Prop. 1959:9

('med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 9 år 1959

Nr 9

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370); given Stockholms slott den 12 decem­ ber 1958.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att an­ taga härvid fogat förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370).

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att inkomst av fastighet, som tillhör allmännyt­ tigt bostadsföretag, skall beräknas enligt samma schablonmetod, som tilläm­ pas beträffande fastighet, som äges av bostadsförening eller bostadsaktie­ bolag. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 9

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 9 är 1959

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Anvisningar

till 36 §.

1. Vid beräkning av realisations­ vinst upptages såsom intäkt vad som erhållits för den avyttrade egendo­ men. Avdrag får ske för alla omkost­ nader för förvärvet och avyttringen, således för erlagd köpeskilling, för vad som nedlagts på förbättring av egen­ domen, för inköps- och försäljnings­ provision, för stämpelkostnader in. m. Hit räknas jämväl kostnad, som un­ der tid, då intäkt av avyttrad annan fastighet eller i förekommande fall del därav beräknats enligt 24 § 2, 3 eller 4 mom. nedlagts på reparation och underhåll av fastigheten eller fas­ tighetsdelen, i den mån den avyttrade egendomen på grund därav vid avytt­ ringen befunnit sig i bättre skick än vid förvärvet. Har den skattskyldige tidigare fått åtnjuta avdrag för vär­ deminskning av den avyttrade egen­ domen eller dyl., skall å andra sidan, i den mån ej vad som vid avyttringen återbekommits av de avskrivna belop­ pen inräknas i intäkt av rörelse, om- kostnadsbeloppet minskas med detta avdrag. Vidare får vid vinstberäk­ ningen den skattskyldige åtnjuta av­ drag för under beskattningsåret ut­ betalda förvaltningskostnader och räntor, därest dessa ej böra hänföras till annan förvärvskälla.

till 36 §.

1. Vid beräkning av realisations­ vinst upptages såsom intäkt vad som erhållits för den avyttrade egendo­ men. Avdrag får ske för alla omkost­ nader för förvärvet och avyttringen, således för erlagd köpeskilling, för vad som nedlagts på förbättring av egen­ domen, för inköps- och försäljnings­ provision, för stämpelkostnader in. in. Hit räknas jämväl kostnad, som un­ der tid, då intäkt av avyttrad annan fastighet eller i förekommande fall del därav beräknats enligt 24 § 2 el­ ler 3 mom. nedlagts på reparation och underhåll av fastigheten eller fastig­ hetsdelen, i den mån den avyttrade egendomen på grund därav vid avytt­ ringen befunnit sig i bättre skick än vid förvärvet. Har den skattskyldige tidigare fått åtnjuta avdrag för vär­ deminskning av den avyttrade egen­ domen eller dyl., skall å andra sidan, i den mån ej vad som vid avyttringen återbekommits av de avskrivna belop­ pen inräknas i intäkt av rörelse, om- kostnadsbeloppet minskas med detta avdrag. Vidare får vid vinstberäk­ ningen den skattskyldige åtnjuta av­ drag för under beskattningsåret utbe­ talda förvaltningskostnader och rän­ tor, därest dessa ej böra hänföras till annan förvärvskälla.

Denna lag träder i kraft dagen efter den då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling; dock att lagen icke skall äga tillämpning vid 1959 års taxering eller vid eftertaxering för år 1959 eller tidigare år.

Kungl. Maj:ts proposition nr 9 år 1959

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12 december 1958.

Närvarande:

Statsministern

E

rlander^, ministern för utrikes ärendena

U

ndén^, statsråden

S

träng

, A

ndersson

, L

indell

, L

indström

, L

ange

, L

indholm

, K

ling

,

S

koglund

, E

denman

, N

etzén

, J

ohansson

,

af

G

eijerstam

.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler, efter gemen­ sam beredning med chefen för socialdepartementet, vissa frågor rörande beskattningen av allmännyttiga bostadsföretag samt anför därvid följande.

Inledning

Genom beslut av 1954 års riksdag infördes en schablonmetod vid inkomst­ taxeringen för beräkning av inkomst av fastighet som tillhör allmännyttigt bostadsföretag, som bildats den 1 juli 1945 eller senare.

Med en den 28 februari 1958 dagtecknad skrivelse har utredningen om allmännyttiga och kooperativa bostadsföretags förvaltning m. m. avlämnat en promemoria med synpunkter och förslag beträffande beskattningen av allmännyttiga bostadsföretag jämte författningsförslag.

Över nämnda promemoria och författningsförslag har, efter remiss, ytt­ randen avgivits av kammarrätten, statskontoret, bostadsstyrelsen, riksskat­ tenämnden, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Västmanlands län, 1957 års skatteutredning, Hyresgästernas riksförbund, Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsför- eningars riksförb.und, Svenska landskommunernas förbund, Svenska riks- byggen, Svenska stadsförbundet, Sveriges allmännyttiga bostadsföretag, Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges industriförbund och Taxerings- nämndsordförandenas riksförbund.

Jag anhåller nu att få anmäla detta ärende och skall till en början läm­ na en översikt av gällande bestämmelser om inkomstberäkning för olika slag av annan fastighet än jordbruksfastighet och bakgrunden till dessa bestämmelser.

förslag, innebar i princip följande. Bruttoinkomsten av fastigheten skulle beräknas till ett belopp motsvarande 3 procent av fastighetens taxerings­ värde. Från denna intäkt skulle avdrag inte medges för andra omkostnader än för ränta å lånat, i fastigheten nedlagt kapital samt för tomti ättsavgäld eller liknande avgäld. — Vid 1957 års riksdag ändrades dessa bestämmelser såtillvida, att procenttalet för inkomstberäkningen bestämdes till 2,5 och att ett extra avdrag om 200 kronor tillkom för egnahemsägare, som själv bebor sin fastighet.

Bestämmelserna om beskattning av inkomst av en- och tvåfamilj sfastig­ heter och vissa därmed jämställda fastigheter (sommarstugor o. dyl.) finns intagna i 24 § 2 inom. och 25 § 3 mom. kommunalskattelagen jämte tillhö­ rande anvisningar.

Beträffande bostadsföreningar och bostadsaktiebolag gällde tidigare den förut angivna huvudregeln för beräkning av inkomst av fastighet. Huvud­ regeln kompletterades emellertid med särskilda bestämmelser som innebar att beskattningen av inkomsten av föreningens (bolagets) fastighet uppde­ lades så att medlemmarna (delägarna) skattade för inkomsten av bostad eller annan förmån som tillkommit dem, medan föreningen (bolaget) skat­ tade för återstoden av fastighetsinkomsten.

Genom beslut av 1954 års riksdag ändrades dessa bestämmelser så att in­ komst av fastighet, som äges av bostadsförening eller bostadsaktiebolag, kom att beräknas enligt samma förenklade schablonmetod som gällde för en- och tvåfamilj sfastigheter. Hela fastighetsinkomsten skulle nu beskattas hos föreningen (bolaget); medlemmen (delägaren) inkomstbeskattas en­ ligt de nya reglerna blott om han hyr ut sin lägenhet.

Skattelagssakkunniga hade i den utredningspromemoria, som låg till grund för lagstiftningen, beträffande bostadsföreningars och bostadsaktiebolags fastigheter föreslagit att inkomsten skulle beräknas enligt det första alter­ nativet som de sakkunniga diskuterat beträffande en- och tvåfamilj sfastig­ heter. I propositionen nr 37/1954 förordades dock att man även beträffande bostadsföreningars och bostadsaktiebolags fastigheter skulle tillämpa den schablonmetod som år 1953 beslutades för egnahemsfastigheter. I proposi­ tionen framhölls att därigenom en bättre anpassning till den verkliga skatte- förmågan skulle vinnas, eftersom vid inkomstberäkningen hänsyn kom att tas till den högre eller lägre ränta, som utgår på det lånade kapitalet.

Bestämmelserna om bostadsföreningars och bostadsaktiebolags beskattning för inkomst av fastigheten är intagna i 24 § 3 mom. och 25 § 3 mom. kom­ munalskattelagen. De år 1957 beslutade ändringarna i fråga om beräkning av inkomst av en- och tvåfamilj sfastigheter berör inte bostadsföreningar och bostadsaktiebolag. Bruttointäkten av dessas fastigheter beräknas alltså fort­ farande efter 3 procent av taxeringsvärdet.

Vid 1954 års riksdag tillkom även bestämmelser om schablonmässig in­ komstberäkning för fastighet som tillhör vissa allmänngttiga bostadsföretag

Kungl. Maj:ts proposition nr 9 år 1959

Kungl. Maj:ts proposition nr 9 år 1959

av inkomst av fastighet enligt huvudregeln medgivna värdeminskningsav- dragen för byggnader, samt att i hyrorna inräknas ersättning för underhålls­ kostnader, trots att dessa kostnader fördelar sig ojämnt i tiden. Härav följer att beskattning sker vissa år av en vinst som, sedd på längre sikt, inte finns och att andra år underskott uppkommer, som — då företagen regelmässigt inte har annan inkomst mot vilken underskotten kan avräknas — ej kan skattemässigt utnyttjas.

I och för sig föreligger inle hinder för kommun att direkt äga ifråga­ varande fastigheter. För sådant fall uppkommer överhuvud inte något be- skattningsproblem, eftersom kommun är frikallad från skyldighet att erlägga statlig inkomstskatt. Skattefrihet gäller visserligen inte i fråga om kom­ munal inkomstskatt, men med hänsyn till det s. k. procentavdraget uppkom­ mer i regel ingen inkomst att beskatta kommunalt. Skatt erlägges i sådana fall endast för garantibelopp för fastigheten.

I propositionen nr 165/1954 framhölls, under hänvisning till nu nämnda förhållanden, att dessa talade för ett utsträckande av schablonmetoden jäm­ väl till de allmännyttiga bostadsföretagen om och i den mån detta med hän­ syn till övriga omständigheter framstod som önskvärt. Eljest gällande be­ skattningsregler medförde för de allmännyttiga bostadsföretagen speciella besvärligheter främst under de första åren. Reparationsbehoven är då regelmässigt relativt obetydliga samtidigt som amorteringen av skulder är störst. Längre fram ökas reparationsbehoven samtidigt som amorteringsbe- loppen minskar. Det ansågs knappast vara acceptabelt att företag som vid tiden för de nya reglernas ikraftträdande innehaft sina fastigheter så lång tid att de redan drabbats av tidigare gällande reglers nackdelar, skulle tving­ as övergå från de regler, som i detta läge var för dem gynnsammast, till be­ stämmelser som medför en hårdare beskattning.

Skattelagssakkunniga hade velat lösa detta problem genom en valrätt för företagen att övergå till de nya reglerna antingen beträffande företagets samtliga fastigheter eller beträffande viss eller vissa fastigheter. Om de nya reglerna tillämpats ett år för eu fastighet, skulle de emellertid enligt sakkunnigförslaget tillämpas även framgent för denna fastighet.

Häremot riktades åtskilliga invändningar under remissbehandlingen av sakkunnigförslaget. Flera myndigheter påtalade det mindre lämpliga i den föreslagna valrätten. Denna ansågs inte stå i överensstämmelse med för- enklingssträvandena utan skulle ur taxeringssynpunkt vara oläglig. I pro­ positionen förordades med anledning av kritiken eu annan lösning av före­ varande fråga. Därvid anfördes hl. a. följande.

Då, som jag nyss framhöll, det icke gärna kan ifrågakomma att påtvinga schablonmetoden företag, som är mera betjänta av att få bibehållas vid nu­ varande beskattningsregler, måste lösningen sökas efter en annan linje än den de sakkunniga förordat. Schablonmetoden bör göras obligatorisk men en­ dast för de allmännyttiga bostadsföretag, beträffande vilka det kan förutses att metoden icke i dagens läge innebär en skatteskärpning. Och för dessa före­ tag bör schablonmetoden gälla för samtliga fastigheter och under hela tiden för fastighetsinnehavet. De företag, beträffande vilka schablonmetoden bör

Kungl. Maj:ts proposition nr 9 år 1959

metoden skulle tillämpas, och övriga allmännyttiga bostadsföretag. Detta innebär, framhålles det i betänkandet, att utskottet inte ansett sig böra ifrågasätta någon form av valrätt för de berörda företagen med avseende å vilka bestämmelser, som de önskar följa. Utskottet kunde inte heller till­ styrka motionsvis framförda förslag att företag som inte faller under de nya bestämmelserna skulle på därom gjord framställning erhålla rätt att använda schablonmetoden. Utskottet fann dock, att Kungl. Maj :t borde om­ pröva huruvida cj på detta sätt en lösning skulle kunna åvägabringas.

U trednings promemorian

I promemorian diskuteras olika alternativa möjligheter att åstadkomma skattebefrielse för allmännyttiga bostadsföretag.

Det framhålles att några tekniska hinder att genom ändringar i skatte­ lagstiftningen åstadkomma skattefrihet för sådana företag inte föreligger. De invändningar som framförts mot skattefriheten har gått ut på att denna skulle innebära ett omotiverat privilegium för de kommunägda bostadsföre­ tagen jämfört med övriga samt att dessa företag — lika väl som kommu­ ners för andra ändamål bildade särskilda rättssubjekt — borde vara under­ kastade vanliga beskattningsregler. Med hänsyn till att bostadsförsörjningen numera i hög grad betraktas som en det allmännas angelägenhet kunde man överväga att genom tillägg till 7 § första stycket f) förordningen om statlig inkomstskatt ange som grund för skattefrihet även »främjande av bostads­ försörjningen». Om innebörden i detta ändamål inte kan preciseras närmare torde dock, påpekar utredningen, skattefriheten kunna föranleda allvarliga missbruk.

Till grund för beslut om skattebefrielse borde, uttalas i utredningspro- memorian, läggas en bedömning av den bostadsförvaltande verksamhetens sociala angelägenihetsgrad. Denna bedömning skulle dock sannolikt ställa skattemyndigheterna inför vissa awägningsproblem. Utredningen fann det därför tvivelaktigt om denna väg att ernå skattebefrielse för allmännyttiga bostadsföretag är framkomlig.

Därest man önskar skapa en ny rättslig form för allmännyttiga bostads­ företag ligger det, enligt utredningen, närmast till hands att anknyta till stif­ telseformen. Härom anföres följande.

Allmännyttiga bostadsföretag bör helt ägna sig åt förvaltning av bostäder jämte vissa därtill hörande kollektiva komplement, och deras inkomster bör inte få komma några andra ändamål tillgodo. Givetvis måste de i egenskap av byggherrar låta producera bostäder, men i princip bör de inte bedriva rö­ relse. För dem bör sålunda gälla vad som är utmärkande för stiftelseformen, nämligen att deras tillgångar stadigvarande skall tjäna ett visst från början angivet ändamål. Genom att till de regler som generellt gäller för stiftelser foga särskilda föreskrifter om exempelvis bokföring, revision och kontroll i andra former skulle man kunna åstadkomma en för allmännyttiga bostads­ företag väl lämpad rättslig konstruktion.

Kuiujl. Maj.ts proposition nr !) år 1!)59

11

Utredningen finner emellertid, att problemet att skapa en lielt ny företags­ form för kommunal bostadsförvaltning, oavsett om stiftelseformen tages till utgångspunkt, kan aktualisera ändringar i ett synnerligen omfattande kom­ plex av lagar och föreskrifter — inte endast på skattelagstiftningens område. Det aktualiserar även frågan huruvida det inte också på andra områden än bostadsförsörjningens kunde vara ändamålsenligt att skapa nya rättsliga for­ mer för kommunernas ekonomiska verksamhet. Om det anses önskvärt att för allmännyttiga bostadsföretag skapa ett nytt rättssubjekt, bör denna fråga utredas i ett vidare sammanhang.

I avvaktan härpå föreslår utredningen, för att skapa en någorlunda rimlig lösning av dessa företags beskattningsproblem, några smärre justeringar i de nuvarande reglerna om schablonbeskattning. Det konstateras visserligen att schablonmetoden för inkomstbeskattningen inte på längre sikt innebär någon i alla avseenden rationell lösning men att den med vissa modifika­ tioner kan kvarstå såsom ett förlängt provisorium.

Utredningen erinrar om att skilda schablonmetoder kommit till använd­ ning för å ena sidan egnahemsfastigheter samt bostadsföreningars och bo­ stadsaktiebolags fastigheter samt å andra sidan för de allmännyttiga bostads­ företagens fastigheter. När valet mellan de båda schablonmetoderna träffades för de allmännyttiga bostadsföretagens del åberopades som motiv bl. a. att medelräntan för de lån som belastar statligt belånade allmännyttiga före­ tag endast obetydligt översteg 3 procent.

Sedan dess har, framhålles det i utredningspromemorian, den garanterade räntan för primärlån höjts till minst 3,5 procent för hus färdigställda ef­ ter 1950 och tertiärlåneräntan för nya hus höjts till 4 procent. För den särskilda schablonmetoden för de allmännyttiga bostadsföretagen kan där­ för inte längre anföras den nyssnämnda motiveringen.

Under åberopande härav föreslår utredningen att den skattepliktiga in­ komsten av allmännyttiga bostadsföretags fastigheter beräknas enligt sam­ ma regler som gäller för bostadsförenings inkomst av fastighet.

Schablonmetoden innebär, understrykes det i promemorian, en lösning av beskattningsproblemet endast för sådana allmännyttiga företag som bildats efter den 30 juni 1945. Enligt en av utredningen företagen undersökning uppgår det antal allmännyttiga företag som nu faller utanför schablonre­ gelns tillämpningsområde till 30 å 40. Häribiand ingår flera stora företag. Mindre än ed tiotal av de ifrågavarande företagen har uppfört huvuddelen av sitl lägenhetsbestånd före år 1946. Det antal företag, för vilka det på kort sikt skulle innebära någon olägenhet att övergå lill schablonregeln, bedömes därför av utredningen vara ringa.

Eftersom antalet allmännyttiga bostadsföretag, som inte omfattas av schablonregeln, är tämligen litet, bör det, enligt utredningen, inte bereda skattemyndigheterna några nämnvärda administrativa problem att efter ansökan bevilja dessa företag rätt att övergå till schablonmetoden vid be­

Kungl. Maj.ts proposition nr 9 är 1959

Riksskattenämnden anser att det ur principiella synpunker är ägnat väcka betänkligheter, att tillämpningen av schablonen beträffande de äldre före­ tagen göres beroende av en valrätt från den skattskyldiges sida. Då det nu­ varande provisoriet i vissa avseenden synes otillfredsställande finner nämn­ den sig emellertid inte böra avstyrka förslaget.

Bostadsstyrelsen anför bl. a. följande.

Det torde ha framstått som en orättvisa för de företag av allmännyttig karaktär, som har bildats före den 1 juli 1945 och som har ett stort bestånd av yngre fastigheter, att icke få nyttja schablonmetoden. 1950 års skatte- lagssakkunniga ville i sitt förslag angående beräkning av inkomst av fastig­ heter, tillhöriga allmännyttiga företag, ge sådana företag rätt att själva av­ göra om schablonmetod skulle tillämpas i det särskilda fallet. Valrätten skulle även innebära rätt att övergå till schablonmetoden allenast beträf­ fande viss eller vissa fastigheter. Mot detta förslag riktades bland annat den kritiken att det icke vore lämpligt att de skattskyldiga finge välja mellan olika beskattningsalternativ samt att förslaget icke vore förenligt med be­ stämmelserna att ett företags fastigheter merendels är hänförliga till en och samma förvärvskälla. Den utformning av valrätten som nu har före­ slagits, synes emellertid kunna godtagas.

Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller att, även om de invändningar mot valfrihet som framförts tidigare i och för sig har samma giltighet nu, länsstyrelsen likväl med hänsyn till det praktiska behovet inte anser sig böra rikta några invändningar mot förslaget.

Sveriges allmännyttiga bostadsföretag anser det så väsentligt, att samtliga allmännyttiga bostadsföretag får möjlighet till skattefria avsättningar till underhållsfonder alt organisationen inte finner sig ha något att erinra emot att schablonregeln utsträckes i enlighet med utredningsförslaget.

Förslaget om valrätt avstyrkes av 1957 års skatteutredning, Sveriges fas­ tighetsägareförbund och Sveriges industriförbund, medan länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anmäler stor tvekan.

1957 års skatteutredning anför följande i denna fråga.

Invändningarna mot det föreliggande förslaget är — förutom att en lag­ stiftning i enlighet med detta inte reder upp läget för de allmännyttiga bo­ stadsföretag, varå schablonreglerna redan nu är tillämpliga och vilka före­ tag förr eller senare kan komma att finna den nya taxeringsmetoden oför­ månlig — främst följande.

Förslaget innebär en utvidgning av den krets företag, som — efter en fö­ retagets viljeförklaring — kommer att taxeras enligt schablonmetoden. Bland de företag, som äger göra dylik viljeförklaring, måste antagas fin­ nas åtskilliga med ett icke genomgående nytt bostadsbestånd. Det är likväl inte otänkbart, att dessa företag för någon tid framöver vinner skattelätt­ nad vid en övergång till schablontaxering och därför begär sådan övergång. Men risken för att de snart nog finner sig ha gjort ett dåligt byte finns, och krav lärer då komma att framställas på ytterligare författningsändringar, ev. en valfri återgång till den konventionella taxeringsmetoden. En utveck­ ling åt sådant håll är föga tillfredsställande.

Såsom skatteutredningen ser saken är emellertid den allvarligaste in­ vändningen av principiell natur. Man har inte tidigare i lagstiftningssain- manhang' givit regler enligt vilka den skattskyldige skall räkna ut hur han

Kungl. Maj:ts proposition nr !) är li)59

15

skall bli förmånligast beskattad, d. v. s. betala lägst skatt, och sedan ange för taxeringsmyndigheterna efter vilken metod taxeringen skall i detta syfte göras. Även med bortseende från att den skattskyldige mången gång inte kan förutsättas kunna på längre sikt rätt bedöma sitt läge — särskilt svårt blir detta självfallet för företag med större fastighetsbestånd och med fastigheter av olika ålder — är själva anordningen såsom sådan principiellt otillfredsställande och ägnad att belysa hur föga rationellt de allmännyttiga bostadsföretagens skatteproblem lösts. Det erinras, att i 1954 års proposi­ tion avvisades — såsom förut framhållits — just en dylik anordning.

Även länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller att det inte kan vara tillfredsställande, att en skattskyldig på detta sätt själv skall kunna välja mellan två beskattningsalternativ. Det är icke säkert att det val, som träffas, på lång sikt blir förmånligt för vederbörande företag. Betänkligt är, att ett företag, som har fördel av att komma in under schablonen, kanske underlåter att begagna denna möjlighet på grund av okunnighet. Å andra sidan kan det, uttalar länsstyrelsen, ligga viss följdriktighet i att alla före­ tag, som av statlig myndighet godtagits såsom allmännyttiga, må kunna taxeras enligt likformiga grunder.

Departementschefen

De olika schablonmetoder som införts för å ena sidan allmännyttiga bo­ stadsföretag och å andra sidan bostadsföreningar innebär båda i princip, alt en beräknad avkastning av eget, i fastigheten nedlagt kapital skall beskat­ tas. Med denna utgångspunkt kunde den för de allmännyttiga företagen valda metoden synas ligga närmast till hands; företaget taxeras för en rän­ teinkomst av tre procent på ett belopp, motsvarande taxeringsvärdet efter avdrag för lånat kapital. I fråga om bostadsföreningar ansågs emellertid regler av denna innebörd inte lämpliga med tanke på olikheter i räntesatser­ na för inteekningslånen, och det föreskrevs därför, att tre procent av taxe­ ringsvärdet skulle upptas såsom intäkt, varefter avdrag skulle ske med de faktiska räntekostnaderna. Motsvarande hinder förelåg inte beträffande de allmännyttiga företagen, för vilka gällde en enhetlig, låg räntenivå. Avsik­ ten var självfallet icke att dessa förelag, som vanligen drives av vederböran­ de kommun, skulle komma i sämre ställning än bostadsföreningarna.

Genom ränteutvecklingen har ett nytt läge inträtt. De allmännyttiga bo­ stadsföretagen framstår numera såsom missgynnade i beskattningshänseen­ de i förhållande till bostadsföreningar och bostadsaktiebolag. Om den andra schablonmetoden valls, skulle nämligen de ökade ränteutgifterna, som nu inte alls påverkar taxeringen, i många fall ha kunnat utnyttjas och föran­ leda eu lägre taxering.

Utredningen föreslår i anledning härav, att den schablonmetod som an­ vändes för bostadsföreningars och bostadsaktiebolags fastigheter skall t i 11 - lämpas även beträffande fastigheter som tillhör allmännyttiga bostadsföre­ tag. Förslaget syftar till att på så sii 11 återställa den avvägning av de olika företagens relativa beskattning som gjordes år 1954.

Förslaget har i regel tillstyrkts av remissinstanserna och kan, i vart fall som ett fortsatt provisorium, även förordas av mig. Till de erforderliga änd­ ringarna i kommunalskattelagen — vilka medför en förenkling — har för­ slag utarbetats inom finansdepartementet.

Utredningens förslag avser vidare att allmännyttigt bostadsföretag, som bildats före den 1 juli 1945, skulle tillerkännas viss valrätt mellan schablon­ metoden och den konventionella metoden för inkomstberäkningen. Om fö­ retaget nämligen senast i samband med 1960 års deklaration gör framställ­ ning därom, skulle schablonmetoden för framtiden tillämpas beträffande fö­ retaget.

Jag vill erinra om att en liknande valrätt föreslogs i samband med 1954 års lagstiftning, men då avvisades. Skälen härför var, som den föregående redogörelsen utvisar, både av principiell och praktisk natur.

Det stod klart redan år 1954, att utanför schablonmetodens tillämpnings­ område skulle falla företag som skulle ha varit betjänta av schablonreglerna och som följaktligen med visst fog skulle kunna kräva en tillämpning av dessa. Det ansågs dock inte kunna ifrågakomma att då tillgodose sådana önskemål. Den uppdelning som gjordes mellan äldre och nyare bostadsföre­ tag betraktades som den då enda möjliga lösningen och i viss mån som ett provisorium. Min företrädare i ämbetet framhöll att lösningen, sedd på längre sikt, av de allmänna bostadsföretagens beskattningsfråga borde sökas efter andra linjer. Man borde först taga under övervägande hela den rättsliga konstruktionen av företagen. Förutsättningar för en tillfredsställande lös­ ning av beskattningsfrågan torde först därefter föreligga. Jag vill ansluta mig till denna uppfattning och finner mig sålunda inte kunna i detta sam­ manhang framlägga förslag till åtgärder som syftar till en ändring av reg­ lerna för beskattning av allmännyttiga bostadsföretag, som bildats före den 1 juli 1945.

Föredragande departementschefen hemställer under hänvisning till det anförda, att Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå 1959 års riksdag att antaga inom finansdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370).

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi­ trädda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att pro­ position av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Alice Magnusson

Kungl. Maj:ts proposition nr 9 år 1959

581929 Stockholm 1959. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag