Prop. 1959:134

('angående förlängning av det skandinaviska luftfartssamarbetet inom SAS m. ni.',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1959

1

Nr

134

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående förlängning

av det skandinaviska luftfartssamarbetet inom SAS m. ni.; given Stockholms slott den 3 april 1959.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riks­ dagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Gösta Skoglund

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen begäres bemyndigande för Kungl. Maj :t att godkänna en av de i SAS-konsortiet samverkande skandinaviska luftfartsbolagen träffad överenskommelse om förlängning av konsortialavtalet den 8 februari 1951 mellan dessa bolag, överenskommelsen innebär, att man redan nu bestäm­ mer sig för att konsortialavtalet, som utlöper med utgången av september 1975, förlänges att gälla ytterligare tio år.

Tillika begäres i propositionen bemyndigande för Kungl. Maj :t att med de danska och norska regeringarna träffa avtal om fortsatt garanti för femårsperioden 1 oktober 1960—30 september 1965 till bolagen. Garanti­ beloppet föreslås för Sveriges del höjt från nuvarande 5 milj. kr. till 7,5 milj. kr. för år.

I llihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 134

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 13b år 1959

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet in­

för Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3 april 1959.

Närvarande:

Statsministern

E^rlander,

ministern för utrikes ärendena

U^ndén,

statsråden

N^ilsson, S^träng, A^ndersson, L^indström, L^indholm, K^ling, S^koglund, E^denman, N^etzén, J^ohansson, ^af G^eijerstam.

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Skoglund, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om för­ längning av det skandinaviska luftfartssamarbetet inom SAS m. m., samt anför därvid följande.

Gällande avtal

I proposition den 17 november 1950, nr 260, föreslog Kungl. Maj :t riks­ dagen bland annat att bemyndiga Kungl. Maj :t att godkänna ett förslag till konsortialavtal mellan Aktiebolaget Aerotransport (ABA), Det Danske Luftfartselskab A/S (DDL) och Det Norske Luftfartselskap A/S (DNL). Vid propositionen var som bilaga fogat ett betänkande angående utvidgning av det skandinaviska luftfartssamarbetet inom Scandinavian Airlines Sys­ tem (SAS), avgivet av en utav de danska, norska och svenska kommunika­ tionsministrarna tillsatt tjänstemannadelegation.

Sedan riksdagen lämnat Kungl. Maj:t det begärda bemyndigandet, god­ kände Kungl. Maj :t den 23 februari 1951 ifrågavarande konsortialavtal, vil­ ket den 8 februari 1951 undertecknats av de tre bolagen. Detta avtal är gällande till och med den 30 september 1975, såvida icke avtalet enligt sär­ skilda bestämmelser i detsamma upphör att gälla vid en tidigare tidpunkt.

Till konsortialavtalet har sedermera eller den 7 maj 1956 mellan de tre bolagen träffats ett tilläggsavtal innefattande bestämmelser om bolagens inbördes förhållande i händelse av krig eller liknande omständigheter.

Sedan således SAS-konsortiet bildats år 1951, träffade de danska, norska och svenska regeringarna den 20 december samma år ett avtal rörande samarbete på luftfartens område. Detta avtal gäller så länge samarbetet i SAS upprätthålles. Efter den 1 oktober 1974 kan avtalet emellertid sägas upp av envar av de fördragsslutande parterna med tolv månaders varsel.

De tre regeringarna träffade den 20 december 1951 även en överenskom­ melse om vissa ekonomiska garantier till de i konsortiet ingående bolagen. Denna överenskommelse grundade sig på tjänstemannadelegationens be­ tänkande. Delegationen, vars förslag redovisades i propositionen 1950: 260,

4

Kungl. Maj.ts proposition nr t3k år 195!)

danska och norska kr. I avtalet intogs slutligen en bestämmelse, att rege­ ringarna i händelse av ned- eller uppskrivning av någon av de skandina­ viska ländernas valutor skulle taga upp förhandlingar om reglering av garantibeloppen.

Till följd av garantiavtalet har riksdagen för ett vart av budgetåren 1956/ 57—1958/59 under fonden för låneunderstöd anvisat 5 milj. kr. till Garanti till Aktiebolaget Aerotransport för räkenskapsåren 1955/56—1957/58. I årets statsverksproposition har för budgetåret 1959/60 samma belopp äs­ kats för räkenskapsåret 1958/59.

Garantibeloppen har ännu icke till någon del behövt tagas i anspråk.

Framställning från ABA

I skrivelse den 12 januari 1959 har ABA framhållit att det icke minst mot bakgrunden av SAS’ starka utveckling visat sig synnerligen angeläget att förlänga såväl konsortialavtalet som därmed sammanhängande regeringsav- tal berörande det skandinaviska luftfartssamarbetet. Det har i ökad utsträck­ ning blivit nödvändigt i SAS’ verksamhet att träffa dispositioner av lång­ fristig karaktär, vilka ej sällan sträcker sig utöver den kvarvarande giltig­ hetstiden för konsortialavtalet. I detta sammanhang nämnes långfristiga hyresavtal om hangar- och verkstadsbyggnader vilka är erforderliga för verksamheten, förvärv eller uppförande av andra byggnader, inköp av flyg- materiel, anskaffning av tekniska hjälpmedel m. m. För finansiering av SAS’ verksamhet, speciellt finansieringen av inköp av ny flygmateriel, har det varit nödvändigt att träffa kreditarrangemang av mycket betydande om­ fattning, särskilt i Amerikas förenta stater. SAS har därvid eftersträvat att uppnå så långfristiga krediter som möjligt och även lyckats uppnå utfästel­ ser om sådana krediter hos amerikanska kreditinstitutioner. För att SAS skall kunna utnyttja dessa lånemöjligheter förutsättes från de amerikanska långivarnas sida bl. a. att konsortialavtalet och därmed sammanhängande regeringsavtal före utgången av år 1959 förlänges minst fram till den 1 ja­ nuari 1980.

På grund härav har de i konsortiet ingående bolagen den 16 december 1958 träffat avtal om att på oförändrade villkor förlänga konsortialavtalet med tio år, d. v. s. fram till och med den 30 september 1985. Samtidigt har bolagen enats om att förlänga tilläggsavtalet den 7 maj 1956 på samma tid. Avtalet om förlängning förutsätter det godkännande av behöriga myndig­ heter i de tre staterna som må erfordras.

Under åberopande av anförda förhållanden och då konsortialavtalet god­ känts av statsmakterna har ABA hemställt om godkännande av förlängning­ en av detta avtal.

1 framställningen framhålles vidare att som en följd av konsortialavta- lets förlängning regeringsavlalet den 20 december 1951 bör ersättas med ett nytt avtal av enahanda innehåll som det nuvarande, dock med den ändring­ en i förhållande till detta att uppsägning skall kunna ske först efter den

5

Kungl. Maj.ts proposition nr IM år t!)5U

1 oktober 1984. Som en konsekvens av dessa förlängningar borde de för ABA, DDL och DNL till och med den 30 september 1975 gällande trafik­ tillstånden förlängas att med oförändrad principiell innebörd gälla till och med den 30 september 1985. Vidare förutsättes att samma principer för lö­ sandet av bl. a. skattefrågor och valutaspörsmål, vilka för närvarande gäller för SAS veiksamhet, skall komma att tillämpas under den förlängda giltig­ hetstiden för konsortialavtalet.

Därjämte framhålles, att de amerikanska långivarna uppställt som villkor att ett statligt garantiarrangemang kommer att finnas även i fortsättningen. Dessa förutsätter således att garantiöverenskommelsen före 1959 års ut­ gång förlänges för ytterligare en femårsperiod (1 oktober 1960—30 sep­ tember 1965) och att garantibeloppen för denna period höjes med 50 pro­ cent. En sådan förlängning av garantien och en ökning av garantibeloppen motiveras enligt ABA även av det förhållandet att SAS’ verksamhet kraftigt ökats undei de senaste aren. Således har omsättningen från verksamhets­ året 1954/55 till verksamhetsåret 1957/58 stigit med 68 procent. För en okmng av garantibeloppen talar jämväl det förhållandet att SAS nyligen

; utan st«d från staternas sida — skaffat ytterligare kapital å inemot 79 mdj. kr. genom att taga upp ett långfristigt förlagslån i de tre länderna.

I samband med förlängningen av garantiöverenskommelsen hemställer moderbolagen om vissa ändringar i överenskommelsens text. Enligt gäl­ lande överenskommelse, artikel 2, angives som förutsättning för att garan­ tien skall kunna tagas i anspråk att underskott uppkommit i respektive mo­ derbolags verksamhet. Syftet med garantiarrangemanget torde ha varit att i första hand täcka underskott i SAS’ verksamhet. Detta framgår emel­ lertid icke av avtalstexten, varför ett förtydligande på denna punkt är önskvärd. Detta har också förutsatts av de amerikanska långivarna.__I garantiöverenskommelsens artikel 4 stadgas att garantibelopp, som icke återbetalats den 1 oktober 1975, under vissa förutsättningar kan efterskän­ kas. Som en följd av konsortialavtalets förlängning borde detta datum änd­ ras till den 1 oktober 1985.

I detta sammanhang framhålles i skrivelsen att i några av de amerikan­ ska låneavtalen föreskrivits ett villkor som under vissa förutsättningar kan begränsa återbetalningen av garantibelopp. Villkoret innebär, att garanti­ belopp icke får betalas tillbaka om summan av återbetalade garantibelopp och 200 procent av de utdelningar, som från och med den 1 oktober 1957 \erkstallls till moderbolagen, överstiger summan av samtliga erhållna garantibelopp och konsortiets på visst sätt beräknade nettoresultat från och med samma tidpunkt. Med hänsyn till denna bestämmelse borde enligt ABA i den nya överenskommelsens artikel 3 tagas in eu föreskrift att återbetal­ ning av erhallna garantibelopp icke får ske om återbetalningen skulle kom­ ma att stå i strid med bestämmelserna i de amerikanska låneavtalen.

I lllsammans med framställningen har inlämnats ed den 16 december

, mcllan de ' konsortiet ingående bolagen Iräffat avtal om förlängning av konsortialavtalet den 8 februari 1951 och tilläggsavtalet den 7 mai 1956, vilket forstnamnda avtal torde såsom bilaga 2 få fogas till detta protokoll.

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 13i år 1959

Yttrande

Luf tf artsstyrelsen har i utlåtande den 2 februari 1959 icke haft något att erinra mot bifall till ABA:s framställning. Styrelsen har i samband därmed föreslagit vissa ändringar i det för ABA gällande trafiktillståndet, vilka änd­ ringar är huvudsakligen av formell karaktär.

Departementschefen

Det nuvarande samarbetet inom SAS-konsortiet bar skapat förutsättning­ ar för och även resulterat i att de tre skandinaviska länderna i dag tillsam­ mans har ett väl utbyggt flygföretag, som driver en vittgrenad inrikes och internationell lufttrafik och som hittills förmått framgångsrikt hävda sig i konkurrensen med andra länders flygbolag. Det torde vara en allmän upp­ fattning, att det inom konsortiet etablerade samarbetet varit till gemensamt gagn för de skandinaviska länderna och att det är ett samfällt intresse för dessa att samarbetet bevaras.

De inom konsortiet samverkande moderbolagen har funnit det angeläget, att man redan nu bestämmer sig för att samarbetet, som enligt gällande av­ tal upphör den 30 september 1975, förlänges ytterligare tio år. Ett av skälen härtill är att det blivit mer och mer nödvändigt för SAS att träffa disposi­ tioner av långfristig karaktär, som ofta sträcker sig in i tiden efter det nu­ varande avtalets utgång. Bland annat har SAS på grund av flygets snabba utveckling och då särskilt övergången till jetmateriel för finansiering av sina investeringar sökt skaffa sig långfristiga krediter och även lyckats få utfästelser därom hos amerikanska kreditinstitutioner. För att SAS skall kunna utnyttja ifrågavarande lånemöjliglieter är det erforderligt, att det nu gällande konsortialavtal^ mellan moderbolagen förlänges. Bolagen är ense om att denna förlängning lämpligen bör ske med ytterligare tio år eller till och med den 30 september 1985. Detsamma gäller det den 7 maj 1956 träf­ fade tilläggsavtalet innefattande bestämmelser om moderbolagens inbördes förhållanden i händelse av krig och liknande omständigheter.

Det svenska moderbolaget, ABA, har hemställt att statsmakterna, som ti­ digare godkänt konsortialavtalet, nu även måtte godkänna den mellan mo­ derbolagen träffade överenskommelsen om förlängning av detsamma.

Enligt min mening talar tungt vägande skäl för att statsmakterna kon­ firmerar den mellan bolagen överenskomna förlängningen av konsortialav­ talet. Efter samråd med de danska och norska transportministrarna vill jag därför förorda att förlängningen godkännes av statsmakterna.

Vad beträffar ABA:s framställning om ändring av det den 20 december 1951 träffade regeringsavtalet rörande samarbete på luftfartens område faller denna fråga inom ramen för Kungl. Maj:ts befogenheter. Jag torde framdeles få återkomma till detta spörsmål, sedan frågan om förlängning av konsortialavtalet slutligt avgjorts.

De av ABA upptagna koncessionsspörsmålen kan också lösas inom ramen

7

för de befogenheter, som tillkommer Kungl. Maj :t. Även dessa spörsmål torde jag ånyo få anmäla vid ett senare tillfälle. Skattefrågorna synes lik­ som hittills icke föranleda några åtgärder från statsmakternas sida. Valuta­ spörsmålen torde förutsättas alltjämt kunna bli lösta genom överenskom­ melse mellan de tre ländernas centralbanker i den mån så är nödvändigt.

Med liänsyn till vad som anförts i ABA:s framställning anser jag att ga­ rantiöverenskommelsen bör förlängas för ytterligare fem år räknat från och med den 1 oktober 1960 och att garantibeloppen därvid bör höjas med 50 procent. Ett bifall härtill från statsmakternas sida innebär ett åtagande att anvisa 7,5 milj. kr. årligen under en femårsperiod från och med budgetåret 1961/62. I likhet med vad som gäller de anslag, som anvisats på grund av den nuvarande garantien, bör någon avskrivning av beloppen icke ske.

Vad beträffar den närmare utformningen av villkoren för åtnjutande av garantien ansluter jag mig till förslaget om att i garantiöverenskommelsen införes en bestämmelse av innehåll att garantien i första hand bör användas för att täcka underskott som uppkommit i den genom konsortiet drivna rörelsen. En sådan bestämmelse torde lämpligen böra intagas i artikel 2. Vidare anser jag att bestämmelsen i artikel 4 uti gällande garantiöverens­ kommelse bör överföras till den nya överenskommelsen med den ändringen att garantibelopp, som ej betalts tillbaka den 1 oktober 1985, under vissa förutsättningar kan eftergivas.

Såsom framgår av det föregående har i några av de amerikanska låneav­ talen införts en bestämmelse som enligt ABA under vissa förutsättningar skulle kunna begränsa moderbolagens möjligheter att av sina överskott be­ tala tillbaka erhållna garantibelopp. Sådan återbetalning får således enligt låneavtalen icke ske om summan av återbetalade garantibelopp och 200 procent av de utdelningar, som SAS från och med den 1 oktober 1957 be­ talt ut till moderbolagen, överstiger summan av de garantibelopp, som mo­ derbolagen erhållit av staterna, och konsortiets på visst sätt beräknade net­ toresultat från och med samma tidpunkt. Syftet med denna begränsning torde vara att konsortiet skall få behålla rörelsekapital i tillräcklig omfatt­ ning.

I detta sammanhang må erinras om att enligt artikel 3 i gällande garanti- överenskommelse moderbolagen är skyldiga att betala tillbaka lyftade ga­ rantibelopp av sina respektive överskott. Däremot stadgas icke i överens­ kommelsen när och hur återbetalningen skall ske. Det föreskrives allenast att närmare regler om återbetalning skall fastställas genom överenskom­ melse mellan vederbörande stat och bolaget. Syftet med denna föreskrift tor­ de ha varit — liksom nu avses med nyssnämnda klausul i de amerikanska låneavtalen — att ordna återbetalningen på sådant sätt, att konsortiet icke försättes i likviditetssvårigheter. Med hänsyn härtill och då SAS dessutom enligt låneavtalen åtagit sig att till moderbolagen dela ut högst 50 procent av dess på visst sätt beräknade nettoresultat, torde låneavtalen i praktiken knappast medföra någon förändring i redan nu gällande förhållanden. Där­ est emellertid denna begränsning i visst fall skulle bli av betydelse, måste

Kungl. Maj.ts proposition nr 134 år 1959