Prop. 1958:92
('med förslag till förord\xad ning om sjömansskatt, m. m.',)
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
1
Nr 92
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förord
ning om sjömansskatt, m. m.; given Stockholms slott
den 21 februari 1958.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats rådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att an taga härvid fogade förslag till
1) förordning om sjömansskatt; 2) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370);
3) förordning om ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt;
4) förordning om ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 577) om statlig förmögenhetsskatt;
5) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623); samt
6) förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272).
GUSTAF ADOLF
G. E. Sträng
Propositionens huvudsakliga innehåll
Vid Nordiska rådets session 1954 antogs en rekommendation till regering arna i de till rådet anslutna länderna att ingå en konvention om gemensamma regler för beräkningen av skatt för sjömän och för uppbörden av sådan skatt. Med anledning härav har utredningar om införande av särskilda skatte- och uppbördsregler för sjömän verkställts i Sverige, Danmark och Finland. I Norge finns redan särskild sjömansskatt införd. Det förslag till sjömans- skatteförordning som nu framlägges är ett led i det pågående internordiska samarbetet på området.
I propositionen föreslås att sjöman anställd ombord på svenskt handels fartyg med en bruttodräktighet av minst 100 ton skall erlägga sjömansskatt
1—Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 sand. Nr 92
2
för sin inkomst ombord. Sjömansskatt skall dock inte utgå på fartyg, som
huvudsakligen användes inomskärs vid kusterna eller i annan inre fart.
Sjömansskatten skall utgå i stället för statlig och kommunal inkomstskatt
samt avgifterna till folkpensioneringen och den allmänna sjukförsäkringen.
Skatten skall vara en definitiv källskatt. Sjömannen blir inte skyldig att
deklarera för inkomsten ombord och skall inte heller taxeras för denna in
komst. För inkomst i land skall däremot taxering åsättas efter vanliga regler.
I Sverige bosatta sjömän skall erlägga skatt efter två sjömansskattetabel-
ler, en för fj ärrfart och en för närfart. Om fartyget huvudsakligen användes
i nordsjöfart eller oceanfart skall sjömansskatt erläggas efter tabellen för
fj ärrfart. Å övriga fartyg skall sjömansskatt utgå efter tabellen för närfart.
Skatteuttaget enligt tabellen för närfart överensstämmer i princip med den
skatt som utgår enligt tabell för preliminär A-skatt. Skatteuttaget enligt
tabellen för fjärrfart är lägre.
Kungl. Maj :t skall kunna förordna att sjöman bosatt i Danmark, Finland,
Island eller Norge skall erlägga sjömansskatt efter vad som gäller för i Sve
rige bosatt sjöman.
Övriga sjömän skall liksom nu är fallet erlägga skatt med femton procent
av den kontanta lönen.
Kommuner, landstingskommuner, vissa municipalsamhällen och all
männa sjukkassor skall erhålla viss del av de i form av sjömansskatt
influtna medlen.
Det årliga skattebortfallet har uppskattats till cirka 9 miljoner kronor.
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
3
Förslag
till
Förordning om sjömansskatt
Härigenom förordnas som följer.
Allmänna stadganden
1
§•
Sjömansskatt enligt denna förordning skall erläggas av envar, som ar
anställd i redarens tjänst ombord på svenskt handelsfartyg med en brutto-
dräktighet av minst 100 registerton, vilket huvudsakligast nyttjas- i sådan
närfart eller fjärrfart, som i 2 § sägs.
Den som är anställd uteslutande för fartygs iståndsättande eller upp
läggning eller för tillsyn eller betjäning vid fartygs uppehåll i hamn anses
enligt denna förordning icke vara anställd ombord på fartyget.
(Se vidare anvisningarna.)
2
§•
I denna förordning förstås med
sjöman: envar, som enligt 1 § är skyldig erlägga sjömansskatt,
handelsfartyg: fartyg, som nyttjas till handelssjöfart eller resandes fort
skaffande eller till annat ändamål, som äger gemenskap med handelssjö-
farten,
närfart: fart mellan svenska hamnar utanför öppen kust eller utomskärs
vid kusterna samt fart mellan svensk och utländsk hamn eller mellan ut
ländska hamnar, dock ej fart bortom linjen Hanstholm—Lindesnäs eller
bortom Cuxhaven,
fjärrfart:
fart, helt eller delvis, bortom linjen Hanstholm—Lindesnäs
eller bortom Cuxhaven,
inkomst ombord: lön eller annan gottgörelse, som sjöman uppbar pa
grund av sin anställning ombord och som skulle hava utgjort intäkt av
tjänst enligt kommunalskattelagen,
beskattningsbar inkomst: kontant inkomst ombord, i förekommande
fall minskad med avgifter, som sjömannen på grund av sin tjänst ombord
har att erlägga för egen eller efterlevandes pensionering, och med belopp,
som fastställts genom beslut om jämkning,
beskattningsår: det kalenderår, under vilket sjömansskatt erlägges.
(Se vidare anvisningarna.)
4
3 §•
Sjömansskatt tillfaller staten.
4 §•
1 mom. Till kommun och landstingskommun ävensom till municipalsam-
hälle, i vilket utdebiteringen för samhällets behov för beskattningsåret be-
stamts till minst en krona för skattekrona, skall på sätt nedan stadgas utgå
ersättning av statsmedel för minskade skatteintäkter. Allmän sjukkassa
skall åtnjuta ersättning av statsmedel för minskade sjukförsäkrings
avgifter.
2 mom. Ersättning utgår årligen till stad som icke tillhör landstingskom
mun med fyrtiofem procent, till annan kommun med trettiofem procent, till
landstingskommun med tio procent, till municipalsamhälle, varom här är
fråga, med två procent och till allmän sjukkassa med sex procent av den
sjömansskatt, som under beskattningsåret erlagts av sjömän bosatta inom
kommunen, landstingskommunen eller municipalsamhället eller inom sjuk
kassans verksamhetsområde.
Ersättning, som ovan sagts, skall icke utgå till kommun eller municipal
samhälle om beloppet icke uppgår till minst 500 kronor.
5
§•
Vid varje utbetalning till sjöman av belopp, som utgör beskattningsbar
inkomst, skall genom redarens försorg sjömansskatt avdragas.
6
§.
För ärenden angående sjömansskatt skall finnas en av Kungl. Maj :t för
ordnad nämnd (sjömansskattenämnden) samt ett särskilt till länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län hörande organ (sjömansskattekontoret) under
ledning av en föreståndare.
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
Sjömansskattens storlek
7
§•
1 mom. För här i riket bosatt sjöman skall sjömansskatt utgå för månad
och beräknas
a) vid anställning ombord på fartyg, som huvudsakligast användes i fjärr-
fart, enligt vid denna förordning fogad sjömansskattetabell I, samt
b) vid anställning ombord på annat fartyg enligt vid denna förordning
fogad sjömansskattetabell II.
I särskilda fall må sjömansskattenämnden föreskriva, att sjömansskatt
skall erläggas enligt tabell I jämväl vid anställning ombord på fartyg, som
användes i närfart.
Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958
5
2 mom. I den mån Kungl. Maj :t därom förordnar skall sjöman, som är
bosatt i Danmark, Finland, Island eller Norge, erlägga sjömansskatt enligt
de bestämmelser som gälla för här i riket bosatt sjöman.
(Se vidare anvisningarna.)
8
§.
1 mom. Avser inkomst ombord kortare tidsperiod än månad, beräknas
först den mot inkomsten svarande månadsinkomsten. Skatten uträknas
därefter till så stor del av skatten å månadsinkomsten, som svarar mot den
tidsperiod inkomsten avser, och erlägges i helt antal kronor, varvid överskju
tande öretal bortfaller.
2 mom. Har sjöman uppburit engångsbelopp, skall vid beräkning av skatt
engångsbeloppet anses som särskild månadsinkomst, om detsamma över
stiger den senast uppburna månadsinkomsten. I annat fall skall engångs
beloppet sammanläggas med månadsinkomsten och skatten beräknas på
det sammanlagda beloppet, därvid i förekommande fall sjömannen skall till
godoräknas å månadsinkomsten redan erlagd skatt.
(Se vidare anvisningarna.)
9 §•
Sjöman, som icke skall erlägga sjömansskatt enligt de bestämmelser som
gälla för här i riket bosatt sjöman, skall erlägga sjömansskatt med femton
procent av den beskattningsbara inkomsten, därest han icke på godtagbart
sätt visar, att han är skattskyldig i annat land för inkomsten. Skatten er
lägges i helt antal kronor, varvid överskjutande öretal bortfaller.
(Se vidare anvisningarna.)
Skatteavdrag samt jämkning
10
§.
1 mom. Det åligger sjöman, som avses i 7 § 1 mom., att omedelbart efter
mottagandet av debetsedel å preliminär A-skatt uppvisa densamma för
befälhavaren.
Skatteavdrag skall verkställas med ledning av anteckningarna å debet
sedeln för det löpande året angående den kolumn, som jämlikt uppbörds-
förordningen skall tillämpas vid avdrag för gäldande av preliminär A-skatt.
Har sjöman icke erhållit debetsedel, som nu sagts, må skatteavdrag under
januari och februari månader ske enligt den kolumn som senast tillämpats
under nästföregående beskattningsår. Framgår av debetsedel, som uppvisas
efter det skatteavdrag sålunda verkställts, alt avdrag rätteligen bort ske
enligt annan kolumn skall det åligga befälhavaren att senast vid därnäst
följande avlöningstillfälle företaga erforderlig rättelse.
6
Sjöman må jämväl med intyg från lokal skattemyndighet eller från sjö-
mansskattenämnden eller på annat sätt som bestämts av sjömansskatte-
nämnden visa enligt vilken kolumn i sjömansskattetabell avdrag skall ske.
Besked om sålunda tillämplig kolumn skall av befälhavaren iakttagas från
och med det avlöningstillfälle, som infaller näst efter det att beskedet över
lämnats till befälhavaren.
2 mom. Sjöman, som avses i 7 § 2 mom., har att genom intyg från sjömans-
skattenämnden eller på annat sätt som bestämts av nämnden visa enligt vil
ken kolumn i sjömansskattetabell avdrag skall ske.
3 mom. Har sjöman för vilken skatt skall beräknas enligt sjömans
skattetabell icke på föreskrivet sätt visat vilken kolumn som är tillämplig,
skall, utom i fall som avses i 1 mom. tredje stycket, skatteavdrag verkställas
enligt kolumnen för ogift sjöman utan barn.
(Se vidare anvisningarna.)
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
11
§•
Då skatteavdrag verkställes, skall den innehållna skatten kvitteras. Vid
kvitteringen skall angivas innehållet skattebelopp, inkomstens storlek samt
den tid inkomsten avser.
(Se vidare anvisningarna.)
12
§.
1 mom. Gör sjöman sannolikt, att han året efter beskattningsåret vid
taxering enligt förordningen om statlig inkomstskatt skulle kunna påräkna
avdrag för
a) underskott å egen förvärvskälla,
b) utbetalning av periodiskt understöd,
c) avgift för sådan pensionsförsäkring, som avses i 46 § 2 mom. 2) kom
munalskattelagen, eller
d) nedsatt skatteförmåga
må genom beslut om jämkning föreskrivas, att den eljest beskattnings
bara inkomsten skall minskas med belopp motsvarande vad av sådant avdrag
kan antagas icke bliva utnyttjat vid nu nämnd taxering.
Jämkning i fall som avses vid a)—c) må dock endast medgivas, om av
drag vid taxering kunnat påräknas med minst 600 kronor.
2 mom. Gör sjöman sannolikt, att uppskattningen av inkomst av dricks
penningar enligt av sjömansskattenämnden fastställda grunder skulle med
föra att hans inkomst av sådant slag skulle bliva väsentligt för högt beräk
nad, må genom beslut om jämkning den för sjömannen beräknade beskatt
ningsbara inkomsten nedsättas.
(Se vidare anvisningarna.)
7
Beslut om jämkning meddelas av sjömansskattenänmden. Ansökan om jämkning skall vara inkommen till sjömansskattekontoret senast före utgången av juli månad året näst efter beskattningsåret.
I beslut om jämkning skall angivas, under vilken tid detsamma skall iakt tagas vid verkställande av avdrag för sjömansskatt.
Å belopp, som restitueras på grund av sjömansskattenämndens beslut om jämkning, utgår icke ränta.
Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958
13
§.
Uppbörd
14 §.
1 mom. Det åligger redare att till sjömansskattekontoret för varje period om två månader, räknat från beskattningsårets början, inbetala och redovisa under perioden innehållen sjömansskatt.
För redovisningen har redaren att för varje fartyg upprätta förteckningar
över skatteavdrag.
För varje redovisningsperiod skall redaren senast den sista dagen i andra månaden efter periodens utgång insätta skattens sammanlagda belopp å sjömansskattekontorets postgirokonto och till kontoret insända de upp rättade och summerade förteckningarna över gjorda avdrag. Sjömans- skattenämnden må efter därom gjord framställning bevilja anstånd med skattens inbetalning och redovisning, i regel dock högst en månad.
Förteckning skall upprättas å blankett, vartill sjömansskattenämnden fastställt formulär.
2 mom. Inbetalas sjömansskatt senare än i 1 mom. sägs, skall restavgift utgå med fyra öre för varje hel krona av den del av skatten, som icke erlagts i rätt tid. Uppkommer vid beräkningen öretal, iakttages att öretal över femtio avrundas uppåt och annat öretal avrundas nedåt till helt krontal, dock att restavgift icke i något fall utgår med mindre än en krona.
Rättelse av skatteavdrag
15 §.
Förmenar sjöman, att sjömansskatt obehörigen avdragits eller avdragits med för högt belopp, eller förmenar redare, att sjömansskatt redovisats med för högt belopp, må rättelse sökas hos sjömansskattenämnden.
Ansökan om rättelse skall vara inkommen till sjömansskattekontoret före utgången av andra kalenderåret näst efter beskattningsåret.
Ä belopp, som restitueras på grund av sjömansskattenämndens beslut om rättelse, utgår icke ränta.
Vad i 68 § 3 och 4 mom. uppbördsförordningen stadgas skall äga motsva rande tillämpning vid restitution av sjömansskatt.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
Redares uppgiftsplikt och ansvarighet för sjömansskatt
16 §.
1 mom. Redare för handelsfartyg, som omförmäles i 1 §, skall årligen
enligt formulär, som fastställes av sjömansskattenämnden, före den 1 okto
ber till sjömansskattekontoret lämna uppgifter avseende nästkommande år
a) om storleken av de fartyg, som han avser att använda i sin rörelse,
b) om den fart, i vilken fartygen äro avsedda att nyttjas,
c) om antalet anställda ombord, samt
d) om övriga förhållanden, som kunna vara av betydelse för sjömans
skattenämnden vid handläggning av ärenden enligt 21 § 1 mom. vid 1)
och 2).
Inträffar ändring i förhållande, varom uppgift lämnats, är redaren skyl
dig att ofördröjligen anmäla detta till sjömansskattekontoret.
2 mom. Sjömansskattenämnden äger på därom gjord framställning med
giva redare befrielse tills vidare från skyldighet att avgiva uppgifter, som
avses i 1 mom.
3 mom. Underlåter redare att fullgöra vad honom enligt 1 mom. åligger,
eller erfordras eljest tillgång till uppgifter, som där sagts, äger förestånda
ren för sjömansskattekontoret anmana redare att lämna sådana uppgifter.
17 §.
1 mom. Underlåter redare, som är skyldig verkställa avdrag för sjömans
skatt, utan skälig anledning att vederbörligen fullgöra denna skyldighet, är
han jämte sjömannen ansvarig för skatt, vilken skatteavdraget skolat avse,
till belopp som svarar mot vad han underlåtit att avdraga.
Har redare verkställt avdrag för sjömansskatt men icke inbetalat det
innehållna beloppet i tid, som i denna förordning stadgas, är sjömannen
fri från betalningsansvar för motsvarande skattebelopp.
Underlåter redare utan skälig anledning att fullgöra vad honom enligt
16 § 1 mom. åligger, och har till följd härav skatteavdrag verkställts med
lägre belopp än som eljest bort ske, är han jämte sjömannen ansvarig för
skatt, vilken skatteavdraget skolat avse, till belopp som svarar mot vad
han till följd av underlåtenheten icke avdragit.
2 mom. Har skatt icke erlagts i rätt tid, åligger det sjömansskatte
kontoret att snarast möjligt framställa krav mot redaren (revisionskrav).
Därest redaren visar, att underlåtenheten berott på oriktig uppgift lämnad
av sjömannen, skall kravet i stället riktas mot denne.
Bestrides riktigheten av revisionskrav eller inbetalas icke det belopp kra
vet avser, skall kravet underställas sjömansskattenämnden för prövning. Fast
ställer sjömansskattenämnden revisionskravet, må det fastställda beloppet
uttagas i den ordning, som stadgas i fråga om indrivning av skatt, dock att
9
införsel, utom i fall varom i 1 mom. andra stycket sägs, ej må beviljas till gäldande av belopp, för vilket redare är ansvarig.
Redare eller sjöman, som har att erlägga mot underlätet skatteavdrag svarande belopp, är tillika skyldig att å beloppet gälda restavgift enligt bestämmelserna i 14 § 2 mom.
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
18 §.
Har redare jämlikt 17 §, utan att skatteavdrag verkställts, erlagt skatt för sjöman, äger redaren söka skattebeloppet åter av sjömannen. Härvid har redaren att till vederbörande utmätningsman ingiva det indrivningskvitto, som må hava överlämnats till redaren, eller på annat sätt hos utmätnings mannen styrka, att han erlagt skatten.
Utmätningsmannen må hos sjömannen uttaga beloppet i samma ordning, som stadgas i fråga om indrivning av skatt, dock att införsel ej må bevil jas. Därvid är sjömannen skyldig att å beloppet erlägga restavgift enligt be stämmelserna i 14 § 2 mom.
19 §•
Redare, som enligt lag är skyldig föra handelsböcker, skall hava sin bok föring så ordnad, att därav framgår sjömans namn, födelsetid och mantals- skrivningsadress, lönebelopp och skatteavdrags belopp samt, därest sjöman nen uppvisat debetsedel å preliminär skatt, numret å denna debetsedel.
Jämväl annan redare än i första stycket sägs, som har att verkställa avdrag för sjömansskatt, är skyldig att i enahanda omfattning föra anteck ningar i hänseenden som nyss sagts.
Efter anmaning av föreståndaren för sjömansskattekontoret, av taxe- ringsintendent eller lokal skattemyndighet åligger det sådan redare, som i första stycket avses, att tillhandahålla sin bokföring med därtill hörande handlingar för kontroll å verkställandet av skatteavdrag, och sådan redare, varom i andra stycket sägs, att tillhandahålla där angivna anteckningar för dylik kontroll.
Här avsedd kontroll skall såvitt möjligt ske på sådant sätt och på sådan tid, att den icke förorsakar hinder i verksamheten för den som är föremål för kontrollen. Där redaren så begär och detta lämpligen kan ske, skall kontrollen verkställas hos honom. Hava handelsböcker eller andra hand lingar överlämnats för kontroll, skola de så snart ske kan återställas. Med delande om resultatet av kontrollen skall snarast lämnas redaren.
Preskription
20
§.
Åtgärder för uttagande av sjömansskatt må icke vidtagas senare än fem år efter utgången av det år, under vilket skatteavdrag verkställts eller skolat verkställas.
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958
Sjömansskattenämnden och sjömansskattekontoret
21
§.
1 mom. Det åligger sjömansskattenämnden att
1) lämna besked beträffande de fartyg, ombord på vilka de anställda skola
erlägga sjömansskatt, ävensom beträffande den tabell, enligt vilken sjömans
skatt skall beräknas,
2) fastställa grunder, enligt vilka drickspenningar skola uppskattas vid
beräkning av sjömansskatt,
3) meddela beslut om jämkning och om rättelse av skatteavdrag,
4) pröva ärenden angående revisionskrav,
5) meddela beslut i andra frågor rörande erläggande och beräknande av
sjömansskatt,
6) fastställa de belopp, med vilka ersättning skall utgå till kommun,
landstingskommun, municipalsamhälle och allmänna sjukkassor,
7) lämna anvisningar i frågor angående erläggande och uppbörd av sjö
mansskatt, samt
8) när anledning därtill föreligger, till Kungl. Maj :t avgiva förslag till
föreskrifter angående tillämpningen av denna förordning.
Sjömansskattenämnden äger, då särskilda omständigheter därtill för
anleda, meddela befrielse från skyldighet att erlägga restavgift.
2 mom. Sjömansskattenämnden skall bestå av ordförande och ytter
ligare fyra ledamöter, vilka utses för en tid av fyra år. En av ledamöterna
skall förordnas till vice ordförande att vid förfall för ordföranden tjänst
göra i sådan egenskap. Ordföranden och vice ordföranden skola vara lag
farna och hava erfarenhet i domarvärv eller i administrativ verksamhet.
Av övriga ledamöter skall en äga särskild insikt och erfarenhet i allmänna
värv samt två vara i arbetsförhållandena ombord på fartyg erfarna och
kunniga. Av sistnämnda ledamöter skall en företräda redarna och en de
ombordanställda. För envar ledamot skall utses en suppleant enligt samma
regler, som gälla för utseende av ledamöter.
Nämnden är beslutför, då ordföranden och minst två andra ledamöter
eller suppleanter äro tillstädes, dock att — efter nämndens uppdrag —•
beslut må av ordföranden eller, vid förfall för denne, av vice ordföranden
ensam fattas i sådana ärenden eller grupper av ärenden, som äro av enklare
beskaffenhet. Sådant uppdrag må icke avse ärenden, som omförmälas i
1 mom. vid 1), 2), 7) eller 8).
Sjömansskattenämnden skall vara förlagd till Göteborg.
3 mom. Hos sjömansskattenämnden skall föras protokoll av tjänste
man vid sjömansskattekontoret.
Det för varje sammanträde förda protokollet skall senast inom åtta dagar
därefter justeras av ordföranden, som har att å protokollet anteckna dagen
för justeringen.
11
22
§.
Beslut som avses i 21 § 1 mom. vid 1) och 2) skola intagas i särskilda av sjömansskattenämnden utgivna meddelanden.
Beslut som avses i 21 § 1 mom. vid 6) skall jämte redogörelse huru ersätt ningen beräknats på lämpligt sätt delgivas kommun eller annan till vilken ersättning skall utbetalas genom nämndens försorg.
Annat beslut av sjömansskattenämnden skall delgivas den som därigenom förpliktigas, vederbörande skattskyldig eller sökande ävensom den nedan i 24 § omförmälde befattningshavaren.
Beslut, över vilket klagan må föras, skall förses med besvärshänvisning.
23 §.
1 mom.
Sjömansskattekontoret skall
1) föra register över de fartyg, ombord på vilka de anställda skola erlägga sjömansskatt,
2) utöva kontroll över redovisningen av sjömansskatt, 3) handlägga ärenden angående revision av redares bokföring, 4) om anledning därtill föreligger, framställa revisionskrav, 5) bereda de ärenden, som skola avgöras av sjömansskattenämnden, 6) efter sjömansskattenämndens närmare bestämmande tillhandagå re dare och sjömän med upplysningar angående utgörande av sjömansskatt, samt
7) i övrigt biträda sjömansskattenämnden och dess ordförande. 2 mom.
Föreståndaren för sjömansskattekontoret skall vara föredragande
i sjömansskattenämnden.
24 §.
Kungl. Maj :t förordnar en befattningshavare vid länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län att i kammarrätten och hos Kungl. Maj :t föra det allmännas talan i mål angående sjömansskatt.
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
25 §.
Ledamöter av sjömansskattenämnden, tjänsteman eller sakkunnig, som biträder nämnden, samt taxeringsnämnd och prövningsnämnd äga taga del av ansökan om jämkning av sjömansskatt eller annan handling, som av lämnats eller tillhandahållits enligt denna förordning. Handling, som nyss sagts, skall jämväl tillhandahållas annan tjänsteman än förut nämnts, därest denne i och för sin befattning bör erhålla del därav.
Den som äger taga del av ansökan eller annan handling, varom i första stycket sägs, må, i den mån så erfordras för fullgörande av vad vederbörande jämlikt denna förordning åligger, jämväl taga del av självdeklaration eller annan handling, som avlämnats till ledning vid årlig taxering, eller som avlämnats till ledning för uppbörd av skatt enligt uppbördsförordningen.
12
Vad i 50 § 1 mom. femte, sjunde, nionde och tionde styckena samt 3 mom.
taxeringsförordningen stadgas beträffande självdeklaration, uppgift eller
handling som avlämnats till ledning vid taxering skall i tillämpliga delar
gälla även i fråga om ansökan om jämkning av sjömansskatt eller annan
handling, som avlämnats eller tillhandahållits enligt denna förordning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
Straffbestämmelser
26 §.
Har någon lämnat oriktig uppgift till redare om förhållande, som har
betydelse för verkställande av avdrag för sjömansskatt, och har han därvid
haft uppsåt att åstadkomma att avdrag icke verkställes eller sker med för
lågL belopp, eller
har någon i ansökan om jämkning av sjömansskatt eller i annan uppgift
uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnat oriktig uppgift, ägnad att för
honom eller den han företräder leda till frihet från sjömansskatt eller till
för låg sådan skatt, eller
har redare i uppgift enligt 16 § uppsåtligen eller av oaktsamhet, som ej är
allenast ringa, lämnat oriktig uppgift, vilken är ägnad att leda till annan be
skattning än vederbort för av redaren anställda sjömän,
straffes med dagsböter.
27 §.
1 mom. Utbetalar redare, som är skyldig verkställa avdrag för sjömans
skatt, lön eller annan gottgörelse utan att denna minskats med föreskrivet
belopp för gäldande av sjömansskatt och sker detta uppsåtligen eller av
oaktsamhet, som ej är allenast ringa, straffes med dagsböter.
Fullgör redare icke sin skyldighet att inom föreskriven tid till sjömans-
skattekontoret inbetala belopp motsvarande det, varmed sjömans lön mins
kats för gäldande av dennes skatt, och ligger i avseende härå uppsåt eller
grov oaktsamhet redaren till last, straffes med dagsböter eller fängelse i
högst sex månader.
2 mom. Fullgör redaren icke behörigen vad honom enligt 19 § första eller
andra stycket åligger, straffes med böter, högst 300 kronor.
28 §.
Den som jämlikt 25 § tagit del av ansökan om jämkning av sjömansskatt
eller annan handling, som avlämnats eller tillhandahållits enligt bestäm
melserna i denna förordning eller som avlämnats till ledning vid årlig taxe
ring eller till ledning för uppbörd av skatt enligt uppbördsförordningen,
må ej i vidare mån än utövningen av tjänst eller uppdrag erfordrar offent
liggöra eller yppa innehållet i sådan handling. Bryter någon häremot straffes
med dagsböter eller fängelse i högst sex månader.
13
29 §.
Straff enligt denna förordning skall icke inträda, då gärningen är be lagd med straff enligt strafflagen.
30 §.
Underlåter redare att hörsamma anmaning enligt 16 eller 19 §, eller underlåter redare, som är skyldig verkställa avdrag för sjömansskatt, att fullgöra sådan skyldighet, eller verkställer han avdrag med för lågt belopp, eller
redovisar redare icke sjömansskatt i den ordning som stadgas i 14 § 1 mom., eller
fullgör redare icke vad honom åligger enligt 11 §, äger sjömansskattenämnden förelägga den försumlige lämpligt vite. Om uttagande av förelagt vite förordnar vederbörande länsstyrelse efter anmälan av sjömansskattenämnden.
Besvär m. m.
31 §.
Över sjömansskattenämndens beslut i ärenden som avses i 21 § 1 mom. vid 6) må klagan föras hos Kungl. Maj :t genom besvär, vilka skola ingivas till finansdepartementet.
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
32 §.
lmom. Besvär över sjömansskattenämndens beslut i ärenden, som avses i 21 § 1 mom. vid 3), 4) och 5), ävensom över nämndens beslut angående befrielse från erläggande av restavgift må anföras hos kammarrätten av vederbörande sjöman eller befattningshavare, som avses i 24 §, så ock,
då fråga är om revisionskrav eller om befrielse från skyldighet att erlägga
restavgift, av redare, som ålagts betalningsskyldighet eller vars framställning om befrielse icke bifallits.
Besvären skola vara inkomna till sjömansskattekontoret, om de anföras av sjöman, inom sex månader och eljest inom två månader från det kla ganden erhållit del av det överklagade beslutet.
Ej må den omständigheten, att besvären i stället för till sjömansskatte kontoret ingivits till kammarrätten, utgöra hinder för deras upptagande till prövning. I sådant fall skola besvären av kammarrätten omedelbart över lämnas till sjömansskattekontoret.
2 mom. Sedan besvären inkommit till sjömansskattekontoret, skola vid besvären fogas de handlingar, som legat till grund för sjömansskattenämn dens beslut. Hava besvär anförts av sjöman eller redare, skall yttrande avgivas av befattningshavare, som avses i 24 §. över besvär, som anförts av nu nämnd befattningshavare, skall sjöman eller redare, som därav beröres, erhålla tillfälle att —- om hinder härför ej möter — avgiva förklaring.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
När så finnes påkallat, skola påminnelser eller nytt yttrande infordras.
Skriftväxlingen sker genom sjömansskattekontoret.
Handlingarna skola därefter översändas till kammarrätten.
3 mom. Över sjömansskattenämndens beslut i ärenden, som avses i 21 §
1 mom. vid 1) och 2), eller över nämndens beslut att förelägga vite må kla
gan icke föras.
33 §.
över kammarrättens utslag må klagan föras hos Kungl. Maj :t genom
besvär, vilka skola vara inkomna till finansdepartementet inom två måna
der från den dag, då klaganden erhöll del av utslaget.
34 §.
Vid prövning av besvär över utdömande av vite må jämväl fråga, huruvida
vite bort föreläggas, komma under bedömande.
35 §.
Besvär över sjömansskattenämndens beslut befriar icke klaganden från
att i behörig ordning erlägga skatt.
36 §.
Restavgift, som erlägges utan att indrivning äger rum, tillfaller stats
verket.
Beträffande restavgift, som uttages genom indrivning, skola uppbördsför-
ordningens bestämmelser angående fördelning gälla.
37 §.
1 mom. Kungl. Maj :t äger, under förutsättning av ömsesidighet, med
annan stats regering träffa sådan överenskommelse, att sjöman som är
bosatt i den andra avtalsslutande staten skall erlägga sjömansskatt enligt
vad som gäller för här i riket bosatt sjöman.
2 mom. Kungl. Maj :t må föreskriva, att sjöman, som utan att vara här
i riket bosatt erlägger skatt enligt bestämmelserna i 7 §, må kunna erhålla
nedsättning av den beskattningsbara inkomsten genom jämkning, om sjö
mannen visar att hans skatteförinåga till följd av underhållsskyldighet
mot barn är nedsatt.
3 mom. Kungl. Maj:t äger bestämma, att sjömansskatt som beräknas
enligt 9 § icke skall erläggas av sjömän eller vissa grupper av sjömän vid
fart i särskilda farvatten.
38 §.
De närmare föreskrifter, som kunna erfordras för tillämpningen av denna
förordning och av överenskommelser som i 37 § 1 mom. sägs, meddelas
av Kungl. Maj :t.
15
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1959, dock att förord
ningens bestämmelser skola gälla redan dessförinnan i avseende å åtgär
der, som erfordras för förordningens tillämpning efter ikraftträdandet.
Genom denna förordning upphäves förordningen den 5 juni 1953 (nr
293) om särskild sjömansskatt, så ock vad i övrigt finnes i lag eller författ
ning stridande mot den nya förordningens bestämmelser.
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
Anvisningar
till 1 §.
Förordningen är icke tillämplig vid anställning ombord på svenskt han
delsfartyg i inre fart. Med inre fart förstås i denna förordning att fartyget
huvudsakligast användes för färder som endast gå i hamnar, på floder,
kanaler och insjöar eller inomskärs vid kusterna eller i Kalmarsund.
Med svenskt handelsfartyg likställes utländskt handelsfartyg, som av
svensk redare förhyres på så kallad bareboat basis.
Har sjöman avmönstrat från tjänst ombord på visst fartyg för att till
träda tjänst ombord på annat fartyg tillhörigt samme redare, skall ersättning
som utgår under väntetiden anses som utbetalad i tjänsten ombord på det
förra fartyget.
till 2 §.
Till gottgörelse, som sjöman uppbär på grund av sin anställning ombord,
hänföres icke blott vad sjömannen uppbär från redaren utan åven sådana
ersättningar som drickspenningar och dylikt.
Till kontant inkomst ombord räknas icke sedvanlig kontant ersättning
för naturaförmåner i form av kost och bostad och icke heller sedvanlig
kontant ersättning för koj utrustning, för förlust av effekter vid fartygs
förolyckande eller för sådan av redaren utbetald kontant ersättning, som
åtgått för bestridande av särskilda med anställningen ombord förenade
kostnader.
till 7 §.
Frågan huruvida sjöman är bosatt här i riket skall bedömas i enlighet
med vad därom stadgas i kommunalskattelagen.
Är sjöman inskriven å svenskt sjömanshus, skall sjömansskatt alltid
utgå enligt de bestämmelser, som gälla för här i riket bosatt sjöman, därest
han icke med intyg av sjömansskattenämnden visar att han är skattskyldig
i annat land för inkomsten.
För semesterlön och semesterersättning skall sjömansskatt beräknas en
lig! den för sjömannen i anställningen ombord senast gällande tabellen.
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958
till 8 §.
Med engångsbelopp förstås t. ex. bärgarlön, tantiem, kaplake, gratifika
tion, semesterersättning och lönebelopp, som på grund av avtal mellan
arbetsgivare- och arbetstagareorganisationer på en gång utbetalas för mer
än en månad.
till 9 §.
Skatteavdrag, som avses i 9 §, må icke underlåtas med mindre sjöman
med intyg utfärdat av sjömansskattenämnden eller på annat sätt, som före-
skrives av sjömansskattenämnden, visar, att han är skattskyldig i annat
land för sin inkomst ombord.
till 10 §.
Kolumnen i sjömansskattetabellen bestämmes med motsvarande tillämp
ning av 4 § uppbördsförordningen och enligt följande uppställning.
Å debetsedel för preliminär
A-skatt angiven kolumn
Avdrag för sjömansskatt
verkställes enligt nedan
stående kolumn i sjömans
skattetabellen
1
1
2
2
3 eller 4
3
till 11 §.
Kvitto på innehållen sjömansskatt skall lämnas i den avräkningsbok, med
vilken sjöman skall förses jämlikt 11 § sjömanslagen, såvitt icke sjömans
skattenämnden efter ansökan av redaren medgiver, att kvitto må lämnas
i annan ordning. Har rättelse, som avses i 10 § 1 mom. tredje stycket, före
tagits skall anteckning härom ske i avräkningsboken.
till 12 §.
Jämkning i fall som avses i 12 § 1 mom. vid d) må för år räknat med
givas med högst ett belopp, som motsvarar summan av vederbörligt, vid
erläggande av sjömansskatt icke utnyttjat ortsavdrag enligt ortsgrupp III
och 3 000 kronor.
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
17
SJÖMANSSKATTETABELL I
Fjärrfart
Beskattningsbar inkomst samt skattebelopp avse månad. 2
Beskatt
ningsbar
inkomst
kr.
Ogift
sjö
man
utan
barn
kr.
Ogift
sjö-
man
med
barn
kr.
Gift
sjö
man
kr.
Beskatt
ningsbar
inkomst
kr.
Ogift
sjö
man
utan
barn
kr.
Ogift
sjö
man
med
barn
kr.
Gift
sjö
man
kr.
.
Beskatt
ningsbar
inkomst
kr.
Ogift
sjö
man
utan
barn
kr.
Ogift
sjö
man
med
barn
kr.
Gift
sjö
man
kr.
i
2
3
1
2
3
i
2
3
0—
5
4
4
3
191— 200
45
28
11
531— 540
in
90
73
6—
10
4
4
3
201— 210
48
31
12
541— 550
113
92
75
11—
15
4
4
3
211— 220
50
33
13
551— 560
116
94
77
16—
20
4
4
4
221— 230
52
35
15
561— 570
118
96
78
21—
25
5
5
4
231— 240
54
37
17
571— 580
120
98
80
26—
30
5
5
4
241— 250
55
38
19
581— 590
122
100
82
31—
35
6
6
5
251— 260
57
40
21
591— 600
125
103
84
36—
40
6
6
5
261— 270
58
41
23
601— 610
127
105
85
41—
45
7
6
5
271— 280
60
42
25
611— 620
129
107
87
46—
50
8
7
6
281— 290
61
44
27
621— 630
132
110
89
51—
55
9
7
6
291— 300
63
46
29
631— 640
135
113
91
56—
60
11
7
6
301— 310
65
48
31
641— 650
137
115
92
61—
65
12
7
6
311— 320
67
50
33
651— 660
140
117
94
66—
70
12
7
6
321— 330
68
51
35
661— 670
143
120
96
71—
75
13
7
6
331— 340
70
53
37
671— 680
146
123
98
76—
80
15
7
6
341— 350
72
55
39
681— 690
149
125
99
81—
85
16
7
6
351— 360
74
57
41
691— 700
152
128
101
86—
90
18
8
7
361— 370
75
58
43
701— 710
155
131
103
91—
95
19
8
8
371— 380
77
60
45
711— 720
158
134
105
96— 100
21
8
8
381— 390
78
61
46
721— 730
160
136
106
101— 105
22
9
8
391— 400
80
63
48
731— 740
163
139
108
106— 110
23
9
8
401— 410
82
65
50
741— 750
166
142
110
111
—
115
24
9
8
411— 420
84
67
52
751— 760
169
145
112
116— 120
25
9
8
421— 430
86
68
53
761— 770
171
147
113
121— 125
26
10
8
431— 440
88
70
55
771— 780
174
149
115
126— 130
28
11
8
441— 450
91
72
57
781— 790
176
152
117
131— 135
29
12
9
451— 460
94
74
59
791— 800
179
155
119
136— 140
31
14
9
461— 470
96
76
60
801— 810
182
157
121
141— 145
32
15
9
471— 480
98
78
62
811— 820
185
160
123
146— 15C
33
17
C
481— 49C
100
8t
64
821— 830
188
163
125
151— 16C
36
ir
10
491— 50C
103
82
60
831— 840
192
100
127
161— 170
38
21
10
501— 51C
105
84
68
841— 850
195
16S
129
171— 18(
40
22
10
511— 52C
107
86
70
851— 86C
198
172
131
181— 19o|
42
2f
10)
521— 53C
109
88
71
861— 87C
201
175
133
2 — Kilning till riksdagens protokoll 1958. 1 saml. Nr 92
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
Ogift Ogift
Ogift Ogift
Ogift Ogift
Beskatt-
SJO-
SJO-
Gift
Beskatt-
SJO-
SJO-
Gift
Beskatt-
sjö-
sjö-
Gift
ningsbar
man
man
SJO-
ningsbar
man
man
Sjö-
ningsbar
man
man
sjö-
inkomst
utan
med
man
inkomst
utan
med
man
inkomst
utan
med
man
barn barn
barn barn
barn barn
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
i
2
3
i
2
3
i
2
3
871— 88C
204
178
135 1411—142C
39C
359
284 1951—1960
622
585
490
881— 89C
207
181
137 1421—1430
393
362
287 1961—1970
628
589
494
891— 90Ö
211
184
139 1431—1440
397
366
290 1971—1980
633
594
498
901— 910
214
187
141 1441—1450
400
369
293 1981—1990
638
599
502
911— 920
217
190
143 1451—1460
404
373
296 1991—2000
643
604
506
921— 930
220
193
145 1461—1470
407
376
299 2001—2010
648
608
510
931— 940
223
196
147 1471—1480
411
380
303 2011—2020
653
613
514
941— 950
225
198
149 1481—1490
414
383
306 2021—2030
657
617
518
951— 960
228
201
152 1491—1500
418
387
310 2031—2040
662
622
522
961— 970
231
204
154 1501—1510
422
391
314 2041—2050
666
626
526
971— 980
234
207
156 1511—1520
426
396
318 2051—2060
671
631
530
981— 990
237
210
158 1521—1530
431
401
322 2061—2070
675
636
534
991—1000
240
213
160 1531—1540
436
406
326 2071—2080
680
641
538
1001—1010
243
216
162 1541—1550
441
410
330 2081—2090
684
647
542
1011—1020
246
219
164 1551—1560
446
415
334 2091—2100
689
652
546
1021—1030
249
222
166 1561—1570
451
419
338 2101—2110
693
656
550
1031—1040
252
225
169 1571—1580
456
423
342 2111—2120
698
660
554
1041—1050
256
228
171 1581—1590
460
426
346 2121—2130
702
665
558
1051—1060
259
231
174 1591—1600
464
430
350! 2131—2140
707
669
562
1061—1070
261
233
176 1601—1610
468
434
354 2141—2150
711
673
566
1071—1080
264
236
178 1611—1620
472
438
358 2151—2160
715
677
569
1081—1090
267
239
180 1621—1630
476
442
361 2161—2170
720
681
573
1091—1100
270
242
183 1631—1640
480
446
365 2171—2180
724
686
577
1101—1110
274
246
186 1641—1650
485
451
3681 2181—2190
729
690
581
1111—1120
279
250
189 1651—1660
489
455
372' 2191—2200
733
694
585
1121—1130
283
254
192 1661—1670
493
459
3761 2201—2210
738
699
589
1131—1140
287
258
1951 1671—1680
497
463
380, 2211—2220
742
703
593
1141—1150
290
261
198! 1681—1690
501
467
383 2221—2230
747
708
597
1151—1160
294
265
201 1691—1700
505
471
387 2231—2240
751
712
601
1161—1170
298
268
204 1701—1710
510
476
391 2241—2250
756
717
606
1171—1180
302
272
207] 1711—1720
515
480
395 2251—2260
760
722
610
1181—1190
306
275
210 1721—1730
520
485
3991 2261—2270
765
726
614
1191—1200
310
279
213! 1731—1740
525
490
403 2271—2280
769
731
619
1201—1210
313
282
216' 1741—1750
530
495
407 2281—2290
774
735
623
1211—1220
317
285
219 1751—1760
534
499
411 2291—2300
778
740
628
1221—1230
320
288
221 1761—1770
539
504
415 2301—2310
783
745
632
1231—1240
323
291
224 1771—1780
543
509
419 2311—2320
787
749
637
1241—1250
326
294
227 1781—1790
547
513
423 2321—2330
792
754
641
1251—1260
329
298
230 1791—1800
551
517
427 2331—2340
796
759
646
1261—1270
333
301
233 1801—1810
555
521
431 2341—2350
801
763
650
1271—1280
337
305
236 1811—1820
559
525
435 2351—2360
806
768
654
1281—1290
341
309
239 1821—1830
563
529
439 2361—2370
810
773
659
1291—1300
345
313
242 1831—1840
567
533
443 2371—2380
815
778
663
1301—1310
349
317
245 1841—1850
571
537
446 2381—2390
819
782
668
1311—1320
353
321
249 1851—1860
575
541
450 2391—2400
824
787
672
1321—1330
356
325
253 1861—1870
579
545
454 2401—2410
829
792
676
1331—1340
360
329
257 1871—1880
583
549
458 2411—2420
834
797
681
1341—1350
364
332
260 1881—1890
587
554
462 2421—2430
839
802
685
1351—1360
368
336
264 1891—1900
591
558
466 2431—2440
844
807
690
1361—1370
372
340
267; 1901—1910
596
562
470 2441—2450
848
812
694
1371—1380
375
344
271 1911—1920
601
567
474 2451—2460
853
817
699
1381—1390
379
348
274 1921—1930
607
571
478!! 2461—2470
858
822
704
1391—1400
383
352
278 1931—1940
612
576
482 2471—2480
863
827
709
1401—1410
386
355
281j 1941—1950
617
580
486] 2481—2490
868
832
714
Kungl. Mnj:ts proposition nr 92 är 1958
10
Ogift Ogift
Ogift Ogift
Ogift
Ogift
Beskatt-
sjö-
sjö-
Gift
Beskatt-
sj o-
sjo-
Gift
Beskatt-
SJO-
sjo-
Gift
ningsbar
man
man
sjö-
ningsbar
man
man
sjö-
ningsbar
man
man
Sjo-
inkomst
utan
med
man
inkomst
utan
med
man
inkomst
utan
med
man
barn barn
barn barn
barn barn
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
i
2
3
i
2
3
i
2
3
2491—2500
873
837
719 3031—3040 1 143 1 103
963 3571—3580 1 426 1 386 1 233
2501—2510
878
842
723| 3041—3050 1 148 1 108
968; 3581—3590 1 432 1 392 1 238
2511—2520
883
846
728 3051—3060 1 153 1 113
973 3591—3600 1 437 1 397 1 243
2521—2530
887
851
732 3061—3070 1 158 1 118
978 3601—3610 1 442 1 402 1 248
2531—2540
892
856
737 3071—3080 1 163 1 123
982 3611—3620 1 447 1 407 1 254
2541—2550
897
860
711 3081—3090 1 168 1 128
987 3621—3630 1 452 1 412 1 259
2551—2560
902
865
745 3091—3100 1 173 1 133
992 3631—3640 1 457 1 417 1 264
2561—2570
907
870
750 3101—3110 1 178 1 138
997 3641—3650 1 462 1 422 1 269
2571—2580
911
875
7541 3111—3120 1 184 1 144 1 003 3651—3660 1 467 1 428 1 275
2581—2590
916
879
759. 3121—3130 1 189 1 149 1 008 3661—3670 1 472 1 433 1 280
2591—2600
921
884
763; 3131—3140 1 195 1 155 1 013 3671—3680 1 477 1 438 1 285
2601—2610
926
889
768 3141—3150 1 200 1 160 1 018 3681—3690 1 482 1 443 1 291
2611—2620
932
894
772 3151—3160 1 205 1 166 1 0241 3691—3700 1 487 1 448 1 296
2621—2630
937
900
777 3161—3170 1 211 1 171 1 029 3701—3710 1 492 1 453 1 301
2631—2640
942
905
782 3171—3180 1 216 1 177 1 034; 3711—3720 1 498 1 459 1 306
2641—2650
947
910
786 3181—3190 1 222 1 182 1 040; 3721—3730 1 503 1 464 1 311
2651—2660
953
915
791 3191—3200 1 227 1 188 1 045 3731—3740 1 509 1 470 1 316
2661—2670
958
920
796 3201—3210 1 232 1 193 1 050 3741—3750 1 514 1 475 1 320
2671—2680
963
926
801 3211—3220 1 237 1 198 1 055! 3751—3760 1 520 1 480 1 325
2681—2690
969
931
805 3221—3230 1 242 1 203 1 059 3761—3770 1 525 1 486 1 330
2691—2700
974
936
810 3231—3240 1 247 1 208 1 064 3771—3780 1 531 1 491 1 335
2701—2710
979
941
814 3241—3250 1 252 1 213 1 069 3781—3790 1 536 1 497 1 340
2711—2720
984
946
819 3251—3260 1 258 1 218 1 074 3791—3800 1 542 1 502 1 345
2721—2730
988
950
823 3261—3270 1 263 1 223 1 079 3801—3810 1 547 1 507 1 350
2731—2740
993
955
828 3271—3280 1 268 1 228 1 083 3811—3820 1 553 1 512 1 355
2741—2750
998
960
832 3281—3290 1 273 1 233 1 088 3821—3830 1 558 1 517 1 361
2751—2760 1 003
965
836 3291—3300 1 278 1 238 1 093 3831—3840 1 563 1 522 1 306
2761—2770 1 008
970
841 3301—3310 1 283 1 243 1 098 3841—3850 1 568 1 527 1 371
2771—2780 1 012
974
845 3311—3320 1 289 1 249 1 104 3851—3860 1 574 1 533 1 376
2781—2790 1 017
979
850 3321—3330 1 294 1 254 1 109 3861—3870 1 579 1 538 1 381
2791—2800 1 022
984
854 3331—3340 1 300 1 266 1 114 3871—3880 1 584 1 543 1 387
2801—2810 1 027
989
858 3341—3350 1 305 1 265 1 119 3881—3890 1 590 1 548 1 392
2811—2820 1 032
994
863 3351—3360 1 310 1 270 1 125 3891—3900 1 595 1 553 1 397
2821—2830 1 037
999
867 3361—3370 1 316 1 276' 1 130 3901—3910 1 600 1 558 1 402
2831—2840 1 042 1 004
871 3371- 3386 1 321 1 281 1 135 3911—3920 1 606 1 564 1 407
2841—2850 1 047 1 008
875 3381—3390 1 327 1 287 1 141 3921—3930 1 611 1 569 1 412
2851—2860 1 052 1 013
880 3391—3400 1 332 1 292 1 146 3931 - 3940 1 617 1 575 1 117
2861—2870 1 057 1 018
884 3401—3416 1 337 1 297 1 151 3941—3950 1 622 1 580 1 422
2871- -2881 1 062 1 023
888 3411—3420 1 342 1 302 1 156 3951—3961
1 627 1 585 1 427
2881—2890 1 067 1 028
893 3421—3430 1 347 1 307 1 161 3961—3971
1 633 1 591 1 432
2891 -290(
1 072 1 033
897 3431—3440 1 352 1 312 1 166 3971—3980 1 638 1 596 1 437
2901
291(
1 077 1 038
902 3441—3450 1 357 1 317 1 170 3981—3990 1 644 1 002 1 442
2911 -2921
1 082 1 013
901
3451—3466 1 363 1 323 1 175 3991—4000 1 649 1 007 1 447
2921—2930 1 087 1 018
911 3461—3476
1 368 1 328 1 186 4001—4010 1 655 1 013 1 453
2931—2941
1 092 1 053
91 (
3471—3486
1 373 1 33:
1 185 4011—1021
1 661 1 019 1 458
2941—2951 1 097 1 058
92C 3481—3496
1 378 1 338 1 196 4021—1031
1 661 1 024 1 464
2951—2961 i io:
1
oo:
925 3491—3506
1 38.'
1 34:
1 195 4031—4040 1 672 1 030 1 470
2961
297(
1 108 1 068
931
3501—3516
1 388 1 348 1 206
4041
4051
1 078 1 031
1 475
2971—2981
i 11:
1 07:
935 3511—3526
1 39
1 35
1 205 4051—1061
1 684 1 042 1 481
2981
299(
1 118 1 078
931
3521—3536
1 391
1 351
1 201
4061—4071
1 691
1 6 11 1 487
2991
3001
i
12
:
i 08:
944 3531—3546
1 4 or 1 3 6f 1211 4071—4081
1 095 i or>:
1 493
3001—301 (
1 128 1 088
941
3541—3556
1 416
1 376
1 211
4081—4091 1 701 1 05!
1 198
3011- 3021
113
:
i oo:
95
3551
3566
1 41 f
1 37.r 1 224 4001—4101
1 707 i oor 1 504
3021
3031
1 138 1 098
958 3561—3576
1 42
1 38 1 1 22!
4101—4111
1 712 1 071
1 509
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
Ogift Ogift
Ogift Ogift
Ogift Ogift
Beskatt-
SJO-
SJO-
Gift
Beskatt-
SJO-
SJO-
Gift
Beskatt-
sjö-
sjö-
Gift
ningsbar
man
man
SJÖ-
ningsbar
man
man
sjö-
ningsbar
man
man
sjö-
inkomst
utan
med
man
inkomst
utan
med
man
inkomst
utan
med
man
barn barn
barn barn
barn barn
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
i
2
3
i
2
3
i
2
3
4111—4120 1 718 1 676 1 515 4411—4420 1 884 1 842 1 678 4711—4720 2 053 2 008 1 841
4121—4130 1 723 1 681 1 520 4421—4430 1 890 1 847 1 683 4721—4730 2 058 2 013 1 847
4131—4140 1 729 1 686 1 525 4431—4440 1 896 1 853 1 688 4731—4740 2 064 2 019 1 853
4141—4150 1 734 1 691 1 530 4441—4450 1 901 1 859 1 693 4741—4750 2 069 2 025 1 858
4151—4160 1 739 1 697 1 536 4451—4460 1 907 1 865 1 699, 4751—4760 2 074 2 031 1 864
4161—4170 1 745 1 702 1 541 4461—4470 1 913 1 871 1 704 4761—4770 2 080 2 037 1 870
4171—4180 1 750 1 707 1 546 4471—4480 1 919 1 876 1 709 4771—4780 2 085 2 042 1 876
4181—4190 1 756 1 713 1 552 4481—4490 1 924 1 882 1 715 4781—4790 2 091 2 048 1 881
4191—4200 1 761 1 718 1 557 4491—4500 1 930 1 888 1 720 4791—4800 2 096 2 054 1 887
4201—4210 1 767 1 724 1 562 4501—4510 1 935 1 893 1 726 4801—4810 2 101 2 059 1 892
4211—4220 1 773 1 730 1 568 4511—4520 1 941 1 899 1 731 4811—4820 2 107 2 065 1 898
4221—4230 1 778 1 735 1 573 4521—4530 1 946 1 904 1 737 4821—4830 2 112 2 070 1 903
4231—4240 1 784 1 741 1 578 4531—4540 1 952 1 910 1 743 4831—4840 2 118 2 075 1 908
4241—4250 1 790 1 747 1 583 4541—4550 1 957 1 915 1 748 4841—4850 2 123 2 080 1 913
4251—4260 1 796 1 753 1 589 4551—4560 1 962 1 920 1 754 4851—4860 2 128 2 086 1 919
4261—4270 1 802 1 759 1 594 4561—4570 1 968 1 926 1 760 4861—4870 2 134 2 091 1 924
4271—4280 1 807 1 764 1 599 4571—4580 1 973 1 931 1 766 4871—4880 2 139 2 096 1 929
4281—4290 1 813 1 770 1 605 4581—4590 1 979 1 937 1 771 4881—4890 2 145 2 102 1 935
4291—4300 1 819 1 776 1 610 4591—4600 1 984 1 942 1 777 4891—4900 2 150 2 107 1 940
4301—4310 1 824 1 781 1 616 4601—4610 1 990 1 947 1 782 4901—4910 2 156 2 113 1 946
4311—4320 1 830 1 787 1 621 4611—4620 1 996 1 953 1 788 4911—4920 2 162 2 119 1 951
4321—4330 1 835 1 792 1 627 4621—4630 2 001 1 958 1 793 4921—4930 2 167 2 124 1 957
4331—4340 1 841 1 798 1 633 4631—4640 2 007 1 964 1 798 4931—4940 2 173 2 130 1 963
4341—4350 1 846 1 803 1 638 4641—4650 2 013 1 969 1 803 4941—4950 2 179 2 136 1 968
4351—4360 1 851 1 808 1 644 4651—4660 2 019 1 974 1 809 4951—4960 2 185 2 142 1 974
4361—4370 1 857 1 814 1 650 4661—4670 2 025 1 980 1 814 4961—4970 2 191 2 148 1 980
4371—4380 1 862 1 819 1 656 4671—4680 2 030 1 985 1 819 4971—4980 2 196 2 153 1 986
4381—4390 1 868 1 825 1 661 4681—4690 2 036 1 991 1 825 4981—4990 2 202 2 159 1 991
4391—4400 1 873 1 830 1 667 4691—4700 2 042 1 996 1 830 4991—5000 2 208 2 165 1 997
4401—4410 1 879 1 836| 1 672| 4701—4710 2 047 2 002 1 836
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
21
Beskattningsbar
inkomst
kr.
Ogift sjöman utan barn
1
5 001— 5 800...............
2 208 kr. för 5 000 kr. och 56 % av återstoden
5 801— 9 500...............
2 656 »
»
5 800 »
> 60 »
>
»
9 501—14 300...............
4 876 »
*
9 500 »
» 64 »
»
»
14 301 och däröver........
7 948 *
*
14 300 »
* 70 »
*
»
Ogift sjöman med barn
2
5 001— 5 900...............
2 165 kr. för 5 000 kr. och 56 % av återstoden
5 901— 9 600...............
2 669 »
»
5 900 »
* 60 *
*
*
9 601—14 400...............
4 889 »
»
9 600 *
» 64 »
»
»
14 401 och däröver........
7 961 *
*
14 400 *
* 70 *
»
*
Gift sjöman
3
5 001— 6 000...............
1 997 kr. för 5 000 kr. och 55 % av återstoden
6
001— 9 700...............
2 547 *
*
6 000 *
» 60 »
»
»
9 701—14 500...............
4 767 »
»
9 700 »
» 64 *
*
»
14 501 och däröver........
7 839 »
»
14 500 »
* 70 •
»
»
22
Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958
SJÖMANSSKATTETABELL II
Närfart
Beskattningsbar inkomst samt skattebelopp avse månad.
Ogift Ogift
Ogift Ogift
Ogift Ogift
Beskatt-
SJO-
sjo-
Gift
Beskatt-
sjö-
sjo-
Gift
Beskatt-
SJO-
SJO-
Gift
ningsbar
man
man
sjö-
ningsbar
man
man
sjö-
ningsbar
man
man
sjö-
inkomst
utan
med
man
inkomst
utan
med
man
inkomst
utan
med
man
barn barn
barn barn
barn barn
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
i
2
3
i
2
3
i
2
3
0—
5
5
5
4
191— 200
48
31
14
531— 540
128
107
90
6—
10
5
5
4
201— 210
50
33
14
541— 550
131
110
92
11—
15
5
5
4
211— 220
53
36
16
551— 560
134
113
95
16—
20
5
5
5
221— 230
55
38
18
561— 570
137
115
97
21—
25
6
6
5
231— 240
57
40
20
571— 580
140
118
100
26—
30
6
6
5
241— 250
59
42
23
581— 590
143
121
102
31—
35
7
7
6
251— 260
61
44
25
591— 600
146
124
105
36—
40
7
7
6
261— 270
63
46
28
601— 610
149
127
107
41—
45
8
7
6
271— 280
66
48
31
611— 620
152
130
110
46—
50
9
8
7
281— 290
68
50
33
621— 630
155
133
112
51—
55
10
8
7
291— 300
70
53
36
631— 640
159
137
115
56—
60
12
8
7
301— 310
72
55
38
641— 650
162
140
117
61—
65
13
8
7
311— 320
74
57
40
651— 660
166
143
120
66—
70
14
8
8
321— 330
76
59
42
661— 670
169
146
122
71—
75
15
9
8
331— 340
78
61
45
671— 680
173
150
125
76—
80
17
9
8
341— 350
80
63
47
681— 690
177
153
127
81—
85
18
9
8
351— 360
82
65
49
691— 700
181
157
130
86—
90
19
9
8
361— 370
84
67
51
701— 710
184
160
132
91—
95
20
9
9
371— 380
86
69
54
711— 720
188
164
135
96— 100
22
9
9
381— 390
88
71
56
721— 730
191
167
137
101— 105
23
10
9
391— 400
90
73
58
731— 740
195
171
140
106— 110
24
10
9
401— 410
92
75
60
741— 750
198
174
142
111— 115
25
10
10
411— 420
95
78
63
751— 760
202
178
145
116— 120
27
10
10
421— 430
98
80
65
761— 770
205
181
147
121— 125
28
11
10
431— 440
100
82
67
771— 780
209
184
150
126— 130
30
13
10
441— 450
103
84
69
781— 790
212
188
152
131— 135
31
14
11
451— 460
106
86
71
791— 800
215
191
155
136— 140
33
16
11
461— 470
109
88
73
801— 810
219
195
158
141— 145
34
17
11
471— 480
111
90
75
811— 820
223
198
161
146— 150
35
19
11
481— 490
114
93
77
821— 830
227
202
163
151— 160
38
21
12
491— 500
117
96
80
831— 840
231
205
166
161— 170
40
23
12
501— 510
119
98
82
841— 850
235
209
169
171— 180
43
25
13
511— 520
122
101
85
851— 860
239
213
172
181— 190
45
28
13
521— 530
125
104
87
861— 870
243
216
175
Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958
23
Beskatt
ningsbar
inkomst
kr.
Ogitt
sjö-
man
utan
barn
kr.
Ogift
sjö
man
med
barn
kr.
Gift
sjö
man
kr.
Beskatt
ningsbar
inkomst
kr.
Ogift
sjö
man
utan
barn
kr.
Ogift
sjö-
man
med
barn
kr.
Gift
sjö
man
kr.
Beskatt
ningsbar
inkomst
kr.
Ogift
sjö
man
utan
barn
kr.
Ogift
sjö-
man
med
barn
kr.
Gift
sjö
man
kr.
i
2
3
i
2
3
i
2
3
871— 880
247
220
178
1411—1420
474
443
368 1951—1960
715
678
583
881— 890
251
224
181
1421—1430
478
447
372 1961—1970
721
682
587
891— 900
255
228
183
1431—1440
483
452
376 1971—1980
726
687
591
901— 910
259
232
186
1441—1450
487
456
380 1981—1990
731
692
595
911— 920
263
236
189
1451—1460
491
460
384 1991—2000
736
697
599
921— 930
267
240
192
1461—1470
496
465
388 2001—2010
741
701
603
931— 940
271
244
195
1471—1480
500
469
393 2011—2020
746
706
607
941— 950
275
247
198
1481—1490
505
474
397 2021—2030
751
711
611
951— 960
278
251
202
1491—1500
509
478
401 2031—2040
755
715
615
961— 970
282
255
205
1501—1510
513
482
405 2041—2050
760
720
620
971— 980
286
259
208
1511—1520
517
487
409 2051—2060
765
725
624
981— 990
290
263
211
1521—1530
522
491
412 2061—2070
770
730
628
991—1000
294
267
214
1531—1540
526
496
416 2071—2080
774
736
632
1001—1010
298
271
217
1541—1550
531
500
419 2081—2090
779
741
637
1011—1020
302
275
220
1551—1560
535
504
423 2091—2100
784
747
641
1021—1030
306
278
224
1561—1570
540
508
427 2101—2110
789
752
645
1031—1040
310
282
227
1571—1580
545
512
431 2111—2120
794
756
650
1041—1050
314
286
230
1581—1590
549
516
435 2121—2130
798
761
654
1051—1060
318
290
233
1591—1600
554
520
440 2131—2140
803
765
659
1061—1070
322
294
236
1601—1610
558
524
444 2141—2150
808
770
663
1071—1080
326
297
240
1611—1620
563
529
448 2151—2160
813
775
667
1081—1090
330
301
243
1621—1630
567
533
452 2161—2170
818
780
672
1091—1100
334
305
246
1631—1640
571
537
456 2171—2180
823
784
676
1101—1110
338
309
249
1641—1650
576
542
459 2181—2190
828
789
681
1111—1120
343
314
253
1651—1660
580
546
463 2191—2200
833
794
685
1121—1130
347
319
256
1661—1670
584
550
467 2201—2210
838
799
690
1131—1140
352
323
260
1671—1680
589
555
471 2211—2220
843
804
694
1141—1150
356
327
263
1681—1690
593
559
475 2221—2230
848
809
699
1151—1160
360
331
267
1691—1700
597
563
479 2231—2240
853
814
703
1161—1170
365
335
270
1701—1710
602
568
483 2241—2250
858
819
708
1171—1180
369
339
274
1711—1720
607
572
487 2251—2260
863
824
713
1181—1190
374
343
277
1721—1730
612
576
491 2261—2270
868
829
718
1191—1200
378
347
281
1731—1740
616
583
494 2271—2280
872
834
722
1201—1210
382
351
285
1741—1750
621
586
498 2281—2290
877
839
727
1211—1220
387
355
289
1751—1760
625
591
502 2291—2300
882
844
732
1221—1230
391
359
292
1761—1770
630
595
506 2301—2310
887
849
736
1231—1240
395
363
296
1771—1780
634
600
510 2311—2320
891
854
741
1241—1250
399
367
300
1781—1790
638
604
514 2321—2330
896
858
745
1251—1260
403
372
304
1791—1800
643
609
519 2331—2340
901
863
750
1261—1270
40S
376
308
1801—1810
647
613
523 2341—2350
905
868
754
1271—1280
412
380
311
1811—1820
651
617
527 2351—2360
910
873
759
1281—1290
417
385
315
1821—1830
656
622
532 2361—2370
915
878
763
1291—1300
422
390
319
1831—1840
660
626
536 2371—2380
920
882
768
1301—131(1
426
395
323
1841—1850
664
630
540 2381—2390
<124
887
772
1311—1320
431
400
327
1851—1860
669
035
544 2391—2400
929
892
777
1321—1330
435
404
331
1861—1870
673
039
548 2401—2410
934
897
782
1331—1340
439
408
335
1871—1880
077
643
552 2411—2420
939
902
786
1341—1351
444
412
339
1881—1890
081
648
556 2421—2430
943
907
791
1351—1361
448
417
343
1891—1900
085
652
560 2431—2440
948
912
795
1361—1370
453
421
348
1901 — 1911
690
656
564 2441—2450
953
916
800
1371—13K(
457
425
352
1911—1920
695
601
567 2451—2460
958
921
805
1381—1391
461
431
356
1921—1930
701
605
571 2461—2470
963
926
809
1391—140(
465
434
360
1931—1940
705
66!
575 2471- 2480
967
931
814
1401—141(
469
438
364
1941—1951
710
673
579 2481—2490
972
936
818
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
Ogift Ogift
Ogift Ogift
Ogift Ogift
Beskatt-
sjö-
sjo-
Gift
Beskatt-
SJO-
sjo-
Gift
Beskatt-
sjö-
sjö-
Gift
ningsbar
man
man
sjö-
ningsbar
man
man
sjö-
ningsbar
man
man
sjö-
inkomst
utan
med
man
inkomst
utan
med
man
inkomst
utan
med
man
barn barn
barn barn
barn barn
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
1
2
3
1
2
3
1
2
3
2491—2500
977
941
823
3031—3040 1 247 1 207 1 067 3571—3580 1 530 1 490 1 337
2501—2510
982
946
827
3041—3050 1 252 1 212 1 072 3581—3590 1 536 1 496 1 342
2511—2520
987
951
832
3051—3060 1 257 1 217 1 077 3591—3600 1 541 1 501 1 347
2521—2530
992
955
836
3061—3070 1 262 1 222 1 082 3601—3610 1 546 1 506 1 352
2531—2540
997
960
841
3071—3080 1 267 1 227 1 086 3611—3620 1 551 1 511 1 358
2541—2550 1 001
965
845
3081—3090 1 272 1 232 1 091 3621—3630 1 556 1 516 1 363
2551—2560 1 006
970
850
3090—3100 1 277 1 237 1 096 3631—3640 1 561 1 521 1 368
2561—2570 1 011
975
854
3101—3110 1 282 1 242 1 101 3641—3650 1 566 1 526 1 373
2571—2580 1 016
979
859
3111—3120 1 288 1 248 1 107 3651—3660 1 571 1 532 1 379
2581—2590 1 021
984
863
3121—3130 1 293 1 253 1 112 3661—3670 1 576 1 537 1 384
2591—2600 1 026
989
868
3131—3140 1 299 1 259 1 117 3671—3680 1 581 1 542 1 389
2601—2610 1 031
994
872
3141—3150 1 304 1 264 1 122 3681—3690 1 586 1 547 1 395
2611—2620 1 036
999
877
3151—3160 1 309 1 270 1 128 3691—3700 1 591 1 552 1 400
2621—2630 1 041 1 004
881
3161—3170 1 315 1 275 1 133 3701—3710 1 596 1 557 1 405
2631—2640 1 046 1 009
886
3171—3180 1 320 1 281 1 138 3711—3720 1 602 1 563 1 410
2641—2650 1 051 1 013
890
3181—3190 1 326 1 286 1 144 3721—3730 1 607 1 568 1 415
2651—2660 1 056 1 018
894
3191—3200 1 331 1 292 1 149 3731—3740 1 613 1 574 1 420
2661—2670 1 061 1 023
899
3201—3210 1 336 1 297 1 154 3741—3750 1 618 1 579 1 424
2671—2680 1 066 1 028
903
3211—3220 1 341 1 302 1 159 3751—3760 1 624 1 584 1 429
2681—2690 1 071 1 033
908
3221—3230 1 346 1 307 1 163 3761—3770 1 629 1 590 1 434
2691—2700 1 076 1 038
912
3231—3240 1 351 1 312 1 168 3771—3780 1 635 1 595 1 439
2701—2710 1 081 1 043
916
3241—3250 1 356 1 317 1 173 3781—3790 1 640 1 601 1 444
2711—2720 1 086 1 048
921
3251—3260 1 362 1 322 1 178 3791—3800 1 646 1 606 1 449
2721—2730 1 091 1 053
925
3261—3270 1 367 1 327 1 183 3801—3810 1 651 1 611 1 454
2731—2740 1 096 1 058
930
3271—3280 1 372 1 332 1 187 3811—3820 1 657 1 616 1 459
2741—2750 1 100 1 062
934
3281—3290 1 377 1 337 1 192 3821—3830 1 662 1 621 1 465
2751—2760 1 105 1 067
939
3291—3300 1 382 1 342 1 197 3831—3840 1 667 1 626 1 470
2761—2770 1 110 1 072
943
3301—3310 1 387 1 347 1 202 3841—3850 1 672 1 631 1 475
2771—2780 1 115 1 077
948
3311—3320 1 393 1 353 1 208 3851—3860 1 678 1 637 1 480
2781—2790 1 120 1 082
952
3321—3330 1 398 1 358 1 213 3861—3870 1 683 1 642 1 485
2791—2800 1 125 1 087
957
3331—3340 1 404 1 364 1 218 3871—3880 1 688 1 647 1 491
2801—2810 1 130 1 092
961
3341—3350 1 409 1 369 1 223 3881—3890 1 694 1 652 1 496
2811—2820 1 135 1 097
966
3351—3360 1 414 1 374 1 229 3891—3900 1 699 1 657 1 501
2821—2830 1 140 1 102
970
3361—3370 1 420 1 380 1 234 3901—3910 1 704 1 662 1 506
2831—2840 1 145 1 107
975
3371—3380 1 425 1 385 1 239 3911—3920 1 710 1 668 1 511
2841—2850 1 150 1 112
979
3381—3390 1 431 1 391 1 245 3921—3930 1 715 1 673 1 516
2851—2860 1 156 1 117
983
3391—3400 1 436 1 396 1 250 3931—3940 1 721 1 679 1 521
2861—2870 1 161 1 122
988
3401—3410 1 441 1 401 1 255 3941—3950 1 726 1 684 1 526
2871—2880 1 166 1 127
992
3411—3420 1 446 1 406 1 260 3951—3960 1 731 1 689 1 531
2881—2890 1 171 1 132
997
3421—3430 1 451 1 411 1 265 3961—3970 1 737 1 695 1 536
2891—2900 1 176 1 137 1 001
3431—3440 1 456 1 416 1 270 3971—3980 1 742 1 700 1 541
2901—2910 1 181 1 142 1 006 3441—3450 1 461 1 421 1 274 3981—3990 1 748 1 706 1 546
2911—2920 1 186 1 147 1 010 3451—3460 1 467 1 427 1 279 3991—4000 1 753 1 711 1 551
2921—2930 1 191 1 152 1 015 3461—3470 1 472 1 432 1 284 4001—4010 1 759 1 717 1 557
2931—2940 1 196 1 157 1 020 3471—3480 1 477 1 437 1 289 4011—4020 1 765 1 723 1 562
2941—2950 1 201 1 162 1 024 3481—3490 1 482 1 442 1 294 4021—4030 1 770 1 728 1 568
2951—2960 1 207 1 167 1 029 3491—3500 1 487 1 447 1 299 4031—4040 1 776 1 734 1 574
2961—2970 1 212 1 172 1 034 3501—3510 1 492 1 452 1 304 4041—4050 1 782 1 740 1 579
2971—2980 1 217 1 177 1 039 3511—3520 1 498 1 458 1 309 4051—4060 1 788 1 746 1 585
2981—2990 1 222 1 182 1 043 3521—3530 1 503 1 463 1 313 4061—4070 1 794 1 752 1 591
2991—3000 1 227 1 187 1 048 3531—3540 1 509 1 469 1 318 4071—4080 1 799 1 757 1 597
3001—3010 1 232 1 192 1 053 3541—3550 1 514 1 474 1 323 4081—4090 1 805 1 763 1 602
3011—3020 1 237 1 197 1 058 3551—3560 1 519 1 479 i 328 4091—4100 1 811 1 769 1 608
3021—3030 1 242 1 202 1 062 3561—3570 1 525 1 485 1 333 4101—4110 1 816 1 774 1 613
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
25
Beskatt
ningsbar
inkomst
kr.
Ogift
sjö
man
utan
barn
kr.
Ogift
sjö
man
med
barn
kr.
Gift
sjö
man
kr.
Beskatt
ningsbar
inkomst
kr.
Ogift
sjö
man
utan
barn
kr.
Ogift
sjö
man
med
barn
kr.
Gift
sjö
man
kr.
Beskatt
ningsbar
inkomst
kr.
Ogift
sjö
man
utan
barn
kr.
Ogift
sjö-
man
med
barn
kr.
Gift
sjö
man
kr.
i
2
3
1
2
3
i
2
3
4111—4120 1 822 1 780 1 619
4411—4420 1 988 1 946 1 782 4711—4720 2 157 2 112 1 945
4121—4130 1 827 1 785 1 624
4421—4430 1 994 1 951 1 787 4721—4730 2 162 2 117 1 951
4131—4140 1 833 1 790 1 629
4431—4440 2 000 1 957 1 792 4731—4740 2 168 2 123 1 957
4141—4150 1 838 1 795 1 634 4441—4450 2 005 1 963 1 797 4741—4750 2 173
2 129 1 962
4151—4160 1 843 1 801 1 640 4451—4460 2 011 1 969 1 803 4751—4760 2 178 2 135
1 968
4161—4170 1 849 1 806 1 645 4461—4470 2 017 1 975 1 808 4761—4770 2 184
2 141 1 974
4171—4180 1 854 1 811 1 650
4471—4480 2 023 1 980 1 813 4771—4780 2 189 2 146 1 980
4181—4190 1 860 1 817 1 656 4481—4490 2 028 1 986 1 819 4781—4790 2 195
2 152 1 985
4191—4200 1 865 1 822 1 661
4491—4500 2 034 1 992 1 824 4791—4800 2 200 2 158 1 991
4201—4210 1 871 1 828 1 666
4501—4510 2 039 1 997 1 830 4801—4810 2 205 2 163 1 996
4211—4220 1 877 1 834 1 672
4511—4520 2 045 2 003 1 835 4811—4820 2 211 2 169 2 002
4221—4230 1 882 1 839 1 677
4521—4530 2 050 2 008 1 841 4821—4830 2 216 2174 2 007
4231—4240 1 888 1 845 1 682
4531—4540 2 056 2 014 1 847 4831—4840 2 222 2 179 2 012
4241—4250 1 894 1 851 1 687
4541—4550 2 061 2 019 1 852 4841—4850 2 227 2 184 2 017
4251—4260 1 900 1 857 1 693
4551—4560 2 066 2 024 1 858 4851—4860 2 232 2 190 2 023
4261—4270 1 906 1 863 1 698
4561—4570 2 072 2 030 1 864 4861—4870 2 238 2 195 2 028
4271—4280 1 911 1 868 1 703
4571—4580 2 077 2 035 1 870 4871—4880 2 243 2 200 2 033
4281—4290 1 917 1 874 1 709 4581—4590 2 083 2 041 1 875 4881—4890 2 249
2 206 2 039
4291—4300 1 923 1 880 1 714
4591—4600 2 088 2 046 1 881 4891—4900 2 254 2 211 2 044
4301—4310 1 928 1 885 1 720 4601—4610 2 094 2 051 1 886 4901—4910
2 260 2 217 2 050
4311—4320 1 934 1 891 1 725
4611—4620 2 100 2 057 1 892 4911—4920 2 266 2 223 2 055
4321—4330 1 939 1 896 1 731
4621—4630 2 105 2 062 1 897 4921—4930 2 271 2 228 2 061
1
1 Q09 1 737
4631—4640 2 111 2 068 1 902 4931—494C 2 277 2 234 2 067
4341—4350 1 950 1 907 1 742
4641—4650 2 117 2 073 1 907 4941—4950 2 283 2 240 2 072
4351—4360 1 955 1 912 1 748
4651—4660 2 123 2 078 1 913 4951—4960 2 289 2 246 2 078
4361—4370 1 961 1 918 1 754
4661—4670 2 129 2 084 1 918 4961—4970 2 295 2 252 2 084
4371—4380 1 966 1 923 1 760
4671—4680 2 134 2 089 1 923 4971—4980 2 300 2 257 2 090
4381—4390 1 972 1 929 1 765
4681—4690 2 140 2 095 1 929 4981—4990 2 306 2 263 2 095
4391—4400 1 977 1 934 1 771
4691—4700 2 146 2 100 1 934 4991—5000 2 312 2 269 2 101
4401—4410 1 983 1 940 1 776
4701—4710 2 151 2 106 1 94C
26
Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958
Beskattningsbar
Ogift sjöman utan barn
inkomst
kr.
1
5 001— 5 800...............
2 312 kr. för 5 000 kr. och 56 % av återstoden
5 801— 9 500...............
2 760 »
»
5 800 »
» 60 »
»
»
9 501—14 300...............
4 980 »
»
9 500 »
» 64 »
»
»
14 301 och däröver........
8 052
»
»
14 300 »
» 70 »
»
»
Ogift sjöman med barn
2
5 001— 5 900...............
2 269 kr. för 5 000 kr. och 56 % av återstoden
5 901— 9 600...............
2 773 »
»
5 900 »
» 60 »
»
»
9 601—14 400...............
4 993 »
»
9 600 »
» 64 »
»
»
14 401 och däröver........
8 065 »
»
14 400 »
» 70 »
»
»
Gift sjöman
3
5 001— 6 000...............
2 101 kr. för 5 000 kr. och 55 % av återstoden
6 001— 9 700...............
2 651 »
»
6 000 »
» 60 »
»
»
9 701—14 500...............
4 871 »
»
9 700 »
«> 64 »
»
»
14 501 och däröver........
7 943 »
»
14 500 »
» 70 »
»
»
Kungl. Maj.ls proposition nr 92 är 1958
27
Förslag
till
Lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, att 19 §, 46 § 1 och 2 inom., 48 § 2 mom. och 50 §
2 mom. samt anvisningarna till 48 § kommunalskattelagen den 28 septem
ber 19281 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
19 §.
Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke:
vad som vid bodelning eller eljest på grund av giftorätt tillfallit make eller
vad som förvärvats genom arv, testamente, fördel av oskift bo eller gåva;
vinst å icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom i andra fall
än som avses i 35 §;
vinst i svenskt lotteri eller vinst vid vinstdragning på här i riket utfärdade
premieobligationer och ej heller sådan vinst i utländskt lotteri eller vid
vinstdragning på utländska premieobligationer, som uppgår till högst 100
kronor;
ersättning, som på grund av försäkring i allmän sjukkassa eller jämlikt
lagen om yrkesskadeförsäkring tillfallit den försäkrade, så ock sådan ersätt
ning enligt annan lag eller särskild författning, som utgått annorledes än
från allmän sjukkassa till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller
under militärtjänstgöring, ävensom ersättning, vilken vid sjukdom, olycks
fall eller arbetslöshet tillfallit någon på grund av annan försäkring, som icke
tagits i samband med tjänst, dock att till skattepliktig inkomst räknas er
sättning i form av pension eller annan livränta;
belopp, som till följd av försäkringsfall eller återköp av försäkringen ut
gått på grund av kapitalförsäkring;
ersättning på grund av skadeförsäkring, dock ej i den mån köpeskilling,
som skulle hava influtit därest försäkrad egendom i stället försålts, varit att
hänföra till intäkt av jordbruksfastighet, av annan fastighet eller av rörelse
eller i den mån ersättningen eljest motsvarar sådan skattepliktig intäkt eller
motsvarar sådan avdragsgill omkostnad, vilken är att hänföra till någon av
nämnda förvärvskällor;
vinstandel eller återbäring, som utgått på grund av annan försäkring än
1 Senaste lydelse av 19 § se 1956:295, av 46 § 1 mom. se 1954:263, av 46 § 2 mom. se
1955:122, av 48 § 2 mom. och 50 § 2 mom. se 1957: 200 samt av anvisningarna till 48 § se
1952:405.
28
pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring, som tagits
i samband med tjänst;
ersättning jämlikt lagen om ersättning åt smittbärare;
periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, därför giva
ren jämlikt bestämmelserna i 20 § icke är berättigad till avdrag;
stipendier till studerande vid undervisningsanstalter eller eljest avsedda
för mottagarens utbildning;
allmänt barnbidrag;
lön eller annan gottgörelse, som enligt förordningen om sjömansskatt
utgör inkomst ombord.
(Se vidare anvisningarna.)
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
46 §.
1 mom. Därest vid -— ------- samma kommun.
Befinnes vid------- — stycket förmäles.
Avdrag är icke medgivet för underskott å icke yrkesmässig avyttring av
fast eller lös egendom eller å deltagande i lotteri, för underskott å fastighet
och rörelse i utlandet eller för underskott, som uppstått därigenom, att
avdrag, varom förmäles i 45 §, överstigit nettointäkten av förvärvskällan,
och ej heller för underskott i den mån hänsyn därtill tagits vid beräkning
av sjömansskatt.
2 mom. I hemortskommunen — -—- — allmän sjukförsäkring.
Har skattskyldig under beskattningsåret varit skyldig erlägga sjömans
skatt skall avdrag för periodiskt understöd och avgift för pensionsförsäk-
ring, som ej avses i 33 §, åtnjutas allenast i den mån hänsyn vid beräk
ningen av sjömansskatt icke tagits till understödet eller avgiften.
Därest skattskyldig------------ nämnda tid.
Avdrag, som------------barnbidrag förelegat.
48 §.
2 mom. Skattskyldig fysisk--------- — nedan sägs.
Skattskyldig, som------------- 4 000 kronor.
Skattskyldig, som---------— stycke sägs.
Gift skattskyldig, —- — - - om barnet.
Annan skattskyldig--------— 2 000 kronor.
Har skattskyldig under beskattningsåret varit skyldig erlägga sjömans
skatt, skall det enligt bestämmelserna i detta moment eljest medgivna
ortsavdraget minskas med en tolvtedel för varje kalendermånad, för vilken
sjömansskatt erlagts. Det avdragsbelopp, som sålunda erhålles, avrundas
nedåt till jämna tiotal kronor.
50 §.
2 mom. För fysisk------------ kronor, bortfaller.
Finnes skattskyldigs skatteförmåga under beskattningsåret hava varit
29
väsentligen nedsatt till följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålder
dom, underhåll av andra närstående än barn, för vilka den skattskyldige
ägt tillgodonjuta allmänt barnbidrag, eller annan därmed jämförlig om
ständighet, må efter taxeringsnämndens eller, om besvär anförts eller ock
särskild framställning därom gjorts senast den 30 juni året näst efter taxe
ringsåret, prövningsnämndens beprövande den skattskyldiges taxerade in
komst minskas, förutom med kommunalt ortsavdrag, med ytterligare ett
efter omständigheterna avpassat belopp, dock högst 3 000 kronor. Har
skattskyldig på grund av jämkning vid beräkning av sjömansskatt åtnjutit
avdrag för nedsatt skatteförmåga, skall avdrag, som avses i detta stycke,
minskas med det belopp, varmed jämkning medgivits.
Om skattskyldigs------- -—- ovan sägs.
Skattskyldig, vars —- ------ stycket förmäles.
Vad härefter —---------- beskattningsbar inkomst.
Anvisningar
till 48 §.
Vad i — -—- — av beskattningsåret.
Vid beräknande av ortsavdrag för gift skattskyldig, som under beskatt
ningsåret levt tillsammans med andra maken och som under nämnda år
uppburit inkomst, för vilken erlagts sjömansskatt, skall vid tillämpningen
av bestämmelserna i 48 § 2 mom. sista stycket iakttagas, att minskningen
av ortsavdraget skall beräknas på halva det avdrag, som skulle tillkommit
makarna gemensamt, om icke någon av dem haft att erlägga sjömansskatt.
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1959; dock att äldre bestämmelser
fortfarande skola gälla i fråga om 1959 års taxering samt i fråga om efter-
taxering för år 1959 eller tidigare år.
Förslag
till
Förordning om ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 576)
om statlig inkomstskatt
Härigenom förordnas, att 1 §, 4 § 1 mom., 8 § 1 mom. och 9 § 2 mom.
förordningen den 26 juli 1947 om statlig inkomstskatt1 skola erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives.
1 Senaste lydelse av 1 § se 1953:275, av 4 § 1 mom. se 1957:73, av 8 § 1 mom. se 1952:406
och av 9 § 2 mom. se 1957:201.
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
1
§•
Till staten------------givna bestämmelser.
Beträffande statlig inkomstskatt i form av kupongskatt för utdelning å
aktie i svenskt aktiebolag och beträffande sjömansskatt skall gälla vad
därom finnes särskilt stadgat.
Angående taxeringsmyndigheter-------------i taxeringsförordningen.
4 §•
1 mom. Från sammanlagda beloppet av den skattskyldiges inkomster
från olika förvärvskällor får, med iakttagande av föreskriften i 22 §, avdrag
ske för
underskott, som uppkommit vid beräkning av skattskyldigs inkomst från
annan förvärvskälla än fastighet och rörelse i utlandet, dock att avdrag
icke får göras för underskott i den mån hänsyn därtill tagits vid beräk
ning av sjömansskatt, samt att avdrag för realisationsförlust får göras endast
från realisationsvinst eller lotterivinst;
slutlig skatt eller fastighetsskatt, som här i riket påförts skattskyldig
på grund av taxering under året näst före det taxeringsår, varom fråga är,
eller sådan här i riket påförd tillkommande skatt, varå skattskyldig under
förstnämnda år erhållit debetsedel, allt till den del skatten skall erläggas till
kommun eller annan kommunal samfällighet.
Skattskyldig, som------------ - kommunalskattelagen sägs.
Har sådan------------ överlåtande föreningen.
8
§•
1 mom. Skattskyldig fysisk------------ 48 § 1 mom. kommunalskattelagen.
Skattskyldig, som -—-------- 4 000 kronor.
Skattskyldig, som------------ stycke sägs.
Gift skattskyldig,-------------om barnet.
Annan skattskyldig------------- 2 000 kronor.
Har skattskyldig under beskattningsåret varit skyldig erlägga sjömans
skatt, skall det enligt bestämmelserna i detta moment eljest medgivna
ortsavdraget minskas med en tolvtedel för varje kalendermånad, för vilken
sjömansskatt erlagts. Det avdragsbelopp, som sålunda erhålles, avrundas
nedåt till jämna tiotal kronor. 9
9 §.
2 mom. För skattskyldig------------ kronor, bortfaller.
Finnes skattskyldigs skatteförmåga hava varit väsentligen nedsatt av an
ledning, varom i 50 § 2 mom. andra, tredje eller fjärde stycket kommunal
skattelagen förmäles, må efter taxeringsnämndens eller, om besvär anförts
eller ock särskild framställning därom gjorts senast den 30 juni året näst
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
31
efter taxeringsåret, prövningsnämndens beprövande den skattskyldiges taxe
rade inkomst minskas, förutom med statligt ortsavdrag, med ytterligare ett
efter omständigheterna avpassat belopp, dock högst 3 000 kronor. Har skatt
skyldig på grund av jämkning vid beräkning av sjömansskatt åtnjutit
avdrag för nedsatt skatteförmåga, skall avdrag, som nu sagts, minskas med
det belopp, varmed jämkning medgivits.
Vad härefter------------ beskattningsbar inkomst.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1959; dock att äldre be
stämmelser fortfarande skola gälla i fråga om 1959 års taxering samt i fråga
om eftertaxering för år 1959 eller tidigare år.
Förslag
till
Förordning om ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 577) om statlig
förmögenhetsskatt
Härigenom förordnas, att 9 § förordningen den 26 juli 1947 om statlig
förmögenhetsskatt1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives samt
att till samma paragraf skola fogas anvisningar av nedan angiven lydelse.
9 §•
Statlig förmögenhetsskatt------------ kronor, bortfaller.
(Se vidare anvisningarna.)
Anvisningar
till 9 §.
Vid tillämpningen av bestämmelserna i 9 § tredje stycket skall, där fråga
är om skattskyldig, vilken under beskattningsåret erlagt sjömansskatt, den
sammanräknade nettoinkomsten ökas med den till sjömansskatt beskatt
ningsbara inkomsten.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1959; dock att äldre be
stämmelser fortfarande skola gälla i fråga om 1959 års taxering samt
i fråga om eftertaxering för år 1959 eller tidigare år.
Senaste lydelse av 9 § se 1951:791.
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
Förslag
till
Förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623)
Härigenom förordnas, att 22 § 1 mom., 37 § 1 mom. och 101 § taxerings
förordningen den 23 november 1956 skola erhålla ändrad lydelse på sätt
nedan angives samt att till 39 § 1 mom. samma förordning1 skall fogas en
ny punkt, betecknad 9, av nedan angiven lydelse.
22
§.
1 mom. Nedannämnda skattskyldiga------------ (självdeklaration), nämli
gen:
1) aktiebolag och------------ekonomiska intressen,
2) annan juridisk —------- 100 kronor,
3) fysisk person, vilkens bruttointäkter av en eller flera förvärvskällor
under beskattningsåret uppgått, om han varit här i riket bosatt under hela
beskattningsåret och under denna tid icke erlagt sjömansskatt, till sam
manlagt minst 1 200 kronor och eljest till sammanlagt minst 100 kronor,
4) fysisk eller — ------- kronor, samt
5) fysisk eller------------ skattepliktig inkomst.
Vid bedömandet — --------statlig förmögenhetsskatt.
Hava makar,------------ och förmögenhet.
Skall skattskyldig ------------ deklarationsskyldighetens bedömande.
Vid tillämpning---------- riket bosatta.
I fråga------------den avlidne.
37 §.
1 mom. Till ledning —--------följande uppställning:
Uppgiftsskyldig
1. a) Statlig och------
sådan förvärvskälla.
Vem uppgiften skall avse
Den som — — —
annan stiftelse.
Vad uppgiften skall avse
Avlöning, arvode,------------
vederlaget lämnas.
Undantag:
a) folkpension,
b) ersättning och------------
400 kronor för helt år räknat,
g) ersättning för resa i
tjänsten, motsvarande gjorda
utlägg som sammanlagt icke
överstiga 500 kronor, trakta-
mentsersättning vid vistelse i
tjänsten utom tjänstgörings-
1 Senaste lydelse av 22 § 1 mom. se 1957:108.
33
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
Uppgiftsskyldig
2.
Fysisk person —
-------- enligt uppbörds-
förordningen.
3. Försäkringsanstalt
och understödsför
ening.
4. Den som------------
mönster o. dyl.
5. Den som------------
därom förordnat.
6. Den som------------
därom förordnat.
7. Den som------------
därom förordnat.
8. Redare.
Vem uppgiften skall avse
Den å------------skolat
verkställas.
Den som —------- be
loppet föreligger.
Den till------------ av
giften utbetalts.
Den från------- -—- in
köp skett.
Den som------------ägt
rum.
Den som — — —
försålt egendom.
Den som erlagt sjö
mansskatt.
39 §.
Vad uppgiften skall avse
orten med sammanlagt högst
500 kronor och representa-
tionsersättning, motsvarande
gjorda utlägg, sammanlagt
icke överstigande 500 kronor,
h) förmån från stiftelse,
om vad som utgivits uppen
barligen icke utgör skatte
pliktig intäkt för mottagaren,
samt
i) ersättning eller förmån,
för vilken mottagaren erlagt
sjömansskatt.
Om uppgiftens----------- - 1.
sägs.
Utgivet belopp.
Det utbetalda beloppet.
Utgivet vederlag — — —
eller annat.
Undantag:
vederlag — —
— bokföringsskyldig rörelse-
idkare.
Vederlag som------------ av
tal träffats.
Ersättning eller — — —
finnes tillgänglig.
Kontant inkomst ombord
samt den tid för vilken mot
tagaren erlagt sjömansskatt.
1 mom.
I särskilda fall------------- följande uppställning:
Vppgiftsskyldig Vem uppgiften
skall avse
Vad uppgiften skall avse
9. Redare.
Den som erlagt sjö- Åtnjutna förmåner,
niansskatt.
101
§.
1 mom.
Taxeringsintendent må inom iid, som angives i 100 §, i där av
sedda fall anföra besvär till den skattskyldiges förmån samt i det vid 5)
i första stycket av samma paragraf omförmälda fallet jämväl anföra besvär
med yrkande om ändring i taxering till den skattskyldiges nackdel.
2 mom.
Har genom beslut av sjömansskattenämnden eller genom utslag
av kammarrätten eller Kungl. Maj:t bestämts, att sjömansskatt icke skall
;]—
Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr 92
erläggas för viss inkomst, för vilken sådan skatt tidigare erlagts, må taxe-
i ingsintendent inom tid, som angives i 100 §, anföra besvär med juckande
om sådan ändring i den skattskyldiges taxering, som kan föranledas av
beslutet eller utslaget.
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1959; dock att äldre bestäm
melser fortfarande skola gälla i fråga om 1959 års taxering samt i fråga
om eftertaxering för år 1959 eller tidigare år.
Förslag
till
Förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272)
Härigenom förordnas, att 55 § uppbördsförordningen den 5 juni 1953
skall upphöra att gälla, att
27
§ 1 inom., 39 § 1 och
2
mom., 40 §, 53 §
1 mom., 56 § 1 och 3 mom., 58 § 1 inom., 72 och 77
§§ samma förordning1
skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives samt att i 68 § sagda
förordning skall införas ett femte moment av nedan angiven lydelse.
27 §.
1 mom.
Vid debitering av slutlig skatt skall iakttagas:
att för skattskyldiga, som avses i 10 § 1 mom. förordningen om statlig
inkomstskatt, sådan skatt uträknas med tillämpning av det procenttal av
grundbeloppet, som fastställts att gälla för den preliminära skatt, vilken
skall avräknas mot den ifrågavarande slutliga skatten;
att kommunal inkomstskatt, landstingsmedel och tingshusmedel likaledes
uträknas med ledning av den utdebitering för skattekrona och skatteöre, som
fastställts att gälla för den preliminära skatt, vilken skall avräknas mot
ifrågavarande slutliga skatt, dock att, därest annan utdebitering fast
ställts för den slutliga skatten än för den preliminära skatten, den kom
munala inkomstskatten skall utgöras efter den utdebitering som bestämts
att gälla för den slutliga skatten;
att kommunal inkomstskatt, landstingsmedel och tingshusmedel påföras
i en gemensam post, därvid iakttages att skattebeloppet vid öretal över
femtio avrundas uppåt och vid annat öretal avrundas nedåt till helt krontal;
att skogsvårdsavgift uträknas med tillämpning av det promilletal, som
enligt vad därom särskilt är stadgat bestämts för det år då den slutliga
skatten debiteras;
1
Senaste lydelse av 27 § 1 mom. se 1954:340, av 56 § 3 mom. och 58 § 1 mom. se 1956:115,
av 72 § se 1957:70 samt av 77 § se 1956:99.
35
att i 1 § omförmäld sjukförsäkringsavgift debiteras med belopp som uträk
nats av allmän sjukkassa, dock att vid debiteringen skall beaktas vad i 33
och 35 §§ lagen om allmän sjukförsäkring stadgas angående avgiftsplikt
och nedsättning av avgift;
att makars sjukförsäkringsavgifter skola i fall, varom i 2 § 4 mom. sägs, i
en gemensam post påföras den av makarna, för vilken beräknats till statlig
inkomstskatt taxerad inkomst;
att i 1 § omförmäld arbetsgivaravgift och byggnadsforskningsavgift debi
teras i en gemensam post; samt
att i 1 § omförmäld annuitet eller, därest skattskyldig har att erlägga flera
annuiteter av samma slag, summan av dessa påföres i helt antal kronor,
därvid öretal bortfaller.
Kungl. Mcij:ts proposition nr 92 år 1958
39 §.
1 mom. Vid utbetalning------------ erlägga (skatteavdrag).
Har arbetstagare, vilken har att vidkännas skatteavdrag för preliminär
A-skatt, att erlägga kvarstående skatt, som påförts i kommun där han man
talsskrivits för året näst före taxeringsåret, är arbetsgivaren skyldig att vid
utbetalning av lön verkställa skatteavdrag jämväl för gäldande av sådan
skatt. Avdragsskyldighet föreligger dock icke, därest anställningen är avsedd
att vara kortare tid än en vecka. För gäldande av den kvarstående skatten
skall arbetsgivaren vid varje utbetalningstillfälle avdraga belopp, motsvarande
så stor del av den under nästföljande uppbördstermin förfallande skatten, som
med hänsyn till antalet utbetalningstillfällen före ingången av den månad,
då nämnda uppbördstermin infaller, belöper å utbetalningstillfället. Belopp,
som avdrages vid annat utbetalningstillfälle än det första, skall dock avrun
das till närmast lägre hela antal kronor och återstoden avdragas vid det
första utbetalningstillfället.
2 mom. Under januari månad och, då särskilda förhållanden därtill för
anleda, jämväl under februari månad må skatteavdrag för gäldande av pre
liminär A-skatt, beräknad enligt skattetabell, ske enligt den tabell och den
kolumn däri, som senast tillämpats under nästföregående inkomstår.
40 §.
Det åligger------------anställningen tillträtts.
Arbetstagare, som icke har att gälda preliminär A-skatt, skall inom i första
stycket angiven tid för arbetsgivaren uppvisa debetsedel å preliminär B-skatt,
påförd i hemortskommunen, eller skattekort å sådan skatt eller intyg av
lokal skattemyndighet, att arbetstagaren icke har att erlägga preliminär
A-skatt. Har debetsedel, skattekort eller intyg som nyss sagts ej uppvisats
för arbetsgivaren och har till denne ej heller överlämnats debetsedel å preli
minär A-skatt eller företetts skattekort å sådan skatt, skall skatteavdrag för
36
preliminär A-skatt verkställas med tjugufem procent av lönebeloppet vid
varje avlöningstillfälle. Skatteavdrag som nyss sagts skall vid anställning,
avsedd att vara kortare tid än en vecka, dock icke göras å dagsinkomst
understigande tio kronor.
Skatteavdrag för kvarstående skatt verkställes allenast beträffande skatt
skyldig, för vilken göres skatteavdrag för preliminär A-skatt. Har sådan
arbetstagare icke till arbetsgivaren överlämnat debetsedel å slutlig skatt eller
vederbörlig del av debetsedeln och har han ej heller för arbetsgivaren upp
visat debetsedel eller del därav som nyss sagts eller intyg av lokal skatte
myndighet att han icke har att erlägga kvarstående skatt, skall under tid,
då skatteavdrag för sådan skatt skall verkställas, dylikt avdrag ske med
tjugufem procent av lönebeloppet vid varje avlöningstillfälle. Att skatte
avdrag som nyss sagts icke skall verkställas vid anställning, som är avsedd
vara kortare tid än en vecka, framgår av 39 § 1 mom.
Därest arbetstagaren-------- — löneutbetalningen avser.
Det belopp,------------ - hela krontal.
(Se vidare anvisningarna.)
Kungi. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
53 §.
1 mom. Debiterad skatt samt sådan preliminär A-skatt, som av arbets
givare innehållits med ledning av debetsedel, skall, där ej nedan i denna
paragraf eller i 56 § annorlunda stadgas, senast under den uppbördstermin,
då skatten förfaller till betalning, medelst skatteanvisning inbetalas å fast
postanstalt inom riket eller hos sådan penninginrättning, varom i 52 § sägs.
Inbetalning, som--------— sista dag.
Arbetsgivare med------------ terminen infaller.
Vid inbetalning------------ avräknas härå.
56 §.
1 mom. Inbetalas i annat fall än i 53 § 1 mom. tredje stycket eller 54 §
sägs skatt medelst skatteanvisning under tiden mellan två uppbördsterminer,
skall skatten anses vara inbetald under den senare av dessa terminer, såvida
icke av anteckning å inbetalningskort eller girokort eller eljest framgår att
inbetalningen avser skatt, som förfallit till betalning under en tidigare upp
bördstermin.
3 mom. Beträffande inbetalning —--------följande gälla.
Avser inbetalningen------- -— terminen infaller.
I annat----------- terminen infaller.
58 §.
1 mom. Har skattskyldig eller arbetsgivare som verkställt skatteavdrag
underlåtit att inbetala skatt i tid och ordning, som i 53 eller 54 § eller 56 §
37
3 mom. sägs, skall utgå restavgift, beräknad efter fyra öre för varje hel
krona av den del av skatten, som sålunda icke erlagts, dock ej mindre än
tjugufem öre. Vad nu sagts skall i fall, som avses i 56 § 3 mom. andra stycket,
gälla endast om där angiven inbetalning icke verkställts senast under den
uppbördstermin, som infaller närmast efter utgången av den månad, under
vilken skatteavdraget verkställts, eller, såvitt gäller inbetalning från arbets
givare som avses i 53 § 1 mom. tredje stycket, senast den 18 i den månad
under vilken nämnda uppbördstermin infaller.
68
§.
5 mom.Vad i 3 och 4 mom. sägs, skall äga motsvarande tillämpning, då
den som är berättigad att återbekomma skatt har att erlägga sjömansskatt.
72 §.
Kungl. Maj :t — — •— denna förordning.
Nämnden skall--------- — vice ordförande.
Ordföranden och------------ i Sverige.
För envar ■— --------av ledamöter.
Förslag till------------ och suppleant.
Nämnden är------------äro tillstädes.
Nämnden må ■— — ■— av sakkunniga.
Beträffande nämndens------------ delar gälla.
77 §.
Har arbetsgivare verkställt skatteavdrag men icke inbetalat det innehållna
beloppet i tid och ordning, som i 53 eller 54 § eller 56 § 3 mom. sägs, må
beloppet uttagas hos arbetsgivaren i samma ordning som stadgats i fråga
om indrivning av skatt.
Arbetstagaren är----------- motsvarande skattebelopp.
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1959.
38
Kungl. Majrts proposition nr 92 år 1958
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21 febru
ari 1958.
Närvarande:
Ministern för utrikes ärendena
Undén,
statsråden
Nilsson, Sträng, Anders
son
, L
indell
, L
indström
, L
indholm
, S
koglund
, E
denman
, N
etzén
,
K
jellin
, J
ohansson
.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om införande av
särskilda skatte- och uppbördsregler för sjömän samt anför därvid följande.
I. Inledning
Frågan om införande av en definitiv källskatt för sjömän uppmärksam
mades i samband med uppbördsreformen. 1945 års riksdag hemställde med
anledning härav i skrivelse nr 609 om vidare utredning och förslag rörande
sjömännens beskattning. Den av riksdagen begärda utredningen verkställ
des av sjömansskatteutredningen. I ett den 8 juni 1949 avgivet betänkande
(SOU 1949: 27) föreslog utredningen, att anställda ombord på svenska han
delsfartyg med en bruttodräktighet av minst 500 registerton skulle erlägga
sjömansskatt för sin inkomst ombord. För i riket bosatta sjömän skulle
sjömansskatten beräknas enligt sjömansskattetabell. I sjömansskatten
skulle ingå statlig inkomstskatt, kommunal inkomstskatt och folkpensions
avgift. Sjömansskatten var visserligen avsedd att vara definitiv, men skat
ten knöts under vissa förutsättningar samman med skatten för inkomst i
land. Taxeringsnämnderna hade att taxera sjömän till statlig och kommu
nal inkomstskatt för sådan inkomst, för vilken sjömansskatt ej erlagts.
Skatten å inkomsten i land skulle uträknas under hänsynstagande till den
inkomst, för vilken sjömansskatt erlagts. På liknande sätt skulle vid sam-
taxering hänsyn tas till sjömans inkomst ombord. För att genomföra utred
ningens förslag skulle ett relativt komplicerat förfarande i administrativt
och tekniskt hänseende ha blivit erforderligt. Här i riket ej bosatta sjömän
skulle även erlägga sjömansskatt men endast med tio procent av den kon
tanta inkomsten.
Vid remissbehandlingen tillstyrktes utredningens förslag av sjöfartsnä
ringens och de ombordanställdas organisationer. I flertalet övriga remissytt
randen blev emellertid förslaget avstyrkt eller föremål för erinringar i be
39
tydelsefulla avseenden. Med anledning härav uppdrogs åt dåvarande läns-
assessorn S. Ph. A. Wilkens att närmare undersöka vilka åtgärder på områ
det för sjömännens beskattning som kunde företas inom gränserna för
gällande skatte- och uppbördssystem.
Sjömansskatteutredningens förslag jämte däröver avgivna remissyttran
den samt den promemoria, som Wilkens avgivit till fullföljande av sitt
uppdrag, anmäldes i propositionen nr 100 till 1953 års riksdag. I propositio
nen framhölls att de invändningar, som framställts mot sjömansskatteut
redningens förslag måste väcka tveksamhet inför detsamma. Någon definitiv
källskatt för sjömän i allmänhet kunde därför för det dåvarande ej för
ordas. Däremot framlades förslag om en särskild sjömansskatt för här i
riket ej skattskyldiga sjömän anställda ombord på svenska handelsfartyg
med en bruttodräktighet av minst 500 registerton. De i propositionen fram
lagda förslagen godkändes av riksdagen, som dock i skrivelse den 8 maj
1953, nr 187, anhöll att Kungl. Maj :t ville ompröva frågan om en definitiv
sjömansskatt samt för riksdagen framlägga det förslag, som därav kunde
föranledas.
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 ur 1958
Frågan om sjömännens beskattning har vidare uppmärksammats av Nor
diska rådet. Vid rådets session i Oslo den 9—18 augusti 1954 antogs en
rekommendation till regeringarna i Danmark, Island, Norge och Sverige att
överväga spörsmålet om att ingå en konvention om gemensamma regler
för beräkningen av skatt för sjömän och för uppbörden av sådan skatt.
Det uppdrogs åt den svenska regeringen att i denna fråga vara koordine
rande och initiativtagande. På svenskt initiativ hölls den 12 och 13 decem
ber 1955 i Oslo överläggningar i frågan mellan representanter för de danska,
finska, norska och svenska finansdepartementen. Sedan rekommendationen
antagits, har jämväl Finland anslutit sig till Nordiska rådet, varför rekom
mendationen numera har avseende jämväl å detta land.
Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 3 februari 1956 tillkallades
landskamreraren A. G. A. Wigert (ordförande), direktören i Sveriges re
dareförening N. D. Forssblad, förbundskassören i Svenska sjöfolksförbun-
det E. G. V. Karlsson och länsassessorn vid länsstyrelsen i Uppsala län,
numera byråchefen i finansdepartementet S. V. Svensson, med uppdrag att
såsom sakkunniga inom finansdepartementet utreda frågan om särskilda
skatte- och uppbördsregler för sjömän. Sedan Karlsson på därom gjord fram
ställning entledigats från sitt uppdrag tillkallades den 14 maj 1956 såsom
sakkunnig ombudsmannen i Svenska sjöfolksförbundet P. G. Uhlin.
I direktiven för de sakkunniga erinrades till en början om vad som tidi
gare förevarit på sjömansbeskattningens område i Sverige. Med utgångs
punkt från vad som framkommit vid överläggningarna i Oslo framhölls.
Av den svenska delegationen har jag inhämtat, att konferensen, efter att
ha mottagit en ingående orientering rörande det norska systemet för sjö-
40
mansbeskattning, enhälligt korn till den uppfattningen att syftet med
Nordiska rådets rekommendation bäst kunde tillgodoses genom att man i
ett första skede undersökte förutsättningarna att inom varje nordiskt land,
där man för närvarande saknade en definitiv källskatt för sjömän, genom
föra en sådan. Det norska systemet kunde därvid erbjuda vägledning. Man
var å andra sidan medveten om att utformningen av eventuella regler för
en sjömansbeskattning måste i varje land ta intryck av den där gällande
skatte- och uppbördslagstiftningen. Vid Oslokonferensen uttalades vidare,
att, därest ett internt utredningsarbete skulle i nordiska länder utan defi
nitiv källskatt för sjömän igångsättas, detta arbete borde bedrivas i nära
kontakt de nordiska länderna emellan. Om detta utredningsarbete förde
fram till lagstiftning, skulle därefter frågan om ingående av en konvention
sådan som den av Nordiska rådet avsedda upptagas till förnyat övervägande.
Enligt vad jag inhämtat är frågan om tillsättande av utredningar enligt
de vid överläggningarna framkomna riktlinjerna under övervägande inom
de övriga nordiska ländernas regeringar.
Mot det resultat, som uppnåddes vid överläggningarna i Oslo, synes intet
vara att erinra från svensk synpunkt. Den lämpligaste vägen att gå fram
måste nämligen även enligt min mening vara att i varje land internt under
söka möjligheterna att genomföra en definitiv källskatt för sjömän. Den
av riksdagen begärda utredningen i denna fråga bör därför nu komma till
stånd. Genom det inledda nordiska samarbetet på området har också gynn
samma förutsättningar tillskapats för att nå största möjliga likformighet
vid en lagstiftning i de nordiska länderna. Till frågan om en konvention på
området bör man återkomma framdeles.
För utredningen torde i huvudsak inte erfordras ytterligare direktiv än
som framgår av det förut sagda. Det blir helt naturligt utredningens främsta
uppgift att beakta de invändningar om olägenheter av administrativ och
liknande art som framfördes mot sjömansskatteutredningens förslag samt
att undersöka möjligheterna att nå fram till en ordning, som är administra
tivt mindre tyngande. Största möjliga enkelhet i tillämpningen måste alltså
eftersträvas även om detta får ske till priset av vissa avsteg från eljest veder
tagna principer på beskattningsområdet. Vad sistnämnda synpunkt angår,
vill jag framhålla att det i själva verket torde vara en ofrånkomlig förut
sättning för frågans lösning, att man för sjöfolkets del godtar andra, mera
standardiserade och måhända gynnsammare beskattningsregler än för öv
riga medborgargrupper. Sålunda kan bli erforderligt överväga att vid taxe
ring och debitering av skatt för inkomster i land bortse från inkomst av
ombordanställning i allt fall då sistnämnda inkomst är av mindre omfatt
ning. Det kan även bli nödvändigt att gorå avsteg från gällande principer
för samtaxering av akta makar. Å andra sidan kan det även bli ofrånkom
ligt att för den ombordanställdes vidkommande avstå från sådana sne-
cielln regler som rätt för denne att från sin inkomst ombord påkalla avdrag
lör underskott å förvärvskälla i land, periodiskt understöd o. likn. Kommu
nernas anspråk på skatteintäkter av sjöfolket skapar även särskilda pro
blem, som möjligen måste lösas efter mer schablonmässiga regler för att
undvika ett alltför tyngande och vidlyftigt administrativt förfarande.
De sakkunniga, som antagit benämningen
195G års sjömansskattesak-
knnniga,
har med skrivelse den 4 oktober 1957 avlämnat betänkande med
förslag till förordning om sjömansskatt m. m. (SOU 1957:39). Det av de
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
41
sakkunniga framlagda förslaget till sjömansskatteförordning har fogats
till detta protokoll som bilaga (Bilaga 1). Beträffande övriga i betänkandet
intagna författningsförslag torde få hänvisas till betänkandet (s. 31—47).
Ungefär samtidigt med att de svenska sjömansskattesakkunniga till
kallades, tillsattes sjömansskattekommittéer i Danmark och Finland. Un
der utredningsarbetet har samarbete ägt rum mellan de danska, finska och
svenska kommittéerna och med representanter för norska sjömansskatte-
myndigheter. Sålunda har två konferenser hållits, nämligen i Stockholm
den 9 och 10 november 1956 och i Köpenhamn den 22—24 augusti 19o7.
Vid konferensen i Stockholm diskuterades de preliminära förslag, som
dessförinnan utarbetats i Danmark, Finland och Sverige. Vid den följande
konferensen i Köpenhamn konstaterades att möjlighet till en nordisk sam
verkan angående beskattningen av sjömän förelåg. En del skiljaktigheter
beträffande beskattningen av sjömän ansågs inte kunna undvikas. Dessa
skiljaktigheter, som berodde på de olikartade interna skattelagstiftningarna,
syntes dock ej vara av sådan art, att de borde hindra en överenskommelse
i den riktning Nordiska rådet rekommenderat. I den kommuniké, som ut
färdades med anledning av konferensen i Köpenhamn, anfördes bl. a. föl
jande.
De foretagne underspgelser og forhandlinger har fprt frem til, åt det ikke
på indevserende tidspunkt kan anses for praktisk muligt åt opnå ganske
samme beskatning på alle nordiske skibe, fordi s0mandsbeskatningen må
tilpasses hvert lands interne lovgivning, herunder også beskatningsniveauet
i det pågseldende land. Uanset det vil en långt mere ensartet behandling end
den nuvaerende kunne tilvejebringes, ved åt nordiske spmsend, som tjenst-
gpr på nordisk skib, svarer skat efter reglerne for spnisend i det land, hvor
skibet hprer hjeinme, selv om de er hjemmehprende i et andet nordisk land.
En sammenligning av de foreliggende lovudkast og den norske spmands-
skattelovgivning har bestyrket den opfattelse, åt en gennemfprelse af en
s0mandsbeskatning efter de skitserede retningslinier vil betegne et meget
vsesentligt skridt henimod den tilstrsebte ensartethed i beskatningen af
nordiske spmsend.
Enligt vad jag inhämtat har de danska och finska sjömansskattekom-
mittéerna nu framlagt sina förslag. I Danmark har finansministern under
ställt folketinget ett förslag till sjömansskatt.
Över sjömansskattesakkunnigas betänkande har efter remiss yttranden
avgivits av kammarrätten, statskontoret, riksräkenskapsverket, riksskatte
nämnden, centrala uppbördsnämnden, riksförsäkringsanstalten, pensions-
styrelsen, sjöfartsstyrelsen, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stock
holms, Södermanlands, Östergötlands, Kalmar, Gotlands, Blekinge, Kristian
stads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Värmlands,
Västmanlands, Gävleborgs, Västernorrlands och Norrbottens län, Sveriges
redareförening, Rederiföreningen för mindre fartyg, Tjänstemännens cen
tralorganisation, Svenska sjöfolksförbundet, Sveriges lartygsbefälsförening,
Kungl. Maj.ts proposition nr 82 är 1958
42
Svenska inaskinbefälsförbundet, Svenska stewardsföreningen, Svenska
stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund, Svenska landsting-
förbundet, Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund, Sveriges härads-
skrivarförening samt Föreningen Sveriges kronokamrerare.
Till de av sjöfartsstyrelsen, överståthållarämbetet och länsstyrelsen i
Malmöhus län avgivna yttrandena har fogats av nämnda myndigheter in
fordrade utlåtanden.
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
II. Gällande bestämmelser
Sjömän som är här i riket bosatta beskattas enligt samma regler som
gäller för övriga skattskyldiga.
Enligt 53 § 1 mom. kommunalskattelagen och 6 § 1 mom. förordningen
om statlig inkomstskatt är fysisk person skattskyldig för all inkomst, som
av honom här i riket eller å utländsk ort förvärvats under den tid han
varit här i riket bosatt. Enligt anvisningarna till 53 § kommunalskatte
lagen räknas såsom bosatt här i riket den, som här har sitt egentliga bo
och hemvist. Med sådan person likställes den som utan att vara i Sverige
bosatt härstädes stadigvarande vistas. Sjöman anses fortfarande vara bosatt
här i riket, då han under utövning av sitt yrke uppehåller sig i främmande
farvatten men är inskriven å sjömanshus här i riket eller har sin familj
härstädes.
Sjömän beskattas — liksom andra skattskyldiga — för förmåner av fri
kost och logi. Som bekant fastställes länsvis av prövningsnämnderna an
visningar till ledning för den årliga taxeringen angående värdesättning av
bl. a. naturaförmåner i form av fri kost och logi. I sjömansskattesakkun-
nigas betänkande har lämnats en närmare redogörelse för värdesättningen
av sjömäns förmåner av fri kost och logi ombord.
För sjömän gäller beträffande uppbörd av skatt vissa särbestämmelser.
Debetsedel å preliminär A-skatt skall översändas till skattskyldig senast
den 18 januari under inkomståret, dock att debetsedlar adresserade till
avlägset belägna postanstalter bör avlämnas till postbefordran tidigare än
övriga debetsedlar, vilket är av betydelse för sjömän ombord på fartyg i
avlägsna farvatten.
Fnder januari månad må avdrag för gäldande av preliminär A-skatt ske
med ledning av föregående års skattetabeller och då gällande debetsedel. Då
särskilda föidiållanden därtill föranleder, må för arbetstagare i allmänhet av
drag verkställas efter samma grunder även under februari månad. För ar
betstagare ombord på svenskt handelsfartyg med en bruttodräktighet av
minst 500 registerton må avdrag verkställas på samma sätt jämväl under
mars månad, då särskilda förhållanden påkallar detta.
Underlåter arbetstagare att visa upp debetsedel å preliminär skatt, skat
teköp å sådan skatt eller intyg att avdrag för gäldande av sådan skatt inte
43
skall ske, skall arbetsgivaren verkställa avdrag med 25 procent av löne
beloppet vid varje avlöningstillfälle. För sjöman, som är anställd ombord
på fartyg om minst 500 bruttoregisterton, avdras dock i sådant fall endast
20 procent av lönebeloppet.
Arbetsgivare är skyldig att verkställa skatteavdrag till gäldande av ar
betstagare påförd kvarstående skatt. Sådant avdrag skall dock inte verk
ställas för sjöman som är anställd ombord på fartyg av nyss nämnd stor
lek om inte sjömannen särskilt begär att avdrag skall ske.
Vid redovisning av skatt för anställda ombord på svenskt handelsfartyg
med en bruttodräktighet av minst 500 registerton gäller särskilda före
skrifter innebärande i huvudsak att redovisningen får ske senare än som
eljest är fallet.
Här i riket ej bosatta sjömän erlade före den 1 januari 1954 i regel inte
någon inkomstskatt till Sverige. Vid nämnda tidpunkt trädde förordningen
den 5 juni 1953 om särskild sjömansskatt i kraft. Enligt denna förordning
gäller, att sjöman, som inte är underkastad skattskyldighet här i riket enligt
förordningen om statlig inkomstskatt men som är anställd i redarens tjänst
ombord på svenskt handelsfartyg med en bruttodräktighet av minst 500
registerton, skall erlägga statlig inkomstskatt i form av särskild sjömans
skatt. Såsom sjöman anses därvid inte den, som är anställd uteslutande för
fartygets iståndsättande eller uppläggning eller för tillsyn eller betjäning
vid fartygets uppehåll i hamn. Bestämmelserna i förordningen tar närmast
sikte på sjömän av främmande nationalitet men gäller även för svenska
sjömän, som inte är bosatta här i riket.
Den särskilda sjömansskatten utgår med 15 procent av sjömannens kon
tanta inkomst ombord i förekommande fall minskad med avgifter, som sjö
mannen på grund av sin tjänst ombord har att erlägga för egen eller efter
levande familjs pensionering. Skatten utgår således inte på värdet av upp
burna naturaförmåner. Sjömansskatt beräknas inte heller på sedvanlig
kontant ersättning för naturaförmåner i form av kost och bostad eller på
sedvanlig ersättning för koj utrustning, för förlust av effekter vid fartygs
förolyckande eller för hållande av egna verktyg i tjänsten.
Sjöman, som på godtaghart sätt visar, att han är skattskyldig i annat
land för inkomsten, är inte skyldig erlägga särskild sjömansskatt. Om
sjöman företer en för honom i Island, Norge eller Ungern utfärdad debet
sedel eller annan likvärdig handling, varav framgår, att han har att erlägga
skatt för inkomst till något av dessa länder, skall skatteavdrag inte verk
ställas.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län utövar kontroll över utgörandet
av särskild sjömansskatt.
I betänkandet (s. 59—67) har de sakkunniga vidare redogjort för be
skattningen av sjömän i Danmark, Finland, Norge och Storbritannien, till
vilken redogörelse torde få hänvisas.
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 är 1958
44
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
III. Skälen för införande av en sjömansskatt och översikt över
sjömansskattesakkunnigas förslag
De sakkunniga
De sakkunniga framhåller att flertalet sjömän på grund av sina arbets
förhållanden inte på samma sätt som andra skattskyldiga kan fullgöra sin
deklarationsplikt. I betänkandet anföres härom.
Erforderliga uppgifter och anvisningar för avfattande av en korrekt
självdeklaration kan icke påräknas ombord å ett fartyg i fjärran fart; i regel
kan icke ens en gällande deklarationsblankett tillhandahållas.
En sjöman i utrikes fart har också svårt att tillställa taxeringsmyndig
heterna sin deklaration inom föreskriven tid. Sjömännen torde därför
avge självdeklarationer i mindre utsträckning än flertalet andra grupper
av skattskyldiga. Sjömannen måste likväl taxeras; taxeringsnämnden har
då att grunda taxeringen å tillgängliga uppgifter och att fastställa beloppen
skönsmässigt. Att anmana en sjöman, som tjänstgör i utrikes fart, att
avge eller komplettera deklaration är oftast meningslöst; korrekta adress-
uppgifter saknas i regel och brev till fartyg måste befordras med flygpost
till mäklarfirmor eller andra kontakter utomlands för att nå fram inom
rimlig tid. Kan detta icke ske, kommer anmaningen ofta sjömannen till
handa först när tiden för taxeringsarbetet för länge sedan är förbi.
En skönsmässigt åsatt taxering av en sjöman svarar sällan mot den pre
liminära skatt som influtit. I regel uppkommer kvarstående skatt som i
sinom tid blir restförd. Härtill medverkar också att meddelande om påförd
taxering, vilket meddelande enligt taxeringsförfattningarna skall sändas
till sjömannen, ofta inte kommer denne tillhanda. Kvarstående skatt ut las
icke genom skatteavdrag av anställda ombord å svenska handelsfartyg om
minst 500 bruttoregisterton. Först när åtgärder vidtas för att driva in den
restförda skatten, erhåller sjömannen kännedom om den påförda taxe
ringen. Det kan då vara för sent att anföra besvär över taxeringsnämndens
beslut.
De sakkunniga erinrar fortsättningsvis om svårigheterna ur bemannings-
synpunkt för den svenska handelsflottan med följande uttalande.
Bemanning av svenska fartyg med svenskt sjöfolk har under senare år
icke kunnat ske i önskvärd och nödvändig omfattning. Härigenom har ur
skilda synpunkter — icke minst när det gäller nödig beredskap inför en
kris- eller krigssituation — ett allvarligt läge inträtt. Man har sett sig nöd
sakad att i stor utsträckning utfylla bristen på svenskt sjöfolk med utländsk
arbetskraft. Samtidigt tar, enligt uppgifter som kommit oss tillhanda,
svenskt sjöfolk i större och större utsträckning anställning ombord å far
tyg tillhörande utländska redare. Löneförmåner liksom åtgärder för att
höja trivseln ombord torde regelmässigt icke vara sämre ombord å svenska
fartyg än å motsvarande utländska. Den väsentliga anledningen till över
gången torde vara, att svenska sjömän ombord å utländska fartyg icke
behöver erlägga så hög skatt som ombord å svenska fartyg. Det lär t. o. m.
finnas utländska fartyg, ombord å vilka icke någon skatt uttas av de om
bordanställda. Framför allt gör sjömännen emellertid jämförelser i skatte
hänseende mellan sjömansbeskattningen i Sverige och i Norge samt mel
lan beskattningen av svenskar respektive utlänningar ombord å svenska
fartyg. En svensk, som är anställd å ett svenskt fartyg, står genom det
större skatteuttag som tillämpas mot honom i ett ogynnsamt löneläge vid
en jämförelse med sina utländska skeppskamrater. Det förekommer, att
svenska sjömän försöker utjämna detta genom att bosätta sig utomlands
för att på detta sätt få möjlighet att utgöra sjömansskatt som utländsk
sjöman.
De sakkunniga påpekar, att även en ökande tendens att ta arbete i land
medverkar till att brist på svensk arbetskraft föreligger inom rederinäringen.
Det har av uppgifter, som de sakkunniga erhållit, framgått, att sjöfolket
skulle anse det föga lockande att erlägga lika hög skatt för en arbetsinkomst
förvärvad till sjöss och fjärran från hemmet som för en arbetsinkomst för
värvad i land i närheten av hemmet.
I olika sammanhang har som skäl för införande av en sjömansskatt fram
hållits att sjömännen inte har möjlighet att i samma utsträckning som
övriga medborgare utnyttja sociala och andra förmåner. Härom uttalar
de sakkunniga.
En skattskyldig, som bor på den ort, där han har sin utkomst, eller som
varje dag efter arbetets slut återvänder till sitt hem, tillgodogör sig sociala
och andra förmåner av olika slag i helt annan utsträckning än sjömän, som
ofta under långa tider måste vara borta från hemmet. Det skall visserligen
icke bestridas, att jämväl sjömän direkt eller indirekt — man tänker då
närmast på familjen — kommer i åtnjutande av en del av de samhälleliga
förmånerna. Även om så är fallet, föreligger dock en väsentlig skillnad, från
vilken man icke får bortse.
Vid sin sammanfattning av skälen för införande av särskilda skatte-
och uppbördsregler för svenska sjömän, erinrar de sakkunniga om att
rederinäringens stora betydelse för vårt lands ekonomiska liv inte närmare
behöver utvecklas. Därest den svenska handelsflottan i fortsättningen skall
kunna fullgöra sina funktioner för landets näringsliv på ett tillfredsstäl
lande sätt, synes det angeläget att åtgärder vidtas för att stimulera svenskt
sjöbefäl och manskap att arbeta ombord på svenska fartyg. Ur rättvise
synpunkt — framhåller de sakkunniga — synes det inte kunna bestridas
att sjömännen, främst de som tjänstgör i utrikes fart, har berättigade
anspråk på att få fullgöra sin skattebetalning i former som passar deras
särpräglade verksamhet. Det kan diskuteras om sjömansskatten skall vara
lägre än skatten för arbetstagare i land. De sakkunniga anser att över
vägande skäl talar för att lättnader beredes dem som arbetar fjärran från
hemlandet och dess välfärdsanordningar och hänvisar till att man i andra
länder synes ha accepterat en förmånligare beskattning av sjömän. Om
därför en sjömansskatt — lägre än skatten i land — kan visa sig bidra till
att svenskt sjöfolk i större utsträckning än nu söker sig till och kvarstannar
på svenska fartyg, skulle denna skatteform enligt de sakkunnigas för
menande tillgodose ett önskemål av stort allmänt intresse.
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
45
46
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
De sakkunniga framhåller att sjömansskatten bör utformas som en defi
nitiv källskatt. Om sjömansskatten inte blir definitiv utan skatteuttaget
skulle efterföljas av taxering eller annan liknande kontroll, uppnås inte de
syften man vill vinna. Det skulle då bli nödvändigt att ålägga sjöman att avge
deklaration i efterhand. Det skulle även bli nödvändigt att organisera en
ganska omfattande och kostsam administrativ apparat för kontrollen. De
sakkunniga har velat undvika dessa olägenheter och föreslår därför att
själva sjömansskatten skall vara definitiv även om sjömannens hustru upp
bär inkomst eller om sjömannen själv under beskattningsåret åtnjutit in
komst i land.
Åtskilliga fördelar skulle enligt de sakkunnigas mening uppnås om sjö
mansskatten blir definitiv. En sjöman skulle då ej — även om han eller
hans hustru haft inkomst, för vilken inte erlägges sjömansskatt — avge
allmän självdeklaration beträffande inkomst intjänad ombord på fartyg.
Å andra sidan får det enligt de sakkunniga anses vara klart, att en sjöman
inte kan eller bör befrias från att i vanlig ordning deklarera inkomst i
land. Om han har åtnjutit inkomst i land, kan han inte rimligen göra an
språk på att beträffande denna inkomst undgå den eljest gällande uppgifts-
plikten. Inte heller kan han begära att undgå införsel för skatt, som grun
das å denna inkomst. Det framhålles dock i betänkandet, att han i själva
verket erhåller en förmånligare behandling beträffande denna inkomst,
enär inkomsten i land inte skall sammanläggas med inkomsten ombord i
och för skaf teuträkning. Däremot skall sjöman vid taxering av inkomst i
land vidkännas reduktion av honom eljest tillkommande ortsavdrag med
1/12 för varje kalendermånad, för vilken han uppburit inkomst ombord.
Under vissa förutsättningar skall jämkning av sjömansskatt kunna medges.
I sådant fall skall jämväl detta beaktas vid taxeringen.
Sjömansskatten skall enligt förslaget erläggas i stället för statlig och
kommunal inkomstskatt samt avgifter till folkpensioneringen och den all
männa sjukförsäkringen men bör konstrueras som en statlig skatt och
tillfalla staten.
För att en kommun inte skall vållas inkomstminskning till följd av att
skattskyldiga, bosatta inom kommunen, erlägger sjömansskatten föreslås
att kommunerna skall erhålla ersättning härför i form av bidrag från
staten. Bidraget bör uträknas efter enkla, schablonmässiga regler. Det skall
motsvara skälig procent av det belopp, som i form av sjömansskatt inbetalats
av sjömän bosatta inom kommunen. Ersättning bör efter motsvarande
grunder även lämnas landstingskommuner, vissa municipalsamhällen samt
allmänna sjukkassor.
Sjömansskatt skall erläggas av den, som är anställd i redarens tjänst
ombord på svenskt handelsfartyg med en bruttodräktighet av minst 100
registerton, under förutsättning att fartyget användes i oceanfart, nord
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
47
sjöfart, östersjöfart eller sådan kustfart, som bedrives över större områden
och som närmast är att jämföra med östersjöfart.
De sakkunniga föreslår, att sjömansskatt skall erläggas oavsett om
sjöman är här i riket bosatt eller ej. Är sjöman inte här bosatt, skall —
liksom fallet är enligt gällande förordning om särskild sjömansskatt -—•
skatten utgå med femton procent av den kontanta lönen.
För sjömän, bosatta här i riket, bör sjömansskatten uttas efter särskilda
sjömansskattetabeller. De sakkunniga har kommit till den uppfattningen
att sjömansskatten bör utgå med lägre belopp för sådana sjömän, som är
anställda ombord på fartyg i fart på mera avlägsna farvatten, än för sjö
män ombord på fartyg i fart närmare hemlandet.
Sjömansskattetabeller na bör ha tre kolumner, en för gift sjöman, en för
ogift sjöman som underhåller barn samt en för annan ogift sjöman. Sjö-
mansskattetabellerna skall beräknas för avlöningsperiod. Avdrag för sjö
mansskatt skall verkställas efter tabellerna utan hänsyn till storleken av
en sjömans årsinkomst. Enligt de sakkunnigas mening kan den en gång
avdragna sjömansskatten endast härigenom bli definitiv.
Såsom sjömansskatten utformats enligt de sakkunnigas förslag måste
statens skatteanspråk i viss utsträckning efterges, vilket dock anses vara
nödvändigt för att en definitiv skatt skall åstadkommas.
För handläggning av sjömansskatteärenden föreslås att en sjömansskatte-
nämnd och ett därtill knutet sjömansskattekontor skall inrättas.
De sakkunniga förklarar vidare, att särskilda debetsedlar inte behöver ut
färdas för sjömansskatten. Lokal skattemyndighet skall utfärda och sända
ut debetsedlar å preliminär A-skatt till sjömän på samma sätt som för när
varande. Sedan en sjöman erhållit sin debetsedel å preliminär A-skatt, skall
han visa upp den för den som är avlöningsförrättare ombord. Denne får
härigenom kännedom om den kolumn, efter vilken han skall verkställa
skatteavdrag för sjömansskatt. Skatteavdrag skall verkställas månatligen
eller när sjömannens löneavräkning eljest avslutas. Den avdragna skatten
antecknas på särskilda förteckningar. Redovisning sker för en period om
två månader till det tidigare omnämnda sjömansskattekontoret. Någon
kontobokföring av skatt för varje enskild sjöman behöver inte ske vid
kontoret.
Remissyttrandena
Så gott som samtliga remissinstanser vitsordar behovet av en sjömans
skatt och tillstyrker eller lämnar de sakkunnigas förslag utan principiell
erinran. Ett antal remissinstanser, som intagit en positiv inställning
till vad de sakkunniga föreslagit, uttalar dock tveksamhet mot att införa
ett särskilt skatte- och uppbördssystem att gälla för sjömän, men hävdar,
48
att behovet av en sjömansskatt nu får anses vara så starkt, att de princi
piella betänkligheterna bör få vika. Endast kammarrätten, riksskatte
nämnden och överståthållarämbetet finner sig inte kunna förorda förslagets
genomförande.
Ur yttrandena från de remissinstanser, som uttryckligen tillstyrkt för
slaget, må anföras följande.
Sveriges redareförening
anför.
Föreningen anser förslaget på ett rimligt sätt tillgodose sjöfolkets befogade
krav på såväl en förenkling av beskattningsreglerna för denna inkomst-
tagargrupp som även för flertalet av denna grupp en så rättvis som möjligt
gjord avvägning av skattebelastningen å de ombordanställdas inkomst. Den
administrativa apparat, som föreslås av de sakkunniga, har även hållits
inom en kostnadsram som med hänsyn till det antal skattskyldiga, som
omfattas av förslaget, måste anses vara rimlig. Kommunernas intresse att
ej drabbas av en alltför stor inkomstminskning till följd av den definitiva
sjömansskatten har även väl beaktats.
På grund av det anförda får föreningen tillstyrka, att en lagstiftning på
ifrågavarande område i enlighet med det remitterade förslaget snarast
måtte komma till stånd.
Sveriges fartygsbefälsförening
erinrar om de skäl för införande av en sjö
mansskatt som åberopats av de sakkunniga och förklarar för sin del att
det torde vara tillfyllest att konstatera, att den pågående betydelsefulla
utbyggnaden av den svenska handelsflottan och den samtidigt växande
konkurrensen om arbetskraften som bjuds från utländskt håll, endast un
derstryker behovet av särbestämmelser. Den måhända vanligaste invänd
ningen mot införandet av en sjömansskatt, nämligen att ett system av för
utsett slag skulle gynna en liten medborgargrupp på andras bekostnad,
synes enligt föreningens mening kunna bemötas just med en hänvisning till
gruppens relativa litenhet. Föreningen förklarar vidare att det förefaller
som om de sakkunniga med sitt förslag på ett i huvudsak lyckligt sätt
åstadkommit den förenkling i behandlingen av hithörande frågor, som
efterlysts i direktiven. Att de sakkunniga funnit den av sjömännen erlagda
källskatten för inkomst ombord böra vara definitiv och därmed kunnat
föreslå slopande av deklarationsplikten beträffande sådan inkomst, hälsas
med tillfredsställelse av föreningen.
Liknande synpunkter framhålles av
Rederiföreningen för mindre fartyg,
Svenska sjöfolksförbundet, Svenska maskinbefåisförbundet
och
Svenska
stewards föreningen.
Om behovet av en sjömansskatt och om den allmänna utformningen av
de sakkunnigas förslag anför
sjöfartsstyrelsen.
Sjöfolkets speciella levnadsförhållanden med ofta lång bortovaro från
hemmet och hemlandet samt svårigheterna för dem att hålla kontakt med
taxerings- och andra myndigheter, gör det enligt sjöfartsstyrelsen ange
läget, att för dem tillämpas särskilda beskattningsregler och metoder för
debitering och inkassering av skatt. Härför talar även vikten av att vid
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
49
rådande svåra brist på kompetent sjöfolk sådana regler tillämpas, att ej
sjöfolket av skattetekniska skäl avhåller sig från yrket eller söker anställ
ning i andra länders handelsflottor. Ur denna synpunkt och på övriga av
de sakkunniga anförda skäl synes förslaget om en särskild sjömansskatt
för svenska sjömän, utformad som definitiv källskatt på sjömans intäkter
ombord, vara väl motiverat och vill styrelsen understryka angelägenheten
av att förslaget snarast lägges till grund för lagstiftning i ämnet.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län förklarar att enligt länsstyrelsens
mening har de sakkunniga presterat ett fullödigt förslag, som utmärker sig
för klara och enkla regler och därjämte har fördelen att vara arbetsbe-
sparande och följaktligen medföra förhållandevis obetydliga kostnader.
Länsstyrelsen framhåller därför att den sålunda i princip inte har något
att invända vare sig mot den föreslagna metoden för genomförandet av
definitiv sjömansskatt eller mot det därmed sammanhängande förslaget
till bestämmelser för beskattning av inkomst i land. Den föreslagna orga
nisationen för omhänderhavande av frågor i samband med sjömansskatten
synes enligt länsstyrelsens mening ändamålsenlig och logisk. De uppgifter,
som skall åligga sjömansskattenämnden och sjömansskattekontoret, har
blivit klart avgränsade. Ej heller anses någon bärande invändning kunna
göras mot de föreslagna reglerna om ersättning till kommuner och sjuk
kassor. Länsstyrelsen finner att de sakkunniga över huvud taget, med hän
syn till att en lösning efter direktiven nödvändigtvis måste innebära att
millimeterrättvisa inte alltid kan skipas, synes ha lyckats nå fram till ett
förslag som både praktiskt och teoretiskt förefaller vara en radikal lösning
av det föreslagna problemet.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus lån finner att de skäl som åberopats
av de sakkunniga för införande av en sjömansskatt motiverar förslagets
genomförande.
Länsstyrelsen i Norrbottens län förklarar att de sakkunniga genom det
framlagda förslaget har anvisat en enkel och för länsstyrelsen tilltalande
lösning av frågan om en särbeskattning av sjömän.
Sveriges liäradsskrivarförening anser att starka skäl talar både för lämp
ligheten av förenklade beskattningsregler för sjömännen och för skälighe
ten av vissa skattelättnader för dessa. Föreningen uttrycker sin tillfreds
ställelse över att de sakkunniga vid utformningen av de för sjömansskatten
erforderliga särbestämmelserna sökt komma fram till enkla och praktiska
lösningar med bortseende från »millimeterrättvisa».
Liknande synpunkter framhålles av Taxeringsnämndsordförandenas
riksförbund och Föreningen Sveriges kronokamrerare.
Som förut omnämnts har vissa remissmyndigheter —- ehuru de tillstyrkt
de sakkunnigas förslag — dock önskat framhålla att principiella betänk
ligheter kan anföras mot att införa särskilda skatte- och uppbördsregler
för sjömän. Sådana uttalanden har gjorts av länsstyrelserna i Söderman-
4 — Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr 92
50
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
lands, Östergötlands, Kalmar, Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Skaraborgs,
Gävleborgs och Norrbottens län.
Belysande för dessa länsstyrelsers inställning är vad länsstyrelsen i Kris
tianstads län anför.
Beskattningen av sjömännen har till följd av deras arbetsförhållanden
orsakat problem, som sedan åtskillig tid varit föremål för utredningar och
överväganden. En av huvudorsakerna till att, bortsett från den särskilda
sjömansskatten, några speciella regler för sjöfolkets beskattning dock ännu
icke kommit till stånd torde vara att finna i en naturlig motvilja inför en
lagstiftning, som kunde komma att uppfattas som ett gynnande av en viss
grupp skattskyldiga. Länsstyrelsen anser skäl föreligga att understryka
denna synpunkt. Det finns andra medborgargrupper, t. ex. bland anlägg-
ningsarbetarna, som på i huvudsak samma grunder som många sjömän
skulle kunna framställa krav på särskilda beskattningsregler. Vill man
icke eftersätta de vid den direkta beskattningen hittills tillämpade prin
ciperna om likformighet och rättvisa, är det därför klart, att den förelig
gande frågan icke kan bedömas enbart med utgångspunkt från de organi
satoriska fördelar som genom den ifrågasatta lagstiftningen skulle beredas
sjöfolket.
Om allmänna taxeringsmässiga synpunkter kunna inge betänkligheter
mot speciella beskattningsregler för sjömännen, tala dock andra omstän
digheter för en sådan ordning. Det har sålunda icke varit möjligt att inom
ramen för nu gällande taxerings- och uppbördsförfattningar åstadkomma
ett system för sjöfolkets beskattning, som smidigt ansluter till deras spe
ciella arbetsförhållanden. De nuvarande bestämmelserna måste för dem
i många fall vara svåra att efterleva. Man kan också hänvisa till att sådana
framträdande sjöfartsnationer som England och Norge ansett sig böra
ordna sjömännens beskattningsfråga genom särlagstiftning och att "proble
met även uppmärksammats av Nordiska rådet, som ansett gemensamma
bestämmelser för beskattning av sjömän vara av betydelse för det nordiska
samarbetet.
Statskontoret framhåller, att från de utgångspunkter de sakkunniga haft
förefaller de framlagda förslagen i tekniskt hänseende i stort sett tillfreds
ställande. Då bärande skäl för systemet med dess förmåner i olika hän
seenden endast lärer kunna anföras för sjömän i jämförelsevis avlägsen
fart, synes dock böra övervägas en restriktivare bedömning av gränserna
för systemets användning. Statskontoret förutsätter sålunda, att sjömans
skatt inte skall erläggas av sjöman i kustfart och bara undantagsvis — efter
sjömansskattenämndens bedömande — för fartyg i östersjö- och nordsjö
fart. Med de starkt progressiva skatteskalor, som tillämpas i Sverige, synes
det enligt statskontorets mening inte heller tillfredsställande att sambe
skattning inte skall äga rum eller att någon sammanläggning av inkomst
ombord med annan inkomst inte skall ske. Dessa frågor bör ytterligare
övervägas.
Ur yttrandena från de tre remissinstanser som inte ansett sig kunna till
styrka de sakkunnigas förslag må följande återges.
51
Riksskattenämnden framhåller att det skäl som enligt nämndens mening
skulle kunna motivera den föreslagna skattelindringen för sjömän är önsk
värdheten att undanröja den anledning till missnöje hos sjöfolket som kan
finnas i att utländska sjömän med anställning på svenska fartyg för när
varande beskattas lindrigare än svenska sjömän. Huruvida detta är till
räckligt för att motivera ett genomförande av reformen — och därmed ett
brytande av principen om likformighet i beskattningen för alla medborgar-
grupper — undandrar sig riksskattenämndens närmare bedömande. Nämn
den förklarar dock i detta sammanhang att om en sjömansskatt införes,
densamma otvivelaktigt bör utformas på föreslaget sätt såsom en definitiv
källskatt. Varje annan metod skulle enligt nämnden leda till ett alltför
ohanterligt förfarande.
Kammarrätten framhåller i sitt yttrande, att den föreslagna metoden för
uttagande av sjömansskatt innebär ett sönderbrytande av de principer, på
vilka den svenska inkomstbeskattningen är uppbyggd. Enligt de sakkun
nigas förslag skulle inkomster ombord och inkomster i land beskattas helt
och hållet var för sig, och detta oberoende av inkomsternas storlek. Därige
nom skulle reglerna om skatteprogressionen delvis sättas ur funktion. Kam
marrätten ifrågasätter, huruvida detta inte kommer att medföra en frestelse
för åtminstone några skattskyldiga att med hänsyn till skatteprogressionen
söka uppdela sina inkomster på sådant sätt att lägsta möjliga skatt kom
mer att utgå.
Enligt kammarrättens mening kan den föreslagna sjömansskatten inte
lätteligen låta sig inpassas i det gällande beskattningssystemet. Däremot
synes den passa bättre in i ett sådant skattesystem, där varje inkomstslag
i första hand beskattas för sig och allmän progressiv inkomstskatt uttas
först när de sammanlagda inkomsterna uppgår till högre belopp.
Beträffande skattesatserna erinrar kammarrätten om sitt utlåtande an
gående den i 1949 års betänkande föreslagna skattesatsen. Därvid anför
des, att den fick anses leda till ett skatteprivilegium för en viss kategori
skattskyldiga, men att en gradering av skattskyldigheten efter yrkesgrup
per stred mot de inom vår skattelagstiftning hävdvunna principerna, att
beskattningen skulle vara likformig och att understöd eller bidrag från det
allmännas sida inte borde lämnas genom lindring i den direkta beskatt
ningen.
Kammarrätten finner emellertid, att vissa skäl kan åberopas för en lind
rigare beskattning av skattskyldiga, vilka intjänar sin inkomst genom
arbete på långt avstånd från hemlandet. Det torde nämligen inte kunna
undgås att dessa ofta har att vidkännas åtskilliga utgifter för upprätthål
lande av sina förbindelser med hemlandet, vilka utgifter enligt nuvarande
regler oftast torde vara att hänföra till ej avdragsgilla levnadskostnader.
Därest för sådana skattskyldiga infördes rätt till avdrag för berörda för
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
52
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
dyrade levnadskostnader, kunde enligt kammarrättens mening en mot
svarande nedsättning av sjömansskatt vara motiverad.
Överståthållarämbetet förklarar att den av de sakkunniga föreslagna
sjömansskatten innebär införande av specialregler för en särskild yrkes
grupp, något som inte torde stå i god överensstämmelse med den i taxe-
ringsförordningen erkända principen om likformighet i beskattningen. Ett
genomförande av specialbestämmelser torde även kunna få prejudicerande
verkan såtillvida, att andra yrkesgrupper, vilkas anställningsförhållanden
och svårigheter att fullgöra deklarationsskyldigheten är mer eller mindre
likartade sjömännens — åtminstone vad angår sjömän i östersjöfart och
nordsjöfart — kan framställa anspråk på specialregler vid beskattningen.
Ämbetet förklarar vidare, att de av de sakkunniga anförda skälen för in
förande av sjömansskatt inte kan anses bärande såvitt angår fartyg i kust
fart, östersjöfart och nordsjöfart. Sådana fartyg torde nämligen angöra
svenska hamnar med ganska korta mellanrum. Om sjömän å dessa fartyg
skulle undantas från sjömansskatt, skulle sjömansskatten endast komma
att beröra omkring 13 000 skattskyldiga. Med hänsyn härtill synes det
kunna ifrågasättas huruvida för en så till antalet ringa grupp en särskild
skattelagstiftning bör införas. Överståthållarämbetet finner de anförda
betänkligheterna så väsentliga att ämbetet inte anser sig kunna tillstyrka
att förslaget lägges till grund för lagstiftning. I vart fall finner sig överståt
hållarämbetet böra på det bestämdaste avstyrka sjömansskatt för andra än
anställda ombord på fartyg i oceanfart.
Från remissinstansernas uttalanden om de särskilda skäl, som de sak
kunniga anfört som grund för införande av sjömansskatt, må ytterligare
återges följande.
I allmänhet vitsordas att svårigheter föreligger för sjöman att
avge deklarationer samt att i övrigt ställa sig skatte- och uppbörds-
författningarna till efterrättelse. Sålunda anför länsstyrelsen i Kalmar län.
Skatterna utgöra numera en så avsevärd utgiftspost för den skattskyl
dige, att en för hög taxering, tillkommen främst genom svårigheten för be-
skattningsnämnderna att få kontakt med den skattskyldige, vållar avse
värda ekonomiska olägenheter. Dessa olägenheter visa sig enligt erfaren
het ungefär lika svåra att undanröja för alla kategorier sjömän såväl befäl
som manskap. Anledningarna härtill kunna vara flera, här torde vara till
räckligt att peka på den numera korta liggetiden i hamn samt svårigheten
att i såväl utländsk som svensk hamn få sakkunnig hjälp. Det är enligt
länsstyrelsens erfarenhet ej så sällan som sjömän i manskapsgrad av här
berörd anledning har blivit restförda för skatt på för dem i deras villkor
mycket avsevärda belopp. Den ringa kännedomen om taxeringsförfatt-
ningarna och skatteprocederet, nog så förklarlig i deras omgivning och
genom avståndet från hemorten, gör att hela skatteväsendet ter sig för
sjömannen svårbegripligt för att icke säga orimligt. Av innehållet i besvärs-
skrivelser framgår detta också otvetydigt. I klagomålen framhålles ofta
53
överlägsenheten i det norska, och man kan säga alla andra nationers skatte
system, framför det svenska. Länsstyrelsen vill därför tillstyrka det nu
föreliggande förslaget.
Länsstyrelsen i Gävleborgs län förklarar att den hittillsvarande utveck
lingen synes ha gett klart belägg för att det missnöje och den irritation,
som nu råder bland sjöfolket, till väsentlig del härrör från att sjömännen
i de nordiska länderna behandlats olika i beskattningshänseende. Genom
förandet för sjömännens del av en definitiv källskatt måste också enligt
länsstyrelsens mening betraktas som ett steg i rätt riktning. Som en all
män erfarenhet från taxeringsnämndernas och prövningsnämndernas ar
bete torde nämligen gälla att sjöfolket på grund av arbetets art och den
merendels långa bortovaron från hemmet alltid haft mycket svårt att både
i rätt tid fullgöra deklarationsplikten och att på ett i allo riktigt sätt redo
visa inkomsterna. Länsstyrelsen uppger att skönstaxeringar nära nog har
hört till regeln för sjömän och att svårigheterna att ernå en ur alla syn
punkter riktig taxering har varit betydande, framför allt på grund av svå
righeterna att uppnå kontakt mellan den skattskyldige och beskattnings-
nämnderna.
Liknande synpunkter anföres även av länsstyrelserna i Stockholms, Got
lands, Kristianstads och Skaraborgs län.
Å andra sidan anser riksskattenämnden och överståthållarämbetet att
de sakkunniga överdrivit svårigheterna för sjömän att ställa sig skatte-
och uppbördsförfattningarna till efterrättelse. Sålunda framhåller riks
skattenämnden, att enligt en den 30 september 1953 träffad överenskom
melse mellan nämnden och representanter för vissa myndigheter och sjö
fartsorganisationer har vidtagits åtgärder för att underlätta deklarations-
förfarandet för sjömän. Dessa åtgärder torde, såvitt det är riksskatte
nämnden bekant, i stort sett ha givit ett gott resultat. Vissa olägenheter
kvarstår dock i fråga om deklarations- och taxeringsförfarandet för sjö
män, men den taxeringsreform, som trätt i kraft den 1 januari 1958, kan
väntas medföra en förbättring även på detta område.
Överståthållarämbetet förklarar att de sakkunniga väl starkt under
strukit svårigheterna för sjömännen att avge deklaration. Om beskatt
ningen av sjömän anför ämbetet.
Det har dock visat sig, att med de kommunikationsmöjligheter, som nu
mera stå till buds, de utsatta tidpunkterna för deklarationens avgivande
i stor utsträckning kunna iakttagas även av sjömän, som vistats på långt
avstånd från hemorten. I detta sammanhang kan erinras om möjligheten
att hos taxeringsintendenten begära anstånd med avgivande av självde
klaration, vilken möjlighet ävenledes i ganska stor utsträckning torde
hava använts. De omständigheterna alt kvarstående skatt icke uttages
genom skatteavdrag av anställda ombord å svenska handelsfartyg om
minst 500 bruttoregisterton ävensom att enligt bestämmelserna i 100 § i
1956 års taxeringsförordning besvär under vissa villkor må anföras inom
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
54
fem år efter taxeringsåret torde vidare medföra, att sjömän, som vid un
derlåtenhet att avgiva självdeklaration taxerats till högre belopp än som
svarar mot hans inkomst, icke behöva lida någon rättsförlust.
De sakkunnigas åsikt att svårigheter att bemanna sven
ska handelsfartyg med svenskt befäl och manskap
skulle föreligga pa grund av gällande beskattningssystems utformning har
endast föranlett ett fåtal uttalanden. Sålunda anför länsstyrelsen i Stock
holms län.
Härtill kommer att en särskild, definitiv, enbart statlig sjömansskatt
redan är införd för här i riket icke bosatt sjöman. Skattesatsen för dessa
är väsentligt lägre än för här i riket bosatta. Den ansluter sig emellertid
nära till den skatt, som uttas ombord å norska fartyg. Följden är att sven-
ska sjömän ombord å svenska båtar för samma arbetsprestation kan vara
berättigade till helt olika nettolöner. Ombord å norska fartyg förekommer
likaså att svenska och norska sjömän beskattas olika. En internordisk ut
jämning av sjömännens beskattning synes önskvärd för vidmakthållande
av en konkurrenskraftig svensk handelsflotta med svenska sjömän om
bord. Ett avgörande steg i denna riktning skulle tas om föreliggande för
slag till en mera enhetlig, förenklad intern svensk sjömansbeskattning
genomfördes. För att nå sådana praktiskt betingade fördelar för sjömän
nen och sjöfartsnäringen är länsstyrelsen beredd att godta ganska långt
gående avvikelser från vad som ur likformighets- och rättvisesynpunkter
självklart måste gälla för övriga skattskyldiga inbördes.
Länsstyrelsen i Hallands län och Taxeringsnämndsordförandenas riks
förbund framhåller att en betydelsefull förtjänst hos de sakkunnigas för
slag är att det synes vara ägnat att underlätta rekryteringen av svenskt
sjöfolk till svenska fartyg.
Statskontoret finner det givet att den internationellt efterfrågade
arbetskraften har en stark benägenhet att söka sig till sådant arbete, som
lämnar det största nettoutbytet i inkomsthänseende.
Länsstyrelsen i Gävleborgs län hävdar att den svenska sjöfartsnäringens
ur konkurrenssynpunkt försämrade läge inte till någon mera avgörande
grad kan tillskrivas det förhållandet att svenska fartyg ej kunnat beman
nas med svenska sjömän därför att beskattningsreglerna för dem skulle
vara mindre fördelaktiga än för utländska sjömän. De minskade konkur
rensmöjligheterna synes i stället vara en internationell företeelse som re
derinäringen i de flesta andra länder med hänsyn till de moderna trafik
medlens utveckling och förändrade inriktning har att kämpa med.
Vad de sakkunniga anfört om att sjömännen på grund av sin bortovaro
från hemorten inte i samma utsträckning som andra
skattskyldiga kan utnyttja sociala och andra för
måne r har föranlett vissa påpekanden
Sålunda anför riksskattenämnden.
Det förhållandet att de samhälleliga förmånerna icke kunna utnyttjas
i lika stor omfattning av sjömännen som av övriga medborgargrupper, är
Kungl. Maj:is proposition nr 92 år 1958
55
ur principiell synpunkt ett motiv för medgivande av en skattelindring för
sjöfolket. Någon närmare beräkning av hur stor skattelindring, som i an
ledning härav kan vara motiverad, är givetvis svår att göra och har icke
heller gjorts i förslaget. Det kan emellertid ifrågasättas om icke den skatte
lindring, som föreslås i betänkandet, är större än som av denna anledning
vore motiverad.
Det strapatsfyllda liv som är förenat med sjömansyrket, kan däremot
principiellt sett icke tagas som skäl för en skattelindring. Det må fram
hållas, att det finnes andra grupper i samhället, exempelvis skogsarbetare
och chaufförer på lastbilar i fj ärrtrafik, som leva under kanske lika på
frestande förhållanden som sjömännen.
Överståthållaråmbetet samt länsstyrelserna i Södermanlands, Blekinge,
Kristianstads och Gävleborgs län framhåller, att det finns andra med-
borgargrupper än sjömännen som utövar sitt arbete under längre tiders
frånvaro från hemmet och som med liknande skäl kan göra anspråk på
en skattelindring.
Belysande är vad länsstyrelsen i Gävleborgs län anför
Den merendels långa bortovaron från hemmet och hemlandet medför så
lunda självfallet att sjömän icke kan i samma grad som övriga medborgar-
grupper tillgodonjuta sociala och andra välfärdsanordningar. Sjömans
yrkets strapatser i förhållande till många andra yrken och sysselsättningar
kan också — såsom de sakkunniga även framhållit — i viss mån tala föl
en särbehandling i beskattningshänseende av sjömännen. Även om de nu
anförda skälen i och för sig är riktiga, vilket länsstyrelsen ingalunda vill
bestrida, torde det dock enligt länsstyrelsens mening kunna förväntas att
andra medborgargrupper med i stort sett samma arbetsförhållanden som
sjöfolket kommer att åberopa liknande skäl för en lindrad beskattning.
Länsstyrelsen vill i detta sammanhang endast peka på t. ex. vissa an
ställda inom luftfartsnäringen och inom olika delar av exportindustrin,
vilka på grund av arbetets art ofta måste vistas lång tid utomlands men
som ändock beskattas här i landet enligt vanliga regler. Åtskilliga arbets-
tagargrupper med sysselsättning inom landet torde också med visst fog
kunna göra gällande att deras arbete är minst lika strapatsrikt som sjö
männens och att de ur rättvisesynpunkt därför bör få tillgodonjuta en
lindrigare beskattning.
Departementschefen
Såsom inledningsvis antytts måste det nu framlagda förslaget till en
förordning om sjömansskatt i första hand ses mot bakgrunden av all
männa nordiska samarbetssträvanden. Ett starkt behov av ökat samgående
beträffande sjöfolkets beskattning har sålunda sedan länge gjort sig gäl
lande. Genom sin i det föregående omnämnda rekommendation vid Oslo-
sessionen 1954 tog Nordiska rådet initiativet till ett intensifierat utred
nings- och lagstiftningsarbete angående sjöfolkets beskattning. Rådets
rekommendation avsåg ytterst att frågan om en konvention rörande gemen
samma regler för såväl skatteberäkningen som skatteuppbörden skulle tas
under övervägande.
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
56
I Norge finns redan införd en särskild sjömansskatt som är tillämplig
på norska sjömän anställda ombord på norska fartyg. För att kunna fylla
det av Nordiska rådet angivna syftet ansågs det lämpligast att såsom en
första åtgärd försöka få till stånd i de övriga nordiska länderna regler om
sjömansskatt motsvarande de norska. I Danmark, Finland och Sverige till
sattes därför särskilda kommittéer med uppdrag att — efter samråd med
varandra och med norska vederbörande — framlägga förslag om införande
av sjömansskatt i respektive länder. Detta arbete har nu för Danmarks vid
kommande framskridit så långt att en proposition i ämnet framlagts för det
danska folketinget. Även för Finlands del är utredningsarbetet avslutat.
För Sveriges vidkommande har frågan om sjömännens beskattning varit
aktuell ända sedan krigsslutet. Efter framställning av 1945 års riksdag till
sattes sjömansskatteutredningen, som utarbetade ett förslag till lösning-
av frågan. Dåvarande departementschefen konstaterade, då förslaget an
mäldes för 1953 års riksdag, att en definitiv sjömansskatt skulle medföra
åtskilliga fördelar för sjömännen och rederierna. Emellertid hade flertalet
remissinstanser avstyrkt förslaget eller anfört erinringar i betydelsefulla
avseenden. Huvudinvändningarna var tre. Den administrativa apparat, som
den då föreslagna sjömansskatten krävde, skulle bli oproportionerligt stor
och kostsam i förhållande till såväl det antal skattskyldiga, vilka berördes
av lagstiftningen, som de fördelar dessa bereddes genom densamma. Vidare
uttalades betänkligheter mot de avsteg från principen om en likformig
beskattning som gjorts i förslaget. Sjömännen skulle försättas i en gynnad
särställning i förhållande till övriga skattskyldiga. Slutligen invändes att
kommunerna i många fall skulle komma att åsamkas betydande förluster.
Vid en avvägning av det värde förslaget innebar för sjöfolket mot gjorda
principiella invändningar och påpekade administrativa olägenheter fann
sig departementschefen inte kunna förorda förslagets genomförande. Sam
tidigt framhölls emellertid att därmed inte sagts att det ifrågavarande eller
något därmed likartat förslag ej framdeles ånyo kunde komma att över
vägas.
Det nu framlagda förslaget har i stort sett godtagits under remissbe
handlingen. Förslaget har sålunda tillstyrkts eller lämnats utan principiell
erinran av flertalet remissinstanser även om i vissa fall uttalats tvekan
om det riktiga i att särskilda skatteregler skall gälla för sjömän. Av de
tre remissmyndigheter — kammarrätten, riksskattenämnden och överståt-
hållarämbetet som funnit sig inte kunna förorda förslagets genomfö
rande, har riksskattenämnden förklarat att om en särskild sjömansskatt
likväl anses böra införas, denna torde få utformas i enlighet med vad de sak
kunniga föreslagit.
Det föreliggande förslaget utmärkes av en långt driven förenkling i det
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
57
administrativa förfarandet. I fråga om användningen av de medel, som
uppburits i form av sjömansskatt, har de sakkunniga utgått från att kom
munerna i princip inte skall lida någon minskning i sina skatteintäkter.
Två av huvudinvändningarna mot det tidigare förslaget har därigenom
bortfallit. I dessa båda hänseenden göres icke heller någon principiell erin
ran mot de sakkunnigas förslag från remissinstansernas sida. I fråga om
den föreslagna administrationen uttalar man tvärtom sitt gillande av det
sätt på vilket dithörande problem lösts.
Den tredje huvudinvändningen mot det år 1953 framlagda förslaget var,
som nyss nämnts, att detta innebar ett avsteg från principen om likformig
beskattning. Sjömännen skulle, framhölls det, försättas i en alltför gyn
nad ställning i förhållande till andra skattskyldiga. De tre remissmyndig
heter, som inte anser sig kunna förorda det nu föreliggande förslaget, stö
der sig främst på liknande tankegångar. Sålunda uttalas, att det behov
som kan föreligga att införa en sjömansskatt inte är så stort, att det moti
verar det avsteg från principen om likformig beskattning som en särskild
sjömansskattelagstiftning enligt förslaget skulle innebära.
Den framförda invändningen gäller sålunda icke hur man lämpligen skall
lösa sjöfolkets skattefråga utan om man överhuvudtaget skall försöka åstad
komma en lösning. Redan i direktiven för de sakkunniga har jag haft an
ledning ingå på detta spörsmål. Därvid gav jag uttryck för den uppfatt
ningen, att om man skall kunna skapa ett system som tillgodoser rimliga
krav på enkelhet, är det ofrånkomligt att man för sjöfolkets del godtar
andra, mera standardiserade och måhända gynnsammare beskattnings
regler än för övriga medborgargrupper.
Det står enligt min mening klart att en reform på området är angelägen,
icke blott för sjöfolket och rederinäringen utan även från mera allmänna
utgångspunkter. Kravet på en sådan reform är av gammalt datum och
uppbäres av vida kretsar. Likartade krav har rests i våra nordiska grann
länder. Bakom dessa krav står bl. a. intresset att kunna bemanna handels
flottan med sjöfolk från det egna landet. Men det finnes också en allmänt
utbredd insikt om att de nuvarande beskattningsreglerna icke fungerar
tillfredsställande i fråga om de ombordanställda.
När ett samarbete nu upptagits på det nordiska planet, har detta skett
i medvetande om att en gemensam lösning av sjöfolkets skattefråga med
för särskilda fördelar. Sjömän från de nordiska länderna bör kunna på i
stort sett lika villkor tjänstgöra på fartyg från ett vart av dessa länder.
Genom de förslag som nu framgått ur de internordiska överläggningarna
och inom ramen för den av Nordiska rådet antagna rekommendationen tas ett
viktigt steg mot uppnåendet av detta syfte. Även i våra nordiska grannländer
räknar man med att de särskilda skattereglerna för sjöfolket blir något gynn
sammare än för andra arbetstagare. Därest en gemensam nordisk lösning
av sjömansskattefrågan överhuvud skall kunna möjliggöras, är det ofrån
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 ur 1958
58
komligt att jämväl för Sveriges del godtaga avsteg i antydd riktning från
eljest gällande skatteregler.
Det är mot denna konsekvens av förslaget man vänt sig i de avstyrkande
yttrandena. I anledning härav vill jag ytterligare framhålla, att frågan om
det berättigade i att göra ett avsteg från principen om en likformig beskatt
ning inte får ses isolerad. Hänsyn bör enligt min mening även tas till
de olägenheter som framträtt när de nuvarande skattereglerna tillämpats
på ombordanställda.
Dessa olägenheter sammanhänger med att sjömännen har stora svårig
heter att iaktta skatte- och uppbördsförfattningarna. Sjömännen under
låter sålunda i stor utsträckning att avge självdeklaration. Självfallet kan
man i likhet med de mot förslaget kritiska remissinstanserna peka på att
lagstiftningen redan nu tar viss hänsyn till de särskilda förhållandena vid
sjötjänsten och att den nya taxeringsförordningens mera generösa regler
om rätt att anföra extraordinära besvär kan få särskild betydelse för sjö
män. Kvar står dock det av flera länsstyrelser omvittnade förhållandet att
det ofta inte varit möjligt för taxeringsmyndigheterna att nå kontakt med
ombordanställda skattskyldiga och att skönstaxeringar av sjömän — såväl
befäl som manskap — nära nog hör till regeln. I dessa hänseenden är allt
så sjömännen sämre ställda än övriga medborgare. Förhållandena förtjä
nar kritik, inte minst från rättvisesynpunkt.
I likhet med de sakkunniga får jag vidare erinra om att sjöfolket icke
i samma utsträckning som övriga medborgare kan utnyttja sociala förmå
ner o. likn. Häremot kan visserligen göras gällande att även andra arbets
tagare kan befinna sig i en liknande situation och att det över huvud taget
skulle vara ogörligt att gradera medborgarnas skattskyldighet efter möj
ligheterna att utnyttja samhällets tjänster. I en diskussion om det berätti
gade i att för sjöfolkets del göra ett avsteg från principen om en likformig
beskattning kan emellertid det åberopade förhållandet äga sitt värde.
Vid övervägande av de olika på frågan inverkande förhållandena har jag
kommit till den uppfattningen att en reform av de ombordanställdas be
skattning bör genomföras på grundval av sakkunnigförslaget. Till de olika
detaljerna i förslaget återkommer jag i det följande.
Då hänvisning i den fortsatta framställningen göres till viss författnings
bestämmelse åsyftas de sakkunnigas förslag. På grundval av det ställnings
tagande, som redovisas under de olika avsnitten, har därefter inom finans
departementet upprättats nytt förslag till förordning om sjömansskatt, vilket
torde få underställas riksdagen för godkännande. För riksdagen torde jämväl
få framläggas förslag till erforderliga följdändringar i andra författningar.
De i dessa hänseenden inom finansdepartementet utarbetade förslagen grun
dar sig i allt väsentligt på de sakkunnigas motsvarande förslag.
Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
59
IV. Skattskyldighet och skattepliktig inkomst
De sakkunniga
Skattskyldighet
Ur den av kommerskollegium år 1957 utgivna publikationen Sjöfart har
de sakkunniga hämtat vissa uppgifter om den svenska handelsflottans be
manning vid 1955 års utgång. Uppgifterna redovisas i följande samman
ställning.
Bruttoton
Bemanning
Summa
Ångfartyg Motorfartyg Motorseglare
— 99
72
294
726
1 092
100—299
298
834
784
1 916
300—499
159
930
59
1 148
500—
5 540
15 209
—
20 749
Summa
6
069
17 267
1 569
24 905
Vidare har de sakkunniga med ledning av uppgifter, som erhållits från
Sveriges redareförening, beräknat antalet anställda ombord på fartyg i
olika slags fart. Resultatet av beräkningarna framgår av denna tablå.
Fart
Medeltal man
per fartyg
Antal fartyg
Antal man
Oceanfart.........
37
298
11
026
Annan euro
peisk fart .. .
23
82
1
886
Nordsjöfart....
20
240
4 800
Östersjöfart ...
15
366
5 490
Kustfart...........
5
263
1 315
Inre fart ...........
3
272
816
Summa
1 521
25 333
Av tablån framgår, att det övervägande antalet sjömän — eller omkring
23 000 av sammanlagt 25 000 sjömän — är anställda ombord på fartyg i
annan fart än kustfart och inre fart. De sakkunniga har inte kunnat erhålla
en exakt uppgift om hur många av sjömännen, som inte är bosatta här
i riket. Enligt de uppgifter, som stått de sakkunniga till buds, skulle dock
vid 1955 års slut dessas antal ha uppgått till mellan 5 000 och 7 000.
För att avgöra vilka skattskyldiga, som skall ha att erlägga sjömansskatt,
bör enligt de sakkunnigas förmenande ett begrepp »sjöman» i skatterättslig
mening fastställas. Härom anför de sakkunniga.
Det kunde därvid anses ligga nära till hands att anknyta till inskrivning
på sjömanshus eller till definierande av olika yrkeskategorier ombord. Vi
har emellertid funnit det ogörligt att på detta sätt komma till ett tillfreds
60
ställande resultat. I stället har vi funnit det lämpligt att finna en definition
i anslutning till vad som gäller beträffande utländska sjömän, vilka har att
utgöra särskild sjömansskatt. I förordningen om särskild sjömansskatt
(SFS 1953:293) förstås med sjöman envar, som är anställd i redarens
tjänst ombord å svenskt handelsfartyg med en bruttodräktighet av minst
500 registerton. Vi anser att den, som är anställd ombord å handelsfartyg
av viss storlek, bör anses vara sjöman, men vi har, såsom nedan skall
utvecklas, icke ansett oss kunna föreslå samma regler i förevarande av
seende, som nu gäller enligt förordningen om särskild sjömansskatt. I för
ordningen angående befäl å svenska handelsfartyg m. m. den 12 juni 1936
(SFS 1936:315) anges vad som förstås med handelsfartyg. Man synes ej
behöva specificera de olika slag av fartyg, såsom örlogsfartyg, fiskefartyg
m. fl., ombord å vilka sjömansskatt ej bör erläggas. För sjömansskattens del
saknar det betydelse vem som äger ett fartyg. Härvid är i stället avgörande
fartygets användning i handelssjöfart. Med svenskt handelsfartyg bör i
sjömansskattehänseende likställas utländskt handelsfartyg, som av svensk
redare förhyres på s. k. bare-boat basis, d. v. s. ett fartyg som redaren förhyr
i obemannat skick och varå han själv anställer befälhavare och besättning.
De sakkunniga framhåller vidare, att den svenska handelsflottan under
senare år har tillförts nytillskott av många fartyg, som är mindre än 500
bruttoregisterton. Dessa fartyg användes inte sällan i fart på avlägsna län
der. En lägre gräns bör därför enligt de sakkunnigas mening sättas än
vad som nu gäller enligt förordningen om särskild sjömansskatt. De sak
kunniga föreslår 100 bruttoregisterton. Samma gräns gäller redan enligt
den norska sjömansskattelagstiftningen.
Ett villkor för att en skattskyldig skall anses som sjöman i den föreslagna
sjömansskatteförordningens bemärkelse är, att han är anställd i redarens
tjänst ombord på svenskt handelsfartyg av den angivna storleken. Den som
är anställd uteslutande för fartygs iståndsättande eller uppläggning eller för
tillsyn eller betjäning vid fartygs uppehåll i hamn, skall dock inte anses
vara anställd ombord på fartyget. Motsvarande undantag gäller enligt den
särskilda sjömansskatteförordningen.
Redan i detta sammanhang framhåller de sakkunniga, att sjömansskatt
skall erläggas inte blott för inkomst som utbetalas direkt av redaren utan
även för ersättningar som uppbäres från allmänheten såsom drickspengar
m. m. Sjömansskatten blir sålunda den enda skatten som erlägges ombord
på handelsfartyg av dem som är anställda i redarens tjänst.
De som inte är anställda i redarens tjänst skall ej erlägga sjömansskatt.
Härom anför de sakkunniga.
Ombord å ett svenskt handelsfartyg kan ibland finnas yrkesutövare, som
icke är anställda hos fartygets redare. Dessa yrkesutövare är självständiga
företagare eller personer anställda hos sådana. Såsom exempel på själv
ständiga företagare må nämnas frisörmästare och restauratörer på passa
gerarfartyg liksom andra personer, vilka enligt gällande skatteförfattningar
är att anse som självständiga rörelseidkare. Nu åsyftade yrkesutövare skall
icke erlägga sjömansskatt, enär de icke är anställda i redarens tjänst. Så
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
61
dana yrkesutövare är emellertid icke alltför många å den svenska handels
flottan. Att de undantas från sjömansskatt är tämligen självklart; krav
från dessa grupper att få erlägga sjömansskatt har icke heller avhörts.
Självständiga restauratörer torde för övrigt knappast förekomma annat än
å fartyg i kustfart. Som utvecklas nedan i detta kapitel föreslår vi att sjö
mansskatt icke skall erläggas för inkomst ombord å fartyg i kustfart.
De sakkunniga har vidare funnit att vid utformningen av reglerna om
beskattningen av sjömän hänsyn måste tas till den fart, i vilken fartygen
användes. Härom anföres.
De sjömän, som är anställda ombord å svenska handelsfartyg med en
storlek av lägst 100 bruttoregisterton, kan vara borta längre eller kortare
tid från sitt hem. Behovet för sjömän att få erlägga skatt efter särskilda
regler kan anses stå i förhållande till hur lång tid, som de är borta från
sitt hem eller i vart fall från fartygets hemort. En sjöman, som är anställd
ombord å ett fartyg i oceanfart, är i regel borta från sitt hem under långa
tider. Andra sjömän åter, vilka arbetar ombord å fartyg i fart inom be
gränsade områden, kanske har att vara från hemmet endast under så
många timmar, som motsvarar en normal arbetsdag. Mellan dessa två
ytterlighetsfall förekommer en mångfald variationer. Vi har funnit, att
sjömän ombord å fartyg i mera avlägsen fart bör behandlas gynnsammare
i skattehänseende än sjömän ombord å fartyg i närtrafik. En uppdelning
av fartygen med hänsyn till deras fart måste därför ske. I den nedan åter
givna uppdelningen av fartygen har vi beträffande inre fart, kustfart, öster
sjöfart, nordsjöfart samt oceanfart utgått från de definitioner, som åter
finnes i förordningen den 20 maj 1927 angående fartygs byggnad och
utrustning (SFS 1927:184).
Anställda ombord å fartyg i inre fart skall icke erlägga sjömansskatt.
Några undantag härifrån har vi icke funnit anledning att föreslå.
I regel skall icke heller anställda ombord å fartyg i kustfart erlägga sjö
mansskatt, i vart fall icke om farten är av begränsad omfattning. Skulle
kustfarten bedrivas över större områden och närmast vara att jämföra med
östersjöfart, synes dock anställda ombord å fartyg i sådan kustfart böra
få erlägga sjömansskatt.
Anställda ombord å fartyg i annan fart än inre fart och kustfart bör
erlägga sjömansskatt. Gynnsammare skattetabeller synes därvid böra till-
lämpas, då fartygen går i nordsjöfart och oceanfart. I fråga om östersjöfart
synes det icke riktigt att föreslå lika stora skattelättnader för de ombord
anställda som beträffande nordsjöfart och oceanfart. Anställning ombord
å en del fartyg i östersjöfart skiljer sig emellertid icke nämnvärt från
anställning ombord å fartyg i nordsjöfart. Hinder bör då icke möta alt sjö
mansskatt i förekommande fall uttas även ombord å fartyg i östersjöfart
enligt de gynnsammare tabellerna.
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
Skatte pliktig inkom st
Sjömansskatt skall enligt de sakkunnigas förslag erläggas för sådan in
komst ombord som enligt kommunalskaltelagen utgör inkomst av tjänst.
De sakkunniga har inte ansett det påkallat att det för sjömansskattens del
meddelas andra föreskrifter angående skattepliktig inkomst ombord än
62
vad som gäller för beräknande av skattepliktig inkomst av tjänst enligt
kommunalskattelagen.
Verkningarna av en regel, som grundas på den angivna uppfattningen,
måste emellertid enligt de sakkunniga närmare granskas. Vad som särskilt
fallit i ögonen är den inverkan beskattningen av naturaförmåner — främst
fri kost och logi — kan ha. Beskattningen av dessa förmåner har länge
vållat irritation hos sjöfolket. Särskilt har missnöje vållats av att för
månerna värderats olika i olika kommuner. Önskemål har framförts om
att sjömän inte skall beskattas för värdet av fri kost och logi. Därvid har
åberopats, att motsvarande förmåner inte skulle beskattas vid anställning
ombord på fartyg, som tillhör vissa andra länder, däribland Norge. Inte
utan viss skärpa har framhållits att skatt enligt förordningen om särskild
sjömansskatt för utländska sjömän endast beräknas på kontanta löneför
måner.
De sakkunniga anför vidare.
Som ovan angivits anser vi principiellt riktigt att skattepliktig inkomst
av arbetsanställning i land och skattepliktig inkomst av arbetsanställning
ombord bedömes efter enhetliga grunder. Vi anser oss därför icke kunna
föreslå att värdet av naturaförmåner ombord skall undantas från skatte
plikt. En annan sak är emellertid att söka finna en verkligt smidig, prak
tiskt godtagbar lösning av de problem, som beskattningen av naturaför
månernas värde för de ombordanställda onekligen innebär. Det gäller icke
bara att komma till rätta med de olägenheter, som skiljaktigheter i själva
värdesättningen vid taxeringen kan vålla. Det vill synas som om svårig
heterna härvid skulle ha blivit mindre framträdande sedan källskatte-
systeinet nu tillämpats en tid och en enhetlig värdesättning vid preliminär
beskattningen blivit fullt genomförd. Denna förmodan innebär emellertid
icke att vi vill bagatellisera de nackdelar, som framkallat missnöje med
det nuvarande systemet. Främst synes det emellertid angeläget att söka
komma till rätta med problemet om beskattning av värdet av naturaför
måner ombord på den grund att det i längden icke kan vara tillrådligt att
härutinnan tillämpa två system, ett — avseende utländska sjömän — där
skatt icke beräknas å naturaförmånernas värde och ett — avseende svenska
sjömän — där skatt utgår å dessa förmåners värde.
Enligt vår mening måste man lösa problemet från praktiska utgångs-
punkter. Vi har tidigare deklarerat, att vi finner en viss skattelindring för
sjömännen påkallad. Denna skattelindring bör, anser vi, icke finna sin
form genom att — i motsats till vad som eljest gäller för svenska med
borgare värdet av som avlöningsförmån utgående naturaförmåner undan
tas från skatteplikt. Skattelindringen bör i stället komma till uttryck i
skatteskalorna. I regel utgår avlöningen till sjömän både i kontanter och
i form av fri kost och logi. Själva skatteuttaget synes då utan olägenhet
kunna ske endast å den kontanta lönen, på samma sätt som gäller för
utländskt sjöfolk. Tankegången belyses bäst av ett enkelt exempel. Om
man önskar ta ut 10 procent skatt på en kontant inkomst av 100 kronor
jämte förmån av fritt vivre, uppskattad till 20 kronor, kan detta ske an
tingen genom att skatten anses utgöra 10 procent å det sammanlagda be
loppet 120 kronor eller ock genom att skatten fixeras till 12 procent å
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
63
enbart kontantinkomsten. Det kan förtjäna anmärkas att ett system av
det senare slaget i viss utsträckning tillämpas i Norge.
I betänkandet framhålles vidare, att värdet av naturaförmånerna givet
vis kan växla år från år allteftersom priserna fluktuerar. Detta skulle
kunna åberopas mot det av de sakkunniga föreslagna förfaringssättet. En
sådan invändning anses emellertid föga bärande. Löneläget för anställda
är så beroende av prisläget att man torde kunna utgå från att på längre
sikt värdet av i lönen ingående naturaförmåner i stort sett tämligen kon
stant kommer att utgöra en lika stor kvotdel av hela lönen. Skulle någon
påtaglig förskjutning äga rum, kan enligt de sakkunnigas mening rättelse
ske i samband med den översyn av skatteskalorna, som med vissa mellan
rum måste ske.
De sakkunniga föreslår under hänvisning till det anförda, att skatte
uttaget bör beräknas endast å den kontant uppburna lönen. Några svårig
heter torde i allmänhet inte föreligga, då det gäller att fastställa vad som
är kontant lön ombord. Till lönen hänföres såväl grundlönen som olika
slag av tillägg. Beträffande frågan om erläggande av sjömansskatt för sär
skilda ersättningar framhåller de sakkunniga, att ersättning vid sjukdom
bör beskattas genom sjömansskatt i samma utsträckning som dylik er
sättning beskattas enligt kommunalskattelagen.
Sjömansskatt skall vidare i regel erläggas för bärgarlön. Sådan torde
nästan undantagslöst utbetalas genom det rederi, vars fartyg företagit
bärgningen. Skulle bärgarlön undantagsvis utbetalas av annan än redaren,
bör den däremot beskattas i vanlig ordning vid årlig taxering.
Tantiem, provision på vissa fraktinkomster (s. k. kaplake) och därmed
jämförlig inkomst bör beskattas genom erläggande av sjömansskatt.
De sakkunniga har funnit det angeläget, att sjömansskatt utgår även för
drickspengar, som uppbäres av personal i redarens tjänst. Härom anföres.
Sedan mer än 10 år tillbaka har i kollektivavtal för restaurangpersonal
intagits bestämmelser som möjliggör att arbetsgivare kan verkställa skatte
avdrag. Serveringspersonal är enligt avtalet berättigad att av gäst uppbära
en servering savgift, motsvarande 10 procent av de serverade varornas sam
manlagda utförsäljningspris. Serveringsavgifterna skall, med belopp mot
svarande 10 procent av omsättningssumman, i samband med redovisningen
av dagskassan dag för dag inlevereras till restaurangens kassa. De sålunda
samlade serveringsavgifterna utbetalas Lill respektive serverande två gånger
i månaden. Vid utbetalandet verkställer arbetsgivaren skatteavdrag.
Det förfarande, som ovan återgivits, torde icke kunna tillämpas för ut
tagande av en källskatt å inkomst av drickspenningar ombord å fartyg.
I regel kan storleken av drickspenningarna icke — såsom fallet är inom
restaurangnäringen i land — beräknas av arbetsgivaren. Personalen har
nämligen cj att redovisa dagskassa till denne. Icke heller förekommer det
att drickspenningar inlevereras till arbetsgivaren i avsikt att denne skall
verkställa skatteavdrag å sådan inkomst. Det finnes icke anledning anta
att i kollektivavtal för ombordanställda kommer att intas sådana föreskrit-
Kungl. Maj.ts proposition nr 92 är 1958
64
ter som för restaurangpersonal i land möjliggör att arbetsgivaren kan verk
ställa skatteavdrag å drickspenninginkomster. Man måste söka andra ut
vägar för att beskatta drickspenninginkomster ombord genom sjömansskatt.
Närmast till hands har härvid synts oss ligga att söka finna en metod med
schablonberäkning av drickspenninginkomstens storlek för olika grupper
av ombordanställda. Under hand har vi efter överläggningar med represen
tanter för personalorganisationer och ett antal rederier anhållit om viss
medverkan för att uppnå ett godtagbart resultat i förevarande avseende.
En utredning har i anslutning härtill kommit till stånd, som belyser möj
ligheterna att schablonmässigt uppskatta drickspenninginkomsternas stor
lek för den ifrågavarande personalen. Utredningen har föregåtts av över
läggningar mellan representanter för aktiebolaget Svenska Amerika Linien
samt rederiaktiebolaget Svenska Lloyd å ena sidan och representanter för
Svenska sjöfolksförbundet å andra sidan.
Svenska sjöfolksförbundet och de berörda rederierna har därefter verk
ställt viss utredning, vilken redovisats i en i betänkandet intagen skri
velse. Denna utredning visar enligt de sakkunnigas mening, att det är
möjligt att verkställa en indelning av sådana anställda, som uppbär dricks
pengar och därmed jämförliga inkomster av passagerare, i ett fåtal grup
per. För varje grupp kan drickspengarna uppskattas till vissa schablon
belopp. Gruppindelningen och uppskattningen av schablonbeloppen måste
antas bli beroende av de vid överläggningarna om arbetsavtal aktuella
förhållandena på sjöarbetsmarknaden. Om dessa förhållanden ändras, är
det sannolikt att andra indelningsgrunder och andra uppskattningar än
de som redovisats i den berörda skrivelsen kommer att bli erforderliga.
De sakkunniga har därför inte ansett sig böra föreslå, hur indelningen av
personalen i grupper eller hur schablonuppskattningen skall ske. Detta bör
enligt deras mening ankomma på sjömansskattenämnden.
Sjömansskatt skall — framhåller de sakkunniga — utgå vid anställning
ombord. Den bör i vissa fall även utgå å inkomst, som utbetalas sedan
ombordanställningen upphört. Detta bör ske då en sjöman, alltjämt an
ställd i rederiets tjänst, vistas i land en kortare tid i avvaktan på ankomst
av fartyg, ombord på vilket han skall tjänstgöra. Även å ersättning vid
sjukdom bör sjömansskatt utgå om sjömannen lämnat fartyget. Samma
är förhållandet beträffande vissa andra ersättningar, exempelvis retroaktiv
lön och övertidsersättning, som uträknas i efterhand och måhända därför
utbetalas till en sjöman efter det att han lämnat anställningen. Om en
befälhavare eller annan sjöman uppehåller sig i land för att utöva tillsyn
vid ett fartygs byggnad, kan det enligt de sakkunniga ifrågasättas huru
vida sjömansskatt skall utgå. Vid vistelse i främmande land för det an
givna ändamålet synes skäligt att sjömansskatt får erläggas. Utövas till
synen här i riket anses sjömansskatt i regel ej böra utgå annat än för
kortare tider.
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
Vissa ersättningar bör enligt de sakkunnigas mening ej beskattas. Hit
65
hör exempelvis ersättning för koj utrustning, verk tygstillägg, reseersättning,
ersättning för förlust av personlig egendom vid fartygs förolyckande samt
andra ersättningar avsedda att utgöra kompensation för utgifter eller för
luster, som står i samband med tjänsten ombord. Inte heller bör sjömans
skatt beräknas på kontant ersättning, som utgår i stallet for avtalsenliga
naturaförmåner.
De sakkunniga framhåller, att det i allmänhet inte torde mota några
svårigheter att fastställa vad som kontant utbetalats av arbetsgivaren.
Stundom kan dock tvekan föreligga om och huru skatteavdrag för sjö
mansskatt skall göras. Det låter sig enligt de sakkunnigas mening inte
göra att författningsmässigt reglera alla fall, där tvekan kan uppkomma.
Det ligger då nära till hands att söka lösningen av problemet, d. v. s. huru
de tveksamma fallen skall regleras, efter liknande system som tillämpas
vid det allmänna uppbördsförfarandet. Först måste då fastslås, att någon
möjlighet att inhämta besked från lokal skattemyndighet inte föreligger
beträffande sjömansskatten.
För sjömansskattens del erfordras enligt de sakkunnigas mening ett
centralt organ, den tidigare omförmälda sjömansskattenämnden. Närmast
synes denna beträffande skatteavdragen böra erhålla motsvarande funk
tioner som centrala uppbördsnämnden i fråga om uppbördsvasendet. Cen
trala uppbördsnämndens anvisningar angående uttagande av preliminär
skatt m. m. synes kunna tjäna till förebild för sjömansskattenämnden.
De sakkunniga understryker att sjömansskatten skall vara en definitiv
källskatt. Det är ofrånkomligt att en sådan beskattning också maste inne
fatta ett moment som närmast har anknytning till taxering. Sjömans
skattenämnden bör därför kunna besluta huruvida och till vilket belopp
en inkomst är beskattningsbar till sjömansskatt. Härvid måste man tyd
ligen skilja mellan två kategorier av inkomst, för vilka sjömansskatt ej
skall utgöras, nämligen inkomster, som över huvud taget inte är skatte
pliktiga, och inkomster, som inte skall beskattas enligt sjömansskatte-
förordningen utan på annat sätt.
_
Bland frågor, som bör ankomma på nämnden, namnes i betänkande
spörsmål om beskattningen av ersättning vid sjukdom, av inkomster av för
säljning från s. k. slabbkista ävensom av traktamenten. Även förfarandet
beträffande uttagandet av skatt å belopp, som utbetalas efter anställningens
upphörande bör närmare regleras av nämnden.
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
Remissyttrandena
Skattskyldighet
De sakkunnigas förslag, att sjömansskatt endast skall erläggas ombord
på svenska handelsfartyg om minst 100 bruttoregis-
5__Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 saml. Nr 92
t erton har i flertalet remissyttranden tillstyrkts eller lämnats utan
erinran.
66
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
En högre gräns än 100 bruttoregisterton förordas dock av länsstyrelsen
1 ^otebor9s och Bohus län. Besättningen på fartyg om 100 ton eller något
därutöver består enligt länsstyrelsens erfarenhet ofta endast av tre å fyra
man, befalhavaren inberäknad. Ej sällan är befälhavaren eller någon eller
nagra av besättningsmännen delägare i fartyget och det måste ur taxerings-
teknisk synpunkt anses vara olämpligt att dylik delägare erlägger sjö
mansskatt. Även ur kontrollsynpunkt är det tveksamt om sjömansskatt
bor inforas på så små fartyg. Detta förhållande — påpekar länsstyrelsen
framhölls redan av sjömansskatteutredningen och var en av anled
ningarna till att denna utredning föreslog gränsen vid 500 bruttoregister
ton. I fråga om ett stort antal mindre fartyg gäller vidare, att de till över
vägande delen går i kustfart eller östersjöfart samt att de ofta lägges upp
nagra manader under vintern, då besättningsmännen söker sig arbete i
land. Lansstyrelsen, som funnit att sjömansskatt i minsta möjliga utsträck
ning bor gälla för fartyg i östersjöfart, förordar att gränsen sättes vid 500
bruttoregisterton med rätt för sjömansskattenämnden att medge dispens
för fartyg i storleksgruppen mellan 300 och 500 ton, om det otvetydigt
framgår, att fartyget huvudsakligen går i nordsjöfart.
En lägre grans an 100 bruttoregisterton föreslås av sjöfartsstyrelsen,
Rederiföreningen för mindre fartyg samt Svenska sjöfolksförbundet. Sjö
fartsstyrelsen, som utförligast uppehåller sig vid frågan, anför att de spe
ciella forhållanden, som utgör grunden för sjömansskatten, helt kommer
till uttryck i den avgränsning, som föreslagits av de sakkunniga beträff
ande olika slag av geografisk fart och är oberoende av storleken av det
fartyg, varå sjömannen utövar sitt yrke. I stället för en storleksgräns bör
enligt styrelsens förmenande införas en huvudregel, att sjömansskatt må
erlaggas av envar, som är anställd i redarens tjänst ombord på svenskt
handelsfartyg. Därjämte bör föreskrivas, att som villkor för erläggande
av sjömansskatt fartyget måste vara infört i eller anmält till införande i
fartygsregistret. Registreringsplikt föreligger enligt 2 § sjölagen för fartyg
om tjugu registerton men även mindre fartyg må efter anmälan införas
i registret.
Rederiföreningen för mindre fartyg ifrågasätter om en tonnagegräns
kan anses erforderlig. I så fall bör den enligt föreningens mening inte
sattas högre än till 50 bruttoregisterton.
Förslaget att sjömansskatt endast skall erläggas av
d e n s o m är anställd ombord i redarens tjänst har
toranlett vissa erinringar. Sålunda erinrar Rederiföreningen för mindre far
tyg om att många ägare till mindre fartyg själva arbetar ombord på far
tygen. Föreningen föreslår att dylika ägare skall få erlägga sjömansskatt
67
och hemställer om sådan ändring i författningstexten att detta önskemål
tillgodoses.
De sakkunnigas förslag angående den fart i vilken fartyg
skall gå för att de föreslagna reglerna skall bli
tillämpliga biträdes eller lämnas utan erinran av riksräkenskaps-
verket, riksskattenämnden, sjöfartsstyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms,
Södermanlands, Östergötlands, Kalmar, Blekinge, Malmöhus, Hallands,
Skaraborgs, Värmlands, Gävleborgs, Västernorrlands och Norrbottens län,
Sveriges redareförening, Svenska sjöfolksförbundet, Tjänstemännens cen
tralorganisation, Svenska maskinbefälsförbundet, Sveriges fartygsbefäls-
förening, Svenska stewardsföreningen, Taxeringsnämndsordförandenas riks
förbund, Sveriges häradsskrivarförening samt Föreningen Sveriges krono-
kamrerare.
Allmän enighet råder om att sjömansskatt bör utgå ombord på fartyg
i oceanfart. Även sådana remissinstanser som i princip ställer sig
avvisande till de sakkunnigas förslag om sjömansskatt anser att vissa skäl
föreligger för att sjömansskatt skall uttas ombord på dessa fartyg.
Kammarrätten påpekar sålunda, att enligt dess förmenande skäl för en
särskild behandling av sjömän föreligger med full styrka endast vid tjänst
göring i utrikes fjärrtrafik. En liknande tankegång synes framgå av över-
ståthållarämbetets yttrande. Ämbetet anför.
De nu anförda betänkligheterna mot införande av sjömansskatt finner
överståthållarämbetet vara så väsentliga, att ämbetet icke anser sig kunna
tillstyrka att förslaget lägges till grund för lagstiftning. I vart fall får över
ståthållarämbetet på det bestämdaste avstyrka, att detsamma omfattar
andra än anställda ombord å fartyg i oceanfart.
Endast två remissmyndigheter har särskilt uttalat sig i frågan om sjö
mansskatt skall uttas på fartyg i nordsjöfart.
Sålunda förutsätter statskontoret att sjömansskatt normalt endast skall
utgå vid anställning ombord på fartyg i oceanfart och blott undantagsvis
i nordsjöfart och östersjöfart.
Länsstyrelsen i Kristianstads län ifrågasätter om sjömansskatt skall er
läggas ombord på fartyg på fasta rutter i nordsjöfart.
Frågan om sjömansskatt skall uttas ombord på fartyg i östersjöfart
och därmed likställd kustfart har föranlett uttalanden i skilda
riktningar. Sålunda intar länsstyrelserna i Kristianstads samt Göteborgs och
Bohus län ävensom — såvitt angår färjtrafiken i Öresund — länsstyrelsen
i Västmanlands län en negativ inställning.
Länsstyrelsen i Kristianstads län anför.
Av orsaker som här tidigare något berörts anser länsstyrelsen det ange
läget att en särlagstiftning av nu ifrågasatt slag kommer alt omfatta endast
den del av sjöfolket, om vilka det med någorlunda bestämdhet kan sägas att
deras arbets- och levnadsförhållanden klart avvika från andra medborgar-
kategoriers. Av denna anledning anser länsstyrelsen det vara ytterst tvek
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
68
samt huruvida den föreslagna sjömansskatten skall omfatta sjömän å fartyg
i östersjöfart. Härtill kommer också den omständigheten att det i många
fall måste vara mycket svårt att på ett rättvist sätt göra åtskillnad mellan
kustfart och östersjöfart. En gränsdragning enligt de sakkunnigas förslag
synes också i ett sannolikt ej ringa antal fall kunna leda till den otillfreds
ställande situationen att skepparen—fartygsägaren såsom egen företagare
skulle taxeras på vanligt sätt under det att hans anställda skulle äga att åt
njuta de fördelar som sjömansskatten innebär. För en restriktiv hållning i
nu berörda avseende talar också den omständigheten, att de sjömän som
befara Östersjön knappast kunna anses ha svagare samband med hemorten
och svårare att nå kontakt med taxeringsmyndigheterna än vad fallet är
beträffande vissa andra medborgargrupper i land. En viss försiktighet synes
också tillrådlig så länge det icke är klart hur östersjöfarten kommer att
behandlas i eventuell finsk och dansk sjöinansskattelagstiftning. Länssty
relsen anser på ovan anförda grunder starka skäl tala för att sjömansskatten
bör omfatta endast sjömän på fartyg i ocean- och nordsjöfart.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller att östersjöfarten
inte kan anses vara likställd med nordsjöfarten. Fartyg i östersjöfart
i linjetrafik återkommer i regel till hemorten samma dag eller inom ett
eller annat dygn. Detta är t. ex. fallet med tågfärjorna och Göteborg-Fred-
rikshamnslinjens fartyg. Även övriga fartyg i östersjöfart går till betydande
del i sådan trafik, att sjömännen har möjlighet att uppehålla en kontinuerlig
kontakt med hemorten. En särställning för dessa sjömän i förhållande till
övriga medborgare är därför svår att motivera.
Länsstyrelsen i Västmanlands län påpekar, att sjömansskatt skulle enligt
de sakkunnigas förslag få erläggas ombord på fartyg i trafik i Öresund
mellan svenska och danska hamnar. Några skäl för att sjömännen ombord
på dessa fartyg skall få erlägga sjömansskatt finnes enligt länsstyrelsens
mening ej.
Å andra sidan har önskvärdheten av att sjömansskatt uttas ombord på
fartyg i östersjöfart betonats av länsstyrelsen i Malmöhus län. Länsstyrelsen
framhåller.
För östersjöfartens del finner länsstyrelsen det berättigat, att sjömans
skatt uttages. En del av detta tonnage lär nämligen under ett och samma år
användas för frakter såväl i öslersjö- som nordsjöfart. Att under sådana
förhållanden tillämpa reglerna för taxering av inkomst i land för anställda
å dylika fartyg vid östersjöfart och reglerna för sjömansskatt vid nordsjö
fart förefaller mindre lyckat. Om östersjöfarten i sin helhet undantoges från
sjömansskatt, skulle detta utan tvekan medföra ännu större svårigheter för
vårt mindre tonnage än för närvarande att hävda sig i konkurrensen inom
östersjöområdet med vissa andra länders fartyg. För det mindre tonnaget vill
det synas som i vissa fall under ett och samma år skatteuttag kunde komma
att ske efter såväl öster sjötabell som nordsjötabell beroende på fartygets
destination vid olika tillfällen. Något hinder härför kan ej anses föreligga.
Slutligen har vissa remissinstanser hävdat att större hänsyn bör tas till
kustfarten än som skett. Sålunda betonar sjöfartsstyrelsen, som fun
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
69
nit det önskvärt med en positiv bestämmelse om sjömansskatt i kustfart,
vikten av att bestämmelsen om att sjömansskatt i vissa fall kan uttas i sådan
fart vinner beaktande inom sjömansskaltenämnden. Styrelsen anför vidare.
Ur bl. a. psykologisk synpunkt synes det riktigt, att sjöman å fartyg i
detta slags fart kommer i åtnjutande av de förmåner som sjömansskatten
kommer att erbjuda, så snart hans förhållanden kan anses vara av samma
natur som de för sjöfolk å fartyg i vidsträcktare fart. Styrelsen vill i detta
sammanhang även peka på de stora svårigheter som det mindre tonnaget
i kustfart har ur bemanningssynpunkt.
Länsstyrelsen i Gotlands län ifrågasätter om den av de sakkunniga verk
ställda avvägningen är riktig med hänsyn till kustfarten. Länsstyrelsen
anför.
För den anställde torde det komina att framstå såsom icke rättvist, att
sjömansskatt skall utgå för inkomst, som intjänas på ett fartyg, som går
t. ex. mellan Malmö och Köpenhamn under förhållanden, som i det närmaste
äro likställda med arbete i land, medan däremot inkomst intjänad å ett
fartyg, som går t. ex. mellan Malmö och Luleå skall deklareras och beskattas
såsom inkomst i land, därest icke med stöd av 1 § i förslaget annorlunda
bestämmes. Härtill kommer, att den svenska kustsjöfarten med mindre
fartyg för närvarande genomgår en kris och på grund av strängare beman-
ningsregler m. m. än som gäller för utländska fartyg av motsvarande stor
lek har svårt att hävda sig i konkurrensen med utländska rederier. Därest
sjömansskatten utformas enligt förslaget, kommer vanliga beskattnings
regler, innebärande högre skatt än sjömansskatten, att i regel tillämpas för
anställda å dessa fartyg. Svårigheten att till fartyg i kustfart rekrytera
manskap, är redan nu betydande bl. a. på grund av de ofta besvärliga och
primitiva förhållanden, varunder arbetet måste utföras å dessa fartyg.
Därest beskattningen vid sådan anställning blir ogynnsammare, kan befaras
att svårigheterna ökas. Härtill kommer att konkurrensmöjligheterna med
utländskt tonnage i än högre grad minskas. Enligt länsstyrelsens mening
synes därför tillämpningsområdet för uttagande av sjömansskatt böra vidgas
och utformas i anslutning till den norska lagstiftningen härutinnan, så att
sjömansskatt skall uttagas av ombordanställda på samtliga svenska fartyg
med en storlek av minst 100 bruttoregisterton.
Kungi. Maj.ts proposition nr i)2 år 1958
Skattepliktig inkomst
Mot de sakkunnigas uttalande att sjömansskatt skall erläggas för sådan
inkomst ombord som enligt kommunalskattelagen utgör inkomst av tjänst
har någon principiell invändning inte riktats.
Även förslaget att hänsyn till värdet av fri kost och logi
skall tas vid sjö manss kattetabellernas upp g ö r ande
samt att skatten skall beräknas å den kontanta inkomsten har i regel god
tagits. Sjöfartsstyrelsen förklarar dock att det ur psykologisk synpunkt
hade varit värdefullt om beskattning av fritt logi hade kunnat elimineras.
Som skäl för sin ståndpunkt åberopar styrelsen dansk rätt, enligt vilken
förmån av fri bostad ombord på fartyg inte anses vara skattepliktig intäkt.
70
Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958
I olika yttranden har diskuterats frågan om vilket värde som bör åsättas
förmånerna av kost och logi. Ur yttrandena i denna del torde få anföras
följande.
Svenska maslcinbefålsförbundet framhåller att förbundet delar de sak
kunnigas principiella inställning att inkomst i land och till sjöss bedömes
lika men hävdar att hänsyn bör tas till de förhållanden under vilka natura
förmånerna åtnjutes. Förbundet anför vidare.
I tabellbilaga 5 redovisar de sakkunniga skillnaden mellan preliminär
skatt och sjömansskatt. Därvid utgår man ifrån en värdering av naturaför
månerna från 140 kronor per månad upp till — för en kontantinkomst om
1500 kr. och högre -— 200 kr. per månad. Att på detta sätt genom inkomster
i det stora hela skilja på befäl och manskap finner förbundet orättvist. Om
skillnad skall föreligga beträffande beskattning av naturaförmånerna, bör
skillnaden göras mellan gift och ogift, och det kan enligt förbundets mening
starkt ifrågasättas, huruvida naturaförmånerna för gift sjöman över huvud
taget bör beskattas. För den gifte sjömannen är nämligen förmånen av ett
mycket ringa värde. Han måste under alla omständigheter sörja för under
håll av sin familj och de fasta kostnaderna för bostad, belysning, bränsle,
möbler m. m. blir inte mindre därför att familjeförsörjaren befinner sig till
sjöss. De i hemmet inbesparade levnadskostnaderna på grund av att familje
försörjaren vistas utanför hemmet måste bli av ytterligt ringa omfattning.
Med anledning härav får förbundet föreslå, att i vart fall de gifta sjömännen
helt befrias från erläggande av skatt på naturaförmåner.
Sveriges fartygsbefälsförening och Svenska stewardsföreningen anför lik
nande synpunkter.
Statskontoret, som i fråga om naturaförmånernas värde företräder en
annan uppfattning, yttrar.
Förslaget, att skattetabellerna skola anknytas till de kontanta löneför
månerna, föranleder icke någon erinran från ämbetsverkets sida. Skäl för
en särskilt låg värdering av naturaförmåner föreligga däremot knappast.
Logi och kost å särskilt de fartyg, som gå i avlägsen trafik, torde numera
vara av god beskaffenhet och värdet lärer knappast på långt när upptagas
till vederbörande redares självkostnadspris.
Länsstyrelsen i Blekinge län anser att praktiska skäl onekligen talar för
att skatten endast beräknas på den kontanta inkomsten. Om värderingen
av fritt vivre anför länsstyrelsen.
Då även inom respektive grupper anställda — nordsjö- och östersjöfart —
åtnjutna naturaförmåner ombord kunna vara av mycket olika värde, synes
man dock ej kunna bortse från att den föreslagna metoden att bestämma
skatteunderlaget i allt för hög grad missgynnar de i fråga om kost och
bostad sämst ställda och ger fördelar åt dem, som ha de bästa anställnings
förhållandena. Det kan även befaras att i enskilda fall speciella förmåner —
rätt att utan särskild ersättning medtaga familjemedlemmar på långresor
o. d. — kunna tillkomma men vara fritagna från beskattning. Länsstyrelsen
anser det därför angeläget att undersökning verkställes, om möjlighet finnes
att i högre grad än som skett beakta förefintliga variationer i naturaför
månernas värde utan att detta i allt för hög grad komplicerar reglerna för
skatteuttaget.
Vissa remissinstanser har framhållit att även andra naturaförmå
ner än fri kost och logi kan förekomma och uttrycker farhågor för att såda
na förmåner skulle undgå beskattning. Sålunda anför länsstyrelsen i Gävle
borgs län att på sjömansskattenämnden bör ankomma att ha sin uppmärk
samhet riktad på det förhållandet att i de från skatteavdrag befriade natu
raförmånerna inte inrymmes annat än vad som sammanhänger med tjänsten
ombord, nämligen bostad och kost.
Riksskattenämnden anför likartade synpunkter.
I fråga om fri uniform (kontant beklädnadsersättning) har kammar
rätten uttalat, att förmån i form av fri beklädnad, åtminstone i de fall
fråga är om fri uniform, bör beskattas. Ett förtydligande av bestämmel
serna är enligt kammarrättens mening erforderligt. Svenska maskinbefäls-
förbundet anser sig däremot kunna utgå från att bidrag såsom uniforms-
ersättningsbidrag skall undantas från beskattning.
I fråga om vad som skall anses utgöra kontant lön
ombord har kammarrätten och riksskattenämnden framhållit att det för
undvikande av tveksamhet klart bör anges vilka kontanta förmåner som
skall medräknas vid bestämmande av den beskattningsbara inkomsten
ombord.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har uppmärksammat frågan om
beskattning av vissa ersättningar vid anställningsavtalets upphörande. Läns
styrelsen anför.
Enligt förslagets 1 § skall sjömansskatt erläggas av envar, som är an
ställd ombord i redarens tjänst. Om en sjöman på grund av sjukdom av
mönstrat, om han obehörigen uppsäges, om fartyget havererar etc. upphör
sjömannen att vara i redarens tjänst. Enligt sjömanslagen kan dock viss
ersättning utgå till honom för tiden närmast efter det han lämnat tjänsten,
vilken ersättning det i sista hand åligger redaren att gälda. Eftersom sjö
mannen då icke längre är i redarens tjänst, skall ersättningen enligt den
föreslagna författningstexten icke beläggas med sjömansskatt. Detta kan
också vara lämpligt, om utbetalningen sker genom någon rederiets agent,
av vilken man knappast kan begära att han skall verkställa skatteavdrag.
Dessa utbetalningar äro givetvis icke att jämföra med utbetalningar, som
ske i efterhand men avse anställningstiden och som skola beläggas med sjö
mansskatt. Det kan erinras om, att man enligt den norska Sjömansskatte-
loven uttager skatt å »hyra och annan gottgörelse, som sjöman får utbetalad
eller kan kräva utbetalad av rederiet». Den formuleringen täcker även sådana
utbetalningar, som här skulle gå fria.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bolms län påpekar vidare att vid beskatt
ning av tantiem och bärgarlön enligt de sakkunnigas förslag kommer skat
ten all beräknas som om även fritt vivre ingått i inkomsten.
De sakkunnigas förslag att drickspengar skall beräknas
till schal)! o n b e 1 o p p för olika grupper av anställda, som uppbär
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
71
72
dylik inkomst av passagerare ombord på fartyg, har inte föranlett några
erinringar. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län påpekar dock att vissa
anställda kan direkt från passagerare uppbära inkomster, som inte kan hän
föras till drickspengar. Länsstyrelsen anför.
Länsstyrelsen vill i detta sammanhang erinra om att rederierna i viss
utsträckning anställa tandläkare ombord å de större fartygen, i ett fåtal
fall även läkare. Dessa uppbära dels fritt vivre av redaren, dels ock ersättning
direkt av patienterna. Anser man dessa vara anställda i redarens tjänst, skulle
även inkomsten från patienterna beräknas och beläggas med sjömansskatt.
Då det här i regel är fråga om sporadiska anställningar, synes dock sjömans
skatt icke böra utgå å dessa inkomster.
Vad de sakkunniga anfört angående skattefrihet för vissa
ersättningar som utbetalas till ombordanställda för utgifter och för
luster i samband med tjänsten, har föranlett påpekanden av kammarrätten,
riksskattenämnden samt länsstyrelserna i Stockholms och Gävleborgs län.
Kammarrätten framhåller, att därest ersättning för utgifter och förluster
i tjänsten ombord skulle utgå med mer än skäliga belopp, föreligger en
inkomst som bör beskattas. Beskattningen av dylika förmåner bör vara
klarare utformad i författningstexten.
Riksskattenämnden uttalar att sjömansskattenämnden bör tillerkännas
befogenhet att inskrida därest rätten till skattefrihet skulle missbrukas.
Härvid bör även uppmärksammas de problem, som kan uppkomma med
avseende å familjebolag i de fall, då delägare i bolaget har ombordanställ-
ning.
Länsstyrelsen i Gävleborgs län anför.
I detta sammanhang ha emellertid de sakkunniga uttalat att vissa ersätt
ningar, som utbetalas till ombordanställda för utgifter och förluster, som
står i samband med tjänsten, bör vara skattefria. Till dylika ersättningar
har bl. a. hänförts reseersättning, verktygstillägg m. m. Enligt länsstyrel
sens mening bör sådan skattefrihet endast föreligga under den förutsätt
ningen att ersättningen är avvägd så att den verkligen utgör en ersättning
för direkta omkostnader och icke en förtäckt löneförmån.
Liknande synpunkter framhålles av länsstyrelsen i Stockholms län.
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
Departementschefen
De sakkunniga har föreslagit att sjömansskatt skall erläggas av den som
är anställd i redarens tjänst ombord på sådant i östersjöfart, nordsjöfart
eller oceanfart använt svenskt handelsfartyg som har en bruttodräktighet
av minst 100 registerton. Där särskilda omständigheter föreligger skall efter
medgivande av sjömansskattenämnden sjömansskatt även få erläggas om
sådant fartyg användes i kustfart. Sjömansskatteförordningen skall där
emot icke äga tillämpning vid inre fart, d. v. s. fart inomskärs vid kusterna
och fart i hamnar och på insjöar o. dvl. De sakkunnigas förslag har i all
73
mänhet godtagits vid remissbehandlingen. Beträffande de erinringar som
anförts må följande framhållas.
I fråga om storleken av de fartyg, ombord på vilka sjömansskatt skall
utgå, har divergerande uppfattningar framkommit. Någon remissinstans
föreslår att gränsen sättes vid 500 bruttoregisterton, andra att den fast
ställes till lägre tontal än 100 eller helt slopas.
Jag ansluter mig i denna del till de sakkunnigas förslag. Även om - -
såsom sjöfartsstyrelsen påpekar — hänsyn framför allt hör tas till den
fart, i vilken fartyg nyttjas, torde av praktiska skäl en tonnagegräns hora
anges. Denna bör enligt min mening sättas så lågt att något dispensförfa
rande inte blir erforderligt. För en tonnagegräns vid 100 ton talar att
samma gräns gäller enligt den norska sjömansskattelagstiftningen.
I fråga om den fart i vilken ett fartyg skall gå för att bestämmelserna
om sjömansskatt skall bli tillämpliga råder bland remissinstanserna delade
meningar. Med få undantag tillstyrkes att sjömansskatt skall uttas av
sjöman på fartyg i nordsjö- och oceanfart. I fråga om östersjöfarten fram
håller några remissinstanser att det knappast möter några större svårigheter
för sjömännen i östersjöfart att uppehålla förbindelserna med hemorten.
Vidare uttalas att gränsen mellan kustfart och östersjöfart i många fall
kan bli svår att upprätthålla. Av nu angivna skäl avstyrker dessa remiss
instanser att sjömansskatt skall utgå vid anställning ombord på fartyg
i östersjöfart. I andra yttranden åter hävdas med skärpa att sjömansskatt
normalt även bör utgå ombord på fartyg i kustfart.
Det bör understrykas att de sakkunniga inte funnit anledning att vid
avvägningen av skatteskalorna föreslå någon egentlig skattenedsättning
för sjömännen i östersjöfart. Skatten skall i princip utgå med samma be
lopp som vid den allmänna beskattningen. Endast sjömän, vilka under aret
jämväl uppburit inkomst i land eller vilka enligt vanliga regler skall sam
taxeras med hustru med egen inkomst, kan under vissa förutsättningar
erhålla en något förmånligare behandling i skattehänseende än Övriga skatt
skyldiga. Detta förhållande torde emellertid inte vara av den vikt att det
nämnvärt bör inverka på bedömningen av frågan om sjömansskatt skall
utgå ombord på fartyg i östersjöfart. Även for anställda i sådan fart galler i
allmänhet — om än i mindre grad — vad som tidigare anförts om de nack
delar och svårigheter som är förknippade med sjömännens bortovaro från
hemorten. Jag vill också erinra om alt i Norge uttas sjömansskatt under
motsvarande förhållanden. Undantagna är enligt norsk lagstiftning endast
fartyg som användes för fart i begränsade områden, d. v. s. i hamnar, floder,
insjöar m. m. I dcL danska förslaget har frågan om sjömansskatt i närfart
lösts på i princip samma sätt som i det svenska. Framhållas må härjämte att
även starka lämplighetsskäl talar för atl sjömansskatt skall uttas på fartyg
i östersjöfart. Eljest skulle en sjöman som en del av året tjänstgör i östersjö
fart och cn annan del i nordsjöfart få erlägga vanlig preliminärskatt och de
Kungl. Maj.ts proposition nr 92
år
1958
74
klarera for inkomsten i den förra anställningen men ha att betala definitiv
sjömansskatt for inkomsten i den senare, överföres ett fartyg från fart i
Nordsjön till fart i Östersjön skulle en sådan konsekvens inträda för hela
besättningen. I detta fall kompliceras också bestyret med uppbörd och redo
visning av skatt for rederiet. För olika delar av året skulle då skilda regler
om uppbörd och redovisning få tillämpas. Under hänvisning till vad jag nu
anfört får jag förorda att sjömansskatt skall uttas även vid anställning
ombord på fartyg i östersjöfart.
I något remissyttrande har föreslagits att färjtrafiken i Öresund skall
undantas. Självfallet föreligger inte särskild anledning att införa sjömans
skatt på dessa färjor. Ä andra sidan skulle ett undantag medföra komplika
tioner. Även andra undantag skulle då få övervägas, t. ex. i fråga om den av
lansstyrelsen i Goteborgs och Bohus län omnämnda linjen Göteborg__Fred-
rikshamn m. fl. Med hänsyn till att skatteuttaget i färjtrafiken i princip
skall motsvara skatteuttaget vid den allmänna beskattningen biträder jag
aven i denna del vad de sakkunniga föreslagit. Härtill bidrager också den
inställning till sjömansskatten i kustfart, jag funnit mig böra inta.
Som nyss nämnts skall enligt de sakkunnigas förslag sjömansskatt i
särskilda fall kunna utgå i kustfart. Det skall ankomma på sjömansskatte-
namnden att besluta härom. Mot förslaget i denna del har invänts att svårig
heter kommer att uppstå vid gränsdragningen mellan kustfart och östersjö
fart. Det har även påpekats vikten av att kustfarten inte genom olikheter i
beskattningshänseende missgynnas. Jag finner vad sålunda anförts värt be
aktande. Härtill kommer, att det måste vara förenat med avsevärda svårig
heter för sjöinansskattenämnden att finna godtagbara riktlinjer för dis-
pensgivnmgen. Ur nu anförda synpunkter synes det vara att föredraga att
redan från början låta sjömansskatt utgå även på fartyg i kustfart. Själv
fallet skall för kustfarten tillämpas östersjötabellen, vilken i fråga om
skatteuttaget nära ansluter sig till beskattningen i land. Vad de sakkunniga
betecknat som kustfart och östersjöfart bör då kunna sammanföras under
beteckningen närfart medan nordsjö- och oceanfart kan betecknas som
fjär rf ar t. Utvidgas tillämpningsområdet för sjömansskatten på delta
satt kommer de svenska bestämmelserna att nära överensstämma med vad
som galler i Norge. Utanför sjömansskattens tillämpning skulle endast
falla inre fart, d. v. s. fartyget användes huvudsakligast för färder, som
endast går i hamnar, på floder, kanaler, insjöar eller inomskärs vid kus
terna. Till inre fart bör även hänföras fart i Kalmarsund.
Vad någon remissinstans föreslagit om att ägare av mindre fartyg, som
sjalv arbetar ombord, skulle få erlägga sjömansskatt kan jag inte biträda.
Av naturliga skäl kan nämligen en definitiv källskatt endast komma till an
vändning för den som uppbär inkomst av anställning i annans tjänst.
Enligt förslaget skall sjömansskatt erläggas för sådan inkomst som
enligt kommunalskattelagen utgör inkomst av tjänst. Till värdet av fri
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
75
kost och logi skall hänsyn tas vid uppgörande av sjömansskattetabellerna.
Härigenom uppnår man den ur praktisk synpunkt betydelsefulla fördelen
att skatten endast behöver beräknas å den kontanta lönen. I allmänhet
har förslaget i denna del godtagits vid remissbehandlingen. Vissa problem
har dock tilldragit sig uppmärksamhet. Beträffande värderingen av fri
kost och logi har sålunda olika önskemål framställts om lägre värdering
av dessa förmåner för gifta än för ogifta sjömän och om större hänsyn till
förekommande variationer i naturaförmånernas värde m. m. Självfal
let vållar beskattningen av dessa förmåner vissa svårigheter då det gäl
ler att inordna den i en starkt schabloniserad skatteform som den före
slagna sjömansskatten. Utan att avsevärt komplicera lagstiftningen och
förfarandet lär man emellertid knappast kunna ta större hänsyn till före
kommande olikheter än de sakkunniga redan gjort vid utformningen av
sjömansskattetabellerna. Jag finner mig därför böra biträda vad de sak
kunniga föreslagit.
Frågan om beskattning av andra naturaförmåner än fri kost och logi
har berörts i några yttranden. I detta sammanhang vill jag erinra om
bestämmelserna i 32 § 3 mom. tredje stycket kommunalskattelagen om
skattefrihet för vissa mindre förmåner ävensom om riksskattenämndens
anvisningar den 22 november 1957 rörande tillämpningen av dessa be
stämmelser. Den förmån som närmast kan tänkas komma i fråga är fri
beklädnad. Vid beskattningen av sådan förmån vid årlig taxering gäller i
huvudsak följande. Om förmånen endast avser fria överdrags- och skydds-
kläder beskattas den inte. Tillhandahåller arbetsgivaren fri uniform för
nedsatt pris upptages detta som skattepliktig förmån om värdet av denna
förmån jämte värdet av andra skattepliktiga mindre förmåner från samma
arbetsgivare uppgår till minst 400 kronor för helt år. Helt fri uniform be
skattas alltid.
Uppenbarligen skulle tillämpningen av bestämmelserna om sjömansskatt
i hög grad kompliceras om motsvarande föreskrifter infördes i sjömans-
skatteförordningen. Som jag förut framhållit måste vid utformningen av
sjömansskatten vissa avsteg göras från eljest gällande beskattningsregler.
Beträffande här ifrågavarande förmåner torde den enda praktiska möjlig
heten vara att helt avstå från beskattning av andra naturaförmåner än
fri kost och logi. I regel får dessa förmåner antas vara av sådan karaktär
att de även vid den allmänna beskattningen skulle bli skattefria. 3 ill mitt
ståndpunktstagande i denna fråga har bidragit alt sådana förmåner inte
beskattas enligt den norska sjömansskattelagen och inte heller särskilt
omnämnts i det danska förslaget. Självfallet bör sjömansskattenämnden
ha sin uppmärksamhet riktad på frågan och föreslå åtgärder därest tenden
ser till missbruk skulle förmärkas. Med anledning av vad svenska maskin-
befälsförbundet uttalat om kontant bidrag till uniform vill jag endast er
inra om att sådant bidrag alltid utgör skattepliktig inkomst enligt kom
Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958
76
munalskattelagen. Kontant unifonnsbidrag bör därför också ingå i den
till sjömansskatt skattepliktiga inkomsten.
Vad riksskattenämnden och kammarrätten anfört om ett direkt angi
vande i författningen av vilka kontanta löneförmåner som skall medräknas
vid skatteberäkningen finner jag mig inte kunna biträda. Jag vill i detta
sammanhang framhålla att i den norska sjömansskattelagen och i det
danska förslaget i princip använts samma metod vid angivandet av den
skattepliktiga inkomsten som i det svenska förslaget.
Även ersättningar och gottgörelser av olika slag som utbetalas till sjö
mannen sedan anställningsavtalet upphört men som grundar sig på detta
torde få anses utgöra till sjömansskatt skattepliktig inkomst. I denna del
torde innebörden av de föreslagna bestämmelserna vara densamma som
enligt den norska lagstiftningen.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har anmärkt att vid be
skattning av tantiem och andra engångsersättningar kommer skatten att
beräknas som om även fritt vivre ingått i inkomsten. Anmärkningen är
riktig såvitt angår de relativt sällsynta fall då sådan inkomst överstiger
månadsinkomsten. Den skall då enligt förslaget beskattas som särskild
månadsinkomst utan sammanläggning med den vanliga månadsinkomsten.
Å andra sidan må framhållas att då engångsbelopp beskattas som särskild
månadsinkomst innebär detta att den skattskyldige får räkna sig Lill godo
en tolftedel av det årliga ortsavdraget och av vissa andra normalt före
kommande avdrag. Hänsyn till dessa avdrag har nämligen tagits vid ut
formningen av sjömansskattetabellerna. Det extra avdrag vederbörande där
igenom får åtnjuta skall inte medföra någon minskning av ortsavdraget
vid årlig taxering. Att sjömannen vid beräkningen av skatt på engångs
belopp får skatta efter en skattesats som avvägts med hänsyn till ett be
räknat värde av fritt vivre kompenseras sålunda av att han samtidigt er
håller de berörda avdragen. I allmänhet torde denna lösning av engångs
beloppens beskattning vara till förmån för den skattskyldige.
De sakkunnigas förslag om beskattning av drickspengar har inte föran
lett någon direkt erinran. Jag anser mig böra biträda förslaget. I detta
sammanhang har länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län upptagit frågan
om beskattningen av läkare och tandläkare, vilka av redaren endast erhål
ler fritt vivre men därutöver uppbär inkomster av arvoden från patienter.
Länsstyrelsen förordar att sjömansskatt inte skall utgå å dessa inkomster.
Att schablonmässigt uppskatta sådana inkomster med någon större grad
av säkerhet torde knappast vara möjligt, då det kan antas att stora varia
tioner förekommer. Skatten skulle under sådana omständigheter få grundas
på direkt uppgift av vederbörande. I likhet med länsstyrelsen får jag därför
förorda att sjömansskatt inte skall utgå på inkomster av ifrågavarande slag.
För dessa inkomster blir vederbörande i stället skattskyldig enligt allmänna
bestämmelser. Någon uttrycklig undantagsregel torde icke vara erforderlig,
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
77
då ersättning som läkare eller tandläkare uppbär direkt av patient är att
jämställa med inkomst av självständigt utövad verksamhet och sålunda icke
kan anses vara att hänföra till sådan lön eller gottgörelse, som uppbäres på
grund av anställning ombord.
Vad de sakkunniga uttalat om skattefrihet för kojutrustning, verktygs-
tillägg, reseersättning m. fl. ersättningar för utgifter eller förluster som
står i samband med tjänsten ombord har föranlett yrkanden om sådan
utformning av lagtexten att därav framgår att ersättningar med mer än
skäliga belopp skall beskattas. Vidare har framhållits önskvärdheten av
att sjömansskattenämnden får befogenhet att ingripa vid missbruk. Jag
vill med anledning härav erinra om alt enligt den föreslagna bestämmelsen
(anv. till 2 §) skall sådan ersättning ha åtgått för sitt ändamål. Detta får
anses innebära att om och i den mån ersättningen inte motsvaras av kostna
derna eller förlusterna skall den medräknas i den skattepliktiga inkomsten.
Har detta inte skett kan sjömansskattekontoret framställa krav mot redaren.
V. Sjömansskattens storlek
De sakkunniga
Sjömansskatten för här i riket bosatta sjömän
De sakkunniga framhåller, att de norska sjömansskatteskalorna noga
studerats. Det har dock visat sig att det inte är möjligt att direkt tillämpa
dessa skatteskalor och de på grundval därav utarbetade sjömansskatte-
tabellerna på svenska förhållanden. Skattesystemets allmänna utformning
är nämligen i många avseenden olika i de båda länderna.
Enligt de sakkunnigas mening är det ofrånkomligt att en viss relation
i första hand sökes mellan skatt i land och skatt ombord. Även om de norska
sjömansskattetabellerna inte utan vidare kan läggas till grund för en svensk
sjömansskatt, har de uppgifter som erhållits från Norge varit av betydelse då
det gällt att finna denna relation mellan skattetrycket ombord och skatte
trycket i land.
Sjömansskatten i Norge är avsevärt lägre än den skatt som erlägges av
inkomsttagare i land. Skillnaderna belyses av följande i betänkandet in
tagna tablåer.
De sakkunniga framhåller att de slutsatser som kan dras av tablåerna
inte får sträckas för långt. Kommunalskattesatserna är i många norska
kommuner högre än i Oslo. Sammanläggning av inkomst ombord och in
komst i land kan medföra att sjömannens skatt i verkligheten blir större
än tablåerna utvisar. De sakkunniga anför vidare.
78
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
Gift skattskyldig utan barn
Kontant
månadslön
Natura
förmåner
Preliminär
skatt i Oslo
Sjömansskatt
Skillnad mellan preliminär
skatt och sjömansskatt
i kronor
i procent
1
000
170
237
133
104
43,9
1 500
170
408
270
138
33,8
2
000
170
622
431
191
30,7
2 500
170
887
611
276
31,1
Ogift skattskyldig utan barn
Kontant
månadslön
Natura
förmåner
Preliminär
skatt i Oslo
Sjömansskatt
Skillnad mellan preliminär
skatt och sjömansskatt
i kronor
i procent
1
000
170
288
200
88
30,6
1 500
170
459
337
122
26,6
2
000
170
676
499
177
26,2
2 500
170
941
682
259
27,5
Så mycket står emellertid klart att en svensk sjömansskatt — om syftet
med densamma skall ernås — måste uttas med belopp som icke erbjuder
alltför störa skillnader mot vad som erlägges å norska fartyg. Detta gäller
emellertid enligt vår åsikt odelat endast beträffande sådana sjömän, som
är anställda ombord å fartyg i nordsjöfart och oceanfart. För sjömän i
östersjöfart kan under vissa förhållanden — exempelvis vid långbogse-
ring, malmfart och liknande fart — motsvarande krav göras gällande,
men för sjömän i östersjöfart, vilken icke föranleder längre bortovaro
från hemmet, synes icke påkallat att medge lika stor skattelindring, som
föreslås för sjömän i fjärrtrafik. Även sjömän i östersjötrafik bör få er
lägga sjömansskatt, ehuru enligt med källskattetabellerna mera överens
stämmande skatteskalor än de som bör gälla för sjömän på längre trader.
För beskattning av sjömän, som är bosatta här i riket, föreslås två sjö-
mansskattetabeller, tabell I och tabell II. Tabell I skall användas, då
sjömansskatt uttas vid anställning ombord på fartyg i nordsjöfart och
oceanfart, medan tabell II kommer till användning ombord på fartyg i
östersjöfart. I tabellerna skall finnas särskilda kolumner för
ogift sjöman,
ogift sjöman, som har hemmavarande eller av honom helt eller delvis
underhållet barn, för vilket rätt till allmänt barnbidrag föreligger, samt
gift sjöman eller sådan ogift sjöman (varmed jämställes änkling, änka
eller frånskild), som har husföreståndarinna hos sig anställd och har
hemmavarande barn, för vilket rätt till allmänt barnbidrag föreligger.
De tre kolumnerna i sjömansskattetabellerna motsvarar kolumnerna
1—3 i tabellerna för preliminär A-skatt. Någon motsvarighet till kolumn
4 (gift skattskyldig, vars hustru har en årlig inkomst å minst 2 000 kronor)
erfordras inte.
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 är 1958
79
I betänkandet framhålles, att då skatten enligt förslaget skall beräknas
for månad beskattningen av engångsvis eller oregelbundet utfallande in
komster skulle kunna bli för hög. Med anledning härav har de sakkunniga
verkställt vissa undersökningar på grundval av specificerade löneuppgif-
ter för 200 sjömän i olika slag av fart. Om resultatet av undersökningarna
anföres.
. ^ H^rsökningarna har givit vid handen, att de inkomster, som utbetalas
till sjömän oregelbundet, i allmänhet är av relativt liten betydelse i skatte
hänseende ur förevarande synpunkt. De otillfredsställande verkningar,
som oregelbundet utfallande inkomster kan tänkas medföra, anser vi för
det stora flertalet fall möjliga att undvika genom att vid uppbyggandet av
sjomansskattetabellerna reduktion sker med fem kronor för månad mot
svarande sextio kronor för år.
Utbetalas större engångsbelopp synes dock omräkning nödvändig för alt
oskäliga verkningar skall undgås.
Hänsyn bör enligt de sakkunnigas mening också tas till att sjömän inte
alltid innehar anställning — ombord eller i land — under hela året. Detta
har beaktats i den norska lagstiftningen.
De sakkunniga anför beträffande sjömansskattetabellen för östersjöfart.
De sjömansskattetabeller, som skall användas för skatteavdrag ombord
å fartyg i närtrafik, sjömansskattetabell II, bör konstrueras i huvudsaklig
överensstämmelse med tabellerna för preliminär A-skatt. Tillämplig orts-
grupp och kommunal utdebitering väljes med hänsyn till förhållandena i
riket i sin helhet. Vi har i förslaget valt preliminärskattetabell för orts-
grupp 3 med en kommunal utdebitering av 13 kronor. Intet hinder möter
givetvis, att en sjömansskattetabell konstrueras på grundval av annan orts-
grupp och annan utdebitering. Då skatteavdrag till sjömansskatt endast
skall beräknas å kontanta löneförmåner, måste beaktas skattepliktiga na
turaförmåner vid sjömansskattetabellernas konstruktion. Förmånerna bör
enligt vårt förmenande värderas försiktigt. För sjömän i manskaps ställ-
ning beräknas värdet av naturaförmånerna såsom för närvarande i käll-
skattetabellen till lägre belopp än för befäl. De i tabellerna enligt angivna
grunder framräknade skattebeloppen reduceras i princip — undantag
måste göras för de allra lägsta månadsinkomsterna — med 15 kronor, varav
10 kronor avser att motverka följderna i skattehänseende av oregelbundet
utfallande inkomster och av att sjömannen icke alltid arbetar hela året och
5 kronor utgör kompensation för att sjöman kan få erlägga för höga folk
pensions- och sjukförsäkringsavgifter i land.
Om konstruktionen av sjömansskattetabellen för nordsjöfart och ocean
fart anför de sakkunniga.
Såsom underlag för beräkningen av sjömansskatt för gift sjöman an
vändes preliminärskattetabell 111:13. Gift skattskyldig med en kontant
årslön av 10 000 kronor bör erlägga 15 procent därav i sjömansskatt.
Sedan skatten å en månadslön motsvarande en kontant årslön om
10 000 kronor framräknats, vidtas viss reduktion av beloppet av samma an
ledningar, som angivits för tabell II här ovan. Det skattebelopp, som där
vid erhållcs, utgör sjömansskatten på en kontant (till sjömansskatt be-
80
skattningsbar) inkomst av ^ kronor för gift sjöman.
Skillnaden angiven i kronor mellan skatten å ——— kronor och preliminär
A-skatt enligt tabell
III:
13 å en kontant inkomst avkronor framräknas.
10 000
.
Den skillnad, som föreligger vid en kontant inkomst av ——— kronor, skall
utgöra skillnaden vid övriga inkomstlagen mellan sjömansskatt och pre
liminär A-skatt, beräknad endast å kontant lön. Vissa undantag härifrån
måste dock göras. Vissa jämkningar i de lägre och de högre inkomstskik
ten måste företas, varjämte tillses att alla inadvertenser, »trappsteg», eli
mineras.
Såsom grundval för beräkning av sjömansskatt för ogift sjöman an
vändes samma preliminärskattetabeller som tidigare omnämnts.
En ogift sjöman bör enligt vårt förmenande icke erhålla en i kronor
räknad större skattenedsättning än en gift sjöman. Sjömansskattetabel-
len för en ogift sjöman erhålles då genom alt man i varje inkomstläge
reducerar sjömansskattetabellen avseende östersjöfart för ogift sjöman
med samma nedsättning som tillkommer en gift sjöman ombord å fartyg
i nordsjöfart och oceanfart.
En av de sakkunniga upprättad tablå utvisande skillnaden mellan preli
minär skatt och den föreslagna sjömansskatten torde såsom bilaga (Bi
laga 2) få fogas vid detta protokoll.
Då vid skattetabellernas konstruktion hänsyn tagits till oregelbundet
eller engångsvis utfallande inkomstbelopp, behöver i normalfallet några
särskilda uträkningar ej ske av sjömansskatten å dylika inkomstbelopp.
Dessa skall i regel sammanläggas med eljest utgående månadslön. Endast
om engångsbeloppet är större än eljest normalt utgående månadslön skall
en särskild skatteberäkning företas. Den engångsvis utbetalade ersättning
en anses i dylikt fall utgöra en särskild månadsinkomst, för vilken avdrag
verkställes enligt tabell. De sakkunniga framhåller vidare.
På samma sätt beskattas inkomst, som utbetalas efter det att en sjöman
slutat sin anställning. Vid tillämpningen av den av oss föreslagna meto
den för beskattning av engångsbelopp skall iakttas, att, ehuru nu nämnda
inkomster beskattas som om de vore särskilda månadsinkomster, den
skattskyldige vid taxering av ev. inkomst i land icke på grund härav skall
vidkännas någon reducering av honom eljest tillkommande ortsavdrag.
Sjömansskatten för här i riket ej bosatta sjömän
Frågan, huruvida en sjöman är att anse som bosatt här i riket eller ej,
skall enligt de sakkunniga bedömas i enlighet med vad som stadgas i kom
munalskattelagen. Om kommunalskattelagens bestämmelser i detta hänse
ende har redogörelse lämnats i framställningen om gällande rätt.
Sjömän, som inte är bosatta här i riket, bör enligt de sakkunnigas för
Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år t958
81
slag även i fortsättningen erlägga sjömansskatt med 15 procent av sin
beskattningsbara inkomst ombord. Samma skattesats skall tillämpas obe
roende av civilstånd och eventuell underhållsskyldighet mot barn.
Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958
Remissyttrandena
Sjömansskatten för här i riket bosatta sjömän
Vad de sakkunniga anfört under detta avsnitt har i allmänhet god
tagits av remissinstanserna. I vissa hänseenden har emellertid kritik riktats
mot förslaget.
Den fråga, som tilldragit sig den största uppmärksamheten är huru
vida två tabeller med olika skatteuttag eller en en
hetlig tabell skall finnas. I detta hänseende tillstyrkes eller läm
nas de sakkunnigas förslag utan erinran av riksräkenskapsverket, riksskat
tenämnden, sjöfartsstyrelsen, länsstyrelserna i Södermanlands, Östergöt
lands, Blekinge, Malmöhus, Skaraborgs, Värmlands, Västmanlands, Gävle
borgs, Västernorrlands och Norrbottens län, Sveriges redareförening, Tjän
stemännens centralorganisation, Sveriges fartygsbefälsförening, Svenska
maskinbefälsförbundet, Svenska stewardsföreningen, Taxeringsnämndsord-
förandenas riksförbund samt Sveriges häradsskrivarförening. Av yttrandena
från dessa remissinstanser torde få återges följande.
Riksräkenskapsverket finner det vara riktigt, att en för den skattskyldige
förmånligare uttagningstabell tillämpas vid mera avlägsen fart än vid fart
närmare hemlandet. Det skulle måhända vara riktigast att medge den för
månligare beskattningen endast för sjömän ombord på fartyg, som längre
tid är borta från hemlandet, såsom fallet kan vara vid trampfart och
reguljär fart till exempelvis fjärran östern. Sjömän på sådana fartyg synes
enligt riksräkenskapsverkets förmenande i högre grad vara i behov av
särskilt förmånliga regler än exempelvis besättningen ombord på passa
gerarfartyg mellan Göteborg och London. Verket anser dock de sakkun
nigas förslag angående tillämpningsområdet för de båda tabellerna kunna
godtas.
Sjöfartsstyrelsen hävdar, att ytterligare skattelindring bör kunna be
redas sjömän i särskilt avlägsen fart, och anför.
De sakkunniga har föreslagit två skattetabeller, den ena för fartyg i
nordsjö- och oceanfart, och den andra för fartyg i östersjöfart. För att
ur rättvisesynpunkt få en mera preciserad gradering av de anställdas olä
genheter av bl. a. bortovaro från hemlandet eller hemorten, kunde det vara
önskvärt med ytterligare sjömansskattetabeller. Styrelsen är emellertid
medveten om vikten av att man inte bör förrycka den administrativa enkel
heten i utformningen med alltför detaljerade bestämmelser i denna riktning
och tillstyrker därför, att för erläggande av sjömansskatt östersjöfart och —
enligt vad ovan anförts viss kustfart — hänföras till en grupp, samt nord
sjöfart och vidsträcktare fart till en annan. Vad oceantrafiken beträffar
(j — Bihang till riksdagens protokoll 1958. t samt. Nr 92
82
synes det styrelsen angeläget, att särskilda lättnader beredes sjöfolket i
sådana fall, då vederbörande tjänstgör å fartyg, som går mellan uteslutande
utländska orter och icke under lång tid — förslagsvis ett år — angör svensk
hamn. De sakkunniga har även berört detta förhållande och framhållit,
att det förekommit att svenskt sjöfolk bosatt sig utomlands för att uppnå
skattelindring, men har inte framlagt något förslag till särbestämmelser
för denna speciella typ av oceanfart. Med hänsyn bl. a. till svårigheterna
att få svenskt sjöfolk till ifrågavarande fartyg, vilket ur många synpunkter
måste anses som önskvärt, synes det berättigat, att undantag från tillämp
ning av sjömansskattetabell kan medgivas av därtill behörigt organ. Undan
taget synes enklast böra utmynna i beslut, att högre skatt ej skall uttagas
än för i Sverige icke bosatta sjömän.
Länsstyrelsen i Gävleborgs län finner de föreslagna olika reglerna för
sjömän anställda ombord på fartyg i å ena sidan nordsjöfart och oceanfart
samt å andra sidan östersjöfart vara i princip riktiga och anför.
De sakkunniga ha emellertid föreslagit att reglerna för nordsjöfart och
oceanfart i särskilda fall och efter särskild prövning skall kunna tillämpas
vid anställning ombord å fartyg i östersjöfart, liksom att reglerna för sjö
män å sistnämnda fartyg även i vissa fall skall kunna användas i fråga
om sjömän, anställda ombord å fartyg i kustfart. Med hänsyn till den skatte-
eftergift, som från statens sida härvidlag sker, synes det enligt länsstyrelsens
mening påkallat att, då avsteg sker från huvudreglerna, en restriktiv till-
lämpning kommer till stånd. Möjligheterna för anställda ombord å fartyg
i kustfart att få erlägga sjömansskatt enligt skattetabellen för östersjö
fart synes vidare böra författningsmässigt regleras genom ett tillägg till
7 § eller anvisningarna till denna §.
Erinringar mot förslaget om två sjömansskattetabeller har anförts av
länsstyrelserna i Stockholms, Kalmar och Gotlands län, kronokamreraren
i Malmö, sjömanshusdirektionerna i Hälsingborg och Malmö, Svenska sjö-
folksförbundet samt Föreningen Sveriges kronokamrerare.
Länsstyrelsen i Stockholms län anser det i och för sig önskvärt, att all
sjömansskatt hade kunnat uttas efter en och samma tabell. Många tillämp-
ningssvårigheter skulle då automatiskt bortfalla. Fråga är om inte tillämp
ningsområdet för sjömansskattetabell I framdeles måste utsträckas vid en
närmare utformning av gemensamma internordiska sjömansskattebestäm-
melser. I princip har länsstyrelsen intet att erinra mot en sådan för sjöfarts
näringen liberalare inställning.
Föreningen Sveriges kronokamrerare framhåller.
Det kan diskuteras, om det är lämpligt att — såsom de sakkunniga gjort
— skilja mellan å ena sidan anställda ombord å fartyg, som gå i östersjö
fart, och å andra sidan anställda å fartyg i nordsjö- och oceanfart och
upprätta olika tabeller för dessa båda kategorier. Såsom påpekats i förslaget
skiljer sig anställningen ombord å en del fartyg i östersjöfart icke nämn
värt från anställningen ombord å fartyg i nordsjöfart De sakkunniga ha
med hänsyn härtill också ansett, att hinder icke bör möta, att sjömansskatt
i förekommande fall uttas även ombord å fartyg i östersjöfart enligt de gynn
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
83
sammare tabellerna (d. v. s. tabellerna för nordsjö- och oceanfart). Även
om denna möjlighet beaktas, måste det anses tveksamt, huruvida ovan
nämnda gränsdragning mellan anställda å fartyg i olika sjöfart alls bör
företagas. En hårdare beskattning av »östersjöfararna» torde nämligen
komma att medföra en övergång av sjömän från östersjö- till nordsjö- och
oceanfart. Därest en sådan övergång äger rum och till följd härav svårig
heter uppstå att fylla behovet av sjömän i östersjöfart, måste syftet med
införande av sjömansskatten anses i viss mån förfelat.
Länsstyrelsen i Kalmar län konstaterar att de sakkunniga i fråga om
östersjöfarten inte föreslagit så stora skattelättnader som beträffande
oceanfart och nordsjöfart och fortsätter.
Anledningen till denna differentiering ligger enligt de sakkunniga däruti,
att behovet för sjömän att få erlägga skatt efter särskilda regler står i
förhållande till huru lång tid, som de äro borta från sitt hem eller i vart
fall från fartygets hemort. Det kan emellertid ifrågasättas, om detta skäl
har sådan allmängiltighet, att en differentiering, på sätt de sakkunniga
föreslagit, för sjömännen ter sig rimlig och rättvis. Sjömännen på exem
pelvis Svenska Amerikalinjens båtar på Nordamerika eller Svenska Lloyds
båtar på England kunna knappast sägas vara borta från fartygets hemort
i större utsträckning än sjömännen i östersjöfart. Dessutom tillkommer
beträffande östersjöfarten en annan omständighet, som i detta samman
hang bör framhållas, nämligen det hårda höst- och vinterklimatet. De sak
kunniga ha i annat sammanhang berört det förhållandet, att bemanningen
av svenska fartyg med svenskt sjöfolk under de senaste åren icke kunnat
ske i önskvärd och nödvändig omfattning. Skulle östersjöfarten komma att
ifråga om skattelättnad behandlas sämre än nordsjö- och oceanfarten, är
det fara värt, att svårigheterna för östersjöfarten skulle ytterligare för
värras. Länsstyrelsen vill därför föreslå, att skattetabellen för nordsjöfart
och oceanfart jämväl tillämpas för östersjöfart.
Liknande synpunkter framhålles av länsstyrelsen i Gotlands län och
kronokamreraren i Malmö. Den senare betonar jämväl svårigheterna med en
gränsdragning mellan östersjöfart och nordsjöfart.
Svenska sjöfolksförbundet yrkar att begreppet östersjöfart skall bortfalla
och anför.
Huvudmotivet för detta förbundets yrkande är, att med de skattesatser
som föreslås i tabell II (östersjötabellen) torde någon skattelindring icke
ifrågakomma, snarare kan en skattehöjning befaras åtminstone för vissa
inkomsttagargrupper. En ogift sjöman, som är hemmahörande i Göteborg
betalar t. ex. nu vid en månadsinkomst på 1 140 kronor 11 000 kronor kon
tant och 140 kronor för naturaförmåner) 304 kronor i skatt enligt käll-
skattetabellen. För samma inkomst skulle han enligt östersjötabellen betala
294 kronor. Men en stor del av de sjömän, som seglar i östersjöfart har
anställning endast under seglationstiden, vilken normalt omfattar 8—9
månader. Med en sammanlagd inkomst på cirka 9 700 kronor får han pengar
tillbaka så länge lian betalar vanlig källskatt, medan han efter sjömans
skattens genomförande skulle få inbetala i det närmaste lika stort belopp
men utan att ha någon möjlighet att begära rättelse.
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
84
Förslaget att sjömansskattetabellerna skall innehålla
tre kolumner tillstyrkes eller lämnas utan erinran av remissinstan
serna. Endast länsstyrelsen i Gävleborgs län ifrågasätter lämpligheten av en
särskild kolumn för ogifta skattskyldiga med underhållsskyldighet mot
barn. Ur förenklingssynpunkt anses denna kolumn kunna slopas. I stället
skulle i förekommande fall sådan sjöman kunna erhålla jämkning.
I fråga om beskattningen av oregelbundet eller en
gångsvis utfallande inkomster anför Svenska sjöfolksför-
bundet, att sådana inkomster alltid bör beskattas såsom särskild månads
lön. Länsstyrelsen i Kristianstads län förordar den av sjömansskatteutred-
ningen föreslagna metoden. Denna innebar, att engångsbelopp å högst tre
hundra kronor skulle beskattas genom sammanläggning med sjömannens
övriga månadslön. Uppgick ersättningen till högre belopp, skulle skatten
utgöra tio gånger det belopp, varmed skatten för sjömannens övriga in
komst ombord under månaden ökades, om till den övriga månadsinkomsten
lades en tiondel av engångsbeloppet. Svenska maskinbefäls förbundet, som
tillstyrker de sakkunnigas förslag angående beskattningen av engångs
belopp, ifrågasätter, huruvida den av de sakkunniga företagna utred
ningen, vilken baserats på löneuppgifter för tvåhundra sjömän, är till
räckligt omfattande för att ge ett godtagbart resultat. Skulle det i den
praktiska tillämpningen visa sig, att de föreslagna avdragen — fem kronor
för att utjämna verkningarna av oregelbundet utfallande inkomster och
fem kronor för att motverka följderna av att sjömännen inte alltid arbetar
hela året — blir för låga, utgår förbundet från att en korrigering skall
kunna ske.
Principerna för beräknande av de i sjömansskatte
tabellerna angivna skattebeloppen bör anges i s j ö-
mansskatteförordningen enligt riksskattenämndens mening.
Nämnden anför.
Enligt förslaget skall sjömansskatt utgå allenast på kontant inkomst
ombord. Formellt sett tages sålunda icke hänsyn till de naturaförmåner,
som utgå vid sidan av den kontanta lönen, men dessa ha i stället beaktats
vid bestämmandet av storleken av skatteuttaget. De sakkunniga framhålla,
att om någon påtagbar förskjutning äger rum i värdet av naturaförmånerna
i förhållande till hela avlöningsförmånen, rättelse sannolikt kan ske i sam
band med en allmän översyn av skatteskalorna. Det måste emellertid fram
hållas, att ett dylikt sätt att bestämma skatteuttaget lätt kan leda till att
nya slag av naturaförmåner införas, som generellt sett ändra nämnda
relation mellan förmånerna och den kontanta inkomsten. De i skatte
tabellerna angivna beloppen äro givetvis även beroende av ortsavdragen
och uttagningsprocenten vid den allmänna beskattningen. Det är därför
angeläget, för att en revision av skatteskalorna för sjöfolket skall kunna
genomföras på ett i förhållande till andra befolkningsgrupper rättvist sätt,
att principerna för beräknandet av de i tabellerna upptagna skattebeloppen
tydligt redovisas i författningstexten eller i anvisningarna till denna. Eljest
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
85
kan följden lätt bliva att sjömansskatten småningom alltmera förlorar sitt
samband med det allmänna skattetrycket i landet. Det bör åligga den före
slagna sjömansskattenämnden att noggrant följa utvecklingen på detta om
råde och ex officio anmäla, när av skäl som nu angivits behov av revision
kan tänkas uppkomma. Det kan för övrigt finnas anledning att omedelbart
revidera skatteskalorna med anledning av den på senaste tid inträffade
allmänna kommunala utdebiteringshöjningen.
Liknande synpunkter framhålles av kammarrätten och länsstyrelsen i
Stockholms län.
Frågan om vilken kommunal utdebitering, som bör
ligga till grund för tabellerna, har behandlats av sjöfarts-
styrelsen och länsstyrelsen i Gävleborgs län.
Sjöfartsstyrelsen föreslår att en lägre kommunal utdebitering än 13
kronor för skattekrona bör läggas till grund för sjömansskatten. Styrelsen
framhåller att det för flertalet sjömän på grund av yrkets särart inte
möter hinder att mantalsskriva sig på ort med låg kommunal utdebitering.
Då otvivelaktigt en del sjömän har låtit mantalsskriva sig med beaktande
av dylika förhållanden, synes det styrelsen angeläget att till grund för
sjömansskattetabellerna lägges en kommunal utdebitering som ligger under
genomsnittet.
Länsstyrelsen i Gävleborgs län framhåller, att om ortsgrupperingsutred-
ningens förslag att vid beskattningen slopa ortsgrupp II genomföres, synes
till grund för sjömansskatten böra läggas preliminär skatten enligt orts
grupp IV i stället för ortsgrupp III. Länsstyrelsen erinrar vidare att den
genomsnittliga kommunala utdebiteringen nu torde ligga vid omkring
13:60 kronor för skattekrona. Enligt länsstyrelsens mening bör hänsyn
härtill tas vid sjömansskattetabellernas slutliga utformning.
Vad de sakkunniga anfört om utformningen av sjöman s-
skattetabellen för östersjöfart har kritiserats av sjöfarts
styrelsen, som framhåller.
Sjömansskattetabell II — vilken föreslås gälla för östersjöfart och till-
lämpas jämväl för viss kustfart — har konstruerats i huvudsaklig överens
stämmelse med tabellerna för preliminär A-skatt. Enligt styrelsens mening
har därvid icke tillräckligt beaktats sjöfolkets olägenheter av bortovaro
från hemorten. Styrelsen föreslår, att sjömansskattetabellen II för östersjö
fart måtte utformas enligt samma principer som sjömansskattetabell I,
ehuru i modifierad form.
I detta sammanhang må erinras att — såsom framgår av den tidigare
framställningen -— vissa remissinstanser föreslagit att endast en enhetlig
sjömansskattetabell skall komma till användning.
Förslaget till sjömansskattetabell för oceanfart och
nordsjöfart har rönt kritik i ett antal yttranden. Sålunda hävdar
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
86
Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958
Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges fartygsbefälsförening, Svens
ka maskinbefälsförbundet och Svenska stewardsföreningen att tabellen
skulle för vissa inkomsttagare medföra skärpt progressiv beskattning.
Utförligast uppehåller sig Sveriges fcirtijgsbefälsförening vid frågan.
Föreningen anför.
I sin redogörelse i kapitel åtta angående sjömansskattens storlek fram
håller de sakkunniga att vid uppgörandet av sjömansskattetabell I vissa
undantag måst göras från det principiella beräkningssättet. Vissa jämk
ningar i de lägre och de högre inkomstskikten uppges bland annat ha
måst företas. Någon närmare redogörelse för förfaringssättet härvidlag
redovisas ej, men resultatet kan avläsas i den jämförelsetabell mellan
preliminär skatt (tabell III: 13) och sjömansskatt, vilken som bilaga 5
fogats till betänkandet. Av denna framgår att i inkomstläget omkring
10 000 kr. per år skillnaden mellan preliminärskatt och sjömansskatt enligt
tabell I för gift sjöman utgör 30,3 %. Skattelindringen reduceras därefter
till nästan hälften och därunder vid högre inkomstlägen. Effekten av de
vidtagna jämkningarna har sålunda i realiteten blivit, att en starkare
progressiv beskattning följer enligt sjömansskattetabellen än som är en
följd av källskattetabell, vilket med all tydlighet illustreras i bifogade
grafiska framställning1. Föreningen kan inte finna rimligt att en hårdare
progressiv beskattning på detta sätt kommer till stånd för löntagare i
dessa inkomstlägen.
Erinras bör i detta sammanhang att det till allra största delen är befäls-
grupperna till sjöss som befinner sig i dessa inkomstskikt, alltså de sjö
män som i regel vistas hela sitt verksamma liv till sjöss och alltså i särskilt
hög grad drabbas av sjömanslivets svårigheter. Skattelindring skulle så
lunda till mindre del åtnjutas av sjöfartens trotjänare, medan däremot de
verkliga lättnaderna skulle komma endast dem till del som i stor utsträck
ning bara tillfälligt eller under några ungdomsår utövar sjömansyrket.
Både med hänsyn till att det inte kan vara meningsfullt att på detta sätt
missgynna den inom sjöfarten mest stadigvarande arbetskraften, som i
regel under en livslång tjänst till sjöss får underkasta sig sjömanslivets
särprägel och alla avigsidor, samt vidare med hänsyn till att anledning
otvivelaktigt måste saknas att i detta sammanhang införa en skärpt pro-
gressivitet för vissa grupper av sjömän, får föreningen hemställa att
tabellerna omarbetas så att någon skärpt progressiv beskattning i förhål
lande till källskattetabell ej blir följden vid en lagstiftning om sjömans
skatt.
Å andra sidan har kammarrätten, statskontoret samt länsstyrelserna i
Östergötlands och Kristianstads län anfört erinringar mot att ett lägre
skatteuttag skulle tillämpas för sjömän än för andra skattskyldiga.
Kammarrätten erinrar om sitt år 1949 avgivna utlåtande över sjömans-
skatteutredningens förslag. Kammarrätten förklarade då, att de föreslagna
skattesatserna fick anses leda till ett skatteprivilegium för en viss grupp
skattskyldiga och att en gradering av skattskyldigheten efter yrkesgrupper
stred mot de inom svensk skattelagstiftning hävdvunna principerna. I sitt
1
Framställningen här utesluten.
87
nu avgivna yttrande uttalar kammarrätten att vissa skäl kan åberopas
för en lindrigare beskattning av skattskyldiga, som intjänar sin inkomst
genom arbete på långt avstånd från hemlandet. Dylika skattskyldiga torde
ofta ha att vidkännas åtskilliga utgifter för upprätthållande av sina för
bindelser med hemlandet. Dessa utgifter torde enligt nuvarande regler
oftast vara att hänföra till ej avdragsgilla levnadskostnader. Om rätt till
avdrag för nu berörda levnadskostnader införes, kan enligt kammarrättens
mening en motsvarande nedsättning av sjömansskatten vara motiverad.
Statskontoret framhåller att sjömansskatten endast skall vara en sär-
ordning för vissa sjömän i tekniskt hänseende. En allmän justering av
de förordade skatteskalorna i riktning uppåt bör sålunda ske.
Länsstyrelsen i Kristianstads län uttalar tvekan inför förslaget att skatte
uttaget för sjöman i oceanfart och nordsjöfart skall ske med avsevärt lägre
belopp än för övriga skattskyldiga. Att sjömansskattens schablonmässiga
konstruktion kan medföra ett behov av att i någon utsträckning jämka
skattebeloppen nedåt synes inte orimligt, men denna nedsättning bör dock
inte göras alltför stor.
Likartade synpunkter framföres av länsstyrelsen i Östergötlands län.
Slutligen har vissa detaljspörsmål i fråga om tabel
lerna berörts av Sveriges redareförening och riksskattenämnden. Sålunda
föreslår redareföreningen att å sjömansskattetabellerna bör anges att sjö
mansskatten skall beräknas för månad. Riksskattenämnden framhåller att
direkt å sjömansskattetabellerna bör anges att kolumnerna 3 och 4 å
debetsedel å preliminär A-skatt motsvaras av kolumn 3 vid uttagande av
sjömansskatt.
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
Sjömansskatten för här i riket ej bosatta sjömän
De sakkunnigas förslag att här i riket ej bosatta sjömän även i fort
sättningen skall erlägga sjömansskatt med 15 procent av sin beskatt
ningsbara inkomst ombord tillstyrkes eller lämnas utan erinran i flertalet
yttranden.
Frågan om vilka sjömän, som skall erlägga sjömansskatt med 15 procent,
har upptagits till behandling i några yttranden. Sålunda anför länsstyrel
sen i Göteborgs och Bohus län.
Skatt för utländska sjömän bör, som de sakkunniga föreslagit, alltjämt
utgå efter 15 procent. Den föreslagna § 9 synes dock böra erhålla ett
tillägg. Det har nämligen av länsstyrelsen vid flera tillfällen konstaterats
och förhållandet har upprepade gånger påtalats från rederihåll, att svenska
medborgare anställda ombord förhyra ett rum utrikes och då jämlikt cent
rala uppbördsnämndens meddelande nr 3/1953 icke behöva vidkännas
preliminärskatteavdrag. I det övervägande flertalet fall torde det endast
vara fråga om en skenbosättning, något som i regel dock är mycket svårt
att bestämt fastslå. Någon skatteplikt i det främmande landet torde mera
88
sällan uppkomma. Följden blir att sjömannen endast behöver vidkännas
skatteavdrag med 15 procent. Som regel har väl en sådan sjöman trots
sitt intyg hittills taxerats i Sverige. Vid en sjömansskatt kommer emeller
tid hans inkomst ombord att undantagas från taxering. Någon rättelse i
efterhand kan alltså icke komma ifråga. Det finnes anledning förmoda, att
systemet under sådana förhållanden skall vinna ökad tillämpning.
Missbruket torde åtminstone i viss utsträckning kunna stävjas om man
i § 9 införde en bestämmelse att sjömansskatt alltid skall uttagas enligt
tabell av svenska medborgare, varmed då borde jämställas sjöman, som
erhållit svenskt främlingspass, såvida han icke visar, att han är bosatt i
främmande land under sådana förhållanden, att han enligt detta lands
skattelagar är skattepliktig för sin inkomst ombord.
Likartade synpunkter framhålles av öv er ståthållar ämbetet.
Skillnaden i skatteuttag för här bosatta ogifta sjömän och för här ej
bosatta har uppmärksammats i några remissyttranden.
Kronokamreraren i Malmö finner det vara uppenbart att det största
intresset att erhålla så lindrig beskattning som möjligt i Sverige och de
största möjligheterna att — genom att »bosätta» sig utomlands — undgå
denna beskattning med nuvarande skatteregler föreligger beträffande
de ogifta sjömännen. De gifta sjömän, som har familj härstädes, kan på ett
helt annat sätt än de ogifta tillgodogöra sig (genom familjen) de sociala
förmånerna av olika slag och torde på den grund inte ha samma strävan
att undgå beskattning i hemlandet. Man kan i allt fall utgå ifrån, att denna
kategori hyser större förståelse för att bidrag till det allmänna måste läm
nas i form av skatt i rimlig utsträckning. Mot bakgrunden av vad nyss sagts
om de ogifta här bosatta sjömännen vill det enligt kronokamrerarens me
ning synas som om skillnaden i skatteuttag för denna kategori och här ej
bosatta sjömän blivit för stor och att klyftan bör minskas genom att skatten
för de förstnämnda sänkes.
Liknande synpunkter anföres av Föreningen Sveriges kronokamrerare.
Länsstyrelsen i Malmöhus län uttalar.
Sålunda synes skillnaden i beskattning mellan i Sverige bosatta ogifta
sjömän och i Sverige ej bosatta sjömän, för vilka skatteavdrag skall ske
med 15 procent, väl stor. Såväl svårighet att på godtagbart sätt visa att
skattskyldighet föreligger i annat land för inkomsten, som brist på intresse
härför torde medföra, att nämnda uttagningsprocent blir ganska vanlig.
Risken för att ogifta svenska sjömän, även efter införandet av sjömans
skatt enligt förslaget, söker sig till utländskt tonnage kvarstår därför allt
jämt. Kronokamreraren i Malmö har ifrågasatt ytterligare lindring i skatte
bördan för ogifta sjömän bosatta i Sverige. Länsstyrelsen finner detta för
slag värt att övervägas men ifrågasätter, om ej något vore att vinna på att
istället höja det till 15 procent föreslagna skatteuttaget. En sådan åtgärd
måste i varje fall leda till minskad irritation å varje särskilt fartyg, där
såväl svensk som utländsk besättning förekommer.
Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958
Kungl. Maj:ls proposition nr 92 dr 1958
89
Departementschefen
Sjömansskattesakkunniga föreslår att sjömansskatt för här i
riket bosatta sjömän skall uttas efter två tabeller. Den ena tabellen
(I) skall användas ombord på fartyg i fjärrfart. Skatteuttaget enligt denna
tabell kommer i stort sett att motsvara den norska sjömansskatten. I förhål
lande till beskattningen i land innebär detta skatteuttag en inte oväsentlig
skattelindring främst för gifta sjömän men även för övriga. Den andra ta
bellen (II) skall användas i närfart. Skatteuttaget enligt denna tabell över
ensstämmer i princip med uttaget av preliminär skatt i ortsgrupp III vid en
kommunal utdebitering av 13 kronor för skattekrona. Vissa jämkningar
nedåt, vilka sammanhänger med att sjömansskatten skall vara definitiv,
har dock företagits. Med tanke på att sjömansskatten skall vara en defini
tiv källskatt har det blivit nödvändigt att i tabellerna använda små inter
valler mellan de olika inkomstlägena.
Skillnaden i olika inkomstlägen mellan skatteuttaget enligt sjömans-
skattetabellen för fjärrfart och skatteuttaget enligt källskattetabellen
(III: 13) framgår av följande exempel.
Gift sjöman
med en kon
Preliminär
Sjömans
Skillnad
tant månads-
skatt
skatt
kronor
procent
lön av kr.
700
145
101
44
30
900
198
139
59
29
1
100
261
183
78
29
2
000
614
506
108
17
2 500
838
719
119
14
Nedsättningen blir för ogifta sjömän ungefärligen densamma, procen
tuellt sett dock något lägre.
I allmänhet har de sakkunnigas förslag godtagits av remissinstanserna.
Vissa remissinstanser har dock ur olika synpunkter förordat en enhetlig
sjömansskattetabell oavsett om fartyget användes i närfart eller fjärrfart.
Till vad dessa remissinstanser anfört må följande framhållas.
I likhet med de sakkunniga och åtskilliga remissinstanser anser jag att
skälen för att medge skattelättnad gör sig gällande med särskild styrka i
fråga om fjärrfarten. Frånvaron från hemorten är för en sjöman i närfart
oftast väsentligt kortare än för en sjöman ombord på fartyg i avlägsnare far
vatten. Stundom kan en sjöman som är anställd ombord på ett fartyg i när
fart tämligen regelbundet tillbringa nätterna i hemmet. De tätare förbindel
serna med hemorten gör det självfallet möjligt för en sådan sjöman att
bättre utnyttja olika samhälleliga förmåner. Större kostnader för upprätt
hållande av kontakten med hemorten behöver inte heller förekomma. Om
man endast skall ha en tabell för alla sjömän blir det nödvändigt att bc-
90
stämma skatteuttaget vid en nivå som ligger högre än den som nu före
slagits för fjärrfart. Den eftersträvade överensstämmelsen i fråga om skatte
uttaget i fjärrfart och sjömansskatteuttaget enligt annan nordisk lagstift
ning skulle då gå förlorad. För den korta närtrafiken åter skulle även
en sådan skattenivå bli alltför fördelaktig. Undantagsbestämmelser för
denna trafik skulle bli nödvändiga. Vidare kunde krav på liknande skatte
lättnader med större fog framställas av andra grupper av skattskyldiga
med förvärvsverksamhet utanför hemorten. Jag vill också erinra om att
mitt ståndpunktstagande i fråga om sjömansskatt i kustfart bl. a. grun
dats på att skatteuttaget i princip skall överensstämma med det allmänna
skatteuttaget.
Jag kan inte biträda vad sjöfartsstyrelsen anfört om ytterligare skatte
lättnader för sjömän på fartyg, vilka nyttjas i avlägsen fart mellan utländ
ska hamnar. Ytterligare sjömansskattetabeller eller undantagsbestämmel
ser skulle medföra olägenheter av skilda slag. Det må även framhållas att
den skattelättnad, som skulle tillkomma A'ederbörande, om de sakkunnigas
förslag till fjärrfartstabeller antas, får anses tillräcklig för att möta en
eventuell tendens att genom skenbosättning i utlandet söka undandra sig
skattskyldighet här i riket.
Under hänvisning till det nu anförda ansluter jag mig till de sakkunnigas
förslag att sjömansskatt skall utgå efter två tabeller, en för närfart och en
för fjärrfart.
Sjöfolksförbundet har påpekat att sjömansskatten i närfart under vissa
förutsättningar kan bli högre än skatten efter allmänna regler. Enligt av
förbundet gjorda beräkningar skulle detta bli fallet om sjömannen har ar
bete endast under en seglationsperiod av 8—9 månader. Jag vill då först an
märka att detta är en konsekvens som man aldrig kan helt undvika i ett
system med en definitiv källskatt. Det ligger så att säga i sakens natur. Även
om skatteuttaget gjordes lägre än det av de sakkunniga föreslagna skulle
det kunna pekas på fall, där seglationstiden varit så kort, att en beskattning
i land skulle blivit lindrigare. En förutsättning för att så skall bli fallet är
emellertid att sjömannen saknar inkomst den tid han tillbringar i land eller
att inkomsten är mycket liten. Har sjömannen eller hans hustru så stor in
komst i land att sjömannens återstående ortsavdrag kan utnyttjas blir näm
ligen den samlade skattebördan lägre än efter allmänna regler. Det av sjö
folksförbundet påpekade resultatet av de föreslagna reglerna bör därför
enligt min mening inte föranleda någon allmän justering nedåt av skatte
uttaget i närfart. Däremot bör det i det enskilda fallet öppnas möjlighet
att ta hänsyn till sådana särskilda omständigheter som att sjömannen
under tiden i land på grund av arbetslöshet, sjukdom eller dylikt icke
kunnat skaffa sig inkomster. Jag återkommer härtill i det följande vid
behandlingen av reglerna om jämkning.
Sveriges fartygsbefälsförening och några andra personalsammanslut
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
91
ningar har yrkat att skattetabellen för fjärrfart skall omarbetas så att skattelindringen i procent räknat blir lika stor i alla inkomstlagen. Härtill må följande framhållas. Den av de sakkunniga utarbetade tabellen inne bär att den procentuellt sett största skattelättnaden beredes inkomstta garna i de lägre skikten och mellanskikten. I absoluta tal räknat blir där emot skattelättnaden i de högre skikten något större. Den skattelättnad som bör tillerkännas sjömännen kan anses vara betingad främst av kostna derna för dem att upprätthålla kontakten med hemorten. I stort sett får dessa kostnader anses vara lika stora för sjömännen i alla inkomstlägen. Skattelättnaderna kan åvägabringas genom att ett särskilt månatligt, till visst belopp maximerat avdrag medgives. Denna metod har valts i det danska och såvitt är känt det finska förslaget. I båda dessa förslag har avdraget dessutom satts i viss relation till månadsinkomsten. Avdraget blir härigenom i de lägsta inkomstskikten mindre än maximibeloppet. En annan metod har valts i det svenska förslaget. Avdraget har här direkt inarbetats i sjömansskattetabellen. För genomsnittssj ömannen med en kontantlön mellan 800 och 900 kronor i månaden utgör det i tabellen inarbetade av draget drygt 200 kronor i månaden; vid en kontantlön av 1 000 kronor i må naden blir avdraget cirka 270 kronor och är därefter i högre lönelägen i stort sett oförändrat. Av den nu lämnade redogörelsen torde framgå att befälet inte kan sägas vara missgynnat. Någon omarbetning av tabellen i syfte att bereda sjömännen i högre inkomstlägen större avdrag bör där för enligt min mening inte komma i fråga.
De sakkunniga har uttalat att anställning ombord på en del fartyg i öster sjöfart inte nämnvärt skiljer sig från anställning ombord på fartyg i nord sjöfart. I sådana fall skulle sjömansskattenämnden kunna medge att ta bellen för fjärrfart tillämpas. Föreskrift härom har intagits i 7 § förslaget till sjömansskatteförordning. Jag vill i anslutning till vad länsstyrelsen i Gävleborgs län anfört framhålla att fråga är om en undantagsbestämmelse. Den bör i allmänhet endast tillämpas för fartyg som huvudsakligen använ des i utrikes fart. Vidare bör krävas att fartygets rutt i regel är relativt lång, d. v. s föranleder en bortovaro från hemorten som kan jämställas med den som är normal i nordsjöfart. Sålunda torde medgivande att begagna den för månligare tabellen kunna komma i fråga beträffande fartyg som användes i fart mellan hamnar i övre Norrland och nordtyska eller polska hamnar. Å andra sidan bör bestämmelsen inte tillämpas i fråga om fartyg på fasta rutter mellan Sverige och Finland.
Sjömansskatten skall beräknas på månadsinkomst. Vissa inkomster, t. ex. semesterersättning, utfaller emellertid oregelbundet. Även andra utbetal ningar av engångsbelopp förekommer. Vid skatteberäkningen skall enligt förslaget engångsbeloppen normalt sammanläggas med den vanliga må nadsinkomsten. En viss risk föreligger då att skatten kan bli för hög. Vid utformningen av sjömansskattetabellerna har hänsyn tagits till detta lör-
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
hållande genom en särskild reduktion av skattebeloppen med fem kronor
för månad. Den undersökning de sakkunniga utfört visar att i det stora
flertalet fall är detta tillräckligt för att undvika att för hög skatt uttas.
Överstiger engångsbeloppet månadsinkomsten skall det dock anses som en
särskild månadsinkomst och beskattas för sig utan sammanläggning med
den övriga inkomsten. Mot svenska sjöfolksförbundets förslag att engångs
belopp alltid skall beskattas som särskild månadsinkomst kan invändas
följande. Vid konstruktionen av sjömansskattetabellerna har hänsyn tagits
till ortsavdrag och vissa andra normalt förekommande avdrag. Det för
håller sig alltså så att för varje gång tabellen användes för beräkning av
skatt en tolftedel av dessa avdrag tas i anspråk. En beräkning av skatten
på engångsbelopp enligt sjöfolksförbundets förslag skulle således innebära
en dubbel förmån. Sjömannen skulle tillgodogöras de nämnda avdragen
och skulle därjämte varje månad åtnjuta den särskilda reduktionen av
skatten med fem kronor. Jag finner mig i denna del böra förorda vad de
sakkunniga föreslagit.
Sjömansskattetabellerna har utarbetats med beaktande av det normala
skattetrycket vid den allmänna beskattningen i land. En viss variation i
förhållandet mellan detta skattetryck och sjömansskatten torde få tole
reras med hänsyn till den starka schablonisering som utmärker den se
nare. En mera markerad förändring i det allmänna skattetrycket bör där
emot medföra att frågan om sjömansskattens höjd upptas till omprövning.
Det får förutsättas att sjömansskattenämnden följer utvecklingen och in
kommer med de förslag, som kan befinnas påkallade. Självfallet måste
nämnden därvid också beakta utvecklingen i de övriga nordiska länderna.
I preliminärskatten för 1958 ingår pensionsavgift enligt nu gällande
grunder, vilket innebär att avgiften beräknas till 2,5 procent av den taxe
rade inkomsten. Efter det att de sakkunniga avgivit sitt betänkande har
den genomsnittliga kommunala utdebiteringen, som av de sakkunniga
antagits vara 13 kronor, stigit till omkring 13:60 kronor. Jag får i detta
sammanhang även erinra om att i proposition nr 55 till innevarande års
riksdag förslag framlagts om höjning av pensionsavgiften till 4 procent av
den taxerade inkomsten. I och för sig skulle kunna göras gällande att ett
bifall till förslaget om höjd pensionsavgift jämte den omständigheten att
den kommunala utdebiteringen stigit skulle motivera en uppräkning av ta
bellen för närfart. Å andra sidan har under remissbehandlingen från flera
håll gjorts gällande att denna tabell blivit något för högt beräknad. Med
hänsyn härtill har jag inte funnit tillräckliga skäl föreligga att frångå den
föreslagna tabellen.
I fråga om sjömansskatten för här i riket icke bosatta
sjömän har länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län föreslagit ett till-
lägg till sjömansskatteförordningen för att förhindra att svensk medbor
gare genom skenbosättning i utlandet beskattas såsom här i riket ej bosatt
skattskyldig med endast 15 procent. Jag vill för min del tillstyrka att en
92
Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958
93
bestämmelse i detta syfte upptages i författningen. Bestämmelsen bör i an slutning till kommunalskattelagens regler ges den utformningen att för sjöman, som är inskriven på svenskt sjömanshus, skatten skall beräknas enligt sjömansskattetabell, därest han inte med intyg från sjömansskatte- nämnden styrker att skatteavdrag, på grund av skattskyldighet till annat land, inte skall verkställas. En regel av detta innehåll är ägnad att före bygga tvister mellan avlöningsförrättaren och sjömännen om det avdrag som skall verkställas och medför dessutom att sjömansskattenämnden får möjlighet att utöva kontroll över eventuella fall av skenbosättning.
Med en sådan regel torde jämväl syftet med de av kronokamreraren i Malmö och länsstyrelsen i Malmöhus län framförda förslagen om minsk ning av skatten för här bosatta ogifta sjömän resp. höjning av skatten för här ej bosatta sjömän i huvudsak ha tillgodosetts.
Vad de sakkunniga i övrigt förordat under detta avsnitt föranleder ingen erinran från min sida.
Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958
VI. Jämkning m.m.
De sakkunniga
Jämkning
Även om den föreslagna sjömansskatten skall vara definitiv, torde det inte vara möjligt att undantagslöst underlåta att ta hänsyn till omständigheter som i hög grad påverkar den enskildes skatteförmåga. I sjömansskatte- tabellerna kan liksom i tabellerna för preliminär A-skatt hänsyn tas till en skattskyldigs »normala» utgifter såsom vissa utgifter för inkomsternas förvärvande, för kommunalskatt, folkpensionsavgift ävensom premier och andra avgifter som avses i 46 § 2 mom. 3) kommunalskattelagen. Härjämte tas i tabellerna självfallet hänsyn till ortsavdrag. Däremot finner de sak kunniga det inte vara möjligt att i sjömansskattetabellerna ta hänsyn till utgifter, som inte kan beräknas till genomsnittliga belopp. De sakkunniga anför.
Man kan sålunda icke i en skattetabell ta hänsyn till underskott å för värvskälla eller till utbetalning av periodiskt understöd eller till avgifter för pensionsförsäkring. Icke heller är det möjligt att i sjömansskattetabel lerna beakta om en viss sjöman bör erhålla ett avdrag, som motsvarar avdraget för nedsatt skatteförmåga vid taxering till statlig och kommunal inkomstskatt. Vi anser det ofrånkomligt att sjömansskattesystemet kon strueras så att möjlighet föreligger att i särskilda fall beakta den försäm ring i skatteförmågan, som orsakas av nämnda utgifter eller omständig heter.
I betänkandet föreslås därför, att sjömansskatten under särskilda förut sättningar skall genom beslut av sjömansskattenämnden kunna jämkas, nämligen om en sjöman vid årlig taxering skulle vara berättigad till av drag för underskott å förvärvskälla, för utbetalat periodiskt understöd, för
94
avgifter till pensionsförsäkring eller för nedsatt skatteförmåga. Jämkning
bör också enligt de sakkunnigas mening kunna ske om en sjöman, som för-
utsättes uppbära inkomst av drickspengar med schablonmässigt beräknade
belopp, kan visa att han inte alls uppburit drickspengar eller uppburit så
dana med väsentligt lägre belopp än schablonen utvisar.
Jämkning för underskott bör endast avse underskott å egen förvärvs
källa, ej å makes förvärvskälla. Detta är en konsekvens av att samtaxe-
ring inte skall förekomma. Med periodiskt understöd avses sådant perio
diskt understöd som är avdragsgillt vid inkomsttaxeringen. Till avgifter
till pensionsförsäkring hänföres endast avgifter som avses i 46 § 2 mom. 2)
kommunalskattelagen. Det må i detta sammanhang anmärkas, att enligt
de sakkunnigas förslag pensionsavgifter, som sjöman har att erlägga i
tjänsten, skall avräknas från inkomsten innan skatten beräknas.
Jämkning anses inte böra komma i fråga för bagatellbelopp. De sakkun
niga föreslår därför att jämkning för underskott å förvärvskälla, periodiskt
understöd, pensionsförsäkringsavgifter och för nedsatt skatteförmåga en
dast skall få äga rum, då den skattskyldige, därest han för all sin inkomst
skulle beskattas vid årlig taxering, skulle kunna räkna med att erhålla
avdrag vid taxeringen till statlig inkomstskatt med ett sammanlagt belopp
av minst 600 kronor.
Enligt uppbördsförordningen kan, framhåller de sakkunniga, jämkning
av preliminär skatt äga rum antingen så att lokal skattemyndighet före
skriver att annan kolumn i skattetabellen för preliminär A-skatt än tidi
gare skall användas eller så att lokal skattemyndighet förordnar att skat
ten skall beräknas på annat sätt än i tabellen. Därvid kan bestämmas att
skatt skall utgå på viss del av inkomsten, att inkomsten skall minskas med
visst belopp vid skatteberäkningen eller att skatten skall utgå med viss
procent av inkomsten. De sakkunniga anför vidare.
Föreligger anledning att jämka av sådant skäl, som medför användning
av ändrad kolumn, skall det icke ankomma på sjömansskattenämnden aft
meddela beslut härom. Sådan jämkning förutsätter tillgång till folkbok-
föringsuppgifter och bör tydligen företas av den myndighet — lokal skatte
myndighet — som utfärdat debetsedeln, även om den, för vilken debetsedeln
utfärdats, tjänstgör ombord. På så sätt kommer samma regler beträffande
försörjningsbördans inverkan att gälla vid uttagande av sjömansskatt som
vid uttagande av källskatt.
Jämkningsbeslut, som meddelas av sjömansskattenämnden, skall endast
meddelas i den formen att den eljest beskattningsbara inkomsten minskas
med visst angivet belopp. Detta system passar bäst för en definitiv käll
skatt; härigenom underlättas nämligen tillämpningen av jämkningsbestäm-
melserna i det att större likformighet och bättre överskådlighet vinnes.
Finner en sjöman anledning att påkalla jämkning skall han enligt de
sakkunnigas mening själv förebringa den utredning som erfordras. I första
hand åligger det honom att visa att jämkningsanledning föreligger och
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
Kungl. Maj.ts proposition nr 92 är 1958
95
vidare att över huvud taget förebringa all den utredning han kan åstad komma. För att styrka att han, därest inkomsten ombord skulle ha taxe rats i land, varit avdragsberättigad, torde det vara nödvändigt att sjöman nen företer intyg härom av taxeringsintendenten eller annan taxerings- funktionär. Det skulle inte vara tillfredsställande om en sjöman — utan att åberopa några faktiska omständigheter — endast genom att begära »om prövning» av skatteavdrag skulle kunna framkalla ett vidlyftigt admini strativt förfarande. Å andra sidan kan det vara svårt för en sjöman —■ särskilt om denne arbetar ombord på ett fartyg i avlägsen fart — att åstadkomma fullständig utredning. Sjömansskattenämnden och sjömans- skattekontoret bör därför på allt sätt medverka till att utredningen full ständigas. Nämnden bör inte på grund av bristande utredning avvisa ett ärende, om anledning finnes att anta att de bristfälliga uppgifterna beror på oförmåga att införskaffa den nödiga bevisningen. De sakkunniga anser sig våga utgå från att sjömännens organisationer skall stå vederbörande till tjänst i uppkommande jämkningsfrågor.
Ansökan om jämkning skall vara inkommen till sjömansskattekontoret senast under april månad året näst efter det kalenderår, då skatteavdrag verkställts eller bort verkställas. Om utredningen i jämkningsärende som anhängiggjorts först efter det att sjömansskatt avdragits anför de sakkun niga.
Därest ansökan om jämkning inges först efter det att sjömansskatt av dragits, måste den skattskyldige själv lämna uppgift om det fartyg, ombord å vilket avdrag verkställts, samt styrka storleken av den avdragna skatten. För närvarande erhåller en sjöman kvitto å avdragen skatt genom anteck ning härom i sin avräkningsbok. Vi förutsätter att även i fortsättningen kvitto å avdragen skatt kommer att lämnas i denna bok. En sjöman, som i samband med ingivande av ansökan om jämkning skall styrka storleken av sin inkomst och den avdragna skatten, behöver inte göra detta genom att bifoga avräkningsboken. Det räcker med att han lämnar ett utdrag. Rik tigheten av utdraget bör vara bestyrkt av befälhavaren. Anledningen till att uppgift om storleken av den avdragna sjömansskatten måste styrkas eller i vart fall uppges, är att vid sjömansskattekontoret — den organisation, som vi föreslår skall handha redovisningen av influten sjömansskatt bok föring av sjömansskatt för varje enskild sjöman icke skall förekomma. Å sjömansskattekontoret kontrolleras riktigheten av de av sökanden lämnade uppgifterna om bl. a. sjömansskattens storlek. Å redovisningsförteckningar över avdragen skatt, varom ytterligare redogöres i följande kapitel, skall finnas uppgifter om sjömans namn, skatteavdragets storlek m. m. Endast i undantagsfall torde det vara praktiskt möjligt för sjömansskattekontoret att utan i jämkningsansökningar lämnade vägledande uppgifter angående fartyg o. d. framta uppgifter om exempelvis skattens storlek. Om en sjöman icke lämnar några som helst vägledande uppgifter, skulle man måhända vid sjömansskattekontoret nödgas gå igenom samtliga under elt år inkomna redovisningsförteckningar. Vi har icke ansett oss kunna förorda att ett så tidskrävande arbete ålägges sjömansskattekontoret. Icke heller har vi —
96
såsom redan påpekats — funnit det oundgängligen nödvändigt med en
kontobokföring med särskilda redovisningskort för varje sjöman.
Meddelande om sjömansskattenämndens jämkningsbeslut bör tillställas
— förutom sjömannen — lokal skattemyndighet och vederbörlig taxerings
nämnd, så att en sjöman inte erhåller samma avdrag både vid sjömans
skatten och vid den preliminära skatten och den årliga taxeringen.
Rättelse
Om sjömansskatt erlagts med för högt belopp, exempelvis därför att fel
kolumn tillämpats eller på grund av felräkning, bör enligt de sakkunnigas
mening rättelse kunna komma till stånd. Ansökan om rättelse skall vara
inkommen till sjömansskattekontoret senast under kalenderåret näst efter
beskattningsåret. Beslut om rättelse meddelas av sjömansskattenämnden.
Även i detta fall måste sjömannen styrka storleken av den skatt som av
dragits m. m.
Restitution
De sakkunniga utgår från att restitution av sjömansskatt inte skall
behöva förekomma annat än i särskilda fall. Man torde dock få räkna med
att restitution stundom kan bli följden av sjömansskattenämndens beslut
om jämkning eller orsakas av rättelse av felräkning.
Då någon individuell redovisning av sjömansskatt inte skall förekomma
vid sjömansskattekontoret, måste en sjöman i regel själv ansöka om att
återfå för mycket erlagd skatt. I den mån sjömansskattekontoret erhåller
kännedom om att felaktighet förelupit, bör kontoret ta initiativ till restitu
tion. Om det vid sjömansskattekontorets granskning uppmärksammas, aft
sjömansskatt inbetalats med för högt belopp, eller om redare uppger detta
i ansökan, skall — i förekommande fall efter närmare undersökning —
restitution äga rum.
Vid restitution av sjömansskatt bör inte utgå ränta. Härom anför de
sakkunniga.
Vid restitution av preliminär skatt utgår under i uppbördsförordningen
angivna förutsättningar ränta då det är fråga om restitution av s. k. över
skjutande preliminär skatt. Däremot utgår icke ränta vid restitution på
grund av jämkningsbeslut. Den återbetalning av sjömansskatt, som kan
förekomma till följd av jämkning, synes lämpligen — då fråga är om
ränta skall utgå å restituerat belopp — böra jämföras med återbetalning
av preliminär skatt enligt uppbördsförordningens bestämmelser om jämk
ning. Det övervägande antalet fall, då restitution av sjömansskatt kan tän
kas äga rum, torde komma att grundas å jämkningsbeslut. Vi anser att
ränta icke bör utgå vid restitution på grund av jämkningsbeslut. Beträf
fande restitution på grund av rättelse av felräkning kan måhända göras
gällande att andra synpunkter bör beaktas. Det kunde måhända anses vara
rimligt om ränta här utginge liksom nu sker enligt förordningen om sär
skild sjömansskatt. Vi har funnit det mindre tilltalande och mycket
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
97
opraktiskt att ränta skall utgå vid vissa restitutioner men icke vid andra. Gränsen mellan jämkning och rättelse kan icke alltid anses så klar, att olikartat förfarande är befogat. Här i riket bosatta sjömän medges skatte lättnader i ganska stor utsträckning. Det kan därför ej betecknas som oskä ligt att de ej erhåller ränta vid utbekommande av restituerade belopp. Någon skillnad mellan här i riket bosatta och här i riket ej bosatta sjömän torde i förevarande hänseende ej vara lämplig. Vi förutsätter dessutom att restitution av sjömansskatt — oberoende av restitutionsgrund — regel mässigt skall ske utan tidsutdräkt. Det finnes anledning anta, att i det övervägande antalet fall restitution kommer att äga rum före utgången av den i 6 § förordningen om särskild sjömansskatt angivna tidpunkten, från vilken ränta i förekommande fall skall börja utgå.
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
Remissyttrandena
Jämkning
Vad de sakkunniga föreslagit i fråga om jämkning av sjömansskatt har i regel tillstyrkts eller lämnats utan erinran. I vissa hänseenden har förslaget rönt kritik.
Lämpligheten av att jämkning under det löpande inkomst året skall beslutas av sjömansskattenämnden ifrågasättes sålunda av flera remissinstanser. I sådant fall måste jämkningsbeslutet grundas på en förhandsbedömning som ter sig vansklig.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför.
Länsstyrelsen har intet att erinra emot att jämkning skall kunna ske i de föreslagna fallen men ifrågasätter lämpligheten av att annat än undan tagsvis medgiva den redan under inkomståret. Det kan vara vanskligt att i förväg beräkna underskottet på en inkomstkälla eller avgöra om under hållsskyldighet kommer att fullgöras. Likaså kunna de skäl, som vid in komstårets ingång kanske motiverade avdrag för nedsatt skatteförmåga, under året försvinna. Vid en definitiv skatt finnes icke samma möjligheter till rättelse i efterhand som vid preliminärskatten. Man kan icke frigöra sig från tanken, att möjligheter att erhålla skattelindring på påståenden, vilkas riktighet endast i efterhand kunna fastslås, lätt kan leda till miss bruk.
Länsstyrelsen vill därför föreslå, att de skattenedsättningar, det här är fråga om, i regel skola medgivas i efterhand, sedan taxeringen för inkomst året avslutats, varvid i förekommande fall ledning skulle kunna erhållas från taxeringsmaterialet genom vederbörande taxeringsintendents för medling.
Länsstyrelsen är emellertid väl medveten om, att jämkningsbehovet kan vara så starkt, att avgörandet icke bör anstå. I sådana fall kan det vara lämpligt att preliminärt medgiva jämkning i viss utsträckning, medan det definitiva avgörandet får anstå. I författningstexten bör dock uttryckligen angivas, att jämkningen som regel skall ske efter inkomstårets utgång med rätt dock för nämnden att, då omständigheterna så motivera, fatta ett omedelbart beslut.
De sakkunniga föreslå, att jämkningsavdraget skall beräknas enligt statsskatteförordningens bestämmelser. Detta innebär till exempel alt hän-
7—Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 saml. Nr 92
98
syn skall tagas även till en hustrus underskott å rörelse liksom att bestäm
melserna om schablonavdrag skola gälla. Länsstyrelsen har intet att erinra
häremot men finner detta ytterligare motivera, att jämkningen som regel
sker i efterhand.
Likartade synpunkter anföres av centrala uppbördsnämnden och läns
styrelsen i Stockholms län, vilka särskilt betonar svårigheterna att på för
hand beräkna underskott å förvärvskälla. Nämnden uttalar.
Beslut om jämkning förutsätter alltså att sjömansskattenämnden kan
uppskatta såväl storleken av sjömannens inkomst i land som storleken av
hans inkomst ombord. En sådan bedömning torde ofta bli mycket vansklig.
Såvitt angår avdrag för periodiskt understöd och pensionsförsäkrings-
preinier torde sjömansskattenämnden kunna med tillräcklig tillförlitlighet
uppskatta storleken av det totala avdraget, måhända också i fråga om av
drag för nedsatt skatteförmåga. Däremot synas svårigheter uppstå när det
gäller att avgöra hur mycket av avdraget som kommer att utnyttjas å ena
sidan vid beräkning av sjömansskatt och å andra sidan vid taxering, be
roende på att nämnden icke kan veta hur länge sjömannen kommer att
erlägga sjömansskatt eller kan säkert uppskatta eventuell inkomst i land.
Då det gäller de nämnda tre jämkningsgrunderna förefaller det som om
en konstruktion av avdragsrätten i analogi med beräkningen av orts-
avdrag skulle vara lättare att tillämpa och leda till riktigare resultat. Sjö
mansskattenämnden skulle i så fall bestämma storleken av avdraget i dess
helhet, dela summan med tolv och föreskriva, att inkomsten ombord skall
minskas med denna tolftedel före skatteavdrag. Med ledning av jämknings-
beslutet och rederiets uppgift om tiden för anställningen ombord kunde
taxeringsnämnden räkna ut med vilket belopp avdraget i verkligheten
utnyttjats vid beräkningen av sjömansskatt. Taxeringsnämnden skulle
därefter kunna fritt avgöra med vilket belopp avdrag därutöver borde åt
njutas. Har sjömannen haft anställning ombord hela året, kommer avdraget
i så fall i regel att konsumeras helt vid beräkningen av sjömansskatt.
Anser taxeringsnämnden att sjömansskattenämnden beräknat avdraget för
lågt, kan ytterligare avdrag medges vid taxering av eventuell inkomst i land.
Jämkning av underskott å förvärvskälla synes erbjuda betydligt större
svårigheter. Att på förhand bedöma storleken av sådant underskott torde
ofta icke ens den skattskyldige själv kunna, i varje fall ej om underskottet
gäller förvärvskällorna fastighet och rörelse. Det kan ifrågasättas om icke
sjömansskattenämnden beträffande underskott å förvärvskälla borde in
vänta åtminstone taxeringsnämndens beslut och sedan konstatera, huruvida
underskottet kunnat utnyttjas vid taxeringen. I den mån så icke varit
fallet, kunde nämnden besluta om rättelse av sjömansskatten och resti
tuera för mycket erlagd sådan skatt.
I fråga om jämkning för underskott å förvärvskälla anför Föreningen
Sveriges kronokamrerare liknande synpunkter. Föreningen föreslår, att
ansökan om sådan jämkning skall bifogas inkomstdeklarationen samt att
det skall åligga taxeringsnämndsordföranden att efter verkställd taxering
med eget yttrande vidarebefordra ansökningen till sjömansskattenämnden
för beslut och eventuell restitution.
Sveriges redareförening framhåller att det är angeläget, att sjömans-
Kungi. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
99
skattenämnden inte belastas med ett alltför stort antal jämkningsärenden. Föreningen vill därför ifrågasätta, om inte jämkning under beskattnings året bör få förekomma endast då sjömannens skatteförmåga är mera vä sentligen nedsatt. I övriga fall bör jämkning av skatten få anstå till näst följande beskattningsår.
Några remissinstanser fäster uppmärksamheten på att då sjöman inte uppburit inkomst under ett helt beskattningsår han kan komma att få erlägga högre skatt än om han för all sin inkomst under året beskattades enligt gällande regler. Länsstyrelsen i Hallands lån föreslår att i sådant fall befrielse från hela sjömansskatten skall kunna medges. Detta skulle lämpligen kunna ske i form av ett jämkningsbeslut av sjömansskattenämn- den, vilket under vissa förutsättningar bör kunna meddelas redan före an ställningens början, i likhet med lokal skattemyndighets beslut om befri else från skatteavdrag för skolungdom under feriearbete.
Svenska sjöfolksförbundet hemställer att jämkning skall kunna medges av sjömansskattenämnden om sjöman under beskattningsåret på grund av värnplikt, skolgång, sjukdom eller nedsatt arbetsförmåga inte kunnat utöva sitt yrke under minst sex månader.
Förslaget att jämkning skall medges endast om den s k a 11 s k y 1 d i g e s inkomst för år räknat ombord eller i land finnes böra nedsättas med minst 600 kronor, har föranlett erinringar från länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus samt Gävleborgs län ävensom Föreningen Sveriges kronokamrerare.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ifrågasätter, om inte minimi gränsen för jämkning bör sättas i relation till inkomsten, exempelvis så att avdraget skall uppgå till förslagsvis sex procent å inkomsten dock minst 600 kronor för år för att vinna beaktande.
Länsstyrelsen i Gävleborgs län finner att den föreslagna gränsen är för låg. Med hänsyn till att fråga är om en i högsta grad schabloniserad skatt med en betydande skatteeftergift från det allmännas sida anser länsstyrel sen att jämkning bör reserveras för rena undantagsfall. En höjning av gränsen till 1 000 kronor anser länsstyrelsen därför skälig.
Föreningen Sveriges kronokamrerare uttalar att den föreslagna gränsen är väl hög och föreslår att den sänkes till 500 kronor.
Några erinringar har ej framförts mot de sakkunnigas utformning av bestämmelserna om jämkning av sjömansskatt, då sjöman kan visa att han inte uppburit drickspengar med de belopp, som angivits i anvisningar utfärdade av nämnden.
Beträffande tiden, inom vilken ansökan om jämkning skall inges, föreslår centrala uppbördsnämnden och länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, alt sådan ansökan bör få inges senast under juni månad året efter beskattningsåret i stället för som de sakkunniga
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
100
Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958
föreslagit senast före utgången av april månad. Det blir då möjligt att i
jämkningsärendet ta hänsyn till taxeringsnämndens beslut.
Svårigheterna för sjöman att själv prestera nöd
vändig utredning framhålles av länsstyrelserna i Malmöhus och
Värmlands län samt Stockholms stads uppbördsverk.
Länsstyrelsen i Malmöhus län anför.
I likhet med två av de hörda myndigheterna — kronokamrerarna i
Malmö och Hälsingborg — anser länsstyrelsen, att man knappast kan kräva
att sjöman, som önskar jämkning, skall genom intyg av taxeringsinten-
denten eller annan taxeringsfunktionär styrka att avdragsrätt förelegat,
om inkomsten taxerats i land. De sakkunniga har tydligen också insett
svårigheterna i detta avseende för de ombordanställda, då de påpekat,
att sjömansskattenämnden bör på alla sätt medverka till nödvändig utred
ning i dessa ärenden. Av den jämkningssökande borde ej krävas mera, än
att han uppger grunden för kravet å jämkning av sjömansskatten — i de
flesta fall lär han väl kunna hänvisa till tidigare beslut av myndighet om
medgivet avdrag för till exempel underskott å förvärvskälla, periodiskt
understöd och dylikt -— och anger sin hemort och i förekommande fall
myndighet, som medgivit avdraget. En betydande tidsvinst torde uppnås,
om man låter erforderlig utredning verkställas mellan myndigheter i Sve
rige i stället för att kräva, att sökanden först skall vända sig till viss
myndighet här i landet och sedan, när han fått önskat besked därifrån,
insända detta till sjömansskattenämnden.
Länsstyrelsen i Värmlands län anför likartade synpunkter.
Stockholms stads uppbördsverk förordar att den lokala skattemyndig
heten skall utfärda intyg om att sjöman, därest inkomsten ombord skulle
taxeras i land, är avdragsberättigad. De lokala skattemyndigheterna har
-— påpekar uppbördsverket — regelmässigt att ta ställning till frågor rö
rande rätt till avdrag vid jämkning av preliminär skatt. Att den lokala
skattemyndigheten i och för sig inte är ett taxeringssakkunnigt organ
torde därför i praktiken sakna betydelse.
I några yttranden framställes önskemål beträffande de med
delanden om jämkning, som skall tillställas olika
myndigheter. Sålunda understryker länsstyrelserna i Hallands och
Skaraborgs län att å underrättelse om jämkningsbeslut tydligt bör anges
med hur stort belopp per månad den kontanta lönen skall minskas vid
skatteuträkningen. Länsstyrelsen i Gävleborgs län och Föreningen Sveriges
kronokamrerare påpekar att underrättelse om jämkning på grund av utgivet
periodiskt understöd bör sändas jämväl till vederbörande taxeringsnämnd
i mottagarens hemort. Dylik underrättelse bör därför innehålla uppgift
om namn och adress på den som uppburit understödet.
Mot de sakkunnigas förslag, att lokal skattemyndighet skall besluta om
sådan jämkning som avser ändring av kolumn efter
vilken skatt uttas, anföres erinringar av centrala uppbördsnämnden, läns-
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 är 1958
101
styrelserna i Göteborgs och Bohus samt Värmlands län ävensom Föreningen
Sveriges kronokamrerare.
Centrala uppbördsnämnden anför i denna fråga.
Enligt förslaget skall det ankomma på lokal skattemyndighet att även
beträffande sjömän besluta om kolumnändring. Sådant beslut kan icke
överklagas längre än till länsstyrelsen, eftersom beslutet formellt kommer
att gälla den preliminära skatten. Mot sådan inskränkning av fullföljds-
rätten torde intet vara att invända så länge det blott är fråga om preliminär
skatt, som skall gå i avräkning mot den slutliga skatten, vilken fast
ställes på grund av verkställd taxering. Om kolumnändringen — såsom
föreslås — blir normgivande även för beräkningen av sjömansskatt, synes
emellertid konsekvensen bli att länsstyrelsens beslut får definitiv karaktär
såvitt angår denna skatt. Fråga är om denna olikhet kan neutraliseras
genom s. k. rättelse.
Detta problem har icke enbart teoretisk betydelse. Relativt vanligt är
att olika meningar föreligga, exempelvis om en änkling eller änka med
minderåriga barn skall anses ha husföreståndarinna anställd och vara be
rättigad till skatteavdrag enligt kolumn 2 eller 3, eller om en person utan
eller med barn skall i beskattningshänseende anses som gift eller ogift
och skatteavdrag beräknas enligt kolumn 1, 2 eller 3.
De sakkunniga ha å sid. 93 i betänkandet uttalat, att rättelse bör kunna
ske exempelvis om sjömansskatt avdragits efter fel kolumn. Måhända bör
genom en anvisningspunkt till 16 § direkt utsägas, att rättelse kan ske
även i sådant fall.
Föreningen Sveriges kronokamrerare delar uppbördsnäxnndens betänk
samhet inför förslaget att beslut om kolumnändring för sjöman skall an
komma på lokal skattemyndighet. Föreningen anför.
Sjömansskattenämnden torde sålunda icke ha vare sig rättighet eller
skyldighet att jämka i ett »kolumnändringsfall» (jfr 12 och 13 §§ i för
slaget). Besvär över lokal skattemyndighets beslut i dylika fall får enligt
22 §, 24 § 1 mom. och 86 § uppbördsförordningen anföras allenast hos
länsstyrelse. Den enligt sjömansskatteförordningen skattskyldige sjöman
nen betages sålunda på detta sätt rätten att besvära sig över sin definitiva
skatt hos kammarrätten och regeringsrätten d. v. s. den rätt, som han
skulle ha haft, om han inkomsttaxerats med stöd av taxeringsförordningen
eller om kolumnändringsbeslutet meddelats av sjömansskattenämnden,
vilkens jäinkningsbeslut föreslås kunna överklagas hos kammarrätten och
regeringsrätten. Kolumnändringsfrågor kunna emellanåt, t. ex. då fråga är
om huslöreståndarinneavdrag, vara tvistiga.
Lokal skattemyndighets beslut om kolumnändring torde i allmänhet
komma att meddelas vid en tidpunkt då sjömansskatt för viss tillända-
lupen tid av samma år redan avdragits och inbetalts. Det synes då, som om
detta för sjömannen skulle medföra, att han sedan lokala skattemyndig
heten meddelat beslut om kolumnändring, måste för restitution göra yt
terligare en ansökan, nämligen till sjömansskattenämnden om rättelse
jämlikt 16 § sjömansskatteförordningen av det redan verkställda skatte
avdraget.
Enligt föreningens mening kunna här förut påtalade olägenheter enk
last elimineras därigenom, att det föreskrives att jämväl »kolumnändrings-
102
jämkning» skall ankomma på sjömansskattenämnden, som bör inhämta
vederbörande lokala skattemyndighets yttrande över ansökningen.
Likartade synpunkter anföres av länsstyrelsen i Värmlands län.
Rättelse
De sakkunnigas förslag angående rättelse av felaktigt uttagen sjömans
skatt har föranlett erinring endast från länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus
län. Länsstyrelsen åberopar sina erfarenheter av uppbörden och kontrol
len av särskild sjömansskatt och föreslår att beslut om rättelse skall
fattas av sjömansskattekontoret samt att ansökan om rättelse bör få inges
till sjömansskattekontoret före utgången av tredje kalenderåret efter be
skattningsåret.
Restitution
De sakkunnigas förslag angående restitution av sjömansskatt och därmed
sammanhängande spörsmål har inte föranlett några erinringar.
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
Departementschefen
Jämkning av preliminär skatt enligt uppbördsförordningen innebär att
ändrade grunder föreskrives för uttagande av sådan skatt. Jämkning verk
ställes av den lokala skattemyndigheten och avser att uppnå bättre överens
stämmelse mellan den preliminära skatten och den slutliga. Som exempel
på jämkningsgrund har i uppbördsförordningen nämnts ändring i den
skattskyldiges civilstånd, ändring i förhållande vartill hänsyn skall tas vid
bestämmande av ortsavdrag, väsentligen nedsatt skatteförmåga och fel
aktigheter vid debetsedelns utfärdande.
Liksom de sakkunniga anser jag det vara ofrånkomligt att även vid ut
tagande av sjömansskatt möjlighet måste finnas att ta hänsyn till sådana
särskilda omständigheter som kan påverka den enskildes skatteförmåga. Vid
den allmänna beskattningen blir den skattskyldige slutligen tillgodosedd
genom avdrag vid den årliga taxeringen. Jämkningsförfarandet i fråga om
sjömansskatten skulle i viss mån komma att ersätta taxeringsförfarandet.
Vid en bedömning av frågan vilka möjligheter till jämkning som bör öpp
nas måste i första hand tas i betraktande att sjömansskatten är avsedd som
en definitiv skatt. Varje avlöningsperiod får i princip anses som en sluten
beskattningstermin. Endast då särskilda skäl föranleder därtill bör hänsyn
tas till beskattningsresultatet för hela året. Enbart den omständigheten att
en månadsinkomst av viss storlek medför uttagande av sjömansskatt, ehuru
beskattning i land för samma månadsinkomst inte skulle ha ägt rum där
för att den sammanlagda inkomsten under året inte uppgått till ortsavdra-
gets belopp, bör enligt min mening inte föranleda befrielse från sjömans
skatt. Detta innebär sålunda att en person, som överväger att ta anställ
103
ning ombord och vet att anställningen endast skall fortgå under kortare tid, får kalkylera med den minskning av inkomsterna som skatteavdraget kom mer att innebära.
De sakkunniga har skilt mellan sådan jämkning som skall beslutas av sjömansskattenämnden och sådan som skall beslutas av lokal skattemyn dighet. Sjömansskattenämnden skall enligt förslaget kunna medge jämk ning om sjömannen vid taxering till statlig inkomstskatt året efter beskatt ningsåret kunnat påräkna avdrag med minst 600 kronor för underskott å förvärvskälla, utbetalning av periodiskt understöd, avgift för pensions försäkring eller nedsatt skatteförmåga. Jämkning skall jämväl kunna med ges om sjömans inkomst av drickspengar kan antas ha blivit väsentligt för högt uppskattad.
Svenska sjöfolksförbundet har pekat på det fallet att en sjöman på grund av värnplikt, skolgång, sjukdom eller nedsatt arbetsförmåga inte kunnat utöva sitt yrke under hela året. Enligt förbundets mening borde jämkning alltid medges om hindret varat mer än sex månader. Jag har nyss angivit att den omständigheten att ombordanställningen icke avsett ett helt år i och för sig icke bör vara jämkningsgrund i fråga om sjömans skatten, som ju är utformad som en definitiv sjömansskatt. Jag kan så lunda inte tillstyrka införandet av en sådan generell regel som förbundet föreslagit. Däremot kommer i en del av de fall, som förbundet haft i tan karna, förutsättning för jämkning att vara för handen enligt bestämmelsen om att nedsatt skatteförmåga skall beaktas av sjömansskattenämnden. Ned satt skatteförmåga kan sålunda ofta antagas föreligga vid sjukdom, arbets löshet, stor försörjningsbörda o. dyl.
En fråga av mera teknisk art uppkommer vid bestämmandet av det be lopp med vilket jämkning för nedsatt skatteförmåga högst må medges. Vid beskattning i land kan sådant avdrag bestämmas till högst 3 000 kronor. Eftersom den skattskyldige först tillgodoförts vederbörligt orts- avdrag kommer det belopp, som helt kan fritas från beskattning, att mot svara summan av ortsavdraget och det extra avdraget. I ortsgrupp III upp går maximibeloppet sålunda för gift skattskyldig till (3 680 + 3 000 =) 6 680 kronor och för ogift skattskyldig till (1 840 + 3 000 =) 4 840 kronor. Då den som har arbete i land alltid är berättigad till fullt ortsavdrag kan taxeringsnämnden upp till den angivna gränsen befria från skatt även om inkomsten åtnjutits endast under en del av året. Det synes skäligt att sjö man, som uppfyller villkoren för extra avdrag för nedsatt skatteförmåga, skall kunna befrias från skatt i samma utsträckning som gäller vid taxe ring i land. Bestämmelser bör därför meddelas om att avdrag för nedsatt skatteförmåga skall få medges med högst det belopp, som motsvarar sum man av vederbörligt ortsavdrag i ortsgrupp III och 3 000 kronor.
De sakkunniga har ansett att jämkning endast bör ske under förutsätt ning att den skattskyldige visar att avdrag, därest taxering ägt rum i land,
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
104
skulle medgivits med minst 600 kronor. Uppenbarligen är det nödvändigt
att här införa ett visst gränsbelopp för att förhindra att jämkningsinsti-
tutet äventyrar den avsedda enkelheten i det administrativa förfarandet
med sjömansskatten. Från regeln om visst minimibelopp bör dock undan-
tag göras för de ömmande fall då fråga är om jämkning på grund av ned
satt skatteförmåga.
Flera remissmyndigheter ifrågasätter lämpligheten av att beslut om
jämkning skall kunna ske under inkomståret. Särskilt vanskligt anses det
vara att beräkna avdrag för underskott å förvärvskälla. Men även i fråga om
periodiskt understöd och avdrag för nedsatt skatteförmåga kan svårig
heter uppkomma. Om jämkning medges i början av ett år kan det vara
tvivelaktigt om understödet i fortsättningen kommer att utbetalas eller
underhållsskyldigheten fullgöras.
Till en början må framhållas att om sjömannen eller hans hustru har
sådan inkomst i land att det yrkade avdraget kan väntas bli utnyttjat vid
årlig taxering bör jämkning av sjömansskatt inte medges. Detta torde
framgå av de föreslagna bestämmelserna om jämkning.
Föreligger inte möjligheter för sjöman att utnyttja avdrag vid årlig taxe
ring synes skillnad böra göras mellan å ena sidan jämkning på grund av
underskott å förvärvskälla och å den andra jämkning på annan grund. Det
torde under det löpande året inte vara möjligt att med någon grad av sä
kerhet bedöma storleken av sådant underskott. Jämkning bör därför inte
ske förrän efter inkomstårets slut och sedan taxering verkställts. Härigenom
uppnår man också att om underskottsavdraget delvis kan utnyttjas vid
taxeringen jämkning endast behöver medges för återstoden av avdraget.
Även jämkning med åberopande av någon av de övriga grunderna bör i
vissa fall anstå till efter inkomstårets slut. Detta gäller t. ex. då tvekan
föreligger om periodisk betalningsskyldighet kommer att fullgöras. I andra
fall kan läget redan under det löpande året vara fullt klart. Detta är fallet
t. ex. då en sjöman efter en tids anställning blir sjuk och det är tydligt att
han inte kan träda i tjänst under året. Ett annat exempel på en omstän
dighet, som bör kunna beaktas redan under det löpande året, är om avgift
till pensionsförsäkring erlagts med belopp som framgår av företett kvitto.
I dessa och liknande fall möter givetvis inte något hinder att bevilja
jämkning under inkomståret.
Tiden för ingivande av ansökan bör lämpligen utsträckas till utgången
av juli månad året efter inkomståret. Såsom nyss nämnts måste nämligen
i många fall taxeringen i första instans avvaktas innan det med säkerhet kan
avgöras om jämkningsanledning föreligger.
Mot de sakkunnigas förslag angående sådan jämkning som skall an
komma på lokal skattemyndighet, d. v. s. beslut om kolumnändring, har
huvudsakligen invänts, att lokal skattemyndighets beslut i sådant ärende
endast kan överklagas till länsstyrelsen. I anledning härav vill jag erinra
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
105
om att för sjöman, som icke åtnöjes med länsstyrelsens beslut, står alltid
den möjligheten öppen att få frågan om skattens riktiga beräknande prövad
av sjömansskaltenämnden. Nämndens beslut i ärendet kan sedan över
klagas i vanlig ordning.
Slutligen må i korthet med några ord beröras frågan om från vilken tid
punkt jämkningsbeslutet skall gälla vid skatteuträkningen. Såvitt angår
beslut av sjömansskattenämnden torde man få utgå från att tidpunkten
direkt anges i beslutet. Lokal skattemyndighets beslut bör gälla vid den
första avlöningsutbetalningen efter det beslutet uppvisats för avlönings-
förrättaren. I båda fallen bör skatt som tidigare avdragits för mycket re-
stitueras genom sjömansskattekontorets försorg. Särskild ansökan om re
stitution erfordras endast då skattenedsättningen beror på beslut av den
lokala skattemyndigheten.
Vad de sakkunniga i övrigt anfört om jämkning, rättelse och restitution
av sjömansskatt föranleder ingen annan erinran från min sida än att tiden
för ingivande av ansökan om rättelse bör utsträckas till två år.
VII. Uppbörd m.m.
De sakkunniga
Uppbörd
De sakkunniga föreslår, att vid sjömansskattekontoret skall föras regis
ter över de fartyg, ombord på vilka sjömansskatt skall erläggas.
Genom sjömansskattekontorets försorg skall till redarna distribueras
sjömansskattetabeller och anvisningar för uppbörd och redovisning även
som blanketter för redovisning av avdragen skatt. Formulär till redovis-
ningsförteckningarna föreslås skola fastställas av sjömansskattenämnden.
Förteckningarna bör vara uppställda efter mönster av de förteckningar,
som för närvarande förekommer vid uppbörd av särskild sjömansskatt.
Särskilda blanketter skall enligt de sakkunniga användas vid redovisning av
skatt för sjömän, bosatta här i riket, och särskilda för andra sjömän.
De sakkunniga framhåller, att för sjömän torde nu regelmässigt utfärdas
debetsedel å preliminär A-skatt av den lokala skattemyndigheten. Så bör
även ske, sedan sjömansskatten införts. Sjöman skall ombord använda
denna debetsedel för att styrka efter vilken kolumn i sjömansskattetabellen
sjömansskatt skall avdras Om sjömannen arbetar i land någon del av året
under sådana förhållanden, att vanligt källskatteavdrag skall ske, skall
debetsedeln å preliminär A-skatt användas enligt uppbördsförordningens
föreskrifter.
Såsom tidigare framhållits, föreslås att kolumnerna i sjömansskatteta-
bellerna bör konstrueras med utgångspunkt från kolumnerna 1—3 i tabel
lerna för preliminär A-skatt.
De sakkunniga har fäst uppmärksamheten på att vissa svårigheter stund
Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958
106
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
om kommer att uppstå vid lokal skattemyndighets arbete med att ange
tillämplig avdragskolumn å debetsedel å preliminär A-skatt. För närva
rande kan den lokala skattemyndigheten erhålla vissa upplysningar av an
teckningar i inkomst- och debiteringslängderna till vägledning vid bestäm
mande av tillämplig kolumn. Sjöman, som endast har inkomst ombord,
skall emellertid ej avlämna självdeklaration. Den lokala skattemyndigheten
skulle då sakna betydelsefull ledning för att bedöma vilken kolumn som
skall tillämpas. Liknande svårigheter föreligger dock redan nu i vissa fall,
t. ex. då skattskyldig inte avlämnat självdeklaration. De sakkunniga anser,
att några särskilda bestämmelser, om hur lokal skattemyndighet bör för
fara, dock ej bör utfärdas. Om fel kolumn angivits för sjöman, bör denne
skyndsamt anhålla om rättelse hos den lokala skattemyndigheten.
Om debetsedel å preliminär B-skatt utfärdas för sjöman, eller om denne
över huvud taget inte erhållit någon debetsedel, bör han anhålla hos den
lokala skattemyndigheten om intyg, vari skall lämnas sådana uppgifter, att
därav framgår vilken kolumn i sjömansskattetabellen, som skall komma
till användning. Vidare föreslås att sjöman även på annat sätt än genom
uppvisande av debetsedel eller intyg skall kunna få styrka efter vilken ko
lumn i sjömansskattetabellen avdrag skall ske. Närmare föreskrifter härom
bör utfärdas av sjömansskattenämnden.
De sakkunniga framhåller vidare önskvärdheten av att debetsedlar till
sjömän även i fortsättningen avlämnas till postbehandling före debetsedlar
till andra skattskyldiga.
Om här i riket bosatt sjöman varken företer debetsedel eller på annat
sätt visar, enligt vilken kolumn i sjömansskattetabellen avdrag skall ske,
skall avlöningsförrättaren verkställa avdrag enligt kolumnen för ogift
skattskyldig utan barn. Även om avlöningsförrättare skulle vara övertygad
om att en sjöman kommer att erhålla jämkning av sjömansskatt, skall
han dock verkställa skatteavdrag med de belopp, som anges i tabellerna.
Sedan avdrag verkställts, antecknas skatten på de tidigare omnämnda
redovisningsförteckningarna. Dessa skall avse en period om två månader. De
skall av befälhavaren insändas till rederiet. På förteckningarna anges —-
då fråga är om här i riket bosatt sjöman — numret å sjömannens debet
sedel å preliminär skatt. Om en sjöman inte företett någon debetsedel å
preliminär skatt må anges det län och den kommun, där sjömannen är
mantalsskriven. Uppgift om sjömannens hemortskommun kan erhållas
från sjöfartsbok eller annan handling. I nödfall får även muntlig uppgift
av sjömannen godtas. De sakkunniga förutsätter, att till ledning för avlö-
ningsförrättarens arbete i nu avsett fall kommer genom sjömansskatte-
kontorets försorg att utsändas förteckningar, varav framgår sifferbeteck-
ningarna för län och uppbördsdistrikt. Är sjömannens hemortskommun
uppdelad i två eller flera uppbördsdistrikt och saknar avlöningsförrättaren
kännedom om det uppbördsdistrikt, inom vilket sjömannen är mantals
107
skriven, skall som beteckning för kommunen tas det nummer som gäller
för det första uppbördsdistriktet inom kommunen.
Uppbörd av sjömansskatt skall verkställas genom postverket och de
penninginrättningar, med vilka Kungl. Maj :t därom träffat avtal. Inbetal
ningen av sjömansskatt skall ske kostnadsfritt.
I fråga om redovisningen av sjömansskatt föreslås, att redaren för varje
period om två månader, räknad från kalenderårets början, skall redovisa
under perioden innehållen sjömansskatt. Redovisningen skall ske sex
gånger om året. För varje period lämnas redovisning senast den sista dagen
i andra månaden efter periodens utgång genom att skattens sammanlagda
belopp sättes in på sjömansskattekontorets postgirokonto. Samtidigt med
inbetalningen sändes redovisningsförteckningarna in till sjömansskatte-
kontoret. Efter ansökan må sjömansskattenämnden medge redare att betala
in skatt och sända in redovisningsförteckningar vid senare tidpunkt än
nyss nämnts. Inbetalas sjömansskatt i annan ordning eller senare än som
är stadgat, skall restavgift erläggas. Restavgiften skall utgå med fyra öre
för varje hel krona av den del av skatten, som inte erlagts, dock ej mindre
än en krona. Om öretal uppkommer vid beräkningen, skall avrundning
ske till närmast högre krontal.
De insända redovisningsförteckningarna skall granskas vid sjömans-
skattekontoret. Det bör därvid kontrolleras, att den inlevererade skatten
överensstämmer med det belopp, som enligt förteckning skall inbetalas.
Att redare fullgjort vad honom åligger kan kontrolleras även genom revi
sion av redarens bokföring. Intet hinder möter för att en redares hela bok
föring blir föremål för samtidig granskning av en tjänsteman vid sjömans-
skattekontoret och av en tjänsteman vid en länsstyrelse. I många fall torde
till och med en dylik samtidig granskning vara att förorda. Lämpligt torde
också vara att då taxeringsrevision verkställes av redares räkenskaper,
granskningsmannen erhåller uppdrag att verkställa granskning av sjömans-
skatteredovisningen även om tjänsteman från sjömansskattekontoret ej kan
delta.
Genom hålkortsbehandling av förteckningarna förslagsvis genom post
verkets försorg erhålles uppgift hur deri under året influtna sjömansskat
ten fördelar sig på uppbördsdistrikt. Hålkortsbehandlingen föreslås av de
sakkunniga skola tillgå på samma sätt som nu sker av exempelvis skatte-
anvisningar å preliminär skatt m. m.
I betänkandet framhålles att, om en sjöman önskar erhålla jämkning
eller rättelse av felaktigt uttagen skatt, ankommer det på honom själv att
lämna sjömansskattekontoret uppgifter om skattens storlek m. m. De
lämnade uppgifterna kan därefter kontrolleras vid sjömansskattekontoret.
Härför anses inte någon kontobokföring för varje enskild sjöman erforder
lig. Inte heller fordras enligt de sakkunnigas mening någon sådan bok
föring för utbetalning av gottgörelse till kommuner m. fl. eller av någon
annan anledning.
Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958
Revisionskrav
De sakkunniga föreslår att om det vid sjömansskattekontorets granskning
av redares redovisning av sjömansskatt framkommer, att sjömansskatt
inte inbetalats till kontoret eller inbetalats med lägre belopp än som rätte
ligen bort ske, skall kontoret skriftligen framställa anmärkning mot redo
visningen i form av revisionskrav. Revisionskrav skall då riktas mot redare.
Två fall av revisionskrav kan enligt de sakkunnigas mening förekomma.
I det första fallet har redaren eller befälhavaren utan giltig orsak under
låtit att avdra sjömansskatt eller avdragit sjömansskatt med för lågt belopp.
I det senare fallet har avdrag för sjömansskatt visserligen företagits med
rätta belopp men redaren har underlåtit att helt eller delvis redovisa skatten
till sjömansskattekontoret.
Om redaren godkänner kravet och inbetalar felande belopp jämte rest-
avgift, erfordras inte ytterligare åtgärder i redovisningsavseende. Bestrider
redaren riktigheten av kravet eller underlåter han, utan att bestrida det
samma, att inbetala felande belopp, skall kontoret underställa ärendet
sjömansskattenämnden för prövning. Har nämnden fastställt revisions
krav, skall det belopp som fastställts till betalning jämte restavgift uttas
genom indrivning dock att införsel ej må beviljas för gäldande av belopp,
för vilket redare är ansvarig.
Revisionskrav kan också framställas direkt mot en sjöman. Så blir fallet,
då en sjöman enligt vad verkställd utredning ger vid handen, genom att
lämna oriktiga eller ofullständiga uppgifter orsakat att sjömansskatt inte
avdragits eller avdragits med för lågt belopp.
Redare bör ha regressrätt gentemot sjöman i fråga om belopp, som reda
re underlåtit att avdra men på grund av revisionskrav nödgats erlägga. I
förekommande fall må beloppet uttas hos sjöman i samma ordning som
stadgas i fråga om indrivning av skatt, dock att införsel ej må beviljas.
Preskription samt straff och viten
De sakkunniga föreslår, att åtgärder för uttagande av sjömansskatt skall
få vidtas endast intill utgången av femte året efter det att avdrag för sjö
mansskatt verkställts eller bort verkställas. I
I betänkandet erinras om de bestämmelser angående straff och viten, som
finnes intagna i uppbördsförordningen. Dessa bestämmelser — med un
dantag för dem som avser preliminär självdeklaration — anser de sak
kunniga kunna tjäna som förebild för motsvarande bestämmelser i sjö-
mansskatteförordningen. Beträffande föreläggande av vite avviker dock
de sakkunnigas förslag såtillvida från uppbördsförordningens bestämmel
ser att vite skall kunna föreläggas av föx-eståndaren för sjömansskattekon
toret. Enligt uppbördsförordningen ankommer föreläggande av vite på
länsstyrelsen.
108
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958
109
Remissyttrandena
Uppbörd
Några principiella erinringar mot de sakkunnigas förslag om uppbörd
av sjömansskatt har ej anförts. Framförda erinringar hänför sig endast
till detalj spörsmål.
De sakkunnigas förslag att formulär till redovisnings-
förteckningarna över avdragen sjömansskatt skall fastställas av
sjömansskattenämnden samt att skilda förteckningar skall användas för här
i riket bosatta och för övriga sjömän har föranlett uttalande av länssty
relsen i Göteborgs och Bohus län.
Länsstyrelsen anför.
Om den nuvarande redovisningsblanketten skall omarbetas, lär detta
bliva kontorets uppgift, som har hand om redovisningen. Det är naturligt,
att eventuella önskemål av nämnden då komma att beaktas. En formlig
föreskrift, att blanketten skall fastställas och att nämnden skall betungas
härmed, synes onödig. Länsstyrelsen föreslår, att bestämmelsen utgår.
Enligt 15 § i författningsförslaget skall skatt för svenska och utländska
sjömän redovisas på skilda förteckningar. Avsikten torde väl vara att
postverkets arbete med stansning för kommunersättningen härigenom skall
underlättas. Det finns dock anledning förmoda, att redovisningarna i och
för denna stansning måste underkastas viss granskning på kontoret och
att en markering sker där. En uppdelning är då knappast motiverad. Ur
andra synpunkter synes det också vara lämpligast med endast en för
teckning. Under sådana förhållanden är det olämpligt att i författnings
texten giva bestämmelser om förtecknandet.
Beträffande förslaget att uppgifterna å debetsedlarna för
preliminär A-skatt skall tjäna till ledning vid ut
tagande av sjömansskatt påpekar länsstyrelsen i Göteborgs
och Bohus län, att sådana debetsedlar enligt gällande bestämmelser inte
behöver sändas ut förrän senast den 18 januari. Man måste därför räkna
med att det kan dröja åtskillig tid, innan en sjöman får sin debetsedel.
På grund härav får det anses vara önskvärt, att den nya preliminärdebet
sedelns kolumnuppgift inte skall gälla förrän förslagsvis från och med
den 1 mars.
Vissa spörsmål, som står i samband med lokal skattemyndig
hets arbete med utfärdande av debetsedlar å preli
minär skatt, har upptagits till behandling av centrala uppbördsnämn-
den, länsstyrelserna i Västernorrlands och Norrbottens län samt Föreningen
Sveriges kronokamrerare.
Centrala uppbördsnämnden anför.
Enligt förslaget skall lokal skattemyndighet utfärda och sända ut debet
sedlar å preliminär A-skatt till sjömän på samma sält som för närvarande
sker, d. v. s. senast den 18 januari under inkomståret. Enligt 13 § 1 mom.
uppbördskungörelsen böra debetsedlar adresserade till avlägset belägna
110
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
postanstalter avlämnas till postbefordran tidigare än övriga debetsedlar.
De lokala skattemyndigheterna torde i regel icke kunna utan särskild be
gäran översända debetsedlarna till sjömän under annan adress än deras
bostadsadress i land för vidarebefordran genom anhörigas försorg. Då det
är angeläget att debetsedlarna utan dröjsmål komma sjömännen tillhanda,
kan det ifrågasättas om icke särskild föreskrift bör intagas i 13 § 1 mom.
tillämpningskungörelsen till gällande uppbördsförordning därom att de
betsedlar avseende skattskyldiga, vilka kunna antagas vara sjömän, skola
utsändas så fort ske kan.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län framhåller att den omständigheten
att sambeskattningsprincipen fått slopas, då en av makarna beskattas som
sjöman, kan innebära en skattelindring även för den i land förvärvs
arbetande parten. Införes inte särskilda regler, torde detta komma att
medföra avsevärda skiljaktigheter mellan preliminär och slutlig skatt. För
närvarande synes nämligen i de allra flesta fall för gift kvinna utfärdas
preliminär debetsedel med angivande av kolumn 1. Vare sig sådan kvinna
har att erlägga sjömansskatt eller arbetar i land synes därför jämkning
regelmässigt kunna påkallas. Länsstyrelsen ifrågasätter därför ett automa
tiskt verkande uppgiftsförfarande, som går ut på att hustrun till person
med sjömansskatt erhåller debetsedel å preliminär A-skatt med angivande
av avdragskolumn 3.
Enligt gällande bestämmelser har lokal skattemyndighet i de fall preli
minär skatt ej inbetalas för skattskyldig, som erhållit debetsedel å preli
minär A-skatt, att undersöka anledningen till den bristande inbetalningen.
Postens skatteavdelning har att i sådant fall upprätta särskild förfrågan.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län föreslår ett särskilt förfarande för
undvikande av att förfrågan utskrives och undersökning verkställes be
träffande skattskyldig, som har att erlägga sjömansskatt. Befälhavaren
kunde lämpligen vid redovisningsförteckningarna för den uppbördspe-
riod, varunder skattskyldig första gången för året förekommer, foga en
skatteanvisning för envar, som avlämnat debetsedel å preliminär skatt.
Å denna skatteanvisning skall med stämpel eller på annat sätt anges att
den skattskyldige erlägger sjömansskatt. Dessa skatteanvisningar skulle
sedan översändas till respektive länsstyrelser för anteckning å kreditkort.
Uppgiften om att sjömansskatt erlägges kan även vara av värde vid taxe
ringen i de fall taxeringsuppgift inte inkommer och förhindra åsättande
av felaktig taxering. Om skatteanvisning inte kan bifogas redovisningsför
teckningarna på grund av att debetsedel ej avlämnats, bör sjömansskatte-
kontoret åläggas att med ledning av de å förteckningarna lämnade upp
gifterna meddela vederbörande länsstyrelse att sjömansskatt erlägges. Som
ett alternativ till det här skisserade förfarandet ifrågasätter länsstyrelsen
om inte sjöinansskattekontoret bör åläggas att till länsstyrelserna över
lämna förteckningar länsvis över skattskyldiga, som har att erlägga sjö
mansskatt.
111
Liknande synpunkter anföres av länsstyrelsen i Norrbottens län och
Föreningen Sveriges kronokamrerare.
Vad i betänkandet anförts om skatteavdrag ombord på far
tyg och redovisningen av sjömansskatt har föranlett
vissa påpekanden från länsstyrelserna i Malmöhus, Hallands samt Göteborgs
och Bohus län.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att medgivande av an
stånd med inbetalning och redovisning av sjömansskatt bör ankomma på
sjömansskattekontoret. Då fråga kan vara om brådskande beslut, lär det
enligt länsstyrelsens mening vara direkt olämpligt att lägga avgörandet på
sjömansskattenämnden, såvida man ej vill besluta i efterhand. Länssty
relsen erinrar vidare om att uppbörd av särskild sjömansskatt för närva
rande sker genom att rederierna insätter skattebeloppen å särskilt post
girokonto. Då någon ändring häri inte synes böra ske, anses bestämmelsen
i 14 § förslaget till sjömansskatteförordning att uppbörd skall verkställas
genom postverket samt de penninginrättningar med vilka Kungl. Maj :t
träffat avtal icke vara motiverad.
Länsstyrelsen i Hallands län framhåller, att de föreslagna bestämmel
serna om restavgift för sjömansskatt avviker något från uppbördsförord-
ningens regler. Länsstyrelsen säger sig av praktiska skäl vilja föreslå att
uppbördsförordningens bestämmelser ändras till överensstämmelse med
sjömansskatteförordningens. I stället för avrundning av beloppet uppåt
bör dock lämpligen i båda författningarna föreskrivas, att överskjutande
öretal skall bortfalla.
Om kontrollen över utgörandet av sjömansskatt
och därmed sammanhängande spörsmål föreligger vissa uttalanden.
Riksskattenämnden framhåller att kontrollen över att skatt avdragits
enligt rätt kolumn i skattetabellerna i praktiken torde bli svår att göra
tillräckligt effektiv. Det synes enligt riksskattenämndens mening som om
sjömansskattekontoret i detta avseende måste begränsa sig till att stick-
provsvis genom skrivelser till lokala skattemyndigheter utöva sådan kon
troll. Detta får anses vara otillfredsställande med hänsyn till att fråga är
om en definitiv skatt. Nämnden anmärker att de lokala skattemyndig
heterna ofta inte torde ha tillgång till samtliga för en dylik kontroll erfor
derliga uppgifter.
Likartade synpunkter anföres av kammarrätten, centrala uppbördsnämn-
den samt länsstyrelserna i Stockholms och Västernorrlands län. Sistnämnda
länsstyrelse framhåller därjämte att rederierna är spridda över hela riket
och alt det därför bör finnas möjlighet att överlåta kontrollen av redarnas
bokföring till vederbörande länsstyrelse.
Frågan om en särskild k o n t o b o k f ö r i n g av sjömans
Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958
112
skatten för varje enskild sjöman har uppmärksammats av länsstyrel
serna i Stockholms och Kristianstads län.
Länsstyrelsen i Stockholms län anser det mindre sannolikt att en konto
bokföring av skatten för varje enskild sjöman skall kunna undvaras. Upp
gift om avlöningens storlek kan bli påkallad både av det fortsatta inter-
nordiska samarbetet och i det fall att en obligatorisk tjänstepension in
föres. Dessa och andra frågor rörande sjömansskatten kan — framhåller
länsstyrelsen — vinna sin lösning genom den elasticitet, som givits för-
fattningsförslaget. Sjömansskattenämnden får förutsättas kontinuerligt följ a
utvecklingen och ta erforderliga initiativ för att avhjälpa bristfälligheter,
som på förhand knappast kan i sin helhet överblickas.
Länsstyrelsen i Kristianstads län anför.
Redovisningen till sjömansskattekontoret av den innehållna sjömans
skatten skall enligt de sakkunnigas förslag ske i huvudsak i den ordning
som nu tillämpas för den särskilda sjömansskatten och hos sjömansskatte
kontoret skall kontobokföring för varje enskild sjöman icke äga rum.
Länsstyrelsen anser sig böra ifrågasätta, huruvida detta tämligen summa
riska redovisningssätt hos sjömansskattekontoret kan vara tillfyllest. Så
lunda skulle utredningen i jämkningsfallen underlättas om specificerad
redovisning skedde. Det synes finnas anledning överväga huruvida icke,
liksom i Norge, ett mera specifikt redovisningssystem vore att föredraga.
Skall sambeskattning ske av makar, av vilka den ene har inkomst ombord
eller skall vid skatteuttaget för inkomst i land hänsyn tagas till inkomst
ombord, blir givetvis specificerad redovisning av sjömansskatten nödvändig.
Revisionskrav
Frågor som har samband med revisionskrav behandlas endast av riks
skattenämnden, länsstyrelserna i Gotlands, Malmöhus och Gävleborgs län
samt Sveriges redareförening.
Länsstyrelsen i Malmöhus län anför.
Reglerna om redares ansvarighet för sjömansskatt överensstämmer i
stort sett med de, som förekommer i uppbördsförordningen för arbets
givare. Vid fall av underlåtenhet att utan skälig anledning verkställa
skatteavdrag kan emellertid revisionskrav riktas mot redaren, utan att
arbetstagaren-sjömannen först anmanats gälda skattebeloppet i fråga. I
förslaget återfinnes dessutom en bestämmelse, som saknas i uppbördsför
ordningen, nämligen att om redaren visar, att underlåtenhet att verkställa
skatteavdrag berott på oriktig uppgift lämnad av sjömannen, kravet skall
riktas mot denne. I betänkandet sidan 99 sägs, att revisionskrav också kan
framställas direkt mot sjöman, nämligen om denne genom oriktiga upp
gifter orsakat, att sjömansskatt icke avdragits eller avdragits med för lågt
belopp. Av texten å sidan 99 får man den uppfattningen att en viss valrätt
skulle föreligga i fråga om kravet i detta fall, medan förslaget till lagtext
synes ge en mera bindande anvisning. Oklart är även om ärendet, därest
redaren bestrider ansvar på grund av oriktig uppgift av sjöman, kan
bringas direkt under sjömansskattenämndens prövning utan att revisions
krav i dylikt fall först riktats jämväl mot sjömannen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
113
Såväl i uppbördsförordningen som i förslaget till sjömansskatt sägs, att
arbetsgivare, som underlåtit verkställa skatteavdrag kan, sedan lian erlagt
sådana skattebelopp, söka dem åter av arbetstagaren. Indrivningskvittot
skall då inges till utmätningsmannen, som hos den skattskyldige ager
uttaga beloppet i samma ordning, som stadgas i fråga om indri\ning av
skatt. Införsel får emellertid ej tillgripas. Det må ifrågasättas, om redare
utan tillgång till en sådan rättslig möjlighet, som införsel innebär, har ut
sikt att annat än i rena undantagsfall erhålla något åter från den anställde.
Länsstyrelsen i Gotlands län framhåller, att då redare bestrider revisions-
krav eller utan att bestrida detsamma underlåter att inbetala felande be
lopp, skall sjömansskattekontoret enligt de sakkunnigas förslag underställa
sjömansskattenämnden ärendet för prövning. Ett dylikt förfaringssätt synes
knappast vara erforderligt, då underlåtenhet att bestrida kravet föreligger.
I sådant fall bör kravet kunna fastställas av föreståndaren för sjömans
skattekontoret och därefter överlämnas till indrivningsmyndigheten för
beloppets uttagande, varvid redaren bör förbehållas rätt att underställa
beslutet nämndens prövning. Härigenom skulle vinnas, att indrivning kom
mer i gång tidigare än eljest skulle bli fallet.
Länsstyrelsen i Gävleborgs län anför.
Enligt bestämmelser i uppbördsförordningen må införsel icke beviljas
vid bl. a. indrivning hos arbetstagare av skatt, för vilken vederbörligt skatte
avdrag icke verkställts av arbetsgivaren. Bestämmelserna ha oförändrade
upptagits i förslaget till förordning om sjömansskatt. I detta hänseende
vill länsstyrelsen erinra att i prop. 100/1953 (s. 349) departementschefen
förutskickade en omarbetning av bestämmelserna om införselinstitutets
användning vid indrivning av skatt. Det uttalades sålunda att skäl kunde
anföras för en sådan ändring i bestämmelserna att införselinstitutet i nu
avsedda och jämförbara fall kunde komma till användning. Frågan borde
enligt departementschefens mening snarast prövas utan avvaktan på en
tilltänkt revision av utsökningslagen. Frågan har emellertid ännu icke
bringats till en lösning. Länsstyrelsen anser att förevarande fråga bör upp
tagas i detta sammanhang. Det torde vara en allmän erfarenhet hos de
myndigheter, vilka omhänderha bestyret med indrivning av oguldna ut-
skylder, att beträffande arbetstagare införselinstitutet är det i stort sett
enda exekutiva tvångsmedel, som kan medföra betalning. Det klientel,
varom nu är fråga, saknar nämligen i stor utsträckning utmätningsbar
egendom.
Riksskattenämnden föreslår att bestämmelserna om revisionskrav ut
formas så att redare, som på grund av uppenbar försummelse underlåter
göra anmälan om ändring i fartygs rutt, blir ansvarig för skatt som där
igenom undandras.
Preskription samt straff och viten
Vad de sakkunniga föreslagit i fråga om preskription av sjömansskatt
samt om straff och viten har inte föranlett särskilda uttalanden i remiss
yttrandena.
8 — Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr 92
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
114
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
Departementschefen
De sakkunniga har utformat sitt förslag till uppbörd av sjömansskatt i
nära anslutning till vad som gäller vid uppbörd av källskatt. Vid sjömans-
skatteuppbörden skall i regel de för preliminär A-skatt utfärdade debetsed
larna användas. Särskilda debetsedlar å sjömansskatt behöver sålunda
inte utfärdas. Kontroll av att redarna vederbörligen fullgör sina skyldig
heter skall utövas på i princip samma sätt som gäller i fråga om arbets
givare i allmänhet. Även förfarandet vid krav gentemot försumlig redare
har utformats i huvudsaklig anslutning till motsvarande bestämmelser vid
den allmänna uppbörden. Detsamma gäller vad de sakkunniga föreslagit
om preskription, straff och viten.
De sakkunnigas förslag angående uppbörden av sjömansskatten har i
allmänhet godtagits vid remissbehandlingen. I ett par hänseenden har dock
framkommit erinringar, vilka jag här i korthet torde få behandla.
Såsom tidigare nämnts må avdrag för gäldande av preliminär A-skatt
under januari månad ske med ledning av anteckningarna å föregående
års debetsedel. Där särskilda omständigheter därtill föranleder kan i fråga
om arbetstagare på svenskt handelsfartyg med en bruttodräktighet av minst
500 registerton avdrag äga rum på samma sätt under februari och mars
månader. Motsvarande bestämmelser saknas i förslaget till sjömansskatte-
förordning. Enligt de sakkunnigas förslag skall nämligen sjömansskatte-
avdrag ske med ledning av anteckningarna å preliminärdebetsedeln för det
löpande året. Har inte debetsedel företetts skall skatteavdrag verkställas
efter den oförmånligaste kolumnen. En följd av de föreslagna bestämmel
serna skulle bli att exempelvis en gift sjöman, som av någon anledning
inte erhållit sin debetsedel förrän i mars, under de två första månaderna
av året skulle nödgas vidkännas avdrag såsom ogift. Detta kan inte anses
tillfredsställande. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har observerat
spörsmålet och föreslår att kolumnuppgifterna på preliminärdebetsedeln
skall vid beräkning av sjömansskatt gälla från och med mars ena året
till utgången av februari påföljande år. Jag är inte beredd att förorda en
sådan lösning. Det bör nämligen observeras att anteckningarna om till
lämplig kolumn skall kunna tillämpas såväl vid uttag av källskatt som vid
beräkning av sjömansskatt. En regel som den av länsstyrelsen i Göteborgs
och Bohus län förordade kan leda till mindre tilltalande resultat, om en
ligt den nya debetsedeln skatt skall dras enligt annan kolumn än före
gående år. En skattskyldig som under januari vidkänts källskatteavdrag
som gift får i sådant fall, om han går till sjöss i februari, sjömansskatte-
avdrag som ogift. Liknande resultat uppkommer om anställning till sjöss
upphör i början av året. Jag vill i stället förorda att sjömansskatteavdrag
under de två första månaderna av året skall få verkställas enligt anteck-
ningarna på föregående års debetsedel. Avlöningsförrättaren skall vara
115
skyldig att för den händelse därefter företedd debetsedel för det löpande året
utvisar, att avdrag skall ske efter annan kolumn, vidta erforderlig rättelse.
Då redovisning av vad som avdragits i januari och februari inte behöver
ske förrän vid utgången av april torde till sjömansskattekontoret i allmän
het kunna levereras det korrekta beloppet. Finnes särskilda anvisningar
erforderliga för kontroll av att rättelse behörigen företagits torde sådana
böra meddelas av sjömansskattenämnden. Självfallet bör ansvarighet för
bristande skattebelopp inte inträda för redare, om avlöningsförrättaren
följt dessa regler och rättelse senare inte kunnat ske därför att sjömannen
slutat sin anställning.
Vad centrala uppbördsnämnden och ytterligare några remissinstanser
anfört i fråga om lokal skattemyndighets arbete med utfärdande av debet
sedlar å preliminär skatt torde lämpligen kunna beaktas vid utfärdande av
tillämpningsföreskrifter till sjömansskatteförordningen.
Jag finner mig inte kunna biträda länsstyrelsens i Göteborgs och Bohus
län förslag om rätt för sjömansskattekontoret att fatta beslut i vissa an-
ståndsärenden. Däremot torde ordföranden i sjömansskattenämnden böra
tilläggas rätt att ensam avgöra ärenden av brådskande natur. Jag återkom
mer till denna fråga under avsnittet om sjömansskattenämnden.
Den föreslagna bestämmelsen i 14 § om uppbörd av sjömansskatt över
ensstämmer med vad som gäller enligt uppbördsförordningen. Då något
egentligt behov av att anlita banker och andra penninginrättningar knappast
finnes när det gäller inbetalning av sjömansskatt och då det onekligen
skulle medföra en viss förenkling i uppbördsförfarandet om alla inbetal
ningar göres på ett ställe, har jag ingenting att erinra mot det förslag, som
framlagts av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län om att inbetalning
alltid skall ske till särskilt postgirokonto.
Uppbördsförordningens bestämmelser om restavgift har behandlats av
riksdagens revisorer i deras berättelse till 1957 års riksdag, under finans
departementet, § 25 (Del I s. 247—249). Bevisorerna föreslog att restavgift
skulle utgå i jämna krontal samt att, om vid uträkning av restavgift öretal
uppkommer, avrundning skulle ske vid öretal över femtio uppåt och vid
annat öretal nedåt till helt krontal. Lägsta beloppet för restavgiften skulle
fastställas till en krona. I utlåtande nr 93 har 1957 års statsutskott hemställt
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj: t anhålla att Kungl. Maj :t
ville vidtaga åtgärder i syfte att genomföra vad revisorerna föreslagit. I
skrivelse den 14 maj 1957, nr 249, har riksdagen anmält att riksdagen fattat
beslut i överensstämmelse med vad utskottet föreslagit. Jag har för avsikt
att i annat sammanhang framlägga förslag i det angivna syftet. Bestäm
melserna om restavgift i sjömansskatteförordningen bör redan nu utformas
i överensstämmelse med vad revisorerna föreslagit. Den av de sakkunniga
angivna avrundningsregeln torde få ändras i enlighet härmed.
Riksskattenämnden och ytterligare några remissmyndigheter har under
Kungl. Maj.ts proposition nr 92 ur 1958
116
Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958
strukit de svårigheter som föreligger att göra kontrollen över utgörandet av
sjömansskatten tillräckligt effektiv. Självfallet kommer särskilt till en
början vissa svårigheter att uppstå innan tillräcklig praktisk erfarenhet
vunnits. Det är fördenskull viktigt att åtgärder vidtas för att åvägabringa
en systematisk kontroll. Med utnyttjande av befogenheten att granska reda
res bokföring kan t. ex. granskning ske av samtliga skatteuträkningar inom
ett rederi under en månad samtidigt som med ledning av de angivna debet-
sedelsnumren uppgifterna om tillämpliga avdragskolumner kontrolleras hos
vederbörande lokala skattemyndigheter. Som länsstyrelsen i Västernorrlands
län framhållit bör kontrollen av redarnas bokföring, när sådan kontroll be-
finnes påkallad, kunna överlåtas åt lokala myndigheter. På begäran av
föreståndaren för sjömansskattekontoret bör sålunda taxeringsintenden-
terna vara skyldiga att låta verkställa granskning av redares bokföring.
De lokala skattemyndigheterna bedriver i fråga om utgörande av källskatt
en likartad kontroll av arbetsgivares bokföring. Även dessa myndigheter
bör få anlitas i sjömansskattekontrollen. Särskilda bestämmelser om skyl
dighet att tillhandagå sjömansskattekontoret vid granskning och annan
kontroll torde inte vara nödvändiga. Däremot torde bestämmelsen i 21 §
förslaget till sjömansskatteförordning (19 § i departementsförslaget) böra
kompletteras så att skyldighet föreligger för redare att tillhandahålla sin
bokföring eller sina anteckningar även på anmaning av taxeringsintendent
eller lokal skattemyndighet.
Frågan huruvida det blir nödvändigt att vid sjömansskattekontoret lägga
upp särskild kontobokföring över erlagd sjömansskatt torde, som länssty
relsen i Stockholms län framhållit, få avgöras längre fram med ledning av
då föreliggande praktiska erfarenheter. Vid den uträkning av ersättningar
till kommunerna som skall verkställas genom sjömansskattekontorets
försorg, förutsättes att postverkets hålkortsanläggning skall tas i anspråk.
Det torde då också vara möjligt att utan större kostnader verkställa konto
bokföring av sjömansskatten genom anlitande av denna hålkortsanläggning.
På sådant sätt äger f. n. bokföringen av den vanliga källskatten rum.
Länsstyrelsen i Malmöhus län har berört vissa frågor som har sam
band med de föreslagna reglerna om rätt att framställa krav vid försum
melse att inbetala sjömansskatt. Av den föreslagna lydelsen av 19 § sjömans-
skatteförordningen torde klart framgå att kravet i första hand alltid skall
riktas mot redaren. Endast om denne visar att felet beror av oriktig upp
gift av sjömannen skall kravet riktas mot sjömannen. Jag har ingenting att
erinra mot en sådan ordning. Bestrider redaren kravet torde det i första
hand böra ankomma på föreståndaren för sjömansskattekontoret att bedöma
den bevisning redaren förebringat. Finnes det uppenbart att felet beror
av oriktig uppgift från sjömannen skall revisionskravet mot redaren från-
trädas och kravet i stället riktas mot sjömannen. I andra fall kan bevis
ningen vara sådan att det mot redaren framställda kravet bör underställas
117
sjömansskattenämnden för prövning. Av nämndens beslut kan då bli be
roende om krav skall riktas mot sjömannen.
Länsstyrelsen i Gotlands län har föreslagit att revisionskrav, som inte
bestrides, skall kunna fastställas av föreståndaren för sjömansskattekon-
toret. Jag har ingenting att erinra mot en enklare form för sådant beslut
men förordar att beslutet skall fattas av ordföranden i sjömansskatte
nämnden.
De sakkunnigas förslag angående indrivning hos sjöman av skatt som
erlagts av redare överensstämmer med motsvarande bestämmelser i upp-
bördsförordningen. Det av länsstyrelsen i Gävleborgs län berörda spörs
målet angående införsel torde sålunda främst ha anknytning till den all
männa uppbörden. Det bör därför upptas till samlad bedömning i annat
sammanhang.
Vad riksskattenämnden anfört om redares ansvarighet för undandragen
skatt, då han underlåtit att anmäla ändrad användning av fartyg, synes
värt beaktande. Ifrågasättas kan dock om inte redan med den föreslagna
lydelsen av 19 § 1 mom. första stycket sjömansskatteförordningen krav
skulle kunna anställas mot en redare som gjort sig skyldig till sådan för
summelse. För att undanröja all tveksamhet förordar jag likväl en särskild
föreskrift med den av riksskattenämnden angivna innebörden. Föreskriften
bör intas som ett tredje stycke i författningsrummet (17 § 1 mom. i de-
partementsförslaget).
Vad de sakkunniga i övrigt anfört beträffande uppbörd, revisionskrav,
preskription samt straff och viten föranleder inte någon väsentligare er
inran från min sida.
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
VITT. Sjömansskattenämnden och sjömansskattekontoret
De sakkunniga
De sakkunniga har — som tidigare nämnts — föreslagit att för hand
läggning av ärenden angående sjömansskatt skall inrättas en sjömans-
skattenämnd och ett sjömansskattekontor, vilka skall förläggas till Göteborg.
Sjömansskattenämnden skall enligt de sakkunnigas förslag
lämna bindande besked beträffande de fartyg, ombord på vilka de an
ställda skall erlägga sjömansskatt, ävensom beträffande den tabell, enligt
vilken sjömansskatt skall beräknas,
fastställa grunder, enligt vilka drickspengar skall uppskattas vid be
räkningen av sjömansskatt,
meddela beslut huruvida sjömansskatt skall erläggas för viss inkomst
eller ej, samt hur sjömansskatt i tveksamma fall skall beräknas, meddela
beslut om jämkning och om rättelse av skatteavdrag samt pröva ärenden
om revisionskrav och om befrielse från erläggande av restavgift,
118
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
fastställa de belopp, med vilka ersättning skall utgå till kommuner och
allmänna sjukkassor, samt
lämna anvisningar i frågor angående erläggande och uppbörd av sjö
mansskatt.
Om uppgiften att lämna bindande besked beträffande fartyg, på vilka
sjömansskatt skall uttas, och att fastställa tillämplig tabell anföres i be
tänkandet.
Man kan icke tänka sig att dessa frågor omprövas i en högre instans.
Frågan, huruvida sjömansskatt skall erläggas eller ej å ett visst fartyg,
kan nämligen icke hållas svävande under någon tid. Detsamma gäller
frågan huruvida skatt skall erläggas efter den ena eller den andra tabellen.
Om sjömansskattenämndens beslut beträffande dessa frågor skulle få över
klagas, måste man räkna med att viss, kanske ofta ganska lång tid kan för
flyta innan slutligt beslut meddelas. Det må ock framhållas att — om nu
klagan skulle kunna komma i fråga — en särskild ombordanställd icke bör
kunna få ändring; beskeden måste gälla alla ombordanställda och bör ej
få ändras efter besvär av enskild skattskyldig. Slutligen må påpekas att
praktiskt taget oöverstigliga svårigheter skulle möta att i efterhand retro
aktivt ta ut beräknad sjömansskatt om exempelvis en skattedomstol med
ändring av sjömansskattenämndens besked skulle förklara att sjömans
skatt skall uttas efter den för sjömannen mindre gynnsamma skattetabellen.
Det må erinras om att bindande besked av en nämnd tidigare har god
tagits i skattelagstiftningen, då det gällt att erhålla snabba beslut och då en
ändring skulle medföra konsekvenser, som komme att rubba systemet.
Vi syftar härvid på den kompetens som på sin tid tillädes centrala omsätt-
ningsskattenämnden beträffande butikshandelsvaror. Vidare må erinras om
att enligt uppbördsförordningen äger centrala uppbördsnämnden meddela
bindande besked om uttagande av preliminär skatt och verkställande av
skatteavdrag.
Redarna skall årligen före den 1 oktober avlämna sådana uppgifter som
erfordras för sjömansskattenämndens beslut beträffande fartyg, ombord
på vilka sjömansskatt skall uttas och om tillämplig tabell. Underlåter re
dare att avlämna uppgifterna, kan han anmanas att inkomma med sådana.
Sjömansskattenämnden skall dock kunna medge redare befrielse från skyl
digheten att avlämna uppgifter. Sjömansskattenämndens beslut bör i regel
avse ett år. Inträder ändring beträffande förhållande, varom uppgift
lämnats, skall det åligga redaren att anmäla detta.
Sjömansskattenämndens fastställande av de grunder enligt vilka dricks
pengar skall beskattas innebär att den personal, som uppbär drickspengar,
skall indelas i vissa grupper samt att för varje grupp drickspengarnas stor
lek skall bestämmas till schablonbelopp. De sakkunniga förutsätter att
nämnden i dessa frågor inhämtar vederbörande personalorganisationers och
rederiers yttranden, innan nämnden fattar beslut. Beslutet bör i regel avse
ett beskattningsår i sänder. Nämnden bör äga rätt att, om så skulle vara
erforderligt, fatta nytt beslut under löpande beskattningsår.
Enligt de sakkunnigas mening bör nämndens beslut om normer för
119
drickspengarnas beskattning inte kunna överklagas. I betänkandet erinras
i detta sammanhang om möjligheten för enskild sjöman, som inte anser
sig ha uppburit drickspengar i enlighet med fastställda normer, att ansöka
om jämkning.
I sakens natur ligger — framhåller de sakkunniga — att inte heller
sjömansskattenämndens beslut angående utfärdande av anvisningar skall
kunna överklagas.
I betänkandet påpekas vidare, att kompetenskonflikter kan uppkomma
då det gäller fråga huruvida inkomst skall beskattas genom sjömansskatt
eller ej. Sådan fråga kan komma att bedömas även vid årlig taxering. De
sakkunniga anför härom.
Sjömansskattenämndens beslut i det hänseende, varom nu är fråga, bör
få överklagas till kammarrätten, men nämndens beslut måste iakttas av
beskattningsnämnderna för den årliga taxeringen. Om en part i ett taxe-
ringsmål visar att inkomst beskattats genom erläggande av sjömansskatt
på grund av sjömansskattenämndens beslut, har beskattningsnämnd så
lunda att ställa sig sjömansskattenämndens beslut till efterrättelse. Om en
part hävdar, att sjömansskatt erlagts, skall, innan beskattningsärendet av-
göres, sjömansskattenämndens besked inhämtas, huruvida sjömansskatt
rätteligen utgått.
Sjömansskattenämndens beslut i frågor, ifall sjömansskatt skall erläggas
för viss inkomst eller ej, bör få överklagas icke blott av skattskyldig utan
även av en representant för det allmänna. Såsom en dylik fiskal representant
bör utses därför lämplig befattningshavare vid länsstyrelsen i Göteborgs och
Bohus län, förslagsvis en biträdande taxeringsintendent.
Sjömansskattenämndens beslut, hur sjömansskatt i tveksamma fall skall
beräknas ävensom beslut om jämkning, rättelse, revisionskrav samt om
befrielse från erläggande av restavgift bör enligt förslaget kunna över
klagas hos kammarrätten. Rätt att anföra besvär skall tillkomma skatt
skyldig, den tidigare omnämnde representanten för det allmänna ävensom
— i fråga om beslut angående revisionskrav och befrielse från restavgift
— redare.
Besvär till kammarrätten skall, om de anföres av sjöman eller redare,
vara inkomna till sjömansskattekontoret inom två månader från det kla
ganden erhållit del av nämndens beslut.
Slutligen föreslår de sakkunniga att nämndens beslut avseende ersättning
till kommuner och allmänna sjukkassor bör få överklagas hos Kungl. Maj :t.
Beträffande sjömansskattenämndens sammansättning anför de sak
kunniga.
Nämnden bör enligt vår åsikt bestå av ordförande och fyra ledamöter.
Ordförande och ledamöter liksom ock suppleanter för ledamöterna förordnas
av Kungl. Maj:t för viss tid, förslagsvis fyra år. Någon suppleant skall ej
utses för ordföranden, utan i stället bör en av ledamöterna förordnas till
vice ordförande för att vid förfall för ordföranden tjänstgöra i sådan egen
skap. Härigenom undvikes att såsom ordförande stundom tjänstgör en
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
120
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
suppleant, som icke regelbundet deltagit i nämndens beslut och avgöranden
och som därför får anses vara mindre insatt i nämndens arbete än en ordi
narie ledamot. Ordföranden och vice ordföranden skall ha juridisk utbild
ning samt äga erfarenhet av allmänna eller administrativa domarvärv. Önsk
värt är, att i vart fall den ene av dem är insatt i beskattningsfrågor. Av
övriga ledamöter bör en äga erfarenhet av allmänna värv, främst kommu
nala sådana. Återstående två ledamöter bör ha särskild erfarenhet och
insikt i arbetsförhållandena inom sjöfartsnäringen. Vi förutsätter, att till
sådana ledamöter utses representanter för redare och ombordanställda.
Inom utredningen har framhållits angelägenheten av att nämnden tillföres
sådan sakkunskap, som finnes både bland befälet och bland övriga an
ställda. Likaså har framhållits att sjöfartens arbetsförhållanden är mycket
skiftande, varför representanter för såväl det större som det mindre ton
naget bör erhålla plats i nämnden. Det synes oss möjligt tillgodose dessa
önskemål därigenom att vederbörande suppleanter utses bland de katego
rier, som icke blir representerade inom nämnden. Enligt 3 § instruktionen
för riksskattenämnden må nämndens ordförande tillkalla suppleant för
överläggning inom nämnden, ändå att förfall för ledamot ej föreligger. Mot
svarande bör gälla för sjömansskattenämndens vidkommande. Anses denna
utväg icke framkomlig, kan möjligen övervägas att utöka antalet leda
möter i nämnden till sju.
De sakkunniga föreslår, att sjömansskattekontoret skall fungera som
kansli åt sjömansskattenämnden. Inom kontoret skall uppbörden av sjö
mansskatt kontrolleras och de ärenden beredas, som skall avgöras av
nämnden.
Redovisning av sjömansskatt skall ske till sjömansskattekontoret. De av
redarna lämnade uppgifterna granskas; eventuellt framställes revisions-
krav. Kontroll av uppbörden skall även ske genom revision av redares bok
föring. Denna revision skall i allmänhet företas av en befattningshavare
vid kontoret.
Enligt de sakkunnigas mening kan sjömansskattekontorets personal
styrka inskränkas till ett ganska ringa antal befattningshavare, nämligen
till en föreståndare i länsassessors tjänsteställning, en förste landskanslist,
en landskanslist samt tre—fem biträden i olika lönegrader. Föreståndaren
för kontoret skall tjänstgöra såsom föredragande i sjömansskatteärenden
inför nämnden.
I och för sig anses ej några hinder möta mot att låta sjömansskatte
kontoret vara en självständig enhet av statsförvaltningen men praktiska
invändningar synes kunna resas mot detta. På grund av sin ringa storlek
bör, framhåller de sakkunniga, sjömansskattekontoret lämpligen vara knu
tet till en annan statlig myndighet, så att överflyttningar av personal kan
förekomma vid ledigheter och temporär arbetsbelastning. Länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län utövar för närvarande kontroll över utgörande
av den särskilda sjömansskatten. De sakkunniga föreslår därför att sjö
mansskattekontoret knytes till denna länsstyrelse. Sjömansskattekontoret
bör inta samma ställning i förhållande till länsstyrelsen som kupong-
skattekontoret till överståthållarämbetet.
Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958
121
Remissyttrandena
Vad de sakkunniga föreslagit om sjömansskattenämnden, sjömansskatte-
kontoret och på dem ankommande uppgifter har i allmänhet tillstyrkts
eller lämnats utan erinran.
Av yttrandena i denna del torde få återges följande.
Riksräkenskapsverket anser, att sjömansskattenämndens
uppgifter bör begränsas till vad som fordrar speciell sjöfartskänne
dom. Ärenden angående jämkning, rättelse, revisionskrav samt ersättning
till kommuner och allmänna sjukkassor bör handläggas av länsstyrelsen i
Göteborgs och Bohus län.
Om sjömansskattenämndens uppgift att besluta
på vilka fartyg sjömansskatt skall uttas och efter
vilken tabell sjömansskatt skall erläggas anför kam
marrätten.
Kammarrätten finner det betänkligt att avgörande gränslinjer av väsent
lig betydelse för beskattningens höjd sålunda måst lämnas utan närmare
fixering i författningstexten. I betänkandet åberopas härutinnan att bety
delsefulla avgöranden på beskattningsrättens område tidigare överlämnats
åt nämnder. Beträffande centrala omsättningsskattenämnden gällde det
emellertid att i en krissituation snabbast möjligt genomföra en ny lagstift
ning, och beträffande centrala uppbördsnämnden avse dess befogenheter
huvudsakligen uppbörden av preliminärskatt och innebära sålunda icke
avgöranden om den definitiva beskattningens höjd. När det emellertid för
klaras olämpligt att bibehålla den hittills tillämpade gränsdragningen vid
500 ton, torde det såsom skattekategorierna utformats i förslaget icke
återstå annan möjlighet än att avgörandena träffas av en nämnd på sätt som
föreslagits. Men åtminstone någon närmare precision av principerna för
indelningen i fartygskategorier torde likväl vara möjlig att inrymma i för
fattningen. Ett motsatt förfarande synes innebära att det helt enkelt över
lämnas åt nämnden att lagstifta beträffande förordningens detaljbestäm
melser. Däremot synes hinder icke mota att åt nämnden överlåta tolk
ningen i praktiken av de sålunda uppdragna riktlinjerna.
I förslaget förklaras nämndens beslut i dessa frågor skola vara bindande.
Kammarrätten vill ifrågasätta, huruvida icke i författningstexten tydligare
borde utmärkas, att nämndens ifrågavarande beslut skola lända till efter
rättelse intill dess nytt beslut av nämnden meddelats.
I samma fråga framhåller riksskattenämnden att praktiska svårigheter
otvivelaktigt kan uppkomma vid tillämpningen av bestämmelserna om be
sked beträffande de fartyg ombord på vilka sjömansskatt skall erläggas
och beträffande vilken tabell som skall tillämpas. Frågan om vilken tabell
som skall användas är beroende på fartygets huvudsakliga rutt. Tolkningen
härav kan bli vansklig. Vissa betänkligheter kan enligt riksskattenämnden
anföras mot att besluten om vilken tabell som skall användas inte skall
få överklagas. Eftersom det gäller en definitiv skatt, borde klagorätt prin
cipiellt föreligga. Det är möjligt att man på förevarande område kan bli
nödsakad göra vissa principiella avsteg för att systemet överhuvud skall
122
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
bli praktiskt genomförbart. Riksskattenämnden framhåller vidare att de
av sjömansskattenämndens beslut, som inte får överklagas, inte bör kunna
ändras av nämnden själv med retroaktiv verkan.
Likartade synpunkter framföres av sjöfartsstyrelsen samt länsstyrelsen i
Göteborgs och Bohus län. Länsstyrelsen betonar svårigheterna vid klassi
ficeringen av det mindre tonnaget.
Länsstyrelsen i Kristianstads län anser att vissa skäl kan åberopas för att
avgörandet efter vilka grunder drickspengar skall uppskattas bör tillkomma
riksskattenämnden, som handlägger frågor om allmänna anvisningar i
övrigt för taxeringen och som har översyn bl. a. över uppskattningen av
drickspengar i land. Länsstyrelsen i Gävleborgs län framhåller att övervä
gande skäl talar för att nämndens beslut om normerna för beskattning av
drickspengar bör få överklagas hos kammarrätten och Kungl. Maj :t. Be-
svärsrätt bör emellertid endast tillkomma organisation, som företräder de
anställdas intressen samt representanten för det allmänna.
Sveriges redareförening påpekar att i sjömansskattenämndens åligganden
kommer att ingå att avgöra huruvida sjömansskatt skall
erläggas för viss inkomst eller ej. I sådant fall blir det
fråga om tillämpning av kommunalskattelagens bestämmelser. Då det ålig
ger riksskattenämnden att lämna förhandsbesked rörande tillämpningen
av denna lag, kan det befaras, att sjömansskattenämnden och riksskatte
nämnden har olika meningar huruvida en viss inkomst skall vara skatte
pliktig eller ej. För att förhindra dylika konflikter anser föreningen det
vara påkallat med en bestämmelse i sjömansskatteförordningen av inne
börd att, innan sjömansskattenämnden beslutar i sådant ärende, den skall
inhämta riksskattenämndens yttrande. Sjömansskattenämnden skall vara
skyldig godta riksskattenämndens beslut.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att någon särskild befatt
ningshavare inte bör förordnas att bevaka det allmännas intressen vid
processen i skattedomstolarna. Denna befogenhet bör tillkomma förestånda
ren för sjömansskattekontoret. Länsstyrelsen hävdar vidare att besvär av
sjöman bör få anföras inom sex månader efter det att han erhållit del av
sjömansskattenämndens beslut.
Under åberopande av sina erfarenheter från handläggningen av ärenden
rörande uppbörd av särskild sjömansskatt förordar länsstyrelsen i Göte
borgs och Bohus län att beslutanderätten i vissa ärenden skall kunna dele
geras till sjömansskattekontoret. Länsstyrelsen anför.
De ärenden sjömansskattekontoret hittills haft att avgöra ha i mycket
stor utsträckning varit av ensartad beskaffenhet, där, sedan principfrågan
lösts, avgörandena skett rutinmässigt. Detsamma torde bliva fallet med flera
ärendegrupper, som tillkomma genom den nu föreslagna utvidgningen av
sjömansskatten. Det skulle bliva både tidsödande och kostnadskrävande att
låta dessa ärenden gå till det betydligt omständligare förfarande som ett
avgörande i nämnden måste föra med sig. Länsstyrelsen föreslår därför, att
123
sådana ärenden skola avgöras av sjömansskattekontoret, medan sjömans-
skattenämndens uppgift i huvudsak bör vara att taga ställning till princip
frågorna och liknande. Det kan emellertid möta vissa svårigheter att avgöra,
var gränsen lämpligen bör gå. I stället för att fastslå den genom bestämda
författningsbestämmelser kan det kanske därför vara praktiskt att i författ
ningstexten intages ett stadgande, att nämnden skall äga rätt att till kontoret
delegera beslutanderätten i vissa ärenden eller i vissa grupper av ärenden.
Skulle tvekan uppstå vid avgörandet av något sådant hänskjutet ärende, har
kontoret givetvis rätt att låta ärendet gå åter för nämndens avgörande.
Om en sådan delegationsmöjlighet skapas, bör sjömansskattenämnden
bliva besvärsinstans för dessa ärenden. Härigenom skulle kammarrättens
arbetsbörda lättas och dessutom enkel möjlighet skapas även för själv
rättelse av fel, som upptäckas ha begåtts på kontoret.
Likartade synpunkter angående delegering av beslutanderätt framhålles
av Föreningen Sveriges kronokamrerare.
Om sjö manss kattenämndens sammansättning utta
lar sig några remissinstanser. Sålunda framhåller sjöfartsstyrelsen att sty
relsen i andra sammanhang har att pröva frågor rörande fartygs nyttjande
i skilda farter. Det synes styrelsen angeläget, att dessa bestämningar i görlig
mån samordnas med den på sjömansskattenämnden ankommande bedöm
ningen, varför en representant för styrelsen synes böra ingå i nämnden.
Styrelsen anser det vidare önskvärt, att de ombordanställdas organisationer
blir representerade i nämnden. Därest antalet ledamöter emellertid anses
böra vara fem, föreslås att organisation, som inte är representerad i nämn
den, måtte beredas tillfälle att utse suppleant, vilken inför nämnden kan
sakkunnigt belysa uppkommande frågor. Sveriges redareförening, Tjänste
männens centralorganisation, Sveriges fartygsbefälsförening, Svenska ma-
skinbefälsförbundet, Svenska stewardsföreningen samt kronokamreraren i
Malmö uttalar önskemål om att nämnden skall utgöras av ordförande jämte
sex ledamöter. Härigenom skulle antalet representanter för sjöfartsnäringen
och de ombordanställda kunna ökas med två.
Riksräkenskapsverket och länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser
att sjömansskattekontoret bör inordnas i länssty
relsen. Länsstyrelsen ifrågasätter vidare behovet av en särskild före
ståndare för kontoret. Kontoret kan tillsvidare förestås av chefen för upp-
bördssektionen. Länsstyrelsen hemställer därjämte att i stället för den
föreslagna förste landskanslisttjänsten inrättas en tjänst i lönegrad 21.
Av biträdespersonalen bör en befattningshavare vara kontorist och en
kanslibiträde.
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
Departementschefen
De sakkunniga har föreslagit att handläggningen av ärenden angående
sjömansskatt skall ankomma på ett särskilt organ, sjömansskattenämnden.
124
För de kamerala uppgifterna skall finnas ett kansli, benämnt sjömans»
skattekontoret. Den föreslagna organisationen har allmänt tillstyrkts av
remissinstanserna. Även jag biträder de sakkunnigas förslag. Med hänsyn
till det samarbete som kan väntas komma till stånd mellan de nordiska
länderna i sjömansskattefrågor är det givetvis av stor betydelse att dessa
ärenden handhas av en central myndighet. Jag har heller ingenting att
erinra mot placeringen i Göteborg.
Beträffande sjömansskattenämndens uppgifter må följande framhållas.
Riksräkenskapsverket har föreslagit att sjömansskattenämndens uppgif
ter skall begränsas till vad som fordrar speciell sjöfartskännedom medan
ärenden angående jämkning, rättelse m. m. bör handläggas av länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län. Enligt min mening vore det icke lyckligt med en
sådan uppspaltning av ärendenas handläggning. Det må erinras om att för
sjömansskattens del jämkningen kommer att i viss mån motsvara taxe
ringen vid den allmänna beskattningen. Det är därför naturligt att jämk-
ningsbesluten skall ankomma på sjömansskattenämnden. Även med hänsyn
till det internordiska samarbetet är det av vikt att hela komplexet av upp
gifter får ankomma på sjömansskattenämnden och sjömansskattekontoret.
Sjömansskattekontoret bör däremot administrativt anknytas till länsstyrel
sen på det sätt de sakkunniga föreslagit. Lämpligen bör sjömansskattekon
toret få bilda en särskild sektion vid landskontoret. Det bör tilläggas att
handläggningen inom sjömansskattekontoret av ärenden angående sjömans
skatt inte skall äga rum i den ordning som gäller i fråga om övriga på läns
styrelsen ankommande ärenden. Beslutanderätt i sjömansskatteärenden
skall således inte i något fall tillkomma landshövdingen eller landskamre-
raren. Närmare föreskrifter om sjömansskattekontorets organisation m. m.
torde få utfärdas i administrativ ordning.
Enligt de sakkunnigas förslag skall sjömansskattenämndens beslut i
princip kunna överklagas, i regel till kammarrätten. I vissa fall har emel
lertid de sakkunniga funnit att beslut inte bör få överklagas. Detta gäller
i fråga om beslut huruvida sjömansskatt skall erläggas på visst fartyg och
heslut efter vilken tabell skatten skall utgå. Det ligger i sakens natur att
beslut av denna karaktär inte kan få hållas svävande under den tid som
ett besvärsförfarande skulle ta. Sådana beslut måste omedelbart lända till
efterrättelse om tanken på en definitiv källskatt skall kunna upprätthållas.
Jag anser mig sålunda inte på denna punkt böra frångå de sakkunnigas för
slag. Sjömansskattenämndens sammansättning får anses innebära en ga
ranti för att de berörda parternas intressen behörigen tillgodoses. Beträf
fande besvärsinstitutet i övrigt finner jag mig böra biträda det av länssty
relsen i Göteborgs och Bohus län framlagda förslaget att besvärstiden för
sjöman skall utsträckas till sex månader.
Med anledning av vad som uttalats i några remissyttranden, må fram
hållas, att sjömansskattenämnden självfallet bör samråda med riksskatte
Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958
125
nämnden i frågor som kan komma att tangera spörsmål på den allmänna
beskattningens område. Som exempel må här nämnas fråga huruvida skatte
plikt föreligger för inkomst av visst slag.
De sakkunnigas förslag att en särskild befattningshavare skall förordnas
att bevaka det allmännas intressen i mål angående sjömansskatt överens
stämmer i princip med den uppfattning riksdagens revisorer uttalat i sin
berättelse över granskningen år 1957 (Del I s. 238—242) angående process
förfarandet i uppbördsfrågor. I likhet med de sakkunniga förordar jag att
en lämplig tjänsteman vid länsstyrelsen i Göteborg förordnas företräda det
allmänna.
Enligt de sakkunnigas förslag skall det ankomma på sjömansskattenämn-
den att besluta i ärenden om sjömansskatt medan kontoret — förutom att
utöva kontroll över uppbörden av skatt — skall fungera som ett kansli åt
nämnden. Någon egentlig beslutanderätt skall inte tillkomma kontoret eller
föreståndaren för kontoret. Detta har föranlett erinringar. Sålunda föreslår
några remissinstanser att beslut i vissa fall skall kunna fattas av sjömans-
skattekontoret eller av föreståndaren. Jag kan som tidigare nämnts inte
ansluta mig till detta förslag utan förordar i stället att ordföranden i nämn
den ensam skall få besluta i enklare ärenden, t. ex. rättelser av skatteavdrag,
fastställande av obestridda revisionskrav, bestämmande av ersättningar till
kommuner och liknande.
I fråga om nämndens sammansättning har uttalats önskemål att antalet
ledamöter skall utökas med två. Jag finner mig inte böra förorda någon
ändring i de sakkunnigas förslag på denna punkt. Tillräcklig sakkunskap
i sjöfartsfrågor torde nämligen föreligga med den föreslagna sammansätt
ningen av nämnden. Möjligheten att inkalla suppleant, som är särskilt
sakkunnig i viss fråga, till sammanträde — även då ledamot är när
varande — bör i stället i förekommande fall utnyttjas. IX.
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
IX. Beskattning av inkomst i land
De sakkunniga
Sjömansskatten bör enligt de sakkunnigas förslag konstrueras som en
definitiv källskatt. För att så skall kunna ske, anser de sakkunniga det
vara tydligt att man inte vid taxering av inkomst i land skall beakta sådan
inkomst, för vilken sjömansskatt erlagts. Detta innebär att man i viss
mån måste lämna gällande principer om progressiv beskattning och om
samtaxering åsido. Det framlagda förslaget innebär att inkomst ombord
beskattas genom sjömansskatt och inkomst i land vid årlig taxering. Vid
taxeringen för inkomsten i land synes dock inte helt kunna bortses från
beskattningen enligt sjömansskatteförordningen. Sjömansskattetabellerna
126
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 dr 1958
måste konstrueras så, att vederbörliga avdrag, som beräknas schablon
mässigt, uppdelas å avlöningsperiod i stället för att, som fallet är vid den
årliga taxeringen, beräknas för beskattningsår. I följd härav bör det tillses
att en skattskyldig inte erhåller dubbelt avdrag för samma verkliga eller
beräknade kostnad.
De sakkunniga räknar med att varje taxeringsnämnd skall erhålla upp
gift om de tider av beskattningsåret, varunder en sjöman åtnjutit inkomst
ombord och för sådan inkomst erlagt sjömansskatt. Det finnes anledning
att anta att sjömannen under denna tid ej åtnjutit någon inkomst av arbete
i land. En taxeringsnämnd bör därför inte anmana sjömannen att lämna
uppgift om sådan inkomst under den tid denne arbetat ombord. Inte
heller skall sjömannen åsättas skönstaxering för beräknad inkomst under
denna tid. De sakkunniga påpekar att en sjöman kan ha uppburit inkomst
av annat slag under den tid han åtnjutit inkomst ombord. Detta torde
dock endast undantagsvis förekomma.
De uppgifter, som taxeringsnämnderna måste erhålla angående skatt
skyldigs ombordanställning, bör lämnas av redarna i stället för de nuva
rande löneuppgifterna. Å de nya uppgifterna skall anges sjömannens namn
med tillräckliga identifieringsuppgifter samt den tid under vilken sjömannen
uppburit inkomst ombord. Däremot föreslår de sakkunniga att uppgift
i allmänhet ej skall behöva lämnas om den lön, som utbetalats eller om sjö
mansskattens storlek. Utförligare uppgifter torde dock bli erforderliga
därest en svensk redare skall lämna uppgift även om sjömän, bosatta i
annat nordiskt land än Sverige.
Härefter anför de sakkunniga.
Som ovan påpekats är sjömansskattetabellerna konstruerade så att vissa
avdrag, som vid taxeringen för inkomst i land medges för beskattningsår,
beräknats för månad. För var je månad har sålunda ett tolftedels ortsavdrag
efter schablonberäkning fråndragits. Vid taxering för inkomst, som sjöman
åtnjutit i land, bör han därför erhålla ortsavdrag med en tolftedel för varje
månad, under vilken han icke uppburit inkomst ombord. Har en sjöman
exempelvis uppburit inkomst ombord från och med den 10 januari till och
med den 5 augusti, skall han anses ha tillgodogjort sig ortsavdrag för tiden
januari—augusti på grund av sjöinansbeskattningen. Har sjöman uppburit
inkomst ombord under ett helt år, skall han, om han taxeras i land för
exempelvis inkomst av fastighet eller kapital, vid taxeringen av inkomsten
i land icke erhålla något ortsavdrag.
Vid taxeringen skall tillses att i inkomstlängden göres anteckning om
storleken av det ortsavdrag en sjöman äger åtnjuta. Anteckningen sker
med ledning av uppgift från redare, eventuellt kompletterad med uppgift
i självdeklaration eller enligt för ordföranden eljest tillgängliga upplys
ningar. En anteckning såsom »Sjöman 7/12 ortsavdrag» innebär att den skatt
skyldige uppburit inkomst ombord under fem månader och på grund härav
endast skall äga åtnjuta ortsavdrag för sju månader. Beräkningen av orts-
Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958
127
avdragens storlek torde icke vålla några svårigheter. De sakkunniga på
pekar att särskilda omräkningstabeller redan finnes för angivande av redu
cerade ortsavdrag. Har skattskyldig uppburit inkomst ombord under helt
år, antecknas i inkomstlängden »Sjöman 0/12 ortsavdrag». Anteckning i
inkomstlängden är, som senare skall framhållas, av betydelse vid debitering
av sjukförsäkringsavgifter. De i inkomstlängden införda anteckningarna
överföres av den lokala skattemyndigheten till debiteringslängden.
De sakkunniga erinrar om att enligt 52 § kommunalskattelagen och 11 §
förordningen om statlig inkomstskatt beräknas ortsavdrag för en var av
makar, vilka skall samtaxeras, till hälften av det belopp, som i 48 § 2 mom.
andra stycket kommunalskattelagen respektive 8 § 1 mom. andra stycket
förordningen om statlig inkomstskatt sägs, dock att, om sådan del av orts-
avdraget helt eller delvis ej kunnat utnyttjas å den ena makens taxerade
inkomst, bristen må avräknas å den andra makens taxerade inkomst.
Enligt de sakkunnigas mening är det inte möjligt att ha en kolumn i
sjömansskattetabellen för gift sjöman, vars hustru kan ha inkomst i land,
och en annan kolumn för en gift sjöman, vars hustru ej har sådan inkomst.
Skatten för alla gifta sjömän måste uttas efter samma kolumn oberoende
av hustruns eventuella inkomst i land. De skattebelopp, som anges i denna
kolumn, bör framräknas under beaktande av mannens försörjningsbörda.
A andra sidan är gift kvinna, som skall samtaxeras med sin make, berättigad
att erhålla sin del av ortsavdraget. De sakkunniga anför vidare.
Huru fördelning av ortsavdrag skall ske, belyses enklast genom några
exempel. I dessa förutsättes att sjömannen och hans hustru är bosatta i
kommun, som tillhör ortsgrupp III. Ortsavdraget är för envar av makarna
1 840 kr. eller för makarna tillhopa 3 680 kr.
Om sjömannen uppburit inkomst ombord under hela året, äger han icke
uppbära något ortsavdrag i land. Hustrun äger åtnjuta ortsavdrag med
1 840 kr. Makarna får då ett sammanlagt ortsavdrag å 5 520 kr., ifall man
till äventyrs skulle anse att mannen vid erläggande av sjömansskatt till
godogjort sig ett ortsavdrag å 3 680 kr., men man kan även utgå från att sjö
mannen endast tillgodogjort sig sin andel av ortsavdraget, vilken andel i
detta exempel uppgår till 1 840 kr. Vi har ansett oss böra acceptera sist
nämnda presumtion. Vi vill i detta sammanhang understryka att de av oss
framlagda sjömansskattetabellerna endast är att anse som förslag och att
några tekniska hinder ej möter att konstruera tabeller med utgångspunkt
från andra förutsättningar än dem vi angivit.
Om en sjöman däremot endast haft inkomst ombord under nio månader
av ett år får han anses ha tillgodogjort sig ett ortsavdrag å 9/12
X
1 840
1 380 kr. och är därför berättigad att från sin eventuella inkomst i land åt
njuta återstående 460 kr. Det är emellertid tänkbart att han icke alls har
någon inkomst i land. I dylikt fall skall hustrun i förekommande fall äga
rätt att från sin taxerade inkomst •—• utöver sin andel av ortsavdraget —
avräkna vad mannen ej kunnat utnyttja. På motsvarande sätt äger en sjö
man rätt att från sin i land taxerade inkomst avräkna det belopp, som
hustrun måhända icke kunnat utnyttja.
128
Det skulle kunna göras gällande att summan av ortsavdragen stundom
kan bli större än som eljest skulle bli fallet. Detta är emellertid en konse
kvens, som måste tas, om man vill införa en sjömansskatt i form av en
definitiv källskatt. Större olägenheter skulle inträda om man i detta hän
seende hårt höll på den s. k. millimeterrättvisan. Den föreslagna metoden
synes utan att leda till några orimliga resultat enligt de sakkunnigas mening
vara enkel att tillämpa både för taxeringsnämnder och för lokala skatte
myndigheter.
De sakkunniga framhåller vidare att i sjömansskattetabellerna har hän
syn tagits till avdraget för kommunalutskylder vid taxeringen till statlig
inkomsskatt. Det skulle därför ej synas onaturligt om för sjöman, som
har åtnjutit inkomst såväl ombord som i land, en viss reducering verk
ställes av det avdrag som skall ifrågakomma vid den årliga taxeringen.
Enligt de sakkunnigas mening bör man emellertid se saken så, att den
kommunalskatt, vartill hänsyn tagits i sjömansskattetabellerna endast har
samband med inkomsten ombord under det att den kommunalskatt, som
påförts å debetsedel å slutlig skatt, har samband med den årliga taxe
ringen. Den skattskyldige bör därför vid den årliga taxeringen få tillgodo
göra sig avdrag för all den kommunalskatt, som debiterats å debetsedel
å slutlig skatt. De sakkunniga har uppmärksammat att om en sjöman
under ett år inte åtnjutit annan inkomst än inkomst av arbete i land men
ett följande år uppbär endast inkomst ombord, han inte kommer att kunna
utnyttja avdraget för debiterad kommunalskatt. Å andra sidan kommer
en skattskyldig, som ett år endast uppburit inkomst ombord och som
följande år arbetar i land, i den situationen att han vid påföljande taxe
ring inte har någon debiterad kommunalskatt att avdra. Likartade fall
förekommer dock ständigt vid den årliga taxeringen. De sakkunniga finner
därför inte de framdragna fallen vara av sådan betydelse att det före
slagna systemet bör avvisas.
I sjömansskattetabellerna tas även hänsyn till att en skattskyldig i regel
har att vidkännas avdrag för försäkringspremier. Från och med 1957 er
håller en skattskyldig avdrag vid den årliga taxeringen med schablon
mässigt beräknade belopp. De sakkunniga framhåller att det inte är ute
slutet att en skattskyldig, som under ett år uppburit både inkomst ombord
och inkomst i land, kan komma att åtnjuta avdrag för försäkringspremier
med högre belopp än rätteligen borde varit fallet. De sakkunniga hävdar
dock, att de eventuella förluster, som på grund härav kan tänkas upp
komma för det allmänna, torde bli så obetydliga, att man bör avstå från
de invecklade bestämmelser, som skulle erfordras som korrektiv. Om jämk
ning av sjömansskatt medgivits på grund av nedsatt skatteförmåga, bör
jämkningsbeslutet beaktas vid den årliga taxeringen. Vad som tidigare
anförts beträffande avdrag för periodiskt understöd, underskott å förvärvs
källa och avgift till pensionsförsäkring bör i tillämpliga delar gälla då
jämkning för nedsatt skatteförmåga medgivits.
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
129
Den som inte uppburit inkomst annat än ombord är inte skyldig att av
lämna allmän självdeklaration. Om en taxeringsnämnd anser sig ha an
ledning anta att en sjöman, som ej avlämnat självdeklaration beträffande
inkomst i land, dock uppburit sådan inkomst, har nämnden givetvis skyl
dighet att anmana sjömannen avge deklaration. Skattskyldig, som under
ett beskattningsår uppburit såväl inkomst i land som inkomst ombord,
har att i eljest gällande ordning avlämna självdeklaration för inkomsten
i land. Vidare framhåller de sakkunniga, att de gällande bestämmelserna
om samtaxering endast avser inkomst i land, och att vid uträknande av
sjömansskatt sambeskattning ej skall ske. Om båda makarna skulle ha
haft inkomst ombord, skall någon sammanläggning av inkomster ej verk
ställas.
De sakkunniga erinrar att enligt förordningen om statlig förmögenhets
skatt skall den beskattningsbara förmögenheten i vissa fall utgöra ett be
lopp, motsvarande trettio gånger den sammanräknade nettoinkomsten, dock
minst femtio procent av den skattepliktiga förmögenheten. Man måste räkna
med att för en skattskyldig, som åtnjuter inkomst både ombord och i land,
den vid taxeringen sammanräknade nettoinkomsten regelmässigt blir lägre
än om han åtnjöt all sin inkomst i land. Det skulle därför finnas skäl att
införa vissa särbestämmelser i förordningen om statlig förmögenhetsskatt
för att motverka obehörig skattelättnad. De sakkunniga antar emellertid, att
den nyss återgivna bestämmelsen endast i ett synnerligen begränsat antal
fall torde komma att tillämpas för dem som i framtiden har att erlägga sjö
mansskatt. Då de sakkunnigas strävan varit att åstadkomma en så enkel
lagstiftning som möjligt, har förslag till ändring av hithörande bestäm
melser i förordningen om statlig förmögenhetsskatt inte framlagts. Skulle
frånvaron av sådana bestämmelser visa sig medföra mindre önskvärda re
sultat i fiskalt hänseende, bör emellertid en ändring komma till stånd. Av
samma skäl har de sakkunniga underlåtit att framlägga något förslag till
ändring i förordningen med bestämmelser om begränsning av skatt i vissa
fall d. v. s. förordningen angående den s. k. 80-procentregeln.
I ett flertal författningar angående statliga lån eller bidrag av skilda
slag stadgas, att en sökande har att styrka storleken av sin inkomst, i regel
den taxerade inkomsten jämlikt förordningen om statlig inkomstskatt. In
förandet av en sjömansskatt nödvändiggör komplettering av dessa bestäm
melser. En särskild författning bör, framhåller de sakkunniga, utfärdas av
innebörd att den inkomst till vilken hänsyn skall tas, då sökanden är en
sjöman, skall vara summan av taxerad inkomst enligt förordningen om
statlig inkomstskatt och kontant inkomst ombord.
Remissyttrandena
De sakkunnigas förslag att man vid taxering av inkomst i land inte skall
beakta sådan inkomst för vilken sjömansskatt erlagts har i flertalet yttran-
9 — Bihang till riksdagens protokoll 1958. / sand. Nr 92
Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958
130
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
den tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Ur dessa remissyttranden må
följande åberopas.
Riksräkenskapsverket anför.
Om en sjömansskatt skall bli ändamålsenlig och uppfylla nödvändiga
krav på enkelhet i tillämpningen, måste den, såsom utredningen föreslagit,
utformas som en definitiv källskatt på den inkomst det närmast gäller att
beskatta. De avvikelser från gällande regler om samtaxering och taxering
av samlad årsinkomst, som då visa sig ofrånkomliga, torde enligt riksräken-
skapsverkets mening böra godtagas.
Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund förklarar att förslaget in
nebär ett första allvarligt försök — till synes realiserbart — att tillskapa
en definitiv källskatt. För förverkligandet av detta förslag lträves efter
sättande av den eljest i skattesammanhang vedertagna s. k. millimeter
rättvisan. Så är exempelvis fallet beträffande vissa skatteskalor, marginal
skatt vid inkomst även i land och sambeskattning, i vilka sjömännen
gynnas framför andra skattskyldiga.
Föreningen Sveriges kronokamrerare anför.
Med de av de sakkunniga åberopade utgångspunkterna för en ny sjö-
mansbeskattning torde man få godtaga den form sjömansskatten erhållit
enligt det framlagda förslaget. Med hänsyn till den tendens, som lär finnas,
att sjömännen i allt större utsträckning i stället för att helt ägna sig åt
sjömansyrket tidvis söka arbete å land och med tanke på den utbredning
gifta kvinnors förvärvsarbete fått, kan det väl synas som om sjömännen
gynnats alltför mycket i fråga om marginal- och sambeskattning. Denna
favorisering torde dock få anses som ett pris värt att betala, när det gäller
ett första allvarligt försök att realisera tanken på en definitiv källskatt.
Allt erkännande måste i övrigt ges åt det praktiska sätt varpå förslaget
utformats, vilket borgar för att det väl skall låta sig genomföras i praktiken. I
I några yttranden framställes erinringar mot förslaget i nu föreva
rande del.
Sålunda framhåller statskontoret att det är av väsentlig betydelse, att
sjömännens skattesystem inte avviker från eljest gällande regler mer än
som är oundgängligen nödvändigt. Statskontoret anser sig i detta samman
hang böra erinra om, att inte något av de av de sakkunniga beskrivna ut
ländska systemen för beskattning av sjömän synes ha gått så långt i avvi
kelser, som nu föreslås; således förekommer exempelvis i Norge sambe
skattning och sammanläggning av inkomst i land med ombord förvärvad
inkomst. Med de starkt progressiva skatteskalor, som tillämpas i Sverige,
synes det inte heller tillfredsställande, att sambeskattning ej skall äga rum
eller att någon sammanläggning av inkomst ombord med annan inkomst
inte skall ske. Enligt statskontorets mening bör dessa frågor ytterligare
övervägas.
Länsstyrelsen i Gotlands län påpekar, att de sakkunnigas förslag be
träffande beskattning av inkomst i land torde komma att förorsaka svå-
131
righeter och arbetsökning för såväl taxeringsmyndigheter som lokala skat
temyndigheter. Härtill kommer att bestämmelserna i inte så få antal fall
torde komma att leda till att skattskyldiga med inkomst såväl ombord
som i land erhåller — utöver den skattelindring som sjömansskatten med
för beträffande inkomst ombord — en inte oväsentlig skattelindring jäm
väl för inkomst i land. Länsstyrelsen förutsätter emellertid, att bestäm
melserna efter en tids tillämpning blir föremål för översyn och omarbet
ning för ernående av större enkelhet och materiell rättvisa.
Länsstyrelsen i Kristianstads län anför.
Ett direkt samband med skatteuttaget har frågan om den s. k. sam-
taxeringen. De sakkunniga förutsätter att samtaxering icke skall ske be
träffande inkomst ombord. Ävenså föreslå de sakkunniga att vid skatte
uttaget någon sammanläggning icke skall ske av inkomst ombord och
inkomst i land, varigenom lättnad i skatteprogressionen erhålles. Läns
styrelsen ställer sig tveksam till de sakkunnigas förslag härutinnan. Visser
ligen uppstå vissa svårigheter av organisatorisk art dels om sambeskattning
skall ske även i fall då sjömansskatt skall utgå å ena makens inkomst samt
dels om hänsyn vid skatteuttaget för inkomst i land skall tagas till inkomst
ombord, men dessa svårigheter torde icke vara omöjliga att övervinna. Av
redogörelsen för den norska sjömansskatten framgår att man i Norge
sambeskattar makar av vilka den ena har inkomst i land och den andra
inkomst ombord samt att man vid uttagandet av skatt för inkomst i land
tar hänsyn även till inkomst ombord.
Likartade synpunkter framhålles av länsstyrelsen i Norrbottens län.
Länsstyrelsen i Kalmar län uppehåller sig vid frågan om sambe
skattning av makar vilka båda har att erlägga sjö
mansskatt. Länsstyrelsen anför härom.
Enligt förslaget skola bestämmelserna om samtaxering av äkta makar
endast avse inkomst i land. Skulle båda makarna hava inkomst ombord,
skall sammanläggning av inkomster ej verkställas. Det kan ifrågasättas,
om detta rimmar med vad som är jämlikt och rättvist. Enligt vad som
uppgivits förekommer i detta län, att båda makarna ha anställning ombord
— mannen kapten eller styrman och hustrun telegrafist. Skulle samtaxe
ring ej ske, skulle detta — så länge reglerna för sambeskattning bestå —
innebära ett allvarligt avsteg från nu gällande regler. Även om ur budget
synpunkt undantaget måhända har ringa betydelse, kan avsteget från den
ledande principen såväl i vårt skattesystem som jämväl i nu föreliggande
förslag, nämligen skattens progressivitet, enligt länsstyrelsens mening icke
försvaras. Skatten bör enligt länsstyrelsens uppfattning beräknas å makar
nas sammanlagda inkomst ombord. Någon större svårighet att genom en
enkel schablonregel bereda makarna ersättning för hustrun tillkommande
avdrag borde ej föreligga.
Endast överståthållarämbetet avstyrker helt vad de sakkunniga före
slagit i fråga om förhållandet mellan beskattningen för inkomst ombord
och för inkomst i land. Ämbetet framhåller att de föreslagna bestämmelser
na, som reglerar förhållandet mellan inkomster ombord samt inkomster
Kungl. J\Iaj:ts proposition nr 92 år 1958
132
i land, synes medföra alltför stora ojämnheter och orättvisor dels mellan
sjömän och skattskyldiga i allmänhet och dels mellan sjömän inbördes
för att genomföras i den form de sakkunniga givit dem. Det kan visser
ligen sägas, att antalet sjömän, som på grund härav vinner fördel gent
emot andra skattskyldiga, är av så liten omfattning, att de praktiska för
delarna överväger nu anförda nackdelar, överståthållarämbetet anser dock,
att ojämnheterna härvidlag torde bli så stora, att de föreslagna bestämmel
serna inte är förenliga med grundsatsen om taxeringarnas likformighet och
rättvisa.
Om innehållet i de uppgifter, som av redarna skall
lämnas till ledning för taxeringsnämndernas ar
bete, uttalar centrala uppbördsnämnden att det kan ifrågasättas om inte
uppgift om inkomstens storlek behöver meddelas taxeringsmyndigheterna
för att — om en obligatorisk tjänstepensionering införes — det skall bli
möjligt att fastställa den pensionsgrundande inkomsten.
Vad i betänkandet anförts om utnyttjande av ortsavdrag
vid årlig taxering har föranlett särskilt uttalande endast av kam
marrätten. Kammarrätten framhåller att det är tydligt att avdrag för un
derskott å förvärvskälla, periodiskt understöd och avgift för pensionsför
säkring skall åtnjutas vid den årliga taxeringen i den mån sådant avdrag
inte kunnat efter jämkning tillgodogöras den skattskyldige vid beräkning
av sjömansskatt. Eftersom principerna för skattetabellernas konstruktion
inte angivits i författningstexten, synes däremot beträffande gifta och sam
taxerade skattskyldiga vara osäkert om detsamma skall gälla i fråga om
ortsavdragen för sådana skattskyldiga.
Frågor, som har samband med sjömans rätt att vid den årliga
taxeringen åtnjuta allmänna avdrag, beröres av länssty
relsen i Västernorrlands län samt av kronokamreraren i Malmö.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län ifrågasätter huruvida inte möjlighet
borde finnas att jämka sjömansskatten med hänsyn till extraordinära
förhållanden, såsom skatt å större realisationsvinst, för vilken avdrag inte
kan utnyttjas från inkomst i land. Vad beträffar avdraget för försäkrings
premier torde enligt länsstyrelsens mening någon svårighet inte möta att
fördela detta i samma proportion som ortsavdraget.
Kronokamreraren i Malmö anför.
Skattskyldig, som sedan en längre tid ägnat sig åt verksamhet till sjöss
men övergår till arbete i land, kan åsamkas avsevärd kvarstående skatt,
därest han vid taxering för sistnämnda inkomst icke medges något avdrag
för kommunalskatt, som belöper på tid då han varit sjöman. Påtalade för
hållande har icke varit främmande för de sakkunniga. De ha emellertid
under åberopande av att det vid den årliga taxeringen ständigt förekommer
fall, då skattskyldig, med hänsyn till att han icke debiterats någon kom
munalskatt saknade rätt till avdrag för sådan skatt, icke ansett det före
slagna systemet böra avvisas. Man bör dock enligt min mening beakta, att
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
133
det i sistnämnda fall så gott som undantagslöst är fråga om ungdomar, vilka
nyligen trätt ut i förvärvslivet, medan det i sjömansfallen är fråga om per
soner, som ofta under lång tid haft inkomst, för vilken skatt erlagts. En
möjlighet att eliminera eller väsentligt reducera berörda olägenheter synes
vara att medge avdrag för viss del av erlagd sjömansskatt, lämpligen i
proportionen till vad kommuner och landstingskommuner äga uppbära.
Om detta genomföres, bör i kontrollsyfte redarens uppgift till taxerings
nämnden upptaga jämväl beloppet av innehållen sjömansskatt.
De sakkunniga ha endast berört avdrag för försäkringspremier i vad
avser schablonmässigt beräknade belopp. Utan att snegla åt den s. k. milli
meterrättvisan kan ifrågasättas, om det icke med hänsyn till att avdrag
med högre belopp kan medges då faktiska utgifter till högre belopp än
150 respektive 300 kr. specificerats, borde företagas en proportionering
liksom i fråga om underskott å förvärvskälla, periodiskt understöd eller
avgift för pensionsförsäkring.
Frågan om sjömans skyldighet att avge allmän själv
deklaration har uppmärksammats av riksskattenämnden och några
länsstyrelser.
Länsstyrelsen i Hallands län förklarar att då vid taxering skall bortses
från inkomst, för vilken sjömansskatt erlagts, kan föreskriften i taxerings-
förordningen om gränsen för deklarationsplikt möjligen tolkas så, att sjö
mannens inkomst i land (i förekommande fall jämte hustruns inkomst)
skall ha uppgått till minst 1 200 kronor för att deklarationsplikt skall
inträda. Med hänsyn till det vid taxeringen reducerade ortsavdraget torde
emellertid meningen vara, att sådan skyldighet skall föreligga, så snart den
sammanlagda inkomsten till sjöss och i land uppgår till sagda belopp.
Riksskattenämnden anför.
Skyldigheten att avlämna självdeklaration är enligt de allmänna reg
lerna i taxeringsförordningen knuten till frågan om inkomstens storlek.
Sålunda föreligger för fysisk person, som varit här i riket bosatt under
hela beskattningsåret, deklarationsskyldighet om bruttointäkterna uppgått
till minst 1 200 kronor och för annan fysisk person om bruttointäkterna
uppgått till minst 100 kronor. Då ortsavdraget för sjöman, som även haft
inkomst i land, avses skola reduceras med hänsyn till den tid, för vilken
han erlagt sjömansskatt, kommer skattskyldighet ofta att föreligga även
om inkomsten i land understigit 1 200 kronor. Deklarationsskyldighet bör
därför föreskrivas för sjömän även i dylika fall. Lämpligen bör skyldig
heten för sjömän att lämna deklaration bestämmas i enlighet med vad som
gäller för person som varit här i riket bosatt under endast en del av året.
Det kan därvid, med hänsyn särskilt till den från och med den 1 januari
1958 införda skattefriheten för mindre inkomst av kapital, eventuellt
komma ifråga att generellt höja deklarationsgränsen för dessa kategorier
till 300 kronor.
Länsstyrelserna i Stockholms och Västmanlands län ifrågasätter om inte
för sjöman bör gälla deklarationsplikt för inkomst i land så snart brutto
intäkterna uppgått till 100 kronor.
Vad de sakkunniga anfört rörande behovet av ändring i förordningen om
Kungl. Maj:ls proposition nr 92 år 1958
134
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
statlig förmögenhetsskatt har föranlett erinringar av överståthållarämbe-
tet samt länsstyrelsen i Hallands län. Länsstyrelsen föreslår att vid till-
lämpningen av den i 9 § förordningen om statlig förmögenhetsskatt an
givna reduktionsregeln hänsyn skall tas jämväl till inkomst för vilken
erlagts sjömansskatt.
Departementschefen
Som förut nämnts skall sjömansskatten vara definitiv. Uppbörden av sjö
mansskatt skall således inte åtföljas av något taxerings- och debiteringsför-
farande varigenom skatten slutligt fastställes. Uppbär en sjöman under ett
år endast inkomst ombord blir han i regel inte alls taxerad. Emellertid in
träffar ofta fall då under samma år uppbäres både inkomst ombord och
annan inkomst. Sjömannen skall då i vanlig ordning taxeras för sistnämnda
inkomst utan hänsyn till vad han uppburit till sjöss. Endast i två hän
seenden kan taxeringen påverkas av att den skattskyldige erlagt sjömans
skatt. Han skall vidkännas minskning i det ortsavdrag, som eljest skulle
tillkommit honom. Minskning skall ske med 1/i2 för varje månad, för vilken
sjömansskatt erlagts. Vidare skall tillses att avdrag vid taxeringen inte
medges för belopp, vartill hänsyn tagits genom jämkning vid beräkning av
sjömansskatt. De nu angivna principerna skall tillämpas även vid sam-
taxering av äkta makar. Samtaxering skall således förekomma endast i
fråga om inkomst i land.
Förslaget innebär sålunda ett avsteg från eljest gällande principer om
samtaxering och taxering av samlad årsinkomst. Självfallet kan det finnas
anledning att — såsom några remissmyndigheter gjort — ställa sig tveksam
inför förslaget i denna del. Jag vill då först erinra om att enligt det förslag
som framlades år 1949 av sjömansskatteutredningen skulle vid debitering
av skatt på inkomst i land hänsyn även tas till inkomsten ombord. Såsom
framgår av redogörelsen i proposition nr 100 till 1953 års riksdag anfördes
vid remissbehandlingen av sjömansskatteutredningens förslag i denna del
att beskattningsförfarandet trots all strävan mot enkelhet måste bli ytterst
invecklat. Som jag förut framhållit utgjorde detta ett av huvudskälen till
att förslaget inte ledde till någon lagstiftning.
Vid de inkomstlägen varom här i allmänhet är fråga torde den förmån
som beredes de skattskyldiga genom att sammanläggning av inkomster och
samtaxering inte skall äga rum i regel avse relativt små belopp. För för
slaget talar framför allt att förfarandet vid taxering och debitering kan
ges den enkla utformning de sakkunniga föreslagit. Enligt min mening bör
i första hand de praktiska synpunkterna få överväga. Jag finner mig därför
i huvudsak böra förorda vad de sakkunniga föreslagit i denna del.
135
Att inom sjömansskattens ram införa någon form av sambeskattning av
makar, vilka är anställda ombord på samma fartyg, torde inte böra komma
i fråga. Skillnaden i skattekraft hos sådana makar och makar anställda på
skilda fartyg torde vara ringa. Om sambeskattning skulle äga rum borde
den därför avse alla makar, som samtidigt erlägger sjömansskatt. Av lätt
insedda skäl torde en sådan ordning inte vara praktiskt genomförbar.
Med anledning av vad kammarrätten anfört angående utnyttjande av
ortsavdrag vid årlig taxering må följande framhållas. Reduktion av orts-
avdrag skall ske med 1/i
2
för varje kalendermånad, för vilken sjömansskatt
erlagts. Ortsavdraget får då anses utnyttjat för sådan månad. Skulle av
någon anledning — fallet får anses vara ganska teoretiskt — avlöning inte
ha utgått för någon månad och sjömansskatt inte ha erlagts, bör sjömannen
anses inte ha utnyttjat den på månaden belöpande delen av ortsavdraget.
Reduktion bör inte ske för sådan månad och motsvarande högre ortsavdrag
får således åtnjutas vid taxeringen i land.
Jag vill i detta sammanhang med några ord beröra frågan om avdrag för
intäkternas förvärvande. Den inkomst, för vilken sjömansskatt erlagts,
skall inte utgöra skattepliktig inkomst vid årlig taxering och skall inte
heller upptagas i deklaration. Härav följer att inte heller avdrag bör medges
för utgifter som är att anse som kostnader för förvärvande av inkomsten
ombord. Av särskild betydelse är detta om sjömannens hustru har egen
inkomst, på vilken avdragen skulle kunna utnyttjas. Även det i 33 § 2 mom.
kommunalskattelagen stadgade schablonavdraget på 100 kronor faller givet
vis bort om sjömannen endast haft inkomst ombord.
I likhet med riksskattenämnden anser jag att skyldighet att avge allmän
självdeklaration bör föreligga för sjöman även i det fall att dennes inkomst
i land understiger ett årligt belopp av 1 200 kronor. Jag föreslår därför att
samma regler skall gälla för sjöman som för fysisk person, vilken inte varit
bosatt här i riket under hela beskattningsåret. Sjöman skall således utan an
maning avge självdeklaration, då hans bruttointäkter i land under ett år
uppgår till sammanlagt minst 100 kronor.
Jag finner mig vidare böra förorda viss ändring av den i 9 § förordningen
om statlig förmögenhetsskatt upptagna reduktionsregeln. Därest en änd
ring inte kommer till stånd, skulle en i vissa fall betydande, ej avsedd
skattelindring kunna uppkomma. Regeln bör enligt min mening ges sådant
innehåll att reduktion skall ske om den skattepliktiga förmögenheten över
stiger trettio gånger summan av den sammanräknade nettoinkomsten och
den till sjömansskatt beskattningsbara inkomsten.
De sakkunniga har uppmärksammat att enligt vissa författningar utgår
sociala förmåner endast om vederbörandes taxerade inkomst inte överstiger
visst belopp. Den som erlagt sjömansskatt kommer inte att påföras någon
taxering för inkomst, som han uppburit till sjöss. Med anledning härav
föreslår de sakkunniga att vid tillämpningen av dessa författningar hänsyn
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
skall tas till summan av den kontanta inkomsten ombord och den taxerade
inkomst, som kan ha påförts vederbörande. Jag kan för min del biträda
detta förslag. Jag vill emellertid fästa uppmärksamheten på att i ett antal
fall är det avgörande inte storleken av den taxerade inkomsten utan stor
leken av vederbörandes beskattningsbara inkomst. I sådana fall torde man
få förfara på det sättet att vederbörandes inkomst ombord minskas med det
för honom gällande ortsavdraget och att vad därefter återstår sammanläg
ges med hans eventuella beskattningsbara inkomst på grund av årlig taxe-
ring. För den händelse sjömannen varit gift och hustrun uppburit inkomst
i land måste givetvis beaktas i vilken utsträckning hon utnyttjat makarnas
gemensamma ortsavdrag. Därest riksdagen icke har något att erinra mot
en sådan lösning kommer erforderliga bestämmelser att meddelas i admi
nistrativ ordning.
Till ledning för lokal skattemyndighet vid utfärdande av intyg för till-
lämpning av berörda författningar bör i inkomstlängden finnas uppgift om
storleken av kontant inkomst ombord. Det är då nödvändigt att uppgifter,
som redare skall lämna för årlig taxering, innehåller uppgift härom samt
att uppgiften antecknas i längden. Jag avser att föranstalta om att i admini
strativ ordning meddelas föreskrifter härom.
I detta sammanhang vill jag nämna att de sakkunniga även framlagt för
slag till viss ändring i 1947 års lag om allmän sjukförsäkring. Fattar riks
dagen beslut om införandet av en sjömansskatt torde det få ankomma på
chefen för socialdepartementet att senare anmäla de ändringar, som blir
erforderliga i sjukförsäkringslagen.
136
Kungi. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
X. Ersättning till kommuner
De sakkunniga
De sakkunniga fastslår inledningsvis att de ej ansett sig böra framlägga
förslag om ersättning till kommuner med belopp, som exakt motsvarar
skattebortfallet. Ett sådant system skulle kräva en alltför dyrbar och omfat
tande administration.
I betänkandet redovisas vissa beräkningar angående den kommunala
inkomstskattens storlek i förhållande till samtliga utskylder i inkomst
lägen, som kan antas vara aktuella för sjömän. Beräkningarna avser orts-
grupp III vid en antagen kommunal utdebitering av 13 kronor för skatte
krona. Avgifterna till den obligatoriska sjukförsäkringen har beräknats
till genomsnittsbelopp. Resultatet av beräkningarna framgår av här intagna
tablåer.
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
137
Årsinkomst
för gift
skattskyldig
Statlig
inkomstskatt
kronor
Kommunal
inkomstskatt
kronor
Folkpensions
avgift
kronor
Sjukför
säkrings
avgift
kronor
Summa
utskylder
kronor
Den kommu
nala inkomst
skattens an
del av summa
utskylder
procent
5 000
77
104
111
121
413
25,2
10
000
561
754
219
185
1 719
43,9
15 000
1
118
1 404
328
210
3 060
45,9
20
000
2
126
2 054
437
222
4 839
42,4
Årsinkomst
för ogift
skattskyldig
utan försörj
ningsplikt
mot barn
Statlig
inkomstskatt
kronor
Kommunal
inkomstskatt
kronor
Folkpensions
avgift
kronor
Sjukför
säkrings
avgift
kronor
Summa
utskylder
kronor
Den kommu
nala inkomst
skattens an
del av summa
utskylder
procent
5 000
264
364
108
90
826
44,1
10
000
956
1 014
217
127
2 314
43,8
15 000
2
028
1 664
250
152
4 094
40,6
20
000
3 400
2 314
250
164
6
128
37,8
De sakkunniga har även företagit vissa andra utredningar för att utröna
med vilka belopp ersättning bör utgå till kommuner. Sålunda har uppgifter
införskaffats från postverket angående dels skattebelopp, som under upp
bördsåret 1955 inbetalats till postverket jämlikt 55 § uppbördsförordningen
och dels inbetalningar under mars månad 1956 enligt samma paragraf. De
sakkunnigas utredningar i detta hänseende redovisas i bilagorna 1—3 i
det avgivna betänkandet, vartill torde få hänvisas.
Undersökningar har därjämte företagits för att söka utröna sjömansskat
tens verkningar för följande kommuner i Stockholms län, nämligen Hud
dinge, Lidingö, Nacka, Nynäshamn, Roslags-Länna, Sollentuna och Solna.
Undersökningarna omfattade 199 skattskyldiga, som enligt uppgifter till
gängliga för uppbördssektionen vid länsstyrelsen varit sjömän under år
1955. Undersökningarna redovisas av de sakkunniga på följande sätt.
Därest dessa sjömän skulle ha erlagt sjömansskatt och sålunda icke varit
skyldiga erlägga kommunal inkomstskatt för inkomst ombord, skulle in
komstbortfallet för kommun, landstingskommun och tingslag ha uppgått till
ungefärligen de belopp som angives i nedanstående tablå. 1 tablån har in
komstbortfallet jämväl angivits i procent av den sjömansskatt som beräknats
för de ifrågavarande sjömännen.
Inkomstbortfallet i procent har uträknats under antagande att alla de
ifrågavarande sjömännen skulle ha haft att erlägga sjömansskatt enligt den
tabell, som av oss föreslås gälla för sjömän ombord å fartyg i nordsjöfart
och oceanfart. Det har icke varit möjligt att utröna i vilket slag av trafik
de olika fartyg gått, ombord å vilka sjömännen varit anställda. Då den
för sjömännen i skattehänseende gynnsammare tabellen i gemen använts,
138
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
måste i verkligheten det procentuella skattebortfallet för kommunerna bli
mindre än tablån utmärker.
Ytterligare bör framhållas att i tablån differentiering mellan olika in
komstlägen icke skett.
Kommun
Inkomstbortfall i kronor
Inkomstbortfallet utgör i procent
av sjömansskatten
kommun
lands
tings
kommun
tingslag samtliga kommun
lands
tings
kommun
tingslag samtliga
Huddinge.........
24 490
8
029
134
32 653
39,1
12,8
0,2
52,1
Lidingö .............
17 270
6
600
110
23 980
30,7
11,7
0,2
42,6
Nacka................
16 905
5 796
97
22 798
32,5
11,1
0,2
43,8
Nynäshamn ...
12 271
3 700
62
16 033
34,8
10,5
0,2
45,5
Roslags-Länna.
9 790
3 560
119
13 469
31,5
11,5
0,4
43,4
Sollentuna........
8
196
2 977
20
11 193
32,3
11,7
0,1
44,1
Solna.................
39 725
14 221
95
54 041
36,5
13,1
0,1
49,7
De sakkunniga erinrar om den nya kommunindelningen och framhåller
att i en storkommun antalet sjömän sannolikt kan antas representera en
mindre andel av befolkningen än i en mindre kommun. Skatteunderlaget
har de senaste tio åren starkt ökat i kommunerna. Det skulle måhända
kunna göras gällande, att en kommuns intresse av att få beskatta där
hemmahörande sjömän inte längre är så stort som tillförne och att man
därför inte skulle behöva ersätta kommunerna för skattebortfallet på grund
av sjömansskatten. De sakkunniga har icke velat ansluta sig till en sådan
uppfattning. En annan sak är att de kommunala skatteintäkter, som grun
das på beskattningen av sjömännens inkomster, får beräknas på annat
sätt än det hittills tillämpade.
De minskade skatteintäkter, som kan beräknas bli en följd av införandet
av en sjömansskatt, synes böra bäras av staten. Storleken av det procent
tal, som valts för den genomsnittligt beräknade ersättningen för skattebort
fall till kommunerna, har från denna utgångspunkt tilltagits i överkant.
Enligt de sakkunnigas mening synes det vara klart, att ersättning skall
utgå till primärkommuner och landstingskommuner. Däremot anses det
vara i hög grad diskutabelt, huruvida ersättning skall utgå även till tingslag.
Det skulle här gälla mycket obetydliga belopp, som knappast kunde spela
någon som helst roll i tingslagets budget. De sakkunniga föreslår därför att
ersättning ej skall utgå till tingslag.
Ersättningen till kommun bör beräknas till 35 procent av den sjömans
skatt, som erlagts av sjömän mantalsskrivna i kommunen. Ersättningen
till landstingskommun föreslås utgå med 10 procent av den sjömansskatt,
som erlagts av sjömän inom landstingskommunens område. För municipal-
samhällenas del anser de sakkunniga särskilda förhållanden föreligga, som
talar emot att tillämpa en generell regel för ersättningen. I många fall är
139
nämligen utdebiteringen så låg, att ersättningsbeloppen skulle bli mycket
små. De sakkunniga föreslår därför, att ersättning endast bör utgå till muni-
cipalsamhällen, där utdebiteringen uppgår till minst en krona för skatte
krona. Ersättning till dylika municipalsamhällen föreslås skola utgå med
2 procent av sjömansskatten.
De sakkunniga anför vidare.
Den föreslagna metoden för ersättningens beräknande är enkel och ur
flera synpunkter tilltalande, varför vi förordar densamma. Emot densamma
kan invändas, att metoden icke lämnar utrymme för differentiering av
ersättningen efter skattetrycket inom de olika kommunerna. Om en sådan
differentiering skulle anses ofrånkomlig — för vår del anser vi vinsten
icke uppväga det därav orsakade merarbetet — synes man kunna förfara
enligt grunder, som framgår av följande exempel.
Om sjömansskatt, erlagd av sjömän inom en kommun, antas vara 10 000
kr. samt den genomsnittliga utdebiteringen för samtliga primärkommuner
antas vara 10 kr., skall en kommun med en utdebitering av 12 kr. erhålla en
gottgörelse å 4 200 kr. uträknad enligt följande uppställning.
iHx (35 %
X
10 000) = 4 200
Vad ovan sagts om hänsynstagande till den varierande utdebiteringen
mellan primärkommuner kan tillämpas även för bestämmande av ersätt
ningen till landstingskommuner och till ersättningsberättigade municipal
samhällen.
Det må understrykas, att den ovan angivna genomsnittliga utdebiteringen
är godtyckligt vald. Vårt exempel innebär icke, att ersättning skulle ut
räknas efter denna antagna medelutdebitering. Vid eventuell uträkning av
ersättningen enligt den ifrågavarande metoden skall givetvis den genom
snittliga utdebitering användas, som vid varje tidpunkt är aktuell.
För att visa hur fördelning av bidrag kan ske, lämnas här nedan ett exem
pel. Medelutdebiteringen i riket till samtliga kommunala utskylder förut-
sättes vara 13 kr. En kommun antas bestå av flera uppbördsdistrikt. Ett av
dessa uppbördsdistrikt sammanfaller med ett municipalsamhälle. Sjömans
skatt erlagd av sjömän mantalsskrivna inom distriktet uppgår till 100 000 kr.
Utdebiteringen till kommunen antas vara 11 kr., till municipalsamhället 2 kr.
och till landstingskommunen 3 kr. Ersättning till kommun, municipalsam
hälle och landstingskommun beräknas för detta uppbördsdistrikt enligt
följande.
Den totala ersättningen blir:
H x (47 % X 100 000 kr.) = 57 846 kr.
10
Ersättningen beräknas därefter
för kommun till
ii X 57 846 = 39 769
16
för municipalsamhälle till ^ X 57 846 = 7 231
för landstingskommun till -^x 57 846 = 10 846 57 846 kr.
16 --------
Uträkningarna kan synas enkla men ännu enklare och därför ur admi
nistrativ synpunkt fördelaktigare blir förfaringssättet, om man väljer det
Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958
140
av oss förordade förslaget att fastställa ersättningarna utan hänsynsta
gande till varierande kommunala utdebiteringar.
För att undvika uträkningar och utbetalningar av ersättning å bagatell
belopp, som inte är av betydelse för kommunernas ekonomi, föreslås, att
det lägsta årliga belopp, som skall utbetalas, fastställes till 300 kronor.
Vidare föreslår de sakkunniga, att ersättning till kommuner, municipal-
samhällen och landstingskommuner skall utbetalas genom sjömansskatte-
kontorets försorg en gång om året. Den närmare fördelningen av ersätt
ningen mellan bidragsberättigad borgerlig och kyrklig kommun bör verk
ställas av vederbörande organ inom kommunalförvaltningen.
Slutligen framhålles att sjömansskatt som erlagts av här i riket ej bosatta
sjömän inte skall beaktas vid beräkningen av ersättning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
Remissyttrandena
Samtliga remissinstanser utom riksskattenämnden har tillstyrkt eller
lämnat utan erinran de sakkunnigas förslag att ersättning
till kommuner m. fl. skall utgå.
Riksskattenämnden anser att några bärande principiella skäl inte sy
nes föreligga för att kompensera kommunerna för sådan minskning i
skatteintäkterna som föranledes av ändringar i beskattningsreglerna. Dy
lika skäl synes inte heller föreligga om förslaget om sjömansskatt genom
föres. Då dessutom ett av motiven till införandet av sjömansskatt just är,
att sjömännen inte sällan äger endast ringa samhörighet med sina hem
kommuner, och då bortfallet av kommunalskatt i allmänhet är förhållan
devis obetydligt, förklarar riksskattenämnden sig inte kunna biträda för
slaget härutinnan. Nämnden erinrar också om den allmänna tendens som
numera förefinnes att begränsa och samordna de statliga bidragen till kom
munerna.
Vissa remissmyndigheter förordar att ersättning skall utgå
med lägre belopp än de sakkunniga föreslagit.
Statskontoret finner det sålunda vara befogat att i betraktande av upp
delningen mellan staten och kommunerna av samhällsuppgifterna en even
tuell skattenedsättning för sjömän i första hand går ut över kommunernas
skatteinkomster. Statskontoret finner sig inte kunna förorda att kommu
nerna erhåller full ersättning för skattebortfallet. Ersättningsbeloppen bör
i stället uträknas på sådant sätt att i första hand det statliga skatteutfallet
inte minskas. Att kompensera kommunerna så, att skattebortfallet för
dessa blir proportionsvis mindre än för statsverket, synes inte böra ifråga
komma.
Likartade synpunkter framhålles av länsstyrelserna i Stockholms och
Malmöhus län.
141
Den av de sakkunniga förordade metoden för beräkning av
ersättningarna har i regel tillstyrkts eller lämnats utan erinran.
Endast länsstyrelsen i Kalmar län och Svenska landskommunernas för
bund finner sig böra förorda att vid beräkningen hänsyn skall tas till den
varierande kommunala utdebiteringen.
Länsstyrelsen i Kalmar lån framhåller att vikande konjunkturer kan in
träffa med minskade skatteintäkter i släptåg. Av försiktighetsskäl bör där
för hänsyn tas till den kommunala utdebiteringen.
Svenska landskommunernas förbund anser att en gradering av ersätt
ningen i förhållande till den kommunala utdebiteringen synes kunna göras
utan alltför komplicerade räkneoperationer. Fördelarna med en sådan
gradering är uppenbara. Ersättningen skulle komma att bättre anpassas
till det faktiska skattebortfallet för vederbörande kommun än vad som
kan ske vid tillämpning av det av de sakkunniga i första hand förordade
förslaget. Vid gradering av ersättning skall enligt förbundets mening
normalbidragsprocenten utgå vid en kommunal utdebitering av 13 kronor
för skattekrona och inte såsom de sakkunniga angivit vid medelutdebite
ringen för rikets kommuner under respektive år. En utdebitering av 13 kr.
har nämligen legat till grund för såväl de sakkunnigas förslag till sjö-
mansskattetabeller som för deras beräkning av den kommunala inkomst
skattens andel av total skatt och av skillnaden mellan preliminär skatt
och sjömansskatt. Vid höjda kommunala skattesatser skulle en anknyt
ning till medelutdebiteringen inte ge kommunerna full täckning för in
komstbortfallet och vid sänkta skattesatser skulle kommunerna få för stor
kompensation.
Frågan om den procentsats efter vilken ersättning
skall utgå till kommun har behandlats i några yttranden. Så
lunda förordar överståthållarämbetet, länsstyrelsen i Göteborgs och Bo
hus lån, Svenska stadsförbundet, Stockholms stads drätselnämnd, Stock
holms stads uppbördsverk, stadskollegiet i Hälsingborg, Föreningen Sve
riges kronokamrerare samt kronokamreraren i Malmö att till städer utan
för landsting ersättning skall utgå med 45 procent av den sjömansskatt,
som erlägges av sjömän mantalsskrivna i respektive städer.
Svenska landskommunernas förbund anför.
Vid utformning av de föreslagna bestämmelserna om ersättning till
kommunerna för skattebortfallet har de sakkunniga förklarat sig ha haft
som riktpunkt att ge kommunerna full kompensation. Såvitt styrelsen kan
finna når man dock med förslaget inte detta resultat. För gift skattskyldig
i or Isgrupp III med en årsinkomst av 15 000 kronor utgör enligt gällande
beskattningsregler och vid en utdebitering av 13 kronor för skattekrona
den kommunala inkomstskatten 45,9 % av det totala skattebeloppet. För
ogift skattskyldig utgör den kommunala inkomstskatten under samma
förutsättningar 40,6 % av den totala skatten. För skattskyldiga i detta
inkomstläge skulle den totala skatten genom den föreslagna sjömansskat
Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958
142
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
ten minskas med i runt tal 30 resp. 22 %. Även vid en årsinkomst av
10 000 kronor medför sjömansskatten ungefär samma procentuella minsk
ning av den totala skatten. Utgår man från att kommunerna skall erhålla
full kompensation och sålunda få ersättning med det belopp, som enligt
normala beskattningsregler skulle utgöra kommunalskatt, skall ersättningen
för gift skattskyldig utgå med 62 % av sjömansskatten vid en årsinkomst
av 10 000 kronor och med 65 % av sjömansskatten vid en årsinkomst av
15 000 kronor. För ogift skattskyldig skall ersättning utgå med 56 % av sjö
mansskatten vid en årsinkomst av 10 000 kronor och med 52 % av sjömans
skatten vid en årsinkomst av 15 000 kronor. Flertalet av de av sjömans
skatten berörda skattskyldiga torde tillhöra här angivna inkomstskikt. Mot
bakgrunden av dessa siffror synes den av sjömansskattesakkunniga före
slagna ersättningen till kommuner och landsting med 35 resp. 10 % av
erlagd sjömansskatt inte kunna ge avsedd kompensation för bortfallen
kommunalskatt. En ersättning med minst 60 % av influten sjömansskatt
torde bättre svara mot inkomstbortfallet för kommuner och landsting.
Länsstyrelserna i Kristianstads och Malmöhus län, stadskollegiet i Häl
singborg och kronokamreraren i Hälsingborg anser att de sakkunnigas
utredningar i ersättningsfrågan omfattar ett alltför litet antal sjömän och
kommuner för att slutlig ställning skall kunna tas till frågan om ersält-
ningsprocenten. Denna bör bestämmas först sedan ytterligare utredningar
verkställts.
Förslaget om ersättning till vissa municipalsamhäl-
1 e n har föranlett erinran från länsstyrelsen i Gotlands län. Länsstyrelsen
ifrågasätter om inte ersättningen till municipalsamhällena kan helt slo
pas. Endast ett ringa antal municipalsamhällen skulle enligt länsstyrelsens
mening komma i åtnjutande av ersättning. I de fall ersättning kommer
att utgå, torde beloppen bli tämligen obetydliga.
Svenska landskommunernas förbund förklarar sig inte kunna biträda
förslaget att fördelningen av ersättningarna mellan
borgerlig och kyrklig kommun skall verkställas av kommunala
organ. Förbundet framhåller att fråga inte är om skatt utan om ersättning
för minskade skatteintäkter och fortsätter.
De sakkunniga har utan att närmare utveckla sin tankegång angivit att
fördelningen mellan borgerlig och kyrklig kommun skall ske efter de för
beskattningsåret fastställda utdebiteringarna. I borgerlig kommun ingår
ofta flera församlingar med skilda utdebiteringar. Vidare kan flera för
samlingar bilda ett pastorat, som till sina gränser inte sammanfaller med
den borgerliga kommunen. Fördelningen av ersättningen måste därför bli
förhållandevis komplicerad. Även om en fördelning enligt de föreslagna
grunderna skulle vara praktiskt genomförbar kan mot metoden riktas den
invändningen, att den inte på ett tillfredsställande sätt tillgodoser syftet
med ersättningen, nämligen att ge kompensation för bortfallna skatte
inkomster. Metoden förutsätter att sjömännen i en kommun är någor
lunda jämnt fördelade på de i kommunen ingående församlingarna, en
förutsättning som knappast torde föreligga. Frågan om ersättningens för
delning mellan borgerlig och kyrklig kommun är alltså mera komplicerad
än vad de sakkunniga synes ha utgått ifrån.
143
Departementschefen
Enligt de sakkunnigas förslag skall ersättning för minskade skatteintäk
ter utgå till kommuner, landstingskommuner samt vissa municipalsamhäl-
len. Ersättningen föreslås bestämd till viss procent av den sjömansskatt
som inbetalats för sjömän bosatta inom kommunens, landstingskommu
nens eller municipalsamhällets område. För att åstadkomma ett enkelt för
faringssätt föreslås att hänsyn inte skall tas till de varierande kommunala
utdebiteringarna vid uträkning av ersättningsbeloppens storlek.
I allmänhet har de sakkunnigas förslag att ersättning skall utgå godtagits
vid remissbehandlingen. Endast riksskattenämnden har ifrågasatt riktig
heten härav. Nämnden finner att bärande skäl att kompensera kommuner
för minskning i skatteintäkter på grund av ändringar av beskattningsreg
lerna inte synes föreligga. Av undersökningar som de sakkunniga företagit
framgår emellertid att kommunerna kommer att drabbas mycket ojämnt.
För vissa kommuner torde en påtaglig minskning i skatteunderlaget upp
komma om sjömansskatten införes. I likhet med de sakkunniga finner
jag det skäligt att kommunerna kompenseras härför genom att de tiller-
kännes viss andel i influten sjömansskatt.
Två remissinstanser har ifrågasatt om inte vid beräknande av ersätt
ningsbeloppen hänsyn bör tas till att den kommunala utdebiteringen varie
rar mellan olika kommuner. Enligt min mening bör man dock kunna bortse
härifrån. Skulle hänsyn tas till de varierande kommunala utdebiteringarna
blir uträkningen av ersättningarna jämförelsevis invecklad och kostnads
krävande. Även om en något bättre anpassning till det faktiska skattebort
fallet därigenom skulle kunna uppnås, torde i allmänhet skillnaderna i
ersättningsbeloppen bli mycket små.
De sakkunnigas förslag att ersättning till kommun skall utgå med 35
procent och till landstingskommun med 10 procent av den sjömansskatt
som erlagts av sjömän bosatta i kommunen respektive inom landstings
kommunens område har i regel icke föranlett någon erinran. Svenska lands
kommunernas förbund har dock ansett att ersättning till kommun och
landstingskommun borde höjas och tillhopa utgå med minst 60 procent. De
uträkningar, som åberopats till stöd för detta yrkande, bar emellertid verk
ställts med utgångspunkt från skattebortfallet endast i fjärrfartstabellen.
Vidare har hänsyn endast tagits till sjömän i inkomstlägen, där skattelind-
ringen enligt fjärrfartstabellen är störst och kommunalskattens procen
tuella andel i de totala utskylderna överstiger genomsnittet.
En inom finansdepartementet verkställd beräkning utvisar att — därest
nyssnämnda omständigheter beaktas — ersättningarna till kommun och
landstingskommun tillhopa skulle utgå med 44 å 45 procent, om samtliga
sjömän erlägger skatt enligt kolumn 1 i tabellerna, och med 50 ä 51 procent,
om de erlägger skatt enligt kolumn 3. De procentsatser, som föreslagits av
de sakkunniga, får därför anses lämpligt avvägda.
Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958
144
Vissa remissinstanser har föreslagit att ersättning till stad utanför lands
ting skall utgå med 45 procent. Jag anser mig kunna biträda detta förslag.
Ersättning till municipalsamhällen bör utgå i enlighet med vad som före
slagits av de sakkunniga eller alltså med 2 procent.
I likhet med de sakkunniga finner jag att utbetalning inte bör ske om
ersättningen inte uppgår till ett visst minimibelopp. I detta hänseende före
slår jag en gräns vid 500 kronor.
De sakkunniga har föreslagit att ersättning till kommun bör fördelas
mellan borgerlig kommun, kyrklig kommun samt skoldistrikt. Tillräckliga
skäl för en dylik uppdelning har enligt min mening knappast anförts. Jag
kan här erinra om att man i andra sammanhang, då det gällt avsevärt myc
ket större belopp, låtit hela ersättningen tillfalla den borgerliga kommunen.
Det väsentliga är ju att medlen kommer kommunmedlemmarna till godo.
Med hänsyn härtill och då fördelningens genomförande skulle medföra ett
icke oväsentligt administrativt merarbete förordar jag att hela beloppet
skall tillfalla den borgerliga kommunen.
Jag vill i detta sammanhang anmäla att Handelsflottans välfärdsråd un
der hand anhållit att vid behov av medel för välfärdsarbetet för sjöfolk
erforderliga anslag måtte få utgå av vad som inflyter i sjömansskatt. Jag
är icke beredd att tillstyrka en sådan anordning. Frågan om bidrag till
denna verksamhet torde få prövas på samma sätt som hittills.
Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958
XI. Avgifter till folkpensioneringen och den allmänna
sjukförsäkringen m.m.
De sakkunniga
De sakkunniga framhåller att sjömansskattetabellerna skall konstrueras
med beaktande av skyldigheten att erlägga folkpensionsavgift.
Sjöman, som uteslutande uppburit inkomst för vilken erlagts sjömans
skatt, skall därför inte debiteras folkpensionsavgift. För sjöman, vilken
under ett år åtnjutit såväl inkomst ombord som inkomst i land, debiteras
folkpensionsavgift med ledning av sjömannens till statlig inkomstskatt
taxerade inkomst. Hänsyn skall därvid inte tas till den inkomst han upp
burit ombord. Någon ändring av reglerna angående debitering av folkpen
sionsavgifter anses inte erforderlig.
Bortser man på detta sätt från inkomsten ombord kan ■—- framhåller de
sakkunniga — en sjöman som åtnjutit inkomst både ombord och i land
stundom få erlägga för låg avgift. Det kan också förekomma att sådan
sjöman får erlägga för hög avgift. De sakkunniga anser dock att de olä
genheter, varom här är fråga, är sådana att man kan bortse från desamma.
145
Det finns emellertid en — ehuru schablonmässig — metod att mildra
olägenheterna av att för hög avgift uttas. Denna metod anses av de sak
kunniga vara komplicerad. Den har därför inte förordats. I betänkandet
har en redogörelse för metoden lämnats. De sakkunniga erinrar om att
folkpensionsavgift utgår för år med högst 250 kronor för ogift och med
högst 500 kronor för makar och anför.
Det kan därför sägas, att högsta månatliga avgiften är ungefär 21 re
spektive 42 kronor. Om en sjöman endast uppburit inkomst ombord under
viss del av året och under resten av året uppburit inkomst i land, kan den
högsta folkpensionsavgiften för honom fastställas till summan av maximi-
avgifterna för de månader, då han icke uppburit inkomst ombord. Vid de
bitering av folkpensionsavgift skulle då hänsyn tagas härtill. Denna be
räkningsmetod bör jämföras med den reducering av ortsavdrag, vilken vi
föreslår skall förekomma för sjöman som haft både inkomst ombord och
inkomst i land. Den bör även jämföras med den reducering av sjukför
säkringsavgifter, varom redogöres i det följande.
I betänkandet erinras vidare om att någon individuell redovisning av
influtna folkpensionsavgifter numera inte förekommer. Med bortseende
från den frivilliga pensioneringen står de belopp, som utbetalas till en
folkpensionär ej i relation till erlagda avgifter Sedan budgetåret 1954/55
ingår folkpensionsavgifterna i riksstatens inkomsttitel A. I 1 a Skatt å in
komst och förmögenhet m. m. Då någon specialdestination inte längre före
kommer beträffande folkpensionsavgifterna, synes det enligt de sakkunni
gas mening inte nödvändigt, att särskilt beräkna och bokföra den del av sjö
mansskatten, som motsvarar folkpensionsavgifter. Skulle dock en sådan
beräkning vara erforderlig, anser de sakkunniga, att folkpensionsavgifterna
måste uppskattas schablonmässigt till viss del av hela den erlagda sjö
mansskatten. De sakkunniga förklarar sig ej ha funnit anledning ingå på
frågan om det procenttal som då skulle kunna komma till användning.
Beträffande debitering av avgifterna till den allmänna
sjukförsäkringen erinrar de sakkunniga inledningsvis om vad som
nu gäller. I tabellerna för preliminär A-skatt ingår belopp, som skall mot
svara avgifterna till den obligatoriska sjukförsäkringen. Särskilda avgifter
erlägges för sjukvårdsförsäkringen, för försäkringen för grundsjukpen
ning och för försäkringen för tilläggssjukpenning. Lokalsjukkassa samt
centralsjukkassa i stad, som utgör eget centralsjukkasseområde, skall i
debiteringslängderna föra in uppgifter om sjukförsäkringsavgifter avse
ende försäkringspliktiga bosatta inom sjukkassans område. Vid debitering
av slutlig skatt debiterar den lokala skattemyndigheten sjukförsäkrings
avgifter. Debiteringen sker med de belopp, som genom sjukkassans försorg
förts in i längderna, utom då den lokala skattemyndigheten kan konstatera
att den avgiftspliktiges inkomster inte uppgår till vissa belopp. Härom gäller
enligt lagen om allmän sjukförsäkring i korthet följande.
II) —
Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr 92
Kungl. Maj.ts proposition nr 92 dr 1958
Avgift för sjukvårdsförsäkringen skall erläggas av sjukkassemedlem, som
påförts till statlig inkomstskatt taxerad inkomst med minst 1 200 kronor.
Avgiftsplikt åligger dock inte den, som fyllt sextiosju år eller uppbär folk
pension i annan form än ålderspension.
Avgift för försäkringen för grundsjukpenning skall erläggas av med
lem, som är försäkrad för sådan sjukpenning och som påförts till statlig
inkomstskatt taxerad inkomst med minst 1 200 kronor.
Avgift för försäkringen för tilläggssjukpenning skall erläggas av med
lem, som är försäkrad för sådan sjukpenning. Den som fullgör tjänstgöring
som värnpliktig må, såframt han senast två månader efter tjänstgöringens
slut gjort framställning därom hos sjukkassan, befrias från avgift för varje
hel kalendermånad av tjänstgöringen.
Överstiger medlems sammanlagda avgift för sjukvårdsförsäkringen och
försäkringen för grundsjukpenning två procent av hans vid taxering till
statlig inkomstskatt taxerade inkomst, skall avgiften nedsättas till två pro
cent av nämnda inkomst.
Därest vad medlem har att erlägga i sjukförsäkringsavgift för ett ka
lenderår skulle uppgå till lägre belopp än fem kronor, skall avgift inte
påföras honom.
De sakkunniga anser att, om sjömansskatt införes, avvikelser från det
nuvarande förfarandet vid sjukkassorna inte erfordras. Kassorna skall i
längderna anteckna de avgifter, som enligt tillgängliga uppgifter skall er
läggas av avgiftspliktiga bosatta inom kassornas områden. Sjukkassorna
behöver härvid inte undersöka, huruvida en avgiftspliktig uppbär inkomst
ombord eller i land.
För de lokala skattemyndigheterna måste man räkna med ett visst men
säkerligen ganska begränsat merarbete. Avgifterna till sjukvårdsförsäk-
ring och till försäkringen för grundsjukpenning skall debiteras utan av
vikelse från vad som nu gäller, men vid debiteringen av dessa avgifter
skall hänsyn inte tas till inkomst ombord. Endast den taxerade inkomsten
(d. v. s. inkomsten i land) skall beaktas. I förekommande fall reduceras nu
nämnda avgifter efter vad som stadgas i sjukförsäkringslagen.
Den som uppburit inkomst ombord skall inte debiteras avgift till för
säkringen för tilläggssjukpenning med de av sjukkassan uträknade belop
pen. Han skulle då komma att få erlägga för högt belopp. De sakkunniga
erinrar om att en sjöman vid den årliga taxeringen skall vidkännas redu
cering av honom eljest tillkommande ortsavdrag och föreslår att motsva
rande reducering skall äga rum vid debitering av nu nämnd avgift. Har
sjöman hela året haft inkomst ombord, kommer han således inte att de
biteras någon avgift till försäkringen för tilläggssjukpenningen. Har han
exempelvis haft inkomst ombord under sju månader, skall han påföras
5/12 av den avgift som uträknats av sjukkassan.
Någon ändring i reglerna om debitering av avgifterna till sjukvårdsför-
146
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
147
säkringen och till försäkringen för grundsjukpenningen föreslås inte. Vid
tillämpningen av dessa regler skall således hänsyn endast tas till den even
tuella taxerade inkomsten. Har sjöman inte påförts sådan inkomst, d. v. s.
inte haft någon inkomst i land, debiteras inte några avgifter för honom.
Till allmänna sjukkassor bör utgå en schablonmässigt beräknad ersätt
ning för den minskning i avgifter som kan inträda om en sjömansskatt
införes. De sakkunniga framhåller att det i nuvarande läge är svårt att
bedöma hur störa skillnaderna kan bli mellan av sjukkassorna i debiterings-
längderna införda och av lokala skattemyndigheter debiterade avgifter. En
ligt de uppgifter som stått till buds torde dock en ersättning, uppgående
till sex procent av sjömansskatten, rätt väl kompensera sjukkassorna för
hela den avgiftsminskning, som blir beroende av att avgiftspliktiga erlägger
sjömansskatt. I förslaget till sjömansskatteförordning har intagits en be
stämmelse av innehåll att ersättning till kommun, landstingskommun, mu-
nicipalsamhälle och allmän sjukkassa inte skall utgå, därest den beräknade
ersättningen inte uppgår till 300 kronor. Det kan övervägas, huruvida un
dantag härifrån bör göras för sjukkassornas del, så att det även för dem
angivna minimibeloppet 300 kronor antingen sänkes eller ock helt utgår.
De sakkunniga finner sig emellertid inte böra förorda något sådant un
dantag.
De sakkunniga föreslår vidare, att ersättningarna skall utbetalas till riks-
försäkringsanstalten, som i sin tur bör ha att fördela ersättningsbeloppen
mellan centralsjukkassor och lokalsjukkassor. Bestämmelserna härom
torde utfärdas i administrativ ordning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
Remissyttrandena
Under remissbehandlingen har endast vissa detaljfrågor föranlett erin
ringar.
Sålunda framhåller pensionsstyrelsen att om en särskild folkpensions-
budget kommer att uppläggas eller en särredovisning av pensionsavgifter
på annat sätt aktualiseras, torde frågan om särskild bokföring av i sjö
mansskatten ingående folkpensionsavgifter få upptagas till förnyad pröv
ning.
Riksförsäkringsanstalten påpekar att en avgiftspliktig sjömanshustru,
vars make hela året haft inkomst ombord och ej haft annan inkomst, kom
mer att — med den begränsning, som kan föranledas av den s. k. två
procentregeln — påföras även mannens avgifter för sjukvårdsförsäkring
en och för försäkringen för grundsjukpenning, om hennes till statlig in
komstskatt taxerade inkomst uppgår till minst 1 200 kronor. Vistas sjö
mannen i land en eller flera månader av året utan att därunder ha någon
inkomst, kommer hustrun under i övrigt samma förhållanden att därjämte
148
påföras mannens avgift för tilläggssjukpenningförsäkringen. Nu angivna
förhållanden bör därför enligt riksförsäkringsanstaltens mening uppmärk
sammas vid en framtida översyn av bestämmelserna i 2 § 4 mom. upp-
bördsförordningen.
Om ersättningen till sjukkassor för avgiftsminskning på grund av sjö
mansskatten anför riksförsäkringsanstalten.
Vad beträffar storleken av den kompensation för avgiftsminskning, som
de allmänna sjukkassorna skola erhålla, må framhållas, att tillförlitliga
beräkningar av avgiftsminskningen kunna göras först sedan erfarenheter
vunnits rörande verkningarna av det nya förfaringssättet. Riksförsäk
ringsanstalten anser därför, att den procentsats, som dessförinnan fast
ställes, bör omprövas, så snart förutsättningar för en säkrare beräkning fö-
religga. Från nu angiven utgångspunkt har anstalten intet att erinra mot
den av de sakkunniga föreslagna procentsatsen, sex procent av sjömans
skatten.
Riksförsäkringsanstalten kan icke biträda förslaget, att ersättning till
sjukkassa endast skall utgå, då ersättningen uppgår till minst 300 kronor.
Anledningen härtill är huvudsakligast, att verkningarna av en sådan be
gränsning i ersättningsrätten äro avsevärt mera kännbara för en lokal
sjukkassa än för en kommun med motsvarande invånarantal. Härtill kom
mer, att någon nämnvärd förenkling av administrativ natur icke är att
vinna genom att begränsningsregeln genomföres för sjukkassorna. För
den föreslagna sjömansskattenämnden skulle frånvaron av en begräns-
ningsregel för sjukkassorna möjliggöra den förenklingen, att nämnden
sluppe fastställa ersättningsbeloppet för varje allmän sjukkassa och en
dast hade att fastställa totalbeloppet för ersättningen till de allmänna
sjukkassorna i riket. Med ledning av detta belopp och uppgift från det
föreslagna sjömansskattekontoret angående sjömansskattens fördelning
de olika kommunerna emellan skulle anstalten kunna bestämma storleken
av den ersättning, som tillkommer varje ifrågakommande allmän sjuk
kassa.
I detta sammanhang må framhållas, att ett stort antal sjukkassor om
fattar mer än en kommun samt att fördelningen av ersättning mellan
lokal- och centralsjukkassa icke kan ske utan medverkan av riksförsäk
ringsanstalten. Vidare må nämnas, att uttalandet å sid. 124 i betänkandet,
att riksförsäkringsanstalten borde ha att fördela ersättningsbeloppen mel
lan centralsjukkassor och lokalsjukkassor, icke står i överensstämmelse
med 28 § 1 mom. 6) i förslaget till sjömansskatteförordning.
Sedan riksförsäkringsanstalten bestämt storleken av den ersättning, som
tillkommer allmän sjukkassa, bör enligt anstaltens mening sjukkassan
tillgodoföras ersättningsbeloppet i samband med av anstalten årligen
verkställd uträkning och utbetalning av sjukkassorna slutligt tillkomman
de avgifter, statsbidrag och arbetsgivarbidrag m. m. Om så sker, synes
någon utbetalning från sjömansskattekontoret till anstalten icke böra äga
rum, utan bör anstalten bemyndigas att för ifrågavarande ersättningar
disponera den å riksstaten uppförda inkomsttiteln Skatt å inkomst och
förmögenhet m. m. Överensstämmelse skulle i så fall ernås med vad som
enligt Kungl. brev den 17 december 1954 f. n. gäller beträffande bl. a. ut
betalning av sjukkassorna efter avdrag av utgivna förskott slutligt till
kommande belopp av arbetsgivarbidrag och sjukförsäkringsavgifter.
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
Kungl. Maj.ls proposition nr 92 år 1958
149
Departementschefen
Vad de sakkunniga föreslagit i fråga om debitering av avgifter till folk
pensioneringen och den allmänna sjukförsäkringen finner jag mig kunna
godta. Med anledning av riksförsäkringsanstaltens påpekande att fall kan
uppkomma, då hustrun till en sjöman blir debiterad sjukförsäkringsavgif
ter, som belöper å mannen, vill jag erinra om att makarna tillsammans er
håller en så förmånlig ställning i taxeringshänseende att detta mer än väl
uppväger den högre avgiften. Förutom att makarna gynnas i ortsavdrags-
hänseende får hustrun från sin inkomst i land avräkna även mannens all
männa avdrag för försäkringspremier. Vidare beräknas hustruns skatt
enligt den för gift skattskyldig gällande skatteskalan, som är gynnsammare
än skalan för ogift. Några särskilda åtgärder torde därför inte vara erfor
derliga i detta hänseende. Beträffande samordningen i övrigt med sjuk
försäkringen hänvisas till vad jag anfört under kap. IX.
I likhet med riksförsäkringsanstalten anser jag att ersättning till all
männa sjukkassor tills vidare bör utgå med det av de sakkunniga före
slagna beloppet eller med sex procent av den sjömansskatt, som erlagts av
här i riket bosatta sjömän. Frågan om grunderna för denna ersättning torde
få omprövas sedan praktisk erfarenhet vunnits. Såsom riksförsäkrings
anstalten föreslagit bör det ankomma på anstalten att verkställa fördel
ningen av den del av sjömansskatten, som skall utbetalas till de olika sjuk
kassorna. Under sådana förhållanden inskränker sig sjömansskattenämn-
dens uppgifter i fråga om ersättning till sjukkassorna till att avskilja den
del av sjömansskatten, som skall fördelas genom riksförsäkringsanstaltens
försorg, samt att lämna denna myndighet uppgifter till ledning för fördel
ningen. Något behov föreligger då inte längre av att bibehålla stadgandet
att ersättning skall uppgå till visst lägsta belopp för att utbetalning skall
äga rum till en sjukkassa. Vad riksförsäkringsanstalten anfört om ianspråk-
tagandet av ersättningsmedlen föranleder ingen erinran från min sida.
XII. Kostnadsberäkningar
De sakkunniga
Vid genomförande av vad de sakkunniga föreslagit uppkommer för stats
verket dels kostnader för administrationen och dels en viss inkomstminsk
ning.
Kostnaderna har av de sakkunniga beräknats på följande sätt. Ersättning
i form av arvoden till ledamöterna i sjömansskattenämnden uppskattas till
mellan 10 000 och 15 000 kronor. Den årliga kostnaden för löner till perso
nalen framgår av följande uppställning.
150
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
1 tjänsteman med lön enligt löneklass 25 .... 23 700 kronor
1
» » »
»
19 ....
17 136
»
1
» » »
»
»
15 ....
13 800
4 tjänstemän »
»
»
»
5 . . . . 32 592
»
Summa 87 228 kronor
De årliga kostnaderna för expenser uppskattas av de sakkunniga till ett
belopp av 15 000 å 20 000 kronor. De sakkunniga förutser härjämte vissa
kostnader för engångsanskaffning av kontorsmaskiner m. m. Dessa kost
nader har inte kunnat anges.
För taxeringsnämnderna uppkommer, om sjömansskatten genomföres,
ett visst merarbete. Detta bör enligt de sakkunnigas mening beaktas vid
fastställande av ersättning för taxeringsarbetet.
Även för de lokala skattemyndigheterna torde något merarbete upp
komma, främst i samband med längdföring och vid debitering av sjukför
säkringsavgifter. De sakkunniga förutsätter att tillfällig arbetskraft skall
ställas till de lokala skattemyndigheternas förfogande för detta merarbete.
Stad med egen uppbördsförvaltning bör erhålla statsbidrag för kostna
derna. För samtliga lokala skattemyndigheter uppskattas merkostnaderna
till högst 20 000 kronor.
För postverkets del beräknas någon kostnadsökning inte uppkomma.
Då det gäller att fastställa storleken av inkomstminskningen, bör man
kunna bortse från den skäligen obetydliga minskning, som blir följden av
att sjömän erlägger skatt enligt sjömansskattetabellen för östersjöfart. Hän
syn behöver endast tas till de sjömän, som är anställda ombord på fartyg
i nordsjöfart eller oceanfart. De sakkunniga anför.
Enligt de beräkningar, som vi har kunnat göra, torde mer än 20 000 här
i riket bosatta sjömän få erlägga sjömansskatt efter tabell 1 avsedd att
användas ombord å fartyg i nordsjöfart eller oceanfart. Samtliga dessa
sjömän är dock icke anställda ombord hela året, trots att fartygen går i
trafik hela tiden. Vi har med ledning av tillgängliga uppgifter från den
offentliga statistiken och från sjöfartens organisationer kommit fram till
att dessa 20 000 sjömän motsvarar mellan 13 000 och 13 400 årsarbetare
ombord på avsedda fartyg. Vi har haft anledning anta, att den genomsnitt
liga kontantlönen under ett år för en dylik årsarbetare är ca 10 000 kronor.
Vid denna beräkning har vi beaktat att befälets löner ofta överstiger nämn
da belopp, men befälets relativt höga löner motverkas av det stora antalet
lägre löner för manskapet. Det är uppenbart, att därest löneförhållandena
på sjöarbetsmarknaden skulle undergå en väsentlig förändring i jämförelse
med vad nu är fallet, kan ett annat läge inträda. Skattelättnaden för en
sjöman med en kontant månadslön av 833 kronor motsvarande en kontant
årslön av 10 000 kronor uppgår till 648 kronor. Inkomstminskningen för
staten till följd av skattelättnaden för de 13 200 årsarbetarna blir följakt
ligen enligt denna beräkning 8 553 600 kronor.
151
I betänkandet anföres vidare att ett ytterligare inkomstbortfall måste
uppkomma därför att vid taxering och debitering av skatt för inkomster i
land skall bortses från inkomst, för vilken erlagts sjömansskatt ävensom
därför att vissa avsteg gjorts från vad som eljest gäller rörande samtaxe-
ring av äkta makar. Detta inkomstbortfall uppskattas till 1 miljon kronor.
Den sammanlagda inkomstminskningen skulle sålunda -— framhåller de
sakkunniga -— i runt tal uppgå till 10 miljoner kronor. Vissa omständig
heter verkar emellertid i den riktningen att inkomstminskningen inte blir
fullt så stor. Sjömansskatt från utländska sjömän, som arbetar ombord
på svenska handelsfartyg med en bruttodräktighet mellan 100 och 500
registerton och som för närvarande inte torde erlägga några svenska skat
ter, uppskattas till 1,2 miljon kronor årligen. Den årliga nettominskningen
av statsverkets inkomster uppskattas därför av de sakkunniga till 8,8 mil
joner kronor.
Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958
Remissyttrandena
De sakkunnigas kostnadsberäkningar lämnas i flertalet yttranden utan
erinran.
Statskontoret förklarar dock att kostnadsberäkningarna i stort sett un
dandrar sig statskontorets bedömande. För det eventuella merarbete som
kan uppkomma för lokala skattemyndigheter, bör särskilda medel inte
ställas till förfogande. Riksförsäkringsanstalten påpekar att utöver de
kostnader som redovisats av de sakkunniga torde uppkomma en ökning
av statsverkets kostnader i form av avgiftslindringsbidrag och avgiftsersätt-
ningsbidrag enligt 43 och 44 §§ lagen om allmän sjukförsäkring, ökningen
uppskattas för år räknat till 100 000—200 000 kronor.
Departementschefen
Mot de av de sakkunniga verkställda beräkningarna av kostnader för
löner åt personal på sjömansskattekontoret har några erinringar ej fram
ställts. För egen del finner jag att de sakkunnigas beräkningar kan tjäna
som utgångspunkt för en uppskattning av dessa kostnader, men jag vill
samtidigt framhålla, att det framtida personalbehovet inte nu kan tillför
litligt bedömas.
Jag finner det även svårt att bestämma personalbehovet för uppbygg
nadsskedet under budgetåret 1058/59. Arbetet på sjömansskattekontoret
måste igångsättas under hösten 1958. Redan dessförinnan kan det bli erfor
derligt att vidta vissa förberedande åtgärder. Vid länsstyrelsen i Göteborgs
och Bohus län finns för närvarande anställd viss personal för kontrollen av
uppbörden av den nu gällande sjömansskatten. Denna personal bör i första
hand tas i anspråk. Den ytterligare personal som oundgängligen erfordras,
torde tills vidare få anställas såsom extra.
Som en följd av sjömansskattekontorets verksamhet torde en viss avlast
ning kunna påräknas i en del länsstyrelsers åligganden i samband med den
årliga taxeringen. Hur störa lättnaderna blir kan inte för närvarande med
någon större grad av säkerhet bedömas. Uppkommande besparingar å an
slaget till avlöningar åt personal vid länsstyrelserna torde få disponeras för
att bestrida kostnaderna för löner till personalen vid sjömansskattekon-
toret. På samma sätt bör länsstyrelserna anvisade anslag för sjukvård,
reseersättningar, expenser och publikationstryck tas i anspråk för sjö
mansskattekontorets räkning. I den mån det med hänsyn till medelsåt
gången skulle visa sig oundgängligen erforderligt, torde ytterligare medel
för ändamålet få beredas inom ramen för ifrågavarande anslag genom
inskränkning av annan verksamhet vid länsstyrelserna, varvid främst bör
komma i fråga att utbygga taxeringsorganisationen i något långsammare
takt än vad som föreslagits i årets statsverk sproposition. Kostnaderna för
sjömansskattekontorets verksamhet under budgetåret 1958/59 skulle så
lunda enligt min mening rymmas inom ramen för i årets statsverkspro-
position under elfte huvudtiteln äskade medel.
Kostnaderna för sjömansskattenämndens verksamhet under nästa bud
getår uppskattar jag till sammanlagt 30 000 kronor. Kostnaderna synes
mig böra bestridas från det under sjunde huvudtiteln uppförda förslags
anslaget till vissa kostnader för uppbördsväsendet. Någon uppräkning av
anslaget i anledning härav anser jag inte erforderlig.
Vad slutligen angår de sakkunnigas förslag om statsbidrag till städer
med egen uppbördsförvaltning för vissa merkostnader i samband med längd-
föring m. m. anser jag mig med hänsyn till det mycket ringa belopp det
här gäller inte böra biträda detsamma.
De sakkunniga har beräknat den årliga nettominskningen av statsverkets
skatteinkomster efter genomförandet av en sjömansskatt till ca 9 miljoner
kronor.
152
Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958
XIII. Intemordiska sjömansskattefrågor samt frågor om
dubbelbeskattning m.m.
De sakkunniga
Intemordiska sjömansskattefrågor
De sakkunniga erinrar om att vid Nordiska rådets session i Oslo den
9—18 augusti 1954 antogs en rekommendation till regeringarna i Dan
mark, Island, Norge och Sverige att ingå en konvention om gemensamma
regler för beräkningen av skatt för sjömän och för uppbörden av sådan
skatt. Då Finland numera tillhör Nordiska rådet har rekommendationen
aktualitet även för Finlands del.
153
Vid den förut omnämnda konferensen i Köpenhamn visade det sig —
framhåller de sakkunniga — att möjlighet till en nordisk samverkan före
låg. I de nordiska länderna är inkomstbeskattningen inte ensartad. På
grund härav kan det ej undvikas att en del skiljaktigheter beträffande be
skattningen av sjömän blir oundvikliga, men man ansåg att dessa skilj
aktigheter ej var av sådan art, att de hindrar en överenskommelse i den
riktning Nordiska rådet rekommenderat.
Även om en till alla delar likformig sjömansskatt inte omedelbart kan
införas i de nordiska länderna, anser de sakkunniga, att arbetet för en sam
nordisk sjömansbeskattning skulle i avsevärd mån befrämjas om en svensk
sjömansskatt nu kommer till stånd. Emellertid bör snarast till behandling
återupptas frågan om ett samordnande av de olika ländernas skatte- och
uppbördsregler för sjömän. Det synes därför angeläget, att redan nu hän
syn tas till det kommande internordiska samarbetet. I anledning härav har
förslaget till sjömansskatteförordning utformats så, att en nordisk kon
vention underlättas. Måhända kan det ifrågavarande syftet även uppnås
genom ändringar i dubbelbeskattningsavtalen mellan Sverige och övriga
nordiska länder.
Under hänvisning till innehållet i den tidigare återgivna kommunikén
från köpenhamnskonferensen framhåller de sakkunniga, att om avtal träf
fas att nordiska sjömän, som tjänstgör ombord på nordiska fartyg, skall
erlägga skatt enligt reglerna för sjömän i det land, där fartyget hör hemma,
skulle en långt mer likformig behandling än den nuvarande komma till
stånd i fråga om nordiska sjömäns beskattning. I detta syfte har i 38 §
1 mom. förslaget till sjömansskatteförordning intagits en bestämmelse,
enligt vilken Kungl. Maj :t äger träffa sådant avtal. Bestämmelsen har gi
vits sådan avfattning att avtal jämväl skall kunna träffas med andra länder
än de nordiska.
De sakkunniga framhåller vidare att vissa skiljaktigheter föreligger be
träffande försörjningsbördans inverkan på skattetrycket för medborgare
i de olika nordiska länderna. I Sverige medgavs tidigare särskilda barn
avdrag vid beräknande av beskattningsbar inkomst. Dessa avdrag är nu
mera avskaffade. I stället utgår barnbidrag. I de övriga länderna förekom
mer en kombination av barnavdrag och barnbidrag. För Norges del är
benämningen försörjningsavdrag måhända mera korrekt än barnavdrag.
En skattskyldig kan nämligen i samma ordning få avdrag inte blott för
underhåll av barn utan även för försörjning av andra närstående. Beträf
fande avdrag för försörjningsbörda gentemot andra än barn finnes enligt
de sakkunnigas förslag möjlighet att erhålla jämkning på grund av ned
satt skatteförmåga. Till den skilda inverkan underhållsskyldigheten mot
barn bar enligt svensk lagstiftning, å den ena, och enligt de övriga länder
nas, å den andra sidan, synes däremot hänsyn böra tas vid det nordiska
samarbetet. En dansk, finsk eller norsk sjöman med underhållsskyldighet
Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958
154
mot barn skulle vid anställning ombord på ett svenskt fartyg i skattehän
seende understundom kunna missgynnas. Olägenheterna härav kan und
vikas genom att sådana sjömän erhåller rätt till jämkning. De sakkun
niga föreslår därför att i den författning, som torde komma att utfärdas,
sedan avtal om internordiskt samarbete på förevarande område slutits, bör
intas en bestämmelse av följande lydelse.
Gör sjöman, som är bosatt i Danmark, Finland eller Norge, sannolikt, att
hans skatteförmåga till följd av underhållsskyldighet mot barn är ned
satt, må genom beslut om jämkning den för sjömannen beräknade beskatt
ningsbara inkomsten nedsättas.
Nu åsyftade jämkningsbeslut bör — framhåller de sakkunniga — med
delas av sjömansskattenämnden. Genom ett sådant jämkningsbeslut torde
de olikheter, som föreligger med hänsyn till försörjningsbördans inverkan,
kunna i huvudsak undanröjas.
Då en sjöman hemmahörande i annat nordiskt land än Sverige tar an
ställning ombord på ett svenskt handelsfartyg, skall han visa upp för befäl
havaren det sjömansskattekort eller motsvarande handling, som må vara
utfärdat för honom i hans hemland. I betänkandet anges, att det måste
förväntas, att av denna handling framgår, huruvida sjömannen är gift eller
ogift, och om han underhåller några barn. Med ledning härav kan avdrag
verkställas enligt vederbörlig kolumn i sjömansskattetabellen. Sjöman,
som vill ha särskilt avdrag för barn, har att hos sjömansskattenämnden
med företeende av erforderlig utredning anhålla om jämkning.
De sakkunniga behandlar slutligen vissa spörsmål avseende sjömans be
skattning i land. En i Sverige bosatt sjöman, som erlagt sjömansskatt på
grund av anställning ombord på fartyg hemmahörande i annat nordiskt
land, bör vid årlig taxering i Sverige behandlas som om han under anställ
ningstiden erlagt svensk sjömansskatt. Har han under någon tid av året
varit anställd ombord på exempelvis ett norskt fartyg, bör han inte erhålla
ortsavdrag belöpande på anställningstiden. För att en svensk taxerings
nämnd skall kunna iaktta de föreslagna reglerna och ej till äventyrs åsätta
en sjöman en s. k. skönstaxering avseende tiden för hans anställning om
bord på annat nordiskt fartyg, skall nämnden erhålla uppgift om och huru
länge sjömannen varit anställd på fartyget. Motsvarande uppgifter bör
lämnas från svensk sida. Det är enligt de sakkunnigas mening möjligt, att
dessa uppgifter måste innehålla upplysningar om de belopp sjömannen
uppburit.
Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958
Frågor om dubbelbeskattning m. m.
Skyldighet att erlägga sjömansskatt föreligger oavsett om en sjöman är
bosatt här i riket eller ej. Som i andra sammanhang framhållits, skall
emellertid här i riket bosatt sjöman erlägga skatt enligt sjömansskatte-
155
tabell medan annan sjöman skall erlägga skatt med femton procent av sin
beskattningsbara inkomst ombord.
Vid utformningen av sitt förslag till sjömansskatteförordning har de
sakkunniga ansett sig böra ta hänsyn till att en sjöman ombord på ett
svenskt handelsfartyg kan vara skyldig erlägga skatt för sin inkomst till
annat land än Sverige. De sakkunnigas uppfattning huru i sådant fall
skall förfaras kommer till uttryck i utformningen av 9 § förslaget till sjö
mansskatteförordning.
Av denna bestämmelse framgår, att sjöman, som inte är här i riket bo
satt skall för sin inkomst ombord erlägga sjömansskatt med femton pro
cent av den beskattningsbara inkomsten, därest han inte på godtagbart sätt
visar, att han är skattskyldig i annat land för inkomsten ombord. Vidare
anges i anvisningarna till nämnda paragraf, att skatteavdrag för sådan
sjöman ej må underlåtas med mindre sjömannen med intyg utfärdat av
sjömansskattenämnden eller på annat sätt, som föreskrives av sjömans-
skattenämnden, visar att han är skattskyldig i annat land för nu avsedd
inkomst. De sakkunniga motiverar sitt förslag på följande sätt.
Vi har i vårt författningsförslag i det hänseende, varom nu är fråga,
i viss mån avvikit från vad som stadgas i förordningen den 5 juni 1953 om
särskild sjömansskatt. Enligt 2 § denna förordning skall sjöman icke er
lägga särskild sjömansskatt, därest han på godtagbart sätt visar, att han
är skattskyldig i annat land för inkomsten ombord. Prövningen härav an
kommer på länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län; undantagsvis kan
prövningen dock ankomma på befälhavaren, nämligen om sjöman företer
för honom i Island, Norge eller Ungern utfärdad debetsedel eller annan
likvärdig handling, varav framgår, att han har att erlägga skatt för inkomst
till något av dessa länder. Enligt vårt förslag skall prövningen alltid an
komma på sjömansskattenämnden. Anledningen till att vi frångått gällande
bestämmelser i förevarande hänseende beror på, att vi icke i något fall
önskat ålägga en befälhavare det ansvar, som blir en följd av att han har
att bedöma huruvida skattskyldighet föreligger eller ej. Härigenom möjlig-
göres att en enhetlig praxis uppkommer samt att tvister mellan avlönings-
förrättare och anställd undvikes avseende tolkningen av sjömansskatte-
förordningens skattskyldighetsregler.
Utöver vad som i ovanstående stycke anförts har även andra skäl för
anlett att vi i förslaget till sjömansskatteförordning underlåtit att inta
någon särskild bestämmelse beträffande skatteavdrag för sjöman hemma
hörande i Island, Norge eller Ungern. De sjömän, som arbetar ombord å
svenska handelsfartyg och som är skattskyldiga till Island eller Ungern,
torde såvitt oss är bekant uppgå till ett så ringa antal, att det icke är moti
verat att inta någon särbestämmelse för dem. Man kan däremot icke bortse
från att inånga norska sjömän arbetar ombord å svenska handelsfartyg. Vi
förutsätter dock att beskattningen av norska sjömän liksom ock av danska
och finska sjömän ombord å svenska fartyg inom snar framtid kommer
att ordnas på det sätt, varom närmare redogöres i annat sammanhang.
Här må jämväl erinras om den tidigare behandlade bestämmelsen i 38 §
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
156
Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958
1 mom. första stycket, som ger Kungl. Maj :t rätt att med annan stats rege
ring träffa avtal rörande sjömännens beskattning.
Slutligen har i 38 § 2 mom. förslaget till sjömansskatteförordning inta
gits en bestämmelse som tillägger Kungl. Maj :t rätt att bestämma, att sjö
mansskatt inte skall erläggas av sjömän eller vissa grupper av sjömän i
fart i särskilda farvatten. Härmed avses sådana sjömän, som enligt de s. k.
hongkongreglerna är anställda ombord på svenska fartyg i fjärran östern.
De sakkunniga har även framlagt förslag till kungörelse angående befrielse
från skyldighet att erlägga skatt i de fall som nu avses. Nämnda kungö
relse är avsedd att ersätta nu gällande kungörelse, som tidigare utfärdats
med stöd av bemyndigande enligt förordningen om särskild sjömansskatt.
Departementschefen
I den tidigare återgivna kommunikén från sjömansskattekonferensen
i Köpenhamn år 1957 angavs att en långt mer likformig beskattning än
den nuvarande kunde åstadkommas om nordiska sjömän, som arbetar om
bord på ett nordiskt fartyg, alltid får erlägga skatt enligt de bestämmelser,
som gäller för sjömän i det land där fartyget är hemmahörande. Av den
proposition som avgivits till danska folketinget om införande av sjömans
skatt framgår att sjöman, som är bosatt i annat nordiskt land än Danmark,
skall erlägga sjömansskatt enligt vad som gäller för en i Danmark bosatt
sjöman. Det kan med hänsyn till i Finland tillämpade beskattningsprinci-
per med fog antas att i det finska förslaget till lag om sjömansskatt inte
kommer att göras någon principiell skillnad mellan i Finland bosatta sjö
män och andra sjömän.
För att för Sveriges vidkommande uppnå den åsyftade likformigheten i
beskattningen bör i sjömansskatteförordningen intas en föreskrift av inne
börd, att sjöman bosatt i annat nordiskt land än Sverige skall erlägga
sjömansskatt enligt vad som gäller för här i riket bosatt sjöman i den mån
Kungl. Maj :t därom förordnar. Innan sådant förordnande meddelas torde
vissa överläggningar böra äga rum med de övriga nordiska länderna, främst
såvitt avser eventuella ändringar i gällande dubbelbeskattningsavtal. Vad
angår i Norge bosatta sjömän är under alla förhållanden en sådan ändring
erforderlig, innan de åsyftade bestämmelserna kan bringas i tillämpning för
dessa sjömäns del. Vid ingåendet av det nu mellan Sverige och Norge gäl
lande avtalet förutsattes också, att en ändring av avtalet i den antydda rikt
ningen skulle äga rum i samband med införandet av en gemensam nordisk
sjömansskatt. I förhållande till Danmark och Finland gäller i princip att
rätten att beskatta den inkomst, varom här är fråga, förbehållits den stat, där
fartyget är hemmahörande. I och för sig skulle därför inte böra föreligga hin
der för att de berörda bestämmelserna i sjömansskatteförordningen omedel
bart tillämpas beträffande sjömän bosatta i dessa länder. Under alla förhål-
157
landeri bör emellertid den tidpunkt avvaktas, då sjömansskatt införes i Dan
mark och Finland. Vissa kompletterande överläggningar är såsom förut
antytts därjämte erforderliga.
Vid sidan av den nyss angivna föreskriften avseende sjömän, som är bo
satta i annat nordiskt land, bör i förordningen möjlighet hållas öppen för
Kungl. Maj :t att — under förutsättning av ömsesidighet — träffa överens
kommelse med regeringen i annan stat att sjöman som är bosatt i den
andra avtalsslutande staten skall erlägga sjömansskatt enligt vad som gäl
ler för här i riket bosatt sjöman.
Vad härefter angår skatteavdrag för annan sjöman än sådan som skall
erlägga skatt enligt vad som gäller för i Sverige bosatt sjöman torde böra
gälla, att skatteavdrag inte må underlåtas med mindre sjömannen med in
tyg utfärdat av sjömansskattenämnden eller på annat sätt som föreskrives
av nämnden visar att han är skattskyldig i annat land för sin inkomst
ombord. Det torde såsom framhållits av de sakkunniga inte kunna åläggas
en befälhavare att på eget ansvar pröva huruvida skatteavdrag skall verk
ställas eller ej. Jag anser därför i likhet med de sakkunniga att det bör
ankomma på sjömansskattenämnden dels att i förekommande fall utfärda
intyg att avdrag för sjömansskatt ej skall verkställas från lön utbetalad
till viss sjöman dels ock utfärda anvisningar till ledning för befälhavare.
Vid utfärdande av anvisningar torde särskilt böra iakttas att enligt avtal
för undvikande av dubbelbeskattning rätten att beskatta inkomsten ombord
kan ha förbehållits Sverige i fråga om sjöman, som är bosatt i den andra
avtalsslutande staten.
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
XIV. Departementschefens hemställan
Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj :t
måtte genom proposition föreslå riksdagen att antaga inom finansdeparte
mentet upprättade förslag till
1) förordning om sjömansskatt;
2) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 sep
tember 1928 (nr 370);
3) förordning om ändring i förordningen den 26 juli 7947
(nr 576) om statlig inkomstskatt;
4) förordning om ändring i förordningen den 26 juli
19^7 (nr 577) om statlig förmögenhetsskatt;
5) förordning om ändring i taxeringsförordningen den
23 november 1956 (nr 623); samt
C) förordning om ändring i uppbördsförordningen den
5 juni 1953 (nr 272).
158
Med bifall till denna av statsrådets övriga leda
möter biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t
Konungen, att till riksdagen skall avlåtas propo
sition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
Åke Sanell
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958
159
Bilaga 1
Sj ömansskattesakkunnigas
Förslag
till
förordning om sjömansskatt
Härigenom förordnas som följer.
Allmänna stadganden
1
§•
1 mom. Sjömansskatt enligt denna förordning skall erläggas av envar, som
är anställd i redarens tjänst ombord på sådant i östersjöfart, nordsjöfart
eller oceanfart använt svenskt handelsfartyg, som har en bruttodräktighet
av minst 100 registerton.
Härjämte kan föreskrivas, att — där särskilda omständigheter därtill för
anleda — sjömansskatt jämväl skall erläggas av den som är anställd i reda
rens tjänst ombord på sådant i kustfart använt svenskt handelsfartyg, som
har en bruttodräktighet av minst 100 registerton.
2 mom. Den som är anställd uteslutande för fartygs iståndsättande eller
uppläggning eller för tillsyn eller betjäning vid fartygs uppehåll i hamn
anses enligt denna förordning icke vara anställd ombord på fartyget.
(Se vidare anvisningarna.) 2
2
§.
I denna förordning förstås med
sjöman: envar, som enligt 1 § är skyldig erlägga sjömansskatt,
handelsfartyg: fartyg, som nyttjas till handelssjöfart eller resandes fort
skaffande eller till annat ändamål, som äger gemenskap med handels-
sjöf arten,
kustfart: fart mellan svenska hamnar utanför öppen kust samt utom
skärs vid kusterna,
östersjöfart: fart mellan svensk och utländsk hamn eller mellan utländska
hamnar, dock ej fart bortom linjen Hanstholm—Lindesnäs eller bortom
Cuxhaven,
nordsjöfart och oceanfart: fart, helt eller delvis, bortom linjen Hanstholm
-—Lindesnäs eller bortom Cuxhaven,
inkomst ombord: lön eller annan gottgörelse, som sjöman uppbär på grund
av sin anställning ombord, dock icke sedvanlig kontant ersättning för natura
förmåner i form av kost och bostad och icke heller sedvanlig ersättning för
160
koj utrustning, för förlust av effekter vid fartygs förolyckande eller för
hållande av egna verktyg i tjänsten, samt
beskattningsår: det kalenderår, under vilket sjömansskatt erlägges.
(Se vidare anvisningarna.)
3 §.
Sjömansskatt tillfaller staten.
4
§.
1 mom. Till kommun och landstingskommun ävensom till municipal-
samhälle, där utdebiteringen för samhällets behov för beskattningsåret be
stämts till minst en krona för skattekrona, skall på sätt nedan stadgas utgå
ersättning av statsmedel för minskade skatteintäkter. Jämväl allmän sjuk
kassa skall åtnjuta ersättning av statsmedel för minskade sjukförsäkrings
avgifter.
2 mom. Ersättning utgår årligen till kommun med trettiofem procent, till
landstingskommun med tio procent, till municipalsamhälle, varom här är
fråga, med två procent och till allmän sjukkassa med sex procent av den sjö
mansskatt, som under beskattningsåret erlagts av sjömän bosatta inom kom
munen, landstingskommunen eller municipalsamhället eller inom sjukkas
sans verksamhetsområde.
Ersättning, som ovan sagts, skall icke utgå, därest ersättningen icke upp
går till 300 kronor.
(Se vidare anvisningarna.)
5
§•
Sjömansskatt skall beräknas på kontant inkomst ombord, i förekommande
fall minskad med avgifter, som sjöman på grund av sin tjänst ombord har
att erlägga för egen eller efterlevandes pensionering, eller med belopp, som
fastställts på grund av beslut om jämkning (beskattningsbar inkomst).
Vid varje utbetalning genom redarens försorg av belopp, som utgör beskatt
ningsbar inkomst, skall sjömansskatt avdragas.
6
§.
För ärenden angående sjömansskatt skall finnas en av Kungl. Maj:t för
ordnad nämnd (sjömansskattenåmnden) samt ett särskilt till länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län hörande organ (sjömansskattekontoret) under
ledning av en föreståndare. I
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
I Sverige bosatta sjömän
7 §•
För här i riket bosatt sjöman eller sjöman, som här stadigvarande vistas
utan att vara härstädes bosatt, skall sjömansskatt utgå för månad och beräk-
nas enligt sjömansskattetabell. Till denna förordning finnas fogade sjö-
mansskattetabeller, tabell I och tabell II.1
Vid anställning ombord på fartyg, som huvudsakligast användes i nord-
sjöfart eller oceanfart, skall sjömansskatt beräknas enligt tabell I samt vid
anställning ombord på övriga fartyg enligt tabell II.
I särskilda fall må sjömansskattenämnden föreskriva, att sjömansskatt
skall erläggas enligt tabell I jämväl vid anställning ombord på fartyg, som
användes i östersjöfart.
(Se vidare anvisningarna.)
8
§•
1 mom. Avser inkomst ombord kortare tidsperiod än månad, beräknas den
mot inkomsten svarande månadsinkomsten. Skatten uträknas till så stor del
av skatten å månadsinkomsten, som svarar mot den tidsperiod inkomsten
avser, och erlägges i helt antal kronor, varvid överskjutande öretal bort
faller.
2 mom. Sker utbetalning av engångsbelopp under den tid sjöman är an
ställd ombord i redarens tjänst eller i övrigt i samband med utbetalning av
månadsinkomst, skall vid beräkning av skatt engångsbelopp anses som sär
skild månadsinkomst, om engångsbeloppet överstiger månadsinkomsten.
I annat fall skall skatten beräknas å den sammanlagda inkomsten.
3 mom. Sker utbetalning av engångsbelopp efter det sjöman slutat sin
anställning ombord och utan samband med utbetalning av den senaste må
nadsinkomsten, skall vid beräkning av skatt å engångsbeloppet detta anses
som särskild månadsinkomst.
(Se vidare anvisningarna.)
I Sverige icke bosatta sjömän
9 §.
Sjöman, som icke är här i riket bosatt och ej heller här stadigvarande
vistas utan att vara härstädes bosatt, skall för sin inkomst ombord erlägga
sjömansskatt med femton procent av den beskattningsbara inkomsten, därest
han icke på godtagbart sätt visar, att han är skattskyldig i annat land för
inkomsten. Skatten erlägges i helt antal kronor, varvid överskjutande öretal
bortfaller.
(Se vidare anvisningarna.)
Avdrag å inkomst ombord för gäldande av sjömansskatt m.m.
10 §.
Det åligger sjöman, som skall erlägga skatt enligt 7 §, att omedelbart
efter mottagandet av debetsedel å preliminär A-skatt uppvisa densamma
för befälhavaren. 1
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
161
1
De vid denna förordning fogade sjömansskattctabellerna I och II har här uteslutits. De
överensstämmer med de enligt propositionsförslaget fogade tabellerna.
11—Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr 92
162
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
Skatteavdrag skall verkställas med ledning av anteckningarna å debet
sedeln för det löpande året angående den kolumn, som jämlikt uppbörds-
förordningen skall tillämpas vid avdrag för gäldande av preliminär A-skatt.
Sjöman må jämväl med intyg från lokal skattemyndighet eller från sjö-
mansskattenämnden eller på annat sätt, som fastställes av sjömansskatte-
nämnden, visa enligt vilken kolumn i sjömansskattetabell avdrag skall ske.
Har debetsedel å preliminär A-skatt eller intyg, som i föregående stycke
sägs, ej uppvisats, skall skatteavdrag verkställas enligt kolumnen för ogift
sjöman utan barn.
(Se vidare anvisningarna.)
11
§•
Då skatteavdrag verkställes, skall den innehållna skatten kvitteras. Vid
kvitteringen skall angivas -—- förutom innehållet belopp -— jämväl inkoms
tens storlek samt den tid inkomsten avser.
(Se vidare anvisningarna.)
12
§.
1 mom. Gör sjöman sannolikt, att han året efter beskattningsåret vid
taxering enligt förordningen om statlig inkomstskatt skulle kunna påräkna
avdrag för
a) underskott å förvärvskälla,
b) utbetalning av periodiskt understöd,
c) avgift för sådan pensionsförsäkring, som avses i 46 § 2 mom. 2) kom
munalskattelagen, samt
d) nedsatt skatteförmåga,
må genom beslut om jämkning föreskrivas, att den eljest beskattnings
bara inkomsten skall minskas med belopp motsvarande vad av sådant
avdrag kan antagas icke bliva utnyttjat vid nu nämnd taxering.
Jämkning må endast medgivas, om den skattskyldiges inkomst för år
räknat ombord eller i land finnes böra nedsättas med minst 600 kronor.
2 mom. Gör sjöman sannolikt, att uppskattningen av inkomst av dricks
penningar enligt av sjömansskattenämnden fastställda grunder skulle med
föra att hans inkomst av sådant slag skulle bliva väsentligt för högt beräk
nad, må genom beslut om jämkning den för sjömannen beräknade beskatt
ningsbara inkomsten nedsättas.
13 §.
Beslut om jämkning meddelas av sjömansskattenämnden.
Ansökan om jämkning av sjömansskatt skall vara inkommen till sjö-
mansskattekontoret senast före utgången av april månad året näst efter det
kalenderår, under vilket avdrag för sjömansskatt verkställts eller bort
verkställas.
163
I beslut om jämkning skall angivas, under vilken tid detsamma skall iakt
tagas vid verkställande av avdrag för sjömansskatt.
Å belopp, som restitueras på grund av sjömansskattenämndens beslut om
jämkning, utgår icke ränta.
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
Uppbörd
14 §.
Uppbörd av sjömansskatt verkställes genom postverket samt de penning-
inrättningar, med vilka Kungl. Maj :t därom träffat avtal.
Inbetalning av sjömansskatt sker kostnadsfritt.
15 §.
1 mom. Det åligger redare att till sjömansskattekontoret för varje period
om två månader, räknat från beskattningsårets början, inbetala och redovisa
under perioden innehållen sjömansskatt.
För redovisningen har redaren att för varje fartyg upprätta förteckningar
över skatteavdrag, en för avdrag enligt 7 § och en för avdrag enligt 9 §.
För varje sådan period, som avses i första stycket, skall redaren senast den
sista dagen i andra månaden efter periodens utgång insätta skattens sam
manlagda belopp på sjömansskattekontorets postgirokonto och till kontoret
insända de upprättade och summerade förteckningarna över gjorda avdrag.
Sjömansskattenämnden må efter därom gjord framställning bevilja anstånd
med skattens inbetalning och redovisning, i regel dock högst en månad.
Förteckning, varom ovan sägs, skall upprättas å blankett, vartill sjömans
skattenämnden fastställt formulär.
2 mom. Inbetalas sjömansskatt i annan ordning eller senare än i 1 mom.
sägs, skall restavgift utgå med fyra öre för varje hel krona av den del av
skatten, som sålunda icke erlagts, dock ej mindre än en krona. Uppkommer
vid beräkningen öretal, sker avrundning till närmast högre krontal.
Därest skatt icke inbetalas på sätt i 1 mom. sägs, skall krav (revisionskrav)
framställas i enlighet med vad i denna förordning stadgas.
Rättelse av skatteavdrag
16 §.
Förmenar sjöman, att sjömansskatt obehörigen avdragits eller avdragits
med för högt belopp, eller förmenar redare, att sjömansskatt redovisats med
för högt belopp, må rättelse sökas hos sjömansskattenämnden.
Ansökan om rättelse skall vara inkommen till sjömansskattekontoret före
utgången av kalenderåret näst efter beskattningsåret.
Ä belopp, som restitueras på grund av sjömansskattenämndens beslut
om rättelse, utgår icke ränta.
164
Vad i 68 § 3 och 4 mom. uppbördsförordningen stadgas skall äga motsva
rande tillämpning vid restitution av sjömansskatt.
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
Rätt att taga del av ansökan om jämkning av sjömansskatt m.m.
17 §.
Ledamöter av sjömansskattenämnden, tjänsteman eller sakkunnig, som
biträder nämnden, samt taxeringsnämnd och prövningsnämnd äga taga del
av ansökan om jämkning av sjömansskatt eller annan uppgift eller hand
ling, som avlämnats eller tillhandahållits enligt denna förordning. Hand
ling, som nyss sagts, skall jämväl tillhandahållas annan tjänsteman än förut
nämnts, därest denne i och för sin befattning bör erhålla del därav.
Den som äger taga del av ansökan, uppgift eller handling, varom i första
stycket sägs, må, i den mån så erfordras för fullgörande av vad vederbörande
jämlikt denna förordning åligger, jämväl taga del av självdeklaration eller
annan handling, som avlämnats till ledning vid årlig taxering, eller som
avlämnats till ledning för uppbörd av skatt enligt uppbördsförordningen.
Redares uppgiftsplikt och ansvarighet för sjömansskatt m.m.
18 §.
1 mom. Redare för handelsfartyg, som omförmäles i 1 § 1 mom., skall år
ligen enligt formulär, som fastställes av sjömansskattenämnden, före den 1
oktober till sjömansskattekontoret lämna uppgifter, som äro erforderliga för
nämnden vid handläggning av ärenden enligt 28 § 1 mom. vid 1) och 2).
Inträffar ändring i förhållande, varom uppgift lämnats, är redaren skyl
dig att ofördröjligen anmäla detta till sjömansskattekontoret.
2 mom. Sjömansskattenämnden äger på därom gjord framställning för
viss tid medgiva redare befrielse från skyldighet att årligen avgiva uppgift,
som avses i 1 mom.
3 mom. Underlåter redare att fullgöra vad honom enligt 1 mom. åligger,
eller erfordras eljest tillgång till uppgifter, som där sagts, äger föreståndaren
för sjömansskattekontoret anmana redare att lämna sådana uppgifter.
19 §.
1 mom. Underlåter redare, som är skyldig verkställa avdrag för sjömans
skatt, utan skälig anledning att vederbörligen fullgöra denna skyldighet, är
han jämte sjömannen ansvarig för skatt, vilken skatteavdraget skolat avse,
till belopp som svarar mot vad han underlåtit att avdraga.
2 mom. Revisionskrav på erläggande av skattebelopp skall av sjömans
skattekontoret riktas mot redaren. Därest redaren visar, att underlåtenhet
berott på oriktig uppgift lämnad av sjömannen, skall kravet riktas mot denne.
165
Bestrides riktigheten av revisionskrav eller inbetalas icke det belopp kra
vet avser, skall revisionskravet underställas sjömansskattenämnden för
prövning.
Fastställer sjömansskattenämnden revisionskrav, må det fastställda be
loppet uttagas i den ordning, som stadgas i fråga om indrivning av skatt,
dock att införsel ej må beviljas till gäldande av belopp, för vilket redare är
ansvarig.
Den som har att erlägga mot underlätet skatteavdrag svarande belopp, är
tillika skyldig att å beloppet gälda restavgift enligt bestämmelserna i 15 §
2 mom.
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
20
§.
1 mom. Redare, som betalat skatt för sjöman jämlikt 19 §, äger söka
skattebeloppet åter av sjömannen. Härvid har redaren att till vederbörande
utmätningsman ingiva det indrivningskvitto, som må hava överlämnats till
redaren, eller på annat sätt hos utmätningsmannen styrka, att han erlagt
skatten.
Utmätningsmannen må hos sjömannen uttaga beloppet i samma ordning,
som stadgas i fråga om indrivning av skatt, dock att införsel ej må bevil
jas. Därvid är sjömannen skyldig att å beloppet erlägga restavgift.
2 mom. Har redare verkställt avdrag för sjömansskatt men icke inbetalat
det innehållna beloppet i tid och ordning, som i denna förordning stadgas,
och har i anledning härav revisionskrav framställts, må belopp, som av sjö
mansskattenämnden fastställts, uttagas hos redaren i samma ordning, som
stadgas i fråga om indrivning av skatt.
Sjömannen är fri från betalningsansvar för motsvarande skattebelopp.
21
§.
Redare, som enligt lag är skyldig föra handelsböcker, skall hava sin bok
föring så ordnad, att därav framgå sjömans namn, födelsetid och mantals-
skrivningsadress, lönebelopp och skatteavdrags belopp samt, därest sjöman
nen uppvisat debetsedel å preliminär skatt, numret å denna debetsedel.
Jämväl annan redare än i första stycket sägs, som har att verkställa
avdrag för sjömansskatt, är skyldig att i enahanda omfattning fora anteck
ningar i hänseenden som nyss sagts.
Efter anmaning av föreståndaren för sjömansskattekontoret åligger
det sådan redare, som i första stycket avses, att tillhandahålla sin bokföring
med därtill hörande handlingar för kontroll å verkställandet av skatte
avdrag, och sådan redare, varom i andra stycket sägs, att tillhandahålla dår
angivna anteckningar för dylik kontroll.
Här avsedd kontroll skall såvitt möjligt ske på sådant sätt och på sådan
tid, att den icke förorsakar hinder i verksamheten för den som är föremål
för kontrollen. Där redaren så begär och detta lämpligen kan ske, skall
166
kontrollen verkställas hos honom. Hava handelsböcker eller andra hand
lingar överlämnats för kontroll, skola de så snart ske kan återställas. Med
delande om resultatet av kontrollen skall snarast lämnas redaren.
Preskription
22
§.
Åtgärder för uttagande av sjömansskatt må icke vidtagas senare än fem år
efter utgången av det år, under vilket skatteavdrag verkställts eller skolat
verkställas.
Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958
Straffbestämmelser m. m.
23 §.
Har någon lämnat oriktig uppgift till redare om förhållande, som har
betydelse för verkställande av avdrag för sjömansskatt, under sådana om
ständigheter att det kan antagas hava skett i syfte att åstadkomma att avdrag
icke verkställes eller sker med för lågt belopp, eller
har någon i ansökan om jämkning av sjömansskatt eller i annan uppgift
uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnat oriktig uppgift, ägnad att för
honom eller den han företräder leda till frihet från sjömansskatt eller för
låg sådan skatt, eller
har redare i uppgift enligt 18 § uppsåtligen eller av oaktsamhet, som ej är
allenast ringa, lämnat oriktig uppgift, vilken är ägnad att leda till annan be
skattning än vederbort för av redaren anställda sjömän,
straffes med dagsböter.
24 §.
1 mom. Utbetalar redare, som är skyldig verkställa avdrag för sjömans
skatt, lön eller annan gottgörelse utan att denna minskats med föreskrivet
belopp för gäldande av sjömansskatt och sker detta uppsåtligen eller av
oaktsamhet, som ej är allenast ringa, straffes med dagsböter.
Fullgör redare icke sin skyldighet att inom föreskriven tid till sjömans-
skattekontoret inbetala och redovisa belopp motsvarande det, varmed sjö
mannens lön minskats för gäldande av dennes skatt, och ligger i avseende
härå uppsåt eller grov oaktsamhet redaren till last, straffes med dagsböter
eller fängelse i högst sex månader.
2 mom. Fullgör redaren icke behörigen vad honom enligt 21 § första och
andra stycket åligger, straffes med böter, högst 300 kronor.
25 §.
Den som jämlikt 17 § tagit del av ansökan om jämkning av sjömansskatt
eller annan uppgift eller handling, som avlämnats eller tillhandahållits enligt
167
bestämmelserna i denna förordning eller som avlämnats till ledning vid årlig
taxering eller till ledning för uppbörd av skatt enligt uppbördsförordningen,
må ej i vidare mån än utövningen av tjänst eller uppdrag erfordrar offent
liggöra eller yppa innehållet i sådan handling. Bryter någon häremot straffes
med dagsböter eller fängelse i högst sex månader.
26 §.
Straff enligt denna förordning skall icke inträda, då den skyldige för sin
förseelse är underkastad ansvar för tjänstefel eller förseelsen eljest är be
lagd med straff enligt strafflagen.
27 §.
Underlåter redare att hörsamma anmaning enligt 18 §, eller
underlåter redare, som är skyldig verkställa avdrag för sjömansskatt, att
fullgöra sådan skyldighet, eller verkställer han avdrag med för lågt belopp,
eller
redovisar redare icke sjömansskatt i den ordning som stadgas i 15 § 1
inom., eller
fullgör redare icke vad honom åligger enligt 11 och 21 §§, äger förestån
daren för sjömansskattekontoret förelägga den försumlige lämpligt vite.
Om uttagande av förelagt vite förordnar länsstyrelse efter anmälan av
föreståndaren för sjömansskattekontoret.
Kungi. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
Sjömansskattenämnden och sjömansskattekontoret m.m.
28 §.
1 mom. Sjömansskattenämnden skall
1) lämna bindande besked beträffande de fartyg, ombord på vilka de
anställda skola erlägga sjömansskatt, ävensom beträffande den tabell, enligt
vilken sjömansskatt skall beräknas,
2) fastställa grunder, enligt vilka drickspenningar skola uppskattas vid
beräkningen av sjömansskatt,
3) meddela beslut huruvida sjömansskatt skall erläggas för viss inkomst
eller ej, samt — där så påkallas — hur sjömansskatt skall beräknas,
4) meddela beslut om jämkning och om rättelse av skatteavdrag,
5) pröva ärenden angående revisionskrav,
6) fastställa de belopp, med vilka ersättning skall utgå till kommun,
landstingskommun, municipalsamhälle och allmän sjukkassa,
7) lämna anvisningar i frågor angående erläggande och uppbörd av sjö
mansskatt, samt
8) när anledning därtill föreligger, till Kungl. Maj :t avgiva förslag till
föreskrifter angående tillämpningen av denna förordning.
168
Sjömansskattenämnden äger vidare, då särskilda omständigheter därtill
föranleda, meddela befrielse från skyldighet att erlägga restavgift.
2 mom. Sjömansskattenämnden skall bestå av ordförande och fyra leda
möter, vilka utses för en tid av fyra ar. En av ledamöterna skall förordnas
till vice ordförande att vid förfall för ordföranden tjänstgöra i sådan egen
skap. Ordföranden och vice ordföranden skola vara lagkunniga och erfarna
i domarvärv, allmänna eller administrativa. Av övriga ledamöter skall en
äga särskild insikt och erfarenhet i allmänna värv samt två vara i arbets
förhållandena ombord på fartyg erfarna och kunniga. Av sistnämnda leda
möter skall en företräda redarna och en de ombordanställda. För envar
ledamot skall utses en suppleant enligt samma regler, som gälla för utseende
av ledamöter.
Nämnden är beslutför, då tre medlemmar äro tillstädes.
Sjömansskattenämnden skall vara förlagd till Göteborg.
3 mom. Hos sjömansskattenämnden skall föras protokoll av tjänste
man vid sjömansskattekontoret.
Det för varje sammanträde förda protokollet skall senast inom åtta dagar
därefter justeras av ordföranden, som har att å protokollet anteckna dagen
för justeringen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
29 §.
Sjömansskattenämndens beslut beträffande de fartyg, ombord på vilka de
anställda skola erlägga sjömansskatt, beträffande den tabell, enligt vilken
sjömansskatt skall beräknas, samt beträffande de grunder, enligt vilka
drickspenningar skola uppskattas vid beräkningen av sjömansskatt, skall i
god tid intagas i särskilda av sjömansskattenämnden utgivna meddelanden.
Beslut angående ersättning enligt 4 § skall jämte redogörelse huru ersätt-
ningen beräknats pa lämpligt sätt delgivas kommun eller annan, som till
erkänts ersättning.
Annat beslut av sjömansskattenämnden skall delgivas den som därigenom
förpliktigas, vederbörande skattskyldig eller sökande ävensom den nedan i
31 § omförmälde befattningshavaren.
Beslut, över vilket klagan må föras, skall förses med besvärshänvisning.
30 §.
1 mom. Sjömansskattekontoret skall
1) föra register över de fartyg, ombord på vilka de anställda skola erlägga
sjömansskatt,
2) utöva kontroll över redovisningen av sjömansskatt,
3) handlägga ärenden angående revision av redares bokföring,
4) om anledning därtill föreligger, framställa revisionskrav,
5) bereda de ärenden, som skola avgöras av sjömansskattenämnden,
6) efter sjömansskattenämndens närmare bestämmande, tillhandagå re-
dåre och sjömän med upplysningar angående utgörande av sjömansskatt,
samt
7) i övrigt biträda sjömansskattenämnden och dess ordförande.
2 mom. Föreståndaren för sjömansskattekontoret skall vara föredragande
i sjömansskattenämnden.
31 §.
Kungl. Maj :t förordnar en befattningshavare vid länsstyrelsen i Göteborgs
och Bohus län att i högre instanser än sjömansskattenämnden utföra det all
männas talan i ärenden angående sjömansskatt.
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
169
Besvär m.m.
32 §.
Över sjömansskattenämndens beslut i ärenden angående ersättning, varom
förmäles i 4 §, må klagan föras hos Kungl. Maj :t genom besvär, vilka skola
ingivas till finansdepartementet.
33 §.
1 mom. Besvär över sjömansskattenämndens beslut, som avses i 28 § 1
mom. vid 3), 4) och 5) ävensom nämndens beslut angående befrielse från
erläggande av restavgift må anföras hos kammarrätten av
vederbörande sjöman eller befattningshavare, som avses i 31 §, så ock,
då fråga är om revisionskrav eller om befrielse från skyldighet att erlägga
restavgift, av redare, som ålagts betalningsskyldighet eller vars framställning
om befrielse icke bifallits.
Besvären skola vara inkomna till sjömansskattekontoret,
om de anföras av sjöman eller redare, inom två månader från det klagan
den erhållit del av det överklagade beslutet, samt
om de anföras av befattningshavare, som avses i 31 §, inom två månader
från den dag, då sjömansskattenämndens protokoll justerades.
Ej må den omständigheten, att besvären i stället för till sjömansskatte
kontoret ingivits till kammarrätten, utgöra hinder för deras upptagande till
prövning. I sådant fall skola besvären av kammarrätten omedelbart över
lämnas till sjömansskattekontoret.
2 mom. Sedan besvären inkommit till sjömansskattekontoret, skola vid
besvären fogas de handlingar, som legat till grund för sjömansskattenämn
dens beslut. Hava besvär anförts av sjöman eller redare, skall yttrande
avgivas av befattningshavare, som avses i 31 §. över besvär, som anförts av
nu nämnd befattningshavare, skall sjöman eller redare, som därav beröres,
erhålla tillfälle att — om hinder härför ej möter — avgiva förklaring.
När så finnes påkallat, skall påminnelser eller nytt yttrande infordras.
Skriftväxlingen sker genom sjömansskattekontoret.
170
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
Handlingarna skola därefter översändas till kammarrätten.
3 mom. Över sjömansskattenämndens beslut, som avses i 28 § 1 mom. vid
1) och 2), må klagan icke föras.
34 §.
Över kammarrättens utslag må klagan föras hos Kungl. Maj :t genom
besvär, vilka skola vara inkomna till finansdepartementet inom två måna
der från den dag, då klaganden erhöll del av utslaget.
35 §.
Vid prövning av besvär över utdömande av vite må jämväl fråga, huruvida
vite bort föreläggas, komma under bedömande.
36 §.
Besvär över sjömansskattenämndens beslut befriar icke klaganden från
att i behörig ordning erlägga skatt.
37 §.
Restavgift, som erlägges utan att indrivning äger rum, tillfaller stats
verket.
Beträffande restavgift, som uttages genom indrivning, skall uppbördsför-
ordningens bestämmelser angående fördelning gälla.
38 §.
1 mom. Kungl. Maj :t äger, under förutsättning av ömsesidighet, med
annan stats regering träffa överenskommelse att sjöman, som är bosatt i det
avtalsslutande landet, skall erlägga sjömansskatt enligt vad som gäller för
här i riket bosatt sjöman.
Träffas dylikt avtal med Danmark, Finland eller Norge, må Kungl. Maj :t
föreskriva, att sjöman, som är bosatt i något av dessa länder, må kunna
erhålla nedsättning av den beskattningsbara inkomsten genom jämkning, om
han visar, att hans skatteförmåga till följd av underhållsskyldighet mot
barn är nedsatt.
2 mom. Kungl. Maj :t äger bestämma, att sjömansskatt icke skall erläggas
av sjömän eller vissa grupper av sjömän vid fart i särskilda farvatten.
39 §.
De närmare föreskrifter, som kunna erfordras för tillämpningen av denna
förordning, meddelas av Kungl. Maj :t.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1959, dock att förordningens
bestämmelser skola gälla redan dessförinnan i avseende å åtgärder, som er
fordras för förordningens tillämpning efter ikraftträdandet.
171
Genom denna förordning upphäves förordningen den 5 juni 1953 (nr
293) om särskild sjömansskatt, så ock vad i övrigt finnes i lag eller författ
ning stridande mot den nya förordningens bestämmelser.
Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958
Anvisningar
till 1 §.
Förordningen är icke tillämplig vid anställning ombord på svenskt han
delsfartyg, som användes i inre fart. Med inre fart förstås i denna förordning
fart i hamnar, på floder, kanaler och insjöar samt fart inomskärs vid
kusterna.
Med svenskt handelsfartyg likställes utländskt handelsfartyg, som av
svensk redare förhyres på så kallad bareboat basis.
Har sjöman avmönstrat från tjänst ombord på visst fartyg för att tillträda
tjänst ombord på annat fartyg tillhörigt samme redare, skall ersättning som
utgår under väntetiden anses som utbetalad i tjänsten ombord på det förra
fartyget.
till 2 §.
Sjömansskatt skall erläggas för sådan inkomst ombord, som enligt kom
munalskattelagen skulle utgöra intäkt av tjänst. Till inkomst ombord räknas
dock icke sådan av redare utbetalad ersättning, som åtgått för bestridande av
särskilda med anställningen ombord förenade kostnader.
Till gottgörelse, som sjöman uppbär på grund av sin anställning ombord,
hänföres icke blott vad sjömannen uppbär från redaren utan även ersätt
ning, som uppbäres direkt av allmänheten, såsom drickspenningar och dylikt.
till 4 §.
Den ersättning, som utgår till kommun, skall fördelas mellan kommunen
och i kommunens område ingående församlingar samt skoldistrikt, som
bildats jämlikt lagen den 6 juni 1930 (nr 259) om församlingsstyrelse och
som består efter den 31 december 1957, efter de för beskattningsåret fast
ställda utdebiteringarna. Ersättning utbetalas en gång om året.
till 7 §.
Frågan huruvida sjöman skall anses vara bosatt här i riket eller här
stadigvarande vistas utan att vara härstädes bosatt skall bedömas i enlighet
med vad därom stadgas i kommunalskattelagen.
För semesterlön och semesterersättning skall sjömansskatt beräknas enligt
den för sjömannen i hans anställning ombord gällande tabellen eller —
därest anställningen upphört — enligt den tabell, som senast varit för sjö
mannen gällande.
172
Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958
till 8 §.
Med engångsbelopp förstås bärgarlön, tantiem, kaplake, gratifikation,
semesterersättning och dylikt eller lönebelopp, som på grund av avtal mel
lan redare och sjöfolksorganisationer på en gång utbetalas för mer än
en månad.
till 9 §.
Skatteavdrag, som avses i 9 §, må icke underlåtas med mindre sjöman
med intyg utfärdat av sjömansskattenämnden eller på annat sätt, som före-
skrives av sjömansskattenämnden, visar, att han är skattskyldig i annat
land för sin inkomst ombord.
till 10 §.
Tillämplig kolumn i sjömansskattetabell bestämmes enligt följande upp
ställning.
Å debetsedel för preliminär
A-skatt angiven kolumn
Avdrag för sjömansskatt
verkställes enligt nedan
stående kolumn i sjömans-
skattetabellen
1
1
2
2
3 eller 4
3
För kvinna, vilken genom sådant intyg som avses i 10 § tredje stycket
styrker, att hon är gift, skall avdrag verkställas enligt kolumn 3 i sjömans-
skattetabellen.
till 11 §.
Kvitto på innehållen sjömansskatt skall lämnas i den avräkningsbok, med
vilken sjöman skall förses jämlikt 11 § sjömanslagen, såvitt icke sjömans
skattenämnden efter ansökan av redaren medgiver, att kvitto må lämnas
i annan ordning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958
173
Bilaga 2
Jämförelse mellan preliminär skatt (tabell III: 13) och sjömansskatt
Månadsinkomst
Preliminärskatt
Sjömansskatt
enligt tabell II
(östersjöfart)
Sjömansskatt
enligt tabell I
(nordsjöfart och
oceanfart)
Skillnad mellan prelimi
närskatt och sjömansskatt
enligt tabell I
E
f
K
o
n
ta
n
t
^
K
o
st
o
ch
f
lo
g
i
T
o
ta
l
m
å
n
a
d
s
in
k
o
m
st
O
g
if
t
sk
a
tt
sk
y
l-
f
d
ig
u
ta
n
bar
n
^
O
g
if
t
sk
a
tt
sk
y
l-
t 1
d
ig
m
ed
ba
rn
E f
G
if
t
sk
a
tt
sk
y
ld
ig
O
g
if
t
sjö
m
a
n
f
u
ta
n
ba
rn
p -
O
g
if
t
sjö
m
a
n
t 1
m
ed
ba
rn
E
f
G
if
t
sj
ö
m
a
n
O
g
if
t
sj
ö
m
a
n
u
ta
n
ba
rn
fl
§ C
! ä
o
*5b S
O
kr.
E f
G
if
t
sjö
m
a
n
O
g
if
t
sjö
m
a
n
•r
m
ed
e
ll
e
r
u
ta
n
b
a
rn
sa
m
t
g
if
t
sj
ö
m
a
n
0
O
g
if
t
sjö
m
a
n
°
u
ta
n
bar
n
O
g
if
t
sj
ö
m
a
n
°
m
ed
bar
n
S
?
G
if
t
sj
ö
m
a
n
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
ii
12
13
14
15
16
100
140
240
24
11
11
22
9
9
21
8
8
3
12,5
27,3
27,3
200
140
340
50
33
16
48
31
14
45
28
11
5
10,0
15,2
31,2
300
140
440
76
59
42
70
53
36
63
46
29
13
17,1
22,0
31,0
400
140
540
101
84
69
90
73
58
80
63
48
21
20,8
25,0
31,0
500
140
640
131
110
94
117
96
80
103
82
66
28
21,4
25,5
29,8
600
140
740
161
139
120
146
124
105
125
103
84
36
22,4
25,9
30,0
700
140
840
196
172
145
181
157
130
152
128
101
44
22,4
25,6
30,3
800
144
944
230
206
170
215
191
155
179
155
119
51
22,2
24,8
30,0
900
152
1 052
270
243
198
255
228
183
211
184
139
59
21,9
24,3
29,8
1
000
160
1
160
309
282
229
294
267
214
240
213
160
69
22,3
24,5
30,1
1
100
168
1
268
348
320
261
334
305
246
270
242
183
78
22,4
24,4
29,9
1
200
176
1 376
393
362
296
378
347
281
310
279
213
83
21,1
22,9
28,1
1 300
184
1 484
437
405
334
422
390
319
345
313
242
92
21,1
22,7
27,5
1 400
192
1 592
480
449