med förslag till ny tulltaxa, m. m.

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958 1

Nr 90

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till ny tull­

taxa, m. m.; given Stockholms slott den 24 januari

1958.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till

1) tulltaxa;

2) förordning om ändrad lydelse av 1 § tulltaxeförordningen den 4 oktober 1929 (nr 316);

3) förordning om ändring i förordningen den 3 maj 1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit; samt

4) förordning om ändrad lydelse av 3 a § förordningen den 4 oktober 1929 (nr 307) angående tullrestitution;

dels ock för sin del godkänna Sveriges anslutning till konventionen den 15 december 1950 rörande nomenklatur för klassificering av varor i tulltarifferna samt protokollet den 1 juli 1955 angående ändring i nämnda konvention.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framlägges förslag till ny tulltaxa, avsedd att ersätta den nu gällande av år 1929.

Förslaget är utarbetat på grundval av ett av 1952 års tulltaxekommitté avgivet betänkande och innebär fullföljande av ett sedan länge bedrivet arbete på en revision av tulltaxan.

I propositionen framhålles emellertid att tulltaxerevisionen bör betraktas jämväl som en förberedelse till det planerade nordiska ekonomiska sam-

1 Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr'J0

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958

arbetet; vid förslagets utarbetande har därför beaktats det förslag till gemensam nordisk tulltaxa som framlagts föregående år.

Taxeförslaget är utformat i överensstämmelse med en internationell konvention rörande nomenklatur för klassificering av varor i tulltarifferna (den s. k. Brysselnomenklaturen).

Tullarna utgöres till övervägande del av värdetullar, men även kvantitetstullar förekommer, huvudsakligen inom livsmedelsområdet (i den mån importen på detta område regleras genom tullar).

Vad tullarnas höjd och avvägning beträffar kan förslaget närmast sägas innebära en viss utjämning av tullskyddet mellan olika varuslag och produktionsgrenar med bibehållande i stort sett av nuvarande genomsnittliga tullnivå.

För att belysa förslagets konkreta innebörd kan beträffande vissa betydelsefulla varugrupper anföras följande.

Egentliga jordbruksprodukter har liksom för närvarande upptagits med tullfrihet (för dylika produkter effektueras gränsskyddet i princip genom särskilda importavgifter).

Beträffande frukt och trädgårdsprodukter har i allmänhet föreslagits oförändrade tullsatser under den tid då inhemsk produktion förekommer och tullfrihet under resten av året.

I fråga om livsmedelsindustrins produkter har föreslagits såväl sänkningar som höjningar, de senare ofta sammanhängande med gällande importavgifter på jordbruksprodukter.

Kemiska produkter har i ungefär samma utsträckning som hittills upptagits med tullfrihet men i övrigt åsatts värdetullar av varierande storlek, i regel innebärande uppjustering av låga och nedskärning av höga tullar; vad särskilt beträffar organiska kemiska produkter har för de tullbelagda varorna föreslagits en standardtullsats av 12 % av värdet mot 15 % i nuvarande tulltaxa.

Av gummivaruindustrins alster har det dominerande varuslaget, nämligen bildäck, upptagits med en tull av 13 % av värdet.

Inom textilområdet har med hänsyn till den pågående nordiska utredningen endast smärre jämkningar vidtagits i de år 1955 provisoriskt införda tullsatserna, vilka i regel utgör 12 % av värdet för vävnader samt 14 % av värdet för trikåvaror och konfektion; för de av 1955 års beslut icke berörda silkevarorna innebär förslaget i allmänhet en sänkning i jämförelse med nuvarande nivå.

Även för läder har i förslaget bibehållits 1955 års provisoriska tullnivå, vilken för detta varuslag ligger vid 7 % av värdet. För skodon föreslås en tull av 14 % av värdet, vilket för de flesta artiklar innebär en viss sänkning.

I fråga om porslins- och glasvaror i allmänhet har upptagits tullsatser av 12 % resp. 15 % av värdet; den förra torde genomsnittligt sett innebära en höjning och den senare en sänkning i förhållande till nuvarande tullskydd.

Halvfabrikat av järn och stål har i enlighet med det nordiska förslaget åsatts tullsatser av i regel 6 % för varmvalsade och 7 % för kallvalsade pro­

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958 3

dukter; dessa tullsatser ligger vid dagens prisläge i allmänhet över de nuvarande tullsatserna.

Beträffande järn- och metallmanufaktur förordas i huvudsak en enhetlig tull av 8 % av värdet, vilket genomsnittligt sett icke innebär någon större avvikelse från den nuvarande tullnivån, ehuru det för individuella varuslag kan medföra icke obetydliga sänkningar eller höjningar.

För maskinområdet föreslås en standardtullsats av 10 % av värdet eller samma tullsats som nu utgår för de flesta varor inom detta område.

Tullen på bilar samt motorcyklar med högst 245 cm3 cylindervolym har föreslagits bibehållen vid 15 % av värdet.

Nuvarande finanstullar (t. ex. på kaffe och kolonialvaror) har i allmänhet icke gjorts till föremål för omprövning utan upptagits med oförändrade belopp.

Den nya tulltaxan föreslås skola träda i kraft den 1 januari 1959.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958

Förslag

till

Tulltaxa

Härigenom förordnas, att den i 1 § tulltaxeförordningen den 4 oktober 1929 avsedda tulltaxan skall hava den lydelse som framgår av härvid fogad bilaga.

Denna tulltaxa träder i kraft den 1 januari 1959.

I fråga om varuslag, för vilket i taxan angives viss tullsats med anmärkning att tullen tills vidare skall utgå efter lägre tullsats eller skall vara suspenderad, skall förstnämnda tullsats tillämpas från och med dag som Konungen bestämmer.

Konungen äger vidare för tid, varunder så befinnes erforderligt med hänsyn till åtaganden, gjorda före den 24 januari 1958 enligt allmänna tull- och handelsavtalet (GATT), förordna om därav påkallade avvikelser från tulltaxan.

Bilaga

TULLTAXA

Tulltaxan är utformad i överensstämmelse med den s. k. Brysselnomenklaturen, utgörande bilaga till konventionen den 15 december 1950 rörande nomenklatur för klassificering av varor i tulltarifferna; underavdelningar av tulltaxenummer samt med asterisk (*) betecknade anmärkningar äro icke beroende av nämnda konvention.

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958

I nne h ållsförte cknin g

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1958 7

Avd. VI. Produkter av kemiska och närstående industrier

Kap. 28. Kemiska grundämnen; oorganiska kemiska föreningar; oorganiska

och organiska föreningar av ädla metaller, av radioaktiva grund­

8 Kungi. Maj:ts proposition nr 90 år 1958

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958 9

Avd. XVII. Transportmedel

Kap. 86. Järnvägs- och spårvägsmateriel; trafiksignalapparater, icke

10 Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1958

Allmänna regler för tulltaxans tillämpning

Vid tulltaxans tillämpning skola följande regler iakttagas. 1. Rubriker till avdelningar, kapitel och underavdelningar av kapitel äro endast vägledande; tulltaxeringen bestämmes dels av lydelsen av tulltaxenummer och anmärkningar till avdelningar eller kapitel, dels, för så vitt icke annat stadgas i nämnda nummer eller anmärkningar, av följande föreskrifter. 2. Är i ett tulltaxenummer visst ämne angivet, avses därmed ämnet såväl i rent tillstånd som i blandning eller förening med andra ämnen. Där varor av visst ämne äro angivna, avses varor, helt eller delvis tillverkade av detta ämne. Tulltaxeringen av blandningar och sammansatta varor regleras närmare av i moment 3 upptagna bestämmelser. 3. Därest vid tillämpning av moment 2 eller eljest två eller flera tulltaxenummer skulle kunna ifrågakomma vid tulltaxeringen av en vara, gäller följande: a) ett tulltaxenummer med mera bestämd varubeskrivning skall tilläm­

pas före ett tulltaxenummer med mera allmän varubeskrivning; b) blandningar samt varor, som bestå av olika ämnen eller äro samman­

satta av olika beståndsdelar, skola, i de fall då tulltaxeringen icke

kan ske i enlighet med punkt a, tulltaxeras såsom det ämne eller den

beståndsdel, som giver blandningen eller varan dess huvudsakliga ka­

raktär; c) i de fall, då tulltaxering enligt bestämmelserna i punkterna a och b

icke är möjlig, skall det tulltaxenummer tillämpas, som medför högsta

tullen. *3:1. Vara inkommande i delar tulltaxeras, utan hinder av att mindre väsentliga beståndsdelar saknas, efter vad för varan som helhet är stadgat, under förutsättning att delarna inkomma samtidigt. 4. Då i anmärkning till avdelning eller kapitel föreskrives, att avdelningen eller kapitlet icke omfattar vissa varor, och därvid hänvisning göres till andra avdelningar eller kapitel eller till bestämda tulltaxenummer, skall anmärkningen, såvitt ej annat stadgas, avse samtliga varor, hänförliga till sistnämnda avdelningar, kapitel eller tulltaxenummer, även om den i anmärkningen förekommande uppräkningen av varorna icke är fullständig. 5. Varor, som icke motsvara lydelsen av något nummer i tulltaxan, tulltaxeras enligt det tulltaxenummer som avser närmast liknande artiklar. *5:1. Tull utgår med i taxan angiven procent av värdet eller i förekommande fall angivet belopp för kvantitet som är utsatt framför tullsatskolumnen; tullfrihet utmärkes med ordet »fri».

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958 11

AVDELNING I

Levande djur och animaliska produkter

Kap. 1. Levande djur

Anmärkning

Detta kapitel omfattar alla levande djur utom fisk, kräftdjur, blötdjur och mikrobkulturer.

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1958 13

05.03 Tagel, även i skikt, med eller utan förstärkning av annat

material, samt avfall av tagel:

14 Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1958

AVDELNING II

Vegetabiliska produkter

Kap. 6. Levande växter och alster av blomsterodling

Anmärkningar

1. Detta kapitel omfattar endast sådana produkter, som vanligen levereras av trädgårds­

mästare, plantskolor eller blomsterhandlare för planterings- eller prydnadsändamål.

Potatis och ätbar lök hänföras dock till kap. 7. 2. Buketter, blomsterkorgar, kransar och liknande artiklar tulltaxeras alltefter beskaffen­

heten såsom avskurna blommor eller blad enligt nr 06.03 eller 06.04, oaktat de före­

komma i förening med annat material.

06.01 Lökar, stamknölar, rotknölar och rhizomer, levande, även med utvecklade blad och blommor: A. inkommande med blommor eller blomknoppar, men

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958 15

Kap. 7. Köksväxter m. m.

Anmärkning

Såsom köksväxter enligt nr 07.01 anses även ätbara svampar, oliver, kapris, tomater, potatis, rödbetor, gurkor, pumpor, auberginer, sötpaprika (Capsicum grossum), fänkol, persilja, körvel, dragon, krasse, mejram, pepparrot och vitlök. Såsom köksväxter enligt nr 07.02—07.04 tulltaxeras alla de produkter, som i färskt tillstånd hänföras till nr 07.01. Nr 07.04 omfattar dock icke: a) torkade baljväxtfrön (nr 07.05); b) sötpaprika (Capsicum grossum), malen (nr 09.04); c) mjöl av torkade baljväxtfrön, hänförliga till nr 07.05 (nr 11.03); d) mjöl, gryn och flingor av potatis (nr 11.05).

07.01 Köksväxter, färska eller kylda: A. blomkål:

16 Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1958

07.03 Köksväxter, tillfälligt konserverade i saltvatten, svavelsyr-

lighetsvatten eller andra lösningar men icke särskilt be­

redda för direkt konsumtion:

beläggas under hela året med samma tull som motsva­

rande färska produkter under den tid dessa äro högst

tullbelagda 07.04 Köksväxter, torkade, även sönderdelade i stycken eller

krossade eller pulveriserade men icke på annat sätt be­

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958 17

08.06 Äpplen, päron och kvittenfrukter, färska:

A. äpplen:

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958

Kap. 9. Kaffe, te, matte och kryddor

Anmärkningar

1. Blandningar av produkter, hänförliga till nr 09.04—09.10, tulltaxeras enligt följande: a) blandningar av två eller flera produkter, hänförliga till ett och samma tulltaxe-

nummer, tulltaxeras enligt detta nummer; b) blandningar av två eller flera produkter, hänförliga till olika tulltaxenummer, tull­

taxeras enligt nr 09.10. Tillsatser av andra ämnen till de produkter, som äro upptagna i nr 09.04—09.10, härunder inbegripet de blandningar som avses i a och b ovan, skola icke påverka tulltaxeringen, under förutsättning att de sålunda erhållna blandningarna fortfarande ha karaktär av varor, upptagna i något av de nämnda tulltaxenumren. I motsatt fall hänföras dylika blandningar icke till detta kapitel; om de utgöra preparat för smaksättning, tulltaxeras de enligt nr 21.04. 2. Detta kapitel omfattar icke: a) sötpaprika (Capsicum grossum), omalen (kap. 7); b) kubebapeppar av arten Cubeba officinalis Miq. eller Piper cubeba (nr 12.07).

09.01 Kaffe, även rostat eller befriat från koffein; skal och hinnor av kaffe; kaffesurrogat med tillsats av kaffe:

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958 19

Kap. 11. Produkter av kvarnindustri; malt, stärkelse, inulin och gluten

Anmärkning

Detta kapitel omfattar icke: a) rostat malt, utgörande kaffesurrogat (nr 09.01 och 21.01) ; b) mjöl, värmebehandlat eller på annat sätt berett till näringsmedel för barn eller för

dietiskt bruk (nr 19.02) ; mjöl, som värmebehandlats uteslutande för att förbättra bak­

förmågan, hänföres dock till detta kapitel; c) majsflingor och andra produkter, hänförliga till nr 19.05; d) farmaceutiska produkter (kap. 30); e) stärkelse, utgörande kosmetiska preparat enligt nr 33.06.

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958

12.04 Sockerbetor, färska eller torkade, även skurna eller pulveri-

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1958 21

Kap. 14. Vegetabiliska flätnings- och snidningsmaterial; produkter av vegetabiliskt ursprung, ej annorstädes upptagna eller inbegripna

Anmärkningar

1. Detta kapitel omfattar icke material eller fibrer med huvudsaklig användning som

textilmaterial, oavsett bearbetning, ej heller andra vegetabiliska material, som bear­

betats för användning uteslutande som textilmaterial (avd. XI). 2. Korgvide, vass, bambu och liknande material, kluvna, samt rottingbast och dragen,

skalad eller kluven rotting hänföras till nr 14.01. Till detta nummer hänföras icke trä-

spån (nr 44.09). 3. Till nr 14.02 hänföres icke träull (nr 44.12). 4. Till nr 14.03 hänföras icke bindlar för borstfabrikation (nr 96.03).

14.01 Vegetabiliska material med huvudsaklig användning för korgmakeriarbeten eller andra flätade arbeten (korgvide, vass, säv, bambu, rotting, rafia ävensom tvättad, blekt eller

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958

AVDELNING III

Animaliska och vegetabiliska fetter och oljor samt spalt ningsprodukter därav; beredda ätbara fetter; vaxer av animaliskt eller vegetabiliskt ursprung

Kap. 15. Animaliska och vegetabiliska fetter och oljor samt spaltningsprodukter därav; beredda ätbara fetter; vaxer av animaliskt eller vegetabiliskt ursprung

Anmärkningar

1. Detta kapitel omfattar icke:

a) ister och annat fett av svin eller fjäderfä, icke utsmält eller utpressat (nr 02.05);

b) kakaosmör (nr 18.04);

c) grevar (nr 23.01), oljekakor och dylika återstoder från utvinning av vegetabiliska

oljor (nr 23.04);

d) kemiskt definierade fettsyror, beredda vaxer samt fetter och oljor, beredda till lä­

kemedel, färger, lacker, tvål, parfymer, toalettmedel eller kosmetiska preparat,

ävensom sulfonerade oljor och andra produkter, hänförliga till avd. VI;

e) faktis, framställd av oljor (nr 40.02). 2. Äterstoder från rening eller raffinering av oljor (t. ex. soapstocks och bottensatser)

eller från destillation av ullfett eller glycerol ävensom stearinbeck hänföras till nr

15.17.

15.01 Ister och annat fett av svin eller fjäderfä, utsmält eller

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958 23

A. fettsyror samt sura oljor från raffinering:

1. linolj ef ettsyra; ävensom andra fettsyror med ett jod­

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958

AVDELNING IV

Produkter av livsmedelsindustri; drycker, alkohol och ättika; tobak

Kap. 16. Varor av kött, fläsk, fisk, kräftdjur eller blötdjur

Anmärkning Detta kapitel omfattar icke kött, fläsk, fisk, kräftdjur och blötdjur, beredda eller konserverade på sätt i kap. 2 och 3 angives. 16.01 Korv och liknande varor av kött, fläsk eller andra djurdelar

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958 25

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958 19.06 Nattvardsbröd, oblatkapslar för läkemedel, sigilloblater och

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958 27

Kap. 21. Diverse näringsmedel

Anmärkningar

1. Detta kapitel omfattar icke:

a) blandningar av köksväxter, hänförliga till nr 07.04; b) rostat kaffesurrogat med tillsats av kaffe (nr 09.01); c) kryddor och andra produkter, hänförliga till nr 09.04—09.10; d) jäst, utgörande läkemedel (nr 30.03).

2. Extrakter av sådana surrogat, som avses i anm. 1 b ovan, hänföras till nr 21.02.

21.01 Rostad cikoriarot och andra rostade kaffesurrogat, även­

28 Kungi. Maj. ts proposition nr 90 år 1958

22.04 Druvmust i jäsning, ävensom druvmust, vars jäsning av­

brutits på annat sätt än genom tillsats av alkohol:

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1958 29

Kap. 23. Återstoder och avfall från livsmedelsindustrin; beredda fodermedel

23.01 Mjöl och pulver, otjänliga till människoföda, av kött eller andra djurdelar eller av fisk, kräftdjur eller blötdjur; grevar fri 23.02 Kli och andra återstoder, erhållna vid siktning, målning

30 Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1958

AVDELNING V

Mineraliska produkter

Kap. 25. Salt; svavel; jord- och stenarter (andra än malmer); gips, kalk och cement

Anmärkningar

1. För så vitt icke annat framgår av ordalydelsen, omfattar detta kapitel endast obearbetade produkter eller produkter, som tvättats (även med användning av kemikalier för avlägsnande av föroreningar utan att förändra produktens struktur), krossats, malts, pulveriserats eller siktats eller som anrikats genom flotation, på magnetisk väg eller med andra mekaniska eller fysikaliska processer (andra än kristallisation), men däremot icke rostade eller brända produkter och ej heller sådana, som underkastats annan bearbetning utöver vad som angives i tulltaxenumren ifråga. 2. Detta kapitel omfattar icke: a) sublimerat, fällt eller kolloidalt svavel (nr 28.02); b) järnoxidhaltiga jordpigment med en halt av minst 70 viktprocent bundet järn, räk­

nat som Fe,Os (nr 28.23); c) farmaceutiska produkter (kap. 30); d) parfymer, toalettmedel och kosmetiska preparat (nr 33.06); e) gatsten, kantsten, trottoarsten (nr 68.01), mosaikbitar (nr 68.02) samt tak- och

väggplattor av skiffer (nr 68.03); f) ädelstenar (nr 71.02); g) odlade kristaller (ej utgörande optiska artiklar) av natriumklorid, vägande per

styck minst 2,5 g, hänförliga till nr 38.19; optiska artiklar av natriumklorid (nr

90.01); h) skol-, rit-, skräddar- och biljardkrita (nr 98.05).

25.01 Salt (bergsalt och havssalt samt bordssalt); ren natriumklo­

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958 31

25.12 Diatomacéhaltiga fossilmjöl och andra liknande kiseldioxid-

haltiga jordarter (infusoriejord, kiselgur, trippel, diatomit

o. d.), med en vikt per dm3 av högst 1 kg, även brända. . fri 25.13 Pimsten, smärgel, naturlig korund och andra naturliga slip­

32 Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1958

Kap. 26. Malm, slagg och aska

Anmärkningar

1. Detta kapitel omfattar icke:

a) naturligt magnesiumkarbonat (magnesit), även bränt (nr 25.19); b) thomasslagg (nr 31.03); c) slaggull, stenull och liknande mineralull (nr 68.07); d) produkter, hänförliga till nr 71.11 (guldsmedssopor m. m.);

e) koppar-, nickel- och koboltskärsten, erhållna genom smältning av malm (avd.

XV). 2. Med malm enligt nr 26.01 avses sådana mineral, som användas i metallurgin för ut­

vinning av metaller, hänförliga till avd. XIV eller XV, eller av kvicksilver, även om

de i det aktuella fallet icke äro avsedda för metallurgiskt ändamål. Till nr 26.01

hänföras dock icke mineral, som underkastats annan bearbetning än som är normalt

för malm. 3. Nr 26.03 omfattar endast aska och återstoder av sådana slag, som inom industrin an­

vändas antingen för utvinning av metaller eller såsom utgångsmaterial för framställ­

ning av kemiska metallföreningar.

26.01 Malm, även anrikad; svavelkis och andra naturliga järnsul-

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958 33

med kreosotolja eller andra destillationsprodukter ur stenkolstjära (s. k. preparerad tjära):

34 Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1958

AVDELNING VI

Produkter av kemiska och närstående industrier

Anmärkningar

1. a) Produkter (andra än radioaktiva malmer) av de slag, som angivas i tulltaxenumren 28.50 och 28.51, tulltaxeras enligt ifrågavarande nummer, även om de kunna hänföras jämväl till annat nummer i tulltaxan, b) Med de inskränkningar, som följa av bestämmelserna i anm. 1 a ovan, tulltaxeras produkter av de slag, som angivas i tulltaxenumren 28.49 och 28.52, enligt ifrågavarande nummer, även om de kunna hänföras jämväl till annat nummer i denna avdelning. 2. Med de inskränkningar, som följa av bestämmelserna i anm. 1 ovan, skola sådana produkter, som med hänsyn till att de föreligga i avdelade doser eller i sådan form eller förpackning, som tillhandahålles i detaljhandeln, kunna hänföras till något av tulltaxenumren 30.03, 30.04, 30.05, 32.09, 33.06, 35.06, 37.08 eller 38.11, tulltaxeras enligt ifrågavarande nummer, även om de i och för sig kunna hänföras jämväl till annat nummer i tulltaxan.

Köp. 28. Kemiska grundämnen; oorganiska kemiska föreningar; oorganiska och organiska föreningar av ädla metaller, av radioaktiva grundämnen, av sällsynta jordartsmetaller och av isotoper

Anmärkningar

1. För så vitt icke annat är stadgat, omfattar detta kapitel endast: a) kemiska grundämnen och kemiskt definierade föreningar, även innehållande föroreningar; b) produkter, nämnda i a ovan, lösta i vatten; c) produkter, nämnda i a ovan, lösta i andra lösningsmedel än vatten, under förutsättning att det av säkerhetsskäl eller transporttekniska skäl är brukligt och nödvändigt att förvara produkterna i lösning och att lösningsmedlet icke gör varan mer lämpad för speciell användning än för allmänt bruk; d) produkter, nämnda i a, b eller c ovan, försatta med stabiliseringsmedel, nödvändigt för konservering eller transport av dessa produkter. 2. Förutom ditioniter (hydrosulfiter), stabiliserade med organiska ämnen, och sulfoxylater (nr 28.36), karbonater och peroxikarbonater (nr 28.42), cyanider, enkla eller komplexa (nr 28.43), fulminater och cyanater (nr 28.44) av metaller och andra oorganiska baser, ävensom organiska produkter, hänförliga till nr 28.49—28.52, samt karbider av metaller och ickemetaller (nr 28.56), omfattar detta kapitel även följande kolföreningar: a) koloxider, hydrogencyanid (cyanväte) och cyankomplexa syror (nr 28.13); b) karbonylhalogenider (nr 28.14); c) kolsulfider (nr 28.15); d) karbonylsulfid, tiokarbonylhalogenider, cyan och cyanhalogenider ävensom cyanamid och metallderivat därav (nr 28.58), med undantag av kalciumcyanamid, innehållande högst 25 viktprocent nitrogen, beräknat på torrsubstansen (kap. 31). 3. Detta kapitel omfattar icke: a) natriumklorid och andra till avd. V hänförliga mineraliska produkter; b) metallorganiska och ickemetallorganiska föreningar, med undantag av de i anm. 2 ovan nämnda; c) produkter, nämnda i anm. 1—4 till kap. 31; d) oorganiska produkter, utgörande s. k. luminoforer (nr 32.07); e) konstgjord grafit (nr 38.01); laddningar till brandsläckningsapparater ävensom brandsläckningsbomber, hänförliga till nr 38.17; bläckborttagningsmedel i för­

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958 35

packningar för detaljhandeln, hänförliga till nr 38.19; odlade kristaller (ej ut­

görande optiska artiklar) av magnesiumoxid eller av halogenider av alkalimetal-

ler eller alkaliska jordartsmetaller, vägande per styck minst 2,5 g, hänförliga till

nr 38.19; f) ädelstenar, naturliga, syntetiska eller rekonstruerade, samt stoft och pulver därav

(nr 71.02—71.04) ävensom ädla metaller, hänförliga till kap. 71; g) metaller, även kemiskt rena, hänförliga till avd. XV; h) optiska artiklar, t. ex. av magnesiumoxid eller av halogenider av alkalimetaller

eller alkaliska jordartsmetaller (nr 90.01). 4. Kemiskt definierade komplexa syror, bildade av en syra, upptagen i underavdelning II till detta kapitel, och en sur metalloxid, upptagen i underavdelning IV till detta kapitel, hänföras till nr 28.13. 5. Nr 28.29—28.48 omfatta endast salter, peroxisalter härunder inbegripna, av metaller eller ammonium. 6. Nr 28.50 omfattar endast följande produkter: a) teknetium, prometheum, polonium, astat, radon, francium, radium, aktinium,

protaktinium, neptunium, plutonium och andra transurana grundämnen, isotoper

av dessa grundämnen samt oorganiska och organiska föreningar av ifrågavarande

grundämnen eller isotoper, även om de icke äro kemiskt definierade; b) alla andra radioaktiva isotoper, naturliga eller konstgjorda, radioaktiva isotoper

av i avd. XIV och XV upptagna ädla och oädla metaller härunder inbegripna, samt

oorganiska och organiska föreningar av ifrågavarande isotoper, även om förening­

arna icke äro kemiskt definierade. Med isotoper (nämnda ovan och i nr 28.50 och 28.51) avses även anrikade isotoper men icke kemiska grundämnen, vilka förekomma i naturen som rena isotoper. 7. Fosforjärn (järnfosfid), innehållande minst 15 viktprocent fosfor, och fosforkoppar (kopparfosfid), innehållande mer än 8 viktprocent fosfor, hänföras till nr 28.55.

1. Kemiska grundämnen

28.01¶Halogener (fluor, klor, brom och jod):

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958

III. Halogen- och svavelföreningar av ickemetaller

28.14 Halogenider och oxidhalogenider av ickemetaller:

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1958 37

28.38 Sulfater, alunarter härunder inbegripna; peroxisulfater

(persulfater):

A. aluminiumsulfat, kaliumaluminiumsulfat (kalialun),

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958

28.56¶Karbider (t. ex. kiselkarbid, borkarbid och metallkarbider):

28.58 Andra oorganiska föreningar, härunder inbegripet destillerat vatten och annat vatten av motsvarande eller högre renhetsgrad samt amalgamer, andra än av ädla metaller .. fri

Kap. 29. Organiska kemiska föreningar

Anmärkningar

1. För så vitt icke annat är stadgat, omfattar detta kapitel endast: a) kemiskt definierade organiska föreningar, även innehållande föroreningar; b) blandningar av två eller flera isomerer av en och samma organiska förening, även innehållande föroreningar; c) produkter, hänförliga till nr 29.38—29.42 eller 29.44, även om de icke äro kemiskt definierade; d) produkter, nämnda i a, b eller c ovan, lösta i vatten; e) produkter, nämnda i a, b eller c ovan, lösta i andra lösningsmedel än vatten, under förutsättning att det av säkerhetsskäl eller transporttekniska skäl är brukligt och nödvändigt att förvara produkterna i lösning och att lösningsmedlet icke gör varan mer lämpad för speciell användning än för allmänt bruk; f) produkter, nämnda i a, b, c, d eller e ovan, försatta med stabiliseringsmedel, nödvändigt för konservering eller transport av dessa produkter; g) standardiserade diazoniumsalter, standardiserade arylider för koppling till nämnda salter samt standardiserade, beständiga färgbaser för utvecklingsfärgämnen (s. k. naftolfärgämnen). 2. Detta kapitel omfattar icke: a) produkter, hänförliga till nr 15.04, samt glycerol (glycerin) (nr 15.11); b) etanol (etylalkohol) (nr 22.08 och 22.09); c) destillationsprodukter ur stenkol, mineraltjäror, petroleum eller skiffer samt andra till kap. 27 hänförliga produkter; d) kolföreningar, upptagna i anm. 2 till kap. 28; e) karbamid (urinämne), innehållande högst 45 viktprocent nitrogen, beräknat på torrsubstansen (kap. 31); f) färgämnen av vegetabiliskt eller animaliskt ursprung (nr 32.04); syntetiska organiska färgämnen, även utgörande pigment, syntetiska organiska produkter, utgörande s. k. luminoforer, på textilfibrer fixerbara s. k. optiska blekmedel samt naturlig indigo (nr 32.05); lösliga färgämnen i sådan form eller förpackning, som tillhandahålles i detaljhandeln (nr 32.09); g) metaldehyd, hexametylentetramin och dylika ämnen i form av tabletter, stavar o. d., varav framgår varornas användning som bränsle, ävensom flytande bränslen för cigarrettändare o. d. i behållare rymmande högst 300 ml (nr 36.08); h) laddningar till brandsläckningsapparater ävensom brandsläckningsbomber, hänförliga till nr 38.17; bläckborttagningsmedel i förpackningar för detaljhandeln, hänförliga till nr 38.19; ij) optiska artiklar, t. ex. av etylendiamintartrat (nr 90.01). 3. Produkter, som kunna hänföras till två eller flera tulltaxenummer i detta kapitel, tulltaxeras enligt det sista av de nummer, som kunna ifrågakomma. 4. Vid tillämpning av nr 29.03—29.05, 29.07—29.10 och 29.12—29.21 skall varje bestämmelse beträffande halogen-, sulfo-, nitro- och nitrosoderivat gälla även beträffande kombinationer mellan dessa derivat (t. ex. sulfohalogen-, nitrohalogen-, nitrosulfooch nitrosulfohalogenderivat). Nitro- och nitrosogrupper skola icke betraktas som nitrogenfunktioner enligt nr 29.30. 5. a) Estrar, bildade av organiska föreningar med syrafunktion, upptagna i underavdelningarna I—VII till detta kapitel, och organiska föreningar, upptagna i samma underavdelningar, hänföras till tulltaxenumret för den i nämnda underavdelningar sist upptagna föreningen; b) estrar, bildade av etanol (etylalkohol), glycerol (glycerin) eller sackaros och organiska föreningar med syrafunktion, upptagna i underavdelningarna I—VII till

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958 39

detta kapitel, hänföras till tulltaxenumret för den organiska föreningen med syra­

funktion; c) salter av estrar, som avses i a eller b ovan, med oorganiska baser hanforas till

tulltaxenumret för estern; d) salter, bildade av andra organiska föreningar med syra- eller fenolfunktion, upp­

tagna’ i underavdelningarna t-VII till detta kapitel, och oorganiska baser hän­

föras till tulltaxenumret för den organiska föreningen med syra- eller fenolfunk-

tion; e) halogenider av karboxylsyror hänföras till tulltaxenumret för karboxylsyran. *5:1. Vad i anm. 5 stadgas skall icke äga tillämpning på förefintliga underavdelningar av ifrågakommande tulltaxenummer (dylika underavdelningar tillämpas enligt sin ordalydelse). 6. Till nr 29.31—29.34 hänförliga föreningar utgöra organiska föreningar, vilkas molekyler utom hydrogen, oxygen eller nitrogen även innehålla atomer av andra ickemetaller eller av metaller (t. ex. svavel, arsenik, kvicksilver eller bly), direkt bundna vid kol. ... Nr 29.31 (svavelorganiska föreningar) och nr 29.34 (andra metallorganiska och lckemetallorganiska föreningar) omfatta icke sulfo- och halogenderivat (kombinerade derivat härunder inbegripna), vilka utom hydrogen, oxygen och nitrogen innehålla endast sådana vid kol direkt bundna svavel- eller halogenatomer, vilka giva dem karaktären av sulfo- eller halogenderivat (eller kombinerade derivat). 7. Nr 29.35 (heterocykliska föreningar) omfattar icke inre etrar, metylenetrar av tvåvärda ortofenoler, epoxider med tre eller fyra atomer i ringen, cykliska acetaler, cykliska polymerer av aldehyder, av tioaldehyder eller av aldiminer, anhydrider och imider av flerbasiska syror, cykliska ureider, hexametylentetramin och trimetylentrinitramin.

1. Kolväten samt halogen-, sulfo-, nitro- och nitrosoderivat därav

29.01 Kolväten: A. nonen, dodecen, bensen (bensol), toluen (toluol), xylen (xylol), cymen (cymol), styrener (styroler) och cyklo-

40 Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1958

III. Fenoler och fenolalkoholer samt halogen-, sulfo-, nitro- och

nitrosoderivat därav

29.06 Fenoler och fenolalkoholer:

A. fenol, kresol, xylenol, butylfenol och amylfenol samt sal­

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958 41

29.15 Flerbasiska syror och deras anhydrider, halogenider, per­

oxider och peroxisyror ävensom halogen-, sulfo-, nitro- och

nitrosoderivat därav:

42 Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958

X. Metallorganiska och ickemetallorganiska föreningar samt hetero-

cykliska föreningar

29.31 Svavelorganiska föreningar:

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958 43

Vid tillämpning av dessa bestämmelser och av anm. 3 d till detta kapitel anses följande produkter såsom: A. oblandade:

1. oblandade produkter, lösta i vatten;

2. alla till kap. 28 eller 29 hänförliga produkter (andra än ädla metaller i kollo-

idal form);

3. enkla växtextrakter, hänförliga till nr 13.03, endast standardiserade eller i lös­

ning, oavsett lösningsmedlets art; B. blandade:

1. kolloidala lösningar och suspensioner (andra än kolloidalt svavel);

2. växtextrakter, utvunna ur blandningar av vegetabiliska ämnen eller material;

3. salter och koncentrat, erhållna genom indunstning av naturligt mineralvatten. 2. Detta kapitel omfattar icke: a) vatten från destillation av flyktiga vegetabiliska oljor samt vattenlösningar av dy­

lika oljor, för medicinskt bruk (nr 33.05); b) tandkräm och liknande tandvårdsmedel, härunder inbegripet sådana med terapeu­

tiska eller profylaktiska egenskaper (nr 33.06); c) medicinsk tvål och såpa (nr 34.01). 3. Nr 30.05 omfattar endast: a) steril katgut och annan steril suturtråd; b) sterila laminariastift; c) sterila resorberbara blodstillande medel; d) röntgenkontrastmedel samt diagnostiska reagens till in- eller utvärtes bruk (ej

hänförliga till nr 30.02), doserade eller utgörande blandningar; e) tandcement och andra tandfyllningsmedel; f) etuier och lådor med utrustning för första förband.

30.01 Körtlar och andra organ för organoterapeutiskt bruk, torkade, även pulveriserade; extrakt av körtlar eller andra organ eller av deras sekret, för organoterapeutiskt bruk; andra animaliska ämnen och material, beredda för terapeutiskt eller profylaktiskt bruk, ej hänförliga till annat

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958

ammoniumnitrat, även kemiskt rent; ammoniumsulfatnitrat, även kemiskt rent; ammoniumsulfat, även kemiskt rent; kalciumnitrat, innehållande högst 16 viktprocent nitrogen; kalciummagnesiumnitrat, även kemiskt rent; kalciumcyanamid, innehållande högst 25 viktprocent nitrogen, även behandlad med olja; karbamid (urinämne), innehållande högst 45 viktprocent nitrogen; B. gödselmedel, utgörande blandningar av produkter, upptagna under A ovan (utan avseende på komponenternas renhetsgrad); C. gödselmedel, utgörande blandningar av ammoniumklorid eller produkter, upptagna under A eller B ovan (utan avseende på komponenternas renhetsgrad), med krita, gipssten eller andra oorganiska ämnen utan gödselverkan; D. flytande gödselmedel, utgörande lösningar i vatten eller ammoniak av ammoniumnitrat eller karbamid enligt A ovan eller av blandningar av dessa ämnen. 2. Nr 31.03 omfattar endast här nedan angivna produkter, under förutsättning att de icke föreligga i sådan form eller förpackning, som angives i nr 31.05: A. endera av följande produkter: thomasslagg; termiskt uppslutna kalciumfosfater (termofosfater, smältfosfater) och termiskt bebehandlade naturliga kalciumaluminiumfosfater; superfosfater (även dubbel- och trippelsuperfosfater); kalciumhydrogenfosfat (dikalciumfosfat), innehållande 0,2 viktprocent fluor eller däröver; B. gödselmedel, utgörande blandningar av produkter, upptagna under A ovan (utan avseende på komponenternas renhetsgrad); C. gödselmedel, utgörande blandningar av produkter, upptagna under A eller B ovan (utan avseende på komponenternas renhetsgrad), med krita, gipssten eller andra oorganiska ämnen utan gödselverkan. 3. Nr 31.04 omfattar endast här nedan angivna produkter, under förutsättning att de icke föreligga i sådan form eller förpackning, som angives i nr 31.05: A. endera av följande produkter: naturliga, råa kaliumsalter (karnallit, kainit, sylvinit m. fl.); råa kaliumsalter, utvunna ur melassaska; kaliumklorid, även kemiskt ren, annan än som avses under anm. 6 c nedan; kaliumsulfat, innehållande högst 52 viktprocent K20; kaliummagnesiumsulfat, innehållande högst 30 viktprocent K20; B. gödselmedel, utgörande blandningar av produkter, upptagna under A ovan (utan avseende på komponenternas renhetsgrad). 4. Ammoniumfosfater, innehållande per kg 6 mg arsenik (As) eller däröver, hänföras till nr 31.05. 5. De i anm. 1 A, 2 A, 3 A och 4 angivna gränsvärdena hänföra sig till produkternas torrsubstans. 6. Detta kapitel omfattar icke: a) djurblod, hänförligt till nr 05.15; b) kemiskt definierade föreningar, andra än de ovan i anm. 1 A, 2 A, 3 A och 4 upptagna; c) odlade kristaller (ej utgörande optiska artiklar) av kaliumklorid, vägande per styck minst 2,5 g, hänförliga till nr 38.19; optiska artiklar av kaliumklorid (nr 90.01).

31.01¶Guano och andra naturliga animaliska eller vegetabiliska gödselmedel, även blandade med varandra men icke ke­

31.02 Kvävegödselmedel, mineraliska eller kemiska: A. ammoniumnitrat och ammoniumsulfatnitrat samt blandningar med ammoniumnitrat, innehållande mer än

15 viktprocent ammoniumnitrogen, beräknat på torrsubstansen; karbamid (urinämne) och blandningar med karbamid; flytande gödselmedel enligt anm. 1 D. . 12 % B. ammoniumsulfat; produkter, innehållande" över 1,8 viktprocent ammoniumnitrogen, beräknat på torrsubstan­

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958 45

46 Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1958

rande s. k. luminoforer; på textilfibrer fixerbara s. k. op­

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1958 47

inbegripna) på basis av ett eller flera av dessa ämnen, utgörande råvaror för parfymindustrin, livsmedelsindustrin eller andra industrier:

48 Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1958

bara med vatten; beredda vaxer, icke emulgerade och icke

innehållande lösningsmedel:

A. vaxliknande glycerider; i vatten lösliga eller direkt emul-

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1958 49

50 Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958

Kap. 38. Diverse kemiska produkter

Anmärkningar

1. Detta kapitel omfattar icke: a) kemiska grundämnen och kemiskt definierade föreningar, dock med undantag av:

1. konstgjord grafit (nr 38.01);

2. desinfektionsmedel, insekts-, svamp- och ogräsbekämpningsmedel, groningsför-

hindrande medel, råttgift och liknande produkter, i sådan form eller förpackning,

som avses i nr 38.11;

3. laddningar till brandsläckningsapparater ävensom brandsläckningsbomber (nr

38.17);

4. produkter, upptagna i anm. 2 a, c, d och f nedan; b) läkemedel (nr 30.03). 2. Enligt nr 38.19 tulltaxeras bl. a. följande varor, som skola anses icke hänförliga till annat nummer i tulltaxan: a) odlade kristaller (ej utgörande optiska artiklar) av magnesiumoxid eller av halo-

genider av alkalimetaller eller alkaliska jordartsmetaller, vägande per styck minst

2,5 g; b) finkelolja; c) bläckborttagningsmedel i detaljhandelsförpackningar; d) stencillack i detaljhandelsförpackningar; e) smältbara keramiska artiklar för temperaturmätning (t. ex. Segerkäglor); f) gips, speciellt beredd för dentalbruk.

38.01 Konstgjord grafit; kolloidal grafit med undantag av gra-

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958 51

38.12 Beredda glätt-, appretur- och betmedel av sådana slag, som användas inom textil-, pappers- eller läderindustrin eller inom närstående industrier: A. innehållande stärkelse eller stärkelseprodukter, med un­

dantag av varor i detaljhandelsförpackningar, vägande

52 Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1958

AVDELNING VII

Plaster (cellulosaetrar och cellulosaestrar, konsthartser och andra plaster) samt varor därav; naturgummi (kautschuk), syntetiskt gummi och faktis samt varor därav

Kap. 39. Plaster (cellulosaetrar och cellulosaestrar, konsthartser och andra plaster) samt varor därav

Anmärkningar

1. Detta kapitel omfattar icke: a) brons- och färgfolier, hänförliga till nr 32.09; b) konstgjorda vaxer (nr 34.04); c) syntetiskt gummi (enligt definition i kap. 40) och varor därav; d) sadelmakeriarbeten (nr 42.01), resväskor, handväskor och andra artiklar, hänför­

liga till nr 42.02; e) korgmakeriarbeten och andra varor av flätningsmaterial, hänförliga till kap. 46; f) syntetiska och konstgjorda textilfibrer (avd. XI) samt varor därav; g) skodon, huvudbonader, paraplyer, parasoller, promenadkäppar, piskor och ridspön

samt delar därtill, solfjädrar och andra artiklar, hänförliga till avd. XII; h) bijouteri varor, hänförliga till nr 71.16; ij) varor, hänförliga till avd. XVI (maskiner och apparater samt mekaniska redskap;

elektrisk materiel); k) delar till transportmedel (avd. XVII); l) optiska artiklar av plast, infattningar till glasögon, ritinstrument och andra artik­

lar, hänförliga till kap. 90; m) boetter, urfoder och andra artiklar, hänförliga till kap. 91; n) musikinstrument och delar därtill samt andra artiklar, hänförliga till kap. 92; o) möbler och delar därtill (kap. 94); p) borstbinderiarbeten och andra varor, hänförliga till kap. 96; q) leksaker, spel och sportartiklar (kap. 97); r) knappar, blixtlås, reservoarpennor, stiftpennor och delar därtill, skaft till rök-

pipor, cigarr- och cigarrettmunstycken, kammar, delar till termosflaskor samt

andra artiklar, hänförliga till kap. 98. 2. Till nr 39.01 och 39.02 hänföras endast genom kemisk syntes framställda produkter av följande slag: a) plaster, konsthartser härunder inbegripna; b) silikoner; c) resoler, flytande polyisobuten och liknande syntetiska polymerer med mycket hög

molekylvikt. 3. Nr 39.01—39.06 omfatta endast: a) produkter, flytande eller i pastaform, härunder inbegripet emulsioner, disper-

sioner och lösningar; b) stycken, korn, flingor eller pulver, press- och sprutmassor härunder inbegripna; c) enfibertråd med ett största tvärmått av mer än 1 mm; sömlösa slangar och rör, sta­

var, stänger (profilstänger härunder inbegripna), även ytbehandlade men icke på

annat sätt bearbetade; d) plattor, duk, folier och band (remsor ej hänförliga till nr 51.02 härunder inbe­

gripna), även ytbehandlade (t. ex. tryckta), samt varor av nämnda slag, med eller

utan ytbehandling, nedskurna till kvadratisk eller rektangulär form (även om

de utgöra färdiga artiklar) men icke vidare bearbetade;

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1958 53

e) avfall och skrot. * Med obearbetade produkter i nämnda nummer avses produkter i de under a, b och e upptagna formerna. 39.01 Kondensations-, polykondensations- och polyadditionsprodukter, även modifierade eller polymeriserade, linjära produkter härunder inbegripna (t. ex. fenoplaster, aminoplaster, alkyder, polyallvlestrar och andra omättade polyestrar, silikoner):

54 Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958

B. andra slag:

1. plattor, duk, folier och band, laminerade, samt varor

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1958 55

icke äro nödvändiga för bildning av bryggbindningar), utgöra produkter, som vid en temperatur mellan + 15° och + 20° C kunna sträckas till tre gånger sin ursprungliga längd utan att brista och som efter att ha sträckts till två gånger sin ursprungliga längd inom två timmar återgå till en längd av högst en och en halv gång den ursprungliga längden. Bland dessa produkter märkas polybutadien, polyklorbutadien (GRM), polybutadienstvren (GRS), polyklorbutadien-akrylnitril (GRN), polybutadien-akrylnitril (GRA) och butylgummi (GRI). Även tioplaster (GRP) anses utgöra syntetiskt gummi. 5. Till nr 40.01 och 40.02 hänföres icke gummi, innehållande fyllmedel (aktiva eller inaktiva), mjukningsmedel, vulkmedel, acceleratorer eller färgämnen, ej heller blandningar av naturgummi med syntetiskt gummi eller andra blandningar av olika slag av gummi. Till nr 40.02 hänföres dock syntetiskt gummi, som före koaguleringen försatts med mineraloljor, ävensom syntetiskt gummi, innehållande konserveringsmedel eller till vilket satts färgämnen endast i avsikt att underlätta identifieringen. 6. Tråd, helt av mjukgummi, med största tvärmått av mer än 5 mm hänföres (oberoende av tvärsnittets form) till nr 40.08. 7. Till nr 40.10 hänföras bl. a. driv- och transportremmar av vävnader, impregnerade, överdragna eller laminerade med gummi eller tillverkade av garn av textilmaterial, impregnerat eller överdraget med gummi. 8. Vid tillämpning av nr 40.07—40.14 anses balata, guttaperka och liknande naturliga produkter, av oljor framställd faktis samt regenerat av dessa utgöra mjukgummi, även om de äro ovulkade. 9. Med plattor, duk och band i nr 40.05, 40.08 och 40.15 avses även ytbehandlade (t. ex. tryckta) sådana varor, samt varor av nämnda slag, med eller utan ytbehandling, nedskurna till kvadratisk eller rektangulär form (även om de utgöra färdiga artiklar) men icke vidare bearbetade. Med strängar och stänger i nr 40.08 samt stänger och rör i nr 40.15 avses även ytbehandlade sådana varor, samt varor av nämnda slag, med eller utan ytbehandling, nedskurna till viss längd men icke vidare bearbetade.

1. Rågummi

40.01 Naturgummi, balata, guttaperka och liknande naturliga produkter, råa, härunder inbegripet latex (gummimjölk), även

56 Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1958

111. Varor av mjukgummi (vulkat)

40.07 Träd och rep av mjukgummi, även med överklädnad av

textilmaterial, samt garn av textilmaterial, impregnerat el­

ler överdraget med mjukgummi:

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1958 57

AVDELNING VIII

Hudar, skinn, läder, pälsskinn och varor därav; sadelmakeri arbeten; reseffekter, handväskor och liknande artiklar; varor av tarmar

Kap. 41. Hudar, skinn och läder

Anmärkningar

1. Detta kapitel omfattar icke: a) limläder och annat liknande avfall av oberedda hudar och skinn (nr 05.05 och 05.06); b) skinn och andra delar av fåglar med kvarsittande fjädrar eller dun (nr 05.07 och 67.01); c) hudar och skinn med hårbeklädnad, oberedda eller beredda (kap. 43); till nr 41.01 hänföras dock med hårbeklädnad försedda oberedda hudar och skinn av nötkreatur, buffel och hästdjur, av får (med undantag av persian, astrakan, karakul, breitschwanz och liknande lammskinn ävensom skinn av indiskt, kinesiskt och mongoliskt lamm samt av tibetlamm), av get (med undantag av kinesisk get samt mongol-, tibet- och yemenget), av svin (även navelsvin), ren, gäms, gasell, hjort, älg, rådjur och hund. 2. Med konstläder förstås i tulltaxan sådant material, som är upptaget i nr 41.10.

41.01¶Hudar och skinn, oberedda (färska, saltade, torkade, kal­

58 Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958

d) varor, hänförliga till kap. 64; e) huvudbonader och delar därtill, hänförliga till kap. 65; f) piskor, ridspön och andra varor, hänförliga till nr 66.02; g) strängar, trumskinn och andra delar till musikinstrument (nr 92.09 och 92.10); h) möbler och delar därtill (kap. 94); ij) leksaker, spel och sportartiklar, hänförliga till kap. 97; k) knappar och andra varor, hänförliga till nr 98.01 eller till kap. 71. 2. Icke färdiga varor tulltaxeras såsom motsvarande färdiga varor, därest de förete de väsentliga kännetecknen på de färdiga varorna. *2:1. Flaskor, borstar, saxar och dylika föremål, avsedda för och inkommande samtidigt med reseffekter, necessärer eller liknande varor, tulltaxeras tillsammans med dessa varor. 3. Till nr 42.03 hänföras bl. a. handskar (idrotts- och skyddshandskar härunder inbegripna), förkläden och andra speciella skyddspersedlar, hängslen, bälten, sabelkoppel och armband (urarmband härunder inbegripna) av läder eller konstläder.

42.01 Sadelmakeriarbeten för djur (sadlar, seldon, draglinor, knäskydd och liknande artiklar), oavsett materialets beskaf­

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1958 59

utgöra färdiga artiklar, ävensom hopsydda skinn eller hopsydda delar av skinn i form av kläder eller delar eller tillbehör till kläder eller i form av andra artiklar, hänföras till nr 43.03. 4. Kläder och tillbehör därtill (med undantag av sådana, som uteslutits genom anm. 2) med foder eller utvändig beklädnad av pälsskinn eller konstgjord päls, icke utgörande endast besättning, tulltaxeras efter beskaffenheten enligt nr 43.03 eller 43.04. 5. Med konstgjord päls avses i nr 43.04 sådana imitationer av pälsskinn, som framställts genom fastklistring eller fastsyning av ull, hår eller annat fibermaterial på ett underlag av läder, vävnad eller annat material. Imitationer, som framställts genom vävning, tulltaxeras som motsvarande textilvara (t. ex. nr 58.04).

60 Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1958

AVDELNING IX

Trä och varor därav; träkol; kork och varor därav; korgmakeriarbeten och andra varor av flätningsmaterial

Kap. 44. Trä och varor därav; träkol

Anmärkningar

1. Detta kapitel omfattar icke: a) trä med huvudsaklig användning för framställning av parfymer, läkemedel, in­

sekts- eller svampbekämpningsmedel eller för liknande ändamål (nr 12.07); b) trä med huvudsaklig användning för färgning eller garvning (nr 13.01); c) aktiverat kol (nr 38.03); d) varor, hänförliga till kap. 46; e) skodon och delar därtill, hänförliga till kap. 64; f) promenadkäppar och delar därtill samt delar till paraplyer, parasoller och rid­

spön (kap. 66); g) varor, hänförliga till nr 68.09; h) bijouterivaror, hänförliga till nr 71.16; ij) varor, hänförliga till avd. XVII (t. ex. vagnmakeriarbeten); k) urfoder och andra varor, hänförliga till kap. 91; l) musikinstrument och delar därtill (kap. 92); m) delar till skjutvapen (nr 93.06); n) möbler och delar därtill (kap. 94); o) leksaker, spel och sportartiklar (kap. 97); p) rökpipor och delar därtill samt knappar och andra varor, hänförliga till kap. 98. 2. Varor av trä, även med delar eller tillbehör av glas, marmor eller annat material, inkommande isärtagna eller icke sammansatta, tulltaxeras såsom färdiga varor av trä, för så vitt delarna inkomma samtidigt. 3. Med specialbehandlat trä förstås trä, även bestående av hopfogade skivor, som genom kemisk eller mekanisk behandling (utöver eventuell limning eller annan behandling för sammanfogning) erhållit väsentligt ökad densitet eller hårdhet samt större motståndsförmåga mot mekanisk, kemisk eller elektrisk påverkan. 4. Till nr 44.19—44.28 hänföras även artiklar av fanerat trä, kryssfaner, cellplattor, specialbehandlat trä eller konstgjort trä. 5. Till nr 44.25 hänföras även verktyg och redskap med delar av metall, för så vitt dessa delar icke utgöra verktygets eller redskapets verksamma del.

Kungi. Maj:ts proposition nr 90 år 1958 61

eller avrundade men icke svarvade, böjda eller på annat

62 Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1958

skrin, serveringsbrickor, fruktskålar och liknande artiklar av trä; askar, etuier och liknande förvaringspersedlar av trä för bordssilver, ritbestick, musikinstrument o. d.; prydnadsartiklar av trä samt artiklar av trä för personligt bruk, avsedda att bäras exempelvis i fickor eller handväskor; de­

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1958 63-

AVDELNING X

Material för papperstillverkning; papper och papp samt varor därav

Kap. 47. Material för papperstillverkning

47.02¶Avfall av papper eller papp, makulatur härunder inbegripen; förbrukade varor av papper eller papp, användbara

Kap. 48. Papper och papp samt varor av pappersmassa, papper eller papp

Anmärkningar

1. Detta kapitel omfattar icke: a) brons- och färgfolier, hänförliga till nr 32.09; b) parfympapper och puderpapper (nr 33.06); c) tvålpapper (nr 34.01), papper, belagt eller impregnerat med ytaktiva rengörings­

medel (nr 34.02), och cellulosavadd, impregnerad med polermedel, putskräm eller

liknande preparat (nr 34.05); d) papper och papp, ljuskänsliga (nr 37.03); e) plastlaminat i förening med papper eller papp (nr 39.01—39.06) och vulkanfiber

(nr 39.03) samt varor av dessa material (nr 39.07); f) artiklar, hänförliga till nr 42.02 (reseffekter m. m.); g) varor, hänförliga till kap. 46 (korgmakeriarbeten m. m.); h) pappersgarn och textilvaror därav (avd. XI); ij) slipmedel, anbragta på papper eller papp (nr 68.06), samt glimmerblad, anbragta

på papper (nr 68.15); papper och papp, överdragna med glimmerpulver, hänföras

däremot till nr 48.07; k) metallfolier, fästade på underlag av papper eller papp (avd. XV); l) papper och papp, perforerade, för musikinstrument (nr 92.10); m) varor, hänförliga till kap. 97 (leksaker, spel, sportartiklar o. d.) eller kap. 98

(knappar m. m.). 2. Till nr 48.01 och 48.02 hänföras, för så vitt icke bestämmelserna i anm. 3 annat föranleda, även papper och papp, som glättats (genom kalandrering eller på annat sätt) eller försetts med vattenmärken (även torrstämplade), samt papper och papp, som, oberoende av förfaringssätt, färgats eller marmorerats i massan. Papper och papp, som ytterligare bearbetats (t. ex. genom bestrykning eller impregnering), hänföras däremot icke till dessa nummer. 3. Papper och papp, som med hänsyn till sin beskaffenhet skulle kunna hänföras till två eller flera av nr 48.01—48.07, tulltaxeras enligt det sista av de nummer, som kunna ifrågakomma. 4. Till nr 48.01—48.07 hänföras icke papper, papp och cellulosavadd: a) i remsor eller rullar med en bredd, icke överstigande 15 cm; b) i kvadratiska eller rektangulära ark, vilka i ovikt skick icke ha någon sida större

än 36 cm; c) av annan form än kvadratisk eller rektangulär. Papper och papp, handgjorda, hänföras dock, oberoende av storlek och form, till nr 48.02, för så vitt icke den vid framställningen uppkomna råkanten helt eller delvis bortskurits eller bestämmelserna i anm. 3 annat föranleda. '4:1. Till nr 48.01 A hänföres endast sådant olimmat eller svagt limmat, oglättat eller svagt glättat (mnskinglättat) papper med en vikt per ma av minst 45 g men icke mer än 55 g och en slipmassehalt, ej understigande 70 viktprocent av det i papperet ingående fibermaterialet, som är avsett för tryckning av tidningar.

64 Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958

5. Med tapeter i nr 48.11 förstås: a) för beklädnad av väggar eller tak lämpat papper 1 rullar, under förutsättning att

det antingen är försett med en eller två s. k. stadkanter, med eller utan pass­

märken, eller — därest det saknar stadkanter — har rätsidan färgad, mönstertryckt,

bestruken, stoftad eller försedd med präglade mönster och har en bredd av högst

60 cm; b) tapetbårder, tapetfriser och tapethörn av papper. 6. Till nr 48.15 hänföras bl. a. pappersull, pappersremsor, även vikta och bestrukna, för flätningsändamål eller annan användning, toalettpapper i rullar, även perforerat, eller i buntar eller liknande förpackningar, men icke de i anm. 7 uppräknade varuslagen. 7. Till nr 48,21 hänföras bl. a. kort för statistikmaskiner, perforerade jacquardkort, hyllremsor, pappersspetsar, borddukar, servetter och näsdukar, packningar, tillskärningsmönster samt tallrikar och liknande genom pressning eller gjutning framställda varor av pappersmassa, papper eller papp. 8. Papper, papp och cellulosavadd samt varor därav, försedda med tryck eller bilder, hänföras till detta kapitel och ej till kap. 49, för så vitt trycket eller bilderna äro av underordnad betydelse med hänsyn till varans användning.

I. Papper och papp i rullar eller ark

48.01 Papper och papp, maskingjorda, cellulosa vadd härunder inbegripen, i rullar eller ark:

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958 65

48.12 Mattor av papper eller papp, även med överdrag av lino-

66 Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958

49.03 Bilder-, rit- och målarböcker, för barn, häftade eller bundna fri 49.04 Musiknoter, tryckta eller handskrivna, även i form av böc­

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958 67

AVDELNING XI

Textilvaror

Anmärkningar

1. Denna avdelning omfattar icke: a) borst och andra djurhår till borstbinderiarbeten (nr 05.02) samt tagel och avfall

därav (nr 05.03) ; b) människohår och varor därav (nr 05.01, 67.03 och 67.04); filterdukar och grova

vävnader av människohår för oljepressning eller liknande ändamål hänföras

dock till nr 59.17; c) vegetabiliska material, hänförliga till kap. 14; d) asbestfibrer (nr 25.24) och varor av asbest (nr 68.13 och 68.14); e) varor, hänförliga till nr 30.04 eller 30.05, såsom vadd, bindor och liknande artik­

lar för medicinskt eller kirurgiskt bruk, samt steril suturtråd för kirurgiskt bruk; f) ljuskänslig väv (nr 37.03); g) enfibertråd med ett största tvärmått av mer än 1 mm och remsor, såsom konst­

bast o. d., med större bredd än 5 mm, av plast (kap. 39) samt flätor och vävnader

av dylik tråd eller av dylika remsor (kap. 46); h) vävnader, stampad filt och fiberduk, impregnerade, överdragna eller laminerade

med gummi, och varor därav, hänförliga till kap. 40; ij) hudar och skinn med hårbeklädnad (kap. 41 och 43), varor av pälsskinn, hän­

förliga till nr 43.03, samt konstgjord päls och varor därav, hänförliga till nr 43.04; k) artiklar, hänförliga till nr 42.01 eller 42.02; l) cellulosavadd (kap. 48); m) skodon och delar därtill samt damasker och liknande artiklar, hänförliga till

kap. 64; n) huvudbonader och delar därtill, hänförliga till kap. 65; o) hårnät (nr 65.05 eller 67.04, alltefter beskaffenheten); p) varor, hänförliga till kap. 67; q) tråd, snören och vävnader, överdragna med slipmedel (nr 68.06); r) glasfibrer och varor därav samt etsbroderier och andra broderier utan synlig bot­

ten, där brodertråden består av glasfibrer (kap. 70); s) artiklar, hänförliga till kap. 94 (möbler, sängkläder o. d.) t) artiklar, hänförliga till kap. 97 (leksaker, spel och sportartiklar). 2. A. Textilvaror, hänförliga till kap. 50—57 och innehållande två eller flera olika slag

av textilmaterial, tulltaxeras sålunda:

a) varor, innehållande sammanlagt mer än 10 viktprocent textilfibrer, hänförliga

till kap. 50 (natursilke), tulltaxeras enligt detta kapitel och hänföras till det

tulltaxenummer, som avser det slag av natursilke, som ingår till största kvan­

titeten efter vikten räknat;

h) andra varor tulltaxeras såsom varor av det textilmaterial, som ingår till

största kvantiteten efter vikten räknat. B. Vid tillämpningen av dessa regler gäller:

a) garn av textilfibrer i förening med metalltråd etc. (nr 52.01) anses med sin

hela vikt utgöra ett särskilt textilmaterial; i vävnader ingående metalltråd anses utgöra textilmaterial;

b) där ett tulltaxenummer avser flera textilmaterial (t. ex. olika slag av natur­

silke eller kardad fårull och kammad fårull), anses dessa tillsammans utgöra

ett enda textilmaterial;

c) hänsyn skall icke tagas till vikten av andra i varorna ingående beståndsdelar

än textilmaterial, dock med undantag av sådana fall som avses i B a här ovan. C. Reglerna under A och B här ovan skola även gälla vid tillämpningen av anm. 3

och 4 här nedan. *C:l.u Där i kap. 58—60 under ett och samma tulltaxenummer olika tullsatser äro

stadgade för varor av olika textilmaterial, skola reglerna under A och B här

ovan äga motsvarande tillämpning (med iakttagande i förekommande fall av

reglerna i c här nedan).

68 Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958

b) Där i kap. 61 eller 62 särskild tullsats är stadgad för artiklar av ändlösa syn­

tetiska eller konstgjorda textilfibrer, skall denna tullsats tillämpas endast på

artiklar av sådan vävnad eller annan textilvara, för vilken särskild tullsats är

stadgad med hänsyn till innehållet av fibrer av nyssnämnda slag. c) Beträffande artiklar, som äro tillverkade genom sömnad e. d. av olika mate­

rial, skall tulltaxeringen grundas på det material, som bildar övertyg eller

eljest ger varan dess karaktär. 3. A. Såsom bind- och segelgarn, tågvirke och linor tulltaxeras, med i B här nedan nämnda undantag, följande slag av garn, enkelt eller flertrådigt (en eller flera gånger tvinnat): a) garn av natursilke eller konstgjorda textilfibrer (härunder inbegripet garn

av två eller flera till kap. 51 hänförliga enfibertrådar), vägande per m mer än

2 g (18 000 denier); b) garn av syntetiska textilfibrer (härunder inbegripet garn av två eller flera till

kap. 51 hänförliga enfibertrådar), vägande per m mer än 1 g (9 000 denier); c) garn av mjuk hampa eller av lin:

polerat eller glättat;

opolerat och oglättat, vägande per m mer än 2 g; d) garn av kokosfibrer, med minst tre parter; e) garn av andra vegetabiliska fibrer, vägande per m mer än 2 g; f) garn med förstärkning av metall. B. Såsom bind- och segelgarn, tågvirke och linor tulltaxeras icke: a) garn av ull, tagel eller andra djurhår eller av papper, utan förstärkning av

metall; b) syntetiska eller konstgjorda textilfibrer i fiberknippen, kam-, kard- och sträck­

band samt förgarn av dylika fibrer; c) gut; imiterad katgut av natursilke eller av syntetiska eller konstgjorda textil-

fibrer; enfibertråd, hänförlig till kap. 51; d) garn i förening med metalltråd etc. (nr 52.01), ej utgörande garn med förstärk­

ning av metall; e) sniljgarn och överspunnet garn, hänförliga till nr 58.07. 4. A. Såsom garn i detaljhandelsuppläggningar anses, med i B här nedan nämnda undantag : a) garn i nystan, på kartor, bobiner eller hylsor eller i liknande uppläggningar,

allt för så vitt vikten per styck av uppläggningarna (inklusive eventuellt före­

kommande inlägg) utgör, i fråga om:

garn av lin eller rami, högst 200 g;

garn av natursilke eller ändlösa syntetiska eller konstgjorda textilfibrer,

högst 85 g;

annat garn, högst 125 g; b) garn i härvor eller dockor, vägande per styck, i fråga om:

garn av natursilke eller ändlösa syntetiska eller konstgjorda textilfibrer,

högst 85 g;

annat garn, högst 125 g; c) garn i härvor, som genom pasmagarn uppdelats i flera av varandra oberoende

lika pasmor, vägande per styck, i fråga om:

garn av natursilke eller ändlösa syntetiska eller konstgjorda textilfibrer,

högst 85 g;

annat garn, högst 125 g. B. Reglerna i A här ovan skola icke äga tillämpning på: a) enkelt garn, annat än:

oblekt, enkelt garn av ull eller fina djurhår; blekt, färgat eller tryckt enkelt

garn av ull eller fina djurhår, vägande per 2 000 m mer än 1 kg; b) flertrådigt garn (en eller flera gånger tvinnat), oblekt:

av natursilke, oavsett uppläggningens art; av annat textilmaterial (dock icke ull och fina djurhår), i härvor;

c) flertrådigt garn (en eller flera gånger tvinnat) av natursilke, blekt, färgat

eller tryckt, vägande per 75 000 m högst 1 kg; d) enkelt eller flertrådigt garn (en eller flera gånger tvinnat), oavsett textilma­

terialet:

i härvor, korshasplat;

i andra uppläggningar för textilindustrin (t. ex. garn på tvinnspolar, cops

eller koniska rullar). 5. a) Med gasvävnader enligt nr 55.07 förstås sådana vävnader, i vilka över hela ytan eller del därav närliggande varptrådar parvis eller gruppvis slingra sig om varandra ett halvt, ett helt eller mer än ett helt varv, så att slingor bildas, vilka omsluta inslagstrådarna.

Kungl. Mcij. ts proposition nr 90 år 1958 69

b) Med tyll, trådgardinsvävnader och nätknytningar, omönstrade, förstås sådana varor, som över hela ytan bestå av ett enda system av regelbundna maskor av samma form och storlek, utan mönster och utan fyllning i maskorna. Vid tillämpning av denna regel skall hänsyn icke tagas till sådana vid bindpunkterna förekommande mindre öppningar, som sammanhänga med bildandet av maskorna. 6. Med konfektionerade artiklar förstås: a) varor, tillskurna, av annan än kvadratisk eller rektangulär form; b) varor, som i och med vävningen erhållit sin slutliga form och som omedelbart eller efter isärklippning men utan sömnad eller annan kompletterande bearbetning äro färdiga för direkt användning (t. ex. vissa putsdukar, handdukar, borddukar, halsdukar och filtar); c) varor (andra än längdvaror), som äro fållade eller kantade eller försedda med knutna ftansar (knutna av vävtrådar eller särskilda trådar); d) varor, som äro tillskurna och som undergått bearbetning, bestående i utdragning av trådar; e) varor, som äro hopfogade genom sömnad, klistring eller på annat sätt (dock ej längdvaror, bestående antingen av flera hopskarvade längder av ett och samma material eller av två eller flera på varandra lagda och sammanfogade skikt, även med mellanlägg av vadd). 7. Kap. 50—57 omfatta icke artiklar, som enligt anm. 6 anses som konfektionerade; detta gäller även kap. 58—60, för så vitt icke annat framgår av ordalydelsen i dessa kapitel. Kap. 50—57 omfatta icke varor, hänförliga till kap. 58 eller 59.

Kap. 50. Natur silke

70 Kungi. Maj:ts proposition nr 90 år 1958

51.01 Garn av ändlösa syntetiska eller konstgjorda textilfibrer,

ej i detaljhandelsuppläggningar:

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958 71

53.08 Garn av fina djurhår (kardade eller kammade), ej i detalj-

72 Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958

Kap. 56. Korta syntetiska eller konstgjorda textilfibrer

Anmärkning

Med fiberknippe enligt nr 56.02 förstås ett sådant knippe, som består av en samling parallella fibrer, vilka alla äro av samma längd som knippet, och som: a) har en längd av mer än 2 m; b) är snott mindre än 5 varv per m; c) består av fibrer med en vikt per m understigande 6,6 mg (60 denier) ; d) är sträckt så att det icke kan ytterligare sträckas till mer än dubbla längden (gäller

endast i fråga om syntetiskt textilmaterial); e) har en vikt per m:

i fråga om konstgjort textilmaterial, av mer än 0,5 g (4 500 denier); i fråga om syntetiskt textilmaterial, av mer än 1,66 g (15 000 denier).

Fiberknippen med en längd av högst 2 m hänföras till nr 56.01.

56.01 Korta syntetiska eller konstgjorda textilfibrer, icke kardade, kammade eller på annat sätt beredda för spinning . . 8 %

56.02 Fiberknippen för framställning av korta syntetiska eller

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1958 73

57.03¶Jute, oberedd eller beredd men icke spunnen; blånor och

74 Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958

58.01 Mattor, knutna, även konfektionerade:

A. med högst 250 knutar på en längd av 1 in ... . 100 kg 250: —

B. med mer än 250 men ej mer än 450 knutar på en längd

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958 75

Kap. 59. Vadd och stampad filt; bind- och segelgarn; tågvirke och linor samt varor därav; vävnader för speciella ändamål; vävnader med impregnering eller överdrag; textilvaror för tekniskt bruk

Anmärkningar

1. Med vävnader avses i detta kapitel, förutom egentliga vävnader, hänförliga till kap. 50—-57 eller nr 58.04, även band, hänförliga till nr 58.05, flätor, snörmakeriarbeten och dylika arbeten, hänförliga till nr 58.07, tyll, trådgardinsvävnad och nätknytningar, hänförliga till nr 58.08 eller 58.09, spetsar och spetsvävnader, hänförliga till nr 58.09, samt trikåväv, hänförlig till nr 60.01. 2. Nr 59.08 och 59.12 skola icke äga tillämpning på vävnader, vilkas impregnering eller överdrag icke framträder synbart eller endast medfört en förändring av varans färg. Nr 59.12 skall icke äga tillämpning på vävnader med mönster, som åstadkommits genom målning (andra än målade teaterkulisser, ateljéfonder o. d.) eller genom beläggning med stoft, korkpulver e. d., ej heller på vävnader med normal appretering av stärkelse eller liknande ämne. 3. Som vävnader enligt nr 59.11 tulltaxeras: a) vävnader, impregnerade, överdragna eller laminerade med gummi (dock med un­

dantag av poröst gummi):

vägande per m2 högst 1 500 g; eller

vägande per m2 mer än 1 500 g och innehållande mer än 50 viktprocent textilma­

terial ; b) vävnadsliknande varor, bestående av parallellt ordnade trådar av textilmaterial,

sammanklistrade med gummi, oavsett vikten per m2. 4. Till nr 59.16 hänföras icke: a) driv- och transportremmar, som längdvara eller i avpassade längder, med en tjock­

lek av mindre än 3 mm; b) driv- och transportremmar, impregnerade, överdragna eller laminerade med gum­

mi eller tillverkade av garn av textilmaterial, impregnerat eller överdraget med

gummi (nr 40.10). 5. Nr 59.17 skall äga tillämpning på följande varor, som skola anses icke hänförliga till annat nummer i avd. XI: a) följande textilvaror (ej hänförliga till nr 59.14—59.16), nämligen

vävnader, stampad filt och vävnader i förening med stampad filt, överdragna eller

laminerade med gummi, läder eller annat material, för tillverkning av kardbeslag,

samt andra dylika varor för tekniskt ändamål; siktduk;

filterdukar och grova vävnader för oljepressning eller liknande tekniskt ändamål,

även av människohår;

dubbelvävd filt och slangformig eller ändlös vävd filt (vare sig enkel- eller dubbel-

vävd), med eller utan impregnering eller överdrag, för användning vid papperstill­

verkning eller för annat tekniskt ändamål;

vävnader med förstärkning av metall, för tekniskt ändamål;

vävnader, tillverkade av garn, hiinförligt till nr 52.01, för användning vid pappers­

tillverkning eller för annat tekniskt ändamål;

snören, flätor och liknande textilvaror, även med impregnering eller överdrag eller

med förstärkning av metall, för packnings- eller smörjningsändamål; b) artiklar för tekniskt bruk (ej hänförliga till nr 59.14—59.16), såsom polerskivor,

packningar och andra maskindelar.

59.01¶Vadd samt varor av vadd; stoft, noppor o. d. av textilmaterial : A. vadd samt varor av vadd;

76 Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958

59.02 Stampad filt samt varor av stampad filt, även med impreg-

Kungi. Maj. ts proposition nr 90 år 1958 77

59.14 Vekar av textilmaterial, vävda, flätade eller stickade, för

lampor, kaminer, ljus o. d.; glödstrumpor, även impregne­

78 Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958

per 100 kg och i annat fall minst 350: — per 100 kg. Tullen skall här­

vid beräknas efter varans vikt inklusive sådant förefintligt emballage,

med vilket varor av ifrågavarande slag pläga saluhållas i detaljhan­

deln.

60.05 Överkläder av trikå samt andra trikåvaror, icke innehållande gummi:

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958 79

61.05 Näsdukar:

80 Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958

62.05 Andra konfektionerade textilvaror, tillskärningsmönster

härunder inbegripna:

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958 81

AVDELNING XII

Skodon;' huvudbonader; paraplyer och parasoller; bearbetade fjädrar samt varor av fjädrar; konstgjorda blommor; varor av människohår; solfjädrar

Kap. 64. Skodon, damaskerj och liknande^artiklar samt delar därtill

Anmärkningar

1. Detta kapitel omfattar icke:

a) skodon utan särskild sula, av trikå (nr 60.03) eller annan textilvara, med undan­

tag av stampad filt (nr 62.05);

b) begagnade skodon, hänförliga till nr 63.01;

c) artiklar av asbest (nr 68.13);

d) ortopediska skodon och andra ortopediska artiklar samt delar därtill (nr 90.19);

e) leksaker samt skodon med fastsatta skridskor (kap. 97). 2. Nr 64.05 och 64.06 omfatta icke pligg, skoskyddare, snörhålsringar, hakar och spän­

nen samt snören, tofsar och andra snörmakeriarbeten och besättningsartiklar, vilka

tulltaxeras efter sin beskaffenhet, ej heller knappar och andra artiklar, hänförliga till

nr 98.01. 3. Vid tillämpningen av nr 64.01 anses som gummi eller plast även vävnad och annan

textilvara med överdrag av gummi eller plast.

82 Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1958

65.01 Hattstumpar av stampad filt, icke formpressade och icke

försedda med brätte; plana eller cylindriska hattämnen av

stampad filt:

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1958 83

66.02¶Promenadkäppar (alpstavar och sittkäppar härunder inbe­

84 Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958

AVDELNING XIII

Varor av sten, gips, betong, asbest, glimmer eller liknande material; keramiska produkter; glas och varor därav

Kap. 68. Varor av sten, gips, betong, asbest, glimmer eller liknande material

Anmärkningar

1. Detta kapitel omfattar icke: a) varor, hänförliga till kap. 25; b) papper och papp med överdrag eller impregnering, hänförliga till nr 48.07 (t. ex.

papper och papp, överdragna med glimmerpulver eller grafit eller behandlade med

asfalt eller bitumen); c) vävnader med överdrag eller impregnering, hänförliga till kap. 59 (t. ex. vävnader,

överdragna med glimmerpulver eller behandlade med asfalt eller bitumen); d) artiklar, hänförliga till kap. 71; e) verktyg och delar därtill, hänförliga till kap. 82; f) litografiska stenar, hänförliga till nr 84.34; g) isolatorer och andra artiklar för elektriskt ändamål, hänförliga till nr 85.25 eller

85.26; h) borrar för tandläkarbruk (nr 90.17); ij) urfoder och andra artiklar, hänförliga till kap. 91; k) artiklar, hänförliga till nr 95.07; l) leksaker, spel och sportartiklar (kap. 97); m) knappar (nr 98.01), grifflar (nr 98.05) och skrivtavlor (nr 98.06); n) konstverk, föremål för samlingar samt antikviteter (kap. 99). 2. Med monument- eller byggnadssten i nr 68.02 förstås icke blott sådan sten, som avses i nr 25.15 och 25.16, utan även annan naturlig sten (dock ej skiffer), bearbetad såsom monument- eller byggnadssten.

68.01¶Gatsten, kantsten och trottoarsten av naturlig sten (annan

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958 85

B. andra slag:

86 Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1958

Kap. 69. Keramiska produkter

Anmärkningar

1. Kap. 69 omfattar endast varor, som framställts av leror eller andra mineraliska ämnen (t. ex. oxider och karbider) och som efter formgivning undergått bränning. Värmeisolerande och eldfasta varor hänföras icke till nr 69.04—69.14. 2. Detta kapitel omfattar icke: a) varor, hänförliga till kap. 71 (t. ex. bijouterivaror); b) isolatorer och andra artiklar för elektriskt ändamål, hänförliga till nr 85.25 eller

85.26; c) konstgjorda tänder (nr 90.19); d) urfoder och andra artiklar, hänförliga till kap. 91; e) leksaker, spel och sportartiklar (kap. 97); f) knappar, rökpipor och andra varor, hänförliga till kap. 98; g) konstnärsarbeten, föremål för samlingar samt antikviteter (kap. 99).

I. Värmeisolerande och eldfasta produkter

69.01 Värmeisolerande produkter (sten, plattor m. m.) av diatomacéhaltiga fossilmjöl eller liknande kiseldioxidhaltiga

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958 87 69.12 Bords-, hushålls- och toalettartiklar av andra keramiska

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1958

70.11 öppna glaskolvar och glasrör, utan montering, till elektris­

ka glödlampor, elektronrör eller liknande artiklar . . 100 kg 65:__ 70.12 Glas, även icke färdiga, till termosflaskor eller liknande

värmeisolerande behållare:

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958 89

AVDELNING XIV

Naturpärlor, ädelstenar, ädla metaller och metaller med plätering av ädel metall samt varor därav; bijouterivaror; mynt

Kap. 71. Naturpärlor, ädelstenar, ädla metaller och metaller med plätering av ädel metall samt varor därav; bijouterivaror

Anmärkningar

1. Med de undantag, som stadgas i anm. 1 a till avd. VI och i nedanstående anmärkningar, hänföras till detta kapitel alla varor, som helt eller delvis bestå: a) av naturpärlor eller av naturliga, syntetiska eller rekonstruerade ädelstenar; eller b) av ädel metall eller av metall med plätering av ädel metall. 2. a) Till nr 71.12—71.14 hänföras icke varor, i vilka ädel metall eller metall med pläte­

ring av ädel metall ingår endast såsom mindre väsentlig beståndsdel (t. ex. initia­

ler, monogram och kantbeslag). b) Till nr 71.15 hänföras endast sådana varor, i vilka ädel metall eller metall med

plätering av ädel metall icke ingår eller ingår endast såsom mindre väsentlig be­

ståndsdel. 3. Detta kapitel omfattar icke: a) amalgamer av ädla metaller samt ädla metaller i kolloidal form (nr 28.49); b) steril suturtråd för kirurgiskt bruk samt tandfyllningsmedel och andra varor, hän­

förliga till kap. 30; c) varor, hänförliga till kap. 32 (t. ex. flytande glansmetallpreparat); d) handväskor och andra artiklar, hänförliga till nr 42.02 eller 42.03; e) varor, hänförliga till nr 43.03 eller 43.04; f) varor, hänförliga till avd. XI (textilvaror); g) varor, hänförliga till kap. 64 (skodon) eller 65 (huvudbonader); h) paraplyer, promenadkäppar och andra artiklar, hänförliga till kap. 66; ij) solfjädrar (nr 67.05); k) mynt (kap. 72 och 99); l) slipskivor och liknande artiklar, hänförliga till nr 68.04—68.06 eller till kap. 82,

tillverkade av slipmedel, innehållande stoft eller pulver av naturliga eller synte­

tiska ädelstenar; verktyg och andra varor, hänförliga till kap. 82, i vilka den verk­

samma delen består av naturliga, syntetiska eller rekonstruerade ädelstenar på

underlag av oädel metall; maskiner, apparater och elektrisk materiel samt delar

därtill, hänförliga till avd. XVI (artiklar, helt bestående av naturliga, syntetiska

eller rekonstruerade ädelstenar, hänföras dock till detta kapitel); m) artiklar, hänförliga till kap. 90, 91 eller 92 (vetenskapliga instrument, ur och

musikinstrument); n) vapen och delar därtill (kap. 93) ; o) artiklar enligt anm. 2 till kap. 97; p) artiklar, hänförliga till kap. 98; artiklar av de slag, som avses i nr 98.01 och 98.12,

hänföras dock till kap. 71; q) originalskulpturer (nr 99.03), föremål för samlingar (nr 99.05) och antikviteter,

mer än 100 år gamla (nr 99.06); naturpärlor och ädelstenar hänföras dock till

detta kapitel, oavsett åldern. 4. a) Kulturpärlor anses såsom naturpärlor. b) Med ädla metaller avses silver, guld, platina och andra platinametaller. c) Med andra platinametaller avses iridium, osmium, palladium, rhodium och ru-

tenium. 5. Såsom legeringar av ädel metall anses i detta kapitel endast sådana legeringar (sintrade blandningar härunder inbegripna), som innehålla en eller flera ädla metaller, un­

90 Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958

der förutsättning att halten av någon ädel metall uppgår till minst 2 viktprocent. Legeringar av ädel metall tulltaxeras enligt följande regler: a) legeringar, innehållande minst 2 % platina, tulltaxeras såsom platinalegeringar; b) legeringar, innehållande minst 2 % guld och mindre än 2 % platina, tulltaxeras såsom guldlegeringar; c) andra legeringar, hänförliga till detta kapitel, tulltaxeras såsom silverlegeringar. Vid tillämpning av denna anmärkning anses alla platinametaller utgöra platina. 6. I de fall, då ädel metall eller viss ädel metall omnämnes i tulltaxan, avses, såvida icke annat är stadgat, jämväl sådana legeringar, som enligt anm. 5 skola tulltaxeras såsom legeringar av ädel metall eller av viss ädel metall. Uttrycket ädel metall avser icke sådana artiklar, som åsyftas i anm. 7, ej heller oädla metaller eller icke metalliska ämnen, som äro platinerade, förgyllda eller försilvrade. 7. Med uttrycket metall med plätering av ädel metall avses en produkt av metall, som på en eller flera sidor belagts med ädel metall genom svetsning, lödning, varmvalsning eller liknande mekaniskt förfarande. Varor av oädel metall med inläggningar av ädel metall anses utgöra pläterade varor. *7: 1 Med halvfabrikat enligt nr 71.05—71.10 avses stång, plåt, tråd, rör och andra formvaror, ävensom pulver, paljetter och kantiljer. 8. Med bijouterivaror enligt nr 71.12 förstås: a) smärre artiklar, avsedda som smycken, t. ex. ringar, armband, halsband, broscher, örhängen, urkedjor, berlocker och andra hängsmycken, kravattnålar, manschettknappar samt medaljer och märken, även av religiös karaktär; b) artiklar för personligt bruk, avsedda att bäras exempelvis i fickor eller handväskor, såsom cigarr- och cigarrettetuier, snusdosor, tablettdosor, puderdosor, börsar av metallflätning samt radband. 9. Med guldsmedsvaror enligt nr 71.13 avses bl. a. bords-, toalett-, kontors-, rökbordsoch inredningsartiklar samt artiklar av religiös karaktär, icke utgörande bijouterivaror. 10. Med bijouterivaror enligt nr 71.16 förstås artiklar av de slag, som avses i anm. 8 a (dock med undantag av manschettknappar och andra artiklar, hänförliga till nr 98.01, samt kammar, hårspännen o. d., hänförliga till nr 98.12), utan förening med naturpärlor, naturliga, syntetiska eller rekonstruerade ädelstenar eller — bortsett från mindre väsentliga beståndsdelar — ädel metall eller metall, pläterad med ädel metall, och bestående: a) helt eller delvis av oädel metall, även förgylld, försilvrad eller platinerad; eller b) av andra ämnen, under förutsättning att varorna bestå av minst två olika material (t. ex. trä och glas, ben och bärnsten, pärlemor och plast); avseende skall därvid icke fästas vid enkla anordningar för sammanhållande av i varorna ingående delar, såsom tråd i halsband. 11. Askar, etuier, fodral och dylika förvaringspersedlar, avsedda för och inkommande samtidigt med artiklar, hänförliga till detta kapitel, tulltaxeras tillsammans med artiklarna i fråga, under förutsättning att de utgöra förvaringspersedlar av de slag, som pläga åtfölja sådana artiklar vid försäljning. Särskilt inkommande dylika förvaringspersedlar tulltaxeras däremot efter sin beskaffenhet.

I. Naturpärlor och ädelstenar

71.01¶Naturpärlor, obearbetade eller bearbetade (härunder inbegripet osorterade pärlor, uppträdda för underlättande av

71.02 Ädelstenar, naturliga, obearbetade eller slipade eller på annat sätt bearbetade (härunder inbegripet osorterade ädelstenar, uppträdda för underlättande av transporten) men icke

71.03 Ädelstenar, syntetiska eller rekonstruerade, obearbetade eller slipade eller på annat sätt bearbetade (härunder inbegripet osorterade ädelstenar, uppträdda för underlättande av

71.04¶Stoft och pulver av naturliga eller syntetiska ädelstenar . . fri

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1958 91

II. Ädla metaller och metaller med plätering av ädel metall,

obearbetade, samt halvfabrikat därav

71.05 Silver och silverlegeringar, förgyllt eller platinerat silver härunder inbegripet, obearbetade, ävensom halvfabrikat därav:

92 Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958

AVDELNING XV

Oädla metaller och varor därav

Anmärkningar

1. Denna avdelning omfattar icke: a) bronsfolier, färger och andra till nr 32.08—32.10 eller 32.13 hänförliga produkter,,

beredda av metallpulver eller metallfjäll; b) järncerium (ferrocerium) och andra pyrofora legeringar (nr 36.07); c) huvudbonader och delar därtill av metall, hänförliga till nr 65.06 eller 65.07; d) ställningar och andra delar av metall till paraplyer, parasoller o. d. (nr 66.03); e) varor, hänförliga till kap. 71, såsom legeringar av ädel metall, oädel metall med

plätering av ädel metall samt bijouteri varor av oädel metall; f) varor, hänförliga till avd. XVI (maskiner, apparater och elektrisk materiel); g) sammansatta järnvägs- och spårvägsspår (nr 86.10) samt andra varor, hänförliga

till avd. XVII; h) instrument och apparater, upptagna i avd. XVIII, urfjädrar härunder inbegripna; ij) hagel (nr 93.07) och andra varor, upptagna i avd. XIX (vapen och ammunition); k) varor, hänförliga till kap. 94 (möbler, resårbottnar till sängar, o. d.); l) handsiktar (nr 96.06); m) varor, hänförliga till kap. 97 (leksaker, spel och sportartiklar); n) knappar, reservoarpennor, stiftpennor, skrivpennor och andra artiklar, hänför­

liga till kap. 98. 2. Med delar med allmän användning förstås i tulltaxan: a) varor av järn eller stål, hänförliga till nr 73.20, 73.25, 73.29, 73.31 eller 73.32,

samt motsvarande varor av annan oädel metall; b) fjädrar, andra än urfjädrar (nr 91.11), samt blad till fjädrar, av oädel metall; c) varor, hänförliga till nr 83.01, 83.02, 83.07, 83.09, 83.12 eller 83.14. Såsom delar i kap. 73—82 skola icke anses sådana varor, som enligt vad ovan sagts utgöra delar med allmän användning. Kap. 73—81 omfatta icke varor av de slag, som äro hänförliga till kap. 82 eller 83, för så vitt icke bestämmelserna i närmast föregående stycke eller i anm. till kap. 83 annat föranleda. 3. I fråga om tulltaxeringen av legeringar gälla följande bestämmelser: a) legeringar av oädla metaller, som innehålla mer än 10 viktprocent nickel, tull­

taxeras såsom nickel, för så vitt icke vikten av ingående järn överstiger vikten

av var och en av övriga ingående legeringsmetaller; b) ferrolegeringar hänföras till nr 73.02 och koppartillsatslegeringar till nr 74.02; c) andra legeringar av oädla metaller tulltaxeras såsom den metall vars vikt över­

stiger vikten av var och en av övriga ingående legeringsmetaller; d) legeringar (andra än ferrolegeringar och koppartillsatslegeringar) av oädla me­

taller, hänförliga till denna avdelning, och andra ämnen tulltaxeras såsom lege­

ringar av oädla metaller enligt denna avdelning, för så vitt vikten av ingående

oädla metaller är lika med eller större än vikten av övriga ingående ämnen; e) såsom legeringar anses även sintrade blandningar av metallpulver samt hetero­

gena, hopsmälta blandningar av oädel metall. 4. I alla de fall, då en viss metall omnämnes i tulltaxan, avses, såvida annat icke är stadgat, jämväl sådana legeringar, som enligt anm. 3 skola tulltaxeras såsom metallen i fråga. 5. Varor av oädel metall — härunder inbegripet sådana av olika material bestående varor, som enligt de allmänna reglerna skola tulltaxeras såsom varor av oädel metall —- i vilka ingå två eller flera dylika metaller, tulltaxeras, för så vitt icke annat är särskilt stadgat, såsom varor av den metall, som efter vikten räknat utgör huvudbeståndsdelen. Vid tillämpning av denna bestämmelse skall: a) järn och stål av olika slag anses utgöra en enda metall; b) en legering anses bestå helt av den metall, som är bestämmande för legeringens

tulltaxering. 6. Med skrot och avfall av metaller förstås sådana varor, som äro användbara endast för återvinning av metall eller för framställning av kemiska produkter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958 93

Kap. 73. Järn och stål

Anmärkningar

1. Följande uttryck ha i detta kapitel nedan angiven betydelse: a) Tackjärn (nr 73.01): järn, innehållande minst 1,9 viktprocent kol; varan må därjämte innehålla: mindre än 15 % fosfor, högst 8 % kisel, högst 6 % mangan, högst 30 % krom, högst 40 % wolfram och sammanlagt högst 10 % andra legeringsämnen (nickel, koppar, aluminium, titan, vanadin, molybden m. m.). Sådana järnhaltiga legeringar, innehållande minst 1,9 viktprocent kol, som förete de för stål karakteristiska kännetecknen (s. k. krympfritt stål), tulltaxeras dock som stål. b) Spegeljärn (nr 73.01): produkter, innehållande efter vikten räknat mer än 6 % men icke mer än 30 % mangan och i övrigt motsvarande definitionen i anm. 1 a. c) Ferrolegeringar (nr 73.02): sådana för valsning eller smidning icke lämpade järnhaltiga legeringar, som användas vid järn- och stålframställning och som innehålla ett eller flera legeringsämnen i följande kvantiteter, efter vikten räknat, nämligen mer än 8 % kisel, mer än 30 % mangan, mer än 30 % krom, mer än 40 % wolfram eller sammanlagt mer än 10 % andra legeringsämnen (aluminium, titan, vanadin, molybden, niob m. m.), dock icke koppar. Halten av andra legeringsämnen än järn må dock icke överstiga 96 % i fråga om kisel järnlegeringar (ferrokisellegeringar), 92 % i fråga om järnmanganlegeringar (ferromanganlegeringar), icke innehållande kisel, och 90 % i fråga om övriga legeringar. d) Legerat stål (nr 73.15): stål, innehållande ett eller flera legeringsämnen i följande kvantiteter, efter vikten räknat, nämligen sammanlagt mer än 2 % mangan och kisel, minst 2 % mangan, minst 2 % kisel, minst 0,50 % nickel, minst 0,50 % krom, minst 0,10 % molybden, minst 0,10 % vanadin, minst 0,30 % wolfram, minst 0,30 % kobolt, minst 0,30 % aluminium, minst 0,40 % koppar, minst 0,10 % bly, minst 0,12 % fosfor, minst 0,10 % svavel, sammanlagt minst 0,20 % fosfor och svavel eller minst 0,10 % av något annat legeringsämne. e) Kolrikt stål (nr 73.15): stål, innehållande efter vikten räknat minst 0,6 % kol, mindre än 0,04 % fosfor, mindre än 0,04 % svavel, tagna var för sig, och sammanlagt mindre än 0,07 % fosfor och svavel. f) Smältstycken och råskenor (nr 73.06): produkter för valsning, smidning eller omsmältning, som erhållits genom hopsmidning av välljärnssmältor, varigenom slaggen pressats ut, eller genom hopvällning medelst valsning vid hög temperatur av paket av järn- eller stålskrot eller av välljärn. g) Göt (nr 73.06): produkter för valsning eller smidning, som erhållits genom gjutning i kokiller.

94 Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958

h) Blooms och billets (nr 73.07): halvfärdiga produkter med kvadratiskt eller rektangulärt tvärsnitt, med en tväryta av mer än 1 225 mm2 och med en tjocklek överstigande en fjärdedel av bredden. ij) Slabs och platiner (nr 73.07): halvfärdiga produkter med rektangulärt tvärsnitt, med en bredd av minst 150 mm och en tjocklek av minst 6 mm, icke överstigande en fjärdedel av bredden. k) Plåtämnen i ringar eller rullar (nr 73.08): halvfärdiga varmvalsade produkter med rektangulärt tvärsnitt, med en tjocklek av minst 1,5 mm och en bredd av mer än 500 mm, i ringar eller rullar med en styckevikt av minst 500 kg. l) Universaljärn och universalstål (nr 73.09): produkter med rektangulärt tvärsnitt, varmvalsade i längdriktningen i slutna spår eller i universalvalsverk, med en tjocklek av mer än 5 mm men icke mer än 100 mm och med en bredd av mer än 150 mm men icke mer än 1 200 mm. m) Band (nr 73.12) : valsade produkter med klippta eller oklippta kanter, med rektangulärt tvärsnitt, med en bredd av högst 500 mm och med en tjocklek av högst 6 mm, icke överstigande en tiondel av bredden, i raka längder eller i ringar, även tillplattade. n) Plåt (nr 73.13): H valsade produkter (ej utgörande sådana plåtämnen i ringar eller rullar, som avses i anm. 1 k här ovan) med en tjocklek av högst 125 mm och, i fråga om produkter av kvadratisk eller rektangulär form, med en bredd av mer än 500 mm. Till nr 73.13 hänföres bl. a. tillskuren plåt av annan form än kvadratisk eller rektangulär samt plåt, perforerad, korrugerad, räfflad, polerad eller försedd med överdrag, under förutsättning att plåten icke genom bearbetningen erhållit karaktär av färdig artikel eller av till annat nummer hänförlig vara. o) Tråd (nr 73.14): kalldragna massiva produkter, oavsett tvärsnittets form, med ett största tvärmått av högst 13 mm; vid tillämpning av nr 73.26 och 73.27 anses såsom tråd även valsade produkter av samma dimension. p) Stång, annan än profilstång (nr 73.10): massiva produkter, som icke helt motsvara någon av definitionerna i h, ij, k, 1, m, n och o här ovan och som ha tvärsnitt i form av cirkel, cirkelsegment, oval, likbent triangel, kvadrat, rektangel, regelbunden sex- eller åttahörning eller parallelltrapets med de icke parallella sidorna lika långa. q) Ihåligt bergborrstål (nr 73.10): ihålig stång, oavsett tvärsnittets form, lämpad för tillverkning av bergborrar, med ett största yttre tvärmått av mer än 15 mm men icke mer än 50 mm och med det största inre tvärmåttet icke överstigande en tredjedel av det största yttre. Ihålig stång av annan beskaffenhet hänföres till nr 73.18. r) Profilstång (nr 73.11): massiva produkter, som icke äro hänförliga till nr 73.16 och som icke helt motsvara någon av definitionerna i h, ij, k, 1, m, n och o här ovan, med tvärsnitt avannan form än sådan som avses under p. 2. Till nr 73.06—73.14 hänföras icke produkter av legerat stål eller kolrikt stål (nr 73.15). 3. Produkter av järn eller stål, hänförliga till nr 73.06—73.15, med plätering av järn eller stål av annat slag än den underliggande metallen tulltaxeras såsom produkter av det slag av järn eller stål, som efter vikten räknat utgör huvudbeståndsdelen. 4. Produkter av järn, vilka framställts på elektrolytisk väg, tulltaxeras allt efter sin torm och sina dimensioner såsom motsvarande produkter, framställda på annat sätt. o. Med högtrgcksrör enligt nr 73.19 förstås nitade, svetsade eller sömlösa rör (rörböjar härunder inbegripna) med runt tvärsnitt och med en inre diameter av mer än 400 mm och en godstjocklek av mer än 10,5 mm.

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1958 95 73.06 Smältstycken och råskenor, göt och formlösa stycken av

järn eller stål:

96 Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1958

B. andra slag:

beläggas med samma tull som motsvarande artiklar,

hänförliga till nr 73.06—73.14 73.16 Banbyggnadsmateriel av järn eller stål för järnvägar eller spårvägar, nämligen räler, moträler, växeltungor, korsningsspetsar, spårkorsningar, spårväxlar, växelstag, kuggskenor, sliprar, rälskarvjärn, underläggsplattor, klämplattor samt spårhållare och spårplattor:

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958 97

73.31 Spik och stift, häftstift härunder inbegripna, spikbleck, märlor och krampor samt spetsade krokar och öglor, av järn eller stål, även med huvud av annat ämne, dock icke koppar 8 % 73.32 Bultar och muttrar, ogängade eller gängade, skruvar, skruvkrokar, skruvöglor, nitar (andra än rör- och tvåspetsnitar), sprintar, kilar och liknande artiklar av järn eller stål; underläggsbrickor (låsbrickor och fjäderbrickor härunder in­

98 Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1958

c) Plåt och band (nr 74.04) :

platta produkter (andra än obearbetade produkter, hänförliga till nr 74.01), även

i rullar eller ringar, med ett största tvärmått av mer än 6 mm och med en tjock­

lek av mer än 0,15 mm, dock icke överstigande en tiondel av bredden.

Till nr 74.04 hänföras även plåt och band, tillskurna, av annan form än kvadra­

tisk eller rektangulär, samt plåt och band, perforerade, korrugerade, böjda, räff-

lade, polerade eller försedda med överdrag, under förutsättning att varorna icke

genom bearbetningen erhållit karaktär av färdiga artiklar eller av till annat num­

mer hänförliga varor. 3. Till nr 74.07 och 74.08 hänföras även rör (ihålig stång härunder inbegripen) och rördelar, polerade, försedda med överdrag eller särskilt tillformade (böjda, formade till spiraler, gängade, borrade, förträngda, koniska eller försedda med kamflänsar).

74.01 Kopparskärsten; koppar, obearbetad, även raffinerad, samt

Kungi. Maj. ts proposition nr 90 år 1958 99

Kap. 75. Nickel

Anmärkningar

1. Följande uttryck ha i detta kapitel nedan angiven betydelse: a) Tråd (nr 75.02): valsade, strängpressade eller dragna massiva produkter, oavsett tvärsnittets form, med ett största tvärmått av högst 6 mm. b) Stång (nr 75.02): valsade, strängpressade, dragna eller smidda massiva produkter med ett största tvärmått av mer än 6 mm och, i fråga om platta produkter, med tjockleken överstigande en tiondel av bredden. Såsom stång anses även gjutna eller sintrade produkter av samma form och dimension, under förutsättning att de efter formningen underkastats bearbetning utöver enkel avputsning. c> Plåt, band och folier (nr 75.03): platta produkter (andra än obearbetade produkter, hänförliga till nr 75.01), även i rullar eller ringar, med ett största tvärmått av mer än 6 mm och med tjockleken icke överstigande en tiondel av bredden. Till nr 75.03 hänföras även plåt, band och folier, tillskurna, av annan form än kvadratisk eller rektangulär, samt plåt, band och folier, perforerade, korrugerade, böjda, räfflade, polerade eller försedda med överdrag, under förutsättning att varorna icke genom bearbetningen erhållit karaktär av färdiga artiklar eller av till annat nummer hänförliga varor. 2. Till nr 75.04 hänföras även rör (ihålig stång härunder inbegripen) och rördelar, polerade, försedda med överdrag eller särskilt tillformade (böjda, formade till spiraler, gängade, borrade, förträngda, koniska eller försedda med kamflänsar).

75.01 Skärsten, speis och andra mellanprodukter vid framställning av nickel; nickel, obearbetad (med undantag av anoder, hänförliga till nr 75.05), samt avfall och skrot av nickel fri

100 Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1958

Till nr 76.03 hänföras även plåt och band, tillskurna, av annan form än kvadra­

tisk eller rektangulär, samt plåt och band, perforerade, korrugerade, böjda, räff-

lade eller försedda med överdrag, under förutsättning att varorna icke genom

bearbetningen erhållit karaktär av färdiga artiklar eller av till annat nummer

hänförliga varor. 2. Till nr 76.06 och 76.07 hänföras även rör (ihålig stång härunder inbegripen) och rör­

delar, polerade, försedda med överdrag eller särskilt tillformade (böjda, formade till

spiraler, gängade, borrade, förträngda, koniska eller försedda med kamflänsar).

76.01 Aluminium, obearbetat, samt avfall och skrot av aluminium fri

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958 101

Kap. 77. Magnesium, och beryllium

77.01 Magnesium, obearbetat, samt avfall och skrot av magnesi­

um, härunder inbegripet spån, icke sorterade efter storle­

102 Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1958

Kap. 79. Zink

Anmärkningar

1. Följande uttryck ha i detta kapitel nedan angiven betydelse: a) Träd (nr 79.02): valsade, strängpressade eller dragna massiva produkter, oavsett tvärsnittets form, med ett största tvärmått av högst 6 mm. b) Stång (nr 79.02): valsade, strängpressade, dragna eller smidda massiva produkter med ett största tvärmått av mer än 6 mm och, i fråga om platta produkter, med tjockleken överstigande en tiondel av bredden. Såsom stång anses även gjutna eller sintrade produkter av samma form och dimension, under förutsättning att de efter formningen underkastats bearbetning utöver enkel avputsning. c) Plåt, band och folier (nr 79.03): platta produkter (andra än obearbetade produkter, hänförliga till nr 79.01), även i rullar eller ringar, med ett största tvärmått av mer än 6 mm och med tjockleken icke överstigande en tiondel av bredden. Till nr 79.03 hänföras även plåt, band och folier, tillskurna, av annan form än kvadratisk eller rektangulär, samt plåt, band och folier, perforerade, korrugerade, böjda, räfflade, polerade eller försedda med överdrag, under förutsättning att varorna icke genom bearbetningen erhållit karaktär av färdiga artiklar eller av till annat nummer hänförliga varor. 2. Till nr 79.04 hänföras även rör (ihålig stång härunder inbegripen) och rördelar, polerade, försedda med överdrag eller särskilt tillformade (böjda, formade till spiraler, gängade, borrade, förträngda, koniska eller försedda med kamflänsar).

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958 103

genom bearbetningen erhållit karaktär av färdiga artiklar eller av till annat nummer hänförliga varor. 2. Till nr 80.05 hänföras även rör (ihålig stång härunder inbegripen) och rordelar, polerade, försedda med överdrag eller särskilt tillformade (böjda, formade till spiraler, gängade, borrade, förträngda, koniska eller försedda med kamflänsar).

104 Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1958

2. Delar av oädel metall till artiklar, hänförliga till detta kapitel, tulltaxeras enligt samma nummer som motsvarande färdiga artiklar, med undantag av delar, som äro särskilt upptagna, och till nr 84.48 hänförliga verktygshållare till mekaniska handverktyg. Delar med allmän användning äro dock enligt anm. 2 till avd. XV undantagna från detta kapitel. Ämnen till artiklar, hänförliga till detta kapitel, samt ämnen till sådana delar, som enligt nästföregående stycke äro hänförliga till detta kapitel, tulltaxeras såsom motsvarande färdiga artiklar. Saxar och skärhuvuden till elektriska rakapparater hänföras till nr 82.11, saxar till elektriska hårklippningsmaskiner till nr 82.13. 3. Till olika nummer i detta kapitel hänförliga varor, som inkomma i satser, förpackade i etuier, askar, fodral e. d., tulltaxeras enligt bestämmelserna för den i satsen ingående vara, som är underkastad högsta tullen. Satser av verktyg för manikyr, pedikyr e. d., även innehållande saxar, hänföras dock till nr 82.13. ‘3:1 Vad i anm. 3 sägs gäller jämväl varor, hänförliga till olika underavdelningar av samma nummer, dock att rakhyvlar med tillhörande blad hänföras till nr 82.11 B. 4. Askar, etuier, fodral och dylika förvaringspersedlar, avsedda för och inkommande samtidigt med artiklar, hänförliga till detta kapitel, tulltaxeras tillsammans med artiklarna i fråga, under förutsättning att de utgöra förvaringspersedlar av de slag, som pläga åtfölja sådana artiklar vid försäljning. Särskilt inkommande dylika förvaringspersedlar tulltaxeras däremot efter sin beskaffenhet.

82.01 Spadar, skyfflar, hackor, korpar, högafflar, grepar, kräftor, räfsor och rakor; yxor, röjknivar och liknande verktyg för huggning eller klyvning; liar och skäror, hö- och halmknivar, trädgårdssaxar för två händer, kilar samt andra handverktyg och handredskap för lantbruk, trädgårdssköt­

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958 105

82.07 Plattor, stavar, spetsar och liknande omonterade delar till

verktyg, av hårdmetall (sintrad karbid av volfram, molyb-

106 Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958

83.05 Mekanismer och beslag till samlingspärmar, brevordnare,

kontorsböcker o. d., pappersklämmor, gem, klämmer till

häftapparater, s. k. ryttare till kortregister samt liknande

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1958 107

AVDELNING XVI

Maskiner och apparater samt mekaniska redskap; elektrisk materiel

Anmärkningar

1. Denna avdelning omfattar icke: a) driv- och transportremmar av mjukgummi (nr 40.10) samt andra varor av mjuk­

gummi för tekniskt bruk, såsom packningar och ventiler (nr 40.14); b) varor för tekniskt bruk, av läder eller konstläder (nr 42.04) eller av pälsskinn

(nr 43.03); c) bobiner, spolpipor och liknande artiklar (kap. 39, 40, 44 eller 48 eller avd. XV,

alltefter materialets beskaffenhet); d) perforerade jacquardkort och liknande artiklar av papper eller papp, hänförliga

till nr 48.21; e) driv- och transportremmar av textilmaterial (nr 59.16) samt andra textilvaror för

tekniskt bruk (nr 59.17); f) artiklar, helt av naturliga, syntetiska eller rekonstruerade ädelstenar, hänförliga

till nr 71.02, 71.03 eller 71.15; g) delar med allmän användning enligt anm. 2 till avd. XV; h) ändlös duk och ändlösa driv- och transportremmar av metalltråd eller metall­

band (avd. XV); ij) varor, hänförliga till kap. 82 eller 83; k) transportmedel, hänförliga till avd. XVII; l) varor, hänförliga till kap. 90 (mät- och kontrollinstrument m. m.); m) ur och andra varor, hänförliga till kap. 91; n) maskinborstar (nr 96.02); o) varor, hänförliga till kap. 97 (leksaker, spel och sportartiklar). 2. Med de inskränkningar, som följa av bestämmelserna i anm. 1 och 3 till denna avdelning, anm. 1 till kap. 84 och anm. 1 till kap. 85, tulltaxeras delar till maskiner, med undantag av delar till artiklar, hänförliga till nr 84.64, 85.23, 85.24, 85.25 eller 85.27, enligt följande regler: a) om delarna utgöra varuslag, som är särskilt upptaget i visst tulltaxenummer i

kap. 84 eller 85 (med undantag av nr 84.65 och 85.28), hänföras de till detta num­

mer, oavsett för vilket slag av maskiner de äro avsedda; b) om delarna icke utgöra varuslag, som nyss nämnts, men äro igenkännliga såsom

uteslutande eller huvudsakligen avsedda för visst slag av maskiner eller för

flera slag av maskiner, hänförliga till ett och samma tulltaxenummer (även nr

84.59 eller 85.22), tulltaxeras de enligt tulltaxenumret för maskinerna i fråga; de­

lar, igenkännliga såsom huvudsakligen avsedda för varor, hänförliga till nr 85.13

eller 85.15 och lika användbara för båda dessa slag av varor, tulltaxeras enligt

nr 85.13; c) om delarna icke kunna tulltaxeras enligt ovan angivna bestämmelser, hänföras

de till nr 84.65 eller 85.28. 3. I de fall, då skillnad göres mellan maskiner av visst slag och delar till sådana maskiner, anses även icke kompletta maskiner såsom maskiner, för så vitt de förete de väsentliga kännetecknen på de kompletta maskinerna. 4. .Maskiner (härunder inbegripet sådana icke kompletta maskiner, som enligt anm. 3 skola tulltaxeras såsom kompletta), inkommande i delar, tulltaxeras såsom motsvarande sammansatta maskiner. "4:1. Vad i anm. 4 sägs gäller jämväl om delarna inkomma med skilda lägenheter, därest varuhavaren yrkar det eller det eljest är uppenbart att delarna tillsammans utgöra en artikel, som tulltaxeras såsom maskin. 5. Kombinationer av olika maskiner, som skola arbeta tillsammans och som bilda en enhet, ävensom maskiner, som kunna utföra mer än ett slags arbete, tulltaxeras, för så vitt icke annat är stadgat, efter den funktion, som ger kombinationerna eller maskinerna deras karaktär. 6. Motorer, anbragta på maskiner eller inkommande lösa tillsammans med maskiner, på vilka finnes särskilt utrymme eller aptering (konsol c. d.) för anbringande av

108 Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958

motorerna, tulltaxeras tillsammans med maskinerna. Vad nu är sagt gäller i tillämpliga delar även för driv- och transportremmar. 7. Med maskiner avses i ovanstående anmärkningar alla maskiner, apparater och redskap, hänförliga till avd. XVI.

Kap. 84. Ångpannor, maskiner och apparater samt mekaniska redskap

Anmärkningar

1. Detta kapitel omfattar icke: a) kvarnstenar, slipstenar, slipskivor och andra artiklar, hänförliga till kap. 68; b) maskiner och apparater (t. ex. pumpar) samt delar därtill, av keramiskt mate­

rial (kap. 69); c) laboratorieartiklar av glas (nr 70.17); artiklar av glas för tekniskt bruk (nr

70.20 och 70.21); d) artiklar av järn eller stål, hänförliga till nr 73.36 eller 73.37, samt motsvarande

artiklar av andra oädla metaller (kap. 74—81); c) elektromekaniska handverktyg (nr 85.05) och elektromekaniska hushållsappara­

ter (nr 85.06). 2. För så vitt icke annat följer av bestämmelserna i anm. 5 och 6 till avd. XVI,, skola maskiner och apparater, vilka enligt ordalydelsen kunna hänföras till såväl nr 84.01 —84.21 som nr 84.22—84.60, tulltaxeras enligt nr 84.01—84.21. Till nr 84.17 hänföras dock icke: a) äggkläckningsapparater, värmekammare för nykläckta kycklingar (s. k. kyckling-

mödrar) och groningsapparater (nr 84.28); b) spannmålsfuktningsapparater för kvarnindustrin (nr 84.29); c) diffusörer för sockerindustrin (nr 84.30); d) maskiner och apparater för värmebehandling av garn, vävnader eller andra tex­

tilvaror (nr 84.40). Nr 84.17 omfattar ej heller maskiner eller apparater för mekanisk bearbetning, i vilka en erforderlig temperaturändring endast är av underordnad betydelse i förhållande till maskinernas eller apparaternas huvuduppgift. Till nr 84.19 hänföras icke: a) symaskiner (nr 84.41); b) maskiner och apparater för kontorshruk, hänförliga till nr 84.54. 3. Till nr 84.62 hänföras polerade stålkulor med en diametertolerans av högst 1 %, dock icke större än 0,05 mm (kalibrerade kulor). Andra stålkulor tulltaxeras enligt nr 73.40. 4. För så vitt icke annat följer av ordalydelsen eller av bestämmelserna i anm. 2 till detta kapitel eller i anm. 5 till avd. XVI, skola maskiner, som kunna användas för flera ändamål, tulltaxeras efter den huvudsakliga användningen av maskiner av ifrågavarande slag. Därest den huvudsakliga användningen icke kan fastställas eller icke finnes omnämnd i något tulltaxenummer, hänföras maskinerna till nr 84.59. Maskiner för tillverkning av linor, kablar o. d. (t. ex. linslagnings-, tvinn- och kablingsmaskiner) av metalltråd, garn eller annat material hänföras likaledes till nr 84.59.

84.01¶Ångpannor och andra ånggeneratorer, andra än värmeled­

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1958 109

84.07 Vattenhjul, vattenturbiner och andra hydrauliska motorer

Ilo Knngl. Maj. ts proposition nr 90 år 1958

84.23 Maskiner och apparater, även transportabla, för grävning,

schaktning, borrning och annat jord- eller bergarbete (gräv­

maskiner, s. k. bull-dozers, skrapor o. d.); pålkranar; snö­

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1958 111

84.36 Maskiner och apparater för framställning av syntetiska

eller konstgjorda textilfibrer; maskiner och apparater för

förarbetning av textilfibrer; maskiner och apparater för

spinning, tvinning, dubblering, spolning, rullning eller hasp-

112 Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1958

A. spånavskiljande maskiner, vägande per styck mer än

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958 113

ra mineraliska ämnen (keramiska massor, betong o. d.)»

114 Kungi. Maj:ts proposition nr 90 år 1958

85.07 Elektriska rakapparater och hårklippningsmaskiner (med

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958 115

hållare; motstånd (andra än värmemotstånd) fasta eller variabla, potenliometrar härunder inbegripna; automatiska spänningsregulatorer av motstånds-, transduktor- eller kontakttyp eller motormanövrerade; manövercentraler, såsom manöverpulpeter, manövertavlor o. d.: A. strömställare och tryckkontakter, liandmanövrerade,

glödlampshållare ävensom vägguttag och andra liknande

uttag samt för sådana uttag avsedda stickproppar, allt

116 Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1958

AVDELNING XVII

Transportmedel

Anmärkningar

1. Denna avdelning omfattar icke artiklar, hänförliga till nr 97.01, 97.03 eller 97.08, ej heller sportkälkar, bobbar o. d. (nr 97.06). 2. Enligt de nummer i denna avdelning, som avse delar och tillbehör till transportmedel, tulltaxeras icke följande varor, även om de äro igenkännliga som avsedda för transportmedel: a) packningar, tätningar o. d. (tulltaxeras efter materialets beskaffenhet eller enligt nr 84.64); b) delar med allmän användning enligt anm. 2 till avd. XV; c) varor, hänförliga till kap. 82 (verktyg); d) varor, hänförliga till nr 83.11; e) maskiner, apparater och andra artiklar, hänförliga till nr 84.01—84.59, 84.61 eller 84.62, samt till nr 84.63 hänförliga delar till motorer; f) elektriska maskiner och apparater samt elektrisk materiel (kap. 85); g) instrument och apparater, hänförliga till kap. 90; h) ur (kap. 91); ij) vapen (kap. 93); k) borstar, utgörande delar till transportmedel (nr 96.02). 3. Med delar och tillbehör avses i kap. 86—88 icke sådana artiklar, som ej uteslutande eller huvudsakligen användas för varor, hänförliga till nämnda kapitel. Delar och tillbehör, som kunna hänföras till två eller flera tulltaxenummer i dessa kapitel, tulltaxeras efter den huvudsakliga användningen av artiklar av ifrågavarande slag. 4. Flygmaskiner, konstruerade för användning även såsom vägfordon, tulltaxeras som flygmaskiner. Motordrivna amfibiefordon tulltaxeras som motorfordon. 5. Icke kompletta eller icke färdiga varor, hänförliga till denna avdelning, tulltaxeras såsom motsvarande kompletta eller färdiga varor, för så vitt de förete de väsentliga kännetecknen på de kompletta eller färdiga varorna. 6. För så vitt icke annat är stadgat, tulltaxeras till denna avdelning hänförliga varor (kompletta eller färdiga varor och sådana icke kompletta eller icke färdiga varor, som enligt anm. 5 skola tulltaxeras såsom kompletta eller färdiga), inkommande i delar, såsom motsvarande sammansatta varor. *6: 1. Vad i anm. 6 sägs gäller jämväl om delarna inkomma med skilda lägenheter, därest varuhavaren yrkar det eller det eljest är uppenbart att delarna tillsammans utgöra en artikel hänförlig till denna avdelning.

Kap. 86. Järnvägs- och spårvägsmateriel; trafiksignalapparater, icke elektriskt manövrerade

Anmärkningar

1. Detta kapitel omfattar icke: a) järnvägs- och spårvägssliprar av trä (nr 44.07) eller av betong (nr 68.11); b) banbyggnadsmateriel, hänförlig till nr 73.16; c) elektriskt manövrerade signalapparater, hänförliga till nr 85.16. 2. Till nr 86.09 hänföras bl. a. axlar, hjul och hjulsatser, hjulringar, fälgar, nav och andra delar till hjul, underreden, boggier, axelboxar, bromsapparater, buffertar, dragkrokar och koppelanordningar, vagnsbälgar och vagnskorgar. 3. Till nr 86.10 hänföras bl. a. sammansatta spår, även transportabla, vändskivor, stoppbockar och lastmallar. Enligt samma nummer tulltaxeras därjämte semaforer och rörliga signalskivor, mekaniska centralställverk och andra mekaniska manövreringsanordningar för signaler, spårväxlar eller vägbommar, även försedda med elektriska belysningsanordningar.

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1958 117

118 Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1958

87.07 Truckar (drag-, staplings- och krantruckar härunder inbe­

gripna) för verkstäder, lager, järnvägsstationer e. d. samt

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958 119

89.01 Fartyg och båtar, ej hänförliga till annat nummer i detta

kapitel:

120 Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1958

AVDELNING XVIII

Optiska instrument och apparater, foto- och kinoapparater, instrument och apparater för mätning eller kontroll, medicinska och kirurgiska instrument och apparater; ur; musikinstrument samt apparater för upptagning eller återgivning av ljud

Kap• 90• Optiska instrument och apparater, foto- och kinoapparater, instrument och apparater för mätning eller kontroll, medicinska och kirurgiska instrument och apparater

Anmärkningar

1. Detta kapitel omfattar icke: a) artiklar för tekniskt bruk, av mjukgummi (nr 40.14), läder eller konstläder (nr 42.04) eller textilmaterial (nr 59.17); b) eldfasta varor av keramiskt material (nr 69.03); artiklar av keramiskt material för kemiskt eller annat tekniskt bruk, hänförliga till nr 69.09; c) speglar av glas, icke optiskt bearbetade, hänförliga till nr 70.09, och speglar av oädel eller ädel metall, icke utgörande optiska artiklar (nr 83.12 och kap. 71)d) artiklar av glas, hänförliga till nr 70.07, 70.14, 70.15, 70.17 eller 70.18; e) delar med allmän användning enligt anm. 2 till avd. XV; f) med mätanordningar försedda pumpar, hänförliga till nr 84.10; räkne- och kontrollvågar samt särskilt inkommande vikter (nr 84.20); hissanordningar o. d. (nr 84.22); delningsdockor och andra till nr 84.48 hänförliga anordningar för inställning av arbetsstycke eller verktyg i verktygsmaskiner, även försedda med optiska avläsningsanordningar (t. ex. optiska delningsdockor), dock med undantag av optiska instrument, såsom inställningsmikroskop; ventiler och andra artiklar, hänförliga till nr 84.61; g) elektrisk belysningsutrustning för motorfordon (nr 85.09) och apparater för radionavigering e. d., radarapparater härunder inbegripna (nr 85.15); h) kinoapparater för upptagning eller återgivning av ljud helt på magnetisk väg (nr 92.11); magnetiska tontillsatser (nr 92.13); ij) artiklar, hänförliga till kap. 97; k) mätkärl (tulltaxeras efter sin beskaffenhet). 2. Icke kompletta eller icke färdiga instrument och apparater tulltaxeras såsom motsvarande kompletta eller färdiga instrument och apparater, för så vitt de förete de väsentliga kännetecknen på de kompletta eller färdiga instrumenten eller apparaterna. 3. Med de inskränkningar, som följa av bestämmelserna i anm. 1 och 2, gäller i fråga om tulltaxeringen av delar och tillbehör till maskiner, apparater, instrument eller andra till detta kapitel hänförliga artiklar följande: a) sådana delar och tillbehör, som utgöra artiklar, upptagna i visst tulltaxenummer i detta kapitel eller i kap. 84, 85 eller 91 (med undantag av nr 84.65 och 85.28) hänföras till numret i fråga; b) andra delar och tillbehör, vilka äro igenkännliga såsom uteslutande eller huvudsakligen avsedda för visst slag av artiklar, hänförliga till detta kapitel, tulltaxeras enligt tnlltaxenumret för ifrågavarande slag av artiklar eller enligt nr 90.29.

Knngl. Maj:Is proposition nr DO år I Dö 8 121

4. Till nr 90.05 hänföras icke astronomiska tuber (nr 90.06), ej heller kikarsikten för vapen, periskop för ubåtar eller stridsvagnar samt kikare för instrument eller apparater, hänförliga till detta kapitel (nr 90.13). 5. Optiska instrument och apparater för mätning eller kontroll, vilka enligt ordalydelsen kunna hänföras till såväl nr 90.13 som nr 90.16, tulltaxeras enligt nr 90.16. 6. Nr 90.28 omfattar endast: a) instrument och apparater för mätning av elektriska storheter; b) instrument och apparater, vilka äro av sådant slag som avses i nr 90.14, 90.15,

90.16, 90.22, 90.23, 90.24, 90.25 eller 90.27 (andra än stroboskop) men vilkas funk­

tion grundar sig på ett elektriskt fenomen, som varierar med den sökta faktorn; c) instrument och apparater för påvisande eller mätning av radioaktiv strålning

(alfa-, beta- och gammastrålning), röntgenstrålning, kosmisk strålning e. d. 7. Askar, etuier, fodral och dylika förvaringspersedlar, avsedda för och inkommande samtidigt med artiklar, hänförliga till detta kapitel, tulltaxeras tillsammans med artiklarna i fråga, under förutsättning att de utgöra förvaringspersedlar av de slag, som pläga åtfölja sådana artiklar vid försäljning. Särskilt inkommande dylika förvaringspersedlar tulltaxeras däremot efter sin beskaffenhet.

90.01 Linser, prismor, speglar och andra optiska artiklar, oavsett materialet, oinfattade, med undantag av artiklar av glas, icke optiskt bearbetade; polariserande skivor och plattor. . fri

90.02 Linser, prismor, speglar och andra optiska artiklar, oavsett materialet, infattade för användning i instrument eller apparater, med undantag av artiklar av glas, icke bearbetade för optiskt bruk: A. objektiv till kameror:

122 Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1958

90.11 Elektron- och protonmikroskop; elektron- och protondif-

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1958 123

90.25 Instrument och apparater för fysikalisk eller kemisk analys (t. ex. polarimetrar, refraktometrar, spektrometrar och gasanalysapparater), för mätning eller kontroll av viskositet, porositet, dilatation, ytspänning e. d. eller för kalorimetriska, fotometriska eller akustiska mätningar, exponerings-

124 Kungi. Maj. ts proposition nr 90 år 1958

91.08¶Andra urverk, sammansatta:

beläggas med samma tull som motsvarande samman­

satta ur 91.09 Boetter till ur, hänförliga till nr 91.01, delar till sådana

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1958 125

126 Kungl. Maj. ts proposition nr 00 år 1058

AVDELNING XIX

V apen och ammunition

Kap. 93. Vapen och ammunition

Anmärkningar

1. Detta kapitel omfattar icke: a) tändhattar, lys- och signalraketer samt andra artiklar, hänförliga till kap. 36b) delar med allmän användning enligt anm. 2 till avd. XV; c) stridsvagnar och andra pansrade stridsfordon (nr 87.08); d) kikarsikten och annan optisk utrustning för vapen, med undantag av sådana, som aro monterade på vapen eller som inkomma tillsammans med de vapen, på vilka de äro avsedda att monteras (kap. 90); e) pilbågar och pilar därtill, fäktvapen med skyddsknopp samt leksaksvapen (kap. 97); f) föremål för samlingar samt antikviteter (nr 99.05 och 99.06). 2. Icke kompletta eller icke färdiga vapen tulltaxeras såsom motsvarande kompletta eller färdiga vapen, för så vitt de förete de väsentliga kännetecknen på de kompletta eller färdiga vapnen. 3. Såsom delar enligt nr 93.07 tulltaxeras icke radio- och radarapparater, hänförliga till nr 85.15. i. Askar, etuier, fodral och dylika förvaringspersedlar, avsedda för och inkommande samtidigt med artiklar, hänförliga till detta kapitel, tulltaxeras tillsammans med artiklarna i fråga, under förutsättning att de utgöra förvaringspersedlar av de slag, som pläga åtfölja sådana artiklar vid försäljning. Särskilt inkommande dylika förvaringspersedlar tulltaxeras däremot efter sin beskaffenhet.

93.01 Sablar, värjor, bajonetter och liknande vapen samt delar

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958 127

93.07 Ammunition, härunder inbegripet bomber, torpeder, minor

och robotprojektiler; delar till ammunition, härunder in­

begripet hagel och förladdningar:

A. ammunition och delar därtill för militärt bruk eller för

128 Kungl. Maj. ts proposition in- 90 år 1958

AVDELNING XX

Diverse varor

Kap. 94. Möbler, madrasser, sängtäcken, kuddar o. d.

Anmärkningar

1. Detta kapitel omfattar icke: a) madrasser, dynor och kuddar, avsedda att fvllas med luft eller vatten, hänförliga

till kap. 39, 40 eller 62; b) golv- och bordlampor samt andra liknande belysningsartiklar, vilka tulltaxeras

efter sin beskaffenhet (nr 44.27, 70.14, 83.07 m. fl.); c) stolar, soffor, bord och pelare av sten eller keramiskt material, av de slag, som

användas i parker, trädgårdar, vestihuler e. d. (kap. 68 och 69); d) speglar (nr 70.09); e) delar med allmän användning enligt anm. 2 till avd. XV ävensom kassaskåp (nr

83.03); f) möbler, speciellt konstruerade för kylskåp eller andra kylapparater, hänförliga till

nr 84.15; möbler, speciellt konstruerade för symaskiner (nr 84.41); g) möbler, speciellt konstruerade för radioapparater, radiogrammofoner eller tele-

visionsapparater (nr 85.15) ; h) spottkoppar till tandläkarstolar (nr 90.17); ij) urfoder och andra artiklar, hänförliga till kap. 91; k) möbler, speciellt konstruerade för grammofoner, dikteringsapparater eller andra

till nr 92.11 hänförliga apparater (nr 92.13); l) leksaksmöbler (nr 97.03) samt biljardbord och andra för spel speciellt konstrue­

rade möbler (nr 97.04); möbler för trollerikonster (nr 97.05). 2. Såsom möbler enligt nr 94.01—94.03 anses icke sådana föremål, som ej äro avsedda att placeras på golvet eller marken. Denna bestämmelse gäller dock icke beträffande: a) köksskåp och dylika skåp; b) stolar, soffor och sängar, fällbara eller avsedda för upphängning; c) bokhyllor och dylika möbler, bestående av flera sammanhörande delar, avsedda

att hängas upp eller att placeras på varandra. 3. Möbler, inkommande i delar, även med skivor eller andra delar och tillbehör av glas, marmor eller annat material, tulltaxeras som motsvarande möbler i sammansatt skick, för så vitt delarna inkomma samtidigt. 4. a) Såsom delar till varor, hänförliga till detta kapitel, anses icke särskilt inkom­

mande skivor av glas (speglande metallbelagt glas samt speglar härunder inbe­

gripna) eller av marmor eller annan sten, utan förening med annat ämne, även

om de äro tillskurna. b) I nr 94.04 avsedda artiklar, särskilt inkommande, tulltaxeras icke såsom delar till

möbler enligt nr 94.01—94.03.

94.01¶Sittmöbler, ej hänförliga till nr 94.02, bäddsoffor o. d. här­

94.02 Möbler för medicinskt eller kirurgiskt bruk (även för tandläkar- eller veterinärbruk), såsom operationsbord, undersökningsbord och liknande bord samt sjukhussängar med mekaniska anordningar; tandläkarstolar och liknande stolar med mekanisk anordning för vridning och höjning; delar

94.04 Resårbottnar till sängar; sängkläder och liknande artiklar, försedda med resårer eller stoppning eller tillverkade av po-

Kungi. Maj. ts proposition nr 90 år 1958 129

röst gummi, med eller utan överdrag, såsom madrasser, sängtäcken och kuddar: A. med överdrag av textilvara, utan fjädrar, ramar eller

andra väsentliga delar av metall eller trä:

1. med överdrag av textilvara av ändlösa konstgjorda

130 Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958

95.06 Stennöt och andra vegetabiliska snidningsmaterial, bear­

betade, samt varor av dessa material:

A. plattor, skivor och liknande halvfabrikat för vidare be­

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1958 131

c) linor, gut och liknande artiklar för fiske, även i avpassade längder men icke mon­

terade, hänförliga till kap. 39, nr 42.06 eller avd. XI; d) fodral för sportartiklar samt andra förvaringspersedlar, hänförliga till nr 42.02

eller 43.03; e) idrottsdräkter samt maskeraddräkter o. d. av trikå eller annan textilvara, hän­

förliga till kap. 60 eller 61; f) flaggor och flaggställ av vävnad samt för fartyg, isjakter e. d. avsedda segel, hän­

förliga till kap. 62; g) idrottsskodon (andra än skodon med fastsatta skridskor) samt benläder, benskydd

o. d. för idrott, hänförliga till kap. 64, ävensom idrottsmössor, hänförliga till

kap. 65; h) alpstavar, piskor och ridspön (nr 66.02) samt delar därtill (nr 66.03); ij) för dockor eller andra leksaker avsedda omonterade konstgjorda ögon av glas,

hänförliga till nr 70.19; k) delar med allmän användning enligt anm. 2 till avd. XV; l) varor, hänförliga till nr 83.11; m) sportfordon (andra än kälkar, bobbar o. d.), hänförliga till avd. XVII; n) barncyklar, konstruerade som vanliga cyklar och försedda med kullager (nr

87.10); o) sportbåtar, såsom kanoter och kapproddbåtar (kap. 89), samt redskap för fram-

drivning därav (kap. 44, om de äro av trä); p) skyddsglasögon för sport eller utomhusspel (nr 90.04); q) lockpipor och visselpipor (nr 92.08); r) vapen och andra artiklar, hänförliga till kap. 93; s) racketsenor samt tält och andra kampingartiklar ävensom handskar (tulltaxeras

efter sin beskaffenhet). 2. Till detta kapitel hänföras även artiklar, i vilka naturpärlor, naturliga, syntetiska eller rekonstruerade ädelstenar, ädel metall eller metall med plätering av ädel metall ingå endast såsom mindre väsentlig beståndsdel. 3. Med dockor enligt nr 97.02 avses endast artiklar, som föreställa människor. 4. Icke kompletta eller icke färdiga varor, hänförliga till detta kapitel, tulltaxeras såsom motsvarande kompletta eller färdiga varor, för så vitt de förete de väsentliga kännetecknen på de kompletta eller färdiga varorna. 5. Med de inskränkningar, som följa av bestämmelserna i anm. 1, tulltaxeras delar och tillbehör, igenkännliga såsom uteslutande eller huvudsakligen avsedda för till detta kapitel hänförliga varor, enligt samma tulltaxenummer som dessa varor.

97.01¶Barncyklar, sparkcyklar, cykelhästar, trampbilar och dy­

132 Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958

Kap. 98. Diverse

Anmärkningar

1. Detta kapitel omfattar icke: a) ögonbrynsstift och andra stift för kosmetiskt bruk (nr 33.06); b) knappar och knappämnen, kammar, hårspännen och liknande artiklar, bestående

helt eller delvis av ädel metall eller av metall med plätering av ädel metall (dock

med de undantag, som stadgas i anm. 2 a till kap. 71) eller av naturpärlor eller

naturliga, syntetiska eller rekonstruerade ädelstenar (kap. 71); c) delar med allmän användning enligt anm. 2 till avd. XV; d) dragstift (nr 90.16); e) leksaker, hänförliga till kap. 97. 2. Med de undantag, som stadgas i anm. 1 här ovan, hänföras till detta kapitel även varor, bestående helt eller delvis av ädel metall eller av metall med plätering av ädel metall eller av naturpärlor eller naturliga, syntetiska eller rekonstruerade ädelstenar. 3. Askar, etuier, fodral och dylika förvaringspersedlar, avsedda för och inkommande samtidigt med artiklar, hänförliga till detta kapitel, tulltaxeras tillsammans med artiklarna i fråga, under förutsättning att de utgöra förvaringspersedlar av de slag, som pläga åtfölja sådana artiklar vid försäljning. Särskilt inkommande dylika förvaringspersedlar tulltaxeras däremot efter sin beskaffenhet.

98.01 Knappar (tryckknappar, kragknappar, manschettknappar och liknande artiklar härunder inbegripna); knappämnen

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958 133

98.13 Planschetter och andra korsettfjädrar samt andra dylika

artiklar för klädespersedlar eller tillbehör till klädespersed98.14 Monterade rafräschissörer samt beslag till rafräschissörer 15 % 98.15 Termosflaskor och liknande värmeisolerande behållare 98.16 Skyltdockor, provdockor o. d.; rörliga skyltfigurer och skylt-

134 Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958

AVDELNING XXI

Konstverk, föremål för samlingar samt antikviteter

Kap. 99. Konstverk, föremål för samlingar samt antikviteter

Anmärkningar

1. Detta kapitel omfattar icke:

a) frimärken, beläggningsstämplar o. d., omakulerade, gångbara här i landet eller

avsedda att här utgivas (nr 49.07); b) målade teaterkulisser, ateljéfonder o. d. (nr 59.12); c) naturpärlor och ädelstenar (nr 71.01 och 71.02).

2. Med konstgrafiska originalblad enligt nr 99.02 förstås avtryck, som gjorts i svart eller

i färg direkt från en eller flera av konstnär helt för hand framställda tryckformar,

oavsett vilken teknik eller vilket material, som använts, dock med undantag för me­

kaniskt eller fotomekaniskt förfarande. 3. Till nr 99.03 hänföras icke skulpturer med karaktär av handelsvaror (masstillverkade

reproduktioner samt produkter av vanligt hantverk); dylika artiklar tulltaxeras efter

sin beskaffenhet. 4. a) För så vitt icke annat stadgas i anm. 1—3, skola varor, som kunna hänföras till

såväl detta kapitel som andra kapitel i tulltaxan, tulltaxeras enligt detta kapitel,

b) Till nr 99.06 hänföras icke varor av de slag, som avses i nr 99.01—99.05. 5. Ramar kring målningar, teckningar eller konstgrafiska originalblad tulltaxeras till­

sammans med dessa konstverk, under förutsättning att utförandet och värdet av ra­

marna är normalt i förhållande till konstverken.

99.01 Målningar och teckningar, utförda helt för hand (andra än teckningar, hänförliga till nr 49.06, samt handdekorerade

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958 135

Register till tulltaxan

Tulltaxe- Tulltaxenummer nummer

A

136 Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958

Tulltaxe- Tulltaxenummer nummer

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958 137

Tulltaxe- Tulltaxenummer nummer

138 Kungi. Maj:ts proposition nr 90 år 1958

Tulltaxe- Tulltaxenummer nummer

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958 139

Tulltaxe- Tulltaxenummer nummer

140 Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958

Tulltaxe- Tulltaxenummer nummer

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958 141

Tulltaxe- Tulltaxe-

nummer nummer

Etuier:

142 Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958

Tulltaxe- Tulltaxenummer nummer

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958 143

Tulltaxe- Tulltaxenummer nummer

144 Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958

Tulltaxe- Tulltaxenummer nummer

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958 145

Tulltaxe- Tulltaxenummer nummer

146 Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1958

Tulltaxe- Tulltaxenummer nummer

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1958 147

Tulltaxe- Tulltaxenummer nummer

148 Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958

Tulltaxe- Tulltaxe-

nummer nummer

K Kameror:

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958 149

Tulltaxe- Tulltaxenummer nummer

150 Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958

Tulltaxe- Tulltaxenummer nummer

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958 151

Tulltaxe- Tulltaxenummer nummer

152 Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958

Tulltaxe- , Tulltaxe-

nummer nummer

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958 153

Tulltaxe- Tulltaxenummer nummer

154 Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958

Tulltaxe- Tulltaxenummer nummer

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958 155

Tulltaxe- Tulltaxenummer nummer

156 Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958

Tulltaxe- Tulltaxe-

nummer nummer

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1958 157

Tulltaxe- Tulltaxenummer nummer

158 Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958

Tulltaxe- Tulltaxenummer nummer

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958 159

Tulltaxe- Tulltaxenummer nummer

Proppar, av Pälsskinn och konstgjord päls samt

160 Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958

Tulltaxe- Tulltaxenummer nummer

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958 161

Tulltaxe- Tulltaxertummer nummer

162 Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958

Tulltaxe- Tulltaxenummer nummer

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958 163

Tulltaxe- Tulltaxenummer nummer

Sliprar, av Sorghum:

164 Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958

Tulltaxe- Tulltaxenummer nummer

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1958 165

Tulltaxe- Tulltaxenummer nummer

166 Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958

Tulltaxe- Tulltaxenummer nummer

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958 167

Tulltaxe- Tulltaxenummer nummer

168 Kirngl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958

Tulltaxe- Tulltaxenummer nummer

Tyll: V

Kimgl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958 169

Tulltaxe- Tulltaxenummer nummer

Vegetabiliska råämnen för färgning Vitkål och vitlök: se Köksväxter

170 Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958

Tulltaxe- Tulltaxenummer nummer

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958 171

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 1 § tulltaxeförordningen den 4 oktober 1929 (nr 316)

Härigenom förordnas, att 1 § tulltaxeförordningen den 4 oktober 1929 skall hava följande ändrade lydelse.

1 §•

Varor som införas till riket skola, för så vitt icke annat stadgas, beläggas med tull enligt gällande tulltaxa.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1959, från och med vilken dag den vid tulltaxeförordningen fogade tulltaxan ävensom kungörelsen den 30 juni 1955 (nr 466) om uttagande av särskild tullavgift för vissa varuslag, m. m., skola upphöra att gälla.

Förslag

till

förordning om ändring i förordningen den 3 maj 1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit

Härigenom förordnas, dels att 2 och 5 §§ förordningen den 3 maj 1929 om särskild skatt å bensin och motorsprit1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels att i förordningen skall införas en ny paragraf, betecknad 7 a §, av nedan angiven lydelse.

2 §.

1. Då fråga är om till riket införd bensin, skall skatten erläggas till tullverket i den ordning som är föreskriven beträffande tull. Om betalningsanstånd------------ finnes stadgat. 2. Utan hinder------- — avgiftspliktiga kvantiteten. 3. Skatt utgår icke för bensin, medförd å transportmedel for dess drift, beträffande fartyg dock endast till myckenhet, som tullanstalt prövai icke överstiga behovet under resan. Beträffande bensin, som införes under sådana förhållanden att tullfrihet för densamma skulle hava åtnjutits, om den varit fullbelagd, skall skyldighet att erlägga skatt föreligga allenast såvitt fråga är om återinförsel av bensin, för vilken vid utförseln erhållits restitution av skatt, som avses i denna förordning. 1 Senaste lydelse av 2 § se 1955:65, av 5 § se 1957: 117.

172 Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1958

5 §•

Restitution av — -------- än motordrift.

7 a §.

Vad i lagen om straff för olovlig varuinförsel är stadgat skall äga motsvarande tillämpning i fråga om bensin, ändå att varan icke är tullpliktig.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1959.

Beträffande importerad bensin, som före denna förordnings ikraftträdande antingen utförts till utrikes ort eller svensk frihamn eller använts för i 5 § b)—d) avsett restitutionsberättigat ändamål, må vid restitution av skatt enligt sagda paragraf tillika restitueras å bensinen belöpande erlagd tull.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 3 a § förordningen den 4 oktober 1929 (nr 307) angående tullrestitution

Härigenom förordnas, att 3 a § förordningen den 4 oktober 1929 angående tullrestitution1 skall hava följande ändrade lydelse.

3 a §.

läkare av verkstadsrörelse äger att efter verkställd byggnad, ombyggnad, reparation, inredning eller utrustning, inberäknat förseende med reservdelar, av svenskt eller utländskt flygplan, för vars byggnad, ombyggnad, reparation, inredning eller utrustning använts av honom från utlandet införda materialier eller andra artiklar, åtnjuta restitution av tull (flygindustrirestitution) för en motsvarande myckenhet materialier eller andra artiklar av samma slag, vilka inom fem år före arbetets slutförande av honom införts från utlandet. Rätt till flygindustrirestitution gäller jämväl i avseende å materialier, som gått förlorade vid arbetets utförande.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1959.

1 Senaste lydelse av 3 a § se 1950: 194.

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1958 173

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 2b ja­

nuari 1958.

Närvarande: Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm,

Skoglund, Edenman, Netzén, Kjellin, Johansson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om revision av tulltaxan och anför därvid följande.

I. INLEDNING

Nu gällande tulltaxa antogs av 1929 års riksdag och trädde i kraft den 1 januari 1930. Till grund för densamma låg ett förslag, utarbetat av 1925 års tulltaxerevision under åren 1925—1927. Denna revision var emellertid huvudsakligen av teknisk och formell natur. Tulltaxans sakliga innehåll överfördes till stor del oförändrat från den tidigare gällande 1911 års tulltaxa. Beträffande enstaka varuslag eller begränsade varugrupper har visserligen ändringar vidtagits under årens lopp, men någon allmän revidering av taxan ur sakliga synpunkter har icke ägt rum efter år 1911. Sedan denna tid har en i många avseenden revolutionerande utveckling ägt rum på olika områden, vilken självfallet haft betydande återverkningar även på tullförhållandena. Genom teknikens framsteg har sålunda tillkommit många nya material, framställningsmetoder, utförandeformer och användningsområden, vilka icke kunde förutses vid utformningen av tulltaxans bestämmelser för snart 50 år sedan. Ändringen i penningvärdet har vidare medfört att de specifika tullarnas relativa storlek avsevärt reducerats. Då prisutvecklingen icke varit lika för alla varuslag, har avvägningen av tullskyddet i vissa delar kommit att mer eller mindre rubbas. Härtill har även bidragit det förhållandet, att minskningen av tullskyddet skett endast såvitt angår specifika tullar, under det att de visserligen icke lika talrika men ingalunda betydelselösa värdetullarna bibehållit sin ursprungliga verkan. En annan omständighet som rubbat sambandet mellan tullsatserna å olika varuslag är, att på åtskilliga punkter vidtagits dels höjningar i statsfinansiellt syfte, dels såväl höjningar som sänkningar av handelspolitiska skäl.

Även om många av de mest iögonenfallande brister, som under åren yppat sig, kunnat undanröjas genom partiella ändringar, är del uppenbart, att

174 Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958

den nuvarande tulltaxan i olika avseenden framstår såsom mycket föråldrad. Åtskilliga framställningar har även gjorts i syfte att få till stånd ändringar i tulltaxan. Vägen för en tulltaxerevision har hållits öppen vid de tullförhandlingar inom ramen för allmänna tull- och handelsavtalet (GATT), i vilka Sverige under de senare åren deltagit, genom att bindningarna i fråga om specifika tullsatser till större delen gjorts under förbehåll om rätt att övergå till en värdetull av angiven storlek. Vid bedömandet av frågan när eu revision av tulltaxan lämpligen borde igångsättas har emellertid hänsyn måst tagas till vissa internationella faktorer. Det har sålunda ansetts lämpligt att avvakta resultatet av det arbete på en internationell tullnomenklatur, som bedrivits inom Studiegruppen för en europeisk tullunion i Bryssel. Vidare har tidpunkten varit beroende av de inom GATT bedrivna förhandlingarna.

Kungl. Maj :t bemyndigade den 9 maj 1952 dåvarande chefen för finansdepartementet att tillkalla utredningsmän jämte sakkunniga och experter med uppdrag att verkställa en allmän översyn av tulltaxeförordningen och den därvid fogade tulltaxan; i yttrandet till statsrådsprotokollet anförde departementschefen bl. a. följande.

Revisionen bör innefatta en modernisering av tulltaxan, varvid taxans baspositioner i anslutning till de redan påbörjade förberedelsearbetena böra anpassas efter Brysselnomenklaturen. Härvid bör jämväl övervägas huruvida icke en mera allmän tillämpning av värdetullar, som numera i allt större utsträckning förekommer i utlandet, även för vår del kan innebära en mera ändamålsenlig utformning av tullsystemet. Med hänsyn till det internationella varuutbytets stora betydelse för vårt lands välstånd är det ett stort ekonomiskt intresse att vår handel med främmande länder blir så omfattande och fri som möjligt. I överensstämmelse härmed har vi sedan länge fört en politik med låga tullar, och jag finner det icke vara något svenskt intresse att nu frångå denna politik. Särskilt betydelsefull blir denna synpunkt, om en övergång till värdetullar befinnes av andra skäl ändamålsenlig. Revisionen bör således icke i och för sig ta sikte på en generell höjning av den nuvarande tullnivån utan i första hand inriktas på att åstadkomma en lämplig avvägning av tullskyddet mellan olika varuslag och produktionsgrenar.

I vad mån de möjligheter till höjning av GATT-bundna tullsatser, som erbjuda sig genom de gjorda förbehållen, böra utnyttjas, får bedömas med hänsyn till resultatet av utredningsarbetet i övrigt. Det torde i alla händelser få förutsättas att utredningen icke eller åtminstone endast i undantagsfall leder till förslag om högre tullsats än som motsvarar gjorda förbehåll. I anslutning till dessa frågor bör de handelspolitiska synpunkter beaktas, som kunna bli aktuella i samband med kommande tullförhandlingar eller eljest påkallar särskild uppmärksamhet.

För att undvika en onödig belastning å konsumenterna bör undersökas möjligheterna att undvara tullskydd på områden, där inhemsk produktion icke föreligger eller med hänsyn till omständigheterna icke lämpligen bör vidmakthållas med hjälp av statligt stöd och där icke förhållandena är sådana att finanstull bör ifrågakonnna. Vid revisionen bör även övervägas i vad mån tullskydd bör bibehållas för sådana varuslag, beträffande vilka stöd åt den inhemska produktionen befinnes med fördel kunna lämnas i an­

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958 175

nan form än genom tullar. I det sammanhanget bör särskild uppmärksamhet ägnas åt tullarna på jordbruksområdet och deras förhållande till den nuvarande jordbruksregleringen.

Med stöd av det erhållna bemyndigandet tillkallades den 26 maj 1952 såsom utredningsmän dåvarande kabinettssekreteraren A. S. Lundberg, tillika ordförande, ledamoten av riksdagens första kammare, förste assistenten F. I. Boo, dåvarande ledamoten av riksdagens andra kammare, juris licentiaten P. H. Fagerholm, generaltulldirektören V. M. J. Fahlander, ledamöterna av riksdagens andra kammare, metallarbetaren H. L. Gustafsson och lantbrukaren N. G. Hansson, numera generaldirektören B. V. Lindskog, numera ambassadören S. E. G. Sahlin, ledamoten av riksdagens första kammare, lantbrukaren G. Spetz samt numera statssekreteraren E. A. Westerlind. Utredningen antog benämningen 1952 års tulltaxekommitté.

Såsom sakkunniga tillkallades den 30 maj 1952 direktören H. K. P. Edstam, Kooperativa förbundet, filosofie kandidaten T. Ekström, Landsorganisationen i Sverige, ombudsmannen J. L. Geijer, Tjänstemännens centralorganisation, direktören H. Grundström, Sveriges hantverks- och småindustriorganisation, numera direktören J. H. V. Håkansson, Sveriges lantbruksförbund, direktören J. O. Leffler, Handelskamrarnas nämnd, direktören H. R. B. Nyström, Sveriges grossistförbund, direktören G. J. Sahlin, Sveriges allmänna exportförening, direktören E. Sandelin, Sveriges köpmannaförbund, dåvarande direktören G. C. A. Settergren, Sveriges industriförbund, samt numera direktören N. A. Svensson, Riksförbundet Landsbygdens folk; sedan Sandelin avlidit utsågs den 16 september 1952 i hans ställe till sakkunnig direktören E. O. Melcher, Sveriges köpmannaförbund.

Kommittén avgav den 25 maj 1956 betänkande med förslag till tulltaxa (SOU 1956: 14—16); vid betänkandet hade fogats av vissa utredningsmän och sakkunniga avgivna reservationer och särskilda yttranden. Därjämte avgav kommittén den 5 december 1956 betänkande med förslag till tulltaxeförordning (SOU 1956:60), vilket betänkande kommer att anmälas i annat sammanhang.

Betänkandet angående tulltaxan har på sätt i det följande kommer att närmare redovisas varit föremål för en omfattande remissbehandling.

Kommitténs utredningar och förslag bar beaktats vid vissa under senare år vidtagna tulländringar, om vilka jag här torde få erinra.

Med stöd av förordningen den 22 april 1949 (nr 180) angående rätt för Konungen att åsätta särskild tullavgift förordnade sålunda Kungl. Maj :t genom beslut den 30 juni 1955 om uttagande från och med den 10 juli 1955 av sådan avgift för vissa varuslag (huvudsakligen inom textil- och läderområdet). Åtgärden innebar en provisorisk justering av vissa tullsatser i syfte alt undvika ogynnsamma störningar i importen vid framläggandet av kommitténs förslag till ny tulltaxa. Urvalet av varor och bestämmandet av de provisoriska tullsatsernas böjd skedde med utgångspunkt från informationer om tulltaxekommilléns väntade förslag. Hänsyn togs även till de från

176 Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1958

majoritetens förslag skiljaktiga meningar som sedermera kommit till uttryck i avgivna reservationer. Avsikten var sålunda att den provisoriska tulljusteringen icke skulle få verka prejudicerande vid den framtida prövningen av kommittémajoritetens och reservanternas förslag i olika hänseenden. Förordnandet om särskild tullavgift erhöll sådan utformning att det i praktiken innebar övergång till värdetull för de berörda varuslagen. Beslutet underställdes riksdagen genom proposition 1955:202 och blev av riksdagen godkänt (riksdagens skrivelse nr 378).

Vidare har vissa tulländringar vidtagits i samband med förhandlingar inom GATT. Under år 1955 genomfördes sålunda vissa förhandlingar med Amerikas förenta stater, Japan och Förbundsrepubliken Tyskland. De avsåg dels ömsesidigt utbyte av nya tullkoncessioner, dels s. k. återförhandling i syfte att uppmjuka den svenska tullbindningen för äpplen och päron. Vid förhandlingarna överenskomna tulländringar samordnades med arbetet inom tulltaxekommittén, så att de icke skulle komma att strida mot det väntade förslaget till ny tulltaxa. Ändringarna genomfördes vid 1955 års riksdag (prop. nr 212, rskr. nr 379) och trädde i kraft, en del den 1 januari och resten den 19 september 1956. År 1956 ägde en ny omgång allmänna tullförhandlingar rum inom GATT. Härvid genomfördes för Sveriges del åtta bilaterala förhandlingar om ömsesidiga tullkoncessioner. Dessa utformades med hänsyn till det utredningsarbete som gjorts inom tulltaxekommittén. Erforderliga ändringar i tulltaxan beslöts vid 1956 års riksdag (prop. nr 191, rskr. nr 414). Ändringarna trädde i kraft den 1 januari 1957.

Tulländringarna i fråga har såsom framgår av det anförda medfört en viss anpassning av tullsatserna efter tulltaxekommitténs förslag samt bl. a. inneburit att de ur allmän synpunkt viktigaste behoven av ökat tullskydd blivit tillgodosedda. Det kan emellertid icke undvikas att vid partiella ändringar av detta slag sambandet mellan tullsatserna för olika varuslag rubbas. Tullhöjningarna innebär sålunda ofta ökad belastning för annan produktion, vilket kan föranleda i och för sig berättigade krav på kompensation. Dylika onormala spänningar i tullsystemet kan icke undanröjas utan en fullständig översyn av hela systemet. De berörda tulländringarna har därför icke minskat behovet av en tulltaxerevision, och det har vid ändringarnas genomförande förutsatts att en sådan med det snaraste skulle komma till stånd. Från tullteknisk synpunkt framstår en dylik åtgärd självfallet för varje år såsom allt mer angelägen.

Frågan om genomförandet av den planerade tulltaxerevisionen får emellertid bedömas jämväl mot bakgrunden av de nu aktuella planerna för vidgat ekonomiskt samarbete dels mellan de nordiska länderna, dels mellan flertalet västeuropeiska stater.

Dessa planer tar i vad avser det mera omfattande västeuropeiska samarbetet närmast sikte på bildandet av ett frihandelsområde, innebärande att deltagarländerna avskaffar tullarna sinsemellan men tillämpar var sin tulltaxa mot utomstående stater. Inom OEEC pågår omfattande utredningar

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1958 177

och förhandlingar i hithörande frågor. Därest arbetet leder till positivt resultat kan det förutses att frihandelsområdets genomförande kominer att ske successivt genom att de inbördes tullarna avskaffas stegvis under en övergångsperiod av omkring femton år.

Eftersom medlemmarna i ett frihandelsområde principiellt bibehåller sin yttre autonomi på tullområdet, behöver bildandet av ett västeuropeiskt frihandelsområde icke i och för sig inverka på utformningen av vår tulltaxa. Tänkbart är att vi i en dylik situation på vissa punkter skulle finna en annan avvägning av tullskyddet lämplig; att detta skulle bli fallet i någon större utsträckning kan emellertid icke anses sannolikt. Vidare torde man kunna tänka sig att vissa företrädesvis tekniska problem i samband med ett frihandelsområde kan påkalla vissa jämkningar i de olika ländernas tullsatser.

De osäkerhetsmoment, som kan ligga i nu berörda förhållanden, synes emellertid icke böra få lägga hinder i vägen för genomförandet av en angelägen tullreform, detta så mycket mindre som ur andra synpunkter en dylik reform just med hänsyn till de västeuropeiska planerna framstår såsom direkt önskvärd. För vårt deltagande i arbetet på frihandelsområdet innebär nämligen den nuvarande tulltaxan betydande nackdelar, bl. a. med hänsyn till den förutsedda avtrappningen av tullarna. Vidare förefaller det sannolikt att i alla händelser en övergång till Bryssel-nomenklaturen av tekniska skäl blir nödvändig.

Av större intresse för planerna på en svensk tulltaxerevision är enligt min mening de pågående förberedelserna för ett ökat ekonomiskt samarbete mellan de nordiska länderna. Detta går bl. a. ut på bildandet av en mer eller mindre fullständig tullunion, d. v. s. avskaffande av de inbördes tullarna och tillämpning av gemensamma tullar gentemot utomstående länder. Förslag till en sådan anordning, omfattande varuområden som svarar för ca 80 % av de nordiska ländernas samhandel, har den 8 juli 1957 framlagts av det nordiska ekonomiska samarbetsutskottet, och utredningen fortsätter beträffande övriga områden. Enligt det nu framlagda förslaget skulle avskaffandet av de inre och uniformeringen av de yttre tullmurarna i stort sett ske omedelbart vid överenskommelsens ikraftträdande; endast i begränsad utsträckning förutses en kortare övergångstid.

Vid förverkligandet av en nordisk tullunion måste vår tulltaxa anpassas efter den överenskommelse som i dylikt fall ingås mellan medlemsländerna. När en sådan överenskommelse kan komma att träffas och underställas statsmakternas prövning kan med hänsyn bl. a. till sambandet med de västeuropeiska planerna icke med säkerhet bedömas. Det bör emellertid framhållas att en gemensam nordisk tulltaxa icke torde komma att i högre grad skilja sig från eu tulltaxa utformad från rent svenska synpunkter. Tulltekniskt sett blir det genom tillämpning av Bryssel-nomenklaturen fråga om samma taxa, och även beträffande tullarnas böjd torde man kunna räkna med en nära överensstämmelse. Härpå tyder i alla händelser den omständigheten att det framlagda förslaget till nordisk tulltaxa till ca 80 % av

Vi llihang till riksdagens protokoll 1058. 1 samt. Nr DO

178 Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1958

de berörda positionerna överensstämmer med tulltaxekommitténs förslag. Självfallet bör man vid utarbetandet av en svensk tulltaxa beakta det framlagda nordiska förslaget, så att en kommande behandling av detta förslag icke prejudiceras. Planerna på en nordisk union utgör alltså enligt min uppfattning icke något binder för att fullfölja den svenska tulltaxerevisionen. Tvärtom kan en sådan revision betraktas som en förberedelse till det planerade nordiska samarbetet. Från nordisk synpunkt kommer nämligen den svenska tulltaxerevisionen under förhandenvarande omständigheter närmast att framstå som ett provisoriskt genomförande av den föreslagna gemensamma tulltaxan med de modifikationer som betingas av att taxan tills vidare endast avser vårt eget land. Härigenom bör även kunna vinnas erfarenheter av värde för samtliga nordiska länder vid den gemensamma tulltaxans slutliga utformning.

Enligt min uppfattning talar sålunda avgörande skäl för att den länge förberedda revisionen av tulltaxan nu genomföres. De nordiska och västeuropeiska planerna synes härvid icke utgöra något hinder. Snarare framstår en svensk tulltaxerevision mot bakgrunden av dessa planer som särskilt angelägen. Tulltaxekommitténs betänkande utgör den naturliga utgångspunkten för en proposition i ämnet.

Över kommitténs betänkande har efter remiss yttranden inkommit från statskontoret, generaltullstyrelsen, kontrollstyrelsen, konjunkturinstitutet, arméintendenturförvaltningen, armétygförvaltningen, marinförvaltningen, flygförvaltningen, försvarets sjukvårdsstyrelse, försvarets fabriksstyrelse, försvarets förvaltningsdirektion, medicinalstyrelsen, generalpoststyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, telestyrelsen, järnvägsstyrelsen, luftfartsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, statens biltrafiknämnd, lantbruksstyrelsen, fiskeristyrelsen, statens jordbruksnämnd, domänstyrelsen, kommerskollegium, riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap, statens handels- och industrikommission, statens priskontrollnämnd, sjöfartsstyrelsen, kanslern för rikets universitet, överstyrelsen för de tekniska högskolorna, statens medicinska forskningsråd, atomkommittén, utrustningskommittén för tandläkarhögskolorna, statens naturvetenskapliga forskningsråd, Aktiebolaget Vin- & spritcentralen, Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet, Aktiebolaget Statens skogsindustrier, Nya systemaktiebolaget, Svenska bankföreningen, Sveriges allmänna exportförening, Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges hantverks- och småindustriorganisation, Svensk industriförening, Sveriges lantbruk sförbund (gemensamt med Riksförbundet Landsbygdens folk), Kooperativa förbundet, Jernkontoret, Tjänstemännens centralorganisation, Statstjänstemännens riksförbund, Sveriges akademikers centralorganisation, Landsorganisationen i Sverige, Riksförbundet Landsbygdens folk (gemensamt med Sveriges Lantbruksförbund), Sveriges färgfabrikanters förening, Föreningen Svenska väskfabriker, Svenska pälsbranschens centralkommitté, Svenska inlandssågverkens förening, Svenska täck- och madrassfabrikantföreningen, Svenska flask-

Kungi. Maj. ts proposition nr 90 år 1958 m

fabrikanternas förening, Svenska hushållsglasfabrikanternas förening, Belysningsglasbrnkens förening, Svenska lådfabrikanternas törening, Svenska skidfabrikantföreningen, Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund, Fruktodlingens förhandlingsorgan, Sveriges lökodlareförening, Svenska importföreningen för färsk frukt u. p. a., Kemisk-tekniska och livsmedelsfabrikanters förening, Snickerifabrikernas riksförbund, Svenska plastföreningen, Sveriges automobilindustriförening, Sveriges automobilimportörförbund, Svenska cykelfabrikant- och grossistföreningen, Svenska radioindustriföreningen, Svenska tryckerileverantörernas förening, Svenska västkustfiskarnas centralförbund, Smörjoljecentralen ekonomisk förening, Sveriges verklygsmaskinaffärers förening, Svenska färgimportörföreningen och Svenska handelsagenters förening.

Därjämte har fullmäktige i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret, Svenska sparbanksföreningen, Svenska köttkonservfabrikernas förening, Svenska konservfabrikernas riksförening, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, Sveriges sågverksägares riksförbund, Borstfabrikantföreningen, Föreningen Bekämpningsmedels-leverantörer, Sveriges radiohandlares riksförbund, Sveriges stärkelseproducenters förening och Sveriges trähusfabrikers riksförbund berelts tillfälle avge yttrande utan att begagna sig därav.

Generaltullstyrelsen har till sitt yttrande fogat yttranden från tulldirektionerna i Stockholm, Göteborg och Malmö samt tullkamrarna i Hälsingborg, Norrköping, Trelleborg, Lund och Uddevalla ävensom från Sveriges allmänna tull tjänstemannaförening.

Medicinalstyrelsen har närslutit yttranden från föreståndaren för kemiska avdelningen vid statens farmacevtiska laboratorium samt från apotekarsocietetens direktion.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har överlämnat yttrande från statens väginstitut.

Statens biltrafiknämnd har bifogat gemensamt yttrande från Biltrafikens arbetsgivarförbund, Svenska lasttrafikbilägareförbundet, Svenska droskbilägareförbundet och Svenska omnibusägareförbundet samt yttrande från Sveriges automobilhandlareförbund.

Statens jordbruksnämnd, som berett samtliga inom jordbruksregleringen och fiskregleringen verksamma organisationer tillfälle att till nämnden yttra sig över betänkandet, har bifogat yttranden från Svensk spannmålshandel ekonomisk föx-ening, Biksförbundet Lin och hampa producentförening u. p. a., Ostkustfisk centralförening u. p. a. och Sveriges fiskares riksförbund.

Kommerskollegium har överlämnat yttranden från rikets samtliga handelskammare. Därjämte bar kollegium bifogat skrivelser från firma H. H. Kristensen, Aktiebolaget Eric Törnros, firma Leo A. Larsson, Sveriges trikåfabrikanters förening, G. Johansson fabriks- & handelsaktiebolag samt Aktiebolaget Landelius & Björklund. — Stockholms handelskammare har bilagt skrivelser från Svenska Siemens aktiebolag, Sigurd Golje & Co Aktiebolag, Hörselfrämjandets riksförbund, Aktiebolaget Bröderne Ameln, Ragnar Pyk, Svenska aktiebolaget Gasaccumulator, Apoteksvarucentralen Vit­

180 Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1958

rum apotekareaktiebolaget, Aktiebolaget Tarras & Bergstrand, H. Dabelstein aktiebolag, Aktiebolaget Teat, Aktiebolaget Nyfa, Vica kravattfabrik, Åkerholmska aktiebolaget, Aktiebolaget Robo, Aktiebolaget Ingeniörsfirman Rectus, Sveriges verktygsmaskinaffärers förening och Aktiebolaget Nils Mattsson & Co. — Smålands och Blekinge handelskammare har till sitt yttrande fogat skrivelser från Svenska tändsticks aktiebolaget, Gunnebo bruks aktiebolag, Karlskrona hattfabriks aktiebolag, Aktiebolaget Värnamo gummifabrik, Kockums emaljverk, Aktiebolaget Nybro wellkartong, Bobbinfabrikantföreningen, Aktiebolaget Överums bruk samt Ekenäs bruks aktiebolag. — Östergötlands och Södermanlands handelskammare har med sitt yttrande överlämnat skrivelser från Aktiebolaget Nyköpings automobilfabrik, Aktiebolaget Ceaverken, Cewe mätinstrument aktiebolag, Fiskeby fabriks aktiebolag, Aktiebolaget Freese & Bruno, Aktiebolaget John Fröberg och Aktiebolaget Kardbeslag. — Gotlands handelskammare har vid sitt yttrande fogat gemensam skrivelse från Gotlands trädgårdsprodukter förening u. p. a., Aktiebolaget Kl intebys konservfabrik och Gotlands konservindustri.

Kanslern för rikets universitet har bifogat yttranden av rektorsämbetena samt de medicinska och matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna vid universiteten i Uppsala och Lund, rektorsämbetet samt de medicinska och filosofiska fakulteterna vid universitetet i Göteborg, lärarkollegiet vid karolinska institutet, rektorsämbetet och matematisk-naturvetenskapliga fakulteten vid Stockholms högskola ävensom lärarkollegierna vid tandläkarhögskolorna i Stockholm och Malmö.

överstyrelsen för de tekniska högskolorna har överlämnat yttranden från kollegienämnderna vid tekniska högskolan i Stockholm och Chalmers tekniska högskola.

Sveriges grossistförbund har till sitt yttrande fogat skrivelser från firma Leo A. Larsson, Aktiebolaget Tarras & Bergstrand, H. Dabelstein aktiebolag. Aktiebolaget Rune Lundh, Aktiebolaget Tarmimporten, Handelsaktiebolaget Bata, Aktiebolaget Wiro, Dunlop rubber co aktiebolag samt från Svenska säck aktiebolaget gemensamt med två andra företag.

Sveriges industriförbund har bilagt yttranden från följande branschföreningar, nämligen Bruksindustriföreningen, Konfektionsindustriföreningen, Svenska bryggareföreningen, Svenska choklad- och konfektyrfabrikantföreningen u. p. a., Svenska garveriidkareföreningcn, Svenska pappersbruksföreningen, Svenska plywoodföreningen, Svenska skofabrikantföreningen, Svenska trävaruexportföreningen, Svenska wallboardföreningen, Sveriges grafiska industriförbund, Sveriges kemiska industrikontor, Sveriges mekanförbund, Sveriges tegelindustriförening, Sveriges varvsindustriförening, Textilrådet och Träindustrins branschorganisation samt från Industriförbundets allmänna avdelning ävensom skrivelser från Berlingska boktryckeri- & stilgjuteriaktiebolag och Munksjö aktiebolag. — Sveriges kemiska industrikontor har till sitt yttrande fogat skrivelser från Trelleborgs gummifabriksaktiebolag och Aktiebolaget Slipmaterial-Naxos.

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1958 181

Sveriges hantverks- och småindustriorganisation har överlämnat skrivelser från Bilverkstädernas riksförbund, Blomsterhandlarnas riksförbund, Elektromekaniska lindningsverkstädernas riksförbund, Rörledningsfirmornas riksorganisation, Specialoptikernas riksförbund, Svenska fotografernas förbund, Sveriges juvelerare- och guldsmedsförbund, Sveriges konditorförening, Sveriges korgmakeriidkares yrkesförening, Sveriges körsnärsmästareförening, Sveriges sadelmakare- & tapetseraremästares riksförbund, Sveriges skomakarmästarförbund, Sveriges snickarmästares riksförbund, Sveriges urmakareförbund samt gemensamt från Sveriges skrädderiarbetsgivares centralförening och Skräddarmästarnas riksförbund.

Kooperativa förbundet har till sitt yttrande fogat en bilaga, vari sammanfattats önskemål och synpunkter, som framförts av cheferna för förbundets egna eller med detta associerade industriföretag och förbundets olika varuavdelningar.

Landsorganisationen i Sverige har med sitt yttrande överlämnat skrivelser från De förenade förbunden, Svenska beklädnadsarbetareförbundet, Svenska fabriksarbetareförbundet, Svenska handelsarbetareförbundet, Svenska litografförbundet, Svenska livsmedelsarbetareförbundet, Svenska sadelmakare- & tapetserareföx-bundet, Svenska sko- och läderindustriarbetareförbundet, Svenska stenindustriarbetareförbundet, Svenska textilarbetareförbundet, Svenska träindustriarbelareförbundet samt gemensamt från Svenska byggnadsarbetareförbundet, Svenska murareförbundet, Svenska målareförbundet, Svenska bleck- och plåtslagareförbundet och Svenska elektrikerförbundet.

Svenska flaskfabrikanternas förening, Svenska husliållsglasfabrikanternas förening och Belysningsglasbrukens förening har avgivit gemensamt yttrande, som undertecknats jämväl av representanter för butelj glasbruken och kolvglasbruken.

Sveriges handelsträdgårdsmästareförbunds yttrande har påtecknats instämmande av Svenska plantskolornas riksförbund och Riksförbundet Sveriges trädgårdsfolk.

Svenska cykelfabrikant- och grossistföreningens yttrande har avgivits gemensamt med Svenska motorcykelfabrikanters förening.

Härjämte har arbetsmarknadsstyrelsen överlämnat till länsarbetsnämnden i Kristianstads län inkomna skrivelser från Svenska träindustriarbetarförbundets avdelning 91 i Osby in. fl.

Vidare har följande föreningar och företag inkommit med skrivelser i anledning av tulltaxekommitténs betänkande, nämligen Blomsterfabriks aktiebolaget gemensamt med fem andra företag, Caltex Oil aktiebolag, Cewe mätinstrument aktiebolag, firma B. Forshell, Ideal standard aktiebolag, Aktiebolaget Ingeniörsfirman Rectus, Aktiebolaget Gustaf Kähr gemensamt med fyra andra företag, Aktiebolaget Otto Lion & co nordisk industri gemensamt med två andra företag, Läkemedelsindustriföreningen, Micki leksaker aktiebolag gemensamt med 59 andra företag eller företagarföreningar och åtla avdelningar av Svenska träindustriarbetareförbundet, Mölnlycke

182 Kungl. Majsts proposition nr 90 år 1958

väfveri aktiebolag, Nordvästra Skånes konservväxtodlareförening u. p. a., Orion fabriks- & försäljningsaktiebolag, Osby kimröksfabriks aktiebolag, Aktiebolaget Robo, Skandinaviska glasögonfabriken plast optik aktiebolag. Svenska aeroplan aktiebolaget, Svenska diabetesförbundet, Svenska fiskredskapshandlarnas förening, Svenska handskfabrikantföreningen och Malungs skinnvarufabrikantförening gemensamt, Svenska sko- och läderindustriarbetareförbundet avd. 61 och Aktiebolaget Bröderna Claesson ABC-fabrikerna gemensamt, Svenska stämpelfabrikantföreningen, Svenska tidningsutgivareföreningen, Sveriges champinjonodlares förening, Sveriges damhattfabrikanters förening, Sveriges gummeringsfabrikanters förening, Aktiebolaget United Shoe Machinery co, Aktiebolaget Volvo och Wärtsilä-koncernen aktiebolag Arabia.

Med anledning av de i juli 1955 vidtagna provisoriska tulländringarna har inkommit skrivelser från Aktiebolaget Björnbandsfabriken gemensamt med fyra andra företag, samt Aktiebolaget Kardbeslag, Aktiebolaget Laxen fiskredskapsfabrik, Aktiebolaget Specialband och firma Tunavantar.

Till finansdepartementet har även inkommit eller överlämnats vissa framställningar i tullfrågor, vilka icke direkt föranletts av tulltaxekommitténs betänkande men lämpligen bör anmälas i detta sammanhang, nämligen framställningar av luftfartsstyrelsen, nationalmuseum, 1954 års ö-utredning, Elektrokemiska aktiebolaget (med yttrande av Sveriges kemiska industrikontor), Maskinaktiebolaget Plavia, Svenska plastföreningen, Svenska texlilarbetareförbundet, Svenska säck aktiebolaget gemensamt med två andra företag, Sveriges gummiindustriförening (två framställningar), Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund, Sveriges kemiska industrikontor, Sveriges optikgrossisters förening, Sveriges pälsdjursuppfödares riksförbund, Riksförbundet Sveriges trädgårdsfolk, Aktiebolaget Tannin och Ölands ortsförening av RLF.

På grundval av tulltaxekommitténs förslag har, med beaktande av avgivna reservationer, inkomna yttranden och framställningar samt nordiska ekonomiska samarbetskommitténs förslag, inom finansdepartementet utarbetats ett förslag till mj tulltaxa.

Beträffande de synpunkter och överväganden som legat till grund för utformningen av detta förslag lämnas i det följande en närmare redogörelse. Framställningen avser dels vissa allmänna synpunkter på tullpolitiken, dels tulltaxans allmänna utformning, dels vissa särskilda frågor, dels ock detaljmotivering för tullsatserna på de enskilda varuslagen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958 183

II. ALLMÄNNA SYNPUNKTER

Tullarnas roll i samhällsekonomin

Tulltaxekommittén

Kommittén behandlar i ett särskilt avsnitt av sitt betänkande (s. 52—57) i korthet tullarnas roll i samhällsekonomiskt hänseende. Framställningen ger uttryck åt en klart frihandelsvänlig inställning och understryker att den internationella handeln är ett medel att förverkliga en ändamålsenlig internationell arbetsfördelning samt att en fri handel i princip medför det bästa utnyttjandet av de samlade produktivkrafterna. Tullar innebär ett ingrepp i den naturliga strukturen hos ett lands näringsliv, vilket leder till sämre utnyttjande av landets produktiva resurser.

Detta utesluter icke att skäl kan finnas för dylika åtgärder, och kommittén anför särskilt två argument, som även från samhällsekonomisk synpunkt kan utgöra motiv för tullar. Kommittén framhåller sålunda att tullar under vissa förutsättningar kan förbättra bytesförhållandet (terms of trade). Enligt kommitténs uppfattning lär emellertid på längre sikt någon mera väsentlig inverkan av tullarna i detta hänseende icke vara att vänta. Vidare anför kommittén att man genom en uppfostringstull kan främja tillkomsten av en produktion som har förutsättningar att bli ekonomiskt lönande. För högt industrialiserade länder med starkt differentierad produktion anser kommittén dock att det endast mera undantagsvis torde vara motiverat med tullar av detta slag.

Andra fall kan förekomma då de samhällsekonomiska nackdelarna av tullarna kan uppvägas av fördelar i andra hänseenden. Kommittén nämner här i första hand beredskapsskäl. Frågan om tullskydd av beredskapsskäl behandlas i ett särskilt kapitel i kommitténs betänkande (s. 90— 91), av vilket framgår att kommittén anser det endast i begränsad utsträckning påkallat med tullar av denna anledning. Till denna kategori av tullargument hör vidare, anför kommittén, vad som närmast kan karakteriseras som sociala skäl. Dylika skäl kan enligt kommitténs uppfattning närmast utgöra motivering för tullskydd under en övergångsperiod, tills de produktiva resurserna hunnit överflyttas till mera lönande sysselsättningar.

Vidare anför kommittén att en viss grad av differentiering av näringslivet i och för sig kan vara önskvärd för att göra näringslivet mindre känsligt för konjunkturväxlingar eller andra tillfälliga störningar och att denna omständighet kan utgöra ett visst argument för ett tullsystem.

184 Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1958

Däremot avvisar kommittén tullar såsom medel för att åvägabringa jämvikt i betalningsbalansen. Skulle det visa sig att eu tendens till bristande jämvikt i betalningsbalansen föreligger på längre sikt, bör denna, uttalar kommittén, i princip motverkas genom ändring av växelkurserna, för så vitt det icke kan ske genom anpassning nedåt av den inhemska kostnadsnivån (eller fördröjning av en stegring i densamma). Vad beträffar argumentet att tullar skulle vara nödvändiga för att bereda sysselsättning åt arbetskraften framhåller kommittén att detta givetvis är riktigt, för så vitt därmed avses vidmakthållandet av sysselsättningen i en viss, icke konkurrenskraftig bransch. Däremot är argumentet enligt kommitténs uppfattning icke riktigt när det gäller produktionen som helhet betraktad. Frågan huruvida höga tullar i utlandet skulle nödvändiggöra en liknande politik i vårt land behandlas av kommittén i ett särskilt avsnitt av betänkandet (s. 81—84). Slutsatsen av det där förda resonemanget är att utlandets tullar i stort sett icke behöver påverka vår tullpolitik.

Även om betalningsbalansen och sysselsättningen i och för sig och på längre sikt enligt kommitténs uppfattning knappast behöver innebära några problem, anser kommittén det tydligt att rubbningar i varuutbyte sför hållandena kan föranleda mer eller mindre tillfälliga importöverskott, vilka kan medföra risker för landets yttre finansiella ställning samt arbetslöshet och andra skadeverkningar för det inhemska näringslivet; beträffande användningen av tullar i dylika situationer anför kommittén följande.

Dylika rubbningar kan uppstå både som följd av växlingar i de allmänna konjunkturerna och som resultat av särskilda åtgärder från bestämda länders sida i form av exportoffensiver av mer eller mindre illojal karaktär (t. ex. dumping) eller importnedskärningar genom tullhöjningar eller kvantitativa restriktioner. I dylika situationer kan ibland särskilda åtgärder i syfte att direkt begränsa importen vara motiverade, och tullar kan därvid vara ett användbart medel även om det i regel också finns andra metoder. Risken är framför allt att man ofta har svårt att avgöra huruvida det verkligen rör sig om tillfälliga störningar eller är fråga om bestående förändringar i konkurrensförhållandena. Även om det gäller tillfälliga rubbningar kan man befara att det blir svårt att efter störningens upphörande ånyo avskaffa tullen. Framhållas bör i alla händelser att det är själva införandet eller höjandet av tullskyddet som i här åsyftade fall åstadkommer effekten. Permanenta tullar har icke någon betydelse i detta hänseende med mindre de inrymmer en under normala förhållanden outnyttjad marginal som kan tillgripas i dylika situationer. Att en tull helt eller delvis icke utnyttjas kan otvivelaktigt förekomma, men det torde vara relativt sällsynt om den utländska konkurrensen är stark. Det är därför endast under särskilda förutsättningar som en permanent tull kan tjäna som skydd mot störningar av här ifrågavarande slag.

Kommittén framhåller vidare att dess uppdrag går ut på en översyn av tulltaxan och således avser tullförhållandena på längre sikt. Frågor om åtgärder för att möta tillfälliga rubbningar i varuutbytet har av kommittén ansetts icke falla inom ramen för dess uppdrag i vidare mån än hänsyn

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958 185

kunnat tagas därtill vid utformningen av taxan. Kommittén erinrar i detta sammanhang om den beredskapslagstiftning som föreligger på tullområdet genom förordningarna angående rätt för Konungen att åsätta särskild tullavgift samt angående rätt för Konungen att förordna om uttagande av antidumping- och utjämningstullar.

Vissa av kommitténs ledamöter har avgivit reservationer till betänkandet, men dessa gäller närmast den utformning kommittén givit sitt tulltaxeförslag mot bakgrunden av här anförda principer; beträffande dessa principer som sådana föreligger knappast delade meningar, även om vissa skiljaktigheter i bedömningen kan vara för handen.

Ledamoten Fagerholm intager sålunda en mera positiv ståndpunkt till användningen av tullar som skydd mot d u m p i n g och liknande åtgärder samt anser att kommittén bort lägga fram förslag även till effektivisering av antidumpingbestämmelserna. En viss skiljaktighet i fråga om betydelsen av höga tullar i utlandet kan vidare ligga bakom herr Fagerholms i följande avsnitt redovisade uppfattning angående användningen av tullar som förhandlingsobjekt.

I en utförlig principreservation har ledamöterna Gustafsson och Westerlind utvecklat de frihandelspolitiska synpunkterna och anmält avvikande meningar beträffande vissa delar av kommittémajoritetens argumentering. Beträffande användningen av tullar vid dumping och liknande situationer ställer de sig ännu mer avvisande än kommittén till tanken att genom permanenta tullar komma till rätta med sådana förhållanden; reservanterna hävdar f. ö. såsom i det följande skall närmare beröras att denna tanke i själva verket ligger bakom kommitténs tullsättning på betydande varuområden.

Framhållas må även att herrar Gustafsson och Westerlind särskilt understryker att tullar icke kan begagnas som konjunkturpolitiskt medel. Det tar alltför lång tid, anser de, innan beslutade ändringar av tullarna hinner få avsedd verkan på den ekonomiska utvecklingen, för att tulländringen skulle vara av betydelse för strävanden att möta skiftningar i det inhemska eller internationella konjunkturläget från ett år till ett annat. En tulltaxa måste därför vara en sak på lång sikt. Med utgångspunkt från detta uttalande riktar reservanterna kritik mot kommittén för att den i otillbörlig grad låtit sig influeras av vissa tillfälliga svårigheter av konjunkturell art.

Yttranden

Remissinstanserna uttalar sig, i den mån de går in på här ifrågavarande principiella spörsmål, så gott som genomgående till förmån för en frihandelsvänlig politik, i många fall dock med vissa reservationer.

Sålunda uttalar Sveriges industriförbund att en lågtullpolitik inte i längden kan bedrivas med framgång, om den inte kombineras med en allmän

186 Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958

ekonomisk politik, som klart tar sikte på att skydda den låga tullnivån mot övermäktiga påfrestningar utifrån; förbundet fortsätter.

Detta innebär ett oeftergivligt krav att de inflationsdrivande krafterna i vår inhemska ekonomi hållas tillbaka. Erfarenheterna inte minst under senare år ha klart ådagalagt, hur en fortskridande inflation — som redan tidigare berörts — är ägnad att försämra vårt konkurrensläge i förhållande till utlandet, både när det gäller exporten och den importkonkurrerande hemmaindustrien. Denna synpunkt har med skärpa understrukits bl. a. i yttrande från Sveriges Mekanförbund. Belastningen på betalningsbalansen och valutareserverna kan i en sådan situation bli så hård, att motåtgärder bli ofrånkomliga. En höjning av de utländska växelkurserna med syfte att förbättra vår konkurrensförmåga kan — såsom Förbundet i annat sammanhang skall beröra — stöta på besvärliga hinder. Införandet av importrestriktioner i samma syfte begränsas i hög grad av våra internationella förpliktelser och är i och för sig en föga tilltalande utväg. En kostnadsnedpressande, d. v. s. deflationistisk penning- och finanspolitik, torde merendels vara politiskt oframkomlig. Under sådana förhållanden ligger det synnerligen nära till hands att det erforderliga stödet åt näringsgrenar, som äro särskilt utsatta för det utländska konkurrenstrycket på hemmamarknaden får lov att lämnas genom tullhöjningar. En sådan utveckling är desto mera sannolik, om den inhemska industriens svårigheter nått sådan omfattning och styrka, att det icke är praktisk politik att söka överföra den friställda arbetskraften till andra, mera lönande sysselsättningar. Den bristande balansen i vår interna ekonomi kan alltså komma att leda till att man mot sin vilja tvingas att föra en tullpolitik av annat slag än man egentligen önskar.

Uttalanden i samma riktning göres även av Stockholms handelskammare, handelskammaren i Gävle, Sveriges grossistförbund och Sveriges köpmannaförbund.

Andra remissinstanser uttalar sig mera allmänt emot en alltför extrem lågtullpolitik; bland dessa märkes Sveriges hantverks- och småindustriorganisation och Svensk industriförening.

Vidare må framhållas att vissa remissinstanser ansett möjligheten och lämpligheten av en frihandelsvänlig politik vara mer eller mindre beroende av att andra länder för en liknande politik; beträffande denna fråga hänvisas till i det följande redovisade uttalanden angående vår tullpolitiks beroende av höga tullar i utlandet.

Åtskilliga remissinstanser har gått in på de olika argument för tullskydd som särskilt diskuteras i kommitténs betänkande.

Sålunda uttalar Sveriges industriförbund att det är utomordentligt svårt att göra något säkert bedömande, huruvida en vinst i fråga om terms of trade på något längre sikt står att vinna genom tullhöjning, men förbundet anser att även mera kortsiktiga fördelar kan förtjäna att beaktas. Allmänt sett bör en ny tull resp. tullförhöjning inom vissa gränser ha en gynnsam effekt på utlandets prissättning, säger förbundet, särskilt när det gäller industriella standardvaror, tillverkade i industrier med höga fasta kostnader. Om sålunda en tullhöjning i vissa fall kommer att betalas av den utländska exportören, torde det också kunna inträffa, att en tullsänkning

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1958 187

icke medför motsvarande prissänkning på importvaran utan att exportören får möjlighet att tack vare tullsänkningen höja priset. — Liknande synpunkter anföres av Skånes handelskammare.

Beträffande uppfost ringstullar understryker kommerskolleginm vikten av att sådana tullar icke får bli permanenta. För detta ändamål torde ett visst mått av övervakning krävas genom någon form av fortlöpande studier av tullsystemets verkningar. Sveriges köpmannaförbund anför liknande synpunkter.

Tulltaxekoinmitténs uppfattning att det i stort sett finnes anledning intaga en restriktiv hållning till införande av tullar av beredskapsskäl delas av kommerskollegium. Kollegium understx-yker särskilt att, då fråga är om stöd för en produktion, som utgör endast en ringa del av den inhemska konsumtionen, detta stöd icke bör ges i form av ett utökat importskydd — som skulle få allmänt prishöjande verkan — utan genom åtgärder som mera direkt tar sikte på den svenska produktionen, t. ex. direkta subventioner eller inköpsåtaganden för det allmännas räkning.

Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap framhåller att de av kommittén framförda allmänna synpunkterna på frågan om tullskyddets lämplighet för att säkerställa tillgången på varor i ett krisläge i huvudsak överensstämmer med den ståndpunkt riksnämnden redan tidigare intagit till frågan.

Någon från tulltaxekommittén avvikande uppfattning i fråga om beredskapssynpunkterna har icke heller kommit till uttryck i de av militära myndigheter avgivna yttrandena. Försvarets sjukvårdsstyrelse framhåller emellertid att tullskydd i vissa fall kan vara lämpligt och önskvärt för att säkerställa en för totalförsvaret angelägen beredskapstillverkning. Tullskydd kan enligt styrelsens åsikt i vissa fall vara effektivare och smidigare än andra direkta stödåtgärder; dessa senare kan motverka en sund konkurrens mellan olika inhemska företag och mellan dessa och utländska firmor. (Nämnas må dock att styrelsen ifrågasätter utökad tullfrihet för varor för krigsmaktens behov.) Vidare framhåller försvarets förvaltningsdirektion att de militära, anskaffande myndigheternas möjligheter att sörja för vidmakthållandet av berörda industrier för beredskapsändamål självfallet är begränsade till de ekonomiska ramar, som av statsmakterna uppdragits för anskaffningarna. Skulle av olika skäl, t. ex. vid tillfälliga nedgångar i beställningarna eller på grund av hårdnande utländsk konkurrens, de inhemska, beredskapsmässigt betydelsefulla industrierna utsättas för påfrestningar, är det av vikt att de kan påräkna statsmakternas fasta stöd för fullgörandet av sin långsiktiga beredskapsinriktade funktion. Liknande synpunkter anföres av flygförvaltningen.

Textilrådet anser att beredskapsskälen av kommittén bedömts vara av ytterst ringa värde som motiv för tullskydd. Detta överensstämmer dåligt med

188 Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958

de förhållanden, säger rådet, som rådde under och omedelbart efter kriget, då många företag fick direkt föreläggande att öka sin produktion. Rådet framhåller särskilt den risk för utbud till underpriser som sammanhänger med att konkurrentländerna beträffande viktigare beredskapsvaror byggt upp sin produktionskapacitet med sikte på krigsbehoven och av olika skäl ej är beredda att minska kapaciteten.

Kemisk-tekniska och livsmedelsfabriknnters förening framhåller att vad livsmedel angår erfarenheterna från andra världskriget visat att beredskapsbehovet ej kan tillgodoses genom lagring.

Betydelsen av de sociala skälen för tullar understrykes av ett flertal remissinstanser. Sålunda anför Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens folk i sitt gemensamma yttrande bl. a. följande.

Ett nedläggande av företag till följd av otillräckligt tullskydd kommer i första hand att gå ut över mindre kapitalstarka och därför vanligen smärre företag. I synnerhet på landsbygden har småföretagsamheten stor betydelse för åstadkommande av en önskvärd differentiering av näringslivet där, vilket har betydelse icke minst ur befolkningspolitiska synpunkter. Som bekant har statsmakterna under de senaste åren på olika sätt strävat efter att främja en differentiering av näringslivet utanför de större tätorterna, bl. a. genom underlättande av kreditmöjligheterna åt småindustrin. Det synes därför angeläget undvika att tullpolitiken hindrar nyetablerandet av dylika företag eller medför att redan verksamma sådana företag måste läggas ned. önskvärt är att detta beaktas vid avvägningen av tullskyddet för varuslag, som huvudsakligen tillverkas av småföretag.

Liknande synpunkter anföres av Sveriges industriförbund, Svensk industriförening och Skånes handelskammare.

Sveriges hantverks- och småindustriorganisation framhåller de allvarliga risker som följer av att tulltaxekommittén på vissa områden föreslår reducering av f. n. mycket höga tullar (vikttullar motsvarande 50 % av värdet eller mera) till endast en bråkdel därav. Man må hysa vilken uppfattning som helst om rimligheten av ett dylikt tullskydd, säger organisationen, kvar står dock det faktum att vederbörande bransch erhållit sin nuvarande struktur och tillverkning under åtminstone viss påverkan av nämnda förhållanden. Reduktionen av f. n. höga tullskydd bör därför ske successivt, så att rådrum vinnes för anpassning och produktionsomläggning inom vederbörande företag.

Kommitténs uppfattning att en viss differentiering av näringslivet kan utgöra argument för ett tullsystem delas av Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens folk.

Sveriges industriförbund bedömer frågan mot bakgrund jämväl av kommitténs och reservanternas förslag rörande de särskilda tullsatserna och uttalar bl. a. följande.

Den främsta olägenheten av en extrem lågtullpolitik, sådan som kommittémajoriteten och i än högre grad reservanterna herrar Gustafsson och Westerlind förfäkta, ligger enligt Industriförbundets mening däri, att därmed

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958 189

kan följa eu så långtgående strukturomvandling, att landets näringsliv icke blir ur olika synpunkter tillräckligt differentierat. Ehuru det är omöjligt att kvantitativt mäta de fördelar, som härmed äro förenade, synes det ovedersägligt att den svenska industriens nuvarande inriktning i stort sett fyller höga krav på ändamålsenlighet och effektivitet.

Skånes handelskammare anser att den differentierade industriella produktion, som nu är för handen, även i fortsättningen måste ha utomordentlig betydelse för vårt land. Stor försiktighet bör därför från statsmakternas sida iakttagas, när det gäller att med tullsystemets hjälp åstadkomma en sådan strukturförändring, som går ut på koncentration av produktionen.

Beträffande frågan om tullarnas betydelse för betalningsbalansen uttalar Sveriges grossistförbnnd sin anslutning till kommitténs uppfattning; nackdelarna av en tullhöjning som lösning på ett betalningsbalansproblem på längre sikt är så betydande, att en sådan åtgärd enligt förbundets uppfattning icke bör komma i fråga.

Åtskilliga andra näringsorganisationer tar kommitténs diskussion i ämnet till utgångspunkt för ett avvisande av tanken på en devalvering.

Stockholms handelskammare anser visserligen att en tullhöjning som medel mot underskott i de utländska betalningarna framstår som en för svenska förhållanden verklighetsfrämmande politik men fortsätter.

Handelskammaren vill också vända sig mot växelkursförändringar som ett vapen mot balansrubbningar. Enligt dess uppfattning bör det för ett land som Sverige, som vid krigsslutet stod med en oförstörd och väl utbyggd produktionsapparat och vars naturliga resurser väl överträffa flertalet jämförliga länders, vara helt uteslutet att tillgripa en valutadevalvering. Väl må det vara förståeligt att kommittén med hänsyn till rådande situation på valutaområdet och som en del av principresonemanget diskuterar frågan om tullhöjning eller devalvering. Handelskammaren vill emellertid för sin del starkt understryka, att det primära medlet mot rubbningar i betalningsbalansen bör vara en anpassning nedåt av kostnadsnivån. Endast genom en sådan kostnadsanpassning kan i längden balans i de internationella betalningarna uppnås. Framför en valutadevalvering med dess långsiktiga skadeverkningar skulle Handelskammaren som en tillfällig åtgärd för att möta en katastrofsituation på betalningsoinrådet föredra t. o. in. en reglering av importen med eu skärpt restriktiv intern ekonomisk politik.

Sveriges industriförbund avvisar likaledes tanken på en devalvering men uttalar sig till skillnad från Stockholms handelskammare till förmån för tullhöjningar; förbundet anför bl. a. följande.

En växelkurshöjning framkallar en inhemsk prisstegring, som i sin tur driver upp det inhemska kostnadsläget med fortsatta kumulativa verkningar i prishöjande riktning. Den exportstimulerande resp. importåterhållande verkan man velat vinna med växelkurshöjningen försvinner därmed snabbt, och tiden blir snart mogen för en ny växelkurshöjning. Man når på den vägen aldrig något varaktigt jämviktsläge. Ett sådant är lättare att etablera, om man i stället försöker stödja betalningsbalansen med differentierade tullhöjningar, som sättas in på de områden, där ett stöd är särskilt behövligt, och som ge ett långt mera begränsat utslag i den allmänna prisnivån.

190 Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1958

Liknande ståndpunkt intages av Skånes handelskammare och handelskammaren i Gävle.

Kommerskollegium uttalar efter att ha refererat de av vissa handelskammare anförda synpunkterna att kollegium instämmer i kommitténs uppfattning att tullar är ett otjänligt medel mot betalningsbalansrubbningar. Kollegium ifrågasätter emellertid även starkt lämpligheten av att vårt land som primär åtgärd begagnar växelkursändringar för att avhjälpa den brist i den samhällsekonomiska balansen varav betalningsrubbningar är ett utslag. Kollegiets ståndpunkt får anses närmast överensstämma med den som intagits av Stockholms handelskammare.

Konjunkturinstitutet framhåller att det givetvis är riktigt att hänsynen enbart till bytesbalansens saldo inte i och för sig kan ha någon betydelse för valet av tullnivå. Tar man emellertid hänsyn till att målsättningen för politiken enligt gängse betraktelsesätt är mycket mer omfattande och siktar till att skapa även samhällsekonomisk balans i övrigt är det, anser institutet, mycket väl tänkbart att tulländringar i vissa situationer kan ingå som ett rationellt led i de komplex av åtgärder som är nödvändiga för att ständigt säkra den allmännare målsättningen inkl. målsättningen rörande bytesbalansens saldo.

Beträffande tullarnas roll för beredande av sysselsättning åt arbetskraften framhåller Textilrådet att kommittén tillskriver detta argument för tullskydd ringa eller intet värde och därvid utgår från att genom importökning friställd arbetskraft skulle kunna överflyttas till mera givande arbetstillfällen inom exportområdet. Dylik omplacering är emellertid, betonar Textilrådet, förenad med stora problem, särskilt för beklädnadsindustrin, vars arbetarstam till ca 75 % utgöres av kvinnor. Vid sysselsättningssvårigheter inom industrin kommer dessa, anser Textilrådet, i mycket stor utsträckning att draga sig ur den industriella produktionen. Detta medför enligt rådets bedömning, förutom alla sociala problem och personliga svårigheter, en direkt nationalekonomisk förlust. —- Liknande tankegångar kommer till uttryck i Skånes handelskammares yttrande.

Kommitténs uttalande om vår tullpolitiks beroende av höga tull a r i u 11 a n d e t har föranlett många och omfattande kommentarer.

Kommerskollegium anser liksom kommittén att förhandenvaron av höga tullar i utlandet icke bör föranleda någon ändring av vår egen tullpolitik. Kollegium påpekar att inom snart sagt varje sektor av varuområdet finnes anspråk på en anpassning av tullskyddet för vissa varor till vad som gäller i vissa andra länder. Med ett konsekvent genomförande av en sådan princip skulle vi snart ha övergivit vår lågtullpolitik. För övrigt torde det enligt kollegiets uppfattning kunna starkt ifrågasättas, huruvida det kan vara riktigt att stödja svensk export eller framtvinga sådan genom en ökning av tullskyddet. Kollegium framhåller emellertid tillika i förevarande sammanhang

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958 191

att det är ett angeläget svenskt intresse att söka undanröja höga tullar i utlandet.

Landsorganisationen uttalar sin tillfredsställelse med att kommittén bidragit till att klargöra de komplicerade sammanhangen på detta område,, vilket bör öka möjligheterna att i framtiden begränsa tullskyddet till en ur hela näringslivets synpunkt ändamålsenlig lägre nivå.

Även Sveriges grossistförbund biträder kommitténs uppfattning i denna fråga.

Vissa andra näringsorganisationer ställer sig däremot kritiska till kommitténs uppfattning. Sålunda anför exempelvis Skånes handelskammare bl. a. följande.

Vad härefter angår den roll, som tullarna spela inom handelspolitiken, må framhållas att kommittén enligt Handelskammarens mening väsentligen underskattar vårt lands beroende av utlandets tullpolitik. Gentemot vad kommittén på denna punkt anför må påpekas, att tullarna näppeligen alltid stå i det samband med växelkurserna, som kommittén föreställer sig. Den omständigheten, att numera icke i något land fria växelkurser fungera som regulator av betalningsbalansen länderna emellan, må icke förglömmas. Det väsentliga är emellertid, att det sett ur de enskilda svenska exportörernas synpunkt enligt all erfarenhet alltid är betydligt svårare att vinna insteg på en marknad, där tullen på en vara är hög, än att sälja på en marknad, där tullen på samma vara är betydligt lägre. Att tullmurarna i högtulländerna bereda den svenska exportindustrien svårigheter är ovedersägligt.

Liknande synpunkter anföres av Östergötlands och Södermanlands handelskammare, handelskammaren i Göteborg, handelskammaren i Gävle, Textilrådet och Svenska garveriidkareföreningen.

Stockholms handelskammare anser det vara teoretiskt riktigt att det på sätt kommittén utvecklat föreligger ett visst samband mellan tullar och växelkurser. Det torde sålunda icke med fog kunna göras gällande, anför handelskammaren, att länder med höga tullar skulle på grund av dessa generellt sett ha något »övertag» gentemot ett land med låga tullar. Motsatsen skulle väl i själva verket innebära att värdet av en lågtullpolitik underkändes. Kammaren har dock fått intrycket att kommittén tagit väl lätt på de problem som möter enskilda, lågt tullskyddade industrier vid konkurrens på hemmamarknaden från utländska industrier med högt tullskydd. Handelskammaren finner det naturligt att den omständigheten, att en svensk industribransch möter speciellt höga tullar i utlandet, i vissa fall tillmätes betydelse för utmätningen av den inhemska tullens storlek, och anför härom bl. a. följande.

Visserligen kan göras gällande, att det från samhällets synpunkt icke finns anledning att särskilt stödja en industri av den anledningen, att den har att möta höga tullar på exportmarknaden. Den av nämnda tullar förorsakade efterfrågeminskningen från utlandets sida påverkar vad kommittén kallar vår »optimala produktionsstruktur», vilket kan föranleda att det i princip vore riktigast att icke fortsätta med en produktion av ifrågavarande art. Därest fråga är om ett företag, som vid tävlan på i tullhän­

192 Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958

seende lika villkor skulle vara fullt konkurrenskraftigt, framstår dock en dylik konkurrens ur företagets synpunkt som föga rimlig. Eftersom den inhemska industrins svårigheter i dylika fall icke bottna i bristande »naturliga förutsättningar» och således icke utan vidare kunna förutsättas vara av bestående natur, torde det även ur samhällets synpunkt många gånger vara att föredraga att genom ett något starkare tullskydd undvika kanske upprepade omställningsåtgärder med ty åtföljande såväl privat- som samhällsekonomiska förluster.

Frågan om tullarnas betydelse med hänsyn till rubbningar i varuutbytes förhållandena har i remissyttrandena berörts praktiskt taget endast i vad avser dumping.

Många remissinstanser har uttalat sig för en effektivering av den särskilda antidumpinglagstiftningen, och en del av dem har beklagat att tulltaxekommittén icke ansett detta falla inom ramen för kommitténs uppdrag.

Flertalet av de instanser som förordat en effektivering av nämnda lagstiftning har emellertid även uttalat sig för att dumpingrisken beaktas vid fastställandet av de vanliga tullsatserna.

Sveriges industriförbund anför sålunda beträffande detta spörsmål bl. a. följande.

Även med en mera effektiv antidumpinglagstiftning torde det emellertid bli synnerligen svårt att bevisa förekomsten av dumping av relativt måttlig karaktär. Sådan dumping kan, om den bedrives under längre tid, vara minst lika kännbar för den inhemska industrien som en prismässigt sett mera påtaglig men blott tillfällig dumping. Enda möjligheten att motverka en mera måttlig dumping torde vara att ovanpå det normalt nödvändiga tullskyddet lägga ett visst permanent dumpingskydd eller att kombinera värdetullarna med specifika minimitullar.

Förbundet anser att den förutsättning kommittén angivit för att permanenta tullar skall ha åsyftad effekt i förevarande hänseende icke sällan är uppfylld. Den inhemska konkurrensen då det gäller standardvaror är enligt förbundets uppfattning ofta så stark, att något oskäligt utnyttjande av tullen helt enkelt icke kan förekomma. Vidare vänder förbundet sig mot vissa uttalanden av reservanterna Gustafsson och Westerlind av innebörd att ett permanent dumpingskydd av ifrågavarande art i normala tider kan dels möjliggöra en monopolprishöjning, dels ha den effekten att den svenska industrin rationaliseras långsammare än eljest skulle ha varit fallet. Gentemot det förra argumentet anför förbundet att om den inhemska konkurrensen undantagsvis skulle vara så ineffektiv, att »skvalpskyddet» utnyttjas på ett obehörigt sätt, inskridande mot en sådan prissättning torde kunna ske med stöd av gällande lagstiftning mot konkurrensbegränsning. Erfarenheten lärer f. ö. visa, hävdar förbundet, att redan nu förefintliga dumpingskydd icke obehörigt utnyttjas. Vad det senare argumentet beträffar anför förbundet följande.

Reservanterna anse tydligen, att det i allmänhet erfordras hård utländsk konkurrens med åtföljande knapp vinstmarginal för den svenska industrien för att erforderlig rationalisering skall komma till stånd. Att konkurrensen

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958 193

helt allmänt har en rationaliseringsfrämjande effekt kan givetvis icke förnekas. Det får dock icke förbises, att företag och branscher, som utmärkas av eu mera begränsad konkurrens och relativt goda vinstmarginaler, ofta genomfört en långtgående rationalisering. Detta är f. ö. naturligt med hänsyn till sådana rationaliseringsåtgärders kapitalkrävande natur.

Förbundet framhåller att en för vårt land ofta besvärande form av dumping är den, som bedrives framför allt av vissa östeuropeiska länder och som särskilt utmärkes därav, att prissättningen på en del exportvaror står under avgörande inflytande av statliga organ. Vidare uttalar förbundet att frågan om åtgärder mot dumping aktualiserar det vittutseende problemet om skydd för svensk industri mot sådan utländsk prissättning, som utan att kunna betecknas som dumping i egentlig mening sammanhänger med speciellt låga arbetskostnader i exportlandet (»social dumping»).

Andra remissinstanser som uttalar sig för att de vanliga tullsatserna fastställes med särskilt beaktande av dumpingrisken är Skånes handelskammare, Sveriges lantbruksförbund och IUksförbundet Landsbggdens folk.

Däremot intager Kooperativa förbundet en kritisk ståndpunkt till tanken på ett permanent dumpingskydd; förbundet anför härom följande.

Vad åter beträffar ett »beredskapsskydd» mot befarade framtida konkurrensskärpningar kan ett sådant tullskydd, om det skall hållas inom måttliga gränser, endast under särskilda, sällan förekommande förutsättningar bli verksamt. Där det rör sig om en industri, som inte genom att producera för export såväl som för hemmamarknaden tvingas att hålla sina kostnader nere, är det sannolikt att tullskyddet relativt snabbt utnyttjas och leder till höjda kostnader, medan å andra sidan produktivitetsförbättringen i utlandet fortskrider och skapar stadigt ökade möjligheter för utlandskonkurrenterna att genombryta tullmuren. Någon permanent »beredskapstull», som kan förebygga verklig dumping någon gång i framtiden på ett särskilt område, kan, realistiskt sett, inte konstrueras, då omfattningen och formen för dumpingför sälj ningen inte kan förutses i förväg; åtgärderna mot en sådan måste avpassas för varje särskilt tillfälle.

Sveriges grossistförbnnd avvisar likaledes, under åberopande av en vid kommitténs betänkande fogad utredning av professor I. Svennilson och fil. kand. K. Savosnick, tanken på ett »reservtullskydd».

Kommerskollegium ställer sig mycket tveksamt till att i det permanenta tullskyddet inbygga extra marginaler för skydd mot framtida marknadsstörningar. För att möta en sådan konkurrens finns reglerna om antidumpingtullar, vilka dock i praktiken visat sig svåra att tillämpa. Vad särskilt beträffar importkonkurrens från stater med utrikeshandelsmonopol hänvisar kollegium till möjligheten att vid avtalsuppgörelser eller eljest genom förhandlingar med ifrågavarande stater söka komma till rätta med förhållandena. Utformningen av stödet får emellertid, anför kollegium, bli beroende av en bedömning i det konkreta fallet, varvid hänsyn får tagas till industrins behov av skydd, belastningen på konsumenterna etc. Huruvida en minimivikllull på särskilt utsatta varuområden skulle kunna vara ett ändamålsenligt hjälpmedel har kollegium icke i detalj kunnat ta ställ-

13 liihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr 90

194 Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958

ning till; en sådan konstruktion innebär dock att man, utan att ändra ett för normala fall avpassat permanent värdetullskydd, får en spärr mot den nedgång i värdetullen som inträffar vid starkt sjunkande priser.

Den särskilt av reservanterna Gustafsson och Westerlind berörda frågan om användning av tullar som konjunkturpolitiskt medel har upptagits bl. a. av konjunkturinstitutet. Institutet anser det tänkbart att tulländringar i vissa situationer kan ingå som ett rationellt led i de komplex av åtgärder som är nödvändiga för att skapa samhällsekonomisk balans; institutet fortsätter.

Utan att mera i detalj gå in på dessa synnerligen komplicerade problem skall här blott framhållas att i en dylik politik tulländringarnas uppgift kan vara att neutralisera eller motverka prisändringar från utlandet, eller framkalla sådana förskjutningar i relationerna mellan priserna på hemmamarknadsvaror och importvaror som leder till att konsumtionsvaruefterfrågan förskjutes från den ena typen av konsumtionsvaror till den andra.

Varken huvudbetänkandet eller reservanterna tänker sig, framhåller konjunkturinstitutet, tullpoliliken inkopplad i den allmänna konjunkturpolitiken genom konjunkturpolitiska variationer i tullarna. Institutet anser det för sin del olyckligt att inte även denna aspekt av tullproblemet prövats och framhåller att tullsystemet, även om man endast tänker sig tullpolitiken som ett mera långsiktigt medel, i sig självt likväl blir av betydelse för konjunkturutvecklingen (institutet pekar i detta sammanhang på skillnaden mellan vikt- och värdetullar).

Tjänstemännens centralorganisation finner det mindre sannolikt att tullen skall kunna användas som ett konjunkturpolitiskt medel och framför synpunkter som i huvudsak överensstämmer med vad som anförts av de förut nämnda kommittéledamöterna.

Kommerskollegium framhåller att tullpolitiken måste ses i samband med den på andra områden förda ekonomiska politiken. Utan tvivel måste ur stabilitetssynpunkt åtgärderna på tullområdet ses på något längre sikt än många av de andra ingrepp, vilka utvecklingen på det ekonomiska fältet kan framtvinga. Angeläget är emellertid att olika statliga ingrepp med samma syfte samordnas i stort och att tullpolitiken inrymmes häri.

Nordiska ekonomiska samarbetsutskottet

Rapporten om nordiskt ekonomiskt samarbete innehåller icke någon principiell diskussion angående tullarnas roll i samhällsekonomiskt hänseende.

Departementschefen

Tullpolitiken har under senare decennier icke hört till de mera kontroversiella spörsmålen här i landet, och det är med tillfredsställelse man konstaterar att detta icke heller är fallet efter de ingående överväganden, vilka ägnats frågan av näringsliv och myndigheter i anslutning till tulltaxekommitténs betänkande.

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1958 195

Någon meningsskiljaktighet föreligger sålunda knappast om att vårt land bör föra en frihandelsvänlig politik. Flertalet remissinstanser acceptei'ar klart de tankegångar i denna riktning som ligger bakom de för kommittén utfärdade direktiven och närmare utvecklas i dess betänkande.

Kommitténs diskussion rörande de skäl, som enligt dess uppfattning kan tala för att ett tullskydd i viss utsträckning upprätthålles, bar icke föranlett någon principiell erinran. Delade meningar kan givetvis göra sig gällande angående värderingen av dessa argument. Remissyttrandena har antytt vissa skillnader i detta hänseende. Dessa får närmare beaktas vid bedömningen av tullsatserna i de konkreta fallen.

Beträffande av kommittén avvisade tullskyddsargument har på vissa håll en mer eller mindre avvikande mening gjort sig gällande. För min del vill jag emellertid i huvudsak ansluta mig till kommitténs uppfattning. Detta gäller bl. a. möjligheterna att inom ramen för de vanliga tullarna bereda skydd mot dumping, vilka möjligheter jag i likhet med kommittén bedömer såsom mycket begränsade. Vad beträffar användningen av tullar som konjunkturpolitiskt vapen får det väl icke anses uteslutet, att en sådan användning under vissa omständigheter kan förtjäna övervägas, men i stort sett delar jag den uppfattningen att tullar är mindre väl lämpade som medel för konjunkturpolitiken, och deras utnyttjande i detta syfte får i alla händelser avgöras med hänsyn till den situation som föreligger i varje särskilt fall. Tullarnas väsentliga betydelse ligger i deras inverkan på produktionsstrukturen på längre sikt, och det är denna funktion som främst måste bli avgörande vid utformningen av tulltaxan.

När av mer eller mindre tillfällig anledning behov kan uppkomma av ändring i tullförhållandena är det emellertid ofta av betydelse att ett ingripande kan ske snabbt. Tulltaxekommittén har pekat på de särskilda fullmakter som i detta syfte lämnats Kungl. Maj:t genom förordningarna angående särskild tullavgift samt angående antidumping- och utjämningstullar. Giltighetstiden för dessa förordningar utlöper den 30 juni 1959, och jag har för avsikt att i samband därmed överväga frågan, huruvida icke en mera generell lagstiftning i ämnet kan vara på sin plats. I samband därmed torde även böra prövas om de nuvarande fullmakterna är i allo lämpligt utformade.

Tullarna som förhandlingsobjekt

Tulltaxekommittén

Kommittén har i särskild skrivelse behandlat frågan om användning av tullar som förhandlingsobjekt i syfte att åstadkomma tullsänkningar i utlandet. Därvid har kommittén anfört i huvudsak följande synpunkter.

Även om utlandets tullar icke behöver påverka vår tullpolitik i stort, betyder detta icke att vi skulle sakna intresse av alt utlandet sänker sina lul-

196 Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958

lar. Tvärtom bär vi all anledning att söka få till stånd en sänkning av andra länders tullmurar. Frågan är då huruvida och i vad mån vi genom vår egen tullpolitik kan främja en sådan utveckling. Bortser man från den ovissa men enligt kommitténs uppfattning säkerligen icke helt betydelselösa faktor som ligger i exemplets makt, är det närmast genom tullförhandlingar i en eller annan form som man kan vänta sig ett resultat i önskad riktning.

Dylika förhandlingar går ut på ömsesidiga eftergifter i fråga om tullarnas höjd för olika varuslag. Kommittén framhåller att det samhällsekonomiskt i allmänhet får anses vara icke eu nackdel utan en fördel att sänka sina tullar; det är ju också en åtgärd som man kan finna sig böra företaga på basis av rent autonoma överväganden. Tullnedsättningarna som sådana kan därför i allmänhet väl ur de berörda producenternas men knappast ur samhällets synpunkt betraktas som uppoffringar. Däremot kan det betraktas som en uppoffring även för samhället att man avhänder sig sin handlingsfrihet, för den händelse i ett ändrat läge höjning av individuella tullsatser skulle befinnas påkallad. Med denna uppfattning blir det, framhåller kommittén, icke så angeläget att vid tullförhandlingar nå reell jämvikt mellan de ömsesidiga prestationerna, något som för övrigt aldrig kan objektivt fastställas, men självfallet är det bättre ju större medgivanden motparten gör.

Fråga uppkommer därför huruvida vi möjligen genom att tillämpa eller hota att tillämpa högre tullar än som med hänsyn till våra interna intressen i och för sig anses lämpligt (förhandlingstullar) kan skaffa oss bytesobjekt med vars hjälp vi kan pressa ned tullarna i andra länder.

Härom uttalar kommittén bl. a. att utsikterna för ett positivt resultat av förhandlingstullar i hög grad beror på vilken betydelse vi har soin avsättningsmarknad för andra länder. Sveriges totala import motsvarar endast ca 3 % av den samlade världshandeln, och vår andel av de olika högtulländernas export är av samma storleksordning. Enligt kommitténs uppfattning är det under sådana förhållanden osannolikt att vårt land genom åtgärder som innebär inskränkning (eller hot om inskränkning) av högtulländernas export till oss skulle kunna förmå dessa länder att radikalt ändra en tullpolitik som sedan lång tid tillbaka haft ett avgörande inflytande på deras samhällsekonomi i allmänhet och strukturen av deras näringsliv i synnerhet. Beträffande särskilda varuslag kan det givetvis förekomma att vi svarar för en mera väsentlig del av motpartens export, och i sådana fall torde utsikterna att vinna något med en förhandlingslull få bedömas gynnsammare. Motparten får emellertid även då förutsättas väga konsekvenserna för sitt näringsliv av ett ställningstagande i ena eller andra riktningen, och utsikterna att med hjälp av förhandlingstullar uppnå några väsentliga resultat måste enligt kommitténs åsikt även för individuella varuslag i allmänhet bedömas vara mycket begränsade.

Frågan om förhandlingstullar kan emellertid, framhåller kommittén, icke bedömas utan hänsyn till deras verkningar för det egna landet. Inför man tullar med syfte att utgöra förhandlingsobjekl, riskerar man att i händelse förhandlingarna misslyckas eller icke alls kommer till stånd få behålla dessa

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958 197

tullar, vilka är högre än som med hänsyn till våra interna intressen i och för sig ansetts lämpligt. Vill man över huvud taget kunna vänta sig nämnvärda resultat i åsyftat hänseende, fordras tullhöjningar av sådan storlek och omfattning, att deras ikraftsättande skulle medföra en mycket betydande inskränkning av vår import med därav följande såväl kortsiktiga som långsiktiga olägenheter ur samhällsekonomiska och andra synpunkter.

Kommittén har mot bakgrunden av de tankegångar som här i sina huvuddrag återgivits ansett sig icke kunna förorda utarbetande av en förhandlingstulltaxa. Härmed uteslutes icke att användningen av tullar som handelspolitiskt vapen kan bli aktuell i vissa situationer. Frågor av detta slag tillhör emellertid, anser kommittén, icke en allmän revision av tulltaxan utan måste bedömas med hänsyn till omständigheterna i de aktuella fallen.

Ledamoten Fagerholm framhåller i sin reservation att de vanskligheter som är förenade med egentliga förhandlingstullar ej i samma omfattning möter om det gäller att utnyttja redan bestående högre tullar som ett instrument vid tull- och handelsförhandlingar. Enligt hans uppfattning bör ett fullföljande av tullpolitikens handelspolitiska syfte gå ut på att man icke för närvarande genom interna åtgärder sänker bestående tullar utan att tullsänkning sker först i samband med förhandlingar med andra länder.

Yttranden

Flertalet remissinstanser har icke haft tillgång till kommitténs särskilda skrivelse i ämnet utan baserat sina yttranden på det i betänkandet angivna förhållandet att kommittén ansett sig icke kunna förorda utarbetandet av en förhandlingstulltaxa.

Åtskilliga av dessa remissinstanser har en mer eller mindre positiv inställning till utarbetandet av en dylik tulltaxa. Detta är fallet med Skånes handelskammare, Västergötlands och Norra Hallands handelskammare, handelskammaren i Gävle, Sveriges industriförbund samt Sveriges hantverks- och småindustriorganisation ävensom Sveriges allmänna exportförening (vars verkställande direktör avgivit i det följande refererade yttrande över kommitténs skrivelse). Vidare har Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens folk uttalat sin anslutning till de av kornmittéledamotcn Fagerholm anförda synpunkterna.

Kommitténs särskilda skrivelse, innehållande motiveringen till den av kommittén intagna ståndpunkten, har varit remitterad till kommerskollegium och generallullstyrelsen samt verkställande direktörerna i Sveriges allmänna exportförening och Sveriges grossistförbund.

Verkställande direktören i Sveriges allmänna exportförening finner icke kommitténs bedömande av Sveriges betydelse som avsättningsmarknad för andra länder realistiskt. Han framhåller alt Sverige utgör Västtysklands näst efter Benelux-länderna största exportmarknad samt Storbritanniens näst efter Nederländerna och Irland viktigaste avnämare samt anser att

198 Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958

man i allmänhet icke till fullo insett den avgörande roll, som tillkommer de mindre lågtulländerna i Europa såsom köpare av högtulländernas färdigvaror. Vad beträffar den av kommittén framhävda risken för att ur samhällsekonomisk synpunkt alltför höga förhandlingstullar kan bli bestående anser han att möjligheterna att möta och eliminera denna risk är avsevärt större än vad kommittén antagit. Risken kan enligt hans mening begränsas genom införandet av måttliga marginaler, och i den mån taktiken misslyckas finns möjlighet att autonomt justera kvarstående förhandlingstullsatser. Yttrandet utmynnar i en hemställan att tulltaxekommiltén måtte få direktiv att snarast verkställa en grundlig utredning i fråga om möjligheter och tjänliga medel att föra en mera aktiv svensk tullpolitik.

Verkställande direktören i Sveriges grossistförbund ansluter sig däremot till kommitténs uppfattning. Risken synes honom uppenbar att förhandlingstullar leder till en alltför hög tullnivå och att tullarna efter hand blir rent protektionistiska till sin verkan. Han framhåller också att det aktuella läget för vår exportnäring i allmänhet knappast förefaller vara sådant att det motiverar några uppoffringar i fråga om de positiva fördelar som enligt hans åsikt ett lågt tullskydd innebär för det ekonomiska framåtskridandet i vårt land.

Kommerskollegium godtager i huvudsak kommitténs resonemang och framhåller vidare bl. a. att då det gäller särskilda varuslag, för vilka vårt land utgör en relativt betydande marknad, så torde dessa i mycket stor utsträckning ha varit föremål för tullförhandlingar med därav följande begränsning i vår handlingsfrihet. Liksom kommittén finner kollegium betydande risker ur intern synpunkt vara förenade med införandet av förhandlingstullar. Kollegium ansluter sig således till kommitténs uppfattning att den nya tulltaxan icke bör utformas som en förhandlingstaxa. Arbetet på att genom tullsänkningar i utlandet uppnå förbättrade avsättningsmöjligheter för våra exportindustrier torde, uttalar kollegium, främst böra inriktas på att stödja de ansträngningar för avveckling av handelsbarriärer som göres av olika internationella organisationer.

Även generaltullstyrelsen, som närmast behandlat frågan ur tullteknisk synvinkel, ansluter sig till kommitténs uppfattning.

Nordiska ekonomiska samarbetsutskottet

Något principiellt uttalande angående användningen av tullar som förhandlingsobjekt förekommer icke i utskottets rapport, men det finns icke något som tyder på att de föreslagna tullsatserna avvägts med tanke på att tjäna detta syfte.

Departementschefen

Nedsättning av utlandets tullar på svenska exportvaror framstår självfallet som ett angeläget önskemål. Liksom tulltaxekommittén anser jag emellertid att det endast finns mycket begränsade möjligheter att åvägabringa

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958 199

detta genom att tillämpa högre tullar än som ur intern synpunkt kan anses lämpligt. Dessa starkt begränsade möjligheter kan enligt min mening icke uppväga de risker och olägenheter som skulle vara förenade med en sådan åtgärd. Följaktligen kan jag icke förorda införandet av förhandlingstullar i egentlig bemärkelse, och jag finner det icke heller lämpligt att i enlighet med ett reservationsvis framfört förslag på obestämd framtid uppskjuta eljest önskvärda tullsänkningar. Enligt min uppfattning bör tullsatserna i den nya tulltaxan bestämmas utan särskilda förhandlingstaktiska hänsyn. Såsom tulltaxekommittén framhåller behöver detta icke utesluta att tullar i vissa situationer kommer till användning som handelspolitiskt vapen. Några särskilda åtgärder med sikte på dylika situationer kan emellertid enligt min uppfattning icke anses påkallade i det nuvarande läget.

Tullarna ur statsfinansiell synpunkt

Tulltaxekommittén

Tullarnas roll ur statsfinansiell synpunkt behandlas i ett särskilt kapitel i kommitténs betänkande (s. 71—80).

Kommittén konstaterar här att tulluppbördens andel av de samlade statsinkomsterna, vilken i slutet av 1800-talet översteg 40 %, sedan denna tid undan för undan sjunkit och numera endast utgör 5 å 6 % av de samlade statsinkomsterna. Numera måste därför de fiskala intressena enligt kommitténs uppfattning väga mycket lätt i jämförelse med de näringspolitiska. Vidare är man i våra dagar mer än tidigare medveten om de olägenheter som ett av statsfinansiella skäl förstärkt tullskydd kan medföra i samhällsekonomiskt hänseende. Enligt kommitténs uppfattning bör fiskala synpunkter över huvud taget icke påverka avvägningen av de tullar som har näringspolitisk funktion.

Frågan om tullar utan näringspolitiska verkningar (finanstullar) har av kommittén ansetts falla utanför dess uppdrag. Kommittén har emellertid som sin uppfattning uttalat, att man vid bedömande av denna fråga i princip icke bör fästa särskilt avseende vid att det gäller utländska produkter. Frågan bör således bedömas efter enahanda grunder som när det gäller accisbeläggning av varor av inhemskt ursprung.

Yttranden

Kommitténs uppfattning att fiskala synpunkter icke bör påverka avvägningen av tullar med näringspolitisk funktion godtages av alla remissinstanser som yttrat sig i ämnet.

Vissa remissinstanser har även gått in på frågan om användningen av rena finanstullar. Sveriges grossistförbund uttalar sig sålunda för att dylika tullar i görligaste utsträckning borttages under framhållande av att dessa tullar i flera fall ger så små intäkter att de lämnar ett mycket obetyd­

200 Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958

ligt nettoutbyte. Även Sveriges hantverks- och småindustriorganisation anser att finanstullarna i största möjliga utsträckning bör slopas.

Nordiska ekonomiska samarbetsutskottet

Förslaget till gemensam nordisk tulltaxa innehåller icke några fiskala tullar, vilket innebär att tullfrihet i regel föreslås för sådana varor, som i de gällande nordiska tulltaxorna är belagda med finanstull. Man har därvid förutsatt att de enskilda länderna skall ha möjlighet att pålägga sådana varor interna avgifter i den utsträckning som vederbörande land ur beskattningssynpunkt finner lämplig.

Departementschefe n

Enighet torde råda om den av tulltaxekommittén uttalade uppfattningen att fiskala synpunkter principiellt icke bör påverka avvägningen av de tullar som har näringspolitisk funktion.

Beträffande tullar utan näringspolitiska verkningar (finanstullar) delar jag kommitténs åsikt att lämpligheten av dylika tullar i princip bör bedömas efter enahanda grunder som om det gällt accisbeläggning av varor av inhemskt ursprung. Huruvida beskattningen i förekommande fall skall ske i form av tull eller, såsom nordiska ekonomiska samarbetsutskottet tänkt sig, i form av särskild skatt är en fråga om den praktiska lämpligheten av ena eller andra anordningen. Emellertid finner jag övervägande skäl tala för att icke för närvarande ingå på någon allmän prövning av våra finanstullar. I det nu framlagda tulltaxeförslaget har därför finanstullarna i stort sett bibehållits vid nuvarande nivå.

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1958 201

III. TULLTAXANS ALLMÄN NA U T F O R M N I N G

Nomenklaturen

Enligt de för kommittén utfärdade direktiven skulle tulltaxerevisionen innefatta en modernisering av tulltaxan, varvid taxans baspositioner i anslutning till ett i direktiven omnämnt förberedelsearbete borde anpassas efter Brysselnomenklaturen.

Brysselnomenklaturen är en internationell tullnomenklatur som utarbetats inom den tidigare i Bryssel verksamma Studiegruppen för en europeisk tullunion. Som resultat av studiegruppens arbete upprättades den 15 december 1950 tre konventioner, nämligen angående nomenklatur för klassificering av varor i tulltarifferna, angående varas tullvärde samt angående upprättandet av ett råd för samarbete på tullområdet. Konventionerna är underkastade ratificering, för vilken kräves riksdagens godkännande. Sådant godkännande har också utverkats i fråga om konventionen angående upprättandet av ett råd för samarbete på tullområdet.

Texten till den i förevarande sammanhang aktualiserade nomenklaturkonventionen torde såsom Bihang få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende. Konventionen innebär i huvudsak att varje land som tillträder densamma förbinder sig att upprätta sin nationella tulltariff i överensstämmelse med den såsom bilaga till konventionen fogade Brysselnomenklaturen. Vid upprättandet av den nationella tariffen får ingen position i nämnda nomenklatur uteslutas och heller ingen ny basposition tilläggas. Däremot är varje land oförhindrat att under basposilionerna göra de underuppdelningar som kan befinnas erforderliga för en differentiering av tullbeskattningen eller för statistiskt ändamål. De anmärkningar som inleder kapitel eller avdelningar får icke ges en innebörd som ändrar omfattningen av nomenklaturens kapitel, avdelningar eller baspositioner. Slutligen skall vissa allmänna regler i nomenklaturens ingress obligatoriskt tillämpas.

Brysselnomenklaturen omfattar 1 095 positioner, fördelade på 99 kapitel, vilka är sammanförda i 21 avdelningar. Bubrikerna till avdelningarna I—XX motsvarar nästan exakt rubrikerna till de med samma nummer betecknade avdelningarna i den nuvarande svenska tulltaxan (avdelning XXI omfattar vissa speciella varuslag såsom konstverk och anlikviteter). Likaså överensstämmer kapitelrubrikerna i stor utsträckning med rubrikerna till underavdelningarna i nuvarande tulltaxa (dessas antal är dock något mindre).

Konventionen angående nomenklaturen har undertecknats av Belgien, Danmark, Frankrike, Grekland, Island, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Norge, Portugal, Storbritannien, Sverige och Förbundsrepubliken Tyskland, varjämte Turkiet anslutit sig till konventionen.

202 Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958

Enligt protokoll av den 1 juli 1955 har den ursprungliga nomenklaturbilagan ersatts av en reviderad bilaga; de vidtagna ändringarna är ganska talrika men avser i allmänhet endast detaljer.

1950 års konvention angående nomenklaturen samt tilläggsprotokollet har godkänts av Kungl. Maj :t den 16 mars 1951 resp. den 12 september 1955, allt med förbehåll för riksdagens godkännande.

Tulltaxekommittén

Kommittén anser att positionerna i den nya nomenklaturen i allmänhet är naturligt avgränsade och definierade och i regel ansluter sig till praktiska och kommersiella indelningsgrunder; efter en redogörelse för vissa drag av större intresse i nomenklaturen fortsätter kommittén.

Naturligt är att en internationell tullnomenklatur i allmänhet icke ur det enskilda landets synpunkt kan vara helt idealisk. Krav från skilda länder på specificering av olika varuslag medför lätt att nomenklaturen som helhet betraktad kommer att bli vidlyftigare än som i och för sig skulle vara nödvändigt för varje särskilt land. Vidare kan uppdelningen av ett varuområde i olika positioner, på grund av rent systematiska överväganden eller andra länders önskemål, ofta komma att ske efter andra grunder än som i ett visst land är avgörande för differentieringen av tullskyddet. Härigenom kan det bli nödvändigt för detta land att uppdela flera baspositioner, vilket gör tulltaxan mera komplicerad än den skulle ha blivit, om landet i fråga haft fria händer med avseende å utformningen av baspositionerna. Vad som ovan anförts rörande Bryssel-nomenklaturens utformning ger en viss antydan om olägenheter av denna art. Dessa nackdelar blir emellertid vid den av kommittén i stor utsträckning föreslagna övergången till värdetull av ringa betydelse för vårt lands vidkommande, och de får i alla händelser anses vara små i jämförelse med de betydande fördelar som är förenade med tillämpningen av en enhetlig tullnomenklatur inom en större grupp av länder.

För tulltaxekommittén har det, anför kommittén, inneburit en avsevärd lättnad att kunna arbeta med en i huvudsak färdig nomenklatur och i stort sett icke behöva taga ställning till frågor av denna art. I princip har sådana frågor uppkommit endast då det gällt att skapa underpositioner för differentiering av tullen, och dessa fall har på grund av den utvidgade tillämpningen av värdetullar varit relativt fåtaliga. Kommittén framhåller emellertid att nomenklaturen i realiteten icke varit helt färdig. Visserligen finnes en officiell text till nomenklaturen bifogad den förut berörda konventionen. Under de senare åren har emellertid pågått arbete med utarbetande av kommentarer till nomenklaturen. Därvid har konstaterats behov av en revidering i icke obetydlig omfattning av den ursprungliga texten och successivt framlagts ett stort antal förslag till ändringar i densamma. Dessa ändringar innebär i stort sett även ur svensk synpunkt förbättringar av den ursprungliga texten och är i vissa fall direkt nödvändiga, varför kommittén ansett sig böra i möjligaste mån iakttaga desamma utan att invänta deras förutsedda godkännande från de anslutna staternas sida. Kommittén har emellertid icke kunnat avvakta slutresultatet av detta arbete. En ytterligare anpassning av den i

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958 203

kommitténs förslag använda texten är alltså erforderlig, framhåller kommittén, som förutsätter att en sådan anpassning kan ske under ärendets fortsatta behandling.

Kommittén framhåller vidare att värdet av en internationell tullnomenklatur i mycket är beroende av att denna nomenklatur tolkas på samma sätt i olika länder samt anför efter att ha redogjort för konventionens bestämmelser om tvisters hän skjutande till samarbetsrådet eller en därinom upprättad nomenklaturkommitté följande.

Varken nomenklaturkommitténs eller samarbetsrådets ställningstaganden är i och för sig bindande för vederbörande nationella instanser, men det torde få förutsättas att deras råd och rekommendationer i allmänhet tillerkännes vitsord såsom en riktig tolkning av nomenklaturen även i vad avser den svenska tulltaxan. Därest den svenska texten icke skulle medge en tolkning i enlighet med de internationella instansernas uppfattning, torde den i allmänhet böra ändras eller kompletteras så att den medger en dylik tolkning.

Såsom förut nämnts är det endast i relativt obetydlig utsträckning som kommittén behövt föreslå införande av underpositioner i den nya nomenklaturen i syfte att differentiera tullen. Sålunda har av nomenklaturens 1 095 baspositioner endast 287 behövt uppdelas i sammanlagt 752 underpositioner (totala antalet positioner i taxeförslaget utgör således 1 560). Kommittén utgår emellertid från att det liksom fallet är för närvarande kommer att utarbetas en statistisk varuförteckning med tullsatserna utsatta (arbetstaxa). Enligt kommitténs uppfattning bör man icke i denna arbetstaxa vara formellt bunden av de underpositioner som kommittén föreslagit, utan om det av systematiska skäl befinnes önskvärt att tillgripa en formellt avvikande uppdelning bör detta kunna ske, förutsatt att det sakliga innehållet i de av tullbeskattningsskäl påkallade underrubrikerna icke därigenom rubbas.

Yttranden

Generaltullstijrelsen finner det naturligt att vårt land ansluter sig till Brysselnomenklaturen och i enlighet med kommitténs förslag inför en på denna nomenklatur baserad tulltaxa.

Införandet av den nya nomenklaturen får enligt styrelsens uppfattning anses innebära ett betydande framsteg i klassificeringsavseende jämfört med den nuvarande tulltaxan. Vissa av tulltaxekommittén påtalade svårigheter med klassificering av vissa varugrupper har uppmärksammats även av hörda tullmyndigheter; styrelsen anför härom följande.

Förhållandet kommer att ställa större krav på personal för avancerade varuundersökningar, vilket i viss mån motverkar den lättnad i fråga om mera rutinmässiga undersökningar i samband med själva tulltaxeringen, som den av kommittén föreslagna övergången till värdetullar i övrigt kommer att innebära. Avsevärda möjligheter skulle otvivelaktigt föreligga att förenkla nomenklaturen, därest denna hade kunnat utformas med beaktande

204 Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958

enbart av nationella synpunkter. Nackdelarna av att icke kunna göra detta på grund av bundenheten vid en internationell överenskommelse torde dock få anses vara små i jämförelse med de betydande fördelar som äro förenade med att en större grupp av länder tillämpar eu enhetlig nomenklatur.

Vid den granskning av taxeförslaget ur formella och tulltekniska synpunkter, som styrelsen låtit verkställa, har på sätt kommittén förutsatt en anpassning efter den slutliga nomenklaturtexten ägt rum.

övergången till den nya tulltaxenomenklaturen hälsas även i övrigt med tillfredsställelse av de remissinstanser, som uttalat sig i frågan; enstaka detaljanmärkningar har framförts, men någon erinran mot accepterande av den nya nomenklaturen har icke framkommit.

Nordiska ekonomiska samarbetsutskottet

Förslaget till gemensam nordisk tulltaxa är utformat enligt Brysselnomenklaturen, vilket innebär att det i fråga om baspositionerna överensstämmer med det av tulltaxekommittén framlagda förslaget; förekommande avvikelser i fråga om underpositioner är betingade av skiljaktiga tullsatser.

Departementschefen

Tillkomsten av konventionen angående klassificering av varor i tulltarifferna innebär ett avgörande steg mot en av många skäl önskvärd uniformering av olika länders tulltaxor. Flertalet av våra viktigaste handelspartner kan väntas ansluta sig till densamma och därmed acceptera den till konventionen hörande Brysselnomenklaturen. Jag finner det naturligt att även den svenska tulltaxan — i överensstämmelse med tulltaxekommitténs och det nordiska samarbetsutskottets förslag — utformas efter denna nomenklatur och att Sverige i samband därmed ratificerar ifrågavarande konvention. Det nu framlagda tulltaxeförslaget bygger sålunda helt på Brysselnomenklaturen i dess nu föreliggande utformning.

Beträffande vederbörande internationella organs roll i fråga om tolkningen av nomenklaturen delar jag den av tulltaxekommittén uttalade uppfattningen. Vad kommittén anfört rörande utformningen av den s. k. arbetstaxan föranleder icke heller någon erinran från min sida.

Erinras må i detta sammanhang att nomenklaturen i den på tulltaxan baserade statistiska varuförteckningen i vissa fall kommit till användning vid utformningen av varudefinitioner i andra författningar, t. ex. förordningen om varuskatt. Jag har för avsikt att låta verkställa en översyn av dessa författningar i syfte att åvägabringa en anpassning efter den varuförteckning som kommer alt utfärdas sedan den nya tulltaxan blivit fastställd. I avvaktan på att en sådan revision kan genomföras torde författningarna få tillämpas enligt sin på nuvarande varuförteckning grundade lydelse.

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958 205

Kvantitets- eller värdetullar

Tulltaxekommittén

Frågan om kvantitets- eller värdetullar är, framhåller kommittén, sedan gammalt ett spörsmål, beträffande vilket delade meningar brukar göra sig gällande, och man finner vanligen mycket deciderade ställningstaganden, men dessa grundar sig oftast på ett bedömande från viss bestämd synpunkt. Kommittén belyser därför relativt utförligt detta spörsmål från olika synpunkter för att därmed söka ge en mera allsidig överblick av problemet. Angående närmare detaljer i kommitténs utredning torde få hänvisas till betänkandet (s. 32—44); här skall endast beröras vissa speciella frågor som spelat större roll vid remissbehandlingen.

Beträffande det ofta framhävda förhållandet, att tullskyddet vid användning av kvantitetstullar försvagas genom den på lång sikt fortskridande penningvärdesförsämringen, framhåller kommittén bl. a. att detta, om man icke åsyftar en sådan ändrad tullpolitik, givetvis framstår som en allvarlig olägenhet; kommittén fortsätter emellertid.

Tullskyddets reducering genom den på längre sikt fortskridande penningvärdesförsämringen kan å andra sidan för ett frihandelsvänligt betraktelsesätt anses som en fördel, då den innebär att man automatiskt ernår en successiv sänkning av tullmurarna. Prisstegringen kan emellertid såsom förut nämnts icke antagas vara lika på skilda varuområden, varför resultatet blir en godtyckligt differentierad tullnivå med därav följande risker för snedvridning av produktionen. Nuvarande tulltaxa är ett exempel på detta förhållande. Tekniskt föreligger emellertid icke något binder för att en successiv nedskärning av tullskyddet i takt med penningvärdesförsämringen åstadkommes även vid tillämpning av värdetull. Statsmakterna kan nämligen besluta att av de nominella tullbeloppen uttaga endast så stor del som motsvarar det ändrade penningvärdet. Härigenom skulle man ernå samma reduktion av den allmänna tullnivån som vid tillämpning av kvantitetstullar men i stort sett bibehålla den åsyftade avvägningen av tullskyddet mellan olika varuslag.

Vidare diskuterar kommittén bl. a. hur de båda slagen av tullar verkar vid förskjutningar i prisförhållandet mellan inhemska och utländska produkter. Härvid konstateras att tullskyddets relativa höjd när värdetullar tillämpas blir oförändrad, medan den när kvantitetstullar tillämpas ökas vid fallande och minskas vid stigande utländska priser. Huruvida dessa förhållanden talar till fördel eller nackdel för det ena eller andra slaget av tullar beror främst på vilket betraktelsesätt som ligger bakom tullpolitiken. Kommittén anser att det för den svenska tullpolitiken sådan den kommer till uttryck i de för kommittén utfärdade direktiven närmast framstår som eu fördel med värdetullar alt man därigenom bibehåller den åsyftade tullnivån; kommittén fortsätter.

206 Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958

Även om man generellt eller i vissa situationer skulle finna det önskvärt att tullskyddet anpassas efter inträdande prisförskjutningar, måste man emellertid konstatera att en sådan anpassning ingalunda kan nås genom att välja kvantitetstullar i stället för värdetullar. Antag exempelvis att prisklyftan mellan de inhemska och de utländska produkterna ökas genom att priset på de senare sänkes. Tillämpas nu värdetull får man en till beloppet lägre tull, eftersom denna baseras på det sänkta utländska priset, under det att ett högre tullbelopp skulle erfordras för att täcka den vidgade prisklyftan. Emellertid får man ju icke heller någon ökning av tullen genom tillämpning av kvantitetstull, utan dennas företräde ur här ifrågavarande synpunkt framför värdetullen ligger endast däri, att man undgår att prisklyftan ytterligare förstoras genom en reducering av tullen. Då tullminskningen vid måttliga tullnivåer endast är en bråkdel av själva prissänkningen torde detta företräde i praktiken icke kunna spela någon större roll.1 I intetdera fallet motsvarar tullen det ändrade skyddsbehovet. En anpassning av tullen efter det nya läget kan, vare sig man har kvantitets- eller värdetullar, åstadkommas endast genom revidering av tullsatserna. Vad nu anförts gäller oavsett anledningen till den utländska prissänkningen, således bl. a. då fråga är om dumping från utlandets sida. För att bekämpa en sådan är de vanliga tullarna otillräckliga, vare sig de utgöres av kvantitets- eller värdetullar, ty ingendera formen angriper själva dumpingmarginalen, d. v. s. skillnaden mellan det dumpade och det normala priset. För detta ändamål måste man begagna sig av särskilda tullar som direkt tar sikte på att utjämna nämnda marginal.

Kommittén berör slutligen frågan om kombinerade tullar av olika konstruktion, såväl additivt som alternativt kombinerade och bland de senare såväl maximi- som minimitypen. Enligt kommitténs uppfattning är tullar av nu ifrågavarande slag mycket arbetskrävande, varför en genomgående tilllämpning av systemet blir mycket tungrott i administrativt avseende, framför allt när det rör sig om artiklar med växlande värde per kvantitetsenbet.

Kommittén sammanfattar sin utredning av nu berörda och andra sidor av förevarande spörsmål i följande slutsatser.

Huruvida man mot bakgrunden av det ovan anförda mera generellt skall giva företräde åt kvantitetstullarna eller värdetullarna beror givetvis på vilken betydelse man tillmäter de olika faktorerna. Enligt kommitténs uppfattning framstår emellertid den jämnare avvägning av tullskyddet mellan olika varuslag och den smidigare anpassning av tullnivån efter växlande priser, som värdetullarna innebär, i stort sett såsom en avgörande fördel. Även om man under vissa omständigheter skulle finna avsteg från en sådan avvägning och anpassning av tullskyddet påkallade, torde den effekt som kan vinnas i sådant hänseende genom tillämpning av kvantitetstullar i allmänhet icke vara av någon större betydelse för att tillgodose avsedda syften. Värdetullarnas företräde ur nu berörda synpunkter ökas genom den ständigt fort-

1 Kommittén anger här följande exempel. Om en vara tillverkas i utlandet för 100 kronor, medan dess inhemska produktionspris är 110 kronor, så erfordras för att utjämna prisklyftan ett tullskvdd av 10 kronor, och det är i och för sig likgiltigt, huruvida detta är en 10 % värdetull eller en kvantitetstull. Antag nu att det utländska priset sänkes till 90 kronor. Vid 10 % värdetull reduceras tullen då till 9 kronor, medan den vid kvantitetstull bibehålies vid 10 kronor. Den utländska varans pris inkl. tull blir i ena fallet 99 kronor och i andra fallet 100 kronor. Sistnämnda resultat är väl ur den inhemska producentens synpunkt att föredraga, men då det erforderliga värdet skulle vara 110 kronor, är de oförändrade tullsatserna t3Tdligen i vilket fall som helst otillräckliga.

Kiingl. Mcij:ts proposition nr 90 år 1958 207

gående utvecklingen och specialiseringen av varuproduktionen. Numera måste på grund därav en kvantitetstulltaxa, om den skall innebära en något så när väl avvägd tullbeskattning, förete en sådan grad av differentiering att den blir synnerligen svårhanterlig. Nämnas bör också att man vid de tulltaxerevisioner, som efter kriget ägt rum i främmande länder, i regel övergått från kvantitets- till värdetullar (så t. ex. i Belgien, Frankrike, Italien och Väst-Tyskland, i viss utsträckning även i Finland och Norge). Härtill kommer att de svårigheter med fastställande av korrekta tullvärden, som tidigare utgjort det kanske viktigaste argumentet mot ett sådant system, visat sig kunna på ett såvitt kan bedömas tillfredsställande sätt bemästras. Framhållas må även att värdetullarnas svagheter i vissa avseenden blir mindre framträdande vid de måttliga tullsatser varmed man numera har att räkna i vårt land jämfört med förhållandena vid en högre tullnivå. Kommittén har för sin del funnit övervägande skäl tala för att tullsystemet i allmänhet baseras på värdetullar. Detta utesluter icke att man bibehåller kvantitetstullar i fall där särskilda skäl kan motivera sådana tullar. Ivvantitetstull bör dock om möjligt icke tillämpas på varuslag, som ingår i en produktionskedja vars övriga led drager värdetull, eftersom inträdande prisändringar då skulle verka förryckande på sambandet mellan tullsatserna. Där särskilda omständigheter föreligger kan man vidare använda kombinerade eller alternativa kvantitets- och värdetullar, men någon mera genomgående tilllämpning av dylika tullsatser kan redan med hänsyn till deras praktiska olägenheter knappast komma i fråga.

Enligt det tulltaxeförslag som kommittén framlägger har av nomenklaturens 1 095 baspositioner 635 upptagits med värdetull (därav 7 helt eller delvis i kombination med kvantitetstull), 79 med kvantitetstull och It delvis med värde- och delvis med kvantitetstull; 367 baspositioner omfattar uteslutande tullfria varor och 3 endast hänvisning till annan rubrik. Även om jämförelsen icke är fullt adekvat må nämnas att av nuvarande taxas 576 baspositioner 60 är belagda med värdetull (därav 20 i kombination med kvantitetstull), 412 med kvantitetstull och 26 delvis med värde- och delvis med kvantitetstull; 76 baspositioner upptager uteslutande tullfria varor och 2 endast hänvisningar till andra ställen i taxan (uppgifterna avser grundtullarna utan avseende å de år 1955 införda provisoriska värdetullarna).

Ledamöterna Fagerholm, Gustafsson och Westerlind berör i sina allmänna reservationer även frågan om vikt- eller värdetullar.

Herr Fagerholm anser att man inom den vanliga tulltaxans ram bör utnyttja de — låt vara begränsade — möjligheter, som föreligger att resa en viss barriär mot utländsk dumping. Detta kan enligt hans uppfattning ske genom att man för varuområden, där dumpingrisk föreligger, d. v. s. främst sådana varor, som är av internationell standardkaraktär eller har karaktären av stapelvaror, föreskriver en kombinerad vikt- och värdetull, varvid vikttullen avväges så, alt den angivna värdetullen vid normalt pris svarar mot vikttullen. Eu väsentligt vidsträcktare tillämpning av sådan kombinerad tull än vad kommittén föreslagit framstår för honom såsom önskvärd.

Herrar Gustafsson och Westerlind erinrar om att den genomsnittliga importincidensen successivt fallit från 18 å 19 % under 30-lalels förra hälft till 8 % år 1952 och att förklaringen härtill är att det svenska tullsystemet hit­

208 Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958

tills till övervägande delen baserats på vikttullar. Tack vare detta har rent automatiskt den svenska tullmuren nedbringats högst väsentligt. Enligt deras uppfattning liade det varit önskvärt att denna utveckling fått fortgå och leda till en ytterligare gradvis utvidgning av frihandeln. Då emellertid kommittémajoriteten ansett sig böra förorda en i det närmaste allmän övergång till värdetullar har de icke velat motsätta sig detta, även om de ställer sig skeptiska till de uppgivna fördelarna av en sådan övergång.

Yttranden

Kommitténs förslag till allmän övergång till värdetullar har föranlett starkare erinringar endast från konjunkturinstitutet, som uttalar att det ur den samhällsekonomiska balansens och speciellt penningvärdets synpunkt förefaller ytterst betänkligt att övergå från specifika tullar till värdetullar; institutet anför bl. a. följande.

Kommittén förordar en allmän övergång till värdetullar och hänvisar härvid till vissa tekniska fördelar vid värdetullarna, dels till att värdetullar skulle ge en smidigare anpassning av tullnivån efter växlande priser, dels, slutligen, till att värdetullar medför en jämnare avvägning av tullskvddet mellan olika varuslag. Konjunkturinstitutet kan icke dela denna uppfattning. Enligt institutets åsikt medför hänsynen till penningvärdets stabilisering, att (bortsett från de rent tulltekniska förhållandena) de ovan nämnda egenskaperna vid värdetullarna just talar emot införandet av värdetullar. En eventuell stegring av importpriserna t. ex. innebär dels en tendens till allmän prisstegring i landet, dels till en expansion i de importkonkurrerande näringarna. I en dylik situation är det tydligt fördelaktigt ur den samhällsekonomiska balansens synpunkt om tullskyddet minskas; härigenom bromsas både prisstegringen och de expansiva tendenserna i den inhemska produktionen något. Detta uppnår man automatiskt om tullarna är specifika, medan denna stabiliserande effekt går förlorad om man övergår till värdetullar. Detta gäller inte blott vid allmänna rörelser uppåt eller nedåt av den internationella prisnivån; även vid förskjutningar av prisrelationerna i importen är det av intresse att uppnå denna automatiska förändring av tullskyddets storlek för olika varor. Institutet vill härvid framhålla att om de specifika tullarna inte liade varit så pass dominerande som fallet är i det svenska tullsystemet hade penningvärdeförsämringen under och efter andra världskriget sannolikt blivit åtskilligt större. Enligt kommitténs beräkningar har jämfört med 30-talet tullnivån (mätt på hela importen) minskat med ungefär 5 procent. Hade man i stället haft uteslutande värdetullar skulle — med tanke på prisstegringarnas effekt på lönerna etc. — den inhemska prisnivån i dag sannolikt legat minst 5 procent högre än den nu faktiskt gör.

Övriga remissinstanser, som yttrat sig i ämnet, däribland statskontoret, generaltullstyrelsen, kommerskollegium, priskontrollnämnden, Sveriges industriförbund, Sveriges hantverks- och småindustriorganisation, Svensk industriförening, Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Svenska handelsagenters förening, Landsorganisationen och Tjänstemännens centralorganisation, har tillstyrkt eller i varje fall icke avstyrkt övergång till en i huvudsak på värdetullar baserad tulltaxa; i många fall knytes dock härtill vissa reservationer.

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1958 209

Sålunda framhåller kommerskollegium att dess ställningstagande icke utesluter, att kollegium kan finna ett användande av vikttullar i något större utsträckning än vad kommittén föreslagit vara berättigat, särskilt vid rubriker som omfattar i stort sett enhetliga varuslag. Sveriges grossistförbund ifrågasätter likaledes användning av vikttullar i större utsträckning och åsyftar därvid närmast varuområden med stora fluktuationer i de utländska priserna.

Även i vissa andra yttranden antydes att skäl skulle kunna tala för bibehållande av vikttullar i vissa fall där kommittén föreslagit övergång till värdetullar (yrkanden avseende bestämda varuslag redovisas i den följande specialmotiveringen).

Många remissinstanser har uttalat sig för ökad användning på sätt herr Fagerholin föreslagit av kombinerade vikt- och värdetullar i form av m inimitullar såsom medel mot dumping. Av de förut nämnda remissinstanserna har Sveriges industriförbund och Svensk industriförening uttalat sig i denna riktning, och kommerskollegium och Landsorganisationen har ansett det tänkbart att sådana tullar i vissa fall skulle vara lämpliga. Vidare har bl. a. åtskilliga av industrins branschorganisationer var på sitt område påyrkat tullar av denna konstruktion; av dessa har Textilrådet anfört bl. a. följande.

För att inom den ordinarie tulltaxans ram någorlunda komma till rätta med dessa problem synes den bästa lösningen vara att för särskilt utsatta områden kombinera föreslagen värdetull med specifik minimitull. Den specifika tullen angriper visserligen icke själva dumpingmarginalen, men utgör dock ett ingalunda betydelselöst skydd mot osund prissättning. Det i detta sammanhang åberopade räkneexemplet i betänkandets del I, s. 36, kan måhända vara teoretiskt riktigt. I praktiken är dock förhållandena något annorlunda. Man förutsätter från kommittéhåll, att prissättning är någonting statiskt och bortser tydligen helt från att dumpingförsäljning är en stridshandling, ofta med särskilda syften. Dessa kunna vara av olika slag, men bestå som regel i en önskan att på längre eller kortare sikt slå ut någon konkurrent. Självfallet kan denne icke utan vidare kasta yxan i sjön utan måste intill förmågan av sina resurser taga upp kampen för att se vem som kan härda ut längst. En värdetulltaxa kommer att i ett dylikt fall lägga sten på börda genom att även det normala tullskyddet minskas.

Sveriges köpmannaförbund uttalar sig å andra sidan för ökad användning av kombinerade vikt- och värdetullar huvudsakligen i form av max imi tull ar, främst inom branscher där en snabb anpassning efter utvecklingen eller modeinriktningen är en nödvändig förutsättning för industrins konkurrenskraft.

Däremot motsätter sig generaltullstyrelsen bestämt en ökad användning av såväl maximi- som mi ni in itullar; styrelsen anför i huvudsak följande.

Kommittén har framhållit de olägenheter som ur administrativ synpunkt äro förenade med dylika tullar och endast i ett fåtal fall föreslagit cn sådan anordning. Även med denna begränsade omfattning har systemet emellertid mötts av kritik från de lokala tullmyndigheternas sida. Tullar av ifrågava-

14 Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr 90

210 Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958

rande slag äro otvivelaktigt förenade med synnerligen stora praktiska olägenheter så snart det icke rör sig om fullt enhetliga varor. Efter kvantiteten beräknade minimitullar måste, enligt vad som framgår av kommitténs utredning rörande kvantitetstullarnas egenskaper, ur skyddssynpunkt anses vara av mycket begränsat värde, för så vitt de icke givas en sådan höjd att de normalt verka prohibitivt på de varuslag eller kvaliteter, som närmast drabbas av dessa tullar. Från frihandelssynpunkt är en motsvarande maximering av tullarna icke heller av någon större betydelse, i varje fall icke om den såsom vanligen är fallet endast avser att påverka tullar på varor som icke tillverkas inom landet; tullarna ha ju i dylika fall icke någon protektionistisk verkan, varför deras reducering ur frihandelssynpunkt får anses spela mycket liten roll. Värdet av kombinerade kvantitets- och värdetullar kan, oavsett vilken näringspolitisk synpunkt man anlägger, enligt styrelsens uppfattning icke på något sätt uppväga de avsevärda administrativa nackdelar, som äro förenade med denna form av tullar, och styrelsen måste bestämt avråda från att giva ifrågavarande anordning en mera vidsträckt tillämpning.

Även Sveriges grossistförbund uttalar sig mot kombinerade tullar; förbundet säger sig helt dela kommitténs betänkligheter mot sådana tullar och anser att de i största möjliga utsträckning bör undvikas.

Åtskilliga remissinstanser uppehåller sig vid den reducering av lullnivån som den fortgående penningvärdesförändringen medför vid tillämpning av kvantitetstullar. Medan detta för många utgör ett argument för värdetullar, betraktas det av andra som ett argument i motsatt riktning. Bland förut nämnda remissinstanser har sistnämnda synpunkt framförts av, förutom konjunkturinstitutet, statens priskontrollnämnd, Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Landsorganisationen och Tjänstemännens centralorganisation. Ingen av dessa instanser har dock, såsom framgår av vad förut anförts, motsatt sig övergång till värdetullar, utan de torde, i likhet med kommittéledamöterna Gustafsson och Westerlind, närmast avse att förhållandet skall beaktas vid bestämmandet av den blivande tullnivån.

Nordiska ekonomiska samarbetsutskottet

Samarbetsutskottets förslag till gemensam nordisk tulltaxa är i huvudsak baserat på värdetullprincipen, och specifika tullar förekommer sparsammare än i tulltaxekommitténs förslag på berörda varuområden.

Departementschefen

Nuvarande tulltaxa byggde ursprungligen till övervägande del på kvantitetstullar (vikttullar), även om vissa icke oviktiga varugrupper redan från början var belagda med värdetullar. Andelen värdetullar har i olika sammanhang ökat, men fortfarande överväger kvantitetstullarna, åtminstone efter antalet positioner räknat. I tulltaxekommitténs och nordiska utskottets förslag dominerar däremot värdetullarna, ehuru vikttullar också förekommer. En ökad användning av värdetullar har f. ö. förutsetts redan i tull-

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1958 211

taxekommitténs direktiv och har på ett viktigt område godtagits av statsmakterna, nämligen vid genomförandet av 1955 års beslut om tullarna på textilvaror m. in.

Bakom kommitténs ställningstagande till förmån för värdetullar ligger främst att dessa tullar medför en jämnare avvägning av tullskyddet mellan olika varuslag och en smidigare anpassning efter växlande priser. Härigenom vinnes hl. a. att man undgår en betungande differentiering av tulltaxan och att sambandet mellan tullsatserna för olika varuslag i huvudsak bibehålies även vid olikformig utveckling av priserna.

Remissyttrandena ger vid handen att man allmänt är inställd på att den nya tulltaxan till övervägande del skall baseras på värdetullar. Endast konjunkturinstitutet har, med hänsyn närmast till prisstabiliseringssynpunkter, anfört starkare principiella betänkligheter mot sådana tullar.

Framhållas bör emellertid att de varor, som är utsatta för de starkaste prisfluktuationerna, i allmänhet är fria från tull och att tullen beträffande övriga varor i genomsnitt motsvarar endast omkring 10 % av importvarornas värde. Enligt min uppfattning har institutet överskattat den betydelse som valet mellan kvantitets- och värdetull kan ha i fråga om stabilisering av: den inhemska prisnivån gentemot inflytelser från andra länder.

Viktigare finner jag det förhållande vara som särskilt understrukits av två reservanter i tulltaxekommittén och som berörts av åtskilliga remissinstanser, nämligen att en övergång till värdetullar innebär ett upphörande av den automatiska reduktion av tullnivån som den långsiktiga penningvärdesförändringen hittills medfört. Tillämpning av kvantitetstullar är emellertid av skäl som tulltaxekommittén anfört en föga tillfredsställande metod för åstadkommande av en avveckling av tullskyddet, och tillämpning av värdetullar utesluter såsom kommittén framhåller icke en sådan avveckling. Berörda förhållande kan därför även för den som finner en utveckling mot sänkt tullskydd önskvärd icke utgöra något starkare argument för kvantitetstullar och mot värdetullar.

Liksom kommittén, flertalet remissinstanser och nordiska ekonomiska samarbetsutskottet har jag sålunda kommit till den uppfattningen att övervägande skäl talar för att tullsystemet i allmänhet baseras på värdetullar. 1 vilken utsträckning kvantitetstullar likväl bör bibehållas kan givetvis vara föremål för delade meningar, men dylika spörsmål torde få avgöras från fall till fall och behandlas närmare i den följande specialmotiveringen. Härvid bör självfallet, i detta hänseende som i andra, anpassning så långt möjligt ske (ill det föreliggande nordiska tulltaxeförslaget.

I detta sammanhang vill jag med några ord beröra eu särskild fråga. Åtskilliga remissinstanser har av olika skäl förordat en tämligen vidsträckt användning av kombinerade kvantitets- och värdetullar. Enligt min mening bör emellertid, bl. a. av tulltekniska skäl, sådana tullar endast undantagsvis ifrågakomma såsom permanenta anordningar. Däremot finner jag det icke uteslutet att sådana tullar i form av miniinitullar kan ha en uppgift att fylla i vissa situationer med onormalt låg prissättning av im­

212 Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1958

portvaror, exempelvis i fall där regelrätt antidumpingtull av praktiska skäl skulle vara svår att tillämpa. I dylika situationer bör därför kunna övervägas att tillfälligt komplettera en fastställd värdetull med en specifik minimitull. I det föregående har jag givit uttryck för den uppfattningen att en översyn bör ske av Kungl. Maj :ts befogenheter att åsätta särskilda tullavgifter och antidumpingtullar. Denna översyn bör ske med beaktande av de behov som kan föreligga även i nu berörda hänseende.

Tullarnas höjd och avvägning

Kommittén

I direktiven för kommittén understrykes betydelsen för vårt land av en omfattande och fri utrikeshandel samt uttalas att det i överensstämmelse härmed icke är något svenskt intresse att nu frångå den politik med låga tullar som vi sedan länge fört. Revisionen av tulltaxan bör därför icke i och för sig ta sikte på en generell höjning av den nuvarande tullnivån utan i första hand inriktas på att åstadkomma en lämplig avvägning av tullskyddet mellan olika varuslag och produktionsgrenar.

Kommittén uttalar, att den fattat direktiven så att rådande tullnivå visat sig leda till en lämplig grad av differentiering av det svenska näringslivet och i sig inrymmer möjlighet att särskilt skydda sådan produktion som man av skilda anledningar kan vilja vidmakthålla oaktat den icke är konkurrenskraftig. Av denna anledning bör revisionen icke ta sikte på någon höjning av tullnivån, och kommittén har tolkat direktiven så, att arbetet icke heller skall ta sikte på någon sänkning av denna nivå. Tanken har ansetts vara att tulltaxekommittén till riktpunkt vid sitt arbete skulle ta en oförändrad tullnivå. Direktivens formulering ger dock, framhåller kommittén, icke anledning att därvid kräva en matematiskt exakt överensstämmelse, vilket för övrigt skulle vara ganska meningslöst, bl. a. med hänsyn till vanskligheten att bestämma tullnivåerna.

Medan kommittén i fråga om den allmänna tullnivån anser sig vara starkt bunden av direktiven, finner kommittén att dessa i stort sett överlåter åt kommittén att själv bedöma, efter vilka grunder tullskyddet skall avvägas mellan olika varuslag och produktionsgrenar. Enligt kommitténs uppfattning bör detta i första hand ske efter samhällsekonomiska grunder, men denna avvägning bör underkastas erforderliga modifikationer dels för undvikande av alltför häftiga omläggningar inom näringslivet, dels för säkerställande av sådan produktion som det anses nödvändigt att upprätthålla inom landet ( i den mån icke härför väljes andra medel än tullar). Frågan är alltså till en början vilken produktion som från samhällsekonomiska synpunkter bör stödjas, och svaret på denna fråga kan, anser kommittén, principiellt icke gärna bli annat än att det bör vara den produktion som kräver det minsta stödet. Ett naturligt urval kan härvid ernås genom att i princip

Kungi. Maj:ts proposition nr 90 år t958 213

belägga alla varor med lika hög tull. Den produktion som behöver starkare stöd för sitt fortbestånd kommer då automatiskt att borttalla eller, såvitt angår presumtiv tillverkning, icke komma till stånd. Kommittén har funnit detta vara en lämplig utgångspunkt för avvägningen av tullskyddet. Med hänsyn till önskvärdheten av att undvika starkare förskjutningar inom näringslivet bär kommittén likväl från början gjort en modifikation i systemet beträffande den betydande grupp av varor som för närvarande icke är belagd med tull. Kommittén har sålunda utgått från att för närvarande tullfria varuslag som regel skall förbli tullfria även i fortsättningen och har föreslagit införande av tull på sådana produkter endast om särskilda skäl därför ansetts föreligga.

De avvikelser från ett enhetligt tullskydd som är att förutse och i synnerhet bibehållandet av tullfriheten för de flesta nu tullfria produkter gör att man icke kan åstadkomma den åsyftade enhetligheten för återstående varuslag genom att på dem tillämpa en och samma tullsats. Kommittén har i stället utarbetat ett system av s. k. normaltullsatser, så konstruerade att de för varje varuslag innefattar dels kompensation för eventuell tull på råvaror och halvfabrikat, dels nettotullskydd med en för alla varuslag lika stor procent av manufaktureringskostnaderna. Denna procentsats (normalskyddskoefficienten) har bestämts så att normaltullsatserna beträffande de för närvarande fullbelagda varuslagen (med vissa i det följande angivna reservationer) totalt sett skulle ge en oförändrad tullnivå. När kommitténs arbete igångsattes förelåg icke fullständig statistik för senare år än 1950. Kommittén har emellertid ansett sig kunna tolka de i direktiven använda orden »nuvarande tullnivå» såsom uttryck för efterkrigsnivån över huvud taget utan exakt anknytning till något bestämt år och funnit denna nivå kunna representeras av 1950 års siffror. På basis av tullnivåberäkningar för detta år och med ledning av i det följande omförmälda kalkylmaterial, som ännu delvis var ofullständigt, har normalskyddskoefficienten med avrundning nedåt bestämts till 13 %, vilket alltså är den siffra som använts vid konstruktionen av de i kommitténs arbete begagnade normaltullsatserna (enligt ett mera fullständigt kalkylmaterial skulle normalskyddskoefficienten ha uppgått till obetydligt över 14 %; kommittén understryker emellertid att beräkningar av detta slag är mycket vanskliga och icke kan utföras med sådan säkerhet att något avseende kan fästas vid decimalerna). Själva beräkningen av normaltullsatserna har verkställts på grundval av kalkyler, som infordrats från de inhemska producenterna, i allmänhet genom förmedling av vederbörande organisationer. Kalkyler har såvitt möjligt skaffats för alla tullbelagda positioner i nomenklaturen och i regel avsett ett större eller mindre antal representativa individuella artiklar under ifrågavarande position. Sammanlagt har ca 3 500 kalkyler överlämnats till kommittén, varav en del utgör sammandragningar av individuella kalkyler.

Normaltullsatserna har emellertid icke varit definitivt avgörande för kommitténs ställningstagande, utan de har utgjort hållpunkter för vidare bedömanden, vilka resulterat i jämkningar såväl uppåt som nedåt i den mån skäl

214 Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1958

härför ansetts föreligga. Härvid är särskilt att märka att det för avvikelse uppåt på viss punkt icke ansetts vara tillräckligt att ett högre tullskydd skulle behövas för att hålla produktionen i fråga vid makt i nuvarande omfattning. Den omständigheten att produktionen behöver högre skydd än det genomsnitt som kommit till uttryck i normaltullsatsen — vare sig detta beror på högre löner eller andra ogynnsamma förhållanden i jämförelse med utlandet — visar enligt kommitténs uppfattning att det är fråga om en produktion som ur samhällsekonomisk synpunkt får anses vara mindre lönande. För att det oaktat vidmakthålla produktionen i fråga och för detta ändamål ge den högre tullskydd än varor i allmänhet bör fordras att härför kan anföras särskilda skäl. Kommittén anför härom bl. a. följande.

De skäl som därvid har relevans är i princip desamma som kan åberopas till stöd för införande av tullskydd över huvud taget, alltså enligt vad soni anförts i ett tidigare avsnitt exempelvis uppfostringssynpunkten, förbättring av terms of trade, beredskapsintressen eller sociala synpunkter. Några regler för bedömande av i vad mån dylika skäl kan anses vara av sådan styrka att de motiverar särskilt stöd från samhällets sida kan icke uppställas. Kommittén har vid den tidigare behandlingen av dessa tullargument givit en ;antydan om sin allmänna syn på dessa spörsmål, men det ligger i sakens natur att avgörandet i konkreta fall måste bli beroende av ett mer eller mindre skönsmässigt bedömande.

Kommittén framhåller att den vid sin bedömning letts bl. a. av den tidigare uttalade, på såväl sociala som ekonomiska skäl grundade uppfattningen om önskvärdheten av att undvika alltför häftiga omläggningar av näringslivet, och att denna synpunkt i stort sett får anses ha varit den dominerande när det gällt avvikelser från normaltullsatserna. Detta har föranlett en viss återhållsamhet i fråga om såväl reducering av för närvarande höga tullar som höjning av för närvarande låga tullar. När nuvarande tull är avsevärt högre än normaltullsatsen, har kommittén sålunda ofta föreslagit en något högre tullsats än den sistnämnda; när nuvarande tull är avsevärt lägre än normaltullsatsen, har kommittén däremot ofta stannat något under denna. Emellertid förekommer även fall då det för bibehållande av produktionen vid önskvärd omfattning ansetts nödvändigt att överskrida normaltullsatserna oaktat tullen för närvarande ligger under denna nivå. Viktigast bland dessa fall torde vara textilområdet. Likaledes förekommer det fall då normaltullsatserna underskridits oaktat nuvarande tull ligger på en högre nivå. Detta är icke uttryck för någon avsikt att inskränka näringsgrenen i fråga mer än som motsvarar dess naturliga andel i produktionen utan beror på särskilda omständigheter i de föreliggande fallen.

Kommitténs bedömning av tullfrågan för de olika varuslagen redovisas i den följande specialmotiveringen under varje särskild rubrik eller rubrik-

grupp.

Till förfarandet med normaltullsatser har kommittén knutit vissa allmänna kommentarer, av vilka här följande må återgivas med hänsyn bl. a. till frågans behandling i remissyttrandena.

Kungl. Maj:ts proposition nr 'JO år 1958 215

Framhållas må till eu början alt tillämpning av eu och samma tullsats pa all import i förening med en lika stor subvention för all export är ekvivalent med helt fri handel vid högre kurs på utländska valutor. Förekommer ingen exportsubvention innebär anordningen ett avsteg från frihandelsprincipen genom att hemmamarknadsproduktionen främjas på exportproduktionens bekostnad. Lämnas en större eller mindre del av importen utan tull, är detta ett ytterligare avsteg från nämnda princip, i det att viss hemmamarknadsproduktion gynnas mer än annan. Systemet med normaltullar som här ovan beskrivits, vilket bl. a. på grund av historiskt givna betingelser innefattar just de avsteg från frihandelsprincipen som nyss anförts, innebär således liksom andra tullsystem ett avsiktligt stöd åt den tullskyddade produktionen på den övriga produktionens bekostnad, men avvägningen av skyddet inom den tullbelagda sektorn sker efter frihandelsprincipen, innebärande att produktionsgrenarnas relativa utveckling blir beroende av deras naturliga förutsättningar. Detta torde under ifrågavarande betingelser vara den ur samhällsekonomisk synpunkt gynnsammaste fördelningen av tullen. Kommitténs arbetsmetod har dock givit möjlighet att vid bestämmande a\ tullsatserna beakta alla skäl som kunnat tala för eu annan avvägning av tullskyddet, och det är i själva verket endast i begränsad utsträckning som kommittén beträffande de individuella varuslagen stannat för tullsatser som helt överensstämmer med normaltullsatserna. Normaltullsystemet har icke desto mindre varit av mycket stort praktiskt värde som arbetsinstrument.

Framhållas må även att kommittén beträffande det tekniska förfarandet vid beräkningen av normaltullsatserna anmärkt att grundandet av normaltullsatserna på de inhemska producenternas egna kalkyler kan ge anledning till vissa invändningar ur principiella synpunkter; kommittén anför härom följande. Ineffektiva produktionsgrenar torde i allmänhet ha större manufaktureringsandel än de skulle haft vid en mera rationaliserad tillverkning detta behöver dock icke vara fallet ty ibland består rationaliseringen av ett bättre utnyttjande av råvarorna — och denna större manufaktureringsandel medför i regel en motsvarande ökning av normaltullsatsen. Normaltullmetoden skulle därmed så att säga »gynna» de mindre effektiva på bekostnad av de mera effektiva produktionsgrenarna. Emellertid får man utgå från att de mindre effektiva branscherna i allmänhet har avsevärt större behov av tullskydd än normalt för att bestå i den utländska konkurrensen. Tillämpningen av normaltullsatsen på en sadan bransch torde därför, även om denna tullsats av anförda skäl blivit någon enhet »för stor», med all sannolikhet föranleda en betydande hopkrympning av den mindre effektiva produktionen. Den använda beräkningsmetoden medför då endast att denna hopkrympning icke blir fullt så radikal som eljest, en konsekvens som ligger i linje med vad kommittén anfört om önskvärdheten av att undvika alltför stora omvälvningar i näringslivet. 1 själva verket spelar enligt kommitténs uppfattning dessa avvikelser från eu idealisk normaltull i praktiken icke någon roll i jämförelse med de jämkningar från normaltullsatserna som kommittén ofta avsiktligt föreslår i nyss angivna syfte. Vidare kan göras gällande att det använda beräkningssättet för normaltullsatserna, enligt vilket förclagarvinsten ingår i manufaktureringskostnaderna, »gynnar» branscher som på grund av kartellisering eller monopolbildning uppvisar höga vinster. Denna anmärkning är väl icke utan sitt berättigande, önskvärt hade vård att vid kalkylarbelet genomgående räkna med »normala» vinster, men del har icke vård'möjligt att vid eu undersökning av det slag. varom bär är

216 Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1958

fråga, utföra de vidlyftiga utredningar som skulle erfordras för sådant ändamål. Däremot är det självfallet möjligt att i mera uppenbara fall taga hänsyn till nu berörda förhållande vid prövning av normaltullsatserna för bedömande av eventuellt påkallade avvikelser från desamma. Även om nu berörda svagheter i beräkningen av normaltullsatserna kunde ha vållat olägenheter vid en vetenskaplig utredning rörande den teoretiskt lämpligaste tulltaxan, kan de knappast anses vara av någon avgörande betydelse för kommitténs arbete. Normaltullmetoden har nämligen för kommittén i första hand framstått som en praktisk tumregel för att skaffa hållpunkter för det vidare bedömandet, ett bedömande som i allmänhet måst ske efter skönsmässiga grunder i sådan utsträckning att ytterligare förfining och precisering av metoderna för normaltullberäkningen skulle varit meningslös.

Fastställandet av normaltullsatserna bygger såsom förut nämnts på en beräkning av tullnivån. Dylika beräkningar blir givetvis även aktuella vid bedömningen av det av kommittén framlagda förslaget. Kommitténs behandling av frågan om beräkningar av detta slag torde lämpligen behandlas i detta sammanhang.

Beräkningen av tullnivån är i regel mycket vansklig, framhåller kommittén, och någon allmänt vedertagen metod föreligger icke för ändamålet. Emellertid är det enligt kommittén uppenbart att sammanvägningen av tullsatserna för de olika varuslagen till ett representativt medeltal icke bör ske efter importens sammansättning. Denna påverkas nämligen av tullsystemets struktur. Klarast framträder detta i att tullsatser som är så höga att de fullständigt hindrar importen (prohibitiva tullsatser) icke alls påverkar resultatet. Men även om man bortser från de prohibitiva tullsatserna är det tydligt, säger kommittén, att ju högre tullsatserna är, desto mera begränsar de i regel importen av ifrågavarande produkter. Härigenom minskas de högre tullbeskattade varornas andel av den sammanlagda importen, vilket gör att dessa varor får mindre vikt vid medeltalsberäkningen än som rätteligen bort tillmätas dem. Den på detta sätt erhållna siffran för tullnivån blir alltså för låg. Av nu anförda skäl underkänner kommittén importincidensen (tulluppbördens storlek i förhållande till importens eller den tullbelagda importens värde) som mått på tullskyddets höjd. Beräkningar av importincidensen kan visserligen vara till god ledning, om det endast gäller att jämföra ett och samma lands tullnivåer vid skilda tidpunkter, mellan vilka några mera genomgripande förändringar i tullförhållandena icke ägt rum, eller tullnivåerna i länder med mycket likartade tullförhållanden. Gäller det att erhålla ett absolut mått på tullnivån måste man emellertid enligt kommitténs uppfattning grunda beräkningarna på de varukvantiteter som produceras eller konsumeras inom landet.

Inom kommittén har på basis av den officiella statistiken för år 1950 (det senaste år för vilket produktionsstatistik fanns tillgänglig vid arbetets utförande) men med tillämpning av 1954 års tullsatser verkställts vissa beräkningar av det slag som ovan antytts. Tulltaxans avdelningar I—IV (livsmedel och dylikt) har därvid icke medtagits. Även vissa andra, mindre varugrupper och enstaka varuslag, beträffande vilka särskilda förhållanden ansetts

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1958 217

kunna förrycka beräkningarna, har blivit uteslutna. Vidare är att märka alt beräkningarna endast avsett varuslag som för närvarande är eller enligt kommitténs förslag skulle bli fullbelagda. Enligt dessa beräkningar skulle tullnivån, på konsumtionen räknat, ha uppgått till nära 13 % vid 1950 års prisnivå och nära 11 % vid 1954 års prisnivå (dessa siffror ligger i båda fallen omkring 3 enheter över importincidensen). Förstnämnda siffra är den som kommittén lagt till grund för beräkningen av normaltullsatserna. Kommittén understryker att förefintligheten av en tull av viss storlek icke alltid behöver innebära att det inhemska priset överstiger det utländska med tullens belopp, utan marknadsförhållandena kan vara sådana att det nominella tullskyddet endast delvis eller icke alls utnyttjas. Oavsett i vad mån sådana omständigheter rent principiellt bör komma till uttryck i måttet på tullnivån, är det uppenbart att en siffermässig beräkning av desamma skulle vara förenad med stora vanskligheter. Kommittén har därför ansett sig böra begränsa undersökningarna till de redovisade beräkningarna av den nominella tullnivån men har skänkt beaktande åt nu berörda omständigheter vid bedömandet av tullförhållandena såväl för individuella varuslag som för den samlade svenska produktionen.

Beträffande förslagets inverkan på tull nivån redovisar kommittén till en början följande siffror rörande tullnivån för fullbelagda industriprodukter i allmänhet (tabell 1).

Tabell 1. Tullnivå för tullbelagda industriprodukter i allmänhet

Tullbelopp och incidenser

Värde 1950 1954 års

(inkl. tull) Normal Förslag

tullsatser

mkr mkr * mkr % mkr * År 1950

218 Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1958

Av tabellen framgår bl. a. att normaltullsatserna ger en tullnivå (på konsumtionen räknat) av 11,8 %, under det att 11)54 års tullsatser vid 1950 års priser ger en tullnivå av 12,9 %. Principiellt skulle dessa siffror enligt förutsättningarna för normaltullsatserna sammanfalla, men skillnaden förklaras dels av den avrundning nedåt som verkställdes vid bestämmande av normalskyddskoefficienten, dels av att beräkningarna av normalskyddskoefficienten verkställdes på ett delvis ofullständigt material. Normaltullsatserna bär på grund härav kommit att ligga ungefär mitt emellan 1950 och 1954 års tullnivåer (den senare uppgår till 10,8 % enligt tabellen). Tabellen visar vidare att kommittén vid sina jämkningar av tullsatserna i övervägande grad hållit sig under normaltullsatserna. Enligt kommitténs förslag utgör sålunda tullnivån 11,0 %, d. v. s. klart under 1950 års nivå och ungefär i jämnhöjd med 1954 års nivå.

Tabellen belyser även en betydelsefull ändring i tullstrukturen, som kommitténs förslag innebär, delvis som följd av övergången till värdetullar, nämligen en utjämning av tullskyddet för olika varuslag. Denna utjämning tager sig uttryck i att enligt förslaget importincidensen blir ungefär lika hög som den på konsumtionen beräknade tullnivån, medan enligt 1954 års taxa importincidensen ligger klart under sagda nivå. Höjningen av genomsnittstul- Ien på importen ger emellertid, framhåller kommittén, endast uttryck åt tullhöjningen på de varor, som faktiskt importerades år 1950, men icke åt tullsänkningarna på de varor, som på grund av högre tullar utestängdes från import, och får därför icke tolkas såsom eu förstärkning av tullskyddet. Däremot innebär den en ökning av statsinkomsterna.

Föregående tabell omfattar icke livsmedel (tulltaxans avdelningar I—IV) samt vissa mindre varugrupper, beträffande vilka särskilda förhållanden ansetts kunna förrycka beräkningarna. Ehuru några tullnivåberäkningar på dessa områden icke kan göras på samma sätt som för industriprodukter i allmänhet, har kommittén ansett det vara av intresse att se hur en tillämpning av de föreslagna tullsatserna på importen utfaller. För detta ändamål har verkställts de i tabell 2 redovisade beräkningarna baserade på importen år 1954. Dessa beräkningar är dock, framhåller kommittén, i förevarande sammanhang av begränsat värde.

Kommittén framhåller emellertid att man icke av en jämförelse mellan de matematiska tullnivåerna kan draga några säkra slutsatser angående de föreslagna tulländringarnas inverkan på prisnivån. Denna inverkan beror nämligen på i vad mån tullarna utnyttjas (d. v. s. i vad mån det inhemska priset på grund av tullen överstiger priset i utlandet), och graden av utnyttjande kan icke utan vidare förutsättas vara densamma för de nuvarande och de föreslagna tullarna. Tvärtom talar sannolikheten för att nuvarande tullar icke utnyttjas i samma grad som fallet torde komma att bli med de föreslagna. Kommitténs förslag innebär ofta kraftiga nedskärningar av excessiva tullsatser och även i övrigt en nedpressning av tullsatser som icke utnyttjas i skyddssyfte. Att med någon säkerhet uppskatta i vilken grad ett tullskydd utnyttjas är emellertid mycket svårt. För att ge en viss upp-

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1958 219

Tabell 2. Tullnivå för vissa importerade tullbelagda produkter

Import- Tullbelopp och incidenser

värde 1954

Vissa andra industripro­

Anm. Tabellen avser varuslag som av olika anledningar icke lämpligen kunnat medtagas vid de i tabell 1 redovisade fullständiga tullnivåberäkningarna. Posten »vissa andra industriprodukter» motsvarar närmast kap. 33, 37, 43, 49, 88, 89 och 93 i Brysselnomenklaturen (essenser och kosmetiska medel, fotografiska artiklar, pälsverk, tryckalster, luftfartyg, fartyg samt vapen och ammunition).

fattning om vilken inverkan kommitténs förslag kan komma att få på prisnivån har kommittén likväl gjort vissa beräkningar, vilka baserar sig på olika alternativ i fråga om tulländringarnas genomslag på de inhemska priserna. Enligt ett alternativ som kommittén anser sannolikt ge en ganska god bild av situationen (höjningarna slår igenom till 75 % och sänkningarna till 25 %) skulle prisnivån för de i tabell 1 medtagna varuslagen stiga med 38 mkr = 0,4 % i jämförelse med år 1950 och 159 mkr = 1,3 % i jämförelse med år 1954. Eftersom handelsmarginalerna sedvanligen beräknas procentuellt får man, säger kommittén, räkna med att den absoluta stegringen av konsumentpriserna blir något större än nämnda belopp. Anmärkas må å andra sidan att i den mån prisstegringen utgöres av tull på importerade varor (45 resp. 95 mkr) skulle den komma statskassan till godo med därav följande minskat behov av andra inkomster. Kommittén understryker emellertid att beräkningarna är mycket osäkra och endast anföres för att ge en uppfattning om problemets storleksordning. Vidare framhålles att beräkningarna icke innefattar livsmedel och övriga i tabell 2 upptagna varugrupper. Huruvida den för dessa varugrupper redovisade minskningen av importincidensen innebär motsvarande ändring av prisnivån för inhemska produkter av ifrågavarande slag är enligt kommitténs uppfattning vanskligi att bedöma, men i den mån någon förändring uppkommer i detta hänseende bör det tydligen snarast vara i nedåtgående riktning. Prisstegringen för konsumtionen i dess helhet torde således, enligt kommitténs uppfattning, särskilt procentuelll sett, bli mindre än för enbart de i tabell 1 avsedda varuslagen. Dess inverkan på konsumentprisindex torde icke komma att överstiga 1 % (räknat från 1954 års nivå).

Kommittén uttalar med hänvisning bl. a. till de sålunda redovisade siff-

220 Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958

rorna att totalresultatet av den gjorda avvägningen av tullskyddet enligt kommitténs uppfattning får anses stå i överensstämmelse med de för kommittén utfärdade direktiven.

Ledamoten Fagerholm bär enligt sin i andra sammanhang berörda reservation ansett dels att större hänsyn bort tagas till de handelspolitiska och förhandlingsmässiga aspekterna på tullarna, dels att man bort utnyttja föreliggande möjligheter att inom tulltaxans ram resa en viss barriär mot utländsk dumping.

I förstnämnda hänseende anför reservanten efter viss argumentering för en mera offensiv tullpolitik följande.

Under hänvisning till det ovan sagda skulle ett fullföljande av tullpolitikens handelspolitiska syfte gå ut på, att man icke för närvarande genom interna åtgärder sänker bestående tullar utan att tullsänkning sker först i samband med förhandlingar med andra länder, varvid man eftersträvade att utnyttja tullsänkningen såsom ett medel att ernå sänkning även av utlandets tullar. Från en dylik regel får undantag självfallet göras för det fall ett bibehållande av en särskilt hög tull skulle vara ägnat att åstadkomma speciella svårigheter eller olägenheter för det svenska folkhushållet. Däremot bör som tullsänkningsanledning icke accepteras, att tullen enbart ligger över den framräknade normaltullen.

Undertecknad har inom kommittén hävdat den meningen, att större hänsyn bort tagas till de handelspolitiska och förhandlingsmässiga aspekterna på tullarna än vad kommittén gjort. Emellertid har jag icke vid avgivandet av kommittéutlåtandet funnit anledning att på varje särskild tullposition, där nu ifrågavarande synpunkter kan vara relevanta, precisera min mening genom särskild reservation, enär detta skulle bli alltför vidlyftigt. Det är principfrågan, som framstår såsom det väsentliga.

Beträffande skyddet mot dumping anför reservanten i anslutning till sitt förut återgivna uttalande angående användning i detta syfte av kombinerade vikt- och värdetullar följande.

Kommittén har endast i några enstaka fall förordat en dylik kombination. En väsentligt vidsträcktare tillämpning av kombinerad vikt- och värdetull har för mig framstått såsom önskvärd. Med hänsyn till materialets vidlyftighet har jag emellertid avstått från att för de särskilda positionerna genom reservation ange, när en dylik kombinerad tull vore önskvärd. I stället har jag på detta sätt velat ge uttryck för min principiella uppfattning.

Ledamöterna Gustafsson och Westerlind har i sin gemensamma reservation riktat kritik mot det sätt, på vilket kommittén tillämpat såväl de frihandelsvänliga principerna som de erhållna direktiven.

Kommittén har givit direktiven den tolkningen, anför reservanterna, att den genomsnittliga tullnivån varken borde höjas eller sänkas; reservanterna fortsätter.

Tolkningen att direktiven skulle förhindra kommittén att föreslå en sänkning av den allmänna tullnivån måste emellertid betraktas såsom felaktig. Ihågkommas bör nämligen, att bakgrunden till direktivens utformning var intensiva yrkanden från näringslivets håll om en snabb förstärkning av tull­

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958 221

skyddet. Gentemot dessa yrkanden har det i direktiven ansetts nödvändigt att säga ifrån, att avsikten med den tillsatta utredningen inte var att förbereda en generell höjning av tullnivån. Däremot finns i direktiven ingenting som hindrat kommittén att föreslå en sänkning av tullnivån, om detta efter sakliga överväganden från samhällsekonomiska synpunkter bedömts vara motiverat. I direktiven framliålles med styrka intresset av att den svenska utrikeshandeln blir så omfattande och fri som möjligt.

Av allt att döma, anför reservanterna i annat sammanhang, ligger för Sveriges del den optimala nivån för internationell arbetsfördelning med åtföljande internationellt varuutbyte långt över den omfattning vår utrikeshandel för närvarande har.

Beträffande avvägningen av tullskyddet mellan olika varuslag och produktionsgrenar anför reservanterna bl. a. följande.

Y7ad gäller avvägningen av tullskyddet måste vi reservanter konstatera, att majoriteten över huvud taget icke velat diskutera någon samhällsekonomisk avvägning vid tullsättningen på de konkreta punkterna. Majoriteten har tvärtom gått högst slentrianmässigt till väga vid fixeringen av tullsatser för de olika varupositionerna. Man har haft som riktpunkt ett lika högt nettotullskydd för alla varor. Härvid har man utgått från ett särskilt konstruerat s. k. normaltullsystem, där manufaktureringskostnaderna (efter avdrag för råvaror, inköpta halvfabrikat o. d. jämte tullbelastning för dessa, alltså förädlingsvärdet) åsatts ett enhetligt skydd. Avsteg från normaltullen har majoriteten därefter huvudsakligen gjort, när företag och branschsammanslutningar med åberopande av skiftande argument gjort framställning härom. Också avvikelser nedåt från normaltullsatserna har föreslagits av majoriteten, nämligen när den tidigare tullnivån legat klart under normaltullsatserna och en uppjustering till denna normaltullnivå även från protektionistiska synpunkter tett sig orimlig. Kombinationen av normaltullsatser och omfattande principlösa avvikelser därifrån har resulterat i ett godtyckligt tulltaxeförslag utan samhällsekonomiskt underbyggd avvägning och motivering.

Normaltullregeln som sådan anses av reservanterna vara till sin innebörd protektionistisk, enär den utgår från att en tillverkad vara i princip alltid skall tullbeläggas. Reservanterna framhåller vidare att kommittémajoritetens normaltullsystem, såsom även framgår av betänkandet, förtjänar en teknisk kritik i vissa hänseenden.

Vad beträffar valet av basår för beräkningarna uttalar reservanterna, att om 1952 års prisnivå blivit utgångspunkten — vilket förefaller ha varit naturligt, då kommittén tillsattes detta år och direktiven talar om »nuvarande» tullnivå — skulle kommittémajoriteten ha fått redovisa cirka två procentenheter lägre normåltullsatser; i detta sammanhang framhålles också att majoritetens bedömning av prisläget år 1950 såsom mera normalt än år 1952 icke alls visat sig hålla streck.

Kommitténs utmätning av tullskyddel i de konkreta fallen kritiseras hl. a. såtillvida att reservanterna hävdar att kommittén tagit intryck av den tillfälliga situationen under den avgörande perioden av dess arbete; reservanterna anför härom hl. a. följande.

222 Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1958

Tyvärr måste vi reservanter konstatera, alt 1952 års tulltaxekommitté låtit sina bedömningar i otillbörlig grad influeras av de tillfälliga svårigheter av konjunkturell art, som i viss mån utmärkte situationen under de avgörande åren av kommitténs arbete. Kommitténs tillsättande i maj 1952 hade föregåtts av upprepade krav från näringslivets sida på eu uppjustering av den svenska tullnivån, och under nämnda och följande år kännetecknades den allmänna atmosfären av en utbredd oro för den svenska industrins internationella konkurrenskraft. Avsikten med den igångsatta utredningen var att möta dylika kortsiktiga och konjunkturpolitiska krav på tullhöjningar med en bedömning av tullpolitikens innebörd och uppgifter på längre sikt i belysning av samhällsekonomiska överväganden utan sidoblickar på det dagsaktuella läget. Det har dock varit svårt för kommittén att helt stå emot den då aktuella psykosen i detta hänseende. Omärkligt har därför ett lågkonjunkturperspektiv kommit att bli arbetshypotes vid avvägningen av tullsatser för de olika varupositionerna, även om detta aldrig representerat en medveten linje bland kommitténs ledamöter. När sedan den tillfälliga konjunkturavmattningen upphört och det blivit uppenbart, att oron som legat under kraven på tullhöjningar varit förhastad och överdriven, har det inte varit möjligt att utan en total omprövning av den stora massan redan behandlade varupositioner låta en mera realistisk konjunkturbedömning tränga igenom i tulltaxeförslaget. Kommittén har alltså fortsatt på den en gång inslagna vägen vid behandlingen av de resterande tullpositionerna, ehuru de senaste årens utveckling väl numera stillat de värsta farhågorna i näringslivet för en övermäktig utländsk konkurrens och katastrofalt försämrade avsättningsmöjligheter.

Vidare uttalar reservanterna att en hos majoriteten ofta återkommande motivering för en högre tullbeläggning än som i och för sig är nödvändig, varit det uppgivna behovet att genom »kuddar» eller »skvalpskydd» ge vederbörande tillverkning en extra marginal i tullhänseende med tanke på eventuella risker för en framtida skärpning av importkonkurrensen. Reservanterna hävdar att denna motivering spelat en oproportionerligt stor roll vid kommitténs diskussioner beträffande lullskyddet för de olika varuområdena och i själva verket ligger under majoritetens tullsättning på betydande avsnitt. Reservanterna för en ingående diskussion (s. 107—109 i betänkandet), i vilken de gendriver ifrågavarande tullargument, och har därmed velat påvisa, hurusom detta resulterat i onödigt höga tullar på eu rad punkter i tulltaxeförslaget.

Reservanterna har vid sin bedömning av tullnivån ansett sig böra utgå från importincidensen under framhållande hl. a. av att denna vid tidigare tulldiskussioner genomgående använts som mått på tullnivån. Reservanterna uttalar att de icke vill bestrida, att även användningen av produktions- eller konsumtionsincidensen som mått på tullnivån kan teoretiskt försvaras, men anser det icke riktigt att huvudsakligen peka på förändringarna av dessa. De framhåller sålunda alt den sänkning av produktionsincidensen, som förslaget enligt majoriteten skulle innebära, i mycket är en chimär, eftersom de tullar som sänkts i stor utsträckning hittills varit outnyttjade. Rent allmänt anser de vidare att kritik kan riktas mot att vid incidensberäkningarna använts fasta vikter i fråga om importens och pro­

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1958 223

duktionens sammansättning. Det troliga är i själva verket, att tullförändringarna på längre sikt kommer att medföra betydande förskjutningar i dessa hänseenden.

Med reservanternas betraktelsesätt innebär kommittéförslaget en avsevärd höjning av tullnivån; reservanterna anför härom bl. a.

Majoritetens tulltaxeförslag innebär en höjning av den genomsnittliga svenska tullnivån med omkring 50 % i förhållande till 1952 års utgångsläge. Den genomsnittliga tullnivån var då ca 7 1/2 %, medan tulltaxeförslaget motsvarar ca 11 %. Sammanställes denna betydande tullhöjning med effekten av övergången från vikttullar till värdetullar, varigenom den tidigare automatiska tullsänkningstendensen brytes, kan det konstateras, att ett genomförande av majoritetsförslaget skulle medföra en otvetydigt protektionistisk inriktning av svensk tullpolitik jämfört med den linje som varit förhärskande under de årtionden som betecknat ett storartat ekonomiskt uppsving för vårt land. Detta resultat utgör en klar avvikelse från kommitténs direktiv.

Reservanterna tar emellertid fasta på de beräkningar kommittén gjort i syfte att vid jämförelsen mellan nuvarande och föreslagna tullförhållanden eliminera verkningarna av att tullskyddet icke helt utnyttjas samt anför i detta sammanhang bl. a. följande.

Utifrån majoritetens egna kalkyler erhålles det resultatet, att tullhöjningarna skulle motsvara en årlig subvention för viss svensk produktion med 126 miljoner kronor, medan tullsänkningarna skulle minska stödet för andra tillverkningsgrenar med 62 miljoner kronor. Diskonteras dessa intäktsförändringar för företagen efter en räntefot av fyra procent, blir innebörden, att tullhöjningarna på eu gång skulle ge de gynnade produktionsgrenarna ett kapitalstillskott av drygt tre miljarder kronor, medan tullsänkningarna representerar en kapitalförlust av 1 1/2 miljard kronor. Netto skulle alltså kapitalvärdet av majoritetens tulltaxeförslag motsvara ca 11/2 miljard kronor. Sammanlagt skulle majoritetsförslaget komma att leda till en förmögenhetsomfördelning i svenskt näringsliv motsvarande ungefär 4 1/2 miljarder kronor. Uppenbarligen kan dessa förändringar bli av mycket stor betydelse för näringlivets utveckling och för den framtida produktionsstrukturen. Inte minst med hänsyn till det betydelsefulla reala utvecklingsförlopp, som den föreslagna tulltaxan skulle utlösa, vill vi reservanter rikta den anmärkningen mot utredningen, att den inte ingående analyserat de samhällsekonomiska konsekvenserna av den förordade tulltaxan. Rent allmänt vill vi reservera oss mot frånvaron av samhällsekonomiska bedömningar vid majoritetens överväganden.

Enligt reservanternas uppfattning borde fastställandet av de enskilda tullpositionerna ha föregåtts av en allmänt samhällsekonomisk bedömning och av en avvägning beträffande vilka områden som av olika skäl behöver stödjas genom ett tullskydd. En sådan avvägning torde, anför reservanterna, enligt deras bedömning ha fört fram till följande riktpunkter för tullsättningen under de olika positionerna:

för skogsindustrierna: avveckling av ännu återstående tullskydd; för järn- och stålindustrin: oförändrat skydd; för verkstadsindustrin: nedjustering av nuvarande skydd;

224 Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1958

för den kemiska industrin: ett betryggande skydd som främjar en fortsatt utbyggnad;

för konsumtionsvaruindustrierna: ett skydd som är förenligt med vårt intresse att utnyttja världsmarknadens möjligheter att tillgodose en alltmera differentierad konsumtionsefterfrågan inom landet och som samtidigt är så avpassat, att det inte hejdar den nödvändiga anpassningen till det internationella konkurrensläget och en i anslutning därtill skeende avveckling av mindre effektiv produktion, men som undanröjer riskerna för allvarliga omställningssvårigheter på den totala arbetsmarknaden;

för textilindustrin speciellt: en med beaktande av sistnämnda synpunkter avvägd skälig förstärkning av skyddet.

I anslutning till sina principiella synpunkter har reservanterna, på sätt redovisas i betänkandets del II, i ett betydande antal fall framlagt förslag till tullsatser som avviker från kommittémajoritetens. Riktpunkten för förslagen har, anför reservanterna, varit att i enlighet med direktiven åstadkomma en ur samhällsekonomisk synvinkel rimlig avpassning av stödet åt näringslivets olika delar inom ramen för en så låg tullnivå som kan anses vara praktiskt möjlig under den framförliggande perioden. Förslagen skall närmast fattas såsom en stomme till och en exemplifiering av hur en ur samhällsekonomisk synvinkel rationellt utformad tulltaxa enligt reservanternas uppfattning bör konstrueras, såframt icke de för kommittén givna direktiven skall frångås. Reservanterna förutsätter att remissbehandlingen av kommitténs betänkande ger hållpunkter för en nedjustering av majoritetens förslag även på andra positioner.

Yttranden

Avgivna yttranden över tulltaxekommitténs betänkande behandlar i vad avser tulltaxans allmänna utformning till alldeles övervägande del det nu föreliggande spörsmålet om tullarnas höjd och avvägning. En systematisering av innehållet i yttrandena erbjuder vissa vanskligheter enär berörda detaljfrågor i stor utsträckning sammanhänger med varandra. Det har dock i det följande av praktiska skäl eftersträvats att från bedömningen av själva taxeförslaget hålla isär vad som gäller direktiven och deras tolkning samt den av kommittén som arbetsinstrument använda normaltullmetoden.

Direktiven och deras tolkning

Beträffande de för kommittén utfärdade direktiven och deras tolkning har uttalanden gjorts i åtskilliga av de inkomna yttrandena. Vissa av dessa uttalanden kan anses närmast avse själva direktiven, medan andra snarare innebär kritik av den tolkning som kommittén anses ha givit åt dessa. Någon klar gränsdragning i detta avseende kan emellertid i regel icke göras. Däremot ger den kritik som här framkommit en bild av den allmänna inställning vederbörande remissinstans företräder i tullpolitiskt hänseende.

Följande yttranden ger sålunda närmast uttryck åt tullskyddsvänliga tankegångar.

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1958 225

Skånes handelskammare kan icke finna, att just den genomsnittliga tullnivå, som uppnåtts genom det senaste årtiondets penningvärdeförsämrings nivellerande verkan på de specifika tullarna, är den ur samhällsekonomisk synpunkt ideala. Att den automatiska sänkningen av tullnivån hittills i huvudsak kunnat försiggå utan större skadeverkningar för den inhemska industrin har berott på den internationella konkurrenssituationen. Det är först på sistone, säger handelskammaren, som tullsystemet i dess nuvarande utgestaltning satts på prov. Den oroväckande utvecklingen inom textil- m. fl. industrier kan när som helst få sin motsvarighet inom andra branscher. Handelskammaren finner det emellertid också orimligt, att direktivens uttalande om tullnivåns bibehållande skall behöva tolkas så snävt, att en nödvändig uppjustering av tullen för ett varuslag skall resultera i motsvarande sänkning av tullen på andra varuslag, detta så mycket mera som konkurrensläget i förhållande till utlandet i dag är helt annat än då direktiven skrevs. En höjning av tullnivån med en eller ett par procentenheter innebär på intet sätt att lågtullinjen övergives. Liknande synpunkter anföres av Östergötlands och Södermanlands handelskammare samt handelskammaren i Gävle. Sveriges industriförbund uttalar, efter att ha citerat det i direktiven gjorda uttalandet angående tullnivån, bl. a. följande. Kommitténs rörelsefrihet har härigenom beskurits på ett sätt, som i olika hänseenden starkt påverkat utredningsresultatet. Kommittén har sålunda praktiskt taget varit förhindrad att förutsättningslöst pröva behovet av tullskydd för olika branscher och olika varor. I stället har kommittén sett som sin främsta uppgift att verkställa en omfördelning av det nuvarande tullskyddet. En annan konsekvens har blivit, att de tullhöjningar, som kommittén funnit sig böra föreslå för vissa varor, nödvändiggjort häremot svarande tullsänkningar för andra varor. Kemisk-tekniska och livsmedelsfabrikanters förening anför i huvudsak samma synpunkter som industriförbundet.

Frihandelsvänliga synpunkter ligger bakom de yttranden som avgivits av följande remissinstanser. Sveriges köpmannaförbund framhåller att direktiven icke innehåller något uppdrag att utreda den lämpligaste höjden för den generella tullnivån. Detta skulle enligt förbundets uppfattning kunna tolkas som att de senaste årens utveckling mot en allt lägre tullnivå skulle bibehållas. Kommittén har dock tolkat direktiven så att man närmast borde sträva efter att bibehålla den rådande tullnivån. Förbundet beklagar att direktiven icke givits sådan utformning att någon utredning i denna utomordentligt viktiga fråga förebragls. Sveriges grossistförbund anser det klart framgå av direktiven att finansministern motsatt sig en mera allmän upprustning av tullskyddet, och mycket talar enligt förbundets uppfattning för att finansministern ansett det fördelaktigt, att utvecklingen lett till en nedskrivning av det svenska tull- 15 Dihang till riksdagens protokoll 1058. 1 samt. Nr 00

226 Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1958

skyddet i allmänhet, men att han funnit, att denna nedskrivning skett »ryckigt» och att man därför borde finna en plan, enligt vilken tullskyddsförhållandena mellan olika produktionsgrenar fick en mera objektivt riktig utformning.

Kooperativa förbundet uttalar att man icke kan tolka direktiven som en maning till en stabilisering av tullnivån och ett stopp i de fortgående tullsänkningssträvandena. Kommitténs grunduppfattning om att tullnivån bör bibehållas oförändrad innebär därför i sig själv, enligt förbundets åsikt, ett ofullständigt beaktande av direktiven, som bör föranleda till en grundlig revision av tulltaxeförslaget i dess helhet.

En mera allsidig bedömning kommer till uttryck i följande av kommerskollegium gjorda uttalande.

Vad till en början beträffar utgångspunkten för revisionen, kan kollegium icke finna, att kommittén i direktiven haft stöd för sin uppfattning att riktpunkten i arbetet skall vara en oförändrad tullnivå. Något hinder för att föreslå en sänkning av den allmänna tullnivån uppställer icke direktiven. Kollegium kan icke heller finna, att direktiven definitivt skulle ha utestängt möjligheten för någon höjning av den allmänna tullnivån, därest detta skulle ha blivit en följd av den påbjudna avvägningen av tullskyddet. I direktiven utsäges i detta stycke endast, att då vi icke böra frångå en politik med låga tullar, revisionen icke i och för sig bör ta sikte på en generell höjning av den nuvarande nivån. Det framstår som ganska klart, att direktiven endast velat binda kommittén vid en fortsättning av en politik med låga tullar och att kommittén icke behövt tolka direktiven så snävt som skett.

Normaltullmetoden

Kommmitténs arbetsmetod med normaltullar har av flera remissinstanser bedömts övervägande positivt.

Generaltullstyrelsen anser sålunda denna metodik utgöra ett värdefullt instrument vid bedömande av tullskydddsfrågor över huvud taget. Måhända skulle det principiellt ha varit önskvärt, säger styrelsen, om normaltullsatserna kunnat grundas på den »reella» tullnivån till skillnad från »nominella», men vanskligheterna i fråga om beräkningen av en dylik tullnivå har självfallet lagt hinder i vägen för användande av en sådan utgångspunkt. Genom att kommittén emellertid vid beräkningen av normaltullsatserna verkställt en avrundning nedåt samt vid den slutliga avvägningen av tullsatserna genomsnittligt sett avsevärt underskridit normaltullsatserna, torde resultatet enligt styrelsens uppfattning ha blivit i stort sett detsamma som om kommittén från början kunnat basera normaltullsatserna på en »reell» tullnivå och inriktat sig på en matematiskt exakt överensstämmelse med denna normalnivå.

Stockholms handelskammare ansluter sig till kommitténs tankegång att det vid en given genomsnittlig tullnivå ur resursanvändningssynpunkt är lämpligast med en jämn fördelning av tullskyddet. Handelskammaren säger sig icke dela herrar Gustafssons och Westerlinds ståndpunkt i detta hänse­

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958 227

ende. Enligt handelskammarens uppfattning är det bättre, om näringslivet vid en jämn tullnivå får utveckla sig fritt än om statsmakterna efter bedömanden, vid vilka riskerna för »samhällsekonomiska» misstag synes mycket stora, skulle söka genom tullar dirigera näringslivet och inriktningen av dess resurser.

Handelskammaren i Göteborg finner normaltullmetoden ha många förtjänster. Det är ofrånkomligt, säger handelskammaren, att vissa felaktigheter kan vidlåda de gjorda beräkningarna och att verkligt exakta resultat ej kan uppnås; detta är emellertid brister, som med nödvändighet också är knutna till andra tidigare använda metoder för beräkning av tullnivåer.

Sveriges industriförbund framhåller att det synes ändamålsenligt att tullskyddet, särskilt om den genomsnittliga tullnivån är på förhand fixerad inom en tämligen smal marginal, fördelas med utgångspunkt från en lätthanterlig princip, som tillika i de flesta fall torde ge ett någorlunda riktigt uttryck för olika varors behov av tullskydd. Trots vissa svagheter synes normaltullmetoden kunna accepteras såsom en dylik utgångspunkt, säger förbundet, helst som någon annan och bättre fördelningsmetod veterligt icke ifrågasatts.

Sveriges färgfabrikanters förening finner tullsatser, beräknade enligt normaltullprincipen, trots dess brister, vara att vida föredraga framför sådana tullsatser, som grundats endast på överväganden och bedömningar. En förtjänst hos sagda princip är att den möjliggör rättvis och likformig behandling av de olika branscherna.

Sveriges köpmannaförbund uttalar att normaltullmetoden av allt att döma utgjort ett mycket gott hjälpmedel för kommittén vid överläggningar med näringslivet och som riktlinje för att erhålla ett likformigt tullskydd. Metoden bör emellertid enligt förbundets uppfattning användas med största försiktighet, och förbundet anser att det sätt på vilket den använts av kommittén bidragit till en höjning av tullnivån. — Efter alt ha framhållit bl. a. vissa omständigheter som kunnat leda till att normaltullsatserna i vissa fall blivit för höga sammanfattar förbundet sin ståndpunkt sålunda.

De anförda synpunkterna ha lett förbundet till den uppfattningen, att kommittén även med utgångspunkt från önskemålet om bibehållen tullnivå skulle ha gjort klokt i att ha valt ett lägre värde för normalskyddskoefficienten än 13 %. Som arbetsmetod betraktad accepterar däremot förbundet normal tullprincipen, som gör det lätt att arbeta om tulltaxan efter en lägre normaltullsats, vilket också påpekats av kommittén. Förslaget innebär därigenom en stor fördel i förhållande till den nuvarande tulltaxan.

En mera kritisk ståndpunkt intager Sveriges grossistförbund, vars anmärkningar dock mera avser det använda beräkningssättet än metoden som sådan; förbundet anför hl. a. följande.

I och för sig måste det anses förklarligt, att kommittén vid utmätande av tullskyddet för olika varor och varugrupper velat ha tillgång till en mera allmängiltig måttstock. Vissa teoretiska skäl tala även för den måttstock, som kommittén för sin del accepterat och som kommit till uttryck i de i be­

228 Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958

tänkandet framräknade normaltullsatserna. Emellertid är normaltullmetoden som sådan förenad med utomordentligt stora vanskligheter, främst beroende på att den i och för sig innebär tenueuser till tullhojningar. Vid beräknandet av normaltullsatser för de enskilda varuslagen har man nämligen utgått från kalkyler avseende inhemska varor. Då dessa i övervägande antal fall utgöras av standardvaror, som ingå i konsumtionen, bli normaltullsatserna högre än som ofta skulle ha blivit fallet, om de kunnat beräknas jämväl på importsortimentet. Vidare är att märka, att normaltullsatserna bli relativt högre för mindre effektiva produktionsgrenar med förhållandevis större manufaktureringskostnader.

Även Träindustrins branschorganisation tar i första hand sikte på själva beräkningarna, beträffande vilka organisationen snarast företräder motsatt uppfattning mot grossisförbundet, i det organisationen hävdar att branscher med en ofta av långt driven mekanisering möjliggjord hög bruttovinst beredes ett särskilt förmånligt skydd, medan mindre kapitalstarka och därför ej så rationaliserade näringsgrenar eftersättes. Organisationen finner detta felaktigt med hänsyn bl. a. till att sistnämnda näringsgrenar kan ha potentiella utvecklingsmöjligheter, som kunde gå i dagen, om man t. ex. finge tid att omställa produktionen och intressera mera kapital, och anser i överensstämmelse härmed att normaltullmetoden åsidosätter uppfostringssynpunkterna.

Flera remissinstanser har emellertid vänt sig mot det tillbakaträngande av behovssynpunkten som normaltullmetoden anses innebära.

Skånes handelskammare uttalar sålunda att därest kommitténs uppläggning av riktlinjerna för tullpolitiken godtages av statsmakterna, detta kommer att innebära en motivförskjutning i förhållande till äldre hävdvunnen uppfattning av tullarnas roll i samhällsekonomin; handelskammaren fortsätter.

Denna motivförskjutning bör särskilt uppmärksammas med tanke på de spår den satt i kommitténs konkreta förslag till tullsatser. Medan det tidigare alltid gjordes gällande, att importtullarnas uppgift vore att göra det möjligt för näringar att existera, som eljest icke kunde klara sig, och att tullarna voro avsedda som ett slags kompensation för sämre produktionsförutsättningar, har tullsystemet, såsom kommittén för dess del synes uppfatta det, karaktären mera av ett solidariskt gränsskydd för den inhemska löneoch kostnadsnivån och mindre av ett konkurrensskydd för de olika grenarna av den inhemska produktionen. I denna punkt, som är av central betydelse i detta sammanhang, har Handelskammaren en annan åsikt än kommittén. Behovssynpunkten får enligt Handelskammarens mening under inga förhållanden skjutas i bakgrunden på sätt här skett. Det är det nationella näringslivets behov av tullar, som motiverar att ett tullsystem överhuvudtaget upprätthålles; behovet måste också vara avgörande, när det gäller de individuella tullarnas avvägning. Vad som är det väsentliga i det konkreta fallet är nämligen att tullskyddet i princip utformas med tanke på det konkurrensläge, som för varje individuellt varuslag föreligger eller kan tänkas uppstå. Konkurrensen utifrån och dennas förutsättningar och sannolika inriktning måste därvid alltid i främsta rummet beaktas.

Kungi. Maj:ts proposition nr 90 år 1958 229

Handelskammaren i Gävle anför i huvudsak enahanda synpunkter. Kommerskollegium framhåller att fördelningen av tullskyddet enligt kommitténs resonemang närmast reduceras till ett matematiskt-statistiskt räknestycke; enligt kollegii uppfattning kan denna av kommittén i teorin intagna passiva attityd till tullfrågan svårligen accepteras. Kollegium fortsätter. Grunden för att överhuvud använda tullar är att produktion, som man av något skäl vill upprätthålla, för sin existens kräver ett särskilt stöd. Det är sålunda vissa näringsgrenars behov av tullar som bör vara det primära. Då tullarna för dessa näringsgrenar äro avsedda som en kompensation för att näringsgrenarna ha sämre produktionsförutsättningar än andra grenar, måste avvägningen av tullskyddet enligt kollegii uppfattning innebära en prövning av behovet och av storleken av en sådan kompensation. Vid en sådan avvägning av tullskyddet får emellertid hållas i minnet tullarnas karaktär av ett statligt ingrepp, som innebär belastning för konsumenterna och som icke bör ske utan att särskilda skäl redovisas därför. Ehuru avsteg gjorts från normaltullprincipen vid tullsatsernas definitiva avvägning, har normaltullsatserna enligt kollegii uppfattning haft mycket stor betydelse, och de har i ett flertal fall varit det enda redovisade motivet för en tullhöjning; kollegium framhåller emellertid att de marginaler inom vilka man rört sig varit relativt ringa och att de praktiska konsekvenserna icke bör förstoras. Medan kommerskollegium närmast synes anse att kommitténs arbete bygger på en oriktig princip men genom de i praktiken gjorda undantagen lett till i huvudsak tillfredsställande resultat, hyser konjunkturinstitutet snarast motsatt åsikt. Institutet framhåller nämligen att normaltullmetoden konsekvent genomförd synes innebära vissa fördelar. Dess nackdelar i form av premiering av ineffektiva och starkt monopoliserade näringsgrenar är dock uppenbara, säger institutet, och då vidare metodiken i stor utsträckning frångåtts med varierande motiveringar, anser institutet det vanskligt att inse varför just kommitténs förslag skulle innebära en lämplig avvägning av tullskyddet. Kooperativa förbundet finner normaltullprincipen i sig själv innebära en ovederlägglig koncession åt protektionisttanken; detta inte bara genom själva ordvalet, som antyder att tullskydd är det normala, utan också därigenom att det på denna normalprincip byggda tullskyddet fått en så vidsträckt utbredning i den nya tulltaxan och att så förhållandevis många tullhöjningar föreslagits.

Kommitténs val avbasår för normaltullberäkningarna har, bortsett från invändningarna mot användningen av efterkrigstidens tullnivå överhuvud taget, föranlett kritik av vissa remissinstanser. Sålunda uttalar försvarets fabriksstgrelse att valet av 1950 års prisnivå vid beräkning av tullnivån torde orsaka att tulltaxeförslaget i högre grad kommer att framstå som ett starkt protektionistiskt förslag. Tjänstemännens centralorganisation ifrågasätter om man inte som utgångspunkt för en bedömning av tullnivån borde ha tagit år 1952, d. v. s. det år då tulltaxekommittén tillsattes och då direktiven för

230 Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958

arbetet utformades. Sveriges industriförbund anser att kommittén knappast varit bunden vare sig av den tullnivå, som gällde 1952 då direktiven utfärdades, eller av 1950 års nivå, vilken senare kommittén i princip accepterat, utan rimligtvis bort ha möjlighet att beakta även tullnivån under de närmaste åren dessförinnan; några sakliga skäl varför den nya tullnivån obetingat skall anknytas till ett år, då tullarna nått praktiskt taget bottenläget, har enligt förbundet f. ö. icke anförts vare sig i direktiven eller i kommitténs betänkande.

Bedömning av taxeförslaget Sveriges industriförbund anser att kommittén med rätta hävdat att tullnivån icke bör beräknas på importen utan på den totala konsumtionen. Förbundet kan däremot icke reservationslöst godtaga principen om »oförändrad tullnivå»; i varje fall icke i den mening som kommittén inlägger i detta uttryck. Kommittén har nämligen enligt förbundets uppfattning underskattat de omställningsproblem, som ett realiserande av dess förslag sannolikt i många fall skulle aktualisera, och även den samhällsekonomiska betydelsen av ett tämligen rikt differentierat näringsliv. Klart motiverade anspråk på tullhöjningar utöver den av kommittén föreslagna tullsatsen bör därför inom rimliga gränser tillgodoses utan att detta skall leda till tullsänkningar på andra håll. Industriförbundet hänvisar beträffande de varuslag, för vilka en uppjustering av tullsatsen kan vara befogad, till yttranden från förbundets branschföreningar. Förbundet accepterar såsom i annat sammanhang anförts normaltullmetoden som utgångspunkt för avvägningen av tullskyddet. I anslutning därtill uttalar förbundet att avsteg från normaltullsatserna bör nöjaktigt motiveras; tullskyddets fördelning kommer annars att framstå såsom i viss mån godtycklig. Avsaknaden av motivering kan dessutom försvåra för berörda branscher att under tullförslagets fortsatta behandling prestera önskvärd utredning till stöd för deras tullanspråk. Industriförbundet vänder sig i sitt yttrande mot åtskilliga av huvudreservanterna gjorda uttalanden. Vad beträffar den förmögenhetsomfördelning, som reservanterna talar om, framhålles sålunda att dylika omfördelningar kan inträffa, när statliga föreskrifter rörande företagsamheten införes, ändras eller upphäves; förbundet anger här såsom exempel hyresreglering, priskontroll m. m. Sådana kapitalöverflyttningar måste betraktas som en ofrånkomlig följd av de resultat man primärt vill vinna med den ifrågavarande regleringen. Någon analys av de »samhällsekonomiska konsekvenserna» av dylika regleringar anser förbundet icke vara möjlig med rimliga anspråk på tillförlitlighet, och förbundet framhåller att reservanterna själva icke presterat något försök till samhällsekonomisk analys rörande verkningarna av sitt eget förslag. Förbundet framhåller vidare att reservanterna helt bortsett från den förmögenhetsöverflyttning som framför allt inflationen åstadkommit genom att reducera vikttullarnas betydelse. Beträffande reservanternas kritik

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958 231

av majoriteten för att ha presterat ett »godtyckligt tulltaxeförslag» uttalar förbundet att reservanternas egna yrkanden i stor utsträckning baserats på helt obestyrkta antaganden om olika branschers behov av tullskydd och präglas av ett icke ringa mått just av godtycke. Sveriges hantverks- och småindustriorganisation uttalar att kommitténs målsättning för den genomsnittliga tullnivåns höjd i huvudsak tillstyrkes. Emellertid synes kommittén alltför litet ha beaktat konsekvenserna av övergången från vikt- till värdetull för de företag, vilka genom omläggningen får sitt tullskydd kraftigt reducerat med betydande risker för företagens fortsatta verksamhet. Organisationen hemställer att i dylika fall en högre tull än den föreslagna fastställes eller att i varje fall övergången sker successivt under en flerårsperiod. Sveriges grossistförbund framhåller att det har visat sig svårt att definiera begreppet tullnivå på ett både praktiskt och objektivt riktigt sätt. Alla definitioner lider av brister och ingen är oantastlig. Förbundet finner det emellertid anmärkningsvärt, att kommittémajoriteten, som bort vara medveten om bristerna hos den teoretiska konsumtionsincidensen, så ensidigt uppvärderat denna i förhållande till andra definitioner. Förbundet anser att kommittén genom att anknyta tullnivåbegreppet till konsumtionsincidensen åstadkommit ett resultat som i praktiken innebär en begränsning av utrikeshandeln. Vid avvägningen av tullskyddet för olika varuslag och produktionsgrenar har kommittén enligt förbundet sänkt tullsatserna på områden, där någon importkonkurrens i egentlig mening knappast förekommer men som väger tungt i konsumtionen, samtidigt som man kunnat använda tillgodohavandet i denna »tullskyddsreserv» för tullhöjningar inom sådana avsnitt, där importkonkurrens råder och importen är betydande. Någon närmare motivering till den föreslagna upprustningen av tullnivån har enligt förbundets uppfattning icke lämnats av kommittén. Sammanfattningsvis framhåller grossistförbundet som sin uppfattning att kommittén bort framlägga ett förslag som varit mer utrikeshandelsfrämjande. Att höja tullmuren för nära nog samtliga importvaror av större betydelse kan icke gärna vara något svenskt intresse, även om man beaktar, att de föreslagna tullarna oftast är relativt måttliga, mätt med internationell måttstock. Förbundet hemställer därför, att kommitténs förslag överarbetas i syfte att eliminera den enligt förbundets uppfattning onödiga höjning av tullnivån, i vilken majoritetsförslaget resulterat. Vägledande vid överarbetningen bör väsentligen vara de synpunkter, som framförts i herrar Gustafssons och Westerlinds reservationer. Sveriges köpmannaförbund är ense med kommittén om att importincidensen icke ger ett i detta sammanhang godtagbart värde för tullnivåns höjd. Förbundet anser emellertid att icke heller det på grundval av den totala konsumtionen beräknade värdet kan anses godtagbart och anför till stöd härför följande. Beträffande ett stort antal varuområden gäller onekligen alt de i Sverige producerade varorna med hänsyn till fraktförhållandena och på grund av

232 Kungi. Maj:ts proposition nr 90 år 1958

industrins konkurrensförmåga ställa sig billigare än motsvarande importvaror och därför skulle föredragas av konsumenterna även utan något tullskydd. För en godtagbar bild av tullnivåns höjd, beräknad på konsumtionen, bör sålunda vid beräkningarna frånräknas den del av konsumtionen som baseras på konkurrenskraftig hemmaproduktion. Förbundet är övertygat om att det värde för tullnivån som skulle erhållas, om en sådan beräkning vore praktiskt möjlig, skulle vara betydligt lägre än det av kommittén redovisade värdet.

Förbundet anser att de av kommittén redovisade grunderna för en differentiering av tullskyddet på olika varor genom avvikelser från normaltullen i princip synes godtagbara. Ett högre tullskydd än som synes förbundet nödvändigt har emellertid tillerkänts vissa branscher, vilkas behov av skydd endast varit en följd av bristande rationalisering eller ovilja att anpassa sig efter förändringar i konsumtionsinriktningen. Vidare anser förbundet att tanken på »skvalpskydd» mot eventuell utländsk konkurrens eller dumping icke varit helt främmande vid avvägningen av tullsatserna för varor som för närvarande icke har något som helst behov av skydd. Möjligheterna till tullfrihet eller suspension av tull för sådana varor som icke tillverkas inom landet anser förbundet också vara betydligt större än vad förslaget utvisar.

Kooperativa förbundet anser det föreliggande förslaget inte bara innebära en stabilisering av tullnivån utan en, statistiskt sett, inte oväsentlig höjning av denna och reellt ökad belastning av konsumenterna. Denna ökning har åstadkommits dels genom det godtyckligt valda utgångsåret, dels genom sättet för beräkningen av tullnivån under detta utgångsår, vilken skett efter andra normer än de som allmänt taget kommer till användning vid mätning av tullbelastningen.

Förbundet framhåller att den särskilda fara, som föreligger vid många tullhöjningar, nämligen att den höjda tullen leder till uppkomst av nya företag, vilka genom inbördes konkurrens förhindrar utnyttjandet av tullskyddet och sedan för att förbättra sitt läge drivs till sammanslutning i monopolistiska karteller till skada för konsumenterna och för företagens egen rationalisering, endast i förbigående skänkts beaktande av kommittén. Denna fara är en av anledningarna till att förbundet alltid ställt sig kritiskt till föreslagna tullhöjningar och ansett sig böra påfordra de noggrannaste prövningar i de särskilda fallen med hänsynstagande inte bara till den ifrågavarande produktionsgrenens intresse utan till folkhushållet och samhällsekonomin i dess helhet.

Enligt förbundets uppfattning borde revisionen av tulltaxan ha företagits med noggrannare prövning av skyddsbehoven och med avsevärt mera ingående samhällsekonomiska överväganden än vad fallet varit. Sambandet mellan hemmamarknads- och exportproduktion borde ha beaktats i större utsträckning i betraktande av att produktionsresurserna inom folkhushållet är begränsade och att varje sådant stöd åt hemmamarknadsproduktionen, som betyder mindre effektiv resursanvändning, i motsvarande grad inkräktar på exportindustrins expansion och, under vissa förutsättningar, på dess konkurrensförmåga.

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958 233

Stockholms handelskammare anser sig på de flesta punkter kunna godtaga kommittémajoritetens principiella resonemang och ståndpunktstagande i fråga om tullskyddets höjd och avvägning. Sedan är det klart, uttalar handelskammaren, att olika meningar kan göra sig gällande rörande tullsatsernas storlek på särskilda områden, och i vissa fall anser handelskammaren reservanternas förslag utgöra en lämpligare avvägning av tullskyddet. Efter vissa kritiska synpunkter på kommitténs resonemang angående beroendet av utlandets tullpolitik och angående sambandet mellan tullar och växelkurser uttalar handelskammaren att förslaget i sin måttfullhet synes innebära en väl avvägd lösning av ett utomordentligt svårt problem. Även om förslaget medför en viss höjning av tullnivån är det enligt handelskammarens mening icke rimligt att beteckna detsamma som protektionistiskt.

Vad beträffar förslagets inverkan på prisnivån uttalar handelskammaren att den föreslagna revideringen av tullpolitiken torde sakna egentlig betydelse för frågan om vårt lands internationella konkurrenskraft. Den vid yttrandets avgivande nyligen föreslagna höjningen av järnvägstaxan torde enligt handelskammaren få återverkningar på prisnivån av nästan samma storleksordning, och liknande höjningar av nämnda taxa har skett vid flera tillfällen under senare år.

Med anledning av reservanternas resonemang om tullförändringarnas betydelse för kapitalförhållandena inom industrin varnar kammaren för att genom spekulationer rörande ett teoretiskt kapitalvärde göra sig överdrivna föreställningar om betydelsen av de föreslagna tulländringarna. Dylika synpunkter kan ju anläggas på de flesta ekonomisk-politiska åtgärder, påpekar handelskammaren, och tulländringarna kan icke i detta hänseende anses vara av mera genomgripande karaktär. Såvitt handelskammaren kunnat finna innebär reservanternas förslag med ifrågavarande betraktelsesätt en förmögenhetsomfördelning av ännu större omfattning än kommittémajoritetens förslag.

Skånes handelskammare anför i sammanfattningen av sin ståndpunkt till kommitténs förslag bl. a. följande.

Oaktat de flesta av de av kommittén föreslagna tullsatserna torde vara tämligen väl avvägda, är det uppenbart, att vissa av dessa tullsatser icke ge ett tullskydd, som är ägnat att vidmakthålla en ur samhällelig synpunkt önskvärd produktion av hithörande varuslag. De tullhöjningar, som föreslås i syfte att delvis återställa det tullskydd, som förlorats genom penningvärdets fall, äro i cn del fall otillräckliga. Vissa föreslagna sänkningar av nu utgående individuella tullar inge betänkligheter. Går förslaget obeskuret igenom måste detta komma att få vittgående konsekvenser för den industriella produktionen. I första hand kommer den önskvärda differentieringen inom näringslivet att motverkas. På grund av den växande utländska konkurrensen torde åtskilliga betydelsefulla produkter, som för närvarande äro föremål för svensk tillverkning, icke längre komma att kunna tillverkas här i landet. Ett icke ringa antal mindre och medelstora företag komma av allt att döma att bli nödsakade att helt nedlägga driften. På åtskilliga platser kunna sysselsättningssvårigheter komma att uppstå. Eu del mindre och medelstora kommuner komma att hårt drabbas därav. I den mån i vissa fall ett påtag­

234 Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958

ligt behov kan visa sig föreligga av högre tullsatser än de av kommittén föreslagna bör enligt Handelskammarens mening framför allt med tanke på sysselsättningen hänsynen till rådande tullnivå få vika och erforderliga höjningar av de föreslagna tullsatserna komma till stånd. En höjning av tullnivån med en eller annan procentenhet innebär på intet sätt, att lågtullinjen överges.

Gotlands handelskammare anser att en tulltaxerevision av förevarande slag icke bör få medföra en allmän höjning av prisnivån i landet med hänsyn till de inflatoriska konsekvenser detta kan medföra samt att försiktigheten fördenskull synes bjuda att de föreslagna tullsatserna något reduceras.

Handelskammaren för Örebro och Västmanlands län anser däremot att förslaget, även om det skulle innebära en viss höjning av tullnivån, knappast torde medföra någon märkbar höjning av prisnivån, detta helst som den hårdnande konkurrensen inom landet faktiskt omöjliggör ett utnyttjande av det sålunda ökade tullskyddet.

Handelskammaren i Karlstad konstaterar att kommittén föreslår ett tullskydd, som innebär en höjning av genomsnittstullen på importen. Även om höjningen är av begränsad storleksordning, synes den om den blir permanent dock vara ett steg i fel riktning. Om däremot tullhöjningen är resultatet av ett önskemål att tillfälligt lindra omställningssvårigheter inom vissa industrigrenar eller förebygga ett totalt nedläggande av för vårt folkhushåll i ett exceptionellt läge nödvändiga industrier, finner kammaren att åtgärden kan anses motiverad.

Handelskammaren i Gävle uttalar bl. a. att kommittén ej i tillräcklig grad uppmärksammat värdet av mångsidighet hos näringslivet. En omstöpning av de nuvarande förhållandena härvidlag kan enligt handelskammarens mening medföra förluster (bl. a. ur sysselsättnings- och lokaliseringssynpunkt) som ej motväges av beräknade framtida vinster, över huvud taget måste man, säger handelskammaren, vid ingrepp i näringslivet och särskilt då det gäller dess struktur iakttaga den största försiktighet. Sammanfattningsvis uttalar emellertid handelskammaren att den tullnivå, vari förslaget resulterat, synes godtagbar, varför kammaren, med vissa modifikationer, anser sig kunna tillstyrka den av kommittén föreslagna tulltaxan.

Svenska bankföreningen säger sig finna det välbetänkt, om den fastlåsning av tullnivån som inträder genom övergången från vikt- till värdetullar, icke sker på en högre nivå än den nuvarande. Frågan vilket sätt för beräkning av tullnivån som är det riktigaste anser sig föreningen ej ha anledning att gå in på, men den omständigheten att även kommittémajoriteten räknar med att förslaget skulle medföra en uppressning av prisnivån är enligt föreningens mening ett indicium på att det innebär en reell höjning av tulinivån. Mot bakgrunden av att det svenska tullsystemet under de senare decennierna har undergått en utveckling som inneburit en icke oväsentlig liberalisering anser sig bankföreningen kunna instämma i de båda reservanternas omdöme, att ett genomförande av majoritetsförslaget, ej minst på grund av den allmänna övergången från kvantitets- till värdetullar, skulle

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958 235

innebära en omläggning av svensk tullpolitik i protektionistisk riktning. Låt vara, tillägger föreningen, att det icke är fråga om någon drastisk höjning av det relativa tullskyddet, utan snarare om ett fastlåsande av detta på en något förhöjd nivå. Sett mot det allmänna ekonomiskt politiska läget torde det enligt bankföreningens åsikt knappast kunna göras gällande att en omläggning av den svenska tullpolitiken i protektionistisk och prisstegrande riktning nu skulle vara nödvändig. Detta hindrar dock icke att det i enstaka speciella fall kan finnas goda skäl för ett förhöjt tullskydd, anser föreningen, men det väsentliga är att man undviker en allmän tullhöjning, som kan ge upphov till olämpliga förändringar i näringslivets struktur.

Landsorganisationen ansluter sig till den meningen, att kommittémajoritetens förslag i själva verket innebär en större höjning av tullnivån än vad som framgår av kommitténs beräkningar. Orsaken härtill ligger enligt LO:s uppfattning främst i att tullarna i stort sett höjts för typiska importvaror, medan de sänkts särskilt på områden där den inhemska produktionen har en stark ställning. Även om kommittén i sina beräkningar sökt ta hänsyn till att tullhöjningarna lättare torde slå igenom i prisnivån än tullsänkningarna, delar LO kritikernas åsikt att majoritetsförslagets skydds- och prishöjande verkan har underskattats av kommittén.

Enligt LO:s mening är varje höjning av det genomsnittliga tullskyddet omotiverad för de närmaste åren; tvärtom förordar LO en om också begränsad sänkning av den genomsnittliga tullnivån, såväl enligt kommittémajoritetens som enligt huvudreservanternas beräkningsmetoder. Vad åter beträffar tullnivån i en mer avlägsen och svårbedömbar framtid, får man enligt LO:s mening med den i annat sammanhang föreslagna tullberedningen som främsta instrument pröva sig fram undan för undan.

Principiellt anser LO kommitténs tanke att i viss utsträckning utjämna tullskyddet vara riktig, ehuru LO framför kritik av det sätt på vilket kommittén genomfört detta i den praktiska tillämpningen. LO uttalar emellertid också sin anslutning till reservanterna Gustafssons och Westerlinds schematiska fördelning av tullskyddet på olika branscher; då skillnaden i regel är ganska liten mellan majoritetens och reservanternas konkreta bud, anser LO att icke heller de senare kan helt fritagas från den mot majoriteten riktade kritiken.

För att genomföra en utjämning på lång sikt av tullskyddet mellan högoch lågtullnäringar behövs enligt LO specialundersökningar bransch för bransch, och LO förordar att man under medverkan av bl. a. arbetsmarknadsmyndigheterna gör upp en plan härför och därvid tillmäter strukturpolitiken en stor roll.

Som en sammanfattning av sina synpunkter föreslår LO

att strävandena efter vidgad utrikeshandel omedelbart ges uttryck i en otvetydig om också begränsad sänkning av den genomsnittliga tullnivån i den nya tulltaxan, vilket innebär, att LO i detta avseende vill gå längre än de båda huvudreservanterna och -— om detta LO:s förslag ej skulle vinna beaktande — i andra hand föredrar huvudreservanternas mening rörande tullnivån framför kommittémajoritetens;

236 Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958

att beträffande fördelningen av tullskyddet en viss utjämning mellan högre och lägre tullar genomföres i den nya taxan redan från början och att en plan göres upp för fortsatt successiv utjämning;

att en tullberedning får till uppgift att övervaka genomförandet av denna plan och framföra förslag till önskvärd anpassning av densamma samt att ta ytterligare initiativ i syfte att på längre sikt ernå en fortsatt sänkning av tullnivån;

att slutligen tullpolitikens samband med övrig ekonomisk politik och särskilt med struktur- och arbetsmarknadspolitiken i fortsättningen beaktas samt att tullberedningen instrueras att verka i denna anda.

Tjänstemännens centralorganisation anser att man vid tulltaxans utformande inte bör ta alltför starkt intryck av konjunkturförhållandena inom vissa branscher vid den tidpunkt utarbetandet sker; organisationen finner det rimligt att man avpassar tulltaxan så att någon höjning av tullskyddet jämfört med år 1952 inte uppstår.

Statstjänstemännens riksförbund anser det icke uteslutet att förslaget kan komma att leda till större prisstegringar än vad kommittén föreställt sig. En höjning av prisnivån kommer att förorsaka kostnadshöjningar, som kan ge till resultat försämrad konkurrenskraft för exportnäringarna, ett sämre bytesförhållande samt en ökning av den inflatoriska tendensen. Förbundet förutsätter därför att det skall visa sig möjligt att på ett flertal punkter anpassa den nya tulltaxan till en något lägre nivå i huvudsak enligt de synpunkter som anförts av vissa reservanter.

Sveriges akademikers centralorganisation kan inte finna, att tillräckliga skäl föreligger för en höjning av det genomsnittliga tullskyddet; tvärtom synes en successiv sänkning vara motiverad. Organisationen ansluter sig därför i huvudsak till de reservationsvis framförda synpunkterna till förmån för ett lägre tullskydd.

Sjöfartsstyrelsen anser att vid fastställandet av den nya tulltaxan en avvägning bör ske med beaktande av de i betänkandet reservationsvis framförda förslagen; styrelsen anför bl. a. följande.

Det måste enligt sjöfartsstyrelsens mening vara ett vitalt intresse för Sverige att såväl rederinäringen som varvsindustrien får tillfälle att även fortsättningsvis hävda sig i den internationella konkurrensen. Mot denna bakgrund är det angeläget att åtgärder i görligaste mån undvikes, som kan leda till en uppressning av det allmänna kostnadsläget och därmed ofördelaktigt påverka berörda näringsgrenars konkurrenskraft. Ett genomförande av tulltaxekommitténs förslag skulle enligt sjöfartsstyrelsens uppfattning kunna innebära vissa risker i nu ifrågavarande avseende. En höjning av tullarna inom betydande varuområden skulle samtidigt otvivelaktigt påverka investeringarnas inriktning till nackdel icke minst i nuvarande kreditsituation för internationellt fullt konkurrenskraftiga näringsgrenar.

Statskontoret uttalar att, om majoritetsförslaget skulle innebära en sådan höjning av den genomsnittliga tullnivån som reservanterna påstått, förslaget bör göras till föremål för en allmän överarbetning i syfte att ernå ur samhällsekonomisk synpunkt bättre avpassade tullar.

Statens priskontrollnämnd finner det vanskligt att uttala sig om hur stor

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958 237

inverkan på prisnivån som förslaget skulle medföra. Kommittén har kommit fram till en höjning med omkring 160 milj. kr.; härtill bör enligt nämnden läggas vissa höjningar av handelsmarginalerna, varför förslaget kan tänkas innebära 200 milj. kr. höjning av prisnivån. Om hänsyn tages till enbart importen, innebär kommittéförslaget att det genomsnittliga tullskyddet ökar från 8 % till 11 %. Även om ett genomsnittligt 11-procentigt tullskydd i jämförelse med flertalet andra länder måste anses lågt, framhåller nämnden, innebär dock kommittéförslaget en icke oväsentlig förstärkning av importtullskyddet, vilket på längre sikt kan komma att inverka på prisnivån i landet på ett för konsumenterna oförmånligt sätt. Nämnden biträder kommitténs uppfattning att en förstärkning av tullskvddet kan vara befogad på vissa områden. Det är emellertid betydelsefullt ur konsumentsynpunkt att, om dylika förstärkningar av tullskyddet kommer till stånd, motsvarande sänkningar sker på andra områden. Enligt nämndens uppfattning bör detta kunna ske utan att det svenska näringslivets berättigade intressen därigenom åsidosättes.

Konjunkturinstitutet anser att det vid beräkning av tullnivån icke i och för sig kan betraktas som mera riktigt att väga enligt produktionens eller konsumtionens sammansättning än enligt importens. Kommitténs argumentation att importens sammansättning påverkas av tullsystemets struktur anser institutet icke hållbar; även produktionens och konsumtionens sammansättning påverkas av tullsystemets struktur. Vidare påpekas att kommittén vid bedömning av förslaget räknar med oförändrad produktions-, konsumtions- och importsammansättning. Det är vanskligt att se någon konsekvens i detta, säger institutet, och mot denna bakgrund även omöjligt att förstå kommitténs motvilja mot att på vanligt sätt väga enligt importens sammansättning.

Även om frågan om tullskyddets höjd före och efter kommitténs förslag enligt institutets uppfattning icke på tillfredsställande sätt klarlagts av kommittén, anser institutet dock att det framlagda statistiska materialet tyder på att kommitténs förslag innebär en höjning av tullskyddet; institutet anför härom.

Rent bortsett från att detta tycks vara i strid med direktiven, önskar institutet särskilt framhålla att det även synes stå i strid med den allmänna ekonomiska politikens försök att stabilisera prisnivån. Under en tid där nära nog samtliga prisnivåbestämmande faktorer tenderar att driva upp prisnivån synes det föga rationellt att ändra tullnivån på ett sätt som endast kan skärpa dessa tendenser. Institutet ansluter sig härvid helt till de av reservanterna Gustafsson och Westerlind framförda synpunkterna.

Beträffande avvägningen av tullskyddet mellan olika näringsgrenar har institutet såsom nämnts i annat sammanhang, med erkännande av att normaltullmetoden konsekvent genomförd synes innebära vissa fördelar, bl. a. på grund av de avsteg som gjorts Iran densamma uttalat, att det äi vanskligt att inse varför just kommitténs förslag skulle innebära en lämplig avvägning av tullskyddet; institutet anför i detta sammanhang följande.

238 Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958

Kommittén hänvisar härvid bl. a. till det önskvärda i att inte åstadkomma alltför stora störningar i produktionslivet vid tullomläggningen; för ju längre tidrymd man tänker sig det nya tullsystemet i funktion desto mindre relevans får emellertid detta argument, övergången kan dessutom göras successiv. I detta sammanhang kan också påpekas att det förefaller principiellt egendomligt att diskutera hela problemet om den riktiga avvägningen av tullskyddet och tullnivåns höjd utan att härvid ta hänsyn till det kraftiga tullskydd som jordbruket i kraft av jordbruksregleringens importavgifter åtnjuter. Att jordbrukets skydd har form av importavgifter som ur juridisk synpunkt i vissa hänseenden skiljer sig från tullar, är ur samhällsekonomisk synvinkel irrelevant. Ur resursanvändningssynpunkt kan det i hög grad ifrågasättas om inte normaltullarna borde beräknas under hänsynstagande till jordbrukets skydd och tillämpas även på jordbrukets område. Konjunkturinstitutet finner det också anmärkningsvärt att verkningarna på inkomstfördelningen i allmänhet ej tagits upp till prövning.

Institutet anser att kommittéförslaget uppvisar mycket allvarliga brister, framför allt med hänsyn till det viktiga problemet om tullpolitikens koordination med den ekonomiska politiken i övrigt. På vissa punkter förefaller kommittémajoritetens förslag stå i direkt motsättning till den allmänna ekonomiska politiken. Vidare anför institutet bl. a. att såvitt man kan förstå av betänkandet ingen systematisk undersökning av produktionsvillkoren inom de olika näringsgrenarna ligger till grund för kommittémajoritetens förslag. Institutet anser för sin del att bristerna är så pass allvarliga att det i själva verket bör ifrågasättas om inte förnyad utredning vore påkallad.

Generaltullstyrelsen är vad beträffar avvägningen av tullskyddet av den uppfattningen, att några större skiljaktigheter mellan kommitténs och reservanternas uppfattning icke synes föreligga. Tullstyrelsen anför härom följande.

Reservanterna rikta kritik mot den av kommittén föreslagna avvägningen av tullsatserna; det synes icke fullt klart huruvida kritiken främst riktar sig mot användningen av normaltullsatser eller mot de härifrån gjorda avvikelserna. Vilket som än må vara fallet torde det vara av intresse att konstatera, att de av reservanterna föreslagna tullarna synas innebära ungefär samma avvägning som kommitténs förslag. Mestadels ligga de av reservanterna påyrkade tullsatserna omkring två procentenheter under kommitténs, det vill säga ungefär vad som motsvarar den avvikande uppfattningen angående tullnivåns storlek.

Beträffande beräkningen av tullnivån uttalar styrelsen, att tullskyddets genomsnittliga storlek otvivelaktigt får ett riktigare uttryck, om beräkningen sker på basis av konsumtionens än på basis av importens sammansättning; styrelsen fortsätter.

Huruvida den omständigheten att tullskyddet till äventyrs icke helt utnyttjas skall anses innebära att den »reella» tullnivån är lägre än den på nyss angivna sätt beräknade »nominella» nivån är en fråga som icke kan utan vidare besvaras. Därest statsmakterna äro beredda att i förekommande fall låta de inhemska producenterna utnyttja det nominella tullskyddet, torde anledning i och för sig knappast föreligga till annat betraktelsesätt än att dessa siffror representera det faktiska tullskyddet. Emellertid är det up­

Kungi. Maj:ts proposition nr 90 år 1958 239

penbart att tullsatserna ibland nå en sådan höjd att de icke kunna utnyttjas eller att försök i denna riktning sannolikt skulle leda till revision av tullsatserna. Dylika förhållanden böra självfallet beaktas i förevarande sammanhang. Tänkbart är att man skulle kunna göra ett försök att bedöma i vad mån de olika individuella tullsatserna utnyttjas, men varje siffermässig beräkning av detta slag skulle vara förenad med stora vanskligheter, och styrelsen finner det befogat att kommittén begränsat sig till en redovisning av den nominella tullnivån.

Tydligen bör man, säger tullstyrelsen, skilja mellan beräkningen av tullnivån, vilken icke lämpligen kan ske annat än efter rent matematiska grunder, samt tolkningen av den sålunda beräknade tullnivån, vid vilken senare hänsyn givetvis kan och bör tagas till sådana förhållanden som graden av tullskyddets utnyttjande. Kommittén har gjort detta bland annat vid bedömandet av förslagets inverkan på prisnivån. Enligt styrelsens uppfattning ger det härvid framlagda siffermaterialet en god bild även av förslagets inverkan på den »reella» tullnivån.

Styrelsen säger sig icke kunna finna annat än att förslaget i enlighet med direktiven får anses innebära en praktiskt taget oförändrad tullnivå. Reservanternas påstående att kommitténs förslag skulle innebära en höjning av tullnivån med omkring 50 procent i jämförelse med år 1952 grundar sig på importincidensen, vilken, framhåller tullstyrelsen, saknar relevans för bedömande av tullskyddsförhållandena vid sådana strukturella förändringar som den nu aktuella tulltaxerevisionen skulle medföra.

Kommerskollegium konstaterar efter sin förut redovisade kritik av normaltullmetoden att kommittén vid tullsatsernas definitiva avvägning i betydande mån avvikit från normaltullarna, önskvärdheten av att undvika häftiga omläggningar inom näringslivet har därvid, anför kollegium, varit en dominerande synpunkt, och även andra särskilda skäl har i relativt stor utsträckning beaktats. Genom dessa avvikelser har kommitténs förslag i praktiken fått en sådan utformning att kollegium ansett sig i stort sett kunna acceptera detsamma.

Beträffande tullnivåberäkningen uttalar kollegium att det synes vara teoretiskt riktigare att arbeta med produktions- eller konsumtionsincidenser än med importincidenser men att i praktiken vägande invändningar torde kunna resas även mot en sådan metod och att båda metoderna är behäftade med principiella felaktigheter. Mot bakgrunden av att det framlagda förslaget kan sägas innebära en relativt måttlig j ustering av rådande tullskydd synes, anser kollegium, anledning saknas att förstora de motsättningar som skapas genom att bedömningen av taxeförslaget grundas på olika metoder för mätandet av resultatet. En bedömning av verkningarna av tullförändringar bör närmast taga sikte på att fastställa de åtföljande prisförändringarna och den interna belastning som dessa ingrepp medför. Att skapa siffermässiga uttryck härför torde vara ytterst komplicerat och vid omfattande revisioner praktiskt taget ogörligt. Angeläget är emellertid att detta problem fortsättningsvis ägnas uppmärksamhet.

240 Kangl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958

Nordiska ekonomiska samarbetsutskottet

Tullsatserna i förslaget till en gemensam nordisk tulltaxa är i stort sett avpassade efter varornas bearbetningsgrad. Denna princip för tulltaxans uppbyggnad ger i regel de lägsta tullsatserna för råvaror, något högre tullsatser för halvfabrikat och de högsta tullsatserna för färdigvaror. Vid fastställande av de enskilda tullsatserna har man, anför utskottet, tagit hänsyn till en råd olika faktorer, t. ex. storleken av tullen för ingående råvaror, den nordiska produktionens omfattning och struktur, den genom produktionen framkomna värdestegringen, den utländska konkurrensens omfattning och styrka, historiska förhållanden m. m.

Utskottet framhåller att beräkningen av en genomsnittlig tullnivå är utomordentligt vansklig och att någon allmänt accepterad metod för sådana beräkningar icke föreligger. Tulluppbördens storlek i förhållande till värdet av de importerade varorna (importincidensen) kan enligt utskottets uppfattning icke anses ge ett riktigt uttryck för tullnivån. Alldeles särskilt gäller detta när det rör sig om specifika tullsatser, eftersom dessa har en tendens att förorsaka förskjutningar i importens sammansättning även inom de enskilda positionerna i tulltaxan. Icke desto mindre har man, säger utskottet, på grund av de svårigheter som är förknippade med tullnivåberäkningar enligt andra metoder, oftast använt importincidensen som ett uttryck för tullnivån, och utskottet har icke haft möjligheter att företaga några beräkningar på annan grundval. Resultatet av de beräkningar, som sålunda företagits, är att förslaget (med bortseende från fiskala tullar) för Sveriges vidkommande skulle medföra en höjning av importincidensen till 4,0 % mot 3,7 % enligt de den 1/5 1957 gällande tullsatserna (det torde observeras att dessa siffror av flera anledningar, främst den att beräkningarna innefattar jämväl tullfria varor, icke är jämförbara med de av tulltaxekommittén redovisade siffrorna rörande kommittéförslagets innebörd).

Det nordiska förslaget överensstämmer med tulltaxekommitténs förslag vid ungefär 80 % av de rubriker som omfattas av förslaget. Vid övriga berörda rubriker ligger förslaget oftare över än under kommitténs förslag. Höjningarna i jämförelse med detta förslag synes till övervägande del avse färdigvaror, under det att sänkningarna i större utsträckning synes hänföra sig till halvfabrikat.

Departementschefen

Ehuru några meningsskiljaktigheter icke föreligger om att vårt land bör föra en frihandelsvänlig politik, kan skilda uppfattningar naturligtvis ändå göra sig gällande om tullarnas höjd och avvägning. Inom kommittén har också olika meningar kommit till uttryck. Två ledamöter har i en utförlig allmän reservation, supplerad av talrika detaljreservationer beträffande enskilda varuslag, uttalat sig för en lägre tullnivå än kommittémajoriteten,

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958 241

under det att en ledamot, utan att i allmänhet precisera sin mening genom reservationer beträffande enskilda varuslag, förordat ett i vissa hänseenden starkare tullskydd. Avgivna remissyttranden ger också uttryck åt olika ståndpunkter, i det att vissa remissinstanser i huvudsak godtager kommitténs förslag, andra närmast ansluter sig till de två förstnämnda reservanternas uppfattning, andra åter uttalar sig för ett starkare tullskydd än kommittén föreslagit.

Enär frågan om tullarnas höjd och avvägning i det följande kommer att behandlas i detalj varugrupp för varugrupp, kan jag här inskränka mig till att beröra ett par spörsmål av mera principiell natur.

Framhållas bör sålunda beträffande den normaltullmetod, som kommittén använt såsom arbetsinstrument, att det endast är fråga om ett hjälpmedel, avsett att på basis av vissa förutsättningar skaffa hållpunkter för kommitténs vidare bedömanden, alltså icke om en metod för definitiv avvägning av tullskyddet. Förutsättningarna innefattar bl. a. bortseende från det individuella »behovet» av tullskydd, vilket alltså är ett avsiktligt drag hos metoden, varigenom denna medger en klarare bedömning av det »behov» av tullskydd, som kan ha ådagalagts genom den i övrigt förebragta utredningen. Metoden synes mig vara av värde icke minst på grund av nu anförda förhållande, och dess praktiska betydelse för kommitténs arbete är allmänt omvittnad. Huruvida förekomsten av uträknade normaltullsatser kan ha otillbörligt tillbakaträngt de mera individuella behovssynpunkterna vid den definitiva avvägningen av tullskyddet är en sak som torde få bedömas vid behandlingen av de enskilda tullsatserna. Emellertid vill jag redan nu framhålla att »behovet» av tullskydd för viss produktion kan bedömas olika, beroende på i vilken omfattning det anses påkallat att på detta sätt upprätthålla ifrågavarande produktion, och att behovssynpunkten icke får givas sådan innebörd, att produktionens bibehållande vid nuvarande omfattning skulle utgöra någon absolut förutsättning vid tullskyddets avvägande.

Innebörden av kommitténs förslag i stort sammanhänger i väsentlig mån med dess genomsnittliga t u 11 n i v å eller kanske snarare med läget av denna nivå i förhållande till den nuvarande. Bedömningen härav är beroende av hur man uppfattar begreppet tullnivå, en sak som är föremål för delade meningar i remissyttrandena. Även kommitténs kritiker medger emellertid att tulluppbördens storlek i förhållande till importvärdet (importincidensen) icke är något korrekt mått på tullnivån. Tydligt är å andra sidan att även beräkningar på basis av konsumtionen, som icke tar hänsyn till i vad mån tullskyddet utnyttjas, ur vissa synpunkter kan ge mindre tillfredsställande resultat. Kommittén har själv framhållit detta och sökt taga hänsyn till förhållandet vid beräkning av tulländringarnas inverkan på prisnivån.

l(i liihang (ill riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr SO

242 Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958

Kommitténs beräkningar av tull- och prisnivå för år 1954 grundar sig på en uppräkning av 1950 års siffror med användande av en prisindex, som visat sig icke vara helt adekvat, och får därför anses behäftade med en viss osäkerhet. Numera föreligger emellertid 1954 års faktiska siffror, och jag har på grundval av dessa låtit verkställa beräkningar av samma slag som de i tabell 1 redovisade. Resultatet av beräkningarna redovisas i tabell 3.

Tabell 3. Tullnivå för fullbelagda industriprodukter i allmänhet

Incidenser i procent 1954 Normal Kommittén

1950 års statistik av kommittén omräknad till 1954 års prisnivå

1954 års statistik (faktiska siffror)

Tabellen visar att de faktiska siffrorna för år 1954 i vissa hänseenden avviker ganska mycket från de av kommittén på basis av 1950 års statistik framräknade siffrorna. Skillnaderna förklaras dels av ändringar i importens och konsumtionens sammansättning, dels av att den vid framräkningarna använda prisindex icke är helt representativ för vare sig här medtagna varuområde som helhet eller dess olika varugrupper. De nu verkställda beräkningarna ger en något annan uppfattning rörande innebörden av kommitténs förslag än de av kommittén redovisade siffrorna. Medan betänkandet anger en höjning av den på konsumtionen beräknade tullnivån med 0,2 enheter, utvisar de nya beräkningarna en sänkning med 0,6 enheter. Betraktar man importincidensen finner man, i stället för den i betänkandet redovisade höjningen med 3,0 enheter, en höjning med endast 1,6 enheter.

Tulltaxerevisionen bör emellertid i enlighet med den uppfattning, åt vilken jag inledningsvis givit uttryck, betraktas jämväl som en förberedelse till det planerade nordiska samarbetet. Det är med hänsyn till detta samarbete angeläget, att man vid utarbetandet av den svenska tulltaxan beaktar det framlagda förslaget till gemensam nordisk tulltaxa, så att icke en kommande behandling av detta försvåras. Nämnda förslag är att anse som ett förhandlingsresultat, och det synes önskvärt att man redan nu eftersträvar att för vårt lands vidkommande genomföra de föreslagna nordiska tullsatserna. Dessa överensstämmer enligt vad som tidigare anförts på de flesta punkter med tulltaxekommitténs förslag. I den mån skiljaktigheter föreligger, överensstämmer det nordiska förslaget i några fall med i kommittén framförda reservationer, eller också kan det i andra fall sägas inta en förmedlande

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958 243

ståndpunkt mellan majoriteten och reservanterna. Det har i sådana fall synts mig naturligt, att det nordiska förslaget i regel blir utslagsgivande. Härigenom kommer den nya svenska tulltaxan redan från början att i ännu högre grad än kommittéförslaget överensstämma med det nordiska förslaget. I fråga om de varuslag, där den föreslagna nordiska tullsatsen inte ansetts lämpligen kunna användas i en nationell svensk tulltaxa, har jag funnit angeläget att inte företa sådan ändring i förhållande till den nuvarande tullsatsen, att den svenska tullsatsen avlägsnar sig från nivån i det nordiska förslaget. Även i så måtto vill jag sålunda förorda, att den blivande svenska tulltaxan närmas till den nordiska ståndpunkten.

I enlighet med det anförda har det av mig framlagda taxeförslaget utarbetats på grundval av tulltaxekommitténs förslag jämte därvid fogade reservationer samt med beaktande på sätt nyss angivits av föreliggande förslag till nordisk tulltaxa. Enligt förslaget skulle den på konsumtionen beräknade tullnivån för industriprodukter i allmänhet komma att uppgå till 10,0 %, innebärande en sänkning med 1,0 enheter i jämförelse med 1954 års nivå; importincidensen beräknas komma att uppgå till 10,5 %, innebärande en höjning med 1,3 enheter (beräkningarna utförda på basis av 1954 års statistik). Förslaget ligger i vad avser tullnivåns höjd mellan kommitténs och huvudreservanternas förslag. Framhållas må att de föreslagna höjningarna i förhållande till 1954 års tullsatser redan blivit i huvudsak genomförda på mycket väsentliga områden genom 1955 års beslut om särskild tullavgift för textilvaror m. fl. produkter. Förslagets inverkan på den nuvarande prisnivån kan med hänsyn bl. a. till detta förhållande bedömas såsom mycket obetydlig.

244 Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1958

IV. SÄRSKILDA FRÅGOR

Tulltaxeförordningen

Tulltaxan är enligt bestämmelsernas nuvarande utformning en bilaga till tulltaxeförordningen, vars i 1 § meddelade huvudstadgande innebär att till riket införda varor skall beläggas med tull enligt tulltaxan. Härutöver innehåller tulltaxeförordningen dels vissa stadganden av mera omedelbar betydelse för tillämpningen av taxan, t. ex. regler angående beräkningen av varors tullpliktiga vikt och värde, dels ock vissa bestämmelser som kan sägas utgöra undantag från den i 1 § intagna huvudregeln. Såsom förut nämnts har tulltaxekommittén verkställt en översyn även av tulltaxeförordningen. Vissa frågor har sålunda tagits upp i betänkandet angående tulltaxan, och förordningen i övrigt har behandlats i ett särskilt betänkande; vid sistnämnda betänkande har fogats förslag till ändrad lydelse av förordningen i dess helhet.

Enligt min mening bör den nya tulltaxan med hänsyn bl. a. till dess av Bryssel-konventionen beroende utformning lämpligen utfärdas som en särskild författning; förslag till härav betingad ändring av 1 § tulltaxeförordningen har utarbetats inom finansdepartementet.

Härutöver bör i samband med införandet av den nya taxan vissa andra ändringar vidtagas i nämnda förordning. Förslag härtill har jag för avsikt att framlägga i annat sammanhang. Emellertid vill jag redan nu nämna att jag med hänsyn till pågående utredningar med syfte att åvägabringa en uniformering av de nordiska ländernas lagstiftning på ifrågavarande område funnit mig icke böra för närvarande upptaga tulltaxekommitténs förslag i dess helhet till prövning. Det förslag jag avser att framlägga gäller huvudsakligen frågor, som berörts av tulltaxekommittén i dess betänkande angående tulltaxan, d. v. s. frågor av mera omedelbar betydelse för tillämpningen av denna. Förslaget kommer bl. a. att avse vissa ändringar av reglerna för beräkning av tullvikt och tullvärde samt vissa bestämmelser som skär igenom klassificeringen enligt nomenklaturen och därför icke kunnat anknytas till bestämda rubriker i tulltaxan. Tullfrihet avses sålunda bli stadgad för följande varuslag, nämligen läkemedel, varor för tillverkning av läkemedel, varor med viss användning inom gummiindustri eller mineraloljetillverkning, garn för tillverkning av fisknät samt viss flygmateriel. Vidare avses en bestämmelse bli införd angående särskild tullsats för sammansättningsdelar för bilindustrin.

Varuslag som icke tillverkas inom landet

Kommittén har föreslagit införande av en anordning, varigenom tullfrihet skulle kunna medgivas för vara av visst slag, som icke är föremål för

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958 245

väsentlig produktion inom landet, även om vara av sådant slag enligt taxan är tullbelagd. Enligt kommitténs förslag skulle i tulltaxeförordningen intagas en bestämmelse om befogenhet för Kungl. Maj :t att meddela förordnande härom.

Nordiska utskottet har tänkt sig en liknande anordning beträffande varuslag som icke är föremål för väsentlig produktion i de nordiska länderna. Utskottet har emellertid framhållit att de administrativa svårigheter, som är förenade redan med tillämpning av en sådan anordning i ett enda land, blir ännu större om bestämmelsen skall praktiseras av flera länder i gemenskap, och utskottet har därför föreslagit att den begränsas till kemikalier och icke elektriska maskiner (kap. 28, 29 och 84 i tulltaxan). Enligt utskottets förslag skulle tullfrihet kunna medgivas endast efter hemställan av det ministerråd, som förutsättes upprättat i samband med bildandet av en gemensam marknad.

Tydligt är att ett genomförande av den nordiska marknaden kommer att materiellt påverka såväl omfattningen som innebörden av ett sådant bemyndigande för Kungl. Maj :t som tulltaxekommittén föreslagit. Med hänsyn till angelägenheten av att icke föregripa behandlingen av det nordiska förslaget är jag icke beredd att i detta sammanhang upptaga kommitténs förslag till prövning.

Inrättande av en tullberedning

I ett vid tulltaxekommitténs betänkande fogat särskilt yttrande föreslår ledamoten Boo upprättandet av en permanent tullberedning, som skulle vara ett utredande och förslagsställande organ med initiativrätt i tullfrågor. Som exempel på dylika frågor nämnes avtrappning av höga tullar, avveckling av uppfostringstullar samt eljest ifrågasatta ändringar av tullskyddet. Beredningen skulle enligt förslagsställaren inordnas i kommerskollegium eller uppdragas åt en särskild nämnd, sammansatt av representanter för berörda myndigheter och näringslivet, varvid konsumentsidan kunde företrädas av de fackliga organisationerna.

I remissyttrandena har olika meningar kommit till uttryck i denna fråga; bland de remissinstanser som ställt sig positiva till tanken märkes Landsorganisationen, som enligt vad förut anförts bl. a. föreslagit uppgörande av en plan för successiv utjämning av tullskyddet och därvid tänkt sig, att tullberedningen skulle övervaka planens genomförande.

Frågor av nu berörda slag måste, vid ett realiserande av planerna på en nordisk marknad, uppenbarligen bli föremål för gemensam handläggning. Hur en sådan handläggning kan komma att ske blir beroende av hur samarbetet i övrigt organiseras, vilket det ännu är för tidigt att bilda sig någon bestämd uppfattning om. Även om härjämte en viss behandling av frågorna på det nationella planet blir erforderlig, är det tydligt att omfattningen av och formerna för detta arbete i hög grad påverkas av det nordiska samarbetets organisation. Enligt min uppfattning är det därför icke möjligt att nu taga ställning till här ifrågavarande spörsmål.

246 Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958

Tulltaxan och jordbruksregleringen

Nuvarande system för prissättningen på jordbruksprodukter innebär att gränsskyddet för egentliga jordbruksprodukter i princip effektueras genom särskilda importavgifter. I samband med införandet år 1956 av detta system avskaffades tidigare utgående tullar för sådana produkter. Det nu framlagda tulltaxeförslaget innebär icke någon ändring i detta hänseende. Emellertid bär det befunnits önskvärt att i samband med övergången till en ny nomenklatur på ett par punkter vidtaga smärre jämkningar av närmast teknisk natur i fråga om avgränsningen av det område som faller inom avgiftssystemet. Chefen för jordbruksdepartementet har enligt vad jag inhämtat för avsikt att framlägga vissa förslag i detta hänseende, vilka förslag beaktats vid utformningen av det nu framlagda tulltaxeförslaget. I fråga om varuslag som icke faller under importavgiftssystemet för jordbruksprodukter men tillverkas av avgiftsbelagda produkter har jag vid framläggande av förslag till tullsatser beaktat de avgifter av olika slag som för närvarande åvilar de använda råvarorna.

Tullarnas samband med annan indirekt beskattning

Indirekt beskattning kan utformas så att de särskilda slagen av skatter uttages för de importerade såväl som de inhemska varorna. Ibland kan det emellertid vara praktiskt att låta de särskilda skattebestämmelserna gälla enbart för varor av inhemsk produktion och ge beskattningen av importerade varor formen av tull (i förekommande fall genom höjning av den eljest utgående tullen). Avser en sådan kompenserande tull att motsvara skatt på den färdiga varan, bör den givetvis utgå med samma belopp som skatten. Emellertid kan det ibland förekomma att icke den färdiga varan som sådan men väl en beståndsdel i denna är belagd med skatt; i dylikt fall bör en kompenserande tull avpassas med vederbörlig hänsyn till mängden av ifrågavarande beståndsdel.

I nuvarande taxa förekommer tullar med uppgift helt eller delvis att kompensera skatter på den färdiga varan i fråga om läskedrycker och maltdrycker. Några fall då tullsatserna särskilt avpassats med hänsyn till skatter på ingående beståndsdelar förekommer däremot icke för närvarande.

Tulltaxekommittén har föreslagit bibehållande av den nuvarande anordningen i fråga om tullen på läskedrycker och maltdrycker. Vidare har kommittén framlagt förslag till särskild utformning av tullen på vissa sprithaltiga produkter med beaktande av skatten på sprit för tekniskt ändamål. Mot kommitténs uppfattning i dessa frågor har jag i princip ingen erinran. Emellertid vill jag framhålla att jag har för avsikt att inom kort framlägga förslag till höjd indirekt beskattning. Jag avser sålunda bl. a. att föreslå dels viss höjning av nuvarande skatter på läskedrycker och maltdrycker, dels utvidgning av maltdrvcksbeskattningen till att avse jämväl lagrat lättöl, dels ock införande av skatt på socker. Vid utformningen av tull taxeförslaget har hänsyn tagits till verkningarna av en sålunda förhöjd beskattning i fråga om tullsatserna för läskedrycker och maltdrycker ävensom olika varor innehållande socker.

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958 247

Tulltaxan och GATT

De nuvarande tullsatserna är som bekant i stor utsträckning bundna i GATT. Bindning av specifika tullar har i allmänhet gjorts med förbehåll för övergång till en värdetull av i varje särskilt fall angiven storlek. På grund härav har i allmänhet förelegat en viss rörelsefrihet i fråga om höjning av tullarna, och jag har i regel icke funnit det påkallat att föreslå högre tull än GATT-bindningarna medger. Däremot ligger de föreslagna tullsatserna ej sällan under GATT-nivån. I ett fåtal fall innebär emellertid förslaget överskridande av föreliggande bindningar. Dessa tullsatser kan icke sättas i kraft förrän ändring i GATT-avtalet åvägabragts enligt därför gällande regler. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att bedöma när härför erforderliga åtgärder bör vidtagas. Kungl. Maj :t bör därför utverka bemyndigande att tills vidare förordna om de avvikelser från tulltaxan som befinnes påkallade med hänsyn till i GATT gjorda åtaganden. I tulltaxeförslaget har intagits en bestämmelse med dylikt bemyndigande. Det torde få anses ligga i sakens natur att ifrågavarande avvikelser på grund av övergång till ny nomenklatur av praktiska skäl icke alltid kan ges exakt samma omfattning som den formellt föreliggande bindningen. Beträffande rubriker där tullbindningar av praktisk betydelse i här berörda hänseende föreligger anmärkes detta förhållande i den följande detaljmotiveringen.

Tulltaxans ikraftträdande

För genomförande i praktiken av en tekniskt så genomgripande reform som övergång till en ny tulltaxa kräves ett omfattande arbete. Nämnas bör sålunda att kommerskollegium och generaltullstyrelsen erhållit i uppdrag att utarbeta den som komplement till taxan erforderliga handelsstatistiska varuförteckningen, ett arbete som bedrivits i nära anslutning till det nordiska utredningsarbetet men icke kan slutföras förrän statsmakternas beslut om den nya taxan föreligger. För användning vid det praktiska tullbehandlingsarbetet har generaltullstyrelsen att föranstalta om utgivning av den i annat sammanhang berörda s. k. arbetstaxan, vilken utgör en sammanställning av tulltaxan och nyssnämnda statistiska varuförteckning, innefattande därjämte systematiskt ordnade uppgifter ur eller hänvisningar till andra import- och exportförfattningar. Liksom hittills fordras därjämte utförliga anvisningar rörande tulltaxans och den statistiska varuförteckningens tillämpning. Vidare måste för den tulltaxerande personalen anordnas särskild utbildning i tillämpningen av den nya taxan. Jag vill nämna att här ifrågavarande, på generaltullstyrelsen ankommande uppgifter beräknas medföra en ökad belastning på tullverkets omkostnadsanslag för budgetåret 1958/59 med i runt tal 250 000 kronor, varav 200 000 kronor för publikationstryck och 50 000 kronor under övriga utgifter (utbildning i tulltjänsten).

Även om de åtgärder som nu berörts i större eller mindre utsträckning redan förberetts, är det med hänsyn till återstående arbetsuppgifter öppen-

248 Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958

bart att den nya tulltaxan icke kan träda i kraft alltför kort tid efter det beslut i ärendet blivit fattat. Någon större risk för en forcerad import av sådana varor, som blir underkastade högre tull enligt den nya taxan, torde icke föreligga, då tullhöjningarna i regel är av begränsad räckvidd. Jag vill i detta sammanhang erinra om att de viktigaste höjningarna i jämförelse med tidigare gällande tullsatser redan blivit genomförda i och med 1955 års beslut om särskild tullavgift för textilvaror m. m. Härtill kommer att det med hänsyn till handelsstatistiken, vilken baserar sig på tulltaxans varuspecifikation, skulle vara förenat med betydande olägenheter att övergå till en ny nomenklatur vid annan tidpunkt än ett årsskifte. Av nu anförda skäl förordar jag att den nya tulltaxan sättes i kraft den 1 januari 1959.

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958 249

Y. DETALJMOTIVERING1

AVDELNING I

Levande djur och animaliska produkter

Kap. 1. Levande djur

Nuvarande tullförhållanden

Efter införande av gällande prisregleringssystem på jordbruksområdet, i samband varmed tidigare utgående tullar för hästar, nötkreatur, får och svin avskaffades, är av hit hänförliga djur endast vissa pälsdjur belagda med tull (15 % av värdet).

Tulltaxekommittén

Kommittén erinrar om att tullen på pälsdjur tillkommit för att hindra ett kringgående av tullen på motsvarande pälsverk; under hänvisning till sitt förslag att borttaga tullen på oberedda pälsverk (nr 43.01) föreslår kommittén att även tullen på pälsdjuren avskaffas.

Nordiska ekonomiska samarbetsutskottet

Hittills framlagt förslag till gemensam marknad omfattar icke hithörande varuslag.

Departementschefen

Med biträdande av kommitténs förslag, som icke föranlett någon erinran från remissinstansernas sida, har jag funnit tullfrihet böra stadgas för hela detta kapitel.

Kap. 2. Kött, fläsk och andra ätbara djurdelar

Nuvarande tullförhållanden

Tull utgår för närvarande med 4 kronor per kg för gåslever samt med 7 öre per kg för vissa andra slag av kött och ätbara djurdelar; de varuslag som är av någon egentlig betydelse för den inhemska produktionen, nämligen produkter av får, häst, nötkreatur och svin samt fjäderfä (med undantag av gåslever), faller under det år 1956 genomförda importavgiftssystemet och är fria från tull.

1 Avvikelser från den av tulltaxekommittén använda terminologin, sammanhängande med verkställd överarbetning av Brysselnomenklaturen, har i allmänhet icke ansetts kräva särskild motivering. När i det följande uttalas anslutning till kommitténs förslag under skilda rubriker, sker detta med reservation för eventuella avvikelser av ifrågavarande slag.

250 Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958

Tulltaxekommittén

Kommittén utgår från att alla varor för vilka gränsskydd erfordras inbegripes under ovannämnda avgiftssystem och har i enlighet därmed föreslagit tullfrihet för samtliga till detta kapitel hänförliga produkter.

Nordiska ekonomiska samarbetsutskottet

Hittills framlagt förslag till gemensam marknad omfattar icke hithörande varuslag.

Departementschefen

Jag ansluter mig till kommitténs förslag, mot vilket någon erinran icke framställts från remissinstansernas sida.

Kap. 3. Fisk, kräftdjur och blötdjur

Nuvarande tullförhållanden

Flertalet hithörande produkter är f. n. tullfria, men tull utgår efter olika vikttullsatser för spillånga, skarpsill och sardeller, fiskrom samt ostron; vissa slag av skarpsill och fiskrom ävensom ostron för odlingsändamål är dock tullfria. Framhållas må att vissa slag av fisk är belagda med särskild införselavgift.

Tulltaxekommittén

Kommittén har efter samråd med 1954 års fiskeriutredning föreslagit att i avvaktan på resultatet av utredningens arbete någon egentlig ändring icke vidtages i tullförhållandena på detta område. Beträffande vissa varor av underordnad betydelse har kommittén dock av praktiska skäl ansett en jämkning av tulltaxan böra ske i vissa hänseenden.

Yttranden

Kommitténs förslag har icke föranlett någon erinran från remissinstansernas sida annat än i fråga om avgränsningen av tullfriheten för skarpsill (varmed kommittén likställt sardeller) samt fiskrom. Generaltullstyrelsen framhåller att tullfriheten f. n. är beroende av att varorna införes i tunnor, under det att kommittén föreslagit såsom villkor för tullfriheten att varorna skall vara avsedda att användas för tillverkning av konserver. Ehuru förslaget icke åsyftar någon saklig ändring, synes en sådan likväl i vissa fall kunna inträda. Styrelsen ifrågasätter därför huruvida man icke, i avvaktan på resultatet av fiskeriutredningens arbete, bör bibehålla nuvarande bestämmelse, dock lämpligen med den moderniseringen, att i stället för »tunnor» angives »förpackningar med en nettovikt av minst 45 kilogram». — Statens jordbruksnämnd instämmer i vad tullstyrelsen anfört men föreslår att nuvarande varubeskrivning bibehålies tills vidare. — Kommerskollegium har anfört liknande synpunkter samt framfört ett förslag från importörhåll att tull skulle utgå endast för förpackningar under 10 kg netto.

Kungi. Maj:ts proposition nr 90 år 1958 251

Nordiska ekonomiska samarbetsutskottet

Hittills framlagt förslag till gemensam marknad omfattar icke hithörande varuslag.

Departementschefen

Beträffande avgränsningen av tullfriheten för skarpsill och sardeller samt fiskrom delar jag i och för sig den uppfattning som kommit till uttryck i remissyttrandena. Enligt inhämtade upplysningar har emellertid dessa produkter, när de inkommer i sådana förpackningar att tull bör utgå, i praktiken alltid undergått sådan beredning att de blir hänförliga till nr 16.04. Jag finner det därför icke nödvändigt att under förevarande kapitel upptaga några tullbelagda underrubriker för nämnda varuslag.

För ostron utgår tullen f. n. med 1 krona per kg, beräknat efter bruttovikten, och tulltaxekommittén har upptagit denna tullsats oförändrad. Varuslaget i fråga är det enda för vilket kommittén föreslagit tull efter nämnda beräkningsgrund. Vissa internationella överenskommelser gör det emellertid önskvärt att undvika förtullning efter bruttovikten. Med hänsyn därtill föreslår jag att tullen beräknas efter nettovikten och att tullsatsen därvid för bibehållande av en i stort sett oförändrad tullnivå bestämmes till 1 kr. 20 öre per kg.

I övrigt ger tulltaxekommitténs förslag beträffande detta kapitel icke anledning till någon erinran från min sida.

Kap. 4. Mjölk och mejeriprodukter; ägg; naturlig honung

04.01—04.05. Mjölk och mejeriprodukter; ägg

Nuvarande tullförhållanden

Frånsett ägg av andra djur än fjäderfä faller samtliga hithörande produkter under gällande importavgiftssystem på jordbruksområdet och är följaktligen fria från tull; nämnda slag av ägg är belagda med den tidigare för alla slag av ägg utgående tullen av 20 öre per kg.

Tulltaxekommittén

Kommittén har föreslagit tullfrihet vid samtliga rubriker; kommittén har därvid utgått från att dessa i sin helhet skulle komma att falla under importavgiftssystemet.

Nordiska ekonomiska samarbetsutskottet

Hittills framlagt förslag till gemensam marknad omfattar icke hithörande varuslag.

Departementschefen

Enar import av ägg av andra djur än fjäderfä torde sakna praktisk betydelse, finner jag den omständigheten att dylika ägg undantagits från importavgiftssystemet icke påkalla någon ändring av kommitténs lörslag.

252 Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1958

04.06¶Naturlig honung

Nuvarande tullförhållanden

Honung är enligt gällande taxa belagd med en tull av 23,5 öre per kg.

Tulltaxekommittén

Kommittén föreslår en tullsats av 30 öre per kg och anför till stöd härför följande.

Tydligt är att en hög tull på denna vara ökar prisnivån och minskar konsumtionen, varigenom åtgärdens syfte att vidmakthålla en biodling av större omfattning skulle direkt motverkas. I den mån ekonomiskt bistånd kan behövas åt biodlingen för att säkerställa att denna får så stor omfattning som erfordras med hänsyn till frukt- och fröproduktionen synes det naturligt att frukt- och fröodlarna i första hand får bära kostnaden härför. Vad nu sagts bör självfallet icke hindra att honungsproduktionen som sådan lämnas visst stöd i form av tull. Enligt kommitténs uppfattning finnes emellertid icke anledning att sätta denna på en i jämförelse med andra varuområden särskilt hög nivå.

Mot kommitténs förslag har ledamöterna Gustafsson och Westerlind reserverat sig och påyrkat en tullsats av 25 öre per kg under framhållande bl. a. av att import av honung under normala förhållanden endast förekommit i små kvantiteter för vissa särskilda ändamål.

Yttranden

Statens jordbruksnämnd framhåller att varan belastas med importavgift på socker till ett 6 öre högre belopp än kommittén räknat med och att den föreslagna tullen därför bör höjas med i vart fall motsvarande belopp. Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens folk anför liknande synpunkter men anser att det genom en dylik uppjustering uppkommande skyddet är långt ifrån tillräckligt för att bereda den inhemska produktionen det erforderliga gränsskyddet; detta bör enligt förbundens uppfattning höjas till den av biodlarna föreslagna nivån (53,5 öre per kg), vilket innebär en avsevärd nedprutning av odlarnas ursprungliga önskemål.

Sveriges grossistförbund anser att något behov av ökat skydd för den inhemska produktionen icke föreligger.

Nordiska ekonomiska samarbetsutskottet

Hittills framlagt förslag till gemensam marknad omfattar icke hithörande varuslag.

Departementschefen

Avsättningsmöjligheterna för den svenska honungen torde, på grund av varans kvalitet och väl inarbetade ställning på marknaden, endast i relativt liten utsträckning vara beroende av tullskyddet. Mindre variationer i avgiftsbelastningen på det för produktionen använda sockret synes därför icke behöva tillmätas någon avgörande betydelse vid fastställande av honungstullen. Vid bifall till det förslag om höjd indirekt beskattning, som jag avser

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958 253

att inom kort framlägga, skulle emellertid socker, förutom med importavgift, bli belagt med särskild skatt av 20 öre per kg. Med hänsyn till den sålunda avsevärt ökade belastningen förordar jag att tullen på honung bestämmes till 50 öre per kg.

Kap. 5. Produkter av animaliskt ursprung, ej annorstädes

upptagna eller inbegripna

Hithörande varuslag är med undantag för tagel samt fjäder och dun, vilka behandlas i det följande, i allmänhet fria från tull och har i enlighet med tulltaxekommitténs och nordiska ekonomiska samarbetsutskottets förslag upptagits med tullfrihet även i departementsförslaget.

05.03¶Tagel Nuvarande tullförhållanden

Råtagel är f. n. tullfritt medan för annat tagel tull utgår med 20 öre per kg.

Tulltaxekommittén

Kommittén föreslår en tullsats av 5 % av värdet för berett tagel. Enligt kommitténs uppfattning torde tullsatsen vara av relativt underordnad betydelse för branschen, bland annat med hänsyn till att varan huvudsakligen torde användas som halvfabrikat i egen tillverkning. Kommittén har i betraktande jämväl av den inhemska produktionens dominerande ställning icke ansett en höjning till normaltullsatsen (ca 7 %) påkallad.

Yttrande

Svenska täck- och madrassfabrikantföreningen har framhållit, att vissa företag är helt beroende av att kunna avsätta sin produktion till andra inhemska företag. En tull av 5 % lär icke kunna verka dämpande på den trend till ökning av importen, som rått under senare år. Med hänsyn till den allt mera ökade utländska konkurrensen vidhåller föreningen ett hos kommittén framställt yrkande på en tull av 10 % och säger sig under inga förhållanden kunna acceptera en tull under normaltullsatsen 7 %.

Nordiska ekonomiska samarbetsutskottet

Förslaget till gemensam marknad omfattar bl. a. hithörande varuslag, och utskottet föreslår att berett tagel upptages med tullfrihet i den gemensamma tulltaxan; från svensk sida har förbehåll gjorts för en övergångstid av 5 år för tullens avveckling.

Departementschefen

I avvaktan på prövning av förslaget om en gemensam marknad finner jag det lämpligast att icke nu vidtaga någon ändring av tullen på berett tagel och föreslår därför att tullen bibehålies vid 20 öre per kg.

254 Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958

05.07. Fjäder och dun

Nuvarande tullförhållanden

Av hit hänförliga varuslag är vanlig orensad och osorterad fjäder f. n. tullfri; rensad eller sorterad fjäder belägges om den utgöres av dun med tull av 75 öre per kg och eljest med 20 öre per kg.

Tulltaxekommittén

Enligt kommitténs förslag skulle tullfrihet åtnjutas för orensad och osorterad fjäder och dun för stoppning och tullen fastställas till 8 % av värdet för övriga varuslag. I fråga om rensad eller sorterad vara visar visserligen normaltullsatsen ganska betydande variationer, men kommittén har i likhet med industrin funnit det av praktiska skäl angeläget att tillämpa en enhetlig tull. Enligt kommitténs uppfattning är emellertid en höjning till den genomsnittliga normaltullnivån (ca 9 %) icke motiverad.

Yttrande

Svenska täck- och madrassfabrikantföreningen framhåller att närmare 2/3 av konsumtionen av bearbetad fjäder och dun härrör från import, trots att de svenska fabrikernas kapacitet torde vara tillräcklig att tillgodose hela det svenska behovet. Föreningen anser att de utländska fjäderrenserierna i allmänhet icke uppställer samma hygieniska krav på den färdiga varan som är fallet inom svenska företag och att det för konsumenterna av fjäder och dun torde vara av intresse att råvaran i största möjliga utsträckning förädlas inom landet. Med hänsyn till den synnerligen hårda konkurrensen anser föreningen sig icke kunna acceptera en tull av allenast 8 % utan hemställer att tullen för bearbetad fjäder och dun under inga förhållanden sättes under 10 %.

Nordiska ekonomiska samarbetsutskottet

Hithörande varuslag omfattas av den föreslagna gemensamma marknaden och upptages med tullfrihet i den gemensamma tulltaxan; från svensk sida har gjorts enahanda förbehåll som förut redovisats beträffande tagel.

Departementschefen

Liksom beträffande tagel finner jag lämpligast att i avvaktan på prövningen av nordiska ekonomiska utskottets förslag bibehålla nuvarande tullsatser

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958 255

AVDELNING II

Vegetabiliska produkter

Allmänna synpunkter beträffande blommor, köksväxter,

frukt m. m.

(kap. 6—8)

Tullförhållanden

Tullskyddets utveckling för olika grupper av här ifrågavarande produkter belyses av följande ur tulltaxekommitténs betänkande hämtade uppgifter om tullskyddets storlek i procent av de importerade varornas värde (importincidensen); tabellen har kompletterats med senare års uppgifter. Tabell 4. Importincidenser för olika varugrupper År Avskurna Levande Köksväxter Frukter Medeltal All tullbe­

blommor växter och rötter1 och bär2 lagd import

256 Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958

varande ändamål. Siffrorna efter kriget visar mycket stark nedgång jämfört med förkrigssiffrorna, sammanhängande dels med penningvärdeförändringen, dels med de i GATT-förhandlingarna vidtagna direkta nedsättningarna. Dessa nedsättningar avser emellertid nästan helt icke-skyddstid, varför helårssiffrorna knappast ger någon riktig uppfattning om den effektiva tullnivån. För senare år möjliggör emellertid statistiken angivande av särskilda siffror för skyddstiden. Av dessa siffror finner man att det egentliga tullskyddet för ifrågavarande produkter fortfarande är högt och synes ligga ungefär i jämnhöjd med helårssiffrorna för åren 1930— 1931. Vid jämförelse med siffrorna för all fullbelagd import framgår att trädgårdsnäringens tullskydd under skyddsperioden ligger på en helt annan nivå än genomsnittet för den svenska produktionen och icke på samma sätt reducerats under de gångna decennierna (även det egentliga jordbruksområdet har erhållit högre skydd än produktionen i allmänhet, men detta skydd har lämnats i annan form än genom tullar).

Tulltaxekommittén

Beträffande tulltaxekommitténs principiella inställning till tullförhållandena på förevarande område torde få hänvisas till den utförliga argumentering som lämnas på s. 42—48 i kommitténs betänkande. Här må endast som en sammanfattning av kommitténs ståndpunkt framhållas följande.

Kommittén anser icke skäl föreligga att i vårt land upprätthålla en trädgårdsnäring av större omfattning än som med hänsyn till produktionsförutsättningarna ter sig naturligt. Härav följer att kommittén i princip icke anser det befogat att stödja denna näringsgren genom ett tullskydd som till sin effekt kan anses överstiga vad som gäller för tullskyddad svensk produktion i allmänhet. Detta betyder emellertid icke att man vid tullskyddets utformning skulle bortse från de speciella förhållanden som råder på detta område. Sålunda får principen om tullfrihet eller lägre tull under perioder då inhemska produkter icke saluföres anses allmänt accepterad. Kommittén framhåller dock att denna omständighet icke har någon inverkan på det tullskydd produktionen åtnjuter och således icke kan påverka bedömandet av tullskyddets storlek under resten av året. Beträffande tullskyddets höjd under den tid av året då inhemska produkter saluföres anser kommittén emellertid befogat att tullsatserna med hänsyn till de speciella förhållandena inom trädgårdsnäringen sättes något högre för trädgårdsprodukter än för industriprodukter. Kommittén har därför kommit till den uppfattningen att tullskyddet i stort sett bör bibehållas vid nuvarande nivå. Kommittén har övervägt huruvida en annan fördelning av tullskyddet under olika delar av skyddsperioden kan vara motiverad, närmast i den formen att tullen sättes högre under den första delen av skyddstiden än under den återstående delen, men kommit till den uppfattningen att någon differentiering av tullskyddet under olika delar av skyddsperioden i allmänhet icke bör vidtagas. Beträffande tullarnas art framhåller kommittén att vikttullar när det gäller tullsatser av den höjd varom här är fråga är bättre ägnade än

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1958 257

värdetullar att mildra störningar på marknaden genom exceptionellt låga utbud och föreslår följaktligen att vikttull bibehålies på detta område. Ledamoten Hansson har i reservation givit uttryck åt en mera skyddsvänlig uppfattning och särskilt uttalat sig för en höjning av tullsatserna för köksväxter under första delen av skyddstiden; beträffande reservationens närmare innehåll torde få hänvisas till kommitténs betänkande s. 48—51.

Yttranden

Avgivna yttranden innehåller i huvudsak samma synpunkter som från lantbruksstyrelsens samt producenternas och handelns sida framförts till tulltaxekommittén och av denna utförligt redovisats i betänkandet (s. 34 —42). Med hänsyn därtill och då de olika varuslagen närmare behandlas i det följande, torde jag här i stort sett kunna begränsa mig till att kortfattat angiva respektive remissinstansers ståndpunkt. Lantbruksstijrelsen anser att tulltaxekommittén icke tagit tillbörlig hänsyn till de speciella förhållanden inom trädgårdsnäringen, vilka orsakar alt importen i vissa fall får en ofta rent ödesdiger inverkan för den inhemska produktionen. Enligt styrelsens uppfattning kan det icke vara ett allmänt intresse, att marknaden tid efter annan blir överfylld av importvaror, som till följd av dålig hållbarhet måste slumpas bort genom gatuhandel eller kasseras, under det att samtidigt den inhemska varan blir osåld eller kan säljas blott till mycket låga priser. Enbart tullar kan icke helt förhindra dylik import, men ett förbättrat tullskydd kan dock verka återhållande på importen och bidraga till att skapa sundare konkurrensförhållanden mellan import och inhemsk produktion. Beträffande frågan om differentiering av tullskyddet under skyddsperioderna anför styrelsen att, om tullen sättes något högre under primörtiden för svenska produkter, detta antagligen skulle medföra eu viss försening av den prissänkning som normalt inträder. Denna mindre prishöjning i början av säsongen skulle emellertid verksamt bidraga till att trygga en fortsatt svensk produktion, som senare under huvudsäsongen kan tillgodose konsumenterna med färska varor till billiga priser. Enligt styrelsens uppfattning är del av största betydelse att odlingssäsongen kan utsträckas så att inom näringen verksamma personer har sysselsättning året runt och att det samlade driftsresultatet ger odlaren en skälig försörjning. I detta sammanhang framhålles att man vid bedömandet av växthusodlingens vara eller icke vara i vårt land icke heller kan bortse från dess betydelse ur beredskapssynpunkt. Styrelsen finner därför skäl föreligga att genomföra en säsongmässig omfördelning av tullskyddet enligt de principer styrelsen angivit i skrivelse till tulltaxekommittén. Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens folk påyrkar för trädgårdsprodukter i fältmässiga odlingar ett importskydd, som är likvärdigt med skyddet för de egentliga jordbruksprodukterna, varvid dock bör beaktas de synpunkter, som för enskilda varuslag kan motivera avvikelser uppåt eller nedåt från det genomsnittliga skyddet. Enligt förbundens 17 llilumij till riksdagens protokoll 195S. 1 samt. Nr 90

258 Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1958

uppfattning bär kommittén i sitt förslag till tullsatser för ifrågavarande produkter icke tillbörligt beaktat de i 1947 års riksdagsbeslut angående riktlinjerna för den framtida jordbrukspolitiken lämnade anvisningarna för ofullständiga jordbruk att öka avkastningen och därmed uppnå en förbättring av brukarens ställning, bl. a. genom övergång till specialodlingar. Vad beträffar frukt konstaterar förbunden att produktionsbetingelserna i fråga om vissa fruktslag är gynnsammare i vissa sydligare länder. Detta får emellertid icke innebära, att vårt land skall avstå från att framställa frukt i den omfattning, de allmänna förutsättningarna medger. Vid den tid under året, då den svenska frukten marknadsföres, utövar utländsk frukt en stark press på priset. Förbunden anser det vara nödvändigt, att den svenska frukten under denna tid beredes ett icke obetydligt lullskydd, så alt den får företräde på den svenska marknaden. Enligt förbundens mening bör vidare tullskyddet liksom hittills vid behov kompletteras med kvantitativ reglering av importen. Sveriges hnndels trädgårdsmästare förbund uttalar med instämmande av Svenska plantskolornas riksförbund och Riksförbundet Sveriges trädgårdsfolk att trädgårdsodlarna med besvikelse tagit del av tulltaxekommitténs förslag till i stort sett oförändrade eller i vissa fall rent av sänkta tullar på trädgårdsprodukterna. Förbundet erinrar om den försvagning av tullskyddet genom penningvärdeförsämringen, som skett sedan de nuvarande tullarna i sina huvuddrag fastställdes i början av 1930-talet. Förhållandena på trädgårdsområdet kan inte direkt jämföras med vad som gäller för industrin — man medger att kommittén i viss utsträckning beaktat detta men enligt förbundets mening bär detta icke skett i tillräcklig grad — utan jämförelser med förhållandena på jordbruksområdet är mera relevanta. Förbundet kommer i detta sammanhang in på frågan om beredskapsmässiga motiv för tullar och anser att kommittén klart undervärderat t. ex. växthusproduktionens stora beredskapsvärde. Vidare erinras om det rationaliseringsarbete som pågår i olika hänseenden och framhålles att härför erforderliga investeringar försvåras om rimliga önskemål från näringens sida beträffande gränsskyddet avvisas. Beträffande det från näringens sida framförda önskemålet om eu förhöjd tull i början av säsongen anser man detta vara det viktigaste medlet för att den inhemska odlingen skall kunna fullgöra sin prisskyddstjänst. Endast därigenom anses det möjligt att uppehålla en tillräckligt omfattande odling inom landet av tidiga produkter och att göra det möjligt att under den totala ulbudsperioden kunna erbjuda importvarorna den mest effektiva priskonkurrensen. Man påpekar vidare i remissvaret det ständiga hot som trädgårdsnäringen utsättes för i form av de tillfälliga, stora utbud på den svenska marknaden, som ofta återkommande produktionsöverskott i exportländerna ger upphov till. Avslutningsvis uttalar förbundet att det i övrigt ansluter sig till ledamoten Hanssons reservation samt hemställer, att tullarna på trädgårdsprodukterna uppjusteras i enlighet med av förbundet tidigare framförda önskemål, därvid hänsyn bör tagas till en befarad fortgående försämring av penningvärdet, att inom

Kungl. Maj.ts proposition nr Ut) år 1058 259

ramen för säsongtullen för växthusodlade köksväxter införes en något förhöjd tull under första delen av försäljningssäsongen, samt att som komplement till tullarna införes ett snabbt verkande skyddssystem för alt förhindra ödeläggande verkan av tillfällig överskottsimport, eventuellt i form av rörliga importavgifter.

Fruktodlingens förhandlingsorgan framhåller bland annat att den svenska fruktproduktionen under sistlidna decennier kraftigt utökats, vilket i första hand skett genom fältmässiga specialodlingar inom det egentliga jordbrukets ram. Dessa specialodlingar är synnerligen värdefulla för många mindre brukningsenheter framförallt i södra Sverige och på de stora öarna och har vid småbruk inom dessa områden skapat sysselsättnings- och utkomstmöjligheter, som icke varit tänkbara att uppnå vid traditionell jordbruksdrift. Då den fältmässiga fruktodlingen utgör en alternativ produktionsgren inom det egentliga jordbruket är det angeläget, att denna odlingsgren erhåller ett gränsskydd, som är fullt jämförbart med det skydd, som jordbrukets produkter i övrigt åtnjuter genom jordbruksregleringen. Det måste betraktas som ett synnerligen angeläget allmänt intresse ur såväl sysselsättnings- som jordbruks- och befolkningspolitisk synpunkt, att den fältmässiga fruktodlingen i framtiden kan upprätthållas och att tullpolitiska åtgärder icke hämmar denna produktionsgren inom jordbruket.

Svenska importföreningen för färsk frukt u. p. a. (sammanslutning av ASK-bolagens ekonomiska förening u. p. a., Inköpscentralernas AB ICA, Kooperativa förbundet, Sveriges fruktgrossisters riksförbund och Sveriges fruktimportörförening) framhåller bland annat att färsk frukt och färska grönsaker under senare tid fått väsentligt ökat utrymme i konsumtionen, varför en kritisk och noggrann prövning är av största betydelse innan åtgärder genomföres, vilka kan verka hämmande på konsumtionen inom detta område. I anslutning härtill framhålles betydelsen av frukt och grönsaker för det uppväxande släktet. De skilda klimatiska förhållanden, under vilka frukt och grönsaker produceras i olika delar av Sverige samt i olika betydelsefulla leverantörländer måste i första hand beaktas vid en bedömning av frukt- och trädgårdsodlingens förutsättningar i vårt land. Detta får emellertid icke förringa det arbete, som i Sverige nedlagts på att förbättra odlingarna av frukt och grönsaker. Föreningen delar därför tulltaxekommitténs uppfattning att frukt- och grönsaksodlingen tills vidare kan vara berättigad till ett högre tullskydd än industriproduktionen. Däremot är föreningen tveksam om storleken av detta »extra» tullskydd. Om tullskyddet blir för högt kan man nämligen riskera att den inhemska produktionen ökar så att avsättning till rimliga priser icke blir möjlig. Vidare erinras om den förmån som den inhemska produktionen har i närheten till avsättningsmarknaden bland annat genom alt fraktkostnaderna från den utländska' produktionsorten till svensk gräns innebär en väsentlig förstärkning av gränsskyddet. Föreningen anser sig emellertid kunna biträda kommitténs förslag att i stort sett bibehålla de nuvarande tullarna. — Sveriges grossistförbund ansluter sig till de synpunkter och önskemål, som framförts av importföreningen.

260 Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958

Skånes handelskammare anför bland annat att samma skäl, som föranlett jordbruksregleringen, talar för att tullskyddet för trädgårdsodlingens produkter i någon mån göres till föremål för uppjustering, så att ett marknadsmässigt mera tillfredsställande skydd erhålles. Höjning av vissa av de föreslagna tullsatserna torde sålunda böra ifrågakomma, varjämte en omläggning av skyddsperioderna kan ifrågasättas. En eventuell höjning av tullen under skyddsperioderna bör kunna för konsumenternas del i viss mån kompenseras genom sänkning respektive borttagning av tullen under de fria perioderna. Å andra sidan får tullarna givetvis icke sättas så högt, att de får mer eller mindre prohibitiv verkan och uppammar en sådan utvidgning av den inhemska odlingen att överproduktion uppstår. Handelskammaren anser att den av herr Hansson framförda tanken på ökad differentiering av tullarna för olika delar av skyddsperioderna synes förtjäna beaktande.

Framhållas må att åtskilliga näringsorganisationer, som har intressen att bevaka på förevarande område, yttrat sig endast beträffande de enskilda varuslagen. Dessa yttranden redovisas i det följande under respektive rubriker. Bilden av näringslivets allmänna inställning till kommitténs förslag blir emellertid knappast fullständig om de icke beaktas även i förevarande sammanhang. Här må därför nämnas att Sveriges lökodlareförening och Sveriges champinjonodlares förening påyrkar starkare tullskydd för respektive specialområden, medan Stockholms handelskammare, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges hantverks- och småindustriorganisation samt Svenska choklad- och konfektgrfabrikantföreningen u. p. a. beträffande ett större eller mindre antal varuslag påyrkar lägre tull. Av de myndigheter som yttrat sig beträffande enskilda varuslag har statens jordbruksnämnd föreslagit ökat skydd för färskpotatis (i form av importavgift), under det att priskontrollnämnden förordar lägre tull än som föreslagits beträffande äpplen och päron.

Nordiska ekonomiska samarbetsutskottet

Hittills framlagt förslag till gemensam marknad omfattar icke hithörande varuslag.

Departementschefen

Enighet råder om att produktions- och avsättningsförhållandena på förevarande område företer stora avvikelser från vad som gäller på industriområdet och att hänsyn bör tagas därtill vid utformningen av tulltaxan. Tulltaxekommittén har för sin del ansett det befogat med avsevärt högre tullsatser för här ifrågavarande produkter än för industriprodukter i allmänhet och har för den skull förordat bibehållande i huvudsak av nuvarande höga tullskydd under skyddsperioderna. Enligt min uppfattning får kommittén anses härigenom ha tillbörligt beaktat de speciella förhållanden som här är rådande, och jag anser mig icke kunna tillstyrka någon allmän förstärkning av nuvarande tullskydd. Vad särskilt beträffar de från olika håll framförda förslagen om ett förhöjt tullskydd under primörtiden skulle

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1958 261

detta enligt min åsikt snarast vara ägnat att leda till en mindre lycklig inriktning av produktionen. Framhållas må att en sådan höjning självfallet icke kompenseras av den föreslagna nedsättningen under vintermånaderna, då tullarna huvudsakligen har karaktär av finanstullar. Jag ansluter mig därför i huvudsak till den av kommittén intagna ståndpunkten. Detta utesluter icke att jag kan finna vissa jämkningar i förslaget påkallade. Till nämnda frågor återkommer jag vid den följande behandlingen av de olika varuslagen.

Kap. 6. Levande växter och alster av blomsterodling

06.01. Lökar, stam- och rotknölar m. m.

Nuvarande tullförhållanden

För hithörande varuslag utgår i allmänhet en tull av 50 öre per kg. Vissa artiklar är dock tullfria, däribland gladiolus och liljekonvalje. Vidare är varor med blommor eller knoppar, inkommande utan jord, belagda med samma tull som till nr 06.03 hänförliga blommor.

Tulltaxekommittén

Kommittén föreslår en tullsats av 50 öre per kg för hela rubriken med undantag för gladiolus och liljekonvalje; med knoppar eller blommor försedda artiklar utgör enligt kommitténs uppfattning knappast någon reguljär importvara.

Yttranden

Generaltullstyrelsen framhåller att kommittén bibehållit tullberäkning efter rena nettovikten. Fastställandet av tullvikten enligt denna grund erbjuder ofta avsevärda svårigheter. Varorna i fråga säljes icke efter vikt, och de viktuppgifter som likväl lämnas i fakturor och andra handlingar är i allmänhet osäkra, eftersom varorna ofta ändrar vikt under transporten. Enligt styrelsens uppfattning talar starka skäl för att tullen vid här ifrågavarande rubrik beräknas efter bruttovikten. Vid övergång till denna beräkningsgrund torde en viss nedsättning av tullsatsen böra ske, förslagsvis till 40 öre per kg.

Lantbruksstyrelsen har intet att erinra mot kommitténs förslag beträffande lökar och knölar i egentlig bemärkelse. Tillämpning av den föreslagna tullen även på därur utvecklade växter skulle emellertid innebära, alt det bleve möjligt att importera lökblommor i salufärdigt tillstånd mot en tull av 50 öre per kg, under det att tullen på avskurna blommor i övrigt är 10—20 gånger större. Utan tvivel kommc detta att medföra svåra konsekvenser för blomsterodlingen i landet. Styrelsen föreslår därför att dylika växter åsättes samma tull som avskurna blommor.

Sveriges handelstrådgårdsmästareförbund anför att bland odlarna diskuterats eu sänkning av tullen till 25 öre per kg. På så sätt skulle en av

262 Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1958

producenterna föreslagen brytning av GATT-bindningen genom höjning av tullen för avskurna blommor kunna kompenseras genom sänkning av den likaså i GATT bundna tullen för blomsterlök. Beträffande hela växter, som härrör från lökar eller andra i positionen upptagna artiklar, framför förbundet enahanda synpunkter som lantbruksstyrelsen. I en bilaga till Kooperativa förbundets remissvar ifrågasättes, huruvida icke tullen för alla slag av blomsterlökar skulle kunna slopas, enär den icke införts för att skydda den inhemska odlingen.

Departementschefen

Kommitténs förslag innebär oförändrad tull för hithörande varuslag i allmänhet. Häremot finner jag icke anledning till erinran. Även om praktiska skäl kan tala för övergång till bruttoviktsförtullning är det, såsom jag i annat sammanhang (kap. 3) anfört, med hänsyn till internationella överenskommelser önskvärt att undvika sådan beräkningsgrund för tullen; jag förordar därför att tullen i enlighet med kommitténs förslag liksom hittills beräknas efter nettovikten. Vad angår med knoppar eller blommor försedda lökar in. m. vill jag förorda att dessa, för undvikande av att tullen på avskurna blommor kringgås, åsättes högre tull än lökar utan blommor eller knoppar. Med hänsyn bl. a. till artiklarnas relativt sett högre vikt finner jag dock icke nödvändigt att de åsättes lika hög tull som avskurna blommor utan föreslår en tullsats av 2 kr. 50 öre per kg. Med nu angivna komplettering beträffande lökar m. in. med blommor och knoppar biträder jag följaktligen kommitténs förslag.

06.02. Levande växter och rötter m. m.

Nuvarande tullförhållanden

Plantor av skogsträd samt rötter, sticklingar och ympkvistar är tullfria. Förädlade körsbärs-, plommon-, päron- och äppelträd är belagda med en tull av 60 öre per kg. För rododendron, azalea, erica och kamelia utgör tullen 5 öre per kg (vid tiden för kommitténs arbete 10 öre per kg; nedsättningen har gjorts i samband med GATT-förhandlingar år 1956) och för övriga hit hänförliga varuslag 20 öre per kg. Väger en växt mer än 10 kg, utgår tullen för den överskjutande vikten med 3 öre per kg.

Tulltaxekommittén

Kommittén föreslår bibehållen tullfrihet för de nu tullfria varuslagen samt oförändrad tull för fruktträden. Beträffande rododendron etc. anser kommittén någon större anledning ur skyddssynpunkt att bibehålla tullsatsen icke vara för handen och föreslår därför att tullfrihet stadgas för dessa artiklar. För övriga varuslag har kommittén funnit en höjning till 30 öre per kg motiverad.

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1958 263

Yttranden

Lantbruksstyrelsen föreslår att tullsatsen höjes till kr. 0:40 per kg för clen grupp växter, för vilken kommittén upptagit en tull av kr. 0: 30 per kg, och till kr. 1: — per kg för förädlade fruktträd. Till stöd härför anföres bl. a. att trycket av utländsk konkurrens varit hårt ända sedan frilistningen genomfördes 1950 och plantskolornas existensbetingelser alltmer försämrats. Importen av fruktträd utgör visserligen i dagens läge icke någon större konkurrens, men i fråga om rosenbuskar och andra plantskolealster blir det allt svårare för plantskolorna att hävda sin ställning.

Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund påyrkar en tull av kr. 1: 20 per kg för förädlade körsbärs-, plommon-, päron- och äppelträd, kr. 0: 10 per kg för rododendron, azalea, erica och liknande växter samt kr. 0:40 per kg för andra växter med undantag av skogsträd.

Generaltullstyrelsen föreslår att tullen beräknas efter bruttovikten och anför till stöd härför enahanda synpunkter som beträffande föregående rubrik. Vad angår nu ifrågavarande artiklar understryker styrelsen särskilt att varornas ömtåliga karaktär gör det önskvärt att uppackning undvikes. Vidare framhålles att bestämmelserna angående emballagets inräknande i vikten beträffande dessa varuslag är svårtillämpade och kan leda till ojämnheter i varornas tullbeskattning. Vid övergång till bruttoviktsförtullning bör de av kommittén föreslagna tullsatserna 60 och 30 öre per kg reduceras till förslagsvis 50 respektive 25 öre per kg.

Departementschefen

Kommitténs förslag innebär en icke oväsentlig förstärkning av tullskyddet för de varuslag beträffande vilka nämnvärd utländsk konkurrens torde förekomma. Jag biträder detta förslag men anser mig icke kunna förorda någon ytterligare höjning av tullarna på förevarande område. Av skäl som anförts vid föregående rubrik torde övergång till bruttoviktsförtullning icke böra ifrågakomina. Nämnas må att ett genomförande av den föreslagna tullhöjningen kräver ändring i GATT-avtalet.

06.03. Blommor och blomknoppar

Nuvarande tullförhållanden

Mimosa och ljung är belagda med en tull av kr. 5: — per kg. För andra friska blommor utgör tullen under tiden 1/3—30/11 kr. 10:— per kg och under annan tid kr. 5:— per kg. Torkade blommor drager en tull av kr. 5:— per kg; sådana som är avsedda för yrkesmässig bearbetning är dock tullfria.

Tulltaxekonimittén

Kommittén föreslår beträffande mimosa och ljung eu tull av kr. 4:-— samt beträffande andra friska blommor en tull av kr. 7:50 under tiden 1/3- 30/11 och kr. 5:— under annan tid, allt per kg räknat; för torkade

264 Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1958

blommor föreslås tullfrihet oavsett användningen. Kommittén anför bl. a. följande.

Tullarna på detta område torde redan tidigare ha varit av finans- eller lyxtullskaraklär, ett förhållande som ytterligare underströks då tullsatserna år 1932 höjdes genom de då införda tilläggstullarna. Tydligt är att de förhöjda tullsatserna kommit att utnyttjas till skydd för inhemsk produktion. En tillämpning av de allmänna principer för tullskyddet inom trädgårdsnäringen, som anförts i kommitténs betänkande, torde närmast leda till att en halvering av nu gällande tullsats under den egentliga skyddsperioden skulle medföra en rimlig tullnivå. Hänsyn till befintliga odlare synes dock bjuda att viss försiktighet iakttages i fråga om nedsättning av tullen. På grund härav har kommittén ansett sig böra stanna vid en mindre reduktion. Vad beträffar vintermånaderna föreslår kommittén att tullen bibehålies oförändrad. I fråga om gränsdragningen mellan de båda perioderna har delade meningar gjorts gällande. Med hänsyn bl. a. till den föreslagna nedsättningen under högtullperioden har kommittén icke ansett sig böra föreslå någon ändring. Av mimosa och ljung förekommer icke någon inhemsk produktion, men viss konkurrens med inhemska sorter torde föreligga, varför de även i fortsättningen bör beläggas med tull. Med hänsyn till att varornas pris icke är mer än ungefär hälften av genomsnittspriset för övriga importerade blommor har kommittén emellertid funnit en nedsättning motiverad. Vad beträffar torkade blommor är importen obetydlig, och den torde i allmänhet vara avsedd för yrkesmässig bearbetning, i vilket fall den åtnjuter tullfrihet; det synes lämpligt att tullfrihet stadgas oavsett varornas tillämnade användning.

Ledamoten Hansson föreslår att de olika tullsatserna fastställes till respektive kr. 5: —, 10: — och 7: 50 samt anför till stöd härför i huvudsak följande.

En rationellt driven handelsträdgårdsodling förutsätter en viss växtföljd enligt samma principer som i jordbruket, och det enda alternativet till köksväxtodling under glas är därvid blomsterodlingen. För att odlarna emellertid utan alltför stort chanstagande skall kunna övergå till blomsterkulturer måste de ha möjlighet att uppnå skälig lönsamhet även för denna odling. Att under nuvarande omständigheter föreslå lägre tullar för avskurna blommor, torde medföra mycket stora svårigheter för odlarna, eftersom lönsamheten redan nu är hårt pressad. LTnder vintermånaderna förekommer eu mycket betydande produktion av lökblommor i handelsträdgårdarna. Då denna kultur utgör den huvudsakliga inkomstkällan för flertalet handelsträdgårdar under vintermånaderna, måste det anses skäligt att dessa erhåller ett tillfredsställande skydd för sin produktion. En mindre höjning av tullen under denna tid kommer icke att i nämnvärd grad påverka konsumentpriserna. För mimosa och ljung gör sig konkurrensen med lökblommorna redan nu starkt kännbar, och det torde icke innebära någon olägenhet att fasthålla vid den nuvarande tullsatsen.

Blomsterodlingen kan icke ryckas loss ur det sammanhang den har med övriga kulturer inom handelsträdgårdsodlingen. Framför allt den dyrbara jorden under glas måste utnyttjas under så stor del av året som möjligt, och därvid är det kombinationerna mellan olika grönsaks- och blomsterkulturer, som gör det möjligt att erhålla högsta produktion till lägsta möjliga priser för varje produktslag.

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1958 265

Yttranden

Lantbrnksstyrelsen ansluter sig i fråga om tullsatserna till den inom kommittén framförda reservationen. Styrelsen anför bl. a. att den svenska marknaden under vintermånaderna översvämmas av billiga italienska importblommor, varigenom avsättningen av i svenska handelsträdgårdar drivna lökblommor försvåras. Under vår- och höstmånaderna säges konkurrensen från närmare liggande exportländer vara hård.

Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund föreslår en höjning av tullen på friska blommor till kr. 15: — under tiden 1/3—30/11 och kr. 10: — under resten av året samt anför till stöd härför i huvudsak följande.

Trädgårdsodlarna har starkt reagerat mot den av kommitténs majoritet förordade sänkningen av tullen på här berörda varuslag. Det synes också svårt att förstå att den nuvarande tullen skulle utgöra någon begränsande faktor för införsel av avskurna blommor, då av handelsstatistiken framgår, att importen företett en jämn ökning från 107 ton till ett värde av 1 770 000 kr. år 1949 till 604 lon till ett värde av 16 030 000 kr. år 1955. År 1939, då tullen hade en helt annan effekt än nu är fallet, utgjorde importen 139 ton till ett värde av 1 287 000 kr. Förbundet anser det felaktigt att såsom kommittén gjort ange tullsatsen för avskurna blommor till i det närmaste 50 % av värdet. Enär produktion och försäljning av avskurna blommor förekommer under hela året inom landet, bör incidensen beräknas på hela årets import, varvid den uppgår till c:a 29 % för åren 1954 och 1955. Jämfört med det genomsnittliga gränsskyddet för jordbruksprodukterna på 27 % kan inte detta anses anmärkningsvärt högt för ett enstaka varuslag inom trädgårdsproduktionen.

Med hänsyn till dessa jämte de i herr Hanssons reservation framförda synpunkterna anser förbundet det omotiverat att föreslå sänkning av tullen och föreslår i stället höjning av tullen för avskurna friska blommor.

Sveriges grossistförbund anser tullen på mimosa och ljung närmast vara att karakterisera som en finanstull, då några odlingar icke förekommer inom landet och varan knappast kan substitueras med andra blommor; förbundet yrkar att tullen nedsättes till kr. 2: — per kg eller helt slopas. Vad beträflar andra blommor anses behovet av tull under vintermånaderna icke särskilt utpräglat, enär de internationella priserna under denna tid ligger på en mycket hög nivå; förbundet påyrkar en tullsats om kr. 2: 50 per kg. Denna tullsats bör gälla även under månaderna mars och november, då den svenska produktionen icke är av sådan storleksordning, att den kan tillgodose efterfrågan i rimlig omfattning. För resten av året har nuvarande tullsats vissa tider motsvarat 50—100 % av värdet — ibland mer än 100 % varför även den föreslagna tullsatsen anses vara för hög och eu sänkning föreslås till högst kr. 5:— per kg. Förbundet anför ytterligare att konsumtionsstegringen har medfört en avsevärd ökning av införseln, sedan importregleringen upphörde, men eu betydande utbyggnad av de inhemska odlingarna har också skett under efterkrigstiden. Marknadsutbudet från de inhemska odlingarna torde till väsentlig del numera komma från ett relativt litet antal specialiserade storodlingar. Framförda påståenden om

266 Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1958

dumpingimport av avskurna blommor avvisas bestämt av förbundet. Blommorna köpes i fast räkning av importörerna; exportörerna köper varorna i regel på offentliga auktioner i respektive producentländer. Vidare kan framhållas att de traditionella importörerna, som tidigare omhänderhade omkring 90 % av hela importen, i dag torde representera en väsentligt mindre del, sannolikt högst omkring hälften, övrig import ombesörjes till största delen av handelsträdgårdsmästarna, vilka inköper blommor i utlandet för komplettering av sin egen produktion och i syfte att få ett allsidigt varusortiment. Lönsamheten inom svensk blomsterodling har, säger förbundet, icke varit sämre än att betydande investeringar kunnat göras under efterkrigstiden. Nödvändigheten av att bedriva odling av snittblommor såsom ett led i rationellt driven handelsträdgårdsodling med viss växtföljd torde man kunna ifrågasätta, enär, såvitt känt, storodlarna driver uteslutande rosor och nejlikor i sina specialbyggda växthus. Blomsterhandlarnas riksförbund påyrkar i den av Sveriges hantverksoch småindustriorganisation överlämnade skrivelsen lägsta möjliga tull på blommor samt tullfrihet under den tid då den inhemska produktionen ej är tillfyllest.

Departementschefen

Tullen på blommor i allmänhet under tiden 1/3—30/11, under vilken tid den alldeles övervägande delen av den inhemska produktionen saluföres, är för närvarande av storleksordningen 50 % av värdet. Jag delar kommitténs uppfattning att en nedsättning är motiverad men att därvid viss försiktighet bör iakttagas med hänsyn till befintliga odlingar. Enligt min åsikt är den av kommittén föreslagna tullen lämpligt avvägd. Även i övrigt finner jag kommitténs förslag under denna rubrik innebära en skälig avvägning mellan de skilda intressen som här gör sig gällande, .lag biträder alltså kommitténs förslag under denna rubrik.

06.04. Blad, kvistar och andra växtdelar

Nuvarande tullförhållanden

Tullen utgår med 50 öre per kg; torkade blad in. in. som skall användas för vidare yrkesmässig bearbetning är dock tullfria.

Tulltaxekommittén

Kommittén anser att nuvarande olikhet i tullhänseende mellan snittgrönt och snittblommor icke är motiverad, enär varorna ligger i samma prisläge per viktenhet, och föreslår att snittgrönt (adiantum och asparagus) belägges med samma tull som avskurna blommor (nr 06.03), d. v. s. under tiden 1/3—30/11 kr. 7: 50 per kg och under annan tid kr. 5:— per kg. Beträffande övriga hithörande artiklar föreslår kommittén tullfrihet under motivering att importen icke i större utsträckning konkurrerar med här odlade artiklar.

Kangl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958 267

Ledamöterna Gustafsson och Westerlind anför i en reservation att, även om skäl kan anföras för att tullsatsen på snittgrönt borde anslutas till den för position 06.03 föreslagna, strävan efter enhetlighet icke bör drivas därhän, att den leder till en så betydande tullhöjning som i detta fall. Importen dominerar nämligen i betydligt högre grad än som gäller blommor i allmänhet. De föreslår en tullsats av kr. 5: — per kg under tiden 1/3—30/11 och kr. 2: 50 per kg under annan tid. Ledamoten Boo framför i en särskild reservation enahanda yrkande med i huvudsak samma motivering.

Ledamoten Hansson påyrkar i en reservation en tull för snittgrönt av kr. 10;— per kg under tiden 1/3—30/11 och kr. 7:50 per kg under annan tid.

Yttranden

Lantbruksstyrelsen tillstyrker den av kommittén förordade utbrytningen av snittgrönt samt föreslår att tullen för dessa varor skall utgå med kr. 10;— per kg under tiden 1/3—30/11 och kr. 7:50 per kg under annan tid.

Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund anser att tullen för snittgrönt bör utgå med samma belopp per viktenhet som för avskurna blommor. För övriga hithörande varuslag föreslår förbundet oförändrad tull enär en betydande produktion av dessa alster säges ske inom landet.

Blomsterhandlarnas riksförbund påyrkar i den av Sveriges hantverks- och småindustriorganisation överlämnade skrivelsen lägsta möjliga tull på snittgrönt samt tullfrihet under den tid då den inhemska produktionen icke är tillfyllest.

Sveriges grossistförbund anser att tullen på snittgrönt bör kvarstå oförändrad. Detta varuslag utgör i detalj försälj ningen ett komplement till blommor och är icke någon separat handelsvara. Den svenska odlingen torde icke svara för mer än mellan 20 och 30 % av behovet och särskilt under huvudsäsongen december—mars är tillförseln av svensk vara synnerligen begränsad. Odlingskostnaderna för i varje fall asparagus är betydligt lägre än för blommor.

Sveriges köpmannaförbund föreslår beträffande snittgrönt en tull av kr. 5:— per kg under tiden 1/3—30/11 och tullfrihet under annan tid. Förbundet anser att den svenska produktionen varken kvantitativt eller kvalitativt är tillfredsställande och att naturliga förutsättningar för någon avsevärt ökad produktion saknas. Någon anledning att tullbelägga varan under perioden 1/12—28/2 anses icke föreligga, då den svenska produktionen under denna tid är liten eller obefintlig.

Departementschefen

Liksom kommittén finner jag det i princip riktigt att snittgrönt i tullhänseende likställes med snittblommor, och jag kan i betraktande bl. a. av den föreslagna nedsättningen av tullen på sistnämnda varuslag biträda kommitténs förslag härutinnan; även i övrigt ansluter jag mig till kommitténs förslag.

268 Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1958

Kap. 7. Köksväxter in. in.

Ur 07.01. Blomkål

Nuvarande tullförhållanden

Tullen utgår med 25 öre per kg under tiden 1/5—30/11 och 10 öre per kg under annan tid; före 1/1 1957 gällde den högre tullsatsen under tiden 1/4 —31/12 (ändringen vidtagen efter förhandlingar inom GATT).

Tulltaxekommittén

Kommittén föreslår under tiden 1/5—31/7 en tull av 35 öre per kg, under tiden 1/8—30/11 en tull av 25 öre per kg samt under resten av året tullfrihet.

Ordföranden har reserverat sig för en tull av 25 öre per kg under hela skyddsperioden. Han erinrar om att kommittén i allmänhet ansett det icke vara motiverat att genom en höjning av tullsatsen under början av skyddsperioden bereda särskilt skydd för en primörodling. Enligt hans uppfattning föreligger icke anledning att beträffande blomkål avvika från denna princip.

Yttranden

Lantbruksstyrelsen föreslår att tullen under tiden 1/5—31/7 sättes till 50 öre per kg och under tiden 1/8—30/11 till 25 öre per kg samt anför till stöd därför bl. a. följande.

Importen konkurrerar fr. o. m. maj månad med den svenska odlingen. Den tidiga produktionen av blomkål här i landet ställer sig jämförelsevis dyrbar till följd av att plantorna måste förkultiveras under glas. Odlingen utgör emellertid ett betydelsefullt komplement till annan köksväxtodling och bör enligt lantbruksstyrelsens mening skyddas mot konkurrerande import.

Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund föreslår en tull av 50 öre per kg under tiden 1/5—31/7 och 25 öre per kg under tiden 1/8—31/12.

Svenska importföreningen för färsk frukt u. p. a. anser att det med den nuvarande konsumtionsinriktningen, med transportteknikens fortsatta utveckling och den ökade betydelsen av djupfrysta produkter m. m. är att kämpa mot utvecklingen, om man försöker skapa ett konstlat primörskydd och ett konstlat högt prisläge i början av olika svenska trädgårdsalsters produktionsperiod. Primörbegreppet existerar knappast längre, då det förbättrade transportväsendet möjliggör eu nära nog kontinuerlig import under hela året. Detta har också kommittén i allmänhet beaktat. Ett oförklarligt avsteg från principen gör dock kommittén vad gäller blomkål under maj, juni och juli. Föreningen får därför instämma i den reservation, som kommitténs ordförande avgivit beträffande denna position.

Stockholms handelskammare och Sveriges köpmannaförbund finner icke skäl föreligga att bereda odlingen av blomkål något speciellt primörskydd under början av skyddsperioden.

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1958 269

Departementschefen

Jag finner viss tvekan kunna råda angående lämpligheten av den av kommittén föreslagna förstärkningen av tullskyddet, vilken bl. a. innebär ett avsteg från den eljest tillämpade principen att inte föreskriva särskilt primörskydd. Med hänsyn till föreliggande särskilda förhållanden är jag emellertid beredd att biträda förslaget; någon ytterligare förstärkning av tullskyddet vare sig genom höjning av tullsatsen eller utsträckning av skyddsperioden kan jag däremot icke förorda.

Ur 07.01. Gurkor

Nuvarande tullförhållanden

Tullen utgår med 50 öre per kg under tiden 15/3—30/9 och 20 öre per kg under annan tid.

Tulltaxekommittén

Kommittén anser beträffande slanggurkor den under skyddsperioden gällande tullen ligga vid en nivå som motsvarar vad som kan anses rimligt för trädgårdsnäringens produkter. Någon höjning av tullsatsen under första delen av perioden kan kommittén i överensstämmelse med sin principiella uppfattning i denna fråga icke förorda. Den nuvarande tullen för andra slag av gurkor överstiger varuvärdet och bör kunna avsevärt reduceras. Kommittén har dock ansett försiktigheten bjuda att stanna vid en halvering av tullen eller 25 öre per kg under tiden 16/6—30/9. Beträffande icke-skyddsperiod föreslås att nuvarande tull avskaffas för alla slag av gurkor. Ledamoten Hansson förordar i en reservation höjning av tullen för slanggurkor från 50 till 75 öre per kg under tiden 16/3—31/5 och anför till stöd härför bl. a. följande. Odlingen av slanggurkor är näst efter tomater den viktigaste växthuskulturen. Den är en tidig, relativt värmekrävande odling. Påståendet att denna tidiga odling i Sverige skulle medföra onödigt höga konsumentpriser på varan torde dock icke vara riktigt. Det går icke att för svenskodlade produkter utfå ett högre pris än för motsvarande importerade varor och under sådana omständigheter måste denna odling anses lika berättigad som all annan produktion inom landet. Som skydd mot ren spekulationsimport under första delen av försäljningssäsongen är den nuvarande tullen ej tillräcklig.

Yttranden

Lantbruksstyrelsen föreslår beträffande slanggurkor en tull av 75 öre per kg under tiden 16/3—30/6 och 50 öre per kg under tiden 1/7—30/9; mot kommitténs förslag till tullsats för andra gurkor har styrelsen intet att erinra. Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund föreslår en tull av 1 krona per kg under den förstnämnda perioden men är i övrigt av samma uppfattning som lantbruksstyrelsen. Svenska importföreningen för färsk frukt u. p. a. ansluter sig till kommitténs förslag med den ändringen att skyddsperioden i fråga om andra

270 Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1958

slag av gurkor än slanggurkor enligt föreningens uppfattning icke borde börja förrän den 1 juli. Vad beträffar slanggurkor anföres bl. a. följande. Importincidensen uppgick år 1955 under skyddsperioden till 22 %, vartill kom ett fraktskydd om ca 25 öre per kg (bilfrakt) från Holland. Skyddet är alltså betydande. Anledning saknas att onödigt fördyra varan i början av säsongen, vilket den framlagda reservationen innebär. Någon saklig grund för sitt tal om »spekulationsimport» under ifrågavarande period kan reservanten icke anföra. Importen under perioden betingas av bristande tillgång och/eller i samband därmed överdrivna inhemska priser.

Departementschefen

I enlighet med vad tidigare anförts kan jag liksom kommittén icke förorda något särskilt primörskydd utan ansluter mig i detta såväl som andra hänseenden till kommitténs förslag.

Ur 07.01. Lök

Nuvarande tullförhållanden

Tullen utgår med 20 öre per kg under tiden 1/6—31/12 och 5 öre per kg under tiden 1/1—29/2; under tiden 1/3—31/5 är varan tullfri.

Tulltaxekommittén

Kommittén, som konstaterar att den nuvarande tullen på lök under andra halvåret är mycket hög, föreslår dock med hänsyn till frågans sociala aspekter att tullsatsen under tiden 1/7—31/12 bibehålies oförändrad. Kommittén finner vidare 15 öre per kg utgöra en lämpligt avvägd tull under tiden 1/1—29/2. Den därpå följande tullfria perioden bör utsträckas till att omfatta jämväl juni månad. Ledamoten Hansson anser att bärande skäl för en differentiering av tullskyddets storlek under säsongens olika delar icke finnes. Den svenska löken är lagringsduglig under hela första kvartalet. En lagring medför emellertid högre kostnader i form av ränte- och svinnförluster och det synes icke rimligt att under dylika förhållanden tillämpa en lägre tullsats under månaderna januari och februari.

Yttranden

Lantbruksstyrelsen föreslår att tullen fastställes till 25 öre per kg under tiden 1/6—29/2. Styrelsen framhåller att genom den omfattande odling av lök, som bedrives framför allt på Öland, kan den svenska produktionen i regel tillgodose marknadsbehovet under hösten och vintern. Med de lagringsmöjligheter som föreligger kan en vid olämplig tidpunkt företagen import trycka marknaden under längre tid och orsaka försäljningssvårigheter för den svenska varan. Sveriges lökodlareförening påyrkar en tull av 30 öre per kg under tiden 1/6—31/3 och anför till stöd härför i huvudsak följande. Den areal av svensk matlök, som odlas i landet, är till ojämförligt största del belägen på Öland. Inom detta område har under det senaste årtiondet

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1958 271

skett eu alltmera markant minskning av befolkningsunderlaget. I första hand har denna minskning enligt föreningens uppfattning skett på den anställda arbetskraftens bekostnad och i andra hand genom att familjemedlemmar sökt sig arbete inom andra landsdelar. Det synes föreningen vara en uppgift av första ordningen att lökodlingen, som dels är arbetskrävande och dels har arbetsmomenten fördelade över lång tidsrymd, jämväl i fortsättningen kan behållas. Lökodlingen säges ha stora möjligheter att medverka till en jämn sysselsättning jämväl under vintermånaderna.

Föreningen framhåller vidare att odlarna även har haft ögonen öppna för konsumenternas berättigade önskan att erhålla en högklassig vara, vilken under hela året kan köpas till skäligt pris. Med detta syftemål har odlarna på Öland sedan år 1955 genomfört central sortering av all lök, varigenom kvaliteten kan garanteras. En rationaliserad hopsamling och sortering av löken i förening med ett ändamålsenligt marknadsförande säges också ha kunnat sänka denna del av handelsmarginalerna på varan högst väsentligt.

Förutsättningen för att odling av svensk lök skall kunna fortsätta är enligt föreningens uppfattning emellertid att lökimport till dumpingpriser förhindras genom ett lämpligt avvägt tullskydd. Särskilt under vissa år säges risken för lökimport från Holland till mycket låga priser vara överhängande. Även relativt små kvantiteter importerad lök till lågt pris kan verka nedpressande på den svenskodlade lökens pris. Det är av denna anledning som odlarna önskar en höjning av tullskyddet under hela den tullskyddade perioden till 30 öre per kg. De nuvarande tullsatserna på lök har varit oförändrade i över 20 år, varför en ändring med hänsyn till det nuvarande penningvärdet också anses fullt motiverad. Vidare bör enligt föreningens uppfattning beaktas, att den av odlarna föreslagna höjningen av tullskyddet på lök inte på något sätt kommer att inverka på konsumentprisets storlek på varan. Det säges nämligen ha visat sig, att utförsäljningspriset till konsument knappast undergår någon förändring alls hur mycket lökpriset till odlarna än fluktuerar.

Odlarna är beredda att godtaga en månads förkortning av den nu tullskyddade tiden på försommaren, under förutsättning av att den lullbelagda tiden på våren utsträckes med en månad till den 31/3. Om det senare av handelspolitiska skäl skulle vara ogenomförbart, så förutsätter odlarna i så fall, att den nuvarande tullskyddade tiden 1/6—29/2 på inga villkor avkortas.

Det framhålles vidare att den svenska lökens kvalitet under hela första kvartalet är av utmärkt god beskaffenhet och att intensiva försök pågår med olika groningshämmande medel för att jämväl under tiden april—juni kunna saluföra svenskodlad lök.

Föreningen anser det oriktigt med lägre tullsats i början av året, enär odlare, som påtager sig lagringskostnader i form av ränte- och svinnförluster för lagring av lök fram till dessa vintermånader, löper risk att erhålla ett lägre pris för sådan vara.

272 Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1958

Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet Landsbygdens folk och Fruktodlingens förhandlingsorgan samt Ölands ortsförbund av RLF föreslår likaledes en tullsats av 30 öre per kg under tiden 1/6—31/3 och åberopar till stöd härför en argumentering som i huvudsak överensstämmer med vad som anförts i lökodlareföreningens yttrande.

Svenska importföreningen för färsk frukt it. p. a. framhåller att tullen på lök under månaderna januari och februari till stor del har karaktären av finanstull. Tillgången efter årsskiftet av kvalitativt godtagbar inhemsk lök anses trots framsteg inom den svenska odlingen ringa.

Departementschefen

Tullen för lök under den egentliga skyddstiden närmar sig ofta 50 % av importvärdet och får således betecknas såsom hög även för att gälla en vara på här ifrågavarande område. Med hänsyn till de av kommittén åberopade sociala skälen kan jag dock biträda kommitténs förslag att bibehålla tullen oförändrad. Däremot finner jag i likhet med kommittén, som härvidlag är enhällig, icke skäl att höja densamma. Jag biträder vidare kommitténs förslag att förstärka tullskyddet under årets första månader och finner den av kommittémajoriteten föreslagna tullen under denna tid lämpligt avvägd. Vad beträffar längden av de olika tullperioderna finner jag icke anledning frångå tulltaxekommitténs i detta hänseende enhälliga förslag.

Ur 07.01. Potatis

Nuvarande tullförhållanden

Potatis är inbegripen under jordbruksprisregleringen och i enlighet därmed i allmänhet fri från tull men belagd med importavgift. Sådan avgift utgår dock icke för nyskördad (färsk) potatis, inkommande under tiden 1/1—30/6, utan för denna har förut utgående tull av 10 öre per kg bibehållits.

Tulltaxekommittén

Kommittén anser att gränsskyddet för färskpotatisen, som står trädgårdsprodukterna nära, bör uttagas i form av tull. En tullsats av 15 öre per kg, som f. ö. föreslagits av jordbruksprisutredningen, anses stå i god överensstämmelse med de principer som kommittén tillämpat på trädgårdsområdet. Tiden för uttagande av denna tull bör begränsas till juni månad. Färsk potatis inkommande under annan tid anses däremot såväl av praktiska skäl som med hänsyn till den konkurrens som måhända i vissa lägen kan förekomma med annan potatis (fjolårspotatis) böra beläggas med importavgift efter samma grunder som denna vara.

Ledamoten Hansson anför i en reservation att starka skäl talar för att även färskpotatisens gränsskydd i överensstämmelse med vad förutsättes för potatis i allmänhet regleras genom importavgifter i stället för med tullar. Odlingen av denna potatis är synnerligen arbets- och kostnadskrävande varför det är önskvärt att så god anpassning som möjligt kan ske av gränsskyddet gentemot de aktuella prissättningsproblem som kan uppstå.

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958 273

Yttranden

Statens jordbruksnämnd föreslår att tullen på färskpotatis avskaffas och ersättes med särskild importavgift samt anför till stöd härför i huvudsak följande.

Vid avlåtande av propositionen nr 65/1956 var föredragande departementschefen icke beredd att taga ställning till frågan, om det framtida skyddet skulle utgå i form av tull eller införselavgift. I denna fråga har jordbruksnämnden ansett sig böra framlägga förslag i förevarande sammanhang. Förslaget, som bygger på överenskommelse med jordbrukets förhandlingsdelegation och har godkänts av färskpotatisodlareföreningarna i Kullabygden, avser, att tullen slopas på den under januari—juni inkommande färskpotatisen och att bemyndigande i stället lämnas jordbruksnämnden att för en tid av fyra veckor under ettvart av åren 1957—1959 förordna om införselavgift för nyskördad (färsk) potatis enligt följande grunder. Under den kalendervecka, då midsommardagen infaller, (»midsommarveckan») och under första kalenderveckan därefter skall avgiften utgå med 29 öre per kg. Avgiften skall utgöra under kalenderveckan före midsommarveckan 20 öre och under andra kalenderveckan efter midsommarveckan 15 öre per kg. Jämfört med nuvarande tull innebär sålunda de föreslagna avgifterna en merbelastning av importen med 19, resp. 10 och 5 öre per kg. Vid bifall till förslaget skulle sådan färskpotatis, som inkommer tidigare än veckan före midsommarveckan, belastas endast med avgiften för gammal potatis, alltså som regel endast med 5 öre per kg, i stället för med hittillsvarande tull av 10 öre per kg. Förslaget förutsätter, att några prisgränser icke fastställs för färskpotatisen och att kvantitativ importreglering av denna vara icke skall tillämpas. Under den tid, för vilken särskilt skydd för färskpotatisen nu föreslås, brukar normalt huvudparten av den speciella inhemska produktionen av färsk kvalitetspotatis föras i marknaden. Under denna tid har hittills icke något annat land kunnat i någon nämnvärd omfattning konkurrera på den svenska marknaden med potatis av motsvarande kvalitet. De föreslagna avgifterna skulle därför, utan att behöva innebära någon fördyring av färskpotatisen, endast utgöra ett visst skydd mot i framtiden eventuellt uppträdande konkurrens.

Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbggdens folk hemställer att nyskördad potatis likställes med annan potatis och överföres till jordbruksregleringen.

Svenska importföreningen för färsk frukt u. p. a. framhåller att svensk färskpotatis normalt produceras tidigast från den 15/6 och att dessförinnan intet behov föreligger av tullskydd. Föreningen vill dock icke motsätta sig att tullskyddet utsträckes att gälla under hela juni månad men föreslår i så fall att tullsatsen bestämmes till 10 öre per kg. Frakten från Italien (enda leverantörland av betydelse vid den aktuella tiden) till svensk gräns uppgår till 10 öre per kg, varför tull och frakt tillsammans innebär ett mycket betydande skydd för den svenska produktionen. Någon anledning att speciellt skydda en primörodling av potatis i bänk föreligger icke.

Departementschefen

Huruvida färskpotatis närmast bör jämställas med trädgårdsprodukter eller i stället hänföras till jordbruksprodukter i egentlig mening kan själv-

18 Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr 90

274 Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958

fallet vara föremål för delade meningar. Hittills har emellertid sådan potatis i vad angår avgiftsbeläggning till skydd mot utländsk konkurrens behandlats som en trädgårdsprodukt, och det har enligt min uppfattning icke förebragts tillräckliga skäl för att härvidlag inta en ändrad ståndpunkt. Jag delar därför tulltaxekommitténs och jordbruksprisutredningens uppfattning att gränsskyddet liksom hittills bör ha formen av tull. Med hänsyn till de speciella förhållandena vid denna produktion finner jag mig emellertid kunna förorda ett något högre skydd än som föreslagits av dessa kommittéer och föreslår att tullen bestämmes till 20 öre per kg. Tullskyddet bör enligt min mening gälla under tiden 6/6—5/7; under annan tid torde nyskördad potatis böra beläggas med importavgift efter samma grunder som annan potatis.

Ur 07.01. Sparris

Nuvarande tullförhållanden

Sparris är under hela året belagd med en tull av kr. 1: 50 per kg.

Tulltaxekommittén

Kommittén finner att en sänkning av tullen till kr. 1:— per kg skulle kunna genomföras utan större olägenhet för odlarna och att tullen endast behöver utgå under maj och juni månader, då svensk färsk sparris i allmänhet föres i marknaden.

Departementschefen

Jag biträder kommitténs förslag, vilket av remissinstanserna lämnats utan erinran.

Ur 07.01. Svamp

Nuvarande tullförhållanden

Champinjoner är belagda med en tull av 75 öre per kg; för annan svamp utgår tullen med 1 krona per kg.

Tulltaxekommittén

Kommittén föreslår att tullen för alla slag av svamp sättes till 75 öre per kg-

Yttrande

Sveriges champinjonodlares förening påyrkar en tullsats av 1 krona per kg för champinjoner och anför bl. a. följande. Champinjonodlingen, som under ett 20-tal år vuxit upp från ingenting och alltjämt ökar, täcker nu landets hela behov av champinjoner, varför någon import icke erfordras. Konkurrensen mellan odlarna är hård, och det pris odlarna erhålla i dag är praktiskt taget detsamma, som de erhöllo för 15—20 år sedan, medan som bekant omkostnaderna stigit oerhört. Detta har möjliggjorts genom stark rationalisering och industrialisering av

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958 275

odlingen. Emellertid är nu gränsen nådd för vad som på denna väg kan åstadkommas, och en ohejdad import skulle äventyra den svenska champinjonodlingens bärighet. Då stora belopp investerats i dessa odlingar, skulle en avsevärd kapitalförstöring bli följden. Erfarenheten visar ju också, att om en inhemsk produktion på grund av för stor importkonkurrens slås ihjäl, stiger genast priset på importvaran, vilket ju blir till konsumenternas nackdel.

Departementschefen

Liksom kommittén finner jag icke tillräcklig anledning föreligga att höja tullen på champinjoner, vilken f. ö. är bunden i GATT vid nuvarande belopp. Framhållas må att importen under senare år endast undantagsvis överstigit 50 ton, under det att den inhemska produktionen enligt uppgift år 1956 beräknats till 1 000 ton. Vad beträffar annan svamp delar jag kommitténs uppfattning att denna bör beläggas med samma tull som champinjoner.

Ur 07.01. Tomater

Nuvarande tullförhållanden

Under tiden 1/5—30/11 utgår tullen med 50 öre per kg och under annan tid med 15 öre per kg.

Tulltaxekommittén

Kommittén föreslår att tullen under tiden 1/5—30/11 bibehålies oförändrad vid 50 öre per kg och att den helt borttages under annan tid av året.

Ledamoten Hansson föreslår en höjning av tullen till 75 öre per kg under tiden 1/5—30/6 och anför till stöd härför i huvudsak följande.

Tomater är den för närvarande viktigaste kulturen för odling i växthus. Med tanke på näringsvärdet hör också tomaterna till de förnämsta köksväxterna, varför en fortsatt stegring av konsumtion och produktion inom landet får anses synnerligen önskvärd. Med nuvarande, svårbemästrade importkonkurrens är det emellertid ytterst vanskligt för odlarna att våga taga kostnaderna för omfattande rationaliseringsåtgärder till förbilligande av produktionen. Under de första månaderna av produktionssäsongen fordras ett effektivare marknadsskydd för att ej prisbildningen skall utsättas för alltför kraftiga störningar till följd av tillfällig överskottsimport. En höjning med 25 öre per kg under månaderna maj och juni torde ej vid denna tid relativt sett belasta konsumentpriset i nämnvärd grad.

Yttranden

Lantbruksstijrelsen ansluter sig till reservantens förslag under framhållande bl. a. av att det för trädgårdsnäringens räntabilitet är av största vikt, att odling kan bedrivas under så lång tid av året som möjligt.

Sveriges handelstrådgårdsmästareförbund påyrkar att tullen under tiden 1/5—31/7 skall utgå med 1 krona per kg och under tiden 1/8—30/11 med 50 öre per kg.

Svenska importföreningen för färsk frukt u. p. a. finner att skäl föreligger att under tiden 1/5—15/6 ha en lägre tull än 50 öre per kg. Man anser

276 Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1958

att den inhemska produktionen under maj och juni månader är helt otillräcklig och att en mycket betydande kompletteringsimport är erforderlig. Föreningen anför vidare.

Ytterligare rationalisering av den svenska odlingen är angelägen. Något behov att skydda mindre, ej specialiserade växthusodlingar med höga kostnader kan ur allmänna synpunkter icke anses föreligga. Handeln ställer sig mycket frågande till reservanternas uppfattning att en fortsatt stegring av konsumtionen av tomater, vilka med tanke på näringsvärdet höra till de förnämsta köksväxterna, lämpligen skulle kunna åstadkommas genom en tullhöjning. Någon tillfällig »överskottsimport» under nämnda period torde knappast förekomma men väl en ur såväl kvantitativ som prissynpunkt nödvändig kompletterande import.

Departementschefen

I enlighet med vad förut anförts kan jag icke förorda något särskilt primörskydd. Å andra sidan finner jag icke heller tillräckliga skäl att, såsom föreslagits från importörhåll, reducera tullen under primörtiden. Jag biträder följaktligen kommitténs förslag.

Ur 07.01. Vitkål, rödkål och ärter m. m.

Nuvarande tullförhållanden

För vitkål utgår tullen med 10 öre per kg och för pepparrot med 20 öre per kg. Sallad är tullfri under tiden 1/1—29/2 (vid tiden för kommitténs arbete utgick tull med 40 öre per kg, som emellertid avskaffades i samband med GATT-förhandlingarna år 1956) och under annan tid av året belagd med en tull av 40 öre per kg. Nyskördade (färska) rotfrukter drager under tiden 1/1—30/6 en tull av 20 öre per kg och under annan tid 10 öre per kg, vilken tullsats även gäller för andra rotfrukter (till rotfrukter räknas bl. a. rädisor). För andra köksväxter utgår tullen med 40 öre per kg.

Tulltaxekommittén

Kommittén föreslår för vitkål och rödkål en tull av 10 öre per kg, för ärter en tull av 20 öre per kg under tiden 1/3—31/12 och tullfrihet under annan tid, för rotfrukter (inkl. rädisor) en tull av 10 öre per kg, dock att tullen för nyskördade produkter skall utgöra 20 öre per kg under tiden 1/5— 30/6 samt för andra produkter en tull av 40 öre per kg under tiden 1/3— 31/12 och tullfrihet under annan tid. Vad särskilt beträffar rädisor samt sallad, dill och persilja, för vilka varuslag odlarna hos kommittén påyrkat en tullsats av 1 krona per kg under tiden 1/3—30/4, har kommittén i överensstämmelse med sin principiella uppfattning icke ansett sig kunna förorda något särskilt primörskydd.

Ledamoten Hansson påyrkar i avgiven reservation för sallad, dill, persilja och rädisor en tull av 1 krona per kg under tiden 1/3—30/4 och 40 öre under resten av året. Dessa produkter odlas i stor utsträckning i handelsträdgårdarna såväl i växthus under vintern som i drivbänkar och på friland under resten av året. De passar utmärkt till mellankulturer i andra

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958 277

odlingar med längre utvecklingstid, t. ex. tomater. Under de tidiga vårmånaderna har emellertid även i detta fall utbytet av dessa kulturer, framför allt sallad, ett intimt samband med importutvecklingen. Det synes befogat med en höjning av tullen under tiden 1/3—30/4 från 40 öre till 75 öre per kg. Med hänsyn till att produktion av dessa varuslag förekommer under hela året synes det angeläget att tullen under övriga delen av året bibehålies vid 40 öre per kg.

Yttranden

Lantbruksstyrelsen föreslår, att tullen för andra produkter än vitkål, rödkål, rotfrukter och ärter höjes till 75 öre per kg under tiden 1/3—31/5 och fastställes till 40 öre per kg under annan tid samt åberopar till stöd härför i huvudsak samma skäl som reservanten inom tulllaxekommittén.

Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund ansluter sig i fråga om huvudsaklig argumentering till den avgivna reservationen men påyrkar för sallad, dill, persilja och rädisor en tull av 1 krona per kg under skyddsperioden. Förbundet framhåller särskilt att den troligen största försäljningen av svenskodlad brysselkål och purjolök äger rum under just den tid för vilken tulltaxekommittén föreslagit tullfrihet.

Svenska import^öreningen för färsk frukt u. p. a. påyrkar tullfrihet för sallad under tiden 1/12—15/3 och tullfrihet för paprika samt förutsätter att spetskål kommer att tulltaxeras som vitkål. Föreningen räknar med en ökad vinterkonsumtion av sallad, under förutsättning att den kan erbjudas konsumenterna till rimligt pris. Den svenska frilandssalladen kommer icke i marknaden förrän i slutet av maj och saluföres till månadsskiftet september/oktober. Inhemsk sallad odlad under glas anser föreningen aldrig kunna bli någon billig och populär vara på grund av de höga produktionskostnaderna. Vad beträffar paprika säges någon nämnvärd odling icke förekomma i Sverige.

Departementschefen

I överensstämmelse med den uppfattning åt vilken jag tidigare givit uttryck kan jag icke biträda framställda yrkanden om införande av särskilt primörskydd. Jag finner icke heller anledning till erinran mot kommitténs förslag om tullfrihet under vintermånaderna, vilken anordning såvitt angår sallad godtagits av statsmakterna i samband med GATT-förhandlingar år 1956. För utvidgning av tullfriheten beträffande sallad eller införande av tullfrihet under hela året beträffande paprika finner jag å andra sidan icke tillräckliga skäl föreligga. Jag ansluter mig följaktligen till kommitténs förslag. Härvid förutsätter jag att den för vitkål föreslagna tullen kommer i tillämpning jämväl å den form av dylik kål som benämnes spetskål.

278 Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958

07.02. Köksväxter, frysta

Nuvarande tullförhållanden

Frysta köksväxter tulltaxeras för närvarande enligt vad som stadgas för motsvarande färska produkter, vilket bl. a. innebär att tullen på de flesta varorna är olika hög under skilda delar av året.

Tulltaxekommittén

Kommittén föreslår att vid här ifrågavarande rubrik stadgas under hela året gällande tullsatser, vilka till dess ytterligare erfarenheter vunnits upptages till samma belopp som för motsvarande färska produkter under den tid då de är högst tullbelagda.

Departementschefen

Kommitténs förslag föranleder icke någon erinran från min sida.

07.03. Köksväxter, tillfälligt konserverade

Nuvarande tullförhållanden

Av här ifrågavarande produkter belägges för närvarande de i saltvatten inlagda med tull efter samma grunder som torkade (jfr nr 07.04), under det att de övriga tulltaxeras såsom motsvarande färska produkter (jfr nr 07.01); beträffande sistnämnda produkter innebär detta bl. a. att tullen på de flesta varor är olika hög under skilda delar av året.

Tulltaxekommittén

Kommittén föreslår här liksom beträffande frysta produkter att varorna under hela året belägges med samma tull som motsvarande färska varor under den tid då de är högst tullbelagda.

Departementschefen

Även beträffande denna rubrik biträder jag vad kommittén föreslagit.

07.04. Köksväxter, torkade

Nuvarande tullförhållanden

Hit hänförliga produkter är belagda med följande tullsatser per kg, nämligen potatis 5 öre, champinjoner 75 öre, andra svampar 1 krona, gurkor 35 öre, rötter 20 öre samt övriga varor 25 öre.

Tulltaxekommittén

Med hänsyn till artiklarnas ringa betydelse har kommittén icke ansett tillräcklig anledning föreligga att differentiera tullen utan föreslår en enhetlig tull med samma belopp som för närvarande gäller för torkade köksväxter t allmänhet eller 25 öre per kg.

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958 279

Yttrande

Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund anser att tullen för torkade champinjoner bör fördubblas och att i varje fall någon sänkning av nu utgående tull icke bör ifrågakomma. Det förekommer visserligen för närvarande icke någon nämnvärd import av denna vara, men då detta rent tekniskt icke möter något hinder kan en import av detta varuslag snabbt svälla till mycket stor omfattning.

Departementschefen

Enligt min uppfattning föreligger icke anledning att frångå kommitténs förslag.

07.05. Ärter, bönor och andra baljväxtfrön, torkade

Nuvarande tullförhållanden

De viktigaste hithörande varuslagen inbegripes under det för jordbruksprodukter gällande importavgiftssystemet och är i tulltaxan upptagna med tullfrihet.

Tulltaxekommittén

Kommittén föreslår tullfrihet för rubriken i dess helhet.

Departementschefen

Någon anledning till erinran mot kommitténs förslag torde icke föreligga.

07.06. Maniok- och arrowrot, jordärtskockor m. m.

Nuvarande tullförhållanden

Av till denna rubrik hänförliga varor är maniok- och arrowrot inbegripna i det för jordbruksprodukter gällande importsystemet och i tulltaxan upptagna med tullfrihet. Beträffande övriga varuslag är nyskördade rötter, inkommande under tiden 1/1—30/6, samt torkade produkter belagda med en tull av 20 öre per kg; för andra varor utgör tullen 10 öre per kg.

Tulltaxekommittén

Kommittén föreslår tullfrihet för rubriken i dess helhet.

Yttrande

Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund påyrkar en tull av 10 öre per kg för jordärtskockor, beträffande vilken vara i motsats till övriga hit hänförliga varuslag en odling av betydande omfattning säges förekomma inom landet.

Departementschefen

Även om tullen på jordärtskockor icke torde vara av någon större betydelse, anser jag mig kunna biträda yrkandet om bibehållande av den nu i

280 Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958

allmänhet utgående tullen av 10 öre per kg; i övrigt föranleder kommitténs förslag icke någon erinran från min sida.

Kap. 8. Ätbara frukter; skal av citrusfrukter eller melon

08.01. Dadlar, bananer, ananas m. m.; kokos-, para- och kasjunötter

Nuvarande tullförhållanden

Färska bananer är belagda med en tull av 10 öre per kg. För andra här avsedda färska frukter utgår tullen med 20 öre per kg under tiden 1/5—31/1 och med 10 öre per kg under annan tid. Nötter, kasjunötskärnor och kokosrasp är belagda med en tull av 30 öre per kg samt andra nötkärnor med en tull av 50 öre per kg. Beträffande torkade frukter är bananer tullfria och för dadlar utgår tullen med 30 öre per kg samt för andra frukter med 50 öre per kg.

Tulltaxekommittén

Med hänsyn till att ett bibehållande av tullarna ur fiskal synpunkt kan befinnas lämpligt upptager kommittén hit hänförliga varor med i stort sett oförändrade tullsatser. En viss hyfsning av tullbestämmelserna anses dock motiverad för att undvika en onödig specificering av dessa i många fall relativt betydelselösa artiklar. Den uppbrytning av GATT-bindningen beträffande torkade bananer som förslaget påkallar anses icke möta några svårigheter.

Yttranden

Svenska importföreningen för färsk frukt u. p. a. och Sveriges grossistförbund understryker att tullarna på hit hänförliga varuslag är av fiskal natur. De intäkter som erhålles finner organisationerna så obetydliga att motiv numera saknas att bibehålla ifrågavarande tullar. Det framhålles vidare att bananer är en frukt, som ur olika synpunkter är betydelsefull särskilt för barn och som ofta ordineras vid vård av sjuka.

Svenska choklad- och konfektgrfabrikantföreningen u. p. a. påyrkar tullfrihet för kokosnötter, paranötter och kasjunötter.

Departementschefen

I enlighet med den tidigare angivna principen att icke ingå på någon allmän omprövning av de fiskala tullarna har departementsförslaget, liksom kommitténs förslag, utformats med i stort sett oförändrade tullsatser.

08.02. Citrusfrukter

Nuvarande tullförhållanden

Apelsiner, cedrat- och grapefrukter, klementiner och mandariner är f. n. tullfria. För citroner utgår tull med 5 öre per kg och för pomeranser med 10

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958 281

öre per kg. Övriga färska frukter drager under liden 1/5—31/1 en tull av 20 öre per kg och under annan tid 10 öre per kg. För torkade frukter utgår tullen med 50 öre per kg.

Tulltaxekommittén

Kommittén konstaterar att de viktigaste hithörande fruktslagen enligt gällande bestämmelser är fria från tull. Beträffande de övriga anses ur skyddssynpunkt icke föreligga något hinder att avskaffa tullen. Kommittén har emellertid av samma skäl som under föregående position upptagit nu utgående tullar i stort sett oförändrade.

Yttrande

Svenska importföreningen för färsk frukt u. p. a. anser att tullarna för citroner och pomeranser icke rimligen kan motiveras ens av fiskala skäl.

Departementschefen

Vad som anförts under föregående rubrik äger tillämpning jämväl vid denna position.

08.03. Fikon

Nuvarande tullförhållanden

För färska fikon utgår tullen under tiden 1/5—31/1 med 20 öre per kg och under annan tid med 10 öre per kg; torkade fikon drager en tull av 15 öre per kg.

Tulltaxekommittén

Kommittén framhåller att liksom när det gäller de båda föregående positionerna det från skyddssynpunkt icke torde föreligga något hinder att avskaffa tullarna. Kommittén har emellertid även här upptagit varorna med tull, för den händelse en viss tullbeskattning av fiskala skäl skulle befinnas lämplig. Den för torkade fikon gällande tullen 15 öre per kg har därvid ansetts böra gälla för hela rubriken.

Yttrande

Sveriges grossistförbund föreslår att tullen, som helt anses vara av fiskal natur, slopas.

Departementschefen

Liksom vid de båda föregående rubrikerna följer departementsförslaget kommitténs förslag.

08.04. Vindruvor (färska eller torkade)

Nuvarande tullförhållanden

För färska druvor utgår tull under tiden 1/7—31/12 med 25 öre per kg; för färska druvor under annan tid samt för torkade druvor utgår icke någon tull.

282 Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958

Tulltaxekommittén

Kommittén har icke funnit anledning föreslå någon ändring av tullsatsens storlek. Vad beträffar skyddstidens längd har kommittén däremot, med hänsyn dels till att vindruvor i första hand konkurrerar med inhemska bär och stenfrukter för vilka säsongen är relativt kort, dels till den prisförskjutning som synes inträda mot slutet av året, funnit en avkortning motiverad till den 31/10. Beträffande torkade vindruvor (russin och korinter) ifrågasättes icke någon ändring av den nuvarande tullfriheten.

Yttranden

Lantbruksstyrelsen föreslår med hänsyn till den konkurrens som importen av vindruvor under höstmånaderna utgör för svenskodlad frukt av annat slag att skyddstiden bibehålies oförändrad.

Svenska importföreningen för färsk frukt u. p. a. framhåller under hänvisning till fraktkostnaderna att kommitténs förslag innebär ett ganska högt gränsskydd.

Departementschefen

Enligt min uppfattning finnes icke anledning frångå tulltaxekommitténs enhälliga förslag.

08.05. Nötter och liknande frukter

Nuvarande tullförhållanden

Valnötter är, sedan den tidigare utgående tullen reducerats och slopats i samband med GATT-förhandlingarna åren 1955 och 1956, numera tullfria. Hasselnötter, mandel och kastanjer är belagda med en tull av 20 öre per kg och hasselnötskärnor med 40 öre per kg. Andra nötkärnor samt pistachmandel drager en tull av 50 öre per kg. Övriga här avsedda nötter är belagda med en tull av 30 öre per kg.

Tulltaxekommittén

Kommittén anser att ur skyddssynpunkt hinder icke föreligger att avskaffa tullarna. Med hänsyn till möjligheten att ett bibehållande av tullarna ur fiskal synpunkt kan befinnas lämpligt har emellertid kommittén upptagit tullsatserna i stort sett oförändrade.

Yttranden

Sveriges grossistförbund uttalar att tullarna vid denna rubrik är helt av fiskal natur och ur dessa synpunkter ej längre motiverade. Liknande uppfattning framföres av Sveriges konditorförening genom Sveriges hantverksoch småindustriorganisation.

Svenska choklad- och konfektyrfabrikantföreningen u. p. a. hemställer att tullfrihet måtte fastställas för mandel och nötkärnor. Den övervägande delen av importen av dessa varor anser man förbrukas av choklad- och konfektyrindustrin. Med den höga beskattning som ändå råder på industrins

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1958 283

produkter förefaller det föreningen omotiverat med ytterligare extrabeskattning av dessa råvaror.

Departementschefen

Under erinran om vad jag tidigare anfört rörande tullar av fiskal natur föreslår jag att tullarna upptages i enlighet med kommitténs förslag, dock med undantag för oskalade valnötter, som med hänsyn till numera föreliggande GATT-bindning bör upptagas med tullfrihet.

08.06. Äpplen, päron och kvittenfrukter

Nuvarande tullförhållanden

Äpplen och päron är belagda med en tull av 25 öre per kg under skyddsperioden, vilken för äpplen utgör tiden 1/7—29/2 och för päron tiden 1/7— 31/12; under andra tider av året är såväl äpplen som päron tullfria. Före den 1 januari 1956 utgick tull för äpplen med 20 öre per kg under tiden 1/7—31/12 och 10 öre per kg under tiden 1/1—31/1, samt för päron med 20 öre per kg under nu gällande skyddstid. Ändringarna vidtogs sedan informationer erhållits om tulltaxekommitténs utredningar, och de nya tullsatserna överensstämmer med det förslag som sedermera framlagts av kommittén.

Tulltaxekommittén

I sin motivering till nyssnämnda förslag anför kommittén hl. a. följande.

Förutom av tullarna skyddas produktionen även av kvantitativa restriktioner, vilka tillämpats så att de hindrat import före en viss för varje år särskilt fastställd tidpunkt. Dylika restriktioner kan enligt internationella överenskommelser i princip motiveras endast av valutapolitiska skäl. Vid en avveckling av dessa restriktioner är ett ökat utbud av utländsk frukt på den svenska marknaden att motse. Vidare kommer den inhemska tillförseln på grund av den betydande nyplantering som ägt rum att öka avsevärt under de närmaste åren, och fråga är huruvida icke denna omständighet kommer att påverka prisbildningen i väl så hög grad som den ökade utländska konkurrensen. Fruktodlingen här i landet kommer sålunda otvivelaktigt att ställas inför betydande svårigheter. Det kan göras gällande att fruktodlarna liksom andra företagare vidtagit den genomförda utvidgningen på egen risk. Kommittén har likväl ansett sig icke kunna underlåta att fästa avseende vid de sociala aspekter på frågan som i förevarande fall gör sig gällande, ehuru kommittén givetvis är medveten om att sådana aspekter är i hög grad relevanta även med hänsyn till konsumenternas intresse. Även om de ökade svårigheterna såsom redan nämnts endast till en del torde komma att sammanhänga med en skärpning av den utländska konkurrensen har kommittén funnit läget vara sådant att en viss förstärkning av tullskyddet får anses befogad. Kommittén föreslår därför att skyddstiden för äpplen utsträckes t. o. in. februari månad och att tullen för såväl äpplen som päron höjes från 20 till 25 öre per kg under skyddsperioden. Vad beträffar de päron närstående kvittenfrnkterna, vilka här i landet icke spelar någon större roll, har kommittén funnit dessa lämpligen böra tullbeläggas efter samma grunder som päron.

284 Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958

Yttranden

Lantbruksstyrelsen anser att ett tullskydd av 25 öre per kg icke är tillräckligt för att garantera avsättningen av svenskodlad frukt till lönsamma priser och föreslår att tullen höjes till 35 öre per kg samt att skyddstiden för äpplen utsträckes till den 31 mars. Enligt styrelsens uppfattning kan emellertid även ett tullskydd av 35 öre per kg bli otillräckligt för den händelse nu tillämpade importrestriktioner beträffande dessa båda varuslag skulle bortfalla. Styrelsen understryker därför vikten av att importrestriktionerna bibehålies så länge andra fruktimporterande länder av betydelse i Europa tillämpar sådana. I annat fall kommer vårt land att bli en avstjälpningsplats för det överflöd av frukt, som produceras i andra länder och där icke finner köpare.

Statens jordbruksnämnd har icke yttrat sig angående tullskyddets storlek men förordat en utredning i syfte att utröna om behov föreligger av annat statsstöd åt fruktodlingen utöver det nuvarande tullskyddet.

Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet Landsbygdens folk och Fruktodlingens förhandlingsorgan föreslår likaledes en höjning av tullen till 35 öre per kg och anför till stöd härför bl. a. följande.

Erfarenheten har visat att den nya tullen icke är tillfyllest för att under den tid, som den svenska frukten marknadsföres, ge den inhemska frukten företräde på den svenska marknaden. Äpple- och päronproduktionen har nämligen expanderat kraftigt i hela Europa under sistlidna decennier. Genom denna utveckling uppstår ofta betydande överskott av äpplen och päron på den europeiska marknaden, vilka överskott vid fri import medför svåra störningar å den inhemska marknaden i de fruktimporterande länderna. Samtliga importländer av äpplen och päron har också hittills tillämpat olika former av kvantitativa importrestriktioner. Det synes under rådande förhållanden nödvändigt, att tullskyddet för äpplen och päron liksom hittills kan kompletteras med kvantitativ importbegränsning. Vad skyddsperiodens längd för äpplen beträffar synes en utsträckning av tiden t. o. m. mars månad erforderlig inom en snar framtid. Den svenska fruktodlingen har nämligen under senare decennier inriktats på senmognande äppelsorter, som marknadsföres under vintern och våren.

Statens priskontrollnämnd förordar en återgång till de tullförhållanden som gällde före den 1 januari 1956. Enligt nämndens uppfattning torde en tullhöjning ej lösa de problem som för närvarande vidlåder den svenska fruktodlingen. Tullhöjningarna torde medföra prishöjningar för konsumenterna under tiden december—februari, säkerligen med större belopp än tullhöjningarna, då handelsmarginalerna beräknas procentuellt på importpriset inklusive tullen. Möjligen kan de nya tullarna väntas medföra en något minskad kvantitativ import, som dock sannolikt icke skulle komma den svenska fruktodlingen till godo utan resultera i ökad import av de tullfria citrusfrukterna.

Stockholms handelskammare, Svenska importföreningen för färsk frukt u. p. a. och Sveriges köpmannaförbund uttalar sig likaledes emot den genomförda höjningen av tullsatsen. De vänder sig vidare samtliga emot ut­

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958 285

sträckningen av skyddstiden för äpplen, och de två förstnämnda instanserna påyrkar en förkortning av skyddstiden för päron till den 30/11. Till stöd för den intagna ståndpunkten anföres i importföreningens yttrande bl. a. följande.

Det är utan vidare klart, att normala år kommer den svenska produktionen att mer än väl kunna svara för behovet under hösten. Ett överskottsproblem av betydande mått hotar. Import under hösten kommer därför sannolikt icke framdeles ifråga, enär den inhemska konkurrensen kommer att pressa fram sådana priser, att import ej blir lönande. Under sådana förhållanden blir givetvis tullsatsens höjd av mindre betydelse. För handeln och konsumenterna vore det mer naturligt att bibehålla 20-örestullen, enär import framdeles endast torde vara att påräkna vid mera ogynnsamma skördeår i landet och det alltså vore onödigt att ytterligare fördyra en erforderlig import. Enär man icke har kunnat få fram några mer otvetydiga belägg för att lagring av svenska äpplen skulle vara möjlig eller ekonomiskt försvarbar någon längre tid in på det nya året, förefaller kommitténs förslag om ett ökat tullskydd under januari/februari mindre välbetänkt. Mätt på den senaste säsongens import (inklusive päron) skulle detta ha inneburit en med nära 2 milj. kr. ökad tulluppbörd. Om man räknar med vissa kvarstående kvantiteter svensk frukt under december, torde kostnadsökningen kunna uppskattas till åtminstone 3 milj. kr. i första led. Denna merkostnad är emellertid icke den, som drabbar konsumenterna, då man även måste räkna med motsvarande höjning av handelsmarginalerna. Den höjning av tullarna som skett och den utsträckning av skyddsperioden som vidtagits gynna ett mycket litet antal medborgare på bekostnad av den stora allmänheten. Under januari och februari påverkar tullhöjningen direkt konsumentpriset. Visserligen finnes då i regel tillgång till citrusfrukt till jämförelsevis förmånliga priser. Någon avsikt att söka tvinga en del av konsumtionen under nämnda period över från äpplen till citrusfrukter kan ju icke gärna föreligga hos producenterna.

Vad päron beträffar torde enligt föreningen några kvantiteter inhemsk vara av betydelse för marknaden icke föreligga efter den 1 december, varför tullfrihet bör stadgas under december månad. Föreningen förutsätter slutligen att, sedan tullfrågan för äpplen och päron blivit definitivt löst, den kvarstående importregleringen slopas.

Departementschefen

Enligt vad som framgår av det föregående har de tullsatser, som kommittén enhälligt föreslagit, redan godtagits av statsmakterna; jag finner icke anledning föreligga att nu frångå detta beslut.

I anledning av framkomna yrkanden om stöd åt fruktodlingen i andra former än genom tullskydd vill jag hänvisa till att 1957 års riksdag hos Kungl. Maj :t anhållit om en allsidig utredning rörande trädgårdsnäringens problem.

Ur 08.07. Körsbär

Nuvarande tullförhållanden

Tull utgår under tiden 1/6—31/7 med 35 öre per kg och under annan tid med 5 öre per kg.

286 Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958

Tulltaxekommittén

I fråga om tullens storlek under skyddsperioden finner kommittén icke anledning föreslå någon ändring. Däremot anses skyddsperioden utan större olägenheter för odlarna kunna avkortas till att omfatta endast juli månad. Vidare föreslås att tullen slopas under icke-skyddsperiod.

Ledamoten Hansson uttalar i en reservation att den föreslagna begränsningen av skyddstiden icke kan anses motiverad. Den svenska skörden av körsbär infaller från medio av juni t. o. m. mitten av augusti, varför skyddstiden bör omfatta tiden 15/6—15/8.

Yttranden

Lantbruksstyrelsen föreslår att tullen bestämmes till 35 öre per kg under tiden 1/6—31/7. Med hänsyn till nuvarande möjligheter att kyllagra frukt skulle den föreslagna avkortningen av skyddsperioden innebära, att den svenska körsbärsodlingen bleve praktiskt taget oskyddad mot utländsk konkurrens.

Sveriges lantbrnksförbund, Riksförbundet Landsbygdens folk och Fruktodlingens förhandlingsorgan ansluter sig till den framförda reservationen.

Svenska importföreningen för färsk frukt u. p. a. hävdar att något utbud av svenska körsbär under sista hälften av juli och första hälften av augusti icke är känt av handeln samt framhåller att till tullen kommer en frakt för italienska körsbär om 28 öre per nettokilo.

Departementschefen

I fråga om storleken av tullen finner jag icke anledning frångå kommitténs enhälliga förslag; däremot anser jag mig böra förorda att skyddsperioden utvidgas något i förhållande till kommittéförslaget och får omfatta tiden 16/6—31/7.

Ur 08.07. Persikor

Nuvarande tullförhållanden

Tull utgår med 10 öre per kg under tiden 1/3—30/4 och 20 öre per kg under tiden 1/5—31/12; under annan tid av året är persikor tullfria.

Tulltaxekommittén

Kommittén anser tvekan kunna råda i vilken grad persikor konkurrerar med inhemsk frukt, men att detta i viss mån är fallet kan enligt kommitténs uppfattning knappast bestridas. Med hänsyn till att här icke föreligger direkt konkurrens på samma sätt som då fråga är om svensk och utländsk frukt av enahanda slag finner kommittén det likväl icke motiverat med en höjning av den nu utgående tullen. Skyddsperioden synes kunna begränsas till tiden 1/7—15/10; under övriga delar av året torde anledning icke föreligga att bibehålla tullen.

Ledamöterna Fagerholm och Hansson påyrkar i gemensam reservation en tullsats av 35 öre per kg under tiden 1/7—15/10, 10 öre per kg under

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958 287

tiden 1/5—30/6 och 16/10—31/12 samt tullfrihet under resten av året; till stöd för detta yrkande anföres i huvudsak följande.

Importen av persikor har under senare år i hög grad försvårat avsättningen av svenska äpplen, päron och plommon under höstmånaderna. Persikorna tillhör de fruktslag som enbart synes importeras på konsignationsbasis, vilket medfört att större partier kommit in i landet än som motsvarat konsumtionsutrymmet även vid utförsäljning till synnerligen låga priser. Enligt vår mening måste det anses rimligt med en höjning av tullen under tiden 1/7—15/10, då konkurrensen med den svenskodlade frukten är hårdast. Däremot anser vi att tullen under tiden 1/5—30/6 och 16/10—31/12 bör kunna nedsättas och under tiden 1/1—30/4 helt avskaffas. Dessa sänkningar bör väl kompensera en höjning under den för svensk fruktodling mest aktuella tiden.

Yttranden

Lantbruksstyrelsen ävensom Sveriges lantbriiksförbund, Riksförbundet Landsbygdens folk och Fruktodlingens förhandlingsorgan föreslår med i huvudsak samma motivering som reservanterna att tullen fastställes till 35 öre per kg under tiden 1/7—15/10.

Svenska importföreningen för färsk frukt u. p. a. anser att skyddsterminen bör avse perioden 1/7—30/9 men ifrågasätter huruvida icke varuslaget skulle kunna göras helt tullfritt; föreningen anför bland annat följande.

Reservanternas framhållande av att importen av persikor under senare år i hög grad försvårat avsättningen av inhemska äpplen, päron och plommon under höstmånaderna är svårförståeligt. Import av italienska persikor tilläts första gången 1952, då 3 400 ton infördes. 1956 uppgick importen emellertid blott till 1 300 ton. Någon inverkan av betydelse på avsättningen av svensk frukt torde denna import i vart fall numera knappast ha.

Departementschefen

Enligt min uppfattning är det endast i undantagsfall som importen av persikor kan sägas innebära nämnvärd konkurrens för den svenska frukten; jag finner icke anledning föreligga att frångå kommitténs förslag.

Ur 08.07. Plommon

Nuvarande tullförhållanden

Under tiden 1/7-—15/11 utgår tullen med 35 öre per kg; tullfrihet gäller för resten av året.

Tulltaxekommittén

Kommittén har ansett sig kunna föreslå bibehållande av tullens höjd med hänsyn bl. a. till alt tullen icke torde ha någon egentlig betydelse för prisbildningen under den svenska produktionssäsongen; däremot föreslås att skyddsperioden avkortas till tiden 16/7—30/9.

Yttranden

Lantbruksstyrelsen finner det vara skäligt alt tullen sättes till 35 öre per kg under tiden 1/7—15/10.

288 Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1958

Svenska importföreningen för färsk frukt u. p. a. anser att skyddsperioden bör fastställas till tiden 1/8-—30/9 och anför till stöd därför följande.

Något utbud av svenska plommon under juli är icke av handeln känt. Inom handeln är man tveksam om att bibehålla nuvarande höga tullskydd. Detta uppgick 1955 till nära 30 %. Tages hänsyn även till frakten (från Italien 28 öre per nettokilo) har svensk plommonodling ett totalt gränsskydd om 42 %. Om skyddsperioden emellertid begränsas till den faktiska produktionssäsongen augusti—september, kan handeln acceptera den föreslagna tullsatsen.

Departementschefen

Tillräckliga skäl för avvikelse från det på förevarande punkt enhälliga kommittéförslaget kan enligt min uppfattning icke anses föreligga.

Ur 08.07. Övriga stenfrukter

Nuvarande tullförhållanden

Tull utgår med 10 öre per kg under tiden 1/2—30/4 och 20 öre per kg under annan tid.

Tulltaxekommittén

Här avsedda slag av stenfrukter är icke av nämnvärd betydelse, framhåller kommittén. Hinder torde icke i och för sig möta att medgiva tullfrihet under hela året. Kommittén har emellertid med hänsyn till möjligheten av att ett bibehållande av tullen ur fiskal synpunkt kan befinnas lämpligt upptagit de nuvarande tullsatserna oförändrade.

Yttrande

Svenska importföreningen för färsk frukt u. p. a. föreslår tullfrihet. Man anser att tullen utgör en finanstull, som helt saknar betydelse för statsverket.

Departementschefen

I enlighet med vad som tidigare anförts rörande fiskala tullar har nuvarande tullsatser upptagits oförändrade i departementsförslaget.

08.08. Jordgubbar, hallon och andra bär, ej hänförliga till nr 08.07

Nuvarande tullförhållanden

För jordgubbar utgår tullen under tiden 1/5—31/8 med kr. 1:— per kg och under annan tid med kr. 0: 25 per kg; hjortron är tullfria och övriga bär (däribland hallon, krusbär och vinbär) belagda med en tull av kr. 0: 10 per kg.

Tulltaxekommittén

Kommittén föreslår beträffande jordgubbar att tullsatsen under skyddsperioden bibehålies oförändrad. Vad beträffar den tid då tull för närvarande utgår med lägre belopp anser kommittén anledning icke föreligga att bibehålla tullen.

Kungi. Maj.ts proposition nr 90 år 1958 289

Beträffande hallon, krusbär och vinbär föreslår kommittén att tullen höjes till 25 öre per kg under tiden 1/6—31/8 men avskaffas under resten av året; till stöd för förslaget anför kommittén följande.

Den import som förekommit torde i huvudsak ha varit avsedd för konservfabrikerna, men något hinder för import även för direkt konsumtion torde icke föreligga. För att avse produkter av här ifrågavarande slag torde den nuvarande tullen få betraktas som låg. Enligt kommitténs uppfattning får en tullsats av 25 öre per kg anses innebära ett lämpligt avvägt tullskydd. Denna tull torde böra utgå under juni—augusti månader; under den övriga delen av året torde icke behövas något tullskydd.

För övriga till denna position hänförliga bär föreslås tullfrihet.

Yttrande

Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund anser att tullen för hallon, vinbär och krusbär bör utgå med 40 öre per kg men har intet att erinra mot kommitténs förslag om en begränsning av tullbeläggningen till tiden 1/6 31/8.

Departementschefen

Enligt min uppfattning finnes icke anledning frångå kommitténs enhälliga förslag.

08.09. Andra färska frukter

Nuvarande tullförhållanden

För meloner utgår tullen under hela året med 40 öre per kg; övriga hit hänförliga frukter är under tiden 1/5—31/1 belagda med en tull av 20 öre per kg och under annan tid med 10 öre per kg.

Tulltaxekommittén

Kommittén föreslår att tullen för meloner skall bibehållas vid 40 öre per kg men anser att tullen liksom beträffande andra trädgårdsprodukter endast bör utgå under den egentliga säsongen och finner tiden 1/7—30/9 vara en lämplig skyddsperiod. Beträffande övriga frukter anser kommittén hinder icke från skyddssynpunkt möta att medgiva tullfrihet för desamma under hela året. Kommittén har emellertid med hänsyn till möjligheten att ett bibehållande av tullarna ur fiskal synpunkt kan befinnas lämpligt upptagit dessa varor med oförändrade tullsatser.

Ledamoten Hansson påyrkar i en reservation starkare skydd för meloner med följande motivering.

På grund av allt svårare avsättningsmöjligheter i konkurrensen med importerad vara har melonodlingen inom landet gått kraftigt tillbaka under senare år. Kulturen odlas huvudsakligen i drivbänkar och är synnerligen arbetskrävande, varför det med nuvarande löneläge torde vara nödvändigt att ge odlingen ett bättre stöd under försäljningssäsongen, om ej prisbildningen skall bli sådan att denna produkt helt försvinner ur svensk odling. Den lämpligaste skyddstiden torde vara den av odlarna föreslagna

li) Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr 90

290 Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958

tiden 15/6—30/9. Genom att den nuvarande tullen på 40 öre per kg borttages under resten av året bör det vara rimligt att tullen under här angiven tid höjes till 75 öre per kg.

Yttranden

Lantbruksstyrelsen föreslår att tullen på meloner fastställes till 75 öre per kg under tiden 1/7—30/9 och Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund att den bestämmes till 1 krona per kg under tiden 15/6—30/9, båda med i huvudsak samma motivering som reservanten i tulltaxekommittén.

Svenska importföreningen för färsk frukt u. p. a. anför bl. a. följande.

Melonimporten har under de senaste åren varit tämligen konstant. Från odlarhåll har man uppgivit, att konkurrensen de senaste två åren skulle ha medfört ett så pressat prisläge, att man tvingats avstå från fortsatt odling. Ett av de största handelsföretagen har meddelat följande medelpriser på svensk melon, betalda till odlare i Skåne per kg: 1952 kr. 1:65, 1953 kr. 1: 67, 1954 kr. 1: 92, 1955 kr. 2: 06 och 1956 kr. 1: 90. Därav kan icke utläsas någon markerad nedgång. Om man till tullskyddet lägger fraktskyddet (15—25 öre per kg från Holland, som är mest närbeläget konkurrensland) utgör odlarens skydd 55—65 öre per kg. Handeln anser att ett skydd av denna storleksordning mer än väl bör kunna utjämna skillnaden i kostnader och odlingsbetingelser. Totalt sett har emellertid försäljningen av melon under senare år gått tillbaka. Den nuvarande svenska odlingen förmår dock icke tillfredsställa behovet, varför import är nödvändig under de aktuella månaderna juli, augusti och september. Det vill synas som om prisbildningen å inhemska bär och melon t. ex. i år (1956) blivit sådan, att allmänheten i större utsträckning föredragit bär framför meloner. Därest reservantens förslag till tullhöjning skulle genomföras, skulle detta medföra att den tydliga tendens till konsumtionsminskning, som föreligger beträffande meloner, bleve kraftigt accentuerad.

Departementschefen

Någon höjning av tullen på meloner, vilken under den aktuella skyddsperioden uppgår till omkring 25 % av importvärdet, bör enligt min mening icke komma i fråga. Jag delar således kommitténs uppfattning rörande tullens storlek. I fråga om skyddsperiodens längd finner jag däremot skäl tala för reservantens förslag. Jag föreslår därför att tullen på meloner skall utgå under tiden 16/6—30/9. Beträffande andra hithörande varor än meloner föreslår jag att nuvarande tullsatser bibehålies oförändrade.

08.10. Frukter, frysta

Nuvarande tullförhållanden

Här avsedda produkter tulltaxeras enligt vad som stadgas för motsvarande färska produkter, innebärande bl. a. att tullen på de flesta varorna är olika hög under skilda delar av året.

Tulltaxekommittén

Tills vidare erfarenhet vunnits bör enligt kommitténs uppfattning här ifrågakomna varor under hela året beläggas med samma tull som motsva­

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958 291

rande färska produkter under skyddstid. När det gäller jordgubbar anses dock den för färska bär gällande tullen kr. 1: — per kg utgöra ett alltför högt tullskydd; kommittén har funnit en tullsats av kr. 0: 50 per kg innebära en lämpligare avvägning av tullskyddet för detta varuslag.

Departementschefen

Vad kommittén föreslagit ger icke anledning till erinran från min sida.

08.11. Frukter, tillfälligt konserverade

Nuvarande tullförhållanden

Av här ifrågavarande produkter belägges de i saltvatten inlagda med tull efter samma grunder som torkade (jfr nr 08.12), under det att de övriga tulltaxeras såsom motsvarande färska produkter (jfr nr 08.01—08.09); beträffande sistnämnda produkter innebär detta bl. a. att tullen på de flesta varor är olika hög under skilda delar av året.

Tulltaxekommittén

Tulltaxekommittén anser det i princip riktigast att varorna i analogi med vad som föreslagits på grönsaksområdet belägges med samma tull som motsvarande färska produkter under dessas skyddstid (beträffande jordgubbar dock liksom för den frysta varan reducerad till 50 öre per kg). Härvid gör kommittén dock undantag för äppelpulp, beträffande vilket varuslag kommittén föreslår en tull av 10 öre per kg med följande motivering.

Äppelpulp torde i viss mån ha en annan karaktär än vad fallet i regel är med annan pulp, i det att varan endast torde framställas av fallfrukt eller eljest sämre kvaliteter. Priset på densamma kan därför icke på något sätt jämföras med priset på vanlig färsk frukt. Det har uppgivits att äppelpulp betingar ett pris av 15 å 20 öre per kg. Liksom andra tillfälligt konserverade produkter bör den, såsom odlarna yrkat, vara belagd med tull under hela året. Det kan emellertid icke vara rimligt att belasta en dylik produkt med samma tull som färska äpplen. En tullsats av 10 öre per kg får anses innebära ett rimligt stöd för avsättningen av den sämre svenska frukten men torde å andra sidan trots att även den är hög i förhållande till varans värde icke omöjliggöra import av varan i situationer då en sådan bör ifrågakomma.

Departementschefen

Även beträffande denna rubrik biträder jag tulltaxekommitténs förslag.

08.12. Frukter, torkade, ej hänförliga till nr 08.01—08.05 08.13. Skal av citrusfrukter eller melon

För skal av apelsin, citron och pomerans utgår tullen med 15 öre per kg, för skal av melon med 25 öre per kg och för s. k. chopped äpples med 25 öre per kg; flertalet övriga produkter är fria från tull. I enlighet med tulltaxekommitténs förslag bar hinder ansetts icke möta att stadga tullfrihet för rubrikerna i deras helhet.

292 Knngl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958

Kap. 9. Kaffe, te, matte och kryddor

Nuvarande tullförhållanden

Gällande tullförhållanden framgår av tabell 5, i vilken uppgifter även lämnas om storleken av import och tulluppbörd år 1956.

Tabell 5. Gällande tullsatser m. m. för kaffe, te, matte och kryddor

Tulltaxe- Varuslag Nuvarande Incidens Import år 1956 Tullupp-

tull kr/kg börd

ton tkr tkr

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958 293

rubrik upptagit avfall, skal och hinnor med tullfrihet, varvid emellertid förutsatts att sådana produkter som till äventyrs kan finna användning som kaffe skall rubriceras såsom dylik vara.

Vad beträffar t e har kommittén utan någon prövning av tullbeskattningens storlek upptagit nu gällande tullsats oförändrad; enligt kommitténs förslag till regler för beräkning av tullvikten skulle emellertid tullen komma att beräknas efter rena nettovikten och icke såsom nu är fallet efter nettovikten inklusive visst emballage.

För matte föreslår kommittén att nu gällande tullfrihet bibehålies.

Beträffande kryddor framhåller kommittén att dessa artiklar i alla tider torde ha tillhört de varuslag som i första hand kommit i åtanke för tullbeläggning, och att de fortfarande i och för sig icke torde vara olämpliga som skatteobjekt, men att de utgör så obetydliga konsumtionsartiklar att man även med höga tullsatser icke får in några större summor. Kommittén har, utan att taga ställning till frågan om tullarnas bibehållande eller avskaffande, i tulltaxeförslaget upptagit de nuvarande tullsatserna, dock med vissa smärre jämkningar av huvudsakligen praktiska skäl.

Yttranden

Kemisk-tekniska och livsmedelsfabrikanters förening framhåller beträffande te att tulltaxekommitténs förslag kommer att innebära, att den teblandnings- och teförpackningsindustri, som finns i Sverige, icke endast utsättes för en tullsänkning utan även kommer att sakna manufaktureringsskydd. I samband härmed påpekas att andra länder söker hålla tillbaka sin import av färdigförpackat te. Föreningen hemställer att nuvarande beräkningssätt för tullen bibehålies. Liknande synpunkter har framförts genom handelskammaren i Göteborg.

Sveriges grossistförbund framhåller att de intäkter, som tullarna vid nr 09.04—09.10 ger, är jämförelsevis obetydliga och anser dessa tullar ur fiskala synpunkter icke längre motiverade. Beträffande tullarna vid nr 09.08 och 09.10 framför Sveriges konditorförening genom Sveriges hantverks- och småindustriorganisation enahanda uppfattning.

Nordiska ekonomiska samarbetsutskottet

Förslaget till gemensam nordisk marknad omfattar hela detta kapitel. Utskottet föreslår att samtliga varuslag upptages med tullfrihet i den gemensamma tulltaxan. För tillgodoseende av eventuella statsfinansiella intressen hänvisas till användning av inre beskattning.

Departementschefen

Tullarna på detta område är våra mest typiska finanstullar. Såsom jag förut anfört talar övervägande skäl för alt icke för närvarande ingå på någon allmän omprövning av finanstullarna. De bör därför i huvudsak lämnas oförändrade.

294 Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1958

Vad särskilt beträffar kaffe kan i och för sig goda skäl åberopas för kommitténs uppfattning att nuvarande skatt och tull bör sammanslås och utgöra tull. Emellertid torde det vid ett realiserande av den gemensamma nordiska marknaden bli nödvändigt att hela avgiften ges formen av skatt. Vid sådant förhållande finner jag lämpligast att icke i detta sammanhang vidtaga någon ändring i berörda hänseende utan föreslår att såväl tull som skatt bibehålies oförändrade.

I fråga om te finner jag icke tillräckliga skäl att frångå kommitténs förslag rörande beräkningen av tullen.

Beträffande övriga varuslag följer departementsförslaget det av kommittén uppgjorda med de avvikelser som betingas av att tullarna på vissa till nr 09.09 och 09.10 hänförliga varuslag avskaffats såsom resultat av 1956 års GATT-förhandlingar.

Kap. 10. Spannmål

Nuvarande tullförhållanden

Hithörande varuslag med undantag av ris (nr 10.06) och vissa till nr 10.07 hänförliga produkter faller under jordbruksregleringen och är i enlighet därmed fria från tull men i regel belagda med importavgift. Risgryn var tidigare belagda med tull av 2 öre per kg, men tullen avskaffades fr. o. m. den 1 januari 1956 efter förhandlingar inom GATT; ändringen skedde efter informationer om tulltaxekommitténs utredningar och överensstämmer med kommitténs sedermera framlagda förslag. Oskalat ris har sedan länge varit tullfritt. För de till nr 10.07 hänförliga produkter, som icke omfattas av jordbruksregleringen, kvarstår nominellt den gamla tullsatsen, kr. 3: 70 per 100 kg, men tullen är enligt särskilt förordnande suspenderad.

Tulltaxekommittén

Kommittén föreslår att samtliga rubriker i sin helhet upptages med tullfrihet.

Nordiska ekonomiska samarbetsutskottet

Hittills framlagt förslag till gemensam marknad omfattar icke hithörande varuslag.

Departementschefen

Jag ansluter mig till kommitténs förslag, vilket icke föranlett några erinringar från remissinstansernas sida.

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1958 295

Köp. 11. Produkter av kvarnindustri; malt, stärkelse,

inulin och gluten

Nuvarande tullförhållanden

Produkter för vilka skyddsintresse föreligger ur jordbrukssynpunkt är inbegripna under importavgiftssysteinet för jordbruksprodukter och i tulltaxan upptagna med tullfrihet; övriga hit hänförliga varuslag är belagda med tullsatser av varierande storlek.

Tulltaxekommittén Kommittén anser det icke föreligga andra skyddsintressen än som tillgodoses genom importavgiftssysteinet och föreslår tullfrihet för samtliga rubriker.

Yttrande

Maskin AB Plavia hemställer om tullskydd för gluten (nr 11.09) under åberopande av att bolaget ämnar upptaga tillverkning av denna vara med användande av inhemskt fodervete. Härigenom skulle produktionsöverskottet av sådant vete reduceras, varjämte behovet av att importera proteinrikt vete eller gluten skulle minska.

Nordiska ekonomiska samarbetsutskottet

Hittills framlagt förslag till gemensam marknad omfattar icke hithörande varuslag.

Departementschefen Gluten belägges f. n. såsom ej särskilt nämnt kemiskt preparat med en tull av 15 % av värdet. Med hänsyn till vad som upplysts rörande planerna på upptagande av inhemsk tillverkning kan skäl anföras för att icke nu göra varan tullfri. Jag förordar att varuslaget i fråga upptages med den tullsats av 12 % av värdet som föreslås beträffande organiska kemiska produkter i allmänhet. I övrigt biträder jag tulltaxekommitténs förslag om tullfrihet för hithörande varuslag.

Kap. 12. Oljehaltiga frön och frukter; diverse andra frön och frukter;

växter för industriellt eller medicinskt bruk; halm och foderväxter

Nuvarande tullförhållanden

Hit hänförliga varor för vilka skyddsintresse föreligger ur jordbrukssynpunkt är inbegripna under importavgiftssysteinet för jordbruksprodukter och i enlighet därmed upptagna med tullfrihet i taxan. Däremot utgår tull för åtskilliga andra varuslag, exempelvis för rödklöver- och timotejfrö (nr

296 Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958

12.03) med 20 resp. 10 öre, för skurna och torkade sockerbetor (nr 12.04) samt cikoriarötter (nr 12.05) med 5 öre, för humle (nr 12.06) med 65 öre, för aprikos-, persiko- och plommonkärnor (nr 12.08) med 20 öre samt för kålrötter (nr 12.10) med 10 öre, allt per kg räknat.

Tulltaxekommittén

Kommittén har ansett föreliggande skyddsbehov tillgodosedda genom importavgiftssystemet och föreslagit tullfrihet för samtliga varuslag med undantag av aprikos-, persiko- och plommonkärnor. Detta varuslag har ansetts böra liksom hittills behandlas pa samma sätt som mandel och därför upptagits med en tullsats av 20 öre per kg (jfr nr 08.05).

Nordiska ekonomiska samarbetsutskottet

Utskottet har inbegripit de till nr 12.05—12.09 hänförliga varuslagen ävensom linfrö, bokollon, ricinusfrö och oiticicafrö (nr 12.01) under den föreslagna gemensamma marknaden. Enligt utskottets förslag skulle tullfrihet stadgas för samtliga varuslag, dock med undantag för torkade cikoriarötter, vilka skulle beläggas med en tull av 12 % av värdet.

Departementschefen

Vad angår torkade cikoriarötter torde med hänsyn till det nordiska förslaget tullfrihet icke nu böra genomföras; jag förordar att denna ur svensk synpunkt föga betydelsefulla vara belägges med tull enligt samarbetsutskottets förslag. Beträffande övriga varuslag biträder jag tulltaxekommitténs förslag under erinran, såvitt angår aprikos-, persiko- och plommonkärnor, om principen att icke ingå på någon prövning av nuvarande finanstullar.

Kap* 13• Vegetabiliska råämnen för färgning eller garvning;

naturliga gummiarter och hartser samt andra växtsafter

och växtextrakter

Nuvarande tullförhållanden

Flertalet hit hänförliga produkter är enligt gällande tulltaxa tullfria. Tull utgår dock för vissa till nr 13.03 hänförliga produkter, nämligen pektin (15 % av värdet) samt växtsafter och växtextrakter (flertalet 15 % av värdet). Vid tiden för kommitténs arbete utgick tull för agar-agar med 20 öre per kg, vilken tull avskaffades i samband med GATT-förhandlingarna år 1955.

Tulltaxekommittén

Kommittén föreslår tullfrihet för samtliga varuslag utom pektin, för vilket föreslås en tullsats av 12 % av värdet med följande motivering.

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1958 297

Beträffande pektin framgår av vad industrin anfört att någon större tillverkning icke förekommer inom landet men att en försökstillverkning igångsatts och att man fortsätter att bearbeta problemet. Dessa strävanden att förbättra sockertillverkningens räntabilitet har skett med ett tullskydd på 15 % av värdet. Kommittén har funnit övervägande skäl tala för att icke nu avskaffa tullen men ansett en nedsättning till den för organiska kemiska produkter i allmänhet föreslagna siffran 12 % av värdet motiverad. Därest förhoppningarna på den inhemska produktionen icke skulle infrias, bör frågan upptagas till förnyad prövning.

Nordiska ekonomiska samarbetsutskottet

Utskottet har inbegripit hela kapitlet under förslaget till gemensam marknad samt föreslagit en tull av 10 % för pektin och tullfrihet för övriga hil hänförliga produkter. Beträffande pektin har för Sveriges del förutsatts en övergångstid av 5 år för anpassning till nämnda tullsats.

Departementschefen

Tulltaxekommitténs förslag föranleder icke någon erinran från min sida; vad särskilt beträffar pektin torde den omständigheten att det nordiska förslaget upptager lägre tull icke böra föranleda att den svenska tullen nu underkastas större reduktion än som föreslagits av tulltaxekommittén.

Kap. 14. Vegetabiliska flätnings- och snidningsmaterial; produkter

av vegetabiliskt ursprung, ej annorstädes upptagna

eller inbegripna

Nuvarande tullförhållanden

Hit hänförliga varor är i allmänhet tullfria; så är fallet bl. a. med kapock och annat växtdun (nr 14.02). Bland tullbelagda varuslag märkes särskilt krollsplint och liknande produkter (nr 14.02), vilka drager en tull av 7 öre per kg.

Tulltaxekommittén

Kommittén föreslår tullfrihet för samtliga rubriker och avvisar ett yrkande från industrins sida att införa tull på bearbetad kapock.

Yttrande

Svenska täck- och madrassfabrikantföreningen vidhåller sitt till tulltaxekommittén framförda yrkande om en tull av 5 % av värdet på bearbetad kapock.

Nordiska ekonomiska samarbetsutskottet

Förslaget till gemensam marknad innefattar hela kapitlet och upptager samtliga rubriker med tullfrihet.

Departementschefen

.lag finner icke anledning frångå tulltaxekommitténs och nordiska utskottets samstämmiga förslag.

298 Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958

AVDELNING III

Animaliska och vegetabiliska fetter och oljor samt spaltningsprodukter därav; beredda ätbara fetter;

växer av animaliskt eller vegetabiliskt ursprung

Kap. 15. Animaliska och vegetabiliska fetter och oljor samt

spaltningsprodukter därav; beredda ätbara fetter; vaxer

av animaliskt eller vegetabiliskt ursprung

Flertalet till detta kapitel hänförliga varuslag faller under importavgiftssystemet för jordbruksprodukter och har därför i tulltaxeförslaget liksom i gällande tulltaxa upptagits med tullfrihet. Framställningen begränsas i det följande till varuslag som faller utanför det jordbruksreglerade området (inkl. vissa frågor om smärre jämkningar av gränsdragningen för detta område). Nämnas må att nordiska ekonomiska samarbetsutskottets hittills framlagda förslag till gemensam marknad icke omfattar till detta kapitel hörande varuslag.

Ur 15.07, ur 15.08. Linolja m. fl. produkter.

Nuvarande tullförhållanden

Av de till förevarande rubriker hänförliga varuslagen faller endast linolja, ricinolja, träolja och oiticicaolja utanför jordbruksregleringen. Linolja drager en tull av 7 öre per kg, om den är rå, och 10 öre per kg, om den är kokt eller på annat sätt modifierad (inkl. blekt); övriga här avsedda oljor är tullfria, om de är råa (inkl. blekta), men belagda med tull av 10 öre per kg, om de är kokta eller på annat sätt modifierade.

Tulltaxekommittén

Kommittén har föreslagit nedsättning av den nu med 10 öre utgående tullen till 9 öre men i övrigt oförändrade tullförhållanden.

Till stöd för sitt förslag att bibehålla tullen på rå linolja har kommittén anfört bl. a. följande.

Importen av rå linolja har tidigare i allmänhet varit obetydlig i jämförelse med den inhemska produktionen. Under åren 1953 och 1954 har emellertid importen ökat synnerligen kraftigt, och den inhemska produktionen torde till stor del ha måst nedläggas. Detta förhållande synes huvudsakligen bero på en utländsk diskriminerande prispolitik beträffande linfrö med syfte att främja exporten av olja. Vid ett tullskydd av nuvarande storlek torde indu­

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1958 299

strin vara fullt konkurrenskraftig, förutsatt att den kan täcka sitt råvarubehov på lika villkor. Att detta på grund av utländska prispolitiska åtgärder icke är fallet för närvarande och tillverkningen på grund därav till stor del ligger nere synes icke böra föranleda att tullen nu tages bort. Kommittén har funnit övervägande skäl tala för att tills vidare bibehålla den nuvarande tullen.

Kommittén bar vidare berört frågan om gränsdragningen mellan jordbruksvaror och icke-jordbruksvaror i vad avser de till nr 15.08 hänförliga kokta eller på annat sätt modifierade oljorna och därom anfört följande.

Avsikten torde vara att gränsdragningen mellan jordbruksvaror och ickejordbruksvaror skall ske efter samma grunder som när det gäller den i nr 15.07 upptagna råvaran. Detta får i princip anses vara riktigt. Framhållas må dock att de bearbetningar varom här är fråga i vissa fall torde kunna så modifiera varornas egenskaper att en gränsdragning efter denna princip kan vara förenad med avsevärda svårigheter. Kommittén finner det icke uteslutet att det kan visa sig nödvändigt att grunda gränsdragningen på andra omständigheter än beskaffenheten av råvaran. Innan ytterligare erfarenhet härav vunnits ter det sig emellertid naturligast att gränsdragningen sker på sätt ovan angivits, och kommittén har vid utformningen av tulltaxan utgått från att detta kommer att tills vidare bli fallet.

Yttranden

Sveriges färgfabrikanters förening förordar tullfrihet för rå linolja. Därest tull skulle anses motiverad, bör den utgå efter värdet. Till stöd för sin uppfattning anför föreningen bl. a. följande.

Hållbarheten av kommitténs argumentering torde kunna diskuteras. Väsentligt i sammanhanget är emellertid, att den starka utvecklingen av handeln med linolja på bekostnad av linfrö utan tvivel är en följd av att de linfröproducerande länderna själva har börjat pressa sin olja. Vi anser oss lia starka skäl för den uppfattningen att en återgång till handel med linfrö av tidigare storlek icke kommer att äga rum, och att därför även i framtiden förutsättningarna för en svensk tillverkning av linolja i någorlunda omfattning måste bedömas med stor försiktighet. Under åren 1954 och 1955 har importerats 1 215 resp. 675 ton linfrö, vilket i färdigpressad rå olja hör ha givit ca 400 resp. 225 ton; samtidigt har under de nämnda åren importen av linolja utgjort 13 190 resp. 12 284 ton. Det synes icke rimligt att, för att tullskydda eu så obetydlig produktion som det här är fråga om, belasta konsumenterna av linolja och därav framställda produkter med en tullkostnad av den storleksordning, varom här är fråga.

Utan att här ingå på tullsatsens storlek vill vi framhålla, att vi finner det inkonsekvent, att kommittén utan närmare motivering föreslår en kvantitetstull å ifrågavarande varuslag. Kommittén bär i sitt betänkande framhållit att kvantitetstull om möjligt icke hör tillämpas på varuslag, som ingår i eu produktionskedja vars övriga led drager värdetull, eftersom inträdande prisändringar då skulle verka förryckande på sambandet mellan tullsatserna. Linoljan intar en nyckelställning inom färgindustrien, vars färdigprodukter i förslaget till lulltaxa helt är åsatta värdetullar. Kommittén anför i annat sammanhang att tullen å linolja är relativt låg och att linolja i allmänhet endast utgör eu mindre del av den färdiga produktens värde. Av dessa orsaker hävdar kommittén att någon olägenhet icke är förknippad med att råvaran är belagd med vikttull och färdigvaran med värdetull. Vad först

300 Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1958

tullsatsens storlek beträffar kan växlingar i råvarupriset rubba detta förhållande, och några skäl för att just i detta fall frångå en nästan allmänt genomförd princip med värdetullar har icke anförts. Man torde icke heller med fog kunna göra gällande, att linoljans värde genomgående utgör endast »en mindre del» av varuvärdet.

Avgörande skäl föreligga att liksom beträffande flertalet andra varuslag föreslå övergång till värdetull.

Sveriges grossistförbund ansluter sig i princip till färgfabrikantföreningcns yttrande, och även Sveriges köpmannaförbund ifrågasätter om anledning finns att fördyra den råa linoljan genom en tull som icke skyddar någon inhemsk produktion.

Sveriges kemiska industrikontor föreslår att samtliga till nr 15.08 hänförliga produkter (alltså även sådana som nu faller inom jordbruksregleringen) åsättes en enhetlig tull av 9 öre per kg och anför till stöd härför i huvudsak följande.

Enligt Kemikontorets mening hade det i och för sig varit naturligt om hithörande produkter hänförts till kap. 38. Den behandling av oljorna, som angives i rubriken, gör nämligen varorna otjänliga till föda. De på annat sätt än genom kokning, oxidering, dehydratisering, faktisering eller blåsning modifierade oljorna stå i själva verket ganska nära plastområdet; för modifieringen användas ofta sådana typiska plastråvaror som styren och maleinsyra. En sådan modifiering kan väntas få allt större praktisk betydelse även i fråga om andra oljor än under 15.08 A upptagna (linolja, träolja, oiticicaolja och ricinolja), nämligen beträffande alla flytande vegetabiliska oljor med någorlunda högt jodtal.

Departementschefen

Bedömningen av frågan om tullen på rå linolja beror i hög grad av utvecklingen på linfrömarknaden. Importmöjligheterna för linfrö har under flera år varit mycket begränsade. En viss förbättring i detta hänseende synes emellertid ha inträtt under de två senaste åren, vilket möjliggjort en ökning av den inhemska linoljeproduktionen. Innan läget kan klarare överblickas torde det vara lämpligast att i enlighet med tulltaxekommitténs förslag bibehålla den nuvarande tullen oförändrad. Vad beträffar den av fettvaruregleringen beroende uppdelningen under nr 15.08 finner jag likaledes övervägande skäl tala för att tills vidare följa kommitténs förslag. I enlighet med vad sålunda anförts biträder jag kommitténs förslag beträffande de här ifrågavarande produkterna.

Ur 15.10. Linoljefettsyra m. fl. produkter

Nuvarande tullförhållanden

Till denna rubrik hänföres följande varuslag utanför jordbruksregleringen, nämligen olein, ullfettsyra, linoljefettsyra och ricinolj ef ettsyra (även dehydraliserad) samt fettalkoholer. Linoljefettsyra är belagd med en tull av 7 öre per kg, under det att övriga produkter är tullfria.