Prop. 1958:92

('med förslag till förord\xad ning om sjömansskatt, m. m.',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

1

Nr 92

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förord­

ning om sjömansskatt, m. m.; given Stockholms slott

den 21 februari 1958.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att an­ taga härvid fogade förslag till

1) förordning om sjömansskatt; 2) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370);

3) förordning om ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt;

4) förordning om ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 577) om statlig förmögenhetsskatt;

5) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623); samt

6) förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272).

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

Vid Nordiska rådets session 1954 antogs en rekommendation till regering­ arna i de till rådet anslutna länderna att ingå en konvention om gemensamma regler för beräkningen av skatt för sjömän och för uppbörden av sådan skatt. Med anledning härav har utredningar om införande av särskilda skatte- och uppbördsregler för sjömän verkställts i Sverige, Danmark och Finland. I Norge finns redan särskild sjömansskatt införd. Det förslag till sjömans- skatteförordning som nu framlägges är ett led i det pågående internordiska samarbetet på området.

I propositionen föreslås att sjöman anställd ombord på svenskt handels­ fartyg med en bruttodräktighet av minst 100 ton skall erlägga sjömansskatt

1—Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 sand. Nr 92

2

för sin inkomst ombord. Sjömansskatt skall dock inte utgå på fartyg, som

huvudsakligen användes inomskärs vid kusterna eller i annan inre fart.

Sjömansskatten skall utgå i stället för statlig och kommunal inkomstskatt

samt avgifterna till folkpensioneringen och den allmänna sjukförsäkringen.

Skatten skall vara en definitiv källskatt. Sjömannen blir inte skyldig att

deklarera för inkomsten ombord och skall inte heller taxeras för denna in­

komst. För inkomst i land skall däremot taxering åsättas efter vanliga regler.

I Sverige bosatta sjömän skall erlägga skatt efter två sjömansskattetabel-

ler, en för fj ärrfart och en för närfart. Om fartyget huvudsakligen användes

i nordsjöfart eller oceanfart skall sjömansskatt erläggas efter tabellen för

fj ärrfart. Å övriga fartyg skall sjömansskatt utgå efter tabellen för närfart.

Skatteuttaget enligt tabellen för närfart överensstämmer i princip med den

skatt som utgår enligt tabell för preliminär A-skatt. Skatteuttaget enligt

tabellen för fjärrfart är lägre.

Kungl. Maj :t skall kunna förordna att sjöman bosatt i Danmark, Finland,

Island eller Norge skall erlägga sjömansskatt efter vad som gäller för i Sve­

rige bosatt sjöman.

Övriga sjömän skall liksom nu är fallet erlägga skatt med femton procent

av den kontanta lönen.

Kommuner, landstingskommuner, vissa municipalsamhällen och all­

männa sjukkassor skall erhålla viss del av de i form av sjömansskatt

influtna medlen.

Det årliga skattebortfallet har uppskattats till cirka 9 miljoner kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

3

Förslag

till

Förordning om sjömansskatt

Härigenom förordnas som följer.

Allmänna stadganden

1

§•

Sjömansskatt enligt denna förordning skall erläggas av envar, som ar

anställd i redarens tjänst ombord på svenskt handelsfartyg med en brutto-

dräktighet av minst 100 registerton, vilket huvudsakligast nyttjas- i sådan

närfart eller fjärrfart, som i 2 § sägs.

Den som är anställd uteslutande för fartygs iståndsättande eller upp­

läggning eller för tillsyn eller betjäning vid fartygs uppehåll i hamn anses

enligt denna förordning icke vara anställd ombord på fartyget.

(Se vidare anvisningarna.)

2

§•

I denna förordning förstås med

sjöman: envar, som enligt 1 § är skyldig erlägga sjömansskatt,

handelsfartyg: fartyg, som nyttjas till handelssjöfart eller resandes fort­

skaffande eller till annat ändamål, som äger gemenskap med handelssjö-

farten,

närfart: fart mellan svenska hamnar utanför öppen kust eller utomskärs

vid kusterna samt fart mellan svensk och utländsk hamn eller mellan ut­

ländska hamnar, dock ej fart bortom linjen Hanstholm—Lindesnäs eller

bortom Cuxhaven,

fjärrfart:

fart, helt eller delvis, bortom linjen Hanstholm—Lindesnäs

eller bortom Cuxhaven,

inkomst ombord: lön eller annan gottgörelse, som sjöman uppbar pa

grund av sin anställning ombord och som skulle hava utgjort intäkt av

tjänst enligt kommunalskattelagen,

beskattningsbar inkomst: kontant inkomst ombord, i förekommande

fall minskad med avgifter, som sjömannen på grund av sin tjänst ombord

har att erlägga för egen eller efterlevandes pensionering, och med belopp,

som fastställts genom beslut om jämkning,

beskattningsår: det kalenderår, under vilket sjömansskatt erlägges.

(Se vidare anvisningarna.)

4

3 §•

Sjömansskatt tillfaller staten.

4 §•

1 mom. Till kommun och landstingskommun ävensom till municipalsam-

hälle, i vilket utdebiteringen för samhällets behov för beskattningsåret be-

stamts till minst en krona för skattekrona, skall på sätt nedan stadgas utgå

ersättning av statsmedel för minskade skatteintäkter. Allmän sjukkassa

skall åtnjuta ersättning av statsmedel för minskade sjukförsäkrings­

avgifter.

2 mom. Ersättning utgår årligen till stad som icke tillhör landstingskom­

mun med fyrtiofem procent, till annan kommun med trettiofem procent, till

landstingskommun med tio procent, till municipalsamhälle, varom här är

fråga, med två procent och till allmän sjukkassa med sex procent av den

sjömansskatt, som under beskattningsåret erlagts av sjömän bosatta inom

kommunen, landstingskommunen eller municipalsamhället eller inom sjuk­

kassans verksamhetsområde.

Ersättning, som ovan sagts, skall icke utgå till kommun eller municipal­

samhälle om beloppet icke uppgår till minst 500 kronor.

5

§•

Vid varje utbetalning till sjöman av belopp, som utgör beskattningsbar

inkomst, skall genom redarens försorg sjömansskatt avdragas.

6

§.

För ärenden angående sjömansskatt skall finnas en av Kungl. Maj :t för­

ordnad nämnd (sjömansskattenämnden) samt ett särskilt till länsstyrelsen

i Göteborgs och Bohus län hörande organ (sjömansskattekontoret) under

ledning av en föreståndare.

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

Sjömansskattens storlek

7

§•

1 mom. För här i riket bosatt sjöman skall sjömansskatt utgå för månad

och beräknas

a) vid anställning ombord på fartyg, som huvudsakligast användes i fjärr-

fart, enligt vid denna förordning fogad sjömansskattetabell I, samt

b) vid anställning ombord på annat fartyg enligt vid denna förordning

fogad sjömansskattetabell II.

I särskilda fall må sjömansskattenämnden föreskriva, att sjömansskatt

skall erläggas enligt tabell I jämväl vid anställning ombord på fartyg, som

användes i närfart.

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958

5

2 mom. I den mån Kungl. Maj :t därom förordnar skall sjöman, som är

bosatt i Danmark, Finland, Island eller Norge, erlägga sjömansskatt enligt

de bestämmelser som gälla för här i riket bosatt sjöman.

(Se vidare anvisningarna.)

8

§.

1 mom. Avser inkomst ombord kortare tidsperiod än månad, beräknas

först den mot inkomsten svarande månadsinkomsten. Skatten uträknas

därefter till så stor del av skatten å månadsinkomsten, som svarar mot den

tidsperiod inkomsten avser, och erlägges i helt antal kronor, varvid överskju­

tande öretal bortfaller.

2 mom. Har sjöman uppburit engångsbelopp, skall vid beräkning av skatt

engångsbeloppet anses som särskild månadsinkomst, om detsamma över­

stiger den senast uppburna månadsinkomsten. I annat fall skall engångs­

beloppet sammanläggas med månadsinkomsten och skatten beräknas på

det sammanlagda beloppet, därvid i förekommande fall sjömannen skall till­

godoräknas å månadsinkomsten redan erlagd skatt.

(Se vidare anvisningarna.)

9 §•

Sjöman, som icke skall erlägga sjömansskatt enligt de bestämmelser som

gälla för här i riket bosatt sjöman, skall erlägga sjömansskatt med femton

procent av den beskattningsbara inkomsten, därest han icke på godtagbart

sätt visar, att han är skattskyldig i annat land för inkomsten. Skatten er­

lägges i helt antal kronor, varvid överskjutande öretal bortfaller.

(Se vidare anvisningarna.)

Skatteavdrag samt jämkning

10

§.

1 mom. Det åligger sjöman, som avses i 7 § 1 mom., att omedelbart efter

mottagandet av debetsedel å preliminär A-skatt uppvisa densamma för

befälhavaren.

Skatteavdrag skall verkställas med ledning av anteckningarna å debet­

sedeln för det löpande året angående den kolumn, som jämlikt uppbörds-

förordningen skall tillämpas vid avdrag för gäldande av preliminär A-skatt.

Har sjöman icke erhållit debetsedel, som nu sagts, må skatteavdrag under

januari och februari månader ske enligt den kolumn som senast tillämpats

under nästföregående beskattningsår. Framgår av debetsedel, som uppvisas

efter det skatteavdrag sålunda verkställts, alt avdrag rätteligen bort ske

enligt annan kolumn skall det åligga befälhavaren att senast vid därnäst

följande avlöningstillfälle företaga erforderlig rättelse.

6

Sjöman må jämväl med intyg från lokal skattemyndighet eller från sjö-

mansskattenämnden eller på annat sätt som bestämts av sjömansskatte-

nämnden visa enligt vilken kolumn i sjömansskattetabell avdrag skall ske.

Besked om sålunda tillämplig kolumn skall av befälhavaren iakttagas från

och med det avlöningstillfälle, som infaller näst efter det att beskedet över­

lämnats till befälhavaren.

2 mom. Sjöman, som avses i 7 § 2 mom., har att genom intyg från sjömans-

skattenämnden eller på annat sätt som bestämts av nämnden visa enligt vil­

ken kolumn i sjömansskattetabell avdrag skall ske.

3 mom. Har sjöman för vilken skatt skall beräknas enligt sjömans­

skattetabell icke på föreskrivet sätt visat vilken kolumn som är tillämplig,

skall, utom i fall som avses i 1 mom. tredje stycket, skatteavdrag verkställas

enligt kolumnen för ogift sjöman utan barn.

(Se vidare anvisningarna.)

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

11

§•

Då skatteavdrag verkställes, skall den innehållna skatten kvitteras. Vid

kvitteringen skall angivas innehållet skattebelopp, inkomstens storlek samt

den tid inkomsten avser.

(Se vidare anvisningarna.)

12

§.

1 mom. Gör sjöman sannolikt, att han året efter beskattningsåret vid

taxering enligt förordningen om statlig inkomstskatt skulle kunna påräkna

avdrag för

a) underskott å egen förvärvskälla,

b) utbetalning av periodiskt understöd,

c) avgift för sådan pensionsförsäkring, som avses i 46 § 2 mom. 2) kom­

munalskattelagen, eller

d) nedsatt skatteförmåga

må genom beslut om jämkning föreskrivas, att den eljest beskattnings­

bara inkomsten skall minskas med belopp motsvarande vad av sådant avdrag

kan antagas icke bliva utnyttjat vid nu nämnd taxering.

Jämkning i fall som avses vid a)—c) må dock endast medgivas, om av­

drag vid taxering kunnat påräknas med minst 600 kronor.

2 mom. Gör sjöman sannolikt, att uppskattningen av inkomst av dricks­

penningar enligt av sjömansskattenämnden fastställda grunder skulle med­

föra att hans inkomst av sådant slag skulle bliva väsentligt för högt beräk­

nad, må genom beslut om jämkning den för sjömannen beräknade beskatt­

ningsbara inkomsten nedsättas.

(Se vidare anvisningarna.)

7

Beslut om jämkning meddelas av sjömansskattenänmden. Ansökan om jämkning skall vara inkommen till sjömansskattekontoret senast före utgången av juli månad året näst efter beskattningsåret.

I beslut om jämkning skall angivas, under vilken tid detsamma skall iakt­ tagas vid verkställande av avdrag för sjömansskatt.

Å belopp, som restitueras på grund av sjömansskattenämndens beslut om jämkning, utgår icke ränta.

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958

13

§.

Uppbörd

14 §.

1 mom. Det åligger redare att till sjömansskattekontoret för varje period om två månader, räknat från beskattningsårets början, inbetala och redovisa under perioden innehållen sjömansskatt.

För redovisningen har redaren att för varje fartyg upprätta förteckningar

över skatteavdrag.

För varje redovisningsperiod skall redaren senast den sista dagen i andra månaden efter periodens utgång insätta skattens sammanlagda belopp å sjömansskattekontorets postgirokonto och till kontoret insända de upp­ rättade och summerade förteckningarna över gjorda avdrag. Sjömans- skattenämnden må efter därom gjord framställning bevilja anstånd med skattens inbetalning och redovisning, i regel dock högst en månad.

Förteckning skall upprättas å blankett, vartill sjömansskattenämnden fastställt formulär.

2 mom. Inbetalas sjömansskatt senare än i 1 mom. sägs, skall restavgift utgå med fyra öre för varje hel krona av den del av skatten, som icke erlagts i rätt tid. Uppkommer vid beräkningen öretal, iakttages att öretal över femtio avrundas uppåt och annat öretal avrundas nedåt till helt krontal, dock att restavgift icke i något fall utgår med mindre än en krona.

Rättelse av skatteavdrag

15 §.

Förmenar sjöman, att sjömansskatt obehörigen avdragits eller avdragits med för högt belopp, eller förmenar redare, att sjömansskatt redovisats med för högt belopp, må rättelse sökas hos sjömansskattenämnden.

Ansökan om rättelse skall vara inkommen till sjömansskattekontoret före utgången av andra kalenderåret näst efter beskattningsåret.

Ä belopp, som restitueras på grund av sjömansskattenämndens beslut om rättelse, utgår icke ränta.

Vad i 68 § 3 och 4 mom. uppbördsförordningen stadgas skall äga motsva­ rande tillämpning vid restitution av sjömansskatt.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

Redares uppgiftsplikt och ansvarighet för sjömansskatt

16 §.

1 mom. Redare för handelsfartyg, som omförmäles i 1 §, skall årligen

enligt formulär, som fastställes av sjömansskattenämnden, före den 1 okto­

ber till sjömansskattekontoret lämna uppgifter avseende nästkommande år

a) om storleken av de fartyg, som han avser att använda i sin rörelse,

b) om den fart, i vilken fartygen äro avsedda att nyttjas,

c) om antalet anställda ombord, samt

d) om övriga förhållanden, som kunna vara av betydelse för sjömans­

skattenämnden vid handläggning av ärenden enligt 21 § 1 mom. vid 1)

och 2).

Inträffar ändring i förhållande, varom uppgift lämnats, är redaren skyl­

dig att ofördröjligen anmäla detta till sjömansskattekontoret.

2 mom. Sjömansskattenämnden äger på därom gjord framställning med­

giva redare befrielse tills vidare från skyldighet att avgiva uppgifter, som

avses i 1 mom.

3 mom. Underlåter redare att fullgöra vad honom enligt 1 mom. åligger,

eller erfordras eljest tillgång till uppgifter, som där sagts, äger förestånda­

ren för sjömansskattekontoret anmana redare att lämna sådana uppgifter.

17 §.

1 mom. Underlåter redare, som är skyldig verkställa avdrag för sjömans­

skatt, utan skälig anledning att vederbörligen fullgöra denna skyldighet, är

han jämte sjömannen ansvarig för skatt, vilken skatteavdraget skolat avse,

till belopp som svarar mot vad han underlåtit att avdraga.

Har redare verkställt avdrag för sjömansskatt men icke inbetalat det

innehållna beloppet i tid, som i denna förordning stadgas, är sjömannen

fri från betalningsansvar för motsvarande skattebelopp.

Underlåter redare utan skälig anledning att fullgöra vad honom enligt

16 § 1 mom. åligger, och har till följd härav skatteavdrag verkställts med

lägre belopp än som eljest bort ske, är han jämte sjömannen ansvarig för

skatt, vilken skatteavdraget skolat avse, till belopp som svarar mot vad

han till följd av underlåtenheten icke avdragit.

2 mom. Har skatt icke erlagts i rätt tid, åligger det sjömansskatte­

kontoret att snarast möjligt framställa krav mot redaren (revisionskrav).

Därest redaren visar, att underlåtenheten berott på oriktig uppgift lämnad

av sjömannen, skall kravet i stället riktas mot denne.

Bestrides riktigheten av revisionskrav eller inbetalas icke det belopp kra­

vet avser, skall kravet underställas sjömansskattenämnden för prövning. Fast­

ställer sjömansskattenämnden revisionskravet, må det fastställda beloppet

uttagas i den ordning, som stadgas i fråga om indrivning av skatt, dock att

9

införsel, utom i fall varom i 1 mom. andra stycket sägs, ej må beviljas till gäldande av belopp, för vilket redare är ansvarig.

Redare eller sjöman, som har att erlägga mot underlätet skatteavdrag svarande belopp, är tillika skyldig att å beloppet gälda restavgift enligt bestämmelserna i 14 § 2 mom.

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

18 §.

Har redare jämlikt 17 §, utan att skatteavdrag verkställts, erlagt skatt för sjöman, äger redaren söka skattebeloppet åter av sjömannen. Härvid har redaren att till vederbörande utmätningsman ingiva det indrivningskvitto, som må hava överlämnats till redaren, eller på annat sätt hos utmätnings­ mannen styrka, att han erlagt skatten.

Utmätningsmannen må hos sjömannen uttaga beloppet i samma ordning, som stadgas i fråga om indrivning av skatt, dock att införsel ej må bevil­ jas. Därvid är sjömannen skyldig att å beloppet erlägga restavgift enligt be­ stämmelserna i 14 § 2 mom.

19 §•

Redare, som enligt lag är skyldig föra handelsböcker, skall hava sin bok­ föring så ordnad, att därav framgår sjömans namn, födelsetid och mantals- skrivningsadress, lönebelopp och skatteavdrags belopp samt, därest sjöman­ nen uppvisat debetsedel å preliminär skatt, numret å denna debetsedel.

Jämväl annan redare än i första stycket sägs, som har att verkställa avdrag för sjömansskatt, är skyldig att i enahanda omfattning föra anteck­ ningar i hänseenden som nyss sagts.

Efter anmaning av föreståndaren för sjömansskattekontoret, av taxe- ringsintendent eller lokal skattemyndighet åligger det sådan redare, som i första stycket avses, att tillhandahålla sin bokföring med därtill hörande handlingar för kontroll å verkställandet av skatteavdrag, och sådan redare, varom i andra stycket sägs, att tillhandahålla där angivna anteckningar för dylik kontroll.

Här avsedd kontroll skall såvitt möjligt ske på sådant sätt och på sådan tid, att den icke förorsakar hinder i verksamheten för den som är föremål för kontrollen. Där redaren så begär och detta lämpligen kan ske, skall kontrollen verkställas hos honom. Hava handelsböcker eller andra hand­ lingar överlämnats för kontroll, skola de så snart ske kan återställas. Med­ delande om resultatet av kontrollen skall snarast lämnas redaren.

Preskription

20

§.

Åtgärder för uttagande av sjömansskatt må icke vidtagas senare än fem år efter utgången av det år, under vilket skatteavdrag verkställts eller skolat verkställas.

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958

Sjömansskattenämnden och sjömansskattekontoret

21

§.

1 mom. Det åligger sjömansskattenämnden att

1) lämna besked beträffande de fartyg, ombord på vilka de anställda skola

erlägga sjömansskatt, ävensom beträffande den tabell, enligt vilken sjömans­

skatt skall beräknas,

2) fastställa grunder, enligt vilka drickspenningar skola uppskattas vid

beräkning av sjömansskatt,

3) meddela beslut om jämkning och om rättelse av skatteavdrag,

4) pröva ärenden angående revisionskrav,

5) meddela beslut i andra frågor rörande erläggande och beräknande av

sjömansskatt,

6) fastställa de belopp, med vilka ersättning skall utgå till kommun,

landstingskommun, municipalsamhälle och allmänna sjukkassor,

7) lämna anvisningar i frågor angående erläggande och uppbörd av sjö­

mansskatt, samt

8) när anledning därtill föreligger, till Kungl. Maj :t avgiva förslag till

föreskrifter angående tillämpningen av denna förordning.

Sjömansskattenämnden äger, då särskilda omständigheter därtill för­

anleda, meddela befrielse från skyldighet att erlägga restavgift.

2 mom. Sjömansskattenämnden skall bestå av ordförande och ytter­

ligare fyra ledamöter, vilka utses för en tid av fyra år. En av ledamöterna

skall förordnas till vice ordförande att vid förfall för ordföranden tjänst­

göra i sådan egenskap. Ordföranden och vice ordföranden skola vara lag­

farna och hava erfarenhet i domarvärv eller i administrativ verksamhet.

Av övriga ledamöter skall en äga särskild insikt och erfarenhet i allmänna

värv samt två vara i arbetsförhållandena ombord på fartyg erfarna och

kunniga. Av sistnämnda ledamöter skall en företräda redarna och en de

ombordanställda. För envar ledamot skall utses en suppleant enligt samma

regler, som gälla för utseende av ledamöter.

Nämnden är beslutför, då ordföranden och minst två andra ledamöter

eller suppleanter äro tillstädes, dock att — efter nämndens uppdrag —•

beslut må av ordföranden eller, vid förfall för denne, av vice ordföranden

ensam fattas i sådana ärenden eller grupper av ärenden, som äro av enklare

beskaffenhet. Sådant uppdrag må icke avse ärenden, som omförmälas i

1 mom. vid 1), 2), 7) eller 8).

Sjömansskattenämnden skall vara förlagd till Göteborg.

3 mom. Hos sjömansskattenämnden skall föras protokoll av tjänste­

man vid sjömansskattekontoret.

Det för varje sammanträde förda protokollet skall senast inom åtta dagar

därefter justeras av ordföranden, som har att å protokollet anteckna dagen

för justeringen.

11

22

§.

Beslut som avses i 21 § 1 mom. vid 1) och 2) skola intagas i särskilda av sjömansskattenämnden utgivna meddelanden.

Beslut som avses i 21 § 1 mom. vid 6) skall jämte redogörelse huru ersätt­ ningen beräknats på lämpligt sätt delgivas kommun eller annan till vilken ersättning skall utbetalas genom nämndens försorg.

Annat beslut av sjömansskattenämnden skall delgivas den som därigenom förpliktigas, vederbörande skattskyldig eller sökande ävensom den nedan i 24 § omförmälde befattningshavaren.

Beslut, över vilket klagan må föras, skall förses med besvärshänvisning.

23 §.

1 mom.

Sjömansskattekontoret skall

1) föra register över de fartyg, ombord på vilka de anställda skola erlägga sjömansskatt,

2) utöva kontroll över redovisningen av sjömansskatt, 3) handlägga ärenden angående revision av redares bokföring, 4) om anledning därtill föreligger, framställa revisionskrav, 5) bereda de ärenden, som skola avgöras av sjömansskattenämnden, 6) efter sjömansskattenämndens närmare bestämmande tillhandagå re­ dare och sjömän med upplysningar angående utgörande av sjömansskatt, samt

7) i övrigt biträda sjömansskattenämnden och dess ordförande. 2 mom.

Föreståndaren för sjömansskattekontoret skall vara föredragande

i sjömansskattenämnden.

24 §.

Kungl. Maj :t förordnar en befattningshavare vid länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län att i kammarrätten och hos Kungl. Maj :t föra det allmännas talan i mål angående sjömansskatt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

25 §.

Ledamöter av sjömansskattenämnden, tjänsteman eller sakkunnig, som biträder nämnden, samt taxeringsnämnd och prövningsnämnd äga taga del av ansökan om jämkning av sjömansskatt eller annan handling, som av­ lämnats eller tillhandahållits enligt denna förordning. Handling, som nyss sagts, skall jämväl tillhandahållas annan tjänsteman än förut nämnts, därest denne i och för sin befattning bör erhålla del därav.

Den som äger taga del av ansökan eller annan handling, varom i första stycket sägs, må, i den mån så erfordras för fullgörande av vad vederbörande jämlikt denna förordning åligger, jämväl taga del av självdeklaration eller annan handling, som avlämnats till ledning vid årlig taxering, eller som avlämnats till ledning för uppbörd av skatt enligt uppbördsförordningen.

12

Vad i 50 § 1 mom. femte, sjunde, nionde och tionde styckena samt 3 mom.

taxeringsförordningen stadgas beträffande självdeklaration, uppgift eller

handling som avlämnats till ledning vid taxering skall i tillämpliga delar

gälla även i fråga om ansökan om jämkning av sjömansskatt eller annan

handling, som avlämnats eller tillhandahållits enligt denna förordning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

Straffbestämmelser

26 §.

Har någon lämnat oriktig uppgift till redare om förhållande, som har

betydelse för verkställande av avdrag för sjömansskatt, och har han därvid

haft uppsåt att åstadkomma att avdrag icke verkställes eller sker med för

lågL belopp, eller

har någon i ansökan om jämkning av sjömansskatt eller i annan uppgift

uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnat oriktig uppgift, ägnad att för

honom eller den han företräder leda till frihet från sjömansskatt eller till

för låg sådan skatt, eller

har redare i uppgift enligt 16 § uppsåtligen eller av oaktsamhet, som ej är

allenast ringa, lämnat oriktig uppgift, vilken är ägnad att leda till annan be­

skattning än vederbort för av redaren anställda sjömän,

straffes med dagsböter.

27 §.

1 mom. Utbetalar redare, som är skyldig verkställa avdrag för sjömans­

skatt, lön eller annan gottgörelse utan att denna minskats med föreskrivet

belopp för gäldande av sjömansskatt och sker detta uppsåtligen eller av

oaktsamhet, som ej är allenast ringa, straffes med dagsböter.

Fullgör redare icke sin skyldighet att inom föreskriven tid till sjömans-

skattekontoret inbetala belopp motsvarande det, varmed sjömans lön mins­

kats för gäldande av dennes skatt, och ligger i avseende härå uppsåt eller

grov oaktsamhet redaren till last, straffes med dagsböter eller fängelse i

högst sex månader.

2 mom. Fullgör redaren icke behörigen vad honom enligt 19 § första eller

andra stycket åligger, straffes med böter, högst 300 kronor.

28 §.

Den som jämlikt 25 § tagit del av ansökan om jämkning av sjömansskatt

eller annan handling, som avlämnats eller tillhandahållits enligt bestäm­

melserna i denna förordning eller som avlämnats till ledning vid årlig taxe­

ring eller till ledning för uppbörd av skatt enligt uppbördsförordningen,

må ej i vidare mån än utövningen av tjänst eller uppdrag erfordrar offent­

liggöra eller yppa innehållet i sådan handling. Bryter någon häremot straffes

med dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

13

29 §.

Straff enligt denna förordning skall icke inträda, då gärningen är be­ lagd med straff enligt strafflagen.

30 §.

Underlåter redare att hörsamma anmaning enligt 16 eller 19 §, eller underlåter redare, som är skyldig verkställa avdrag för sjömansskatt, att fullgöra sådan skyldighet, eller verkställer han avdrag med för lågt belopp, eller

redovisar redare icke sjömansskatt i den ordning som stadgas i 14 § 1 mom., eller

fullgör redare icke vad honom åligger enligt 11 §, äger sjömansskattenämnden förelägga den försumlige lämpligt vite. Om uttagande av förelagt vite förordnar vederbörande länsstyrelse efter anmälan av sjömansskattenämnden.

Besvär m. m.

31 §.

Över sjömansskattenämndens beslut i ärenden som avses i 21 § 1 mom. vid 6) må klagan föras hos Kungl. Maj :t genom besvär, vilka skola ingivas till finansdepartementet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

32 §.

lmom. Besvär över sjömansskattenämndens beslut i ärenden, som avses i 21 § 1 mom. vid 3), 4) och 5), ävensom över nämndens beslut angående befrielse från erläggande av restavgift må anföras hos kammarrätten av vederbörande sjöman eller befattningshavare, som avses i 24 §, så ock,

då fråga är om revisionskrav eller om befrielse från skyldighet att erlägga

restavgift, av redare, som ålagts betalningsskyldighet eller vars framställning om befrielse icke bifallits.

Besvären skola vara inkomna till sjömansskattekontoret, om de anföras av sjöman, inom sex månader och eljest inom två månader från det kla­ ganden erhållit del av det överklagade beslutet.

Ej må den omständigheten, att besvären i stället för till sjömansskatte­ kontoret ingivits till kammarrätten, utgöra hinder för deras upptagande till prövning. I sådant fall skola besvären av kammarrätten omedelbart över­ lämnas till sjömansskattekontoret.

2 mom. Sedan besvären inkommit till sjömansskattekontoret, skola vid besvären fogas de handlingar, som legat till grund för sjömansskattenämn­ dens beslut. Hava besvär anförts av sjöman eller redare, skall yttrande avgivas av befattningshavare, som avses i 24 §. över besvär, som anförts av nu nämnd befattningshavare, skall sjöman eller redare, som därav beröres, erhålla tillfälle att —- om hinder härför ej möter — avgiva förklaring.

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

När så finnes påkallat, skola påminnelser eller nytt yttrande infordras.

Skriftväxlingen sker genom sjömansskattekontoret.

Handlingarna skola därefter översändas till kammarrätten.

3 mom. Över sjömansskattenämndens beslut i ärenden, som avses i 21 §

1 mom. vid 1) och 2), eller över nämndens beslut att förelägga vite må kla­

gan icke föras.

33 §.

över kammarrättens utslag må klagan föras hos Kungl. Maj :t genom

besvär, vilka skola vara inkomna till finansdepartementet inom två måna­

der från den dag, då klaganden erhöll del av utslaget.

34 §.

Vid prövning av besvär över utdömande av vite må jämväl fråga, huruvida

vite bort föreläggas, komma under bedömande.

35 §.

Besvär över sjömansskattenämndens beslut befriar icke klaganden från

att i behörig ordning erlägga skatt.

36 §.

Restavgift, som erlägges utan att indrivning äger rum, tillfaller stats­

verket.

Beträffande restavgift, som uttages genom indrivning, skola uppbördsför-

ordningens bestämmelser angående fördelning gälla.

37 §.

1 mom. Kungl. Maj :t äger, under förutsättning av ömsesidighet, med

annan stats regering träffa sådan överenskommelse, att sjöman som är

bosatt i den andra avtalsslutande staten skall erlägga sjömansskatt enligt

vad som gäller för här i riket bosatt sjöman.

2 mom. Kungl. Maj :t må föreskriva, att sjöman, som utan att vara här

i riket bosatt erlägger skatt enligt bestämmelserna i 7 §, må kunna erhålla

nedsättning av den beskattningsbara inkomsten genom jämkning, om sjö­

mannen visar att hans skatteförinåga till följd av underhållsskyldighet

mot barn är nedsatt.

3 mom. Kungl. Maj:t äger bestämma, att sjömansskatt som beräknas

enligt 9 § icke skall erläggas av sjömän eller vissa grupper av sjömän vid

fart i särskilda farvatten.

38 §.

De närmare föreskrifter, som kunna erfordras för tillämpningen av denna

förordning och av överenskommelser som i 37 § 1 mom. sägs, meddelas

av Kungl. Maj :t.

15

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1959, dock att förord­

ningens bestämmelser skola gälla redan dessförinnan i avseende å åtgär­

der, som erfordras för förordningens tillämpning efter ikraftträdandet.

Genom denna förordning upphäves förordningen den 5 juni 1953 (nr

293) om särskild sjömansskatt, så ock vad i övrigt finnes i lag eller författ­

ning stridande mot den nya förordningens bestämmelser.

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

Anvisningar

till 1 §.

Förordningen är icke tillämplig vid anställning ombord på svenskt han­

delsfartyg i inre fart. Med inre fart förstås i denna förordning att fartyget

huvudsakligast användes för färder som endast gå i hamnar, på floder,

kanaler och insjöar eller inomskärs vid kusterna eller i Kalmarsund.

Med svenskt handelsfartyg likställes utländskt handelsfartyg, som av

svensk redare förhyres på så kallad bareboat basis.

Har sjöman avmönstrat från tjänst ombord på visst fartyg för att till­

träda tjänst ombord på annat fartyg tillhörigt samme redare, skall ersättning

som utgår under väntetiden anses som utbetalad i tjänsten ombord på det

förra fartyget.

till 2 §.

Till gottgörelse, som sjöman uppbär på grund av sin anställning ombord,

hänföres icke blott vad sjömannen uppbär från redaren utan åven sådana

ersättningar som drickspenningar och dylikt.

Till kontant inkomst ombord räknas icke sedvanlig kontant ersättning

för naturaförmåner i form av kost och bostad och icke heller sedvanlig

kontant ersättning för koj utrustning, för förlust av effekter vid fartygs

förolyckande eller för sådan av redaren utbetald kontant ersättning, som

åtgått för bestridande av särskilda med anställningen ombord förenade

kostnader.

till 7 §.

Frågan huruvida sjöman är bosatt här i riket skall bedömas i enlighet

med vad därom stadgas i kommunalskattelagen.

Är sjöman inskriven å svenskt sjömanshus, skall sjömansskatt alltid

utgå enligt de bestämmelser, som gälla för här i riket bosatt sjöman, därest

han icke med intyg av sjömansskattenämnden visar att han är skattskyldig

i annat land för inkomsten.

För semesterlön och semesterersättning skall sjömansskatt beräknas en­

lig! den för sjömannen i anställningen ombord senast gällande tabellen.

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958

till 8 §.

Med engångsbelopp förstås t. ex. bärgarlön, tantiem, kaplake, gratifika­

tion, semesterersättning och lönebelopp, som på grund av avtal mellan

arbetsgivare- och arbetstagareorganisationer på en gång utbetalas för mer

än en månad.

till 9 §.

Skatteavdrag, som avses i 9 §, må icke underlåtas med mindre sjöman

med intyg utfärdat av sjömansskattenämnden eller på annat sätt, som före-

skrives av sjömansskattenämnden, visar, att han är skattskyldig i annat

land för sin inkomst ombord.

till 10 §.

Kolumnen i sjömansskattetabellen bestämmes med motsvarande tillämp­

ning av 4 § uppbördsförordningen och enligt följande uppställning.

Å debetsedel för preliminär

A-skatt angiven kolumn

Avdrag för sjömansskatt

verkställes enligt nedan­

stående kolumn i sjömans­

skattetabellen

1

1

2

2

3 eller 4

3

till 11 §.

Kvitto på innehållen sjömansskatt skall lämnas i den avräkningsbok, med

vilken sjöman skall förses jämlikt 11 § sjömanslagen, såvitt icke sjömans­

skattenämnden efter ansökan av redaren medgiver, att kvitto må lämnas

i annan ordning. Har rättelse, som avses i 10 § 1 mom. tredje stycket, före­

tagits skall anteckning härom ske i avräkningsboken.

till 12 §.

Jämkning i fall som avses i 12 § 1 mom. vid d) må för år räknat med­

givas med högst ett belopp, som motsvarar summan av vederbörligt, vid

erläggande av sjömansskatt icke utnyttjat ortsavdrag enligt ortsgrupp III

och 3 000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

17

SJÖMANSSKATTETABELL I

Fjärrfart

Beskattningsbar inkomst samt skattebelopp avse månad. 2

Beskatt­

ningsbar

inkomst

kr.

Ogift

sjö­

man

utan

barn

kr.

Ogift

sjö-

man

med

barn

kr.

Gift

sjö­

man

kr.

Beskatt­

ningsbar

inkomst

kr.

Ogift

sjö­

man

utan

barn

kr.

Ogift

sjö­

man

med

barn

kr.

Gift

sjö­

man

kr.

.

Beskatt­

ningsbar

inkomst

kr.

Ogift

sjö­

man

utan

barn

kr.

Ogift

sjö­

man

med

barn

kr.

Gift

sjö­

man

kr.

i

2

3

1

2

3

i

2

3

0—

5

4

4

3

191— 200

45

28

11

531— 540

in

90

73

6—

10

4

4

3

201— 210

48

31

12

541— 550

113

92

75

11—

15

4

4

3

211— 220

50

33

13

551— 560

116

94

77

16—

20

4

4

4

221— 230

52

35

15

561— 570

118

96

78

21—

25

5

5

4

231— 240

54

37

17

571— 580

120

98

80

26—

30

5

5

4

241— 250

55

38

19

581— 590

122

100

82

31—

35

6

6

5

251— 260

57

40

21

591— 600

125

103

84

36—

40

6

6

5

261— 270

58

41

23

601— 610

127

105

85

41—

45

7

6

5

271— 280

60

42

25

611— 620

129

107

87

46—

50

8

7

6

281— 290

61

44

27

621— 630

132

110

89

51—

55

9

7

6

291— 300

63

46

29

631— 640

135

113

91

56—

60

11

7

6

301— 310

65

48

31

641— 650

137

115

92

61—

65

12

7

6

311— 320

67

50

33

651— 660

140

117

94

66—

70

12

7

6

321— 330

68

51

35

661— 670

143

120

96

71—

75

13

7

6

331— 340

70

53

37

671— 680

146

123

98

76—

80

15

7

6

341— 350

72

55

39

681— 690

149

125

99

81—

85

16

7

6

351— 360

74

57

41

691— 700

152

128

101

86—

90

18

8

7

361— 370

75

58

43

701— 710

155

131

103

91—

95

19

8

8

371— 380

77

60

45

711— 720

158

134

105

96— 100

21

8

8

381— 390

78

61

46

721— 730

160

136

106

101— 105

22

9

8

391— 400

80

63

48

731— 740

163

139

108

106— 110

23

9

8

401— 410

82

65

50

741— 750

166

142

110

111

115

24

9

8

411— 420

84

67

52

751— 760

169

145

112

116— 120

25

9

8

421— 430

86

68

53

761— 770

171

147

113

121— 125

26

10

8

431— 440

88

70

55

771— 780

174

149

115

126— 130

28

11

8

441— 450

91

72

57

781— 790

176

152

117

131— 135

29

12

9

451— 460

94

74

59

791— 800

179

155

119

136— 140

31

14

9

461— 470

96

76

60

801— 810

182

157

121

141— 145

32

15

9

471— 480

98

78

62

811— 820

185

160

123

146— 15C

33

17

C

481— 49C

100

8t

64

821— 830

188

163

125

151— 16C

36

ir

10

491— 50C

103

82

60

831— 840

192

100

127

161— 170

38

21

10

501— 51C

105

84

68

841— 850

195

16S

129

171— 18(

40

22

10

511— 52C

107

86

70

851— 86C

198

172

131

181— 19o|

42

2f

10)

521— 53C

109

88

71

861— 87C

201

175

133

2 — Kilning till riksdagens protokoll 1958. 1 saml. Nr 92

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

Ogift Ogift

Ogift Ogift

Ogift Ogift

Beskatt-

SJO-

SJO-

Gift

Beskatt-

SJO-

SJO-

Gift

Beskatt-

sjö-

sjö-

Gift

ningsbar

man

man

SJO-

ningsbar

man

man

Sjö-

ningsbar

man

man

sjö-

inkomst

utan

med

man

inkomst

utan

med

man

inkomst

utan

med

man

barn barn

barn barn

barn barn

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

i

2

3

i

2

3

i

2

3

871— 88C

204

178

135 1411—142C

39C

359

284 1951—1960

622

585

490

881— 89C

207

181

137 1421—1430

393

362

287 1961—1970

628

589

494

891— 90Ö

211

184

139 1431—1440

397

366

290 1971—1980

633

594

498

901— 910

214

187

141 1441—1450

400

369

293 1981—1990

638

599

502

911— 920

217

190

143 1451—1460

404

373

296 1991—2000

643

604

506

921— 930

220

193

145 1461—1470

407

376

299 2001—2010

648

608

510

931— 940

223

196

147 1471—1480

411

380

303 2011—2020

653

613

514

941— 950

225

198

149 1481—1490

414

383

306 2021—2030

657

617

518

951— 960

228

201

152 1491—1500

418

387

310 2031—2040

662

622

522

961— 970

231

204

154 1501—1510

422

391

314 2041—2050

666

626

526

971— 980

234

207

156 1511—1520

426

396

318 2051—2060

671

631

530

981— 990

237

210

158 1521—1530

431

401

322 2061—2070

675

636

534

991—1000

240

213

160 1531—1540

436

406

326 2071—2080

680

641

538

1001—1010

243

216

162 1541—1550

441

410

330 2081—2090

684

647

542

1011—1020

246

219

164 1551—1560

446

415

334 2091—2100

689

652

546

1021—1030

249

222

166 1561—1570

451

419

338 2101—2110

693

656

550

1031—1040

252

225

169 1571—1580

456

423

342 2111—2120

698

660

554

1041—1050

256

228

171 1581—1590

460

426

346 2121—2130

702

665

558

1051—1060

259

231

174 1591—1600

464

430

350! 2131—2140

707

669

562

1061—1070

261

233

176 1601—1610

468

434

354 2141—2150

711

673

566

1071—1080

264

236

178 1611—1620

472

438

358 2151—2160

715

677

569

1081—1090

267

239

180 1621—1630

476

442

361 2161—2170

720

681

573

1091—1100

270

242

183 1631—1640

480

446

365 2171—2180

724

686

577

1101—1110

274

246

186 1641—1650

485

451

3681 2181—2190

729

690

581

1111—1120

279

250

189 1651—1660

489

455

372' 2191—2200

733

694

585

1121—1130

283

254

192 1661—1670

493

459

3761 2201—2210

738

699

589

1131—1140

287

258

1951 1671—1680

497

463

380, 2211—2220

742

703

593

1141—1150

290

261

198! 1681—1690

501

467

383 2221—2230

747

708

597

1151—1160

294

265

201 1691—1700

505

471

387 2231—2240

751

712

601

1161—1170

298

268

204 1701—1710

510

476

391 2241—2250

756

717

606

1171—1180

302

272

207] 1711—1720

515

480

395 2251—2260

760

722

610

1181—1190

306

275

210 1721—1730

520

485

3991 2261—2270

765

726

614

1191—1200

310

279

213! 1731—1740

525

490

403 2271—2280

769

731

619

1201—1210

313

282

216' 1741—1750

530

495

407 2281—2290

774

735

623

1211—1220

317

285

219 1751—1760

534

499

411 2291—2300

778

740

628

1221—1230

320

288

221 1761—1770

539

504

415 2301—2310

783

745

632

1231—1240

323

291

224 1771—1780

543

509

419 2311—2320

787

749

637

1241—1250

326

294

227 1781—1790

547

513

423 2321—2330

792

754

641

1251—1260

329

298

230 1791—1800

551

517

427 2331—2340

796

759

646

1261—1270

333

301

233 1801—1810

555

521

431 2341—2350

801

763

650

1271—1280

337

305

236 1811—1820

559

525

435 2351—2360

806

768

654

1281—1290

341

309

239 1821—1830

563

529

439 2361—2370

810

773

659

1291—1300

345

313

242 1831—1840

567

533

443 2371—2380

815

778

663

1301—1310

349

317

245 1841—1850

571

537

446 2381—2390

819

782

668

1311—1320

353

321

249 1851—1860

575

541

450 2391—2400

824

787

672

1321—1330

356

325

253 1861—1870

579

545

454 2401—2410

829

792

676

1331—1340

360

329

257 1871—1880

583

549

458 2411—2420

834

797

681

1341—1350

364

332

260 1881—1890

587

554

462 2421—2430

839

802

685

1351—1360

368

336

264 1891—1900

591

558

466 2431—2440

844

807

690

1361—1370

372

340

267; 1901—1910

596

562

470 2441—2450

848

812

694

1371—1380

375

344

271 1911—1920

601

567

474 2451—2460

853

817

699

1381—1390

379

348

274 1921—1930

607

571

478!! 2461—2470

858

822

704

1391—1400

383

352

278 1931—1940

612

576

482 2471—2480

863

827

709

1401—1410

386

355

281j 1941—1950

617

580

486] 2481—2490

868

832

714

Kungl. Mnj:ts proposition nr 92 är 1958

10

Ogift Ogift

Ogift Ogift

Ogift

Ogift

Beskatt-

sjö-

sjö-

Gift

Beskatt-

sj o-

sjo-

Gift

Beskatt-

SJO-

sjo-

Gift

ningsbar

man

man

sjö-

ningsbar

man

man

sjö-

ningsbar

man

man

Sjo-

inkomst

utan

med

man

inkomst

utan

med

man

inkomst

utan

med

man

barn barn

barn barn

barn barn

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

i

2

3

i

2

3

i

2

3

2491—2500

873

837

719 3031—3040 1 143 1 103

963 3571—3580 1 426 1 386 1 233

2501—2510

878

842

723| 3041—3050 1 148 1 108

968; 3581—3590 1 432 1 392 1 238

2511—2520

883

846

728 3051—3060 1 153 1 113

973 3591—3600 1 437 1 397 1 243

2521—2530

887

851

732 3061—3070 1 158 1 118

978 3601—3610 1 442 1 402 1 248

2531—2540

892

856

737 3071—3080 1 163 1 123

982 3611—3620 1 447 1 407 1 254

2541—2550

897

860

711 3081—3090 1 168 1 128

987 3621—3630 1 452 1 412 1 259

2551—2560

902

865

745 3091—3100 1 173 1 133

992 3631—3640 1 457 1 417 1 264

2561—2570

907

870

750 3101—3110 1 178 1 138

997 3641—3650 1 462 1 422 1 269

2571—2580

911

875

7541 3111—3120 1 184 1 144 1 003 3651—3660 1 467 1 428 1 275

2581—2590

916

879

759. 3121—3130 1 189 1 149 1 008 3661—3670 1 472 1 433 1 280

2591—2600

921

884

763; 3131—3140 1 195 1 155 1 013 3671—3680 1 477 1 438 1 285

2601—2610

926

889

768 3141—3150 1 200 1 160 1 018 3681—3690 1 482 1 443 1 291

2611—2620

932

894

772 3151—3160 1 205 1 166 1 0241 3691—3700 1 487 1 448 1 296

2621—2630

937

900

777 3161—3170 1 211 1 171 1 029 3701—3710 1 492 1 453 1 301

2631—2640

942

905

782 3171—3180 1 216 1 177 1 034; 3711—3720 1 498 1 459 1 306

2641—2650

947

910

786 3181—3190 1 222 1 182 1 040; 3721—3730 1 503 1 464 1 311

2651—2660

953

915

791 3191—3200 1 227 1 188 1 045 3731—3740 1 509 1 470 1 316

2661—2670

958

920

796 3201—3210 1 232 1 193 1 050 3741—3750 1 514 1 475 1 320

2671—2680

963

926

801 3211—3220 1 237 1 198 1 055! 3751—3760 1 520 1 480 1 325

2681—2690

969

931

805 3221—3230 1 242 1 203 1 059 3761—3770 1 525 1 486 1 330

2691—2700

974

936

810 3231—3240 1 247 1 208 1 064 3771—3780 1 531 1 491 1 335

2701—2710

979

941

814 3241—3250 1 252 1 213 1 069 3781—3790 1 536 1 497 1 340

2711—2720

984

946

819 3251—3260 1 258 1 218 1 074 3791—3800 1 542 1 502 1 345

2721—2730

988

950

823 3261—3270 1 263 1 223 1 079 3801—3810 1 547 1 507 1 350

2731—2740

993

955

828 3271—3280 1 268 1 228 1 083 3811—3820 1 553 1 512 1 355

2741—2750

998

960

832 3281—3290 1 273 1 233 1 088 3821—3830 1 558 1 517 1 361

2751—2760 1 003

965

836 3291—3300 1 278 1 238 1 093 3831—3840 1 563 1 522 1 306

2761—2770 1 008

970

841 3301—3310 1 283 1 243 1 098 3841—3850 1 568 1 527 1 371

2771—2780 1 012

974

845 3311—3320 1 289 1 249 1 104 3851—3860 1 574 1 533 1 376

2781—2790 1 017

979

850 3321—3330 1 294 1 254 1 109 3861—3870 1 579 1 538 1 381

2791—2800 1 022

984

854 3331—3340 1 300 1 266 1 114 3871—3880 1 584 1 543 1 387

2801—2810 1 027

989

858 3341—3350 1 305 1 265 1 119 3881—3890 1 590 1 548 1 392

2811—2820 1 032

994

863 3351—3360 1 310 1 270 1 125 3891—3900 1 595 1 553 1 397

2821—2830 1 037

999

867 3361—3370 1 316 1 276' 1 130 3901—3910 1 600 1 558 1 402

2831—2840 1 042 1 004

871 3371- 3386 1 321 1 281 1 135 3911—3920 1 606 1 564 1 407

2841—2850 1 047 1 008

875 3381—3390 1 327 1 287 1 141 3921—3930 1 611 1 569 1 412

2851—2860 1 052 1 013

880 3391—3400 1 332 1 292 1 146 3931 - 3940 1 617 1 575 1 117

2861—2870 1 057 1 018

884 3401—3416 1 337 1 297 1 151 3941—3950 1 622 1 580 1 422

2871- -2881 1 062 1 023

888 3411—3420 1 342 1 302 1 156 3951—3961

1 627 1 585 1 427

2881—2890 1 067 1 028

893 3421—3430 1 347 1 307 1 161 3961—3971

1 633 1 591 1 432

2891 -290(

1 072 1 033

897 3431—3440 1 352 1 312 1 166 3971—3980 1 638 1 596 1 437

2901

291(

1 077 1 038

902 3441—3450 1 357 1 317 1 170 3981—3990 1 644 1 002 1 442

2911 -2921

1 082 1 013

901

3451—3466 1 363 1 323 1 175 3991—4000 1 649 1 007 1 447

2921—2930 1 087 1 018

911 3461—3476

1 368 1 328 1 186 4001—4010 1 655 1 013 1 453

2931—2941

1 092 1 053

91 (

3471—3486

1 373 1 33:

1 185 4011—1021

1 661 1 019 1 458

2941—2951 1 097 1 058

92C 3481—3496

1 378 1 338 1 196 4021—1031

1 661 1 024 1 464

2951—2961 i io:

1

oo:

925 3491—3506

1 38.'

1 34:

1 195 4031—4040 1 672 1 030 1 470

2961

297(

1 108 1 068

931

3501—3516

1 388 1 348 1 206

4041

4051

1 078 1 031

1 475

2971—2981

i 11:

1 07:

935 3511—3526

1 39

1 35

1 205 4051—1061

1 684 1 042 1 481

2981

299(

1 118 1 078

931

3521—3536

1 391

1 351

1 201

4061—4071

1 691

1 6 11 1 487

2991

3001

i

12

:

i 08:

944 3531—3546

1 4 or 1 3 6f 1211 4071—4081

1 095 i or>:

1 493

3001—301 (

1 128 1 088

941

3541—3556

1 416

1 376

1 211

4081—4091 1 701 1 05!

1 198

3011- 3021

113

:

i oo:

95

3551

3566

1 41 f

1 37.r 1 224 4001—4101

1 707 i oor 1 504

3021

3031

1 138 1 098

958 3561—3576

1 42

1 38 1 1 22!

4101—4111

1 712 1 071

1 509

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

Ogift Ogift

Ogift Ogift

Ogift Ogift

Beskatt-

SJO-

SJO-

Gift

Beskatt-

SJO-

SJO-

Gift

Beskatt-

sjö-

sjö-

Gift

ningsbar

man

man

SJÖ-

ningsbar

man

man

sjö-

ningsbar

man

man

sjö-

inkomst

utan

med

man

inkomst

utan

med

man

inkomst

utan

med

man

barn barn

barn barn

barn barn

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

i

2

3

i

2

3

i

2

3

4111—4120 1 718 1 676 1 515 4411—4420 1 884 1 842 1 678 4711—4720 2 053 2 008 1 841

4121—4130 1 723 1 681 1 520 4421—4430 1 890 1 847 1 683 4721—4730 2 058 2 013 1 847

4131—4140 1 729 1 686 1 525 4431—4440 1 896 1 853 1 688 4731—4740 2 064 2 019 1 853

4141—4150 1 734 1 691 1 530 4441—4450 1 901 1 859 1 693 4741—4750 2 069 2 025 1 858

4151—4160 1 739 1 697 1 536 4451—4460 1 907 1 865 1 699, 4751—4760 2 074 2 031 1 864

4161—4170 1 745 1 702 1 541 4461—4470 1 913 1 871 1 704 4761—4770 2 080 2 037 1 870

4171—4180 1 750 1 707 1 546 4471—4480 1 919 1 876 1 709 4771—4780 2 085 2 042 1 876

4181—4190 1 756 1 713 1 552 4481—4490 1 924 1 882 1 715 4781—4790 2 091 2 048 1 881

4191—4200 1 761 1 718 1 557 4491—4500 1 930 1 888 1 720 4791—4800 2 096 2 054 1 887

4201—4210 1 767 1 724 1 562 4501—4510 1 935 1 893 1 726 4801—4810 2 101 2 059 1 892

4211—4220 1 773 1 730 1 568 4511—4520 1 941 1 899 1 731 4811—4820 2 107 2 065 1 898

4221—4230 1 778 1 735 1 573 4521—4530 1 946 1 904 1 737 4821—4830 2 112 2 070 1 903

4231—4240 1 784 1 741 1 578 4531—4540 1 952 1 910 1 743 4831—4840 2 118 2 075 1 908

4241—4250 1 790 1 747 1 583 4541—4550 1 957 1 915 1 748 4841—4850 2 123 2 080 1 913

4251—4260 1 796 1 753 1 589 4551—4560 1 962 1 920 1 754 4851—4860 2 128 2 086 1 919

4261—4270 1 802 1 759 1 594 4561—4570 1 968 1 926 1 760 4861—4870 2 134 2 091 1 924

4271—4280 1 807 1 764 1 599 4571—4580 1 973 1 931 1 766 4871—4880 2 139 2 096 1 929

4281—4290 1 813 1 770 1 605 4581—4590 1 979 1 937 1 771 4881—4890 2 145 2 102 1 935

4291—4300 1 819 1 776 1 610 4591—4600 1 984 1 942 1 777 4891—4900 2 150 2 107 1 940

4301—4310 1 824 1 781 1 616 4601—4610 1 990 1 947 1 782 4901—4910 2 156 2 113 1 946

4311—4320 1 830 1 787 1 621 4611—4620 1 996 1 953 1 788 4911—4920 2 162 2 119 1 951

4321—4330 1 835 1 792 1 627 4621—4630 2 001 1 958 1 793 4921—4930 2 167 2 124 1 957

4331—4340 1 841 1 798 1 633 4631—4640 2 007 1 964 1 798 4931—4940 2 173 2 130 1 963

4341—4350 1 846 1 803 1 638 4641—4650 2 013 1 969 1 803 4941—4950 2 179 2 136 1 968

4351—4360 1 851 1 808 1 644 4651—4660 2 019 1 974 1 809 4951—4960 2 185 2 142 1 974

4361—4370 1 857 1 814 1 650 4661—4670 2 025 1 980 1 814 4961—4970 2 191 2 148 1 980

4371—4380 1 862 1 819 1 656 4671—4680 2 030 1 985 1 819 4971—4980 2 196 2 153 1 986

4381—4390 1 868 1 825 1 661 4681—4690 2 036 1 991 1 825 4981—4990 2 202 2 159 1 991

4391—4400 1 873 1 830 1 667 4691—4700 2 042 1 996 1 830 4991—5000 2 208 2 165 1 997

4401—4410 1 879 1 836| 1 672| 4701—4710 2 047 2 002 1 836

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

21

Beskattningsbar

inkomst

kr.

Ogift sjöman utan barn

1

5 001— 5 800...............

2 208 kr. för 5 000 kr. och 56 % av återstoden

5 801— 9 500...............

2 656 »

»

5 800 »

> 60 »

>

»

9 501—14 300...............

4 876 »

*

9 500 »

» 64 »

»

»

14 301 och däröver........

7 948 *

*

14 300 »

* 70 »

*

»

Ogift sjöman med barn

2

5 001— 5 900...............

2 165 kr. för 5 000 kr. och 56 % av återstoden

5 901— 9 600...............

2 669 »

»

5 900 »

* 60 *

*

*

9 601—14 400...............

4 889 »

»

9 600 *

» 64 »

»

»

14 401 och däröver........

7 961 *

*

14 400 *

* 70 *

»

*

Gift sjöman

3

5 001— 6 000...............

1 997 kr. för 5 000 kr. och 55 % av återstoden

6

001— 9 700...............

2 547 *

*

6 000 *

» 60 »

»

»

9 701—14 500...............

4 767 »

»

9 700 »

» 64 *

*

»

14 501 och däröver........

7 839 »

»

14 500 »

* 70 •

»

»

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958

SJÖMANSSKATTETABELL II

Närfart

Beskattningsbar inkomst samt skattebelopp avse månad.

Ogift Ogift

Ogift Ogift

Ogift Ogift

Beskatt-

SJO-

sjo-

Gift

Beskatt-

sjö-

sjo-

Gift

Beskatt-

SJO-

SJO-

Gift

ningsbar

man

man

sjö-

ningsbar

man

man

sjö-

ningsbar

man

man

sjö-

inkomst

utan

med

man

inkomst

utan

med

man

inkomst

utan

med

man

barn barn

barn barn

barn barn

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

i

2

3

i

2

3

i

2

3

0—

5

5

5

4

191— 200

48

31

14

531— 540

128

107

90

6—

10

5

5

4

201— 210

50

33

14

541— 550

131

110

92

11—

15

5

5

4

211— 220

53

36

16

551— 560

134

113

95

16—

20

5

5

5

221— 230

55

38

18

561— 570

137

115

97

21—

25

6

6

5

231— 240

57

40

20

571— 580

140

118

100

26—

30

6

6

5

241— 250

59

42

23

581— 590

143

121

102

31—

35

7

7

6

251— 260

61

44

25

591— 600

146

124

105

36—

40

7

7

6

261— 270

63

46

28

601— 610

149

127

107

41—

45

8

7

6

271— 280

66

48

31

611— 620

152

130

110

46—

50

9

8

7

281— 290

68

50

33

621— 630

155

133

112

51—

55

10

8

7

291— 300

70

53

36

631— 640

159

137

115

56—

60

12

8

7

301— 310

72

55

38

641— 650

162

140

117

61—

65

13

8

7

311— 320

74

57

40

651— 660

166

143

120

66—

70

14

8

8

321— 330

76

59

42

661— 670

169

146

122

71—

75

15

9

8

331— 340

78

61

45

671— 680

173

150

125

76—

80

17

9

8

341— 350

80

63

47

681— 690

177

153

127

81—

85

18

9

8

351— 360

82

65

49

691— 700

181

157

130

86—

90

19

9

8

361— 370

84

67

51

701— 710

184

160

132

91—

95

20

9

9

371— 380

86

69

54

711— 720

188

164

135

96— 100

22

9

9

381— 390

88

71

56

721— 730

191

167

137

101— 105

23

10

9

391— 400

90

73

58

731— 740

195

171

140

106— 110

24

10

9

401— 410

92

75

60

741— 750

198

174

142

111— 115

25

10

10

411— 420

95

78

63

751— 760

202

178

145

116— 120

27

10

10

421— 430

98

80

65

761— 770

205

181

147

121— 125

28

11

10

431— 440

100

82

67

771— 780

209

184

150

126— 130

30

13

10

441— 450

103

84

69

781— 790

212

188

152

131— 135

31

14

11

451— 460

106

86

71

791— 800

215

191

155

136— 140

33

16

11

461— 470

109

88

73

801— 810

219

195

158

141— 145

34

17

11

471— 480

111

90

75

811— 820

223

198

161

146— 150

35

19

11

481— 490

114

93

77

821— 830

227

202

163

151— 160

38

21

12

491— 500

117

96

80

831— 840

231

205

166

161— 170

40

23

12

501— 510

119

98

82

841— 850

235

209

169

171— 180

43

25

13

511— 520

122

101

85

851— 860

239

213

172

181— 190

45

28

13

521— 530

125

104

87

861— 870

243

216

175

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958

23

Beskatt­

ningsbar

inkomst

kr.

Ogitt

sjö-

man

utan

barn

kr.

Ogift

sjö­

man

med

barn

kr.

Gift

sjö­

man

kr.

Beskatt­

ningsbar

inkomst

kr.

Ogift

sjö­

man

utan

barn

kr.

Ogift

sjö-

man

med

barn

kr.

Gift

sjö­

man

kr.

Beskatt­

ningsbar

inkomst

kr.

Ogift

sjö­

man

utan

barn

kr.

Ogift

sjö-

man

med

barn

kr.

Gift

sjö­

man

kr.

i

2

3

i

2

3

i

2

3

871— 880

247

220

178

1411—1420

474

443

368 1951—1960

715

678

583

881— 890

251

224

181

1421—1430

478

447

372 1961—1970

721

682

587

891— 900

255

228

183

1431—1440

483

452

376 1971—1980

726

687

591

901— 910

259

232

186

1441—1450

487

456

380 1981—1990

731

692

595

911— 920

263

236

189

1451—1460

491

460

384 1991—2000

736

697

599

921— 930

267

240

192

1461—1470

496

465

388 2001—2010

741

701

603

931— 940

271

244

195

1471—1480

500

469

393 2011—2020

746

706

607

941— 950

275

247

198

1481—1490

505

474

397 2021—2030

751

711

611

951— 960

278

251

202

1491—1500

509

478

401 2031—2040

755

715

615

961— 970

282

255

205

1501—1510

513

482

405 2041—2050

760

720

620

971— 980

286

259

208

1511—1520

517

487

409 2051—2060

765

725

624

981— 990

290

263

211

1521—1530

522

491

412 2061—2070

770

730

628

991—1000

294

267

214

1531—1540

526

496

416 2071—2080

774

736

632

1001—1010

298

271

217

1541—1550

531

500

419 2081—2090

779

741

637

1011—1020

302

275

220

1551—1560

535

504

423 2091—2100

784

747

641

1021—1030

306

278

224

1561—1570

540

508

427 2101—2110

789

752

645

1031—1040

310

282

227

1571—1580

545

512

431 2111—2120

794

756

650

1041—1050

314

286

230

1581—1590

549

516

435 2121—2130

798

761

654

1051—1060

318

290

233

1591—1600

554

520

440 2131—2140

803

765

659

1061—1070

322

294

236

1601—1610

558

524

444 2141—2150

808

770

663

1071—1080

326

297

240

1611—1620

563

529

448 2151—2160

813

775

667

1081—1090

330

301

243

1621—1630

567

533

452 2161—2170

818

780

672

1091—1100

334

305

246

1631—1640

571

537

456 2171—2180

823

784

676

1101—1110

338

309

249

1641—1650

576

542

459 2181—2190

828

789

681

1111—1120

343

314

253

1651—1660

580

546

463 2191—2200

833

794

685

1121—1130

347

319

256

1661—1670

584

550

467 2201—2210

838

799

690

1131—1140

352

323

260

1671—1680

589

555

471 2211—2220

843

804

694

1141—1150

356

327

263

1681—1690

593

559

475 2221—2230

848

809

699

1151—1160

360

331

267

1691—1700

597

563

479 2231—2240

853

814

703

1161—1170

365

335

270

1701—1710

602

568

483 2241—2250

858

819

708

1171—1180

369

339

274

1711—1720

607

572

487 2251—2260

863

824

713

1181—1190

374

343

277

1721—1730

612

576

491 2261—2270

868

829

718

1191—1200

378

347

281

1731—1740

616

583

494 2271—2280

872

834

722

1201—1210

382

351

285

1741—1750

621

586

498 2281—2290

877

839

727

1211—1220

387

355

289

1751—1760

625

591

502 2291—2300

882

844

732

1221—1230

391

359

292

1761—1770

630

595

506 2301—2310

887

849

736

1231—1240

395

363

296

1771—1780

634

600

510 2311—2320

891

854

741

1241—1250

399

367

300

1781—1790

638

604

514 2321—2330

896

858

745

1251—1260

403

372

304

1791—1800

643

609

519 2331—2340

901

863

750

1261—1270

40S

376

308

1801—1810

647

613

523 2341—2350

905

868

754

1271—1280

412

380

311

1811—1820

651

617

527 2351—2360

910

873

759

1281—1290

417

385

315

1821—1830

656

622

532 2361—2370

915

878

763

1291—1300

422

390

319

1831—1840

660

626

536 2371—2380

920

882

768

1301—131(1

426

395

323

1841—1850

664

630

540 2381—2390

<124

887

772

1311—1320

431

400

327

1851—1860

669

035

544 2391—2400

929

892

777

1321—1330

435

404

331

1861—1870

673

039

548 2401—2410

934

897

782

1331—1340

439

408

335

1871—1880

077

643

552 2411—2420

939

902

786

1341—1351

444

412

339

1881—1890

081

648

556 2421—2430

943

907

791

1351—1361

448

417

343

1891—1900

085

652

560 2431—2440

948

912

795

1361—1370

453

421

348

1901 — 1911

690

656

564 2441—2450

953

916

800

1371—13K(

457

425

352

1911—1920

695

601

567 2451—2460

958

921

805

1381—1391

461

431

356

1921—1930

701

605

571 2461—2470

963

926

809

1391—140(

465

434

360

1931—1940

705

66!

575 2471- 2480

967

931

814

1401—141(

469

438

364

1941—1951

710

673

579 2481—2490

972

936

818

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

Ogift Ogift

Ogift Ogift

Ogift Ogift

Beskatt-

sjö-

sjo-

Gift

Beskatt-

SJO-

sjo-

Gift

Beskatt-

sjö-

sjö-

Gift

ningsbar

man

man

sjö-

ningsbar

man

man

sjö-

ningsbar

man

man

sjö-

inkomst

utan

med

man

inkomst

utan

med

man

inkomst

utan

med

man

barn barn

barn barn

barn barn

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

1

2

3

1

2

3

1

2

3

2491—2500

977

941

823

3031—3040 1 247 1 207 1 067 3571—3580 1 530 1 490 1 337

2501—2510

982

946

827

3041—3050 1 252 1 212 1 072 3581—3590 1 536 1 496 1 342

2511—2520

987

951

832

3051—3060 1 257 1 217 1 077 3591—3600 1 541 1 501 1 347

2521—2530

992

955

836

3061—3070 1 262 1 222 1 082 3601—3610 1 546 1 506 1 352

2531—2540

997

960

841

3071—3080 1 267 1 227 1 086 3611—3620 1 551 1 511 1 358

2541—2550 1 001

965

845

3081—3090 1 272 1 232 1 091 3621—3630 1 556 1 516 1 363

2551—2560 1 006

970

850

3090—3100 1 277 1 237 1 096 3631—3640 1 561 1 521 1 368

2561—2570 1 011

975

854

3101—3110 1 282 1 242 1 101 3641—3650 1 566 1 526 1 373

2571—2580 1 016

979

859

3111—3120 1 288 1 248 1 107 3651—3660 1 571 1 532 1 379

2581—2590 1 021

984

863

3121—3130 1 293 1 253 1 112 3661—3670 1 576 1 537 1 384

2591—2600 1 026

989

868

3131—3140 1 299 1 259 1 117 3671—3680 1 581 1 542 1 389

2601—2610 1 031

994

872

3141—3150 1 304 1 264 1 122 3681—3690 1 586 1 547 1 395

2611—2620 1 036

999

877

3151—3160 1 309 1 270 1 128 3691—3700 1 591 1 552 1 400

2621—2630 1 041 1 004

881

3161—3170 1 315 1 275 1 133 3701—3710 1 596 1 557 1 405

2631—2640 1 046 1 009

886

3171—3180 1 320 1 281 1 138 3711—3720 1 602 1 563 1 410

2641—2650 1 051 1 013

890

3181—3190 1 326 1 286 1 144 3721—3730 1 607 1 568 1 415

2651—2660 1 056 1 018

894

3191—3200 1 331 1 292 1 149 3731—3740 1 613 1 574 1 420

2661—2670 1 061 1 023

899

3201—3210 1 336 1 297 1 154 3741—3750 1 618 1 579 1 424

2671—2680 1 066 1 028

903

3211—3220 1 341 1 302 1 159 3751—3760 1 624 1 584 1 429

2681—2690 1 071 1 033

908

3221—3230 1 346 1 307 1 163 3761—3770 1 629 1 590 1 434

2691—2700 1 076 1 038

912

3231—3240 1 351 1 312 1 168 3771—3780 1 635 1 595 1 439

2701—2710 1 081 1 043

916

3241—3250 1 356 1 317 1 173 3781—3790 1 640 1 601 1 444

2711—2720 1 086 1 048

921

3251—3260 1 362 1 322 1 178 3791—3800 1 646 1 606 1 449

2721—2730 1 091 1 053

925

3261—3270 1 367 1 327 1 183 3801—3810 1 651 1 611 1 454

2731—2740 1 096 1 058

930

3271—3280 1 372 1 332 1 187 3811—3820 1 657 1 616 1 459

2741—2750 1 100 1 062

934

3281—3290 1 377 1 337 1 192 3821—3830 1 662 1 621 1 465

2751—2760 1 105 1 067

939

3291—3300 1 382 1 342 1 197 3831—3840 1 667 1 626 1 470

2761—2770 1 110 1 072

943

3301—3310 1 387 1 347 1 202 3841—3850 1 672 1 631 1 475

2771—2780 1 115 1 077

948

3311—3320 1 393 1 353 1 208 3851—3860 1 678 1 637 1 480

2781—2790 1 120 1 082

952

3321—3330 1 398 1 358 1 213 3861—3870 1 683 1 642 1 485

2791—2800 1 125 1 087

957

3331—3340 1 404 1 364 1 218 3871—3880 1 688 1 647 1 491

2801—2810 1 130 1 092

961

3341—3350 1 409 1 369 1 223 3881—3890 1 694 1 652 1 496

2811—2820 1 135 1 097

966

3351—3360 1 414 1 374 1 229 3891—3900 1 699 1 657 1 501

2821—2830 1 140 1 102

970

3361—3370 1 420 1 380 1 234 3901—3910 1 704 1 662 1 506

2831—2840 1 145 1 107

975

3371—3380 1 425 1 385 1 239 3911—3920 1 710 1 668 1 511

2841—2850 1 150 1 112

979

3381—3390 1 431 1 391 1 245 3921—3930 1 715 1 673 1 516

2851—2860 1 156 1 117

983

3391—3400 1 436 1 396 1 250 3931—3940 1 721 1 679 1 521

2861—2870 1 161 1 122

988

3401—3410 1 441 1 401 1 255 3941—3950 1 726 1 684 1 526

2871—2880 1 166 1 127

992

3411—3420 1 446 1 406 1 260 3951—3960 1 731 1 689 1 531

2881—2890 1 171 1 132

997

3421—3430 1 451 1 411 1 265 3961—3970 1 737 1 695 1 536

2891—2900 1 176 1 137 1 001

3431—3440 1 456 1 416 1 270 3971—3980 1 742 1 700 1 541

2901—2910 1 181 1 142 1 006 3441—3450 1 461 1 421 1 274 3981—3990 1 748 1 706 1 546

2911—2920 1 186 1 147 1 010 3451—3460 1 467 1 427 1 279 3991—4000 1 753 1 711 1 551

2921—2930 1 191 1 152 1 015 3461—3470 1 472 1 432 1 284 4001—4010 1 759 1 717 1 557

2931—2940 1 196 1 157 1 020 3471—3480 1 477 1 437 1 289 4011—4020 1 765 1 723 1 562

2941—2950 1 201 1 162 1 024 3481—3490 1 482 1 442 1 294 4021—4030 1 770 1 728 1 568

2951—2960 1 207 1 167 1 029 3491—3500 1 487 1 447 1 299 4031—4040 1 776 1 734 1 574

2961—2970 1 212 1 172 1 034 3501—3510 1 492 1 452 1 304 4041—4050 1 782 1 740 1 579

2971—2980 1 217 1 177 1 039 3511—3520 1 498 1 458 1 309 4051—4060 1 788 1 746 1 585

2981—2990 1 222 1 182 1 043 3521—3530 1 503 1 463 1 313 4061—4070 1 794 1 752 1 591

2991—3000 1 227 1 187 1 048 3531—3540 1 509 1 469 1 318 4071—4080 1 799 1 757 1 597

3001—3010 1 232 1 192 1 053 3541—3550 1 514 1 474 1 323 4081—4090 1 805 1 763 1 602

3011—3020 1 237 1 197 1 058 3551—3560 1 519 1 479 i 328 4091—4100 1 811 1 769 1 608

3021—3030 1 242 1 202 1 062 3561—3570 1 525 1 485 1 333 4101—4110 1 816 1 774 1 613

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

25

Beskatt­

ningsbar

inkomst

kr.

Ogift

sjö­

man

utan

barn

kr.

Ogift

sjö­

man

med

barn

kr.

Gift

sjö­

man

kr.

Beskatt­

ningsbar

inkomst

kr.

Ogift

sjö­

man

utan

barn

kr.

Ogift

sjö­

man

med

barn

kr.

Gift

sjö­

man

kr.

Beskatt­

ningsbar

inkomst

kr.

Ogift

sjö­

man

utan

barn

kr.

Ogift

sjö-

man

med

barn

kr.

Gift

sjö­

man

kr.

i

2

3

1

2

3

i

2

3

4111—4120 1 822 1 780 1 619

4411—4420 1 988 1 946 1 782 4711—4720 2 157 2 112 1 945

4121—4130 1 827 1 785 1 624

4421—4430 1 994 1 951 1 787 4721—4730 2 162 2 117 1 951

4131—4140 1 833 1 790 1 629

4431—4440 2 000 1 957 1 792 4731—4740 2 168 2 123 1 957

4141—4150 1 838 1 795 1 634 4441—4450 2 005 1 963 1 797 4741—4750 2 173

2 129 1 962

4151—4160 1 843 1 801 1 640 4451—4460 2 011 1 969 1 803 4751—4760 2 178 2 135

1 968

4161—4170 1 849 1 806 1 645 4461—4470 2 017 1 975 1 808 4761—4770 2 184

2 141 1 974

4171—4180 1 854 1 811 1 650

4471—4480 2 023 1 980 1 813 4771—4780 2 189 2 146 1 980

4181—4190 1 860 1 817 1 656 4481—4490 2 028 1 986 1 819 4781—4790 2 195

2 152 1 985

4191—4200 1 865 1 822 1 661

4491—4500 2 034 1 992 1 824 4791—4800 2 200 2 158 1 991

4201—4210 1 871 1 828 1 666

4501—4510 2 039 1 997 1 830 4801—4810 2 205 2 163 1 996

4211—4220 1 877 1 834 1 672

4511—4520 2 045 2 003 1 835 4811—4820 2 211 2 169 2 002

4221—4230 1 882 1 839 1 677

4521—4530 2 050 2 008 1 841 4821—4830 2 216 2174 2 007

4231—4240 1 888 1 845 1 682

4531—4540 2 056 2 014 1 847 4831—4840 2 222 2 179 2 012

4241—4250 1 894 1 851 1 687

4541—4550 2 061 2 019 1 852 4841—4850 2 227 2 184 2 017

4251—4260 1 900 1 857 1 693

4551—4560 2 066 2 024 1 858 4851—4860 2 232 2 190 2 023

4261—4270 1 906 1 863 1 698

4561—4570 2 072 2 030 1 864 4861—4870 2 238 2 195 2 028

4271—4280 1 911 1 868 1 703

4571—4580 2 077 2 035 1 870 4871—4880 2 243 2 200 2 033

4281—4290 1 917 1 874 1 709 4581—4590 2 083 2 041 1 875 4881—4890 2 249

2 206 2 039

4291—4300 1 923 1 880 1 714

4591—4600 2 088 2 046 1 881 4891—4900 2 254 2 211 2 044

4301—4310 1 928 1 885 1 720 4601—4610 2 094 2 051 1 886 4901—4910

2 260 2 217 2 050

4311—4320 1 934 1 891 1 725

4611—4620 2 100 2 057 1 892 4911—4920 2 266 2 223 2 055

4321—4330 1 939 1 896 1 731

4621—4630 2 105 2 062 1 897 4921—4930 2 271 2 228 2 061

1

1 Q09 1 737

4631—4640 2 111 2 068 1 902 4931—494C 2 277 2 234 2 067

4341—4350 1 950 1 907 1 742

4641—4650 2 117 2 073 1 907 4941—4950 2 283 2 240 2 072

4351—4360 1 955 1 912 1 748

4651—4660 2 123 2 078 1 913 4951—4960 2 289 2 246 2 078

4361—4370 1 961 1 918 1 754

4661—4670 2 129 2 084 1 918 4961—4970 2 295 2 252 2 084

4371—4380 1 966 1 923 1 760

4671—4680 2 134 2 089 1 923 4971—4980 2 300 2 257 2 090

4381—4390 1 972 1 929 1 765

4681—4690 2 140 2 095 1 929 4981—4990 2 306 2 263 2 095

4391—4400 1 977 1 934 1 771

4691—4700 2 146 2 100 1 934 4991—5000 2 312 2 269 2 101

4401—4410 1 983 1 940 1 776

4701—4710 2 151 2 106 1 94C

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958

Beskattningsbar

Ogift sjöman utan barn

inkomst

kr.

1

5 001— 5 800...............

2 312 kr. för 5 000 kr. och 56 % av återstoden

5 801— 9 500...............

2 760 »

»

5 800 »

» 60 »

»

»

9 501—14 300...............

4 980 »

»

9 500 »

» 64 »

»

»

14 301 och däröver........

8 052

»

»

14 300 »

» 70 »

»

»

Ogift sjöman med barn

2

5 001— 5 900...............

2 269 kr. för 5 000 kr. och 56 % av återstoden

5 901— 9 600...............

2 773 »

»

5 900 »

» 60 »

»

»

9 601—14 400...............

4 993 »

»

9 600 »

» 64 »

»

»

14 401 och däröver........

8 065 »

»

14 400 »

» 70 »

»

»

Gift sjöman

3

5 001— 6 000...............

2 101 kr. för 5 000 kr. och 55 % av återstoden

6 001— 9 700...............

2 651 »

»

6 000 »

» 60 »

»

»

9 701—14 500...............

4 871 »

»

9 700 »

«> 64 »

»

»

14 501 och däröver........

7 943 »

»

14 500 »

» 70 »

»

»

Kungl. Maj.ls proposition nr 92 är 1958

27

Förslag

till

Lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 19 §, 46 § 1 och 2 inom., 48 § 2 mom. och 50 §

2 mom. samt anvisningarna till 48 § kommunalskattelagen den 28 septem­

ber 19281 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

19 §.

Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke:

vad som vid bodelning eller eljest på grund av giftorätt tillfallit make eller

vad som förvärvats genom arv, testamente, fördel av oskift bo eller gåva;

vinst å icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom i andra fall

än som avses i 35 §;

vinst i svenskt lotteri eller vinst vid vinstdragning på här i riket utfärdade

premieobligationer och ej heller sådan vinst i utländskt lotteri eller vid

vinstdragning på utländska premieobligationer, som uppgår till högst 100

kronor;

ersättning, som på grund av försäkring i allmän sjukkassa eller jämlikt

lagen om yrkesskadeförsäkring tillfallit den försäkrade, så ock sådan ersätt­

ning enligt annan lag eller särskild författning, som utgått annorledes än

från allmän sjukkassa till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller

under militärtjänstgöring, ävensom ersättning, vilken vid sjukdom, olycks­

fall eller arbetslöshet tillfallit någon på grund av annan försäkring, som icke

tagits i samband med tjänst, dock att till skattepliktig inkomst räknas er­

sättning i form av pension eller annan livränta;

belopp, som till följd av försäkringsfall eller återköp av försäkringen ut­

gått på grund av kapitalförsäkring;

ersättning på grund av skadeförsäkring, dock ej i den mån köpeskilling,

som skulle hava influtit därest försäkrad egendom i stället försålts, varit att

hänföra till intäkt av jordbruksfastighet, av annan fastighet eller av rörelse

eller i den mån ersättningen eljest motsvarar sådan skattepliktig intäkt eller

motsvarar sådan avdragsgill omkostnad, vilken är att hänföra till någon av

nämnda förvärvskällor;

vinstandel eller återbäring, som utgått på grund av annan försäkring än

1 Senaste lydelse av 19 § se 1956:295, av 46 § 1 mom. se 1954:263, av 46 § 2 mom. se

1955:122, av 48 § 2 mom. och 50 § 2 mom. se 1957: 200 samt av anvisningarna till 48 § se

1952:405.

28

pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring, som tagits

i samband med tjänst;

ersättning jämlikt lagen om ersättning åt smittbärare;

periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, därför giva­

ren jämlikt bestämmelserna i 20 § icke är berättigad till avdrag;

stipendier till studerande vid undervisningsanstalter eller eljest avsedda

för mottagarens utbildning;

allmänt barnbidrag;

lön eller annan gottgörelse, som enligt förordningen om sjömansskatt

utgör inkomst ombord.

(Se vidare anvisningarna.)

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

46 §.

1 mom. Därest vid -— ------- samma kommun.

Befinnes vid------- — stycket förmäles.

Avdrag är icke medgivet för underskott å icke yrkesmässig avyttring av

fast eller lös egendom eller å deltagande i lotteri, för underskott å fastighet

och rörelse i utlandet eller för underskott, som uppstått därigenom, att

avdrag, varom förmäles i 45 §, överstigit nettointäkten av förvärvskällan,

och ej heller för underskott i den mån hänsyn därtill tagits vid beräkning

av sjömansskatt.

2 mom. I hemortskommunen — -—- — allmän sjukförsäkring.

Har skattskyldig under beskattningsåret varit skyldig erlägga sjömans­

skatt skall avdrag för periodiskt understöd och avgift för pensionsförsäk-

ring, som ej avses i 33 §, åtnjutas allenast i den mån hänsyn vid beräk­

ningen av sjömansskatt icke tagits till understödet eller avgiften.

Därest skattskyldig------------ nämnda tid.

Avdrag, som------------barnbidrag förelegat.

48 §.

2 mom. Skattskyldig fysisk--------- — nedan sägs.

Skattskyldig, som------------- 4 000 kronor.

Skattskyldig, som---------— stycke sägs.

Gift skattskyldig, —- — - - om barnet.

Annan skattskyldig--------— 2 000 kronor.

Har skattskyldig under beskattningsåret varit skyldig erlägga sjömans­

skatt, skall det enligt bestämmelserna i detta moment eljest medgivna

ortsavdraget minskas med en tolvtedel för varje kalendermånad, för vilken

sjömansskatt erlagts. Det avdragsbelopp, som sålunda erhålles, avrundas

nedåt till jämna tiotal kronor.

50 §.

2 mom. För fysisk------------ kronor, bortfaller.

Finnes skattskyldigs skatteförmåga under beskattningsåret hava varit

29

väsentligen nedsatt till följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålder­

dom, underhåll av andra närstående än barn, för vilka den skattskyldige

ägt tillgodonjuta allmänt barnbidrag, eller annan därmed jämförlig om­

ständighet, må efter taxeringsnämndens eller, om besvär anförts eller ock

särskild framställning därom gjorts senast den 30 juni året näst efter taxe­

ringsåret, prövningsnämndens beprövande den skattskyldiges taxerade in­

komst minskas, förutom med kommunalt ortsavdrag, med ytterligare ett

efter omständigheterna avpassat belopp, dock högst 3 000 kronor. Har

skattskyldig på grund av jämkning vid beräkning av sjömansskatt åtnjutit

avdrag för nedsatt skatteförmåga, skall avdrag, som avses i detta stycke,

minskas med det belopp, varmed jämkning medgivits.

Om skattskyldigs------- -—- ovan sägs.

Skattskyldig, vars —- ------ stycket förmäles.

Vad härefter —---------- beskattningsbar inkomst.

Anvisningar

till 48 §.

Vad i — -—- — av beskattningsåret.

Vid beräknande av ortsavdrag för gift skattskyldig, som under beskatt­

ningsåret levt tillsammans med andra maken och som under nämnda år

uppburit inkomst, för vilken erlagts sjömansskatt, skall vid tillämpningen

av bestämmelserna i 48 § 2 mom. sista stycket iakttagas, att minskningen

av ortsavdraget skall beräknas på halva det avdrag, som skulle tillkommit

makarna gemensamt, om icke någon av dem haft att erlägga sjömansskatt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1959; dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1959 års taxering samt i fråga om efter-

taxering för år 1959 eller tidigare år.

Förslag

till

Förordning om ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 576)

om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas, att 1 §, 4 § 1 mom., 8 § 1 mom. och 9 § 2 mom.

förordningen den 26 juli 1947 om statlig inkomstskatt1 skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

1 Senaste lydelse av 1 § se 1953:275, av 4 § 1 mom. se 1957:73, av 8 § 1 mom. se 1952:406

och av 9 § 2 mom. se 1957:201.

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

1

§•

Till staten------------givna bestämmelser.

Beträffande statlig inkomstskatt i form av kupongskatt för utdelning å

aktie i svenskt aktiebolag och beträffande sjömansskatt skall gälla vad

därom finnes särskilt stadgat.

Angående taxeringsmyndigheter-------------i taxeringsförordningen.

4 §•

1 mom. Från sammanlagda beloppet av den skattskyldiges inkomster

från olika förvärvskällor får, med iakttagande av föreskriften i 22 §, avdrag

ske för

underskott, som uppkommit vid beräkning av skattskyldigs inkomst från

annan förvärvskälla än fastighet och rörelse i utlandet, dock att avdrag

icke får göras för underskott i den mån hänsyn därtill tagits vid beräk­

ning av sjömansskatt, samt att avdrag för realisationsförlust får göras endast

från realisationsvinst eller lotterivinst;

slutlig skatt eller fastighetsskatt, som här i riket påförts skattskyldig

på grund av taxering under året näst före det taxeringsår, varom fråga är,

eller sådan här i riket påförd tillkommande skatt, varå skattskyldig under

förstnämnda år erhållit debetsedel, allt till den del skatten skall erläggas till

kommun eller annan kommunal samfällighet.

Skattskyldig, som------------ - kommunalskattelagen sägs.

Har sådan------------ överlåtande föreningen.

8

§•

1 mom. Skattskyldig fysisk------------ 48 § 1 mom. kommunalskattelagen.

Skattskyldig, som -—-------- 4 000 kronor.

Skattskyldig, som------------ stycke sägs.

Gift skattskyldig,-------------om barnet.

Annan skattskyldig------------- 2 000 kronor.

Har skattskyldig under beskattningsåret varit skyldig erlägga sjömans­

skatt, skall det enligt bestämmelserna i detta moment eljest medgivna

ortsavdraget minskas med en tolvtedel för varje kalendermånad, för vilken

sjömansskatt erlagts. Det avdragsbelopp, som sålunda erhålles, avrundas

nedåt till jämna tiotal kronor. 9

9 §.

2 mom. För skattskyldig------------ kronor, bortfaller.

Finnes skattskyldigs skatteförmåga hava varit väsentligen nedsatt av an­

ledning, varom i 50 § 2 mom. andra, tredje eller fjärde stycket kommunal­

skattelagen förmäles, må efter taxeringsnämndens eller, om besvär anförts

eller ock särskild framställning därom gjorts senast den 30 juni året näst

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

31

efter taxeringsåret, prövningsnämndens beprövande den skattskyldiges taxe­

rade inkomst minskas, förutom med statligt ortsavdrag, med ytterligare ett

efter omständigheterna avpassat belopp, dock högst 3 000 kronor. Har skatt­

skyldig på grund av jämkning vid beräkning av sjömansskatt åtnjutit

avdrag för nedsatt skatteförmåga, skall avdrag, som nu sagts, minskas med

det belopp, varmed jämkning medgivits.

Vad härefter------------ beskattningsbar inkomst.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1959; dock att äldre be­

stämmelser fortfarande skola gälla i fråga om 1959 års taxering samt i fråga

om eftertaxering för år 1959 eller tidigare år.

Förslag

till

Förordning om ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 577) om statlig

förmögenhetsskatt

Härigenom förordnas, att 9 § förordningen den 26 juli 1947 om statlig

förmögenhetsskatt1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives samt

att till samma paragraf skola fogas anvisningar av nedan angiven lydelse.

9 §•

Statlig förmögenhetsskatt------------ kronor, bortfaller.

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar

till 9 §.

Vid tillämpningen av bestämmelserna i 9 § tredje stycket skall, där fråga

är om skattskyldig, vilken under beskattningsåret erlagt sjömansskatt, den

sammanräknade nettoinkomsten ökas med den till sjömansskatt beskatt­

ningsbara inkomsten.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1959; dock att äldre be­

stämmelser fortfarande skola gälla i fråga om 1959 års taxering samt

i fråga om eftertaxering för år 1959 eller tidigare år.

Senaste lydelse av 9 § se 1951:791.

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

Förslag

till

Förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623)

Härigenom förordnas, att 22 § 1 mom., 37 § 1 mom. och 101 § taxerings­

förordningen den 23 november 1956 skola erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan angives samt att till 39 § 1 mom. samma förordning1 skall fogas en

ny punkt, betecknad 9, av nedan angiven lydelse.

22

§.

1 mom. Nedannämnda skattskyldiga------------ (självdeklaration), nämli­

gen:

1) aktiebolag och------------ekonomiska intressen,

2) annan juridisk —------- 100 kronor,

3) fysisk person, vilkens bruttointäkter av en eller flera förvärvskällor

under beskattningsåret uppgått, om han varit här i riket bosatt under hela

beskattningsåret och under denna tid icke erlagt sjömansskatt, till sam­

manlagt minst 1 200 kronor och eljest till sammanlagt minst 100 kronor,

4) fysisk eller — ------- kronor, samt

5) fysisk eller------------ skattepliktig inkomst.

Vid bedömandet — --------statlig förmögenhetsskatt.

Hava makar,------------ och förmögenhet.

Skall skattskyldig ------------ deklarationsskyldighetens bedömande.

Vid tillämpning---------- riket bosatta.

I fråga------------den avlidne.

37 §.

1 mom. Till ledning —--------följande uppställning:

Uppgiftsskyldig

1. a) Statlig och------

sådan förvärvskälla.

Vem uppgiften skall avse

Den som — — —

annan stiftelse.

Vad uppgiften skall avse

Avlöning, arvode,------------

vederlaget lämnas.

Undantag:

a) folkpension,

b) ersättning och------------

400 kronor för helt år räknat,

g) ersättning för resa i

tjänsten, motsvarande gjorda

utlägg som sammanlagt icke

överstiga 500 kronor, trakta-

mentsersättning vid vistelse i

tjänsten utom tjänstgörings-

1 Senaste lydelse av 22 § 1 mom. se 1957:108.

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

Uppgiftsskyldig

2.

Fysisk person —

-------- enligt uppbörds-

förordningen.

3. Försäkringsanstalt

och understödsför­

ening.

4. Den som------------

mönster o. dyl.

5. Den som------------

därom förordnat.

6. Den som------------

därom förordnat.

7. Den som------------

därom förordnat.

8. Redare.

Vem uppgiften skall avse

Den å------------skolat

verkställas.

Den som —------- be­

loppet föreligger.

Den till------------ av­

giften utbetalts.

Den från------- -—- in­

köp skett.

Den som------------ägt

rum.

Den som — — —

försålt egendom.

Den som erlagt sjö­

mansskatt.

39 §.

Vad uppgiften skall avse

orten med sammanlagt högst

500 kronor och representa-

tionsersättning, motsvarande

gjorda utlägg, sammanlagt

icke överstigande 500 kronor,

h) förmån från stiftelse,

om vad som utgivits uppen­

barligen icke utgör skatte­

pliktig intäkt för mottagaren,

samt

i) ersättning eller förmån,

för vilken mottagaren erlagt

sjömansskatt.

Om uppgiftens----------- - 1.

sägs.

Utgivet belopp.

Det utbetalda beloppet.

Utgivet vederlag — — —

eller annat.

Undantag:

vederlag — —

— bokföringsskyldig rörelse-

idkare.

Vederlag som------------ av­

tal träffats.

Ersättning eller — — —

finnes tillgänglig.

Kontant inkomst ombord

samt den tid för vilken mot­

tagaren erlagt sjömansskatt.

1 mom.

I särskilda fall------------- följande uppställning:

Vppgiftsskyldig Vem uppgiften

skall avse

Vad uppgiften skall avse

9. Redare.

Den som erlagt sjö- Åtnjutna förmåner,

niansskatt.

101

§.

1 mom.

Taxeringsintendent må inom iid, som angives i 100 §, i där av­

sedda fall anföra besvär till den skattskyldiges förmån samt i det vid 5)

i första stycket av samma paragraf omförmälda fallet jämväl anföra besvär

med yrkande om ändring i taxering till den skattskyldiges nackdel.

2 mom.

Har genom beslut av sjömansskattenämnden eller genom utslag

av kammarrätten eller Kungl. Maj:t bestämts, att sjömansskatt icke skall

;]—

Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr 92

erläggas för viss inkomst, för vilken sådan skatt tidigare erlagts, må taxe-

i ingsintendent inom tid, som angives i 100 §, anföra besvär med juckande

om sådan ändring i den skattskyldiges taxering, som kan föranledas av

beslutet eller utslaget.

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1959; dock att äldre bestäm­

melser fortfarande skola gälla i fråga om 1959 års taxering samt i fråga

om eftertaxering för år 1959 eller tidigare år.

Förslag

till

Förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272)

Härigenom förordnas, att 55 § uppbördsförordningen den 5 juni 1953

skall upphöra att gälla, att

27

§ 1 inom., 39 § 1 och

2

mom., 40 §, 53 §

1 mom., 56 § 1 och 3 mom., 58 § 1 inom., 72 och 77

§§ samma förordning1

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives samt att i 68 § sagda

förordning skall införas ett femte moment av nedan angiven lydelse.

27 §.

1 mom.

Vid debitering av slutlig skatt skall iakttagas:

att för skattskyldiga, som avses i 10 § 1 mom. förordningen om statlig

inkomstskatt, sådan skatt uträknas med tillämpning av det procenttal av

grundbeloppet, som fastställts att gälla för den preliminära skatt, vilken

skall avräknas mot den ifrågavarande slutliga skatten;

att kommunal inkomstskatt, landstingsmedel och tingshusmedel likaledes

uträknas med ledning av den utdebitering för skattekrona och skatteöre, som

fastställts att gälla för den preliminära skatt, vilken skall avräknas mot

ifrågavarande slutliga skatt, dock att, därest annan utdebitering fast­

ställts för den slutliga skatten än för den preliminära skatten, den kom­

munala inkomstskatten skall utgöras efter den utdebitering som bestämts

att gälla för den slutliga skatten;

att kommunal inkomstskatt, landstingsmedel och tingshusmedel påföras

i en gemensam post, därvid iakttages att skattebeloppet vid öretal över

femtio avrundas uppåt och vid annat öretal avrundas nedåt till helt krontal;

att skogsvårdsavgift uträknas med tillämpning av det promilletal, som

enligt vad därom särskilt är stadgat bestämts för det år då den slutliga

skatten debiteras;

1

Senaste lydelse av 27 § 1 mom. se 1954:340, av 56 § 3 mom. och 58 § 1 mom. se 1956:115,

av 72 § se 1957:70 samt av 77 § se 1956:99.

35

att i 1 § omförmäld sjukförsäkringsavgift debiteras med belopp som uträk­

nats av allmän sjukkassa, dock att vid debiteringen skall beaktas vad i 33

och 35 §§ lagen om allmän sjukförsäkring stadgas angående avgiftsplikt

och nedsättning av avgift;

att makars sjukförsäkringsavgifter skola i fall, varom i 2 § 4 mom. sägs, i

en gemensam post påföras den av makarna, för vilken beräknats till statlig

inkomstskatt taxerad inkomst;

att i 1 § omförmäld arbetsgivaravgift och byggnadsforskningsavgift debi­

teras i en gemensam post; samt

att i 1 § omförmäld annuitet eller, därest skattskyldig har att erlägga flera

annuiteter av samma slag, summan av dessa påföres i helt antal kronor,

därvid öretal bortfaller.

Kungl. Mcij:ts proposition nr 92 år 1958

39 §.

1 mom. Vid utbetalning------------ erlägga (skatteavdrag).

Har arbetstagare, vilken har att vidkännas skatteavdrag för preliminär

A-skatt, att erlägga kvarstående skatt, som påförts i kommun där han man­

talsskrivits för året näst före taxeringsåret, är arbetsgivaren skyldig att vid

utbetalning av lön verkställa skatteavdrag jämväl för gäldande av sådan

skatt. Avdragsskyldighet föreligger dock icke, därest anställningen är avsedd

att vara kortare tid än en vecka. För gäldande av den kvarstående skatten

skall arbetsgivaren vid varje utbetalningstillfälle avdraga belopp, motsvarande

så stor del av den under nästföljande uppbördstermin förfallande skatten, som

med hänsyn till antalet utbetalningstillfällen före ingången av den månad,

då nämnda uppbördstermin infaller, belöper å utbetalningstillfället. Belopp,

som avdrages vid annat utbetalningstillfälle än det första, skall dock avrun­

das till närmast lägre hela antal kronor och återstoden avdragas vid det

första utbetalningstillfället.

2 mom. Under januari månad och, då särskilda förhållanden därtill för­

anleda, jämväl under februari månad må skatteavdrag för gäldande av pre­

liminär A-skatt, beräknad enligt skattetabell, ske enligt den tabell och den

kolumn däri, som senast tillämpats under nästföregående inkomstår.

40 §.

Det åligger------------anställningen tillträtts.

Arbetstagare, som icke har att gälda preliminär A-skatt, skall inom i första

stycket angiven tid för arbetsgivaren uppvisa debetsedel å preliminär B-skatt,

påförd i hemortskommunen, eller skattekort å sådan skatt eller intyg av

lokal skattemyndighet, att arbetstagaren icke har att erlägga preliminär

A-skatt. Har debetsedel, skattekort eller intyg som nyss sagts ej uppvisats

för arbetsgivaren och har till denne ej heller överlämnats debetsedel å preli­

minär A-skatt eller företetts skattekort å sådan skatt, skall skatteavdrag för

36

preliminär A-skatt verkställas med tjugufem procent av lönebeloppet vid

varje avlöningstillfälle. Skatteavdrag som nyss sagts skall vid anställning,

avsedd att vara kortare tid än en vecka, dock icke göras å dagsinkomst

understigande tio kronor.

Skatteavdrag för kvarstående skatt verkställes allenast beträffande skatt­

skyldig, för vilken göres skatteavdrag för preliminär A-skatt. Har sådan

arbetstagare icke till arbetsgivaren överlämnat debetsedel å slutlig skatt eller

vederbörlig del av debetsedeln och har han ej heller för arbetsgivaren upp­

visat debetsedel eller del därav som nyss sagts eller intyg av lokal skatte­

myndighet att han icke har att erlägga kvarstående skatt, skall under tid,

då skatteavdrag för sådan skatt skall verkställas, dylikt avdrag ske med

tjugufem procent av lönebeloppet vid varje avlöningstillfälle. Att skatte­

avdrag som nyss sagts icke skall verkställas vid anställning, som är avsedd

vara kortare tid än en vecka, framgår av 39 § 1 mom.

Därest arbetstagaren-------- — löneutbetalningen avser.

Det belopp,------------ - hela krontal.

(Se vidare anvisningarna.)

Kungi. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

53 §.

1 mom. Debiterad skatt samt sådan preliminär A-skatt, som av arbets­

givare innehållits med ledning av debetsedel, skall, där ej nedan i denna

paragraf eller i 56 § annorlunda stadgas, senast under den uppbördstermin,

då skatten förfaller till betalning, medelst skatteanvisning inbetalas å fast

postanstalt inom riket eller hos sådan penninginrättning, varom i 52 § sägs.

Inbetalning, som--------— sista dag.

Arbetsgivare med------------ terminen infaller.

Vid inbetalning------------ avräknas härå.

56 §.

1 mom. Inbetalas i annat fall än i 53 § 1 mom. tredje stycket eller 54 §

sägs skatt medelst skatteanvisning under tiden mellan två uppbördsterminer,

skall skatten anses vara inbetald under den senare av dessa terminer, såvida

icke av anteckning å inbetalningskort eller girokort eller eljest framgår att

inbetalningen avser skatt, som förfallit till betalning under en tidigare upp­

bördstermin.

3 mom. Beträffande inbetalning —--------följande gälla.

Avser inbetalningen------- -— terminen infaller.

I annat----------- terminen infaller.

58 §.

1 mom. Har skattskyldig eller arbetsgivare som verkställt skatteavdrag

underlåtit att inbetala skatt i tid och ordning, som i 53 eller 54 § eller 56 §

37

3 mom. sägs, skall utgå restavgift, beräknad efter fyra öre för varje hel

krona av den del av skatten, som sålunda icke erlagts, dock ej mindre än

tjugufem öre. Vad nu sagts skall i fall, som avses i 56 § 3 mom. andra stycket,

gälla endast om där angiven inbetalning icke verkställts senast under den

uppbördstermin, som infaller närmast efter utgången av den månad, under

vilken skatteavdraget verkställts, eller, såvitt gäller inbetalning från arbets­

givare som avses i 53 § 1 mom. tredje stycket, senast den 18 i den månad

under vilken nämnda uppbördstermin infaller.

68

§.

5 mom.Vad i 3 och 4 mom. sägs, skall äga motsvarande tillämpning, då

den som är berättigad att återbekomma skatt har att erlägga sjömansskatt.

72 §.

Kungl. Maj :t — — •— denna förordning.

Nämnden skall--------- — vice ordförande.

Ordföranden och------------ i Sverige.

För envar ■— --------av ledamöter.

Förslag till------------ och suppleant.

Nämnden är------------äro tillstädes.

Nämnden må ■— — ■— av sakkunniga.

Beträffande nämndens------------ delar gälla.

77 §.

Har arbetsgivare verkställt skatteavdrag men icke inbetalat det innehållna

beloppet i tid och ordning, som i 53 eller 54 § eller 56 § 3 mom. sägs, må

beloppet uttagas hos arbetsgivaren i samma ordning som stadgats i fråga

om indrivning av skatt.

Arbetstagaren är----------- motsvarande skattebelopp.

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1959.

38

Kungl. Majrts proposition nr 92 år 1958

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21 febru­

ari 1958.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena

Undén,

statsråden

Nilsson, Sträng, Anders­

son

, L

indell

, L

indström

, L

indholm

, S

koglund

, E

denman

, N

etzén

,

K

jellin

, J

ohansson

.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om införande av

särskilda skatte- och uppbördsregler för sjömän samt anför därvid följande.

I. Inledning

Frågan om införande av en definitiv källskatt för sjömän uppmärksam­

mades i samband med uppbördsreformen. 1945 års riksdag hemställde med

anledning härav i skrivelse nr 609 om vidare utredning och förslag rörande

sjömännens beskattning. Den av riksdagen begärda utredningen verkställ­

des av sjömansskatteutredningen. I ett den 8 juni 1949 avgivet betänkande

(SOU 1949: 27) föreslog utredningen, att anställda ombord på svenska han­

delsfartyg med en bruttodräktighet av minst 500 registerton skulle erlägga

sjömansskatt för sin inkomst ombord. För i riket bosatta sjömän skulle

sjömansskatten beräknas enligt sjömansskattetabell. I sjömansskatten

skulle ingå statlig inkomstskatt, kommunal inkomstskatt och folkpensions­

avgift. Sjömansskatten var visserligen avsedd att vara definitiv, men skat­

ten knöts under vissa förutsättningar samman med skatten för inkomst i

land. Taxeringsnämnderna hade att taxera sjömän till statlig och kommu­

nal inkomstskatt för sådan inkomst, för vilken sjömansskatt ej erlagts.

Skatten å inkomsten i land skulle uträknas under hänsynstagande till den

inkomst, för vilken sjömansskatt erlagts. På liknande sätt skulle vid sam-

taxering hänsyn tas till sjömans inkomst ombord. För att genomföra utred­

ningens förslag skulle ett relativt komplicerat förfarande i administrativt

och tekniskt hänseende ha blivit erforderligt. Här i riket ej bosatta sjömän

skulle även erlägga sjömansskatt men endast med tio procent av den kon­

tanta inkomsten.

Vid remissbehandlingen tillstyrktes utredningens förslag av sjöfartsnä­

ringens och de ombordanställdas organisationer. I flertalet övriga remissytt­

randen blev emellertid förslaget avstyrkt eller föremål för erinringar i be­

39

tydelsefulla avseenden. Med anledning härav uppdrogs åt dåvarande läns-

assessorn S. Ph. A. Wilkens att närmare undersöka vilka åtgärder på områ­

det för sjömännens beskattning som kunde företas inom gränserna för

gällande skatte- och uppbördssystem.

Sjömansskatteutredningens förslag jämte däröver avgivna remissyttran­

den samt den promemoria, som Wilkens avgivit till fullföljande av sitt

uppdrag, anmäldes i propositionen nr 100 till 1953 års riksdag. I propositio­

nen framhölls att de invändningar, som framställts mot sjömansskatteut­

redningens förslag måste väcka tveksamhet inför detsamma. Någon definitiv

källskatt för sjömän i allmänhet kunde därför för det dåvarande ej för­

ordas. Däremot framlades förslag om en särskild sjömansskatt för här i

riket ej skattskyldiga sjömän anställda ombord på svenska handelsfartyg

med en bruttodräktighet av minst 500 registerton. De i propositionen fram­

lagda förslagen godkändes av riksdagen, som dock i skrivelse den 8 maj

1953, nr 187, anhöll att Kungl. Maj :t ville ompröva frågan om en definitiv

sjömansskatt samt för riksdagen framlägga det förslag, som därav kunde

föranledas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 ur 1958

Frågan om sjömännens beskattning har vidare uppmärksammats av Nor­

diska rådet. Vid rådets session i Oslo den 9—18 augusti 1954 antogs en

rekommendation till regeringarna i Danmark, Island, Norge och Sverige att

överväga spörsmålet om att ingå en konvention om gemensamma regler

för beräkningen av skatt för sjömän och för uppbörden av sådan skatt.

Det uppdrogs åt den svenska regeringen att i denna fråga vara koordine­

rande och initiativtagande. På svenskt initiativ hölls den 12 och 13 decem­

ber 1955 i Oslo överläggningar i frågan mellan representanter för de danska,

finska, norska och svenska finansdepartementen. Sedan rekommendationen

antagits, har jämväl Finland anslutit sig till Nordiska rådet, varför rekom­

mendationen numera har avseende jämväl å detta land.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 3 februari 1956 tillkallades

landskamreraren A. G. A. Wigert (ordförande), direktören i Sveriges re­

dareförening N. D. Forssblad, förbundskassören i Svenska sjöfolksförbun-

det E. G. V. Karlsson och länsassessorn vid länsstyrelsen i Uppsala län,

numera byråchefen i finansdepartementet S. V. Svensson, med uppdrag att

såsom sakkunniga inom finansdepartementet utreda frågan om särskilda

skatte- och uppbördsregler för sjömän. Sedan Karlsson på därom gjord fram­

ställning entledigats från sitt uppdrag tillkallades den 14 maj 1956 såsom

sakkunnig ombudsmannen i Svenska sjöfolksförbundet P. G. Uhlin.

I direktiven för de sakkunniga erinrades till en början om vad som tidi­

gare förevarit på sjömansbeskattningens område i Sverige. Med utgångs­

punkt från vad som framkommit vid överläggningarna i Oslo framhölls.

Av den svenska delegationen har jag inhämtat, att konferensen, efter att

ha mottagit en ingående orientering rörande det norska systemet för sjö-

40

mansbeskattning, enhälligt korn till den uppfattningen att syftet med

Nordiska rådets rekommendation bäst kunde tillgodoses genom att man i

ett första skede undersökte förutsättningarna att inom varje nordiskt land,

där man för närvarande saknade en definitiv källskatt för sjömän, genom­

föra en sådan. Det norska systemet kunde därvid erbjuda vägledning. Man

var å andra sidan medveten om att utformningen av eventuella regler för

en sjömansbeskattning måste i varje land ta intryck av den där gällande

skatte- och uppbördslagstiftningen. Vid Oslokonferensen uttalades vidare,

att, därest ett internt utredningsarbete skulle i nordiska länder utan defi­

nitiv källskatt för sjömän igångsättas, detta arbete borde bedrivas i nära

kontakt de nordiska länderna emellan. Om detta utredningsarbete förde

fram till lagstiftning, skulle därefter frågan om ingående av en konvention

sådan som den av Nordiska rådet avsedda upptagas till förnyat övervägande.

Enligt vad jag inhämtat är frågan om tillsättande av utredningar enligt

de vid överläggningarna framkomna riktlinjerna under övervägande inom

de övriga nordiska ländernas regeringar.

Mot det resultat, som uppnåddes vid överläggningarna i Oslo, synes intet

vara att erinra från svensk synpunkt. Den lämpligaste vägen att gå fram

måste nämligen även enligt min mening vara att i varje land internt under­

söka möjligheterna att genomföra en definitiv källskatt för sjömän. Den

av riksdagen begärda utredningen i denna fråga bör därför nu komma till

stånd. Genom det inledda nordiska samarbetet på området har också gynn­

samma förutsättningar tillskapats för att nå största möjliga likformighet

vid en lagstiftning i de nordiska länderna. Till frågan om en konvention på

området bör man återkomma framdeles.

För utredningen torde i huvudsak inte erfordras ytterligare direktiv än

som framgår av det förut sagda. Det blir helt naturligt utredningens främsta

uppgift att beakta de invändningar om olägenheter av administrativ och

liknande art som framfördes mot sjömansskatteutredningens förslag samt

att undersöka möjligheterna att nå fram till en ordning, som är administra­

tivt mindre tyngande. Största möjliga enkelhet i tillämpningen måste alltså

eftersträvas även om detta får ske till priset av vissa avsteg från eljest veder­

tagna principer på beskattningsområdet. Vad sistnämnda synpunkt angår,

vill jag framhålla att det i själva verket torde vara en ofrånkomlig förut­

sättning för frågans lösning, att man för sjöfolkets del godtar andra, mera

standardiserade och måhända gynnsammare beskattningsregler än för öv­

riga medborgargrupper. Sålunda kan bli erforderligt överväga att vid taxe­

ring och debitering av skatt för inkomster i land bortse från inkomst av

ombordanställning i allt fall då sistnämnda inkomst är av mindre omfatt­

ning. Det kan även bli nödvändigt att gorå avsteg från gällande principer

för samtaxering av akta makar. Å andra sidan kan det även bli ofrånkom­

ligt att för den ombordanställdes vidkommande avstå från sådana sne-

cielln regler som rätt för denne att från sin inkomst ombord påkalla avdrag

lör underskott å förvärvskälla i land, periodiskt understöd o. likn. Kommu­

nernas anspråk på skatteintäkter av sjöfolket skapar även särskilda pro­

blem, som möjligen måste lösas efter mer schablonmässiga regler för att

undvika ett alltför tyngande och vidlyftigt administrativt förfarande.

De sakkunniga, som antagit benämningen

195G års sjömansskattesak-

knnniga,

har med skrivelse den 4 oktober 1957 avlämnat betänkande med

förslag till förordning om sjömansskatt m. m. (SOU 1957:39). Det av de

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

41

sakkunniga framlagda förslaget till sjömansskatteförordning har fogats

till detta protokoll som bilaga (Bilaga 1). Beträffande övriga i betänkandet

intagna författningsförslag torde få hänvisas till betänkandet (s. 31—47).

Ungefär samtidigt med att de svenska sjömansskattesakkunniga till­

kallades, tillsattes sjömansskattekommittéer i Danmark och Finland. Un­

der utredningsarbetet har samarbete ägt rum mellan de danska, finska och

svenska kommittéerna och med representanter för norska sjömansskatte-

myndigheter. Sålunda har två konferenser hållits, nämligen i Stockholm

den 9 och 10 november 1956 och i Köpenhamn den 22—24 augusti 19o7.

Vid konferensen i Stockholm diskuterades de preliminära förslag, som

dessförinnan utarbetats i Danmark, Finland och Sverige. Vid den följande

konferensen i Köpenhamn konstaterades att möjlighet till en nordisk sam­

verkan angående beskattningen av sjömän förelåg. En del skiljaktigheter

beträffande beskattningen av sjömän ansågs inte kunna undvikas. Dessa

skiljaktigheter, som berodde på de olikartade interna skattelagstiftningarna,

syntes dock ej vara av sådan art, att de borde hindra en överenskommelse

i den riktning Nordiska rådet rekommenderat. I den kommuniké, som ut­

färdades med anledning av konferensen i Köpenhamn, anfördes bl. a. föl­

jande.

De foretagne underspgelser og forhandlinger har fprt frem til, åt det ikke

på indevserende tidspunkt kan anses for praktisk muligt åt opnå ganske

samme beskatning på alle nordiske skibe, fordi s0mandsbeskatningen må

tilpasses hvert lands interne lovgivning, herunder også beskatningsniveauet

i det pågseldende land. Uanset det vil en långt mere ensartet behandling end

den nuvaerende kunne tilvejebringes, ved åt nordiske spmsend, som tjenst-

gpr på nordisk skib, svarer skat efter reglerne for spnisend i det land, hvor

skibet hprer hjeinme, selv om de er hjemmehprende i et andet nordisk land.

En sammenligning av de foreliggende lovudkast og den norske spmands-

skattelovgivning har bestyrket den opfattelse, åt en gennemfprelse af en

s0mandsbeskatning efter de skitserede retningslinier vil betegne et meget

vsesentligt skridt henimod den tilstrsebte ensartethed i beskatningen af

nordiske spmsend.

Enligt vad jag inhämtat har de danska och finska sjömansskattekom-

mittéerna nu framlagt sina förslag. I Danmark har finansministern under­

ställt folketinget ett förslag till sjömansskatt.

Över sjömansskattesakkunnigas betänkande har efter remiss yttranden

avgivits av kammarrätten, statskontoret, riksräkenskapsverket, riksskatte­

nämnden, centrala uppbördsnämnden, riksförsäkringsanstalten, pensions-

styrelsen, sjöfartsstyrelsen, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stock­

holms, Södermanlands, Östergötlands, Kalmar, Gotlands, Blekinge, Kristian­

stads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Värmlands,

Västmanlands, Gävleborgs, Västernorrlands och Norrbottens län, Sveriges

redareförening, Rederiföreningen för mindre fartyg, Tjänstemännens cen­

tralorganisation, Svenska sjöfolksförbundet, Sveriges lartygsbefälsförening,

Kungl. Maj.ts proposition nr 82 är 1958

42

Svenska inaskinbefälsförbundet, Svenska stewardsföreningen, Svenska

stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund, Svenska landsting-

förbundet, Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund, Sveriges härads-

skrivarförening samt Föreningen Sveriges kronokamrerare.

Till de av sjöfartsstyrelsen, överståthållarämbetet och länsstyrelsen i

Malmöhus län avgivna yttrandena har fogats av nämnda myndigheter in­

fordrade utlåtanden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

II. Gällande bestämmelser

Sjömän som är här i riket bosatta beskattas enligt samma regler som

gäller för övriga skattskyldiga.

Enligt 53 § 1 mom. kommunalskattelagen och 6 § 1 mom. förordningen

om statlig inkomstskatt är fysisk person skattskyldig för all inkomst, som

av honom här i riket eller å utländsk ort förvärvats under den tid han

varit här i riket bosatt. Enligt anvisningarna till 53 § kommunalskatte­

lagen räknas såsom bosatt här i riket den, som här har sitt egentliga bo

och hemvist. Med sådan person likställes den som utan att vara i Sverige

bosatt härstädes stadigvarande vistas. Sjöman anses fortfarande vara bosatt

här i riket, då han under utövning av sitt yrke uppehåller sig i främmande

farvatten men är inskriven å sjömanshus här i riket eller har sin familj

härstädes.

Sjömän beskattas — liksom andra skattskyldiga — för förmåner av fri

kost och logi. Som bekant fastställes länsvis av prövningsnämnderna an­

visningar till ledning för den årliga taxeringen angående värdesättning av

bl. a. naturaförmåner i form av fri kost och logi. I sjömansskattesakkun-

nigas betänkande har lämnats en närmare redogörelse för värdesättningen

av sjömäns förmåner av fri kost och logi ombord.

För sjömän gäller beträffande uppbörd av skatt vissa särbestämmelser.

Debetsedel å preliminär A-skatt skall översändas till skattskyldig senast

den 18 januari under inkomståret, dock att debetsedlar adresserade till

avlägset belägna postanstalter bör avlämnas till postbefordran tidigare än

övriga debetsedlar, vilket är av betydelse för sjömän ombord på fartyg i

avlägsna farvatten.

Fnder januari månad må avdrag för gäldande av preliminär A-skatt ske

med ledning av föregående års skattetabeller och då gällande debetsedel. Då

särskilda föidiållanden därtill föranleder, må för arbetstagare i allmänhet av­

drag verkställas efter samma grunder även under februari månad. För ar­

betstagare ombord på svenskt handelsfartyg med en bruttodräktighet av

minst 500 registerton må avdrag verkställas på samma sätt jämväl under

mars månad, då särskilda förhållanden påkallar detta.

Underlåter arbetstagare att visa upp debetsedel å preliminär skatt, skat­

teköp å sådan skatt eller intyg att avdrag för gäldande av sådan skatt inte

43

skall ske, skall arbetsgivaren verkställa avdrag med 25 procent av löne­

beloppet vid varje avlöningstillfälle. För sjöman, som är anställd ombord

på fartyg om minst 500 bruttoregisterton, avdras dock i sådant fall endast

20 procent av lönebeloppet.

Arbetsgivare är skyldig att verkställa skatteavdrag till gäldande av ar­

betstagare påförd kvarstående skatt. Sådant avdrag skall dock inte verk­

ställas för sjöman som är anställd ombord på fartyg av nyss nämnd stor­

lek om inte sjömannen särskilt begär att avdrag skall ske.

Vid redovisning av skatt för anställda ombord på svenskt handelsfartyg

med en bruttodräktighet av minst 500 registerton gäller särskilda före­

skrifter innebärande i huvudsak att redovisningen får ske senare än som

eljest är fallet.

Här i riket ej bosatta sjömän erlade före den 1 januari 1954 i regel inte

någon inkomstskatt till Sverige. Vid nämnda tidpunkt trädde förordningen

den 5 juni 1953 om särskild sjömansskatt i kraft. Enligt denna förordning

gäller, att sjöman, som inte är underkastad skattskyldighet här i riket enligt

förordningen om statlig inkomstskatt men som är anställd i redarens tjänst

ombord på svenskt handelsfartyg med en bruttodräktighet av minst 500

registerton, skall erlägga statlig inkomstskatt i form av särskild sjömans­

skatt. Såsom sjöman anses därvid inte den, som är anställd uteslutande för

fartygets iståndsättande eller uppläggning eller för tillsyn eller betjäning

vid fartygets uppehåll i hamn. Bestämmelserna i förordningen tar närmast

sikte på sjömän av främmande nationalitet men gäller även för svenska

sjömän, som inte är bosatta här i riket.

Den särskilda sjömansskatten utgår med 15 procent av sjömannens kon­

tanta inkomst ombord i förekommande fall minskad med avgifter, som sjö­

mannen på grund av sin tjänst ombord har att erlägga för egen eller efter­

levande familjs pensionering. Skatten utgår således inte på värdet av upp­

burna naturaförmåner. Sjömansskatt beräknas inte heller på sedvanlig

kontant ersättning för naturaförmåner i form av kost och bostad eller på

sedvanlig ersättning för koj utrustning, för förlust av effekter vid fartygs

förolyckande eller för hållande av egna verktyg i tjänsten.

Sjöman, som på godtaghart sätt visar, att han är skattskyldig i annat

land för inkomsten, är inte skyldig erlägga särskild sjömansskatt. Om

sjöman företer en för honom i Island, Norge eller Ungern utfärdad debet­

sedel eller annan likvärdig handling, varav framgår, att han har att erlägga

skatt för inkomst till något av dessa länder, skall skatteavdrag inte verk­

ställas.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län utövar kontroll över utgörandet

av särskild sjömansskatt.

I betänkandet (s. 59—67) har de sakkunniga vidare redogjort för be­

skattningen av sjömän i Danmark, Finland, Norge och Storbritannien, till

vilken redogörelse torde få hänvisas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 är 1958

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

III. Skälen för införande av en sjömansskatt och översikt över

sjömansskattesakkunnigas förslag

De sakkunniga

De sakkunniga framhåller att flertalet sjömän på grund av sina arbets­

förhållanden inte på samma sätt som andra skattskyldiga kan fullgöra sin

deklarationsplikt. I betänkandet anföres härom.

Erforderliga uppgifter och anvisningar för avfattande av en korrekt

självdeklaration kan icke påräknas ombord å ett fartyg i fjärran fart; i regel

kan icke ens en gällande deklarationsblankett tillhandahållas.

En sjöman i utrikes fart har också svårt att tillställa taxeringsmyndig­

heterna sin deklaration inom föreskriven tid. Sjömännen torde därför

avge självdeklarationer i mindre utsträckning än flertalet andra grupper

av skattskyldiga. Sjömannen måste likväl taxeras; taxeringsnämnden har

då att grunda taxeringen å tillgängliga uppgifter och att fastställa beloppen

skönsmässigt. Att anmana en sjöman, som tjänstgör i utrikes fart, att

avge eller komplettera deklaration är oftast meningslöst; korrekta adress-

uppgifter saknas i regel och brev till fartyg måste befordras med flygpost

till mäklarfirmor eller andra kontakter utomlands för att nå fram inom

rimlig tid. Kan detta icke ske, kommer anmaningen ofta sjömannen till­

handa först när tiden för taxeringsarbetet för länge sedan är förbi.

En skönsmässigt åsatt taxering av en sjöman svarar sällan mot den pre­

liminära skatt som influtit. I regel uppkommer kvarstående skatt som i

sinom tid blir restförd. Härtill medverkar också att meddelande om påförd

taxering, vilket meddelande enligt taxeringsförfattningarna skall sändas

till sjömannen, ofta inte kommer denne tillhanda. Kvarstående skatt ut las

icke genom skatteavdrag av anställda ombord å svenska handelsfartyg om

minst 500 bruttoregisterton. Först när åtgärder vidtas för att driva in den

restförda skatten, erhåller sjömannen kännedom om den påförda taxe­

ringen. Det kan då vara för sent att anföra besvär över taxeringsnämndens

beslut.

De sakkunniga erinrar fortsättningsvis om svårigheterna ur bemannings-

synpunkt för den svenska handelsflottan med följande uttalande.

Bemanning av svenska fartyg med svenskt sjöfolk har under senare år

icke kunnat ske i önskvärd och nödvändig omfattning. Härigenom har ur

skilda synpunkter — icke minst när det gäller nödig beredskap inför en

kris- eller krigssituation — ett allvarligt läge inträtt. Man har sett sig nöd­

sakad att i stor utsträckning utfylla bristen på svenskt sjöfolk med utländsk

arbetskraft. Samtidigt tar, enligt uppgifter som kommit oss tillhanda,

svenskt sjöfolk i större och större utsträckning anställning ombord å far­

tyg tillhörande utländska redare. Löneförmåner liksom åtgärder för att

höja trivseln ombord torde regelmässigt icke vara sämre ombord å svenska

fartyg än å motsvarande utländska. Den väsentliga anledningen till över­

gången torde vara, att svenska sjömän ombord å utländska fartyg icke

behöver erlägga så hög skatt som ombord å svenska fartyg. Det lär t. o. m.

finnas utländska fartyg, ombord å vilka icke någon skatt uttas av de om­

bordanställda. Framför allt gör sjömännen emellertid jämförelser i skatte­

hänseende mellan sjömansbeskattningen i Sverige och i Norge samt mel­

lan beskattningen av svenskar respektive utlänningar ombord å svenska

fartyg. En svensk, som är anställd å ett svenskt fartyg, står genom det

större skatteuttag som tillämpas mot honom i ett ogynnsamt löneläge vid

en jämförelse med sina utländska skeppskamrater. Det förekommer, att

svenska sjömän försöker utjämna detta genom att bosätta sig utomlands

för att på detta sätt få möjlighet att utgöra sjömansskatt som utländsk

sjöman.

De sakkunniga påpekar, att även en ökande tendens att ta arbete i land

medverkar till att brist på svensk arbetskraft föreligger inom rederinäringen.

Det har av uppgifter, som de sakkunniga erhållit, framgått, att sjöfolket

skulle anse det föga lockande att erlägga lika hög skatt för en arbetsinkomst

förvärvad till sjöss och fjärran från hemmet som för en arbetsinkomst för­

värvad i land i närheten av hemmet.

I olika sammanhang har som skäl för införande av en sjömansskatt fram­

hållits att sjömännen inte har möjlighet att i samma utsträckning som

övriga medborgare utnyttja sociala och andra förmåner. Härom uttalar

de sakkunniga.

En skattskyldig, som bor på den ort, där han har sin utkomst, eller som

varje dag efter arbetets slut återvänder till sitt hem, tillgodogör sig sociala

och andra förmåner av olika slag i helt annan utsträckning än sjömän, som

ofta under långa tider måste vara borta från hemmet. Det skall visserligen

icke bestridas, att jämväl sjömän direkt eller indirekt — man tänker då

närmast på familjen — kommer i åtnjutande av en del av de samhälleliga

förmånerna. Även om så är fallet, föreligger dock en väsentlig skillnad, från

vilken man icke får bortse.

Vid sin sammanfattning av skälen för införande av särskilda skatte-

och uppbördsregler för svenska sjömän, erinrar de sakkunniga om att

rederinäringens stora betydelse för vårt lands ekonomiska liv inte närmare

behöver utvecklas. Därest den svenska handelsflottan i fortsättningen skall

kunna fullgöra sina funktioner för landets näringsliv på ett tillfredsstäl­

lande sätt, synes det angeläget att åtgärder vidtas för att stimulera svenskt

sjöbefäl och manskap att arbeta ombord på svenska fartyg. Ur rättvise­

synpunkt — framhåller de sakkunniga — synes det inte kunna bestridas

att sjömännen, främst de som tjänstgör i utrikes fart, har berättigade

anspråk på att få fullgöra sin skattebetalning i former som passar deras

särpräglade verksamhet. Det kan diskuteras om sjömansskatten skall vara

lägre än skatten för arbetstagare i land. De sakkunniga anser att över­

vägande skäl talar för att lättnader beredes dem som arbetar fjärran från

hemlandet och dess välfärdsanordningar och hänvisar till att man i andra

länder synes ha accepterat en förmånligare beskattning av sjömän. Om

därför en sjömansskatt — lägre än skatten i land — kan visa sig bidra till

att svenskt sjöfolk i större utsträckning än nu söker sig till och kvarstannar

på svenska fartyg, skulle denna skatteform enligt de sakkunnigas för­

menande tillgodose ett önskemål av stort allmänt intresse.

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

45

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

De sakkunniga framhåller att sjömansskatten bör utformas som en defi­

nitiv källskatt. Om sjömansskatten inte blir definitiv utan skatteuttaget

skulle efterföljas av taxering eller annan liknande kontroll, uppnås inte de

syften man vill vinna. Det skulle då bli nödvändigt att ålägga sjöman att avge

deklaration i efterhand. Det skulle även bli nödvändigt att organisera en

ganska omfattande och kostsam administrativ apparat för kontrollen. De

sakkunniga har velat undvika dessa olägenheter och föreslår därför att

själva sjömansskatten skall vara definitiv även om sjömannens hustru upp­

bär inkomst eller om sjömannen själv under beskattningsåret åtnjutit in­

komst i land.

Åtskilliga fördelar skulle enligt de sakkunnigas mening uppnås om sjö­

mansskatten blir definitiv. En sjöman skulle då ej — även om han eller

hans hustru haft inkomst, för vilken inte erlägges sjömansskatt — avge

allmän självdeklaration beträffande inkomst intjänad ombord på fartyg.

Å andra sidan får det enligt de sakkunniga anses vara klart, att en sjöman

inte kan eller bör befrias från att i vanlig ordning deklarera inkomst i

land. Om han har åtnjutit inkomst i land, kan han inte rimligen göra an­

språk på att beträffande denna inkomst undgå den eljest gällande uppgifts-

plikten. Inte heller kan han begära att undgå införsel för skatt, som grun­

das å denna inkomst. Det framhålles dock i betänkandet, att han i själva

verket erhåller en förmånligare behandling beträffande denna inkomst,

enär inkomsten i land inte skall sammanläggas med inkomsten ombord i

och för skaf teuträkning. Däremot skall sjöman vid taxering av inkomst i

land vidkännas reduktion av honom eljest tillkommande ortsavdrag med

1/12 för varje kalendermånad, för vilken han uppburit inkomst ombord.

Under vissa förutsättningar skall jämkning av sjömansskatt kunna medges.

I sådant fall skall jämväl detta beaktas vid taxeringen.

Sjömansskatten skall enligt förslaget erläggas i stället för statlig och

kommunal inkomstskatt samt avgifter till folkpensioneringen och den all­

männa sjukförsäkringen men bör konstrueras som en statlig skatt och

tillfalla staten.

För att en kommun inte skall vållas inkomstminskning till följd av att

skattskyldiga, bosatta inom kommunen, erlägger sjömansskatten föreslås

att kommunerna skall erhålla ersättning härför i form av bidrag från

staten. Bidraget bör uträknas efter enkla, schablonmässiga regler. Det skall

motsvara skälig procent av det belopp, som i form av sjömansskatt inbetalats

av sjömän bosatta inom kommunen. Ersättning bör efter motsvarande

grunder även lämnas landstingskommuner, vissa municipalsamhällen samt

allmänna sjukkassor.

Sjömansskatt skall erläggas av den, som är anställd i redarens tjänst

ombord på svenskt handelsfartyg med en bruttodräktighet av minst 100

registerton, under förutsättning att fartyget användes i oceanfart, nord­

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

47

sjöfart, östersjöfart eller sådan kustfart, som bedrives över större områden

och som närmast är att jämföra med östersjöfart.

De sakkunniga föreslår, att sjömansskatt skall erläggas oavsett om

sjöman är här i riket bosatt eller ej. Är sjöman inte här bosatt, skall —

liksom fallet är enligt gällande förordning om särskild sjömansskatt -—•

skatten utgå med femton procent av den kontanta lönen.

För sjömän, bosatta här i riket, bör sjömansskatten uttas efter särskilda

sjömansskattetabeller. De sakkunniga har kommit till den uppfattningen

att sjömansskatten bör utgå med lägre belopp för sådana sjömän, som är

anställda ombord på fartyg i fart på mera avlägsna farvatten, än för sjö­

män ombord på fartyg i fart närmare hemlandet.

Sjömansskattetabeller na bör ha tre kolumner, en för gift sjöman, en för

ogift sjöman som underhåller barn samt en för annan ogift sjöman. Sjö-

mansskattetabellerna skall beräknas för avlöningsperiod. Avdrag för sjö­

mansskatt skall verkställas efter tabellerna utan hänsyn till storleken av

en sjömans årsinkomst. Enligt de sakkunnigas mening kan den en gång

avdragna sjömansskatten endast härigenom bli definitiv.

Såsom sjömansskatten utformats enligt de sakkunnigas förslag måste

statens skatteanspråk i viss utsträckning efterges, vilket dock anses vara

nödvändigt för att en definitiv skatt skall åstadkommas.

För handläggning av sjömansskatteärenden föreslås att en sjömansskatte-

nämnd och ett därtill knutet sjömansskattekontor skall inrättas.

De sakkunniga förklarar vidare, att särskilda debetsedlar inte behöver ut­

färdas för sjömansskatten. Lokal skattemyndighet skall utfärda och sända

ut debetsedlar å preliminär A-skatt till sjömän på samma sätt som för när­

varande. Sedan en sjöman erhållit sin debetsedel å preliminär A-skatt, skall

han visa upp den för den som är avlöningsförrättare ombord. Denne får

härigenom kännedom om den kolumn, efter vilken han skall verkställa

skatteavdrag för sjömansskatt. Skatteavdrag skall verkställas månatligen

eller när sjömannens löneavräkning eljest avslutas. Den avdragna skatten

antecknas på särskilda förteckningar. Redovisning sker för en period om

två månader till det tidigare omnämnda sjömansskattekontoret. Någon

kontobokföring av skatt för varje enskild sjöman behöver inte ske vid

kontoret.

Remissyttrandena

Så gott som samtliga remissinstanser vitsordar behovet av en sjömans­

skatt och tillstyrker eller lämnar de sakkunnigas förslag utan principiell

erinran. Ett antal remissinstanser, som intagit en positiv inställning

till vad de sakkunniga föreslagit, uttalar dock tveksamhet mot att införa

ett särskilt skatte- och uppbördssystem att gälla för sjömän, men hävdar,

48

att behovet av en sjömansskatt nu får anses vara så starkt, att de princi­

piella betänkligheterna bör få vika. Endast kammarrätten, riksskatte­

nämnden och överståthållarämbetet finner sig inte kunna förorda förslagets

genomförande.

Ur yttrandena från de remissinstanser, som uttryckligen tillstyrkt för­

slaget, må anföras följande.

Sveriges redareförening

anför.

Föreningen anser förslaget på ett rimligt sätt tillgodose sjöfolkets befogade

krav på såväl en förenkling av beskattningsreglerna för denna inkomst-

tagargrupp som även för flertalet av denna grupp en så rättvis som möjligt

gjord avvägning av skattebelastningen å de ombordanställdas inkomst. Den

administrativa apparat, som föreslås av de sakkunniga, har även hållits

inom en kostnadsram som med hänsyn till det antal skattskyldiga, som

omfattas av förslaget, måste anses vara rimlig. Kommunernas intresse att

ej drabbas av en alltför stor inkomstminskning till följd av den definitiva

sjömansskatten har även väl beaktats.

På grund av det anförda får föreningen tillstyrka, att en lagstiftning på

ifrågavarande område i enlighet med det remitterade förslaget snarast

måtte komma till stånd.

Sveriges fartygsbefälsförening

erinrar om de skäl för införande av en sjö­

mansskatt som åberopats av de sakkunniga och förklarar för sin del att

det torde vara tillfyllest att konstatera, att den pågående betydelsefulla

utbyggnaden av den svenska handelsflottan och den samtidigt växande

konkurrensen om arbetskraften som bjuds från utländskt håll, endast un­

derstryker behovet av särbestämmelser. Den måhända vanligaste invänd­

ningen mot införandet av en sjömansskatt, nämligen att ett system av för­

utsett slag skulle gynna en liten medborgargrupp på andras bekostnad,

synes enligt föreningens mening kunna bemötas just med en hänvisning till

gruppens relativa litenhet. Föreningen förklarar vidare att det förefaller

som om de sakkunniga med sitt förslag på ett i huvudsak lyckligt sätt

åstadkommit den förenkling i behandlingen av hithörande frågor, som

efterlysts i direktiven. Att de sakkunniga funnit den av sjömännen erlagda

källskatten för inkomst ombord böra vara definitiv och därmed kunnat

föreslå slopande av deklarationsplikten beträffande sådan inkomst, hälsas

med tillfredsställelse av föreningen.

Liknande synpunkter framhålles av

Rederiföreningen för mindre fartyg,

Svenska sjöfolksförbundet, Svenska maskinbefåisförbundet

och

Svenska

stewards föreningen.

Om behovet av en sjömansskatt och om den allmänna utformningen av

de sakkunnigas förslag anför

sjöfartsstyrelsen.

Sjöfolkets speciella levnadsförhållanden med ofta lång bortovaro från

hemmet och hemlandet samt svårigheterna för dem att hålla kontakt med

taxerings- och andra myndigheter, gör det enligt sjöfartsstyrelsen ange­

läget, att för dem tillämpas särskilda beskattningsregler och metoder för

debitering och inkassering av skatt. Härför talar även vikten av att vid

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

49

rådande svåra brist på kompetent sjöfolk sådana regler tillämpas, att ej

sjöfolket av skattetekniska skäl avhåller sig från yrket eller söker anställ­

ning i andra länders handelsflottor. Ur denna synpunkt och på övriga av

de sakkunniga anförda skäl synes förslaget om en särskild sjömansskatt

för svenska sjömän, utformad som definitiv källskatt på sjömans intäkter

ombord, vara väl motiverat och vill styrelsen understryka angelägenheten

av att förslaget snarast lägges till grund för lagstiftning i ämnet.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län förklarar att enligt länsstyrelsens

mening har de sakkunniga presterat ett fullödigt förslag, som utmärker sig

för klara och enkla regler och därjämte har fördelen att vara arbetsbe-

sparande och följaktligen medföra förhållandevis obetydliga kostnader.

Länsstyrelsen framhåller därför att den sålunda i princip inte har något

att invända vare sig mot den föreslagna metoden för genomförandet av

definitiv sjömansskatt eller mot det därmed sammanhängande förslaget

till bestämmelser för beskattning av inkomst i land. Den föreslagna orga­

nisationen för omhänderhavande av frågor i samband med sjömansskatten

synes enligt länsstyrelsens mening ändamålsenlig och logisk. De uppgifter,

som skall åligga sjömansskattenämnden och sjömansskattekontoret, har

blivit klart avgränsade. Ej heller anses någon bärande invändning kunna

göras mot de föreslagna reglerna om ersättning till kommuner och sjuk­

kassor. Länsstyrelsen finner att de sakkunniga över huvud taget, med hän­

syn till att en lösning efter direktiven nödvändigtvis måste innebära att

millimeterrättvisa inte alltid kan skipas, synes ha lyckats nå fram till ett

förslag som både praktiskt och teoretiskt förefaller vara en radikal lösning

av det föreslagna problemet.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus lån finner att de skäl som åberopats

av de sakkunniga för införande av en sjömansskatt motiverar förslagets

genomförande.

Länsstyrelsen i Norrbottens län förklarar att de sakkunniga genom det

framlagda förslaget har anvisat en enkel och för länsstyrelsen tilltalande

lösning av frågan om en särbeskattning av sjömän.

Sveriges liäradsskrivarförening anser att starka skäl talar både för lämp­

ligheten av förenklade beskattningsregler för sjömännen och för skälighe­

ten av vissa skattelättnader för dessa. Föreningen uttrycker sin tillfreds­

ställelse över att de sakkunniga vid utformningen av de för sjömansskatten

erforderliga särbestämmelserna sökt komma fram till enkla och praktiska

lösningar med bortseende från »millimeterrättvisa».

Liknande synpunkter framhålles av Taxeringsnämndsordförandenas

riksförbund och Föreningen Sveriges kronokamrerare.

Som förut omnämnts har vissa remissmyndigheter —- ehuru de tillstyrkt

de sakkunnigas förslag — dock önskat framhålla att principiella betänk­

ligheter kan anföras mot att införa särskilda skatte- och uppbördsregler

för sjömän. Sådana uttalanden har gjorts av länsstyrelserna i Söderman-

4 — Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr 92

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

lands, Östergötlands, Kalmar, Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Skaraborgs,

Gävleborgs och Norrbottens län.

Belysande för dessa länsstyrelsers inställning är vad länsstyrelsen i Kris­

tianstads län anför.

Beskattningen av sjömännen har till följd av deras arbetsförhållanden

orsakat problem, som sedan åtskillig tid varit föremål för utredningar och

överväganden. En av huvudorsakerna till att, bortsett från den särskilda

sjömansskatten, några speciella regler för sjöfolkets beskattning dock ännu

icke kommit till stånd torde vara att finna i en naturlig motvilja inför en

lagstiftning, som kunde komma att uppfattas som ett gynnande av en viss

grupp skattskyldiga. Länsstyrelsen anser skäl föreligga att understryka

denna synpunkt. Det finns andra medborgargrupper, t. ex. bland anlägg-

ningsarbetarna, som på i huvudsak samma grunder som många sjömän

skulle kunna framställa krav på särskilda beskattningsregler. Vill man

icke eftersätta de vid den direkta beskattningen hittills tillämpade prin­

ciperna om likformighet och rättvisa, är det därför klart, att den förelig­

gande frågan icke kan bedömas enbart med utgångspunkt från de organi­

satoriska fördelar som genom den ifrågasatta lagstiftningen skulle beredas

sjöfolket.

Om allmänna taxeringsmässiga synpunkter kunna inge betänkligheter

mot speciella beskattningsregler för sjömännen, tala dock andra omstän­

digheter för en sådan ordning. Det har sålunda icke varit möjligt att inom

ramen för nu gällande taxerings- och uppbördsförfattningar åstadkomma

ett system för sjöfolkets beskattning, som smidigt ansluter till deras spe­

ciella arbetsförhållanden. De nuvarande bestämmelserna måste för dem

i många fall vara svåra att efterleva. Man kan också hänvisa till att sådana

framträdande sjöfartsnationer som England och Norge ansett sig böra

ordna sjömännens beskattningsfråga genom särlagstiftning och att "proble­

met även uppmärksammats av Nordiska rådet, som ansett gemensamma

bestämmelser för beskattning av sjömän vara av betydelse för det nordiska

samarbetet.

Statskontoret framhåller, att från de utgångspunkter de sakkunniga haft

förefaller de framlagda förslagen i tekniskt hänseende i stort sett tillfreds­

ställande. Då bärande skäl för systemet med dess förmåner i olika hän­

seenden endast lärer kunna anföras för sjömän i jämförelsevis avlägsen

fart, synes dock böra övervägas en restriktivare bedömning av gränserna

för systemets användning. Statskontoret förutsätter sålunda, att sjömans­

skatt inte skall erläggas av sjöman i kustfart och bara undantagsvis — efter

sjömansskattenämndens bedömande — för fartyg i östersjö- och nordsjö­

fart. Med de starkt progressiva skatteskalor, som tillämpas i Sverige, synes

det enligt statskontorets mening inte heller tillfredsställande att sambe­

skattning inte skall äga rum eller att någon sammanläggning av inkomst

ombord med annan inkomst inte skall ske. Dessa frågor bör ytterligare

övervägas.

Ur yttrandena från de tre remissinstanser som inte ansett sig kunna till­

styrka de sakkunnigas förslag må följande återges.

51

Riksskattenämnden framhåller att det skäl som enligt nämndens mening

skulle kunna motivera den föreslagna skattelindringen för sjömän är önsk­

värdheten att undanröja den anledning till missnöje hos sjöfolket som kan

finnas i att utländska sjömän med anställning på svenska fartyg för när­

varande beskattas lindrigare än svenska sjömän. Huruvida detta är till­

räckligt för att motivera ett genomförande av reformen — och därmed ett

brytande av principen om likformighet i beskattningen för alla medborgar-

grupper — undandrar sig riksskattenämndens närmare bedömande. Nämn­

den förklarar dock i detta sammanhang att om en sjömansskatt införes,

densamma otvivelaktigt bör utformas på föreslaget sätt såsom en definitiv

källskatt. Varje annan metod skulle enligt nämnden leda till ett alltför

ohanterligt förfarande.

Kammarrätten framhåller i sitt yttrande, att den föreslagna metoden för

uttagande av sjömansskatt innebär ett sönderbrytande av de principer, på

vilka den svenska inkomstbeskattningen är uppbyggd. Enligt de sakkun­

nigas förslag skulle inkomster ombord och inkomster i land beskattas helt

och hållet var för sig, och detta oberoende av inkomsternas storlek. Därige­

nom skulle reglerna om skatteprogressionen delvis sättas ur funktion. Kam­

marrätten ifrågasätter, huruvida detta inte kommer att medföra en frestelse

för åtminstone några skattskyldiga att med hänsyn till skatteprogressionen

söka uppdela sina inkomster på sådant sätt att lägsta möjliga skatt kom­

mer att utgå.

Enligt kammarrättens mening kan den föreslagna sjömansskatten inte

lätteligen låta sig inpassas i det gällande beskattningssystemet. Däremot

synes den passa bättre in i ett sådant skattesystem, där varje inkomstslag

i första hand beskattas för sig och allmän progressiv inkomstskatt uttas

först när de sammanlagda inkomsterna uppgår till högre belopp.

Beträffande skattesatserna erinrar kammarrätten om sitt utlåtande an­

gående den i 1949 års betänkande föreslagna skattesatsen. Därvid anför­

des, att den fick anses leda till ett skatteprivilegium för en viss kategori

skattskyldiga, men att en gradering av skattskyldigheten efter yrkesgrup­

per stred mot de inom vår skattelagstiftning hävdvunna principerna, att

beskattningen skulle vara likformig och att understöd eller bidrag från det

allmännas sida inte borde lämnas genom lindring i den direkta beskatt­

ningen.

Kammarrätten finner emellertid, att vissa skäl kan åberopas för en lind­

rigare beskattning av skattskyldiga, vilka intjänar sin inkomst genom

arbete på långt avstånd från hemlandet. Det torde nämligen inte kunna

undgås att dessa ofta har att vidkännas åtskilliga utgifter för upprätthål­

lande av sina förbindelser med hemlandet, vilka utgifter enligt nuvarande

regler oftast torde vara att hänföra till ej avdragsgilla levnadskostnader.

Därest för sådana skattskyldiga infördes rätt till avdrag för berörda för­

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

dyrade levnadskostnader, kunde enligt kammarrättens mening en mot­

svarande nedsättning av sjömansskatt vara motiverad.

Överståthållarämbetet förklarar att den av de sakkunniga föreslagna

sjömansskatten innebär införande av specialregler för en särskild yrkes­

grupp, något som inte torde stå i god överensstämmelse med den i taxe-

ringsförordningen erkända principen om likformighet i beskattningen. Ett

genomförande av specialbestämmelser torde även kunna få prejudicerande

verkan såtillvida, att andra yrkesgrupper, vilkas anställningsförhållanden

och svårigheter att fullgöra deklarationsskyldigheten är mer eller mindre

likartade sjömännens — åtminstone vad angår sjömän i östersjöfart och

nordsjöfart — kan framställa anspråk på specialregler vid beskattningen.

Ämbetet förklarar vidare, att de av de sakkunniga anförda skälen för in­

förande av sjömansskatt inte kan anses bärande såvitt angår fartyg i kust­

fart, östersjöfart och nordsjöfart. Sådana fartyg torde nämligen angöra

svenska hamnar med ganska korta mellanrum. Om sjömän å dessa fartyg

skulle undantas från sjömansskatt, skulle sjömansskatten endast komma

att beröra omkring 13 000 skattskyldiga. Med hänsyn härtill synes det

kunna ifrågasättas huruvida för en så till antalet ringa grupp en särskild

skattelagstiftning bör införas. Överståthållarämbetet finner de anförda

betänkligheterna så väsentliga att ämbetet inte anser sig kunna tillstyrka

att förslaget lägges till grund för lagstiftning. I vart fall finner sig överståt­

hållarämbetet böra på det bestämdaste avstyrka sjömansskatt för andra än

anställda ombord på fartyg i oceanfart.

Från remissinstansernas uttalanden om de särskilda skäl, som de sak­

kunniga anfört som grund för införande av sjömansskatt, må ytterligare

återges följande.

I allmänhet vitsordas att svårigheter föreligger för sjöman att

avge deklarationer samt att i övrigt ställa sig skatte- och uppbörds-

författningarna till efterrättelse. Sålunda anför länsstyrelsen i Kalmar län.

Skatterna utgöra numera en så avsevärd utgiftspost för den skattskyl­

dige, att en för hög taxering, tillkommen främst genom svårigheten för be-

skattningsnämnderna att få kontakt med den skattskyldige, vållar avse­

värda ekonomiska olägenheter. Dessa olägenheter visa sig enligt erfaren­

het ungefär lika svåra att undanröja för alla kategorier sjömän såväl befäl

som manskap. Anledningarna härtill kunna vara flera, här torde vara till­

räckligt att peka på den numera korta liggetiden i hamn samt svårigheten

att i såväl utländsk som svensk hamn få sakkunnig hjälp. Det är enligt

länsstyrelsens erfarenhet ej så sällan som sjömän i manskapsgrad av här

berörd anledning har blivit restförda för skatt på för dem i deras villkor

mycket avsevärda belopp. Den ringa kännedomen om taxeringsförfatt-

ningarna och skatteprocederet, nog så förklarlig i deras omgivning och

genom avståndet från hemorten, gör att hela skatteväsendet ter sig för

sjömannen svårbegripligt för att icke säga orimligt. Av innehållet i besvärs-

skrivelser framgår detta också otvetydigt. I klagomålen framhålles ofta

53

överlägsenheten i det norska, och man kan säga alla andra nationers skatte­

system, framför det svenska. Länsstyrelsen vill därför tillstyrka det nu

föreliggande förslaget.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län förklarar att den hittillsvarande utveck­

lingen synes ha gett klart belägg för att det missnöje och den irritation,

som nu råder bland sjöfolket, till väsentlig del härrör från att sjömännen

i de nordiska länderna behandlats olika i beskattningshänseende. Genom­

förandet för sjömännens del av en definitiv källskatt måste också enligt

länsstyrelsens mening betraktas som ett steg i rätt riktning. Som en all­

män erfarenhet från taxeringsnämndernas och prövningsnämndernas ar­

bete torde nämligen gälla att sjöfolket på grund av arbetets art och den

merendels långa bortovaron från hemmet alltid haft mycket svårt att både

i rätt tid fullgöra deklarationsplikten och att på ett i allo riktigt sätt redo­

visa inkomsterna. Länsstyrelsen uppger att skönstaxeringar nära nog har

hört till regeln för sjömän och att svårigheterna att ernå en ur alla syn­

punkter riktig taxering har varit betydande, framför allt på grund av svå­

righeterna att uppnå kontakt mellan den skattskyldige och beskattnings-

nämnderna.

Liknande synpunkter anföres även av länsstyrelserna i Stockholms, Got­

lands, Kristianstads och Skaraborgs län.

Å andra sidan anser riksskattenämnden och överståthållarämbetet att

de sakkunniga överdrivit svårigheterna för sjömän att ställa sig skatte-

och uppbördsförfattningarna till efterrättelse. Sålunda framhåller riks­

skattenämnden, att enligt en den 30 september 1953 träffad överenskom­

melse mellan nämnden och representanter för vissa myndigheter och sjö­

fartsorganisationer har vidtagits åtgärder för att underlätta deklarations-

förfarandet för sjömän. Dessa åtgärder torde, såvitt det är riksskatte­

nämnden bekant, i stort sett ha givit ett gott resultat. Vissa olägenheter

kvarstår dock i fråga om deklarations- och taxeringsförfarandet för sjö­

män, men den taxeringsreform, som trätt i kraft den 1 januari 1958, kan

väntas medföra en förbättring även på detta område.

Överståthållarämbetet förklarar att de sakkunniga väl starkt under­

strukit svårigheterna för sjömännen att avge deklaration. Om beskatt­

ningen av sjömän anför ämbetet.

Det har dock visat sig, att med de kommunikationsmöjligheter, som nu­

mera stå till buds, de utsatta tidpunkterna för deklarationens avgivande

i stor utsträckning kunna iakttagas även av sjömän, som vistats på långt

avstånd från hemorten. I detta sammanhang kan erinras om möjligheten

att hos taxeringsintendenten begära anstånd med avgivande av självde­

klaration, vilken möjlighet ävenledes i ganska stor utsträckning torde

hava använts. De omständigheterna alt kvarstående skatt icke uttages

genom skatteavdrag av anställda ombord å svenska handelsfartyg om

minst 500 bruttoregisterton ävensom att enligt bestämmelserna i 100 § i

1956 års taxeringsförordning besvär under vissa villkor må anföras inom

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

54

fem år efter taxeringsåret torde vidare medföra, att sjömän, som vid un­

derlåtenhet att avgiva självdeklaration taxerats till högre belopp än som

svarar mot hans inkomst, icke behöva lida någon rättsförlust.

De sakkunnigas åsikt att svårigheter att bemanna sven­

ska handelsfartyg med svenskt befäl och manskap

skulle föreligga pa grund av gällande beskattningssystems utformning har

endast föranlett ett fåtal uttalanden. Sålunda anför länsstyrelsen i Stock­

holms län.

Härtill kommer att en särskild, definitiv, enbart statlig sjömansskatt

redan är införd för här i riket icke bosatt sjöman. Skattesatsen för dessa

är väsentligt lägre än för här i riket bosatta. Den ansluter sig emellertid

nära till den skatt, som uttas ombord å norska fartyg. Följden är att sven-

ska sjömän ombord å svenska båtar för samma arbetsprestation kan vara

berättigade till helt olika nettolöner. Ombord å norska fartyg förekommer

likaså att svenska och norska sjömän beskattas olika. En internordisk ut­

jämning av sjömännens beskattning synes önskvärd för vidmakthållande

av en konkurrenskraftig svensk handelsflotta med svenska sjömän om­

bord. Ett avgörande steg i denna riktning skulle tas om föreliggande för­

slag till en mera enhetlig, förenklad intern svensk sjömansbeskattning

genomfördes. För att nå sådana praktiskt betingade fördelar för sjömän­

nen och sjöfartsnäringen är länsstyrelsen beredd att godta ganska långt­

gående avvikelser från vad som ur likformighets- och rättvisesynpunkter

självklart måste gälla för övriga skattskyldiga inbördes.

Länsstyrelsen i Hallands län och Taxeringsnämndsordförandenas riks­

förbund framhåller att en betydelsefull förtjänst hos de sakkunnigas för­

slag är att det synes vara ägnat att underlätta rekryteringen av svenskt

sjöfolk till svenska fartyg.

Statskontoret finner det givet att den internationellt efterfrågade

arbetskraften har en stark benägenhet att söka sig till sådant arbete, som

lämnar det största nettoutbytet i inkomsthänseende.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län hävdar att den svenska sjöfartsnäringens

ur konkurrenssynpunkt försämrade läge inte till någon mera avgörande

grad kan tillskrivas det förhållandet att svenska fartyg ej kunnat beman­

nas med svenska sjömän därför att beskattningsreglerna för dem skulle

vara mindre fördelaktiga än för utländska sjömän. De minskade konkur­

rensmöjligheterna synes i stället vara en internationell företeelse som re­

derinäringen i de flesta andra länder med hänsyn till de moderna trafik­

medlens utveckling och förändrade inriktning har att kämpa med.

Vad de sakkunniga anfört om att sjömännen på grund av sin bortovaro

från hemorten inte i samma utsträckning som andra

skattskyldiga kan utnyttja sociala och andra för­

måne r har föranlett vissa påpekanden

Sålunda anför riksskattenämnden.

Det förhållandet att de samhälleliga förmånerna icke kunna utnyttjas

i lika stor omfattning av sjömännen som av övriga medborgargrupper, är

Kungl. Maj:is proposition nr 92 år 1958

55

ur principiell synpunkt ett motiv för medgivande av en skattelindring för

sjöfolket. Någon närmare beräkning av hur stor skattelindring, som i an­

ledning härav kan vara motiverad, är givetvis svår att göra och har icke

heller gjorts i förslaget. Det kan emellertid ifrågasättas om icke den skatte­

lindring, som föreslås i betänkandet, är större än som av denna anledning

vore motiverad.

Det strapatsfyllda liv som är förenat med sjömansyrket, kan däremot

principiellt sett icke tagas som skäl för en skattelindring. Det må fram­

hållas, att det finnes andra grupper i samhället, exempelvis skogsarbetare

och chaufförer på lastbilar i fj ärrtrafik, som leva under kanske lika på­

frestande förhållanden som sjömännen.

Överståthållaråmbetet samt länsstyrelserna i Södermanlands, Blekinge,

Kristianstads och Gävleborgs län framhåller, att det finns andra med-

borgargrupper än sjömännen som utövar sitt arbete under längre tiders

frånvaro från hemmet och som med liknande skäl kan göra anspråk på

en skattelindring.

Belysande är vad länsstyrelsen i Gävleborgs län anför

Den merendels långa bortovaron från hemmet och hemlandet medför så­

lunda självfallet att sjömän icke kan i samma grad som övriga medborgar-

grupper tillgodonjuta sociala och andra välfärdsanordningar. Sjömans­

yrkets strapatser i förhållande till många andra yrken och sysselsättningar

kan också — såsom de sakkunniga även framhållit — i viss mån tala föl­

en särbehandling i beskattningshänseende av sjömännen. Även om de nu

anförda skälen i och för sig är riktiga, vilket länsstyrelsen ingalunda vill

bestrida, torde det dock enligt länsstyrelsens mening kunna förväntas att

andra medborgargrupper med i stort sett samma arbetsförhållanden som

sjöfolket kommer att åberopa liknande skäl för en lindrad beskattning.

Länsstyrelsen vill i detta sammanhang endast peka på t. ex. vissa an­

ställda inom luftfartsnäringen och inom olika delar av exportindustrin,

vilka på grund av arbetets art ofta måste vistas lång tid utomlands men

som ändock beskattas här i landet enligt vanliga regler. Åtskilliga arbets-

tagargrupper med sysselsättning inom landet torde också med visst fog

kunna göra gällande att deras arbete är minst lika strapatsrikt som sjö­

männens och att de ur rättvisesynpunkt därför bör få tillgodonjuta en

lindrigare beskattning.

Departementschefen

Såsom inledningsvis antytts måste det nu framlagda förslaget till en

förordning om sjömansskatt i första hand ses mot bakgrunden av all­

männa nordiska samarbetssträvanden. Ett starkt behov av ökat samgående

beträffande sjöfolkets beskattning har sålunda sedan länge gjort sig gäl­

lande. Genom sin i det föregående omnämnda rekommendation vid Oslo-

sessionen 1954 tog Nordiska rådet initiativet till ett intensifierat utred­

nings- och lagstiftningsarbete angående sjöfolkets beskattning. Rådets

rekommendation avsåg ytterst att frågan om en konvention rörande gemen­

samma regler för såväl skatteberäkningen som skatteuppbörden skulle tas

under övervägande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

56

I Norge finns redan införd en särskild sjömansskatt som är tillämplig

på norska sjömän anställda ombord på norska fartyg. För att kunna fylla

det av Nordiska rådet angivna syftet ansågs det lämpligast att såsom en

första åtgärd försöka få till stånd i de övriga nordiska länderna regler om

sjömansskatt motsvarande de norska. I Danmark, Finland och Sverige till­

sattes därför särskilda kommittéer med uppdrag att — efter samråd med

varandra och med norska vederbörande — framlägga förslag om införande

av sjömansskatt i respektive länder. Detta arbete har nu för Danmarks vid­

kommande framskridit så långt att en proposition i ämnet framlagts för det

danska folketinget. Även för Finlands del är utredningsarbetet avslutat.

För Sveriges vidkommande har frågan om sjömännens beskattning varit

aktuell ända sedan krigsslutet. Efter framställning av 1945 års riksdag till­

sattes sjömansskatteutredningen, som utarbetade ett förslag till lösning-

av frågan. Dåvarande departementschefen konstaterade, då förslaget an­

mäldes för 1953 års riksdag, att en definitiv sjömansskatt skulle medföra

åtskilliga fördelar för sjömännen och rederierna. Emellertid hade flertalet

remissinstanser avstyrkt förslaget eller anfört erinringar i betydelsefulla

avseenden. Huvudinvändningarna var tre. Den administrativa apparat, som

den då föreslagna sjömansskatten krävde, skulle bli oproportionerligt stor

och kostsam i förhållande till såväl det antal skattskyldiga, vilka berördes

av lagstiftningen, som de fördelar dessa bereddes genom densamma. Vidare

uttalades betänkligheter mot de avsteg från principen om en likformig

beskattning som gjorts i förslaget. Sjömännen skulle försättas i en gynnad

särställning i förhållande till övriga skattskyldiga. Slutligen invändes att

kommunerna i många fall skulle komma att åsamkas betydande förluster.

Vid en avvägning av det värde förslaget innebar för sjöfolket mot gjorda

principiella invändningar och påpekade administrativa olägenheter fann

sig departementschefen inte kunna förorda förslagets genomförande. Sam­

tidigt framhölls emellertid att därmed inte sagts att det ifrågavarande eller

något därmed likartat förslag ej framdeles ånyo kunde komma att över­

vägas.

Det nu framlagda förslaget har i stort sett godtagits under remissbe­

handlingen. Förslaget har sålunda tillstyrkts eller lämnats utan principiell

erinran av flertalet remissinstanser även om i vissa fall uttalats tvekan

om det riktiga i att särskilda skatteregler skall gälla för sjömän. Av de

tre remissmyndigheter — kammarrätten, riksskattenämnden och överståt-

hållarämbetet som funnit sig inte kunna förorda förslagets genomfö­

rande, har riksskattenämnden förklarat att om en särskild sjömansskatt

likväl anses böra införas, denna torde få utformas i enlighet med vad de sak­

kunniga föreslagit.

Det föreliggande förslaget utmärkes av en långt driven förenkling i det

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

57

administrativa förfarandet. I fråga om användningen av de medel, som

uppburits i form av sjömansskatt, har de sakkunniga utgått från att kom­

munerna i princip inte skall lida någon minskning i sina skatteintäkter.

Två av huvudinvändningarna mot det tidigare förslaget har därigenom

bortfallit. I dessa båda hänseenden göres icke heller någon principiell erin­

ran mot de sakkunnigas förslag från remissinstansernas sida. I fråga om

den föreslagna administrationen uttalar man tvärtom sitt gillande av det

sätt på vilket dithörande problem lösts.

Den tredje huvudinvändningen mot det år 1953 framlagda förslaget var,

som nyss nämnts, att detta innebar ett avsteg från principen om likformig

beskattning. Sjömännen skulle, framhölls det, försättas i en alltför gyn­

nad ställning i förhållande till andra skattskyldiga. De tre remissmyndig­

heter, som inte anser sig kunna förorda det nu föreliggande förslaget, stö­

der sig främst på liknande tankegångar. Sålunda uttalas, att det behov

som kan föreligga att införa en sjömansskatt inte är så stort, att det moti­

verar det avsteg från principen om likformig beskattning som en särskild

sjömansskattelagstiftning enligt förslaget skulle innebära.

Den framförda invändningen gäller sålunda icke hur man lämpligen skall

lösa sjöfolkets skattefråga utan om man överhuvudtaget skall försöka åstad­

komma en lösning. Redan i direktiven för de sakkunniga har jag haft an­

ledning ingå på detta spörsmål. Därvid gav jag uttryck för den uppfatt­

ningen, att om man skall kunna skapa ett system som tillgodoser rimliga

krav på enkelhet, är det ofrånkomligt att man för sjöfolkets del godtar

andra, mera standardiserade och måhända gynnsammare beskattnings­

regler än för övriga medborgargrupper.

Det står enligt min mening klart att en reform på området är angelägen,

icke blott för sjöfolket och rederinäringen utan även från mera allmänna

utgångspunkter. Kravet på en sådan reform är av gammalt datum och

uppbäres av vida kretsar. Likartade krav har rests i våra nordiska grann­

länder. Bakom dessa krav står bl. a. intresset att kunna bemanna handels­

flottan med sjöfolk från det egna landet. Men det finnes också en allmänt

utbredd insikt om att de nuvarande beskattningsreglerna icke fungerar

tillfredsställande i fråga om de ombordanställda.

När ett samarbete nu upptagits på det nordiska planet, har detta skett

i medvetande om att en gemensam lösning av sjöfolkets skattefråga med­

för särskilda fördelar. Sjömän från de nordiska länderna bör kunna på i

stort sett lika villkor tjänstgöra på fartyg från ett vart av dessa länder.

Genom de förslag som nu framgått ur de internordiska överläggningarna

och inom ramen för den av Nordiska rådet antagna rekommendationen tas ett

viktigt steg mot uppnåendet av detta syfte. Även i våra nordiska grannländer

räknar man med att de särskilda skattereglerna för sjöfolket blir något gynn­

sammare än för andra arbetstagare. Därest en gemensam nordisk lösning

av sjömansskattefrågan överhuvud skall kunna möjliggöras, är det ofrån­

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 ur 1958

58

komligt att jämväl för Sveriges del godtaga avsteg i antydd riktning från

eljest gällande skatteregler.

Det är mot denna konsekvens av förslaget man vänt sig i de avstyrkande

yttrandena. I anledning härav vill jag ytterligare framhålla, att frågan om

det berättigade i att göra ett avsteg från principen om en likformig beskatt­

ning inte får ses isolerad. Hänsyn bör enligt min mening även tas till

de olägenheter som framträtt när de nuvarande skattereglerna tillämpats

på ombordanställda.

Dessa olägenheter sammanhänger med att sjömännen har stora svårig­

heter att iaktta skatte- och uppbördsförfattningarna. Sjömännen under­

låter sålunda i stor utsträckning att avge självdeklaration. Självfallet kan

man i likhet med de mot förslaget kritiska remissinstanserna peka på att

lagstiftningen redan nu tar viss hänsyn till de särskilda förhållandena vid

sjötjänsten och att den nya taxeringsförordningens mera generösa regler

om rätt att anföra extraordinära besvär kan få särskild betydelse för sjö­

män. Kvar står dock det av flera länsstyrelser omvittnade förhållandet att

det ofta inte varit möjligt för taxeringsmyndigheterna att nå kontakt med

ombordanställda skattskyldiga och att skönstaxeringar av sjömän — såväl

befäl som manskap — nära nog hör till regeln. I dessa hänseenden är allt­

så sjömännen sämre ställda än övriga medborgare. Förhållandena förtjä­

nar kritik, inte minst från rättvisesynpunkt.

I likhet med de sakkunniga får jag vidare erinra om att sjöfolket icke

i samma utsträckning som övriga medborgare kan utnyttja sociala förmå­

ner o. likn. Häremot kan visserligen göras gällande att även andra arbets­

tagare kan befinna sig i en liknande situation och att det över huvud taget

skulle vara ogörligt att gradera medborgarnas skattskyldighet efter möj­

ligheterna att utnyttja samhällets tjänster. I en diskussion om det berätti­

gade i att för sjöfolkets del göra ett avsteg från principen om en likformig

beskattning kan emellertid det åberopade förhållandet äga sitt värde.

Vid övervägande av de olika på frågan inverkande förhållandena har jag

kommit till den uppfattningen att en reform av de ombordanställdas be­

skattning bör genomföras på grundval av sakkunnigförslaget. Till de olika

detaljerna i förslaget återkommer jag i det följande.

Då hänvisning i den fortsatta framställningen göres till viss författnings­

bestämmelse åsyftas de sakkunnigas förslag. På grundval av det ställnings­

tagande, som redovisas under de olika avsnitten, har därefter inom finans­

departementet upprättats nytt förslag till förordning om sjömansskatt, vilket

torde få underställas riksdagen för godkännande. För riksdagen torde jämväl

få framläggas förslag till erforderliga följdändringar i andra författningar.

De i dessa hänseenden inom finansdepartementet utarbetade förslagen grun­

dar sig i allt väsentligt på de sakkunnigas motsvarande förslag.

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

59

IV. Skattskyldighet och skattepliktig inkomst

De sakkunniga

Skattskyldighet

Ur den av kommerskollegium år 1957 utgivna publikationen Sjöfart har

de sakkunniga hämtat vissa uppgifter om den svenska handelsflottans be­

manning vid 1955 års utgång. Uppgifterna redovisas i följande samman­

ställning.

Bruttoton

Bemanning

Summa

Ångfartyg Motorfartyg Motorseglare

— 99

72

294

726

1 092

100—299

298

834

784

1 916

300—499

159

930

59

1 148

500—

5 540

15 209

20 749

Summa

6

069

17 267

1 569

24 905

Vidare har de sakkunniga med ledning av uppgifter, som erhållits från

Sveriges redareförening, beräknat antalet anställda ombord på fartyg i

olika slags fart. Resultatet av beräkningarna framgår av denna tablå.

Fart

Medeltal man

per fartyg

Antal fartyg

Antal man

Oceanfart.........

37

298

11

026

Annan euro­

peisk fart .. .

23

82

1

886

Nordsjöfart....

20

240

4 800

Östersjöfart ...

15

366

5 490

Kustfart...........

5

263

1 315

Inre fart ...........

3

272

816

Summa

1 521

25 333

Av tablån framgår, att det övervägande antalet sjömän — eller omkring

23 000 av sammanlagt 25 000 sjömän — är anställda ombord på fartyg i

annan fart än kustfart och inre fart. De sakkunniga har inte kunnat erhålla

en exakt uppgift om hur många av sjömännen, som inte är bosatta här

i riket. Enligt de uppgifter, som stått de sakkunniga till buds, skulle dock

vid 1955 års slut dessas antal ha uppgått till mellan 5 000 och 7 000.

För att avgöra vilka skattskyldiga, som skall ha att erlägga sjömansskatt,

bör enligt de sakkunnigas förmenande ett begrepp »sjöman» i skatterättslig

mening fastställas. Härom anför de sakkunniga.

Det kunde därvid anses ligga nära till hands att anknyta till inskrivning

på sjömanshus eller till definierande av olika yrkeskategorier ombord. Vi

har emellertid funnit det ogörligt att på detta sätt komma till ett tillfreds­

60

ställande resultat. I stället har vi funnit det lämpligt att finna en definition

i anslutning till vad som gäller beträffande utländska sjömän, vilka har att

utgöra särskild sjömansskatt. I förordningen om särskild sjömansskatt

(SFS 1953:293) förstås med sjöman envar, som är anställd i redarens

tjänst ombord å svenskt handelsfartyg med en bruttodräktighet av minst

500 registerton. Vi anser att den, som är anställd ombord å handelsfartyg

av viss storlek, bör anses vara sjöman, men vi har, såsom nedan skall

utvecklas, icke ansett oss kunna föreslå samma regler i förevarande av­

seende, som nu gäller enligt förordningen om särskild sjömansskatt. I för­

ordningen angående befäl å svenska handelsfartyg m. m. den 12 juni 1936

(SFS 1936:315) anges vad som förstås med handelsfartyg. Man synes ej

behöva specificera de olika slag av fartyg, såsom örlogsfartyg, fiskefartyg

m. fl., ombord å vilka sjömansskatt ej bör erläggas. För sjömansskattens del

saknar det betydelse vem som äger ett fartyg. Härvid är i stället avgörande

fartygets användning i handelssjöfart. Med svenskt handelsfartyg bör i

sjömansskattehänseende likställas utländskt handelsfartyg, som av svensk

redare förhyres på s. k. bare-boat basis, d. v. s. ett fartyg som redaren förhyr

i obemannat skick och varå han själv anställer befälhavare och besättning.

De sakkunniga framhåller vidare, att den svenska handelsflottan under

senare år har tillförts nytillskott av många fartyg, som är mindre än 500

bruttoregisterton. Dessa fartyg användes inte sällan i fart på avlägsna län­

der. En lägre gräns bör därför enligt de sakkunnigas mening sättas än

vad som nu gäller enligt förordningen om särskild sjömansskatt. De sak­

kunniga föreslår 100 bruttoregisterton. Samma gräns gäller redan enligt

den norska sjömansskattelagstiftningen.

Ett villkor för att en skattskyldig skall anses som sjöman i den föreslagna

sjömansskatteförordningens bemärkelse är, att han är anställd i redarens

tjänst ombord på svenskt handelsfartyg av den angivna storleken. Den som

är anställd uteslutande för fartygs iståndsättande eller uppläggning eller för

tillsyn eller betjäning vid fartygs uppehåll i hamn, skall dock inte anses

vara anställd ombord på fartyget. Motsvarande undantag gäller enligt den

särskilda sjömansskatteförordningen.

Redan i detta sammanhang framhåller de sakkunniga, att sjömansskatt

skall erläggas inte blott för inkomst som utbetalas direkt av redaren utan

även för ersättningar som uppbäres från allmänheten såsom drickspengar

m. m. Sjömansskatten blir sålunda den enda skatten som erlägges ombord

på handelsfartyg av dem som är anställda i redarens tjänst.

De som inte är anställda i redarens tjänst skall ej erlägga sjömansskatt.

Härom anför de sakkunniga.

Ombord å ett svenskt handelsfartyg kan ibland finnas yrkesutövare, som

icke är anställda hos fartygets redare. Dessa yrkesutövare är självständiga

företagare eller personer anställda hos sådana. Såsom exempel på själv­

ständiga företagare må nämnas frisörmästare och restauratörer på passa­

gerarfartyg liksom andra personer, vilka enligt gällande skatteförfattningar

är att anse som självständiga rörelseidkare. Nu åsyftade yrkesutövare skall

icke erlägga sjömansskatt, enär de icke är anställda i redarens tjänst. Så­

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

61

dana yrkesutövare är emellertid icke alltför många å den svenska handels­

flottan. Att de undantas från sjömansskatt är tämligen självklart; krav

från dessa grupper att få erlägga sjömansskatt har icke heller avhörts.

Självständiga restauratörer torde för övrigt knappast förekomma annat än

å fartyg i kustfart. Som utvecklas nedan i detta kapitel föreslår vi att sjö­

mansskatt icke skall erläggas för inkomst ombord å fartyg i kustfart.

De sakkunniga har vidare funnit att vid utformningen av reglerna om

beskattningen av sjömän hänsyn måste tas till den fart, i vilken fartygen

användes. Härom anföres.

De sjömän, som är anställda ombord å svenska handelsfartyg med en

storlek av lägst 100 bruttoregisterton, kan vara borta längre eller kortare

tid från sitt hem. Behovet för sjömän att få erlägga skatt efter särskilda

regler kan anses stå i förhållande till hur lång tid, som de är borta från

sitt hem eller i vart fall från fartygets hemort. En sjöman, som är anställd

ombord å ett fartyg i oceanfart, är i regel borta från sitt hem under långa

tider. Andra sjömän åter, vilka arbetar ombord å fartyg i fart inom be­

gränsade områden, kanske har att vara från hemmet endast under så

många timmar, som motsvarar en normal arbetsdag. Mellan dessa två

ytterlighetsfall förekommer en mångfald variationer. Vi har funnit, att

sjömän ombord å fartyg i mera avlägsen fart bör behandlas gynnsammare

i skattehänseende än sjömän ombord å fartyg i närtrafik. En uppdelning

av fartygen med hänsyn till deras fart måste därför ske. I den nedan åter­

givna uppdelningen av fartygen har vi beträffande inre fart, kustfart, öster­

sjöfart, nordsjöfart samt oceanfart utgått från de definitioner, som åter­

finnes i förordningen den 20 maj 1927 angående fartygs byggnad och

utrustning (SFS 1927:184).

Anställda ombord å fartyg i inre fart skall icke erlägga sjömansskatt.

Några undantag härifrån har vi icke funnit anledning att föreslå.

I regel skall icke heller anställda ombord å fartyg i kustfart erlägga sjö­

mansskatt, i vart fall icke om farten är av begränsad omfattning. Skulle

kustfarten bedrivas över större områden och närmast vara att jämföra med

östersjöfart, synes dock anställda ombord å fartyg i sådan kustfart böra

få erlägga sjömansskatt.

Anställda ombord å fartyg i annan fart än inre fart och kustfart bör

erlägga sjömansskatt. Gynnsammare skattetabeller synes därvid böra till-

lämpas, då fartygen går i nordsjöfart och oceanfart. I fråga om östersjöfart

synes det icke riktigt att föreslå lika stora skattelättnader för de ombord­

anställda som beträffande nordsjöfart och oceanfart. Anställning ombord

å en del fartyg i östersjöfart skiljer sig emellertid icke nämnvärt från

anställning ombord å fartyg i nordsjöfart. Hinder bör då icke möta alt sjö­

mansskatt i förekommande fall uttas även ombord å fartyg i östersjöfart

enligt de gynnsammare tabellerna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

Skatte pliktig inkom st

Sjömansskatt skall enligt de sakkunnigas förslag erläggas för sådan in­

komst ombord som enligt kommunalskaltelagen utgör inkomst av tjänst.

De sakkunniga har inte ansett det påkallat att det för sjömansskattens del

meddelas andra föreskrifter angående skattepliktig inkomst ombord än

62

vad som gäller för beräknande av skattepliktig inkomst av tjänst enligt

kommunalskattelagen.

Verkningarna av en regel, som grundas på den angivna uppfattningen,

måste emellertid enligt de sakkunniga närmare granskas. Vad som särskilt

fallit i ögonen är den inverkan beskattningen av naturaförmåner — främst

fri kost och logi — kan ha. Beskattningen av dessa förmåner har länge

vållat irritation hos sjöfolket. Särskilt har missnöje vållats av att för­

månerna värderats olika i olika kommuner. Önskemål har framförts om

att sjömän inte skall beskattas för värdet av fri kost och logi. Därvid har

åberopats, att motsvarande förmåner inte skulle beskattas vid anställning

ombord på fartyg, som tillhör vissa andra länder, däribland Norge. Inte

utan viss skärpa har framhållits att skatt enligt förordningen om särskild

sjömansskatt för utländska sjömän endast beräknas på kontanta löneför­

måner.

De sakkunniga anför vidare.

Som ovan angivits anser vi principiellt riktigt att skattepliktig inkomst

av arbetsanställning i land och skattepliktig inkomst av arbetsanställning

ombord bedömes efter enhetliga grunder. Vi anser oss därför icke kunna

föreslå att värdet av naturaförmåner ombord skall undantas från skatte­

plikt. En annan sak är emellertid att söka finna en verkligt smidig, prak­

tiskt godtagbar lösning av de problem, som beskattningen av naturaför­

månernas värde för de ombordanställda onekligen innebär. Det gäller icke

bara att komma till rätta med de olägenheter, som skiljaktigheter i själva

värdesättningen vid taxeringen kan vålla. Det vill synas som om svårig­

heterna härvid skulle ha blivit mindre framträdande sedan källskatte-

systeinet nu tillämpats en tid och en enhetlig värdesättning vid preliminär­

beskattningen blivit fullt genomförd. Denna förmodan innebär emellertid

icke att vi vill bagatellisera de nackdelar, som framkallat missnöje med

det nuvarande systemet. Främst synes det emellertid angeläget att söka

komma till rätta med problemet om beskattning av värdet av naturaför­

måner ombord på den grund att det i längden icke kan vara tillrådligt att

härutinnan tillämpa två system, ett — avseende utländska sjömän — där

skatt icke beräknas å naturaförmånernas värde och ett — avseende svenska

sjömän — där skatt utgår å dessa förmåners värde.

Enligt vår mening måste man lösa problemet från praktiska utgångs-

punkter. Vi har tidigare deklarerat, att vi finner en viss skattelindring för

sjömännen påkallad. Denna skattelindring bör, anser vi, icke finna sin

form genom att — i motsats till vad som eljest gäller för svenska med­

borgare värdet av som avlöningsförmån utgående naturaförmåner undan­

tas från skatteplikt. Skattelindringen bör i stället komma till uttryck i

skatteskalorna. I regel utgår avlöningen till sjömän både i kontanter och

i form av fri kost och logi. Själva skatteuttaget synes då utan olägenhet

kunna ske endast å den kontanta lönen, på samma sätt som gäller för

utländskt sjöfolk. Tankegången belyses bäst av ett enkelt exempel. Om

man önskar ta ut 10 procent skatt på en kontant inkomst av 100 kronor

jämte förmån av fritt vivre, uppskattad till 20 kronor, kan detta ske an­

tingen genom att skatten anses utgöra 10 procent å det sammanlagda be­

loppet 120 kronor eller ock genom att skatten fixeras till 12 procent å

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

63

enbart kontantinkomsten. Det kan förtjäna anmärkas att ett system av

det senare slaget i viss utsträckning tillämpas i Norge.

I betänkandet framhålles vidare, att värdet av naturaförmånerna givet­

vis kan växla år från år allteftersom priserna fluktuerar. Detta skulle

kunna åberopas mot det av de sakkunniga föreslagna förfaringssättet. En

sådan invändning anses emellertid föga bärande. Löneläget för anställda

är så beroende av prisläget att man torde kunna utgå från att på längre

sikt värdet av i lönen ingående naturaförmåner i stort sett tämligen kon­

stant kommer att utgöra en lika stor kvotdel av hela lönen. Skulle någon

påtaglig förskjutning äga rum, kan enligt de sakkunnigas mening rättelse

ske i samband med den översyn av skatteskalorna, som med vissa mellan­

rum måste ske.

De sakkunniga föreslår under hänvisning till det anförda, att skatte­

uttaget bör beräknas endast å den kontant uppburna lönen. Några svårig­

heter torde i allmänhet inte föreligga, då det gäller att fastställa vad som

är kontant lön ombord. Till lönen hänföres såväl grundlönen som olika

slag av tillägg. Beträffande frågan om erläggande av sjömansskatt för sär­

skilda ersättningar framhåller de sakkunniga, att ersättning vid sjukdom

bör beskattas genom sjömansskatt i samma utsträckning som dylik er­

sättning beskattas enligt kommunalskattelagen.

Sjömansskatt skall vidare i regel erläggas för bärgarlön. Sådan torde

nästan undantagslöst utbetalas genom det rederi, vars fartyg företagit

bärgningen. Skulle bärgarlön undantagsvis utbetalas av annan än redaren,

bör den däremot beskattas i vanlig ordning vid årlig taxering.

Tantiem, provision på vissa fraktinkomster (s. k. kaplake) och därmed

jämförlig inkomst bör beskattas genom erläggande av sjömansskatt.

De sakkunniga har funnit det angeläget, att sjömansskatt utgår även för

drickspengar, som uppbäres av personal i redarens tjänst. Härom anföres.

Sedan mer än 10 år tillbaka har i kollektivavtal för restaurangpersonal

intagits bestämmelser som möjliggör att arbetsgivare kan verkställa skatte­

avdrag. Serveringspersonal är enligt avtalet berättigad att av gäst uppbära

en servering savgift, motsvarande 10 procent av de serverade varornas sam­

manlagda utförsäljningspris. Serveringsavgifterna skall, med belopp mot­

svarande 10 procent av omsättningssumman, i samband med redovisningen

av dagskassan dag för dag inlevereras till restaurangens kassa. De sålunda

samlade serveringsavgifterna utbetalas Lill respektive serverande två gånger

i månaden. Vid utbetalandet verkställer arbetsgivaren skatteavdrag.

Det förfarande, som ovan återgivits, torde icke kunna tillämpas för ut­

tagande av en källskatt å inkomst av drickspenningar ombord å fartyg.

I regel kan storleken av drickspenningarna icke — såsom fallet är inom

restaurangnäringen i land — beräknas av arbetsgivaren. Personalen har

nämligen cj att redovisa dagskassa till denne. Icke heller förekommer det

att drickspenningar inlevereras till arbetsgivaren i avsikt att denne skall

verkställa skatteavdrag å sådan inkomst. Det finnes icke anledning anta

att i kollektivavtal för ombordanställda kommer att intas sådana föreskrit-

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 är 1958

64

ter som för restaurangpersonal i land möjliggör att arbetsgivaren kan verk­

ställa skatteavdrag å drickspenninginkomster. Man måste söka andra ut­

vägar för att beskatta drickspenninginkomster ombord genom sjömansskatt.

Närmast till hands har härvid synts oss ligga att söka finna en metod med

schablonberäkning av drickspenninginkomstens storlek för olika grupper

av ombordanställda. Under hand har vi efter överläggningar med represen­

tanter för personalorganisationer och ett antal rederier anhållit om viss

medverkan för att uppnå ett godtagbart resultat i förevarande avseende.

En utredning har i anslutning härtill kommit till stånd, som belyser möj­

ligheterna att schablonmässigt uppskatta drickspenninginkomsternas stor­

lek för den ifrågavarande personalen. Utredningen har föregåtts av över­

läggningar mellan representanter för aktiebolaget Svenska Amerika Linien

samt rederiaktiebolaget Svenska Lloyd å ena sidan och representanter för

Svenska sjöfolksförbundet å andra sidan.

Svenska sjöfolksförbundet och de berörda rederierna har därefter verk­

ställt viss utredning, vilken redovisats i en i betänkandet intagen skri­

velse. Denna utredning visar enligt de sakkunnigas mening, att det är

möjligt att verkställa en indelning av sådana anställda, som uppbär dricks­

pengar och därmed jämförliga inkomster av passagerare, i ett fåtal grup­

per. För varje grupp kan drickspengarna uppskattas till vissa schablon­

belopp. Gruppindelningen och uppskattningen av schablonbeloppen måste

antas bli beroende av de vid överläggningarna om arbetsavtal aktuella

förhållandena på sjöarbetsmarknaden. Om dessa förhållanden ändras, är

det sannolikt att andra indelningsgrunder och andra uppskattningar än

de som redovisats i den berörda skrivelsen kommer att bli erforderliga.

De sakkunniga har därför inte ansett sig böra föreslå, hur indelningen av

personalen i grupper eller hur schablonuppskattningen skall ske. Detta bör

enligt deras mening ankomma på sjömansskattenämnden.

Sjömansskatt skall — framhåller de sakkunniga — utgå vid anställning

ombord. Den bör i vissa fall även utgå å inkomst, som utbetalas sedan

ombordanställningen upphört. Detta bör ske då en sjöman, alltjämt an­

ställd i rederiets tjänst, vistas i land en kortare tid i avvaktan på ankomst

av fartyg, ombord på vilket han skall tjänstgöra. Även å ersättning vid

sjukdom bör sjömansskatt utgå om sjömannen lämnat fartyget. Samma

är förhållandet beträffande vissa andra ersättningar, exempelvis retroaktiv

lön och övertidsersättning, som uträknas i efterhand och måhända därför

utbetalas till en sjöman efter det att han lämnat anställningen. Om en

befälhavare eller annan sjöman uppehåller sig i land för att utöva tillsyn

vid ett fartygs byggnad, kan det enligt de sakkunniga ifrågasättas huru­

vida sjömansskatt skall utgå. Vid vistelse i främmande land för det an­

givna ändamålet synes skäligt att sjömansskatt får erläggas. Utövas till­

synen här i riket anses sjömansskatt i regel ej böra utgå annat än för

kortare tider.

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

Vissa ersättningar bör enligt de sakkunnigas mening ej beskattas. Hit

65

hör exempelvis ersättning för koj utrustning, verk tygstillägg, reseersättning,

ersättning för förlust av personlig egendom vid fartygs förolyckande samt

andra ersättningar avsedda att utgöra kompensation för utgifter eller för­

luster, som står i samband med tjänsten ombord. Inte heller bör sjömans­

skatt beräknas på kontant ersättning, som utgår i stallet for avtalsenliga

naturaförmåner.

De sakkunniga framhåller, att det i allmänhet inte torde mota några

svårigheter att fastställa vad som kontant utbetalats av arbetsgivaren.

Stundom kan dock tvekan föreligga om och huru skatteavdrag för sjö­

mansskatt skall göras. Det låter sig enligt de sakkunnigas mening inte

göra att författningsmässigt reglera alla fall, där tvekan kan uppkomma.

Det ligger då nära till hands att söka lösningen av problemet, d. v. s. huru

de tveksamma fallen skall regleras, efter liknande system som tillämpas

vid det allmänna uppbördsförfarandet. Först måste då fastslås, att någon

möjlighet att inhämta besked från lokal skattemyndighet inte föreligger

beträffande sjömansskatten.

För sjömansskattens del erfordras enligt de sakkunnigas mening ett

centralt organ, den tidigare omförmälda sjömansskattenämnden. Närmast

synes denna beträffande skatteavdragen böra erhålla motsvarande funk­

tioner som centrala uppbördsnämnden i fråga om uppbördsvasendet. Cen­

trala uppbördsnämndens anvisningar angående uttagande av preliminär

skatt m. m. synes kunna tjäna till förebild för sjömansskattenämnden.

De sakkunniga understryker att sjömansskatten skall vara en definitiv

källskatt. Det är ofrånkomligt att en sådan beskattning också maste inne­

fatta ett moment som närmast har anknytning till taxering. Sjömans­

skattenämnden bör därför kunna besluta huruvida och till vilket belopp

en inkomst är beskattningsbar till sjömansskatt. Härvid måste man tyd­

ligen skilja mellan två kategorier av inkomst, för vilka sjömansskatt ej

skall utgöras, nämligen inkomster, som över huvud taget inte är skatte­

pliktiga, och inkomster, som inte skall beskattas enligt sjömansskatte-

förordningen utan på annat sätt.

_

Bland frågor, som bör ankomma på nämnden, namnes i betänkande

spörsmål om beskattningen av ersättning vid sjukdom, av inkomster av för­

säljning från s. k. slabbkista ävensom av traktamenten. Även förfarandet

beträffande uttagandet av skatt å belopp, som utbetalas efter anställningens

upphörande bör närmare regleras av nämnden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

Remissyttrandena

Skattskyldighet

De sakkunnigas förslag, att sjömansskatt endast skall erläggas ombord

på svenska handelsfartyg om minst 100 bruttoregis-

5__Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 saml. Nr 92

t erton har i flertalet remissyttranden tillstyrkts eller lämnats utan

erinran.

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

En högre gräns än 100 bruttoregisterton förordas dock av länsstyrelsen

1 ^otebor9s och Bohus län. Besättningen på fartyg om 100 ton eller något

därutöver består enligt länsstyrelsens erfarenhet ofta endast av tre å fyra

man, befalhavaren inberäknad. Ej sällan är befälhavaren eller någon eller

nagra av besättningsmännen delägare i fartyget och det måste ur taxerings-

teknisk synpunkt anses vara olämpligt att dylik delägare erlägger sjö­

mansskatt. Även ur kontrollsynpunkt är det tveksamt om sjömansskatt

bor inforas på så små fartyg. Detta förhållande — påpekar länsstyrelsen

framhölls redan av sjömansskatteutredningen och var en av anled­

ningarna till att denna utredning föreslog gränsen vid 500 bruttoregister­

ton. I fråga om ett stort antal mindre fartyg gäller vidare, att de till över­

vägande delen går i kustfart eller östersjöfart samt att de ofta lägges upp

nagra manader under vintern, då besättningsmännen söker sig arbete i

land. Lansstyrelsen, som funnit att sjömansskatt i minsta möjliga utsträck­

ning bor gälla för fartyg i östersjöfart, förordar att gränsen sättes vid 500

bruttoregisterton med rätt för sjömansskattenämnden att medge dispens

för fartyg i storleksgruppen mellan 300 och 500 ton, om det otvetydigt

framgår, att fartyget huvudsakligen går i nordsjöfart.

En lägre grans an 100 bruttoregisterton föreslås av sjöfartsstyrelsen,

Rederiföreningen för mindre fartyg samt Svenska sjöfolksförbundet. Sjö­

fartsstyrelsen, som utförligast uppehåller sig vid frågan, anför att de spe­

ciella forhållanden, som utgör grunden för sjömansskatten, helt kommer

till uttryck i den avgränsning, som föreslagits av de sakkunniga beträff­

ande olika slag av geografisk fart och är oberoende av storleken av det

fartyg, varå sjömannen utövar sitt yrke. I stället för en storleksgräns bör

enligt styrelsens förmenande införas en huvudregel, att sjömansskatt må

erlaggas av envar, som är anställd i redarens tjänst ombord på svenskt

handelsfartyg. Därjämte bör föreskrivas, att som villkor för erläggande

av sjömansskatt fartyget måste vara infört i eller anmält till införande i

fartygsregistret. Registreringsplikt föreligger enligt 2 § sjölagen för fartyg

om tjugu registerton men även mindre fartyg må efter anmälan införas

i registret.

Rederiföreningen för mindre fartyg ifrågasätter om en tonnagegräns

kan anses erforderlig. I så fall bör den enligt föreningens mening inte

sattas högre än till 50 bruttoregisterton.

Förslaget att sjömansskatt endast skall erläggas av

d e n s o m är anställd ombord i redarens tjänst har

toranlett vissa erinringar. Sålunda erinrar Rederiföreningen för mindre far­

tyg om att många ägare till mindre fartyg själva arbetar ombord på far­

tygen. Föreningen föreslår att dylika ägare skall få erlägga sjömansskatt

67

och hemställer om sådan ändring i författningstexten att detta önskemål

tillgodoses.

De sakkunnigas förslag angående den fart i vilken fartyg

skall gå för att de föreslagna reglerna skall bli

tillämpliga biträdes eller lämnas utan erinran av riksräkenskaps-

verket, riksskattenämnden, sjöfartsstyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms,

Södermanlands, Östergötlands, Kalmar, Blekinge, Malmöhus, Hallands,

Skaraborgs, Värmlands, Gävleborgs, Västernorrlands och Norrbottens län,

Sveriges redareförening, Svenska sjöfolksförbundet, Tjänstemännens cen­

tralorganisation, Svenska maskinbefälsförbundet, Sveriges fartygsbefäls-

förening, Svenska stewardsföreningen, Taxeringsnämndsordförandenas riks­

förbund, Sveriges häradsskrivarförening samt Föreningen Sveriges krono-

kamrerare.

Allmän enighet råder om att sjömansskatt bör utgå ombord på fartyg

i oceanfart. Även sådana remissinstanser som i princip ställer sig

avvisande till de sakkunnigas förslag om sjömansskatt anser att vissa skäl

föreligger för att sjömansskatt skall uttas ombord på dessa fartyg.

Kammarrätten påpekar sålunda, att enligt dess förmenande skäl för en

särskild behandling av sjömän föreligger med full styrka endast vid tjänst­

göring i utrikes fjärrtrafik. En liknande tankegång synes framgå av över-

ståthållarämbetets yttrande. Ämbetet anför.

De nu anförda betänkligheterna mot införande av sjömansskatt finner

överståthållarämbetet vara så väsentliga, att ämbetet icke anser sig kunna

tillstyrka att förslaget lägges till grund för lagstiftning. I vart fall får över­

ståthållarämbetet på det bestämdaste avstyrka, att detsamma omfattar

andra än anställda ombord å fartyg i oceanfart.

Endast två remissmyndigheter har särskilt uttalat sig i frågan om sjö­

mansskatt skall uttas på fartyg i nordsjöfart.

Sålunda förutsätter statskontoret att sjömansskatt normalt endast skall

utgå vid anställning ombord på fartyg i oceanfart och blott undantagsvis

i nordsjöfart och östersjöfart.

Länsstyrelsen i Kristianstads län ifrågasätter om sjömansskatt skall er­

läggas ombord på fartyg på fasta rutter i nordsjöfart.

Frågan om sjömansskatt skall uttas ombord på fartyg i östersjöfart

och därmed likställd kustfart har föranlett uttalanden i skilda

riktningar. Sålunda intar länsstyrelserna i Kristianstads samt Göteborgs och

Bohus län ävensom — såvitt angår färjtrafiken i Öresund — länsstyrelsen

i Västmanlands län en negativ inställning.

Länsstyrelsen i Kristianstads län anför.

Av orsaker som här tidigare något berörts anser länsstyrelsen det ange­

läget att en särlagstiftning av nu ifrågasatt slag kommer alt omfatta endast

den del av sjöfolket, om vilka det med någorlunda bestämdhet kan sägas att

deras arbets- och levnadsförhållanden klart avvika från andra medborgar-

kategoriers. Av denna anledning anser länsstyrelsen det vara ytterst tvek­

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

68

samt huruvida den föreslagna sjömansskatten skall omfatta sjömän å fartyg

i östersjöfart. Härtill kommer också den omständigheten att det i många

fall måste vara mycket svårt att på ett rättvist sätt göra åtskillnad mellan

kustfart och östersjöfart. En gränsdragning enligt de sakkunnigas förslag

synes också i ett sannolikt ej ringa antal fall kunna leda till den otillfreds­

ställande situationen att skepparen—fartygsägaren såsom egen företagare

skulle taxeras på vanligt sätt under det att hans anställda skulle äga att åt­

njuta de fördelar som sjömansskatten innebär. För en restriktiv hållning i

nu berörda avseende talar också den omständigheten, att de sjömän som

befara Östersjön knappast kunna anses ha svagare samband med hemorten

och svårare att nå kontakt med taxeringsmyndigheterna än vad fallet är

beträffande vissa andra medborgargrupper i land. En viss försiktighet synes

också tillrådlig så länge det icke är klart hur östersjöfarten kommer att

behandlas i eventuell finsk och dansk sjöinansskattelagstiftning. Länssty­

relsen anser på ovan anförda grunder starka skäl tala för att sjömansskatten

bör omfatta endast sjömän på fartyg i ocean- och nordsjöfart.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller att östersjöfarten

inte kan anses vara likställd med nordsjöfarten. Fartyg i östersjöfart

i linjetrafik återkommer i regel till hemorten samma dag eller inom ett

eller annat dygn. Detta är t. ex. fallet med tågfärjorna och Göteborg-Fred-

rikshamnslinjens fartyg. Även övriga fartyg i östersjöfart går till betydande

del i sådan trafik, att sjömännen har möjlighet att uppehålla en kontinuerlig

kontakt med hemorten. En särställning för dessa sjömän i förhållande till

övriga medborgare är därför svår att motivera.

Länsstyrelsen i Västmanlands län påpekar, att sjömansskatt skulle enligt

de sakkunnigas förslag få erläggas ombord på fartyg i trafik i Öresund

mellan svenska och danska hamnar. Några skäl för att sjömännen ombord

på dessa fartyg skall få erlägga sjömansskatt finnes enligt länsstyrelsens

mening ej.

Å andra sidan har önskvärdheten av att sjömansskatt uttas ombord på

fartyg i östersjöfart betonats av länsstyrelsen i Malmöhus län. Länsstyrelsen

framhåller.

För östersjöfartens del finner länsstyrelsen det berättigat, att sjömans­

skatt uttages. En del av detta tonnage lär nämligen under ett och samma år

användas för frakter såväl i öslersjö- som nordsjöfart. Att under sådana

förhållanden tillämpa reglerna för taxering av inkomst i land för anställda

å dylika fartyg vid östersjöfart och reglerna för sjömansskatt vid nordsjö­

fart förefaller mindre lyckat. Om östersjöfarten i sin helhet undantoges från

sjömansskatt, skulle detta utan tvekan medföra ännu större svårigheter för

vårt mindre tonnage än för närvarande att hävda sig i konkurrensen inom

östersjöområdet med vissa andra länders fartyg. För det mindre tonnaget vill

det synas som i vissa fall under ett och samma år skatteuttag kunde komma

att ske efter såväl öster sjötabell som nordsjötabell beroende på fartygets

destination vid olika tillfällen. Något hinder härför kan ej anses föreligga.

Slutligen har vissa remissinstanser hävdat att större hänsyn bör tas till

kustfarten än som skett. Sålunda betonar sjöfartsstyrelsen, som fun­

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

69

nit det önskvärt med en positiv bestämmelse om sjömansskatt i kustfart,

vikten av att bestämmelsen om att sjömansskatt i vissa fall kan uttas i sådan

fart vinner beaktande inom sjömansskaltenämnden. Styrelsen anför vidare.

Ur bl. a. psykologisk synpunkt synes det riktigt, att sjöman å fartyg i

detta slags fart kommer i åtnjutande av de förmåner som sjömansskatten

kommer att erbjuda, så snart hans förhållanden kan anses vara av samma

natur som de för sjöfolk å fartyg i vidsträcktare fart. Styrelsen vill i detta

sammanhang även peka på de stora svårigheter som det mindre tonnaget

i kustfart har ur bemanningssynpunkt.

Länsstyrelsen i Gotlands län ifrågasätter om den av de sakkunniga verk­

ställda avvägningen är riktig med hänsyn till kustfarten. Länsstyrelsen

anför.

För den anställde torde det komina att framstå såsom icke rättvist, att

sjömansskatt skall utgå för inkomst, som intjänas på ett fartyg, som går

t. ex. mellan Malmö och Köpenhamn under förhållanden, som i det närmaste

äro likställda med arbete i land, medan däremot inkomst intjänad å ett

fartyg, som går t. ex. mellan Malmö och Luleå skall deklareras och beskattas

såsom inkomst i land, därest icke med stöd av 1 § i förslaget annorlunda

bestämmes. Härtill kommer, att den svenska kustsjöfarten med mindre

fartyg för närvarande genomgår en kris och på grund av strängare beman-

ningsregler m. m. än som gäller för utländska fartyg av motsvarande stor­

lek har svårt att hävda sig i konkurrensen med utländska rederier. Därest

sjömansskatten utformas enligt förslaget, kommer vanliga beskattnings­

regler, innebärande högre skatt än sjömansskatten, att i regel tillämpas för

anställda å dessa fartyg. Svårigheten att till fartyg i kustfart rekrytera

manskap, är redan nu betydande bl. a. på grund av de ofta besvärliga och

primitiva förhållanden, varunder arbetet måste utföras å dessa fartyg.

Därest beskattningen vid sådan anställning blir ogynnsammare, kan befaras

att svårigheterna ökas. Härtill kommer att konkurrensmöjligheterna med

utländskt tonnage i än högre grad minskas. Enligt länsstyrelsens mening

synes därför tillämpningsområdet för uttagande av sjömansskatt böra vidgas

och utformas i anslutning till den norska lagstiftningen härutinnan, så att

sjömansskatt skall uttagas av ombordanställda på samtliga svenska fartyg

med en storlek av minst 100 bruttoregisterton.

Kungi. Maj.ts proposition nr i)2 år 1958

Skattepliktig inkomst

Mot de sakkunnigas uttalande att sjömansskatt skall erläggas för sådan

inkomst ombord som enligt kommunalskattelagen utgör inkomst av tjänst

har någon principiell invändning inte riktats.

Även förslaget att hänsyn till värdet av fri kost och logi

skall tas vid sjö manss kattetabellernas upp g ö r ande

samt att skatten skall beräknas å den kontanta inkomsten har i regel god­

tagits. Sjöfartsstyrelsen förklarar dock att det ur psykologisk synpunkt

hade varit värdefullt om beskattning av fritt logi hade kunnat elimineras.

Som skäl för sin ståndpunkt åberopar styrelsen dansk rätt, enligt vilken

förmån av fri bostad ombord på fartyg inte anses vara skattepliktig intäkt.

70

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958

I olika yttranden har diskuterats frågan om vilket värde som bör åsättas

förmånerna av kost och logi. Ur yttrandena i denna del torde få anföras

följande.

Svenska maslcinbefålsförbundet framhåller att förbundet delar de sak­

kunnigas principiella inställning att inkomst i land och till sjöss bedömes

lika men hävdar att hänsyn bör tas till de förhållanden under vilka natura­

förmånerna åtnjutes. Förbundet anför vidare.

I tabellbilaga 5 redovisar de sakkunniga skillnaden mellan preliminär

skatt och sjömansskatt. Därvid utgår man ifrån en värdering av naturaför­

månerna från 140 kronor per månad upp till — för en kontantinkomst om

1500 kr. och högre -— 200 kr. per månad. Att på detta sätt genom inkomster

i det stora hela skilja på befäl och manskap finner förbundet orättvist. Om

skillnad skall föreligga beträffande beskattning av naturaförmånerna, bör

skillnaden göras mellan gift och ogift, och det kan enligt förbundets mening

starkt ifrågasättas, huruvida naturaförmånerna för gift sjöman över huvud

taget bör beskattas. För den gifte sjömannen är nämligen förmånen av ett

mycket ringa värde. Han måste under alla omständigheter sörja för under­

håll av sin familj och de fasta kostnaderna för bostad, belysning, bränsle,

möbler m. m. blir inte mindre därför att familjeförsörjaren befinner sig till

sjöss. De i hemmet inbesparade levnadskostnaderna på grund av att familje­

försörjaren vistas utanför hemmet måste bli av ytterligt ringa omfattning.

Med anledning härav får förbundet föreslå, att i vart fall de gifta sjömännen

helt befrias från erläggande av skatt på naturaförmåner.

Sveriges fartygsbefälsförening och Svenska stewardsföreningen anför lik­

nande synpunkter.

Statskontoret, som i fråga om naturaförmånernas värde företräder en

annan uppfattning, yttrar.

Förslaget, att skattetabellerna skola anknytas till de kontanta löneför­

månerna, föranleder icke någon erinran från ämbetsverkets sida. Skäl för

en särskilt låg värdering av naturaförmåner föreligga däremot knappast.

Logi och kost å särskilt de fartyg, som gå i avlägsen trafik, torde numera

vara av god beskaffenhet och värdet lärer knappast på långt när upptagas

till vederbörande redares självkostnadspris.

Länsstyrelsen i Blekinge län anser att praktiska skäl onekligen talar för

att skatten endast beräknas på den kontanta inkomsten. Om värderingen

av fritt vivre anför länsstyrelsen.

Då även inom respektive grupper anställda — nordsjö- och östersjöfart —

åtnjutna naturaförmåner ombord kunna vara av mycket olika värde, synes

man dock ej kunna bortse från att den föreslagna metoden att bestämma

skatteunderlaget i allt för hög grad missgynnar de i fråga om kost och

bostad sämst ställda och ger fördelar åt dem, som ha de bästa anställnings­

förhållandena. Det kan även befaras att i enskilda fall speciella förmåner —

rätt att utan särskild ersättning medtaga familjemedlemmar på långresor

o. d. — kunna tillkomma men vara fritagna från beskattning. Länsstyrelsen

anser det därför angeläget att undersökning verkställes, om möjlighet finnes

att i högre grad än som skett beakta förefintliga variationer i naturaför­

månernas värde utan att detta i allt för hög grad komplicerar reglerna för

skatteuttaget.

Vissa remissinstanser har framhållit att även andra naturaförmå­

ner än fri kost och logi kan förekomma och uttrycker farhågor för att såda­

na förmåner skulle undgå beskattning. Sålunda anför länsstyrelsen i Gävle­

borgs län att på sjömansskattenämnden bör ankomma att ha sin uppmärk­

samhet riktad på det förhållandet att i de från skatteavdrag befriade natu­

raförmånerna inte inrymmes annat än vad som sammanhänger med tjänsten

ombord, nämligen bostad och kost.

Riksskattenämnden anför likartade synpunkter.

I fråga om fri uniform (kontant beklädnadsersättning) har kammar­

rätten uttalat, att förmån i form av fri beklädnad, åtminstone i de fall

fråga är om fri uniform, bör beskattas. Ett förtydligande av bestämmel­

serna är enligt kammarrättens mening erforderligt. Svenska maskinbefäls-

förbundet anser sig däremot kunna utgå från att bidrag såsom uniforms-

ersättningsbidrag skall undantas från beskattning.

I fråga om vad som skall anses utgöra kontant lön

ombord har kammarrätten och riksskattenämnden framhållit att det för

undvikande av tveksamhet klart bör anges vilka kontanta förmåner som

skall medräknas vid bestämmande av den beskattningsbara inkomsten

ombord.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har uppmärksammat frågan om

beskattning av vissa ersättningar vid anställningsavtalets upphörande. Läns­

styrelsen anför.

Enligt förslagets 1 § skall sjömansskatt erläggas av envar, som är an­

ställd ombord i redarens tjänst. Om en sjöman på grund av sjukdom av­

mönstrat, om han obehörigen uppsäges, om fartyget havererar etc. upphör

sjömannen att vara i redarens tjänst. Enligt sjömanslagen kan dock viss

ersättning utgå till honom för tiden närmast efter det han lämnat tjänsten,

vilken ersättning det i sista hand åligger redaren att gälda. Eftersom sjö­

mannen då icke längre är i redarens tjänst, skall ersättningen enligt den

föreslagna författningstexten icke beläggas med sjömansskatt. Detta kan

också vara lämpligt, om utbetalningen sker genom någon rederiets agent,

av vilken man knappast kan begära att han skall verkställa skatteavdrag.

Dessa utbetalningar äro givetvis icke att jämföra med utbetalningar, som

ske i efterhand men avse anställningstiden och som skola beläggas med sjö­

mansskatt. Det kan erinras om, att man enligt den norska Sjömansskatte-

loven uttager skatt å »hyra och annan gottgörelse, som sjöman får utbetalad

eller kan kräva utbetalad av rederiet». Den formuleringen täcker även sådana

utbetalningar, som här skulle gå fria.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bolms län påpekar vidare att vid beskatt­

ning av tantiem och bärgarlön enligt de sakkunnigas förslag kommer skat­

ten all beräknas som om även fritt vivre ingått i inkomsten.

De sakkunnigas förslag att drickspengar skall beräknas

till schal)! o n b e 1 o p p för olika grupper av anställda, som uppbär

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

71

72

dylik inkomst av passagerare ombord på fartyg, har inte föranlett några

erinringar. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län påpekar dock att vissa

anställda kan direkt från passagerare uppbära inkomster, som inte kan hän­

föras till drickspengar. Länsstyrelsen anför.

Länsstyrelsen vill i detta sammanhang erinra om att rederierna i viss

utsträckning anställa tandläkare ombord å de större fartygen, i ett fåtal

fall även läkare. Dessa uppbära dels fritt vivre av redaren, dels ock ersättning

direkt av patienterna. Anser man dessa vara anställda i redarens tjänst, skulle

även inkomsten från patienterna beräknas och beläggas med sjömansskatt.

Då det här i regel är fråga om sporadiska anställningar, synes dock sjömans­

skatt icke böra utgå å dessa inkomster.

Vad de sakkunniga anfört angående skattefrihet för vissa

ersättningar som utbetalas till ombordanställda för utgifter och för­

luster i samband med tjänsten, har föranlett påpekanden av kammarrätten,

riksskattenämnden samt länsstyrelserna i Stockholms och Gävleborgs län.

Kammarrätten framhåller, att därest ersättning för utgifter och förluster

i tjänsten ombord skulle utgå med mer än skäliga belopp, föreligger en

inkomst som bör beskattas. Beskattningen av dylika förmåner bör vara

klarare utformad i författningstexten.

Riksskattenämnden uttalar att sjömansskattenämnden bör tillerkännas

befogenhet att inskrida därest rätten till skattefrihet skulle missbrukas.

Härvid bör även uppmärksammas de problem, som kan uppkomma med

avseende å familjebolag i de fall, då delägare i bolaget har ombordanställ-

ning.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län anför.

I detta sammanhang ha emellertid de sakkunniga uttalat att vissa ersätt­

ningar, som utbetalas till ombordanställda för utgifter och förluster, som

står i samband med tjänsten, bör vara skattefria. Till dylika ersättningar

har bl. a. hänförts reseersättning, verktygstillägg m. m. Enligt länsstyrel­

sens mening bör sådan skattefrihet endast föreligga under den förutsätt­

ningen att ersättningen är avvägd så att den verkligen utgör en ersättning

för direkta omkostnader och icke en förtäckt löneförmån.

Liknande synpunkter framhålles av länsstyrelsen i Stockholms län.

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

Departementschefen

De sakkunniga har föreslagit att sjömansskatt skall erläggas av den som

är anställd i redarens tjänst ombord på sådant i östersjöfart, nordsjöfart

eller oceanfart använt svenskt handelsfartyg som har en bruttodräktighet

av minst 100 registerton. Där särskilda omständigheter föreligger skall efter

medgivande av sjömansskattenämnden sjömansskatt även få erläggas om

sådant fartyg användes i kustfart. Sjömansskatteförordningen skall där­

emot icke äga tillämpning vid inre fart, d. v. s. fart inomskärs vid kusterna

och fart i hamnar och på insjöar o. dvl. De sakkunnigas förslag har i all­

73

mänhet godtagits vid remissbehandlingen. Beträffande de erinringar som

anförts må följande framhållas.

I fråga om storleken av de fartyg, ombord på vilka sjömansskatt skall

utgå, har divergerande uppfattningar framkommit. Någon remissinstans

föreslår att gränsen sättes vid 500 bruttoregisterton, andra att den fast­

ställes till lägre tontal än 100 eller helt slopas.

Jag ansluter mig i denna del till de sakkunnigas förslag. Även om - -

såsom sjöfartsstyrelsen påpekar — hänsyn framför allt hör tas till den

fart, i vilken fartyg nyttjas, torde av praktiska skäl en tonnagegräns hora

anges. Denna bör enligt min mening sättas så lågt att något dispensförfa­

rande inte blir erforderligt. För en tonnagegräns vid 100 ton talar att

samma gräns gäller enligt den norska sjömansskattelagstiftningen.

I fråga om den fart i vilken ett fartyg skall gå för att bestämmelserna

om sjömansskatt skall bli tillämpliga råder bland remissinstanserna delade

meningar. Med få undantag tillstyrkes att sjömansskatt skall uttas av

sjöman på fartyg i nordsjö- och oceanfart. I fråga om östersjöfarten fram­

håller några remissinstanser att det knappast möter några större svårigheter

för sjömännen i östersjöfart att uppehålla förbindelserna med hemorten.

Vidare uttalas att gränsen mellan kustfart och östersjöfart i många fall

kan bli svår att upprätthålla. Av nu angivna skäl avstyrker dessa remiss­

instanser att sjömansskatt skall utgå vid anställning ombord på fartyg

i östersjöfart. I andra yttranden åter hävdas med skärpa att sjömansskatt

normalt även bör utgå ombord på fartyg i kustfart.

Det bör understrykas att de sakkunniga inte funnit anledning att vid

avvägningen av skatteskalorna föreslå någon egentlig skattenedsättning

för sjömännen i östersjöfart. Skatten skall i princip utgå med samma be­

lopp som vid den allmänna beskattningen. Endast sjömän, vilka under aret

jämväl uppburit inkomst i land eller vilka enligt vanliga regler skall sam­

taxeras med hustru med egen inkomst, kan under vissa förutsättningar

erhålla en något förmånligare behandling i skattehänseende än Övriga skatt­

skyldiga. Detta förhållande torde emellertid inte vara av den vikt att det

nämnvärt bör inverka på bedömningen av frågan om sjömansskatt skall

utgå ombord på fartyg i östersjöfart. Även for anställda i sådan fart galler i

allmänhet — om än i mindre grad — vad som tidigare anförts om de nack­

delar och svårigheter som är förknippade med sjömännens bortovaro från

hemorten. Jag vill också erinra om alt i Norge uttas sjömansskatt under

motsvarande förhållanden. Undantagna är enligt norsk lagstiftning endast

fartyg som användes för fart i begränsade områden, d. v. s. i hamnar, floder,

insjöar m. m. I dcL danska förslaget har frågan om sjömansskatt i närfart

lösts på i princip samma sätt som i det svenska. Framhållas må härjämte att

även starka lämplighetsskäl talar för atl sjömansskatt skall uttas på fartyg

i östersjöfart. Eljest skulle en sjöman som en del av året tjänstgör i östersjö­

fart och cn annan del i nordsjöfart få erlägga vanlig preliminärskatt och de­

Kungl. Maj.ts proposition nr 92

år

1958

74

klarera for inkomsten i den förra anställningen men ha att betala definitiv

sjömansskatt for inkomsten i den senare, överföres ett fartyg från fart i

Nordsjön till fart i Östersjön skulle en sådan konsekvens inträda för hela

besättningen. I detta fall kompliceras också bestyret med uppbörd och redo­

visning av skatt for rederiet. För olika delar av året skulle då skilda regler

om uppbörd och redovisning få tillämpas. Under hänvisning till vad jag nu

anfört får jag förorda att sjömansskatt skall uttas även vid anställning

ombord på fartyg i östersjöfart.

I något remissyttrande har föreslagits att färjtrafiken i Öresund skall

undantas. Självfallet föreligger inte särskild anledning att införa sjömans­

skatt på dessa färjor. Ä andra sidan skulle ett undantag medföra komplika­

tioner. Även andra undantag skulle då få övervägas, t. ex. i fråga om den av

lansstyrelsen i Goteborgs och Bohus län omnämnda linjen Göteborg__Fred-

rikshamn m. fl. Med hänsyn till att skatteuttaget i färjtrafiken i princip

skall motsvara skatteuttaget vid den allmänna beskattningen biträder jag

aven i denna del vad de sakkunniga föreslagit. Härtill bidrager också den

inställning till sjömansskatten i kustfart, jag funnit mig böra inta.

Som nyss nämnts skall enligt de sakkunnigas förslag sjömansskatt i

särskilda fall kunna utgå i kustfart. Det skall ankomma på sjömansskatte-

namnden att besluta härom. Mot förslaget i denna del har invänts att svårig­

heter kommer att uppstå vid gränsdragningen mellan kustfart och östersjö­

fart. Det har även påpekats vikten av att kustfarten inte genom olikheter i

beskattningshänseende missgynnas. Jag finner vad sålunda anförts värt be­

aktande. Härtill kommer, att det måste vara förenat med avsevärda svårig­

heter för sjöinansskattenämnden att finna godtagbara riktlinjer för dis-

pensgivnmgen. Ur nu anförda synpunkter synes det vara att föredraga att

redan från början låta sjömansskatt utgå även på fartyg i kustfart. Själv­

fallet skall för kustfarten tillämpas östersjötabellen, vilken i fråga om

skatteuttaget nära ansluter sig till beskattningen i land. Vad de sakkunniga

betecknat som kustfart och östersjöfart bör då kunna sammanföras under

beteckningen närfart medan nordsjö- och oceanfart kan betecknas som

fjär rf ar t. Utvidgas tillämpningsområdet för sjömansskatten på delta

satt kommer de svenska bestämmelserna att nära överensstämma med vad

som galler i Norge. Utanför sjömansskattens tillämpning skulle endast

falla inre fart, d. v. s. fartyget användes huvudsakligast för färder, som

endast går i hamnar, på floder, kanaler, insjöar eller inomskärs vid kus­

terna. Till inre fart bör även hänföras fart i Kalmarsund.

Vad någon remissinstans föreslagit om att ägare av mindre fartyg, som

sjalv arbetar ombord, skulle få erlägga sjömansskatt kan jag inte biträda.

Av naturliga skäl kan nämligen en definitiv källskatt endast komma till an­

vändning för den som uppbär inkomst av anställning i annans tjänst.

Enligt förslaget skall sjömansskatt erläggas för sådan inkomst som

enligt kommunalskattelagen utgör inkomst av tjänst. Till värdet av fri

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

75

kost och logi skall hänsyn tas vid uppgörande av sjömansskattetabellerna.

Härigenom uppnår man den ur praktisk synpunkt betydelsefulla fördelen

att skatten endast behöver beräknas å den kontanta lönen. I allmänhet

har förslaget i denna del godtagits vid remissbehandlingen. Vissa problem

har dock tilldragit sig uppmärksamhet. Beträffande värderingen av fri

kost och logi har sålunda olika önskemål framställts om lägre värdering

av dessa förmåner för gifta än för ogifta sjömän och om större hänsyn till

förekommande variationer i naturaförmånernas värde m. m. Självfal­

let vållar beskattningen av dessa förmåner vissa svårigheter då det gäl­

ler att inordna den i en starkt schabloniserad skatteform som den före­

slagna sjömansskatten. Utan att avsevärt komplicera lagstiftningen och

förfarandet lär man emellertid knappast kunna ta större hänsyn till före­

kommande olikheter än de sakkunniga redan gjort vid utformningen av

sjömansskattetabellerna. Jag finner mig därför böra biträda vad de sak­

kunniga föreslagit.

Frågan om beskattning av andra naturaförmåner än fri kost och logi

har berörts i några yttranden. I detta sammanhang vill jag erinra om

bestämmelserna i 32 § 3 mom. tredje stycket kommunalskattelagen om

skattefrihet för vissa mindre förmåner ävensom om riksskattenämndens

anvisningar den 22 november 1957 rörande tillämpningen av dessa be­

stämmelser. Den förmån som närmast kan tänkas komma i fråga är fri

beklädnad. Vid beskattningen av sådan förmån vid årlig taxering gäller i

huvudsak följande. Om förmånen endast avser fria överdrags- och skydds-

kläder beskattas den inte. Tillhandahåller arbetsgivaren fri uniform för

nedsatt pris upptages detta som skattepliktig förmån om värdet av denna

förmån jämte värdet av andra skattepliktiga mindre förmåner från samma

arbetsgivare uppgår till minst 400 kronor för helt år. Helt fri uniform be­

skattas alltid.

Uppenbarligen skulle tillämpningen av bestämmelserna om sjömansskatt

i hög grad kompliceras om motsvarande föreskrifter infördes i sjömans-

skatteförordningen. Som jag förut framhållit måste vid utformningen av

sjömansskatten vissa avsteg göras från eljest gällande beskattningsregler.

Beträffande här ifrågavarande förmåner torde den enda praktiska möjlig­

heten vara att helt avstå från beskattning av andra naturaförmåner än

fri kost och logi. I regel får dessa förmåner antas vara av sådan karaktär

att de även vid den allmänna beskattningen skulle bli skattefria. 3 ill mitt

ståndpunktstagande i denna fråga har bidragit alt sådana förmåner inte

beskattas enligt den norska sjömansskattelagen och inte heller särskilt

omnämnts i det danska förslaget. Självfallet bör sjömansskattenämnden

ha sin uppmärksamhet riktad på frågan och föreslå åtgärder därest tenden­

ser till missbruk skulle förmärkas. Med anledning av vad svenska maskin-

befälsförbundet uttalat om kontant bidrag till uniform vill jag endast er­

inra om att sådant bidrag alltid utgör skattepliktig inkomst enligt kom­

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958

76

munalskattelagen. Kontant unifonnsbidrag bör därför också ingå i den

till sjömansskatt skattepliktiga inkomsten.

Vad riksskattenämnden och kammarrätten anfört om ett direkt angi­

vande i författningen av vilka kontanta löneförmåner som skall medräknas

vid skatteberäkningen finner jag mig inte kunna biträda. Jag vill i detta

sammanhang framhålla att i den norska sjömansskattelagen och i det

danska förslaget i princip använts samma metod vid angivandet av den

skattepliktiga inkomsten som i det svenska förslaget.

Även ersättningar och gottgörelser av olika slag som utbetalas till sjö­

mannen sedan anställningsavtalet upphört men som grundar sig på detta

torde få anses utgöra till sjömansskatt skattepliktig inkomst. I denna del

torde innebörden av de föreslagna bestämmelserna vara densamma som

enligt den norska lagstiftningen.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har anmärkt att vid be­

skattning av tantiem och andra engångsersättningar kommer skatten att

beräknas som om även fritt vivre ingått i inkomsten. Anmärkningen är

riktig såvitt angår de relativt sällsynta fall då sådan inkomst överstiger

månadsinkomsten. Den skall då enligt förslaget beskattas som särskild

månadsinkomst utan sammanläggning med den vanliga månadsinkomsten.

Å andra sidan må framhållas att då engångsbelopp beskattas som särskild

månadsinkomst innebär detta att den skattskyldige får räkna sig Lill godo

en tolftedel av det årliga ortsavdraget och av vissa andra normalt före­

kommande avdrag. Hänsyn till dessa avdrag har nämligen tagits vid ut­

formningen av sjömansskattetabellerna. Det extra avdrag vederbörande där­

igenom får åtnjuta skall inte medföra någon minskning av ortsavdraget

vid årlig taxering. Att sjömannen vid beräkningen av skatt på engångs­

belopp får skatta efter en skattesats som avvägts med hänsyn till ett be­

räknat värde av fritt vivre kompenseras sålunda av att han samtidigt er­

håller de berörda avdragen. I allmänhet torde denna lösning av engångs­

beloppens beskattning vara till förmån för den skattskyldige.

De sakkunnigas förslag om beskattning av drickspengar har inte föran­

lett någon direkt erinran. Jag anser mig böra biträda förslaget. I detta

sammanhang har länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län upptagit frågan

om beskattningen av läkare och tandläkare, vilka av redaren endast erhål­

ler fritt vivre men därutöver uppbär inkomster av arvoden från patienter.

Länsstyrelsen förordar att sjömansskatt inte skall utgå å dessa inkomster.

Att schablonmässigt uppskatta sådana inkomster med någon större grad

av säkerhet torde knappast vara möjligt, då det kan antas att stora varia­

tioner förekommer. Skatten skulle under sådana omständigheter få grundas

på direkt uppgift av vederbörande. I likhet med länsstyrelsen får jag därför

förorda att sjömansskatt inte skall utgå på inkomster av ifrågavarande slag.

För dessa inkomster blir vederbörande i stället skattskyldig enligt allmänna

bestämmelser. Någon uttrycklig undantagsregel torde icke vara erforderlig,

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

77

då ersättning som läkare eller tandläkare uppbär direkt av patient är att

jämställa med inkomst av självständigt utövad verksamhet och sålunda icke

kan anses vara att hänföra till sådan lön eller gottgörelse, som uppbäres på

grund av anställning ombord.

Vad de sakkunniga uttalat om skattefrihet för kojutrustning, verktygs-

tillägg, reseersättning m. fl. ersättningar för utgifter eller förluster som

står i samband med tjänsten ombord har föranlett yrkanden om sådan

utformning av lagtexten att därav framgår att ersättningar med mer än

skäliga belopp skall beskattas. Vidare har framhållits önskvärdheten av

att sjömansskattenämnden får befogenhet att ingripa vid missbruk. Jag

vill med anledning härav erinra om alt enligt den föreslagna bestämmelsen

(anv. till 2 §) skall sådan ersättning ha åtgått för sitt ändamål. Detta får

anses innebära att om och i den mån ersättningen inte motsvaras av kostna­

derna eller förlusterna skall den medräknas i den skattepliktiga inkomsten.

Har detta inte skett kan sjömansskattekontoret framställa krav mot redaren.

V. Sjömansskattens storlek

De sakkunniga

Sjömansskatten för här i riket bosatta sjömän

De sakkunniga framhåller, att de norska sjömansskatteskalorna noga

studerats. Det har dock visat sig att det inte är möjligt att direkt tillämpa

dessa skatteskalor och de på grundval därav utarbetade sjömansskatte-

tabellerna på svenska förhållanden. Skattesystemets allmänna utformning

är nämligen i många avseenden olika i de båda länderna.

Enligt de sakkunnigas mening är det ofrånkomligt att en viss relation

i första hand sökes mellan skatt i land och skatt ombord. Även om de norska

sjömansskattetabellerna inte utan vidare kan läggas till grund för en svensk

sjömansskatt, har de uppgifter som erhållits från Norge varit av betydelse då

det gällt att finna denna relation mellan skattetrycket ombord och skatte­

trycket i land.

Sjömansskatten i Norge är avsevärt lägre än den skatt som erlägges av

inkomsttagare i land. Skillnaderna belyses av följande i betänkandet in­

tagna tablåer.

De sakkunniga framhåller att de slutsatser som kan dras av tablåerna

inte får sträckas för långt. Kommunalskattesatserna är i många norska

kommuner högre än i Oslo. Sammanläggning av inkomst ombord och in­

komst i land kan medföra att sjömannens skatt i verkligheten blir större

än tablåerna utvisar. De sakkunniga anför vidare.

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

Gift skattskyldig utan barn

Kontant

månadslön

Natura­

förmåner

Preliminär

skatt i Oslo

Sjömansskatt

Skillnad mellan preliminär

skatt och sjömansskatt

i kronor

i procent

1

000

170

237

133

104

43,9

1 500

170

408

270

138

33,8

2

000

170

622

431

191

30,7

2 500

170

887

611

276

31,1

Ogift skattskyldig utan barn

Kontant

månadslön

Natura­

förmåner

Preliminär

skatt i Oslo

Sjömansskatt

Skillnad mellan preliminär

skatt och sjömansskatt

i kronor

i procent

1

000

170

288

200

88

30,6

1 500

170

459

337

122

26,6

2

000

170

676

499

177

26,2

2 500

170

941

682

259

27,5

Så mycket står emellertid klart att en svensk sjömansskatt — om syftet

med densamma skall ernås — måste uttas med belopp som icke erbjuder

alltför störa skillnader mot vad som erlägges å norska fartyg. Detta gäller

emellertid enligt vår åsikt odelat endast beträffande sådana sjömän, som

är anställda ombord å fartyg i nordsjöfart och oceanfart. För sjömän i

östersjöfart kan under vissa förhållanden — exempelvis vid långbogse-

ring, malmfart och liknande fart — motsvarande krav göras gällande,

men för sjömän i östersjöfart, vilken icke föranleder längre bortovaro

från hemmet, synes icke påkallat att medge lika stor skattelindring, som

föreslås för sjömän i fjärrtrafik. Även sjömän i östersjötrafik bör få er­

lägga sjömansskatt, ehuru enligt med källskattetabellerna mera överens­

stämmande skatteskalor än de som bör gälla för sjömän på längre trader.

För beskattning av sjömän, som är bosatta här i riket, föreslås två sjö-

mansskattetabeller, tabell I och tabell II. Tabell I skall användas, då

sjömansskatt uttas vid anställning ombord på fartyg i nordsjöfart och

oceanfart, medan tabell II kommer till användning ombord på fartyg i

östersjöfart. I tabellerna skall finnas särskilda kolumner för

ogift sjöman,

ogift sjöman, som har hemmavarande eller av honom helt eller delvis

underhållet barn, för vilket rätt till allmänt barnbidrag föreligger, samt

gift sjöman eller sådan ogift sjöman (varmed jämställes änkling, änka

eller frånskild), som har husföreståndarinna hos sig anställd och har

hemmavarande barn, för vilket rätt till allmänt barnbidrag föreligger.

De tre kolumnerna i sjömansskattetabellerna motsvarar kolumnerna

1—3 i tabellerna för preliminär A-skatt. Någon motsvarighet till kolumn

4 (gift skattskyldig, vars hustru har en årlig inkomst å minst 2 000 kronor)

erfordras inte.

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 är 1958

79

I betänkandet framhålles, att då skatten enligt förslaget skall beräknas

for månad beskattningen av engångsvis eller oregelbundet utfallande in­

komster skulle kunna bli för hög. Med anledning härav har de sakkunniga

verkställt vissa undersökningar på grundval av specificerade löneuppgif-

ter för 200 sjömän i olika slag av fart. Om resultatet av undersökningarna

anföres.

. ^ H^rsökningarna har givit vid handen, att de inkomster, som utbetalas

till sjömän oregelbundet, i allmänhet är av relativt liten betydelse i skatte­

hänseende ur förevarande synpunkt. De otillfredsställande verkningar,

som oregelbundet utfallande inkomster kan tänkas medföra, anser vi för

det stora flertalet fall möjliga att undvika genom att vid uppbyggandet av

sjomansskattetabellerna reduktion sker med fem kronor för månad mot­

svarande sextio kronor för år.

Utbetalas större engångsbelopp synes dock omräkning nödvändig för alt

oskäliga verkningar skall undgås.

Hänsyn bör enligt de sakkunnigas mening också tas till att sjömän inte

alltid innehar anställning — ombord eller i land — under hela året. Detta

har beaktats i den norska lagstiftningen.

De sakkunniga anför beträffande sjömansskattetabellen för östersjöfart.

De sjömansskattetabeller, som skall användas för skatteavdrag ombord

å fartyg i närtrafik, sjömansskattetabell II, bör konstrueras i huvudsaklig

överensstämmelse med tabellerna för preliminär A-skatt. Tillämplig orts-

grupp och kommunal utdebitering väljes med hänsyn till förhållandena i

riket i sin helhet. Vi har i förslaget valt preliminärskattetabell för orts-

grupp 3 med en kommunal utdebitering av 13 kronor. Intet hinder möter

givetvis, att en sjömansskattetabell konstrueras på grundval av annan orts-

grupp och annan utdebitering. Då skatteavdrag till sjömansskatt endast

skall beräknas å kontanta löneförmåner, måste beaktas skattepliktiga na­

turaförmåner vid sjömansskattetabellernas konstruktion. Förmånerna bör

enligt vårt förmenande värderas försiktigt. För sjömän i manskaps ställ-

ning beräknas värdet av naturaförmånerna såsom för närvarande i käll-

skattetabellen till lägre belopp än för befäl. De i tabellerna enligt angivna

grunder framräknade skattebeloppen reduceras i princip — undantag

måste göras för de allra lägsta månadsinkomsterna — med 15 kronor, varav

10 kronor avser att motverka följderna i skattehänseende av oregelbundet

utfallande inkomster och av att sjömannen icke alltid arbetar hela året och

5 kronor utgör kompensation för att sjöman kan få erlägga för höga folk­

pensions- och sjukförsäkringsavgifter i land.

Om konstruktionen av sjömansskattetabellen för nordsjöfart och ocean­

fart anför de sakkunniga.

Såsom underlag för beräkningen av sjömansskatt för gift sjöman an­

vändes preliminärskattetabell 111:13. Gift skattskyldig med en kontant

årslön av 10 000 kronor bör erlägga 15 procent därav i sjömansskatt.

Sedan skatten å en månadslön motsvarande en kontant årslön om

10 000 kronor framräknats, vidtas viss reduktion av beloppet av samma an­

ledningar, som angivits för tabell II här ovan. Det skattebelopp, som där­

vid erhållcs, utgör sjömansskatten på en kontant (till sjömansskatt be-

80

skattningsbar) inkomst av ^ kronor för gift sjöman.

Skillnaden angiven i kronor mellan skatten å ——— kronor och preliminär

A-skatt enligt tabell

III:

13 å en kontant inkomst avkronor framräknas.

10 000

.

Den skillnad, som föreligger vid en kontant inkomst av ——— kronor, skall

utgöra skillnaden vid övriga inkomstlagen mellan sjömansskatt och pre­

liminär A-skatt, beräknad endast å kontant lön. Vissa undantag härifrån

måste dock göras. Vissa jämkningar i de lägre och de högre inkomstskik­

ten måste företas, varjämte tillses att alla inadvertenser, »trappsteg», eli­

mineras.

Såsom grundval för beräkning av sjömansskatt för ogift sjöman an­

vändes samma preliminärskattetabeller som tidigare omnämnts.

En ogift sjöman bör enligt vårt förmenande icke erhålla en i kronor

räknad större skattenedsättning än en gift sjöman. Sjömansskattetabel-

len för en ogift sjöman erhålles då genom alt man i varje inkomstläge

reducerar sjömansskattetabellen avseende östersjöfart för ogift sjöman

med samma nedsättning som tillkommer en gift sjöman ombord å fartyg

i nordsjöfart och oceanfart.

En av de sakkunniga upprättad tablå utvisande skillnaden mellan preli­

minär skatt och den föreslagna sjömansskatten torde såsom bilaga (Bi­

laga 2) få fogas vid detta protokoll.

Då vid skattetabellernas konstruktion hänsyn tagits till oregelbundet

eller engångsvis utfallande inkomstbelopp, behöver i normalfallet några

särskilda uträkningar ej ske av sjömansskatten å dylika inkomstbelopp.

Dessa skall i regel sammanläggas med eljest utgående månadslön. Endast

om engångsbeloppet är större än eljest normalt utgående månadslön skall

en särskild skatteberäkning företas. Den engångsvis utbetalade ersättning­

en anses i dylikt fall utgöra en särskild månadsinkomst, för vilken avdrag

verkställes enligt tabell. De sakkunniga framhåller vidare.

På samma sätt beskattas inkomst, som utbetalas efter det att en sjöman

slutat sin anställning. Vid tillämpningen av den av oss föreslagna meto­

den för beskattning av engångsbelopp skall iakttas, att, ehuru nu nämnda

inkomster beskattas som om de vore särskilda månadsinkomster, den

skattskyldige vid taxering av ev. inkomst i land icke på grund härav skall

vidkännas någon reducering av honom eljest tillkommande ortsavdrag.

Sjömansskatten för här i riket ej bosatta sjömän

Frågan, huruvida en sjöman är att anse som bosatt här i riket eller ej,

skall enligt de sakkunniga bedömas i enlighet med vad som stadgas i kom­

munalskattelagen. Om kommunalskattelagens bestämmelser i detta hänse­

ende har redogörelse lämnats i framställningen om gällande rätt.

Sjömän, som inte är bosatta här i riket, bör enligt de sakkunnigas för­

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år t958

81

slag även i fortsättningen erlägga sjömansskatt med 15 procent av sin

beskattningsbara inkomst ombord. Samma skattesats skall tillämpas obe­

roende av civilstånd och eventuell underhållsskyldighet mot barn.

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958

Remissyttrandena

Sjömansskatten för här i riket bosatta sjömän

Vad de sakkunniga anfört under detta avsnitt har i allmänhet god­

tagits av remissinstanserna. I vissa hänseenden har emellertid kritik riktats

mot förslaget.

Den fråga, som tilldragit sig den största uppmärksamheten är huru­

vida två tabeller med olika skatteuttag eller en en­

hetlig tabell skall finnas. I detta hänseende tillstyrkes eller läm­

nas de sakkunnigas förslag utan erinran av riksräkenskapsverket, riksskat­

tenämnden, sjöfartsstyrelsen, länsstyrelserna i Södermanlands, Östergöt­

lands, Blekinge, Malmöhus, Skaraborgs, Värmlands, Västmanlands, Gävle­

borgs, Västernorrlands och Norrbottens län, Sveriges redareförening, Tjän­

stemännens centralorganisation, Sveriges fartygsbefälsförening, Svenska

maskinbefälsförbundet, Svenska stewardsföreningen, Taxeringsnämndsord-

förandenas riksförbund samt Sveriges häradsskrivarförening. Av yttrandena

från dessa remissinstanser torde få återges följande.

Riksräkenskapsverket finner det vara riktigt, att en för den skattskyldige

förmånligare uttagningstabell tillämpas vid mera avlägsen fart än vid fart

närmare hemlandet. Det skulle måhända vara riktigast att medge den för­

månligare beskattningen endast för sjömän ombord på fartyg, som längre

tid är borta från hemlandet, såsom fallet kan vara vid trampfart och

reguljär fart till exempelvis fjärran östern. Sjömän på sådana fartyg synes

enligt riksräkenskapsverkets förmenande i högre grad vara i behov av

särskilt förmånliga regler än exempelvis besättningen ombord på passa­

gerarfartyg mellan Göteborg och London. Verket anser dock de sakkun­

nigas förslag angående tillämpningsområdet för de båda tabellerna kunna

godtas.

Sjöfartsstyrelsen hävdar, att ytterligare skattelindring bör kunna be­

redas sjömän i särskilt avlägsen fart, och anför.

De sakkunniga har föreslagit två skattetabeller, den ena för fartyg i

nordsjö- och oceanfart, och den andra för fartyg i östersjöfart. För att

ur rättvisesynpunkt få en mera preciserad gradering av de anställdas olä­

genheter av bl. a. bortovaro från hemlandet eller hemorten, kunde det vara

önskvärt med ytterligare sjömansskattetabeller. Styrelsen är emellertid

medveten om vikten av att man inte bör förrycka den administrativa enkel­

heten i utformningen med alltför detaljerade bestämmelser i denna riktning

och tillstyrker därför, att för erläggande av sjömansskatt östersjöfart och —

enligt vad ovan anförts viss kustfart — hänföras till en grupp, samt nord­

sjöfart och vidsträcktare fart till en annan. Vad oceantrafiken beträffar

(j — Bihang till riksdagens protokoll 1958. t samt. Nr 92

82

synes det styrelsen angeläget, att särskilda lättnader beredes sjöfolket i

sådana fall, då vederbörande tjänstgör å fartyg, som går mellan uteslutande

utländska orter och icke under lång tid — förslagsvis ett år — angör svensk

hamn. De sakkunniga har även berört detta förhållande och framhållit,

att det förekommit att svenskt sjöfolk bosatt sig utomlands för att uppnå

skattelindring, men har inte framlagt något förslag till särbestämmelser

för denna speciella typ av oceanfart. Med hänsyn bl. a. till svårigheterna

att få svenskt sjöfolk till ifrågavarande fartyg, vilket ur många synpunkter

måste anses som önskvärt, synes det berättigat, att undantag från tillämp­

ning av sjömansskattetabell kan medgivas av därtill behörigt organ. Undan­

taget synes enklast böra utmynna i beslut, att högre skatt ej skall uttagas

än för i Sverige icke bosatta sjömän.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län finner de föreslagna olika reglerna för

sjömän anställda ombord på fartyg i å ena sidan nordsjöfart och oceanfart

samt å andra sidan östersjöfart vara i princip riktiga och anför.

De sakkunniga ha emellertid föreslagit att reglerna för nordsjöfart och

oceanfart i särskilda fall och efter särskild prövning skall kunna tillämpas

vid anställning ombord å fartyg i östersjöfart, liksom att reglerna för sjö­

män å sistnämnda fartyg även i vissa fall skall kunna användas i fråga

om sjömän, anställda ombord å fartyg i kustfart. Med hänsyn till den skatte-

eftergift, som från statens sida härvidlag sker, synes det enligt länsstyrelsens

mening påkallat att, då avsteg sker från huvudreglerna, en restriktiv till-

lämpning kommer till stånd. Möjligheterna för anställda ombord å fartyg

i kustfart att få erlägga sjömansskatt enligt skattetabellen för östersjö­

fart synes vidare böra författningsmässigt regleras genom ett tillägg till

7 § eller anvisningarna till denna §.

Erinringar mot förslaget om två sjömansskattetabeller har anförts av

länsstyrelserna i Stockholms, Kalmar och Gotlands län, kronokamreraren

i Malmö, sjömanshusdirektionerna i Hälsingborg och Malmö, Svenska sjö-

folksförbundet samt Föreningen Sveriges kronokamrerare.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser det i och för sig önskvärt, att all

sjömansskatt hade kunnat uttas efter en och samma tabell. Många tillämp-

ningssvårigheter skulle då automatiskt bortfalla. Fråga är om inte tillämp­

ningsområdet för sjömansskattetabell I framdeles måste utsträckas vid en

närmare utformning av gemensamma internordiska sjömansskattebestäm-

melser. I princip har länsstyrelsen intet att erinra mot en sådan för sjöfarts­

näringen liberalare inställning.

Föreningen Sveriges kronokamrerare framhåller.

Det kan diskuteras, om det är lämpligt att — såsom de sakkunniga gjort

— skilja mellan å ena sidan anställda ombord å fartyg, som gå i östersjö­

fart, och å andra sidan anställda å fartyg i nordsjö- och oceanfart och

upprätta olika tabeller för dessa båda kategorier. Såsom påpekats i förslaget

skiljer sig anställningen ombord å en del fartyg i östersjöfart icke nämn­

värt från anställningen ombord å fartyg i nordsjöfart De sakkunniga ha

med hänsyn härtill också ansett, att hinder icke bör möta, att sjömansskatt

i förekommande fall uttas även ombord å fartyg i östersjöfart enligt de gynn­

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

83

sammare tabellerna (d. v. s. tabellerna för nordsjö- och oceanfart). Även

om denna möjlighet beaktas, måste det anses tveksamt, huruvida ovan­

nämnda gränsdragning mellan anställda å fartyg i olika sjöfart alls bör

företagas. En hårdare beskattning av »östersjöfararna» torde nämligen

komma att medföra en övergång av sjömän från östersjö- till nordsjö- och

oceanfart. Därest en sådan övergång äger rum och till följd härav svårig­

heter uppstå att fylla behovet av sjömän i östersjöfart, måste syftet med

införande av sjömansskatten anses i viss mån förfelat.

Länsstyrelsen i Kalmar län konstaterar att de sakkunniga i fråga om

östersjöfarten inte föreslagit så stora skattelättnader som beträffande

oceanfart och nordsjöfart och fortsätter.

Anledningen till denna differentiering ligger enligt de sakkunniga däruti,

att behovet för sjömän att få erlägga skatt efter särskilda regler står i

förhållande till huru lång tid, som de äro borta från sitt hem eller i vart

fall från fartygets hemort. Det kan emellertid ifrågasättas, om detta skäl

har sådan allmängiltighet, att en differentiering, på sätt de sakkunniga

föreslagit, för sjömännen ter sig rimlig och rättvis. Sjömännen på exem­

pelvis Svenska Amerikalinjens båtar på Nordamerika eller Svenska Lloyds

båtar på England kunna knappast sägas vara borta från fartygets hemort

i större utsträckning än sjömännen i östersjöfart. Dessutom tillkommer

beträffande östersjöfarten en annan omständighet, som i detta samman­

hang bör framhållas, nämligen det hårda höst- och vinterklimatet. De sak­

kunniga ha i annat sammanhang berört det förhållandet, att bemanningen

av svenska fartyg med svenskt sjöfolk under de senaste åren icke kunnat

ske i önskvärd och nödvändig omfattning. Skulle östersjöfarten komma att

ifråga om skattelättnad behandlas sämre än nordsjö- och oceanfarten, är

det fara värt, att svårigheterna för östersjöfarten skulle ytterligare för­

värras. Länsstyrelsen vill därför föreslå, att skattetabellen för nordsjöfart

och oceanfart jämväl tillämpas för östersjöfart.

Liknande synpunkter framhålles av länsstyrelsen i Gotlands län och

kronokamreraren i Malmö. Den senare betonar jämväl svårigheterna med en

gränsdragning mellan östersjöfart och nordsjöfart.

Svenska sjöfolksförbundet yrkar att begreppet östersjöfart skall bortfalla

och anför.

Huvudmotivet för detta förbundets yrkande är, att med de skattesatser

som föreslås i tabell II (östersjötabellen) torde någon skattelindring icke

ifrågakomma, snarare kan en skattehöjning befaras åtminstone för vissa

inkomsttagargrupper. En ogift sjöman, som är hemmahörande i Göteborg

betalar t. ex. nu vid en månadsinkomst på 1 140 kronor 11 000 kronor kon­

tant och 140 kronor för naturaförmåner) 304 kronor i skatt enligt käll-

skattetabellen. För samma inkomst skulle han enligt östersjötabellen betala

294 kronor. Men en stor del av de sjömän, som seglar i östersjöfart har

anställning endast under seglationstiden, vilken normalt omfattar 8—9

månader. Med en sammanlagd inkomst på cirka 9 700 kronor får han pengar

tillbaka så länge lian betalar vanlig källskatt, medan han efter sjömans­

skattens genomförande skulle få inbetala i det närmaste lika stort belopp

men utan att ha någon möjlighet att begära rättelse.

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

84

Förslaget att sjömansskattetabellerna skall innehålla

tre kolumner tillstyrkes eller lämnas utan erinran av remissinstan­

serna. Endast länsstyrelsen i Gävleborgs län ifrågasätter lämpligheten av en

särskild kolumn för ogifta skattskyldiga med underhållsskyldighet mot

barn. Ur förenklingssynpunkt anses denna kolumn kunna slopas. I stället

skulle i förekommande fall sådan sjöman kunna erhålla jämkning.

I fråga om beskattningen av oregelbundet eller en­

gångsvis utfallande inkomster anför Svenska sjöfolksför-

bundet, att sådana inkomster alltid bör beskattas såsom särskild månads­

lön. Länsstyrelsen i Kristianstads län förordar den av sjömansskatteutred-

ningen föreslagna metoden. Denna innebar, att engångsbelopp å högst tre­

hundra kronor skulle beskattas genom sammanläggning med sjömannens

övriga månadslön. Uppgick ersättningen till högre belopp, skulle skatten

utgöra tio gånger det belopp, varmed skatten för sjömannens övriga in­

komst ombord under månaden ökades, om till den övriga månadsinkomsten

lades en tiondel av engångsbeloppet. Svenska maskinbefäls förbundet, som

tillstyrker de sakkunnigas förslag angående beskattningen av engångs­

belopp, ifrågasätter, huruvida den av de sakkunniga företagna utred­

ningen, vilken baserats på löneuppgifter för tvåhundra sjömän, är till­

räckligt omfattande för att ge ett godtagbart resultat. Skulle det i den

praktiska tillämpningen visa sig, att de föreslagna avdragen — fem kronor

för att utjämna verkningarna av oregelbundet utfallande inkomster och

fem kronor för att motverka följderna av att sjömännen inte alltid arbetar

hela året — blir för låga, utgår förbundet från att en korrigering skall

kunna ske.

Principerna för beräknande av de i sjömansskatte­

tabellerna angivna skattebeloppen bör anges i s j ö-

mansskatteförordningen enligt riksskattenämndens mening.

Nämnden anför.

Enligt förslaget skall sjömansskatt utgå allenast på kontant inkomst

ombord. Formellt sett tages sålunda icke hänsyn till de naturaförmåner,

som utgå vid sidan av den kontanta lönen, men dessa ha i stället beaktats

vid bestämmandet av storleken av skatteuttaget. De sakkunniga framhålla,

att om någon påtagbar förskjutning äger rum i värdet av naturaförmånerna

i förhållande till hela avlöningsförmånen, rättelse sannolikt kan ske i sam­

band med en allmän översyn av skatteskalorna. Det måste emellertid fram­

hållas, att ett dylikt sätt att bestämma skatteuttaget lätt kan leda till att

nya slag av naturaförmåner införas, som generellt sett ändra nämnda

relation mellan förmånerna och den kontanta inkomsten. De i skatte­

tabellerna angivna beloppen äro givetvis även beroende av ortsavdragen

och uttagningsprocenten vid den allmänna beskattningen. Det är därför

angeläget, för att en revision av skatteskalorna för sjöfolket skall kunna

genomföras på ett i förhållande till andra befolkningsgrupper rättvist sätt,

att principerna för beräknandet av de i tabellerna upptagna skattebeloppen

tydligt redovisas i författningstexten eller i anvisningarna till denna. Eljest

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

85

kan följden lätt bliva att sjömansskatten småningom alltmera förlorar sitt

samband med det allmänna skattetrycket i landet. Det bör åligga den före­

slagna sjömansskattenämnden att noggrant följa utvecklingen på detta om­

råde och ex officio anmäla, när av skäl som nu angivits behov av revision

kan tänkas uppkomma. Det kan för övrigt finnas anledning att omedelbart

revidera skatteskalorna med anledning av den på senaste tid inträffade

allmänna kommunala utdebiteringshöjningen.

Liknande synpunkter framhålles av kammarrätten och länsstyrelsen i

Stockholms län.

Frågan om vilken kommunal utdebitering, som bör

ligga till grund för tabellerna, har behandlats av sjöfarts-

styrelsen och länsstyrelsen i Gävleborgs län.

Sjöfartsstyrelsen föreslår att en lägre kommunal utdebitering än 13

kronor för skattekrona bör läggas till grund för sjömansskatten. Styrelsen

framhåller att det för flertalet sjömän på grund av yrkets särart inte

möter hinder att mantalsskriva sig på ort med låg kommunal utdebitering.

Då otvivelaktigt en del sjömän har låtit mantalsskriva sig med beaktande

av dylika förhållanden, synes det styrelsen angeläget att till grund för

sjömansskattetabellerna lägges en kommunal utdebitering som ligger under

genomsnittet.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län framhåller, att om ortsgrupperingsutred-

ningens förslag att vid beskattningen slopa ortsgrupp II genomföres, synes

till grund för sjömansskatten böra läggas preliminär skatten enligt orts­

grupp IV i stället för ortsgrupp III. Länsstyrelsen erinrar vidare att den

genomsnittliga kommunala utdebiteringen nu torde ligga vid omkring

13:60 kronor för skattekrona. Enligt länsstyrelsens mening bör hänsyn

härtill tas vid sjömansskattetabellernas slutliga utformning.

Vad de sakkunniga anfört om utformningen av sjöman s-

skattetabellen för östersjöfart har kritiserats av sjöfarts­

styrelsen, som framhåller.

Sjömansskattetabell II — vilken föreslås gälla för östersjöfart och till-

lämpas jämväl för viss kustfart — har konstruerats i huvudsaklig överens­

stämmelse med tabellerna för preliminär A-skatt. Enligt styrelsens mening

har därvid icke tillräckligt beaktats sjöfolkets olägenheter av bortovaro

från hemorten. Styrelsen föreslår, att sjömansskattetabellen II för östersjö­

fart måtte utformas enligt samma principer som sjömansskattetabell I,

ehuru i modifierad form.

I detta sammanhang må erinras att — såsom framgår av den tidigare

framställningen -— vissa remissinstanser föreslagit att endast en enhetlig

sjömansskattetabell skall komma till användning.

Förslaget till sjömansskattetabell för oceanfart och

nordsjöfart har rönt kritik i ett antal yttranden. Sålunda hävdar

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

86

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958

Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges fartygsbefälsförening, Svens­

ka maskinbefälsförbundet och Svenska stewardsföreningen att tabellen

skulle för vissa inkomsttagare medföra skärpt progressiv beskattning.

Utförligast uppehåller sig Sveriges fcirtijgsbefälsförening vid frågan.

Föreningen anför.

I sin redogörelse i kapitel åtta angående sjömansskattens storlek fram­

håller de sakkunniga att vid uppgörandet av sjömansskattetabell I vissa

undantag måst göras från det principiella beräkningssättet. Vissa jämk­

ningar i de lägre och de högre inkomstskikten uppges bland annat ha

måst företas. Någon närmare redogörelse för förfaringssättet härvidlag

redovisas ej, men resultatet kan avläsas i den jämförelsetabell mellan

preliminär skatt (tabell III: 13) och sjömansskatt, vilken som bilaga 5

fogats till betänkandet. Av denna framgår att i inkomstläget omkring

10 000 kr. per år skillnaden mellan preliminärskatt och sjömansskatt enligt

tabell I för gift sjöman utgör 30,3 %. Skattelindringen reduceras därefter

till nästan hälften och därunder vid högre inkomstlägen. Effekten av de

vidtagna jämkningarna har sålunda i realiteten blivit, att en starkare

progressiv beskattning följer enligt sjömansskattetabellen än som är en

följd av källskattetabell, vilket med all tydlighet illustreras i bifogade

grafiska framställning1. Föreningen kan inte finna rimligt att en hårdare

progressiv beskattning på detta sätt kommer till stånd för löntagare i

dessa inkomstlägen.

Erinras bör i detta sammanhang att det till allra största delen är befäls-

grupperna till sjöss som befinner sig i dessa inkomstskikt, alltså de sjö­

män som i regel vistas hela sitt verksamma liv till sjöss och alltså i särskilt

hög grad drabbas av sjömanslivets svårigheter. Skattelindring skulle så­

lunda till mindre del åtnjutas av sjöfartens trotjänare, medan däremot de

verkliga lättnaderna skulle komma endast dem till del som i stor utsträck­

ning bara tillfälligt eller under några ungdomsår utövar sjömansyrket.

Både med hänsyn till att det inte kan vara meningsfullt att på detta sätt

missgynna den inom sjöfarten mest stadigvarande arbetskraften, som i

regel under en livslång tjänst till sjöss får underkasta sig sjömanslivets

särprägel och alla avigsidor, samt vidare med hänsyn till att anledning

otvivelaktigt måste saknas att i detta sammanhang införa en skärpt pro-

gressivitet för vissa grupper av sjömän, får föreningen hemställa att

tabellerna omarbetas så att någon skärpt progressiv beskattning i förhål­

lande till källskattetabell ej blir följden vid en lagstiftning om sjömans­

skatt.

Å andra sidan har kammarrätten, statskontoret samt länsstyrelserna i

Östergötlands och Kristianstads län anfört erinringar mot att ett lägre

skatteuttag skulle tillämpas för sjömän än för andra skattskyldiga.

Kammarrätten erinrar om sitt år 1949 avgivna utlåtande över sjömans-

skatteutredningens förslag. Kammarrätten förklarade då, att de föreslagna

skattesatserna fick anses leda till ett skatteprivilegium för en viss grupp

skattskyldiga och att en gradering av skattskyldigheten efter yrkesgrupper

stred mot de inom svensk skattelagstiftning hävdvunna principerna. I sitt

1

Framställningen här utesluten.

87

nu avgivna yttrande uttalar kammarrätten att vissa skäl kan åberopas

för en lindrigare beskattning av skattskyldiga, som intjänar sin inkomst

genom arbete på långt avstånd från hemlandet. Dylika skattskyldiga torde

ofta ha att vidkännas åtskilliga utgifter för upprätthållande av sina för­

bindelser med hemlandet. Dessa utgifter torde enligt nuvarande regler

oftast vara att hänföra till ej avdragsgilla levnadskostnader. Om rätt till

avdrag för nu berörda levnadskostnader införes, kan enligt kammarrättens

mening en motsvarande nedsättning av sjömansskatten vara motiverad.

Statskontoret framhåller att sjömansskatten endast skall vara en sär-

ordning för vissa sjömän i tekniskt hänseende. En allmän justering av

de förordade skatteskalorna i riktning uppåt bör sålunda ske.

Länsstyrelsen i Kristianstads län uttalar tvekan inför förslaget att skatte­

uttaget för sjöman i oceanfart och nordsjöfart skall ske med avsevärt lägre

belopp än för övriga skattskyldiga. Att sjömansskattens schablonmässiga

konstruktion kan medföra ett behov av att i någon utsträckning jämka

skattebeloppen nedåt synes inte orimligt, men denna nedsättning bör dock

inte göras alltför stor.

Likartade synpunkter framföres av länsstyrelsen i Östergötlands län.

Slutligen har vissa detaljspörsmål i fråga om tabel­

lerna berörts av Sveriges redareförening och riksskattenämnden. Sålunda

föreslår redareföreningen att å sjömansskattetabellerna bör anges att sjö­

mansskatten skall beräknas för månad. Riksskattenämnden framhåller att

direkt å sjömansskattetabellerna bör anges att kolumnerna 3 och 4 å

debetsedel å preliminär A-skatt motsvaras av kolumn 3 vid uttagande av

sjömansskatt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

Sjömansskatten för här i riket ej bosatta sjömän

De sakkunnigas förslag att här i riket ej bosatta sjömän även i fort­

sättningen skall erlägga sjömansskatt med 15 procent av sin beskatt­

ningsbara inkomst ombord tillstyrkes eller lämnas utan erinran i flertalet

yttranden.

Frågan om vilka sjömän, som skall erlägga sjömansskatt med 15 procent,

har upptagits till behandling i några yttranden. Sålunda anför länsstyrel­

sen i Göteborgs och Bohus län.

Skatt för utländska sjömän bör, som de sakkunniga föreslagit, alltjämt

utgå efter 15 procent. Den föreslagna § 9 synes dock böra erhålla ett

tillägg. Det har nämligen av länsstyrelsen vid flera tillfällen konstaterats

och förhållandet har upprepade gånger påtalats från rederihåll, att svenska

medborgare anställda ombord förhyra ett rum utrikes och då jämlikt cent­

rala uppbördsnämndens meddelande nr 3/1953 icke behöva vidkännas

preliminärskatteavdrag. I det övervägande flertalet fall torde det endast

vara fråga om en skenbosättning, något som i regel dock är mycket svårt

att bestämt fastslå. Någon skatteplikt i det främmande landet torde mera

88

sällan uppkomma. Följden blir att sjömannen endast behöver vidkännas

skatteavdrag med 15 procent. Som regel har väl en sådan sjöman trots

sitt intyg hittills taxerats i Sverige. Vid en sjömansskatt kommer emeller­

tid hans inkomst ombord att undantagas från taxering. Någon rättelse i

efterhand kan alltså icke komma ifråga. Det finnes anledning förmoda, att

systemet under sådana förhållanden skall vinna ökad tillämpning.

Missbruket torde åtminstone i viss utsträckning kunna stävjas om man

i § 9 införde en bestämmelse att sjömansskatt alltid skall uttagas enligt

tabell av svenska medborgare, varmed då borde jämställas sjöman, som

erhållit svenskt främlingspass, såvida han icke visar, att han är bosatt i

främmande land under sådana förhållanden, att han enligt detta lands

skattelagar är skattepliktig för sin inkomst ombord.

Likartade synpunkter framhålles av öv er ståthållar ämbetet.

Skillnaden i skatteuttag för här bosatta ogifta sjömän och för här ej

bosatta har uppmärksammats i några remissyttranden.

Kronokamreraren i Malmö finner det vara uppenbart att det största

intresset att erhålla så lindrig beskattning som möjligt i Sverige och de

största möjligheterna att — genom att »bosätta» sig utomlands — undgå

denna beskattning med nuvarande skatteregler föreligger beträffande

de ogifta sjömännen. De gifta sjömän, som har familj härstädes, kan på ett

helt annat sätt än de ogifta tillgodogöra sig (genom familjen) de sociala

förmånerna av olika slag och torde på den grund inte ha samma strävan

att undgå beskattning i hemlandet. Man kan i allt fall utgå ifrån, att denna

kategori hyser större förståelse för att bidrag till det allmänna måste läm­

nas i form av skatt i rimlig utsträckning. Mot bakgrunden av vad nyss sagts

om de ogifta här bosatta sjömännen vill det enligt kronokamrerarens me­

ning synas som om skillnaden i skatteuttag för denna kategori och här ej

bosatta sjömän blivit för stor och att klyftan bör minskas genom att skatten

för de förstnämnda sänkes.

Liknande synpunkter anföres av Föreningen Sveriges kronokamrerare.

Länsstyrelsen i Malmöhus län uttalar.

Sålunda synes skillnaden i beskattning mellan i Sverige bosatta ogifta

sjömän och i Sverige ej bosatta sjömän, för vilka skatteavdrag skall ske

med 15 procent, väl stor. Såväl svårighet att på godtagbart sätt visa att

skattskyldighet föreligger i annat land för inkomsten, som brist på intresse

härför torde medföra, att nämnda uttagningsprocent blir ganska vanlig.

Risken för att ogifta svenska sjömän, även efter införandet av sjömans­

skatt enligt förslaget, söker sig till utländskt tonnage kvarstår därför allt­

jämt. Kronokamreraren i Malmö har ifrågasatt ytterligare lindring i skatte­

bördan för ogifta sjömän bosatta i Sverige. Länsstyrelsen finner detta för­

slag värt att övervägas men ifrågasätter, om ej något vore att vinna på att

istället höja det till 15 procent föreslagna skatteuttaget. En sådan åtgärd

måste i varje fall leda till minskad irritation å varje särskilt fartyg, där

såväl svensk som utländsk besättning förekommer.

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958

Kungl. Maj:ls proposition nr 92 dr 1958

89

Departementschefen

Sjömansskattesakkunniga föreslår att sjömansskatt för här i

riket bosatta sjömän skall uttas efter två tabeller. Den ena tabellen

(I) skall användas ombord på fartyg i fjärrfart. Skatteuttaget enligt denna

tabell kommer i stort sett att motsvara den norska sjömansskatten. I förhål­

lande till beskattningen i land innebär detta skatteuttag en inte oväsentlig

skattelindring främst för gifta sjömän men även för övriga. Den andra ta­

bellen (II) skall användas i närfart. Skatteuttaget enligt denna tabell över­

ensstämmer i princip med uttaget av preliminär skatt i ortsgrupp III vid en

kommunal utdebitering av 13 kronor för skattekrona. Vissa jämkningar

nedåt, vilka sammanhänger med att sjömansskatten skall vara definitiv,

har dock företagits. Med tanke på att sjömansskatten skall vara en defini­

tiv källskatt har det blivit nödvändigt att i tabellerna använda små inter­

valler mellan de olika inkomstlägena.

Skillnaden i olika inkomstlägen mellan skatteuttaget enligt sjömans-

skattetabellen för fjärrfart och skatteuttaget enligt källskattetabellen

(III: 13) framgår av följande exempel.

Gift sjöman

med en kon­

Preliminär­

Sjömans­

Skillnad

tant månads-

skatt

skatt

kronor

procent

lön av kr.

700

145

101

44

30

900

198

139

59

29

1

100

261

183

78

29

2

000

614

506

108

17

2 500

838

719

119

14

Nedsättningen blir för ogifta sjömän ungefärligen densamma, procen­

tuellt sett dock något lägre.

I allmänhet har de sakkunnigas förslag godtagits av remissinstanserna.

Vissa remissinstanser har dock ur olika synpunkter förordat en enhetlig

sjömansskattetabell oavsett om fartyget användes i närfart eller fjärrfart.

Till vad dessa remissinstanser anfört må följande framhållas.

I likhet med de sakkunniga och åtskilliga remissinstanser anser jag att

skälen för att medge skattelättnad gör sig gällande med särskild styrka i

fråga om fjärrfarten. Frånvaron från hemorten är för en sjöman i närfart

oftast väsentligt kortare än för en sjöman ombord på fartyg i avlägsnare far­

vatten. Stundom kan en sjöman som är anställd ombord på ett fartyg i när­

fart tämligen regelbundet tillbringa nätterna i hemmet. De tätare förbindel­

serna med hemorten gör det självfallet möjligt för en sådan sjöman att

bättre utnyttja olika samhälleliga förmåner. Större kostnader för upprätt­

hållande av kontakten med hemorten behöver inte heller förekomma. Om

man endast skall ha en tabell för alla sjömän blir det nödvändigt att bc-

90

stämma skatteuttaget vid en nivå som ligger högre än den som nu före­

slagits för fjärrfart. Den eftersträvade överensstämmelsen i fråga om skatte­

uttaget i fjärrfart och sjömansskatteuttaget enligt annan nordisk lagstift­

ning skulle då gå förlorad. För den korta närtrafiken åter skulle även

en sådan skattenivå bli alltför fördelaktig. Undantagsbestämmelser för

denna trafik skulle bli nödvändiga. Vidare kunde krav på liknande skatte­

lättnader med större fog framställas av andra grupper av skattskyldiga

med förvärvsverksamhet utanför hemorten. Jag vill också erinra om att

mitt ståndpunktstagande i fråga om sjömansskatt i kustfart bl. a. grun­

dats på att skatteuttaget i princip skall överensstämma med det allmänna

skatteuttaget.

Jag kan inte biträda vad sjöfartsstyrelsen anfört om ytterligare skatte­

lättnader för sjömän på fartyg, vilka nyttjas i avlägsen fart mellan utländ­

ska hamnar. Ytterligare sjömansskattetabeller eller undantagsbestämmel­

ser skulle medföra olägenheter av skilda slag. Det må även framhållas att

den skattelättnad, som skulle tillkomma A'ederbörande, om de sakkunnigas

förslag till fjärrfartstabeller antas, får anses tillräcklig för att möta en

eventuell tendens att genom skenbosättning i utlandet söka undandra sig

skattskyldighet här i riket.

Under hänvisning till det nu anförda ansluter jag mig till de sakkunnigas

förslag att sjömansskatt skall utgå efter två tabeller, en för närfart och en

för fjärrfart.

Sjöfolksförbundet har påpekat att sjömansskatten i närfart under vissa

förutsättningar kan bli högre än skatten efter allmänna regler. Enligt av

förbundet gjorda beräkningar skulle detta bli fallet om sjömannen har ar­

bete endast under en seglationsperiod av 8—9 månader. Jag vill då först an­

märka att detta är en konsekvens som man aldrig kan helt undvika i ett

system med en definitiv källskatt. Det ligger så att säga i sakens natur. Även

om skatteuttaget gjordes lägre än det av de sakkunniga föreslagna skulle

det kunna pekas på fall, där seglationstiden varit så kort, att en beskattning

i land skulle blivit lindrigare. En förutsättning för att så skall bli fallet är

emellertid att sjömannen saknar inkomst den tid han tillbringar i land eller

att inkomsten är mycket liten. Har sjömannen eller hans hustru så stor in­

komst i land att sjömannens återstående ortsavdrag kan utnyttjas blir näm­

ligen den samlade skattebördan lägre än efter allmänna regler. Det av sjö­

folksförbundet påpekade resultatet av de föreslagna reglerna bör därför

enligt min mening inte föranleda någon allmän justering nedåt av skatte­

uttaget i närfart. Däremot bör det i det enskilda fallet öppnas möjlighet

att ta hänsyn till sådana särskilda omständigheter som att sjömannen

under tiden i land på grund av arbetslöshet, sjukdom eller dylikt icke

kunnat skaffa sig inkomster. Jag återkommer härtill i det följande vid

behandlingen av reglerna om jämkning.

Sveriges fartygsbefälsförening och några andra personalsammanslut­

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

91

ningar har yrkat att skattetabellen för fjärrfart skall omarbetas så att skattelindringen i procent räknat blir lika stor i alla inkomstlagen. Härtill må följande framhållas. Den av de sakkunniga utarbetade tabellen inne­ bär att den procentuellt sett största skattelättnaden beredes inkomstta­ garna i de lägre skikten och mellanskikten. I absoluta tal räknat blir där­ emot skattelättnaden i de högre skikten något större. Den skattelättnad som bör tillerkännas sjömännen kan anses vara betingad främst av kostna­ derna för dem att upprätthålla kontakten med hemorten. I stort sett får dessa kostnader anses vara lika stora för sjömännen i alla inkomstlägen. Skattelättnaderna kan åvägabringas genom att ett särskilt månatligt, till visst belopp maximerat avdrag medgives. Denna metod har valts i det danska och såvitt är känt det finska förslaget. I båda dessa förslag har avdraget dessutom satts i viss relation till månadsinkomsten. Avdraget blir härigenom i de lägsta inkomstskikten mindre än maximibeloppet. En annan metod har valts i det svenska förslaget. Avdraget har här direkt inarbetats i sjömansskattetabellen. För genomsnittssj ömannen med en kontantlön mellan 800 och 900 kronor i månaden utgör det i tabellen inarbetade av­ draget drygt 200 kronor i månaden; vid en kontantlön av 1 000 kronor i må­ naden blir avdraget cirka 270 kronor och är därefter i högre lönelägen i stort sett oförändrat. Av den nu lämnade redogörelsen torde framgå att befälet inte kan sägas vara missgynnat. Någon omarbetning av tabellen i syfte att bereda sjömännen i högre inkomstlägen större avdrag bör där­ för enligt min mening inte komma i fråga.

De sakkunniga har uttalat att anställning ombord på en del fartyg i öster­ sjöfart inte nämnvärt skiljer sig från anställning ombord på fartyg i nord­ sjöfart. I sådana fall skulle sjömansskattenämnden kunna medge att ta­ bellen för fjärrfart tillämpas. Föreskrift härom har intagits i 7 § förslaget till sjömansskatteförordning. Jag vill i anslutning till vad länsstyrelsen i Gävleborgs län anfört framhålla att fråga är om en undantagsbestämmelse. Den bör i allmänhet endast tillämpas för fartyg som huvudsakligen använ­ des i utrikes fart. Vidare bör krävas att fartygets rutt i regel är relativt lång, d. v. s föranleder en bortovaro från hemorten som kan jämställas med den som är normal i nordsjöfart. Sålunda torde medgivande att begagna den för­ månligare tabellen kunna komma i fråga beträffande fartyg som användes i fart mellan hamnar i övre Norrland och nordtyska eller polska hamnar. Å andra sidan bör bestämmelsen inte tillämpas i fråga om fartyg på fasta rutter mellan Sverige och Finland.

Sjömansskatten skall beräknas på månadsinkomst. Vissa inkomster, t. ex. semesterersättning, utfaller emellertid oregelbundet. Även andra utbetal­ ningar av engångsbelopp förekommer. Vid skatteberäkningen skall enligt förslaget engångsbeloppen normalt sammanläggas med den vanliga må­ nadsinkomsten. En viss risk föreligger då att skatten kan bli för hög. Vid utformningen av sjömansskattetabellerna har hänsyn tagits till detta lör-

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

hållande genom en särskild reduktion av skattebeloppen med fem kronor

för månad. Den undersökning de sakkunniga utfört visar att i det stora

flertalet fall är detta tillräckligt för att undvika att för hög skatt uttas.

Överstiger engångsbeloppet månadsinkomsten skall det dock anses som en

särskild månadsinkomst och beskattas för sig utan sammanläggning med

den övriga inkomsten. Mot svenska sjöfolksförbundets förslag att engångs­

belopp alltid skall beskattas som särskild månadsinkomst kan invändas

följande. Vid konstruktionen av sjömansskattetabellerna har hänsyn tagits

till ortsavdrag och vissa andra normalt förekommande avdrag. Det för­

håller sig alltså så att för varje gång tabellen användes för beräkning av

skatt en tolftedel av dessa avdrag tas i anspråk. En beräkning av skatten

på engångsbelopp enligt sjöfolksförbundets förslag skulle således innebära

en dubbel förmån. Sjömannen skulle tillgodogöras de nämnda avdragen

och skulle därjämte varje månad åtnjuta den särskilda reduktionen av

skatten med fem kronor. Jag finner mig i denna del böra förorda vad de

sakkunniga föreslagit.

Sjömansskattetabellerna har utarbetats med beaktande av det normala

skattetrycket vid den allmänna beskattningen i land. En viss variation i

förhållandet mellan detta skattetryck och sjömansskatten torde få tole­

reras med hänsyn till den starka schablonisering som utmärker den se­

nare. En mera markerad förändring i det allmänna skattetrycket bör där­

emot medföra att frågan om sjömansskattens höjd upptas till omprövning.

Det får förutsättas att sjömansskattenämnden följer utvecklingen och in­

kommer med de förslag, som kan befinnas påkallade. Självfallet måste

nämnden därvid också beakta utvecklingen i de övriga nordiska länderna.

I preliminärskatten för 1958 ingår pensionsavgift enligt nu gällande

grunder, vilket innebär att avgiften beräknas till 2,5 procent av den taxe­

rade inkomsten. Efter det att de sakkunniga avgivit sitt betänkande har

den genomsnittliga kommunala utdebiteringen, som av de sakkunniga

antagits vara 13 kronor, stigit till omkring 13:60 kronor. Jag får i detta

sammanhang även erinra om att i proposition nr 55 till innevarande års

riksdag förslag framlagts om höjning av pensionsavgiften till 4 procent av

den taxerade inkomsten. I och för sig skulle kunna göras gällande att ett

bifall till förslaget om höjd pensionsavgift jämte den omständigheten att

den kommunala utdebiteringen stigit skulle motivera en uppräkning av ta­

bellen för närfart. Å andra sidan har under remissbehandlingen från flera

håll gjorts gällande att denna tabell blivit något för högt beräknad. Med

hänsyn härtill har jag inte funnit tillräckliga skäl föreligga att frångå den

föreslagna tabellen.

I fråga om sjömansskatten för här i riket icke bosatta

sjömän har länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län föreslagit ett till-

lägg till sjömansskatteförordningen för att förhindra att svensk medbor­

gare genom skenbosättning i utlandet beskattas såsom här i riket ej bosatt

skattskyldig med endast 15 procent. Jag vill för min del tillstyrka att en

92

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958

93

bestämmelse i detta syfte upptages i författningen. Bestämmelsen bör i an­ slutning till kommunalskattelagens regler ges den utformningen att för sjöman, som är inskriven på svenskt sjömanshus, skatten skall beräknas enligt sjömansskattetabell, därest han inte med intyg från sjömansskatte- nämnden styrker att skatteavdrag, på grund av skattskyldighet till annat land, inte skall verkställas. En regel av detta innehåll är ägnad att före­ bygga tvister mellan avlöningsförrättaren och sjömännen om det avdrag som skall verkställas och medför dessutom att sjömansskattenämnden får möjlighet att utöva kontroll över eventuella fall av skenbosättning.

Med en sådan regel torde jämväl syftet med de av kronokamreraren i Malmö och länsstyrelsen i Malmöhus län framförda förslagen om minsk­ ning av skatten för här bosatta ogifta sjömän resp. höjning av skatten för här ej bosatta sjömän i huvudsak ha tillgodosetts.

Vad de sakkunniga i övrigt förordat under detta avsnitt föranleder ingen erinran från min sida.

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958

VI. Jämkning m.m.

De sakkunniga

Jämkning

Även om den föreslagna sjömansskatten skall vara definitiv, torde det inte vara möjligt att undantagslöst underlåta att ta hänsyn till omständigheter som i hög grad påverkar den enskildes skatteförmåga. I sjömansskatte- tabellerna kan liksom i tabellerna för preliminär A-skatt hänsyn tas till en skattskyldigs »normala» utgifter såsom vissa utgifter för inkomsternas förvärvande, för kommunalskatt, folkpensionsavgift ävensom premier och andra avgifter som avses i 46 § 2 mom. 3) kommunalskattelagen. Härjämte tas i tabellerna självfallet hänsyn till ortsavdrag. Däremot finner de sak­ kunniga det inte vara möjligt att i sjömansskattetabellerna ta hänsyn till utgifter, som inte kan beräknas till genomsnittliga belopp. De sakkunniga anför.

Man kan sålunda icke i en skattetabell ta hänsyn till underskott å för­ värvskälla eller till utbetalning av periodiskt understöd eller till avgifter för pensionsförsäkring. Icke heller är det möjligt att i sjömansskattetabel­ lerna beakta om en viss sjöman bör erhålla ett avdrag, som motsvarar avdraget för nedsatt skatteförmåga vid taxering till statlig och kommunal inkomstskatt. Vi anser det ofrånkomligt att sjömansskattesystemet kon­ strueras så att möjlighet föreligger att i särskilda fall beakta den försäm­ ring i skatteförmågan, som orsakas av nämnda utgifter eller omständig­ heter.

I betänkandet föreslås därför, att sjömansskatten under särskilda förut­ sättningar skall genom beslut av sjömansskattenämnden kunna jämkas, nämligen om en sjöman vid årlig taxering skulle vara berättigad till av­ drag för underskott å förvärvskälla, för utbetalat periodiskt understöd, för

94

avgifter till pensionsförsäkring eller för nedsatt skatteförmåga. Jämkning

bör också enligt de sakkunnigas mening kunna ske om en sjöman, som för-

utsättes uppbära inkomst av drickspengar med schablonmässigt beräknade

belopp, kan visa att han inte alls uppburit drickspengar eller uppburit så­

dana med väsentligt lägre belopp än schablonen utvisar.

Jämkning för underskott bör endast avse underskott å egen förvärvs­

källa, ej å makes förvärvskälla. Detta är en konsekvens av att samtaxe-

ring inte skall förekomma. Med periodiskt understöd avses sådant perio­

diskt understöd som är avdragsgillt vid inkomsttaxeringen. Till avgifter

till pensionsförsäkring hänföres endast avgifter som avses i 46 § 2 mom. 2)

kommunalskattelagen. Det må i detta sammanhang anmärkas, att enligt

de sakkunnigas förslag pensionsavgifter, som sjöman har att erlägga i

tjänsten, skall avräknas från inkomsten innan skatten beräknas.

Jämkning anses inte böra komma i fråga för bagatellbelopp. De sakkun­

niga föreslår därför att jämkning för underskott å förvärvskälla, periodiskt

understöd, pensionsförsäkringsavgifter och för nedsatt skatteförmåga en­

dast skall få äga rum, då den skattskyldige, därest han för all sin inkomst

skulle beskattas vid årlig taxering, skulle kunna räkna med att erhålla

avdrag vid taxeringen till statlig inkomstskatt med ett sammanlagt belopp

av minst 600 kronor.

Enligt uppbördsförordningen kan, framhåller de sakkunniga, jämkning

av preliminär skatt äga rum antingen så att lokal skattemyndighet före­

skriver att annan kolumn i skattetabellen för preliminär A-skatt än tidi­

gare skall användas eller så att lokal skattemyndighet förordnar att skat­

ten skall beräknas på annat sätt än i tabellen. Därvid kan bestämmas att

skatt skall utgå på viss del av inkomsten, att inkomsten skall minskas med

visst belopp vid skatteberäkningen eller att skatten skall utgå med viss

procent av inkomsten. De sakkunniga anför vidare.

Föreligger anledning att jämka av sådant skäl, som medför användning

av ändrad kolumn, skall det icke ankomma på sjömansskattenämnden aft

meddela beslut härom. Sådan jämkning förutsätter tillgång till folkbok-

föringsuppgifter och bör tydligen företas av den myndighet — lokal skatte­

myndighet — som utfärdat debetsedeln, även om den, för vilken debetsedeln

utfärdats, tjänstgör ombord. På så sätt kommer samma regler beträffande

försörjningsbördans inverkan att gälla vid uttagande av sjömansskatt som

vid uttagande av källskatt.

Jämkningsbeslut, som meddelas av sjömansskattenämnden, skall endast

meddelas i den formen att den eljest beskattningsbara inkomsten minskas

med visst angivet belopp. Detta system passar bäst för en definitiv käll­

skatt; härigenom underlättas nämligen tillämpningen av jämkningsbestäm-

melserna i det att större likformighet och bättre överskådlighet vinnes.

Finner en sjöman anledning att påkalla jämkning skall han enligt de

sakkunnigas mening själv förebringa den utredning som erfordras. I första

hand åligger det honom att visa att jämkningsanledning föreligger och

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 är 1958

95

vidare att över huvud taget förebringa all den utredning han kan åstad­ komma. För att styrka att han, därest inkomsten ombord skulle ha taxe­ rats i land, varit avdragsberättigad, torde det vara nödvändigt att sjöman­ nen företer intyg härom av taxeringsintendenten eller annan taxerings- funktionär. Det skulle inte vara tillfredsställande om en sjöman — utan att åberopa några faktiska omständigheter — endast genom att begära »om­ prövning» av skatteavdrag skulle kunna framkalla ett vidlyftigt admini­ strativt förfarande. Å andra sidan kan det vara svårt för en sjöman —■ särskilt om denne arbetar ombord på ett fartyg i avlägsen fart — att åstadkomma fullständig utredning. Sjömansskattenämnden och sjömans- skattekontoret bör därför på allt sätt medverka till att utredningen full­ ständigas. Nämnden bör inte på grund av bristande utredning avvisa ett ärende, om anledning finnes att anta att de bristfälliga uppgifterna beror på oförmåga att införskaffa den nödiga bevisningen. De sakkunniga anser sig våga utgå från att sjömännens organisationer skall stå vederbörande till tjänst i uppkommande jämkningsfrågor.

Ansökan om jämkning skall vara inkommen till sjömansskattekontoret senast under april månad året näst efter det kalenderår, då skatteavdrag verkställts eller bort verkställas. Om utredningen i jämkningsärende som anhängiggjorts först efter det att sjömansskatt avdragits anför de sakkun­ niga.

Därest ansökan om jämkning inges först efter det att sjömansskatt av­ dragits, måste den skattskyldige själv lämna uppgift om det fartyg, ombord å vilket avdrag verkställts, samt styrka storleken av den avdragna skatten. För närvarande erhåller en sjöman kvitto å avdragen skatt genom anteck­ ning härom i sin avräkningsbok. Vi förutsätter att även i fortsättningen kvitto å avdragen skatt kommer att lämnas i denna bok. En sjöman, som i samband med ingivande av ansökan om jämkning skall styrka storleken av sin inkomst och den avdragna skatten, behöver inte göra detta genom att bifoga avräkningsboken. Det räcker med att han lämnar ett utdrag. Rik­ tigheten av utdraget bör vara bestyrkt av befälhavaren. Anledningen till att uppgift om storleken av den avdragna sjömansskatten måste styrkas eller i vart fall uppges, är att vid sjömansskattekontoret — den organisation, som vi föreslår skall handha redovisningen av influten sjömansskatt bok­ föring av sjömansskatt för varje enskild sjöman icke skall förekomma. Å sjömansskattekontoret kontrolleras riktigheten av de av sökanden lämnade uppgifterna om bl. a. sjömansskattens storlek. Å redovisningsförteckningar över avdragen skatt, varom ytterligare redogöres i följande kapitel, skall finnas uppgifter om sjömans namn, skatteavdragets storlek m. m. Endast i undantagsfall torde det vara praktiskt möjligt för sjömansskattekontoret att utan i jämkningsansökningar lämnade vägledande uppgifter angående fartyg o. d. framta uppgifter om exempelvis skattens storlek. Om en sjöman icke lämnar några som helst vägledande uppgifter, skulle man måhända vid sjömansskattekontoret nödgas gå igenom samtliga under elt år inkomna redovisningsförteckningar. Vi har icke ansett oss kunna förorda att ett så tidskrävande arbete ålägges sjömansskattekontoret. Icke heller har vi —

96

såsom redan påpekats — funnit det oundgängligen nödvändigt med en

kontobokföring med särskilda redovisningskort för varje sjöman.

Meddelande om sjömansskattenämndens jämkningsbeslut bör tillställas

— förutom sjömannen — lokal skattemyndighet och vederbörlig taxerings­

nämnd, så att en sjöman inte erhåller samma avdrag både vid sjömans­

skatten och vid den preliminära skatten och den årliga taxeringen.

Rättelse

Om sjömansskatt erlagts med för högt belopp, exempelvis därför att fel

kolumn tillämpats eller på grund av felräkning, bör enligt de sakkunnigas

mening rättelse kunna komma till stånd. Ansökan om rättelse skall vara

inkommen till sjömansskattekontoret senast under kalenderåret näst efter

beskattningsåret. Beslut om rättelse meddelas av sjömansskattenämnden.

Även i detta fall måste sjömannen styrka storleken av den skatt som av­

dragits m. m.

Restitution

De sakkunniga utgår från att restitution av sjömansskatt inte skall

behöva förekomma annat än i särskilda fall. Man torde dock få räkna med

att restitution stundom kan bli följden av sjömansskattenämndens beslut

om jämkning eller orsakas av rättelse av felräkning.

Då någon individuell redovisning av sjömansskatt inte skall förekomma

vid sjömansskattekontoret, måste en sjöman i regel själv ansöka om att

återfå för mycket erlagd skatt. I den mån sjömansskattekontoret erhåller

kännedom om att felaktighet förelupit, bör kontoret ta initiativ till restitu­

tion. Om det vid sjömansskattekontorets granskning uppmärksammas, aft

sjömansskatt inbetalats med för högt belopp, eller om redare uppger detta

i ansökan, skall — i förekommande fall efter närmare undersökning —

restitution äga rum.

Vid restitution av sjömansskatt bör inte utgå ränta. Härom anför de

sakkunniga.

Vid restitution av preliminär skatt utgår under i uppbördsförordningen

angivna förutsättningar ränta då det är fråga om restitution av s. k. över­

skjutande preliminär skatt. Däremot utgår icke ränta vid restitution på

grund av jämkningsbeslut. Den återbetalning av sjömansskatt, som kan

förekomma till följd av jämkning, synes lämpligen — då fråga är om

ränta skall utgå å restituerat belopp — böra jämföras med återbetalning

av preliminär skatt enligt uppbördsförordningens bestämmelser om jämk­

ning. Det övervägande antalet fall, då restitution av sjömansskatt kan tän­

kas äga rum, torde komma att grundas å jämkningsbeslut. Vi anser att

ränta icke bör utgå vid restitution på grund av jämkningsbeslut. Beträf­

fande restitution på grund av rättelse av felräkning kan måhända göras

gällande att andra synpunkter bör beaktas. Det kunde måhända anses vara

rimligt om ränta här utginge liksom nu sker enligt förordningen om sär­

skild sjömansskatt. Vi har funnit det mindre tilltalande och mycket

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

97

opraktiskt att ränta skall utgå vid vissa restitutioner men icke vid andra. Gränsen mellan jämkning och rättelse kan icke alltid anses så klar, att olikartat förfarande är befogat. Här i riket bosatta sjömän medges skatte­ lättnader i ganska stor utsträckning. Det kan därför ej betecknas som oskä­ ligt att de ej erhåller ränta vid utbekommande av restituerade belopp. Någon skillnad mellan här i riket bosatta och här i riket ej bosatta sjömän torde i förevarande hänseende ej vara lämplig. Vi förutsätter dessutom att restitution av sjömansskatt — oberoende av restitutionsgrund — regel­ mässigt skall ske utan tidsutdräkt. Det finnes anledning anta, att i det övervägande antalet fall restitution kommer att äga rum före utgången av den i 6 § förordningen om särskild sjömansskatt angivna tidpunkten, från vilken ränta i förekommande fall skall börja utgå.

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

Remissyttrandena

Jämkning

Vad de sakkunniga föreslagit i fråga om jämkning av sjömansskatt har i regel tillstyrkts eller lämnats utan erinran. I vissa hänseenden har förslaget rönt kritik.

Lämpligheten av att jämkning under det löpande inkomst­ året skall beslutas av sjömansskattenämnden ifrågasättes sålunda av flera remissinstanser. I sådant fall måste jämkningsbeslutet grundas på en förhandsbedömning som ter sig vansklig.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför.

Länsstyrelsen har intet att erinra emot att jämkning skall kunna ske i de föreslagna fallen men ifrågasätter lämpligheten av att annat än undan­ tagsvis medgiva den redan under inkomståret. Det kan vara vanskligt att i förväg beräkna underskottet på en inkomstkälla eller avgöra om under­ hållsskyldighet kommer att fullgöras. Likaså kunna de skäl, som vid in­ komstårets ingång kanske motiverade avdrag för nedsatt skatteförmåga, under året försvinna. Vid en definitiv skatt finnes icke samma möjligheter till rättelse i efterhand som vid preliminärskatten. Man kan icke frigöra sig från tanken, att möjligheter att erhålla skattelindring på påståenden, vilkas riktighet endast i efterhand kunna fastslås, lätt kan leda till miss­ bruk.

Länsstyrelsen vill därför föreslå, att de skattenedsättningar, det här är fråga om, i regel skola medgivas i efterhand, sedan taxeringen för inkomst­ året avslutats, varvid i förekommande fall ledning skulle kunna erhållas från taxeringsmaterialet genom vederbörande taxeringsintendents för­ medling.

Länsstyrelsen är emellertid väl medveten om, att jämkningsbehovet kan vara så starkt, att avgörandet icke bör anstå. I sådana fall kan det vara lämpligt att preliminärt medgiva jämkning i viss utsträckning, medan det definitiva avgörandet får anstå. I författningstexten bör dock uttryckligen angivas, att jämkningen som regel skall ske efter inkomstårets utgång med rätt dock för nämnden att, då omständigheterna så motivera, fatta ett omedelbart beslut.

De sakkunniga föreslå, att jämkningsavdraget skall beräknas enligt statsskatteförordningens bestämmelser. Detta innebär till exempel alt hän-

7—Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 saml. Nr 92

98

syn skall tagas även till en hustrus underskott å rörelse liksom att bestäm­

melserna om schablonavdrag skola gälla. Länsstyrelsen har intet att erinra

häremot men finner detta ytterligare motivera, att jämkningen som regel

sker i efterhand.

Likartade synpunkter anföres av centrala uppbördsnämnden och läns­

styrelsen i Stockholms län, vilka särskilt betonar svårigheterna att på för­

hand beräkna underskott å förvärvskälla. Nämnden uttalar.

Beslut om jämkning förutsätter alltså att sjömansskattenämnden kan

uppskatta såväl storleken av sjömannens inkomst i land som storleken av

hans inkomst ombord. En sådan bedömning torde ofta bli mycket vansklig.

Såvitt angår avdrag för periodiskt understöd och pensionsförsäkrings-

preinier torde sjömansskattenämnden kunna med tillräcklig tillförlitlighet

uppskatta storleken av det totala avdraget, måhända också i fråga om av­

drag för nedsatt skatteförmåga. Däremot synas svårigheter uppstå när det

gäller att avgöra hur mycket av avdraget som kommer att utnyttjas å ena

sidan vid beräkning av sjömansskatt och å andra sidan vid taxering, be­

roende på att nämnden icke kan veta hur länge sjömannen kommer att

erlägga sjömansskatt eller kan säkert uppskatta eventuell inkomst i land.

Då det gäller de nämnda tre jämkningsgrunderna förefaller det som om

en konstruktion av avdragsrätten i analogi med beräkningen av orts-

avdrag skulle vara lättare att tillämpa och leda till riktigare resultat. Sjö­

mansskattenämnden skulle i så fall bestämma storleken av avdraget i dess

helhet, dela summan med tolv och föreskriva, att inkomsten ombord skall

minskas med denna tolftedel före skatteavdrag. Med ledning av jämknings-

beslutet och rederiets uppgift om tiden för anställningen ombord kunde

taxeringsnämnden räkna ut med vilket belopp avdraget i verkligheten

utnyttjats vid beräkningen av sjömansskatt. Taxeringsnämnden skulle

därefter kunna fritt avgöra med vilket belopp avdrag därutöver borde åt­

njutas. Har sjömannen haft anställning ombord hela året, kommer avdraget

i så fall i regel att konsumeras helt vid beräkningen av sjömansskatt.

Anser taxeringsnämnden att sjömansskattenämnden beräknat avdraget för

lågt, kan ytterligare avdrag medges vid taxering av eventuell inkomst i land.

Jämkning av underskott å förvärvskälla synes erbjuda betydligt större

svårigheter. Att på förhand bedöma storleken av sådant underskott torde

ofta icke ens den skattskyldige själv kunna, i varje fall ej om underskottet

gäller förvärvskällorna fastighet och rörelse. Det kan ifrågasättas om icke

sjömansskattenämnden beträffande underskott å förvärvskälla borde in­

vänta åtminstone taxeringsnämndens beslut och sedan konstatera, huruvida

underskottet kunnat utnyttjas vid taxeringen. I den mån så icke varit

fallet, kunde nämnden besluta om rättelse av sjömansskatten och resti­

tuera för mycket erlagd sådan skatt.

I fråga om jämkning för underskott å förvärvskälla anför Föreningen

Sveriges kronokamrerare liknande synpunkter. Föreningen föreslår, att

ansökan om sådan jämkning skall bifogas inkomstdeklarationen samt att

det skall åligga taxeringsnämndsordföranden att efter verkställd taxering

med eget yttrande vidarebefordra ansökningen till sjömansskattenämnden

för beslut och eventuell restitution.

Sveriges redareförening framhåller att det är angeläget, att sjömans-

Kungi. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

99

skattenämnden inte belastas med ett alltför stort antal jämkningsärenden. Föreningen vill därför ifrågasätta, om inte jämkning under beskattnings­ året bör få förekomma endast då sjömannens skatteförmåga är mera vä­ sentligen nedsatt. I övriga fall bör jämkning av skatten få anstå till näst­ följande beskattningsår.

Några remissinstanser fäster uppmärksamheten på att då sjöman inte uppburit inkomst under ett helt beskattningsår han kan komma att få erlägga högre skatt än om han för all sin inkomst under året beskattades enligt gällande regler. Länsstyrelsen i Hallands lån föreslår att i sådant fall befrielse från hela sjömansskatten skall kunna medges. Detta skulle lämpligen kunna ske i form av ett jämkningsbeslut av sjömansskattenämn- den, vilket under vissa förutsättningar bör kunna meddelas redan före an­ ställningens början, i likhet med lokal skattemyndighets beslut om befri­ else från skatteavdrag för skolungdom under feriearbete.

Svenska sjöfolksförbundet hemställer att jämkning skall kunna medges av sjömansskattenämnden om sjöman under beskattningsåret på grund av värnplikt, skolgång, sjukdom eller nedsatt arbetsförmåga inte kunnat utöva sitt yrke under minst sex månader.

Förslaget att jämkning skall medges endast om den s k a 11 s k y 1 d i g e s inkomst för år räknat ombord eller i land finnes böra nedsättas med minst 600 kronor, har föranlett erinringar från länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus samt Gävleborgs län ävensom Föreningen Sveriges kronokamrerare.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ifrågasätter, om inte minimi­ gränsen för jämkning bör sättas i relation till inkomsten, exempelvis så att avdraget skall uppgå till förslagsvis sex procent å inkomsten dock minst 600 kronor för år för att vinna beaktande.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län finner att den föreslagna gränsen är för låg. Med hänsyn till att fråga är om en i högsta grad schabloniserad skatt med en betydande skatteeftergift från det allmännas sida anser länsstyrel­ sen att jämkning bör reserveras för rena undantagsfall. En höjning av gränsen till 1 000 kronor anser länsstyrelsen därför skälig.

Föreningen Sveriges kronokamrerare uttalar att den föreslagna gränsen är väl hög och föreslår att den sänkes till 500 kronor.

Några erinringar har ej framförts mot de sakkunnigas utformning av bestämmelserna om jämkning av sjömansskatt, då sjöman kan visa att han inte uppburit drickspengar med de belopp, som angivits i anvisningar utfärdade av nämnden.

Beträffande tiden, inom vilken ansökan om jämkning skall inges, föreslår centrala uppbördsnämnden och länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, alt sådan ansökan bör få inges senast under juni månad året efter beskattningsåret i stället för som de sakkunniga

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

100

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958

föreslagit senast före utgången av april månad. Det blir då möjligt att i

jämkningsärendet ta hänsyn till taxeringsnämndens beslut.

Svårigheterna för sjöman att själv prestera nöd­

vändig utredning framhålles av länsstyrelserna i Malmöhus och

Värmlands län samt Stockholms stads uppbördsverk.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför.

I likhet med två av de hörda myndigheterna — kronokamrerarna i

Malmö och Hälsingborg — anser länsstyrelsen, att man knappast kan kräva

att sjöman, som önskar jämkning, skall genom intyg av taxeringsinten-

denten eller annan taxeringsfunktionär styrka att avdragsrätt förelegat,

om inkomsten taxerats i land. De sakkunniga har tydligen också insett

svårigheterna i detta avseende för de ombordanställda, då de påpekat,

att sjömansskattenämnden bör på alla sätt medverka till nödvändig utred­

ning i dessa ärenden. Av den jämkningssökande borde ej krävas mera, än

att han uppger grunden för kravet å jämkning av sjömansskatten — i de

flesta fall lär han väl kunna hänvisa till tidigare beslut av myndighet om

medgivet avdrag för till exempel underskott å förvärvskälla, periodiskt

understöd och dylikt -— och anger sin hemort och i förekommande fall

myndighet, som medgivit avdraget. En betydande tidsvinst torde uppnås,

om man låter erforderlig utredning verkställas mellan myndigheter i Sve­

rige i stället för att kräva, att sökanden först skall vända sig till viss

myndighet här i landet och sedan, när han fått önskat besked därifrån,

insända detta till sjömansskattenämnden.

Länsstyrelsen i Värmlands län anför likartade synpunkter.

Stockholms stads uppbördsverk förordar att den lokala skattemyndig­

heten skall utfärda intyg om att sjöman, därest inkomsten ombord skulle

taxeras i land, är avdragsberättigad. De lokala skattemyndigheterna har

-— påpekar uppbördsverket — regelmässigt att ta ställning till frågor rö­

rande rätt till avdrag vid jämkning av preliminär skatt. Att den lokala

skattemyndigheten i och för sig inte är ett taxeringssakkunnigt organ

torde därför i praktiken sakna betydelse.

I några yttranden framställes önskemål beträffande de med­

delanden om jämkning, som skall tillställas olika

myndigheter. Sålunda understryker länsstyrelserna i Hallands och

Skaraborgs län att å underrättelse om jämkningsbeslut tydligt bör anges

med hur stort belopp per månad den kontanta lönen skall minskas vid

skatteuträkningen. Länsstyrelsen i Gävleborgs län och Föreningen Sveriges

kronokamrerare påpekar att underrättelse om jämkning på grund av utgivet

periodiskt understöd bör sändas jämväl till vederbörande taxeringsnämnd

i mottagarens hemort. Dylik underrättelse bör därför innehålla uppgift

om namn och adress på den som uppburit understödet.

Mot de sakkunnigas förslag, att lokal skattemyndighet skall besluta om

sådan jämkning som avser ändring av kolumn efter

vilken skatt uttas, anföres erinringar av centrala uppbördsnämnden, läns-

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 är 1958

101

styrelserna i Göteborgs och Bohus samt Värmlands län ävensom Föreningen

Sveriges kronokamrerare.

Centrala uppbördsnämnden anför i denna fråga.

Enligt förslaget skall det ankomma på lokal skattemyndighet att även

beträffande sjömän besluta om kolumnändring. Sådant beslut kan icke

överklagas längre än till länsstyrelsen, eftersom beslutet formellt kommer

att gälla den preliminära skatten. Mot sådan inskränkning av fullföljds-

rätten torde intet vara att invända så länge det blott är fråga om preliminär

skatt, som skall gå i avräkning mot den slutliga skatten, vilken fast­

ställes på grund av verkställd taxering. Om kolumnändringen — såsom

föreslås — blir normgivande även för beräkningen av sjömansskatt, synes

emellertid konsekvensen bli att länsstyrelsens beslut får definitiv karaktär

såvitt angår denna skatt. Fråga är om denna olikhet kan neutraliseras

genom s. k. rättelse.

Detta problem har icke enbart teoretisk betydelse. Relativt vanligt är

att olika meningar föreligga, exempelvis om en änkling eller änka med

minderåriga barn skall anses ha husföreståndarinna anställd och vara be­

rättigad till skatteavdrag enligt kolumn 2 eller 3, eller om en person utan

eller med barn skall i beskattningshänseende anses som gift eller ogift

och skatteavdrag beräknas enligt kolumn 1, 2 eller 3.

De sakkunniga ha å sid. 93 i betänkandet uttalat, att rättelse bör kunna

ske exempelvis om sjömansskatt avdragits efter fel kolumn. Måhända bör

genom en anvisningspunkt till 16 § direkt utsägas, att rättelse kan ske

även i sådant fall.

Föreningen Sveriges kronokamrerare delar uppbördsnäxnndens betänk­

samhet inför förslaget att beslut om kolumnändring för sjöman skall an­

komma på lokal skattemyndighet. Föreningen anför.

Sjömansskattenämnden torde sålunda icke ha vare sig rättighet eller

skyldighet att jämka i ett »kolumnändringsfall» (jfr 12 och 13 §§ i för­

slaget). Besvär över lokal skattemyndighets beslut i dylika fall får enligt

22 §, 24 § 1 mom. och 86 § uppbördsförordningen anföras allenast hos

länsstyrelse. Den enligt sjömansskatteförordningen skattskyldige sjöman­

nen betages sålunda på detta sätt rätten att besvära sig över sin definitiva

skatt hos kammarrätten och regeringsrätten d. v. s. den rätt, som han

skulle ha haft, om han inkomsttaxerats med stöd av taxeringsförordningen

eller om kolumnändringsbeslutet meddelats av sjömansskattenämnden,

vilkens jäinkningsbeslut föreslås kunna överklagas hos kammarrätten och

regeringsrätten. Kolumnändringsfrågor kunna emellanåt, t. ex. då fråga är

om huslöreståndarinneavdrag, vara tvistiga.

Lokal skattemyndighets beslut om kolumnändring torde i allmänhet

komma att meddelas vid en tidpunkt då sjömansskatt för viss tillända-

lupen tid av samma år redan avdragits och inbetalts. Det synes då, som om

detta för sjömannen skulle medföra, att han sedan lokala skattemyndig­

heten meddelat beslut om kolumnändring, måste för restitution göra yt­

terligare en ansökan, nämligen till sjömansskattenämnden om rättelse

jämlikt 16 § sjömansskatteförordningen av det redan verkställda skatte­

avdraget.

Enligt föreningens mening kunna här förut påtalade olägenheter enk­

last elimineras därigenom, att det föreskrives att jämväl »kolumnändrings-

102

jämkning» skall ankomma på sjömansskattenämnden, som bör inhämta

vederbörande lokala skattemyndighets yttrande över ansökningen.

Likartade synpunkter anföres av länsstyrelsen i Värmlands län.

Rättelse

De sakkunnigas förslag angående rättelse av felaktigt uttagen sjömans­

skatt har föranlett erinring endast från länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus

län. Länsstyrelsen åberopar sina erfarenheter av uppbörden och kontrol­

len av särskild sjömansskatt och föreslår att beslut om rättelse skall

fattas av sjömansskattekontoret samt att ansökan om rättelse bör få inges

till sjömansskattekontoret före utgången av tredje kalenderåret efter be­

skattningsåret.

Restitution

De sakkunnigas förslag angående restitution av sjömansskatt och därmed

sammanhängande spörsmål har inte föranlett några erinringar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

Departementschefen

Jämkning av preliminär skatt enligt uppbördsförordningen innebär att

ändrade grunder föreskrives för uttagande av sådan skatt. Jämkning verk­

ställes av den lokala skattemyndigheten och avser att uppnå bättre överens­

stämmelse mellan den preliminära skatten och den slutliga. Som exempel

på jämkningsgrund har i uppbördsförordningen nämnts ändring i den

skattskyldiges civilstånd, ändring i förhållande vartill hänsyn skall tas vid

bestämmande av ortsavdrag, väsentligen nedsatt skatteförmåga och fel­

aktigheter vid debetsedelns utfärdande.

Liksom de sakkunniga anser jag det vara ofrånkomligt att även vid ut­

tagande av sjömansskatt möjlighet måste finnas att ta hänsyn till sådana

särskilda omständigheter som kan påverka den enskildes skatteförmåga. Vid

den allmänna beskattningen blir den skattskyldige slutligen tillgodosedd

genom avdrag vid den årliga taxeringen. Jämkningsförfarandet i fråga om

sjömansskatten skulle i viss mån komma att ersätta taxeringsförfarandet.

Vid en bedömning av frågan vilka möjligheter till jämkning som bör öpp­

nas måste i första hand tas i betraktande att sjömansskatten är avsedd som

en definitiv skatt. Varje avlöningsperiod får i princip anses som en sluten

beskattningstermin. Endast då särskilda skäl föranleder därtill bör hänsyn

tas till beskattningsresultatet för hela året. Enbart den omständigheten att

en månadsinkomst av viss storlek medför uttagande av sjömansskatt, ehuru

beskattning i land för samma månadsinkomst inte skulle ha ägt rum där­

för att den sammanlagda inkomsten under året inte uppgått till ortsavdra-

gets belopp, bör enligt min mening inte föranleda befrielse från sjömans­

skatt. Detta innebär sålunda att en person, som överväger att ta anställ­

103

ning ombord och vet att anställningen endast skall fortgå under kortare tid, får kalkylera med den minskning av inkomsterna som skatteavdraget kom­ mer att innebära.

De sakkunniga har skilt mellan sådan jämkning som skall beslutas av sjömansskattenämnden och sådan som skall beslutas av lokal skattemyn­ dighet. Sjömansskattenämnden skall enligt förslaget kunna medge jämk­ ning om sjömannen vid taxering till statlig inkomstskatt året efter beskatt­ ningsåret kunnat påräkna avdrag med minst 600 kronor för underskott å förvärvskälla, utbetalning av periodiskt understöd, avgift för pensions­ försäkring eller nedsatt skatteförmåga. Jämkning skall jämväl kunna med­ ges om sjömans inkomst av drickspengar kan antas ha blivit väsentligt för högt uppskattad.

Svenska sjöfolksförbundet har pekat på det fallet att en sjöman på grund av värnplikt, skolgång, sjukdom eller nedsatt arbetsförmåga inte kunnat utöva sitt yrke under hela året. Enligt förbundets mening borde jämkning alltid medges om hindret varat mer än sex månader. Jag har nyss angivit att den omständigheten att ombordanställningen icke avsett ett helt år i och för sig icke bör vara jämkningsgrund i fråga om sjömans­ skatten, som ju är utformad som en definitiv sjömansskatt. Jag kan så­ lunda inte tillstyrka införandet av en sådan generell regel som förbundet föreslagit. Däremot kommer i en del av de fall, som förbundet haft i tan­ karna, förutsättning för jämkning att vara för handen enligt bestämmelsen om att nedsatt skatteförmåga skall beaktas av sjömansskattenämnden. Ned­ satt skatteförmåga kan sålunda ofta antagas föreligga vid sjukdom, arbets­ löshet, stor försörjningsbörda o. dyl.

En fråga av mera teknisk art uppkommer vid bestämmandet av det be­ lopp med vilket jämkning för nedsatt skatteförmåga högst må medges. Vid beskattning i land kan sådant avdrag bestämmas till högst 3 000 kronor. Eftersom den skattskyldige först tillgodoförts vederbörligt orts- avdrag kommer det belopp, som helt kan fritas från beskattning, att mot­ svara summan av ortsavdraget och det extra avdraget. I ortsgrupp III upp­ går maximibeloppet sålunda för gift skattskyldig till (3 680 + 3 000 =) 6 680 kronor och för ogift skattskyldig till (1 840 + 3 000 =) 4 840 kronor. Då den som har arbete i land alltid är berättigad till fullt ortsavdrag kan taxeringsnämnden upp till den angivna gränsen befria från skatt även om inkomsten åtnjutits endast under en del av året. Det synes skäligt att sjö­ man, som uppfyller villkoren för extra avdrag för nedsatt skatteförmåga, skall kunna befrias från skatt i samma utsträckning som gäller vid taxe­ ring i land. Bestämmelser bör därför meddelas om att avdrag för nedsatt skatteförmåga skall få medges med högst det belopp, som motsvarar sum­ man av vederbörligt ortsavdrag i ortsgrupp III och 3 000 kronor.

De sakkunniga har ansett att jämkning endast bör ske under förutsätt­ ning att den skattskyldige visar att avdrag, därest taxering ägt rum i land,

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

104

skulle medgivits med minst 600 kronor. Uppenbarligen är det nödvändigt

att här införa ett visst gränsbelopp för att förhindra att jämkningsinsti-

tutet äventyrar den avsedda enkelheten i det administrativa förfarandet

med sjömansskatten. Från regeln om visst minimibelopp bör dock undan-

tag göras för de ömmande fall då fråga är om jämkning på grund av ned­

satt skatteförmåga.

Flera remissmyndigheter ifrågasätter lämpligheten av att beslut om

jämkning skall kunna ske under inkomståret. Särskilt vanskligt anses det

vara att beräkna avdrag för underskott å förvärvskälla. Men även i fråga om

periodiskt understöd och avdrag för nedsatt skatteförmåga kan svårig­

heter uppkomma. Om jämkning medges i början av ett år kan det vara

tvivelaktigt om understödet i fortsättningen kommer att utbetalas eller

underhållsskyldigheten fullgöras.

Till en början må framhållas att om sjömannen eller hans hustru har

sådan inkomst i land att det yrkade avdraget kan väntas bli utnyttjat vid

årlig taxering bör jämkning av sjömansskatt inte medges. Detta torde

framgå av de föreslagna bestämmelserna om jämkning.

Föreligger inte möjligheter för sjöman att utnyttja avdrag vid årlig taxe­

ring synes skillnad böra göras mellan å ena sidan jämkning på grund av

underskott å förvärvskälla och å den andra jämkning på annan grund. Det

torde under det löpande året inte vara möjligt att med någon grad av sä­

kerhet bedöma storleken av sådant underskott. Jämkning bör därför inte

ske förrän efter inkomstårets slut och sedan taxering verkställts. Härigenom

uppnår man också att om underskottsavdraget delvis kan utnyttjas vid

taxeringen jämkning endast behöver medges för återstoden av avdraget.

Även jämkning med åberopande av någon av de övriga grunderna bör i

vissa fall anstå till efter inkomstårets slut. Detta gäller t. ex. då tvekan

föreligger om periodisk betalningsskyldighet kommer att fullgöras. I andra

fall kan läget redan under det löpande året vara fullt klart. Detta är fallet

t. ex. då en sjöman efter en tids anställning blir sjuk och det är tydligt att

han inte kan träda i tjänst under året. Ett annat exempel på en omstän­

dighet, som bör kunna beaktas redan under det löpande året, är om avgift

till pensionsförsäkring erlagts med belopp som framgår av företett kvitto.

I dessa och liknande fall möter givetvis inte något hinder att bevilja

jämkning under inkomståret.

Tiden för ingivande av ansökan bör lämpligen utsträckas till utgången

av juli månad året efter inkomståret. Såsom nyss nämnts måste nämligen

i många fall taxeringen i första instans avvaktas innan det med säkerhet kan

avgöras om jämkningsanledning föreligger.

Mot de sakkunnigas förslag angående sådan jämkning som skall an­

komma på lokal skattemyndighet, d. v. s. beslut om kolumnändring, har

huvudsakligen invänts, att lokal skattemyndighets beslut i sådant ärende

endast kan överklagas till länsstyrelsen. I anledning härav vill jag erinra

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

105

om att för sjöman, som icke åtnöjes med länsstyrelsens beslut, står alltid

den möjligheten öppen att få frågan om skattens riktiga beräknande prövad

av sjömansskaltenämnden. Nämndens beslut i ärendet kan sedan över­

klagas i vanlig ordning.

Slutligen må i korthet med några ord beröras frågan om från vilken tid­

punkt jämkningsbeslutet skall gälla vid skatteuträkningen. Såvitt angår

beslut av sjömansskattenämnden torde man få utgå från att tidpunkten

direkt anges i beslutet. Lokal skattemyndighets beslut bör gälla vid den

första avlöningsutbetalningen efter det beslutet uppvisats för avlönings-

förrättaren. I båda fallen bör skatt som tidigare avdragits för mycket re-

stitueras genom sjömansskattekontorets försorg. Särskild ansökan om re­

stitution erfordras endast då skattenedsättningen beror på beslut av den

lokala skattemyndigheten.

Vad de sakkunniga i övrigt anfört om jämkning, rättelse och restitution

av sjömansskatt föranleder ingen annan erinran från min sida än att tiden

för ingivande av ansökan om rättelse bör utsträckas till två år.

VII. Uppbörd m.m.

De sakkunniga

Uppbörd

De sakkunniga föreslår, att vid sjömansskattekontoret skall föras regis­

ter över de fartyg, ombord på vilka sjömansskatt skall erläggas.

Genom sjömansskattekontorets försorg skall till redarna distribueras

sjömansskattetabeller och anvisningar för uppbörd och redovisning även­

som blanketter för redovisning av avdragen skatt. Formulär till redovis-

ningsförteckningarna föreslås skola fastställas av sjömansskattenämnden.

Förteckningarna bör vara uppställda efter mönster av de förteckningar,

som för närvarande förekommer vid uppbörd av särskild sjömansskatt.

Särskilda blanketter skall enligt de sakkunniga användas vid redovisning av

skatt för sjömän, bosatta här i riket, och särskilda för andra sjömän.

De sakkunniga framhåller, att för sjömän torde nu regelmässigt utfärdas

debetsedel å preliminär A-skatt av den lokala skattemyndigheten. Så bör

även ske, sedan sjömansskatten införts. Sjöman skall ombord använda

denna debetsedel för att styrka efter vilken kolumn i sjömansskattetabellen

sjömansskatt skall avdras Om sjömannen arbetar i land någon del av året

under sådana förhållanden, att vanligt källskatteavdrag skall ske, skall

debetsedeln å preliminär A-skatt användas enligt uppbördsförordningens

föreskrifter.

Såsom tidigare framhållits, föreslås att kolumnerna i sjömansskatteta-

bellerna bör konstrueras med utgångspunkt från kolumnerna 1—3 i tabel­

lerna för preliminär A-skatt.

De sakkunniga har fäst uppmärksamheten på att vissa svårigheter stund­

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

om kommer att uppstå vid lokal skattemyndighets arbete med att ange

tillämplig avdragskolumn å debetsedel å preliminär A-skatt. För närva­

rande kan den lokala skattemyndigheten erhålla vissa upplysningar av an­

teckningar i inkomst- och debiteringslängderna till vägledning vid bestäm­

mande av tillämplig kolumn. Sjöman, som endast har inkomst ombord,

skall emellertid ej avlämna självdeklaration. Den lokala skattemyndigheten

skulle då sakna betydelsefull ledning för att bedöma vilken kolumn som

skall tillämpas. Liknande svårigheter föreligger dock redan nu i vissa fall,

t. ex. då skattskyldig inte avlämnat självdeklaration. De sakkunniga anser,

att några särskilda bestämmelser, om hur lokal skattemyndighet bör för­

fara, dock ej bör utfärdas. Om fel kolumn angivits för sjöman, bör denne

skyndsamt anhålla om rättelse hos den lokala skattemyndigheten.

Om debetsedel å preliminär B-skatt utfärdas för sjöman, eller om denne

över huvud taget inte erhållit någon debetsedel, bör han anhålla hos den

lokala skattemyndigheten om intyg, vari skall lämnas sådana uppgifter, att

därav framgår vilken kolumn i sjömansskattetabellen, som skall komma

till användning. Vidare föreslås att sjöman även på annat sätt än genom

uppvisande av debetsedel eller intyg skall kunna få styrka efter vilken ko­

lumn i sjömansskattetabellen avdrag skall ske. Närmare föreskrifter härom

bör utfärdas av sjömansskattenämnden.

De sakkunniga framhåller vidare önskvärdheten av att debetsedlar till

sjömän även i fortsättningen avlämnas till postbehandling före debetsedlar

till andra skattskyldiga.

Om här i riket bosatt sjöman varken företer debetsedel eller på annat

sätt visar, enligt vilken kolumn i sjömansskattetabellen avdrag skall ske,

skall avlöningsförrättaren verkställa avdrag enligt kolumnen för ogift

skattskyldig utan barn. Även om avlöningsförrättare skulle vara övertygad

om att en sjöman kommer att erhålla jämkning av sjömansskatt, skall

han dock verkställa skatteavdrag med de belopp, som anges i tabellerna.

Sedan avdrag verkställts, antecknas skatten på de tidigare omnämnda

redovisningsförteckningarna. Dessa skall avse en period om två månader. De

skall av befälhavaren insändas till rederiet. På förteckningarna anges —-

då fråga är om här i riket bosatt sjöman — numret å sjömannens debet­

sedel å preliminär skatt. Om en sjöman inte företett någon debetsedel å

preliminär skatt må anges det län och den kommun, där sjömannen är

mantalsskriven. Uppgift om sjömannens hemortskommun kan erhållas

från sjöfartsbok eller annan handling. I nödfall får även muntlig uppgift

av sjömannen godtas. De sakkunniga förutsätter, att till ledning för avlö-

ningsförrättarens arbete i nu avsett fall kommer genom sjömansskatte-

kontorets försorg att utsändas förteckningar, varav framgår sifferbeteck-

ningarna för län och uppbördsdistrikt. Är sjömannens hemortskommun

uppdelad i två eller flera uppbördsdistrikt och saknar avlöningsförrättaren

kännedom om det uppbördsdistrikt, inom vilket sjömannen är mantals­

107

skriven, skall som beteckning för kommunen tas det nummer som gäller

för det första uppbördsdistriktet inom kommunen.

Uppbörd av sjömansskatt skall verkställas genom postverket och de

penninginrättningar, med vilka Kungl. Maj :t därom träffat avtal. Inbetal­

ningen av sjömansskatt skall ske kostnadsfritt.

I fråga om redovisningen av sjömansskatt föreslås, att redaren för varje

period om två månader, räknad från kalenderårets början, skall redovisa

under perioden innehållen sjömansskatt. Redovisningen skall ske sex

gånger om året. För varje period lämnas redovisning senast den sista dagen

i andra månaden efter periodens utgång genom att skattens sammanlagda

belopp sättes in på sjömansskattekontorets postgirokonto. Samtidigt med

inbetalningen sändes redovisningsförteckningarna in till sjömansskatte-

kontoret. Efter ansökan må sjömansskattenämnden medge redare att betala

in skatt och sända in redovisningsförteckningar vid senare tidpunkt än

nyss nämnts. Inbetalas sjömansskatt i annan ordning eller senare än som

är stadgat, skall restavgift erläggas. Restavgiften skall utgå med fyra öre

för varje hel krona av den del av skatten, som inte erlagts, dock ej mindre

än en krona. Om öretal uppkommer vid beräkningen, skall avrundning

ske till närmast högre krontal.

De insända redovisningsförteckningarna skall granskas vid sjömans-

skattekontoret. Det bör därvid kontrolleras, att den inlevererade skatten

överensstämmer med det belopp, som enligt förteckning skall inbetalas.

Att redare fullgjort vad honom åligger kan kontrolleras även genom revi­

sion av redarens bokföring. Intet hinder möter för att en redares hela bok­

föring blir föremål för samtidig granskning av en tjänsteman vid sjömans-

skattekontoret och av en tjänsteman vid en länsstyrelse. I många fall torde

till och med en dylik samtidig granskning vara att förorda. Lämpligt torde

också vara att då taxeringsrevision verkställes av redares räkenskaper,

granskningsmannen erhåller uppdrag att verkställa granskning av sjömans-

skatteredovisningen även om tjänsteman från sjömansskattekontoret ej kan

delta.

Genom hålkortsbehandling av förteckningarna förslagsvis genom post­

verkets försorg erhålles uppgift hur deri under året influtna sjömansskat­

ten fördelar sig på uppbördsdistrikt. Hålkortsbehandlingen föreslås av de

sakkunniga skola tillgå på samma sätt som nu sker av exempelvis skatte-

anvisningar å preliminär skatt m. m.

I betänkandet framhålles att, om en sjöman önskar erhålla jämkning

eller rättelse av felaktigt uttagen skatt, ankommer det på honom själv att

lämna sjömansskattekontoret uppgifter om skattens storlek m. m. De

lämnade uppgifterna kan därefter kontrolleras vid sjömansskattekontoret.

Härför anses inte någon kontobokföring för varje enskild sjöman erforder­

lig. Inte heller fordras enligt de sakkunnigas mening någon sådan bok­

föring för utbetalning av gottgörelse till kommuner m. fl. eller av någon

annan anledning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958

Revisionskrav

De sakkunniga föreslår att om det vid sjömansskattekontorets granskning

av redares redovisning av sjömansskatt framkommer, att sjömansskatt

inte inbetalats till kontoret eller inbetalats med lägre belopp än som rätte­

ligen bort ske, skall kontoret skriftligen framställa anmärkning mot redo­

visningen i form av revisionskrav. Revisionskrav skall då riktas mot redare.

Två fall av revisionskrav kan enligt de sakkunnigas mening förekomma.

I det första fallet har redaren eller befälhavaren utan giltig orsak under­

låtit att avdra sjömansskatt eller avdragit sjömansskatt med för lågt belopp.

I det senare fallet har avdrag för sjömansskatt visserligen företagits med

rätta belopp men redaren har underlåtit att helt eller delvis redovisa skatten

till sjömansskattekontoret.

Om redaren godkänner kravet och inbetalar felande belopp jämte rest-

avgift, erfordras inte ytterligare åtgärder i redovisningsavseende. Bestrider

redaren riktigheten av kravet eller underlåter han, utan att bestrida det­

samma, att inbetala felande belopp, skall kontoret underställa ärendet

sjömansskattenämnden för prövning. Har nämnden fastställt revisions­

krav, skall det belopp som fastställts till betalning jämte restavgift uttas

genom indrivning dock att införsel ej må beviljas för gäldande av belopp,

för vilket redare är ansvarig.

Revisionskrav kan också framställas direkt mot en sjöman. Så blir fallet,

då en sjöman enligt vad verkställd utredning ger vid handen, genom att

lämna oriktiga eller ofullständiga uppgifter orsakat att sjömansskatt inte

avdragits eller avdragits med för lågt belopp.

Redare bör ha regressrätt gentemot sjöman i fråga om belopp, som reda­

re underlåtit att avdra men på grund av revisionskrav nödgats erlägga. I

förekommande fall må beloppet uttas hos sjöman i samma ordning som

stadgas i fråga om indrivning av skatt, dock att införsel ej må beviljas.

Preskription samt straff och viten

De sakkunniga föreslår, att åtgärder för uttagande av sjömansskatt skall

få vidtas endast intill utgången av femte året efter det att avdrag för sjö­

mansskatt verkställts eller bort verkställas. I

I betänkandet erinras om de bestämmelser angående straff och viten, som

finnes intagna i uppbördsförordningen. Dessa bestämmelser — med un­

dantag för dem som avser preliminär självdeklaration — anser de sak­

kunniga kunna tjäna som förebild för motsvarande bestämmelser i sjö-

mansskatteförordningen. Beträffande föreläggande av vite avviker dock

de sakkunnigas förslag såtillvida från uppbördsförordningens bestämmel­

ser att vite skall kunna föreläggas av föx-eståndaren för sjömansskattekon­

toret. Enligt uppbördsförordningen ankommer föreläggande av vite på

länsstyrelsen.

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958

109

Remissyttrandena

Uppbörd

Några principiella erinringar mot de sakkunnigas förslag om uppbörd

av sjömansskatt har ej anförts. Framförda erinringar hänför sig endast

till detalj spörsmål.

De sakkunnigas förslag att formulär till redovisnings-

förteckningarna över avdragen sjömansskatt skall fastställas av

sjömansskattenämnden samt att skilda förteckningar skall användas för här

i riket bosatta och för övriga sjömän har föranlett uttalande av länssty­

relsen i Göteborgs och Bohus län.

Länsstyrelsen anför.

Om den nuvarande redovisningsblanketten skall omarbetas, lär detta

bliva kontorets uppgift, som har hand om redovisningen. Det är naturligt,

att eventuella önskemål av nämnden då komma att beaktas. En formlig

föreskrift, att blanketten skall fastställas och att nämnden skall betungas

härmed, synes onödig. Länsstyrelsen föreslår, att bestämmelsen utgår.

Enligt 15 § i författningsförslaget skall skatt för svenska och utländska

sjömän redovisas på skilda förteckningar. Avsikten torde väl vara att

postverkets arbete med stansning för kommunersättningen härigenom skall

underlättas. Det finns dock anledning förmoda, att redovisningarna i och

för denna stansning måste underkastas viss granskning på kontoret och

att en markering sker där. En uppdelning är då knappast motiverad. Ur

andra synpunkter synes det också vara lämpligast med endast en för­

teckning. Under sådana förhållanden är det olämpligt att i författnings­

texten giva bestämmelser om förtecknandet.

Beträffande förslaget att uppgifterna å debetsedlarna för

preliminär A-skatt skall tjäna till ledning vid ut­

tagande av sjömansskatt påpekar länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län, att sådana debetsedlar enligt gällande bestämmelser inte

behöver sändas ut förrän senast den 18 januari. Man måste därför räkna

med att det kan dröja åtskillig tid, innan en sjöman får sin debetsedel.

På grund härav får det anses vara önskvärt, att den nya preliminärdebet­

sedelns kolumnuppgift inte skall gälla förrän förslagsvis från och med

den 1 mars.

Vissa spörsmål, som står i samband med lokal skattemyndig­

hets arbete med utfärdande av debetsedlar å preli­

minär skatt, har upptagits till behandling av centrala uppbördsnämn-

den, länsstyrelserna i Västernorrlands och Norrbottens län samt Föreningen

Sveriges kronokamrerare.

Centrala uppbördsnämnden anför.

Enligt förslaget skall lokal skattemyndighet utfärda och sända ut debet­

sedlar å preliminär A-skatt till sjömän på samma sält som för närvarande

sker, d. v. s. senast den 18 januari under inkomståret. Enligt 13 § 1 mom.

uppbördskungörelsen böra debetsedlar adresserade till avlägset belägna

110

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

postanstalter avlämnas till postbefordran tidigare än övriga debetsedlar.

De lokala skattemyndigheterna torde i regel icke kunna utan särskild be­

gäran översända debetsedlarna till sjömän under annan adress än deras

bostadsadress i land för vidarebefordran genom anhörigas försorg. Då det

är angeläget att debetsedlarna utan dröjsmål komma sjömännen tillhanda,

kan det ifrågasättas om icke särskild föreskrift bör intagas i 13 § 1 mom.

tillämpningskungörelsen till gällande uppbördsförordning därom att de­

betsedlar avseende skattskyldiga, vilka kunna antagas vara sjömän, skola

utsändas så fort ske kan.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län framhåller att den omständigheten

att sambeskattningsprincipen fått slopas, då en av makarna beskattas som

sjöman, kan innebära en skattelindring även för den i land förvärvs­

arbetande parten. Införes inte särskilda regler, torde detta komma att

medföra avsevärda skiljaktigheter mellan preliminär och slutlig skatt. För

närvarande synes nämligen i de allra flesta fall för gift kvinna utfärdas

preliminär debetsedel med angivande av kolumn 1. Vare sig sådan kvinna

har att erlägga sjömansskatt eller arbetar i land synes därför jämkning

regelmässigt kunna påkallas. Länsstyrelsen ifrågasätter därför ett automa­

tiskt verkande uppgiftsförfarande, som går ut på att hustrun till person

med sjömansskatt erhåller debetsedel å preliminär A-skatt med angivande

av avdragskolumn 3.

Enligt gällande bestämmelser har lokal skattemyndighet i de fall preli­

minär skatt ej inbetalas för skattskyldig, som erhållit debetsedel å preli­

minär A-skatt, att undersöka anledningen till den bristande inbetalningen.

Postens skatteavdelning har att i sådant fall upprätta särskild förfrågan.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län föreslår ett särskilt förfarande för

undvikande av att förfrågan utskrives och undersökning verkställes be­

träffande skattskyldig, som har att erlägga sjömansskatt. Befälhavaren

kunde lämpligen vid redovisningsförteckningarna för den uppbördspe-

riod, varunder skattskyldig första gången för året förekommer, foga en

skatteanvisning för envar, som avlämnat debetsedel å preliminär skatt.

Å denna skatteanvisning skall med stämpel eller på annat sätt anges att

den skattskyldige erlägger sjömansskatt. Dessa skatteanvisningar skulle

sedan översändas till respektive länsstyrelser för anteckning å kreditkort.

Uppgiften om att sjömansskatt erlägges kan även vara av värde vid taxe­

ringen i de fall taxeringsuppgift inte inkommer och förhindra åsättande

av felaktig taxering. Om skatteanvisning inte kan bifogas redovisningsför­

teckningarna på grund av att debetsedel ej avlämnats, bör sjömansskatte-

kontoret åläggas att med ledning av de å förteckningarna lämnade upp­

gifterna meddela vederbörande länsstyrelse att sjömansskatt erlägges. Som

ett alternativ till det här skisserade förfarandet ifrågasätter länsstyrelsen

om inte sjöinansskattekontoret bör åläggas att till länsstyrelserna över­

lämna förteckningar länsvis över skattskyldiga, som har att erlägga sjö­

mansskatt.

111

Liknande synpunkter anföres av länsstyrelsen i Norrbottens län och

Föreningen Sveriges kronokamrerare.

Vad i betänkandet anförts om skatteavdrag ombord på far­

tyg och redovisningen av sjömansskatt har föranlett

vissa påpekanden från länsstyrelserna i Malmöhus, Hallands samt Göteborgs

och Bohus län.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att medgivande av an­

stånd med inbetalning och redovisning av sjömansskatt bör ankomma på

sjömansskattekontoret. Då fråga kan vara om brådskande beslut, lär det

enligt länsstyrelsens mening vara direkt olämpligt att lägga avgörandet på

sjömansskattenämnden, såvida man ej vill besluta i efterhand. Länssty­

relsen erinrar vidare om att uppbörd av särskild sjömansskatt för närva­

rande sker genom att rederierna insätter skattebeloppen å särskilt post­

girokonto. Då någon ändring häri inte synes böra ske, anses bestämmelsen

i 14 § förslaget till sjömansskatteförordning att uppbörd skall verkställas

genom postverket samt de penninginrättningar med vilka Kungl. Maj :t

träffat avtal icke vara motiverad.

Länsstyrelsen i Hallands län framhåller, att de föreslagna bestämmel­

serna om restavgift för sjömansskatt avviker något från uppbördsförord-

ningens regler. Länsstyrelsen säger sig av praktiska skäl vilja föreslå att

uppbördsförordningens bestämmelser ändras till överensstämmelse med

sjömansskatteförordningens. I stället för avrundning av beloppet uppåt

bör dock lämpligen i båda författningarna föreskrivas, att överskjutande

öretal skall bortfalla.

Om kontrollen över utgörandet av sjömansskatt

och därmed sammanhängande spörsmål föreligger vissa uttalanden.

Riksskattenämnden framhåller att kontrollen över att skatt avdragits

enligt rätt kolumn i skattetabellerna i praktiken torde bli svår att göra

tillräckligt effektiv. Det synes enligt riksskattenämndens mening som om

sjömansskattekontoret i detta avseende måste begränsa sig till att stick-

provsvis genom skrivelser till lokala skattemyndigheter utöva sådan kon­

troll. Detta får anses vara otillfredsställande med hänsyn till att fråga är

om en definitiv skatt. Nämnden anmärker att de lokala skattemyndig­

heterna ofta inte torde ha tillgång till samtliga för en dylik kontroll erfor­

derliga uppgifter.

Likartade synpunkter anföres av kammarrätten, centrala uppbördsnämn-

den samt länsstyrelserna i Stockholms och Västernorrlands län. Sistnämnda

länsstyrelse framhåller därjämte att rederierna är spridda över hela riket

och alt det därför bör finnas möjlighet att överlåta kontrollen av redarnas

bokföring till vederbörande länsstyrelse.

Frågan om en särskild k o n t o b o k f ö r i n g av sjömans­

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958

112

skatten för varje enskild sjöman har uppmärksammats av länsstyrel­

serna i Stockholms och Kristianstads län.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser det mindre sannolikt att en konto­

bokföring av skatten för varje enskild sjöman skall kunna undvaras. Upp­

gift om avlöningens storlek kan bli påkallad både av det fortsatta inter-

nordiska samarbetet och i det fall att en obligatorisk tjänstepension in­

föres. Dessa och andra frågor rörande sjömansskatten kan — framhåller

länsstyrelsen — vinna sin lösning genom den elasticitet, som givits för-

fattningsförslaget. Sjömansskattenämnden får förutsättas kontinuerligt följ a

utvecklingen och ta erforderliga initiativ för att avhjälpa bristfälligheter,

som på förhand knappast kan i sin helhet överblickas.

Länsstyrelsen i Kristianstads län anför.

Redovisningen till sjömansskattekontoret av den innehållna sjömans­

skatten skall enligt de sakkunnigas förslag ske i huvudsak i den ordning

som nu tillämpas för den särskilda sjömansskatten och hos sjömansskatte­

kontoret skall kontobokföring för varje enskild sjöman icke äga rum.

Länsstyrelsen anser sig böra ifrågasätta, huruvida detta tämligen summa­

riska redovisningssätt hos sjömansskattekontoret kan vara tillfyllest. Så­

lunda skulle utredningen i jämkningsfallen underlättas om specificerad

redovisning skedde. Det synes finnas anledning överväga huruvida icke,

liksom i Norge, ett mera specifikt redovisningssystem vore att föredraga.

Skall sambeskattning ske av makar, av vilka den ene har inkomst ombord

eller skall vid skatteuttaget för inkomst i land hänsyn tagas till inkomst

ombord, blir givetvis specificerad redovisning av sjömansskatten nödvändig.

Revisionskrav

Frågor som har samband med revisionskrav behandlas endast av riks­

skattenämnden, länsstyrelserna i Gotlands, Malmöhus och Gävleborgs län

samt Sveriges redareförening.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför.

Reglerna om redares ansvarighet för sjömansskatt överensstämmer i

stort sett med de, som förekommer i uppbördsförordningen för arbets­

givare. Vid fall av underlåtenhet att utan skälig anledning verkställa

skatteavdrag kan emellertid revisionskrav riktas mot redaren, utan att

arbetstagaren-sjömannen först anmanats gälda skattebeloppet i fråga. I

förslaget återfinnes dessutom en bestämmelse, som saknas i uppbördsför­

ordningen, nämligen att om redaren visar, att underlåtenhet att verkställa

skatteavdrag berott på oriktig uppgift lämnad av sjömannen, kravet skall

riktas mot denne. I betänkandet sidan 99 sägs, att revisionskrav också kan

framställas direkt mot sjöman, nämligen om denne genom oriktiga upp­

gifter orsakat, att sjömansskatt icke avdragits eller avdragits med för lågt

belopp. Av texten å sidan 99 får man den uppfattningen att en viss valrätt

skulle föreligga i fråga om kravet i detta fall, medan förslaget till lagtext

synes ge en mera bindande anvisning. Oklart är även om ärendet, därest

redaren bestrider ansvar på grund av oriktig uppgift av sjöman, kan

bringas direkt under sjömansskattenämndens prövning utan att revisions­

krav i dylikt fall först riktats jämväl mot sjömannen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

113

Såväl i uppbördsförordningen som i förslaget till sjömansskatt sägs, att

arbetsgivare, som underlåtit verkställa skatteavdrag kan, sedan lian erlagt

sådana skattebelopp, söka dem åter av arbetstagaren. Indrivningskvittot

skall då inges till utmätningsmannen, som hos den skattskyldige ager

uttaga beloppet i samma ordning, som stadgas i fråga om indri\ning av

skatt. Införsel får emellertid ej tillgripas. Det må ifrågasättas, om redare

utan tillgång till en sådan rättslig möjlighet, som införsel innebär, har ut­

sikt att annat än i rena undantagsfall erhålla något åter från den anställde.

Länsstyrelsen i Gotlands län framhåller, att då redare bestrider revisions-

krav eller utan att bestrida detsamma underlåter att inbetala felande be­

lopp, skall sjömansskattekontoret enligt de sakkunnigas förslag underställa

sjömansskattenämnden ärendet för prövning. Ett dylikt förfaringssätt synes

knappast vara erforderligt, då underlåtenhet att bestrida kravet föreligger.

I sådant fall bör kravet kunna fastställas av föreståndaren för sjömans­

skattekontoret och därefter överlämnas till indrivningsmyndigheten för

beloppets uttagande, varvid redaren bör förbehållas rätt att underställa

beslutet nämndens prövning. Härigenom skulle vinnas, att indrivning kom­

mer i gång tidigare än eljest skulle bli fallet.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län anför.

Enligt bestämmelser i uppbördsförordningen må införsel icke beviljas

vid bl. a. indrivning hos arbetstagare av skatt, för vilken vederbörligt skatte­

avdrag icke verkställts av arbetsgivaren. Bestämmelserna ha oförändrade

upptagits i förslaget till förordning om sjömansskatt. I detta hänseende

vill länsstyrelsen erinra att i prop. 100/1953 (s. 349) departementschefen

förutskickade en omarbetning av bestämmelserna om införselinstitutets

användning vid indrivning av skatt. Det uttalades sålunda att skäl kunde

anföras för en sådan ändring i bestämmelserna att införselinstitutet i nu

avsedda och jämförbara fall kunde komma till användning. Frågan borde

enligt departementschefens mening snarast prövas utan avvaktan på en

tilltänkt revision av utsökningslagen. Frågan har emellertid ännu icke

bringats till en lösning. Länsstyrelsen anser att förevarande fråga bör upp­

tagas i detta sammanhang. Det torde vara en allmän erfarenhet hos de

myndigheter, vilka omhänderha bestyret med indrivning av oguldna ut-

skylder, att beträffande arbetstagare införselinstitutet är det i stort sett

enda exekutiva tvångsmedel, som kan medföra betalning. Det klientel,

varom nu är fråga, saknar nämligen i stor utsträckning utmätningsbar

egendom.

Riksskattenämnden föreslår att bestämmelserna om revisionskrav ut­

formas så att redare, som på grund av uppenbar försummelse underlåter

göra anmälan om ändring i fartygs rutt, blir ansvarig för skatt som där­

igenom undandras.

Preskription samt straff och viten

Vad de sakkunniga föreslagit i fråga om preskription av sjömansskatt

samt om straff och viten har inte föranlett särskilda uttalanden i remiss­

yttrandena.

8 — Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr 92

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

Departementschefen

De sakkunniga har utformat sitt förslag till uppbörd av sjömansskatt i

nära anslutning till vad som gäller vid uppbörd av källskatt. Vid sjömans-

skatteuppbörden skall i regel de för preliminär A-skatt utfärdade debetsed­

larna användas. Särskilda debetsedlar å sjömansskatt behöver sålunda

inte utfärdas. Kontroll av att redarna vederbörligen fullgör sina skyldig­

heter skall utövas på i princip samma sätt som gäller i fråga om arbets­

givare i allmänhet. Även förfarandet vid krav gentemot försumlig redare

har utformats i huvudsaklig anslutning till motsvarande bestämmelser vid

den allmänna uppbörden. Detsamma gäller vad de sakkunniga föreslagit

om preskription, straff och viten.

De sakkunnigas förslag angående uppbörden av sjömansskatten har i

allmänhet godtagits vid remissbehandlingen. I ett par hänseenden har dock

framkommit erinringar, vilka jag här i korthet torde få behandla.

Såsom tidigare nämnts må avdrag för gäldande av preliminär A-skatt

under januari månad ske med ledning av anteckningarna å föregående

års debetsedel. Där särskilda omständigheter därtill föranleder kan i fråga

om arbetstagare på svenskt handelsfartyg med en bruttodräktighet av minst

500 registerton avdrag äga rum på samma sätt under februari och mars

månader. Motsvarande bestämmelser saknas i förslaget till sjömansskatte-

förordning. Enligt de sakkunnigas förslag skall nämligen sjömansskatte-

avdrag ske med ledning av anteckningarna å preliminärdebetsedeln för det

löpande året. Har inte debetsedel företetts skall skatteavdrag verkställas

efter den oförmånligaste kolumnen. En följd av de föreslagna bestämmel­

serna skulle bli att exempelvis en gift sjöman, som av någon anledning

inte erhållit sin debetsedel förrän i mars, under de två första månaderna

av året skulle nödgas vidkännas avdrag såsom ogift. Detta kan inte anses

tillfredsställande. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har observerat

spörsmålet och föreslår att kolumnuppgifterna på preliminärdebetsedeln

skall vid beräkning av sjömansskatt gälla från och med mars ena året

till utgången av februari påföljande år. Jag är inte beredd att förorda en

sådan lösning. Det bör nämligen observeras att anteckningarna om till­

lämplig kolumn skall kunna tillämpas såväl vid uttag av källskatt som vid

beräkning av sjömansskatt. En regel som den av länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län förordade kan leda till mindre tilltalande resultat, om en­

ligt den nya debetsedeln skatt skall dras enligt annan kolumn än före­

gående år. En skattskyldig som under januari vidkänts källskatteavdrag

som gift får i sådant fall, om han går till sjöss i februari, sjömansskatte-

avdrag som ogift. Liknande resultat uppkommer om anställning till sjöss

upphör i början av året. Jag vill i stället förorda att sjömansskatteavdrag

under de två första månaderna av året skall få verkställas enligt anteck-

ningarna på föregående års debetsedel. Avlöningsförrättaren skall vara

115

skyldig att för den händelse därefter företedd debetsedel för det löpande året

utvisar, att avdrag skall ske efter annan kolumn, vidta erforderlig rättelse.

Då redovisning av vad som avdragits i januari och februari inte behöver

ske förrän vid utgången av april torde till sjömansskattekontoret i allmän­

het kunna levereras det korrekta beloppet. Finnes särskilda anvisningar

erforderliga för kontroll av att rättelse behörigen företagits torde sådana

böra meddelas av sjömansskattenämnden. Självfallet bör ansvarighet för

bristande skattebelopp inte inträda för redare, om avlöningsförrättaren

följt dessa regler och rättelse senare inte kunnat ske därför att sjömannen

slutat sin anställning.

Vad centrala uppbördsnämnden och ytterligare några remissinstanser

anfört i fråga om lokal skattemyndighets arbete med utfärdande av debet­

sedlar å preliminär skatt torde lämpligen kunna beaktas vid utfärdande av

tillämpningsföreskrifter till sjömansskatteförordningen.

Jag finner mig inte kunna biträda länsstyrelsens i Göteborgs och Bohus

län förslag om rätt för sjömansskattekontoret att fatta beslut i vissa an-

ståndsärenden. Däremot torde ordföranden i sjömansskattenämnden böra

tilläggas rätt att ensam avgöra ärenden av brådskande natur. Jag återkom­

mer till denna fråga under avsnittet om sjömansskattenämnden.

Den föreslagna bestämmelsen i 14 § om uppbörd av sjömansskatt över­

ensstämmer med vad som gäller enligt uppbördsförordningen. Då något

egentligt behov av att anlita banker och andra penninginrättningar knappast

finnes när det gäller inbetalning av sjömansskatt och då det onekligen

skulle medföra en viss förenkling i uppbördsförfarandet om alla inbetal­

ningar göres på ett ställe, har jag ingenting att erinra mot det förslag, som

framlagts av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län om att inbetalning

alltid skall ske till särskilt postgirokonto.

Uppbördsförordningens bestämmelser om restavgift har behandlats av

riksdagens revisorer i deras berättelse till 1957 års riksdag, under finans­

departementet, § 25 (Del I s. 247—249). Bevisorerna föreslog att restavgift

skulle utgå i jämna krontal samt att, om vid uträkning av restavgift öretal

uppkommer, avrundning skulle ske vid öretal över femtio uppåt och vid

annat öretal nedåt till helt krontal. Lägsta beloppet för restavgiften skulle

fastställas till en krona. I utlåtande nr 93 har 1957 års statsutskott hemställt

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj: t anhålla att Kungl. Maj :t

ville vidtaga åtgärder i syfte att genomföra vad revisorerna föreslagit. I

skrivelse den 14 maj 1957, nr 249, har riksdagen anmält att riksdagen fattat

beslut i överensstämmelse med vad utskottet föreslagit. Jag har för avsikt

att i annat sammanhang framlägga förslag i det angivna syftet. Bestäm­

melserna om restavgift i sjömansskatteförordningen bör redan nu utformas

i överensstämmelse med vad revisorerna föreslagit. Den av de sakkunniga

angivna avrundningsregeln torde få ändras i enlighet härmed.

Riksskattenämnden och ytterligare några remissmyndigheter har under­

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 ur 1958

116

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958

strukit de svårigheter som föreligger att göra kontrollen över utgörandet av

sjömansskatten tillräckligt effektiv. Självfallet kommer särskilt till en

början vissa svårigheter att uppstå innan tillräcklig praktisk erfarenhet

vunnits. Det är fördenskull viktigt att åtgärder vidtas för att åvägabringa

en systematisk kontroll. Med utnyttjande av befogenheten att granska reda­

res bokföring kan t. ex. granskning ske av samtliga skatteuträkningar inom

ett rederi under en månad samtidigt som med ledning av de angivna debet-

sedelsnumren uppgifterna om tillämpliga avdragskolumner kontrolleras hos

vederbörande lokala skattemyndigheter. Som länsstyrelsen i Västernorrlands

län framhållit bör kontrollen av redarnas bokföring, när sådan kontroll be-

finnes påkallad, kunna överlåtas åt lokala myndigheter. På begäran av

föreståndaren för sjömansskattekontoret bör sålunda taxeringsintenden-

terna vara skyldiga att låta verkställa granskning av redares bokföring.

De lokala skattemyndigheterna bedriver i fråga om utgörande av källskatt

en likartad kontroll av arbetsgivares bokföring. Även dessa myndigheter

bör få anlitas i sjömansskattekontrollen. Särskilda bestämmelser om skyl­

dighet att tillhandagå sjömansskattekontoret vid granskning och annan

kontroll torde inte vara nödvändiga. Däremot torde bestämmelsen i 21 §

förslaget till sjömansskatteförordning (19 § i departementsförslaget) böra

kompletteras så att skyldighet föreligger för redare att tillhandahålla sin

bokföring eller sina anteckningar även på anmaning av taxeringsintendent

eller lokal skattemyndighet.

Frågan huruvida det blir nödvändigt att vid sjömansskattekontoret lägga

upp särskild kontobokföring över erlagd sjömansskatt torde, som länssty­

relsen i Stockholms län framhållit, få avgöras längre fram med ledning av

då föreliggande praktiska erfarenheter. Vid den uträkning av ersättningar

till kommunerna som skall verkställas genom sjömansskattekontorets

försorg, förutsättes att postverkets hålkortsanläggning skall tas i anspråk.

Det torde då också vara möjligt att utan större kostnader verkställa konto­

bokföring av sjömansskatten genom anlitande av denna hålkortsanläggning.

På sådant sätt äger f. n. bokföringen av den vanliga källskatten rum.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har berört vissa frågor som har sam­

band med de föreslagna reglerna om rätt att framställa krav vid försum­

melse att inbetala sjömansskatt. Av den föreslagna lydelsen av 19 § sjömans-

skatteförordningen torde klart framgå att kravet i första hand alltid skall

riktas mot redaren. Endast om denne visar att felet beror av oriktig upp­

gift av sjömannen skall kravet riktas mot sjömannen. Jag har ingenting att

erinra mot en sådan ordning. Bestrider redaren kravet torde det i första

hand böra ankomma på föreståndaren för sjömansskattekontoret att bedöma

den bevisning redaren förebringat. Finnes det uppenbart att felet beror

av oriktig uppgift från sjömannen skall revisionskravet mot redaren från-

trädas och kravet i stället riktas mot sjömannen. I andra fall kan bevis­

ningen vara sådan att det mot redaren framställda kravet bör underställas

117

sjömansskattenämnden för prövning. Av nämndens beslut kan då bli be­

roende om krav skall riktas mot sjömannen.

Länsstyrelsen i Gotlands län har föreslagit att revisionskrav, som inte

bestrides, skall kunna fastställas av föreståndaren för sjömansskattekon-

toret. Jag har ingenting att erinra mot en enklare form för sådant beslut

men förordar att beslutet skall fattas av ordföranden i sjömansskatte­

nämnden.

De sakkunnigas förslag angående indrivning hos sjöman av skatt som

erlagts av redare överensstämmer med motsvarande bestämmelser i upp-

bördsförordningen. Det av länsstyrelsen i Gävleborgs län berörda spörs­

målet angående införsel torde sålunda främst ha anknytning till den all­

männa uppbörden. Det bör därför upptas till samlad bedömning i annat

sammanhang.

Vad riksskattenämnden anfört om redares ansvarighet för undandragen

skatt, då han underlåtit att anmäla ändrad användning av fartyg, synes

värt beaktande. Ifrågasättas kan dock om inte redan med den föreslagna

lydelsen av 19 § 1 mom. första stycket sjömansskatteförordningen krav

skulle kunna anställas mot en redare som gjort sig skyldig till sådan för­

summelse. För att undanröja all tveksamhet förordar jag likväl en särskild

föreskrift med den av riksskattenämnden angivna innebörden. Föreskriften

bör intas som ett tredje stycke i författningsrummet (17 § 1 mom. i de-

partementsförslaget).

Vad de sakkunniga i övrigt anfört beträffande uppbörd, revisionskrav,

preskription samt straff och viten föranleder inte någon väsentligare er­

inran från min sida.

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

VITT. Sjömansskattenämnden och sjömansskattekontoret

De sakkunniga

De sakkunniga har — som tidigare nämnts — föreslagit att för hand­

läggning av ärenden angående sjömansskatt skall inrättas en sjömans-

skattenämnd och ett sjömansskattekontor, vilka skall förläggas till Göteborg.

Sjömansskattenämnden skall enligt de sakkunnigas förslag

lämna bindande besked beträffande de fartyg, ombord på vilka de an­

ställda skall erlägga sjömansskatt, ävensom beträffande den tabell, enligt

vilken sjömansskatt skall beräknas,

fastställa grunder, enligt vilka drickspengar skall uppskattas vid be­

räkningen av sjömansskatt,

meddela beslut huruvida sjömansskatt skall erläggas för viss inkomst

eller ej, samt hur sjömansskatt i tveksamma fall skall beräknas, meddela

beslut om jämkning och om rättelse av skatteavdrag samt pröva ärenden

om revisionskrav och om befrielse från erläggande av restavgift,

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

fastställa de belopp, med vilka ersättning skall utgå till kommuner och

allmänna sjukkassor, samt

lämna anvisningar i frågor angående erläggande och uppbörd av sjö­

mansskatt.

Om uppgiften att lämna bindande besked beträffande fartyg, på vilka

sjömansskatt skall uttas, och att fastställa tillämplig tabell anföres i be­

tänkandet.

Man kan icke tänka sig att dessa frågor omprövas i en högre instans.

Frågan, huruvida sjömansskatt skall erläggas eller ej å ett visst fartyg,

kan nämligen icke hållas svävande under någon tid. Detsamma gäller

frågan huruvida skatt skall erläggas efter den ena eller den andra tabellen.

Om sjömansskattenämndens beslut beträffande dessa frågor skulle få över­

klagas, måste man räkna med att viss, kanske ofta ganska lång tid kan för­

flyta innan slutligt beslut meddelas. Det må ock framhållas att — om nu

klagan skulle kunna komma i fråga — en särskild ombordanställd icke bör

kunna få ändring; beskeden måste gälla alla ombordanställda och bör ej

få ändras efter besvär av enskild skattskyldig. Slutligen må påpekas att

praktiskt taget oöverstigliga svårigheter skulle möta att i efterhand retro­

aktivt ta ut beräknad sjömansskatt om exempelvis en skattedomstol med

ändring av sjömansskattenämndens besked skulle förklara att sjömans­

skatt skall uttas efter den för sjömannen mindre gynnsamma skattetabellen.

Det må erinras om att bindande besked av en nämnd tidigare har god­

tagits i skattelagstiftningen, då det gällt att erhålla snabba beslut och då en

ändring skulle medföra konsekvenser, som komme att rubba systemet.

Vi syftar härvid på den kompetens som på sin tid tillädes centrala omsätt-

ningsskattenämnden beträffande butikshandelsvaror. Vidare må erinras om

att enligt uppbördsförordningen äger centrala uppbördsnämnden meddela

bindande besked om uttagande av preliminär skatt och verkställande av

skatteavdrag.

Redarna skall årligen före den 1 oktober avlämna sådana uppgifter som

erfordras för sjömansskattenämndens beslut beträffande fartyg, ombord

på vilka sjömansskatt skall uttas och om tillämplig tabell. Underlåter re­

dare att avlämna uppgifterna, kan han anmanas att inkomma med sådana.

Sjömansskattenämnden skall dock kunna medge redare befrielse från skyl­

digheten att avlämna uppgifter. Sjömansskattenämndens beslut bör i regel

avse ett år. Inträder ändring beträffande förhållande, varom uppgift

lämnats, skall det åligga redaren att anmäla detta.

Sjömansskattenämndens fastställande av de grunder enligt vilka dricks­

pengar skall beskattas innebär att den personal, som uppbär drickspengar,

skall indelas i vissa grupper samt att för varje grupp drickspengarnas stor­

lek skall bestämmas till schablonbelopp. De sakkunniga förutsätter att

nämnden i dessa frågor inhämtar vederbörande personalorganisationers och

rederiers yttranden, innan nämnden fattar beslut. Beslutet bör i regel avse

ett beskattningsår i sänder. Nämnden bör äga rätt att, om så skulle vara

erforderligt, fatta nytt beslut under löpande beskattningsår.

Enligt de sakkunnigas mening bör nämndens beslut om normer för

119

drickspengarnas beskattning inte kunna överklagas. I betänkandet erinras

i detta sammanhang om möjligheten för enskild sjöman, som inte anser

sig ha uppburit drickspengar i enlighet med fastställda normer, att ansöka

om jämkning.

I sakens natur ligger — framhåller de sakkunniga — att inte heller

sjömansskattenämndens beslut angående utfärdande av anvisningar skall

kunna överklagas.

I betänkandet påpekas vidare, att kompetenskonflikter kan uppkomma

då det gäller fråga huruvida inkomst skall beskattas genom sjömansskatt

eller ej. Sådan fråga kan komma att bedömas även vid årlig taxering. De

sakkunniga anför härom.

Sjömansskattenämndens beslut i det hänseende, varom nu är fråga, bör

få överklagas till kammarrätten, men nämndens beslut måste iakttas av

beskattningsnämnderna för den årliga taxeringen. Om en part i ett taxe-

ringsmål visar att inkomst beskattats genom erläggande av sjömansskatt

på grund av sjömansskattenämndens beslut, har beskattningsnämnd så­

lunda att ställa sig sjömansskattenämndens beslut till efterrättelse. Om en

part hävdar, att sjömansskatt erlagts, skall, innan beskattningsärendet av-

göres, sjömansskattenämndens besked inhämtas, huruvida sjömansskatt

rätteligen utgått.

Sjömansskattenämndens beslut i frågor, ifall sjömansskatt skall erläggas

för viss inkomst eller ej, bör få överklagas icke blott av skattskyldig utan

även av en representant för det allmänna. Såsom en dylik fiskal representant

bör utses därför lämplig befattningshavare vid länsstyrelsen i Göteborgs och

Bohus län, förslagsvis en biträdande taxeringsintendent.

Sjömansskattenämndens beslut, hur sjömansskatt i tveksamma fall skall

beräknas ävensom beslut om jämkning, rättelse, revisionskrav samt om

befrielse från erläggande av restavgift bör enligt förslaget kunna över­

klagas hos kammarrätten. Rätt att anföra besvär skall tillkomma skatt­

skyldig, den tidigare omnämnde representanten för det allmänna ävensom

— i fråga om beslut angående revisionskrav och befrielse från restavgift

— redare.

Besvär till kammarrätten skall, om de anföres av sjöman eller redare,

vara inkomna till sjömansskattekontoret inom två månader från det kla­

ganden erhållit del av nämndens beslut.

Slutligen föreslår de sakkunniga att nämndens beslut avseende ersättning

till kommuner och allmänna sjukkassor bör få överklagas hos Kungl. Maj :t.

Beträffande sjömansskattenämndens sammansättning anför de sak­

kunniga.

Nämnden bör enligt vår åsikt bestå av ordförande och fyra ledamöter.

Ordförande och ledamöter liksom ock suppleanter för ledamöterna förordnas

av Kungl. Maj:t för viss tid, förslagsvis fyra år. Någon suppleant skall ej

utses för ordföranden, utan i stället bör en av ledamöterna förordnas till

vice ordförande för att vid förfall för ordföranden tjänstgöra i sådan egen­

skap. Härigenom undvikes att såsom ordförande stundom tjänstgör en

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

suppleant, som icke regelbundet deltagit i nämndens beslut och avgöranden

och som därför får anses vara mindre insatt i nämndens arbete än en ordi­

narie ledamot. Ordföranden och vice ordföranden skall ha juridisk utbild­

ning samt äga erfarenhet av allmänna eller administrativa domarvärv. Önsk­

värt är, att i vart fall den ene av dem är insatt i beskattningsfrågor. Av

övriga ledamöter bör en äga erfarenhet av allmänna värv, främst kommu­

nala sådana. Återstående två ledamöter bör ha särskild erfarenhet och

insikt i arbetsförhållandena inom sjöfartsnäringen. Vi förutsätter, att till

sådana ledamöter utses representanter för redare och ombordanställda.

Inom utredningen har framhållits angelägenheten av att nämnden tillföres

sådan sakkunskap, som finnes både bland befälet och bland övriga an­

ställda. Likaså har framhållits att sjöfartens arbetsförhållanden är mycket

skiftande, varför representanter för såväl det större som det mindre ton­

naget bör erhålla plats i nämnden. Det synes oss möjligt tillgodose dessa

önskemål därigenom att vederbörande suppleanter utses bland de katego­

rier, som icke blir representerade inom nämnden. Enligt 3 § instruktionen

för riksskattenämnden må nämndens ordförande tillkalla suppleant för

överläggning inom nämnden, ändå att förfall för ledamot ej föreligger. Mot­

svarande bör gälla för sjömansskattenämndens vidkommande. Anses denna

utväg icke framkomlig, kan möjligen övervägas att utöka antalet leda­

möter i nämnden till sju.

De sakkunniga föreslår, att sjömansskattekontoret skall fungera som

kansli åt sjömansskattenämnden. Inom kontoret skall uppbörden av sjö­

mansskatt kontrolleras och de ärenden beredas, som skall avgöras av

nämnden.

Redovisning av sjömansskatt skall ske till sjömansskattekontoret. De av

redarna lämnade uppgifterna granskas; eventuellt framställes revisions-

krav. Kontroll av uppbörden skall även ske genom revision av redares bok­

föring. Denna revision skall i allmänhet företas av en befattningshavare

vid kontoret.

Enligt de sakkunnigas mening kan sjömansskattekontorets personal­

styrka inskränkas till ett ganska ringa antal befattningshavare, nämligen

till en föreståndare i länsassessors tjänsteställning, en förste landskanslist,

en landskanslist samt tre—fem biträden i olika lönegrader. Föreståndaren

för kontoret skall tjänstgöra såsom föredragande i sjömansskatteärenden

inför nämnden.

I och för sig anses ej några hinder möta mot att låta sjömansskatte­

kontoret vara en självständig enhet av statsförvaltningen men praktiska

invändningar synes kunna resas mot detta. På grund av sin ringa storlek

bör, framhåller de sakkunniga, sjömansskattekontoret lämpligen vara knu­

tet till en annan statlig myndighet, så att överflyttningar av personal kan

förekomma vid ledigheter och temporär arbetsbelastning. Länsstyrelsen

i Göteborgs och Bohus län utövar för närvarande kontroll över utgörande

av den särskilda sjömansskatten. De sakkunniga föreslår därför att sjö­

mansskattekontoret knytes till denna länsstyrelse. Sjömansskattekontoret

bör inta samma ställning i förhållande till länsstyrelsen som kupong-

skattekontoret till överståthållarämbetet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958

121

Remissyttrandena

Vad de sakkunniga föreslagit om sjömansskattenämnden, sjömansskatte-

kontoret och på dem ankommande uppgifter har i allmänhet tillstyrkts

eller lämnats utan erinran.

Av yttrandena i denna del torde få återges följande.

Riksräkenskapsverket anser, att sjömansskattenämndens

uppgifter bör begränsas till vad som fordrar speciell sjöfartskänne­

dom. Ärenden angående jämkning, rättelse, revisionskrav samt ersättning

till kommuner och allmänna sjukkassor bör handläggas av länsstyrelsen i

Göteborgs och Bohus län.

Om sjömansskattenämndens uppgift att besluta

på vilka fartyg sjömansskatt skall uttas och efter

vilken tabell sjömansskatt skall erläggas anför kam­

marrätten.

Kammarrätten finner det betänkligt att avgörande gränslinjer av väsent­

lig betydelse för beskattningens höjd sålunda måst lämnas utan närmare

fixering i författningstexten. I betänkandet åberopas härutinnan att bety­

delsefulla avgöranden på beskattningsrättens område tidigare överlämnats

åt nämnder. Beträffande centrala omsättningsskattenämnden gällde det

emellertid att i en krissituation snabbast möjligt genomföra en ny lagstift­

ning, och beträffande centrala uppbördsnämnden avse dess befogenheter

huvudsakligen uppbörden av preliminärskatt och innebära sålunda icke

avgöranden om den definitiva beskattningens höjd. När det emellertid för­

klaras olämpligt att bibehålla den hittills tillämpade gränsdragningen vid

500 ton, torde det såsom skattekategorierna utformats i förslaget icke

återstå annan möjlighet än att avgörandena träffas av en nämnd på sätt som

föreslagits. Men åtminstone någon närmare precision av principerna för

indelningen i fartygskategorier torde likväl vara möjlig att inrymma i för­

fattningen. Ett motsatt förfarande synes innebära att det helt enkelt över­

lämnas åt nämnden att lagstifta beträffande förordningens detaljbestäm­

melser. Däremot synes hinder icke mota att åt nämnden överlåta tolk­

ningen i praktiken av de sålunda uppdragna riktlinjerna.

I förslaget förklaras nämndens beslut i dessa frågor skola vara bindande.

Kammarrätten vill ifrågasätta, huruvida icke i författningstexten tydligare

borde utmärkas, att nämndens ifrågavarande beslut skola lända till efter­

rättelse intill dess nytt beslut av nämnden meddelats.

I samma fråga framhåller riksskattenämnden att praktiska svårigheter

otvivelaktigt kan uppkomma vid tillämpningen av bestämmelserna om be­

sked beträffande de fartyg ombord på vilka sjömansskatt skall erläggas

och beträffande vilken tabell som skall tillämpas. Frågan om vilken tabell

som skall användas är beroende på fartygets huvudsakliga rutt. Tolkningen

härav kan bli vansklig. Vissa betänkligheter kan enligt riksskattenämnden

anföras mot att besluten om vilken tabell som skall användas inte skall

få överklagas. Eftersom det gäller en definitiv skatt, borde klagorätt prin­

cipiellt föreligga. Det är möjligt att man på förevarande område kan bli

nödsakad göra vissa principiella avsteg för att systemet överhuvud skall

122

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

bli praktiskt genomförbart. Riksskattenämnden framhåller vidare att de

av sjömansskattenämndens beslut, som inte får överklagas, inte bör kunna

ändras av nämnden själv med retroaktiv verkan.

Likartade synpunkter framföres av sjöfartsstyrelsen samt länsstyrelsen i

Göteborgs och Bohus län. Länsstyrelsen betonar svårigheterna vid klassi­

ficeringen av det mindre tonnaget.

Länsstyrelsen i Kristianstads län anser att vissa skäl kan åberopas för att

avgörandet efter vilka grunder drickspengar skall uppskattas bör tillkomma

riksskattenämnden, som handlägger frågor om allmänna anvisningar i

övrigt för taxeringen och som har översyn bl. a. över uppskattningen av

drickspengar i land. Länsstyrelsen i Gävleborgs län framhåller att övervä­

gande skäl talar för att nämndens beslut om normerna för beskattning av

drickspengar bör få överklagas hos kammarrätten och Kungl. Maj :t. Be-

svärsrätt bör emellertid endast tillkomma organisation, som företräder de

anställdas intressen samt representanten för det allmänna.

Sveriges redareförening påpekar att i sjömansskattenämndens åligganden

kommer att ingå att avgöra huruvida sjömansskatt skall

erläggas för viss inkomst eller ej. I sådant fall blir det

fråga om tillämpning av kommunalskattelagens bestämmelser. Då det ålig­

ger riksskattenämnden att lämna förhandsbesked rörande tillämpningen

av denna lag, kan det befaras, att sjömansskattenämnden och riksskatte­

nämnden har olika meningar huruvida en viss inkomst skall vara skatte­

pliktig eller ej. För att förhindra dylika konflikter anser föreningen det

vara påkallat med en bestämmelse i sjömansskatteförordningen av inne­

börd att, innan sjömansskattenämnden beslutar i sådant ärende, den skall

inhämta riksskattenämndens yttrande. Sjömansskattenämnden skall vara

skyldig godta riksskattenämndens beslut.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att någon särskild befatt­

ningshavare inte bör förordnas att bevaka det allmännas intressen vid

processen i skattedomstolarna. Denna befogenhet bör tillkomma förestånda­

ren för sjömansskattekontoret. Länsstyrelsen hävdar vidare att besvär av

sjöman bör få anföras inom sex månader efter det att han erhållit del av

sjömansskattenämndens beslut.

Under åberopande av sina erfarenheter från handläggningen av ärenden

rörande uppbörd av särskild sjömansskatt förordar länsstyrelsen i Göte­

borgs och Bohus län att beslutanderätten i vissa ärenden skall kunna dele­

geras till sjömansskattekontoret. Länsstyrelsen anför.

De ärenden sjömansskattekontoret hittills haft att avgöra ha i mycket

stor utsträckning varit av ensartad beskaffenhet, där, sedan principfrågan

lösts, avgörandena skett rutinmässigt. Detsamma torde bliva fallet med flera

ärendegrupper, som tillkomma genom den nu föreslagna utvidgningen av

sjömansskatten. Det skulle bliva både tidsödande och kostnadskrävande att

låta dessa ärenden gå till det betydligt omständligare förfarande som ett

avgörande i nämnden måste föra med sig. Länsstyrelsen föreslår därför, att

123

sådana ärenden skola avgöras av sjömansskattekontoret, medan sjömans-

skattenämndens uppgift i huvudsak bör vara att taga ställning till princip­

frågorna och liknande. Det kan emellertid möta vissa svårigheter att avgöra,

var gränsen lämpligen bör gå. I stället för att fastslå den genom bestämda

författningsbestämmelser kan det kanske därför vara praktiskt att i författ­

ningstexten intages ett stadgande, att nämnden skall äga rätt att till kontoret

delegera beslutanderätten i vissa ärenden eller i vissa grupper av ärenden.

Skulle tvekan uppstå vid avgörandet av något sådant hänskjutet ärende, har

kontoret givetvis rätt att låta ärendet gå åter för nämndens avgörande.

Om en sådan delegationsmöjlighet skapas, bör sjömansskattenämnden

bliva besvärsinstans för dessa ärenden. Härigenom skulle kammarrättens

arbetsbörda lättas och dessutom enkel möjlighet skapas även för själv­

rättelse av fel, som upptäckas ha begåtts på kontoret.

Likartade synpunkter angående delegering av beslutanderätt framhålles

av Föreningen Sveriges kronokamrerare.

Om sjö manss kattenämndens sammansättning utta­

lar sig några remissinstanser. Sålunda framhåller sjöfartsstyrelsen att sty­

relsen i andra sammanhang har att pröva frågor rörande fartygs nyttjande

i skilda farter. Det synes styrelsen angeläget, att dessa bestämningar i görlig

mån samordnas med den på sjömansskattenämnden ankommande bedöm­

ningen, varför en representant för styrelsen synes böra ingå i nämnden.

Styrelsen anser det vidare önskvärt, att de ombordanställdas organisationer

blir representerade i nämnden. Därest antalet ledamöter emellertid anses

böra vara fem, föreslås att organisation, som inte är representerad i nämn­

den, måtte beredas tillfälle att utse suppleant, vilken inför nämnden kan

sakkunnigt belysa uppkommande frågor. Sveriges redareförening, Tjänste­

männens centralorganisation, Sveriges fartygsbefälsförening, Svenska ma-

skinbefälsförbundet, Svenska stewardsföreningen samt kronokamreraren i

Malmö uttalar önskemål om att nämnden skall utgöras av ordförande jämte

sex ledamöter. Härigenom skulle antalet representanter för sjöfartsnäringen

och de ombordanställda kunna ökas med två.

Riksräkenskapsverket och länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser

att sjömansskattekontoret bör inordnas i länssty­

relsen. Länsstyrelsen ifrågasätter vidare behovet av en särskild före­

ståndare för kontoret. Kontoret kan tillsvidare förestås av chefen för upp-

bördssektionen. Länsstyrelsen hemställer därjämte att i stället för den

föreslagna förste landskanslisttjänsten inrättas en tjänst i lönegrad 21.

Av biträdespersonalen bör en befattningshavare vara kontorist och en

kanslibiträde.

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

Departementschefen

De sakkunniga har föreslagit att handläggningen av ärenden angående

sjömansskatt skall ankomma på ett särskilt organ, sjömansskattenämnden.

124

För de kamerala uppgifterna skall finnas ett kansli, benämnt sjömans»

skattekontoret. Den föreslagna organisationen har allmänt tillstyrkts av

remissinstanserna. Även jag biträder de sakkunnigas förslag. Med hänsyn

till det samarbete som kan väntas komma till stånd mellan de nordiska

länderna i sjömansskattefrågor är det givetvis av stor betydelse att dessa

ärenden handhas av en central myndighet. Jag har heller ingenting att

erinra mot placeringen i Göteborg.

Beträffande sjömansskattenämndens uppgifter må följande framhållas.

Riksräkenskapsverket har föreslagit att sjömansskattenämndens uppgif­

ter skall begränsas till vad som fordrar speciell sjöfartskännedom medan

ärenden angående jämkning, rättelse m. m. bör handläggas av länsstyrelsen

i Göteborgs och Bohus län. Enligt min mening vore det icke lyckligt med en

sådan uppspaltning av ärendenas handläggning. Det må erinras om att för

sjömansskattens del jämkningen kommer att i viss mån motsvara taxe­

ringen vid den allmänna beskattningen. Det är därför naturligt att jämk-

ningsbesluten skall ankomma på sjömansskattenämnden. Även med hänsyn

till det internordiska samarbetet är det av vikt att hela komplexet av upp­

gifter får ankomma på sjömansskattenämnden och sjömansskattekontoret.

Sjömansskattekontoret bör däremot administrativt anknytas till länsstyrel­

sen på det sätt de sakkunniga föreslagit. Lämpligen bör sjömansskattekon­

toret få bilda en särskild sektion vid landskontoret. Det bör tilläggas att

handläggningen inom sjömansskattekontoret av ärenden angående sjömans­

skatt inte skall äga rum i den ordning som gäller i fråga om övriga på läns­

styrelsen ankommande ärenden. Beslutanderätt i sjömansskatteärenden

skall således inte i något fall tillkomma landshövdingen eller landskamre-

raren. Närmare föreskrifter om sjömansskattekontorets organisation m. m.

torde få utfärdas i administrativ ordning.

Enligt de sakkunnigas förslag skall sjömansskattenämndens beslut i

princip kunna överklagas, i regel till kammarrätten. I vissa fall har emel­

lertid de sakkunniga funnit att beslut inte bör få överklagas. Detta gäller

i fråga om beslut huruvida sjömansskatt skall erläggas på visst fartyg och

heslut efter vilken tabell skatten skall utgå. Det ligger i sakens natur att

beslut av denna karaktär inte kan få hållas svävande under den tid som

ett besvärsförfarande skulle ta. Sådana beslut måste omedelbart lända till

efterrättelse om tanken på en definitiv källskatt skall kunna upprätthållas.

Jag anser mig sålunda inte på denna punkt böra frångå de sakkunnigas för­

slag. Sjömansskattenämndens sammansättning får anses innebära en ga­

ranti för att de berörda parternas intressen behörigen tillgodoses. Beträf­

fande besvärsinstitutet i övrigt finner jag mig böra biträda det av länssty­

relsen i Göteborgs och Bohus län framlagda förslaget att besvärstiden för

sjöman skall utsträckas till sex månader.

Med anledning av vad som uttalats i några remissyttranden, må fram­

hållas, att sjömansskattenämnden självfallet bör samråda med riksskatte­

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958

125

nämnden i frågor som kan komma att tangera spörsmål på den allmänna

beskattningens område. Som exempel må här nämnas fråga huruvida skatte­

plikt föreligger för inkomst av visst slag.

De sakkunnigas förslag att en särskild befattningshavare skall förordnas

att bevaka det allmännas intressen i mål angående sjömansskatt överens­

stämmer i princip med den uppfattning riksdagens revisorer uttalat i sin

berättelse över granskningen år 1957 (Del I s. 238—242) angående process­

förfarandet i uppbördsfrågor. I likhet med de sakkunniga förordar jag att

en lämplig tjänsteman vid länsstyrelsen i Göteborg förordnas företräda det

allmänna.

Enligt de sakkunnigas förslag skall det ankomma på sjömansskattenämn-

den att besluta i ärenden om sjömansskatt medan kontoret — förutom att

utöva kontroll över uppbörden av skatt — skall fungera som ett kansli åt

nämnden. Någon egentlig beslutanderätt skall inte tillkomma kontoret eller

föreståndaren för kontoret. Detta har föranlett erinringar. Sålunda föreslår

några remissinstanser att beslut i vissa fall skall kunna fattas av sjömans-

skattekontoret eller av föreståndaren. Jag kan som tidigare nämnts inte

ansluta mig till detta förslag utan förordar i stället att ordföranden i nämn­

den ensam skall få besluta i enklare ärenden, t. ex. rättelser av skatteavdrag,

fastställande av obestridda revisionskrav, bestämmande av ersättningar till

kommuner och liknande.

I fråga om nämndens sammansättning har uttalats önskemål att antalet

ledamöter skall utökas med två. Jag finner mig inte böra förorda någon

ändring i de sakkunnigas förslag på denna punkt. Tillräcklig sakkunskap

i sjöfartsfrågor torde nämligen föreligga med den föreslagna sammansätt­

ningen av nämnden. Möjligheten att inkalla suppleant, som är särskilt

sakkunnig i viss fråga, till sammanträde — även då ledamot är när­

varande — bör i stället i förekommande fall utnyttjas. IX.

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

IX. Beskattning av inkomst i land

De sakkunniga

Sjömansskatten bör enligt de sakkunnigas förslag konstrueras som en

definitiv källskatt. För att så skall kunna ske, anser de sakkunniga det

vara tydligt att man inte vid taxering av inkomst i land skall beakta sådan

inkomst, för vilken sjömansskatt erlagts. Detta innebär att man i viss

mån måste lämna gällande principer om progressiv beskattning och om

samtaxering åsido. Det framlagda förslaget innebär att inkomst ombord

beskattas genom sjömansskatt och inkomst i land vid årlig taxering. Vid

taxeringen för inkomsten i land synes dock inte helt kunna bortses från

beskattningen enligt sjömansskatteförordningen. Sjömansskattetabellerna

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 dr 1958

måste konstrueras så, att vederbörliga avdrag, som beräknas schablon­

mässigt, uppdelas å avlöningsperiod i stället för att, som fallet är vid den

årliga taxeringen, beräknas för beskattningsår. I följd härav bör det tillses

att en skattskyldig inte erhåller dubbelt avdrag för samma verkliga eller

beräknade kostnad.

De sakkunniga räknar med att varje taxeringsnämnd skall erhålla upp­

gift om de tider av beskattningsåret, varunder en sjöman åtnjutit inkomst

ombord och för sådan inkomst erlagt sjömansskatt. Det finnes anledning

att anta att sjömannen under denna tid ej åtnjutit någon inkomst av arbete

i land. En taxeringsnämnd bör därför inte anmana sjömannen att lämna

uppgift om sådan inkomst under den tid denne arbetat ombord. Inte

heller skall sjömannen åsättas skönstaxering för beräknad inkomst under

denna tid. De sakkunniga påpekar att en sjöman kan ha uppburit inkomst

av annat slag under den tid han åtnjutit inkomst ombord. Detta torde

dock endast undantagsvis förekomma.

De uppgifter, som taxeringsnämnderna måste erhålla angående skatt­

skyldigs ombordanställning, bör lämnas av redarna i stället för de nuva­

rande löneuppgifterna. Å de nya uppgifterna skall anges sjömannens namn

med tillräckliga identifieringsuppgifter samt den tid under vilken sjömannen

uppburit inkomst ombord. Däremot föreslår de sakkunniga att uppgift

i allmänhet ej skall behöva lämnas om den lön, som utbetalats eller om sjö­

mansskattens storlek. Utförligare uppgifter torde dock bli erforderliga

därest en svensk redare skall lämna uppgift även om sjömän, bosatta i

annat nordiskt land än Sverige.

Härefter anför de sakkunniga.

Som ovan påpekats är sjömansskattetabellerna konstruerade så att vissa

avdrag, som vid taxeringen för inkomst i land medges för beskattningsår,

beräknats för månad. För var je månad har sålunda ett tolftedels ortsavdrag

efter schablonberäkning fråndragits. Vid taxering för inkomst, som sjöman

åtnjutit i land, bör han därför erhålla ortsavdrag med en tolftedel för varje

månad, under vilken han icke uppburit inkomst ombord. Har en sjöman

exempelvis uppburit inkomst ombord från och med den 10 januari till och

med den 5 augusti, skall han anses ha tillgodogjort sig ortsavdrag för tiden

januari—augusti på grund av sjöinansbeskattningen. Har sjöman uppburit

inkomst ombord under ett helt år, skall han, om han taxeras i land för

exempelvis inkomst av fastighet eller kapital, vid taxeringen av inkomsten

i land icke erhålla något ortsavdrag.

Vid taxeringen skall tillses att i inkomstlängden göres anteckning om

storleken av det ortsavdrag en sjöman äger åtnjuta. Anteckningen sker

med ledning av uppgift från redare, eventuellt kompletterad med uppgift

i självdeklaration eller enligt för ordföranden eljest tillgängliga upplys­

ningar. En anteckning såsom »Sjöman 7/12 ortsavdrag» innebär att den skatt­

skyldige uppburit inkomst ombord under fem månader och på grund härav

endast skall äga åtnjuta ortsavdrag för sju månader. Beräkningen av orts-

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958

127

avdragens storlek torde icke vålla några svårigheter. De sakkunniga på­

pekar att särskilda omräkningstabeller redan finnes för angivande av redu­

cerade ortsavdrag. Har skattskyldig uppburit inkomst ombord under helt

år, antecknas i inkomstlängden »Sjöman 0/12 ortsavdrag». Anteckning i

inkomstlängden är, som senare skall framhållas, av betydelse vid debitering

av sjukförsäkringsavgifter. De i inkomstlängden införda anteckningarna

överföres av den lokala skattemyndigheten till debiteringslängden.

De sakkunniga erinrar om att enligt 52 § kommunalskattelagen och 11 §

förordningen om statlig inkomstskatt beräknas ortsavdrag för en var av

makar, vilka skall samtaxeras, till hälften av det belopp, som i 48 § 2 mom.

andra stycket kommunalskattelagen respektive 8 § 1 mom. andra stycket

förordningen om statlig inkomstskatt sägs, dock att, om sådan del av orts-

avdraget helt eller delvis ej kunnat utnyttjas å den ena makens taxerade

inkomst, bristen må avräknas å den andra makens taxerade inkomst.

Enligt de sakkunnigas mening är det inte möjligt att ha en kolumn i

sjömansskattetabellen för gift sjöman, vars hustru kan ha inkomst i land,

och en annan kolumn för en gift sjöman, vars hustru ej har sådan inkomst.

Skatten för alla gifta sjömän måste uttas efter samma kolumn oberoende

av hustruns eventuella inkomst i land. De skattebelopp, som anges i denna

kolumn, bör framräknas under beaktande av mannens försörjningsbörda.

A andra sidan är gift kvinna, som skall samtaxeras med sin make, berättigad

att erhålla sin del av ortsavdraget. De sakkunniga anför vidare.

Huru fördelning av ortsavdrag skall ske, belyses enklast genom några

exempel. I dessa förutsättes att sjömannen och hans hustru är bosatta i

kommun, som tillhör ortsgrupp III. Ortsavdraget är för envar av makarna

1 840 kr. eller för makarna tillhopa 3 680 kr.

Om sjömannen uppburit inkomst ombord under hela året, äger han icke

uppbära något ortsavdrag i land. Hustrun äger åtnjuta ortsavdrag med

1 840 kr. Makarna får då ett sammanlagt ortsavdrag å 5 520 kr., ifall man

till äventyrs skulle anse att mannen vid erläggande av sjömansskatt till­

godogjort sig ett ortsavdrag å 3 680 kr., men man kan även utgå från att sjö­

mannen endast tillgodogjort sig sin andel av ortsavdraget, vilken andel i

detta exempel uppgår till 1 840 kr. Vi har ansett oss böra acceptera sist­

nämnda presumtion. Vi vill i detta sammanhang understryka att de av oss

framlagda sjömansskattetabellerna endast är att anse som förslag och att

några tekniska hinder ej möter att konstruera tabeller med utgångspunkt

från andra förutsättningar än dem vi angivit.

Om en sjöman däremot endast haft inkomst ombord under nio månader

av ett år får han anses ha tillgodogjort sig ett ortsavdrag å 9/12

X

1 840

1 380 kr. och är därför berättigad att från sin eventuella inkomst i land åt­

njuta återstående 460 kr. Det är emellertid tänkbart att han icke alls har

någon inkomst i land. I dylikt fall skall hustrun i förekommande fall äga

rätt att från sin taxerade inkomst •—• utöver sin andel av ortsavdraget —

avräkna vad mannen ej kunnat utnyttja. På motsvarande sätt äger en sjö­

man rätt att från sin i land taxerade inkomst avräkna det belopp, som

hustrun måhända icke kunnat utnyttja.

128

Det skulle kunna göras gällande att summan av ortsavdragen stundom

kan bli större än som eljest skulle bli fallet. Detta är emellertid en konse­

kvens, som måste tas, om man vill införa en sjömansskatt i form av en

definitiv källskatt. Större olägenheter skulle inträda om man i detta hän­

seende hårt höll på den s. k. millimeterrättvisan. Den föreslagna metoden

synes utan att leda till några orimliga resultat enligt de sakkunnigas mening

vara enkel att tillämpa både för taxeringsnämnder och för lokala skatte­

myndigheter.

De sakkunniga framhåller vidare att i sjömansskattetabellerna har hän­

syn tagits till avdraget för kommunalutskylder vid taxeringen till statlig

inkomsskatt. Det skulle därför ej synas onaturligt om för sjöman, som

har åtnjutit inkomst såväl ombord som i land, en viss reducering verk­

ställes av det avdrag som skall ifrågakomma vid den årliga taxeringen.

Enligt de sakkunnigas mening bör man emellertid se saken så, att den

kommunalskatt, vartill hänsyn tagits i sjömansskattetabellerna endast har

samband med inkomsten ombord under det att den kommunalskatt, som

påförts å debetsedel å slutlig skatt, har samband med den årliga taxe­

ringen. Den skattskyldige bör därför vid den årliga taxeringen få tillgodo­

göra sig avdrag för all den kommunalskatt, som debiterats å debetsedel

å slutlig skatt. De sakkunniga har uppmärksammat att om en sjöman

under ett år inte åtnjutit annan inkomst än inkomst av arbete i land men

ett följande år uppbär endast inkomst ombord, han inte kommer att kunna

utnyttja avdraget för debiterad kommunalskatt. Å andra sidan kommer

en skattskyldig, som ett år endast uppburit inkomst ombord och som

följande år arbetar i land, i den situationen att han vid påföljande taxe­

ring inte har någon debiterad kommunalskatt att avdra. Likartade fall

förekommer dock ständigt vid den årliga taxeringen. De sakkunniga finner

därför inte de framdragna fallen vara av sådan betydelse att det före­

slagna systemet bör avvisas.

I sjömansskattetabellerna tas även hänsyn till att en skattskyldig i regel

har att vidkännas avdrag för försäkringspremier. Från och med 1957 er­

håller en skattskyldig avdrag vid den årliga taxeringen med schablon­

mässigt beräknade belopp. De sakkunniga framhåller att det inte är ute­

slutet att en skattskyldig, som under ett år uppburit både inkomst ombord

och inkomst i land, kan komma att åtnjuta avdrag för försäkringspremier

med högre belopp än rätteligen borde varit fallet. De sakkunniga hävdar

dock, att de eventuella förluster, som på grund härav kan tänkas upp­

komma för det allmänna, torde bli så obetydliga, att man bör avstå från

de invecklade bestämmelser, som skulle erfordras som korrektiv. Om jämk­

ning av sjömansskatt medgivits på grund av nedsatt skatteförmåga, bör

jämkningsbeslutet beaktas vid den årliga taxeringen. Vad som tidigare

anförts beträffande avdrag för periodiskt understöd, underskott å förvärvs­

källa och avgift till pensionsförsäkring bör i tillämpliga delar gälla då

jämkning för nedsatt skatteförmåga medgivits.

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

129

Den som inte uppburit inkomst annat än ombord är inte skyldig att av­

lämna allmän självdeklaration. Om en taxeringsnämnd anser sig ha an­

ledning anta att en sjöman, som ej avlämnat självdeklaration beträffande

inkomst i land, dock uppburit sådan inkomst, har nämnden givetvis skyl­

dighet att anmana sjömannen avge deklaration. Skattskyldig, som under

ett beskattningsår uppburit såväl inkomst i land som inkomst ombord,

har att i eljest gällande ordning avlämna självdeklaration för inkomsten

i land. Vidare framhåller de sakkunniga, att de gällande bestämmelserna

om samtaxering endast avser inkomst i land, och att vid uträknande av

sjömansskatt sambeskattning ej skall ske. Om båda makarna skulle ha

haft inkomst ombord, skall någon sammanläggning av inkomster ej verk­

ställas.

De sakkunniga erinrar att enligt förordningen om statlig förmögenhets­

skatt skall den beskattningsbara förmögenheten i vissa fall utgöra ett be­

lopp, motsvarande trettio gånger den sammanräknade nettoinkomsten, dock

minst femtio procent av den skattepliktiga förmögenheten. Man måste räkna

med att för en skattskyldig, som åtnjuter inkomst både ombord och i land,

den vid taxeringen sammanräknade nettoinkomsten regelmässigt blir lägre

än om han åtnjöt all sin inkomst i land. Det skulle därför finnas skäl att

införa vissa särbestämmelser i förordningen om statlig förmögenhetsskatt

för att motverka obehörig skattelättnad. De sakkunniga antar emellertid, att

den nyss återgivna bestämmelsen endast i ett synnerligen begränsat antal

fall torde komma att tillämpas för dem som i framtiden har att erlägga sjö­

mansskatt. Då de sakkunnigas strävan varit att åstadkomma en så enkel

lagstiftning som möjligt, har förslag till ändring av hithörande bestäm­

melser i förordningen om statlig förmögenhetsskatt inte framlagts. Skulle

frånvaron av sådana bestämmelser visa sig medföra mindre önskvärda re­

sultat i fiskalt hänseende, bör emellertid en ändring komma till stånd. Av

samma skäl har de sakkunniga underlåtit att framlägga något förslag till

ändring i förordningen med bestämmelser om begränsning av skatt i vissa

fall d. v. s. förordningen angående den s. k. 80-procentregeln.

I ett flertal författningar angående statliga lån eller bidrag av skilda

slag stadgas, att en sökande har att styrka storleken av sin inkomst, i regel

den taxerade inkomsten jämlikt förordningen om statlig inkomstskatt. In­

förandet av en sjömansskatt nödvändiggör komplettering av dessa bestäm­

melser. En särskild författning bör, framhåller de sakkunniga, utfärdas av

innebörd att den inkomst till vilken hänsyn skall tas, då sökanden är en

sjöman, skall vara summan av taxerad inkomst enligt förordningen om

statlig inkomstskatt och kontant inkomst ombord.

Remissyttrandena

De sakkunnigas förslag att man vid taxering av inkomst i land inte skall

beakta sådan inkomst för vilken sjömansskatt erlagts har i flertalet yttran-

9 — Bihang till riksdagens protokoll 1958. / sand. Nr 92

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

den tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Ur dessa remissyttranden må

följande åberopas.

Riksräkenskapsverket anför.

Om en sjömansskatt skall bli ändamålsenlig och uppfylla nödvändiga

krav på enkelhet i tillämpningen, måste den, såsom utredningen föreslagit,

utformas som en definitiv källskatt på den inkomst det närmast gäller att

beskatta. De avvikelser från gällande regler om samtaxering och taxering

av samlad årsinkomst, som då visa sig ofrånkomliga, torde enligt riksräken-

skapsverkets mening böra godtagas.

Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund förklarar att förslaget in­

nebär ett första allvarligt försök — till synes realiserbart — att tillskapa

en definitiv källskatt. För förverkligandet av detta förslag lträves efter­

sättande av den eljest i skattesammanhang vedertagna s. k. millimeter­

rättvisan. Så är exempelvis fallet beträffande vissa skatteskalor, marginal­

skatt vid inkomst även i land och sambeskattning, i vilka sjömännen

gynnas framför andra skattskyldiga.

Föreningen Sveriges kronokamrerare anför.

Med de av de sakkunniga åberopade utgångspunkterna för en ny sjö-

mansbeskattning torde man få godtaga den form sjömansskatten erhållit

enligt det framlagda förslaget. Med hänsyn till den tendens, som lär finnas,

att sjömännen i allt större utsträckning i stället för att helt ägna sig åt

sjömansyrket tidvis söka arbete å land och med tanke på den utbredning

gifta kvinnors förvärvsarbete fått, kan det väl synas som om sjömännen

gynnats alltför mycket i fråga om marginal- och sambeskattning. Denna

favorisering torde dock få anses som ett pris värt att betala, när det gäller

ett första allvarligt försök att realisera tanken på en definitiv källskatt.

Allt erkännande måste i övrigt ges åt det praktiska sätt varpå förslaget

utformats, vilket borgar för att det väl skall låta sig genomföras i praktiken. I

I några yttranden framställes erinringar mot förslaget i nu föreva­

rande del.

Sålunda framhåller statskontoret att det är av väsentlig betydelse, att

sjömännens skattesystem inte avviker från eljest gällande regler mer än

som är oundgängligen nödvändigt. Statskontoret anser sig i detta samman­

hang böra erinra om, att inte något av de av de sakkunniga beskrivna ut­

ländska systemen för beskattning av sjömän synes ha gått så långt i avvi­

kelser, som nu föreslås; således förekommer exempelvis i Norge sambe­

skattning och sammanläggning av inkomst i land med ombord förvärvad

inkomst. Med de starkt progressiva skatteskalor, som tillämpas i Sverige,

synes det inte heller tillfredsställande, att sambeskattning ej skall äga rum

eller att någon sammanläggning av inkomst ombord med annan inkomst

inte skall ske. Enligt statskontorets mening bör dessa frågor ytterligare

övervägas.

Länsstyrelsen i Gotlands län påpekar, att de sakkunnigas förslag be­

träffande beskattning av inkomst i land torde komma att förorsaka svå-

131

righeter och arbetsökning för såväl taxeringsmyndigheter som lokala skat­

temyndigheter. Härtill kommer att bestämmelserna i inte så få antal fall

torde komma att leda till att skattskyldiga med inkomst såväl ombord

som i land erhåller — utöver den skattelindring som sjömansskatten med­

för beträffande inkomst ombord — en inte oväsentlig skattelindring jäm­

väl för inkomst i land. Länsstyrelsen förutsätter emellertid, att bestäm­

melserna efter en tids tillämpning blir föremål för översyn och omarbet­

ning för ernående av större enkelhet och materiell rättvisa.

Länsstyrelsen i Kristianstads län anför.

Ett direkt samband med skatteuttaget har frågan om den s. k. sam-

taxeringen. De sakkunniga förutsätter att samtaxering icke skall ske be­

träffande inkomst ombord. Ävenså föreslå de sakkunniga att vid skatte­

uttaget någon sammanläggning icke skall ske av inkomst ombord och

inkomst i land, varigenom lättnad i skatteprogressionen erhålles. Läns­

styrelsen ställer sig tveksam till de sakkunnigas förslag härutinnan. Visser­

ligen uppstå vissa svårigheter av organisatorisk art dels om sambeskattning

skall ske även i fall då sjömansskatt skall utgå å ena makens inkomst samt

dels om hänsyn vid skatteuttaget för inkomst i land skall tagas till inkomst

ombord, men dessa svårigheter torde icke vara omöjliga att övervinna. Av

redogörelsen för den norska sjömansskatten framgår att man i Norge

sambeskattar makar av vilka den ena har inkomst i land och den andra

inkomst ombord samt att man vid uttagandet av skatt för inkomst i land

tar hänsyn även till inkomst ombord.

Likartade synpunkter framhålles av länsstyrelsen i Norrbottens län.

Länsstyrelsen i Kalmar län uppehåller sig vid frågan om sambe­

skattning av makar vilka båda har att erlägga sjö­

mansskatt. Länsstyrelsen anför härom.

Enligt förslaget skola bestämmelserna om samtaxering av äkta makar

endast avse inkomst i land. Skulle båda makarna hava inkomst ombord,

skall sammanläggning av inkomster ej verkställas. Det kan ifrågasättas,

om detta rimmar med vad som är jämlikt och rättvist. Enligt vad som

uppgivits förekommer i detta län, att båda makarna ha anställning ombord

— mannen kapten eller styrman och hustrun telegrafist. Skulle samtaxe­

ring ej ske, skulle detta — så länge reglerna för sambeskattning bestå —

innebära ett allvarligt avsteg från nu gällande regler. Även om ur budget­

synpunkt undantaget måhända har ringa betydelse, kan avsteget från den

ledande principen såväl i vårt skattesystem som jämväl i nu föreliggande

förslag, nämligen skattens progressivitet, enligt länsstyrelsens mening icke

försvaras. Skatten bör enligt länsstyrelsens uppfattning beräknas å makar­

nas sammanlagda inkomst ombord. Någon större svårighet att genom en

enkel schablonregel bereda makarna ersättning för hustrun tillkommande

avdrag borde ej föreligga.

Endast överståthållarämbetet avstyrker helt vad de sakkunniga före­

slagit i fråga om förhållandet mellan beskattningen för inkomst ombord

och för inkomst i land. Ämbetet framhåller att de föreslagna bestämmelser­

na, som reglerar förhållandet mellan inkomster ombord samt inkomster

Kungl. J\Iaj:ts proposition nr 92 år 1958

132

i land, synes medföra alltför stora ojämnheter och orättvisor dels mellan

sjömän och skattskyldiga i allmänhet och dels mellan sjömän inbördes

för att genomföras i den form de sakkunniga givit dem. Det kan visser­

ligen sägas, att antalet sjömän, som på grund härav vinner fördel gent­

emot andra skattskyldiga, är av så liten omfattning, att de praktiska för­

delarna överväger nu anförda nackdelar, överståthållarämbetet anser dock,

att ojämnheterna härvidlag torde bli så stora, att de föreslagna bestämmel­

serna inte är förenliga med grundsatsen om taxeringarnas likformighet och

rättvisa.

Om innehållet i de uppgifter, som av redarna skall

lämnas till ledning för taxeringsnämndernas ar­

bete, uttalar centrala uppbördsnämnden att det kan ifrågasättas om inte

uppgift om inkomstens storlek behöver meddelas taxeringsmyndigheterna

för att — om en obligatorisk tjänstepensionering införes — det skall bli

möjligt att fastställa den pensionsgrundande inkomsten.

Vad i betänkandet anförts om utnyttjande av ortsavdrag

vid årlig taxering har föranlett särskilt uttalande endast av kam­

marrätten. Kammarrätten framhåller att det är tydligt att avdrag för un­

derskott å förvärvskälla, periodiskt understöd och avgift för pensionsför­

säkring skall åtnjutas vid den årliga taxeringen i den mån sådant avdrag

inte kunnat efter jämkning tillgodogöras den skattskyldige vid beräkning

av sjömansskatt. Eftersom principerna för skattetabellernas konstruktion

inte angivits i författningstexten, synes däremot beträffande gifta och sam­

taxerade skattskyldiga vara osäkert om detsamma skall gälla i fråga om

ortsavdragen för sådana skattskyldiga.

Frågor, som har samband med sjömans rätt att vid den årliga

taxeringen åtnjuta allmänna avdrag, beröres av länssty­

relsen i Västernorrlands län samt av kronokamreraren i Malmö.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län ifrågasätter huruvida inte möjlighet

borde finnas att jämka sjömansskatten med hänsyn till extraordinära

förhållanden, såsom skatt å större realisationsvinst, för vilken avdrag inte

kan utnyttjas från inkomst i land. Vad beträffar avdraget för försäkrings­

premier torde enligt länsstyrelsens mening någon svårighet inte möta att

fördela detta i samma proportion som ortsavdraget.

Kronokamreraren i Malmö anför.

Skattskyldig, som sedan en längre tid ägnat sig åt verksamhet till sjöss

men övergår till arbete i land, kan åsamkas avsevärd kvarstående skatt,

därest han vid taxering för sistnämnda inkomst icke medges något avdrag

för kommunalskatt, som belöper på tid då han varit sjöman. Påtalade för­

hållande har icke varit främmande för de sakkunniga. De ha emellertid

under åberopande av att det vid den årliga taxeringen ständigt förekommer

fall, då skattskyldig, med hänsyn till att han icke debiterats någon kom­

munalskatt saknade rätt till avdrag för sådan skatt, icke ansett det före­

slagna systemet böra avvisas. Man bör dock enligt min mening beakta, att

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

133

det i sistnämnda fall så gott som undantagslöst är fråga om ungdomar, vilka

nyligen trätt ut i förvärvslivet, medan det i sjömansfallen är fråga om per­

soner, som ofta under lång tid haft inkomst, för vilken skatt erlagts. En

möjlighet att eliminera eller väsentligt reducera berörda olägenheter synes

vara att medge avdrag för viss del av erlagd sjömansskatt, lämpligen i

proportionen till vad kommuner och landstingskommuner äga uppbära.

Om detta genomföres, bör i kontrollsyfte redarens uppgift till taxerings­

nämnden upptaga jämväl beloppet av innehållen sjömansskatt.

De sakkunniga ha endast berört avdrag för försäkringspremier i vad

avser schablonmässigt beräknade belopp. Utan att snegla åt den s. k. milli­

meterrättvisan kan ifrågasättas, om det icke med hänsyn till att avdrag

med högre belopp kan medges då faktiska utgifter till högre belopp än

150 respektive 300 kr. specificerats, borde företagas en proportionering

liksom i fråga om underskott å förvärvskälla, periodiskt understöd eller

avgift för pensionsförsäkring.

Frågan om sjömans skyldighet att avge allmän själv­

deklaration har uppmärksammats av riksskattenämnden och några

länsstyrelser.

Länsstyrelsen i Hallands län förklarar att då vid taxering skall bortses

från inkomst, för vilken sjömansskatt erlagts, kan föreskriften i taxerings-

förordningen om gränsen för deklarationsplikt möjligen tolkas så, att sjö­

mannens inkomst i land (i förekommande fall jämte hustruns inkomst)

skall ha uppgått till minst 1 200 kronor för att deklarationsplikt skall

inträda. Med hänsyn till det vid taxeringen reducerade ortsavdraget torde

emellertid meningen vara, att sådan skyldighet skall föreligga, så snart den

sammanlagda inkomsten till sjöss och i land uppgår till sagda belopp.

Riksskattenämnden anför.

Skyldigheten att avlämna självdeklaration är enligt de allmänna reg­

lerna i taxeringsförordningen knuten till frågan om inkomstens storlek.

Sålunda föreligger för fysisk person, som varit här i riket bosatt under

hela beskattningsåret, deklarationsskyldighet om bruttointäkterna uppgått

till minst 1 200 kronor och för annan fysisk person om bruttointäkterna

uppgått till minst 100 kronor. Då ortsavdraget för sjöman, som även haft

inkomst i land, avses skola reduceras med hänsyn till den tid, för vilken

han erlagt sjömansskatt, kommer skattskyldighet ofta att föreligga även

om inkomsten i land understigit 1 200 kronor. Deklarationsskyldighet bör

därför föreskrivas för sjömän även i dylika fall. Lämpligen bör skyldig­

heten för sjömän att lämna deklaration bestämmas i enlighet med vad som

gäller för person som varit här i riket bosatt under endast en del av året.

Det kan därvid, med hänsyn särskilt till den från och med den 1 januari

1958 införda skattefriheten för mindre inkomst av kapital, eventuellt

komma ifråga att generellt höja deklarationsgränsen för dessa kategorier

till 300 kronor.

Länsstyrelserna i Stockholms och Västmanlands län ifrågasätter om inte

för sjöman bör gälla deklarationsplikt för inkomst i land så snart brutto­

intäkterna uppgått till 100 kronor.

Vad de sakkunniga anfört rörande behovet av ändring i förordningen om

Kungl. Maj:ls proposition nr 92 år 1958

134

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

statlig förmögenhetsskatt har föranlett erinringar av överståthållarämbe-

tet samt länsstyrelsen i Hallands län. Länsstyrelsen föreslår att vid till-

lämpningen av den i 9 § förordningen om statlig förmögenhetsskatt an­

givna reduktionsregeln hänsyn skall tas jämväl till inkomst för vilken

erlagts sjömansskatt.

Departementschefen

Som förut nämnts skall sjömansskatten vara definitiv. Uppbörden av sjö­

mansskatt skall således inte åtföljas av något taxerings- och debiteringsför-

farande varigenom skatten slutligt fastställes. Uppbär en sjöman under ett

år endast inkomst ombord blir han i regel inte alls taxerad. Emellertid in­

träffar ofta fall då under samma år uppbäres både inkomst ombord och

annan inkomst. Sjömannen skall då i vanlig ordning taxeras för sistnämnda

inkomst utan hänsyn till vad han uppburit till sjöss. Endast i två hän­

seenden kan taxeringen påverkas av att den skattskyldige erlagt sjömans­

skatt. Han skall vidkännas minskning i det ortsavdrag, som eljest skulle

tillkommit honom. Minskning skall ske med 1/i2 för varje månad, för vilken

sjömansskatt erlagts. Vidare skall tillses att avdrag vid taxeringen inte

medges för belopp, vartill hänsyn tagits genom jämkning vid beräkning av

sjömansskatt. De nu angivna principerna skall tillämpas även vid sam-

taxering av äkta makar. Samtaxering skall således förekomma endast i

fråga om inkomst i land.

Förslaget innebär sålunda ett avsteg från eljest gällande principer om

samtaxering och taxering av samlad årsinkomst. Självfallet kan det finnas

anledning att — såsom några remissmyndigheter gjort — ställa sig tveksam

inför förslaget i denna del. Jag vill då först erinra om att enligt det förslag

som framlades år 1949 av sjömansskatteutredningen skulle vid debitering

av skatt på inkomst i land hänsyn även tas till inkomsten ombord. Såsom

framgår av redogörelsen i proposition nr 100 till 1953 års riksdag anfördes

vid remissbehandlingen av sjömansskatteutredningens förslag i denna del

att beskattningsförfarandet trots all strävan mot enkelhet måste bli ytterst

invecklat. Som jag förut framhållit utgjorde detta ett av huvudskälen till

att förslaget inte ledde till någon lagstiftning.

Vid de inkomstlägen varom här i allmänhet är fråga torde den förmån

som beredes de skattskyldiga genom att sammanläggning av inkomster och

samtaxering inte skall äga rum i regel avse relativt små belopp. För för­

slaget talar framför allt att förfarandet vid taxering och debitering kan

ges den enkla utformning de sakkunniga föreslagit. Enligt min mening bör

i första hand de praktiska synpunkterna få överväga. Jag finner mig därför

i huvudsak böra förorda vad de sakkunniga föreslagit i denna del.

135

Att inom sjömansskattens ram införa någon form av sambeskattning av

makar, vilka är anställda ombord på samma fartyg, torde inte böra komma

i fråga. Skillnaden i skattekraft hos sådana makar och makar anställda på

skilda fartyg torde vara ringa. Om sambeskattning skulle äga rum borde

den därför avse alla makar, som samtidigt erlägger sjömansskatt. Av lätt

insedda skäl torde en sådan ordning inte vara praktiskt genomförbar.

Med anledning av vad kammarrätten anfört angående utnyttjande av

ortsavdrag vid årlig taxering må följande framhållas. Reduktion av orts-

avdrag skall ske med 1/i

2

för varje kalendermånad, för vilken sjömansskatt

erlagts. Ortsavdraget får då anses utnyttjat för sådan månad. Skulle av

någon anledning — fallet får anses vara ganska teoretiskt — avlöning inte

ha utgått för någon månad och sjömansskatt inte ha erlagts, bör sjömannen

anses inte ha utnyttjat den på månaden belöpande delen av ortsavdraget.

Reduktion bör inte ske för sådan månad och motsvarande högre ortsavdrag

får således åtnjutas vid taxeringen i land.

Jag vill i detta sammanhang med några ord beröra frågan om avdrag för

intäkternas förvärvande. Den inkomst, för vilken sjömansskatt erlagts,

skall inte utgöra skattepliktig inkomst vid årlig taxering och skall inte

heller upptagas i deklaration. Härav följer att inte heller avdrag bör medges

för utgifter som är att anse som kostnader för förvärvande av inkomsten

ombord. Av särskild betydelse är detta om sjömannens hustru har egen

inkomst, på vilken avdragen skulle kunna utnyttjas. Även det i 33 § 2 mom.

kommunalskattelagen stadgade schablonavdraget på 100 kronor faller givet­

vis bort om sjömannen endast haft inkomst ombord.

I likhet med riksskattenämnden anser jag att skyldighet att avge allmän

självdeklaration bör föreligga för sjöman även i det fall att dennes inkomst

i land understiger ett årligt belopp av 1 200 kronor. Jag föreslår därför att

samma regler skall gälla för sjöman som för fysisk person, vilken inte varit

bosatt här i riket under hela beskattningsåret. Sjöman skall således utan an­

maning avge självdeklaration, då hans bruttointäkter i land under ett år

uppgår till sammanlagt minst 100 kronor.

Jag finner mig vidare böra förorda viss ändring av den i 9 § förordningen

om statlig förmögenhetsskatt upptagna reduktionsregeln. Därest en änd­

ring inte kommer till stånd, skulle en i vissa fall betydande, ej avsedd

skattelindring kunna uppkomma. Regeln bör enligt min mening ges sådant

innehåll att reduktion skall ske om den skattepliktiga förmögenheten över­

stiger trettio gånger summan av den sammanräknade nettoinkomsten och

den till sjömansskatt beskattningsbara inkomsten.

De sakkunniga har uppmärksammat att enligt vissa författningar utgår

sociala förmåner endast om vederbörandes taxerade inkomst inte överstiger

visst belopp. Den som erlagt sjömansskatt kommer inte att påföras någon

taxering för inkomst, som han uppburit till sjöss. Med anledning härav

föreslår de sakkunniga att vid tillämpningen av dessa författningar hänsyn

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

skall tas till summan av den kontanta inkomsten ombord och den taxerade

inkomst, som kan ha påförts vederbörande. Jag kan för min del biträda

detta förslag. Jag vill emellertid fästa uppmärksamheten på att i ett antal

fall är det avgörande inte storleken av den taxerade inkomsten utan stor­

leken av vederbörandes beskattningsbara inkomst. I sådana fall torde man

få förfara på det sättet att vederbörandes inkomst ombord minskas med det

för honom gällande ortsavdraget och att vad därefter återstår sammanläg­

ges med hans eventuella beskattningsbara inkomst på grund av årlig taxe-

ring. För den händelse sjömannen varit gift och hustrun uppburit inkomst

i land måste givetvis beaktas i vilken utsträckning hon utnyttjat makarnas

gemensamma ortsavdrag. Därest riksdagen icke har något att erinra mot

en sådan lösning kommer erforderliga bestämmelser att meddelas i admi­

nistrativ ordning.

Till ledning för lokal skattemyndighet vid utfärdande av intyg för till-

lämpning av berörda författningar bör i inkomstlängden finnas uppgift om

storleken av kontant inkomst ombord. Det är då nödvändigt att uppgifter,

som redare skall lämna för årlig taxering, innehåller uppgift härom samt

att uppgiften antecknas i längden. Jag avser att föranstalta om att i admini­

strativ ordning meddelas föreskrifter härom.

I detta sammanhang vill jag nämna att de sakkunniga även framlagt för­

slag till viss ändring i 1947 års lag om allmän sjukförsäkring. Fattar riks­

dagen beslut om införandet av en sjömansskatt torde det få ankomma på

chefen för socialdepartementet att senare anmäla de ändringar, som blir

erforderliga i sjukförsäkringslagen.

136

Kungi. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

X. Ersättning till kommuner

De sakkunniga

De sakkunniga fastslår inledningsvis att de ej ansett sig böra framlägga

förslag om ersättning till kommuner med belopp, som exakt motsvarar

skattebortfallet. Ett sådant system skulle kräva en alltför dyrbar och omfat­

tande administration.

I betänkandet redovisas vissa beräkningar angående den kommunala

inkomstskattens storlek i förhållande till samtliga utskylder i inkomst­

lägen, som kan antas vara aktuella för sjömän. Beräkningarna avser orts-

grupp III vid en antagen kommunal utdebitering av 13 kronor för skatte­

krona. Avgifterna till den obligatoriska sjukförsäkringen har beräknats

till genomsnittsbelopp. Resultatet av beräkningarna framgår av här intagna

tablåer.

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

137

Årsinkomst

för gift

skattskyldig

Statlig

inkomstskatt

kronor

Kommunal

inkomstskatt

kronor

Folkpensions­

avgift

kronor

Sjukför­

säkrings­

avgift

kronor

Summa

utskylder

kronor

Den kommu­

nala inkomst­

skattens an­

del av summa

utskylder

procent

5 000

77

104

111

121

413

25,2

10

000

561

754

219

185

1 719

43,9

15 000

1

118

1 404

328

210

3 060

45,9

20

000

2

126

2 054

437

222

4 839

42,4

Årsinkomst

för ogift

skattskyldig

utan försörj­

ningsplikt

mot barn

Statlig

inkomstskatt

kronor

Kommunal

inkomstskatt

kronor

Folkpensions­

avgift

kronor

Sjukför­

säkrings­

avgift

kronor

Summa

utskylder

kronor

Den kommu­

nala inkomst­

skattens an­

del av summa

utskylder

procent

5 000

264

364

108

90

826

44,1

10

000

956

1 014

217

127

2 314

43,8

15 000

2

028

1 664

250

152

4 094

40,6

20

000

3 400

2 314

250

164

6

128

37,8

De sakkunniga har även företagit vissa andra utredningar för att utröna

med vilka belopp ersättning bör utgå till kommuner. Sålunda har uppgifter

införskaffats från postverket angående dels skattebelopp, som under upp­

bördsåret 1955 inbetalats till postverket jämlikt 55 § uppbördsförordningen

och dels inbetalningar under mars månad 1956 enligt samma paragraf. De

sakkunnigas utredningar i detta hänseende redovisas i bilagorna 1—3 i

det avgivna betänkandet, vartill torde få hänvisas.

Undersökningar har därjämte företagits för att söka utröna sjömansskat­

tens verkningar för följande kommuner i Stockholms län, nämligen Hud­

dinge, Lidingö, Nacka, Nynäshamn, Roslags-Länna, Sollentuna och Solna.

Undersökningarna omfattade 199 skattskyldiga, som enligt uppgifter till­

gängliga för uppbördssektionen vid länsstyrelsen varit sjömän under år

1955. Undersökningarna redovisas av de sakkunniga på följande sätt.

Därest dessa sjömän skulle ha erlagt sjömansskatt och sålunda icke varit

skyldiga erlägga kommunal inkomstskatt för inkomst ombord, skulle in­

komstbortfallet för kommun, landstingskommun och tingslag ha uppgått till

ungefärligen de belopp som angives i nedanstående tablå. 1 tablån har in­

komstbortfallet jämväl angivits i procent av den sjömansskatt som beräknats

för de ifrågavarande sjömännen.

Inkomstbortfallet i procent har uträknats under antagande att alla de

ifrågavarande sjömännen skulle ha haft att erlägga sjömansskatt enligt den

tabell, som av oss föreslås gälla för sjömän ombord å fartyg i nordsjöfart

och oceanfart. Det har icke varit möjligt att utröna i vilket slag av trafik

de olika fartyg gått, ombord å vilka sjömännen varit anställda. Då den

för sjömännen i skattehänseende gynnsammare tabellen i gemen använts,

138

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

måste i verkligheten det procentuella skattebortfallet för kommunerna bli

mindre än tablån utmärker.

Ytterligare bör framhållas att i tablån differentiering mellan olika in­

komstlägen icke skett.

Kommun

Inkomstbortfall i kronor

Inkomstbortfallet utgör i procent

av sjömansskatten

kommun

lands­

tings­

kommun

tingslag samtliga kommun

lands­

tings­

kommun

tingslag samtliga

Huddinge.........

24 490

8

029

134

32 653

39,1

12,8

0,2

52,1

Lidingö .............

17 270

6

600

110

23 980

30,7

11,7

0,2

42,6

Nacka................

16 905

5 796

97

22 798

32,5

11,1

0,2

43,8

Nynäshamn ...

12 271

3 700

62

16 033

34,8

10,5

0,2

45,5

Roslags-Länna.

9 790

3 560

119

13 469

31,5

11,5

0,4

43,4

Sollentuna........

8

196

2 977

20

11 193

32,3

11,7

0,1

44,1

Solna.................

39 725

14 221

95

54 041

36,5

13,1

0,1

49,7

De sakkunniga erinrar om den nya kommunindelningen och framhåller

att i en storkommun antalet sjömän sannolikt kan antas representera en

mindre andel av befolkningen än i en mindre kommun. Skatteunderlaget

har de senaste tio åren starkt ökat i kommunerna. Det skulle måhända

kunna göras gällande, att en kommuns intresse av att få beskatta där

hemmahörande sjömän inte längre är så stort som tillförne och att man

därför inte skulle behöva ersätta kommunerna för skattebortfallet på grund

av sjömansskatten. De sakkunniga har icke velat ansluta sig till en sådan

uppfattning. En annan sak är att de kommunala skatteintäkter, som grun­

das på beskattningen av sjömännens inkomster, får beräknas på annat

sätt än det hittills tillämpade.

De minskade skatteintäkter, som kan beräknas bli en följd av införandet

av en sjömansskatt, synes böra bäras av staten. Storleken av det procent­

tal, som valts för den genomsnittligt beräknade ersättningen för skattebort­

fall till kommunerna, har från denna utgångspunkt tilltagits i överkant.

Enligt de sakkunnigas mening synes det vara klart, att ersättning skall

utgå till primärkommuner och landstingskommuner. Däremot anses det

vara i hög grad diskutabelt, huruvida ersättning skall utgå även till tingslag.

Det skulle här gälla mycket obetydliga belopp, som knappast kunde spela

någon som helst roll i tingslagets budget. De sakkunniga föreslår därför att

ersättning ej skall utgå till tingslag.

Ersättningen till kommun bör beräknas till 35 procent av den sjömans­

skatt, som erlagts av sjömän mantalsskrivna i kommunen. Ersättningen

till landstingskommun föreslås utgå med 10 procent av den sjömansskatt,

som erlagts av sjömän inom landstingskommunens område. För municipal-

samhällenas del anser de sakkunniga särskilda förhållanden föreligga, som

talar emot att tillämpa en generell regel för ersättningen. I många fall är

139

nämligen utdebiteringen så låg, att ersättningsbeloppen skulle bli mycket

små. De sakkunniga föreslår därför, att ersättning endast bör utgå till muni-

cipalsamhällen, där utdebiteringen uppgår till minst en krona för skatte­

krona. Ersättning till dylika municipalsamhällen föreslås skola utgå med

2 procent av sjömansskatten.

De sakkunniga anför vidare.

Den föreslagna metoden för ersättningens beräknande är enkel och ur

flera synpunkter tilltalande, varför vi förordar densamma. Emot densamma

kan invändas, att metoden icke lämnar utrymme för differentiering av

ersättningen efter skattetrycket inom de olika kommunerna. Om en sådan

differentiering skulle anses ofrånkomlig — för vår del anser vi vinsten

icke uppväga det därav orsakade merarbetet — synes man kunna förfara

enligt grunder, som framgår av följande exempel.

Om sjömansskatt, erlagd av sjömän inom en kommun, antas vara 10 000

kr. samt den genomsnittliga utdebiteringen för samtliga primärkommuner

antas vara 10 kr., skall en kommun med en utdebitering av 12 kr. erhålla en

gottgörelse å 4 200 kr. uträknad enligt följande uppställning.

iHx (35 %

X

10 000) = 4 200

Vad ovan sagts om hänsynstagande till den varierande utdebiteringen

mellan primärkommuner kan tillämpas även för bestämmande av ersätt­

ningen till landstingskommuner och till ersättningsberättigade municipal­

samhällen.

Det må understrykas, att den ovan angivna genomsnittliga utdebiteringen

är godtyckligt vald. Vårt exempel innebär icke, att ersättning skulle ut­

räknas efter denna antagna medelutdebitering. Vid eventuell uträkning av

ersättningen enligt den ifrågavarande metoden skall givetvis den genom­

snittliga utdebitering användas, som vid varje tidpunkt är aktuell.

För att visa hur fördelning av bidrag kan ske, lämnas här nedan ett exem­

pel. Medelutdebiteringen i riket till samtliga kommunala utskylder förut-

sättes vara 13 kr. En kommun antas bestå av flera uppbördsdistrikt. Ett av

dessa uppbördsdistrikt sammanfaller med ett municipalsamhälle. Sjömans­

skatt erlagd av sjömän mantalsskrivna inom distriktet uppgår till 100 000 kr.

Utdebiteringen till kommunen antas vara 11 kr., till municipalsamhället 2 kr.

och till landstingskommunen 3 kr. Ersättning till kommun, municipalsam­

hälle och landstingskommun beräknas för detta uppbördsdistrikt enligt

följande.

Den totala ersättningen blir:

H x (47 % X 100 000 kr.) = 57 846 kr.

10

Ersättningen beräknas därefter

för kommun till

ii X 57 846 = 39 769

16

för municipalsamhälle till ^ X 57 846 = 7 231

för landstingskommun till -^x 57 846 = 10 846 57 846 kr.

16 --------

Uträkningarna kan synas enkla men ännu enklare och därför ur admi­

nistrativ synpunkt fördelaktigare blir förfaringssättet, om man väljer det

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958

140

av oss förordade förslaget att fastställa ersättningarna utan hänsynsta­

gande till varierande kommunala utdebiteringar.

För att undvika uträkningar och utbetalningar av ersättning å bagatell­

belopp, som inte är av betydelse för kommunernas ekonomi, föreslås, att

det lägsta årliga belopp, som skall utbetalas, fastställes till 300 kronor.

Vidare föreslår de sakkunniga, att ersättning till kommuner, municipal-

samhällen och landstingskommuner skall utbetalas genom sjömansskatte-

kontorets försorg en gång om året. Den närmare fördelningen av ersätt­

ningen mellan bidragsberättigad borgerlig och kyrklig kommun bör verk­

ställas av vederbörande organ inom kommunalförvaltningen.

Slutligen framhålles att sjömansskatt som erlagts av här i riket ej bosatta

sjömän inte skall beaktas vid beräkningen av ersättning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

Remissyttrandena

Samtliga remissinstanser utom riksskattenämnden har tillstyrkt eller

lämnat utan erinran de sakkunnigas förslag att ersättning

till kommuner m. fl. skall utgå.

Riksskattenämnden anser att några bärande principiella skäl inte sy­

nes föreligga för att kompensera kommunerna för sådan minskning i

skatteintäkterna som föranledes av ändringar i beskattningsreglerna. Dy­

lika skäl synes inte heller föreligga om förslaget om sjömansskatt genom­

föres. Då dessutom ett av motiven till införandet av sjömansskatt just är,

att sjömännen inte sällan äger endast ringa samhörighet med sina hem­

kommuner, och då bortfallet av kommunalskatt i allmänhet är förhållan­

devis obetydligt, förklarar riksskattenämnden sig inte kunna biträda för­

slaget härutinnan. Nämnden erinrar också om den allmänna tendens som

numera förefinnes att begränsa och samordna de statliga bidragen till kom­

munerna.

Vissa remissmyndigheter förordar att ersättning skall utgå

med lägre belopp än de sakkunniga föreslagit.

Statskontoret finner det sålunda vara befogat att i betraktande av upp­

delningen mellan staten och kommunerna av samhällsuppgifterna en even­

tuell skattenedsättning för sjömän i första hand går ut över kommunernas

skatteinkomster. Statskontoret finner sig inte kunna förorda att kommu­

nerna erhåller full ersättning för skattebortfallet. Ersättningsbeloppen bör

i stället uträknas på sådant sätt att i första hand det statliga skatteutfallet

inte minskas. Att kompensera kommunerna så, att skattebortfallet för

dessa blir proportionsvis mindre än för statsverket, synes inte böra ifråga­

komma.

Likartade synpunkter framhålles av länsstyrelserna i Stockholms och

Malmöhus län.

141

Den av de sakkunniga förordade metoden för beräkning av

ersättningarna har i regel tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Endast länsstyrelsen i Kalmar län och Svenska landskommunernas för­

bund finner sig böra förorda att vid beräkningen hänsyn skall tas till den

varierande kommunala utdebiteringen.

Länsstyrelsen i Kalmar lån framhåller att vikande konjunkturer kan in­

träffa med minskade skatteintäkter i släptåg. Av försiktighetsskäl bör där­

för hänsyn tas till den kommunala utdebiteringen.

Svenska landskommunernas förbund anser att en gradering av ersätt­

ningen i förhållande till den kommunala utdebiteringen synes kunna göras

utan alltför komplicerade räkneoperationer. Fördelarna med en sådan

gradering är uppenbara. Ersättningen skulle komma att bättre anpassas

till det faktiska skattebortfallet för vederbörande kommun än vad som

kan ske vid tillämpning av det av de sakkunniga i första hand förordade

förslaget. Vid gradering av ersättning skall enligt förbundets mening

normalbidragsprocenten utgå vid en kommunal utdebitering av 13 kronor

för skattekrona och inte såsom de sakkunniga angivit vid medelutdebite­

ringen för rikets kommuner under respektive år. En utdebitering av 13 kr.

har nämligen legat till grund för såväl de sakkunnigas förslag till sjö-

mansskattetabeller som för deras beräkning av den kommunala inkomst­

skattens andel av total skatt och av skillnaden mellan preliminär skatt

och sjömansskatt. Vid höjda kommunala skattesatser skulle en anknyt­

ning till medelutdebiteringen inte ge kommunerna full täckning för in­

komstbortfallet och vid sänkta skattesatser skulle kommunerna få för stor

kompensation.

Frågan om den procentsats efter vilken ersättning

skall utgå till kommun har behandlats i några yttranden. Så­

lunda förordar överståthållarämbetet, länsstyrelsen i Göteborgs och Bo­

hus lån, Svenska stadsförbundet, Stockholms stads drätselnämnd, Stock­

holms stads uppbördsverk, stadskollegiet i Hälsingborg, Föreningen Sve­

riges kronokamrerare samt kronokamreraren i Malmö att till städer utan­

för landsting ersättning skall utgå med 45 procent av den sjömansskatt,

som erlägges av sjömän mantalsskrivna i respektive städer.

Svenska landskommunernas förbund anför.

Vid utformning av de föreslagna bestämmelserna om ersättning till

kommunerna för skattebortfallet har de sakkunniga förklarat sig ha haft

som riktpunkt att ge kommunerna full kompensation. Såvitt styrelsen kan

finna når man dock med förslaget inte detta resultat. För gift skattskyldig

i or Isgrupp III med en årsinkomst av 15 000 kronor utgör enligt gällande

beskattningsregler och vid en utdebitering av 13 kronor för skattekrona

den kommunala inkomstskatten 45,9 % av det totala skattebeloppet. För

ogift skattskyldig utgör den kommunala inkomstskatten under samma

förutsättningar 40,6 % av den totala skatten. För skattskyldiga i detta

inkomstläge skulle den totala skatten genom den föreslagna sjömansskat­

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958

142

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

ten minskas med i runt tal 30 resp. 22 %. Även vid en årsinkomst av

10 000 kronor medför sjömansskatten ungefär samma procentuella minsk­

ning av den totala skatten. Utgår man från att kommunerna skall erhålla

full kompensation och sålunda få ersättning med det belopp, som enligt

normala beskattningsregler skulle utgöra kommunalskatt, skall ersättningen

för gift skattskyldig utgå med 62 % av sjömansskatten vid en årsinkomst

av 10 000 kronor och med 65 % av sjömansskatten vid en årsinkomst av

15 000 kronor. För ogift skattskyldig skall ersättning utgå med 56 % av sjö­

mansskatten vid en årsinkomst av 10 000 kronor och med 52 % av sjömans­

skatten vid en årsinkomst av 15 000 kronor. Flertalet av de av sjömans­

skatten berörda skattskyldiga torde tillhöra här angivna inkomstskikt. Mot

bakgrunden av dessa siffror synes den av sjömansskattesakkunniga före­

slagna ersättningen till kommuner och landsting med 35 resp. 10 % av

erlagd sjömansskatt inte kunna ge avsedd kompensation för bortfallen

kommunalskatt. En ersättning med minst 60 % av influten sjömansskatt

torde bättre svara mot inkomstbortfallet för kommuner och landsting.

Länsstyrelserna i Kristianstads och Malmöhus län, stadskollegiet i Häl­

singborg och kronokamreraren i Hälsingborg anser att de sakkunnigas

utredningar i ersättningsfrågan omfattar ett alltför litet antal sjömän och

kommuner för att slutlig ställning skall kunna tas till frågan om ersält-

ningsprocenten. Denna bör bestämmas först sedan ytterligare utredningar

verkställts.

Förslaget om ersättning till vissa municipalsamhäl-

1 e n har föranlett erinran från länsstyrelsen i Gotlands län. Länsstyrelsen

ifrågasätter om inte ersättningen till municipalsamhällena kan helt slo­

pas. Endast ett ringa antal municipalsamhällen skulle enligt länsstyrelsens

mening komma i åtnjutande av ersättning. I de fall ersättning kommer

att utgå, torde beloppen bli tämligen obetydliga.

Svenska landskommunernas förbund förklarar sig inte kunna biträda

förslaget att fördelningen av ersättningarna mellan

borgerlig och kyrklig kommun skall verkställas av kommunala

organ. Förbundet framhåller att fråga inte är om skatt utan om ersättning

för minskade skatteintäkter och fortsätter.

De sakkunniga har utan att närmare utveckla sin tankegång angivit att

fördelningen mellan borgerlig och kyrklig kommun skall ske efter de för

beskattningsåret fastställda utdebiteringarna. I borgerlig kommun ingår

ofta flera församlingar med skilda utdebiteringar. Vidare kan flera för­

samlingar bilda ett pastorat, som till sina gränser inte sammanfaller med

den borgerliga kommunen. Fördelningen av ersättningen måste därför bli

förhållandevis komplicerad. Även om en fördelning enligt de föreslagna

grunderna skulle vara praktiskt genomförbar kan mot metoden riktas den

invändningen, att den inte på ett tillfredsställande sätt tillgodoser syftet

med ersättningen, nämligen att ge kompensation för bortfallna skatte­

inkomster. Metoden förutsätter att sjömännen i en kommun är någor­

lunda jämnt fördelade på de i kommunen ingående församlingarna, en

förutsättning som knappast torde föreligga. Frågan om ersättningens för­

delning mellan borgerlig och kyrklig kommun är alltså mera komplicerad

än vad de sakkunniga synes ha utgått ifrån.

143

Departementschefen

Enligt de sakkunnigas förslag skall ersättning för minskade skatteintäk­

ter utgå till kommuner, landstingskommuner samt vissa municipalsamhäl-

len. Ersättningen föreslås bestämd till viss procent av den sjömansskatt

som inbetalats för sjömän bosatta inom kommunens, landstingskommu­

nens eller municipalsamhällets område. För att åstadkomma ett enkelt för­

faringssätt föreslås att hänsyn inte skall tas till de varierande kommunala

utdebiteringarna vid uträkning av ersättningsbeloppens storlek.

I allmänhet har de sakkunnigas förslag att ersättning skall utgå godtagits

vid remissbehandlingen. Endast riksskattenämnden har ifrågasatt riktig­

heten härav. Nämnden finner att bärande skäl att kompensera kommuner

för minskning i skatteintäkter på grund av ändringar av beskattningsreg­

lerna inte synes föreligga. Av undersökningar som de sakkunniga företagit

framgår emellertid att kommunerna kommer att drabbas mycket ojämnt.

För vissa kommuner torde en påtaglig minskning i skatteunderlaget upp­

komma om sjömansskatten införes. I likhet med de sakkunniga finner

jag det skäligt att kommunerna kompenseras härför genom att de tiller-

kännes viss andel i influten sjömansskatt.

Två remissinstanser har ifrågasatt om inte vid beräknande av ersätt­

ningsbeloppen hänsyn bör tas till att den kommunala utdebiteringen varie­

rar mellan olika kommuner. Enligt min mening bör man dock kunna bortse

härifrån. Skulle hänsyn tas till de varierande kommunala utdebiteringarna

blir uträkningen av ersättningarna jämförelsevis invecklad och kostnads­

krävande. Även om en något bättre anpassning till det faktiska skattebort­

fallet därigenom skulle kunna uppnås, torde i allmänhet skillnaderna i

ersättningsbeloppen bli mycket små.

De sakkunnigas förslag att ersättning till kommun skall utgå med 35

procent och till landstingskommun med 10 procent av den sjömansskatt

som erlagts av sjömän bosatta i kommunen respektive inom landstings­

kommunens område har i regel icke föranlett någon erinran. Svenska lands­

kommunernas förbund har dock ansett att ersättning till kommun och

landstingskommun borde höjas och tillhopa utgå med minst 60 procent. De

uträkningar, som åberopats till stöd för detta yrkande, bar emellertid verk­

ställts med utgångspunkt från skattebortfallet endast i fjärrfartstabellen.

Vidare har hänsyn endast tagits till sjömän i inkomstlägen, där skattelind-

ringen enligt fjärrfartstabellen är störst och kommunalskattens procen­

tuella andel i de totala utskylderna överstiger genomsnittet.

En inom finansdepartementet verkställd beräkning utvisar att — därest

nyssnämnda omständigheter beaktas — ersättningarna till kommun och

landstingskommun tillhopa skulle utgå med 44 å 45 procent, om samtliga

sjömän erlägger skatt enligt kolumn 1 i tabellerna, och med 50 ä 51 procent,

om de erlägger skatt enligt kolumn 3. De procentsatser, som föreslagits av

de sakkunniga, får därför anses lämpligt avvägda.

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958

144

Vissa remissinstanser har föreslagit att ersättning till stad utanför lands­

ting skall utgå med 45 procent. Jag anser mig kunna biträda detta förslag.

Ersättning till municipalsamhällen bör utgå i enlighet med vad som före­

slagits av de sakkunniga eller alltså med 2 procent.

I likhet med de sakkunniga finner jag att utbetalning inte bör ske om

ersättningen inte uppgår till ett visst minimibelopp. I detta hänseende före­

slår jag en gräns vid 500 kronor.

De sakkunniga har föreslagit att ersättning till kommun bör fördelas

mellan borgerlig kommun, kyrklig kommun samt skoldistrikt. Tillräckliga

skäl för en dylik uppdelning har enligt min mening knappast anförts. Jag

kan här erinra om att man i andra sammanhang, då det gällt avsevärt myc­

ket större belopp, låtit hela ersättningen tillfalla den borgerliga kommunen.

Det väsentliga är ju att medlen kommer kommunmedlemmarna till godo.

Med hänsyn härtill och då fördelningens genomförande skulle medföra ett

icke oväsentligt administrativt merarbete förordar jag att hela beloppet

skall tillfalla den borgerliga kommunen.

Jag vill i detta sammanhang anmäla att Handelsflottans välfärdsråd un­

der hand anhållit att vid behov av medel för välfärdsarbetet för sjöfolk

erforderliga anslag måtte få utgå av vad som inflyter i sjömansskatt. Jag

är icke beredd att tillstyrka en sådan anordning. Frågan om bidrag till

denna verksamhet torde få prövas på samma sätt som hittills.

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958

XI. Avgifter till folkpensioneringen och den allmänna

sjukförsäkringen m.m.

De sakkunniga

De sakkunniga framhåller att sjömansskattetabellerna skall konstrueras

med beaktande av skyldigheten att erlägga folkpensionsavgift.

Sjöman, som uteslutande uppburit inkomst för vilken erlagts sjömans­

skatt, skall därför inte debiteras folkpensionsavgift. För sjöman, vilken

under ett år åtnjutit såväl inkomst ombord som inkomst i land, debiteras

folkpensionsavgift med ledning av sjömannens till statlig inkomstskatt

taxerade inkomst. Hänsyn skall därvid inte tas till den inkomst han upp­

burit ombord. Någon ändring av reglerna angående debitering av folkpen­

sionsavgifter anses inte erforderlig.

Bortser man på detta sätt från inkomsten ombord kan ■—- framhåller de

sakkunniga — en sjöman som åtnjutit inkomst både ombord och i land

stundom få erlägga för låg avgift. Det kan också förekomma att sådan

sjöman får erlägga för hög avgift. De sakkunniga anser dock att de olä­

genheter, varom här är fråga, är sådana att man kan bortse från desamma.

145

Det finns emellertid en — ehuru schablonmässig — metod att mildra

olägenheterna av att för hög avgift uttas. Denna metod anses av de sak­

kunniga vara komplicerad. Den har därför inte förordats. I betänkandet

har en redogörelse för metoden lämnats. De sakkunniga erinrar om att

folkpensionsavgift utgår för år med högst 250 kronor för ogift och med

högst 500 kronor för makar och anför.

Det kan därför sägas, att högsta månatliga avgiften är ungefär 21 re­

spektive 42 kronor. Om en sjöman endast uppburit inkomst ombord under

viss del av året och under resten av året uppburit inkomst i land, kan den

högsta folkpensionsavgiften för honom fastställas till summan av maximi-

avgifterna för de månader, då han icke uppburit inkomst ombord. Vid de­

bitering av folkpensionsavgift skulle då hänsyn tagas härtill. Denna be­

räkningsmetod bör jämföras med den reducering av ortsavdrag, vilken vi

föreslår skall förekomma för sjöman som haft både inkomst ombord och

inkomst i land. Den bör även jämföras med den reducering av sjukför­

säkringsavgifter, varom redogöres i det följande.

I betänkandet erinras vidare om att någon individuell redovisning av

influtna folkpensionsavgifter numera inte förekommer. Med bortseende

från den frivilliga pensioneringen står de belopp, som utbetalas till en

folkpensionär ej i relation till erlagda avgifter Sedan budgetåret 1954/55

ingår folkpensionsavgifterna i riksstatens inkomsttitel A. I 1 a Skatt å in­

komst och förmögenhet m. m. Då någon specialdestination inte längre före­

kommer beträffande folkpensionsavgifterna, synes det enligt de sakkunni­

gas mening inte nödvändigt, att särskilt beräkna och bokföra den del av sjö­

mansskatten, som motsvarar folkpensionsavgifter. Skulle dock en sådan

beräkning vara erforderlig, anser de sakkunniga, att folkpensionsavgifterna

måste uppskattas schablonmässigt till viss del av hela den erlagda sjö­

mansskatten. De sakkunniga förklarar sig ej ha funnit anledning ingå på

frågan om det procenttal som då skulle kunna komma till användning.

Beträffande debitering av avgifterna till den allmänna

sjukförsäkringen erinrar de sakkunniga inledningsvis om vad som

nu gäller. I tabellerna för preliminär A-skatt ingår belopp, som skall mot­

svara avgifterna till den obligatoriska sjukförsäkringen. Särskilda avgifter

erlägges för sjukvårdsförsäkringen, för försäkringen för grundsjukpen­

ning och för försäkringen för tilläggssjukpenning. Lokalsjukkassa samt

centralsjukkassa i stad, som utgör eget centralsjukkasseområde, skall i

debiteringslängderna föra in uppgifter om sjukförsäkringsavgifter avse­

ende försäkringspliktiga bosatta inom sjukkassans område. Vid debitering

av slutlig skatt debiterar den lokala skattemyndigheten sjukförsäkrings­

avgifter. Debiteringen sker med de belopp, som genom sjukkassans försorg

förts in i längderna, utom då den lokala skattemyndigheten kan konstatera

att den avgiftspliktiges inkomster inte uppgår till vissa belopp. Härom gäller

enligt lagen om allmän sjukförsäkring i korthet följande.

II) —

Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr 92

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 dr 1958

Avgift för sjukvårdsförsäkringen skall erläggas av sjukkassemedlem, som

påförts till statlig inkomstskatt taxerad inkomst med minst 1 200 kronor.

Avgiftsplikt åligger dock inte den, som fyllt sextiosju år eller uppbär folk­

pension i annan form än ålderspension.

Avgift för försäkringen för grundsjukpenning skall erläggas av med­

lem, som är försäkrad för sådan sjukpenning och som påförts till statlig

inkomstskatt taxerad inkomst med minst 1 200 kronor.

Avgift för försäkringen för tilläggssjukpenning skall erläggas av med­

lem, som är försäkrad för sådan sjukpenning. Den som fullgör tjänstgöring

som värnpliktig må, såframt han senast två månader efter tjänstgöringens

slut gjort framställning därom hos sjukkassan, befrias från avgift för varje

hel kalendermånad av tjänstgöringen.

Överstiger medlems sammanlagda avgift för sjukvårdsförsäkringen och

försäkringen för grundsjukpenning två procent av hans vid taxering till

statlig inkomstskatt taxerade inkomst, skall avgiften nedsättas till två pro­

cent av nämnda inkomst.

Därest vad medlem har att erlägga i sjukförsäkringsavgift för ett ka­

lenderår skulle uppgå till lägre belopp än fem kronor, skall avgift inte

påföras honom.

De sakkunniga anser att, om sjömansskatt införes, avvikelser från det

nuvarande förfarandet vid sjukkassorna inte erfordras. Kassorna skall i

längderna anteckna de avgifter, som enligt tillgängliga uppgifter skall er­

läggas av avgiftspliktiga bosatta inom kassornas områden. Sjukkassorna

behöver härvid inte undersöka, huruvida en avgiftspliktig uppbär inkomst

ombord eller i land.

För de lokala skattemyndigheterna måste man räkna med ett visst men

säkerligen ganska begränsat merarbete. Avgifterna till sjukvårdsförsäk-

ring och till försäkringen för grundsjukpenning skall debiteras utan av­

vikelse från vad som nu gäller, men vid debiteringen av dessa avgifter

skall hänsyn inte tas till inkomst ombord. Endast den taxerade inkomsten

(d. v. s. inkomsten i land) skall beaktas. I förekommande fall reduceras nu

nämnda avgifter efter vad som stadgas i sjukförsäkringslagen.

Den som uppburit inkomst ombord skall inte debiteras avgift till för­

säkringen för tilläggssjukpenning med de av sjukkassan uträknade belop­

pen. Han skulle då komma att få erlägga för högt belopp. De sakkunniga

erinrar om att en sjöman vid den årliga taxeringen skall vidkännas redu­

cering av honom eljest tillkommande ortsavdrag och föreslår att motsva­

rande reducering skall äga rum vid debitering av nu nämnd avgift. Har

sjöman hela året haft inkomst ombord, kommer han således inte att de­

biteras någon avgift till försäkringen för tilläggssjukpenningen. Har han

exempelvis haft inkomst ombord under sju månader, skall han påföras

5/12 av den avgift som uträknats av sjukkassan.

Någon ändring i reglerna om debitering av avgifterna till sjukvårdsför-

146

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

147

säkringen och till försäkringen för grundsjukpenningen föreslås inte. Vid

tillämpningen av dessa regler skall således hänsyn endast tas till den even­

tuella taxerade inkomsten. Har sjöman inte påförts sådan inkomst, d. v. s.

inte haft någon inkomst i land, debiteras inte några avgifter för honom.

Till allmänna sjukkassor bör utgå en schablonmässigt beräknad ersätt­

ning för den minskning i avgifter som kan inträda om en sjömansskatt

införes. De sakkunniga framhåller att det i nuvarande läge är svårt att

bedöma hur störa skillnaderna kan bli mellan av sjukkassorna i debiterings-

längderna införda och av lokala skattemyndigheter debiterade avgifter. En­

ligt de uppgifter som stått till buds torde dock en ersättning, uppgående

till sex procent av sjömansskatten, rätt väl kompensera sjukkassorna för

hela den avgiftsminskning, som blir beroende av att avgiftspliktiga erlägger

sjömansskatt. I förslaget till sjömansskatteförordning har intagits en be­

stämmelse av innehåll att ersättning till kommun, landstingskommun, mu-

nicipalsamhälle och allmän sjukkassa inte skall utgå, därest den beräknade

ersättningen inte uppgår till 300 kronor. Det kan övervägas, huruvida un­

dantag härifrån bör göras för sjukkassornas del, så att det även för dem

angivna minimibeloppet 300 kronor antingen sänkes eller ock helt utgår.

De sakkunniga finner sig emellertid inte böra förorda något sådant un­

dantag.

De sakkunniga föreslår vidare, att ersättningarna skall utbetalas till riks-

försäkringsanstalten, som i sin tur bör ha att fördela ersättningsbeloppen

mellan centralsjukkassor och lokalsjukkassor. Bestämmelserna härom

torde utfärdas i administrativ ordning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

Remissyttrandena

Under remissbehandlingen har endast vissa detaljfrågor föranlett erin­

ringar.

Sålunda framhåller pensionsstyrelsen att om en särskild folkpensions-

budget kommer att uppläggas eller en särredovisning av pensionsavgifter

på annat sätt aktualiseras, torde frågan om särskild bokföring av i sjö­

mansskatten ingående folkpensionsavgifter få upptagas till förnyad pröv­

ning.

Riksförsäkringsanstalten påpekar att en avgiftspliktig sjömanshustru,

vars make hela året haft inkomst ombord och ej haft annan inkomst, kom­

mer att — med den begränsning, som kan föranledas av den s. k. två­

procentregeln — påföras även mannens avgifter för sjukvårdsförsäkring­

en och för försäkringen för grundsjukpenning, om hennes till statlig in­

komstskatt taxerade inkomst uppgår till minst 1 200 kronor. Vistas sjö­

mannen i land en eller flera månader av året utan att därunder ha någon

inkomst, kommer hustrun under i övrigt samma förhållanden att därjämte

148

påföras mannens avgift för tilläggssjukpenningförsäkringen. Nu angivna

förhållanden bör därför enligt riksförsäkringsanstaltens mening uppmärk­

sammas vid en framtida översyn av bestämmelserna i 2 § 4 mom. upp-

bördsförordningen.

Om ersättningen till sjukkassor för avgiftsminskning på grund av sjö­

mansskatten anför riksförsäkringsanstalten.

Vad beträffar storleken av den kompensation för avgiftsminskning, som

de allmänna sjukkassorna skola erhålla, må framhållas, att tillförlitliga

beräkningar av avgiftsminskningen kunna göras först sedan erfarenheter

vunnits rörande verkningarna av det nya förfaringssättet. Riksförsäk­

ringsanstalten anser därför, att den procentsats, som dessförinnan fast­

ställes, bör omprövas, så snart förutsättningar för en säkrare beräkning fö-

religga. Från nu angiven utgångspunkt har anstalten intet att erinra mot

den av de sakkunniga föreslagna procentsatsen, sex procent av sjömans­

skatten.

Riksförsäkringsanstalten kan icke biträda förslaget, att ersättning till

sjukkassa endast skall utgå, då ersättningen uppgår till minst 300 kronor.

Anledningen härtill är huvudsakligast, att verkningarna av en sådan be­

gränsning i ersättningsrätten äro avsevärt mera kännbara för en lokal­

sjukkassa än för en kommun med motsvarande invånarantal. Härtill kom­

mer, att någon nämnvärd förenkling av administrativ natur icke är att

vinna genom att begränsningsregeln genomföres för sjukkassorna. För

den föreslagna sjömansskattenämnden skulle frånvaron av en begräns-

ningsregel för sjukkassorna möjliggöra den förenklingen, att nämnden

sluppe fastställa ersättningsbeloppet för varje allmän sjukkassa och en­

dast hade att fastställa totalbeloppet för ersättningen till de allmänna

sjukkassorna i riket. Med ledning av detta belopp och uppgift från det

föreslagna sjömansskattekontoret angående sjömansskattens fördelning

de olika kommunerna emellan skulle anstalten kunna bestämma storleken

av den ersättning, som tillkommer varje ifrågakommande allmän sjuk­

kassa.

I detta sammanhang må framhållas, att ett stort antal sjukkassor om­

fattar mer än en kommun samt att fördelningen av ersättning mellan

lokal- och centralsjukkassa icke kan ske utan medverkan av riksförsäk­

ringsanstalten. Vidare må nämnas, att uttalandet å sid. 124 i betänkandet,

att riksförsäkringsanstalten borde ha att fördela ersättningsbeloppen mel­

lan centralsjukkassor och lokalsjukkassor, icke står i överensstämmelse

med 28 § 1 mom. 6) i förslaget till sjömansskatteförordning.

Sedan riksförsäkringsanstalten bestämt storleken av den ersättning, som

tillkommer allmän sjukkassa, bör enligt anstaltens mening sjukkassan

tillgodoföras ersättningsbeloppet i samband med av anstalten årligen

verkställd uträkning och utbetalning av sjukkassorna slutligt tillkomman­

de avgifter, statsbidrag och arbetsgivarbidrag m. m. Om så sker, synes

någon utbetalning från sjömansskattekontoret till anstalten icke böra äga

rum, utan bör anstalten bemyndigas att för ifrågavarande ersättningar

disponera den å riksstaten uppförda inkomsttiteln Skatt å inkomst och

förmögenhet m. m. Överensstämmelse skulle i så fall ernås med vad som

enligt Kungl. brev den 17 december 1954 f. n. gäller beträffande bl. a. ut­

betalning av sjukkassorna efter avdrag av utgivna förskott slutligt till­

kommande belopp av arbetsgivarbidrag och sjukförsäkringsavgifter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

Kungl. Maj.ls proposition nr 92 år 1958

149

Departementschefen

Vad de sakkunniga föreslagit i fråga om debitering av avgifter till folk­

pensioneringen och den allmänna sjukförsäkringen finner jag mig kunna

godta. Med anledning av riksförsäkringsanstaltens påpekande att fall kan

uppkomma, då hustrun till en sjöman blir debiterad sjukförsäkringsavgif­

ter, som belöper å mannen, vill jag erinra om att makarna tillsammans er­

håller en så förmånlig ställning i taxeringshänseende att detta mer än väl

uppväger den högre avgiften. Förutom att makarna gynnas i ortsavdrags-

hänseende får hustrun från sin inkomst i land avräkna även mannens all­

männa avdrag för försäkringspremier. Vidare beräknas hustruns skatt

enligt den för gift skattskyldig gällande skatteskalan, som är gynnsammare

än skalan för ogift. Några särskilda åtgärder torde därför inte vara erfor­

derliga i detta hänseende. Beträffande samordningen i övrigt med sjuk­

försäkringen hänvisas till vad jag anfört under kap. IX.

I likhet med riksförsäkringsanstalten anser jag att ersättning till all­

männa sjukkassor tills vidare bör utgå med det av de sakkunniga före­

slagna beloppet eller med sex procent av den sjömansskatt, som erlagts av

här i riket bosatta sjömän. Frågan om grunderna för denna ersättning torde

få omprövas sedan praktisk erfarenhet vunnits. Såsom riksförsäkrings­

anstalten föreslagit bör det ankomma på anstalten att verkställa fördel­

ningen av den del av sjömansskatten, som skall utbetalas till de olika sjuk­

kassorna. Under sådana förhållanden inskränker sig sjömansskattenämn-

dens uppgifter i fråga om ersättning till sjukkassorna till att avskilja den

del av sjömansskatten, som skall fördelas genom riksförsäkringsanstaltens

försorg, samt att lämna denna myndighet uppgifter till ledning för fördel­

ningen. Något behov föreligger då inte längre av att bibehålla stadgandet

att ersättning skall uppgå till visst lägsta belopp för att utbetalning skall

äga rum till en sjukkassa. Vad riksförsäkringsanstalten anfört om ianspråk-

tagandet av ersättningsmedlen föranleder ingen erinran från min sida.

XII. Kostnadsberäkningar

De sakkunniga

Vid genomförande av vad de sakkunniga föreslagit uppkommer för stats­

verket dels kostnader för administrationen och dels en viss inkomstminsk­

ning.

Kostnaderna har av de sakkunniga beräknats på följande sätt. Ersättning

i form av arvoden till ledamöterna i sjömansskattenämnden uppskattas till

mellan 10 000 och 15 000 kronor. Den årliga kostnaden för löner till perso­

nalen framgår av följande uppställning.

150

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

1 tjänsteman med lön enligt löneklass 25 .... 23 700 kronor

1

» » »

»

19 ....

17 136

»

1

» » »

»

»

15 ....

13 800

4 tjänstemän »

»

»

»

5 . . . . 32 592

»

Summa 87 228 kronor

De årliga kostnaderna för expenser uppskattas av de sakkunniga till ett

belopp av 15 000 å 20 000 kronor. De sakkunniga förutser härjämte vissa

kostnader för engångsanskaffning av kontorsmaskiner m. m. Dessa kost­

nader har inte kunnat anges.

För taxeringsnämnderna uppkommer, om sjömansskatten genomföres,

ett visst merarbete. Detta bör enligt de sakkunnigas mening beaktas vid

fastställande av ersättning för taxeringsarbetet.

Även för de lokala skattemyndigheterna torde något merarbete upp­

komma, främst i samband med längdföring och vid debitering av sjukför­

säkringsavgifter. De sakkunniga förutsätter att tillfällig arbetskraft skall

ställas till de lokala skattemyndigheternas förfogande för detta merarbete.

Stad med egen uppbördsförvaltning bör erhålla statsbidrag för kostna­

derna. För samtliga lokala skattemyndigheter uppskattas merkostnaderna

till högst 20 000 kronor.

För postverkets del beräknas någon kostnadsökning inte uppkomma.

Då det gäller att fastställa storleken av inkomstminskningen, bör man

kunna bortse från den skäligen obetydliga minskning, som blir följden av

att sjömän erlägger skatt enligt sjömansskattetabellen för östersjöfart. Hän­

syn behöver endast tas till de sjömän, som är anställda ombord på fartyg

i nordsjöfart eller oceanfart. De sakkunniga anför.

Enligt de beräkningar, som vi har kunnat göra, torde mer än 20 000 här

i riket bosatta sjömän få erlägga sjömansskatt efter tabell 1 avsedd att

användas ombord å fartyg i nordsjöfart eller oceanfart. Samtliga dessa

sjömän är dock icke anställda ombord hela året, trots att fartygen går i

trafik hela tiden. Vi har med ledning av tillgängliga uppgifter från den

offentliga statistiken och från sjöfartens organisationer kommit fram till

att dessa 20 000 sjömän motsvarar mellan 13 000 och 13 400 årsarbetare

ombord på avsedda fartyg. Vi har haft anledning anta, att den genomsnitt­

liga kontantlönen under ett år för en dylik årsarbetare är ca 10 000 kronor.

Vid denna beräkning har vi beaktat att befälets löner ofta överstiger nämn­

da belopp, men befälets relativt höga löner motverkas av det stora antalet

lägre löner för manskapet. Det är uppenbart, att därest löneförhållandena

på sjöarbetsmarknaden skulle undergå en väsentlig förändring i jämförelse

med vad nu är fallet, kan ett annat läge inträda. Skattelättnaden för en

sjöman med en kontant månadslön av 833 kronor motsvarande en kontant

årslön av 10 000 kronor uppgår till 648 kronor. Inkomstminskningen för

staten till följd av skattelättnaden för de 13 200 årsarbetarna blir följakt­

ligen enligt denna beräkning 8 553 600 kronor.

151

I betänkandet anföres vidare att ett ytterligare inkomstbortfall måste

uppkomma därför att vid taxering och debitering av skatt för inkomster i

land skall bortses från inkomst, för vilken erlagts sjömansskatt ävensom

därför att vissa avsteg gjorts från vad som eljest gäller rörande samtaxe-

ring av äkta makar. Detta inkomstbortfall uppskattas till 1 miljon kronor.

Den sammanlagda inkomstminskningen skulle sålunda -— framhåller de

sakkunniga -— i runt tal uppgå till 10 miljoner kronor. Vissa omständig­

heter verkar emellertid i den riktningen att inkomstminskningen inte blir

fullt så stor. Sjömansskatt från utländska sjömän, som arbetar ombord

på svenska handelsfartyg med en bruttodräktighet mellan 100 och 500

registerton och som för närvarande inte torde erlägga några svenska skat­

ter, uppskattas till 1,2 miljon kronor årligen. Den årliga nettominskningen

av statsverkets inkomster uppskattas därför av de sakkunniga till 8,8 mil­

joner kronor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958

Remissyttrandena

De sakkunnigas kostnadsberäkningar lämnas i flertalet yttranden utan

erinran.

Statskontoret förklarar dock att kostnadsberäkningarna i stort sett un­

dandrar sig statskontorets bedömande. För det eventuella merarbete som

kan uppkomma för lokala skattemyndigheter, bör särskilda medel inte

ställas till förfogande. Riksförsäkringsanstalten påpekar att utöver de

kostnader som redovisats av de sakkunniga torde uppkomma en ökning

av statsverkets kostnader i form av avgiftslindringsbidrag och avgiftsersätt-

ningsbidrag enligt 43 och 44 §§ lagen om allmän sjukförsäkring, ökningen

uppskattas för år räknat till 100 000—200 000 kronor.

Departementschefen

Mot de av de sakkunniga verkställda beräkningarna av kostnader för

löner åt personal på sjömansskattekontoret har några erinringar ej fram­

ställts. För egen del finner jag att de sakkunnigas beräkningar kan tjäna

som utgångspunkt för en uppskattning av dessa kostnader, men jag vill

samtidigt framhålla, att det framtida personalbehovet inte nu kan tillför­

litligt bedömas.

Jag finner det även svårt att bestämma personalbehovet för uppbygg­

nadsskedet under budgetåret 1058/59. Arbetet på sjömansskattekontoret

måste igångsättas under hösten 1958. Redan dessförinnan kan det bli erfor­

derligt att vidta vissa förberedande åtgärder. Vid länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län finns för närvarande anställd viss personal för kontrollen av

uppbörden av den nu gällande sjömansskatten. Denna personal bör i första

hand tas i anspråk. Den ytterligare personal som oundgängligen erfordras,

torde tills vidare få anställas såsom extra.

Som en följd av sjömansskattekontorets verksamhet torde en viss avlast­

ning kunna påräknas i en del länsstyrelsers åligganden i samband med den

årliga taxeringen. Hur störa lättnaderna blir kan inte för närvarande med

någon större grad av säkerhet bedömas. Uppkommande besparingar å an­

slaget till avlöningar åt personal vid länsstyrelserna torde få disponeras för

att bestrida kostnaderna för löner till personalen vid sjömansskattekon-

toret. På samma sätt bör länsstyrelserna anvisade anslag för sjukvård,

reseersättningar, expenser och publikationstryck tas i anspråk för sjö­

mansskattekontorets räkning. I den mån det med hänsyn till medelsåt­

gången skulle visa sig oundgängligen erforderligt, torde ytterligare medel

för ändamålet få beredas inom ramen för ifrågavarande anslag genom

inskränkning av annan verksamhet vid länsstyrelserna, varvid främst bör

komma i fråga att utbygga taxeringsorganisationen i något långsammare

takt än vad som föreslagits i årets statsverk sproposition. Kostnaderna för

sjömansskattekontorets verksamhet under budgetåret 1958/59 skulle så­

lunda enligt min mening rymmas inom ramen för i årets statsverkspro-

position under elfte huvudtiteln äskade medel.

Kostnaderna för sjömansskattenämndens verksamhet under nästa bud­

getår uppskattar jag till sammanlagt 30 000 kronor. Kostnaderna synes

mig böra bestridas från det under sjunde huvudtiteln uppförda förslags­

anslaget till vissa kostnader för uppbördsväsendet. Någon uppräkning av

anslaget i anledning härav anser jag inte erforderlig.

Vad slutligen angår de sakkunnigas förslag om statsbidrag till städer

med egen uppbördsförvaltning för vissa merkostnader i samband med längd-

föring m. m. anser jag mig med hänsyn till det mycket ringa belopp det

här gäller inte böra biträda detsamma.

De sakkunniga har beräknat den årliga nettominskningen av statsverkets

skatteinkomster efter genomförandet av en sjömansskatt till ca 9 miljoner

kronor.

152

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958

XIII. Intemordiska sjömansskattefrågor samt frågor om

dubbelbeskattning m.m.

De sakkunniga

Intemordiska sjömansskattefrågor

De sakkunniga erinrar om att vid Nordiska rådets session i Oslo den

9—18 augusti 1954 antogs en rekommendation till regeringarna i Dan­

mark, Island, Norge och Sverige att ingå en konvention om gemensamma

regler för beräkningen av skatt för sjömän och för uppbörden av sådan

skatt. Då Finland numera tillhör Nordiska rådet har rekommendationen

aktualitet även för Finlands del.

153

Vid den förut omnämnda konferensen i Köpenhamn visade det sig —

framhåller de sakkunniga — att möjlighet till en nordisk samverkan före­

låg. I de nordiska länderna är inkomstbeskattningen inte ensartad. På

grund härav kan det ej undvikas att en del skiljaktigheter beträffande be­

skattningen av sjömän blir oundvikliga, men man ansåg att dessa skilj­

aktigheter ej var av sådan art, att de hindrar en överenskommelse i den

riktning Nordiska rådet rekommenderat.

Även om en till alla delar likformig sjömansskatt inte omedelbart kan

införas i de nordiska länderna, anser de sakkunniga, att arbetet för en sam­

nordisk sjömansbeskattning skulle i avsevärd mån befrämjas om en svensk

sjömansskatt nu kommer till stånd. Emellertid bör snarast till behandling

återupptas frågan om ett samordnande av de olika ländernas skatte- och

uppbördsregler för sjömän. Det synes därför angeläget, att redan nu hän­

syn tas till det kommande internordiska samarbetet. I anledning härav har

förslaget till sjömansskatteförordning utformats så, att en nordisk kon­

vention underlättas. Måhända kan det ifrågavarande syftet även uppnås

genom ändringar i dubbelbeskattningsavtalen mellan Sverige och övriga

nordiska länder.

Under hänvisning till innehållet i den tidigare återgivna kommunikén

från köpenhamnskonferensen framhåller de sakkunniga, att om avtal träf­

fas att nordiska sjömän, som tjänstgör ombord på nordiska fartyg, skall

erlägga skatt enligt reglerna för sjömän i det land, där fartyget hör hemma,

skulle en långt mer likformig behandling än den nuvarande komma till

stånd i fråga om nordiska sjömäns beskattning. I detta syfte har i 38 §

1 mom. förslaget till sjömansskatteförordning intagits en bestämmelse,

enligt vilken Kungl. Maj :t äger träffa sådant avtal. Bestämmelsen har gi­

vits sådan avfattning att avtal jämväl skall kunna träffas med andra länder

än de nordiska.

De sakkunniga framhåller vidare att vissa skiljaktigheter föreligger be­

träffande försörjningsbördans inverkan på skattetrycket för medborgare

i de olika nordiska länderna. I Sverige medgavs tidigare särskilda barn­

avdrag vid beräknande av beskattningsbar inkomst. Dessa avdrag är nu­

mera avskaffade. I stället utgår barnbidrag. I de övriga länderna förekom­

mer en kombination av barnavdrag och barnbidrag. För Norges del är

benämningen försörjningsavdrag måhända mera korrekt än barnavdrag.

En skattskyldig kan nämligen i samma ordning få avdrag inte blott för

underhåll av barn utan även för försörjning av andra närstående. Beträf­

fande avdrag för försörjningsbörda gentemot andra än barn finnes enligt

de sakkunnigas förslag möjlighet att erhålla jämkning på grund av ned­

satt skatteförmåga. Till den skilda inverkan underhållsskyldigheten mot

barn bar enligt svensk lagstiftning, å den ena, och enligt de övriga länder­

nas, å den andra sidan, synes däremot hänsyn böra tas vid det nordiska

samarbetet. En dansk, finsk eller norsk sjöman med underhållsskyldighet

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958

154

mot barn skulle vid anställning ombord på ett svenskt fartyg i skattehän­

seende understundom kunna missgynnas. Olägenheterna härav kan und­

vikas genom att sådana sjömän erhåller rätt till jämkning. De sakkun­

niga föreslår därför att i den författning, som torde komma att utfärdas,

sedan avtal om internordiskt samarbete på förevarande område slutits, bör

intas en bestämmelse av följande lydelse.

Gör sjöman, som är bosatt i Danmark, Finland eller Norge, sannolikt, att

hans skatteförmåga till följd av underhållsskyldighet mot barn är ned­

satt, må genom beslut om jämkning den för sjömannen beräknade beskatt­

ningsbara inkomsten nedsättas.

Nu åsyftade jämkningsbeslut bör — framhåller de sakkunniga — med­

delas av sjömansskattenämnden. Genom ett sådant jämkningsbeslut torde

de olikheter, som föreligger med hänsyn till försörjningsbördans inverkan,

kunna i huvudsak undanröjas.

Då en sjöman hemmahörande i annat nordiskt land än Sverige tar an­

ställning ombord på ett svenskt handelsfartyg, skall han visa upp för befäl­

havaren det sjömansskattekort eller motsvarande handling, som må vara

utfärdat för honom i hans hemland. I betänkandet anges, att det måste

förväntas, att av denna handling framgår, huruvida sjömannen är gift eller

ogift, och om han underhåller några barn. Med ledning härav kan avdrag

verkställas enligt vederbörlig kolumn i sjömansskattetabellen. Sjöman,

som vill ha särskilt avdrag för barn, har att hos sjömansskattenämnden

med företeende av erforderlig utredning anhålla om jämkning.

De sakkunniga behandlar slutligen vissa spörsmål avseende sjömans be­

skattning i land. En i Sverige bosatt sjöman, som erlagt sjömansskatt på

grund av anställning ombord på fartyg hemmahörande i annat nordiskt

land, bör vid årlig taxering i Sverige behandlas som om han under anställ­

ningstiden erlagt svensk sjömansskatt. Har han under någon tid av året

varit anställd ombord på exempelvis ett norskt fartyg, bör han inte erhålla

ortsavdrag belöpande på anställningstiden. För att en svensk taxerings­

nämnd skall kunna iaktta de föreslagna reglerna och ej till äventyrs åsätta

en sjöman en s. k. skönstaxering avseende tiden för hans anställning om­

bord på annat nordiskt fartyg, skall nämnden erhålla uppgift om och huru

länge sjömannen varit anställd på fartyget. Motsvarande uppgifter bör

lämnas från svensk sida. Det är enligt de sakkunnigas mening möjligt, att

dessa uppgifter måste innehålla upplysningar om de belopp sjömannen

uppburit.

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958

Frågor om dubbelbeskattning m. m.

Skyldighet att erlägga sjömansskatt föreligger oavsett om en sjöman är

bosatt här i riket eller ej. Som i andra sammanhang framhållits, skall

emellertid här i riket bosatt sjöman erlägga skatt enligt sjömansskatte-

155

tabell medan annan sjöman skall erlägga skatt med femton procent av sin

beskattningsbara inkomst ombord.

Vid utformningen av sitt förslag till sjömansskatteförordning har de

sakkunniga ansett sig böra ta hänsyn till att en sjöman ombord på ett

svenskt handelsfartyg kan vara skyldig erlägga skatt för sin inkomst till

annat land än Sverige. De sakkunnigas uppfattning huru i sådant fall

skall förfaras kommer till uttryck i utformningen av 9 § förslaget till sjö­

mansskatteförordning.

Av denna bestämmelse framgår, att sjöman, som inte är här i riket bo­

satt skall för sin inkomst ombord erlägga sjömansskatt med femton pro­

cent av den beskattningsbara inkomsten, därest han inte på godtagbart sätt

visar, att han är skattskyldig i annat land för inkomsten ombord. Vidare

anges i anvisningarna till nämnda paragraf, att skatteavdrag för sådan

sjöman ej må underlåtas med mindre sjömannen med intyg utfärdat av

sjömansskattenämnden eller på annat sätt, som föreskrives av sjömans-

skattenämnden, visar att han är skattskyldig i annat land för nu avsedd

inkomst. De sakkunniga motiverar sitt förslag på följande sätt.

Vi har i vårt författningsförslag i det hänseende, varom nu är fråga,

i viss mån avvikit från vad som stadgas i förordningen den 5 juni 1953 om

särskild sjömansskatt. Enligt 2 § denna förordning skall sjöman icke er­

lägga särskild sjömansskatt, därest han på godtagbart sätt visar, att han

är skattskyldig i annat land för inkomsten ombord. Prövningen härav an­

kommer på länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län; undantagsvis kan

prövningen dock ankomma på befälhavaren, nämligen om sjöman företer

för honom i Island, Norge eller Ungern utfärdad debetsedel eller annan

likvärdig handling, varav framgår, att han har att erlägga skatt för inkomst

till något av dessa länder. Enligt vårt förslag skall prövningen alltid an­

komma på sjömansskattenämnden. Anledningen till att vi frångått gällande

bestämmelser i förevarande hänseende beror på, att vi icke i något fall

önskat ålägga en befälhavare det ansvar, som blir en följd av att han har

att bedöma huruvida skattskyldighet föreligger eller ej. Härigenom möjlig-

göres att en enhetlig praxis uppkommer samt att tvister mellan avlönings-

förrättare och anställd undvikes avseende tolkningen av sjömansskatte-

förordningens skattskyldighetsregler.

Utöver vad som i ovanstående stycke anförts har även andra skäl för­

anlett att vi i förslaget till sjömansskatteförordning underlåtit att inta

någon särskild bestämmelse beträffande skatteavdrag för sjöman hemma­

hörande i Island, Norge eller Ungern. De sjömän, som arbetar ombord å

svenska handelsfartyg och som är skattskyldiga till Island eller Ungern,

torde såvitt oss är bekant uppgå till ett så ringa antal, att det icke är moti­

verat att inta någon särbestämmelse för dem. Man kan däremot icke bortse

från att inånga norska sjömän arbetar ombord å svenska handelsfartyg. Vi

förutsätter dock att beskattningen av norska sjömän liksom ock av danska

och finska sjömän ombord å svenska fartyg inom snar framtid kommer

att ordnas på det sätt, varom närmare redogöres i annat sammanhang.

Här må jämväl erinras om den tidigare behandlade bestämmelsen i 38 §

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

156

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958

1 mom. första stycket, som ger Kungl. Maj :t rätt att med annan stats rege­

ring träffa avtal rörande sjömännens beskattning.

Slutligen har i 38 § 2 mom. förslaget till sjömansskatteförordning inta­

gits en bestämmelse som tillägger Kungl. Maj :t rätt att bestämma, att sjö­

mansskatt inte skall erläggas av sjömän eller vissa grupper av sjömän i

fart i särskilda farvatten. Härmed avses sådana sjömän, som enligt de s. k.

hongkongreglerna är anställda ombord på svenska fartyg i fjärran östern.

De sakkunniga har även framlagt förslag till kungörelse angående befrielse

från skyldighet att erlägga skatt i de fall som nu avses. Nämnda kungö­

relse är avsedd att ersätta nu gällande kungörelse, som tidigare utfärdats

med stöd av bemyndigande enligt förordningen om särskild sjömansskatt.

Departementschefen

I den tidigare återgivna kommunikén från sjömansskattekonferensen

i Köpenhamn år 1957 angavs att en långt mer likformig beskattning än

den nuvarande kunde åstadkommas om nordiska sjömän, som arbetar om­

bord på ett nordiskt fartyg, alltid får erlägga skatt enligt de bestämmelser,

som gäller för sjömän i det land där fartyget är hemmahörande. Av den

proposition som avgivits till danska folketinget om införande av sjömans­

skatt framgår att sjöman, som är bosatt i annat nordiskt land än Danmark,

skall erlägga sjömansskatt enligt vad som gäller för en i Danmark bosatt

sjöman. Det kan med hänsyn till i Finland tillämpade beskattningsprinci-

per med fog antas att i det finska förslaget till lag om sjömansskatt inte

kommer att göras någon principiell skillnad mellan i Finland bosatta sjö­

män och andra sjömän.

För att för Sveriges vidkommande uppnå den åsyftade likformigheten i

beskattningen bör i sjömansskatteförordningen intas en föreskrift av inne­

börd, att sjöman bosatt i annat nordiskt land än Sverige skall erlägga

sjömansskatt enligt vad som gäller för här i riket bosatt sjöman i den mån

Kungl. Maj :t därom förordnar. Innan sådant förordnande meddelas torde

vissa överläggningar böra äga rum med de övriga nordiska länderna, främst

såvitt avser eventuella ändringar i gällande dubbelbeskattningsavtal. Vad

angår i Norge bosatta sjömän är under alla förhållanden en sådan ändring

erforderlig, innan de åsyftade bestämmelserna kan bringas i tillämpning för

dessa sjömäns del. Vid ingåendet av det nu mellan Sverige och Norge gäl­

lande avtalet förutsattes också, att en ändring av avtalet i den antydda rikt­

ningen skulle äga rum i samband med införandet av en gemensam nordisk

sjömansskatt. I förhållande till Danmark och Finland gäller i princip att

rätten att beskatta den inkomst, varom här är fråga, förbehållits den stat, där

fartyget är hemmahörande. I och för sig skulle därför inte böra föreligga hin­

der för att de berörda bestämmelserna i sjömansskatteförordningen omedel­

bart tillämpas beträffande sjömän bosatta i dessa länder. Under alla förhål-

157

landeri bör emellertid den tidpunkt avvaktas, då sjömansskatt införes i Dan­

mark och Finland. Vissa kompletterande överläggningar är såsom förut

antytts därjämte erforderliga.

Vid sidan av den nyss angivna föreskriften avseende sjömän, som är bo­

satta i annat nordiskt land, bör i förordningen möjlighet hållas öppen för

Kungl. Maj :t att — under förutsättning av ömsesidighet — träffa överens­

kommelse med regeringen i annan stat att sjöman som är bosatt i den

andra avtalsslutande staten skall erlägga sjömansskatt enligt vad som gäl­

ler för här i riket bosatt sjöman.

Vad härefter angår skatteavdrag för annan sjöman än sådan som skall

erlägga skatt enligt vad som gäller för i Sverige bosatt sjöman torde böra

gälla, att skatteavdrag inte må underlåtas med mindre sjömannen med in­

tyg utfärdat av sjömansskattenämnden eller på annat sätt som föreskrives

av nämnden visar att han är skattskyldig i annat land för sin inkomst

ombord. Det torde såsom framhållits av de sakkunniga inte kunna åläggas

en befälhavare att på eget ansvar pröva huruvida skatteavdrag skall verk­

ställas eller ej. Jag anser därför i likhet med de sakkunniga att det bör

ankomma på sjömansskattenämnden dels att i förekommande fall utfärda

intyg att avdrag för sjömansskatt ej skall verkställas från lön utbetalad

till viss sjöman dels ock utfärda anvisningar till ledning för befälhavare.

Vid utfärdande av anvisningar torde särskilt böra iakttas att enligt avtal

för undvikande av dubbelbeskattning rätten att beskatta inkomsten ombord

kan ha förbehållits Sverige i fråga om sjöman, som är bosatt i den andra

avtalsslutande staten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

XIV. Departementschefens hemställan

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj :t

måtte genom proposition föreslå riksdagen att antaga inom finansdeparte­

mentet upprättade förslag till

1) förordning om sjömansskatt;

2) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 sep­

tember 1928 (nr 370);

3) förordning om ändring i förordningen den 26 juli 7947

(nr 576) om statlig inkomstskatt;

4) förordning om ändring i förordningen den 26 juli

19^7 (nr 577) om statlig förmögenhetsskatt;

5) förordning om ändring i taxeringsförordningen den

23 november 1956 (nr 623); samt

C) förordning om ändring i uppbördsförordningen den

5 juni 1953 (nr 272).

158

Med bifall till denna av statsrådets övriga leda­

möter biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t

Konungen, att till riksdagen skall avlåtas propo­

sition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Åke Sanell

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958

159

Bilaga 1

Sj ömansskattesakkunnigas

Förslag

till

förordning om sjömansskatt

Härigenom förordnas som följer.

Allmänna stadganden

1

§•

1 mom. Sjömansskatt enligt denna förordning skall erläggas av envar, som

är anställd i redarens tjänst ombord på sådant i östersjöfart, nordsjöfart

eller oceanfart använt svenskt handelsfartyg, som har en bruttodräktighet

av minst 100 registerton.

Härjämte kan föreskrivas, att — där särskilda omständigheter därtill för­

anleda — sjömansskatt jämväl skall erläggas av den som är anställd i reda­

rens tjänst ombord på sådant i kustfart använt svenskt handelsfartyg, som

har en bruttodräktighet av minst 100 registerton.

2 mom. Den som är anställd uteslutande för fartygs iståndsättande eller

uppläggning eller för tillsyn eller betjäning vid fartygs uppehåll i hamn

anses enligt denna förordning icke vara anställd ombord på fartyget.

(Se vidare anvisningarna.) 2

2

§.

I denna förordning förstås med

sjöman: envar, som enligt 1 § är skyldig erlägga sjömansskatt,

handelsfartyg: fartyg, som nyttjas till handelssjöfart eller resandes fort­

skaffande eller till annat ändamål, som äger gemenskap med handels-

sjöf arten,

kustfart: fart mellan svenska hamnar utanför öppen kust samt utom­

skärs vid kusterna,

östersjöfart: fart mellan svensk och utländsk hamn eller mellan utländska

hamnar, dock ej fart bortom linjen Hanstholm—Lindesnäs eller bortom

Cuxhaven,

nordsjöfart och oceanfart: fart, helt eller delvis, bortom linjen Hanstholm

-—Lindesnäs eller bortom Cuxhaven,

inkomst ombord: lön eller annan gottgörelse, som sjöman uppbär på grund

av sin anställning ombord, dock icke sedvanlig kontant ersättning för natura­

förmåner i form av kost och bostad och icke heller sedvanlig ersättning för

160

koj utrustning, för förlust av effekter vid fartygs förolyckande eller för

hållande av egna verktyg i tjänsten, samt

beskattningsår: det kalenderår, under vilket sjömansskatt erlägges.

(Se vidare anvisningarna.)

3 §.

Sjömansskatt tillfaller staten.

4

§.

1 mom. Till kommun och landstingskommun ävensom till municipal-

samhälle, där utdebiteringen för samhällets behov för beskattningsåret be­

stämts till minst en krona för skattekrona, skall på sätt nedan stadgas utgå

ersättning av statsmedel för minskade skatteintäkter. Jämväl allmän sjuk­

kassa skall åtnjuta ersättning av statsmedel för minskade sjukförsäkrings­

avgifter.

2 mom. Ersättning utgår årligen till kommun med trettiofem procent, till

landstingskommun med tio procent, till municipalsamhälle, varom här är

fråga, med två procent och till allmän sjukkassa med sex procent av den sjö­

mansskatt, som under beskattningsåret erlagts av sjömän bosatta inom kom­

munen, landstingskommunen eller municipalsamhället eller inom sjukkas­

sans verksamhetsområde.

Ersättning, som ovan sagts, skall icke utgå, därest ersättningen icke upp­

går till 300 kronor.

(Se vidare anvisningarna.)

5

§•

Sjömansskatt skall beräknas på kontant inkomst ombord, i förekommande

fall minskad med avgifter, som sjöman på grund av sin tjänst ombord har

att erlägga för egen eller efterlevandes pensionering, eller med belopp, som

fastställts på grund av beslut om jämkning (beskattningsbar inkomst).

Vid varje utbetalning genom redarens försorg av belopp, som utgör beskatt­

ningsbar inkomst, skall sjömansskatt avdragas.

6

§.

För ärenden angående sjömansskatt skall finnas en av Kungl. Maj:t för­

ordnad nämnd (sjömansskattenåmnden) samt ett särskilt till länsstyrelsen

i Göteborgs och Bohus län hörande organ (sjömansskattekontoret) under

ledning av en föreståndare. I

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

I Sverige bosatta sjömän

7 §•

För här i riket bosatt sjöman eller sjöman, som här stadigvarande vistas

utan att vara härstädes bosatt, skall sjömansskatt utgå för månad och beräk-

nas enligt sjömansskattetabell. Till denna förordning finnas fogade sjö-

mansskattetabeller, tabell I och tabell II.1

Vid anställning ombord på fartyg, som huvudsakligast användes i nord-

sjöfart eller oceanfart, skall sjömansskatt beräknas enligt tabell I samt vid

anställning ombord på övriga fartyg enligt tabell II.

I särskilda fall må sjömansskattenämnden föreskriva, att sjömansskatt

skall erläggas enligt tabell I jämväl vid anställning ombord på fartyg, som

användes i östersjöfart.

(Se vidare anvisningarna.)

8

§•

1 mom. Avser inkomst ombord kortare tidsperiod än månad, beräknas den

mot inkomsten svarande månadsinkomsten. Skatten uträknas till så stor del

av skatten å månadsinkomsten, som svarar mot den tidsperiod inkomsten

avser, och erlägges i helt antal kronor, varvid överskjutande öretal bort­

faller.

2 mom. Sker utbetalning av engångsbelopp under den tid sjöman är an­

ställd ombord i redarens tjänst eller i övrigt i samband med utbetalning av

månadsinkomst, skall vid beräkning av skatt engångsbelopp anses som sär­

skild månadsinkomst, om engångsbeloppet överstiger månadsinkomsten.

I annat fall skall skatten beräknas å den sammanlagda inkomsten.

3 mom. Sker utbetalning av engångsbelopp efter det sjöman slutat sin

anställning ombord och utan samband med utbetalning av den senaste må­

nadsinkomsten, skall vid beräkning av skatt å engångsbeloppet detta anses

som särskild månadsinkomst.

(Se vidare anvisningarna.)

I Sverige icke bosatta sjömän

9 §.

Sjöman, som icke är här i riket bosatt och ej heller här stadigvarande

vistas utan att vara härstädes bosatt, skall för sin inkomst ombord erlägga

sjömansskatt med femton procent av den beskattningsbara inkomsten, därest

han icke på godtagbart sätt visar, att han är skattskyldig i annat land för

inkomsten. Skatten erlägges i helt antal kronor, varvid överskjutande öretal

bortfaller.

(Se vidare anvisningarna.)

Avdrag å inkomst ombord för gäldande av sjömansskatt m.m.

10 §.

Det åligger sjöman, som skall erlägga skatt enligt 7 §, att omedelbart

efter mottagandet av debetsedel å preliminär A-skatt uppvisa densamma

för befälhavaren. 1

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

161

1

De vid denna förordning fogade sjömansskattctabellerna I och II har här uteslutits. De

överensstämmer med de enligt propositionsförslaget fogade tabellerna.

11—Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr 92

162

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

Skatteavdrag skall verkställas med ledning av anteckningarna å debet­

sedeln för det löpande året angående den kolumn, som jämlikt uppbörds-

förordningen skall tillämpas vid avdrag för gäldande av preliminär A-skatt.

Sjöman må jämväl med intyg från lokal skattemyndighet eller från sjö-

mansskattenämnden eller på annat sätt, som fastställes av sjömansskatte-

nämnden, visa enligt vilken kolumn i sjömansskattetabell avdrag skall ske.

Har debetsedel å preliminär A-skatt eller intyg, som i föregående stycke

sägs, ej uppvisats, skall skatteavdrag verkställas enligt kolumnen för ogift

sjöman utan barn.

(Se vidare anvisningarna.)

11

§•

Då skatteavdrag verkställes, skall den innehållna skatten kvitteras. Vid

kvitteringen skall angivas -—- förutom innehållet belopp -— jämväl inkoms­

tens storlek samt den tid inkomsten avser.

(Se vidare anvisningarna.)

12

§.

1 mom. Gör sjöman sannolikt, att han året efter beskattningsåret vid

taxering enligt förordningen om statlig inkomstskatt skulle kunna påräkna

avdrag för

a) underskott å förvärvskälla,

b) utbetalning av periodiskt understöd,

c) avgift för sådan pensionsförsäkring, som avses i 46 § 2 mom. 2) kom­

munalskattelagen, samt

d) nedsatt skatteförmåga,

må genom beslut om jämkning föreskrivas, att den eljest beskattnings­

bara inkomsten skall minskas med belopp motsvarande vad av sådant

avdrag kan antagas icke bliva utnyttjat vid nu nämnd taxering.

Jämkning må endast medgivas, om den skattskyldiges inkomst för år

räknat ombord eller i land finnes böra nedsättas med minst 600 kronor.

2 mom. Gör sjöman sannolikt, att uppskattningen av inkomst av dricks­

penningar enligt av sjömansskattenämnden fastställda grunder skulle med­

föra att hans inkomst av sådant slag skulle bliva väsentligt för högt beräk­

nad, må genom beslut om jämkning den för sjömannen beräknade beskatt­

ningsbara inkomsten nedsättas.

13 §.

Beslut om jämkning meddelas av sjömansskattenämnden.

Ansökan om jämkning av sjömansskatt skall vara inkommen till sjö-

mansskattekontoret senast före utgången av april månad året näst efter det

kalenderår, under vilket avdrag för sjömansskatt verkställts eller bort

verkställas.

163

I beslut om jämkning skall angivas, under vilken tid detsamma skall iakt­

tagas vid verkställande av avdrag för sjömansskatt.

Å belopp, som restitueras på grund av sjömansskattenämndens beslut om

jämkning, utgår icke ränta.

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

Uppbörd

14 §.

Uppbörd av sjömansskatt verkställes genom postverket samt de penning-

inrättningar, med vilka Kungl. Maj :t därom träffat avtal.

Inbetalning av sjömansskatt sker kostnadsfritt.

15 §.

1 mom. Det åligger redare att till sjömansskattekontoret för varje period

om två månader, räknat från beskattningsårets början, inbetala och redovisa

under perioden innehållen sjömansskatt.

För redovisningen har redaren att för varje fartyg upprätta förteckningar

över skatteavdrag, en för avdrag enligt 7 § och en för avdrag enligt 9 §.

För varje sådan period, som avses i första stycket, skall redaren senast den

sista dagen i andra månaden efter periodens utgång insätta skattens sam­

manlagda belopp på sjömansskattekontorets postgirokonto och till kontoret

insända de upprättade och summerade förteckningarna över gjorda avdrag.

Sjömansskattenämnden må efter därom gjord framställning bevilja anstånd

med skattens inbetalning och redovisning, i regel dock högst en månad.

Förteckning, varom ovan sägs, skall upprättas å blankett, vartill sjömans­

skattenämnden fastställt formulär.

2 mom. Inbetalas sjömansskatt i annan ordning eller senare än i 1 mom.

sägs, skall restavgift utgå med fyra öre för varje hel krona av den del av

skatten, som sålunda icke erlagts, dock ej mindre än en krona. Uppkommer

vid beräkningen öretal, sker avrundning till närmast högre krontal.

Därest skatt icke inbetalas på sätt i 1 mom. sägs, skall krav (revisionskrav)

framställas i enlighet med vad i denna förordning stadgas.

Rättelse av skatteavdrag

16 §.

Förmenar sjöman, att sjömansskatt obehörigen avdragits eller avdragits

med för högt belopp, eller förmenar redare, att sjömansskatt redovisats med

för högt belopp, må rättelse sökas hos sjömansskattenämnden.

Ansökan om rättelse skall vara inkommen till sjömansskattekontoret före

utgången av kalenderåret näst efter beskattningsåret.

Ä belopp, som restitueras på grund av sjömansskattenämndens beslut

om rättelse, utgår icke ränta.

164

Vad i 68 § 3 och 4 mom. uppbördsförordningen stadgas skall äga motsva­

rande tillämpning vid restitution av sjömansskatt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

Rätt att taga del av ansökan om jämkning av sjömansskatt m.m.

17 §.

Ledamöter av sjömansskattenämnden, tjänsteman eller sakkunnig, som

biträder nämnden, samt taxeringsnämnd och prövningsnämnd äga taga del

av ansökan om jämkning av sjömansskatt eller annan uppgift eller hand­

ling, som avlämnats eller tillhandahållits enligt denna förordning. Hand­

ling, som nyss sagts, skall jämväl tillhandahållas annan tjänsteman än förut

nämnts, därest denne i och för sin befattning bör erhålla del därav.

Den som äger taga del av ansökan, uppgift eller handling, varom i första

stycket sägs, må, i den mån så erfordras för fullgörande av vad vederbörande

jämlikt denna förordning åligger, jämväl taga del av självdeklaration eller

annan handling, som avlämnats till ledning vid årlig taxering, eller som

avlämnats till ledning för uppbörd av skatt enligt uppbördsförordningen.

Redares uppgiftsplikt och ansvarighet för sjömansskatt m.m.

18 §.

1 mom. Redare för handelsfartyg, som omförmäles i 1 § 1 mom., skall år­

ligen enligt formulär, som fastställes av sjömansskattenämnden, före den 1

oktober till sjömansskattekontoret lämna uppgifter, som äro erforderliga för

nämnden vid handläggning av ärenden enligt 28 § 1 mom. vid 1) och 2).

Inträffar ändring i förhållande, varom uppgift lämnats, är redaren skyl­

dig att ofördröjligen anmäla detta till sjömansskattekontoret.

2 mom. Sjömansskattenämnden äger på därom gjord framställning för

viss tid medgiva redare befrielse från skyldighet att årligen avgiva uppgift,

som avses i 1 mom.

3 mom. Underlåter redare att fullgöra vad honom enligt 1 mom. åligger,

eller erfordras eljest tillgång till uppgifter, som där sagts, äger föreståndaren

för sjömansskattekontoret anmana redare att lämna sådana uppgifter.

19 §.

1 mom. Underlåter redare, som är skyldig verkställa avdrag för sjömans­

skatt, utan skälig anledning att vederbörligen fullgöra denna skyldighet, är

han jämte sjömannen ansvarig för skatt, vilken skatteavdraget skolat avse,

till belopp som svarar mot vad han underlåtit att avdraga.

2 mom. Revisionskrav på erläggande av skattebelopp skall av sjömans­

skattekontoret riktas mot redaren. Därest redaren visar, att underlåtenhet

berott på oriktig uppgift lämnad av sjömannen, skall kravet riktas mot denne.

165

Bestrides riktigheten av revisionskrav eller inbetalas icke det belopp kra­

vet avser, skall revisionskravet underställas sjömansskattenämnden för

prövning.

Fastställer sjömansskattenämnden revisionskrav, må det fastställda be­

loppet uttagas i den ordning, som stadgas i fråga om indrivning av skatt,

dock att införsel ej må beviljas till gäldande av belopp, för vilket redare är

ansvarig.

Den som har att erlägga mot underlätet skatteavdrag svarande belopp, är

tillika skyldig att å beloppet gälda restavgift enligt bestämmelserna i 15 §

2 mom.

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

20

§.

1 mom. Redare, som betalat skatt för sjöman jämlikt 19 §, äger söka

skattebeloppet åter av sjömannen. Härvid har redaren att till vederbörande

utmätningsman ingiva det indrivningskvitto, som må hava överlämnats till

redaren, eller på annat sätt hos utmätningsmannen styrka, att han erlagt

skatten.

Utmätningsmannen må hos sjömannen uttaga beloppet i samma ordning,

som stadgas i fråga om indrivning av skatt, dock att införsel ej må bevil­

jas. Därvid är sjömannen skyldig att å beloppet erlägga restavgift.

2 mom. Har redare verkställt avdrag för sjömansskatt men icke inbetalat

det innehållna beloppet i tid och ordning, som i denna förordning stadgas,

och har i anledning härav revisionskrav framställts, må belopp, som av sjö­

mansskattenämnden fastställts, uttagas hos redaren i samma ordning, som

stadgas i fråga om indrivning av skatt.

Sjömannen är fri från betalningsansvar för motsvarande skattebelopp.

21

§.

Redare, som enligt lag är skyldig föra handelsböcker, skall hava sin bok­

föring så ordnad, att därav framgå sjömans namn, födelsetid och mantals-

skrivningsadress, lönebelopp och skatteavdrags belopp samt, därest sjöman­

nen uppvisat debetsedel å preliminär skatt, numret å denna debetsedel.

Jämväl annan redare än i första stycket sägs, som har att verkställa

avdrag för sjömansskatt, är skyldig att i enahanda omfattning fora anteck­

ningar i hänseenden som nyss sagts.

Efter anmaning av föreståndaren för sjömansskattekontoret åligger

det sådan redare, som i första stycket avses, att tillhandahålla sin bokföring

med därtill hörande handlingar för kontroll å verkställandet av skatte­

avdrag, och sådan redare, varom i andra stycket sägs, att tillhandahålla dår

angivna anteckningar för dylik kontroll.

Här avsedd kontroll skall såvitt möjligt ske på sådant sätt och på sådan

tid, att den icke förorsakar hinder i verksamheten för den som är föremål

för kontrollen. Där redaren så begär och detta lämpligen kan ske, skall

166

kontrollen verkställas hos honom. Hava handelsböcker eller andra hand­

lingar överlämnats för kontroll, skola de så snart ske kan återställas. Med­

delande om resultatet av kontrollen skall snarast lämnas redaren.

Preskription

22

§.

Åtgärder för uttagande av sjömansskatt må icke vidtagas senare än fem år

efter utgången av det år, under vilket skatteavdrag verkställts eller skolat

verkställas.

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958

Straffbestämmelser m. m.

23 §.

Har någon lämnat oriktig uppgift till redare om förhållande, som har

betydelse för verkställande av avdrag för sjömansskatt, under sådana om­

ständigheter att det kan antagas hava skett i syfte att åstadkomma att avdrag

icke verkställes eller sker med för lågt belopp, eller

har någon i ansökan om jämkning av sjömansskatt eller i annan uppgift

uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnat oriktig uppgift, ägnad att för

honom eller den han företräder leda till frihet från sjömansskatt eller för

låg sådan skatt, eller

har redare i uppgift enligt 18 § uppsåtligen eller av oaktsamhet, som ej är

allenast ringa, lämnat oriktig uppgift, vilken är ägnad att leda till annan be­

skattning än vederbort för av redaren anställda sjömän,

straffes med dagsböter.

24 §.

1 mom. Utbetalar redare, som är skyldig verkställa avdrag för sjömans­

skatt, lön eller annan gottgörelse utan att denna minskats med föreskrivet

belopp för gäldande av sjömansskatt och sker detta uppsåtligen eller av

oaktsamhet, som ej är allenast ringa, straffes med dagsböter.

Fullgör redare icke sin skyldighet att inom föreskriven tid till sjömans-

skattekontoret inbetala och redovisa belopp motsvarande det, varmed sjö­

mannens lön minskats för gäldande av dennes skatt, och ligger i avseende

härå uppsåt eller grov oaktsamhet redaren till last, straffes med dagsböter

eller fängelse i högst sex månader.

2 mom. Fullgör redaren icke behörigen vad honom enligt 21 § första och

andra stycket åligger, straffes med böter, högst 300 kronor.

25 §.

Den som jämlikt 17 § tagit del av ansökan om jämkning av sjömansskatt

eller annan uppgift eller handling, som avlämnats eller tillhandahållits enligt

167

bestämmelserna i denna förordning eller som avlämnats till ledning vid årlig

taxering eller till ledning för uppbörd av skatt enligt uppbördsförordningen,

må ej i vidare mån än utövningen av tjänst eller uppdrag erfordrar offent­

liggöra eller yppa innehållet i sådan handling. Bryter någon häremot straffes

med dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

26 §.

Straff enligt denna förordning skall icke inträda, då den skyldige för sin

förseelse är underkastad ansvar för tjänstefel eller förseelsen eljest är be­

lagd med straff enligt strafflagen.

27 §.

Underlåter redare att hörsamma anmaning enligt 18 §, eller

underlåter redare, som är skyldig verkställa avdrag för sjömansskatt, att

fullgöra sådan skyldighet, eller verkställer han avdrag med för lågt belopp,

eller

redovisar redare icke sjömansskatt i den ordning som stadgas i 15 § 1

inom., eller

fullgör redare icke vad honom åligger enligt 11 och 21 §§, äger förestån­

daren för sjömansskattekontoret förelägga den försumlige lämpligt vite.

Om uttagande av förelagt vite förordnar länsstyrelse efter anmälan av

föreståndaren för sjömansskattekontoret.

Kungi. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

Sjömansskattenämnden och sjömansskattekontoret m.m.

28 §.

1 mom. Sjömansskattenämnden skall

1) lämna bindande besked beträffande de fartyg, ombord på vilka de

anställda skola erlägga sjömansskatt, ävensom beträffande den tabell, enligt

vilken sjömansskatt skall beräknas,

2) fastställa grunder, enligt vilka drickspenningar skola uppskattas vid

beräkningen av sjömansskatt,

3) meddela beslut huruvida sjömansskatt skall erläggas för viss inkomst

eller ej, samt — där så påkallas — hur sjömansskatt skall beräknas,

4) meddela beslut om jämkning och om rättelse av skatteavdrag,

5) pröva ärenden angående revisionskrav,

6) fastställa de belopp, med vilka ersättning skall utgå till kommun,

landstingskommun, municipalsamhälle och allmän sjukkassa,

7) lämna anvisningar i frågor angående erläggande och uppbörd av sjö­

mansskatt, samt

8) när anledning därtill föreligger, till Kungl. Maj :t avgiva förslag till

föreskrifter angående tillämpningen av denna förordning.

168

Sjömansskattenämnden äger vidare, då särskilda omständigheter därtill

föranleda, meddela befrielse från skyldighet att erlägga restavgift.

2 mom. Sjömansskattenämnden skall bestå av ordförande och fyra leda­

möter, vilka utses för en tid av fyra ar. En av ledamöterna skall förordnas

till vice ordförande att vid förfall för ordföranden tjänstgöra i sådan egen­

skap. Ordföranden och vice ordföranden skola vara lagkunniga och erfarna

i domarvärv, allmänna eller administrativa. Av övriga ledamöter skall en

äga särskild insikt och erfarenhet i allmänna värv samt två vara i arbets­

förhållandena ombord på fartyg erfarna och kunniga. Av sistnämnda leda­

möter skall en företräda redarna och en de ombordanställda. För envar

ledamot skall utses en suppleant enligt samma regler, som gälla för utseende

av ledamöter.

Nämnden är beslutför, då tre medlemmar äro tillstädes.

Sjömansskattenämnden skall vara förlagd till Göteborg.

3 mom. Hos sjömansskattenämnden skall föras protokoll av tjänste­

man vid sjömansskattekontoret.

Det för varje sammanträde förda protokollet skall senast inom åtta dagar

därefter justeras av ordföranden, som har att å protokollet anteckna dagen

för justeringen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

29 §.

Sjömansskattenämndens beslut beträffande de fartyg, ombord på vilka de

anställda skola erlägga sjömansskatt, beträffande den tabell, enligt vilken

sjömansskatt skall beräknas, samt beträffande de grunder, enligt vilka

drickspenningar skola uppskattas vid beräkningen av sjömansskatt, skall i

god tid intagas i särskilda av sjömansskattenämnden utgivna meddelanden.

Beslut angående ersättning enligt 4 § skall jämte redogörelse huru ersätt-

ningen beräknats pa lämpligt sätt delgivas kommun eller annan, som till­

erkänts ersättning.

Annat beslut av sjömansskattenämnden skall delgivas den som därigenom

förpliktigas, vederbörande skattskyldig eller sökande ävensom den nedan i

31 § omförmälde befattningshavaren.

Beslut, över vilket klagan må föras, skall förses med besvärshänvisning.

30 §.

1 mom. Sjömansskattekontoret skall

1) föra register över de fartyg, ombord på vilka de anställda skola erlägga

sjömansskatt,

2) utöva kontroll över redovisningen av sjömansskatt,

3) handlägga ärenden angående revision av redares bokföring,

4) om anledning därtill föreligger, framställa revisionskrav,

5) bereda de ärenden, som skola avgöras av sjömansskattenämnden,

6) efter sjömansskattenämndens närmare bestämmande, tillhandagå re-

dåre och sjömän med upplysningar angående utgörande av sjömansskatt,

samt

7) i övrigt biträda sjömansskattenämnden och dess ordförande.

2 mom. Föreståndaren för sjömansskattekontoret skall vara föredragande

i sjömansskattenämnden.

31 §.

Kungl. Maj :t förordnar en befattningshavare vid länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län att i högre instanser än sjömansskattenämnden utföra det all­

männas talan i ärenden angående sjömansskatt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

169

Besvär m.m.

32 §.

Över sjömansskattenämndens beslut i ärenden angående ersättning, varom

förmäles i 4 §, må klagan föras hos Kungl. Maj :t genom besvär, vilka skola

ingivas till finansdepartementet.

33 §.

1 mom. Besvär över sjömansskattenämndens beslut, som avses i 28 § 1

mom. vid 3), 4) och 5) ävensom nämndens beslut angående befrielse från

erläggande av restavgift må anföras hos kammarrätten av

vederbörande sjöman eller befattningshavare, som avses i 31 §, så ock,

då fråga är om revisionskrav eller om befrielse från skyldighet att erlägga

restavgift, av redare, som ålagts betalningsskyldighet eller vars framställning

om befrielse icke bifallits.

Besvären skola vara inkomna till sjömansskattekontoret,

om de anföras av sjöman eller redare, inom två månader från det klagan­

den erhållit del av det överklagade beslutet, samt

om de anföras av befattningshavare, som avses i 31 §, inom två månader

från den dag, då sjömansskattenämndens protokoll justerades.

Ej må den omständigheten, att besvären i stället för till sjömansskatte­

kontoret ingivits till kammarrätten, utgöra hinder för deras upptagande till

prövning. I sådant fall skola besvären av kammarrätten omedelbart över­

lämnas till sjömansskattekontoret.

2 mom. Sedan besvären inkommit till sjömansskattekontoret, skola vid

besvären fogas de handlingar, som legat till grund för sjömansskattenämn­

dens beslut. Hava besvär anförts av sjöman eller redare, skall yttrande

avgivas av befattningshavare, som avses i 31 §. över besvär, som anförts av

nu nämnd befattningshavare, skall sjöman eller redare, som därav beröres,

erhålla tillfälle att — om hinder härför ej möter — avgiva förklaring.

När så finnes påkallat, skall påminnelser eller nytt yttrande infordras.

Skriftväxlingen sker genom sjömansskattekontoret.

170

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

Handlingarna skola därefter översändas till kammarrätten.

3 mom. Över sjömansskattenämndens beslut, som avses i 28 § 1 mom. vid

1) och 2), må klagan icke föras.

34 §.

Över kammarrättens utslag må klagan föras hos Kungl. Maj :t genom

besvär, vilka skola vara inkomna till finansdepartementet inom två måna­

der från den dag, då klaganden erhöll del av utslaget.

35 §.

Vid prövning av besvär över utdömande av vite må jämväl fråga, huruvida

vite bort föreläggas, komma under bedömande.

36 §.

Besvär över sjömansskattenämndens beslut befriar icke klaganden från

att i behörig ordning erlägga skatt.

37 §.

Restavgift, som erlägges utan att indrivning äger rum, tillfaller stats­

verket.

Beträffande restavgift, som uttages genom indrivning, skall uppbördsför-

ordningens bestämmelser angående fördelning gälla.

38 §.

1 mom. Kungl. Maj :t äger, under förutsättning av ömsesidighet, med

annan stats regering träffa överenskommelse att sjöman, som är bosatt i det

avtalsslutande landet, skall erlägga sjömansskatt enligt vad som gäller för

här i riket bosatt sjöman.

Träffas dylikt avtal med Danmark, Finland eller Norge, må Kungl. Maj :t

föreskriva, att sjöman, som är bosatt i något av dessa länder, må kunna

erhålla nedsättning av den beskattningsbara inkomsten genom jämkning, om

han visar, att hans skatteförmåga till följd av underhållsskyldighet mot

barn är nedsatt.

2 mom. Kungl. Maj :t äger bestämma, att sjömansskatt icke skall erläggas

av sjömän eller vissa grupper av sjömän vid fart i särskilda farvatten.

39 §.

De närmare föreskrifter, som kunna erfordras för tillämpningen av denna

förordning, meddelas av Kungl. Maj :t.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1959, dock att förordningens

bestämmelser skola gälla redan dessförinnan i avseende å åtgärder, som er­

fordras för förordningens tillämpning efter ikraftträdandet.

171

Genom denna förordning upphäves förordningen den 5 juni 1953 (nr

293) om särskild sjömansskatt, så ock vad i övrigt finnes i lag eller författ­

ning stridande mot den nya förordningens bestämmelser.

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958

Anvisningar

till 1 §.

Förordningen är icke tillämplig vid anställning ombord på svenskt han­

delsfartyg, som användes i inre fart. Med inre fart förstås i denna förordning

fart i hamnar, på floder, kanaler och insjöar samt fart inomskärs vid

kusterna.

Med svenskt handelsfartyg likställes utländskt handelsfartyg, som av

svensk redare förhyres på så kallad bareboat basis.

Har sjöman avmönstrat från tjänst ombord på visst fartyg för att tillträda

tjänst ombord på annat fartyg tillhörigt samme redare, skall ersättning som

utgår under väntetiden anses som utbetalad i tjänsten ombord på det förra

fartyget.

till 2 §.

Sjömansskatt skall erläggas för sådan inkomst ombord, som enligt kom­

munalskattelagen skulle utgöra intäkt av tjänst. Till inkomst ombord räknas

dock icke sådan av redare utbetalad ersättning, som åtgått för bestridande av

särskilda med anställningen ombord förenade kostnader.

Till gottgörelse, som sjöman uppbär på grund av sin anställning ombord,

hänföres icke blott vad sjömannen uppbär från redaren utan även ersätt­

ning, som uppbäres direkt av allmänheten, såsom drickspenningar och dylikt.

till 4 §.

Den ersättning, som utgår till kommun, skall fördelas mellan kommunen

och i kommunens område ingående församlingar samt skoldistrikt, som

bildats jämlikt lagen den 6 juni 1930 (nr 259) om församlingsstyrelse och

som består efter den 31 december 1957, efter de för beskattningsåret fast­

ställda utdebiteringarna. Ersättning utbetalas en gång om året.

till 7 §.

Frågan huruvida sjöman skall anses vara bosatt här i riket eller här

stadigvarande vistas utan att vara härstädes bosatt skall bedömas i enlighet

med vad därom stadgas i kommunalskattelagen.

För semesterlön och semesterersättning skall sjömansskatt beräknas enligt

den för sjömannen i hans anställning ombord gällande tabellen eller —

därest anställningen upphört — enligt den tabell, som senast varit för sjö­

mannen gällande.

172

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958

till 8 §.

Med engångsbelopp förstås bärgarlön, tantiem, kaplake, gratifikation,

semesterersättning och dylikt eller lönebelopp, som på grund av avtal mel­

lan redare och sjöfolksorganisationer på en gång utbetalas för mer än

en månad.

till 9 §.

Skatteavdrag, som avses i 9 §, må icke underlåtas med mindre sjöman

med intyg utfärdat av sjömansskattenämnden eller på annat sätt, som före-

skrives av sjömansskattenämnden, visar, att han är skattskyldig i annat

land för sin inkomst ombord.

till 10 §.

Tillämplig kolumn i sjömansskattetabell bestämmes enligt följande upp­

ställning.

Å debetsedel för preliminär

A-skatt angiven kolumn

Avdrag för sjömansskatt

verkställes enligt nedan­

stående kolumn i sjömans-

skattetabellen

1

1

2

2

3 eller 4

3

För kvinna, vilken genom sådant intyg som avses i 10 § tredje stycket

styrker, att hon är gift, skall avdrag verkställas enligt kolumn 3 i sjömans-

skattetabellen.

till 11 §.

Kvitto på innehållen sjömansskatt skall lämnas i den avräkningsbok, med

vilken sjöman skall förses jämlikt 11 § sjömanslagen, såvitt icke sjömans­

skattenämnden efter ansökan av redaren medgiver, att kvitto må lämnas

i annan ordning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

173

Bilaga 2

Jämförelse mellan preliminär skatt (tabell III: 13) och sjömansskatt

Månadsinkomst

Preliminärskatt

Sjömansskatt

enligt tabell II

(östersjöfart)

Sjömansskatt

enligt tabell I

(nordsjöfart och

oceanfart)

Skillnad mellan prelimi­

närskatt och sjömansskatt

enligt tabell I

E

f

K

o

n

ta

n

t

^

K

o

st

o

ch

f

lo

g

i

T

o

ta

l

m

å

n

a

d

in

k

o

m

st

O

g

if

t

sk

a

tt

sk

y

l-

f

d

ig

u

ta

n

bar

n

^

O

g

if

t

sk

a

tt

sk

y

l-

t 1

d

ig

m

ed

ba

rn

E f

G

if

t

sk

a

tt

sk

y

ld

ig

O

g

if

t

sjö

m

a

n

f

u

ta

n

ba

rn

p -

O

g

if

t

sjö

m

a

n

t 1

m

ed

ba

rn

E

f

G

if

t

sj

ö

m

a

n

O

g

if

t

sj

ö

m

a

n

u

ta

n

ba

rn

fl

§ C

! ä

o

*5b S

O

kr.

E f

G

if

t

sjö

m

a

n

O

g

if

t

sjö

m

a

n

•r

m

ed

e

ll

e

r

u

ta

n

b

a

rn

sa

m

t

g

if

t

sj

ö

m

a

n

0

O

g

if

t

sjö

m

a

n

°

u

ta

n

bar

n

O

g

if

t

sj

ö

m

a

n

°

m

ed

bar

n

S

?

G

if

t

sj

ö

m

a

n

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

ii

12

13

14

15

16

100

140

240

24

11

11

22

9

9

21

8

8

3

12,5

27,3

27,3

200

140

340

50

33

16

48

31

14

45

28

11

5

10,0

15,2

31,2

300

140

440

76

59

42

70

53

36

63

46

29

13

17,1

22,0

31,0

400

140

540

101

84

69

90

73

58

80

63

48

21

20,8

25,0

31,0

500

140

640

131

110

94

117

96

80

103

82

66

28

21,4

25,5

29,8

600

140

740

161

139

120

146

124

105

125

103

84

36

22,4

25,9

30,0

700

140

840

196

172

145

181

157

130

152

128

101

44

22,4

25,6

30,3

800

144

944

230

206

170

215

191

155

179

155

119

51

22,2

24,8

30,0

900

152

1 052

270

243

198

255

228

183

211

184

139

59

21,9

24,3

29,8

1

000

160

1

160

309

282

229

294

267

214

240

213

160

69

22,3

24,5

30,1

1

100

168

1

268

348

320

261

334

305

246

270

242

183

78

22,4

24,4

29,9

1

200

176

1 376

393

362

296

378

347

281

310

279

213

83

21,1

22,9

28,1

1 300

184

1 484

437

405

334

422

390

319

345

313

242

92

21,1

22,7

27,5

1 400

192

1 592

480

449