2

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1958

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28 mars

1958.

Närvarande:

Statsministern

E^rlander,

ministern för utrikes ärendena

U^ndén,

statsråden

N^ilsson, S^träng, A^ndersson, L^indell, L^indström, L^ange, L^indholm,

K^ling, S^koglund, E^denman, N^etzén, K^jellin, J^ohansson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler che-

len för civildepartementet, statsrådet Lindholm, vissa pensionsfrågor och

anför därvid följande.

I. Ändringar i gällande pensionsförfattningar

Vissa förslag till organisationsändringar m. m., som förelagts årets riks­

dag, påkallar ändringar i 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente, 1947

års tjänste- och familjepensionsreglementen för folkskolan samt SPA-regle­

mentet. Även i övrigt har fråga uppkommit om ändringar i sistnämnda regle­

mente.

De ändringar i pensionsreglementena, som jag i förevarande sammanhang

finner påkallade, redovisas i det följande för varje befattningshavargrupp

för sig.

Vissa beställningshavare vid försvaret

Gällande bestämmelser rörande avgångsålder för militära och civilmili­

tära beställningar finnes intagna i 7 § 1947 års allmänna tjänstepensionsreg­

lemente. Enligt dessa bestämmelser utgör avgångsåldern i princip en fix

levnadsålder, som växlar allt efter den lönegrad beställningen tillhör. Un­

dantag från de generella reglerna har emellertid på förslag av Kungl. Maj :t

beslutats av riksdagen beträffande åtskilliga beställningar. Dessa undantag

är redovisade i den pensionsåldersförteckning, som är fogad som bilaga A till

kungörelsen den 30 juni 1947 (nr 691) med föreskrifter rörande tillämpning

av 1947 års allmänna tjänste- och familjepensionsreglementen.

I enlighet med beslut vid 1957 års riksdag (prop. 110, rskr 257) har å de

fr. o. m. budgetåret 1957/58 gällande personalförteckningarna för armén och

marinen upptagits beställningar i lönegrad Ao 10 för rustmästare resp. hög­

båtsman och flaggfurir.

3

Försvarets civilförvaltning tog i en den 11 oktober 1957 dagtecknad prome­

moria upp frågan om pensionsålder för omförmälda beställningar. I överens­

stämmelse med vad i promemorian förordats fastställde Kungl. Maj :t genom

beslut den 8 november 1957 pensionsåldern för beställningarna till 55 år.

Förenämnda beslut torde bringas till riksdagens kännedom och bemyndi­

gande utverkas för Kungl. Maj :t att vidtaga vederbörlig ändring i 7 § 1947

års allmänna tjänstepensionsreglemente.

I propositionen nr 110 till innevarande års riksdag angående vissa orga­

nisations- och anslagsfrågor rörande försvaret förordas i anslutning till för­

slag av chefen för försvarsdepartementet, att pensionsåldern för fanjunkare

vid fälttygkåren — en kategori av beställningar som avses skola tillföras

kåren fr. o. m. nästa budgetår — skall fastställas till 55 år. Vidare föreslås

i samma proposition en höjning av pensionsåldern för armédirektörer av 1.

och 2. graden från 63 till 65 år, att gälla fr. o. m. den 1 juli 1958.

I detta sammanhang torde böra utverkas bemyndigande för Kungl. Maj :t

att föranstalta om härav föranledda ändringar i förenämnda pensionsålders-

förteckning. Viss reglering övergångsvis förutsättes med avseende å den,

som vid tidpunkten för ändringarnas ikraftträdande innehar armédirektörs-

beställning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1958

Vissa lärare vid det obligatoriska skolväsendet

Genom kungörelse den 22 november 1957 (nr 628) har meddelats före­

skrifter om tjänstetidsbefordran. Föreskrifterna är så utformade, att tjänste­

man, som vunnit dylik befordran, blir berättigad till pensionsförmåner, be­

stämda med tillämpning av pensionsunderlagen för den lönegrad, till vilken

befordran vunnits.

För lärare vid mindre folkskola, biträdande lärare och nomadlärare vid

visteskola tillämpas emellertid vid bestämmande av pension på visst sätt för­

höjda underlag, varom bestämmelser finnes meddelade i 11 § 3 mom. tjäns-

tepensionsreglementet för folkskolan och 9 § 3 mom. familjepensionsregle-

mentet för folkskolan. Såsom dessa bestämmelser är utformade saknas f. n.

möjlighet för sådan här avsedd lärare, som vunnit tjänstetidsbefordran, att

erhålla därav betingad pensionsförbättring.

Departementschefen

I likhet med vad som gäller övriga befattningshavare med statlig pen-

sionsrätt bör ifrågavarande lärare erhålla den förbättring av pensionsför­

månerna, som avsetts följa med tjänstetidsbefordran. Härför påkallas vissa

ändringar i pensionsreglementena för folkskolan.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1958

Föreståndaren vid Konung Gustaf V:s forskningsinstitut

Konung Gustaf V:s forskningsinstitut har enligt gällande stadgar för

Konung Gustaf V:s 80-årsfond att bedriva forskning över de invalidiserande

folksjukdomarna, i första hand de reumatiska sjukdomarna och barnför­

lamningen. Institutet åtnjuter årliga bidrag av statsmedel till driftskost­

naderna.

För de fast anställda befattningshavarna vid institutet är pensioneringen

ordnad på så sätt, att deras befattningar efter anmälan av vederbörande hu­

vudman kan registreras hos statens pensionsanstalt.

Den nuvarande föreståndaren för institutet, vilken intill den 1 januari

1958 samtidigt innehaft professur i medicin vid karolinska sjukhuset, har

för utövningen av föreståndarskapet uppburit ersättning i form av arvode.

I anledning av beräknat personskifte å föreståndarbefattningen har i årets

statsverksproposition (VITI ht, p. 334) i anslutning till äskande av fondens

styrelse framlagts förslag om en omorganisation av befattningen, innebä­

rande att den framdeles i lönehänseende skall bli likställd med universitets-

professur och erhålla tjänstebenämningen föreståndare och professor. Riks­

dagen har godkänt förslaget (SU 8, rskr 8).

I detta sammanhang torde få upptagas en av styrelsen för fonden gjord

framställning om att befattningen såsom föreståndare och professor måtte

vid registrering hos statens pensionsanstalt hänföras till pensionsklass 2: 14

ävensom att för densamma måtte få gälla en tjänstålder av 25 år.

Statskontoret och statens pensionsanstalt, som avgivit utlåtanden över

framställningen, tillstyrker bifall till densamma. I statskontorets utlåtande

ifrågasättes härjämte om icke för befattningen bör gälla en pensionerings-

period, omfattande tiden från utgången av det verksamhetsår, varunder be­

fattningshavaren uppnått den mot periodens nedre gräns svarande levnads­

åldern, till utgången av det verksamhetsår, varunder befattningshavaren upp­

nått den levnadsålder, som svarar mot periodens övre gräns.

Departementschefen

I likhet med remissmyndigheterna anser jag, att ifrågavarande befattning

bör hänföras till pensionsklass 2: 14 samt att tjänståldern för densamma

bör vara 25 år. För befattningen förutsättes skola gälla pensioneringsperiod

III med den bestämning, som ifrågasättes i statskontorets utlåtande.

Härav påkallas vissa ändringar i SPA-reglementet. Befattningen bör sär­

skilt redovisas i 39 § med angivande av tillämplig grupp, pensionsklass och

pensioneringsperiod. I paragrafen bör vidare intagas en hänvisning till de

stadganden i 38 §, som innebär tillämpning av en pensioneringsperiod med

förut angiven bestämning respektive en tjänstålder av 25 år.

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1958

5

Vissa läkare vid vanföreanstalter

Efter förhandlingar mellan, å ena sidan, representanter för staisverket

och, å andra sidan, Sveriges läkarförbund har den 28 februari 1958 — under

förutsättning av Kungl. Maj:ts och riksdagens godkännande — träffats

överenskommelse rörande anställnings- och avlöningsvillkor för underord­

nade läkare vid vanföreanstalten i Stockholm, överenskommelsen innebär

bl. a., att befattningen som andre läkare, tillika biträdande överläkare, om­

ändras till tjänst såsom biträdande överläkare med avlöning motsvarande

lön enligt lönegrad A 24, ävensom att befattning som förste underläkare

förenas med avlöning motsvarande lön enligt lönegrad A 23.

Mellan nämnda parter har vidare samma dag, med förbehåll som nyss

sagts, träffats en överenskommelse, berörande vanföreanstalterna i Häl­

singborg och Härnösand. Denna innebär placering av underläkare i löne­

grad A 20 och av underläkare med visst av medicinalstyrelsen meddelat per­

sonligt förordnande såsom biträdande överläkare i lönegrad A 23.

Enligt nu nämnda överenskommelser skall vidare gälla, att ifrågavarande

läkarbefattningar förenas med pensionsrätt enligt SPA-reglementet.

Statsverkets representanter framhåller i den skrivelse, med vilken de över­

lämnat överenskommelserna, att de vid omförmälda förhandlingar beaktat,

att vanföreanstaltens i Stockholm ortopediska klinik enligt principbeslut av

riksdagen skall förläggas till karolinska sjukhuset, att kostnaderna för drif­

ten av Hälsingborgsanstaltens ortopediska klinik fr. o. m. den 1 juli 1957

övertagits av Hälsingborgs stad, samt att Härnösandsanstaltens ortopediska

klinik i framtiden kan förväntas bli överförd till Västernorrlands läns lands­

ting. Det har därför synts ändamålsenligt och lämpligt att anpassa här av­

sedd läkarpersonals anställnings- och avlöningsförmåner till de bestämmel­

ser och villkor, som gäller för motsvarande och likartad personal vid veder­

börande statliga resp. kommunala sjukvårdsinrättningar.

I proposition tidigare denna dag har efter förslag av mig ifrågavarande

överenskommelser underställts riksdagen för godkännande vad rör löneför­

månerna för därav berörda läkare.

I förevarande sammanhang torde få upptagas fråga om reglering av lä­

karnas pensionsförhållanden.

Statskontoret och statens pensionsanstalt har avgivit utlåtanden i frågan

om anslutning av ifrågavarande läkare till statens pensionsanstalt. Statskon­

toret har härvid med hänsyn till att fråga är om förhandlingsöverenskom-

melser begränsat sitt utlåtande till den tekniska utformningen av pensione­

ringen. Pensionsanstalten däremot tar upp frågan, huruvida pensionsrätt

enligt SPA-reglementet bör ifrågakomma. Med hänsyn bl. a. till all verksam­

heten vid vanföreanstalterna i realiteten ekonomiskt garanteras av staten

finner pensionsanstalten det härvid berättigat, att avsedda befattningsha­

vare erhåller pensionsrätt enligt SPA-reglementet.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1958

Statskontoret tar i första hand upp frågan om vilka pensionsklasser som

bör fastställas för ifrågavarande befattningar och anför härvid i huvudsak

följande.

Biträdande överläkare och förste underläkare vid de statliga kroppssj uk-

husen är hänförda till pensionsklass 1: 34 respektive 1: 33. Vid landstings-

sjukhusen är biträdande överläkare (biträdande lasarettsläkare) enligt upp­

gift tillförsäkrade pensionsunderlag överensstämmande med de underlag,

som gäller enligt pensionsklass 1: 33 i ovannämnda reglemente. Vid dessa

sjukhus finnes icke någon motsvarighet till den uppdelning i förste under­

läkare och underläkare, som genomförts vid de statliga sjukvårdsinrätt­

ningarna, utan samtliga underläkare är placerade i en enhetlig lönegrad

och i princip tillerkända pensionsrätt med underlag motsvarande de enligt

pensionsklass 1: 29 gällande. I konsekvens med den i överenskommelserna

föreslagna lönesättningen får statskontoret således förorda, att biträdande

överläkare hänföres vid Norrbackainstitutet till pensionsklass 1: 34 och vid

vanföreanstalterna i Hälsingborg och Härnösand till pensionsklass 1: 33.

Av samma skäl bör för förste underläkare vid institutet gälla pensionsklass

1: 33 och för underläkare vid övriga anstalter pensionsklass 1: 29. Ämbets­

verket har härvid icke förbisett, att särskilda förmåner vid sidan av lön

avses skola utgå till vissa läkare. Då emellertid motsvarande ersättningar

och bisysslearvoden vid de statliga och kommunala sjukvårdsinrättningarna

icke ansetts böra påverka pensionsförmånernas storlek, bör de icke heller

i förevarande fall göras pensionsgrundande.

Pensionsanstalten anser i likhet med statskontoret, att pensionsklasserna

bör avvägas endast med utgångspunkt från vederbörande lönegrad och så­

ledes utan hänsynstagande till vid sidan av lönen ev. utgående arvode.

Vad rör avgång sålder för ifrågavarande läkare anser såväl statskontoret

som pensionsanstalten, att pensioneringsperiod III bör tillämpas.

Vad angår den tjänstålder, som bör fastställas för ifrågavarande befatt­

ningar, erinrar statskontoret, att för hel pension erfordras 30 tjänstår såvitt

avser biträdande överläkare (biträdande lasarettsläkare) och förste under­

läkare (underläkare) vid statliga och kommunala sjukhus. Så är fallet

även för statliga överläkare. Till lasarettsläkare och därmed likställda lä­

kare utgår däremot oavkortad pension redan vid 25 tjänstår, om förutsätt­

ningarna härför i övrigt är uppfyllda. I betraktande av de numera ändrade

pensionsförhållandena finnes enligt statskontorets mening icke längre an­

ledning att för vare sig över- eller underordnad läkare inom den slutna vår­

den kräva lägre antal tjänstår för hel pension än 30. Under åberopande

av det anförda föreslår statskontoret, att med tjänstålder enligt SPA-regle­

mentet skall för läkare, varom här är fråga, förstås 30 tjänstår. — Även

pensionsanstalten anser, att tjänståldern för ifrågavarande läkare bör vara

30 tjänstår.

Ytterligare ett par frågeställningar, betingade av det avsedda överföran­

det av de ortopediska klinikerna vid vanföreanstalterna i Hälsingborg och

Härnösand till kommunala sjukvårdsinrättningar, har aktualiserats vid re­

missbehandlingen. Statskontoret tar sålunda upp frågan om förutsättning­

arna för rätt till t j än s teliv ränta för av avtalen berörda läkare vid sistnämnda

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1958

7

anstalter. I detta hänseende erinrar statskontoret att — enligt uppgift från

Svenska landstingsförbundet — för landstingsanställd läkare, varom här är

fråga, rätt till tjänstelivränta förutsätter minst fem tjänstår. Enligt SPA-

reglementet kräves för livränta endast tre tjänstår. Statskontoret, som jämväl

erinrar om att den underordnade läkarpersonalen erhåller endast korttidsför-

ordnanden, ifrågasätter, om ej nyssnämnda strängare livränteregler bör till-

lämpas i fråga om nu avsedda läkare.

Pensionsanstalten framhåller att, sedan den tillämnade överflyttningen

av nu ifrågavarande vanföreanstafters sjukavdelningar till kommunala sjuk­

vårdsinrättningar genomförts, delaktigheten i pensionsanstalten kommer

att upphöra för här avsedda befattningar. Detta skulle innebära, att pen-

sionsrätten för befattningshavarna reduceras till intjänade livränteförmå­

ner. I vissa härmed likartade fall har emellertid bestämmelser utfärdats

angående personligt kvarstående vid pensionsrätt i anstalten. Frågan, huru­

vida en liknande anordning bör komma till stånd för läkare vid vanförean-

stalterna, finner pensionsanstalten böra upptagas till prövning i samband

med det slutliga ställningstagandet till vanförevårdens framtida organisa­

tion.

Departementschefen

Pensioneringen av vanföreanstalternas personal sker i princip under med­

verkan av statens pensionsanstalt. Med beaktande härav samt av att för

underordnad läkarpersonal vid statliga och kommunala sjukvårdsinrätt­

ningar på senare år pensionsrätt medgivits i ökad utsträckning, finner jag

principiell erinran ej kunna anföras mot att den av statens pensionsanstalt

omhänderhavda pensioneringen utvidgas att omfatta jämväl nu ifrågavaran­

de biträdande överläkare, förste underläkare och underläkare. Jag anser

mig alltså kunna förorda, att för dessa läkare möjlighet öppnas för anslut­

ning till SPA-reglementet. För anslutning bör förutsättas beslut av statens

pensionsanstalt efter framställning av vederbörande huvudman.

Den av mig nu förordade regleringen av ifrågavarande läkares pensions-

förhållanden anser jag närmast som en provisorisk anordning i avbidan på

den avsedda framtida anknytningen till den allmänna sjukvården av verk­

samheten vid vanföreanstalternas ortopediska kliniker. Vad rör de läkare,

som avses skola överföras till anställning hos kommunal huvudman, räknar

jag således icke med att det skall bli aktuellt att meddela bestämmelser om

personligt kvarstående vid pensionsrätt i anstalten efter överföringen.

Vid ställningstagande till i detta sammanhang aktuella frågor om pen-

sionsklass, pensioneringsperiod och tjänstålder bör eftersträvas att i mån

av möjlighet ernå anpassning till vad i nämnda hänseenden kan komma

att bli gällande för ifrågavarande läkare efter överföring till statlig eller

kommunal sjukvårdsinrättning. Jag anser mig kunna biträda av statskon­

toret och statens pensionsanstalt härutinnan avgivna förslag, vilka synes mig

8

från nu angiven utgångspunkt och även i övrigt väl avvägda. Jag förordar

därför, att den för SPA-reglementets tillämpning å berörda läkare erforder­

liga regleringen i fråga om pensionsklass, pensioneringsperiod och tjänst­

ålder sker i anslutning till vad nämnda myndigheter föreslagit. Jag anser

mig däremot inte böra föreslå, att för här avsedda läkare skall tillämpas

andra regler vid bestämmande av livränteförmåner än som gäller för övrig

SPA-ansluten personal.

Vid bifall till vad jag i det föregående förordat bör ifrågavarande befatt­

ningar upptagas i 39 § SPA-reglementet med angivande av vilken grupp,

pensionsklass och pensioneringsperiod, som skall tillämpas. Att en tjänst­

ålder av 30 år skall gälla för befattningarna följer av de allmänna bestäm­

melserna i reglementet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1958

Tandläkare inom folktandvården

SPA-reglementet i dess nuvarande lydelse är tillämpligt å heltidsanställd

tandvårdsinspektör samt lasarettstandläkare och annan heltidsanställd

tandläkare inom den statsunderstödda folktandvården. Beträffande lasa­

rettstandläkare är anslutningen till reglementet obligatorisk, medan för an­

nan tandläkare och tandvårdsinspektör frågan om registrering hos pen-

sionsanstalten är beroende av beslut av anstalten efter framställning av

vederbörande huvudman. Tillämplig pensionsklass är för lasarettstandlä­

kare och tandvårdsinspektör 1:34 och för annan tandläkare 1: 33.

Mellan Landstingens centrala lönenämnd och Sveriges tandläkarförbund

har den 8 januari 1957 träffats överenskommelse rörande anställnings- och

avlöningsvillkor för tandläkare inom den i landstingens regi drivna folk­

tandvården. Enligt överenskommelsen, som äger giltighet fr. o. m. den 1 juli

1957, är därav berörda tandläkare placerade i lönegrad å den för landstingen

fr. o. m. nyssnämnda datum gällande löneplanen samt äger därjämte upp­

bära tantiemersättning, tantiem och arvoden enligt följande.

Befattning

Lasarettstandläkare

Bitr. lasarettstandläkare

Assistenttandläkare

Förste distriktstandläkare

med tandvård för enbart barn

»

»

*

»

vuxna eller barn

och vuxna

Distriktstandläkare

med tandvård för enbart barn

*

•

*

»

vuxna eller barn

och vuxna

Länsortodontist

Lönegrad Förmåner utöver lön

A 26

tantiemersättning: 9 000 kr./år

A 23

tantiemersättning: 6 000 kr./år

A 20

tantiemersättning: 4 800 kr./år

A 26

—

A 22

tantiem

A 25

—

A 20

tantiem

A 26

tantiemersättning: 9 000 kr./år

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1958

Befattning

Lönegrad

Förmåner utöver lön

Tandvårdsinspektör, tillika lasarettstand-

läkare

A 26

tantiemersättning: 9 000 kr./år

inspektörsarvode: 2 000 kr./år

särskilt arvode: 75 kr./år för

varje tandläkartjänst, dock

högst 5 000 kr./år

Tandvårdsinspektör, tillika distriktstand-

läkare

A 23

tantiemersättning: 4 800 kr./år

arvode: 200 kr./år för varje

tandläkartjänst, dock högst

6 600 kr./år

Härutöver gäller att innehavare av befattning som distrikts- eller assistent­

tandläkare under de tre första anställningsåren skall vara placerad som

extra befattningshavare i lönegrad två nummer lägre än den, till vilken be­

fattningen är hänförd, att här avsedda tandläkare i vissa fall tillkommande

tantiem eller tantiemersättning intill visst belopp förenats med rätt till till-

lägg, som f. n. utgår med 64 procent, samt att — efter vad under hand in­

hämtats — tandläkare i vuxentandvård eller blandad barn- och vuxentand­

vård tillkommande tantieminkomster genomsnittligt väl täcker skillnaden

mellan deras lön och lönen för motsvarande tandläkare i barntandvård.

Beträffande tandläkare vid folktandvården i städerna utanför landstingen

regleras löne- och anställningsvillkoren i överenskommelse, som träffats

den 12 december 1957, mellan Svenska stadsförbundet och tandläkarför­

bundet. Enligt överenskommelsen, vilken gäller fr. o. m. den 1 tebruari

1958, har berörda tandläkare tillförsäkrats rätt till lön enligt lönegrad å

kommunal löneplan ävensom förmåner i övrigt enligt följande.

Befattning

Lönegrad

Förmåner utöver lön

Lasarettstandläkare i Göteborg oeh Malmö

A 26

tantiemersättning: 9 000 kr./år

Biträdande lasarettstandläkare i Göteborg

A 23

tantiemersättning: 6 000 kr./år

Assistent tandl äkare

A 20

tantiemersättning: 4 800 kr./år

Skolövertandläkare i Stockholm

B 3

Ortodontist vid skolt andvården i Stockholm

A 25

med rätt till ferier

Annan skoltandläkare

utan rätt till ferier

A 25

med *

*

*

A 23

Tandläkare vid F.astmaninstitutet

Avdelningsföreståndare (övertandläkare)

B 3

Avdelningstandläkare

B 2

Barntandläkare

A 25

Tandläkare med specialistkompetens vid

A 27

centraltandpoliklinik och tandregterings-

avdelning i Göteborg

Föreståndare vid tandpoliklinik för tandreg-

A 26

tantiemersättning: 9 000 kr./år

lering i Göteborg

l:e distriktstandläkare, tillika föreståndare

B 3

för skoltandvården i Göteborg

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1958

Befattning

Lönegrad Förmåner utöver lön

A 27

l:e tandläkare (l:e distriktstandläkare) med

tandvård för enbart vuxna eller barn och

vuxna

Tandläkare (distriktstandläkare) med tand­

vård för enbart barn i Malmö, Norrköping

eller Hälsingborg

A 25

Tandläkare (distriktstandläkare) med tand­

vård för enbart, vuxna eller barn och vuxna

i Stockholm, Göteborg, Malmö eller Häl­

singborg

A 25

i Norrköping eller Gävle

A 20 tantiem

Tandvårdsinspektör, tillika lasarettstand-

läkare

A 26 tantiemersättning: 9 000 kr./år

inspektörsarvode: 2 000 kr./år

särskilt arvode: 75 kr./år för

varje tandläkartjänst, dock

högst 5 000 kr./år

Tandvårdsinspektör, tillika annan tandläkare

än lasarettstandläkare

A 23 tantiemersättning: 4 800 kr./år

arvode 200 kr./år för varje tand­

läkartjänst, dock högst 6 600

kr./år

Beträffande skoltandläkare i A 25 eller A 23, barntandläkare vid Easl-

maninstitutet, tandläkare motsvarande distriktstandläkare samt assistent­

tandläkare gäller, iatt han skall under tid, intill dess han fullgjort tre års

tjänstgöring såsom heltidsanställd tandläkare inom folktandvården, erhålla

lön enligt löneklass, vars nummer är två enheter lägre än numret för den för

befattningen gällande lönegraden. I fråga om rätt till tillägg å tantiem eller

tantiemersättning ävensom beträffande ifrågakommande tantieminkomsters

belopp gäller för ifrågavarande tandläkare i städerna utanför landsting mot­

svarande som för landstingstandläkarna.

Sveriges tandläkarförbnnd har i skrivelse den 6 oktober 1954 — på grund­

val av då gällande avlöningsbestämmelser -— gjort framställning i fråga

om höjda pensionsklasser för tandläkare inom folktandvården. Förbundet

syftar till att ifrågavarande befattningar skall inplaceras, heltidsanställd

tandvårdsinspektör, lasarettstandläkare och biträdande lasarettstandläkare

i pensionsklass 1: 40, förste distriktstandläkare i pensionsklass 1: 37 samt

distriktstandläkare och assistenttandläkare i pensionsklass 1: 35.

Styrelsen för Svenska landstingsförbundet har i utlåtande den 23 mars

1956 över tandläkarförbundets framställning funnit det önskvärt med en när­

mare anpassning av pensionsförmånerna efter lönenivån. Landstingsför­

bundet ansluter sig därför till tandläkarförbundets förslag i fråga om pen­

sionsklasser för tandläkare och tandvårdsinspektörer, dock med den avvi­

kelsen, att pensionsklass 1: 37 bör fastställas för biträdande lasarettstand­

läkare. Beträffande länsortodontist föreslår styrelsen, att pensionsklass 1: 40

skall tillämpas.

Svenska stadsförbundets löne- och förhandlingsdelegation finner — i ut­

låtande den 6 mars 1958 över tandläkarförbundets framställning -— de nu­

11

varande pensionsklasserna för tandläkare och tandvårdsinspektörer i de

landstingsfria städerna alltför låga och icke på önskvärt sätt differentierade

efter löneförmånerna. Delegationen förordar, att ifrågavarande befattnings­

havare placeras, heltidsanställd tandvårdsinspektör, lasarettstandläkare i

Göteborg och Norrköping, skolövertandläkare i Stockholm, 1 :e distriktstand-

läkare, tillika föreståndare för skoltandvården i Göteborg, föreståndare vid

tandpoliklinik för tandreglering i Göteborg ävensom avdelningstandläkare

och avdelningsföreståndare (övertandläkare) vid Eastmaninstitutet i pen-

sionsklass 1: 40, biträdande lasarettstandläkare i Göteborg, tandläkare med

specialistkompetens vid centraltandpoliklinik och tandregleringsavdelning i

Göteborg ävensom 1 :e distriktstandläkare i pensionsklass 1: 37 samt dis-

triktstandläkare (assistenttandläkare), barntandläkare vid Eastmaninstitu­

tet, ortodontist vid skoltandvården i Stockholm ävensom skoltandläkare i

pensionsklass 1: 35.

Statens pensionsanstalt och statskontoret, vilka haft tillgång till lands­

tings- och stadsförbundens yttranden, har avgivit infordrade utlåtanden

över tandläkarförbundets framställning.

Statens pensionsanstalt erinrar om att de nu gällande pensionsklasserna

för folktandvårdens tandläkare har fastställts med hänsyn till bl. a. att

pensionsförmånerna för dessa befattningshavare ej skulle överstiga motsva­

rande förmåner för lasarettsläkarna. Till följd härav bestämdes den högsta

tillämpliga pensionsklassen till 1: 34 eller samma som för lasarettsläkarna,

ehuru utgående löneförmåner jämte tantiem för de högre tandläkartjäns­

terna motsvarades av väsentligt högre pensionsklasser. Då numera löne-

gradsuppflyttning skett för vissa av tandläkartjänsterna och lasarettsläkar-

nas pensionsklass höjts till 1: 40, synes — efter vad pensionsanstalten vi­

dare anför — en pensionsklassreglering vara väl motiverad. Härigenom kan

kravet på större differentiering i pensionshänseende mellan olika tjänster

tillgodoses och pensionsklasserna bringas i bättre överensstämmelse med

löneförmånerna än nu är fallet.

Pensionsanstalten biträder föreliggande förslag i fråga om pensionsklass

för heltidsanställd tandvårdsinspektör, lasarettstandläkare och förste dis­

triktstandläkare. Beträffande befattningen som biträdande lasarettstandlä­

kare anser pensionsanstalten i likhet med landstingsförbundet och stads­

förbundet att pensionsklass 1: 37 bör tillämpas. Den för distriktstandläkare,

assistenttandläkare och barntandläkare vid Eastmaninstitutet föreslagna

pensionsklassen 1: 35 synes grunda sig på de löneförmåner, som dessa be­

fattningshavare normalt kommer i åtnjutande av efter tre anställningsår.

Med hänsyn till de principer, som eljest tillämpas vid pensionsklassbestäm-

ningar för SPA-ansluten personal, anser pensionsanstalten, alt en höjning

av nu tillämpad pensionsklass (1:33) ej bör ifrågakomma, förrän veder­

börande nått en löneställning, som motiverar pensionsklass 1: 35. Av samma

skäl torde skoltandläkare med rätt till ferier, vilka uppbär lön enligt löne­

grad A 23 men ingen tantiemersättning, ej böra erhålla högre pensionsklass

än nu gällande 1:33.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1958

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1958

Vad angår frågan om pensionsklass för tandläkare med viss odontologisk

specialitet anför pensionsanstalten följande.

I fråga om berörda tandläkare är löneförmånerna ej enhetliga, och dessa

tandläkare kan därför ej lämpligen hänföras till gemensam pensionsklass.

Sålunda uppbär hos landstingen anställda länsortodontister löneförmåner

som överensstämmer med lasarettstandläkarnas, under det att i städerna

utanför landsting ■— såvitt framgår av tjänsteförteckning — samma löne­

förmåner tillkommer allenast föreståndare vid tandpoliklinik för tandregle­

ring i Göteborg. För nu nämnda med lasarettstandläkare i lönehänseende

jämställda tandläkare synes pensionsklass 1:40 böra fastställas. Av övriga

till denna kategori hörande befattningshavare är tandläkare med specialist­

kompetens vid centraltandpoliklinik och tandregleringsavdelning i Göteborg

placerad i lönegrad A 27 och ortodontister vid skoltandvården i Stockholm

i lönegrad A 25. I fråga om dessa tjänster vill pensionsanstalten icke göra

någon erinran mot de av stadsförbundet föreslagna pensionsklasserna 1: 37

resp. 1: 35.

Statskontoret konstaterar, att någon direkt motsvarighet till de heltids­

anställda tandläkarna inom den statsunderstödda folktandvården icke fin­

nes inom den statliga sektorn av förvaltningen. I betraktande härav hade

det varit värdefullt om en närmare utredning kunnat göras beträffande de

kommunala tandläkarnas arbetsuppgifter. Vad pensionsanstalten föreslagit

i fråga om inplacering i pensionsklasser förefaller emellertid statskontoret

vara i stort sett väl avvägt. Beträffande skoltandläkarna —- såväl de med

som de utan ferier -— inom de landstingsfria städerna torde likväl böra

uppmärksammas, att de erhåller lön enligt löneklass, vars nummer under­

stiger lönegradens nummer med två enheter, intill dess tre års tjänstgöring

fullgjorts. Under den första anställningstiden bör de därför, i likhet med

vad pensionsanstalten föreslagit för distriktstandläkare, assistenttandläkare

och barntandläkare vid Eastmaninstitutet, placeras i lägre pensionsklass än

den för vederbörande befattning eljest tillämpliga.

Tandläkarförbundet tar också i sin förenämnda framställning upp frågan

om tillämpning av särskild tjänstålder för vissa här avsedda tandläkare.

I detta hänseende erinrar förbundet om att enligt tidigare avtal landstingen

utfäst sig att till tandläkare, som ej kunde tillgodoräkna fullt antal tjänstår

för pension enligt 1919 års reglemente för statens pensionsanstalt, utbetala

tilläggspension till belopp motsvarande inom viss ram skillnaden mellan

hel pension och den pension, vartill författningsenlig rätt förelåg. Dylikt

tillägg till pension kan ej utbetalas, då pensionen utgår enligt SPA-regle-

mentet. Tilläggspensionens bortfall har — efter vad förbundet konstaterat

— blivit särskilt kännbart för lasarettstandläkare och tandläkare med odon­

tologisk specialitet. Förbundet hemställer, att med avseende å de lasaretts­

tandläkare och tandläkare med odontologisk specialitet, som tillträtt sin

befattning före år 1966, måtte övergångsvis få tillämpas en tjänstålder av

20 år eller möjlighet tillskapas att utbetala tilläggspension i enahanda ord­

ning som tidigare tillämpats.

13

Styrelsen för landstingsförbundet och stadsförbundets löne- och förhand­

lingsdelegation finner starka principiella betänkligheter tala mot tandläkar­

förbundets nu ifrågavarande förslag och förklarar sig ej kunna biträda det­

samma. Även statens pensionsanstalt och statskontoret avstyrker bifall till

vad tandläkarförbundet föreslagit i förevarande avseende.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1958

Departementschefen

Tandläkare inom den statsunderstödda folktandvården äger enligt de förut

nämnda överenskommelser, varigenom deras nuvarande löne- och anställ­

ningsvillkor reglerats, rätt till lön enligt lönegrad å kommunal löneplan

jämte i vissa fall tantiem eller tantiemersättning. För tandläkare, som tillika

tjänstgör som tandvårdsinspektör, föreligger därutöver rätt till arvode.

I likhet med statens pensionsanstalt och statskontoret finner jag skäl för

att pensionsklasserna för ifrågavarande kommunalt anställda tandläkar-

personal bringas i bättre överensstämmelse med löneförmånerna än som nu

är fallet. Pensionsawägningen synes därvid böra ske efter följande huvud­

linjer.

Tandläkare, som ej åtnjuter rätt till särskild förmån vid sidan av löne-

planslönen, bör i enlighet med pensionsmyndigheternas förslag hänföras till

den pensionsklass som gäller för motsvarande lönegrad å löneplan A eller,

där dylik lönegrad finnes upptagen å löneplan B, för den högsta lönegraden

å förstnämnda löneplan. Finnes ej någon motsvarande lönegrad å statlig

löneplan, torde pensionsklassen böra avvägas efter närmast jämförbara lägre

lönegrad.

Jag finner det från principiell synpunkt tveksamt, om här avsedda tand­

läkare i vissa fall tillkommande tantiem eller tantiemersättning vid sidan

av lönen bör grunda rätt till pension enligt högre pensionsklass än den, som

svarar mot lönegraden. Med beaktande av att de enligt SPA-reglementet i

dess nuvarande lydelse gällande pensionsklasserna för tandläkarpersonal

avvägts under hänsynstagande till förmåner av sådant slag, finner jag det

likväl kunna godtagas, att så sker även i detta sammanhang. Jag tillstyrker,

att lasarettstandläkare och övriga tandläkare med rätt till förmån av ifrå­

gavarande slag inplaceras i pensionsklass i enlighet med vad remissorganen

förordat. Härvid åsyftar jag även sådan annan tandläkare än lasarettstand­

läkare, som tillika tjänstgör som tandvårdsinspektör.

Under remissbehandlingen har ifrågasatts, att här avsedda tandläkare un­

der tid, då de såsom nyanställda har en lägre löneställning än övriga motsva­

rande befattningshavare, skulle få åtnjuta pensionsrätt, bestämd med till-

lämpning av på visst sätt reducerade pensionsunderlag. Då emellertid i

dessa fall beträffande de landstingsanställda tandläkarna avses en anställ­

ningsform, närmast motsvarande extra anställning enligt statliga normer,

och pensionsrätt ej skulle ha ifrågakommit vid tillämpning av för lands­

tingen gällande pensionsbestämmelser, synes i vart fall icke f. n. förutsätt­

ningar föreligga att bereda dessa tandläkare pensionsförmåner under statens

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1958

medverkan. Motsvarande bör gälla i fråga om tandläkare hos städer utanför

landsting. Hinder synes däremot ej böra möta mot att bereda pensionsrätt

enligt SPA-reglementet om ifrågavarande tandläkare anställes som ordina­

rie befattningshavare. Pensionsrätten synes i dessa fall böra utformas på

sätt pensionsmyndigheterna härutinnan föreslagit.

I likhet med remissorganen kan jag icke biträda tandläkarförbundets för­

slag om tillämpning av särskild tjänstålder för vissa lasarettstandläkare

och tandläkare med odontologisk specialitet.

Vid ett genomförande av vad jag nu förordat beträffande tandläkare inom

folktandvården påkallas vissa ändringar i 39 § SPA-reglementet. Liksom

hittills bör numren på de pensionsklasser, som skall gälla, angivas i para­

grafen.

Det torde få ankomma på pensionsanstalten att, därest här avsedd befatt­

ningshavares avlöning är lägre än den som i allmänhet gäller, bestämma

att befattningshavaren skall vara hänförd till lägre pensionsklass än den

eljest tillämpliga.

II. Omreglering av vissa icke dyrtidsreglerade pensioner

I en den 9 december 1957 dagtecknad promemoria har statens pensions-

anstalt tagit upp fråga om förbättring av icke dyrtidsreglerade pensioner,

som utgår till vissa f. d. arbetare vid vägväsendet.

Pensionsanstalten åsyftar härvid pensioner tillkommande arbetare, som

innehaft anställning hos vägdistrikt före den 1 januari 1944, då den all­

männa väghållningen på landet förstatligades, och som antingen efter fyllda

60 år vunnit mera stadigvarande arbetaranställning vid vägförvaltning eller

fyllt 60 år före den 1 januari 1944 och blivit av vägdistriktet entledigade vid

1943 års utgång eller permitterade på grund av arbetsbrist under samma år.

Bestämmelser om pensioneringen av berörda arbetare, vilka bestämmel­

ser tillkommit med stöd av riksdagens bemyndigande (rskr 1944: 354),

meddelades i kungörelsen 1944: 502. Enligt vad som stadgades i denna kun­

görelse i dess ursprungliga lydelse skulle ifrågavarande arbetare tillkom­

mande pension, räknat för år, bestämmas till 708 kronor, om anställnings­

tiden uppgick till 15 men ej till 20 år, till 900 kronor, om anställningstiden

uppgick till 20 men ej till 25 år, och till 1 104 kronor, om anställningstiden

översteg 25 år. Pensionerna var inte förenade med rätt till tilläggsförmåner.

Vissa äldre vägarbetare, som ej uppfyllde i kungörelsen 1944:502 före­

skrivna villkor för erhållande av pension, har beviljats pension i särskild

ordning, varvid pensionerna bestämts i anslutning till de i kungörelsen in­

nefattade grunderna.

I samband med genomförandet av 1946 och 1947 års pensionsregleringar

(rskr 1946: 121 och 1947: 431) blev berörda pensioner på visst sätt förbätt­

rade. Den år 1947 beslutade förbättringen innebar en uppräkning av pen­

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1958

15

sionsbeloppen till 996, 1 272 och 1 560 kronor för år respektive. För tillämp­

ning å de arbetare, som anställts i statens tjänst och avgått från sin senaste

statliga anställning efter den 30 juni 1947, utfärdades år 1947 ny kungörelse

(1947: 491) med anknytning till den nya pensionsnivån. Beträffande övriga

här avsedda arbetare tillkommande pensioner gäller alltjämt 1944 års för­

fattning (jfr kung. 1946: 463) i den mån de ej beviljats i särskild ordning.

Den år 1947 genomförda omregleringen av sistberörda pensioner verkställ­

des med tillämpning av föreskrifterna i 1947 års omregleringskungörelse

(nr 657).

I två likalydande motioner till 1953 års riksdag föreslogs viss ytterligare

förbättring av ifrågavarande pensioner. I utlåtande (nr 174) i anledning av

motionerna uttalade sig statsutskottet för en höjning av pensionerna med 25

procent, innebärande uppräkning till 1 248, 1 596 och 1 956 kronor för år

respektive. Kungl. Maj :t lämnades bemyndigande att verkställa omreglering

av pensionerna i huvudsaklig överensstämmelse med vad utskottet förordat

(rskr 405). Vad rör arbetare med pensionsrätt enligt kungörelsen 1947: 491

genomfördes omregleringen på så sätt, att de nya pensionsbeloppen intogs i

författningen (jfr kung. 1954: 283). Övriga här avsedda arbetare fick sina

pensioner omreglerade i enlighet med föreskrifter, meddelade i särskild ord­

ning vid sidan av tillämplig författning.

Pensionsanstalten erinrar i sin förenämnda promemoria om att den se­

nast genomförda regleringen av vägarbetarpensionerna föranleddes av att det

rörliga tillägget å reguljära pensioner under åren 1947—1953 stigit från 12

till 53 procent. I betraktande härav och med hänsyn till senare inträffade

ytterligare höjningar av nämnda tillägg finner pensionsanstalten det motive­

rat med en ny höjning av ifrågavarande pensioner. I proportion till den höj­

ning av pensionerna, som beslöts vid 1953 års riksdag, beräknar pensionsan­

stalten en höjning av nu gällande pensionsbelopp med 12 procent. Beloppen

skulle i så fall höjas för anställningstid understigande 20 år till 1 398 kronor,

för anställningstid uppgående till 20 men ej till 25 år till 1 788 kronor och för

anställningstid om 25 år eller iner till 2 190 kronor, allt för år räknat. Den

ifrågasatta pensionsförhöjningen kommer enligt pensionsanstalten att be­

röra 340 pensionärer med en levnadsålder varierande mellan 70 och 90 år. En

dylik höjning av pensionerna, vilka f. n. för år räknat drar en kostnad av

tillhopa drygt 470 000 kronor, beräknas komma att medföra en kostnadsök­

ning med ungefär 50 000 kronor för år.

Departementschefen

Nu avsedda pensioner åt f. d. vägarbetare är ej förenade med rätt till

tilläggsförmåner. Den stegring av levnadskostnaderna, som successivt inträtt

sedan pensionerna år 1953 omreglerades, har självfallet inneburit en icke

oväsentlig minskning av deras realvärde. Pensionerna utgör därför icke

längre det tillskott till pensionstagarnas försörjning, som avsågs vid omreg­

16

leringens genomförande. Det synes skäligt, att ifrågavarande pensioner

omregleras på nytt. Detsamma torde emellertid gälla även ett ringa antal

andra icke dyrtidsreglerade pensioner — företrädesvis tillkomna i samband

med statens övertagande av olika kommunala eller enskilda verksamhets­

objekt —- vilka med stöd av förenämnda, vid 1953 års riksdag lämnade be­

myndigande i likhet med vägarbetarpensionerna uppräknats med 25 pro­

cent. För närmare upplysning rörande ifrågavarande pensioner hänvisar

jag till statsutskottets utlåtande 1953:174, vilket utgjorde underlag för

bemyndigandet.

Jag förordar, att här avsedda pensioner åt f. d. vägarbetare ävensom

övriga pensioner, som avsågs med den år 1953 beslutade regleringen, blir

föremål för förnyad omreglering.

Den pensionsförbättring, som må komma i fråga, synes böra avvägas i

nära anslutning till grunderna för 1953 års reglering. Förbättringen bör i

enlighet härmed bestämmas till av pensionsanstalten föreslagna 12 procent.

Sedvanlig avrundning till närmaste med 12 jämnt delbara tal förutsättes.

Den av mig nu förordade regleringen, avsedd att genomföras fr. o. m.

den 1 juli 1958, kan beräknas komma att medföra en sammanlagd kostnads­

ökning av i runt tal 55 000 kronor för år. Dessa extra kostnader synes böra

bestridas i enahanda ordning som kostnaderna för ifrågavarande pensioner,

alltså från anslaget till diverse pensioner och understöd m. in.

Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1958

Hl. Pension åt vissa personer

Jag torde härefter till behandling få upptaga uppkomna frågor om pen­

sion åt vissa personer. Av handlingarna i ärendena framgår bl. a. följande.

Professorn George de Hevesy

de Hevesy är född i Budapest den 1 augusti 1885. Efter år 1903 avslutade

studier vid gymnasium i Budapest studerade han vid universitetet därstädes

ävensom vid tekniska högskolan i Berlin samt förvärvade år 1908 doktors­

graden vid universitetet i Freiburg i Breisgau. Sedan han därefter under två

år haft anställning såsom assistent vid tekniska högskolan i Schweiz även­

som under omkring åtta år arbetat vid vetenskapliga institutioner i Karls-

ruhe, Manchester och Wien, utnämndes han år 1918 till professor i expe­

rimentell fysik vid universitetet i Budapest, där han några år tidigare för­

ordnats till docent. Från år 1920 var de Hevesy därefter verksam såsom veten­

skaplig medarbetare till professor Niels Bohr vid institutet för teoretisk

fysik i Köpenhamn, där han tjänstgjorde fram till år 1943, dock med un­

dantag för en tidsperiod av omkring åtta år (1926—1934), varunder han

innehade professur i fysikalisk kemi vid Freiburg-universitetet eller tjänst­

gjorde såsom docent vid Cornell-universitetet, Ithaca, USA. År 1944 blev

de Hevesy nobelpristagare i kemi (1943 års pris).

Sedan år 1943 har de Hevesy vistats i Sverige och under praktiskt taget hela

17

denna tid varit som vetenskaplig medarbetare knuten till Stockholms hög­

skolas institution för organisk kemi och biokemi.

Han har sedan november 1943 åtnjutit anslag från Rockefeller Foundation,

Knut och Alice Wallenbergs stiftelse samt statens medicinska och natur­

vetenskapliga forskningsråd. Härvid har han under budgetåren 1948/49—

1955/56 från sistnämnda forskningsråd åtnjutit belopp, motsvarande vad

som för samma tid efter ifrågakommande pensionsavdrag utgått i löneför­

måner till professor inom matematisk-naturvetenskaplig fakultet, samt under

budgetåren 1956/57 och 1957/58 23 000 kronor för år från nämnda forsk­

ningsråd.

I en till Kungl. Maj :t ställd, av kanslern för rikets universitet tillstyrkt

framställning har vetenskapsakademien, styrelsen för Stockholms högskola

och statens naturvetenskapliga forskningsråd hemställt, att de Hevesy måtte

för sig och sina efterlevande komma i åtnjutande av pension.

Till stöd för framställningen har anförts bl. a. följande.

de Hevesy har under hela den tid han vistats i Sverige såsom vetenskaplig

medarbetare vid Stockholms högskolas institution för organisk kemi och

biokemi utvecklat en utomordentligt intensiv forskarverksamhet, varom

bl. a. hans många under denna tid utgivna skrifter vittnar. Det är självklart,

att det för högskolans kemiska institution varit av utomordentligt värde

att inom sig ha en sakkunnig av de Hevesys fullkomligt enastående kapaci­

tet i fråga om metoder, vars enorma räckvidd inom kemi och alla därmed

mer eller mindre sammanhängande vetenskaper för var dag som går fram­

står allt klarare, de Hevesys betydelse för svensk vetenskap sträcker sig

emellertid långt utom högskolan.

I framställningen har tillika framhållits att de Hevesys verksamhet i

Sverige i fråga om kvalitet och resultat vore fullt jämförlig med den som

utövas av en framstående svensk forskare i universitetsprofessors ställning;

och har under åberopande härav hemställts, att den ifrågasatta pensionen

måtte bestämmas enligt för universitetsprofessor gällande villkor.

1 utlåtande i ärendet har statskontoret — under framhållande att betydel­

sen av de Hevesys vetenskapliga insatser undandrar sig ämbetsverkets be­

dömande — anfört, att ämbetsverket finner sig böra betrakta förevarande

framställning ur de synpunkter, som regelmässigt plägar anläggas vid av­

görande av frågor om pension i särskild ordning. Med utgångspunkt härifrån

kan statskontoret med hänsyn till att de Hevesys verksamhet i Sverige räk­

nat fram till år 1950, då han uppnådde 65 års ålder, omspände en tid av en­

dast omkring sex år och delvis bekostats av medel, som ställts till förfo­

gande från enskilt håll, icke finna förutsättningar för en pension av stats­

medel vara för handen. Statskontoret anser sig alltså förhindrat att biträda

framställningen.

Sedermera har vetenskapsakademiens sekreterare, professorn Arne West-

gren, i syfte att ytterligare styrka betydelsen för svensk forskning av de

Hevesys verksamhet i Sverige, med skrivelse till chefen för civildeparte­

mentet överlämnat utlåtanden från åtskilliga vetenskapsmän i Sverige rö-

2

Hill ung till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr 150

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1958

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1958

rande de Hevesys vetenskapliga insatser ävensom vissa redogörelser för

undersökningar, som de Hevesy utfört i samarbete med svenska forskare.

Sagda utlåtanden innefattar uttalanden av innebörd bl. a., att de Hevesys

vetenskapliga verksamhet i Sverige verkat i hög grad stimulerande och be­

fruktande på arbetet inom isotopforskningens område samt medfört snab­

bare framsteg inom detta forskningsområde i vårt land än som eljest varit

möjliga.

Skriftställaren Janrik Bromé

Skriftställaren Janrik Bromé är född den 10 mars 1879. Efter avslutad

skolgång blev han elev vid ett folkskoleseminarium men nödgades med hän­

syn till sina ekonomiska omständigheter avbryta seminarieutbildningen

efter viss tid. Han verkade sedan i ett trettiotal år som tidningsman och

övergick därefter år 1930 till anställning vid länsarkivet i Östersund. Denna

anställning lämnade han sju år senare för att helt kunna ägna sig åt forsk­

ningar på det historiska området. Resultatet av Bromés forskningsarbete före-

ligger i form av ett antal tryckta skrifter. Bromé är alltjämt verksam som

forskare. F. n. är han närmast sysselsatt med bearbetning av vissa äldre

s. k. skattläggningskartor över Jämtland. År 1956 promoverades Bromé till

filosofie hedersdoktor vid Uppsala universitet.

F. d. landshövdingen T. Löfgren och f. d. borgmästaren I. Wikström, i

egenskap av representanter för Sällskapet för utgivande av Jämtlands och

Härjedalens historia, samt ordföranden i Jämtlands läns landsting, riksdags­

mannen H. Lindström, ordföranden i stadsfullmäktige i Östersund, advoka­

ten F. Victor, f. d. riksarkivarien, professorn B. Boethius, krigsarkivarien B.

Steckzén och professorn D. Strömbäck har i en till Kungl. Maj :t ställd skrift

hemställt, att Bromé måtte tillerkännas pension av statsmedel.

Förslagsställarna framhåller till stöd för framställningen, att Bromé, vars

långvariga och oförtröttliga, rikt fruktbärande verksamhet vunnit ansenligt

erkännande bland företrädare för den historiska vetenskapen, är synnerli­

gen förtjänt av det offentliga erkännande och det stöd på ålderns dagar,

som en statspension skulle utgöra.

Till belysande av värdet av Bromés forskningsverksamhet hänvisas bl. a.

till ett av Boethius och Steckzén avgivet gemensamt uttalande av i huvud­

sak följande innehåll.

Bromé har genom hängivet intresse, redbar och outtröttlig forskning och

sakligt ansvarskännande bearbetning skapat en imponerande serie av bety­

dande arbeten, som väsentligt utvidgat vår kunskap om den lokala histo­

rien i olika delar av vårt land, framför allt i Jämtland och Härjedalen. Han

har därigenom bidragit till att lägga solida grundvalar för ett fortsatt veten­

skapligt arbete, som genom att bygga vidare på hans med uppoffrande möda

vunna resultat bäst skall belysa deras värde.

Förslagsställarna framhåller att Bromés ekonomiska förhållanden är så­

dana, att han har anledning se mot framtiden med oro och bekymmer. Hans

19

under lång tid bedrivna forsknings- och författarverksamhet har medfört

stora ekonomiska uppoffringar. De medel, som verksamheten inbringat i

form av honorar och arvoden, har icke på långt när räckt ens till familjens

försörjning.

Länsstyrelsen i Jämtlands län och riksarkivet finner det med hänsyn till

Bromés betydande insatser för den historiska forskningen väl motiverat,

att han tillerkännes pension av statsmedel.

Statskontoret framhåller, att statsmakterna vid beviljandet av s. k. hon-

nörspensioner alltid iakttagit största återhållsamhet. Det fatal personer,

som honorerats på så sätt, har som regel utom statens tjänst bedrivit verk­

samhet av stor allmän räckvidd och betydelse eller eljest gjort betydande

insatser på skilda kulturella områden. Statskontoret anför vidare, att Bro­

més författarskap och historiska forskargärning väsentligen undandrager

sig statskontorets bedömande. Det vill emellertid synas som om Bromés in­

satser huvudsakligen haft en lokalt begränsad anknytning. Ln jämförelse

med tidigare fall, då honnörspension ifrågakommit, har icke övertygat stats­

kontoret om att tillräckliga skäl föreligger för tillmötesgående av förevarande

framställning.

Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien har, under hänvisning till

ett av dess historiska nämnd avgivet yttrande, förklarat sig varmt tillstyrka,

att Bromé tillerkännes pension av statsmedel. I yttrandet framhåller nämn­

den, att Bromés historiska produktion är företrädesvis av lokal- och provins-

historisk art men det oaktat på intet sätt ensidig eller lokalbegränsad. Detta

framgår — efter vad nämnden vidare anför — såväl av de vitt skilda ämnen

som Bromé behandlat, berörande även industri- och krigshistoria och bear­

betande så olika områden som Jämtlands och Blekinges historia, som av bred­

den och omsorgen i själva det vetenskapliga arbetet.

Forskningsresanden G. V. Bolinders änka Ester Bolinder

I anslutning till förslag i prop. 1957: 159 medgav 1957 ars riksdag, att

forskningsresanden G. V. Bolinder, vilken då var 68 år gammal och varaktigt

arbetsoförmögen, finge med hänsyn till sina insatser för vetenskapen och

folkbildningen av statsmedel uppbära pension å 4 008 kronor för år jämte

rörligt tillägg.

Sedan Bolinder avlidit den 16 juli 1957, har hans änka Ester Bolinder,

född den 18 juni 1894, nu anhållit att komma i åtnjutande av pension.

Statskontoret framhåller att ämbetsverket med hänsyn till omständighe­

terna finner det skäligt, att änkefru Bolinder får rätt til! pension. I anslut­

ning till 1950 års riksdags beslut beträffande författaren O. V. Ekelunds

änka förordar statskontoret, att pensionen bestämmes till 2 400 kronor för

år intill den månad, varunder hon fyller 67 år, och till 1 404 kronor för år

för tiden därefter, ävensom att å pensionen utgående rörligt tillägg även efter

67 års ålder beräknas å det högre beloppet. Statskontoret tillägger, att äm­

betsverket med hänsyn till de höjningar av folkpensionen, som framdeles är

Kungi. Maj:ts proposition nr 150 år 1958

20

att förvänta, vill ifrågasätta om icke pensionen i vad gäller det rörliga till­

läggets beräknande efter 67 års ålder bör jämställas med tjänstepension, som

utgår med olika grundbelopp före och efter 67 år.

Departementschefen

Vad först angår frågan om pension åt de Hevesy anser jag mig böra

framhålla, att, därest spörsmålet om pension åt honom bedömes ur de syn­

punkter som regelmässigt plägar anläggas vid behandling av frågor om be­

viljande i särskild ordning av tjänstepensioner, förutsättningar icke torde

vara för handen för att medge pension. Den föreliggande framställningen

synes emellertid närmast avse, att de Hevesy skall komma i åtnjutande av

en på särskilda förhållanden grundad s. k. honnörspension. Med hänsyn till

den stora betydelse, som de Hevesy enligt vad i ärendet erinrats haft för

svensk vetenskaplig forskning under den tid han varit verksam härstädes,

anser jag skäl föreligga för att utverka sådan pension. Jag finner mig så­

lunda böra förorda, att förslag förelägges riksdagen om beredande åt de

Hevesy av en pension av statsmedel såsom erkänsla för hans värdefulla in­

satser på det vetenskapliga området i vårt land. Såsom skälig pension före-

slår jag ett belopp av 6 000 kronor för år jämte rörligt tillägg. Inberäknat

dylikt tillägg enligt nu gällande grunder kommer pensionen att uppgå till

10 800 kronor för år. Pensionen synes böra utgå fr. o. m. den 1 juli 1958.

Fråga om beviljande av pension i särskild ordning åt hustru plägar regel­

mässigt ej upptagas annat än i samband med makens frånlalle. Med beak­

tande härav finner jag icke anledning att nu taga ställning till framställ­

ningen, i vad den avser rätt till familjepension åt de Hevesys hustru. Fram­

ställningen bör alltså ej föranleda någon åtgärd i detta hänseende.

Vad rör frågan om pension åt Bromé har statskontoret efter jämförelse

med tidigare fall, då honnörspension ifrågakommit, ansett sig svårligen

kunna tillstyrka, att Bromé beredes pension av statsmedel. I likhet med Öv­

riga myndigheter, som yttrat sig i ärendet, anser jag emellertid, att Bromes

historiska produktion, om den än är väsentligen av lokal- och provinshisto-

risk natur, likväl varit av sådan betydelse, att bärande skäl kan anföras

för beviljande av honnörspension. Under hänsynstagande jämväl till Bromes

tidigare tjänstgöring vid länsarkiv förordar jag, att han tillerkännes pension,

att utgå fr. o. m. den 1 juli 1958, med ett belopp av 4 008 kronor för år. Inbe­

räknat rörligt tillägg enligt nuvarande grunder blir pensionens belopp 7 214

kronor.

Vad slutligen angår änkefru Bolinder anser jag i likhet med statskontoret,

att hon bör tillerkännas pension av statsmedel, vilken bör utgå från och

med månaden näst efter makens frånfälle. Pensionens belopp synes böra

avvägas enligt de grunder, som tillämpats vid bestämmandet av pension åt

författaren O. V. Ekelunds änka. Årlig pension bör alltså utgå med 2 400

kronor för tiden intill 67 års ålder och med 1 404 kronor för tiden därefter

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1958

Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1958

21

samt vara förenad med rätt till rörligt tillägg, som för liela den tid pensionen

utgår beräknas å förstnämnda belopp.

Kostnaderna för de pensioner, varom jag i det föregående avgivit förslag,

förutsättes skola bestridas från anslaget till diverse pensioner och under­

stöd m. in.

IV. Pensionsreglering för vissa skolledare

Den vid 1956 års riksdag (prop. 1956: 182, rskr 420) beslutade nya orga­

nisationen av skolväsendets regionala och lokala ledning träder i kraft den

1 juli 1958.

Nyorganisationen innebär bl. a., att det i varje kommun normalt skall fin­

nas en skolchef, som närmast under kommunens skolstyrelse är ledare för

dess skolväsende. För skolchefen kommer i kommun med ett skolväsende

av större omfattning att inrättas tjänst med tjänstebenämningen skoldirek­

tör. Efter medgivande av Kungl. Maj :t må inom de största kommunerna även

inrättas en eller flera tjänster såsom biträdande skoldirektör. Antalet skol­

ledare vid det obligatoriska skolväsendet kommer att öka. För nämnda skol­

ledare inrättas tjänster med tjänstebenämningen rektor. Nuvarande kommu­

nal folkskolinspektör, distriktsöverlärare och annan överlärare utgår ur or­

ganisationen.

Vid 1957 års riksdags höstsession (prop. 1957: 183, rskr 390) har för till-

lämpning fr. o. m. den 1 juli 1958 meddelats beslut rörande löneställningen

för vissa skolledartjänster m. m.

I tidigare proposition denna dag bar jag upptagit fråga om vissa änd­

ringar i statens allmänna avlöningsreglemente m. m., berörande bl. a. skol­

ledare.

Jag torde nu få anmäla fråga om reglering av pensionsförhållandena för

förutnämnda skolledare, alltså för rektor vid det obligatoriska skolväsen­

det, skoldirektör och biträdande skoldirektör.

För rektor vid det obligatoriska skolväsendet bör, i likhet med vad som

nu är fallet beträffande distriktsöverlärare, tjänste- och familjepensions-

reglementena för folkskolan generellt tillämpas. Tjänsterna som skoldirek­

tör och biträdande skoldirektör, vilka avses skola inordnas under statens

allmänna avlöningsreglemente, bör i pensionshänseende hänföras till SPA-

reglcmentet.

Den närmare regleringen av förenämnda rektorers pensionsförhållanden

synes i och för sig påkalla vissa ändringar i pensionsreglementena för folk­

skolan. Bl. a. erfordras särskilda föreskrifter med hänsyn till att ifrågava­

rande rektorer, till skillnad från vad som är fallet beträffande distriktsöver­

lärare, icke med säkerhet kommer alt inneha annan lärarbefattning vid sidan

av rektorsbefattningen. I detta sammanhang är emellertid av betydelse, att

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1958

mellan civildepartementet och representanter för de fyra huvudorganisatio­

nerna den 26 mars innevarande år, under förutsättning av Kungl. Maj :ts och

riksdagens godkännande, träffats överenskommelse om antagande fr. o. m.

den 1 juli 1959 av nytt pensionsreglemente, avsett att ersätta 1947 års allmän­

na tjänste- och familjepensionsreglementen ävensom bl. a. motsvarande reg­

lementen för lärare vid folkskolan. Godtages denna överenskommelse, vilken

även innebär tillämpning av det nya reglementet fr. o. m. sistnämnda dag

beträffande pensioner, beviljade under läsåret 1958—59, kommer den nu

behövliga regleringen närmast att få provisorisk karaktär för tiden fram

till den 1 juli 1959. Med beaktande härav anser jag mig böra föreslå vidta­

gande av endast sådana ändringar i pensionsreglementena för folkskolan,

som påkallas med hänsyn till rektor, som har lärarbefattning. Såvitt gäller

annan rektor torde det i förekommande fall få ankomma på Kungl. Maj:t

att i särskild ordning meddela beslut i fråga om pensionsförmåner med till-

lämpning av grunderna i tjänstepensionsreglementet.

Frågan, huruvida även inom det pensioneringsområde, som nu regleras

enligt SPA-reglementet, skall tillämpas nya pensionsbestämmelser fr. o. m.

den 1 juli 1959, är ännu öppen. Med hänsyn härtill föreslår jag, att vad jag

nyss förordat i fråga om sättet för en reglering av rektors pensionsförhål-

landen även skall gälla beträffande skoldirektör och biträdande skoldirektör.

Frågan om pension åt dylik befattningshavare bör alltså regleras i regle­

mentet, eller, för det fall att befattningshavaren icke tillika är innehavare

av lärarbefattning, av Kungl. Maj :t avgöras i anslutning till grunderna i

reglementet. För sistberörda fall förutsättes att pensionsrätten i allt väsent­

ligt skall ha samma innebörd som enligt allmänna tjänste- och familjepen-

sionsreglementena gäller beträffande rektor vid allmänt läroverk.

Jag torde också få anmäla vissa frågor av övergångsnatur, som blir aktu­

ella i samband med den nya skolledarorganisationens ikraftträdande. Kom­

munal folkskolinspektör med pensionsrätt enligt kommunala bestämmelser

kan vid övergång till statligt reglerad skolledartjänst, därest vid bestäm­

mande av pensions belopp hänsyn ej tages till föregående anställningstid

hos kommunen, komma att lida minskning av isina pensionsförmåner. Med

hänsyn till att ifrågavarande inspektör vid övergång till dylik tjänst får rätt

till fribrevsförmåner från kommunen vid sidan av den statliga pensions­

rätten, skulle å andra sidan en sammanlagd pensionsnivå, som är högre än

som kan anses rimlig, kunna uppkomma. Motsvarande gäller beträffande an­

nan befattningshavare med kommunal pensionsrätt, som kommer i fråga

till statligt reglerad skolledartjänst. Självfallet är det ej tillfredsställande,

att den nya organisationen får sådana följder. Riksdagens bemyndigande

bör därför utverkas för Kungl. Maj :t att meddela bestämmelser om hänsyns­

tagande till tidigare kommunal anställning och om reglering vid samman­

träffande av pensionsförmåner som nyss sagts. I de fall, då befattningshavares

övergång till statligt reglerad skolledartjänst medför tillämpning av en lägre

pensionsnivå än den tidigare gällande, kan uppkomma fråga om kompensa­

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1958

23

tion för minskning i pensionsförmånerna. Frågan härom blir i varje särskilt

fall beroende av nu gällande kommunalt bestämda anställningsvillkor. Hin­

der bör i dylika fall icke föreligga mot att kommunal tilläggspension utgår

vid sidan av den statliga pensionen.

I proposition (nr 93) till innevarande års riksdag har på förslag av che­

fen för ecklesiastikdepartementet upptagits bl. a. fråga om bidrag av stats­

medel till kostnaderna för avlöning åt skoldirektörer, biträdande skoldirek­

törer och rektorer vid det obligatoriska skolväsendet. Jag torde nu få an­

mäla frågan om utgivande av statsbidrag till kostnaderna för ifrågavarande

skolledares pensionering.

Statens bidrag till kostnaderna för avlöning åt skoldirektörer och biträ­

dande skoldirektörer föreslås i förenämnda proposition skola bestämmas till

79 procent av schablonmässigt beräknade lönekostnader. Från statsverkets

sida synes i motsvarande mån böra lämnas bidrag till kostnaderna för ifrå­

gavarande befattningshavares SPA-pensionering. Vid bestämmande av de

pensionskostnader, som man i detta sammanhang har att räkna med, synes

böra tagas hänsyn till ej blott kommunens kostnader för fortlöpande pen­

sionsavgifter, beräknade för år med bortseende från avgiftsbefrielse på grund

av ev. tjänstledigheter m. m., utan också det indirekta statsbidrag, som föl­

jer av grunderna för SPA-pensioneringens finansiering. I syfte att erhålla en

enkelt verkande regel för beräkningen av nu ifrågavarande direkta statsbi­

drag synes det lämpligt att avväga detta i förhållande till ett bidragsunder-

lag, vari inräknas endast kostnaderna för de fortlöpande pensionsavgifterna.

Efter samråd under hand med statens pensionsanstalt förordar jag, att bi­

draget fastställes att utgå med 58 procent av ett på angivet sätt beräknat

bidragsunderlag. För de icke statligt reglerade tjänsterna i Stockholm, Gö­

teborg och Malmö torde statens bidrag till pensionskostnaderna få efter

Kungl. Maj :ts närmare bestämmande beräknas efter motsvarande grunder

som för de statligt reglerade tjänsterna.

Jämlikt grunderna för finansieringen av kostnaderna för pensionsförmå­

ner enligt pensionsreglementena för folkskolan svarar staten helt för kostna­

derna för pensioneringen av rektorer vid det obligatoriska skolväsendet.

Hemställan

Bemyndigande bör utverkas för Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar i

1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente, 1947 års tjänste- och familje-

pensionsreglementen för folkskolan samt SPA-reglementet, som påkallas

vid bifall till vad i det föregående under I och IV förordats, ävensom att

meddela de föreskrifter i övrigt, som erfordras vid bifall härtill. De nya be­

stämmelserna bör träda i kraft den 1 juli 1958. Beträffande under I av­

sedda lärare avses dock viss retroaktiv tillämpning. Vidare bör utverkas

godkännande av under IV förordade statsbidragsgrunder, att likaledes gälla

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1958

från och med den 1 juli 1958. På Kungl. Maj:t bör ankomma att meddela

erforderliga tillämpnings- och övergångsbestämmelser samt vidare att be­

sluta om omreglering av vissa äldre pensioner i enlighet med vad under II

anförts.

Under åberopande av vad jag i det föregående i skilda hänseenden anfört

och förordat hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

A. bemyndiga Kungl. Maj :t att

1) i huvudsaklig överensstämmelse med vad under I och

IV anförts vidtaga ändringar i 1947 års allmänna tjänste-

pensionsreglemente den 30 juni 1947 (nr 416), 1947 års

tjänstepensionsreglemente för folkskolan den 30 juni 1947

(nr 420), 1947 års familjepensionsreglemente för folksko­

lan den 30 juni 1947 (nr 421) och SPA-reglementet den 29

december 1949 (nr 726),

2) utfärda de tillämpnings- och övergångsbestämmelser

och de föreskrifter i övrigt, som kan erfordras vid genom­

förandet av vad under I och IV förordats, samt

3) utfärda bestämmelser om omreglering av vissa icke

dyrtidsreglerade pensioner i huvudsaklig överensstämmelse

med vad under II anförts,

B. godkänna av mig under IV förordade grunder för stats­

bidrag till vissa pensioneringskostnader, ävensom

C. medge, att från anslaget till diverse pensioner och un­

derstöd m. in. må utgå

1) till professorn G. de Hevesy från och med den 1 juli

1958 under hans återstående livstid en årlig pension av

6 000 kronor jämte rörligt tillägg,

2) till skriftställaren J. Bromé från och med den 1 juli

1958 under hans återstående livstid en årlig pension av

4 008 kronor jämte rörligt tillägg och

3) till forskningsresanden G. V. Bolinders änka Ester Bo-

linder, räknat från och med den 1 augusti 1957, under hen­

nes återstående livstid så länge hon förblir ogift en årlig

pension, utgående med 2 400 kronor för tiden intill den må­

nad, varunder hon fyller 67 år, och med 1 404 kronor för ti­

den därefter samt förenad med rörligt tillägg, som för hela

den tid pensionen utgår beräknas å förstnämnda belopp.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

S. Pantzerhielm

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1958

25

Innehållsförteckning

I. Ändringar i gällande pensionsförfattningar ..................................................... 2

Vissa beställningshavare vid försvaret ......................................................... 2

Vissa lärare vid det obligatoriska skolväsendet ........................................ 3

Föreståndaren vid Konung Gustaf V:s forskningsinstitut ....................... 4

Vissa läkare vid vanföreanstalter .................................................................. 5

Tandläkare inom folktandvården .................................................................. 8

II. Omreglering av vissa icke dyrtidsreglerade pensioner ................................ 14

III. Pension åt vissa personer ....................................................................................... 16

Professorn George de Hevesy .......................................................................... 16

Skriftställaren Janrik Bromé .......................................................................... 18

Forskningsresanden G. V. Bolinders änka Ester Bolinder ....................... 19

IV. Pensionsreglering för vissa skolledare .............................................................. 21

Hemställan .............................................................................................................................. 23

3

Bihang till riksdagens protokoll 1058. 1 samt. Nr ISO