Prop. 1959:144

('med förslog till lag an\xad gående ändrad hjdelse av 1 kap. 5 och 8 §§ lagen den 8 juli 1904 (nr 26 s. 1) om vissa internationella rätts\xad förhållanden rörande äktenskap, förmynderskcip och adoption',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1959

1

Nr 1 44

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslog till lag an­

gående ändrad hjdelse av 1 kap. 5 och 8 §§ lagen den 8 juli 1904 (nr 26 s. 1) om vissa internationella rätts­ förhållanden rörande äktenskap, förmynderskcip och adoption; given Stockholms slott den 8 april 1959.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill Kungl. Maj:t härmed jämlikt 87 § regeringsformen föreslå riksdagen att antaga härvid fogat förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 kap. 5 och 8 §§ lagen den 8 juli 1904 (nr 2(3 s. 1) om vissa internationella rätts­ förhållanden rörande äktenskap, förmynderskap och adoption.

GUSTAF ADOLF

Ingvar Lindell

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa lagändringar med sikte främst på att vidga vigselbehörigheten för sjömanspräster i de nordiska länderna. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 144

Kungl. Maj.ts proposition nr 14t år 1959

3

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

det här för gillt hållet. Samma lag vare, där präst i svensk församling inom främmande stat i enlighet med svensk lags föreskrifter förrättat gif­ termål i den staten mellan svensk un­ dersåte och undersåte i främmande stat, såframt Konungen uppdragit åt prästen att förrätta sådant giftermål.

Om giftermål-------------------------------

det här för gillt hållet. Samma lag vare, där präst i svensk församling inom främmande stat eller präst som tillhör svenska kyrkans sjömans vård i enlighet med svensk lags föreskrif­ ter förrättat giftermål i den staten mellan svensk undersåte och under­ såte i främmande stat, såframt Konungen uppdragit åt prästen att förrätta sådant giftermål. — •— särskilt stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1960.

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1959

Beträffande rättsläget i förevarande avseende i Danmark, Finland och Norge, vilka länder närmast beröres av denna lagstiftningsfråga, må följande nämnas. Enligt dans k rätt kan kyrklig vigsel icke förrättas i dansk ordning utom landet. Inom Danmark äger — med vissa undantag, bl. a. för kyrkoher­ den i svenska församlingen i Köpenhamn -— endast präst i danska folkkyr­ kan förrätta kyrklig vigsel. Enligt finsk lagstiftning kan präst inom finskt religionssamfund som har vigselrätt bemyndigas att i annat land viga kon­ trahenter av vilka åtminstone den ena är finsk medborgare. Likaledes kan präst, som är anställd i utländsk kyrklig församling i Finland, bemyndigas att där viga kontrahenter, av vilka åtminstone den ena är medborgare i prästens hemland. De norska bestämmelserna innebär att sjömans­ präster och andra utrikes verksamma norska präster kan bemyndigas att utanför hemlandet förrätta vigsel jämlikt norsk lag. Bemyndigande lämnas endast om vigseln erkännes som giltig beträffande formen i vigsellandet. När särskilda skäl föreligger, kan sjömanspräst även erhålla tillstånd att förrätta vigsel ombord på norskt fartyg som befinner sig utanför verksamhetslandets sjöterritorium. Beträffande utländsk prästs vigselbehörighet i Norge gäller att präst, som är verksam i församling i Norge, tillhörande utländskt evan- geliskt-lutherskt kyrkosamfund, kan erhålla tillstånd att förrätta vigsel enligt detta samfunds ordning om åtminstone den ena av kontrahenterna är medborgare i prästens hemland och prästen enligt delta lands lagstiftning äger förrätta vigseln. Sådant tillstånd lämnas endast om enligt det främ­ mande landets lagstiftning norsk präst kan erhålla motsvarande tillstånd. Med tillämpning av dessa bestämmelser har norske sjömansprästen i Göte­ borg erhållit bemyndigande att förrätta vigsel ombord på norskt fartyg som befinner sig utanför svenskt territorialvatten. Vidare har kyrkoherden i svenska församlingen i Oslo erhållit norskt tillstånd att förrätta vigsel i svenska kyrkans ordning.

Kyrkomötets skrivelse. I motion nr 43 till 1953 års kyrkomöte anfördes, att svenske sjömansprästen i Narvik ofta blir ombedd av uteseglande svenska sjömän att förrätta vigsel i svenska sjömanskyrkan därstädes. Ef­ tersom detta icke låter sig göra med nuvarande bestämmelser, hemställdes i motionen att kyrkomötet ville föreslå Kungl. Maj:t att vidtaga åtgärder för att bereda svenske sjömansprästen i Narvik rätt att viga svenska med­ borgare. På förslag av kyrkomötets första tillfälliga utskott uppdrog kyrko­ mötet åt utredningsnämnden att till nästa kyrkomöte avgiva yttrande och förslag rörande det i motionen berörda ämnet. Utredningsnämnden erinrade i betänkande, nr 3, om att ett stort antal svenska sjömän årligen kommer till Narviks hamn och att av dem många är anställda på svenska eller ut­ ländska fartyg som går i regelbunden trafik mellan Narvik och annan ut­ ländsk hamn. Enligt vad utredningsnämnden inhämtat är i allmänhet uppe­ hållet i Narvik mycket kortvarigt, och dessa sjömän har därför ofta under långa perioder icke möjlighet att besöka hemlandet. För dem blir i prakti­ ken Narvik »hemmahamn» och svenska sjömanskyrkan i staden »hemför­

Kungl. Maj:ts proposition nr

/44

år 1959

måtte äga att i dessa länder på svenskt lysningsbevis förrätta vigsel av svens­ ka medborgare. Till stöd för denna hemställan anfördes, att det förhållan­ det att svensk präst i utlandet icke utan särskilt bemyndigande kan förrätta vigsel, med nuvarande livliga kommunikationer mellan de nordiska länder­ na, för många vigselsökande ter sig som en onödig begränsning av vigsel­ möjligheterna.

Kyrkomötets första tillfälliga utskott, som behandlade förevarande mo­ tion gemensamt med utredningsnämndens betänkande, erinrade i betän­ kande, nr 2, om att, enligt en år 1953 träffad överenskommelse mellan de nordiska länderna, vigsel i ett nordiskt land numera kan förrättas på grund­ val av lysning, som ägt rum i ett annat nordiskt land. Ett realiserande av det i motionen framförda förslaget skulle ligga helt i linje med strävandena att samordna den internordiska rätten på äktenskapslagstiftningens område samt bidraga till stärkandet av bandet mellan dessa länders närbesläktade kyrkor. Ett bifall till motionen skulle också i det väsentliga täcka det för­ slag, som framställts av ulredningsnämnden. Utskottet hemställde att kyr­ komötet måtte hos Kungl. Maj :t anhålla om åtgärder för att med de övriga nordiska länderna skulle träffas sådan överenskommelse, att präst i svenska kyrkan, som i nämnda länder innehar eller utövar befattning som präst vid svensk beskickning, i svensk församling, för vilken kyrkoordning blivit av Kungl. Maj :t fastställd» eller såsom sjömanspräst hos svenska kyrkans sjö- mansvårdsstyrelse, måtte äga att i nämnda länder på svenskt lysningsbevis förrätta vigsel av svenska medborgare.

Kyrkomötets förut omnämnda skrivelse, nr 1(5, är avfattad i enlighet med utskottets hemställan.

Departementspromemorian och yttrandena över denna. I anledning av kyrkomötets skrivelse har, såsom inledningsvis omnämnts, inom justitie­ departementet utarbetats eu promemoria med förslag till ändrade bestäm­ melser om äktenskaps ingående utom riket och därmed sammanhängande spörsmål.

I promemorian lämnas en redogörelse för rättsläget på förevarande om­ råde ävensom för frågans behandling inom kyrkomötet. Därjämte återges innehållet i eu skrivelse som under utredningsarbetet inkommit till justi­ tiedepartementet från Svenska kyrkans sjömans vårds styrelse. I skrivelsen säger sig styrelsen ha erfarit att de i styrelsens tjänst verksamma prästerna ofta får ta ställning till frågan om möjligheten att erhålla svensk vigsel i främmande land. Till en del är här frågan om svenska turister som önskar kombinera en semesterresa med vigsel. Dessa har i många fall mycket dunkla begrepp om vigselrätten i utlandet och kommer icke sällan utan att i förväg ha förvissat sig om huruvida vigsel kan ordnas. Gällande bestäm­ melser medför alltså ibland olägenheter för sådana vigselsökande. Styrelsen anser dock icke att enbart hänsynen till dem — som dock utan större svå­ righeter kan ordna sin vigsel i hemlandet — bör föranleda en utvidgad be­ fogenhet för svensk präst att förrätta vigsel i annat land. Vida betydelseful­

lare synes det styrelsen vara att bereda det uteseglande sjöfolket möjlig­ het att i främmande hamnstäder bli vigda genom svensk sjömansprästs för­ medling. De av kyrkomötets utredningsnämnd beskrivna förhållandena i Narvik äger i viss mån motsvarighet i andra utländska hamnstäder där svensk sjömanspräst är verksam. Stora grupper svenska sjömän går sålunda i trampfart eller vistas på långresor på svenska eller utländska fartyg under långa tider — ett par år är icke ovanligt — utan att fartyget anlöper svensk eller annan skandinavisk hamn. För dessa sjömän skulle det vara en uppen­ bar förmån att kunna få svensk vigsel i en hamn som fartyget anlöper och dit den andra kontrahenten kan resa. Med gällande bestämmelser måste sjömannen antingen uppskjuta vigseln till eu ganska avlägsen framtid eller också mönstra av fartyget med de ekonomiska olägenheter som detta med­ för. Vad angår frågan om en eventuell lagändring erinrar styrelsen om att i de hamnstäder, varom här är fråga, finnes mestadels ingen svensk koloni av nämnvärd storleksordning, och alt de som skulle komma i åtnjutande av utvidgad vigselbehörighet är icke i första rummet bofasta svenskar utan uteseglande sjömän. Det för närvarande gällande villkoret att vigselförrät- taren är »präst i svensk församling inom främmande stat» bör enligt sty­ relsens mening icke ha avgörande betydelse för vigselbehörigheten. Styrel­ sen anser det därför vara befogat om »församlingskravet» i 1 kap. 8 § första stycket av 1904 års lag slopades för att vigselbehörighet skulle kunna bere­ das de utom riket stationerade svenska prästerna.

Beträffande behovet av en lagändring på förevarande område anföres här­ efter i promemorian följande. Svenska församlingar finnes utom riket i Köpenhamn, Oslo, Helsingfors, London, Paris, Berlin och Buenos Aires. Bemyndigande att förrätta vigsel jämlikt 1 kap. 8 § första stycket andra punkten i 1904 års lag har emellertid meddelats endast för ett par präster, nämligen svenska kyrkoherdarna i Köpenhamn och Oslo. Vad som anförts både inom kyrkomötet och av sjömansvårdsstyrelsen synes giva vid handen, att gällande bestämmelser icke medgiver, att svensk medborgare kan erhål­ la kyrklig vigsel utom riket i önskvärd utsträckning. Det kan även erinras om att många svenskar för studier eller yrkesverksamhet vislas i främmande länder under långa tider, och att också deras eventuella önskemål att i uppe- hållslandet erhålla svensk kyrklig vigsel om möjligt synes böra tillgodoses. Fn ändring bör därför komma till stånd i förevarande avseende. En diplo­ matisk överenskommelse om vigselbehörigheten inom de nordiska länder­ na, som av kyrkomötet föreslagits, torde emellertid vara av alltför begränsat praktiskt värde. Såsom sjömansvårdsstyrelsen erinrat är, jämte prästerna i de svenska församlingarna utom riket, många svenska präster verksamma i skilda delar av världen. Präster tillhörande svenska kyrkans sjömansvård tjänstgör sålunda i Narvik, Hull, Rotterdam, Gent, Genua, Rio de Janeiro, Melbourne m. fl. städer. På dessa platser torde, såsom sjömansvårdsstyrelsen anfört, icke finnas erforderligt svenskt befolkningsunderlag för alt grunda eu svensk församling i egentlig mening. Andra utom riket verksamma präs­ ter är missionärer och diplomatpräster.

Kungl. Maj. ts proposition nr 114 år 1959

Kungl. Maj.ts proposition nr It

4

år 1959

På grund av det anförda föreslås i promemorian att genom ändring av 1 kap. 8 § första stycket andra punkten av 1904 års lag möjlighet skall öppnas att — med medgivande av vederbörande främmande stat — meddela be­ myndigande att förrätta svensk vigsel utom riket åt envar utomlands verk­ sam präst i svenska kyrkan, oavsett om denne är anknuten till svensk för­ samling. Det erinras emellertid om att det praktiska värdet av en lagändring i enlighet härmed förringas därav att i länder, där borgerlig vigsel är obliga­ torisk, ett giltigt äktenskap icke torde kunna komma till stånd genom där för­ rättad kyrklig vigsel. Obligatorisk borgerlig vigsel förekommer, enligt tillgäng­ liga uppgifter, i Schweiz, Frankrike, Belgien, Nederländerna, Österrike, öst­ europeiska stater, Turkiet, Thailand, Chile, Kuba och Peru. I övriga nordiska länder — utom i Danmark, där utländsk präst endast i undantagsfall kan erhålla behörighet att viga — och inom det anglo-sachsiska rättsområdet torde emellertid principiella hinder icke föreligga mot att svensk vigselbe­ hörighet förlänas åt där verksamma svenska präster. Därjämte föreslås i promemorian att vigselbehörigheten på grund av bemyndigande skall avse även vigsel mellan svenska medborgare samt att präster i frikyrkliga tros­ samfund skall kunna erhålla bemyndigande att förrätta vigsel mellan kontra­ henter, av vilka åtminstone den ena tillhör samfundet. Eftersom av allmän­ na rättsgrundsatser torde följa att beträffande lagstiftning av förevarande slag reglerna för det ena landets medborgare bör överensstämma med regler­ na för medborgare i annat land, föreslås att i 1 kap. 5 § andra stycket av 1904 års lag skall i tillämpliga delar vidtagas motsvarande ändringar som dem vilka förordats i det föregående. Promemorian åtföljes av ett i enlighet med det anförda utarbetat lagförslag, vilket torde få fogas till statsrådspro­ tokollet (bilaga B).

Yttranden över promemorian har avgivits av Svea hovrätt, kammarkolle­ giet, statistiska centralbyrån, domkapitlen i Uppsala, Skara, Lund, Göteborg och Härnösand, svenska kyrkans missionsstyrelse, svenska kyrkans sjö- mansvårdsstyrelse, familjerätt ssakkunniga, folkbokföringssakkunniga, Evan­ geliska fosterlandsstiftelsens missionsstyrelse, Frikyrkliga samarbetskom- mittén och Filadelfiaförsamlingen i Stockholm. Även svenska prästförbun- det har erhållit tillfälle att yttra sig över promemorian men har icke begag­ nat sig därav.

I yttrandena har lagförslaget i sak genomgående tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Flera remissinstanser vitsordar behovet av vidgad behörighet för präst i svenska kyrkan att förrätta vigsel utom riket. Lunds domkapitel uttalar sålunda härom, att utredningen klart och tydligt påvisar olägen­ heterna av de begränsade möjligheter som står till buds för svensk medbor­ gare att erhålla kyrklig vigsel i utlandet. Den snabba utvecklingen på sam- färdsmedlens område accentuerar också detta förhållande, och enligt dom­ kapitlets mening är det nödvändigt att en ändring av gällande bestäm­ melser kommer till stånd. Filadelfiaförsamlingen i Stockholm önskar en yt­ terligare uppmjukning av bestämmelserna till förmån för präster i frikyrk­ liga trossamfund.

Kungl. Maj. ts proposition nr år 1959

nes ändamålsenligt att frågan om vigselbehörigheten för präster utom landet upptages till granskning i detta större sammanhang. Tills vidare torde där­ för ändring böra vidtagas endast i fråga om vigselbehörigheten för sjömans­ prästerna, i vilket avseende utredningen visar att påtagliga praktiska olä­ genheter av den nuvarande ordningen uppkommit.

Enligt 1 kap. 8 § första stycket första punkten i 1904 års lag om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, förmynderskap och adoption kan präst i svenska kyrkan viga svenska medborgare på utrikes ort. Stadgandet ger ej någon garanti för att äktenskap som tillkommit i så­ dan ordning vinner erkännande i annat land än Sverige. Härför torde i all­ mänhet krävas, att vigselförrättaren är behörig även enligt vigsellandets lag. Såvitt på den svenska lagstiftningen ankommer påkallas emellertid ej nå­ gon åtgärd då det gäller vigsel utom riket mellan svenska medborgare. Vad angår vigsel mellan svensk undersåte och undersåte i främmande stat stad­ gar andra punkten i 1 kap. 8 § första stycket, att präst i svensk församling inom främmande stat kan erhålla Kungl. Maj:ts uppdrag att förrätta sådan vig­ sel enligt svensk lags föreskrifter. Om dylikt uppdrag — såsom är förutsatt — lämnas med den främmande statens medgivande, blir vigseln även gällande i vigsellandet och kan antagas bli erkänd jämväl i andra främmande län­ der. Sistnämnda bestämmelse torde böra kompletteras så, att med präst i svensk församling jämställes präst, som tjänstgör inom svenska kyrkans sjömansvård. Med stöd av stadgandet kan då, om tillstånd av vederbörande stat föreligger, bemyndigande att förrätta vigsel meddelas såväl för sjömans­ prästen i Narvik som för svenska sjömanspräster som är verksamma på andra utländska orter.

Då det är särskilt angeläget att vigselbehörighet ordnas för den svenske sjömansprästen i Narvik, har i samband med utredningen i lagstiftnings­ ärendet undersökts i vad mån möjlighet föreligger att erhålla norskt med­ givande till sådan behörighet. Enligt vad som inhämtats från norska justis- departementet kan dylikt medgivande påräknas efter erforderlig komplette­ ring av den norska lagstiftningen i ämnet.

I fråga om vigselbehörigheten för utländska sjömanspräster som är verk­ samma i Sverige har som förut nämnts särskilt uppmärksammats, att denna fråga är otillfredsställande ordnad för norske sjömansprästen i Göteborg. Svenskt tillstånd för denne att här i landet förrätta norsk vigsel kan ej med­ delas med nuvarande lagstiftning. Härför erfordras alltså lagändring, som lämpligen torde ske genom komplettering av 1 kap. 5 § andra stycket i 1904 års lag. Den danske sjömansprästen i Göteborg äger enligt dansk lag över huvud icke rätt att förrätta vigsel utom hemlandet, och någon finsk sjö­ manspräst är icke för närvarande verksam i vårt land. Det synes likväl lämpligt att i förevarande avseende icke göra skillnad mellan danska, finska och norska präster. Ändringen bör därför innebära att med präst i utländsk evangelisk-luIhersk församling här i riket — eller alltså präst som enligt den nuvarande lydelsen av lagrummet kan erhålla vigselbehörighet — jäm-

Kungl. Maj.ts proposition nr 144 år 1959

Bilaga B

Vid den remitterade promemorian fogat förslag till

Lag

angående ändrad lydelse av 1 kap. 5 och 8 §§ lagen den 8 juli 1904

(nr 26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande

äktenskap, förmynderskap och adoption

Härigenom förordnas, att 1 kap. 5 och 8 §§ lagen den 8 juli 1904 om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, förmynderskap och adoption (nr 26 s. 1) skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande Igdelse) (Föreslagen Igdelse)

1 kap.

5

Har med---------------------------------------Har med Konungens tillstånd präst i utländsk, evangelisk-luthersk för­ samling här i riket erhållit uppdrag av den stat han tillhör att förrätta gif­ termål, skall äktenskap, som i enlig­ het med den främmande statens lag blivit inför sådan präst här ingånget, anses vara i behörig form avslutat, såframt mannen och kvinnan eller endera av dem var undersåte i den staten.

8

Är giftermål mellan svenska under­ såtar å utrikes ort av präst inom svenska kyrkan förrättat i enlighet med svensk lags föreskrifter, vare det här för gillt hållet. Samma lag vare, där präst i svensk församling inom främmande stat i enlighet med svensk lags föreskrifter förrättat giftermål i den staten mellan svensk undersåte och undersåte i främmande stat, så­ framt Konungen uppdragit åt prästen att förrätta sådant giftermål.

form avslutat.

Har med Konungens tillstånd präst eller den som eljest är behörig att för­ rätta giftermål i utländskt trossam­ fund erhållit uppdrag av den stat han tillhör att här i riket förrätta gifter­ mål, skall äktenskap, som i enlighet med den främmande statens lag blivit inför denne här ingånget, anses vara i behörig form avslutat, såframt man­ nen och kvinnan eller endera av dem var undersåte i den staten.

§•

Har med tillstånd av främmande stat präst i svenska kyrkan eller den som enligt Konungens förordnande är behörig att förrätta giftermål i annat svenskt trossamfund erhållit Konung­ ens uppdrag att förrätta giftermål i den staten, skall äktenskap som i en­ lighet med svensk lags föreskrifter blivit inför denne i samma stat in­ gånget anses vara i behörig form av­ slutat, såframt mannen och kvinnan eller endera av dem var svensk un-

Kungl. Maj.ts proposition nr lii år 1959

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Ma j. ts lagråd den i april

1959.

Närvarande:

justitieråden B^eckman,

E. SÖDERLUND, T^ammelin,

regeringsrådet N^evrell.

Enligt lagrådet den 1 april 1959 lillhandakommet utdrag av protokoll över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrå­ det den 20 mars 1959, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 kap. 5 och 8 §§ lagen den 8 juli 1904 (nr 26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rö­ rande äktenskap, förmynderskap och adoption.

Förslaget, som finnes hilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av hovrättsrådet Sara Falk.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Clas Amilon