

föreslagit anföres att de synpunkter som talar för full skattefrihet hör be­

aktas vid beloppets bestämmande. En höjning till 40 000 kronor motsvarar

icke, uttalas det vidare, vad som föranledes av förändringen i penningvärdet

sedan år 1941; beloppet bör bestämmas till sådan höjd att det icke redaa

Kungl. Maj.ts proposition nr lhö ur 1958

41

efter något år framstår som oberättigat lågt. Ytterligare framliålles att ett

belopp på 50 000 kronor bättre än de sakkunnigas förslag anknyter till

skattefriheten vid förmögenhetsbeskattningen med hänsyn till att bobag och

liknande blir skattepliktigt vid dödsbobeskattningen.

Kungl. Mnj:ts proposition nr 145 år 1958

Departementschefen

De av arvsskattesakkunniga föreslagna höjningarna av de a 1 1 in ä n n a

bottenbeloppen i skatteklasserna I och II — från 3 000 resp. 1 000

kronor till 6 000 resp. 2 000 kronor — anser jag ändamålsenliga och väl av­

vägda. Jag finner också i likhet med de sakkunniga, att bottenbeloppen i

klasserna III och IV bör bibehållas vid nuvarande nivå av 1 000 kronor.

Beträffande det särskilda bottenbeloppet för underåriga bar n har

i vissa remissyttranden framförts önskemål om ytterligare höjning utöver

vad de sakkunniga föreslagit. I anledning härav bör framhållas, att de sak­

kunnigas förslag innebär eu betydande höjning i förhållande till vad nu

gäller. Beloppet per år föreslås höjt från 1 000 till 2 000 kronor redan

detta är mer än som motsvarar penningvärdets förändringar sedan år 1941.

Lika viktigt är att de sakkunniga föreslagit eu höjning av åldersgränsen

från 18 till 21 år. För ett femtonårigt barn kommer härigenom det sam­

manlagda bottenbeloppet att tredubblas. Nämnas kan också att ett femarigt

barn, som nu kan ärva 16 000 kronor skattefritt, efter förslagets genomfö­

rande skulle få skattefrihet för en arvslott om 38 000 kronor. Enligt min

mening innebär de sakkunnigas förslag en lämplig lösning. Jag vill emel­

lertid förutskicka, att jag i det följande kommer alt förorda att det sär­

skilda bottenbeloppet för underåriga barn ändras från gränsbelopp till

grundavdrag. Detta innebär, att arvslotter i skikten närmast över de skatte­

fria beloppen blir betydligt lindrigare beskattade än för närvarande.

Vad slutligen angår bottenbeloppet för efterlevande make har i

flera yttranden förordats att make bör vara helt fri från skattskyldighet för

arvs- eller testamentsförvärv från den andre maken. Med hänsyn till det

betydande skattebortfall som skulle bli följden vid ett genomförande av för­

slaget anser jag att skattefriheten för efterlevande make liksom hittills bör

begränsas. Visserligen kan skattebortfallet delvis återvinnas när den efterle­

vande maken avlider, ^å andra sidan kan — sasom de sakkunniga framhål­

lit — ett införande av full skattefrihet för efterlevande make föranleda

testamentariska dispositioner som ytterligare ökar skattebortfallet. Jag an­

sluter mig följaktligen till de sakkunnigas uppfattning härutinnan. I sam­

manhanget kan även erinras om att de civilrättsliga reglerna rörande ma­

kars egendomsförhållanden är föremål för utredning. Med tanke härpå är

jag icke beredd att nu pröva ett vid remissbehandlingen framfört uppslag

att i skattehänseende delvis likställa makes enskilda egendom med gifto-

rättsgods.

Med utgående från alt skattefriheten för make bör begränsas till visst be­

lopp har arvsskattesakkunniga föreslagit eu höjning av beloppet från 2.) 000

till 40 000 kronor. Förslaget har från denna utgångspunkt i stort sett lämnats

utan erinran i yttrandena. Vissa remissinstanser har dock förordat ett be­

lopp av 50 000 kronor. Det har därvid bl. a. gjorts gällande att förändringarna

i penningvärdet motiverar en höjning utöver 40 000 kronor. Såsom de sak­

kunniga uttalat bör emellertid dessa förändringar icke vara avgörande utan

endast tjäna till ledning vid bestämmandet av skattefria bottenbelopps stor­

lek. De skäl de sakkunniga i övrigt anfört för ett begränsande av skattefri­

heten till 40 000 kronor finner jag bärande. Såsom de sakkunniga framhål­

lit kommer i de fall, då förmögenhetsskatt icke utgått, efterlevande make

såsom ensam arvinge i regel icke att träffas av A-skatt. Det förhållandet afl

bohag och liknande tillkommer vid A-beslcattningen finner jag icke utgöra

tillräckligt skäl att höja bottenbeloppet utöver vad de sakkunniga föreslagit.

Jag biträder sålunda pa alla punkter de sakkunnigas förslag rörande stor­

leken av nu ifrågavarande bottenbelopp vid dödsbobeskattningen.

42

Kungl. Ma[:ts proposition nr U5 år 1958

Gränsbelopp eller grundavdrag

Arvsskattesakkimniga

Arvsskattesakkunniga erinrar till en början om att de skattefria botten­

beloppen i AGF i regel är utformade såsom gränsbelopp. Undantag förelig­

ger endast i fråga om bottenbeloppen vid försäkringsförvärv som är grund­

avdrag. Vid kvarlåtenskapsbeskattningen är bottenbeloppet däremot grund­

avdrag.

Om man bortser från AGF är det en genomgående princip inom den

svenska direkta beskattningen att de skattefria bottenbeloppen är utforma­

de såsom grundavdrag. Arvsskattesakkunniga har därför övervägt huruvida

icke vid övergång till ett 1-skattesystem — de nuvarande gränsbeloppen

i AGF borde ändras till grundavdrag. Härigenom skulle likformighet uppnås

i fråga om bottenheloppens konstruktion dels inom AGF och dels mellan

AGF och Övriga författningar som reglerar den direkta beskattningen, främst

inkomst- och förmögenhetsbeskattningen. Vidare skulle en sådan ändring

medföra att det icke längre förelåge något behov av särskilda avtrappnings-

regler för att mildra övergången mellan full skattefrihet och full skatte­

plikt.

Frågan måste emellertid enligt arvsskattesakkunniga bedömas även med

hänsyn till det skattebortfall som skulle bli följden av en sådan ändring.

Redan med gällande beskattningsregler skulle en omändring till grundav­

drag av de nuvarande gränsbeloppen i skatteklasserna I—IV medföra ett

årligt skattebortfall som i fråga om klass I (inberäknat efterlevande make)

belöper sig till ca 4 000 000 kronor och beträffande de övriga skatteklasser­

na uppgår till sammanlagt ca 1 500 000 kronor. Vid den höjning av A-skat­

ten, som föranledes av en övergång till ett 1-skattesystem, kommer detta

skattebortfall att bli betydligt större. Därest samtidigt bottenbeloppen — i

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1958

43

enlighet med arvsskattesakkunnigas direktiv — liöjes till en mera skälig

nivå än för närvarande är fallet, ökar skattebortfallet än ytterligare. Näm­

nas kan att, om det allmänna bottenbeloppet i klass I höjes till 6 000 kronor,

så medför — enligt nu gällande beskattningsregler — själva övergången till

grundavdrag ett extra skattebortfall på ca 3 500 000 kronor. Vid höjning av

bottenbeloppet för efterlevande make från 25 000 till 40 000 kronor blir det

extra skattebortfallet, om man övergår till grundavdrag, ca 1 500 000 kro­

nor. En omläggning till grundavdrag av det till 2 000 kronor föreslagna år­

liga bottenbeloppet för underåriga barn medför däremot ett extra skatte­

bortfall på endast ca 30 000 kronor. — De nu angivna beloppen i fråga om

det årliga skattebortfallet bar av arvsskattesakkunniga beräknats på grund­

val av det siffermaterial, som framkommit vid genomgång av 1954/55 års

bouppteckningar. Numera torde, enligt vad de sakkunniga uttalar, skatte­

bortfallet bli ca 25 procent högre.

Arvsskattesakkunniga förklarar att de med hänsyn till skattebortfallet

icke velat förorda en genomgående omläggning av gränsbeloppen i AGF till

grundavdrag. Därest man vill hålla skattebortfallet inom försvarliga grän­

ser, synes nämligen en övergång till grundavdrag icke kunna ske utan att

antingen bottenbeloppen bestämmes avsevärt lägre än fallet skulle bli om de

fortfarande är gränsbelopp eller också skatteskalorna betydligt skärpes ut­

över vad som eljest skulle föranletts av K-skattens avskaffande. I det

förra fallet skulle syftet med skattebefrielsen bli i väsentlig mån förfelat. I

senare fallet torde det bli nödvändigt att —- om man vill undvika skattehöj­

ningar för de små och måttliga arven — marginalskatten i de högsta arvs-

lottsskikten sättes högre än vad fallet är vid den statliga inkomstskatten;

en sådan lösning bör enligt de sakkunniga icke ifrågakomma.

En framkomlig väg kunde måhända anses vara, framhåller arvsskattesak­

kunniga vidare, att endast de särskilda bottenbelopp, som gäller för under-

åriga barn och efterlevande make, förvandlades till grundavdrag. I fråga

om dessa bottenbelopp framträder nämligen — trots avtrappningsregeln —

särskilt påtagligt hurusom gränsbeloppet medför en tvär övergång från full

skattefrihet till full skatteplikt. Vid de allmänna bottenbeloppen enligt skat-

teklasserna I—IV är däremot denna gränsbeloppets natur icke lika marke­

rad med hänsyn till de låga skattesatser varmed skatteskalorna börjar. De

synpunkter, som föranlett införandet av de särskilda bottenbeloppen för

efterlevande make och underåriga barn, skulle bli bättre tillgodosedda

därest dessa bottenbelopp förändrades från gränsbelopp till grundavdrag.

När det gäller bottenbeloppet för underåriga barn synes också skattebort­

fallet till följd av en sådan förändring bli jämförelsevis ringa. Arvsskatte­

sakkunniga har likväl ansett sig icke heller böra förorda en sådan mera be­

gränsad övergång till grundavdrag. Del är nämligen de sakkunnigas upp­

fattning att, så länge eu övergång till grundavdrag i AGF icke kan genom­

föras över hela linjen, någon ändring av karaktären bos enskilda botten-

belopp icke bör ske.

44

Arvsskattesakkunnigas förslag är icke enhälligt. Sålunda har ledamoten

Walberg i avgiven reservation förklarat sig icke kunna biträda majo­

ritetens ståndpunkt att låta de särskilda bottenbelopp som gäller för u n-

deråriga barn behålla karaktären av gränsbelopp. Walberg anför här­

om till en början följande.

Dessa bottenbelopp är att se mot bakgrunden av att ett underårig! barns

arv normalt har mindre skattekraft än ett vuxet barns. Medan det vuxna

barnet kan skaffa sig inkomster genom arbete och således inte behöver an­

vända sitt arv för livsuppehället, är förhållandet det motsatta med ett un­

derårig! barn. Man får i stället räkna med att arvet minskat betydligt, då

barnet uppnår vuxen ålder. Detta har man tagit hänsyn till i de fall då

arvet inte är större än det skattefria bottenbeloppet. Beloppet är sålunda

avpassat med tanke på vad som kan bli förbrukat under nyssnämnda tid.

Är arvet större än bottenbeloppet tar man däremot inte hänsyn till att barnet

är underårigt.

Enligt min mening måste emellertid förhållandet i huvudsak vara det­

samma om barnets arv understiger bottenbeloppet eller överstiger detsam­

ma. Den nuvarande ordningen, som majoriteten i stort sett velat konservera,

synes därför inte rättvis. Den innebär, att så snart barnets arv med några

tusen kronor överstiger bottenbeloppet, blir skattebördan lika stor för ett

underårigt barn som för ett vuxet. På den del av arvet som ligger närmast

över bottenbeloppet uttas skatt med en relativt sett mycket hög procent.

Detta förhållande blir än mera framträdande, om statsmakterna genomför

den höjning av ifrågavarande bottenbelopp varom de sakkunniga enats.

Ett exempel belyser det sagda. Tre barn, 21, 15 och 5 år gamla, erhåller

vardera 35 000 kronor i arv. Enligt de sakkunnigas förslag blir skatten för

det vuxna barnet 1 440 kronor, för femtonåringen likaledes 1 440 kronor,

medan femåringens lott blir skattefri. Får de i stället vardera 45 000 kronor,

skall femåringen betala lika mycket som de andra eller 2 240 kronor. För

de överskjutande 10 000 kronorna får alltså femåringen betala över 22 pro­

cent i skatt, medan procentsatsen i skikten mellan 35 000 och 45 000 kronor

eljest är 7 resp. 9.

Enligt Walbergs mening bör ifrågavarande bottenbelopp, om det skall kun­

na fylla den avsedda funktionen, ges karaktär av skattefritt grundavdrag.

En särskild regel för de underåriga barnens bottenbelopp bör så mycket

mindre väcka betänkligheter som dessa bottenbelopp i många avseenden har

beröringspunkter med bottenbeloppen vid försäkringar, som ju redan har

karaktär av skattefria grundavdrag.

Därtill kommer, framhåller Walberg, att kostnaden för att ändra botten­

beloppen för underåriga barn till grundavdrag är tämligen obetydlig, högst

omkring 50 000 kronor för år. Walberg vill emellertid understryka, att lians

ställningstagande i denna fråga är betingat av att han anslutit sig till ma-

joritetsförslaget i fråga om skatteskalornas utformning och baserat på de

synpunkter majoriteten anfört angående det skattebortfall som i övrigt kan

ifrågakomma. Walberg anför vidare.

Ändras de särskilda bottenbeloppen för underåriga barn till grundavdrag,

blir arvsskatten i de förut angivna exemplen följande. För en arvslott på

35 000 kronor betalar det vuxna barnet alltjämt 1 440 kronor, femtonåringen

Kungi. Maj. ts proposition nr 145 år 1958

45

får sin skatt nedsatt till 740 kronor, medan femåringen alltjämt undgår

skatt. Uppgår arvslotterna till 45 000 kronor, betalar det vuxna barnet lik­

som enligt maj oritetsförslaget 2 240 kronor. För femtonåringen nedsättes

skatten till 1 300 kronor och för femåringen till 310 kronor. Med tanke på

den förbrukning av arven som förutsättes ske innan de underariga barnen

når myndig ålder, synes detta vara ett rimligt resultat.

Skäl liknande de nu anförda talar enligt Walbergs mening även för att

bottenbeloppet för efterlevande make helt eller delvis ändras till

grundavdrag. Med en sådan ändring skulle ytterligare vinnas, att man i nå­

gon mån undgick de nyckfulla verkningarna av den olikartade behandlingen

av fall i vilka giftorättsgemenskap föreligger och fall då makarnas egendom

är enskild. När Walberg likväl på denna punkt anslutit sig till majoriteten,

bar han fäst särskilt avseende vid det stora skattebortfall som en reform

på området skulle föra med sig samt vid det förhållandet att spörsmålet om

den civilrättsliga regleringen av makars egendomsförhållanden är under ut­

redning.

Ledamöterna Hermansson, Nilsson och Olsson har förklarat sig ha samma

uppfattning, som kommit till uttryck i Walbergs reservation vad gäller den

principiella synen på frågan om grundavdrag. En ändring till grundavdrag

av bottenbeloppet för underåriga barn bör enligt deras mening kunna ske

oberoende av vilken skatteskala som fastställes.

Med hänsyn till de fördelar, som i övrigt synes vara att vinna genom en

övergång till grundavdrag, bör frågan härom enligt nämnda tre ledamöters

mening upptagas till fortsatt prövning i samband med den allmänna över­

syn av AGF som arvsskattesakkunniga hemställt om. I första hand synes

det böra övervägas att ändra det skattefria bottenbeloppet för efterlevande

make till grundavdrag. Lösningen av denna fråga har å andra sidan ett

visst samband med äktenskapslagstiftningens utformning, varom särskild

utredning pågår. Resultatet av denna synes därför enligt de tre ledamöternas

mening böra avvaktas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1958

■Yttrandena

Frågan om ändring av de nuvarande gränsbeloppen i AGF till grundav­

drag har behandlats i ett tjugotal yttranden. I ungefär hälften av dessa för­

ordas att samtliga gränsbelopp ändras till grundavdrag. Såsom

skäl åberopas i huvudsak att det från synpunkten av likformighet mellan

skatteförfattningarna och även för vinnande av större rättvisa och enkelhet

vid beskattningen skulle vara av värde om boltenbeloppen i AGF genomgå­

ende utformades såsom grundavdrag. I en del av yttrandena framhålles att,

om en genomgående ändring till grundavdrag med hänsyn till skattebort­

fallet eller eljest inte anses kunna ske för närvarande, frågan bör upptagas

vid en allmän översyn av AGF. Riksräkenskapsverket uttalar att skattebort­

46

fallet vid ändring av samtliga gränsbelopp till grundavdrag synes bli av så

begränsad storleksordning att betänkligheter från statsfinansiell synpunkt

icke bör möta mot en sådan anordning. Härvid utgår ämbetsverket från att

denna ordning kan genomföras utan att få till följd en mera omfattande

jämkning uppåt av skatteskalorna. Även familjerättskommittén anser att

skattebortfallet ej är avskräckande stort.

Sveriges advokatsamfund anför.

Om man är av den uppfattningen att det är rättvist att arvslotter intill

en viss storlek skola vara fria från skatt, och detta alldeles oberoende av

mottagarens formögenhetsställning, synes det svårförståeligt hur man kan

fmna det med rättvisa förenligt att belägga dessa belopp med skatt därför

att mottagaren från samma arvlåtare erhåller ytterligare egendom. Avtrapp-

mngsregeln medför visserligen att den allra mest stötande konsekvensén

av denna metod undanröjes, men först genom att behandla bottenbeloppet

som grundavdrag når man ett rimligt resultat.

I samtliga yttranden, vari fragan om gränsbelopp eller grundavdrag sär­

skilt behandlats, tillstyrkes det inom arvsskattesakkunniga av ledamoten

Walberg reservationsvis framförda förslaget att det särskilda bottenbelop­

pet for underåriga barn bör ändras från gränsbelopp till grundav­

drag. De av Walberg anförda skälen för en sådan ändring understrykes i

yttrandena och det framhålles därvid att några hinder från kostnadssyn­

punkt icke kan anses föreligga för ändringens vidtagande redan i nu före­

varande sammanhang.

I flertalet av nämnda yttranden förordas också att det särskilda botten­

beloppet för efterlevande make ändras till grundavdrag. Som skä!

äbeiopas önskemålet att i görlig mån tillgodose icke blott barnens utan ock­

så efterlevande makes intressen. Även de i Walbergs reservation anförda

skälen för nu ifrågavarande ändring understrykes. Från flera håll uttalas

att det icke finns tillräcklig anledning att låta ändringen anstå i avbidan

på slutförandet av utredningen angående makars egendomsförhållanden

eller en allmän översyn av AGF.

Familjerättskommittén anför.

Intresset att i största möjliga utsträckning tillgodose efterlevande makes

och barns behov är enligt kommitténs mening så framträdande, att den till

sin räckvidd begränsade reform som de särskilda bottenbeloppens ändring

till grundavdrag innebär snarast bör genomföras. Någon anledning att av

principiella skäl avvakta resultatet av familjerättskommitténs arbete torde

icke föreligga. Kommittén vill därför, under hänvisning jämväl till de skäl

som i den av ledamoten Walberg avgivna reservationen anförts beträffande

barn, förorda övergång till grundavdrag beträffande efterlevande make och

underåriga barn. Kommittén anser dock, att om valet måste stå mellan att

ändra bottenbeloppen till grundavdrag och att sänka de föreslagna botten­

beloppen, man får avstå från den förra principiellt välmotiverade ändringen.

Kungl. Maj.ts proposition nr U5 år 1958

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1958

47

Departementschefen

I likhet med vad de sakkunniga och flera remissinstanser uttalat anser jag

alt det i och för sig skulle vara av värde, därest bottenbeloppen i AGF g e-

no in gående utformades såsom grundavdrag. För att hålla skattebort­

fallet inom de gränser som här måste uppställas fick emellertid i så fall över­

vägas att sänka bottenbeloppen under den nivå som från andra utgångs­

punkter är påkallad eller vidtaga jämkningar av skatteskalorna. Såsom de

sakkunniga funnit är båda dessa åtgärder förenade med olägenheter som

icke uppväger fördelarna av en genomgående övergång till grundavdrag. Jag

anser mig därför icke kunna förorda en sådan övergång.

Däremot finner jag starka skäl tala för att bottenbeloppet för under­

årig^ barn ändras till grundavdrag. Såsom närmare utvecklats i en re­

servation till de sakkunnigas betänkande är en övergång till grundavdrag

härvidlag ägnad att bättre tillgodose de synpunkter som ligger till grund för

nu ifrågavarande skattefrihet. Även ett stort antal remissinstanser har givit

reservationen sin anslutning. Härtill kommer att skattebortfallet synes bli

förhållandevis obetydligt. Jag föreslår sålunda att övergång till grundavdrag

sker beträffande bottenbeloppet för underåriga barn.

Såsom framhållits av de sakkunniga talar liknande skäl för att även bot­

tenbeloppet för efterlevande make utformas såsom grundavdrag.

Med hänsyn till det stora skattebortfall, som en sådan omläggning skulle

medföra och då som jag tidigare nämnt den civilrättsliga regleringen av ma­

kars egendomsförhållanden är under utredning, anser jag mig emellertid

icke kunna förorda en sådan omläggning.

Skattebortfallet till följd av de föreslagna höjningarna av bot­

tenbeloppen har såsom tidigare nämnts beräknats till ca 2,15 miljoner kro­

nor om året. En övergång till grundavdrag beträffande beloppet för under­

åriga barn medför, enligt vad som framgår av arvsskattesakkunnigas beräk­

ningar, att det årliga skattebortfallet sammanlagt blir ca 2,2 miljoner kro­

nor.

V. Skatteskalorna

Arvsskattesakknnniga

Skattenivån. Arvsskattesakkunniga erinrar till en början om huru­

som enligt direktiven de sakkunnigas förslag icke bör leda till att statsver­

kets intäkter av dödsbobeskaltningen nämnvärt minskas, bortsett från vad

som kan erfordras för att erhålla skäliga bottenbelopp. EU avskaffande av

K-skatten och därmed övergång till ett 1-skattesystcm bör således medföra

att A-skatten höjes så att den — frånsett skattebortfallet till följd av höj­

ning av boltenbeloppen — ger i stort sett samma skatteintäkter som nu

48

Knngl. Maj.ts proposition nr H5 år 1958

sammanlagt inflyter i A- och K-skatt. Härvid uppkommer emellertid frågan

hur det ökade uttaget av A-skatt bör fördelas dels mellan de olika skatte-

klasserna och dels inom varje skatteklass mellan större och mindre arvs­

lotter.

Avvägningen mellan och inom skatteklasserna. De

sakkunniga framhåller att den höjning av A-skatten som — om man bortser

från bottenbeloppen — enligt direktiven bör genomföras därest K-skatten

avskaffas, i och för sig skulle kunna ske genom att skattesatserna i samt­

liga skatteklasser skärptes med något mer än hälften. Arvsskattesakkun-

niga har emellertid vid sina överväganden såsom tidigare nämnts intagit

den allmänna ståndpunkten att dödsbobeskattningen bör avvägas så att

man i görlig mån tillgodoser efterlevande makes och barns intressen. Med

denna ståndpunkt kunde det synas önskvärt att, vid övergång till ett 1-

skattesystem, skattesatserna i klass I bestämdes så att inga skatteökningar

—- i förhållande till den nuvarande sammanlagda dödsbobeskattningen —

uppkom ens för enbarnsfamiljerna. Härigenom skulle skattelättnader upp­

komma för alla flerbarnsfamiljer. Icke några barnfamiljer skulle alltså få

böjd dödsbobeskattning. En sådan utformning av skatteskalan i klass I

skulle emellertid medföra att intäktsökningen i fråga om A-skatt enligt

klass I blev jämförelsevis begränsad. På grund härav skulle det icke bli

praktiskt genomförbart att uttaga återstående del av den vid övergång till

ett 1-skattesystem erforderliga höjningen av A-skatten inom klasserna II—

IV. De sakkunniga har därför — med beaktande såvitt möjligt av önske­

målet om skattelättnader för flerbarnsfamiljerna —- utformat skatteskalan

i klass I något strängare än nyss angivits. Det bar likväl varit möjligt att

avväga höjningen av A-skatten så att den i förhållandevis mindre grad träf­

fat skatteklass I än övriga skatteklasser tillhopa och medför betydande

skattelättnader för flerbarnsfamiljerna. Med hänsyn till storleken av skat­

teunderlaget inom skatteklasserna II—IV har höjningen inom dessa kom­

mit att åvila i huvudsak klass II och i viss mån klass IV, medan klass III

endast i mindre utsträckning lämnat utrymme för höjning av A-skatten.

I följande sammanställning återges — för samtliga fyra skatteklasser —-

arvsskattesakkunnigas förslag till nya procentuella skattesatser i oli­

ka arvslottsskikt. Till jämförelse anges även de nuvarande skattesatserna en­

ligt KvF och AGF. Härvid bör självfallet beaktas att K-skatten uttages på

den samlade kvarlåtenskapen, efter avdrag för giftorätt, medan A-skatten

beräknas på varje särskild lott — i förekommande fall efter avdrag för K-

skatt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1958

49

Kvarlåtenskaps-

Skatteprocent i angivet skikt

skikt

Arvslottsskikt

Belopp i

1 000-tal kr.

K-skatt

A-skatt enligt nuvarande

skalor

Klass

A-skatt enligt förslaget

Klass

I

II

III

IV

I

II

III

IV

—1

1

2

4

4

1

3

5

20

1—2

_

1

4

10

10

1

3

10

20

2-3

_

1

4

10

10

1

6

15

20

3-5

_

2

6

15

15

2

6

15

20

5-6

—

2

6

15

15

2

9

20

30

6-10

3

8

20

20

3

9

20

30

10—12

_

3

8

20

20

3

12

25

40

12—15

_

4

10

20

25

4

12

25

40

15—20

_

4

10

20

25

4

15

25

40

20-30

—

5

12

25

30

5

20

30

50

30-40

6

15

25

30

7

25

30

60

40-50

_

7

18

25

35

9

30

30

60

50—60

_

8

18

25

35

12

35

35

65

60-75

_

9

21

30

35

15

35

35

65

75-80

—

10

21

30

35

18

40

35

65

80-100

10

10

21

30

35

18

40

35

65

100-125

15

12

24

30

35

22

45

40

65

125-150

15

12

24

30

35

26

45

40

65

150-200

15

14

24

30

35

30

50

40

65

200—300

20

16

24

30

35

35

55

40

65

300-400

25

18

24

30

35

40

55

40

65

400-500

25

20

24

30

35

40

55

40

65

500-1 000

30

20

24

30

35

45

60

40

65

1000-2 000

35

20

24

30

35

50

65

40

65

2 000-5 000

40

20

24

30

35

55

65

40

65

5 000-

50

20

24

30

35

60

65

40

65

Beträffande den närmare utformningen av de föreslagna nya

skatteskalorna anför arvsskattesakkunniga i huvudsak följande.

Klass I. Den nya skalan överensstämmer upp till och med arvslotter om

30 000 kronor med den nuvarande A-skatteskalan och något inarbetande av

K-skatt har icke skett i denna del av skalan. Skatten blir alltså härvidlag

oförändrad för enbarnsfamiljerna, i den mån icke skattelättnader inträder

till följd av de höjda bottenbeloppen. Vid arvslotter överstigande 30 000

kronor uppkommer vissa mindre skattehöjningar i enbarnsfallen. Skalan

är vidare utformad så att några skattehöjningar icke skall uppkomma för

flerbarnsfamiljerna; i regel rör det sig i stället om betydande skattesänk­

ningar.

Sammanfattningsvis kan beträffande verkningarna av den föreslagna nya

skalan för klass I sägas, att skalan för de större kvarlåtenskaperna medför

en betydande omfördelning av skattebördan. Flerbarnsfamiljerna erhåller

sålunda omfattande skattelättnader, vilket ju överensstämmer med de öns­

kemål som i skilda sammanhang framförts vid kritik av den nuvarande K-

skatten. Vid kvarlåtenskaper om 100 000 å 200 000 kronor minskar sålunda

4

Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr 145

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1958

den sammanlagda dödsbobeskattningen — jämfört med år 1957 — för två-

barnsfamiljerna med mer än 30 procent och för trebarnsfamiljerna med

omkring 50 procent.

Klass II. För vinnande i klass I av de önskvärda skattelättnaderna för

flerbarnsfamiljerna har det såsom nämnts varit nödvändigt att vid över­

gång till ett 1-skattesystem lägga en jämförelsevis större del av den nuva­

rande K-skatten på de övriga skatteklasserna, främst klass II som erbjuder

det största skatteunderlaget. För detta ändamål har det varit erforderligt

att utforma den nya skatteskalan i klass II så att arvs- och testamentslotter

som tillfaller syskon och deras barn i regel kommer att träffas av högre

skatt än för närvarande är fallet. Denna konsekvens har de sakkunniga an­

sett vara att föredraga framför en inskränkning av de tilltänkta skattelätt­

naderna för flerbarnsfamiljerna.

Klass III. Testamentslotter, som tillfaller i klass III angivna personer, skall

för närvarande när det gäller K-beskattningen avräknas före bestämmandet

av den skattepliktiga kvarlåtenskapen. Varken testamentstagaren eller ar­

vingarna har alltså att gälda någon K-skatt för sådan del av kvarlåtenska­

pen. Vid angivet förhållande skulle det i och för sig föreligga anledning att

behålla den nuvarande skatteskalan i klass III oförändrad vid övergång till

ett 1-skattesystem. I enlighet med arvsskattesakkunnigas allmänna stånd­

punkt att man bör lägga en förhållandevis större del av skatten å klasserna

II—IV tillhopa än å klass I, synes emellertid även skatteskalan i klass III

böra undergå viss skärpning. De sakkunniga föreslår dock att denna skärp­

ning blir jämförelsevis begränsad och att högsta skattesatsen, nu 30 pro­

cent, icke ökas mer än till 40 procent. En längre gående skärpning kan an­

tagas komma att motverka tillkomsten av testamentsförordnanden till ifrå­

gavarande allmännyttiga och liknande ändamål. Ett sådant resultat är så

mycket mindre motiverat som till följd av det ringa skatteunderlaget i

klass III en ytterligare skärpning av skatteskalan kommer att medföra en

jämförelsevis obetydlig ökning av skatteintäkterna.

Klass IV. Arvsskattesakkunniga anser att den nuvarande skatteskalan i

klass IV kan — med hänsyn till de kategorier av skattskyldiga som befin­

ner sig i denna skatteklass — skärpas avsevärt vid övergång till ett 1-skatte-

system. Det rör sig nämligen här om släktingar, som enligt arvslagen är

sist att träda till arv, t. ex. farbröder, eller icke alls är arvsberättigade, ex­

empelvis kusiner, och om helt oskylda personer. Det kan också vara fråga

om juridiska personer som icke av lagstiftaren ansetts böra särskilt tillgo­

doses i beskattningshänseende.

Beträffande de individuella verkningarna av de föreslagna

nya skatteskalorna hänvisas till arvsskattesakkunnigas betänkande s. 276

—285.

Skattebortfallet. De årliga skatteintäkterna i fråga om dödsbo­

beskattningen enligt 2-skattesystemet — efter höjningen av skatteplikts-

Öl

gränsen beträffande K-skatten till 80 000 kronor — har av arvsskattesak-

kunniga beräknats till ca 77,5 miljoner kronor. De av arvsskattesakkunniga

föreslagna nya skatteskalorna har, med de höjda bottenbeloppen, beräknats

komma att ge en årlig skatteintäkt av ca 74 miljoner kronor. Skattebortfal­

let i fråga om dödsbobeskattningen vid övergång till ett 1-skattesystem i

enlighet med de sakkunnigas förslag skulle alltså bli (77,5 — 74 =) 3,5

miljoner kronor om året. Härav belöper ca 2,15 miljoner kronor på höjning­

en av bottenbeloppen och återstoden på själva övergången till ett 1-skatte­

system.

Vid beräkningen av skatteutfallet har arvsskattesakkunniga icke tagit

hänsyn till den ökning av skatteintäkterna som de år 1957 höjda taxe­

ringsvärdena medför. De sakkunniga framhåller emellertid att denna ök­

ning i princip blir densamma efter övergång till ett 1-skattesystem som en­

ligt det nuvarande 2-skattesystemet, om skattenivån i övrigt bibehålies

oförändrad. Visst beaktande av de höjda taxeringsvärdena har vidare redan

skett i och med höjningen av skattepliktsgränsen vid K-skatten till 80 000

kronor.

De årliga skatteintäkterna i 1-skattesystemet har av arvsskattesakkun­

niga beräknats fördela sig på de olika skatteklasserna enligt följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1958

Klass 1 ............................................................ 36,5 miljoner kronor

Klass II .......................................................... 25,5

>

»

Klass III ........................................................ 3,0

»

Klass IV ........................................................ 9,0

»

»

Summa 74,0 miljoner kronor

Den procentuella fördelningen av skatten enligt de föreslagna nya skatte­

skalorna och med höjda bottenbelopp i jämförelse med motsvarande fördel­

ning enligt de nuvarande A-skatteskalorna (utan hänsyn till K-skatten) och

med oförändrade bottenbelopp framgår av följande sammanställning.

A-skattens fördelning

Klass I .....................

Klass II .....................

Klass III .....................

Klass IV .....................

Nuvarande skalor

52 procent

.

33

*

5

t>

..

10

»

Föreslagna skalor

49 procent

35

>

4

»

12

>

Såsom framgår av sammanställningen kommer de föreslagna nya skatte­

skalorna att innebära att en viss överflyttning av skattebelastningen äger

rum från klass I till klasserna II och IV. Tages hänsyn även till K-skatten

blir denna förskjutning ännu mera markerad. K-skatten åvilar som redan

nämnts i förhållandevis högre grad de skattskyldiga enligt klass I än öv­

riga skattskyldiga. Enligt -av arvsskattesakkunniga verkställda beräkningar

träffar ca 70 procent av K-skatten arvs- och testamentslotter som beskattas

enligt klass I. Genom att de sakkunniga vid inarbetandet av K-skatten i arvs­

52

Kungl. Maj.ts proposition nr H5 år 1958

skatteskalorna lagt huvudvikten på klasserna II och IV, kommer den på

klass I fallande andelen av den inarbetade K-skatten att bli avsevärt mind­

re och, såvitt kunnat beräknas, uppgå till endast ca 47 procent.

Mot arvsskattesakkunnigas förslag till nya skatteskalor har som tidigare

nämnts reservationer avgivits av ledamöterna Hermansson och Ols­

son samt Nilsson.

Hermansson och Olsson förordar att, vid övergång till ett 1-skattesystem,

A-skatten icke höjes i samma utsträckning som majoriteten föreslagit. Den

av reservanterna sålunda förordade lägre skattenivån innebär ett årligt skat­

tebortfall på ca 20 miljoner kronor (jämfört med majoritetsförslagets 3,5

miljoner). Skattesatserna i de av reservanterna utarbetade nya skatteska­

lorna varierar mellan 1 och 42 procent (klass I), 2 och 47 procent (klass

II), 5 och 40 procent (klass III) samt 15 och 50 procent (klass IV). I stort

sett innebär dessa skalor — bortsett från skattenivån — samma avvägning

som enligt majoritetens förslag. Skatteklasserna I och II får dock en mera

gynnsam behandling i förhållande till klasserna III och IV än i majoritets-

förslaget.

Beträffande det närmare innehållet i reservationen och de individuella

verkningarna vid ett genomförande därav hänvisas till arvsskattesakkun­

nigas betänkande s. 219—228 och 287—296.

Nilsson förordar att nuvarande A-skatteskalor bibehålies oförändrade vid

övergång till ett 1-skattesystem och att K-skatten således icke kompenseras

inom A-beskattningens ram. Förslaget innebär ett årligt skattebortfall på

ca 30 miljoner kronor. Beträffande det närmare innehållet i denna reserva­

tion hänvisas till de sakkunnigas betänkande s. 228—234.

Yttrandena

Det övervägande antalet myndigheter och sammanslutningar har ingått

på ett bedömande av de utav arvsskattesakkunniga föreslagna skatteska­

lorna. Därvid har berörts såväl skattenivåns höjd som avvägningen av skatte­

uttaget mellan och inom klasserna.

Skattenivån. Vad till en början angår frågan om skattenivån har

vissa remissinstanser funnit det icke böra ankomma på dem att uttala sig

i förevarande avseende. Hit hör bl. a. hovrätten över Skåne och Blekinge

samt hovrätten för Västra Sverige. Den senare hovrätten framhåller att frå­

gan är av väsentligen politisk natur. Jämväl Föreningen Sveriges härads­

hövdingar anser sig icke böra yttra sig i saken med hänsyn till dess huvud­

sakligen skattepolitiska art. Sveriges akademikers centralorganisation öns­

kar icke heller taga ställning till de olika förslag beträffande skattesatser­

nas höjd som framlagts av arvsskattesakkunnigas majoritet och reservanter.

En skattenivå av den höjd arvsskattesakkunnigas majoritet föreslagit,

d. v. s. i det närmaste samma skattenivå som representeras av A- och K-

53

skatterna sammanlagt, tillstyrkes av

Landsorganisationen.

Organisationen

framhåller att den icke kan godtaga de av reservanterna påyrkade lägre skat­

teskalorna, som skulle medföra en påtaglig sänkning av inkomsterna från

dödsbobeskattningen.

Statskontoret

säger sig icke ha funnit något att invän­

da mot sakkunnigmajoritetens skatteskalor och framhåller att skalor, som

leder till ett större skattebortfall, icke synes förenliga med direktiven för de

sakkunniga. Enligt ämbetsverkets uppfattning skulle det emellertid vara

värdefullt om det vid en kommande översyn av AGF kunde närmare prövas,

i vad mån en lättnad i dödsbobeskattningen kan förväntas stimulera det

personliga sparandet.

Svenska sparbanksföreningen framhåller som angeläget att den beskatt­

ning av det personliga sparandet, som arvsbeskattningen innebär, avsevärt

mildras i samband med en översyn av AGF, om det icke kan ske nu. Läns­

styrelsen i Stockholms län understryker för sin del att frågan huruvida eu

mer betydande nedsättning av A- och G-skatterna bör komma till stånd

lämpligen bör anstå i avvaktan på en allsidig omprövning av skäligheten av

förmögenhetsbeskattningen i allmänhet.

I flera yttranden erinras om att den skattenivå och de skatteskalor som

arvsskattesakkunnigas majoritet föreslagit måste ses mot bakgrunden av de

sakkunnigas direktiv att skatteutfallet ej fick nämnvärt minskas. Från

några håll uttalas dock att de sakkunniga utan att avvika från direktiven

kunnat ingå i närmare bedömning av beskattningens höjd. Svea hovrätt

framhåller sålunda att i direktiven också påtalats vissa mindre tillfreds­

ställande följder av det höga skattetrycket, vilka enligt hovrättens mening

bort föranleda de sakkunniga till en prövning av hithörande spörsmål.

Näringslivets skattedelegation anser att direktiven varit vagt formulerade

och av sakkunnigmajoriteten givits en sådan tolkning att den vid prövningen

av skatteskalorna ansett sig mer bunden än som avsetts. De sakkunniga

hade som grund för de nya skatteskalorna lagt ett till 77,5 miljoner kronor

beräknat årligt skatteutfall av dödsbobeskattningen. Vid direktivens utfär­

dande fanns emellertid icke uppgifter tillgängliga för senare budgetår än

1954/55, och motsvarande belopp utgjorde då ca 62 miljoner kronor. Det sy­

nes delegationen icke befogat att lägga det sedan dess stegrade skatteutfallet

till grund för beräkningarna. Vilken tolkning som än bör ges åt direktiven

i berörda avseende är det enligt delegationens mening angeläget att frågan

om dödsbobeskattningens tyngd under ärendets fortsatta behandling göres

till föremål för eu förutsättningslös prövning under beaktande i främsta

rummet av att de skadliga verkningarna på näringslivet av en hög dödsbo­

beskattning mildras, vilket icke skulle bli fallet om K-skatten på sätt majo­

riteten föreslagit inarbetas i A-skatteskalorna.

En skattenivå av den höjd som inom arvsskattesakkunniga föreslagits av

ledamöterna Hermansson och Olsson, d. v. s. en höjning av A-skatten med

endast en mindre del av K-skatten, förordas av rådhusrätten i Malmö samt

länsstyrelserna i Västernorrlands och Västerbottens län.

Ledamoten Nilssons reservation, enligt vilken de nuvarande A-skatte­

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1958

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 145 år 1958

skalorna bör bibehållas oförändrade vid K-skattens avskaffande, har bi­

trätts av länsstyrelserna i Södermanlands och Jämtlands län, Sveriges ju­

ristförbund, Riksförbundet Landsbygdens folk, skattedelegationen, Svenska

livförsäkringsbolags förening, Sveriges lantbruksförbund, Sveriges grossist­

förbund, Sveriges redareförening, Svenska företagares riksförbund och Skå­

nes handelskammare.

Önskemål om en lägre skattenivå än den nuvarande framföres även i en

del andra yttranden. Härvid ifrågasättes på några håll om de ca 30 miljo­

ner kronor i årliga skatteintäkter, som representeras av K-skatten, uppvä­

ger nackdelarna av det härav föranledda höga skattetrycket. Det framhål-

les också i flera yttranden att inkomsterna av K-skatten utgör en mycket

ringa del av de samlade statsinkomsterna.

Såsom skäl för en sänkning av den nuvarande dödsbobeskattningens sam­

manlagda nivå har i yttrandena bl. a. anförts att dödsbobeskattningen i vårt

land är mycket hög vid jämförelse med andra länder. Genom förändring­

arna i penningvärdet har skattetrycket blivit högre än från början avsetts.

Skattebördan har även ökat genom höjningarna av taxeringsvärdena för

fastigheterna. Det höga skattetrycket har vidare, uttalar man, medfört att

åtgärder vidtagits från de skattskyldigas sida för att undgå skatt.

I yttrandena har vidare, delvis i anslutning till reservanternas motive­

ringar, framhållits att den genom K-skattens tillkomst höjda dödsbobe­

skattningen är ägnad att få ogynnsamma verkningar på landets näringsliv,

särskilt när det gäller familjeföretagen inom industri och jordbruk. Det un-

derstrykes emellertid i vissa yttranden, att den tid, under vilken KvF varit

gällande, är alltför kort för ett tillförlitligt bedömande av K-skattens verk­

ningar. Stockholms i'ådhusrätt anför sålunda att den omständigheten att

K-skatten kunnat uttagas under de gångna tio åren icke utesluter att många

av de företag, varom här är fråga, skulle definitivt ha gått under vid nästa

arvfall, särskilt om de fortfarande haft att dragas med skulder i anled­

ning av upplåning eller anstånd med skattens erläggande. Sveriges lant­

bruksförbund framhåller att -—- även om antalet ansökningar om anstånd

med K-skattens erläggande eller dess betalande i annat än kontanter varit

få — dessa begränsade erfarenheter från en kort period säger föga om hur

skatten verkar på längre sikt, helst som den tid som gått från skattens infö­

rande utmärkts av inflation och lätthet att erhålla krediter.

Skattedelegationen uttalar, att de skattskyldiga i stor utsträckning ut­

nyttjade tiden före KvF:s ikraftträdande till att genom gåvor minska kvar-

låtenskaperna, och finner att detta i realiteten inneburit att K-skattens ska­

deverkningar på det ekonomiska livet uppskjutits till nästa generations­

växling. Den ökning av gåvofrekvensen, som sålunda ägde rum, torde en­

ligt skattedelegationen till mycket stor del ha belöpt på ägare av jordbruk och

familjeföretag.

Liknande uttalanden om att K-skattens verkningar uppskjutits till nästa

generationsväxling göres även av Sveriges grossistförbund, Sveriges köp­

mannaförbund och Skånes handelskammare.

55

Att dödsbobeskattningen bör betraktas såsom en integrerande del av fö­

retagsbeskattningen understrykes i flera yttranden. Skattedelegationen fram­

håller att näringslivet bär i landet till större del än vad fallet torde vara

i de flesta främmande stater uppbäres av mindre och medelstora familje­

företag. Man synes på grundval av tillgängliga statistiska uppgifter vara be­

rättigad antaga, att del svenska näringslivet — bortsett från jordbruk, fiske

och pälsdjursuppfödning — till omkring en tredjedel uppbäres av familje­

företag. Skattedelegationen anför vidare.

Det är med de vinster dessa företag kan utvinna som de årliga skatterna å

ägarens inkomst och förmögenhet — utgående enligt starkt progressiva ska­

lor — regelmässigt skall gäldas, liksom i förekommande fall jamval den »av

konjunkturpolitiska skäl» skärpta bolagsskatten. Såsom från näringsorgani-

sationernas sida vid upprepade tillfällen framhållits har det samlade skatte-

trycket å näringsverksamheten här i landet en sådan tyngd, att det utgoi eu

starkt hinder för eu tillfredsställande utveckling av vårt näringsliv. \ ad fö­

retagen efter erläggandet av de årliga skatterna får behålla blir på grund

av det fallande penningvärdet och den tekniska utvecklingen i allt stoire

utsträckning otillräckligt för bibehållande av företagets realkapital och dar­

med dess produktionsförmåga. Detta är desto mer oroande som möjligheten

att uppbringa främmande kapital är starkt begränsad. Familjeföretagen be­

lastas — förutom med de ovanberörda årliga skatterna — tid efter annan

även med den i samband med generationsväxlingarna utgående dodsbobe-

skattningen, och jämväl för betalning av denna skatt måste på ett eller an"

nät sätt medel regelmässigt utvinnas ur dessa företag. Endast i undantags­

fall kan detta ske genom att företaget helt eller delvis avyttras till rimligt

pris. Långt oftare blir resultatet av en alltför hög dödsbobeskattning att me­

del uttages ur företaget i sådan utsträckning att företagets produktionska­

pacitet och konkurrenskraft nedbringas med ökad risk för att driften undei

ogynnsamma konjunkturförhållanden t. o. in. måste nedläggas. I den man

dödsbobeskattningen verkar såsom en företagsbeskattning måste den an­

ses utgöra ett mycket olämpligt skatteinstrument, vars skadliga toljder tor

näringsverksamheten icke står i rimligt förhallande till vad denna beskatt-

ningsform inbringar. Det skulle inte vittna om en företagsvänlig inställning

från statsmakternas sida, om dessa liksom de sakkunnigas majoritet skulle

avväga dödsbobeskattningens höjd utan hänsynstagande till att den i stor

utsträckning har karaktär av företagsbeskattning.

Liknande synpunkter framföres även i bl. a. yttrandena från Sveriges

grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges redareförening och

Skånes handelskammare. Köpmannaförbundet framhåller vidare att inom

familjeföretagen spelar företagsledarens personliga insats den främsta rol­

len. När denne avlider, kommer företaget redan till följd av denna omstän­

dighet i ett prekärt läge. Det leder därför till ännu mer ödesdigra konsek­

venser, om företaget därjämte berövas en stor del av sitt rörelsekapital. Så­

väl de efterlevande som de i företaget anställda drabbas bärav. Redareför­

eningen uttalar att en dödsbobeskattning av den storlek arvsskaltesakkun-

nigas majoritet förordat i förening med vår nuvarande höga direkta be­

skattning av inkomst och förmögenhet innebär en allvarlig fara att framåt­

strävande svenska medborgare lämnar landet för att i främmande länder

Iiungl. Maj.ts proposition nr U5 år 1958

56

med rimlig beskattning söka sin utkomst genom att där bilda egna närings-

föietag i stället för i vårt land. Vad särskilt angår sjöfartsnäringen, vars

verksamhet är av internationell natur, är förutsättningarna härför särskilt

gynnsamma. Eu tendens härtill har enligt redareföreningen redan kunnat

skönjas och det skulle vara beklagligt för landet om denna tendens skulle

bli mera allmän.

Riksförbundet Landsbygdens folk berör dödsbobeskattningens inverkan på

lönsamheten främst inom jordbruket. Förbundet framhåller därvid att såväl

erfarenhet som undersökningar bestyrker uppfattningen, att dödsbobeskatt-

ningen redan är av den intensiteten att jordbruksrörelse eller annan enskild

löielse av familjeföretags karaktär — i varje fall över viss gränsstorlek —

genom denna beskattning är hotad till sin framtida existens. Särskilt för

jordbruket är konsekvenserna kännbara, eftersom förmögenheten i det allt

övervägande antalet fall här utgöres av arbetande kapital, medan tillgången

till likvida medel, varmed dödsbobeskattningen kan mötas, är begränsad.

Fullgörandet av denna skattskyldighet nödvändiggör därför allt efter om­

ständigheterna mer eller mindre vittgående ingrepp i själva produktionsap­

paraten.

Liknande synpunkter utvecklas även av Sveriges luntbruksförbund, som

bl. a. anför.

.... *<7l11,SPe,c'el.it jordbruket gäller, att det är exceptionellt kapitalkrävande i

lorhallande till sin omsättning, vilket sammanhänger med produktionsap­

paratens beskaffenhet, kortvarigt (säsongmässigt) utnyttjande av dyrbara

maskiner och de långa produktionstiderna för framställning av dess alster.

Samtidigt är det ett länge känt förhållande, påvisat genom flera undersök­

ningar, att jordbruket som regel lämnar en lägre kapitalavkastning än and­

ra naringar. På grund av berörda omständigheter får en beskattning, som

riktar sig mot kapitalinnehavet, en särskilt besvärande verkan för företagar-

"a i„“enna näring. Liksom andra näringar bör jordbruksdriften kunna ge en

behallmng, som möjliggör finansiering av förbättrings- och rationaliserings-

atgarder, tor vilka behov framkommer i snahb takt. Inkomsterna efter skatt

ger emellertid merendels icke medel härtill, varvid åtgärderna måste finan­

sieras genom okad låneupptagning. Härtill medverkar, att den vid beskatt­

ningen av jordbruk tillämpade regeln för värdeminskningsavdrag å bvgg-

nader enligt vad erfarenheten visat inte räcker till för långsiktigt uppehål­

lande av behövligt bestånd genom ny-, till- och ombyggnader. Dessa kos!nå­

der maste darfor även på lång sikt av ägaren delvis bestridas med beskatta-

• !/ik0mSter' Genom arvsbeskattningen uppkommer vidare vid något större

jordbruk en sådan minskning av familjekapitalet, att eu arvinges överta-

gande av föräldrarnas jordbruk ofta omöjliggöres.

Avvägningen mellan och inom skatteklasserna. Stats­

kontoret har som tidigare nämnts icke funnit något att invända mot de av

arvsskattesakkunniga utarbetade nya skatteskalorna. Länsstyrelsen i Göte­

borgs och Bohus län säger sig icke ha något att erinra mot avvägningen mel­

lan de olika skatteklasserna. Länsstyrelsen i Malmöhus län uttalar att, från

utgångspunkten att det sammanlagda skatteulfallet icke nämnvärt minskas,

de sakkunnigas avvägning kan anses någorlunda rimlig. Länsstyrelsen fin­

Kungl. Maj. ts proposition nr 115 år 1958

57

ner det emellertid önskvärt att avvägningsfrågan i högre grad än som skett

frikopplas från förutsättningen av ett oförändrat skatteutfall. I stället bör

man utgå från att skatteskalorna får lång giltighetstid.

I ett flertal yttranden betonas angelägenheten av att — i enlighet med

arvsskattesakkunnigas allmänna målsättning — efterlevande makes och

barns intressen i görlig mån tillgodoses. Från denna utgångspunkt bär hl. a.

hovrätten över Skåne och Blekinge ansett sig kunna — utan att taga ställ­

ning till skattens höjd — godtaga den avvägning mellan olika grupper av

skattskyldiga som kommit till uttryck i relationerna mellan de föreslagna

nya skatteskalorna. Emellertid bör enligt hovrättens uppfattning de när­

maste arvingarnas intressen i vissa avseenden kunna beaktas i högre grad

än som skett i de sakkunnigas förslag.

I flera andra yttranden uttalas i och för sig tillfredsställelse med den om­

fördelning som de sakkunniga gjort av den totala skattebelastningen till för­

del för skatteklass I, d. v. s. främst efterlevande make och barn.

De av sakkunnigmajoriteten föreslagna skatteskärpningarna i klass I för

det fall att make eller ett barn står som ensam arvinge har föranlett invänd­

ningar från flera håll. En omfördelning av dödsbobeskattningen i syfte att

gynna make och barn bör, uttalas det, icke få leda till att dessa som arvingar

— om än blott i vissa fall — erhåller ökad skattebelastning. Länsstgrelsen i

Kronobergs län avstyrker sålunda att sådana skatteskärpningar sker. I den

mån höjningar anses erforderliga för att förhindra skattebortfall, bör dessa

enligt länsstyrelsens åsikt helt uttagas av de arvskategorier som tillhör

klasserna II—IV. Liknande synpunkter framföres även av länsstyrelsen i

Örebro län. Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att önskvärdheten av att en-

barnsfamiljerna icke får skattehöjning väger tyngre än det skattebortfall

som skulle bli följden härav. Bland andra remissinstanser som i förevarande

avseende reagerat mot den föreslagna skatteskalan i klass I kan nämnas

länsstyrelserna i Jönköpings, Västernorrlands och Jämtlands län.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att den del av Iv-skatten,

som inarbetats i skatteklass I, bort kunna fördelas på annat sätt än som

skett. Sålunda borde arvslotterna mellan 6 000 kronor och 30 000 å 40 000

kronor kunna bära något högre skatt än enligt förslaget. En måttfull höj­

ning av skatten på dessa arvslotter skulle möjliggöra en enligt länsstyrelsens

mening berättigad sänkning av skatten på arvslotter mellan 100 000 och

500 000 kronor, vilka ofta utgöres av företag och fastigheter av mellanstor­

lek. Även länsstyrelsen i Värmlands län anser att arvslotterna under 30 000

kronor kan tåla en något högre skatt än enligt de sakkunnigas förslag.

Stockholms rådhusrätt finner att intet framkommit som ger anledning till

antagande att den i AGE fastställda progressionen mellan skatteklasserna

kan vara oriktigt avvägd. Rådhusrätten anför vidare följande.

Vad klass II beträffar äro dil hänförda föräldrar, slyvföräldrar och adop-

tanter. Dessa ha ofta vidkänts avsevärda ekonomiska uppoffringar för ut­

bildning av och hjälp åt barnen och den lott som vid barns frånfälle tillfaller

dem genom arv eller testamente är i sådana fall icke ett benefikt förvärv i

Kungl. Maj.ts proposition nr H5 år 1958

58

Kungl. Maj. ts proposition nr 145 år 1958

vanlig mening, snarare en återbetalning av gjorda utlägg. För en jämförelse­

vis lindrig beskattning av de juridiska personer som hänförts till klass III

talar den omständigheten att dessa åtnjuta befrielse från gåvoskatt. I anled­

ning av den, som det förefaller, oproportionerligt skärpta beskattningen en­

ligt klass IV må erinras, att till denna klass hänföras så pass nära släktingar

som far- och morföräldrar samt föräldrarnas syskon och deras avkomlingar

ävensom anställt husfolk, för vilka kanske endast något års tjänstetid fattas

för att de skulle blivit hänförliga till klass II, samt anställda med lång tjäns­

tetid i familjeföretag. Övriga testamentstagare äro i det alldeles övervägande

antalet fall personer, med vilka den avlidne var förenad med vänskapsband

som många gånger varit närmare och varmare än släktskapsbanden, eller

till vilka han stått i förbindelse för, utom vänskap, gjorda tjänster, ofta

av ekonomisk art; det är väl känt, att dylika tjänster av såväl personlig som

ekonomisk art ofta göras under en följd av år just under överenskommen

eller underförstådd förutsättning att det vederlag, som anses självfallet eller

åtminstone berättigat, skall utgå i form av testamentslegat. Vad som här

utgår är i själva verket ingenting annat än en uppskjuten betalning av en

vanlig skuld. Vad angår de juridiska personer, som här komma i fråga, är

deras verksamhet mycket ofta av den art att det icke endast för testator

utan även för beskattningsmyndigheterna möter betydande svårigheter att

avgöra, huruvida de skola hänföras till klass III eller klass IV eller om de

rent av skola vara helt befriade från skatt. Härjämte må beaktas, att till

klass IV hänföras även sådana förordnanden som ha till syfte att främja

ändamål, som i och för sig åtnjuta skattefrihet eller skattelindring, men

göras till förmån för juridiska personer, för vilka detta syfte icke kan anses

vara det huvudsakliga. Motsvarande gäller vid gränsdragningen mellan klass

III och full skattefrihet.

Enligt rådhusrättens mening bör marginalskattesatsen icke i någon skat-

teklass överstiga 50 procent.

Riksräkenskapsverket anser att de föreslagna skalorna i klasserna I, II

och IV är ägnade att inge betänkligheter i den mån de medför ett högre skat­

tetryck än för närvarande.

Sveriges advokatsamfund anser att högre skattesatser icke bör ifrågakom-

ma än 30 procent i klass I och 40 procent i klass II. Samfundet, som icke har

något att erinra mot den föreslagna skatteskalan i klass III, anser att skalan

i klass IV bör vara lika med den nuvarande A-skatteskalan åtminstone i

skikten upp till 100 000 kronor och att den höjning som må anses befogad

alltså bör drabba skikten över nämnda belopp.

Mot den av de sakkunniga föreslagna skatteskalan i klass IV bar in­

vändningar framställts även av överståthållarämbetet, länsstyrelsen i Jämt­

lands län och Föreningen Sveriges stadsdomare. Advokatsamfundet och över-

ståthållarämbetet åberopar i fråga om klass IV skäl av i huvudsak samma

innebörd som de av Stockholms rådhusrätt anförda. Länsstyrelsen och stads-

domareföreningen vänder sig särskilt mot det höga skatteuttaget i klass IV

redan vid små lotter. Föreningen finner även den hårda procentuella höj­

ning som föreslås för de mindre och medelstora arvslotterna i klass II an­

märkningsvärd.

Göteborgs rådhusrätt finner de föreslagna skatteskalorna i klasserna II och

59

IV för stränga och anser sig icke kunna tillstyrka att de lägges till grund för

lagstiftning innan de undergått ytterligare översyn och jämkning.

Länsstyrelsen i Malmöhus lön har i sitt yttrande framlagt förslag till ny

skatteskala i klass II, innebärande en mildring av progressionen i förhål­

lande till vad arvsskattesakkunniga föreslagit.

Departementschefen

Skattenivån. I direktiven för arvsskattesakkunniga angav jag såsom

en riktpunkt för reformer på dödsbobeskattningens område att statens in­

komster av beskattningen, bortsett från vad som kunde erfordras för att

erhålla skäliga bottenbelopp, icke borde nämnvärt minskas. Någon anled­

ning att nu intaga en annan ståndpunkt synes icke föreligga. Såsom jag

redan anfört vid behandlingen av frågan om övergång till ett 1-skattesy-

stem är det statsfinansiella läget sådant att något egentligt utrymme för

skattesänkningar icke finns. Icke heller torde dödsbobeskattningen tillhöra

de områden som i första hand bör få åtnjuta skattelättnad, därest möjlig­

het härtill uppkommer.

Från angivna utgångspunkter finner jag att den av arvsskattesakkunni-

gas majoritet föreslagna skattenivån i stort sett måste vara grundläggande

vid bestämmandet av de nya skatteskalorna. Detta utesluter givetvis icke att

mindre jämkningar i sakkunnigförslaget företages, i den mån så finnes på­

kallat för att erhålla eu med tanke på de enskilda fallen lämpligare avväg­

ning. Jag kommer i det följande — delvis med ledning av vad de sakkunniga

betecknat som önskvärt — att föreslå en nedjustering av vissa skattesatser i

klass I. Enligt min mening står det emellertid klart, att utrymme icke finns

för skattesänkningar av den omfattning som förordats av reservanterna. Vid

sådant förhållande saknar jag anledning att närmare ingå i bemötande av

den kritik som riktats mot den av majoriteten föreslagna nivån för dödsbo­

beskattningens sammanlagda höjd. Jag vill emellertid erinra om att redan

själva övergången till ren A-beskattning innebär ett visst tillgodoseende av

de synpunkter som sålunda framförts.

Avvägningen mellan och inom s katteklasser na. Ett

av de främsta skälen för övergång till ett 1-skattesystem med ren A-beskatt­

ning är att ett sådant system bättre än det nuvarande möjliggör en fördel­

ning av skattebelastningen så att efterlevande makes och barns intressen

tillgodoses. Från denna synpunkt är det angeläget att vid höjningen av

den nuvarande A-skatten huvudvikten lägges på skatteklasserna II—IV.

Arvsskattesakkunniga har i och för sig funnit det önskvärt att skatteskalan

i klass I kunde utformas så att inga skattehöjningar i förhållande till den nu­

varande sammanlagda dödsbobeskattningen uppkommer för det fall att ett

barn eller make är ensam arvinge. Detta skulle emellertid enligt de sakkun­

niga medföra alltför långt gående skärpningar av skatteskalorna i klasser­

na II—IV. Med hänsyn härtill har de sakkunniga ansett sig böra utforma

skatteskalan i klass I så att — vid kvarlåtenskaper över 30 000 kronor — en-

barnsfamiljcrna respektive make träffas av vissa om än jämförelsevis obe­

Kungl. Maj. ts proposition nr H5 år 1958

60

tydliga skattehöjningar. Flerbarnsfamiljerna erhåller emellertid så gott som

genomgående skattelättnader i förhallande till nu gällande beskattning, vil­

ka redan för tvåbarnsfamiljerna kan uppgå till ca 30 procent.

I likhet med de sakkunniga finner jag önskvärt att skatteskalan för

klass I utformas så, att icke ens för barn eller make, som är ensam arvinge,

någon skattehöjning sker i förhallande till den nuvarande sammanlagda

dödsbobeskattningen. Visserligen kan det sägas, att ensamma arvingar ej

obetydligt gynnas genom kvarlåtenskapsskattens utformning. Vid en reform,

som främst tager sikte på att bättre tillgodose efterlevande makes och barns

intressen, bör det emellertid vara en naturlig utgångspunkt att försämringar

icke skall uppkomma för någon av denna kategori. Jag finner, att så starka

skäl talar för att upprätthålla denna grundsats, att man bör godtaga det

skattebortfall om ca 3,5 milj. kronor som föranledes härav. I övrigt finner

jag de sakkunnigas förslag i fråga om skatteklass I väl avvägt.

Från dessa utgångspunkter har jag låtit Upprätta följande förslag till ny

skatteskala i klass I.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1958

Arvslottsskikt

Skattesats

Arvsslottsskikt

Skattesats

Kr.

procent

kr.

procent

—•

3 000 .............. ............ 1

100 000— 150 000............... ............... 24

3 000—

6 000 .............. ............ 2

150 000— 200 000...............

6 000— 12 000 ............... .......... 3

200 000— 300 000...............

12 000— 20 000 ............... .......... 4

300 000— 400 000............... ............... 36

20 000— 30 000 ...............

400 000— 500 000............... ............... 40

30 000— 40 000 ...............

500 000—1 000 000............... ............... 44

40 000— 50 000 ............... .......... 7

1 000 000—2 000000...............

50 000— 60 000 ...............

2 000 000—5 000 000............... ............... 52

60 000— 70 000 ............... .......... 9

5 000 000—

..........

............... eo

70 000— 80 000 ...............

80 000— 90 000 ...............

90 000—100000 ............... .......... 20

Den föreslagna skatteskalan innebär att skatten i allt väsentligt blir

oförändrad för enbarnsfallen och att för flerbarnsfallen skattelättnaderna

blir ännu något större än enligt de sakkunnigas förslag.

De årliga skatteintäkterna enligt den av de sakkunniga förordade skalan

i klass I har beräknats till 36,5 miljoner kronor. Den av mig nu föreslagna

skalan kan beräknas inbringa 33 miljoner kronor om året.

De av arvsskattesakkunniga förordade skatteskalorna i klasserna II__IV

innebär vissa skattehöjningar, särskilt i klasserna II och IV, även för det fall

att flera arvingar eller testamentstagare enligt nämnda skatteklasser finns.

Givet är att, om man vid en omfördelning av skattebelastningen med i prin­

cip oförändrad skattenivå vill gynna skatteklass I, det icke kan undvikas

att övriga skatteklasser får ökad skattebelastning. Delvis innebär emeller­

tid denna skattehöjning endast ett återställande av den avvägning mellan

skatteklasserna som en gång fastställts genom AGF. Jag vill i detta samman­

hang nämna, att om skatteskalorna även i klasserna II—IV skulle utformas

Kungl. Maj.ts proposition nr H5 år 1958

61

så att några skattehöjningar icke uppkommer för det fall att hela kvarlåten-

skapen tillfaller en arvinge eller testamentstagare enligt nämnda skatteklas-

ser, detta skulle leda till ett mycket betydande skattebortfall, som enbart i

klass II kan beräknas till ca 8 miljoner kronor om året. Ett dylikt skat­

tebortfall bör, såsom framgår av det förut anförda, icke godtagas.

De av arvsiskattesakkunniga föreslagna skatteskalorna för klasserna II—

IV finner jag med de angivna förutsättningarna ändamålsenliga och väl av­

vägda. Jag tillstyrker förslaget i denna del.

De årliga skatteintäkterna i ett 1-skattesystem skulle med de av mig för­

ordade skalorna fördela sig enligt följande.

Klass I ................................................... 33,0 miljoner kronor

Klass II................................................... 25,5

»

»

Klass III ............................................... 3,0

»

»

Klass IV ............................................... 9,0

»

»

Summa 70,5 miljoner kronor

Skattebortfallet i förhållande till eljest påräkneliga intäkter

av dödsbobeskattningen skulle således belöpa sig till (77,5 — 70,5 =) 7 mil­

joner kronor om året. Därvid har jag — i likhet med de sakkunniga —

icke räknat med det ökade skatteutfallet till följd av höjda fastighetstaxe­

ringsvärden, vilket såsom nämnts uppkommer redan före en övergång till

ett 1-skattesystem. Höjningen av taxeringsvärdena har emellertid gjort att

jag, trots det statsfinansiella läget, ansett det försvarbart med en ökning av

skattebortfallet från de sakkunnigas 3,5 till 7 miljoner kronor. Av skatte­

bortfallet belöper ca 2,2 miljoner kronor på ändringarna i fråga om botten­

beloppen och återstående ca 4,8 miljoner kronor på själva övergången till

ren A-beskattning.

Beträffande de

individuella ve rkningarna

av den av mig

föreslagna skatteskalan för klass I hänvisas till följande isammanställning.

Procentuell för-

Kvarlåtenskap

Sammanlagd dödsbobeskattning, kr.

ändring av skat­

kr.

år 1958

Hela kvarlåtenskapen tillfaller ett vuxet barn

enligt mitt förslag

ten genom

förslaget

50 000

2 390

2 390

+ 0

100 000

8 840

8 590

— 2,8

200 000

34 660

34 590

— 0,2

500 000

143 640

142 590

— 0,7

1 000 000

363 640

362 590

— 0,3

5 000 000

2 403 640

2 402 590

— 0,0

Hela kvarlåtenskapen tillfaller i lika delar tvä vuxna barn

50 000

1 680

1 680

+ 0

100 000

6 640

4 780

— 28,0

200 000

29 380

17 180

— 41,5

500 000

129 160

101 180

— 21,7

1 000 000

338 420

285 180

— 15,7

5 000 000

2 377 680

2 205 180

— 7,3

62

Kungl. Majjts proposition nr 145 år 1958

Kvarlåtenskap

kr.

Sammanlagd dödsbobeskattning, kr.

år 1958

enligt milt förslag

Procentuell för­

ändring av skat­

ten genom

förslaget

Hela kvarlåtenskap en tillfaller i lika delar tre vuxna barn

50 000

100 000

200 000

500 000

1 000 000

5 000 000

323 184

2 351 720

1 362

5 738

26 840

121 656

235 734

2 047 674

1 362

3 864

11 352

75 714

±

0

— 32,7

— 57,7

— 37,8

— 27.1

— 12,9

I anslutning till uppställningen kan erinras om att K-skatten för en bobe­

hållning av 100 000 kronor är endast 2 000 kronor och att behållningar upp

till 80 000 kronor är fria från K-skatt.

De individuella verkningarna av de av mig förordade skatteskalorna i

klasserna II—IV, vilka skalor överensstämmer med de av arvsskattesakkun-

nigas majoritet föreslagna, framgår av betänkandet s. 281—285.

Grunddragen av gällande rätt

Genom 1914 års AGF tillkom den första moderna gåvobeskattningen i

vårt land. De för arvsbeskattningen avsedda skatteklasserna och skatteska­

lorna gjordes tillämpliga även i fråga om gåvobeskattningen. Också i övrigt

anslöt bestämmelserna om gåvoskatt nära till arvsskattereglerna.

Sådan gåvobeskattningen utformats i 1914 års AGF överfördes den, i hu­

vudsak oförändrad, till 1941 års AGF.

Tillkomsten år 1947 av KvF, varigenom på dödsbobeskattningens område

erhölls en kvarlåtenskapsbeskattning vid sidan av den gällande arvslotts-

beskattningen, innebar även införandet av en ny allmän gåvoskatt.

Enligt KvF utgår »kvarlåtenskapsskatt för gåva» (KG-skatt) å gåva, i vad

den överstiger 80 000 kronor. Bottenbeloppet — som således har karaktären

av grundavdrag — är lika stort som i fråga om dödsbobeskattningen av

kvarlåtenskap (K-beskattningen), och samma skatteskala gäller som vid

denna. Skattskyldigheten åvilar givaren (saknar denne tillgångar till gäldan­

de av KG-skatten, svarar emellertid gåvotagaren för vad som brister).

Vid KG-beskattningen bar man att skilja mellan å ena sidan gåva till gi­

varens närmaste arvinge eller sådan arvinges avkomling samt å andra sidan

annan gåva. För gåva av förstnämnda slag, vilken i särskilt hög grad anses

kunna utnyttjas till kringgående av dödsbobeskattningen, utgår KG-skatt

efter den eller de procentsatser i K-skatteskalan som varit tillämpliga, där­

est skatt uttagits för givarens hela förmögenhet (med gåvans värde inräk­

nat men efter avdrag för makes giftorättsandel) och gåvan i vad den över­

VI. Gåvobeskattningen

Gällande rätt m. m.

63

stiger 80 000 kronor utgjort den högst beskattade delen av förmögenheten;

KG-skatten utgår således i angivna fall som om gåvan legat »i toppen» av

givarens förmögenhet före gåvotransaktionen.

Gåva till annan än givarens närmaste arvinge och sådan arvinges avkom-

ling beskattas såsom om gåvan utgjort kvarlåtenskap efter givaren, d. v. s.

»i botten» av givarens förmögenhet; samma belopp utgår alltså i KG-skatt

å gåvan, i vad den överstiger 80 000 kronor, som skulle ha utgått i K-skatt

för en beskattningsbar kvarlåtenskap om samma storlek.

Beskattningsreglerna i fråga om KG-skatten innehåller vidare bestämmel­

ser rörande sammanläggning av gåvor sinsemellan. I fråga om gåvor till gi­

varens närmaste arvinge eller sådan arvinges avkomling gäller en samman-

läggningstid av tio år, medan tiden för sammanläggning av andra gåvor är

fyra år. Däremot innehåller KvF icke några föreskrifter om sammanlägg­

ning med kvarlåtenskapen av tidigare gåvor.

Enligt AGF utgår gåvoskatt (G-skatt) å gåva överstigande 3 000 kronor.

Skattskyldigheten åvilar gåvotagaren. Skattepliktsgränsen — som har ka­

raktären av gränsbelopp, ej grundavdrag — är densamma, oavsett vilken

skatteklass i A-skattehänseende gåvotagaren tillhör och ligger alltså beträf­

fande skatteklasserna II—IV högre i fråga om G-skatten än när det gäller

A-beskattningen, där den ju är 1 000 kronor i nämnda skatteklasser. Den

särskilda skattefrihet, som vid A-beskattningen tillerkänts barn under 18

år och efterlevande make, därest deras lotter ej överstiger vissa belopp, gäl­

ler icke vid G-beskattningen. Bortsett från dessa olikheter äger emellertid

A-beskattningens fyra skattetariffer motsvarande tillämpning i fråga om

G-beskattningen.

Även beskattningsreglerna i AGF innehåller, som nyss antytts, bestämmel­

ser rörande sammanläggning; dessa avser sammanläggning dels av arvs-

eller testamentslott med gåva och dels av gåvor sinsemellan. I båda fallen

gäller såsom huvudregel en sammanläggningstid av fyra år; har skattskyl­

dighet i fråga om det för beskattning aktuella förvärvet inträtt först efter

arvlåtarens (testators, gåvogivarens) död är sammanläggningstiden dock tio

år med begränsning till fyra år före dödsfallet.

En närmare redogörelse för sammanläggningsreglerna enligt såväl KvF

som AGF lämnas i det följande.

Beträffande gåvobeskattningen må i förevarande sammanhang slutligen

nämnas att beskattningsinstrumentet utgöres av den deklaration som skatt­

skyldig har att avgiva beträffande skattepliktig gåva samt att vederbörande

länsstyrelse (överståthållarämbetet) är beskattningsmyndighet.

Gåvobeskattningens omfattning

I det föregående har redogörelse lämnats för statsverkets intäkter av

dödsbo- och gåvobeskattningen under budgetåren 1943/44—1956/57. Såsom

framgår av denna redogörelse har intäkterna av gåvobeskattningen — med

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1958

64

Kungl. Maj. ts proposition nr 145 år 1958

undantag för vissa år — utgjort en jämförelsevis ringa del av vad som sam­

manlagt influtit i skattemedel enligt KvF och AGF. Det sagda belyses av

följande sammanställning (beloppen angivna i miljoner kronor).

Budgetår

Sammanlagd

skatt enligt

KvF och

AGF

Därav

gåvoskatt

Procent

1

2

3

4

1943/44 ..................................

31,86

257

8,1

1944/45 ..................................

30.93

5,04

16.3

1945/46 ..................................

45,55

16.40

36,0

1946/47 ..................................

58.01

25,74

44 4

1947/48 ..................................

70,29

42.79

60,9

1948/49 ..................................

54.30

7,93

14,6

1949/50 ..................................

66,77

2,49

3,7

1950/51 ..................................

57 56

3,18

5.5

1951/52 ..................................

60,77

2,77

4,6

1952/53 ..................................

57,45

2,69

4.7

1953/54 ..................................

69,08

2.29

3,3

1954/55 ..................................

68,40

2,50

3,7

1955/56 ..................................

78,66

2,67

3,4

1956/57 ..................................

85,37

2 47

2,9

Medeltal för budgetåren

1949/57 ..................................

68.01

2,63

3,9

1953/57 ..................................

75,38

2,48

3,3

Den exceptionellt stora avkastningen av gåvobeskattningen under bud­

getåren 1945/46—1947/48 torde få ses mot bakgrunden av kvarlåtenskaps-

skattens införande.

Beträffande uppgifterna om influtna gåvoskattemedel torde dessa — vil­

ket också tidigare omnämnts — i verkligheten vara något högre än som

framgår av sammanställningen. Med beaktande härav torde kunna sägas

att statsverkets intäkter av gåvobeskattningen under senare år utgjort om­

kring 5 procent av de sammanlagda intäkterna enligt KvF och AGF.

Allmänna synpunkter

Arvsskattesakkunniga

Arvsskattesakkunniga har funnit att vid övergång till ett 1-skattesystem

i fråga om dödsbobeskattningen även gåvobeskattningen bör utformas så­

som ett 1-skattesystem. Därvid bör tillses att man inom 1-skattesystemets

ram erhåller motsvarande garantier mot skatteflykt som för närvarande

finns inom 2-skattesystemet. Enligt KvF beskattas nämligen gåvor till gi­

varens närmaste arvingar och deras avkomlingar såsom om gåvorna utgjort

kvarlåtenskap efter givaren och legat »i toppen» av givarens förmögenhet.

Härigenom föreligger en jämförelsevis effektiv spärr mot sådana gåvor som

särskilt kan utnyttjas för att överföra kapital i skatteundandragande syfte.

De sakkunniga har ansett att en motsvarande spärr kan erhållas vid över-

65

gång till ett 1-skattesystem genom att man vid dödsbobeskattningen i större

omfattning än nu är fallet beaktar tidigare gåvor från den avlidne till ve­

derbörande arvinge eller testamentstagare. För närvarande beskattas i re­

gel arvs- och testamentslotter efter sammanläggning med de tidigare gå­

vor som skett inom fyra år före dödsfallet. De sakkunniga föreslår att denna

tid utvidgas till tio år. Har den avlidne till arvingen eller testamentstagaren

överlämnat handling innefattande giltig utfästelse om gåva av lös egendom,

s. k. benefik revers, skall — i den mån gåvan icke blivit fullbordad före döds­

fallet — sammanläggning äga rum även om handlingen överlämnats mer än

tio år före dödsfallet. För att gåvobeskattningen ytterligare skall effektivi­

seras och kringgående av dödsbobeskattningen därmed motverkas, föreslår

de sakkunniga att — vid sidan av den gåvotagare åvilande deklarationsskyl­

digheten — givaren skall vara skyldig att lämna beskattningsmyndighe-

ten uppgift å skattepliktig gåva (kontrolluppgift). Härjämte föreslås viss

förenkling av reglerna om tiden för gåvodeklarations avgivande, innebäran­

de att sådan deklaration i princip skall behöva lämnas endast en gång per

kalenderår, även om flera skattepliktiga gåvor förekommit under året. Mot­

svarande förordas i fråga om den tilltänkta uppgiftsskyldigheten för givare.

De sakkunniga föreslår vidare — till motverkande av skatteflyktsåtgärder

— viss begränsning av nu föreliggande skattefrihet för gåvor av inre lösören

avsedda för personligt bruk och gåvor såsom bidrag till annans undervis­

ning eller uppfostran.

Det skattefria bottenbeloppet vid gåvobeskattningen enligt AGF är för

närvarande 3 000 kronor. Tiden för sammanläggning vid beskattningen av

gåvor sinsemellan är fyra år. Genomsnittligt per år kan bottenbeloppet så­

lunda sägas vara 750 kronor.

Arvsskattesakkunniga föreslår att det skattefria bottenbeloppet vid gå­

vobeskattningen anknytes till gåvor under ett och samma kalenderår och

bestämmes till 2 000 kronor. Tiden för sammanläggning av gåvor sinsemel­

lan föreslås utökad — liksom tiden för sammanläggning av arvs- och testa­

mentslotter med tidigare gåvor — från fyra till tio år. Gåvor, som under ett

kalenderår icke överstigit 2 000 kronor, avses dock icke skola överhuvudta­

get ifrågakomma till sammanläggning.

De sakkunnigas förslag är enhälligt utom i fråga om införandet av kon­

trolluppgift för gåvogivare och begränsning av skattefriheten för gåvor till

undervisning eller uppfostran.

Yttrandena

Arvsskattesakkunnigas förslag rörande gåvobeskattningens utformning

i ett 1-skattesystem har — med undantag för vissa punkter — i stort sett

tillstyrkts eller lämnats utan erinran vid remissbehandlingen. Bland mera

allmänna uttalanden kan nämnas att statskontoret funnit förslagen välbe­

tänkta och icke heller ansett sig böra rikta erinran mot de sakkunnigas

synpunkter i förevarande delar. Länsstyrelsen i Västernorrlands lön finner

5

intrång

till

riksdagens

protokoll

1958

.

1

samt

.

Nr

145

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1958

66

förslagen väl avvägda och ifrågasätter endast på en punkt lämpligheten av

utformningen. Landsorganisationen understryker behovet av kraftiga åt­

gärder gentemot möjligheterna till skatteflykt och tillstyrker i huvudsak

förslagen. Länsstyrelsen i Södermanlands län anser det nödvändigt att för-

mögenhetsöverflyttningar i skattereducerande syfte i möjligaste mån för­

hindras. Vid en allmän översyn av AGF bör enligt länsstyrelsens mening

tagas under övervägande huruvida icke gåvoskatt skall utgå efter högre ta­

riffer än arvsskatt.

Särskilt har de sakkunnigas förslag rörande storleken av det skattefria

bottenbeloppet vid gåvobeskattningen samt dettas och gåvodeklarationens

anknytande till kalenderåret rönt instämmande vid remissbehandlingen.

De invändningar, som framförts i yttrandena, rör främst förslagen till ut­

byggnad av skatteflyktsspärrarna i AGF.

Departementschefen

Övergången till ett 1-skattesystem innebär att gåvobeskattningen liksom

dödsbobeskattningen kommer att grundas enbart på AGF. Härvid bör för

gåvoskatten gälla samma skatteskalor som för arvsskatten och även i övrigt

bör AGF:s principer för gåvobeskattning bibehållas.

Såsom de sakkunniga uttalat bör en utbyggnad ske av skatteflyktsspär­

rarna i AGF. Det gäller härvid i första hand att erhålla en motsvarighet till

den nuvarande kvarlåtenskapsskatten för gåva. Detta synes lämpligen, så­

som de sakkunniga funnit, böra ske genom en utvidgning av sammanlägg-

ningstiderna i AGF. I vad mån andra ändringar av AGF till motverkande

av skatteflykt bör genomföras i nu förevarande sammanhang kan måhända

synas mera tveksamt. Jag återkommer härtill senare i anslutning till när­

mare redovisning av de sakkunnigas förslag och yttrandena däröver.

De sakkunnigas förslag rörande gåvobeskattningen innebär i vissa avse­

enden en betydande förenkling av den tekniska utformningen. Härutinnan

har förslagen också praktiskt taget genomgående tillstyrkts eller lämnats

utan erinran vid remissbehandlingen. Även för min del har jag funnit dessa

förslag ändamålsenliga och av beskaffenhet att böra genomföras redan vid

övergång till ett 1-skattesystem.

I det följande kommer jag att närmast behandla arvsskattesakkunnigas

förslag i fråga om sammanläggningstiderna, bottenbeloppet och skattefrihe­

ten för gåvor till undervisning eller uppfostran, övriga förslag på gåvobe-

skattningens område redovisas i detalj motiveringen.

Kungl. Maj:ts proposition nr U5 år 1958

Utvidgning av sammanläggningstiderna

Gällande rätt

Vad till en början angår sammanläggningsreglerna enligt AGF kan enligt

dessa sammanläggning ifrågakomma såväl då det till beskattning aktuella

förvärvet är en arvslott (testamentslott)1 som då det är en gåva. I samman-

1 I det följande användes orden arvslott, arvlåtare och arvinge såsom avseende jämväl respek­

tive testamentslott, testator och testamentstagare.

67

läggningshänseende är vidare att skilja mellan de fall, då skattskyldigheten

för det aktuella förvärvet inträtt senast vid arvlåtarens eller givarens död

(s. k. omedelbara förvärv), och de fall då skattskyldigheten för det aktuella

förvärvet inträtt senare (s. k. framskjutna förvärv). För samtliga slag av

förvärv gäller i princip att sammanläggning kan ifrågakomma endast med

avseende å vad arvinge eller gåvotagare förvärvat från en och samma per­

son.

I fråga om omedelbara förvärv gäller en 4-årig sammanläggningstid; arvs­

lott skall således sammanläggas med tidigare gåva, för vilken skattskyldig­

het inträtt inom 4 år före arvlåtarens död, och gåva skall sammanläggas med

tidigare gåva om skattskyldigheten inträtt under de senaste 4 åren före in­

trädet av skattskyldigheten för den aktuella gåvan. Uppgår arvslott eller gå­

va icke till skattepliktigt belopp, skall hänsyn tagas till den tid, då skattskyl­

dighet skulle ha inträtt därest beloppet varit skattepliktigt.

Beträffande framskjutna förvärv gäller på motsvarande sätt en 10-årig

sammanläggningstid, dock med begränsning till 4 år före dödsfallet. Att

märka är emellertid att vid beskattning av framskjutna förvärv, till skillnad

från omedelbara förvärv, de i sammanläggningen ingående tidigare för­

värven kan utgöras även av arvslotter och icke blott gåvor.

Skall sammanläggning äga rum, beräknas skatt å de i sammanläggningen

ingående förvärven såsom om de utgjort ett enda förvärv. Från den sålun­

da beräknade skatten skall avdrag ske för den skatt som visas ha erlagts för

de tidigare förvärven; skatten å det aktuella förvärvet får dock därvid icke

bestämmas lägre än som skulle blivit fallet därest sammanläggning ej ägt

rum.

Vad härefter angår sammanläggningsreglerna enligt KvF avser dessa en­

dast sammanläggning av gåvor sinsemellan och är alltså tillämpliga alle­

nast vid bestämmandet av KG-skatt. Någon sammanläggning vid beräknan­

det av K-skatt äger således icke rum mellan tidigare gåvor och kvarlåten-

skapen.

Sammanläggningen enligt KvF av gåvor sinsemellan är icke såsom i fråga

om AGF begränsad till gåvotransaktioner mellan samma personer. I stäl­

let gäller i princip att alla gåvor som givaren inom sammanläggningstiden

bortgivit till sina närmaste arvingar eller deras avkomlingar skall samman­

läggas sinsemellan, och på samma sätt skall alla gåvor till andra personer

sammanläggas sinsemellan. Sammanläggningstiden är i förra fallet 10 år

och i det senare 4 år.

Arvsskattesakkunniga

De sakkunniga framhåller till en början att det står klart att en längre

sammanläggningstid än 10 år icke gärna kan ifrågakomma såsom huvud­

regel. Fn längre generell sammanläggningstid än 10 år skulle medföra att

den enskilde ålades skyldighet att »ihågkomma» tidigare gåvor utöver vad

som bör begäras av honom; någon bokföringsskyldighet härvidlag förelig­

Kungl. Maj:ts proposition nr

745

år 1958

68

ger ju icke. Vidare är naturligt nog det allmännas möjligheter till kontroll

mindre ju mera avlägsna gåvorna ligger i tiden. Härtill kommer att statens

anspråk på A- och G-skatt preskriberas 10 år efter det skattskyldigheten in-

Därest man vill utöka den nuvarande generella sammanläggningstiden

utöver 4 år, anser de sakkunniga att en 10-årig sammanläggningstid är det

alternativ som ligger närmast till hands. För vissa fall finns ju redan en 10-

årig sammanläggningstid enligt AGF, och en utökning av den generella sam­

manläggningstiden till 10 år skulle medföra att en enda enhetlig samman­

läggningstid kommer att gälla enligt AGF. Vidare är ju avsikten med en ut­

ökning av sammanläggningstiden enligt AGF främst att erhålla en mot­

svarighet till de garantier mot skatteflyktsåtgärder som KG-beskattningen

innefattar och vid denna beskattning gäller såsom nämnts en 10-årig sam­

manläggningstid i fråga om gåvor till givarens närmaste arvingar och deras

avkomlingar.

Kungl. Maj:ts proposition nr U5 år 1958

Arvsskattesakkunniga har låtit göra vissa beräkningar rörande hur infö­

randet i AGF av en generell sammanläggningstid om 10 år skulle verka vid

övergång till ett 1-skattesystem, dels för den enskilde skattskyldiges vid­

kommande och dels för statens del (bet. s. 86). Av de sålunda gjorda beräk­

ningarna torde enligt de sakkunniga framgå att — såvitt gäller beskatt­

ningen enligt AGF — en 10-årig sammanläggningstid skulle jämförelsevis

effektivt förhindra att staten tillskyndas förluster genom gåvotransaktioner.

Arvsskattesakkunniga anför vidare.

De skäl som ovan anförts mot en längre generell sammanläggningstid än

10 år — nämligen att den enskilde ålägges en mycket vittgående skyldighet

att »ihågkomma» tidigare gåvor samtidigt som det allmännas möjligheter

till kontroll härvidlag äro begränsade — göra sig givetvis i viss mån gällan­

de redan vid en 10-årig sammanläggningstid. Arvsskattesakkunniga ha där­

för övervägt huruvida sammanläggning utöver den nuvarande 4-årstiden —

alltså i fråga om gåvor givna mellan 4 och 10 år före det aktuella förvärvet

— kunde begränsas till större gåvor, exempelvis sådana som under angiv­

na 6 år överstigit sammanlagt 80 000 kronor. Det har därvid emellertid visat

sig att — särskilt när det senaste förvärvet är en gåva — en sådan begräns­

ning skulle få till resultat att en person, som har för avsikt att till annan

genom gåvor successivt under viss tid överföra ett större belopp, kan genom

att fördela gåvorna på visst sätt undvika en sammanläggning som med an­

nan fördelning blivit aktuell.

En möjlighet att — trots en viss begränsning av 10-årsregeln — förhindra

att en uppdelning av gåvorna får alltför stort inflytande på sammanlägg-

ningsfrågan, vore att göra denna fråga beroende av huruvida summan av

det aktuella förvärvet och de tidigare förvärven överstiger visst belopp, t. ex.

80 000 kronor. Även en sådan regel synes emellertid vara behäftad med

nackdelar; är det senaste förvärvet större än 80 000 kronor, måste samman­

läggning ske även med jämförelsevis obetydliga förvärv inom 10-årsperio-

den.

En mera tillfredsställande lösning av det föreliggande problemet ha arvs­

skattesakkunniga ansett vara att anknyta skattskyldigheten för gåva till

värdet av samtliga av gåvotagaren under ett kalenderår från samme givare

mottagna gåvor. Därest skattskyldighet för gåva inträder först då gåvorna

under ett och samma kalenderår överstiga tillhopa 2 000 kronors värde, skul­

le från sammanläggning enligt 10-årsregeln kunna undantagas alla sådana

mindre gåvor som icke föranlett skattskyldighet, d. v. s. uppgått till högst

2 000 kronors värde per kalenderår. Med en angiven begränsning av sam-

manläggningsregeln skulle vinnas, att endast sådana tidigare gåvor under

10-årsperioden behövde »ihågkommas» som redan blivit — eller i vart fall

skulle ha blivit, därest de rätteligen deklarerats — föremål för beskattning.

Härigenom skulle även beskattningsmyndigheternas möjligheter till kon­

troll av att alla ifrågakommande tidigare gåvor medtagits vid sammanlägg­

ningen avsevärt ökas.

Arvsskattesakkunniga förordar således — med angivna begränsning av

skattskyldigheten till gåvor som per kalenderår överstiger 2 000 kronors vär­

de — att vid övergång till ett 1-skattesystem den generella sammanlägg-

ningstiden enligt AGF ökas från 4 år till 10 år. Den för beskattning av fram­

skjutna förvärv redan gällande 10-åriga sammanläggningstiden föreslås

bibehållen men utan nuvarande begränsning till 4 år före dödsfallet.

Arvsskattesakkunniga har även till övervägande upptagit frågan huruvida

för vissa fall en längre eller eventuellt obegränsad sammanläggningstid bör

föreskrivas. Därvid har de sakkunniga funnit att mera påtagligt behov av en

sådan längre sammanläggningstid gjort sig gällande endast med avseende

å sammanläggning av arvslotter med sådana tidigare gåvor, som skett genom

s. k. benefika reverser. För detta spörsmål redogöres i det följande.

Kungi. Maj.ts proposition nr 145 år 1958

69

Yttrandena

De sakkunnigas förslag till utvidgning av den generella sammanlägg­

ningstiden till tio år och därmed sammanhängande ändringar har tillstyrkts

eller lämnats utan erinran av det övervägande antalet remissinstanser.

Stockholms rådhusrätt finner förslaget ändamålsenligt och rättvist samt

anför vidare.

Givet är att sammanläggningstidens utsträckande till tio år medför, att

åtskilliga gåvor som givits utan någon som helst tanke på att kringgå be­

skattningsreglerna komma att drabbas av den skärpta beskattningen, men

detta torde vara en olägenhet som icke kan undvikas; risken för orättvisor

har dessutom i betydande grad undanröjts därigenom att, i motsats till nu

gällande regler, endast gåvor för vilka skattskyldighet inträtt kunna kom­

ma i fråga vid sammanläggningen.

Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller att en sammanläggningstid av

tio år ställer ökade krav på länsstyrelsernas övervakningsverksamhet. Här­

vid kunde tänkas att ett centralregister upprättades för hela riket; detta

förefaller dock att vara en alltför vidlyftig apparat i förhållande till det an­

tal gåvor för vars kontroll det skulle inrättas.

Länsstyrelsen i Norrbottens län tillstyrker en förlängning av samman-

70

läggningstiden till tio år men anser att det skattefria bottenbeloppet vid G-

beskattningen bör liksom hittills bestämmas utan anknytning till kalender­

året.

En utvidgning av sammanläggningstiden men i mera begränsad omfatt­

ning än arvsskattesakkunniga föreslagit förordas av riksräkenskapsverket,

Riksförbundet Landsbygdens folk, Sveriges lantbruks förbund och Sveriges

advokatsamfund. Riksräkenskapsverket föreslår sålunda en sammanlägg-

ningstid av fem år, riksförbundet och lantbruksförbundet anser att tiden

bör bestämmas till högst sex år. Advokatsamfundet tillstyrker en utökning

till tio år vid sammanläggning av gåvor sinsemellan men finner den nuva­

rande 4-årstiden väl avvägd när det gäller sammanläggning av arvslott med

gåva.

Såsom skäl för sin ståndpunkt anför riksräkenskapsverket att behovet av

en utökning av sammanläggningstiden för att förhindra skatteflykt icke

gör sig lika starkt gällande vid genomförande av de av arvsskattesakkunni­

ga föreslagna skattelättnaderna i klass I. Riksförbundet och lantbruksför­

bundet uttalar att en utökning av sammanläggningstiden till tio år i vissa fall

medför en skatteskärpning, varjämte en ökad kontrolladministration nöd-

vändiggöres.

Länsstyrelsen i Jämtlands län finner ej anledning föreligga att öka sam­

manläggningstiden utöver fyra år. Länsstyrelsen åberopar att dess erfaren­

het av

gåvoskatteärenden givit vid handen att gåvor med syfte att kringgå

dödsbobeskattningen är mycket sällsynta.

Även Sveriges köpmannaförbund och Skånes handelskammare avstyrker

att utvidgning av sammanläggningstiden sker.

Kungl. Maj.ts proposition nr lb5 år 1958

Departementschefen

Såsom jag tidigare framhållit är det vid övergång till ett 1-skattesystem

nödvändigt att erhålla en motsvarighet inom AGF till den spärr mot skatte­

flykt som den nuvarande kvarlåtenskapsskatten för gåva utgör. Arvsskatte­

sakkunniga har härvidlag föreslagit en utvidgning av den generella sam­

manläggningstiden i AGF från fyra till tio år. Det har icke i något yttrande

gjorts gällande att någon mera tjänlig metod skulle finnas i förevarande

hänseende. Emellertid har i ett fåtal yttranden förordats ett bibehållande

av sammanläggningstiden vid fyra år eller en mera begränsad utvidgning

av tiden än arvsskattesakkunniga föreslagit. Vad därvid anförts har icke

givit mig anledning att frångå de sakkunnigas enhälliga, i det -stora flertalet

yttranden utan erinran lämnade förslag.

Jag förordar således en utvidgning av den generella sammanläggningsti­

den i AGF och därmed sammanhängande ändringar i enlighet med arvsskat-

tesakkunnigas förslag.

Kungl. Maj:ts proposition nr H5 år 1958

71

Sammanläggning av arvslott med tidigare gåva av s. k. benefik revers

Gällande rätt

Enligt 1914 års AGF inträdde skattskyldighet för gåva »vid tiden för gå­

vans mottagande». För skattskyldighet förutsattes sålunda att gåvan blivit

fullbordad, d. v. s. att gåvoobjektet kommit i mottagarens besittning.

Genom 1941 års AGF utsträcktes emellertid tillämplighetsområdet för G-

beskattningen så, att skattskyldighet i regel inträder ej endast då gåvan bli­

vit fullbordad utan även då en handling, som innefattar giltig utfästelse om

gåva av lös egendom (benefik revers), överlämnats till mottagaren. På grund

av denna utvidgning inträder sålunda G-skatteskyldighet, då en person i

gåvosyfte utfärdar ett skuldebrev och skuldebrevet kommit i mottagarens

besittning. Vid givarens död kommer från dödsboets behållning att avräknas

oguldet kapitalbelopp av benefika reverser, utfärdade under givarens livstid.

De skattelättnader i fråga om dödsbobeskattningen, som härigenom upp­

kommer, kan vara betydande.

Arvsskattesakkunniga

De sakkunniga framhåller till en början att bland de olika metoder som

kommit till användning när det gällt att genom kapitalöverflyttning, främst

till bröstarvingar, uppnå opåkallade skattelättnader, synes utfärdandet av

benefika reverser ha tilldragit sig den största uppmärksamheten och fram­

stått såsom mest stötande. Detta torde bl. a. bero därpå att reversens utfär­

dande för givaren vanligen icke innebär någon uppoffring av betydelse. I

gåvobrev till underåriga barn har merendels intagits sådana villkor att giva­

ren är skyddad i den situation som uppstår då gåvotagaren blir myndig och

själv bestämmer över sin egendom. Vanligtvis löper sålunda givaren icke

någon risk att i livstiden behöva utbetala reversens kapitalbelopp och ofta

torde det i praktiken även ligga i hans fria skön att avgöra om ränta skall

utgå eller ej. Därtill kommer att utfärdandet av benefikt skuldebrev enligt

1936 års lag angående vissa utfästelser om gåva är civilrättsligt giltigt oav­

sett om utfärdaren vid skuldebrevets tillkomst har täckning för skuldebre­

vets kapitalbelopp eller ej.

I det följande erinirar de sakkunniga om att redan 1945 års statsskattebe-

redning uppmärksammade de olägenheter med avseende å dödsbobeskatt­

ningen som gåvoutfästelses likställande med fullbordad gåva — efter till­

komsten av 1941 års AGF — visat sig medföra. Beredningen fann därvid

anledning undersöka huruvida denna likställighet borde bibehållas i beskatt­

ningshänseende. Med hänsyn bl. a. till de betänkliga konsekvenser som skul­

le föranledas av att en och samma utfästelse blev föremål för olika behand­

ling i civilrättsligt och skatterättsligt avseende, ansåg sig beredningen dock

icke kunna framlägga något förslag till författningsändring såvitt nu är frå-

72

ga. I stället skulle KG-beskattningen vara strängare med avseende å gåvor

till bröstarvingar och därmed jämställda än i fråga om andra gåvor.

De sakkunniga nämner vidare att den senare diskussionen i ämnet före­

trädesvis rört sig kring de benefika reversernas inverkan med avseende å in­

komst- och förmögenhetsbeskattningen och att förslag framlagts till författ­

ningsändringar med syfte att förekomma att sådana reverser utnyttjas till

vinnande av opåkallade skattelättnader vid den årliga beskattningen. Vissa

avgöranden av regeringsrätten, varigenom ränta å benefikt skuldebrev, vil­

ken utgått till person i givarens hushåll eller till annans undervisning eller

uppfostran, icke är avdragsgill vid inkomsttaxeringen, torde ha motverkat

tillkomsten under senare tid av benefika barnreverser. Alltjämt kvarstår

dock det förhållandet att, genom utfärdandet av benefika reverser, betydan­

de skattelättnader kan vinnas bl. a. i fråga om dödsbobeskattningen.

Arvsskattesakkunniga anför vidare.

Såsom tidigare nämnts ligger det i sakens natur och bestyrkes även av

verkställd statistisk undersökning att de gåvor, som ske för att överföra ka­

pital i skatteundandragande syfte, huvudsakligen utgöras av gåvor till bröst­

arvingar och därmed i arvsskattehänseende jämställda. Genom tillkomsten

av KvF med dess strängare beskattning av gåvor till sådana personer än

gåvor till andra tillskapades otvivelaktigt en viss spärr med avseende å ut­

färdandet av benefika barnreverser. Vid övergång till ett på AGF vilande

1-skattesystem i fråga om dödsbo- och gåvobeskattningen kommer denna

spärr att bortfalla. Den av arvsskattesakkunniga ovan föreslagna utvidg­

ningen från 4 år till 10 år av den generella tiden för sammanläggning enligt

AGF av arvslott med tidigare gåvor verkar på liknande sätt men det kan

ifrågasättas om den i nu aktuella hänseende får lika stark prohibitiv effekt

som KG-beskattningen. Om exempelvis en fader till ett sitt barn överlämnar

ett benefikt skuldebrev, som förfaller till betalning vid faderns död, uppnås

den åsyftade skattelättnaden med avseende å dödsbobeskattningen därest

fadern lever mer än 10 år från skuldebrevets överlämnande. Och avlider han

tidigare blir följden i fråga om dödsbobeskattningen endast att den skatt

kommer att utgå som skulle blivit fallet därest skuldebrevet ej utfärdats.

Härtill kommer — i vart fall då barnet är vuxet — de lättnader som vinnas

med avseende å den årliga beskattningen. Häremot får självfallet vägas

den nackdel från de skattskyldigas synpunkt som ligger i ränteförlusten ge­

nom att gåvan beskattas tidigare än som skulle skett, därest den i stället

ingått i barnets arvslott.

Arvsskattesakkunniga är — liksom 1945 års statsskatteberedning — av

den uppfattningen att det, såvitt gäller beskattningen enligt AGF', skulle va­

ra mindre lämpligt att en och samma utfästelse blir föremål för olika be­

handling i civilrättsligt och i skatterättsligt hänseende. De sakkunniga har

därför icke velat förorda någon författningsändring med sådant syfte.

En framkomlig väg att förhindra att benefika reverser utnyttjas för att

vinna opåkallad lättnad vid dödsbobeskattningen har arvsskattesakkunni­

ga i stället funnit vara att sammanläggning i princip skall, utan begräns­

ning till 10 år före dödsfallet, äga rum av arvslott med sådan tidigare gåva

som bestått i överlämnandet av benefik revers, i den mån gåvan icke full­

bordats före dödsfallet. Genom en sådan principiell lösning av det förelig­

Kungl. Maj:ts proposition nr U5 år 1958

Kungl. Maj.ts proposition nr 1A5 år 1958

73

gande problemet skulle den nuvarande från olika synpunkter önskvärda

likställigheten mellan gåvoutfästelses civilrättsliga och skatterättsliga be­

handling bibehållas samtidigt som några lättnader med avseende å beskatt­

ningen enligt AGF icke skulle kunna vinnas genom gåvor av benefika re­

verser till givarens arvingar. Snarare skulle viss skatteökning kunna sägas

uppkomma därigenom att gåvotagaren måste redan i samband med rever­

sens mottagande såsom gåvoskatt erlägga viss del av den arvsskatt som eljest

skolat utgå först vid givarens död.

Arvsskattesakkunniga framhåller slutligen, att den tilltänkta beskatt­

ningsregeln i fråga om benefika reverser icke synes kräva någon extra kon­

troll från beskattningsmyndigheternas sida. Då gåvogivaren avlider, skall

nämligen reversens oguldna kapitalbelopp och gåvotagarens namn anteck­

nas i bouppteckningen efter den avlidne.

Yttrandena

De sakkunnigas förslag om obegränsad sammanläggningstid i fråga om

benefika reverser har tillstyrkts eller lämnats utan erinran i praktiskt taget

samtliga yttranden.

Stockholms rådhusrätt finner sålunda förslaget ändamålsenligt och rätt­

vist.

Enligt länsstyrelsen i Jämtlands län synes förslaget trots den exceptionellt

långt gående fiskaliska innebörden väl värt att genomföras. Länsstyrelsen

anför dock att bestämmelsen i viss omfattning kan komma att bli illusorisk

och detta särskilt i fråga om gåvor som har en medvetet illojal karaktär.

Bestämmelsen torde nämligen såtillvida lämna utrymme för skatteflykt att

intet hindrar att genom benefikt skuldebrev utfäst gåva fullbordas efter

10-årsperiodens utgång men före givarens frånfälle, varigenom sammanlägg­

ning icke skulle komma till stånd.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför.

Länsstyrelsen är väl medveten om att benefika barnreverser åtminstone

tidigare i ej obetydlig omfattning använts i skatteflyktssyfte. Härmed torde

dock ej så ofta åsyftats att vinna lättnad i arvsbeskattningen, utan snarare

har avsikten varit att erhålla avdrag för räntor vid inkomsttaxeringen. Med

hänsyn till numera föreliggande avgörande i regeringsrätten, enligt vilket

ränta å sådan revers ej är avdragsgill då utbetalningen sker till person i

givarens hushåll, torde intresset av att utfärda benefika reverser avsevärt

nedgå. Länsstyrelsen ifrågasätter därför, varvid även kontrollsvårigheterna

beaktats, huruvida tillräcklig anledning föreligger för obegränsad samman­

läggningstid beträffande dessa reverser.

Sveriges advokatsamfund uttalar att någon principiell anledning att be­

handla gåvor bestående av benefika reverser på annat sätt än andra gåvor

icke föreligger. De giltiga benefika reverserna innebär alltid en ekonomisk

uppoffring för givaren. Att denna ekonomiska uppoffring även bör medföra

74

Kungl. Maj.ts proposition nr 145 år 1958

minskade skatter är ej mer än rimligt. Därest viss särbestämmelse anses

erforderlig, är en förlängning av sammanläggningstiden till tio år tillräck­

lig-

Även Sveriges köpmannaförbund och Skånes handelskammare avstyrker

förslaget.

Departementschefen

I likhet med arvsskattesakkunniga anser jag att enbart en utvidgning av

den generella sammanläggningstiden till tio år icke skulle få åsyftad verkan

när det gäller att förhindra att sådana gåvor, som består i överlämnande

av benefika reverser, utnyttjas för att erhålla opåkallade skattelättnader vid

dödsbobeskattningen. Särskilda bestämmelser är således erforderliga här­

vidlag. Dessa bör ges en så enkel utformning som möjligt med beaktande

av att tillgängliga kontrollmöjligheter tillvaratages. Såsom de sakkunniga

uttalat torde det därvid vara mindre lämpligt att reverserna behandlas olika

i skatterättsligt och civilrättsligt hänseende. Den av de sakkunniga förordade

obegränsade sammanläggningstiden i fråga om benefika reverser, som icke

infriats före dödsfallet, synes mig därför vara en ändamålsenlig lösning av

förevarande spörsmål. I och för sig kan det visserligen ifrågasättas huruvida

icke en obegränsad sammanläggningstid borde gälla även då sådan revers

inlösts kortare tid före dödsfallet. Då en dylik bestämmelse emellertid icke

skulle erbjuda tillräckliga kontrollmöjligheter, finner jag den av de sak­

kunniga föreslagna regeln vara att föredraga.

Jag tillstyrker således de sakkunnigas förslag i fråga om benefika reverser.

Skatteplikts gränsen vid gåvobeskattningen

Gällande rätt

Enligt 1914 års AGF, som ju innehöll våra första moderna gåvobeskatt-

ningsbestämmelser, förelåg skattefrihet för gåva vars värde icke översteg

3 000 kronor. Denna skattepliktsgräns överfördes oförändrad till 1941 års

AGF och har icke heller därefter ändrats. Däremot har den generella tiden

för sammanläggning av gåvor sinsemellan, som enligt 1914 års AGF ur­

sprungligen var två år — liksom tiden för sammanläggning av arvslott och

tidigare gåva — genom författningsändring år 1934 förlängts till fyra år,

vilken sistnämnda sammanläggningstid alltjämt är gällande.

Bottenbeloppet å 3 000 kronor har, som tidigare nämnts, karaktären av

gränsbelopp, icke grundavdrag.

Arvsskattesakkunniga

De sakkunniga erinrar till en början om sitt vid behandlingen av A-be­

skattningen gjorda uttalande, att anledning icke synes föreligga att om­

vandla de nuvarande gränsbeloppen i AGF till grundavdrag. Utgångspunkten

75

för de sakkunniga vid bestämmandet av det skattefria bottenbeloppet i fråga

om G-beskattningen har således varit, att detsamma alltjämt skall ha gräns­

belopps karaktär.

Vidare anser de sakkunniga att — i den mån förändringarna i penning­

värdet bör beaktas vid bestämmandet av bottenbeloppet — utgångspunkten

bör vara år 1941, icke år 1914. Emellertid synes en omräkning av gränsbe­

loppet med hänsyn till penningvärdesförändringarna icke böra ske utan att

jämväl beaktas tiden för sammanläggning av gåvor sinsemellan. Enligt 1914

års AGF var såsom nämnts denna tid ursprungligen två år men förlängdes

genom författningsändring år 1934 till nu gällande fyra år. Genomsnittligt

per år förelåg sålunda tidigare skattefrihet för gåvor upp till 1 500 kronors

värde, medan motsvarande skattefrihet efter 1934 års författningsändring är

begränsad till 750 kronor.

En omräkning enbart med hänsyn till levnadskostnadsindex av den sålun­

da föreliggande årliga skattefriheten för gåvor skulle enligt de sakkunniga

giva till resultat att skattepliktsgränsen för gåvor under ett år numera borde

vara 1 310 kronor om år 1941 tages till utgångspunkt. Med den av arvs-

skattesakkunniga tidigare föreslagna 10-åriga sammmanläggningstiden skul­

le detta, vid jämn fördelning av gåvorna på respektive år, innebära en skat-

tepliktsgräns vid gåvobeskattningen av drygt 13 000 kronor. Såsom arvsskat-

tesakkunniga redan framhållit vid behandlingen av bottenbeloppen i fråga

om arvslottsbeskattningen bör emellertid förändringarna i penningvärdet

icke i och för sig vara avgörande för bestämmandet av storleken utav de

blivande bottenbeloppen i AGF.

Såsom tidigare nämnts har arvsskattesakkunniga funnit att den av de

sakkunniga föreslagna förlängningen av den generella sammanläggningsti-

den enligt AGF från fyra till tio år skulle bli från tillämpnings- och kon­

trollsynpunkt mindre tillfredsställande, därest varje — om än ringa — gå­

va under en så jämförelsevis lång sammanläggningsperiod som tio år skulle

i princip tagas i beaktande. En lösning av detta problem har arvsskattesak-

kunniga därför ansett vara att anknyta skattskyldigheten för gåva till värdet

av samtliga av gåvotagaren under ett kalenderår från samme givare mottag­

na gåvor. Därmed skulle från sammanläggning enligt 10-årsregeln kunna

undantagas alla sådana mindre gåvor som icke föranlett skattskyldighet,

d. v. s. per kalenderår sammanlagt icke överstigit det skattefria gränsbelop­

pet.

Arvsskattesakkunniga anför vidare.

Enligt nu gällande bestämmelser kan en person giva annan gåvor till ett

sammanlagt värde av 3 000 kronor under loppet av fyra år utan att G-skatte-

skyldighet inträder för gåvotagaren. Genom en och samma gåva kan således

skattefritt överföras ett värde av 3 000 kronor, därest andra gåvor mellan

samma personer icke ägt rum inom de senast förflutna fyra åren. Ofta är ju

för övrigt en gåva av angiven storleksordning en »engångsföreteelse», var­

för sammanläggning med andra gåvor överhuvudtaget ej blir aktuell.

Vid övergång till den av arvsskattesakkunniga tilltänkta ordningen, att

skattepliktsgränsen vid G-beskattningen skall anknytas till värdet av de av

Kungl. Maj:ts proposition nr lå5 år 1958

76

gåvotagaren från samme givare under ett kalenderår mottagna gåvorna,

torde det visserligen icke kunna komma i fråga att sätta den årliga skatte-

friheten så högt som till 3 000 kronor. Med hänsyn till »engångsgåvorna»,

särskilt sådana som på grund av sin beskaffenhet icke kunna uppdelas i

flera gåvor under olika kalenderår, synes emellertid skattepliktsgränsen

icke böra sättas sa lagt att givandet av dylika i och för sig ofta mycke,t

befogade gåvor direkt försvåras. Redan med hänsyn härtill bör det icke

ifrågakomma att bestämma skattepliktsgränsen under det belopp, 1 310

kronor, vartill ett beaktande enbart av penningvärdesförändringen sedan år

1941 föranleder.

Vid övervägande av ovan anförda synpunkter ha arvsskattesakkunniga

funnit att skattepliktsgränsen lämpligen bör fastställas till 2 000 kronor.

Arvsskattesakkunniga föreslår följaktligen att den nu gällande skattefri­

heten för gåvor, vilkas värde under en 4-årsperiod icke överstigit 3 000 kro­

nor, ändras till att avse gåvor om sammanlagt högst 2 000 kronor under

ett kalenderår.

Kungl. Maj:ts proposition nr

745

år t958

Yttrandena

De sakkunnigas förslag rörande storleken av det skattefria bottenbelop­

pet vid gåvobeskattningen och beloppets anknytande till kalenderåret har

tillstyrkts eller lämnats utan erinran i praktiskt taget samtliga yttranden.

Länsstyrelsen i Södermanlands län anser det emellertid icke riktigt att

ställa gåvor upp till 2 000 kronor under ett och samma år helt utanför gåvo-

beskattning. Möjligheten att under en följd av år bortgiva 2 000 kronor om

året till barn skulle säkerligen inbjuda till förmögenhetsöverflyttningar i

skattereducerande syfte.

Vidare finner länsstyrelsen i Norrbottens län det mindre tillfredsställande

att enligt de sakkunnigas förslag 20 000 kronor kan bortges skattefritt om

de fördelas på tio årliga lika stora gåvor men icke om beloppet delas på

fem lika gåvor under en tioårsperiod. Länsstyrelsen vill därför, som tidi­

gare nämnts, förorda att nu gällande principer i förevarande hänseenden

bibehålies — dock att sammanläggningstiden förlänges till tio år — och att

gränsen för skattefrihet höjes med hänsyn till penningvärdesförändringar

och dylikt.

Såsom tidigare nämnts i samband med dödsbobeskattningen har ett antal

remissinstanser förordat att bottenbeloppen i AGF genomgående skall ut­

formas såsom grundavdrag.

Departementschefen

Jag delar arvsskattesakkunnigas uppfattning att bottenbeloppet vid gå­

vobeskattningen alltjämt bör vara utformat såsom gränsbelopp.

De sakkunnigas förslag angående bottenbeloppets anknytande till kalen­

deråret finner jag innebära så påtagliga fördelar i förhållande till nu gäl­

lande ordning att det bör genomföras. Med anledning av vad länsstyrelsen

i Norrbottens län i sitt yttrande anfört om att en större gåva kan bli skatte­

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1958

77

fri om den uppdelas på olika år vill jag endast erinra om att liknande situa­

tioner kan uppkomma också med nuvarande bestämmelser.

Även i fråga om bottenbeloppets storlek finner jag de sakkunnigas för­

slag väl avvägt.

Jag förordar således att bestämmelserna rörande skattepliktsgränsen vid

gåvobeskattningen utformas i enlighet med vad de sakkunniga föreslagit.

Gåva till annans undervisning eller uppfostran

Gällande rätt m. m.

Enligt 39 § b) AGF åtnjutes skattefrihet för vad någon erhållit såsom bi­

drag till undervisning eller uppfostran.

Den nu ifrågavarande skattefrihetsbestämmelsen förefanns även i 1914

års AGF — den hade för övrigt redan år 1911 influtit i 1908 års StplF —-

och överfördes oförändrad till 1941 års AGF.

Grunden för skattefriheten för bidrag till undervisning eller uppfostran

torde vara att det ändamål, som tillgodoses genom bidraget, kan sägas vara

av allmän natur och nära besläktat med det, som skattefriheten för under­

visningsverk och stipendiefonder avser att tjäna. Bestämmelsen om skatte­

frihet har icke försetts med någon direkt begränsning vare sig i fråga om

gåvotagarens ålder eller gåvobeloppets storlek. Ehuru någon gräns icke satts

med hänsyn till gåvans storlek, måste en sådan dock anses ligga i själva

ändamålsbestämningen, så att om gåvan överstiger det belopp, som kan be­

dömas erforderligt för ändamålet, skatt skall utgå för överskjutande belopp.

Skattefriheten för bidrag till annans undervisning eller uppfostran gäller

oavsett om bidragen utgår som engångsbelopp eller i form av periodiska un­

derstöd. Emellertid upptages i 39 § b) AGF jämväl en generell bestämmel­

se om skattefrihet för periodiskt understöd; grunden för skattefriheten är

bidragens karaktär av understöd till gåvotagare, som kan sägas vara i

behov därav. Befrielse från G-skatt för dylika understöd föreligger oavsett

om gåvogivaren äger i inkomstskattehänseende åtnjuta avdrag för under­

stödet eller icke. För fullständighetens skull må vidare nämnas, att befriel­

se från G-skatt även föreligger för sådan med periodiskt understöd »jäm­

förlig periodisk betalning, vilken enligt gällande författningar angående

skatt å inkomst skall inräknas i gåvotagarens skattepliktiga inkomst». — I

den mån bidrag till annans undervisning eller uppfostran utgår såsom pe­

riodiskt understöd föreligger alltså skattefrihet för bidraget jämväl enligt

nyss berörda stadgande om periodiskt understöd.

Frågan om skattefriheten för bidrag till annans undervisning eller upp­

fostran har behandlats av 1945 års statsskatteberedning i dess betänkande

angående bl. a. kvarlåtenskapsskatten (SOU 1946: 79) och 1944 års allmän­

na skattekommitté i dess betänkande del IV angående beskattningen av pe­

78

Kungl. Maj:ts proposition nr H5 år 1958

riodiskt understöd m. in. (SOU 1950:21). De förslag till begränsning av

skattefriheten, som därvid framlagts, har icke föranlett någon lagstiftnings­

åtgärd.

Statsskatteberedningen fann att det kunde ifrågasättas huruvida den ge­

nerella föreskriften om skattefrihet var sakligt riktig och om skattefrihet

verkligen var befogad i andra fall än då gåvotagaren genom gåvan bereddes

möjlighet till uppfostran eller utbildning, som han eljest icke skulle ha åt­

njutit. Efter övervägande av olika synpunkter på ämnet uttalade beredning­

en att behov förelåg av en överarbetning av gällande gåvobeskattningsbe-

stämmelser men att denna lämpligast borde verkställas i annat samman­

hang. En ledamot av beredningen ansåg emellertid att författningsändring

borde ske snarast möjligt och skattefriheten därvid begränsas till gåvor, där

omständigheterna var sådana att gåvotagaren genom bidraget kunde anses

ha tillförsäkrats en förmån som han eljest icke skulle ha åtnjutit.

En sådan författningsändring förordades även av 1944 års allmänna skat-

tekommitté. Gränsen mellan skattefrihet och skatteplikt för gåva av angivet

slag borde enligt kommittén dragas så att endast gåvor, som verkligen syf­

tade till att ge mottagaren möjlighet till undervisning och uppfostran, blev

skattefria. Kommittén anförde vidare.

Att fastställa vissa schablonmässiga regler för denna gränsdragning, an­

knytande exempelvis till beloppets storlek eller mottagarens ålder, låter sig

enligt kommitténs mening icke göra. En diskretionär prövning i det särskil­

da fallet är tvärtom både nödvändig och önskvärd. Vid en dylik prövning

blir det ofrånkomligt att taga hänsyn till om det utgivna beloppet såväl med

hänsyn till beloppets storlek, mottagarens ålder och ekonomiska förhållan­

den som de omständigheter under vilka utbetalningen sker, verkligen kan

antagas utgå för uppgivet ändamål. Om mottagaren har egen förmögenhet,

som kan anses täcka utgifterna för hans undervisning och uppfostran före­

ligger icke skäl för skattefrihet. Mera tveksamt kan måhända vara då mot­

tagaren icke har egen förmögenhet men föräldrarna äro i så god ekonomisk

ställning att barnet normalt kan räkna med att få sådan uppfostran och un­

dervisning, som gåvan avser att bekosta. Kommittén finner för sin del

vanskligt att i sistnämnda fall uppställa absolut hinder för skattefrihet, utan

anser sig böra inskränka sig till att rekommendera en särskilt noggrann

prövning i dylika fall. Det allmänt förekommande sättet att lämna barnet

en revers såsom gåva anser kommittén icke böra godtagas i nu förevarande

avseende. Enbart den omständigheten att gåvan gives i denna form utgör

enligt kommitténs mening anledning till att antaga, att syftet med gåvan

icke varit att bekosta mottagarens undervisning eller uppfostran.

Arvsska »osakkunniga

Efter en redogörelse för gällande lagstiftning och dess tillämpning samt

de tidigare förslagen att begränsa gåvoskattefriheten på förevarande om­

råde (bet. s. 111—116) anför arvsskattesakkunniga.

Det övervägande antalet gåvor av nu angivet slag torde ske till givarens

barn, ofta i direkt anslutning till barnets födelse eller under dess första

uppväxtår. Vid gåva på detta tidiga stadium av barnets liv har beskatt-

ningsmyndigheten små möjligheter att bedöma i vilken utsträckning gåvan

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1958

79

kommer att tagas i anspråk för angivet ändamål och tillämpningen av

skattefrihetsbestäinmelsen måste därför ske efter jämförelsevis schablon­

mässiga normer. Icke sällan lär det förekomma att gåvan — särskilt om den

utgjorts av en benefik revers eller av aktier i familjebolag — finnes i be­

håll hos mottagaren även sedan dennes uppfostran och utbildning är av­

slutad. I sådana fall torde nästan undantagslöst gåvan ha tillkommit en­

bart i syfte att vinna skattelättnader.

I likhet med 1945 års statsskatteberedning finner arvsskattesakkunniga

att det kan ifrågasättas, huruvida den generella föreskriften om skattefri­

het för bidrag till annans undervisning eller uppfostran är sakligt riktig

och om skattefrihet verkligen är befogad i andra fall än då gåvotagaren

genom gåvan beredes möjlighet till uppfostran eller utbildning som han

eljest icke skulle ha åtnjutit. Även i övrigt ansluter sig de sakkunniga till

de synpunkter statsskatteberedningen i detta hänseende anfört. I motsats

till beredningen har emellertid de sakkunniga funnit att en omarbetning

av skattefrihetsbestäinmelsen bör ske utan att genomförandet av annan

därmed sammanhängande lagstiftning avvaktas. En sådan omarbetning

synes lämpligen kunna ske i enlighet med de synpunkter 1944 års all­

männa skattekommitté anfört och på sätt kommittén föreslagit. Arvsskat­

tesakkunniga föreslår därför, att nu gällande generella gåvoskattefrihet

för bidrag till någons undervisning eller uppfostran ändras till att avse

»gåva, som utgör bidrag till gåvotagarens undervisning eller uppfostran,

då omständigheterna äro sådana, att gåvotagaren genom bidraget kan an­

ses hava tillförsäkrats en förmån, som han eljest icke skulle hava åtnjutit».

Den föreslagna tilläggsbestämmelsen anknyter enligt de sakkunniga själv­

fallet endast till stadgandet om skattefrihet för bidrag till annans under­

visning eller uppfostran. Det generella stadgandet om skattefrihet för perio­

diskt understöd beröres sålunda icke av tillägget.

De sakkunniga säger sig vara medvetna om, att med en regel av angi­

ven innebörd vissa svårbedömbara gränsfall kan uppkomma. Dessa svårig­

heter bör å andra sidan icke överdrivas. Det nu vanligast förekommande

fallet eller att föräldrar lämnar ett engångsbelopp till sitt minderåriga barn

för barnets undervisning eller uppfostran blir enligt de sakkunniga i regel

att bedöma som en skattepliktig gåva. Detsamma gäller en gåva från far-

eller morföräldrar till barnbarn, därest någondera av barnbarnets föräldrar

befinner sig i den ekonomiska ställningen, att barnbarnet måste antagas —

även utan gåvan — få den undervisning eller uppfostran, vartill gåvan upp­

ges skola användas. Om föräldrar däremot årligen lämnar sitt å annan ort

studerande barn kontanta bidrag till kostnaderna för barnets uppehälle

och studier, blir dessa bidrag i regel att bedöma såsom periodiskt under­

stöd och redan av denna grund fria från gåvoskatt.

Arvsskattesakkunnigas förslag är icke enhälligt. Ledamöterna Nilsson och

Olsson har i gemensam reservation (bet. s. 238—239) förordat att nu

gällande skattefrihet skall bibehållas. Reservanterna anser att någon ändring

i hittillsvarande bestämmelser icke är påkallad, i varje fall så länge frågan

80

om rätt till avdrag för periodiskt understöd till någons undervisning eller

uppfostran icke nått en positiv lösning. Vidare finner de att innebörden av

den föreslagna ändringen icke klart framgår av författningstexten, överhu­

vudtaget torde det enligt reservanterna icke kunna undvikas att förslaget

kommer att inbjuda till tolkningstvister.

Yttrandena

De sakkunnigas förslag har tillstyrkts eller lämnats utan erinran i fler­

talet yttranden.

Sålunda anför länsstyrelsen i Kronobergs län.

Länsstyrelsen finner att den föreslagna ändringen i bestämmelsen angå­

ende beskattning av gåvor såsom bidrag till annans undervisning eller upp­

fostran skapar bättre förhållanden än den nu gällande. Det kan sålunda

icke anses vara riktigt, att föräldrar såsom nu är fallet skattefritt ha möj­

lighet att överföra gåvor utan att någon kontroll finnes av att gåvorna an­

vändas för det uppgivna ändamålet. Gällande bestämmelser och praxis in­

bjuder onekligen till missbruk. I flera fall av dessa gåvor kan förmodas

att fråga varit om ren förmögenhetsöverflyttning. Den av de sakkunniga

föreslagna bestämmelsen avsedd att förhindra skatteflykt vid hithörande

slag av gåvor får därför anses önskvärd, även om dess formulering säker­

ligen kommer att medföra stora tolkningssvårigheter för beskattningsmyn-

digheterna.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser att författningsändringen helt sä­

kert kommer att verka återhållande på tendensen att genom gåvor över­

flytta kapital och länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län — som säger sig

ha förmärkt en tendens till missbruk av gåvoskattefriheten —- finner det

välmotiverat att införa restriktiva bestämmelser. Dessa båda liksom flera

andra länsstyrelser, som i princip anslutit sig till förslaget, uttalar dock att

den föreslagna bestämmelsen kan ge anledning till tolkningssvårigheter och

ojämnheter vid tillämpningen. Det framhålles därvid såsom önskvärt att

den föreslagna författningstexten förtydligas eller att vägledande anvis­

ningar och exempel lämnas i propositionen. Länsstyrelsen i Värmlands län

omtalar att exempelvis gåvor av fastigheter såsom bidrag till annans un­

dervisning eller uppfostran blivit ofta förekommande inom länet men att

länsstyrelsen i de flesta fallen icke ansett sig böra medgiva skattebefrielse

vare sig helt eller delvis.

De sakkunnigas förslag har emellertid avstyrkts i en del yttranden. Råd­

husrätten i Malmö, Föreningarna Sveriges häradshövdingar och Sveriges

stadsdomare, Sveriges akademikers centralorganisation, näringslivets skatte-

delegation och Skånes handelskammare har därvid anslutit sig till den mo­

tivering reservanterna inom arvsskattesakkunniga framfört.

Även i övriga avstyrkande yttranden har huvudsakligen åberopats de

tolkningssvårigheter som anses bli följden vid ett genomförande av försla­

get. Sålunda anför Svenska livförsäkringsbolags förening — som också för­

klarat sig instämma i reservationen — bl. a. följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1958

81

Man kan vid gåva av här avsett slag till minderårigt barn, särskilt om

barnet är nyfött eller endast några år gammalt och om det icke har egen

förmögenhet, i regel över huvud taget icke bedöma, huruvida gåvan inne­

bär en förmån som barnet eljest icke skulle ha åtnjutit eller ej. Det kan

nämligen väl tänkas, att föräldrarna vid tidpunkten för gåvans bortgivande

äro i en sådan ekonomisk ställning, att de, oavsett gåvan, skulle kunna be­

kosta barnets undervisning och uppfostran — i vilket fall alltså gåvan icke

medför någon förmån för barnet som det annars icke skulle åtnjutit —

men att föräldrarnas ekonomiska situation senare försämras, så att de

icke ha råd att bekosta exempelvis högre studier för barnet. I den senare

situationen innebär gåvan en förmån, som barnet annars skulle gått miste

om. Vid tidpunkten för bortgivandet vet man icke — särskilt när det gäl­

ler rörelseidkare, jordbrukare och fria företagare över huvud taget •— hur

deras ekonomiska situation kommer att te sig vid den tid, då barnet skall

bekostas utbildning, och det måste därför vara principiellt felaktigt att,

som de sakkunniga synas göra, a priori förutsätta att gåvan innebär en

förmån som barnet skulle få under alla förhållanden. Just denna osäkerhet

om de framtida möjligheterna att bekosta barnens utbildning har föranlett

åtskilliga föräldrar att genom gåva av engångsbetald försäkring, som utfal­

ler i rater från viss barnets ålder, säkerställa möjligheten att giva barnet en

god utbildning. En sådan gåva synes vara lovvärd och innebär samtidigt

ett samhällsnyttigt sparande, som bör underlättas.

Liknande synpunkter har framförts även av länsstyrelsen i Jönköpings

län, Sveriges lantbruksförbund och Sveriges advokatsamfund. Advokatsam­

fundet uttalar vidare, att det teoretiska underlaget för den föreslagna änd­

ringen är mycket svagt, och anför härutinnan följande.

Den tankegång som ligger bakom förslaget är, att om någon är lagligen

skyldig att bekosta annans undervisning eller uppfostran, så utgör den

lämnade gåvan närmast en gåva till den underhållsskyldige. Man bygger

på en uppfattning att underhållsskyldigheten är något primärt och att varje

handling, som medför en lindring eller ett bortfall av underhållsskyldig­

heten, innefattar en gåva gentemot den underhållsskyldige. Emellertid är

underhållsskyldigheten sekundär i så måtto att den alltid är beroende av

att den som kan göra anspråk på underhåll ej har egna tillgångar. Den

underhållsskyldighet som åvilar föräldrar gentemot deras barn är princi­

piellt ej av annan natur än den som åvilar det allmänna gentemot behö­

vande, då ej annan underhållsskyldig finnes. Tillförande av tillgångar till

den behövande kan icke i någotdera fallet anses innefatta en gåva gentemot

den underhållsskyldige, även om denne faktiskt har en fördel härav.

Svenska livförsäkringsbolags förening framhåller — liksom också Sveriges

köpmannaförbund — att gåvoskattefriheten redan begränsats i rättspraxis.

Föreningen anför i anslutning härtill följande.

Då gåvorna genom skattepraxis äro begränsade, torde någon större stats-

finansiell olägenhet icke föreligga att bibehålla nuvarande bestämmelser,

eller i vart fall att endast införa den ändringen, att skattefrihet icke skall

föreligga därest barnet har egen förmögenhet, tillräcklig alt säkerställa dess

uppfostran och utbildning. Dessutom gäller det ju här i regel en gåva från

föräldrar till barn, alltså till det parentel, som de sakkunniga i övrigt velat

gynna.

G

Iiihany

till

riksdagens

protokoll

1958

.

1

samt

.

Nr

14

.5

Kungl. Maj.ts proposition nr 1i5 år 1958

82

Kungi. Maj.ts proposition nr 145 år 1958

Departementschefen

Arvsskattesakkunniga har föreslagit att nu gällande gåvoskattefrihet för

bidrag till annans undervisning eller uppfostran skall begränsas till så­

dana fall, då gåvotagaren genom bidraget kan anses ha tillförsäkrats en

förmån som han eljest icke skulle ha åtnjutit.

Förslaget har avstyrkts av två reservanter inom de sakkunniga samt i någ­

ra remissyttranden. Därvid har i huvudsak gjorts gällande dels att någon

ändring av nuvarande bestämmelse ej borde ske, så länge frågan om av

dragsrätt vid inkomsttaxeringen för periodiskt understöd för angivet än­

damål icke slutligt lösts, och dels att ett genomförande av förslaget skulle

medföra betydande tillämpningssvårigheter. I sistnämnda hänseende har

även framhållits som önskvärt att vid en begränsning av nu gällande skat­

tefrihet författningstexten måtte få en tydligare utformning än enligt de

sakkunnigas förslag eller att i vart fall vägledande anvisningar och exem­

pel måtte lämnas.

Jag vill till en början uttala att frågan om avdragsrätt vid inkomsttaxe­

ringen för periodiskt understöd till annans undervisning eller uppfostran

enligt min mening icke har ett sådant samband med spörsmålet om even­

tuell begränsning av gåvoskattefriheten för bidrag till dylika ändamål att

ett ställningstagande i det sistnämnda spörsmålet icke skulle kunna ske nu.

Såsom framgår redan av vad de sakkunniga anfört gäller detta spörsmål

icke om det angivna ändamålet skall få utgöra grund för skattefrihet, utan

hur bestämmelserna om skattefrihet lämpligen skall utformas för att de

ej skall gå utöver sitt syfte.

Uppenbart är att nu ifrågavarande skattefrihet kan utnyttjas för att verk­

ställa kapitalöverflyttningar i skatteundandragande syfte. Den begränsning

av skattefriheten, som genomförts i praxis, har väsentligen tagit sikte på att

förhindra att gåvornas storlek överstiger vad som kan antagas åtgå för det

angivna ändamålet. Bortsett från det fall att gåvotagaren har egna tillgång­

ar, torde praxis endast i förhållandevis ringa utsträckning beakta frågan

huruvida gåvotagaren kan -— gåvan förutan -—- antagas komma i åtnju­

tande av den undervisning eller uppfostran som gåvan uppges skola till­

godose.

I likhet med arvsskattesakkunniga anser jag att en ändring bör ske av

förevarande skattefrihetsbestämmelse. Bestämmelsen bör utformas så att

den i görlig mån förhindrar att gåvor kan ges under sken av att tjäna an­

nans undervisning eller uppfostran och därmed bli skattefria för att sedan

icke tagas i anspråk för det uppgivna syftet. De sakkunnigas förslag har

utformats med denna målsättning.

De sakkunniga har sagt sig vara medvetna om, att med en regel av an­

given innebörd vissa svårbedömbara gränsfall kan uppkomma. Å andra

sidan bör, såsom de sakkunniga också framhållit, dessa svårigheter icke

överdrivas. Det nu vanligast förekommande fallet eller att föräldrar lämnar

ett engångsbelopp till sitt minderåriga barn för barnets undervisning eller

83

uppfostran blir enligt de sakkunniga i regel att bedöma som en skatteplik­

tig gåva. Detsamma gäller en gåva från far- eller morföräldrar till barn­

barn, därest någondera av barnbarnets föräldrar befinner sig i den eko­

nomiska ställningen, att barnbarnet måste antagas — även utan gåvan —

få den undervisning eller uppfostran, vartill gåvan uppges skola användas.

Jag delar den uppfattning som de sakkunniga sålunda framfört rörande

tillämpningen av den föreslagna bestämmelsen. Innebörden av bestämmel­

sen får nämligen främst anses vara att gåvotagarens föräldrars ekonomiska

ställning införes som ett moment vid bedömandet av om skattefrihet före­

ligger. Flertalet av de gåvor, varom nu är fråga, torde ges till barn, vars

föräldrar är ekonomiskt välsituerade, antingen av föräldrarna själva eller

av andra nära anförvanter. Redan med hänsyn härtill kan antalet av de

gåvor, där skattefrihet överhuvudtaget kan ifrågakomma, väntas betydligt

nedgå efter ett genomförande av den föreslagna bestämmelsen. Bestäm­

melsen synes sålunda vara ägnad att minska och icke öka tillämpningssvå--

righeterna.

I vissa remissyttranden har gjorts gällande att — när gåva av här avsett-

slag sker till barn under dess första levnadsår — det överhuvudtaget är

svårt att bedöma huruvida gåvan innebär en förmån som barnet eljest skulle-

ha åtnjutit eller ej. Även om föräldrarnas ekonomiska ställning är god vid

tiden för gåvans givande, kan nämligen deras ekonomi senare försämras

så att de icke får råd att bekosta exempelvis högre studier för barnet. Med.

anledning härav vill jag framhålla att frågan, huruvida en gåva är skatte­

pliktig eller ej, självfallet måste bedömas med hänsyn till de förhållanden-

som föreligger då gåvan äger rum. Framtida förhållanden, om vars inträde

man icke kan uttala sig med någon större grad av sannolikhet, kan därför

icke tillmätas betydelse i förevarande hänseende.

Vad i övrigt förekommit vid remissbehandlingen av arvsskattesakkunni-

gas nu ifrågavarande förslag har icke heller givit mig anledning till annat

ställningstagande än det, vartill de sakkunniga kommit. Jag förordar så­

ledes de sakkunnigas förslag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1958

VII. Försäkringsbeskattningen

Grunddragen av gällande rätt

Försäkringar och försäkringsförvärv är i viss utsträckning föremål för

dödsbo- och gåvobeskattning enligt AGF och KvF. De försäkringar, varom i

förevarande sammanhang är fråga, utgörcs av livförsäkringar samt olycks­

falls- och sjukförsäkringar. Livförsäkringar kan i beskattningshänseende

indelas i kapitalförsäkringar, pensionsförsäkringar och andra livränteför-

säkringar än pensionsförsäkringar. Pensionsförsäkringar kan vara tjänste-

pensionsförsäkringar eller andra pensionsförsäkringar.

För dödsbo- och gåvobeskattningcn är av avgörande betydelse huruvida

84

en försäkring är förenad med förmånstagareförordnande, d. v. s. förord­

nande av försäkringstagaren att försäkringsbeloppet skall tillfalla viss per­

son (vissa personer). Försäkringar utan förmånstagareförordnande behand­

las såsom annan försäkringstagarens egendom. Avlider försäkringstagaren

ingår således försäkringsbeloppet eller — om försäkringen icke utfaller vid

dödsfallet —- försäkringens värde i den avlidnes kvarlåtenskap och beskat­

tas i vanlig ordning genom A-skatt och K-skatt. Några särskilda skattefria

grundavdrag gäller icke vid sådana försäkringsförvärv, vilket däremot i all­

mänhet är fallet vid försäkringar med förmånstagareförordnande.

Även förvärv på grund av försäkringar med förmånstagareförordnande

är i princip skattepliktiga enligt såväl AGF som KvF. Förvärven beskattas i

vissa fall såsom arv (kvarlåtenskap) och i andra fall såsom gåva. Skatte­

plikten är emellertid i väsentliga avseenden begränsad. Enligt AGF är så­

lunda pensionsförsäkringar helt skattefria. Vid förvärv på grund av andra

livförsäkringar eller olycksfalls- och sjukförsäkringar gäller i regel vissa

skattefria grundavdrag. Enligt KvF är alla livförsäkringar utom tjänstepen-

sionsförsäkringar skattepliktiga; olycksfalls- och sjukförsäkringar är där­

emot helt skattefria. I fråga om de skattepliktiga försäkringarna — skatte­

plikten är enligt KvF anknuten till summan av erlagda premier — gäller

vissa skattefria grundavdrag. Härjämte föreligger vissa undantag från den

principiella skatteplikten med hänsyn till försäkringens ålder eller försäk­

ringsavtalets innehåll.

En närmare redogörelse för gällande bestämmelser rörande försäkrings-

beskattningen enligt AGF och KvF återfinns i arvsskattesakkunnigas be­

tänkande s. 118—123.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1958

Allmänna synpunkter

Arvsskattesakkunniga

Arvsskattesakkunniga erinrar till en början om sitt tidigare uttalande att

en allmän översyn av AGF är motiverad och att detta särskilt gäller försäk-

ringsbeskattningen, där behovet av en översyn bl. a. understrukits av be­

villningsutskottet vid flera tillfällen. I avvaktan på en blivande sådan över­

syn bör ändringarna i fråga om försäkringsbeskattningen — liksom när det

gäller dödsbo- och gåvobeskattningen i övrigt — enligt de sakkunnigas me­

ning begränsas i huvudsak till vad som direkt föranledes av eller eljest

sammanhänger med övergången till ett 1-skattesystem med ren A-beskatt­

ning.

övergången till en ren A-beskattning innebär vidare att försäkringsbe­

skattningen kommer att regleras enbart av AGF. Den bör därför enligt de

sakkunniga i möjligaste mån anpassas efter AGF:s beskattningsprinciper.

I den mån skatteplikt föreligger enligt KvF men icke enligt AGF, måste emel­

lertid tillses att skatteflyktsspärrarna icke minskas vid övergång till ett

1-skattesystem.

85

Med dessa utgångspunkter har de sakkunniga i huvudsak begränsat sig

till att föreslå höjningar av de skattefria grundavdragen vid de nu skatte­

pliktiga försäkringsförvärven enligt AGF samt införande i AGF av skatte­

plikt för pensionsförsäkringar såsom en motsvarighet till den nuvarande

skatteplikten för sådana försäkringar enligt KvF. De sakkunniga har vi­

dare framlagt vissa förslag främst syftande till förenkling och förtydligande

av beskattningsbestämmelserna. Härutöver har de sakkunniga till närmare

behandling upptagit två inom försäkringsbeskattningen aktuella problem,

nämligen om förmånstagareförordnandet såsom förutsättning för skattefri­

het samt om beskattningen av försäkring vid försäkringstagarens makes

död. 1 dessa frågor har de sakkunniga emellertid icke ansett sig böra fram­

lägga några förslag till författningsändringar i avbidan på en översyn av

AGF och slutförandet av annat nu pågående lagstiftningsarbete (se bet. s.

125—127 och 141—147).

De sakkunnigas förslag i fråga om försäkringsbeskattningen är enhäl­

ligt utom såvitt angår införandet av skatteplikt i AGF för pensionsförsäk­

ringar. På denna punkt har ledamöterna Nilsson och Olsson i avgiven r e-

servation (bet. s. 236—238) föreslagit bibehållande av den nuvarande

skattefriheten enligt AGF.

Den av de sakkunniga anlitade försäkringstekniske experten försäkrings-

direktören Lhrsson har i särskilt yttrande (bet. s. 241—246) fram­

fört vissa synpunkter på utformningen av försäkringsbeskattningen i olika

avseenden.

Yttrandena

Arvsskattesakkunnigas förslag i fråga om försäkringsbeskattningens ut­

formning har — med undantag för frågan om pensionsförsäkringarnas be­

skattning — särskilt berörts endast i ett fåtal yttranden.

Av mera allmänna uttalanden kan nämnas, att statskontoret funnit för­

slagen välbetänkta och icke heller ansett sig böra rikta erinran mot de sak­

kunnigas synpunkter i nu ifrågavarande delar. Landsorganisationen vill i

likhet med de sakkunniga understryka behovet av kraftiga åtgärder gente­

mot möjligheterna till skatteflykt och säger sig kunna i huvudsak tillstyrka

förslagen. Näringslivets skattedelegation och Skånes handelskammare anslu­

ter sig däremot till de kritiska synpunkter på förevarande frågor som fram­

förts i ledamöterna Nilssons och Olssons reservation och i försäkringsdirek-

tören Larssons särskilda yttrande.

överståthållarämbetet instämmer i arvsskattesakkunnigas förslag att

några mera genomgripande förändringar icke bör ske beträffande försäk­

ringsbeskattningen förrän pågående lagstiftningsarbete rörande makars

egendomsförhållanden m. m. slutförts. Behovet av en översyn av försäk­

ringsbeskattningen i AGF understrykes också i flera yttranden, bl. a. av

[örsäkringsinspektionen. Då inspektionen tagit ställning till vad de sakkun­

Kungl. Maj.ts proposition nr 1A5 år 1958

86

Kungl. Maj:ts proposition nr Iko år 1958

niga föreslagit, har inspektionen utgått från att de nu föreslagna reglerna

är provisoriska. Inspektionen förutsätter att den ordning, som i detta sam­

manhang genomföres, icke blir prejudicerande utan att en förutsättnings­

lös, allsidig utredning senare kommer till stånd. Samtidigt vill inspektionen

understryka angelägenheten av att den allmänna översynen av AGF göres

omedelbart då förutsättningarna därför föreligger.

Svenska livförsäkringsbolags förening anlägger i sitt yttrande bl. a. vissa

synpunkter på principerna för beskattning av försäkring. Skatte­

lagstiftningen bör sålunda å ena sidan om möjligt hindra utnyttjandet av

försäkringar till erhållande av obehöriga skatteförmåner men å andra sidan

icke motverka tillkomsten och utbredningen av i och för sig lämpliga för­

säkringsformer. Föreningen fortsätter.

Även om lagstiftningen icke har sådan ogynnsam verkan, kommer emel­

lertid den olika beskattningen av olika typer av försäkringar alltid att

medföra att de skattskyldiga i sina ekonomiska dispositioner anpassa sig

till skattereglerna. Om de därvid av flera tänkbara alternativ välja det som

föranleder den minsta skatten, kan detta i regel icke betecknas såsom skatte­

flykt. När det gäller försäkring blir resultatet av ett sådant val, att försäk­

ringstagarens nettokostnad för sitt och familjens skydd blir minskad eller,

annorlunda uttryckt, att för en viss ekonomisk insats detta skydd blir

större. Eftersom det är försäkringsbolagens uppgift och strävan att till­

handahålla bästa möjliga försäkringsskydd till minsta möjliga kostnad är

det följdriktigt, att bolagen i sin anskaffning och kundtjänst upplysa kun­

derna om skattereglerna och deras verkningar och även hjälpa dem vid va­

let av försäkringsform, utformande av förmånstagareförordnanden och dy­

likt. Att därvid kundens intresse att erhålla största möjliga utbyte av sina

ekonomiska uppoffringar beaktas måste anses legitimt. Emellertid bör på

skattelagstiftningen ställas det kravet, att den icke i onödan tvingar bola­

gen till ett kostsamt kundtjänstarbete för att tillvarataga försäkringstagar­

nas berättigade intressen. Det ligger i sakens natur, att allmänhetens an­

språk på försäkringsbolagens rådgivning i ekonomiska angelägenheter växa

i samma mån som skattetrycket ökas.

I några yttranden uttalas att arvsskattesakkunnigas förslag kommer att

innebära skatteskärpningar i förhållande till vad nu gäller på för-

säkringsbeskattningens område.

Försäkringsinspektionen framhåller att den omständigheten, att kapital-

försäkringar för närvarande i mycket stor utsträckning är fria från K-

skatt trots att försäkringsbeloppet väsentligt överstiger den generella skat-

tepliktsgränsen i KvF, medför att den av de sakkunniga föreslagna A-be-

skattningen i vissa fall kommer att medföra en kraftig ökning av beskatt­

ningen av kapitalförsäkringar. I andra fall ger däremot det nya systemet

lägre skatt än förut. Det torde emellertid vara svårt att undvika sådana kon­

sekvenser, när man sammansmälter två olika skattesystem. Försäkrings­

inspektionen förutsätter, att vid den kommande allmänna översynen av

AGF frågan om försäkringsbeskattningen kommer att omprövas under hän­

synstagande till försäkringarnas betydelse för tryggande av familjeförsörj-

ningen. Vad inspektionen anfört rörande kapitalförsäkringar gäller också

88

i A-skattehänseende bli i princip jämställt med sparande i andra tillgångar.

Det förvärv, som förmånstagare därutöver kan göra på grund av kapitalför­

säkring motsvarar försäkringens risksumma. Storleken av denna är helt be­

roende av den slumpmässiga omständigheten när dödsfall inträffar. Sist­

nämnda förvärv grundar sig således på tillskott från övriga medlemmar i

försäkringskollektivet och kan sägas endast till en förhållandevis obetydlig

del härröra från försäkringstagarens egen premieinsats. I det övervägande

antalet fall fyller försäkringen den uppgiften att giva efterlevande familje­

medlemmar ekonomiskt stöd vid försörj arens bortgång. Risksumman är

härvid så gott som undantagslöst avsevärt mindre än kapitalvärdet av den

försörjning som familjen skulle ha erhållit, om försörjaren fått leva. Vid

sådant förhållande kan risksummans utbetalning icke anses innebära något

tillskott i förmånstagarnas skattekraft. Även på denna grund bör alltså

A-skattefrihet för risksumman föreligga.

Därest övergången till ett 1-skattesystem anses böra medföra en höjning

av A-skatten såsom kompensation för K-skatten — vilket föreningen av­

styrkt — vill föreningen anvisa en metod för undvikande av skärpt beskatt­

ning av kapitalförsäkringar samt olycksfalls- och sjukförsäkringar. För­

eningen anför härom bl. a. följande.

Den omotiverade skärpningen av skattebelastningen på kapital- samt

olycksfalls- och sjukförsäkringar, vilken i vissa lägen blir en följd av de

sakkunnigas förslag, skulle kunna förebyggas, om förmånstagareförvärven

erhålla samma särställning som de sakkunniga föreslå i fråga om fideikom­

miss, d. v. s. att A-skatten för försäkringar beräknas efter den hittillsva­

rande skattetariffen i 28 § AGF. När förmånstagaren samtidigt erhåller

arvs- eller testamentslott efter den avlidne skulle, med användande av den

sammanläggningsregel de sakkunniga föreslår i 19 § 1 mom. första stycket,

progressiviteten i beskattningen kunna upprätthållas därigenom att för­

säkringsbeloppet sammanlägges med arvslotten (testamentslotten) och be­

skattas som om det legat på toppen av det sammanlagda förvärvet. För arvs­

lotten (testamentslotten) skulle A-skatt beräknas enligt förslaget utan att

sammanläggning sker med förmånstagareförvärvet. Det torde icke möta nå­

got tekniskt hinder för tillämpningen av en sådan beskattningsmetod, efter­

som förmånstagareförvärv icke inräknas i bobehållningen utan redovisas

särskilt inom linjen i bouppteckningen.

Föreningen finner att en sådan avvägning av skatten som föreningen nu

föreslagit ger i stort sett samma skatteresultat som enligt gällande KvF och

AGF.

Skattedelegationen, som tagit del av det av Svenska livförsäkringsbolags

förening avgivna yttrandet, säger sig instämma i den däri framförda kri­

tiken samt biträda de yrkanden som framställts i yttrandet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1958

Departementschefe n

Att på ett tillfredsställande sätt utforma dödsbo- och gåvobeskattningen

av försäkringsförvärv är förenat med betydande svårigheter. Det gäller näm­

ligen å ena sidan att taga i anspråk det tillskott i skattekraft, som ett försäk­

ringsförvärv innebär för mottagaren, och förhindra att försäkringar utnytt­

89

jas för vinnande av opåkallade skattelättnader samt å andra sidan att icke

motverka de lovvärda syften, främst tryggandet av familjeförsörjningen, som

livförsäkringsväsendet avser att tillgodose. Mångfalden av försäkringsformer

och de i flera avseenden invecklade civilrättsliga reglerna på området är

otvivelaktigt ägnade att öka de sålunda föreliggande svårigheterna.

Det har i olika sammanhang gjorts gällande att inadvertenser föreligger i

fråga om försäkringsbeskattningens nuvarande utformning och att hithö­

rande bestämmelser är i behov av översyn. Härtill torde icke minst ha bi­

dragit den olikhet i beskattningsprinciper som på området föreligger mellan

AGF och KvF och som delvis är en följd av beskattningsformernas skilda

konstruktioner. Givet är att vid en övergång till ett 1-skattesystem vissa av

dessa inadvertenser kommer att försvinna. Det synes emellertid icke möj­

ligt att i samband med en övergång åstadkomma en i alla avseenden till­

fredsställande utformning av försäkringsbeskattningen, utan denna måste i

viss utsträckning få en provisorisk karaktär.

I likhet med arvsskattesakkunniga anser jag att, när det gäller att utforma

försäkringsbeskattningen vid övergång till ett 1-skattesystem med ren A-be-

skattning, de nuvarande bestämmelserna i AGF bör tagas till utgångspunkt.

Detta innebär att beskattningen helt anknytes till försäkringsförvärvets stor­

lek och icke, såsom nu är fallet enligt KvF, till premiesumman. Erforderlig

skattefrihet tillgodoses i huvudsak genom grundavdrag. I den mån förvär­

vet överstiger grundavdraget, bör det beskattas i vanlig ordning enligt skat­

teskalorna i AGF.

Arvsskattesakkunniga har ansett att ändringar av AGF:s bestämmelser

rörande försäkringsbeskattningen icke nu bör företagas i vidare mån än

som sammanhänger med övergången till ett 1-skattesystem.

Jag kan i princip ansluta mig till de sakkunnigas uppfattning. Särskilt när

det gäller försäkringsbeskattningen kan en översyn av bestämmelserna i

AGF bli av förhållandevis genomgripande natur. Det synes därför i och för

sig angeläget att i görlig mån undvika att nu vidtaga ändringar i bestäm­

melserna.

Det sagda gäller även de av arvsskattesakkunniga särskilt behandlade frå­

gorna om förmånstagareförordnande såsom förutsättning för skattefrihet

samt om beskattningen av försäkringar vid försäkringstagarens makes död.

Arvsskattesakkunniga har efter ingående överväganden icke ansett sig böra

framlägga förslag på området utan har hänvisat till att dessa frågor lämp­

ligen bör lösas vid en kommande allmän översyn av AGF. Denna ståndpunkt

har i allmänhet lämnats utan erinran vid remissbehandlingen, ehuru vissa

uttalanden, främst från försäkringshåll, gjorts till förmån för omedelbara för­

fattningsändringar. För egen del biträder jag de sakkunnigas ståndpunkt.

Jag får erinra om att det här rör sig om frågor av företrädesvis teknisk

natur, som icke äger direkt samband med övergången till ett 1-skattesystem.

I några remissyttranden har gjorts gällande att ett genomförande av de

sakkunnigas förslag kan komma att medföra skatteskärpningar på försäk-

Kungl. Maj:ls proposition nr H5 år 1958

90

ringsbeskattningens område, främst i fråga om kapitalförsäkringar. Att så

kan bli fallet, särskilt vid mycket stora kapitalförsäkringar, torde i och för

sig vara riktigt. Den här förordade omläggningen av dödsbobeskattningen

från det nuvarande 2-skattesystemet med dess sinsemellan olikartade be-

skattningsformer till ett 1-skattesystem har emellertid till främsta ändamål

att få till stånd en omfördelning av skattebördan, som bättre överensstäm­

mer med vad man allmänt uppfattar som rättvist och önskvärt. En sådan

omläggning måste enligt sakens natur även leda till höjd beskattning i fall

som är speciellt gynnade till följd av K-skattens tekniska konstruktion. Det­

ta är i särskilt hög grad fallet med de stora kapitalförsäkringarna.

Beträffande kapitalförsäkringar är sålunda att märka att, medan beskatt­

ningen enligt AGF främst anknyter till vederbörande förmånstagares skatte-

förmåga, är beskattningen enligt KvF i första hand utformad för att för­

hindra att arvlåtaren kortare tid före dödsfallet genom försäkringar upp­

delar sin förmögenhet och därmed åstadkommer att K-skatten blir lägre.

Detta har medfört att kapitalförsäkringar i större utsträckning är fria från

kvarlåtenskapsskatt än från arvsskatt; efter 10 år bortfaller skatteplikten

enligt KvF. Det bör även erinras om att försäkringar vid kvarlåtenskapsbe-

skattningen behandlas förmånligare än annan efterlämnad egendom, bl. a.

genom att skatteplikten är anknuten till premiesumman. Att exempelvis en

större kapitalförsäkring, som är mera än 10 år gammal, endast träffas av

den nuvarande arvsskatten är sålunda att se som en följd av K-skattens

tekniska konstruktion och icke som ett resultat av de socialt betonade över­

väganden som i andra hänseenden lett till att försäkringsförvärv intar eu

gynnad ställning i beskattningen.

Vid övergång till ett 1-skattesystem bör som tidigare nämnts även försäk-

ringsbeskattningen utformas enligt arvsskattens principer och alltså ankny­

tas till försäkringsförvärvets storlek. Den gynnade ställning, som försäk-

ringsbeskattningen enligt KvF intagit, kan således icke helt upprätthållas.

De olägenheter härav, som i vissa fall kan uppkomma för den enskilde, får

självfallet vägas mot de fördelar som övergången till ett såsom helhet ända-

målsenligare beskattningssystem innebär. Jag finner därför icke skäl före­

ligga att — såsom Svenska livförsäkringsbolags förening förordat — införa

någon specialbestämmelse för skatteberäkningen vid förmånstagareförvärv.

Föreningen har vidare ifrågasatt huruvida icke, i stället för försäkrings­

beloppet, försäkringens värde omedelbart före dödsfallet — återköpsvärdet

— borde läggas till grund vid beskattningen. Med anledning härav vill jag ut­

tala att en sådan beräkningsgrund enligt min mening skulle innefatta ett

klart avsteg från AGF:s beskattningsprinciper. Av det tidigare anförda

framgår att jag icke ansett mig kunna i detta sammanhang överväga änd­

ringar av sådan art.

Kungl. Maj. ts proposition nr Hd dr 1958

Kungl. Maj:ts proposition nr Hö år 1958

91

Beskattningen av pensionsförsäkringar

Gällande rätt

Såsom tidigare nämnts är förmånstagareförvärv på grund av pensionsför­

säkring fritt från beskattning enligt AGF men i princip skattepliktigt en­

ligt KvF.

Skatteplikten enligt KvF gäller dock icke tjänstepensionsförsäkringar.

Vidare undantages från beskattning dels försäkring, för vilken de erlagda

premierna sammanlagt icke överstiger 80 000 kronor, och dels försäkring,

som är äldre än tio år eller —• om försäkringen i beskattningshänseende

skall anses såsom gåva •— som har en avtalad premiebetalningstid på minst

tio år och en relativt jämn premiestorlek.

Föreligger skatteplikt enligt vad nu sagts behandlas vad som av premie­

summan överstiger 80 000 kronor såsom kvarlåtenskap efter försäkrings­

tagaren respektive gåva från denne.

Arvsskattesakkiumiga

Arvsskattesakkunniga erinrar till en början om sitt tidigare uttalande att

en genomgripande översyn av AGF är motiverad och att detta icke minst

gäller försäkringsbeskattningen. Med hänsyn härtill torde — vid genom­

förande av den utav de sakkunniga föreslagna övergången till ett 1-skatte-

system — utformningen av försäkringsbeskattningen i AGF få bli ett provi­

sorium i avbidan på en mera genomgripande översyn av hithörande spörs­

mål. Vid en sådan översyn kommer frågan om dödsbo- och gåvobeskattning

av pensionsförsäkringar att kunna prövas i ett allsidigare sammanhang än

för närvarande är möjligt.

Från denna synpunkt kan det enligt de sakkunniga ifrågasättas huruvida

tillräcklig anledning föreligger att redan nu vidtaga några ändringar med

avseende å den enligt AGF gällande skattefriheten för pensionsförsäkringar.

Visserligen kommer härigenom den spärr mot kringgående av dödsbobe­

skattningen genom pensionsförsäkringar, som för närvarande finns i KvF,

att tills vidare bortfalla. Verkningarna härav från skatteflyktssynpunkt kan

emellertid antagas bli jämförelsevis begränsade. Därest den blivande över­

synen av försäkringsbeskattningen leder till att pensionsförsäkringar läg-

ges under principiell skatteplikt enligt AGF, synes man böra räkna med

att även tidigare tecknade pensionsförsäkringar kan komma att omfattas

av skatteplikten. Möjlighet till skatteflykt skulle således föreligga i stort

sett endast i de fall då försäkringstagaren avlider innan en sådan skatte­

plikt genomförts.

Oaktat sålunda vissa skäl talar för alt nu låta pensionsförsäkringar bli

helt skattefria vid övergång till ett 1-skattesystem, har arvsskattesakkun­

niga likväl icke velat förorda en sådan lösning. De sakkunniga har nämli­

gen icke ansett det vara med sitt uppdrag förenligt att föreslå åtgärder som

92

Kungl. Maj. ts proposition nr 145 år 1958

— om än i begränsad omfattning — kan inbjuda till skatteflykt. Med hän­

syn härtill har de sakkunniga funnit att, vid övergång till ett 1-skattesy-

stem, den principiella skatteplikten enligt KvF för pensionsförsäkringar bör

överföras till AGF. Därvid bör det emellertid icke komma i fråga att göra

alla förvärv på grund av pensionsförsäkring skattepliktiga enligt AGF för

deras fulla värde; en sådan beskattning skulle gå vida längre än den nu­

varande beskattningen enligt KvF. Det naturliga torde i stället vara att före­

skriva en principiell skatteplikt men medge skattefrihet i den mån försäk­

ringarna verkligen tillgodoser ett pensioneringsbehov och skatteflyktsavsikt

icke kan anses föreligga.

De sakkunniga framhåller vidare att pensionsförsäkringar ju är ett slags

livränteförsäkringar, som fyller vissa i anvisningarna till kommunalskatte­

lagen angivna krav. I fråga om livränta, som utgår på grund av annan för­

säkring än pensionsförsäkring, föreligger redan nu i princip skatteplikt

enligt AGF, och kravet på skattefrihet för vissa mindre livräntebelopp är till­

godosett genom att endast vad som överstiger 1 500 kronor av årsräntan

blir föremål för beskattning. Det synes därför de sakkunniga lämpligt att

beskattningen av pensionsförsäkringar utformas på motsvarande sätt med

skatteplikt för vad som av årspensionen överstiger visst belopp.

Beträffande härefter frågan huruvida vid övergång till ett 1-skattesystem

beskattningen av pensionsförsäkringar enligt AGF bör anknytas till för­

säkringens ålder, har arvsskattesakkunniga stannat för ett bibehållande av

den i KvF nu förefintliga 10-årsregeln, som alltså skulle överföras till AGF.

Vid sitt ståndpunktstagande härvidlag har de sakkunniga särskilt beaktat

önskvärdheten av att — i avbidan på en blivande översyn av försäkrings-

beskattningen enligt AGF — undvika icke nödvändiga ändringar i nu gäl­

lande beskattningsregler.

Skattskyldighet enligt AGF skulle således, såvitt angår A-skatt, icke alls

föreligga i fråga om pensionsförsäkring, därest premiebetalningen påbör­

jats eller genom engångsbetalning fullgjorts tidigare än 10 år före försäk­

ringstagarens dödsfall. Yngre pensionsförsäkringar däremot skulle vara

skattefria endast för visst belopp av årspensionen. Det avgörande för skat­

tefrihet enligt 10-årsregeln skulle således vara försäkringens ålder vid för­

säkringstagarens död. I den mån fråga om beskattning av pensionsförsäk-

ring — vare sig A- eller G-beskattning — blir aktuell senare än försäkrings­

tagarens död, skulle föreliggande skatteplikt icke bortfalla genom att för­

säkringen dåmera är äldre än 10 år. Å andra sidan torde som en konsekvens

av övergången till ett 1-skattesystem böra gälla att, därest i försäkringstaga­

rens livstid utbetalning sker till förmånstagare på grund av pensionsför­

säkring — sådant förmånstagareförvärv är i princip att beskatta såsom gå­

va — skatteplikt icke inträder, därest försäkringen redan då är äldre än

10 år.

Vad slutligen angår storleken av grundavdraget vid förmånstagareförvärv

på grund av pensionsförsäkring har de sakkunniga utgått från att grundav­

94

KungI. Maj.ts proposition nr t io år 1958

ligger en tjänslepensionsförsäkring eller en skattepliktig pensionsförsäk­

ring. Dessutom förutsätter den av majoriteten föreslagna regeln att den

efterlevande maken äger giftorätt i försäkringen. Därest försäkringen är

försäkringstagarens enskilda egendom, skulle en beskattning kunna in­

träffa enligt de av majoriteten föreslagna reglerna redan vid ett årligt pen­

sionsbelopp av 10 000 kronor för det fall att försäkringstagaren efterlämnar

endast make och icke några barn. Den föreslagna tioårsregeln innebär vi­

dare en mycket grov schablonisering och kan leda till otillfredsställande re­

sultat. Majoritetens förslag medför även att det icke med säkerhet går att

i förväg bedöma huruvida försäkringen blir beskattad eller icke. Därest

någon av förmånstagarna avlider, ändras nämligen förutsättningarna för

skattepliktens inträde (antalet lotter blir färre och försäkringen kan där­

med rycka in i skattezonen). Vid en reform av äktenskapslagstiftningen

kan också den grund, varpå majoritetsförslaget vilar, delvis raseras. En

omarbetning av reglerna torde under alla omständigheter bli nödvändig.

Yttrandena

Arvsskattesakkunnigas förslag om införande av skatteplikt i AGF för pen­

sionsförsäkringar har särskilt berörts i åtskilliga yttranden. I flertalet av

dessa avstyrkes förslaget eller förordas att frågan får anstå i avbidan på en

blivande översyn av försäkringsbeskattningen.

Stockholms rådhusrätt anser sig böra lämna förslaget utan erinran med

hänsyn till de begränsningar av skattskyldigheten, som föreslagits. Rådhus­

rätten framhåller att de sakkunniga eftersträvat och, såvitt rådhusrätten

förstår, även lyckats finna en utformning som tillgodoser ett normalt pen-

sioneringsbehov.

Försäkringsinspektionen anför.

Enligt försäkringsinspektionens uppfattning är det en besvärlig avväg­

ningsfråga som här föreligger. Till förmån för en sådan utformning av arvs­

skatteförordningen, att skattefriheten för vanliga pensionsförsäkringar bi­

behålies, kan bl. a. åberopas att man vid en provisorisk ändring av förord­

ningen icke bör införa nya principer i densamma. Man kan vidare peka på

det förhållandet att en ordning, som innebär att vanliga pensionsförsäkring­

ar i princip är skattebelagda medan tjänstepensionsförsäkringar är helt

skattefria, innefattar ett missgynnande av utövare av fria yrken och egna

företagare och ger upphov till vissa gränsdragningssvårigheter. Att för und­

vikande härav i detta sammanhang göra en motsvarande skattebeläggning

av tjänstepensionsförsäkringar torde knappast kunna ifrågakomma; frågan

är icke närmare utredd och sammanhänger med den skatterättsliga behand­

lingen av pensionsfordringar, som icke givits formen av försäkring. För pen­

sionsförsäkringarnas skattefrihet enligt arvsskatteförordningen talar också

det förhållandet, att, såvitt man nu kan se, starka skäl synes tala för upp­

fattningen, att det icke skulle föreligga någon mera avsevärd risk för att

icke avsedda skatteflyktstransaktioner skall komma till stånd genom ett

utnyttjande av pensionsförsäkringsinstrumentet. Understrykas bör nämligen

att pensionsförsäkringarna icke är förenade med återköps- eller lånerätl.

Problemet om en obehörig skatteflykt har väsentligen framträtt på kapital-

96

Kungl. Maj. ts proposition nr 1

45

år 1958

skäl tala för att pensionsförsäkringar lämnas obeskattade. Svea hovrätt an­

ser det vara att befara att schablonregeln leder till att helt lojala försäkrings­

tagares efterlevande drabbas oberättigat hårt. En betydande olägenhet upp­

kommer även därigenom att den likställighet, som bör råda mellan tjänste-

pensionsförsäkringar och andra pensionsförsäkringar, försvinner. Regeln

kommer vidare enligt hovrättens mening att ge upphov till ofta återkom­

mande tvister om gränsdragningen mellan pensionsavtal och tjänstepensions-

avtal och till följd av bestämmelsens komplicerade konstruktion vid till-

lämpningen medföra åtskilligt arbete för beskattningsmyndigheterna. —

Även hovrätten över Skåne och Blekinge framhåller att skattefriheten för

tjänstepensionsförsäkringar talar för att också andra pensionsförsäkringar

lämnas skattefria. Hovrätten anser vidare, att de regler de sakkunniga före­

slagit kan komma att drabba mycket ojämnt, jämfört med vad nu gäller,

och i en del fall leda till klart otillfredsställande resultat.

Förslaget avstyrkes i övrigt bl. a. av rådhusrätten i Malmö, länsstyrelsen i

Södermanlands län, Sveriges akademikers centralorganisation, näringslivets

skattedelegation, Sveriges advokatsamfund, Sveriges köpmannaförbund och

Skånes handelskammare. Därvid har i allmänhet åberopats de synpunkter,

som anförts av reservanterna inom de sakkunniga.

Även Svenska livförsäkringsbolags förening har instämt i reservationen

och avstyrkt förslaget. Föreningen har härutöver ingått i ett utförligt be­

mötande av förslaget.

Föreningen uttalar sålunda till en början, att införande av skatteplikt i

AGF för pensionsförsäkringar såsom ett medel att hindra ett obehörigt ut­

nyttjande av sådana försäkringar i skatteflyktssyfte är en enligt föreningens

uppfattning onödig åtgärd. Härutinnan anför föreningen bl. a. följande.

Erfarenheten vid anskaffningsverksamheten har visat att personer med

stor förmögenhet i allmänhet äro obenägna att binda stora penningsummor

på det definitiva sätt som sker i fråga om premier för pensionsförsäkringar.

I praktiken begränsas också premieinsatsen därigenom att försäkringsta­

garen icke har möjlighet att göra avdrag för större premie än som motsva­

rar hans skattepliktiga inkomst.

Det med avseende på premiekostnaden dominerande pensioneringsbeho-

vet avser egen ålderspension. Därnäst kommer önskemålet att bereda efter-

levandeskydd för make och barn. Endast i den mån pensionsförsäkringar

allmänt skulle tecknas på mycket höga belopp och sådana belopp skulle

tillfalla annan än försäkringstagaren torde man kunna tala om ett utnytt­

jande av pensionsförsäkringar i skatteflyktssyfte. Någon berättigad kritik

kan för övrigt icke riktas ens mot mycket stora pensionsförsäkringar till

den del de tillgodose ett skyddsbehov.

Vid 1950 års genomgripande ändringar av inkomstbeskattningen för för­

säkringstagare och försäkringsanstalter uppdrogos genom synnerligen de­

taljerade bestämmelser gränserna för det nya pensionsförsäkringsbegrep-

pet. Samma begrepp infördes i AGF.-------------Genom dessa och andra in­

skränkande bestämmelser ansågo sig statsmakterna ha kringgärdat pen-

sionsförsäkringsbegreppet så att missbruk i möjligaste mån skulle hindras.

Erfarenheten av dessa bestämmelser har visat, att syftet i stort sett också

uppnåtts.

98

försäkringsinspektionen och Svenska livförsäkringsbolags förening. De skäl

som talar för respektive emot ett stadgande om skatteplikt har därvid ut­

förligt belysts.

Såsom jag tidigare framhållit är det önskvärt att nu icke vidtaga ändring­

ar i AGF på områden där en blivande översyn av förordningen kan leda till

annat ställningstagande. Med hänsyn till den olika utformningen av försäk-

lingsbeskattningen enligt AGF och KvF är det också förenat med vissa svå­

righeter att utforma en skatteplikt enligt AGF så att en tillfredsställande

motsvarighet erhålles till KvF:s bestämmelser på området. Man kan även,

såsom bl. a. försäkringsinspektionen uttalat, peka på det förhållandet att

en ordning, som innebär att vanliga pensionsförsäkringar är skattebelagda

medan tjänstepensionsförsäkringar är helt skattefria, icke är i allo invänd-

ningsfri från principiella utgångspunkter. Det är vidare svårt att nu be­

döma i vad mån ett bibehållande i AGF av skattefriheten för pensionsför­

säkringar efter övergången till ett 1-skattesystem kan komma att utnvttias

i skatteflyktssyfte.

Å andra sidan kan det icke uteslutas att en skattefrihet härvidlag kan

komma att i viss utsträckning medföra åtgärder av skatteflyktsnatur. För­

säkringsinspektionen har också erinrat om att enligt tidigare erfarenheter

oväntade och osunda företeelser av denna art plötsligt kan framträda. Be­

träffande omläggningen av dödsbobeskattningen i övrigt till ett 1-skatte­

system har jag intagit den ståndpunkten att nu förefintliga skatteflykts-

spärrar icke bör försvagas. Ett frångående av denna princip bör -— särskilt

med hänsyn till att en översyn av beskattningsreglerna kan bli erforderlig

— endast ske därest det är ställt utom tvekan att viss skatteflyktsspärr icke

längre erfordras.

Vid övervägande av de olika skäl som sålunda kan anföras i frågan har

jag i likhet med arvsskattesakkunniga kommit till den uppfattningen att

en motsvarighet bör skapas inom AGF till den nuvarande skatteplikten för

pensionsförsäkringar enligt KvF.

Beträffande den närmare utformningen i AGF av beskattningsbestämmel-

serna i förevarande hänseende biträder jag arvsskattesakkunnigas förslag att

— i likhet med vad nu gäller enligt KvF — från skatteplikt skall undantagas

pensionsförsäkringar, som är äldre än tio år, liksom tjänstepensionsförsäk­

ringar. For Övriga pensionsförsäkringar bör, såsom de sakkunniga funnit,

skatteplikten anknytas till vad som av årspensionen överstiger visst skatte­

fritt grundavdrag.

De sakkunniga har föreslagit att grundavdraget skall bestämmas till 10 000

kronor per förmånstagare. Ett grundavdrag av denna storlek kan enligt de

sakkunniga ungefärligen anses motsvara den nuvarande skattefriheten en­

ligt KvF för 80 000 kronor av premiesumman. De sakkunniga har även fun­

nit att ett grundavdrag om 10 000 kronor regelmässigt synes tillgodose ett

normalt pensioneringsbehov.

Med hänsyn till beskattningsformernas olika konstruktion är det givetvis

förenat med betydande svårigheter att bestämma ett grundavdrag enligt AGF

Kungl. Maj. ts proposition nr U5 år 1958