2

Kungl. Maj:ts proposition nr 78 år 1959

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

27 februari 1959.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena

U

ndén^, statsråden

N

ilsson

, S

träng

, A

ndersson

,

L^indell, L^indström, L^ange, L^indholm, K^ling, S^koglund, E^denman,

N^etzén, J^ohansson, ^af G^eijerstam.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena samt

cheferna för social-, inrikes-, kommunikations- och jordbruksdepartemen­

ten anmäler chefen för handelsdepartementet, statsrådet Lange, vissa av

Internationella arbetsorganisationens konferens år 1958 vid dess fgrtio-

första sammanträde (sjunde sjöfartskonferensen) fattade beslut samt an­

för följande.

Genom sin anslutning till Nationernas förbund den 9 mars 1920 in­

trädde Sverige såsom medlem av Internationella arbetsorganisationen i

Geneve.

Arbetsorganisationens beslutande församling —- Internationella arbcts-

konferensen — har vid olika tillfällen behandlat frågor rörande sjöfolkets

arbetsförhållanden. Sålunda har tidigare hållits sex sammanträden, vid

vilka uteslutande dylika frågor övervägts, s. k. sjöfartskonferenser, näm­

ligen dels i Genua år 1920, dels i Geneve åren 1926 och 1929 samt — två

gånger — år 1936, dels ock i Seattle år 1946 (prop. nr 321/1946). Därjämte

behandlades vissa sjöfartsfrågor vid arbetskonferensens allmänna samman­

träde i Geneve år 1949 (prop. nr 207/1950).

För närmare kännedom dels om de skilda formerna för en arbetskonfe-

rens beslut, nämligen konvention, rekommendation och resolution, dels

ock om de olika förpliktelser, som åligger medlem av organisationen, där­

ibland skyldigheten att underställa å konferenssammanträde antagna kon­

ventioner och rekommendationer vederbörlig myndighet (i Sverige riks­

dagen) för vidtagande av lagstiftnings- och andra åtgärder m. m., torde

få hänvisas till propositionen nr 23/1959.

Internationella arbetskonferensens fyrtioförsta sammanträde (sjunde sjö-

f art skonferensen) hölls i Geneve under tiden den 29 april—den 14 maj

1958.1 Konferensen hade föregåtts av en i London hösten 1956 avhållen

förberedande teknisk konferens mellan regerings-, redare- och sjöfolksre-

1 Under år 1958 höll Internationella arbetskonferensen två sammanträden, det 41 :a och

det 42 :a. I propositionen nr 23/1959 redogöres för besluten vid det 42 :a sammanträdet.

4

Kungl. Hlaj:ts proposition nr 78 år 1959

6. Rekommendation (nr 107) angående sjömäns anställning å fartyg re­

gistrerade i främmande land,

7. Rekommendation (nr 108) angående sjömäns sociala villkor och säker­

het i förhållande till fartygs registrering.

Ifrågavarande beslut, vilka hänför sig till punkterna VII, II, V, III respek­

tive IV på dagordningen, är av beskaffenhet att i enlighet med artikel 19 i

Internationella arbetsorganisationens stadga skola underställas riksdagen.

Konventionen nr 109 och rekommendationen nr 109 avses icke att i sak

behandlas i detta sammanhang utan kommer att senare ånyo anmälas vid

framläggande av förslag till ny sjöarbetstidslag.

Texterna till konventionen nr 108 och rekommendationerna nr 105—108

torde i översättning såsom bilagor (Bilaga A—E) få fogas till statsrådspro­

tokollet i detta ärende.

Utöver de på dagordningen upptagna överläggningsämnena hade konfe­

rensen att taga ställning till ett antal förslag om resolutioner i vissa frågor.

I särskild bilaga (Bilaga F) lämnas en förteckning över samtliga vid kon­

ferensen antagna resolutioner.

över konventionen nr 108 och rekommendationerna nr 105—108 har ytt­

randen avgivits av delegationen för det internationella socialpolitiska sam­

arbetet, sjöfartsstyrelsen, Svenska sjöfolksförbundet, Svenska stewardsför-

eningen, Sveriges fartygsbefälsförening, Svenska maskinbefälsförbundet och

Sveriges redareförening.

Dessutom har yttranden avgivits över konventionen nr 108 av arbetsmark­

nadsstyrelsen, statens kriminaltekniska anstalt, statspolisintendenten, sta­

tens utlänningskommission, generaltullstyrelsen, överståthållarämbetet även­

som länsstyrelserna i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län, över rekom­

mendationen nr 105 av medicinalstyrelsen, över rekommendationen nr 106

av medicinalstyrelsen och telestyrelsen, över rekommendationen nr 107 av

arbetsmarknadsstyrelsen samt över rekommendationen nr 108 av arbets­

marknadsstyrelsen och socialstyrelsen.

Stockholms rederiförening och Rederiföreningen för mindre fartyg, som

beretts tillfälle yttra sig över såväl konventionen nr 108 som rekommenda­

tionerna nr 105—108, har icke låtit sig avhöra.

Redan i detta sammanhang må anmälas, att delegationen för det interna­

tionella socialpolitiska samarbetet beträffande rekommendationerna nr 105—

108 begränsat sig till ett uttalande av innehåll, att — därest det vid en jäm­

förelse av de olika rekommendationerna med gällande svensk lagstiftning

visar sig att de anvisningar, som desamma innehåller, i stort sett redan iakt-

tages i svensk lagstiftning — instrumenten icke behöver föranleda någon åt­

gärd. Skulle å andra sidan så icke vara fallet, torde det enligt delegationen

böra förordas, att rekommendationernas anvisningar, i den omfattning så

befinnes möjligt och lämpligt, beaktas vid utformningen av framtida lag­

stiftning eller administrativa föreskrifter.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 78 år 1959

terna 1—3, skall dock icke inskränka ett medlemslands rätt alt neka en sjö­

man att inresa till eller att vistas inom statens territorium (art. 6 punkt 4).

Beträffande innehållet i artiklarna 7—14 i konventionen torde få hänvi­

sas till konventionstexten.

Konventionen antogs av konferensen med 137 röster mot 6 och 8 nedlagda.

Samtliga svenska ombud röstade för antagandet av konventionen.

Svenska bestämmelser

Svenska bestämmelser, som beröres av konventionen, återfinnes i kungö­

relsen den 9 juni 1939 angående sjömanshusen i riket samt sjömäns på-

och avmönstring, kungörelsen den 7 november 1941 om skyldighet för

svensk medborgare att vid utresa ur riket innehava giltigt pass, passkun­

görelsen den 31 maj 1940, utrikesförvaltningens passkungörelse den 14 juni

1940, utlänningslagen den 30 april 1954, utlänningskungörelsen den 4 juni

1954 samt kungörelsen den 21 mars 1958 angående tillämpning av en mel­

lan Sverige, Danmark, Finland och Norge träffad överenskommelse om upp­

hävande av passkontrollen vid de internordiska gränserna.

För svensk sjöman, som är inskriven vid sjömanshus och som

icke innehaft befattning av befälsgrad å fartyg, kan enligt passkungörelsen

- i stället för vanligt pass — utfärdas en särskild legitimationshandling,

sjömanspass. Sjömanspass kan enligt utrikesförvaltningens passkungörelse

utfärdas även utomlands av beskickningar och konsulat för svensk sjöman

som ej tillhör fartygsbefälet.

Ytterligare en för svenska sjömän avsedd legitimationshandling, sjöfarts­

bok, finns föreskriven i kungörelsen angående sjömanshusen i riket samt

sjömäns på- och avmönstring. Sjöfartsbok utfärdas i samband med inskriv­

ning vid sjömanshus. Varje svensk medborgare, som idkar sjöfart såsom

yrke å svenskt handelsfartyg, bör enligt kungörelsen inneha sjöfartsbok.

Svenska sjömän i utrikes fart torde ofta vara utrustade både med sjö­

fartsbok och med vanligt pass eller sjömanspass. Den rätt att gå i land i

främmande länder, som på grund av dessa handlingar eller eljest tillkom­

mer svenskt sjöfolk, är givetvis beroende på de föreskrifter som gäller i ve­

derbörande land. Innehavare av pass och sjömanspass måste vara försedd

med visering för inresa i länder som fordrar visering. Svensk sjöfartsbok

berättigar vanligen innehavaren att gå i land i samband med fartygets

hamnuppehåll. I vissa länder (Amerikas förenta stater och de östeuropeiska

länderna) tillåtes dock sjöman icke att gå i land, om han ej innehar annan

legitimationshandling än sjöfartsbok.

Utländsk sjöman, som ankommit till riket såsom besättningsman

å fartyg, äger enligt 17 § utlänningskungörelsen tillfälligt vistas å den ort

där fartyget ligger, såvida icke vederbörande polismyndighet finner skäl

löreskriva annat. Sådan utlänning må jämväl, om synnerliga skäl förelig­

ger, av polismyndigheten medgivas rätt att under kortare tid tillfälligt be­

söka annan ort inom riket. Nu nämnda tillstånd benämnes landgångstilt-

8

ling tillträde till landet begränsats till inresa för tillfälligt besök i land i

samband med fartygs hamnuppehåll ävensom till in- och genomresa i sam­

band med på- och avmönstring i fartyg, framhåller styrelsen, att bestäm­

melser av i huvudsak denna innebörd redan utfärdats i Sverige och att där­

för — vid en svensk anslutning till konventionen — ifrågavarande skyldig­

het knappast torde innebära någon väsentlig ändring i Sveriges behandling

av utländskt sjöfolk. Styrelsen understryker emellertid, att för Sveriges del

det väsentliga skälet för en ratifikation torde vara att genom medverkan till

en såvitt möjligt allmän anslutning till konventionen eller i vart fall accep­

terande av dess principer underlätta för svenskt sjöfolk att i andra länder

erhålla dessa förmåner.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker styrelsen, att konventionen

ratificeras.

Delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet anför, att

— därest en av vederbörande fackmyndigheter verkställd prövning ger vid

handen, att svensk lagstiftning i ämnet överensstämmer med konventionen

och att förutsättningar för en svensk ratificering sålunda föreligger — de­

legationen icke har något att erinra mot att konventionen ratificeras från

svensk sida.

Arbetsmarknadsstyrelsen tillstyrker Sveriges anslutning till konventio­

nen. Styrelsen föreslår i anslutning därtill, att den föreslagna identitets­

handlingen för Sveriges del i huvudsak utformas såsom den nuvarande sjö-

fartsboken med de ändringar, som kan komma att visa sig nödvändiga ur

internationell synpunkt.

Generaltullstyrelsen har ur de synpunkter styrelsen har att företräda icke

något att erinra mot att Sverige biträder konventionen.

Svenska sjöfolksförbundet, Svenska stewardsföreningen samt Sveriges

fartygsbefälsförening tillstyrker, att Sverige ratificerar konventionen.

Svenska maskinbefälsförbundet anför.

Tillkomsten av en internationellt giltig identitetshandling torde bidraga

till minskad irritation mellan sjöfolket och myndigheterna. Det är emeller­

tid av vikt, att garantier skapas för att denna identitetshandling endast ut­

färdas till sjömän. Artikel 2 punkt 2 har fått en sådan utformning, att det

kan befaras att även icke sjömän har möjlighet att erhålla sådan handling.

Genom att registrerad vid arbetsförmedling kan erhålla sjömanslegitima-

tion, kan det befaras att legitimation kommer att utfärdas till sökande,

som aldrig kommer att erhålla tjänst till sjöss. Varje år inskrives vid sjö-

mansförmedlingarna ett mycket stort antal sökande med tidigare sjöprak­

tik och nybörjare, som av olika skäl aldrig erhåller anställning till sjöss.

Enligt konventionens utformning synes det vara möjligt för dessa att er­

hålla identitetshandling, som sjöman enbart genom sin registrering vid sjö-

mansförmedling. Förbundet finner det angeläget att identitetskort utfärdas

först sedan första anställningen erhållits till sjöss eller vid återanställ-

ning.

Sveriges redareförening framhåller, att konventionen torde ha föga värde

med hänsyn till de bestämmelser, som redan finnes utfärdade i Sverige vad

gäller sjömans identitetshandlingar. Införandet av en internationellt erkänd

Kungl. Maj:ts proposition nr 78 år 1959

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 78 år 1959

finnas vara genomförbart med hänsyn till konventionens innehåll, möjlighet

bör skapas att där särskilda skäl föreligger återkalla utfärdad legitimations-

handling.

Överståthållnrämbetet förklarar, att vad gäller sjömän med svenskt med­

borgarskap ämbetet icke har kännedom om att behov föreligger av legitima-

tionshandling utöver de som redan finnes. I övrigt hänvisar ämbetet till vad

kriminalpolisintendenten i Stockholm anfört.

Statens kriminaltekniska anstalt anser, att det nuvarande svenska sjö-

manspasset beträffande sin utformning och sitt innehåll synes kunna ändras

i överensstämmelse med de krav, som ställes i artikel 4 i konventionen. Det

framstår dock för anstalten såsom mycket tveksamt, huruvida samma slags

identitetshandling bör utfärdas för sjöman, som ej är svensk medborgare.

För sådan sjöman, tillhörande stat för vilken konventionen gäller, eller för

sjöman, som är anställd på svenskt fartyg eller inskriven vid svensk arbets­

förmedling, synes enligt anstalten en till det yttre likartad men beträffande

innehållet på annat sätt utformad handling möjligen kunna utfärdas. Denna

handling hör ha sådant innehåll, att av densamma framgår att sjömannens

identitet icke kan garanteras. Anstalten finner det lämpligt, att •— innan kon­

ventionen ratificeras av Sverige — närmare utredning verkställes i ämnet,

avseende bl. a. spörsmålet vad innehavare av identitetshandling har att iakt­

taga vid förlust av densamma.

Statspolisintendenten hänvisar till att han i anledning av ett i 1946 års

sjömanskommittés betänkande den 25 juni 1957 rörande sjömanshusen

framfört förslag, att svensk sjöfartsbok i vissa fall skulle kunna utfärdas

för utländsk sjöman, bestämt avstyrkt detta förslag. Statspolisintendenten

framhåller, att de synpunkter, som motiverade detta ställningstagande, sy­

nes vara tillämpliga jämväl i vad avser ifrågavarande identitetshandling.

Statspolisintendenten uttalar, att starka skäl talar för att en identitetshand­

ling bör ges begränsad giltighetstid.

Statens utlänningskommission anför i anslutning till konventionens arti­

kel 2, att det ur de synpunkter kommissionen har att företräda icke finnes

något att erinra mot att svensk identitetshandling utfärdas till svensk sjö­

man.

Kommissionen framhåller vidare, att ett utställande av svensk identitets­

handling till utländsk sjöman måste med hänsyn till de rättsverkningar, som

är förbundna därmed, i varje särskilt fall föregås av en ingående prövning

ej endast ur yrkessynpunkt utan även ur utlänningskontrollsynpunkt. Kom­

missionen anför därvid.

Bland utländska sjömän på svenska fartyg finnas åtskilliga goda yrkes­

män, som genom långvarig tjänstgöring vunnit stark anknytning till Sve­

rige och där några skäl att förvägra dem rätt att återvända hit icke före­

ligga. Sådana yrkessjömän, som förutsättes vara i besittning av såväl pass

som uppehållstillstånd, torde utan olägenheter ur utlänningskontrollsyn­

punkt kunna tilldelas identitetshandling. Det förekommer emellertid bland

utländska sjömän, som påmönstra svenskt fartyg utomlands, även sådana

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 78 år 1959

man, vilken icke är medborgare i den stat, som utfärdat identitetshandling­

en, är förknippad med dennes innehav av identitetshandlingen, svårigheter

kan uppstå, om vederbörande under vistelse i riket skulle förlora sin hand­

ling. Därest det överhuvudtaget ginge att klarlägga vilken stat, som utfärdat

handlingen, funnes likväl enligt kommissionen icke någon garanti för att

vederbörande skulle kunna återsändas till denna stat. Kommissionen erinrar

därvid om att någon skyldighet att utfärda ny identitetshandling icke före-

skrives i konventionen, samt framhåller, att utlänningen också kan under­

låta begära ny sådan handling.

Kommissionen förutser, att — enär identitetshandling skall kunna utfär­

das även för andra än den egna statens medborgare — en tillämpning av ar­

tikel 6 punkt 2 kommer att medföra så stora olägenheter ur utlänningskon­

trollsynpunkt, att kommissionen av denna anledning avstyrker att Sverige

biträder konventionen.

Slutligen framhåller kommissionen, att — därest en anslutning till kon­

ventionen från svensk sida ändock anses böra ske — spörsmålet om infö­

rande av här ifrågavarande identitetshandling för sjömän är av sådan be­

tydelse för utövandet av den för de nordiska staterna gemensamma kontrol­

len över till Norden inresande utlänningar, att frågan måste lösas i samråd

med övriga nordiska stater.

Sedan Sveriges redareförening och de ombordanställdas organisationer be-

retts tillfälle att yttra sig i anledning av vad utlänningskommissionen an­

fört, har dessa framfört sina synpunkter och därvid gjort vissa erinringar

mot kommissionens ståndpunkt. Från samtliga organisationers sida under-

strykes önskvärdheten av att Sverige ratificerar konventionen.

Det i artikel 13 av överenskommelsen mellan Sverige, Danmark, Finland och

Norge om upphävande av passkontrollen vid de internordiska gränserna om-

förmälda samarbetsutskottet — Nordiska utlänningsutskottet — har där­

efter enligt protokoll vid sammanträde i Stockholm i februari 1959 förkla­

rat, att utskottet med hänsyn till de olägenheter, som ur utlänningskontroll­

synpunkt skulle uppstå vid en tillämpning av konventionen, icke ansåge sig

kunna rekommendera en anslutning från de nordiska staternas sida till kon­

ventionen i dess nuvarande utformning.

Rekommendation (nr 105) angående innehållet i skeppsapotek

Rekommendationen

Enligt rekommendationen bör varje fartyg, som nyttjas i sjöfart, vara för­

sett med ett skeppsapotek. Dess innehåll bör bestämmas av vederbörande

nationella myndighet med beaktande av bl. a. antalet personer ombord samt

resans beskaffenhet och varaktighet. Särskilda bestämmelser bör utfärdas

om att sådana läkemedel, vars användning är särskilt reglerad, skall för­

varas hos befälhavaren eller annat ansvarigt befäl ombord. Till rekommen­

dationen är såsom bilaga fogad en av medicinsk expertis uppgjord förteck­

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 78 år 1959

Rekommendation (nr 106) angående medicinsk rådgivning per radio

till fartyg till sjöss

Rekommendationen

Enligt rekommendationen anmodas medlemsstaterna, att genom ett ut­

byggt system tillse att medicinsk rådgivning per radio till fartyg till sjöss

kostnadsfritt göres tillgänglig hela dygnet. I fall då så befinnes nödvändigt

och praktiskt lämpligt bör därvid även medicinska specialister kunna anli­

tas. För att rätt kunna utnyttja rådgivningen bör viss undervisning av den

ombordanställda personalen ske, varjämte för ändamålet lämpliga medi­

cinska handböcker bör utgivas. Varje radioutrustat fartyg bör vara försett

med en aktuell och fullständig förteckning över radiostationer, från vilka

rådgivning kan erhållas.

Rekommendationen antogs enhälligt av konferensen med 152 röster.

Svenska bestämmelser

Genom beslut den 23 februari 1923 medgav Kungl. Maj:t, att befordran

av radiotelegram över Göteborgs kuststation i samband med medicinsk råd­

givning till fartyg till sjöss fick ske utan avgift. Verksamheten utsträcktes

genom beslut av Kungl. Maj:t, dels den 28 februari 1930 att omfatta samtliga

kuststationer för telegrafi, dels ock den 30 maj 1952 att avse även radiotele­

fonsamtal.

Nu gällande bestämmelser angående medicinsk rådfrågning från fartyg

till sjöss är intagna i telestyrelsens instruktioner för rörliga radiostationer

och rörliga radiotelefonstationer av ringa effekt (televerkets författnings­

samling Serie B: 21 respektive B: 54 av år 1958).

Yttranden

Telestyrelsen framhåller, att styrelsen, alltsedan systemet med medicinsk

rådgivning till fartyg infördes, under hand träffat avtal om kostnadsfri råd­

givning med sådana större sjukhus, som lämpligen kunde ifrågakomma. Av

de åtta svenska kuststationer, över vilka medicinsk rådgivning för närva­

rande kan erhållas såväl per telegrafi som per telefoni, är Göteborgs, Karls­

krona, Stavsnäs’, Härnösands och Bodens kuststationer öppna hela dygnet.

Fartyg i svenska farvatten har därför i normala fall ständigt möjlighet att

erhålla kostnadsfri rådgivning från sjukhus. Fartyg med kortvågsutrustning

kan, var de än befinner sig, erhålla sådan vid kontakt med Göteborgs kuststa­

tion. Samtliga svenska fartygsradiostationer är försedda med förteckningar,

vilka bl. a. innehåller anvisningar och bestämmelser rörande medicinsk råd­

givning till fartyg över kuststationer i olika länder. Styrelsen upplyser, att

frågan om bästa sättet att underlätta kontakten mellan fartyg och läkare vid

sjukdomsfall ombord på fartyg för närvarande utredes. I utredningsarbetet

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 78 år 7959

Rekommendationen antogs vid konferensen med 138 röster mot 0 och 11

nedlagda. Samtliga svenska ombud röstade för antagandet av rekommenda­

tionen.

Svenska bestämmelser

Enligt 38 § kungörelsen den 9 juni 1939 angående sjömanshusen i riket

samt sjömäns på- och avmönstring m. m. skall påmönstring av svensk sjö­

man ske, därest han anställes eller finnes anställd å utländskt handelsfar­

tyg, som avgår från svensk hamn. Därvid skall mönstringsförrättare iakt­

taga bl. a., att mellan sjömannen och fartygsbefälhavaren upprättas anställ­

ningskontrakt. Om fartyget ej tillhör främmande stat, mellan vilken och

Sverige överenskommelse är gällande angående ömsesidigt understödjande

i vissa fall av sjömän från den andra staten, skall i anställningskontraktet,

vilket utskrives på fastställt formulär, inrymmas bestämmelse därom att,

därest sjömannen till följd av antingen sjukdom eller skada, som han icke

ådragit sig genom grovt vållande eller vid tjänstens antagande förtegat, eller

annan utan hans förvållande förekommen anledning kvarlämnas på ort

utom Sverige, gottgörelse skall utgivas av befälhavaren för hans sjukvård

under tolv veckor efter anställningens upphörande och för hemresan till

närmaste svenska hamn.

Yttranden

Sjöfartsstyrelsen framhåller, att ett i enlighet med 38 § i förut angivna

kungörelse upprättat anställningskontrakt i allt väsentligt täcker de villkor,

som angives i rekommendationen. Någon motsvarande kontroll utövas emel­

lertid icke då utländska sjömän i Sverige anställes å utländskt fartyg. Ge­

nom samverkan mellan berörda statliga myndigheter bör dock enligt styrel­

sens mening möjligheter finnas att granska även utländska sjömäns anställ­

ning å ifrågavarande fartyg. Sjöfartsstyrelsen förklarar sig med hänsyn här­

till vilja tillstyrka att Sverige medverkar till genomförande av de i rekom­

mendationen angivna bestämmelserna.

Arbetsmarknadsstyrelsen konstaterar med tillfredsställelse, att Interna­

tionella arbetsorganisationen tagit initiativ till rekommendationen och till­

styrker att Sverige medverkar till genomförande av dess bestämmelser. Sty­

relsen förklarar, att arbetsmarknadsverket för sin del är berett att taga ak­

liv del i arbetet att avhålla sjömän bosatta i Sverige från att taga anställ­

ning eller avtala om anställning ombord å fartyg registrerade i främmande

länder, såframt icke anställningsvillkoren i stort sett är likvärdiga med de

villkor som föreskrives genom kollektivavtal och sociala normer godtagna

av de svenska avtalsslutande parterna på arbetsmarknaden.

Sveriges redareförening framhåller, att risken för att sjömän tager anställ­

ning å fartyg under s. k. bekvämlighetsflagg på villkor, som icke kan anses

normerande för s. k. bona fide-sjöfartsländer, under de senaste åren torde

ha varit minimal, enär löner och övriga villkor å dessa fartyg väl kunnat

18

sjömännens säkerhet och välfärd ombord å registreringslandets sjögående

handelsfartyg. Rekommendationen uppräknar därvid ett antal åtgärder,

som registreringslandet särskilt bör vidtaga. För kännedom härutinnan tor­

de få hänvisas till rekommendationstexten.

Rekommendationen antogs av konferensen med 144 röster mot 0 och 3

nedlagda. Samtliga svenska ombud röstade för antagandet av rekommen­

dationen.

Svenska bestämmelser

Rekommendationen omspänner vad svenska förhållanden beträffar en

mängd lagar och författningar samt bestämmelser i kollektivavtal. Här må

endast erinras om bestämmelserna angående sjövärdighet i 5 a § sjölagen

och om vissa med föranledande av nämnda lagrum utfärdade författningar,

nämligen dels förordningen den 20 maj 1927 angående fartygs byggnad och

utrustning, dels ock förordningen den 9 december 1932 angående vissa sä­

kerhetsåtgärder vid nyttjande av fartyg. Vidare må erinras om att lagen den

16 oktober 1914 om tillsyn å fartyg stadgar, att inom riket fartygsinspek-

tionen och utom riket konsulerna skall utöva sådan tillsyn för att utröna hu­

ruvida bestämmelserna i 5 a § sjölagen och de med stöd därav utfärdade

föreskrifterna är iakttagna. Lagen gäller — med vissa undantag — för

svenskt fartyg och utländskt fartyg, som finnes här i riket. Slutligen må

erinras om att bestämmelser avseende de förhållanden, som i övrigt åsyftas

i rekommendationen, återfinnes i bl. a. kungörelsen den 9 juni 1939 angå­

ende sjömanshusen i riket samt sjömäns på- och avmönstring m. in., sjö­

manslagen den 30 juni 1952, befälsförordningen den 12 juni 1936 samt la­

gen den 11 september 1936 om förenings- och förhandlingsrätt.

Det må nämnas, att konventionen (nr 70) angående social trygghet för

sjömän, vilken endast ratificerats av tre stater och icke trätt i kraft, innehål­

ler vissa detaljföreskrifter som hindrar en svensk ratificering (jfr prop. nr

321/1946). Konventionen om det öppna havet har — liksom övriga av havs-

rättskonferensen antagna konventioner — ansetts f. n. icke böra ratificeras

av Sverige.

Yttranden

Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller, att de i rekommendationen angivna

bestämmelserna för vårt lands vidkommande sedan länge varit i kraft ge­

nom lagstiftning eller kollektivavtal. Ett genomförande av rekommendatio­

nen skulle medföra en förbättring av de allmänna anställningsvillkoren för

sjöfolket i de länder, som icke genom lagstiftning eller kollektivavtal hun­

nit lika långt som de traditionella sjöfartsnationerna. Styrelsen förklarar,

att styrelsen vill lämna rekommendationen sin allmänna tillstyrkan, enär

även vårt land och vårt sjöfolk i olika avseenden beröres av de förhållan­

den, som råder i åsyftade länders fartyg.

Sjöfartsstyrelsen anför.

Kungl. Maj:ts proposition nr 78 år 1959

20

folk råder. Några statliga organ, som erbjuder skydd för de ombordanställ­

da, existerar icke. Det är i själva verket så, att det saknas nästan allt som

värderas högst i de traditionella sjöfarlsländerna, varför det är av största

vikt att möjlighet gives att försäkra sig om att sjömännens tjänsteförhål-

landen är i överensstämmelse med de normer, som är allmänt vedertagna

hos de traditionella sjöfartsnationerna.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker förbundet anslutning till re­

kommendationen.

Också Svenska maskinbefäls förbundet betonar, att rekommendationen be­

rör ett av de allvarligaste internationella sjöfartsprobleinen. Förbundet fin­

ner det högst nödvändigt, att möjligheten för de s. k. bekvämlighetsflag-

gorna att ohämmat dra till sig främmande tonnage förhindras på ett så ef­

fektivt sätt som möjligt. Denna utveckling, säger förbundet, utgör en stor

tara för sjöfolket i de länder, där man tillkämpat sig en viss social trygghet.

I likhet med maskinbefälsförbundet anser Sveriges fartygsbefälsförening

och Svenska stewardsföreningen, att Sverige bör medverka till förverkligan­

det av rekommendationens syfte.

Kungl. Maj.ts proposition nr 78 år 1959

Departementschefen

Konventionen (nr 108) angående nationella identitetshandlingar för sjö­

män behandlar ett problem, som är av betydande vikt för den internationella

sjöfarten. För sjömännen, som tillbringar så stor del av sin fritid ombord

på fartygen, är det ett berättigat intresse att ha möjlighet att gå i land un­

der fartygens hamnbesök. Det är också av betydelse både för dem, som är

anställda på fartyg i internationell fart, och för redare för sådana fartyg, att

eu sjöman, som avmönstrat ett fartyg i främmande land eller skall tillträda

anställning på fartyg i sådant land, skall ha rätt att resa genom landet på

väg till eller från fartyget. Svårigheter för sjömän att få tillträde till främ­

mande länder i sådana syften har emellertid uppkommit till följd av att

någon internationell överenskommelse om särskild för sjömän avsedd identi­

tetshandling icke finnes. De nu förekommande identitetshandlingarna är av

de mest skiftande slag, och de olika länderna tillämpar en oenhetlig praxis

i fråga om utländska sjömäns tillträde till sina territorier. Bland sjöfolket

har det länge varit ett önskemål att dessa svårigheter skall undanröjas, så

att man skall komma från den osäkerhet och de övriga olägenheter som föl­

jer av de rådande förhållandena.

Konventionens syfte är att få till stånd en likalydande och likvärdig in­

ternationell identitetshandling och att skapa en enkel och likformig praxis

på området. Såsom sjöfartsstyrelsen uttalat skulle ett genomförande i vårt

land av de principer som innefattas i konventionen knappast innebära någon

väsentlig ändring i behandlingen i Sverige av utländskt sjöfolk. Det väsent­

liga skälet för en svensk ratifikation ligger därför huvudsakligen i vikten av

att bidraga till en mera allmän anslutning till konventionen eller i vart fall

ett internationellt accepterande av dess principer, vilket skulle underlätta

22

med anhållan om riksdagens yttrande angående omförmälda,

av Internationella arbetsorganisationens år 1958 vid dess

fyrtioförsta sammanträde (sjunde sjöfartskonferensen) an­

tagna konvention och rekommendationer.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Kiingl. Maj.ts proposition nr 78 år 1959

Ur protokollet:

Pierre Vinde

24

Kungl. Maj. ts proposition nr 78 år 1959

~. Identitetshandling skall innehålla uppgift om den utfärdande myndig­

hetens namn och om dag och plats för utfärdandet samt en förklaring att

handlingen ar en med denna konvention avsedd identitetshandling.

«3. Identitetshandling skall innehålla följande uppgifter angående inne-

navareni

a)

b)

c)

d)

e)

f)

fullständigt namn (i förekommande fall såväl för- som efternamn) •

todelsedag och-ort;

nationalitet;

signalement;

fotografi;

namnteckning eller, där innehavaren icke är skrivkunnig, tumavtrvck

f. Därest medlemsstat utfärdar identitetshandling för utländsk sjöman

ma uppgift om sjömannens nationalitet utelämnas; sådan uppgift utgör icke

ensamt bevis om sjömannens nationalitet.

5. I identitetshandling skall all begränsning i dess giltighetstid vara tvd-

ligt angiven.

o o

6. Med tillämpning av stadgandena i de föregående momenten skall med­

lemsstat efter horande av berörda redar- och sjöfolksorganisationer bestäm­

ma identitetshandlingens slutliga form och innehåll.

7. Den nationella lagstiftningen må föreskriva, att ytterligare uppgifter

skola intagas i identitetshandlingen.

‘

1

Artikel 5

1. Sjöman, som innehar giltig identitetshandling utfärdad av vederböran-

.?.,niyj1<?1,ghef. 1 territorium, för vilket denna konvention gäller, skall äga

ratt att atervanda till sagda territorium.

2. Sjöman skall därjämte äga rätt att återvända till i föregående moment

nämnt territorium under en tid av minst ett år efter utgången av i identitets­

handlingen eventuellt angiven giltighetstid.

Artikel 6

1. Medlemsstat skall tillåta sjöman, som innehar giltig identitetshand­

ling, att inresa till territorium, för vilket denna konvention gäller när

--a begäres för tillfälligt besök i land i samband med fartygs hamnuppe-

2. Därest i identitetshandlingen finnes utrymme för vederbörliga anteck-

mngar därom skall medlemsstat jämväl tillåta sjöman, som innehar giltig

identitetshandling, att inresa till territorium, för vilket denna konvention

galler, nar inresa begäres för

a) sjömannens inställelse ombord å hans fartyg eller sjömannens för­

flyttning till annat fartyg; i

i ^2 genomresa för sjömannens inställelse ombord å hans fartyg i annat

land eller för sjömannens hemsändande;

heter annat andamal> som godkänts av vederbörande medlemsstats myndig-

**; Medlemsstat må, innan inresa till dess territorium medgives för något

av i toregaende moment angivna ändamål, av sjömannen, redaren eller ve­

derbörande iartygsagent eller vederbörande konsul, infordra tillfredsställan­

de utredning, inbegripet skriftliga uppgifter, angående sjömannens avsikt

ni„ t.Jaresan och hans förmåga att förverkliga denna avsikt. Medlemsstat

ma tnhhä begransa sjömannens vistelse till att avse en för ändamålet ifråga

skälig tidsrymd.

°

4. Intet i denna artikel skall anses innebära inskränkning i en medlems­

stats rätt att förhindra viss persons inresa till eller vistelse inom statens ter­

ritorium.

25

Artikel 7

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola delgivas Interna­

tionella arbetsbyråns generaldirektör och registreras av honom.

Artikel 8

1. Denna konvention är bindande allenast för de medlemmar av Interna­

tionella arbetsorganisationen, vilkas ratifikationer registrerats av general­

direktören.

2. Den träder i kraft tolv månader efter den tidpunkt, då två medlems­

staters ratifikationer registrerats av generaldirektören.

3. Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlemsstat tolv

månader efter den dag, då dess ratifikation registrerats.

Artikel 9

1. Varje medlemsstat, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio

år förflutit från den tidpunkt då konventionen först träder i kraft, upp­

säga densamma genom skrivelse, som delgives Internationella arbetsbyråns

generaldirektör för registrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän

ett år efter det den registrerats.

2. Varje medlemsstat, som ratificerat denna konvention och icke inom

ett år efter utgången av den i föregående moment nämnda tioårsperioden

gör bruk av den i denna artikel stadgade uppsägningsrätten, skall vara

bunden för en ny period av tio år och kan därefter, med iakttagande av de

i denna artikel föreskrivna villkoren, uppsäga konventionen vid utgången

av varje följande tioårsperiod.

Artikel 10

1. Internationella arbetsbyråns generaldirektör skall underrätta samtliga

medlemmar av Internationella arbetsorganisationen om registreringen av al­

la ratifikationer och uppsägningar, som delgivits honom av organisationens

medlemmar.

2. Då generaldirektören underrättar organisationens medlemmar om re­

gistreringen av den andra ratifikationen som delgivits honom, har han att

fästa medlemmarnas uppmärksamhet på den dag, då konventionen träder i

kraft.

Artikel 11

Internationella arbetsbyråns generaldirektör skall för registrering jäm­

likt artikel 102 av Förenta Nationernas stadga lämna Förenta Nationernas

generalsekreterare fullständiga upplysningar om alla ratifikationer och upp­

sägningar, som av honom registrerats i enlighet med bestämmelserna i före­

gående artiklar.

Artikel 12

Vid de tillfällen Internationella arbetsbyråns styrelse anser det nödvän­

digt, skall den förelägga allmänna konferensen en redogörelse för konven­

tionens tillämpning och taga under övervägande, huruvida anledning före­

ligger att på konferensens dagordning uppföra frågan om revidering, helt

eller delvis, av konventionen.

Artikel 13

1. Därest konferensen skulle antaga en ny konvention, innebärande re­

vision, helt eller delvis, av förevarande konvention, och den nya konven­

tionen icke föreskriver annat, skall

Kungl. Maj. ts proposition nr 78 år 1959

26

Kungi. Maj:ts proposition nr 78 år 1959

a) en medlemsstats ratifikation av den nya, reviderade konventionen, för

såvitt denna trätt i kraft, ipso jure medföra omedelbar uppsägning av före­

varande konvention, utan hinder av vad i artikel 9 här ovan stadgas;

b) från den dag, då den nya reviderade konventionen träder i kraft, före­

varande konvention icke längre kunna ratificeras av medlemmarna.

2. Förevarande konvention skall likväl förbliva gällande i sin nuvarande

form och med sitt nuvarande innehåll för de medlemmar, som ratificerat

densamma och icke ratificerat den nya reviderade konventionen.

Artikel 14

De engelska och franska texterna till denna konvention skola äga lika vits­

ord.

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 78 år 1959

Översättning

Bilaga C

Rekommendation (nr 106) angående medicinsk rådgivning per radio

till fartyg till sjöss

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella arbetsbyrån sammankallats till

Geneve och där samlats den 29 april 1958 till sitt fyrtioförsta samman­

träde och

beslutat antaga vissa förslag angående medicinsk rådgivning per radio

till fartyg till sjöss, vilken fråga innefattas i den femte punkten på dag­

ordningen för sammanträdet, samt

beslutat att dessa förslag skola taga form av en rekommendation,

antager denna den trettonde dagen i maj år nittonhundrafemtioåtta föl­

jande rekommendation, vilken må benämnas »rekommendationen angående

medicinsk rådgivning till sjöss, 1958» /Medicial Advice åt Sea Recommen-

dation, 1958/:

Konferensen hemställer till organisationens medlemmar att tillämpa föl­

jande stadganden:

Medlemsstat bör genom ett i förväg ordnat system tillse

a) att medicinsk rådgivning per radio till fartyg till sjöss kostnadsfritt är

tillgänglig vid varje tidpunkt på dygnet;

b) att denna medicinska rådgivning även innefattar råd av specialister,

där så är nödvändigt och praktiskt möjligt;

c) att den tillgängliga rådgivningen per radio utnyttjas på riktigt sätt bl. a.

genom undervisning av personalen ombord och genom medicinska hand­

böcker, vilka klart och tydligt angiva det slag av upplysningar, som kan vara

läkaren till hjälp vid rådgivningen, så att den person ombord som söker

råd förstår, vilka upplysningar den rådgivande läkaren behöver;

d) att en aktuell och fullständig förteckning över de radiostationer, från

vilka medicinsk rådgivning kan erhållas, medföres ombord å varje radio-

utrustat fartyg och förvaras av radiobefälet eller, i fråga om mindre fartyg,

av den person som ansvarar för radioanläggningen ombord.

30

Kiingl. Maj.ts proposition nr 78 år 1959

Översättning

Bilaga E

Rekommendation (nr 108) angående sjömäns sociala villkor och säkerhet

i förhållande till fartygs registrering

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella arbetsbyrån sammankallats till

Geneve och där samlats den 29 april 1958 till sitt fyrtioförsta samman­

träde och

beslutat antaga vissa förslag rörande flaggskifle i förhållande till so­

ciala villkor och säkerhet, vilken fråga utgör den fjärde punkten på

dagordningen för sammanträdet, samt

bestämt att dessa förslag skola taga form av en rekommendation,

antager denna den fjortonde dagen i maj år nittonhundrafemtioåtta föl­

jande rekommendation, vilken må benämnas »rekommendationen angående

sociala villkor och säkerhet för sjöfolk, 1958» /Social Conditions and Safety

(Seafarers) Recommendation, 1958/:

Konferensen, som

finner att arbetsförhållandena ha en väsentlig inverkan på säkerheten för

människoliv till sjöss,

finner att de därmed sammanhängande problemen ha erhållit en synner­

ligen framskjuten ställning genom den stora mängd tonnage, som registre­

rats i länder, vilka hittills icke räknats bland de traditionella sjöfartsnatio­

nerna,

finner att konventionen om det öppna havet, vilken antagits av Förenta

Nationernas konferens för kodifiering av de folkrättsliga reglerna om havet

och är tillgänglig för undertecknande sedan den 29 april 1958, innehåller

stadganden rörande

1) varje stats rätt att låta fartyg segla under dess flagg;

2) det villkor beträffande fartygs nationalitet, enligt vilket »det måste

föreligga ett verkligt samband (a genuine Iink) mellan flaggstaten och

fartyget; särskilt måste staten i administrativa, tekniska och sociala hän­

seenden utöva effektiv jurisdiktion och kontroll över de fartyg som föra

dess flagg»;

3) varje stats skyldighet att i fråga om fartyg under dess flagg vid­

taga för tryggande av säkerheten till sjöss nödvändiga åtgärder i vad

avser bland annat fartygs bemanning och besättningens arbetsförhållan­

den, därvid tillämpliga internationella överenskommelser om arbetsför­

hållanden skola beaktas,

ävensom övervägt bestämmelserna i

rekommendationen angående sjömäns anställning ombord å utländska

fartyg, 1958, och

konventionen angående social trygghet för sjömän, 1946,

hemställer att följande bestämmelser tillämpas:

Registreringslandet bör erkänna alla de förpliktelser, som registreringen

innebär, samt utöva effektiv jurisdiktion och kontroll till gagn för sjömän­

nens säkerhet och välfärd ombord å registreringslandets sjögående handels­

fartyg. Registreringslandet bör särskilt:

Kungl. Alaj:ts proposition nr 78 år 1959

31

a) utarbeta och antaga bestämmelser, som skola ha till syfte säkerställa

att alla i dess register upptagna fartyg följa internationellt erkända säker-

hetsnormer;

b) vidtaga åtgärder för en lämplig fartygsinspektion, som svarar mot be­

hovet hos det inregistrerade tonnaget, samt säkerställa regelbunden inspek­

tion av alla i registret upptagna fartyg för att därigenom trygga efterlevna­

den av de bestämmelser som utfärdats jämlikt a) härovan;

c) såväl inom sitt territorium som utomlands upprätta nödvändiga stats-

kontrollerade organ för övervakning av sjömäns på- och avmönstring;

d) försäkra sig om att sjömännens tjänsteförhållanden äro i överensstäm­

melse med de normer, som äro allmänt vedertagna hos de traditionella sjö­

fartsnationerna;

e) i de fall, där sjömännen ombord å dess fartyg icke redan äga rätt att

organisera sig, genom lagstiftning eller administrativa bestämmelser till­

försäkra dem sådan rätt;

f) genom lagstiftning eller administrativa bestämmelser tillförsäkra sjö­

männen ombord å dess fartyg rätt att på lämpligt sätt bliva hemsända i

enlighet med praxis hos de traditionella sjöfartsnationerna;

g) tillse att lämpliga och tillfredsställande åtgärder vidtagas för prövning

av personer, som ansöka om behörighetsbevis, och för utfärdandet av sådana

bevis.

32

Kungi. Maj.ls proposition nr 78 år 1959

Bilaga F

Resolutioner

Resolution angående behörig jurisdiktion vid upphävande eller indrag­

ning av fartygsbefäls behörighetsbevis.

Resolution angående tillämpning av principen om 40 timmars arbets­

vecka ombord å fartyg.

Resolution angående sjömän, som äro flyktingar.

Resolution angående välfärdsanordningar i hamn.

Resolution angående hälsovård och hygien ombord å fartyg.

Resolution angående besättningens bostäder å fartyg.

Resolution angående bemanningen av fartyg.

Resolution angående sammankallande av Joint Maritime Commission.

Resolution angående atomkraft och sjöfart.

Resolution angående fiskarnas problem.

Resolution angående säkerheten för människoliv till sjöss.

Resolution angående begränsning av redareansvaret.

581648

Stockholm 1959. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag