Prop. 1959:137

('med förslag till lag om ändrad lydelse av punkt H av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)',)

Kungl. Maj.ts proposition nr 137 år 1959

1

Nr 137

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändrad lydelse av punkt H av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370); given Stockholms slott den 20 mars 1959.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga härvid fogat förslag till lag om ändrad lydelse av punkt 14 av an­ visningarna till 29 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370).

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

6

ringsrätten lämnats utan ändring, förklarats vara icke avdragsgill kostnad med hänsyn till den allmänna naturen av den vid handelshögskolan bedrivna verksamheten.

Avdrag för bidrag till allmännyttiga ändamål har vägrats bl. a. rederi­ aktiebolag som lämnat bidrag till semesterhem för Stockholms hamnarbetare och till Svenska sällskapet för räddning av skeppsbrutna (RÅ 1950 not Fi 165) samt till Svenska livräddningssällskapet, sjömanskyrkor in. in. (RÅ 1950 not Fi 918).

Som sammanfattande omdöme om de redovisade rättsfallen anför de sak­ kunniga.

Förutsättning för avdragsrätt för bidrag till teknisk-vetenskaplig forskning m. m. synes enligt gällande praxis vara, att mottagaren driver verksamhet av sådan art, att kostnaderna för verksamheten skulle vara avdragsgilla för bidragsgivaren, därest denne själv utövat verksamheten. Såsom belysande torde kunna angivas, att avdrag icke medgivits för bidrag till Handelshög­ skolan i Stockholm men att däremot avdrag erhållits för bidrag till Chalmers tekniska högskola för ett laboratorium för teknisk forskning. Mottagarens verksamhet — om avdragsrätt skall föreligga — får således å ena sidan icke vara av alltför allmän natur men å andra sidan synas icke heller alltför stora krav ställas på en omedelbart direkt påtaglig nytta för bidragsgivarens verk­ samhet.

I fråga om försäkringsbolagens nu ifrågavarande bidrag framhålles i ut- redningspromemorian, att bidrag till humanitära, sociala eller allmännyttiga ändamål lämnas oberoende av arten av bidragsgivarens försäkringsrörelse. Bidragen till skadeförebyggande verksamhet är däremot direkt knutna till den försäkringsbransch, inom vars område den skadeförebyggande verksam­ heten utövas. De sakkunniga exemplifierar detta på följande sätt.

Sålunda lämnas bidrag till Svenska brandskyddsföreningen och till Sven­ ska brandkårernas riksförbund uteslutande av brandförsäkringsbolag.

bidrag till skogsbrandskydd lämnas endast av de fyra bolag som bedriva skogsbrandförsäkring.

Bidragen till Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande och Mo­ tormännens riksförbunds trafiksäkerhetsfrämjande verksamhet lämnas av trafik- och motorfordonsförsäkringsbolagen. Här må anmärkas, att dessa bidrag icke falla under Trafikförsäkringsföreningens verksamhet. Denna förening fungerar i fråga om nämnda bidrag endast som centralt insamlings­ ställe och beloppen ingå icke i föreningens räkenskaper.

Kostnaderna för Föreningen Front mot tjuven med Polisens tekniska råd- frågningsbyrå bestridas numera helt med bidrag från inbrottsförsäkringsbo- lagen. Det är således ej fråga om föreningsavgifter och ej heller om bidrag till humanitära, sociala eller allmännyttiga ändamål utan om rena drifts­ kostnader.

Till utgifter för skadeförebyggande verksamhet äro vidare att hänföra tra­ fikförsäkringsbolagens kostnader för en för lärare anordnad trafiksäker­ hetskurs, för två svenska läkares resa till Amerikas förenta stater samt för undersökning rörande orsakerna till trafikolyckor, ävensom de bidrag som livförsäkringsbolag, olycksfallsförsäkringsbolag' och sjöförsäkringsbolag läm­ nat till Sällskapet för räddning av skeppsbrutna. Dessa kostnader äro icke heller att anse som utgifter av »humanitär, allmänt social eller liknande art».

Kungl. Maj.ts proposition nr 137 år 1959

7

De sakkunniga påpekar att i 1949 års proposition rörande avdragsrätt för medlemsavgifter berördes frågan om industriföretags avgifter till samman­ slutningar av olika slag för stödjande av vetenskaplig forskning m. m. Det framhölls att avdragsrätten i dylika fall borde få bedömas ur synpunkten, huruvida det huvudsakliga ändamålet med den bedrivna verksamheten kan sägas vara att främja medlemmarnas intäktsförvärv. Därvid borde ledning kunna hämtas av praxis rörande avdrag för bidrag till teknisk-vetenskaplig forskning.

De sammanslutningar, som uppbär förut nämnda bidrag till skadeföre- byggande verksamhet, bedriver icke — fortsätter de sakkunniga — sådan verksamhet, som har till huvudsakligt syfte att främja medlemmarnas eko­ nomiska intressen. Verksamheten kan snarare betecknas såsom allmännyt­ tig, d. v. s. av den art, att bidrag till densamma enligt av statsmakterna vid flera tillfällen gjorda uttalanden i förekommande fall bör bestridas direkt genom statsunderstöd och icke indirekt genom avdrag för lämnade bi­ drag. De sakkunniga finner dock att den verksamhet, som bedrives exem­ pelvis av Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande, Svenska brandskyddsföreningen, Brandkårernas riksförbund och Föreningen Front mot tjuven klart är sådan, att det kan betecknas som ett ekonomiskt intresse för försäkringsbolagen, att verksamheten upprätthålles. Från denna syn­ punkt sett anser de sakkunniga, att hinder i princip icke bör möta mot att beträffande bidrag till dessa och liknande sammanslutningar anlägga samma synpunkter som på bidragsgivarnas direkta kostnader för ändamål, som främjas av7 sammanslutningarna.

Med hänsyn till omständigheterna anser de sakkunniga, att en lagstiftning i förevarande fall för närvarande bör begränsas till att avse blott försäkrings­ bolagens bidrag till sammanslutningar, som driver skadeförebyggande verk­ samhet.

I enlighet med det anförda föreslås i utredningspromemorian, att i 29 § kommunalskattelagen intas en bestämmelse att försäkringsanstalt äger rätt till avdrag för bidrag till kommun, förening eller sammanslutning, vilken bedriver skadeförebyggande verksamhet, som är av väsentlig betydelse för försäkringsanstaltens rörelse. Avgörande för avdragsrätten bör, påpekas det, vara om det ändamål, till vilket avgiften eller bidraget utgår, ligger inom ramen för försäkringsanstaltens verksamhet. Någon bedömning av mottagarens allmänna verksamhet är således icke avsedd.

De sakkunniga föreslår, att bestämmelserna skall tillämpas första gången vid 1959 års taxering.

Organisationskommittén för trafiksäkerhet 1958 har i sitt betänkande om trafiksäkerhetsarbetets organisation in. in. fram­ hållit följande. Även om staten måste slå för den huvudsakliga delen av kost­ naderna för trafiksäkerhetsarbetet, är det önskvärt att frivilliga bidrag till dessa kostnader lämnas i största möjliga utsträckning. Sådana bidrag utgår redan nu. Trafikförsäkringsföreningen har sålunda under en följd av år

Kungl. Maj.ts proposition nr 137 år 1959

8

lämnat avsevärda bidrag till Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främ­ jande. Även från andra organisationer och från enskilda företag har bidrag erhållits. Vid överläggningar som kommittén haft med representanter för trafikförsäkringsföreningen och för bilindustri, gummiindustri och oljeföre- tag rörande möjligheten att öka dessa bidrag har beskattningsfrågan trätt i förgrunden. Det har sålunda framhållits att en viktig förutsättning för en ökning av de frivilliga bidragen på området är att bidragen blir skattefria.

Kommittén anser för egen del, att det inte är rimligt, att de bidrag från försäkringsföretagen som lämnas till nationalföreningen genom trafikförsäk­ ringsföreningen inte skall vara avdragsgilla. Ur de synpunkter kommittén företräder är det emellertid önskvärt, att även frågan om avdragsrätten för andra företag m. fl. tas upp till behandling. Kommittén anför härom bl. a. följande.

Kommittén har kommit till den uppfattningen, att om skattefrågan blir löst det finns vissa förutsättningar för att de frivilliga bidragen till trafik- säkerhetsarbetet kan komma att ökas väsentligt. Det kan därför även från statssynpunkt vara en god affär att avdragsrätt medges. Innan detta sker, finns det för kommitténs del inte möjlighet att föra underhandlingarna med de berörda företagen till något avgörande.

3. Remissyttrandena. Vad skattelagssakkunniga föreslagit i fråga om försäkringsanstalts bidrag till skadeförebyggande verksamhet har i regel tillstyrkts eller lämnats utan erinran. I några yttranden ifrågasätts om inte reformen bör gå längre än de sakkunniga föreslagit. Sålunda anser länsstyrelsen i Jönköpings län det önskvärt att avdragsrät­ ten utsträckes även till andra företag än de inländska försäkringsanstalter- na. Länsstyrelsen anger som exempel att transport- eller trafikföretag samt i viss mån bilproducenter och bilhandlare för sin rörelse kan sägas ha stort intresse av trafiksäkerhetens främjande. Länsstyrelsen i Hallands län anser att även livförsäkringsanstalters bidrag till skadeförebyggande verksamhet bör omfattas av förslaget.

Riksskattenämnden ger uttryck åt viss tvekan inför förslaget. Nämnden framhåller såsom materiellt och författningstekniskt otillfredsställande att en kasuistisk lagstiftning av föreslagen art införes. Särskilt när praxis — så­ som i förevarande fall — får anses oklar, medför en dylik lagstiftning risk för inte åsyftade motsatsslut. Riksskattenämnden tillägger emellertid föl­ jande.

Då de ändamål, som tillgodoses med ifrågavarande bidrag, äro i hög grad allmännyttiga och då det är angeläget, att verksamheten icke stoppas upp i avbidan på mera generella regler om avdragsrätt, anser riksskattenämnden sig emellertid icke böra avstyrka att avdragsrätt införes för dessa bidrag i enlighet med förslaget. Riksskattenämnden förutsätter dock därvid att frå­ gan om avdrag för bidrag till sådana allmännyttiga ändamål, som ligga inom ramen för bidragsgivarens verksamhet, senare upptages till prövning i ett vidare sammanhang än vad som är fallet i förevarande förslag.

Kammarrätten anser att det i och för sig är önskvärt, att försäkrings- anstalt erhåller avdrag för ifrågavarande bidrag. Emellertid kan det enligt kammarrättens mening icke vara befogat att i detta hänseende införa be­

Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1959

9

stämmelser till förmån för en viss begränsad kategori av skattskyldiga. Om man anser en lagstiftning på ifrågavarande område erforderlig, bör man därför enligt kammarrättens mening inte begränsa den på sätt de sakkun­ niga föreslagit. Kammarrätten framhåller vidare följande.

Enligt gällande rättstillämpning torde avdrag för bidrag till allmännyttiga ändamål medgivas allenast för det fall, att utbetalningen med hänsyn till den mottagande organisationens verksamhet varit till direkt nytta för giva­ ren.

Enligt vad kammarrätten kan finna innebär de sakkunnigas förslag i den­ na del huvudsakligen, att de principer, vilka enligt förslaget skola gälla med avseende å avdragsrätt för medlemsavgifter till branschorganisationer, för en viss grupp av skattskyldiga utsträckas till att avse vissa anslag till allmännyttig verksamhet. Man torde med fog kunna fråga sig, varför just denna grupp av skattskyldiga skall erhålla denna förmån. Bidrag till den verksamhet, varom här är fråga, kunna lämnas även av andra rörelseidkare än försäkringsanstalter, och man kan ifrågasätta, om just denna art av skadeförebyggande verksamhet är i behov av särskild lagstiftning.

Riksskattenämnden berör även frågan om sådana bidrag till skadeföre­ byggande verksamhet för vilka avdrag medgivits utgör skattepliktig inkomst för mottagaren. Nämnden anser att, eftersom denna fråga inte reglerats i förslaget till lagtext, skulle skattepliktsfrågan bli att bedöma enligt all­ männa regler. I många fall torde bidragen då anses skattefria för mottaga­ ren. Med hänsyn till bidragens allmännyttiga natur och då viss kontroll över bidragsverksamheten utövas genom försäkringsinspektionen, torde — framhåller nämnden — någon saklig erinran mot skattefriheten knappast kunna framställas.

De synpunkter på frågan som framlagts av organisationskom­ mittén för trafiksäkerhet 1958 har allmänt delats eller läm­ nats utan erinringar av de över kommitténs betänkande hörda myndighe­ terna och organisationerna.

I detta sammanhang skall slutligen beröras frågan om avdrag för bidrag till arbetarskydd. Inledningsvis har nämnts, att Föreningen för ar­ betarskydd och Göteborgs arbetar sky dds förening i en särskild skrivelse hemställt att denna fråga tages under övervägande. Därvid avses bidrag från såväl försäkringsinrättningar som andra företag. Föreningarna framhåller, att de årliga förlusterna genom olycksfall i arbete beräknas till omkring 650 miljoner kronor, vilket mycket väl kan jämställas med förlusterna genom trafik- och brandskador.

4. Departementschefen. När det gäller att ta ställning till frågan om av­ dragsrätt för bidrag till skadeförebyggande verksamhet, bör till en början beaktas, att eu sådan avdragsrätt inte kan grundas på det förhållandet att bidragen går till allmännyttiga ändamål. Det är sålunda en vedertagen prin­ cip, som vid olika tilfällcn understrukits från riksdagens sida, att i den mån stöd skall ges från det allmänna till föreningar och stiftelser med allmän­

Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1959

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 137 år 1959

nyttig verksamhet, detta bör ske på annat sätt än genom att medge avdrag vid taxeringen för bidrag till föreningens eller stiftelsens verksamhet.

I fråga om försäkringsanstalternas bidrag till skadeförebyggande verk­ samhet träder emellertid en annan synpunkt i förgrunden. Dessa företag har ett direkt intresse i att nedbringa antalet skadefall och därmed de försäk­ ringsersättningar som skall utbetalas. Den skadeförebyggande verksamheten bar sålunda betydelse för anstalternas ekonomiska verksamhet. I den mån varje företag för sig bedriver sådan verksamhet torde det knappast råda tvekan om att kostnaderna härför är avdragsgilla.

Tidigare torde i regel ha ansetts att även de bidrag som försäkringsföre­ tag lämnat olika organisationer och sammanslutningar varit att anse som avdragsgill kostnad för företaget. Regeringsrättens i det föregående om­ nämnda utslag torde allmänt ha uppfattats som en ändring av beskattnings- myndigheternas praxis i denna fråga.

Av den föregående framställningen torde framgå, att allmän enighet rå­ der hland hörda myndigheter och organisationer om att försäkringsföreta­ gens bidrag till verksamhet av förevarande art bör vara avdragsgilla. Avgö­ rande torde därvid ha varit bidragens karaktär av omkostnad för företagen. Jag ansluter mig till denna uppfattning och förordar därför att anvisningar­ na till 29 § kommunalskattelagen kompletteras med en bestämmelse av så­ dan innebörd. Med hänsyn till de särskilda regler som gäller för taxering av livbolag bör avdragsrätt inte tillkomma dessa.

Avdragsrätten bör, på sätt skattelagssakkunniga föreslagit, föreligga redan vid innevarande års taxering. Några tekniska svårigheter härför föreligger inte, eftersom antalet skattskyldiga som berörs av avdragen är mycket be­ gränsat.

Såsom riksskattenämnden uttalat bör beskattningen av den organisation som mottar bidrag till skadeförebyggande verksamhet icke påverkas av försäkringsföretagens rätt till avdrag. Frågan om mottagarens skattskyl­ dighet får sålunda bedömas enligt allmänna regler. I

I betänkandet om trafiksäkerhetsarbetets organisation m. in. har utta­ lats, att motsvarande avdragsrätt bör föreligga även för andra företag än försäkringsanstalter. Föreningen för arbetarskydd och Göteborgs arbetar- skyddsförening liksom även vissa myndigheter, som yttrat sig över skatte- lagssakkunnigas förslag, har samma uppfattning.

Beträffande de bidrag, som här åsyftas, synes emellertid enligt min me­ ning läget vara ett annat än i fråga om bidragen från försäkringsanstalter- na. Det föreligger i regel inte samma omedelbara sammanhang mellan det bidragsgivande företagets utgifter och den med bidragen avsedda verksam­ heten, utan bidragsgivningen är i större eller mindre grad påverkad av en önskan att stödja det allmännyttiga ändamål som mottagaren tillgodoser. Om avdrag skulle medges i dylika fall, skulle konsekvenserna bli svåra att överblicka. Jag är därför inte beredd att på antytt sätt utvidga den nyss förordade avdragsrätten.

11

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom finansdepartemen­ tet upprättats förslag till lag om ändrad lydelse av punkt 15 av anvisning­ arna till 29 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370). Jag hemställer att förslaget måtte genom proposition framläggas för riksdagen.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi­ trädda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Kungl. Maj.ts proposition nr 137 år 1959

Ur protokollet:

Ingrid Qvarnström

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1959

Bihnng

I skattelagssakkunnigas promemoria intagen redogörelse1 för försäkrings-

anstalters bidrag till olika ändamål

Föreningen Front mot tjuven

Beloppen inbetalas av vederbörande försäkringsanstalt till Sjöassuradö- rernas förening, som sedan i sin tur vidarebefordrar beloppen till mottagaren. Det bidragsgivande bolaget vägrades avdrag.

Då handeln och sjötrafiken åter kommo i gång efter kriget, visade det sig snart att stöldskadorna på gods stegrades i oroväckande omfattning. Problemets storlek framgår av att exempelvis år 1947 de svenska sjöförsäk­ ringsbolagen för stöldskador å importgods utbetalade ersättningar uppgå­ ende till sammanlagt 4,2 miljoner kronor. Varken polis- eller tullväsende hade kunnat upprätthålla en tillfredsställande bevakning inom hamnområ­ dena, vilket från dessa myndigheters sida förklarats bero på otillräcklig per­ sonal och otillräckliga anslag.

För att söka i någon mån råda bot för detta missförhållande anlitade sjö­ försäkringsbolagen detektiver för bevakning inom hamnar och hamnmaga­ sin och därav föranledda kostnader utgjorde självfallet för bolagen avdrags­ gilla omkostnader i rörelsen. Detektivbevakningen visade viss effekt genom att tjuvar avslöjades, men då förklarade hamnarbetarna, att de vägrade fortsätta arbetet under sådan bevakning. En annan lösning av frågan måste därför utfinnas. Med Föreningen Front mot tjuven uppgjordes att denna organisation skulle anställa en kriminalman för bevakning inom Stockholms hamnar. Kostnaden skulle helt bestridas av sjöförsäkringsbolagen. Bolagens bidrag till ändamålet — år 1949 sammanlagt 8 000 kronor -— användes helt och uteslutande till avlöning åt bevakningsmannen. — ■— -—-

Ingeniör sakademiens transportforskning skommitté

Även här är Sjöassuradörernas förening mellanhand. Nu ifrågavarande förening utgör ett av Kungl. Maj:t anbefallt förvaltnings­ organ, med obligatorisk anslutning av samtliga trafikförsäkringsanstalter, med uppgift att handhava vissa för anstalterna gemensamma angelägenhe­ ter. Genom föreningen hava de anslutna bolagen gemensamt bestritt vissa kostnader, vilka hänföra sig till följande ändamål.

Anslag till en för lärare anordnad trafiksäkerhet skurs. Härmed förhåller sig så, att en folkskollärare, Hj. Rimby i Borlänge, sedan många år under medverkan från Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande (NTF) anordnat en trafiksäkerhetskurs sommartid för lärare och lärarinnor, vid vilken dessa utbildats för att i sin tur kunna meddela trafiksäkerhetsun- dervisning i skolorna. För att möjliggöra kursens hållande har nyssnämnda anslag utbetalats under flera år som ett led i Trafikförsäkringsföreningens trafiksäkerhetsverksamhet. Numera lämnas ifrågavarande anslag genom

Anslag till kostnaden för två svenska läkares resa till Amerikas förenta stater för studium av de amerikanska läkarnas behandlingsmetoder i fråga om skallskador. Härom må meddelas följande.

1 Redogörelsen bygger på en av Svenska försäkringsbolags riksförbund upprättad prome­ moria.

Kungl. Maj.ts proposition nr 137 år 1959

13

Våren 1948 vände sig två läkare vid Serafimerlasarettet i Stockholm — experter beträffande skallskador — till försäkringsanstalterna med anhål­ lan, att dessa måtte ekonomiskt stödja en av dem planerad studieresa till Amerikas förenta stater. De hade erfarit, att de amerikanska läkarna i sam­ band med sista världskriget gjort stora framsteg beträffande behandlingen av skallskador och de framhöllo, att det skulle vara av synnerligen stort värde för skallskadebehandlingen i Sverige att få del av amerikanarnas rön. Då skallskadorna hade en betydande frekvens i försäkringsanstalternas skadereglering, borde det vara av stort intresse för dessa, att de ameri­ kanska moderna behandlingsmetoderna blevo kända även i Sverige. De båda läkarna hade anhållit om anslag till resan hos Statens forskningsråd men hade därvid erfarit, att rådets medel redan voro förbrukade för ifrågavaran­ de år. Hos Kungl. medicinalstyrelsen inhämtades av Trafikförsäkringsför- eningen, att det måste anses vara av stor vikt, att skallskadebehandlingen i Amerikas förenta stater bleve studerad och att de båda läkarna voro väl lämpade för studieresan. Trafikförsäkringsanstalterna anslogo efter det Kungl. försäkringsinspektionens godkännande inhämtats 5 000 kronor för resan.------- - —

Undersökning beträffande orsakerna till trafikolyckor, vilken fråga år 1947 upptogs till behandling av 1945 års trafiksäkerhetskommitté (SOU 1948: 20). Kommittén tänkte sig, att undersökningen skulle utföras av Tra- fikförsäkringsföreningen i samråd med Nationalföreningen för trafiksäker­ hetens främjande (NTF). Man ansåg att det skulle vara av vikt för det framtida trafiksäkerhetsarbetet, om man finge klarlagt, vilka de huvud­ sakliga orsakerna till trafikolyckor vore och olyckornas fördelning på des­ sa orsaker, vilka undersökningar skulle kunna verkställas genom gransk­ ning och bearbetning av trafikförsäkringsanstalternas skadeakter. Trafik- försäkringsföreningen ställde sig helt naturligt till förfogande för ända­ målet och orsaksundersökningen påbörjades under år 1948. För orsaks- granskningen tillsattes en särskild kommitté med bland andra en repre­ sentant för NTF. För kontorsarbetet, som ej kunde utföras av föreningens ordinarie personal, måste extra arbetskraft anställas, material av olika slag inköpas in. in. Kostnaderna för undersökningen hava i sista hand burits av de till föreningen anslutna bolagen, d. v. s. samtliga här i landet verk­ samma trafikförsäkringsanstalter, och utgöra uppenbarligen för dem av­ dragsgilla omkostnader i rörelsen.

Medlemsavgift till NTF. För att markera sitt intresse för trafikförsäk- ringsfrågor har Trafikförsäkringsföreningen inträtt som medlem i NTF och erlägger dit en årsavgift av 100 kronor. Denna avgift torde enligt rätts­ praxis icke vara av avdragsgill natur, men fördelad på de 32 till föreningen anslutna bolagen rör det sig endast om drygt 3 kronor per bolag, vilket ju är utan betydelse för taxeringen. ——-•—

Bidrag till NTF.----------- Fortlöpande hava trafikförsäkringsanstalterna lämnat betydande bidrag till trafiksäkerhetsfrämjande ändamål och innan anslag för sådana ändamål givits hava anstalterna haft att inhämta Försäk­ ringsinspektionens godkännande av utgifterna, vilket väl måste anses visa, att bidrag av ifrågavarande art äro att hänföra till utgifter för trafikförsäk­ ringsrörelsen av nödvändig karaktär.

NTF:s verksamhet bcstrides i huvudsak av statsanslag och bidrag från trafikförsäkringsanstalterna. Här må framhållas, att kommunikationsmi­ nistern i 1949 års statsverksproposition i samband med frågan om anslag till NTF uttalade, att trafiksäkerhetsarbetet är eu angelägenhet beträffande vilken insatser från — jämte andra — trafikförsäkringsanstalterna böra kunna påräknas i betydande utsträckning. Liknande uttalanden hava gjorts

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 137 år 1959

i tidigare statsverkspropositionen Ytterligare må framhållas, att 1945 års försäkringsutredning i sitt betänkande SOU 1949: 26 utgår från som givet, att trafikförsäkringsanstalterna skola stödja trafiksäkerhetsarbetet. Betän­ kandet utmynnar i ett förslag om förstatligande av trafikförsäkringsrörel­ sen. Som ett av skälen härför anföres, att det statliga trafikförsäkringsbo­ laget måhända skulle komma att visa ändå större intresse för trafiksäker­ hetsarbetet, än vad fallet kan vara då trafikförsäkringen drives av flera olika enskilda försäkringsanstalter. Härom säger utredningen bland annat följande: »Att materialet rörande motortrafikolyckorna samlas hos en cen­ tral anstalt bör vidare underlätta ett systematiskt studium av olyckornas karaktär och orsaker, vilket skulle kunna ingå såsom ett led i arbetet för trafiksäkerhetens främjande. Ävenså bör framhållas, att en central försök- ringsanstalt skulle få ett mycket påtagligt intresse och goda möjligheter att medverka i detta arbete. Ett sådant intresse förefinnes givetvis redan nu hos trafikförsäkringsanstalterna och har också på flerfaldiga sätt kommit till uttryck. Sannolikt är dock, att intresset för insatser på området kan bli än större inom ett företag, som ensamt drager nytta av de till följd av tra­ fiksäkerhetsarbetet minskade skadeutbetalningarna och som därjämte ute­ slutande sysslar med försäkring å motorfordon etc.»

Det må nämnas att trafikförsäkringsrörelsen för flertalet bolag under se­ nare år gått med stor förlust (inalles cirka 20 miljoner kronor sedan år 1945). Det oaktat hava bolagen, klart inseende vikten för verksamheten av trafiksäkerhetsfräinjande åtgärder, årligen anslagit avsevärda belopp för dylika åtgärder.

Bidrag till Motormännens riksförbund (M) för dess trafiksäkerhetsfräm- jande verksamhet. Om dessa bidrag gäller i allt väsentligt vad ovan anförts i fråga om bidragen till NTF.

Bidrag till M:s servicebyrå. Med denna byrå hava trafikförsäkringsbola­ gen träffat avtal, att hyrån mot en ersättning av 5 000 kronor per år skall tillhandagå M:s medlemmar med upplysningar, råd och anvisningar i frå­ gor rörande tecknandet av motorfordonsförsäkring in. m., en uppgift, som eljest skulle ankomma på bolagens fältmän och tjänstemän. Här är alltså fråga om en rent affärsmässig ersättning för utförda tjänster och avdrags- rätten beträffande kostnaden torde vara fullt klar.

Svenska brandskydds föreningen

Svenska brandskyddsföreningen har till uteslutande ändamål »att höja och fullkomna brandskyddet i vårt land». Av föreningens räkenskaper framgår, att dess verksamhet i huvudsak bestrides med medel, som vid si­ dan av de stadgeenliga relativt obetydliga årsavgifterna frivilligt tillskjutas av försäkringsbolagen. För år 1949 belöpte sig föreningens samtliga in­ komster till 284 000 kronor, varav icke mindre än 202 000 kronor utgjordes av dylika tillskott. Härav belöpte 161 000 kronor på den allmänna verk­ samheten och 41 000 kronor på särskilda ändamål. Föreningen har i själva verket ursprungligen tillskapats som och kan alltjämt sägas utgöra brand­ försäkringsbolagens gemensamma organ för handhavande av den före­ byggande brandskyddsverksamheten.

Beträffande nyss nämnda särskilda ändamål må anföras följande.

Elektriska nämnden bildades år 1925 av ett femtiotal brandförsäkrings­ bolag med uppgift att övervaka revisionsbesiktningsverksamheten i fråga om elektriska anläggningar vid industrier, brädgårdar, lantgårdar och stör­ re varulager samt i kyrkor, biograflokaler, hotell och teatrar. År 1936 ägde viss omorganisation av nämnden rum, varvid den förlädes under Brand­

15

skyddsföreningen. Verksamheten utvidgades samtidigt till att omfatta även auktorisation av besiktningsmän. Nämnden kontrollerar numera besikt­ ningen av över 25 000 anläggningar och utsänder årligen över 5 000 på­ minnelser till anläggningsägare angående skyldigheten att låta utföra re- visionsbesiktning. Vidare övervakar nämnden att anläggningsägare som underlåtit att inom föreskriven tid låta avhjälpa vid besiktning påtalade brandfarliga detaljer i den elektriska anläggningen uppmärksammas på att för brandförsäkringen gällande villkor icke äro uppfyllda. Även vederbö­ rande försäkringsbolag underrättas därom. Kostnaderna för nämndens verk­ samhet bestridas helt av försäkringsbolagen genom särskilt anslag.

Genom särskilt anslag bestrida försäkringsbolagen också helt kostnader­ na för Brandskyddsföreningens brandorsakscentral. Denna inrättades år 1936 för att tillgodose polismyndigheternas behov av teknisk hjälp vid ut­ redningar rörande orsakerna till uppkomna eldsvådor. Sådan hjälp lämnas utan kostnad för myndigheterna. Vid större och ur brandskyddssynpunkt mera intressanta eldsvådor verkställer brandorsakscentralen självständiga undersökningar för att med hjälp av de erfarenheter som därvid vinnas söka förebygga återupprepanden.

Svenska brandkårernas riksförbund. De bidrag försäkringsbolagen lämna till Svenska brandkårernas riksförbund äro liksom bidragen till Brand­ skyddsföreningen utgifter av rent skadeförebyggande natur.

Skogsbrandskydd. Till skadeförebyggande verksamhet på skogsbrand­ skyddets område lämna de fyra skogsbrandförsäkringsbolagen årligen vissa bidrag, vilkas storlek fastställes för varje år med hänsyn till de från olika håll i landet anmälda behoven. De anslagna medlen hava under senare år huvudsakligen använts för inköp av skogsbrandjeepar. Hithörande frågor handläggas av bolagens skogsbrandtariffkommitté.

Försäkringsbolagens brandförsvarskommitté

Denna kommitté är ett gemensamt organ för de flesta över hela riket arbetande hrandförsäkringsbolagen och har till uppgift att genom under­ sökningar av samhällenas bebyggelse och brandförsvar insamla och bear­ beta material, som är av betydelse för bolagens premiesättning för civil­ risker samt att handlägga övriga frågor rörande brandsläckningsväsendet, vilka sammanhänga med bolagens verksamhet.

Brandförsvarskommittén har sålunda att för bolagens gemensamma räk­ ning handlägga vissa frågor, som eljest skulle ankomma dels på Svenska tarifföreningen för till denna anslutna bolag och dels på Ömsesidiga brand­ försäkringsbolags tariffnämnd för en annan grupp av bolag. Bolagens kost­ nader för de nu nämnda organisationerna hava av prövningsnämnden god­ känts såsom avdragsgilla och det ligger i sakens natur att så hör vara för­ hållandet även i fråga om kostnaderna för Brandförsvarskommittén, vilka fördelas på de deltagande bolagen i förhållande till beståndet av civilbrand­ försäkringar.

Föreningen Front mot tjuven med Polisens tekniska rädfrågningsbyrå

På initiativ av inbrottsförsäkringsbolagen och i samarbete med statens kriminaltekniska anstalt anordnades år 1942 eu utställning, kallad »Front mot tjuven», avsedd att på ett åskådligt sätt för allmänheten klargöra nöd­ vändigheten av all genom säkerhetsanordningar av olika slag skydda sin egendom mot stöld och inbrott. Utställningen visades i Stockholm och ett antal landsortsstäder. Den bakom utställningen liggande idén fullföljdes på hösten samma år genom inrättandet i Stockholm av »Polisens tekniska

Kungl. Maj.ts proposition nr 137 år 1959